med anledning av prop. 1993/94:109 Fotografirättens integration i upphovsrättslagen

Inledning

Propositionen innehåller förslag rörande fotografiers
rättsliga ställning. Bl.a. föreslås att fotografier skall regleras
dels i 1 § upphovsrättslagen, såsom fotografiskt verk,
dels i 49 a § upphovsrättslagen, som fotografisk bild.
Vidare föreslås att den s.k. beställarregeln i nuvarande 14 §
fotografilagen, som innebär att rätten till beställd bild
tillkommer beställaren om ej annat avtalats, skall avskaffas.

Uppdelningen av fotografier i olika kategorier

Den föreslagna uppdelningen av fotografier i olika
kategorier föranleder praktiska svårigheter och är inte
sakligt motiverad.

För det första kan det skydd som skulle ges fotografier
enligt 1 § i upphovsrättslagen leda till praktiskt svåra
verksbestämningar. Detta problem avfärdas -- på felaktiga
grunder -- i propositionen med att det också enligt den
gällande fotografilagen finns en längre skyddstid för
fotografier med vetenskapligt och konstnärligt värde. Vid
en verksbedömning har man emellertid -- till skillnad från
begreppen konstnärligt och vetenskapligt värde som är ett
slags kvalitetsbegrepp -- att utgå från originalet och inget
annat. Dessa kriterier kan således inte jämföras.

Därtill kommer att bedömningen av begreppen
konstnärligt och vetenskapligt värde enligt gällande rätt i
princip blir aktuell först 25 år efter det att fotografiet
framställts, dvs. efter det att den vanliga skyddstiden utgått,
och det är också först då det är möjligt att göra en sådan
värdering.

För det andra kan det tilltänkta skyddet enligt 1 § leda
till ett icke önskat skydd för motiv och arrangemang på
bilder. Det skapande som ingår i framställningen av ett verk
kan gälla just t.ex. motivval, arrangemang, kameravinkling,
ljussättning och bearbetning. Verksskyddet kan med andra
ord komma att sträcka sig betydligt längre än till ett skydd
mot kopiering av det enskilda fotografiet. Hinder kan
därmed uppkomma för att ta ett visst fotografi på nytt, och
att detta kan leda till uppseendeväckande begränsningar av
yttrandefrihetsinskränkande slag är uppenbart.

För det tredje kan den föreslagna regleringen i 1 § leda
till svårigheter att avgöra vem som är att anse som
upphovsman. Till skillnad från det skydd som ges enligt 49
a § -- där fotografen är att anse som framställare av
fotografiet -- kan för fotografier som definieras som verk
även annan än den som utlöst kameran bli att anse som
upphovsman, t.ex. den som arrangerat motivet, den som
svarat för den konstnärliga ljussättningen etc. Flera kan
med andra ord komma att gemensamt ha upphovsrätten till
ett fotografi.

Mot den bakgrunden bör den föreslagna uppdelningen
av fotografier i kategorier ej genomföras. Det skydd mot
tillåten efterbildning av fotografier som ges i 49 a § är
fullgott och regleringen bör alltså stanna därvid.

Den s.k. beställarregeln

Nuvarande 14 § i fotografilagen innebär att om det skall
avtalas om begränsningar i beställarens rätt att förfoga över
fotografier tagna efter beställning, så ankommer det på
fotografen att ta initiativ till detta. Denna ordning är
praktisk, rimlig, ändamålsenlig och har tillämpats alltsedan
1919 års fotografilag. Såväl beställare som fotografer har
anpassat sina inköps- respektive leveransvillkor till
beställarregeln och de branschavtal som finns är skrivna
mot bakgrund av den.

Det konstateras i propositionen att frågan om huruvida
beställarregeln skall överges har splittrat remissopinionen.
Detsamma gällde upphovsrättsutredningen. Ändå föreslås
att beställarregeln skall utmönstras ur lagstiftningen, dock
utan att några sakliga skäl anförs för detta.

Tvärtom anges i propositionen att just de skäl som talar
för beställarregeln skall ha betydelse vid en prövning av hur
ett avtal skall tolkas. Annorlunda uttryckt föreslås alltså att
man skall ta bort en väl fungerande regel och skapa en
oklarhet som i många fall kan komma att leda till
domstolsprövning, varvid de skäl som talar för regelns
bibehållande skall vara omständigheter av betydelse vid
avtalstolkningen och kunna leda till att beställaren ändå får
den förfoganderätt han idag har. Man skall då ha klart för
sig att det här rör sig om ett mycket stort antal
beställningsavtal som ingås. De negativa konsekvenser som
följer i form av rättegångskostnader och tidsutdräkt är
uppenbara -- i synnerhet vid en jämförelse med de
begränsade värden som tvisteföremålet ofta avser.
Beställarpresumtionen har här alltså viktig praktisk
funktion att fylla.

Avskaffandet av beställarregeln kan också skapa
osäkerhet för beställaren om vilken rätt denne egentligen
har förvärvat till följd av ett fotouppdrag. Vid skilda
meningar därom riskerar han att komma att bli anklagad för
att göra intrång i fotografirätten och därmed ha gjort sig
skyldig till något brottsligt. Redan hotet om detta försätter
beställaren i ett underläge när han skall hävda sin rätt att
förfoga över de fotografier han beställt och betalat för.

Sekretessavtal

I propositionen anges vidare att det skall ankomma på
beställaren att genom sekretessavtal eller liknande försäkra
sig om att fotografens bilder inte kommer till sådan
användning som kan skada beställaren. Det är en bakvänd
ordning. Man synes alltså mena att om sekretessavtal inte
träffas får beställaren finna sig i att fotografen utnyttjar de
beställda och betalda bilderna på ett sätt som kan skada
beställaren.

Med tanke på alla de sammanhang i vilka fotografiska
bilder beställts -- t.ex. försäkrings-, industri-, sjukhus- och
modefotografering, liksom vid många privata tillfällen där
fråga ändå inte är om porträttbilder -- är en sådan ordning
helt oacceptabel.

Det utmärkande för beställda fotografier är att de
framställs utifrån beställarens egna syften och önskemål.
Det är mot den bakgrunden uppenbart att en regel som
presumerar att beställaren har rätten att förfoga över
fotografier framställda efter beställning behövs också i
fortsättningen. Däremot är den ideella rätt som idag
tillkommer beställaren inte motiverad. Den ideella rätten
bör här tillkomma fotografen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att skydd för fotografiska bilder
ges i 49 a § upphovsrättslagen,

2. att riksdagen beslutar att den s.k. beställarregeln i den
nuvarande 14 § fotografilagen införs i upphovsrättslagen,
såvitt avser rätten att förfoga över fotografier (den
ekononomiska rätten) framstä