med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik 1987/88 inför 1990-talet N38

Motion 1987/88:N38 av Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:N38

av Olof Johansson m. fl. (c)

Mot.

med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik 1987/88
inför 1990-talet N38

Innehållsförteckning

I Sammanfattning av huvudförslagen i motionen 4

II Centerns plan för förnyelse av energisystemet — en sammanfattning
5

11:1 Inledning 5

11:2 Allmänt 6

11:3 Elanvändningen 6

11:4 Elproduktionssystemet 7

11:5 Bränsleanvändningen 7

11:6 Sol 7

11:7 Vatten- och vindkraft 8

11:8 Transportsektorn 8

11:9 Tekniska förutsättningar 8

II: 10 Åtgärdsprogram för genomförande av förnyelseplanen — en

sammanfattning 8

III Inledning 11

111:1 Ideologiska utgångspunkter 11

Centralisering — högrisksamhälle 11

Decentralisering — anpassbarhet — trygghet 11

111:2 Energipolitik för industriell utveckling och en god miljö ... 12

Energi — ekonomi — miljö 12

Energi - sysselsättning - regional utveckling 13

Energi — bytesbalans 13

Energi — sårbarhet 13

111:3 Energipolitiska riktlinjer 14

Energi - effekt 14

111:4 Energibehov 15

Prognoser 15

Energianvändning — faktisk utveckling 16

Energianvändning — framtida utveckling 16

Halvering av värmemarknaden 16

Minskad oljeanvändning 16

Sammanfattning 17

111:5 Översiktlig energibalans 17

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr N38

IV Energipolitiken — historisk översikt 18 Mot. 1987/88

IV: 1 Energipolitiken före 1976 18 N38

IV:2 Energipolitiken 1976—1982 18

IV:3 Socialdemokratisk energipolitik 18

Före folkomröstningen 18

Folkomröstningen 19

Efter folkomröstningen 19

Regeringsskiftet 1982 19

1985 års val 20

Olyckan i Tjernobyl 20

Energirådets rapport 21

Partiöverläggningar 21

Splittrad socialdemokrati 21

Proposition 1986/87:159 21

Proposition 1987/88:90 22

IV:4 Centermotioner efter regeringsskiftet 1982 23

Centerns plan för förnyelse av energisystemet

V Ekonomiska styrmedel 24

V:1 Principiella förutsättningar 24

V:2 Skatter och priser på energi 24

Oljeprisutvecklingen 24

Gällande energipolitiska riktlinjer för oljepriset 25

Inflationsutvecklingen och oljepriset 26

Gällande skattesatser för skilda energislag 26

Energiprisnivåer i konsumentled 27

Sammanfattning 27

VI Lagstiftning eller stimulanser 27

VII Hushållning och effektivare energianvändning 28

VII:1 Inledning 28

VII:2 Situationen i kraftsystemet 28

VII:3 Elhushållning och bränsleanvändning 29

VII:4 Tekniska förutsättningar för effektivare energianvändning . 29

Lågenergilampor 31

Småskalig vedeldning 31

Kondenserande rökgaskylning 32

VIII Energisparande 33

VIII: 1 Industrin 33

Varvtalsreglering 33

VIII:2 Transporter 33

VIII:3 Bostäder m. m 34

Värmeåtervinning 34

Skärpta krav för installation av direktverkande el 34

Information, utbildning och energirådgivning 35

Forskning 35

IX Energitillförsel — förnybar och miljövänlig energi 36 Mot. 1987/88

IX: 1 Inledning 36 N38

IX:2 Inhemska bränslen 36

Trädbränslen 36

Halm, vass m. m 37

Biogas 37

Gengas 38

IX:3 Solvärme 38

Solceller 38

IX:4 Kombination solenergi - biobränslen 39

IX:5 Samproduktion av el och värme, s. k. kraftvärme 39

IX:6 Vindkraft 39

IX:7 Vattenkraft 40

IX: 8 Alternativa drivmedel 40

Etanol 40

Rapsolja 41

X Energitillförsel - importerade ändliga energikällor 42

X:1 Inledning 42

X:2 Naturgas 42

X:3 Kol 42

X:4 Olja 43

X:5 Kärnkraft 43

XI Pris-, styr- och stimulansåtgärder 45

XI :1 Inledning 45

XI: 2 Prissättningssystemet på el 45

XI:3 Effektivare elproduktion - satsning på kraftvärme 47

XI:4 Omfördelning av skatt från arbete till energi och råvaror .. 48

Bakgrund 48

Sänkt skatt på arbete 49

Bränslebaserad elbeskattning 49

XI: 5 Elmarknadens aktörer 50

XI:6 En energins utvecklingsfond 51

XI :7 Avdragsrätt vid energisparande 52

XI:8 Utnyttja tillgänglig åkermark för energiproduktion 52

XI:9 Fullskaleanläggning för produktion av etanol 53

XII Energibalanser 54

XII:1 Inledning 54

Elproduktion och elanvändning år 2000 54

Elanvändning år 2000 54

Slutlig energianvändning omkring år 2000 med kärnkraften
avvecklad enligt Centerns förnyelseplan 55

XIII Vissa frågor med anledning av propositionen 56

XIII:1 Studsvik 56

XIII:2 Vattenfall 56

XIV Sammanfattning

XV Hemställan ....

58

59

3

1 Sammanfattning av huvudförslagen i motionen Mot. 1987/88

Utgångspunkten för centerpartiets energipolitik är de nära sambanden mellan
energianvändning, ekonomisk utveckling och miljö. På denna syn bygger
centerns plan för förnyelse av energisystemet, vilket redovisas i föreliggande
motion.

Centerns förnyelseplan innebär att omställningen av energisystemet måste
ske på ett sådant sätt att en övergång från kärnkraft till effektivare energianvändning
och inhemsk förnybar energi kan ske i ett steg och utan att
användningen av kol och olja behöver öka.

Centerns förnyelseplan innebär att avvecklingen av kärnkraften kan inledas
omedelbart och reaktorn Ringhals 2 och reaktorerna Barsebäck 1 och

2 kan tas ur drift så fort det är möjligt av bl. a. juridiska skäl och avvecklingen
av kärnkraften genomföras under 1990-talet.

Centerns förnyelseplan innebär kraftfulla satsningar på alternativ energi,
sparande och en effektiv produktion och användning av energi, med ökad
sysselsättning, minskad sårbarhet och en bevarad miljö som följd. Ett led i
dessa satsningar är en omfördelning från skatt på arbete till råvaror och
energi, inrättande av energins utvecklingsfond och avdragsrätt för energihushållande
investeringar för småhusägare och bostadsrättsinnehavare. Genomförandet
av förnyelseplanen medför ett successivt minskat skattetryck
genom minskad användning av fossila bränslen.

Centerns förnyelseplan innebär en övergång till att värma Sverige på
effektivt och bränslesnålt sätt för att undvika allt högre produktionskostnader
och ett mycket högt elpris. Installation av direktverkande el i nyproducerade
bostäder och lokaler förbjuds. Stöd till kommunal energirådgivning
återinförs.

Centerns förnyelseplan innebär att — genom energihushållning, effektivare
energianvändning och effektivare el- och värmeproduktion samt ökad
användning av förnybar energi — den slutliga energianvändningen långsiktigt
kan stanna vid ca 300 TWh, varav ca 100 TWh el.

Centerns förnyelseplan innebär att, med utnyttjande av modern teknik,
främja en lägre energianvändning, en bättre miljö och industriell utveckling
och därmed en bevarad och utvecklad standard för de enskilda människorna.

4

II Centerns plan för förnyelse av energisystemet - en Mot 1937/83

sammanfattning N38

11:1 Inledning

Det finns ett mycket nära samband mellan energianvändning, ekonomi,
sysselsättning och miljö. Centerns energipolitik bygger på ett decentralistiskt
synsätt och utgår från såväl nödvändigheten av att hushålla med
tillgängliga resurser som en anpassning av energianvändningen så att den
ingår i naturens eget energikretslopp.

En offensiv handlings- och framtidsinriktad energipolitik för effektivare
energianvändning och utnyttjande av förnybara energislag har en avgörande
betydelse för att förbättra samhällsekonomin, minska sårbarheten och
möjligheterna att värna natur och miljö. Användning av energikällor som
kol, olja och uran innebär svåra påfrestningar på såväl natur och miljö som
samhällsekonomi.

De konkreta energipolitiska åtgärderna måste därför ha en klar målinriktning
och utgå från en bestämd energibalans. Energibalansen skall uttrycka
en politisk viljeinriktning och inte vara en prognos, byggd på en
framskrivning av dagsläget. En sådan förväntad utveckling av energibehovet
tenderar i realiteten att bli självuppfyllande, bl. a. beroende på att
prognosen utgör underlag för planerade investeringar.

En realistisk bedömning är att de energipolitiska insatserna kan inriktas
mot en långsiktig slutlig energianvändning på 300 TWh, varav 100 TWh el.

Den verkliga utvecklingen är dock beroende av vilken inriktning de beslut
som fattas på energiområdet får. Det krävs beslut som skapar de reella
förutsättningarna för en energimarknad med många och oberoende aktörer,
där energihushållning, effektiv energianvändning och utnyttjande av förnybar
och miljövänlig energi stimuleras inom ramen för en fungerande
social och miljöanpassad marknadsekonomi.

Av central betydelse för att nå de energipolitiska målen är utformningen
av de ekonomiska incitamenten och styrmedlen. Skatter och avgifter måste
utformas så att de främjar utnyttjandet av förnybara och miljövänliga energislag
och såväl en effektiv produktion som en effektiv användning av
tillförd energi. Det krävs även resurser för att ge stöd som innebär att den
av miljö- och samhällsekonomiska skäl motiverade förnyelsen av vårt energisystem
blir privatekonomiskt fördelaktig, dvs. att det blir lönsamt för den
enskilde att spara och hushålla samt använda förnybar energi. Det är enligt
centerns mening en bättre väg att genom ekonomiska stimulanser och
styrmedel åstadkomma en eftersträvad utveckling och i möjligaste mån
undvika förbud och lagstiftning.

Våra bostäder och lokaler måste värmas på ett effektivt sätt för att
undvika onödiga kostnader och ett kraftigt höjt elpris. Då kan förnyelsen av
energisystemet genomföras så att industrin och transportsektorn får den
elström de behöver till ett konkurrenskraftigt pris. Påfrestningarna på elberoende
industrier i utsatta regioner blir med centerns politik därmed också
betydligt mindre.

Huvudpunkterna i centerns energipolitik kan sammanfattas enligt följande:

- Lägre energianvändning genom energihushållning och hög effektivitet i Mot. 1987/88
såväl produktion som användning av energi. N38

- Ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en
uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och
miljövänliga energikällor.

- Avveckling av kärnkraften.

11:2 Allmänt

Centerns förnyelseplan möjliggör att avvecklingen av kärnkraften kan inledas
omedelbart och genomföras under 1990-talet. Avvecklingen genomförs
stegvis med en direkt övergång till effektivare energianvändning och
förnybar energi. Avvecklingen skall vidare genomföras på ett sådant sätt att
användningen av kol och olja ej behöver öka utan efter hand kan minskas.

Det bör också understrykas att avvecklingen är en del i förnyelsen av
energisystemet. Urdrifttagning av reaktorer blir en logisk följd på grund av
att de inte behövs i det nya energisystemet.

11:3 Elanvändningen

Tillgången på el till ett rimligt pris är en viktig faktor för industrins utveckling.
I förnyelseplanen bedöms att industrins elanvändning totalt kommer
att öka något, vilket överensstämmer med industrins egen bedömning.

Industrin kommer att ha tillgång till den el som behövs.

De möjligheter till effektiviseringar som finns inom industrin och övrigsektorn
skall självfallet tas till vara.

Den eltunga industrins rätt till restitution av energiskatt måste utformas
så att den gynnar en effektivare användning av el.

Även efter kärnkraftsawecklingen kommer direktverkande elvärme att
finnas kvar i befintligt bostadsbestånd. I samband med ombyggnad och
större reparationer bedöms betydande övergång ske till andra uppvärmningsalternativ.
Bättre isolering och värmeåtervinning kommer att väsentligt
sänka energibehovet för uppvärmning. I nyproducerade bostäder skall
direktverkande elvärme ej tillåtas och krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter
om elström utnyttjas för värme i luft- eller vattenburna
värmesystem.

Från en energins utvecklingsfond, vilken vi föreslår skall inrättas (se
nedan), kommer bidrag att ställas till förfogande för att stimulera till effektivare
energianvändning och ökad användning av förnybar energi. Småhusägarna
och bostadsrättsinnehavarna ges avdragsrätt för angelägna energiinvesteringar.

Med föreslagna åtgärder bedöms elanvändningen för uppvärmning under
omställningsperioden minska från nuvarande 24 TWh (exkl. avkopplingsbar
el och el till värmepumpar i fjärrvärmenät) till 10—12 TWh. Elvärme
skall på sikt i huvudsak användas i mycket energisnåla hus och i kombinerade
system där elen inte används under tider av hög belastning i elsystemet.

Hushållselen förutsätts minska något genom bl. a. nyttjande av energisnåla
lampor och hushållsmaskiner.

Centerns förnyelseplan innebär således att - genom effektiviseringar och Mot. 1987/88

val av andra uppvärmningsformer med en minskad andel elvärme inom N38

övrigsektorn som följd - elanvändningsnivån långsiktigt kan stanna vid ca
100 TWh.

11:4 Elproduktionssystemet

Basen i elproduktionssystemet utgörs av vattenkraften. Parallellt med avvecklingen
av kärnkraften sker en omfattande satsning på kraftvärme och
mottrycksanläggningar, vilken till betydande del är småskalig. Ett effektivare
elproduktionssystem skapas genom den ökande samproduktionen av
elvärme jämfört med den kondenskraft som avvecklas. Ökad användning av
gas och sänkning av drifttemperaturerna i fjärrvärmenäten ökar också utbytet
av el. Ytterligare tillskott av elproduktion erhålls genom en icke
oväsentlig utbyggnad av vindkraften och på sikt utnyttjande av solenergin.

Centerns förnyelseplan innebär att behovet av nytillkommande produktionskapacitet
begränsas i förhållande till kraftindustrins och politiska centeralisters
alternativ med satsning på ny storskalig kondenskraft. Detta
medför i sin tur att den genomsnittliga kostnadsökningen för elproduktionen
kan hållas nere, beroende på att ju större behovet är av nytillkommande
dyr elproduktion utöver den befintliga billiga vattenkraften och kraftvärmen
för att täcka elanvändningen desto högre blir den genomsnittliga
kostnaden för elproduktionen, vilket belastar konsumenten genom ett högre
elpris. I dagsläget subventionerar billig vattenkraft nya dyra anläggningar,
som t. ex. de två sista kärnkraftsreaktorerna Oskarshamn 3 och
Forsmark 3 med 10—15 öre per producerad kWh.

11:5 Bränsleanvändningen

Centerns förnyelseplan möjliggör att användningen av kol och olja ej skall
öka. Efter hand skall den totala användningen av kol och olja minska
genom effektiviseringar och en successiv utbyggnad av en marknad för
inhemska förnybara bränslen. Detta arbete intensifieras under omställningsperioden
och fortsätter även sedan kärnkraften utmönstrats ur energiförsörjningssystemet.

Ökad och effektivare användning av biobränslen och avfall ger ett totalt
energitillskott i storleksordningen 50 TWh utöver de ca 62 TWh som utnyttjas
för närvarande.

I förnyelseplanen prioriteras inte användningen av torv. Torv är ingen
förnybar resurs i egentlig mening. Brytningen av torv är också förenad med
miljöproblem. Förgasning av torv direkt i mossen är ett alternativ som bör
utvecklas.

11:6 Sol

Utvecklingen på solenergiområdet har under de senaste åren gått mycket
snabbt. Mot denna bakgrund bedöms att solvärmen under omställningsperioden
kommer att bli ett mycket konkurrenskraftigt alternativ som vid
sekelskiftet skulle kunna ge ett tillskott på ca 7 TWh för uppvärmning.

11:7 Vatten- och vindkraft

Vattenkraften utgör basen i det framtida elproduktionssystemet och bedöms
kunna svara för en genomsnittlig årsproduktion av minst 66 TWh. 1987 var
produktionen över 70 TWh. Förbudet att bygga ut de fyra stora Norrlandsälvarna
skall ligga fast.

Vindkraften bedöms kunna ge ett tillskott på 5—10 TWh kring sekelskiftet.

11:8 Transportsektorn

I förnyelseplanen förutsätts även att de möjligheter till en effektivare och
lägre energianvändning som finns inom transportsektorn tas till vara. Användningen
av oljeprodukter måste av både ekonomiska skäl och miljöskäl
minska och alternativa drivmedel tas fram. Stimulanser för att genomföra
en omfattande introduktion av etanol måste därför vidtas. På lite längre sikt
bedöms vätgasen kunna användas som drivmedel i större skala.

Ur såväl energi- som miljösynpunkt måste kombitrafik, såsom t. ex. tåg
och bil, öka. Utvecklingen av nya, energisnåla och miljövänliga motorer
måste ges hög prioritet.

11:9 Tekniska förutsättningar

Datatekniken och dess möjligheter till effektiv styrning och övervakning är
en viktig förutsättning för genomförandet av förnyelseplanen. Däremot har
inte i planen vägts in någon ny, okänd teknik som förutsättning för att
omställningen av energisystemet skall kunna genomföras innan sekelskiftet.

Därefter bedöms det vara realistiskt att räkna med bidrag från ny, i dag inte
prövad, teknik.

11:10 Åtgärdsprogram för genomförande av förnyelseplanen — en sammanfattning

Målet för förnyelseplanen är att — genom energihushållning, effektivare
energianvändning, effektivare el- och värmeproduktion samt ökad användning
av förnybar energi — långsiktigt nå en slutlig energianvändning på ca
300 TWh. Detta möjliggörs med följande åtgärdsprogram:

1. Riktlinjerna för kärnkraftens avveckling läggs fast och en awecklingsplan
för kärnkraften upprättas och avvecklingen kan omedelbart inledas
genom att Barsebäck och Ringhals 2 tas ur drift så snart det är möjligt bl. a.
av juridiska skäl. Riksdagen bör fatta ett principbeslut om avvecklingsplanen
och begära att regeringen snarast återkommer med förslag till en
särskild lag om avveckling av kärnkraften.

2. Inrättande av en energins utvecklingsfond, finansierad med en avgift
på 2 öre/kWh el. Detta skapar en årlig resurs långsiktigt på ca 2 miljarder. I
inledningsskedet är intäkterna ca 2,4 miljarder kr. Fonden är tillgänglig för
alla, dvs. stöd kan ges till aktuella projekt oavsett vem som är beställare.

Fondens huvuduppgifter bör vara att genom villkorliga lån och bidrag stödja g

Mot. 1987/88

N38

investeringar som syftar till energihushållning och effektivare energian- Mot. 1987/88

vändning och alternativ energiproduktion såsom t. ex. solenergianläggning- N38

ar, små vind- och vattenkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen,

anläggningar för kraftvärmeproduktion m. fl. Fondens uppgifter innefattar

även såväl stöd till projekt vars ändamål är att utveckla eller förbereda

kommersiell introduktion av ny teknik som stöd till teknikupphandling av

eleffektiva och elersättande produkter, processer och system inom hela

elanvändningsområdet, stöd till miljöskyddsteknik m. m. Fonden skall även

kunna komplettera det befintliga stödet till energiforskningen.

3. Energins utvecklingsfond bör kompletteras med en avdragsrätt för
småhusägare och bostadsrättsinnehavare för vissa klart avgränsade energihushållande
investeringar. Avdragsrätten bör omfatta tilläggsisolering, effektivare
energianvändning och investeringar för nyttjande av inhemsk
energi. Motivet för avdragsrätten är att företag alltid kan göra avskrivningar
på sina investeringar, dock inte för dem som täcks av bidrag eller villkorslån
som ej återbetalas. Småhusägarna och bostadsrättsinnehavarna får således
genom avdragsrätt på sin ”nettoinvestering” — dvs. den del som ej täcks
med bidrag — samma förutsättningar som företagen och samma fördelar
som lägenheter i hyreshus.

4. Nya riktlinjer för energibeskattningen antas och importerade och
miljökrävande energiråvaror som kol och olja åsätts en energilikformig (per
energienhet likvärdig) beskattning. Vidare skall importerade miljövänliga
energikällor ha en ”miljörabatt” och skatten sättas lägre än vad en energilikformig
beskattning med olja motiverar. Inhemska bränslen inklusive
alternativa drivmedel producerade på inhemska råvaror skall ej beskattas.

Undantag från en energilikformig beskattning med olja bör kunna göras för
drivmedel och en lägre beskattning ske när ekonomiskt rimliga substitut
saknas. Allt bränsle för bränslebaserad elproduktion skall beskattas på
samma sätt som bränsle för värmeproduktion i syfte att stimulera ett effektivt
utnyttjande av det insatta bränslet. Avgifter som åsätts av miljöskäl eller
för andra speciella ändamål tillkommer.

5. En skatteomläggning genomförs, som innebär att skatten på arbete
sänks och i motsvarande mån höjs på energi och råvaror. I åtgärdsprogrammet
föreslås att grundavdraget höjs från 10 000 till 11 500 kr. och socialförsäkringsavgiften
sänks med 0,5 %. Den ökade skattebelastningen på
drivmedel kompenseras genom sänkt kilometerskatt eller schablonersättning
till vissa företagare. Omläggningen finansieras genom att skatten på
olja höjs med totalt 500 kr. per kubikmeter och på kol med 400 kr. per ton
samt på naturgas med 200 kr. per 1 000 kubikmeter. Gasolskatten bör höjas
med motsvarande skattehöjning på naturgas.

6. Bränslen skall beskattas lika vid såväl värme- som elproduktion.

7. Ett garantipris på lägst 25 öre införs för el producerad i nya kraftvärmeverk
och små vind- och vattenkraftverk.

8. Principer för prissättningen av el fastläggs genom en avvägning mellan
genomsnittskostnad och långsiktig marginalkostnad för elproduktionen.

9. Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel skall användas
för odling av bl. a. energiskog och energigrödor, t. ex. som råvara

för en inhemsk produktion av alternativa drivmedel, biobränslen m. m. 9

2 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr N38

10. Drivmedelsetanol introduceras och en fullskaleanläggning för pro- Mot. 1987/88

duktion av etanol uppförs. Etanol producerad på inhemska råvaror befrias N38

från skatt.

11. Möjligheter till stöd för ”revolutionerande” energiprojekt öppnas
och 100 milj. kr. avskiljs från en energins utvecklingsfond för detta ändamål.

Stödet bör administreras av energiforskningsnämnden.

12. Direktverkande el skall inte tillåtas i nyproducerade bostäder och
lokaler samt krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter i de fall
elström används för uppvärmning i luft- och vattenburna värmesystem.

13. Statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.

Sammantaget innebär åtgärdsprogrammet att förutsättningar för en energimarknad
med många och fristående aktörer, som aktivt medverkar till
förnyelsen och omställningen av energisystemet, skapas.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag i enlighet med vad som
anförs i förnyelseplanen och åtgärdsprogrammet för omställning av energisystemet.

10

III Inledning

Mot. 1987/88

N38

111:1 Ideologiska utgångspunkter

Ett övergripande mål för det politiska arbetet är att skapa ett samhälle med
allsidig välfärd innefattande såväl goda levnadsbetingelser som en god livsmiljö.
Detta kan enligt centerpartiets uppfattning bäst tillgodoses i ett
decentraliserat samhälle.

Energisystemens utformning och energipolitikens inriktning påverkar på
ett avgörande sätt samhällsutvecklingen och möjligheterna att forma ett
decentraliserat samhälle. Centerns syn och ställningstaganden i de energipolitiska
frågorna hänger således nära samman med partiets uppfattning om
samhällets utformning och samhällsplaneringen i stort. Energisystemen kan
i princip byggas upp enligt två olika strategier. Utgångspunkterna för dessa
strategier är helt skilda och baseras på två motsatta filosofier för hur
energisystemen bör vara utformade.

Centralisering — högrisksamhälle

Den ena strategin bygger på en storskalig och centralistisk syn på hur
energisystemen bör utformas. Företrädarna för detta synsätt — t. ex. kärnkraftsförespråkarna
- förutsätter en ständigt ökande efterfrågan på energi.
Detta leder i sin tur till krav på investeringar i storskaliga och centraliserade
anläggningar för såväl produktion som distribution av energi — anläggningar
anpassade och dimensionerade efter de krav ett tänkt ”högenergisamhälle”
ställer. Det primära målet är att producera energi utan hänsynstagande
till vilka effekter en hög energianvändning får för samhällsstruktur,
miljö och samhällsekonomi på längre sikt. Ett högenergisamhälle är ett
högrisksamhälle.

Decentralisering — anpassbarhet — trygghet

Den andra strategin, vilken centerpartiet företräder, bygger på ett decentralistiskt
synsätt och utgår från nödvändigheten av hushållning med tillgängliga
resurser och en anpassning av energianvändningen till naturens eget
kretslopp. Företrädarna för detta synsätt utgår ifrån att det inte skall produceras
mer energi än vad som är nödvändigt för att effektivt tillgodose de
behov som finns. Detta leder till krav på energihushållning och en effektiv
användning av tillförd energi, där utnyttjat energislag och energikvalitet
anpassas efter ändamål och ett energisystem som kan karakteriseras med
devisen ”bruka bättre i stället för att förbruka mer”.

Detta kan enligt centerns mening bäst ske om energisystemen ges en
flexibel och lokalt anpassad utformning. Sådana energisystem ger medborgarna
bättre möjligheter till påverkan och kontroll. Storskaliga system
med några få dominerande aktörer medför att det demokratiska inflytandet
över utformningen av energisystemen minskar.

Småskaliga system med många aktörer ger beslutsfattarna inom energiområdet
större förutsättningar att möta de förändrade krav som samhälls

utvecklingen kan leda till. Varje energisystem kräver långsiktiga investe- Mot. 1987/88
ringar och måste bygga på bedömningar av framtida energibehov och ener- N38
gikostnader på minst ett decenniums sikt.

111:2 Energipolitik för industriell utveckling och en god miljö

Energi - ekonomi — miljö

Det finns ett mycket nära samband mellan vår energianvändning, ekonomi
och miljö. Detta belyses bl. a. av att en kontinuerligt ökande användning av
energi och naturresurser, som en produktionsstyrd energipolitik innebär,
har medfört svåra miljöproblem.

Den övergripande målsättningen i en decentralistisk energipolitik för en
uthållig energianvändning måste därför vara att varje energikälla som skall
användas i större omfattning och under längre tid måste ingå i naturens eget
kretslopp. Uppfylls inte detta krav kommer såväl den ekonomiska tillväxten
att förkvävas som omfattande miljöskador att uppstå. Samhällets åtgärder
måste därför inriktas på att stödja introduktion och användning av inhemsk
förnybar och miljövänlig energi, ny energiteknik, sparande etc.

Förbränning av icke förnybara fossila energislag som kol och olja innebär
en mycket kraftig påverkan på miljön genom de ökande utsläppen av bl. a.
kväveoxider och svaveldioxider. Denna förbränning (gäller även naturgas)
medför vidare att koldioxidhalten successivt ökar, vilket på någon sikt kan
utvecklas till det allra största globala miljöproblemet. Den ökande koldioxidhalten
medför temperaturökningar, som efter hand på ett drastiskt sätt
kan förändra vårt klimat och därmed förutsättningarna för allt mänskligt liv.
Koldioxidproblemet är en global företeelse och det är nödvändigt att varje
land bidrar till att minska förbränningen av fossila bränslen även ur denna
synpunkt. En övergång från olja till kol har i dessa hänseenden en negativ
betydelse. Förbränning av biobränslen ger inte sådana effekter på den
omgivande naturmiljön. Lika mycket koldioxid som binds vid återväxten
frigörs vid förbränningen, förutsatt att avverkning och tillväxt balanseras.

En medveten politik för energihushållning och effektivare energianvändning
är den bästa garantin för både en positiv ekonomisk utveckling och en
bra miljö. En energipolitik, vars primära målsättningar är att främja ökad
energitillförsel, kommer att leda till krav på allt större investeringar för att
förebygga skador på miljön och till slut nå en nivå där dessa kostnader inte
längre kan bäras. Samhällsekonomin kommer att kollapsa i försöken att
åtgärda irreparabla miljöskador, orsakade av bl. a. en centraliserad och
koncentrationsinriktad energipolitik.

Utvecklingen har också visat att påståendet att ekonomisk utveckling
förutsätter ökad energianvändning är en myt. Tvärtom. En långsiktig, stabil
ekonomisk utveckling och ökande välfärd förutsätter en kontinuerligt minskande
energitillförsel av icke förnybar energi. Vid en ökande energianvändning
kommer det att krävas investeringar i allt dyrare energiproduktion
med ett allt högre pris på energi som följd. Det är därför av såväl ekonomiska
som miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken både på kort och

lång sikt inriktas på effektivitet och hushållning. En sådan politik skapar i Mot. 1987/88
sin tur förutsättningar för en balanserad prisutveckling på energi och under- N38
lättar därmed en positiv ekonomisk utveckling.

Det är utifrån de ovan redovisade utgångspunkterna som centerns plan
för förnyelse av energisystemet utarbetats. Den utgör ett handlingsprogram
med målsättningen att skapa en för framtiden miljövänlig, trygg och säker
energiförsörjning.

Energi — sysselsättning — regional utveckling

Den ekonomiska utvecklingen under de senaste åren har inneburit en stark
tillväxt i de stora koncentrationsorterna. Den genomsnittliga arbetslösheten
är låg. Detta döljer emellertid att situationen på arbetsmarknaden är betydligt
svårare i stora delar av landet. Skogslänen och sydöstra Sverige har
t. ex. en betydligt större arbetslöshet än genomsnittet i landet — vissa län
omkring 10 %.

Den högsta arbetslösheten finns till större delen i de regioner där det
produceras mycket och billig energi. Detta faktum står i stark kontrast till
storindustrins påstående att den billiga energin är garantin för god sysselsättning.

Det bör samtidigt poängteras att centerns förslag till förnyelse av vårt
energisystem på sikt ger betydligt lägre kostnad för energi än det storskaliga
högenergialternativ som kraftindustrin förespråkar.

Det är nödvändigt att försöka skapa nya arbetstillfällen i dessa delar av
landet och att en del av vinsten från vattenkraften återförs till de kommuner
och regioner där den produceras såsom vi föreslagit i annat sammanhang.

Satsning på inhemsk energi är även ur denna synpunkt ett av de bästa
alternativen. Exempelvis bör utnyttjandet av olika former av biobränslen
kunna ge många arbetstillfällen där sysselsättningsproblemen är störst.

Utnyttjande av inhemska energialternativ är därför ofta samhällsekonomiskt
lönsamt, även om en investering rent företagsekonomiskt inte alltid är
motiverad.

Energi — bytesbalans

Ur bytesbalanssynpunkt är det vidare önskvärt att ersätta importerad energi
med inhemsk energiproduktion när det kan ske till rimliga kostnader. Det
är därför viktigt att strävandena att minska oljeanvändningen inte sker på
ett sådant sätt att ett importberoende byts mot ett annat utan andra påtagliga
fördelar för t. ex. miljön. Nuvarande låga oljepris är gynnsamt ur
bytesbalanssynpunkt, men ökad oljeanvändning innebär låsningar som ger
mycket negativa effekter på bytesbalans och samhällsekonomi när oljepriset
åter stiger.

Energi — sårbarhet

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemsk energi uppvisar även
en helt annan säkerhet och försörjningstrygghet. Sårbarheten blir mindre.

Graden av sårbarhet beror dels på andelen importerad energi som utnyttjas, Mot. 1987/88

dels hur energiförsöijningssystemet är uppbyggt inom landet. N38

Det nuvarande storskaliga och köldkänsliga energiförsörjningssystemets
sårbarhet har klart framstått vid flera tillfällen. Ett av de mest påtagliga
exemplen var den påfrestning och de små marginaler i produktionssystemet
som fanns under de kalla januaridagarna 1987. Elproduktion och elnät var
då mycket hårt belastat.

Sårbarheten i det storskaliga elförsöijningssystemet påvisades också vid
det stora elavbrottet i december 1983, då stora delar av Mellansverige
lamslogs. Det är mot denna bakgrund lätt att föreställa sig vad sabotagehandlingar
mot elförsörjningssystemet en kall vinterdag skulle få för följder.

Nuvarande elförsörjningssystem, vilket exempelvis industrin, kraftbolagen
och politiska centralister vill slå vakt om, är genom storskalighet oerhört
sårbart och lätt att slå ut med förödande konsekvenser för landets
försvarsförmåga som följd. Ett effektivt försvar förutsätter ett annorlunda
energisystem.

I fredstid drar samtidigt kraven på att trygga produktion och leveranser
av el stora kostnader. Dessa riskerar att bli astronomiska, eftersom det
krävs full reservkapacitet för den största i systemet ingående enheten för att
minska sårbarheten och öka säkerheten i det storskaliga elförsörjningssystemet.

111:3 Energipolitiska riktlinjer

En offensiv, handlings- och framtidsinriktad energipolitik för effektivare
energianvändning och utnyttjande av förnybara energislag har således en
betydande inverkan på våra möjligheter att upprätthålla sysselsättningen
över landet, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten samt möjligheterna
att värna natur och miljö. Den har därmed en avgörande betydelse
för samhällsekonomins utveckling. Användning av energikällor som kol,
olja och uran innebär svåra påfrestningar på såväl natur och miljö som
samhällsekonomi.

En omställning mot ett tryggare och säkrare energiförsörjningssystem är i
hög grad beroende på vilket sätt värmeförsörjningssystemet ordnas. Det var
den nästan totala övergången till användning av olja för uppvärmning som
medförde att Sverige under 1950- och 1960-talen drog på sig ett stort
oljeberoende.

Energi - effekt

Utbyggnaden av kärnkraften har vidare medfört att tillgången på el kraftigt
har ökat, vilket samtidigt har inneburit att elen i konkurrens med olja och
inhemska bränslen till en allt större andel måste avsättas på värmemarknaden.
Den ”elbrist” med ökande elpris som följd som nu inför kärnkraftsavvecklingen
varnas för av bl. a. företrädare för kraftindustrin och storföretagen
är mer ett exempel på en felaktig användning av tillgängliga resurser
än någon egentlig brist på el.

Produktionen av el för uppvärmning är ett ”systemfel”, vars negativa

konsekvenser ökar ju större andelen elvärme blir. Detta medför i sin tur ett Mot. 1987/88
allt sämre utnyttjande av inhemska bränslen och ett ökat behov av dyr N38
effektutbyggnad för att kunna tillgodose elbehovet kalla vinterdagar.

Energipolitiken måste därför inriktas på en fortsatt minskning av oljeberoendet,
en fortsatt låg kolanvändning och ett säkerställande av kärnkraftens
avveckling utifrån följande handlingslinjer:

- Hushållning och effektivare energianvändning.

- Utnyttjande av såväl känd som stöd till ny värmeteknik för tillvaratagande
av bl. a. solenergi, inhemska bränslen, värmepumpsteknik och gas i
olika former.

- En medveten elanvändningspolitik som utnyttjar elströmmens höga kvalitet.

- Produktion av alternativa drivmedel baserad på inhemsk råvara.

- Utnyttjande av såväl känd som stöd till ny teknik för elproduktion som
t. ex. småskalig kraftvärme, vindkraft och solceller.

- En konsekvent och miljöanpassad avgifts- och skattepolitik på energiområdet
som främjar de uppställda målen.

En energipolitik baserad på dessa riktlinjer innebär att det inte behövs
kolkondenskraftverk och miljöstörande vattenkraftsutbyggnad. Sverige blir
mindre sårbart och det ger konkurrenskraftiga energipriser, ökad sysselsättning
och goda förutsättningar för en bättre miljö. Det långsiktiga skälet för
en radikal effektiviseringslinje i energipolitiken är omsorgen om industrisamhällets
utveckling och bevarad och utvecklad standard för de enskilda
människorna. En politik för effektiv och låg energianvändning är både en
företags- och konsumentvänlig politik. Vad som i det föregående anförts
avseende ideologiska utgångspunkter för energisystemets förnyelse och
riktlinjer för energipolitiken bör ges regeringen till känna.

111:4 Energibehov

Prognoser

1 1975 års energipolitiska proposition bedömdes att det totala energibehovet
1985 skulle uppgå till 540 TWh - dvs. en ökning under en 10-årsperiod med
135 TWh. En framskrivning av prognosen till 1990 skulle innebära ett
förväntat totalt energibehov på ca 600 TWh. Även de bedömningar som
redovisades av det totala energibehovet i 1979 och 1981 års energipropositioner
överskattade detta kraftigt.

I 1985 års energiproposition tog inte regeringen egen ställning utan redovisade
energiverkets bedömningar, vilka innebar att det totala energibehovet
bedömdes bli oförändrat 440 TWh, fram till 1995.1 den nu föreliggande
propositionen redovisas ingen totalbedömning av energibehovet vid slutet
av 1990-talet.

De mest uppenbara felkalkylerna i de tidigare energipolitiska besluten
avser dock elprognoserna. De prognoser, som delvis låg till grund för
besluten om kärnkraftsprogrammet vid 1970-talets början, förutsatte att
elbehovet 1985 skulle uppgå till ca 200 TWh. Verkligheten har emellertid

efter hand reviderat dessa prognoser. Utbyggnaden av det storskaliga elproduktionssystemet
har däremot legat fast.

I den nu föreliggande propositionen bedömde föredraganden att elanvändningen
i slutet av 1990-talet kommer att uppgå till 135—140 TWh. Den
prognos som energiverket presenterat för elanvändningen anger för samma
tidpunkt ett intervall på 112-146 TWh.

Energianvändning — faktisk utveckling

Den totala slutliga energianvändningen har sedan mitten av 1970-talet minskat
och är för närvarande 380 TWh. Det är framför allt oljeanvändningen
som kraftigt minskat. En ökning av oljeanvändningen har dock skett under
det senaste året. Även elanvändningen har ökat betydligt långsammare än
vad som förutsågs vid 1970-talets början. Skillnaden mellan prognos och
faktisk utveckling är över 60 TWh — dvs. av samma storleksordning som
samtliga kärnkraftsreaktorer producerat 1986.

Energianvändning — framtida utveckling

Hur den faktiska utvecklingen av energianvändningen kommer att bli styrs i
hög grad av den framtida utformningen av energisystemen för produktion
av el och värme. En sjunkande energianvändning förutsätter att tillförd
energi utnyttjas effektivt och för rätt ändamål. El bör på sikt främst utnyttjas
där den ger uppenbara fördelar jämfört med andra energislag.
Energiproduktion för uppvärmning kan ske på flera sätt. För detta ändamål
är det inte nödvändigt att använda högvärdig elenergi.

Halvering av värmemarknaden

Den totala värmemarknaden, mätt i TWh, kan minska med en målmedveten
satsning på introduktion och användning av inhemska bränslen, energihushållning,
solenergi, värmepumpsteknik etc. Den ”köpta” energin för
uppvärmningsändamål bör kunna minska från över 150 TWh 1979 till ca 90
TWh i mitten av 1990-talet. Den krympande värmemarknaden innebär
bl. a. att investeringar m. m. på energiområdet måste utgå från energihushållningsperspektivet
om inte olja, kol och el skall undantränga inhemska
bränslen.

Minskad oljeanvändning

Det är framför allt nedgången i oljeanvändningen som skett snabbare än
vad som bedömdes möjligt i de tidigare energipolitiska besluten. Minskningen
är sedan 1979 30 % och förbrukningen av olja 1987 uppgick till 200
TWh. Detta är dock en viss ökning jämfört med 1984-1986. I jämförelse
med 1979 är dock minskningen i oljeanvändningen 130 TWh. Prisutvecklingen
under 1980-talets första hälft och satsningen på energisparande och
effektivare energianvändning medförde således att oljeanvändningen omräknat
i kilowattimmar, minskade med 130 000 000 000, vilket är dubbelt så
mycket energi som vi får från de 12 svenska kärnkraftverken.

Mot. 1987/88

N38

Sammanfattning Mot. 1987/88

Sammantaget innebar utvecklingen under den första hälften av 1980-talet
en gynnsammare utveckling än vad som bedömdes möjligt i 1981 års energipolitiska
beslut. Med en energipolitisk inriktning enligt centerpartiets modell
är en realistisk bedömning att den slutliga energianvändningen kommer
att plana ut vid en nivå på ca 300 TWh i början av nästa sekel. Den specifika
användningen av el — dvs. på områden där användning av el är svår eller
ekonomiskt orimlig att ersätta - kommer att uppgå till en nivå på ca 100
TWh. Energiplaneringen och de energipolitiska besluten måste utgå från en
bedömning av att den slutliga energianvändningen långsiktigt kan stabiliseras
på denna nivå. Det bör dock understrykas att möjligheterna att nå detta
mål är beroende på om det finns en stark politisk vilja till en förnyelse och
omställning av energisystemet. Varje energisystem kräver långsiktiga investeringar
och måste bygga på en bedömning av framtida energibehov och
energikostnader på något eller några decenniers sikt. En energipolitik,
byggd på andra grundförutsättningar, kommer att leda till en helt annan
utveckling.

Ingen kan dock med säkerhet förutse energibehovet vid nästa sekelskifte.

Framtidens möjligheter till en effektivare energianvändning underskattas
lätt, vilket bl. a. redovisningen av utvecklingen under det senaste decenniet
visat. I dag (1988) används endast 70 % av den energimängd som en
riksdagsmajoritet 1975 ansåg vara ett kvalificerat sparmål för 1985.

111:5 Översiktlig energibalans

Under förutsättning att vår energipolitik genomförs och den slutliga energianvändningen
långsiktigt stabiliseras kring 300 TWh kan en översiktlig
energibalans anges:

Elström 100 TWh

— vattenkraft, vindkraft, mottryck med kraftvärme, solceller

Bränslen m. m. 120 TWh

— biobränslen, solenergi, gas och olja för spetslast

Drivmedel 80 TWh

— olja, etanol, vätgas

En mer detaljerad energibalans fördelad på produktion och användning
redovisas under avsnitt XI.

3 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr N38

17

IV Energipolitiken — historisk översikt

Mot. 1987/88

N38

IV:1 Energipolitiken före 1976

Energipolitiken har under snart två decennier varit en av de mest debatterade
politiska frågorna. Politiken före 1976 präglades av socialdemokraternas
centralistiska och koncentrationsinriktade syn på hur energisystemet borde
utformas. Centerpartiet drev länge ensamt kravet på att energiförsörjningen
i det längre perspektivet i huvudsak måste tillgodoses genom en effektivare
energianvändning och utnyttjande av inhemsk, miljövänlig och förnybar
energi. Centerpartiet drev kraven på en omställning av energipolitiken
under starkt motstånd från de partier som representerade majoriteten vid
1975 års energipolitiska beslut. Dessa partier gav då i alla lägen sitt stöd åt
den farliga och storskaliga kärnkraften.

1975 års energipolitiska beslut förutsatte en kontinuerligt ökad användning
av såväl olja och kol som el. Centerpartiets strävan att försöka få till
stånd en ökad användning av inhemska bränslen förlöjligades. ”Centern
tror att man kan basera energiförsörjningen på kottar och pinnar”, hette det
bl. a. Följderna av en kärnkraftsavveckling skulle bli katastrofala för sysselsättning
och välfärd, menade man. ”Med centerns energipolitik kommer
vi att få återgå till backstugusittarnas och de flämtande stearinljusens Sverige”,
uttalade kärnkraftsförespråkarna tvärsäkert.

IV:2 Energipolitiken 1976—1982

Regeringsskiftet 1976 innebar att energipolitiken fick en ny inriktning.

Politiken inriktades stegvis på att forma ett decentralistiskt energisystem,
byggt på mångfald, energihushållning och användning av inhemsk förnybar
och miljövänlig energi. De förslag som framlades efter folkomröstningen
om kärnkraften 1980 följde upp centerpartiets krav på åtgärder för en
förbättrad resurshushållning för säkerställande av kärnkraftens avveckling
och ett minskat oljeberoende. Konkreta beslut fattades om bl. a. den s. k.
energisparplanen, oljeersättnings- och energiforskningsprogrammen.

De energipolitiska besluten under denna period hade således en målmedveten
strävan att såväl styra över energianvändningen mot utnyttjande av
miljövänliga, förnybara energikällor som att åstadkomma en medveten
energihushållning. Besluten 1980 och 1981 är exempel på detta.

IV:3 Socialdemokratisk energipolitik

Före folkomröstningen

De energipolitiska förslag som den socialdemokratiska oppositionen förelägger
riksdagen efter regeringsskiftet 1976 bygger under de första åren helt
på den centralistiska och storskaliga synen. Politiken är ensidigt produktionsinriktad.
I motion 1976/77:1335 förespråkas t. ex. storskaliga satsningar,
bl. a. ställs krav på förprojektering av en svensk upparbetningsan- 18

läggning av utbränt kärnbränsle. I flera motioner kritiseras den dåvarande Mot. 1987/88

regeringen för att försena den storskaliga satsningen på kärnkraften och N38

krav ställs på att förutsättningar för avtappning av hetvatten från reaktorn i
Forsmark 3 skall finnas (se t. ex. motion 1977/78:1816).

I sin partimotion (motion 1978/79:2413) i anledning av folkpartiregeringens
energiproposition våren 1979, konstaterar socialdemokraterna med tillfredsställelse
att denna proposition ansluter till socialdemokratins koncentrationsinriktade
synsätt. I motionen understryks bl. a. att man ”varken bör
avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften”. Man ställer sig från
socialdemokratins sida positiv till inhemsk uranbrytning. Man förespråkar
en utbyggnad av Kalix älv. Det understryks att kol i princip kan utnyttjas för
att sprida beroendet av importerade energislag.

Folkomröstningen

Samtidigt med att den sistnämnda motionen presenterades i mars 1979
inträffade kärnkraftsolyckan i Harrisburg. Denna ledde till att övriga partier
ändrade ståndpunkt och godtog centerpartiets krav på folkomröstning
om kärnkraften. Folkomröstningen resulterade i att riksdagen sedermera
beslutade att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010.

Efter folkomröstningen

I samband med 1981 års energipolitiska beslut kritiserades den dåvarande
regeringen av socialdemokraterna för att man då (1981) inte presenterade
en genomtänkt syn på elförsörjningen under 1990-talet. Det finns, menade
1981 års socialdemokrater, ”en allvarlig risk att 1990-talets beslutsfattare
kommer att ställas inför valet av en massiv utbyggnad av kolbaserad kondenskraft
och bibehållande och en fortsatt utbyggnad av kärnkraften”.

Även i den partimotion som väcktes av socialdemokraterna våren 1982
understryks kravet på kraftfulla åtgärder för att säkerställa kärnkraftens
avveckling. I motionen konstateras vidare att ”inom ett flertal områden
måste arbetet ske snabbt för att inte möjligheterna att avveckla kärnkraften
skall försvåras”.

Regeringsskiftet 1982

I regeringsställning efter valet 1982 har emellertid socialdemokraterna underlåtit
att i konkret handling följa upp de krav man ställde i opposition.

Däremot har regeringen och företrädare för regeringen vid upprepade
tillfällen i ord betonat vikten av satsningar på energihushållning, effektivare
energianvändning och satsning på inhemsk energi. Den 1985 presenterade
propositionen om energipolitiken (1984/85:120) innehöll många utfästelser
men få konkreta åtgärder.

Det mest anmärkningsvärda var regeringens, med tanke på motioner och
utfästelser, avsaknad av en konkret avvecklingsplan. Våren 1985 talade man
om behovet av en ”strategi för oljeersättning och kärnkraftsavveckling”.

Föredraganden konstaterade dock att utvecklingen ”beträffande såväl hus- Mot. 1987/88
hållning och effektivisering som miljövänlig teknik går snabbt”. N38

1985 års val

I artiklar inför valet 1985 (DN 17/8 och 6/9) hävdade miljö- och energiministern
att arbetet med avvecklingsplanen befann sig i ett ”inledande skede”
och fortsatte: ”De program vi nu har kommer steg för steg att kunna
utvecklas och förbättras. Mycken ny kunskap har tagits fram och goda
resultat har nåtts.” I magistrala ordalag konstaterades även att en röst på
något annat parti än socialdemokraterna var ett hot mot kärnkraftsavvecklingen.
Samtidigt beklagade statsrådet att hon våren 1985 ”missade
möjligheterna till en bred samling” kring en awecklingsplan och underströk
att ”det får inte upprepas”.

Efter valet 1985 gav socialdemokraterna i olika sammanhang sken av att
fortsätta kampen för kärnkraftens avveckling. Samtidigt har dock de tidigare
uttalandena om att utvecklingen för alternativen sker snabbt tonats ned. I
stället började man tala om att vi måste utnyttja dagens förmånliga situation
och den tid vi har på oss att utveckla det nya energisystemet. Energiministern
betonade att ”vi inte får skjuta besvärliga problem framför oss. Vi
måste ta itu med uppgiften nu".

Olyckan i Tjernobyl

I april 1986 inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Från centerpartiet
ställdes krav på omedelbara åtgärder för att inleda avvecklingen med en
urdrifttagning av Barsebäck och Ringhals 2. Riksdagens majoritet avstyrkte
dessa krav med hänvisning till att en utvärdering av olyckans konsekvenser
för det svenska kärnkraftsprogrammet skulle ske.

Miljö- och energiministern gav dock i tal och artiklar fortfarande uttryck
för till synes kraftfulla ambitioner i syfte att förändra energipolitikens
inriktning. I en DN-artikel 2/10 1986 framhöll Birgitta Dahl att ”vi har inom
den närmaste tiden en historisk möjlighet att, efter år av konflikter på
energiområdet, åstadkomma en nationell samling kring en förändring av
vårt energisystem. Då kan vi inte fantasilöst och fastlåst bygga vidare på den
traditionella energikulturen.” Miljö- och energiministern fortsatte: ”Vi
måste spänna bågen högre och anstränga oss till det yttersta både när det
gäller hushållning och nya alternativ.” Alla måste ställa upp på denna
uppgift — politiska partier, folkrörelser, myndigheter, kraftföretag, industrin,
kommuner, forskare, tekniker etc. — fastslog Birgitta Dahl. ”De av
oss som sviker förväntningarna kommer att förverka sitt förtroende hos
människorna.”

Birgitta Dahl angrep också i en DN-artikel 26/1 1987 både kärnkraftsförespråkare
och kärnkraftsmotståndare. ”Det är konstigt att så många
människor på det här området är alldeles förstockade. Ibland kallar jag dem

för jesuiter och de sista dagars heliga” ”Vi står nu faktiskt inför en

historisk möjlighet att vända det här skeppet och den möjligheten bör vi

ta” ”Korn igen senare så skall ni få se att vi vågar vända upp och ned

på saker och ting på energiområdet.” 20

Energirådets rapport

Under hösten 1986 presenterades energirådets rapport om konsekvenserna
av olyckan i Tjernobyl för svensk del. Majoriteten ansåg att olyckan inte
påverkade säkerhetsfrågorna i det svenska kärnkraftsprogrammet. Rapporten
remissbehandlades och överläggningar mellan partierna hölls. Regeringen
presenterade dock inget som helst konkret motbud till det alternativ som
centerpartiet presenterat.

Partiöverläggningar

Överläggningarna mellan de politiska partierna bröt samman \ början av
februari eftersom regeringen inte kunde ange var den stod. Den 27/3 1987
angav det verkställande utskottet inom socialdemokratin vilka utgångspunkter
som skall ligga till grund för den fortsatta hanteringen av energifrågan.
Bl. a. underströks i uttalandet att det fanns ”ekonomiska och industriella
skäl för att vi så snabbt som möjligt sätter i gång processen med att
utveckla de nya energikällorna och förbättra hushållningen med energi.

Därför skall vi nu starta arbetet med hushållning med energi och med
tillförsel av ny energi.”

Splittrad socialdemokrati

Splittringen och oviljan inom socialdemokratin att fullfölja de långtgående
utfästelserna som man tidigare givit, framgår klart av energi- och miljöministerns
uttalande inför Nordiska rådets vårsession, där hon sade att
”kärnkraftsawecklingen är en fråga som måste handläggas med all den
omsorg läget kräver. Just nu mår frågan bäst av att vila. Vi arbetar för fullt
med ärendet.”

Proposition 1986/87:159

Regeringen lyckades inte samla sig till några reella förslag. I stället lämnades
i slutet av maj en ”principproposition” som visade att de ambitioner
miljö- och energiministern påstod sig ha angående avvecklingen av kärnkraften
och förnyelsen av energisystemet inte följdes upp i konkret handling.
Efter fem år i regeringsställning och drygt ett år efter Tjernobyl
meddelades då att man nu skulle starta arbetet med att utveckla alternativen.
De löften man givit och de uttalanden man gjort hade ingen som helst
grund. De var bara avsedda att lugna människors oro och ge intryck av
handlingskraft. De förpliktigande uttalanden som regeringsföreträdare
gjort efter olyckan i Tjernobyl har på intet sätt motsvarats av konkreta
handlingar.

Tvärtom hade regeringen försämrat möjligheterna för alternativen. Man
har t. ex. slopat stödet till energihushållning i bebyggelse. Det statliga
stödet till kommunal energirådgivning har tagits bort. Stödet till anläggningar
för alternativ energiproduktion — exempelvis små vattenkraftverk
och biobränsleanläggningar — har upphört, trots att riksdagen med stor 21

Mot. 1987/88

N38

majoritet givit regeringen i uppdrag att förstärka dessa insatser. Man har i Mot. 1987/88

stället beslutat att ånggeneratorerna i Ringhals skall bytas ut för miljardbe- N38

lopp. Samtidigt låter man marknaden för inhemska bränslen ryckas undan
genom prisutvecklingen på oljemarknaden. Det enda konkreta som olyckan
i Tjernobyl lett till har varit uppdrag till energirådet och löften om en
proposition i anledning av detta material. Av en utlovad opartisk och
analyserande rapport blev en traditionell utredning, vars innehåll helt anpassats
efter de krav makthavarna på den nuvarande energimarknaden
ställer.

Proposition 1986/87:159 var också ett eko av vad industrin och kärnkraftsvänner
inom socialdemokratin står för. I propositionen fanns ingenting kvar
av Birgitta Dahls uttalanden om tekniken och alternativens möjligheter.

Dessförinnan hade riksdagsmajoriteten avslagit en mängd konkreta förslag i
anledning av budgetpropositionen om stöd till förnyelse av energisystemet.

Bl. a. föreslogs från centerpartiet att det nyligen borttagna stödet till små
vatten- och vindkraftverk och biobränsleanläggningar skulle återinföras.

I propositionen uttalades att regeringen skulle — efter att ha raserat
mångt och mycket av det stöd för effektivare energianvändning och användning
av inhemsk förnybar energi som tidigare byggts upp — ”nu starta
arbetet med hushållning och tillförsel av ny energi”. Mot bakgrund av den
aviserade propositionen hade huvuddelen av energifrågorna skjutits upp till
innevarande riksmöte. Kontentan av proposition 1987/88:159 var att en
proposition aviserades till våren 1988. En splittrad socialdemokrati förhalade
och försenade på nytt nödvändiga beslut för att förnyelsen och
omställningen av energisystemet skulle kunna ske.

Proposition 1987/88:90

Riksdagens behandling av proposition 1987/88:159 jämte motioner under
hösten 1987 innebar inte några konkreta beslut för att stimulera omställningen
av energisystemet utan de konkreta förslag som väckts av främst
centerpartiet avslogs med hänvisning till den aviserade propositionen.

I den proposition som nu presenterats för riksdagen anges att energipolitikens
huvuduppgift inför 1990-talet är att skapa de förutsättningar som
behövs för att omställningen av energisystemet skall kunna fullföljas. De
uttalanden och allmänna bedömningar som sker i propositionen angående
energianvändning, elproduktionens uppbyggnad, faktorer för pris- och
kostnadsutveckling, satsningen på biobränslen m. m. ansluter i betydande
delar till den syn som vi framfört från centerpartiet. De reella konkreta och
framtidsinriktade besluten om åtgärder saknas dock i stor utsträckning.

Föredraganden uttalar att kärnkraftsavvecklingen har en central betydelse
i omställningsprocessen och två reaktorer skall tas ur drift i mitten av
1990-talet. Ett program för effektivare användning och ersättning av el skall
startas. Vidare föreslås att till stöd för teknikupphandling anvisas 150 milj.
kr. samt inrättande av en energiteknikfond. Åtgärderna för att genomföra
kärnkraftsavvecklingen skall kunna omprövas och vissa ”avstämningar” ske
för att kartlägga planeringsläget. Riktlinjerna för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen
efter 1990-talet avses presenteras senare.

IV:4 Centermotioner efter regeringsskiftet 1982 Mot. 1987/88

N38

I förhållande till de förslag som centerpartiet lagt saknar således propositionen
den konkretion och framtidsinriktning som krävs för att förnyelsen
och omställningen av energisystemet skall kunna ske. Centerpartiet
har i en mängd motioner efter 1982 väckt förslag på energiområdet och
fortsatt kampen för en förnyelse och omställning av energisystemet.

I motionerna har lagts förslag som syftat till att förstärka användningen
av inhemsk energi. Vi har betonat vikten av att skatter och avgifter på
energi får en utformning så att inhemska energikällor, energisparande och
en effektiv användning av energi gynnas. Vi har vidare krävt förstärkt stöd
till energiforskning och i särskilda motioner presenterat vår syn på oljeersättningen,
kolanvändningen, vattenkraften, alternativa drivmedel, försörjningstryggheten
på energiområdet, den kommunala energiplaneringen, utformningen
av lagen om kärnteknisk verksamhet, naturgas, Vattenfall,
solenergin m. m.

I samband med 1985 års energipolitiska beslut presenterade centerpartiet
en partimotion (1984/85:2878), där vår syn på hur förnyelsen av energisystemet
skulle ske och avvecklingen av kärnkraften genomföras. Dessa krav har
sedan fullföljts i motioner under innevarande mandatperiod (1985/86:N447,

1985/86:563, kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, 1986/87:N551 och
1967/87:N178 i anledning av proposition 1986/87:159). I dessa motioner har
vi utförligt redovisat vår syn på bl. a. hur avvecklingen av kärnkraften skall
genomföras. Vi har därvid betonat betydelsen av att avvecklingen inleds
omgående i syfte att skapa det nödvändiga utrymmet på energimarknaden
för att förnyelsen skall kunna komma till stånd. Vi har också i dessa
motioner kritiserat regeringen för att genom skilda beslut rycka undan
grunden för att den inhemska, förnybara och miljövänliga energin skall bli
konkurrenskraftig.

I föreliggande motion kommer vi nu på nytt att ta upp dessa frågor och
presentera ett konkret beslutsunderlag för riksdagen så att avvecklingen av
kärnkraften kan inledas omgående och förnyelsen av energisystemet får
reella förutsättningar att ske.

23

Centerns plan för förnyelse av energisystemet

V Ekonomiska styrmedel
V:1 Principiella förutsättningar

Det är enligt centerpartiets uppfattning nödvändigt att utformningen av
taxor, skatter och avgifter på energi utgår från de grundläggande principer
för energipolitikens inriktning som redovisats ovan. Ett huvudsyfte med
skilda skatter och avgifter på energi måste vara att främja energihushållning
och en effektiv produktion och användning av energi för industriell utveckling
och en god miljö.

En miljöanpassad energibeskattning innebär att miljövänlig fömybar
energi gynnas på bekostnad av miljöstörande importerade energislag. Den
innefattar bl. a. åtgärder som minskar vårt oljeberoende och motverkar
ökad kolanvändning. Den innebär också att det bör ske en överföring av
skattebelastningen från arbetskraft till energi och råvaror. En sådan omläggning
av skatteuttaget skapar incitament för hushållning med våra naturresurser
och stimulerar till ökande sysselsättning.

Följande riktlinjer bör därför gälla för en miljöanpassad energibeskattning:

1. Importerade och miljökrävande energiråvaror såsom kol och olja bör ha
en energilikformig (per energienhet likvärdig) beskattning.

2. Importerade miljövänliga energikällor bör kunna få en viss ”miljörabatt”
och skatten sättas lägre än vad en med olja lika energibeskattning
skulle motivera.

3. Inhemska bränslen, inklusive alternativa drivmedel producerade på inhemska
råvaror, skall ej beskattas.

4. Undantag från energilikformig beskattning med olja bör kunna få göras
för drivmedel och en lägre beskattning ske när ekonomiskt rimliga
substitut saknas.

5. Bränsle för el- och värmeproduktion skall beskattas på samma sätt i syfte
att stimulera effektivt utnyttjande av bränsle.

Detta bör ges regeringen till känna.

V:2 Skatter och priser på energi

Oljeprisutvecklingen

En av hörnstenarna i en decentralistisk energipolitik är således åtgärder för
att minimera vårt beroende av importerade energislag som kol och olja.

De kraftfulla insatser som initierades av de icke-socialistiska regeringarna,
tillsammans med det stigande oljepriset och en allt effektivare energianvändning
medförde att oljeanvändningen kraftigt minskade under åren
1979—1982. Nedgången fortsatte under 1983 och 1984, men har därefter på
nytt börjat öka.

Oljeanvändningen var 1982 8,5 miljoner kubikmeter lägre än 1979. Ut- Mot. 1987/88

vecklingen därefter har inneburit att användningen minskat med ytterligare N38

någon miljon kubikmeter t. o. m. 1987. Efter regeringsskiftet 1982 har
således en avmattning i oljeersättningen skett, trots det mycket höga oljepris
som rådde under denna period och fram till 1986. Under 1985 var
oljepriset som högst ca 3 000 kr./kbm.

Förhållandena på oljemarknaden har emellertid drastiskt förändrats under
de senaste två åren. Oljepriset har kraftigt sjunkit sedan slutet av 1985
och priset för 1 kbm olja i konsumentledet är i dagsläget ca 1 600 kr./kbm dvs.
i det närmaste en halvering av priset sedan slutet av 1985.

Utvecklingen på den internationella oljemarknaden med ett kraftigt sjunkande
oljepris har medfört att marknaden för inhemska bränslen helt ryckts
undan. Omställningen av energisystemet har som en följd härav i det
närmaste upphört.

Från centerpartiets sida har vi även tidigare vid den högre nivån på
oljepriset understrukit vikten av att stödet till de oljeersättande åtgärderna
och förnyelsen av energisystemet förstärktes. Regeringen valde emellertid
att i förtid avsluta oljeersättningsprogrammet med hänvisning till att den
sjunkande oljeanvändningen inte motiverade något renodlat stöd till oljeersättande
åtgärder. Från centerpartiet framhöll vi uttryckligen att behovet av
stöd för detta ändamål blir alltmer akut i takt med de sjunkande oljepriserna.

Under de två sista åren har det blivit alltmer uppenbart att regeringens
politik inneburit att planerade oljeersättande åtgärder inte av ekonomiska
skäl kunnat genomföras och det har skett en viss återgång till användning av
olja. I ett längre tidsperspektiv kommer denna utveckling att vara olycklig
ur såväl samhällets som de enskilda konsumenternas synpunkt.

Den kortsiktiga ekonomiska förbättring som de sjunkande oljepriserna
innebär kommer både att leda till att förbrukningen ökar än mer och en
vikande lönsamhet och därmed ett mindre intresse för att exploatera dyrare
oljefält. Motivationen för insatser att ersätta olja med andra energislag har
helt försvunnit.

Sammantaget innebär de senaste årens utveckling uppenbara risker för
en ny oljeprischock på några års sikt när en ny bristsituation uppstår på
världsmarknaden med kraftigt stigande priser som följd. Underlåtenheten
att med skilda åtgärder driva oljeersättningen vidare med hänvisning till det
rådande prisläget riskerar att på sikt hårt drabba både enskilda villaägares
ekonomi och samhällsekonomin. Den leder till en mindre användning av
inhemska bränslen och därmed sämre möjligheter att skapa sysselsättning i
framför allt regioner som redan har en sviktande arbetsmarknad.

Gällande energipolitiska riktlinjer för oljepriset

I prop. 1980/81:90 angående riktlinjer för energipolitiken framhöll föredraganden
i den dåvarande trepartiregeringen följande (s. 41):

”Under 1980-talet bör enligt min mening priset användas mer medvetet
för att uppnå en god energihushållning. Flera bedömare anser att vi måste
räkna med en genomsnittlig real ökning av priset på energi, framför allt på 25

4 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr N38

olja under 1980-talet. Industriverket räknar med en genomsnittlig real olje- Mot. 1987/88
prisstegring av 2 % per år. Motsvarande bedömning för el är 1 % per år. N38

Jag finner inte skäl att frångå denna bedömning. Av uttalanden i prop.

1979/80:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1980/81 framgår att regeringen avser att med hjälp av beskattningen åstadkomma
en successivt höjd prisnivå på energi, genom att energianvändarna
informeras om att energin successivt kommer att bli dyrare. Oavsett tillfälliga
variationer i t. ex. oljepriserna, skapas en stabil grund för deras
planering av fortsatta insatser för energihushållning.”

Riksdagen beslöt enhälligt i enlighet med dåvarande regeringens förslag
(NU 1980/81:60). I samband med de riktlinjer för energibeskattningen som
lades fast hösten 1983 anslöt sig föredraganden till dessa riktlinjer. Senare
beslut om energipolitiken har även konfirmerat dessa beslut.

Inflationsutvecklingen och oljepriset

Den sammantagna inflationen 1982—1987 är enligt SPK 50 %. Ett oförändrat
realt pris på olja med utgångspunkt från nettoprisläget i genomsnitt
för landet vid årsskiftet 1981-1982 blir då 2 544 kr./kbm. Ett oljepris beräknat
utifrån gällande energipolitiska riktlinjer, dvs. med en real oljeprisstegring
på 2 %, blir då ca 2 843 kr./kbm den 1/1 1988. Med den
inflationstakt regeringen räknar med skulle då priset den 1/1 1989 bli 3 014
kr/kbm.

Den verkliga prisutvecklingen på olja översteg emellertid väsentligt den
nivå 1981 års energibeslut förutsatte fram till slutet av år 1985. Därefter har
oljepriset fallit och råoljepriset är för närvarande med nuvarande valutakurs
ca 15 dollar/fat och ett genomsnittligt pris i konsumentledet på 1 600 kr./
kbm. Detta är 1 400 kr./kbm lägre än ett pris utgående från en real prisstegring
på 2 %. Prisutvecklingen under 1989 torde vara stabil om inte något
oförutsett inträffar.

Gällande skattesatser för skilda energislag
Energislag

Total skattesats inklusive allmän energiskatt (bensinskatt) och särskild energiskatt.

Kolbränslen (kr/ton) 315

Eldningsolja (kr./kbm) 778

Dieselolja (kr,./kbm) 778

Naturgas (kr./l 000 kbm) 308

Gasol för motordrift (öre/l) 92

Gasol för annat ändamål (kr./ton) 185

El för hushåll (öre/kWh) 7,2

El för hushåll i vissa kommuner (öre/kWh) 6,2

El för industriell verksamhet (öre/kWh) 5,0

Blyad bensin (öre/l) 259

Oblyad bensin (öre/l) 239

Metanol och etanol (öre/l) 80

26

Utöver dessa allmänna och särskilda energiskatter tas vissa ytterligare skat- Mot. 1987/88
ter och avgifter ut som inte är inkluderade i tabellen. N38

Den särskilda skatten är det som tidigare var avgifter som uttogs för vissa
definierade ändamål såsom t. ex. oljeersättning och energiforskning. De
förändringar som genomförts av den socialdemokratiska regeringen innebar
emellertid att dessa avgifter fick karaktären av en ren skatt, eftersom
uttaxerade medel ej återfördes till de ändamål de var avsedda för. Detta
missförhållande påtalade vi från centerpartiets sida och regeringen ”löste”
problemen med att byta ut beteckningen avgift mot skatt. Det finns i
dagsläget inget skäl att bibehålla två slags energiskatter. De uppgifter de
särskilda avgifterna var avsedda för omfattas i vårt förslag av en energins
utvecklingsfond.

Energiprisnivåer i konsumentled (öre!kWh)

El (medelpris)

Olja

Inhemska fasta bränslen
Bensin

Sammanfattning

Sammantaget visar denna redovisning av oljeprisutveckling, inflation och
faktiska prisnivåer att en förändrad prisnivå på olja är nödvändig om en
förnyelse av energisystemet skall kunna ske. Utrymmet för en skattehöjning
är, om man ser till gällande energipolitiska beslut, ca 1 200 kr. Vi anser det
dock tillräckligt med en höjning på 400 kr./kbm. Tillsammans med tidigare
föreslagen höjning skulle detta innebära en total höjning med 500 kr./kbm.

Denna höjning påverkar också övriga energiskatter och utgår från principen
om en omfördelning inom nuvarande skatteuttag. Vi återkommer till detta
nedan i samband med våra konkreta förslag.

I en särskild motion tar vi dessutom upp hur kommuner, som enligt
statsmakternas intentioner och gällande energipolitiska riktlinjer för oljepriset
valt att satsa på eldningsanläggningar baserade på inhemska fasta bränslen,
skall kompenseras för oljeprisfallet.

VI Lagstiftning eller stimulanser

Vi vill i detta sammanhang understryka att de energipolitiska målen i första
hand skall uppnås genom stimulanser och frivilliga insatser tillsammans med
att den sociala och miljöanpassade marknadsekonomins incitament utnyttjas.
Förbud och detaljinriktad reglering av verksamheten kan endast accepteras
som en nödfallsåtgärd. Administrativa styrmedel riskerar ofta att
upplevas som byråkratiska och onödiga och får ofta ej den effekt som avses.

Detta bör ges regeringen till känna.

30-40 öre/kWh
14-17 öre/kWh
10-20 öre/kWh
ca 45 öre/kWh

27

VII Hushållning och effektivare energianvändning

Mot. 1987/88

N38

VII: 1 Inledning

Hushållning med tillgängliga resurser innebär en strävan att inte använda
mer högvärdig energi än vad varje situation kräver. En effektivare energianvändning
förutsätter hushållning med energikvalitet. Alla måste kort sagt
”bruka bättre i stället för mer”.

Vi kan från centerpartiets sida i huvudsak ansluta oss till de riktlinjer som
redovisas för programmet för effektivare användning och ersättning av el.
Föredragandens uttalanden följer väl den syn vi redovisat i tidigare motioner.
I propositionen saknas dock helt förslag till konkreta åtgärder som
krävs för att effektiviseringar och elersättning skall få samma ekonomiska
förutsättningar som t. ex. byggande av storskaliga elproduktionsanläggningar.

Vid utbyggnaden av elproduktionssystemet har intäkterna från vattenkraften
utnyttjats för att subventionera kärnkraftsutbyggnaden. Risken är
uppenbar, att om inte konkreta åtgärder vidtas, intäkterna från vattenkraften
får subventionera utbyggnaden av ett nytt storskaligt elproduktionssystem
i form av kolkondenskraftverk. Detta är enligt vår mening resursslöseri
och en felinvestering av stora mått.

Regeringens program måste därför kompletteras med en rad stimulansåtgärder
som medför att det blir likartade förutsättningar både för enskilda
och företag att satsa på effektivare energianvändning som ny elproduktion.
Detta är en huvuduppgift för en energins utvecklingsfond, vilken vi nedan
föreslår skall inrättas.

Det finns många exempel på hur effektivare energianvändning är betydligt
lönsammare än ökad energiproduktion. Det är därför väsentligt att
alla ekonomiskt rimliga möjligheter till en effektivare energianvändning tas
till vara. Detta är angeläget för att produktionsapparaten inte skall byggas
ut och bli för omfattande och med fel struktur.

Detta bör ges regeringen till känna.

VII:2 Situationen i kraftsystemet

De negativa följderna av en producentstyrd och produktionsinriktad energipolitik
framgick klart genom de påfrestningar föregående års kalla vinter
innebar på elförsörjningssystemet.

Påfrestningarna på el- och distributionssystemet vintern 1986/87 visade
att den förda socialdemokratiska energipolitiken medfört att snedbelastningen
över året i kraftsystemet blivit allt större och den sårbarhet som den
ökande andelen el för uppvärmning av bostäder leder till. Från centerpartiets
sida har vi vid upprepade tillfällen varnat för denna utveckling med
hänsyn till att allt större andel av elströmmen endast kan få avsättning på
värmemarknaden.

Elförsörjningen utsätts för stora påfrestningar genom att tillförseln måste
svara mot behovet den allra kallaste dagen. Under den kallaste dagen i
januari 1987 var effektuttaget det högsta någonsin — 26 000 MW. Detta

innebär att elnätet var mycket hårt belastat. Effektuttaget under den kallas- Mot. 1987/88

te dagen 1983 (den 12/12) var 20 862 MW, dvs. effektbehovet har ökat med N38

sex stora kärnkraftverk. Sedan 1984 har den totala elanvändningen ökat

motsvarande produktionskapaciteten i 1,5 kärnkraftverk, vilket ytterligare

understryker kravet på ”överkapacitet” för att klara elförsörjningen vid

sträng kyla i ett system med stor andel elvärme.

Skillnaden i effektuttag kan också illustreras med en jämförelse mellan
juli 1986 och januari 1987. Uttaget var då 6 510 MW resp. 26 200 MW,
vilket innebär att elbehovet varierar över året på ett sätt som motsvarar
produktionskapaciteten för det dubbla svenska kärnkraftsprogrammet. Variationerna
i effektbehovet är främst beroende på den ökande andelen
elvärme i systemet. Grundbelastningen över året är tämligen konstant.

Det har också i efterhand visat sig att marginalerna i systemet inte var så
små vintern 1986/87 som kraftbolagen velat ge sken av. De största problemen
uppstod mest i distributionssystemet, där den höga elvärmeandelen i
bostäder medförde att ledningsnätet i vissa fall blev överbelastat.

Elanvändningen inom landet 1986 var 129 TWh (ej temperaturkorrigerad).
Detta är en minskning med 1,4 % jämfört med 1985. Minskningen har
i huvudsak skett inom industrin och genom minskning av överföringsförlusterna.

Nettoexporten av el 1986 var 4,7 TWh. Vattenmängden i kraftverksdammarna
ökade under 1986 motsvarande en elproduktion på 1,8 TWh.

Vattenkraften utnyttjades således inte fullt ut 1986. Jämfört med 1985 och
1987 var dessutom 1986 ett ”dåligt” år ur vattenkraftssynpunkt. Ej heller
kraftvärme- och mottrycksanläggningarna utnyttjades fullt ut. Totalt producerades
i dessa anläggningar 6,2 TWh jämfört med möjlig produktion av
minst 10 TWh vid ett fullt utnyttjande av tillgänglig kapacitet.

Utan att ta i anspråk dyrbar och miljökrävande oljekondenskraft, fanns
det således 10—12 TWh outnyttjade i den befintliga elproduktionapparaten.

1987 var tillgången på vattenkraft betydligt större än 1986 ( + 10 TWh),
vilket ytterligare ökade ”elöverskottet”.

Det inträffade visar emellertid vikten av att såväl produktion som användning
av energi utformas på ett effektivt sätt och inte dimensioneras på
fel sätt för fel saker.

V1I:3 Elhushållning och bränsleanvändning

En effektiv elproduktion innebär också att bränsleanvändningen radikalt
minskar. En övergång till samproduktion av el och värme i stället för
utnyttjande av kondenskraft leder till en kraftigt minskad bränsleförbrukning.

VII:4 Tekniska förutsättningar för effektivare energianvändning

En förnyelse av energisystemet förutsätter att de tekniska möjligheter som i
dag finns tas till vara för en effektivare energianvändning. Förnyelseplanen
förutsätter att t. ex. de möjligheter datatekniken ger till en effektiv styrning
och övervakning tas till vara. För att nå de uppsatta målen vill centern

använda bästa kända teknik. Någon i dag okänd teknik har inte vägts in sorn Mot. 1987/88

förutsättning för att förnyelseplanen skall kunna genomföras. N38

I propositionen föreslås, att till stöd för ny teknik för effektivare energianvändning
och ersättning av el, att 400 milj. kr. skall anvisas för en
femårsperiod, varav 150 milj. kr. för kommande budgetår. Enligt vår mening
är intentionerna med förslaget bra, men ej tillräckliga. De resurser som
skapas genom inrättandet av en energins utvecklingsfond är betydligt större,
och vi föreslår att de utvidgade möjligheterna för teknikupphandling
läggs inom ramen för en energins utvecklingsfonds verksamhet. Stödreglerna
bör vara enkla och flexibla och vi delar därför uppfattningen att stödet
bör utgå i form av bidrag och villkorslån.

Det är enligt vår mening av avgörande betydelse att de befintliga möjligheter
som i dag finns att effektivisera användningen och elhushållningen tas
till vara. I det följande redovisas därför några bedömningar och exempel på
i dag känd befintlig och prövad teknik som blir aktuell att tillämpa i stor
omfattning.

I Vattenfalls tidning Uppdrag 2000 1/88 anger generaldirektören: ”Beräkningar
av de tekniska och ekonomiska möjligheterna att hushålla med el
visar att man kan reducera 1985 års förbrukning med 15—40 % i olika
kategorier av elanvändare.”

I tidningen EL 1/88 s. 4 hävdas att hushållen genom att använda elen rätt
och vid rätt tidpunkt kan minska sina energikostnader med 25 %.

Föreningen Sveriges energirådgivare (FSE) har i en inlaga till elanvändningsdelegationen
angivit följande hushållningsmöjligheter för en
direkteluppvärmd villa.

FSE antar att den genomsnittliga elanvändningen i en direkteluppvärmd
villa är ca 25 000 kWh/år fördelat på följande sätt:

Hushållsel 5 000 kWh/år

Varmvatten 5 000 kWh/år

Värme 15 000 kWh/år

Totalt 25 000 kWh/år

Med stränga energisparåtgärder (tilläggsisolering, treglasfönster och frånluftsvärmepump)
kan man, menar FSE, sänka elanvändningen till följande
nivåer:

Hushållsel (energisnåla lampor
och hushållsapparater) 4 000 kWh/år

Varmvatten 4 000 kWh/år

Värme 4 000 kWh/år

Totalt 12 000 kWh/år

Industrigruppen för energihushållning i byggnader (IEB) ställer helt upp på
FSE:s analys av hushållningsmöjligheterna. Den slutsats som kan dras av
dessa uttalanden är att man inte i första hand skall satsa på att byta ut
direktverkande elvärme mot andra system utan i stället driva energihushållningen
så långt som teknik, ekonomi och ett bra boende tillåter.

Lågenergilampor Mot. 1987/88

Fortfarande är glödlampan vår vanligaste ljuskälla. Glödlampan kan i dag
ersättas av energisnåla lysrörslampor som reducerar energiåtgången till en
femtedel. Om varje svensk byter en 75 W glödlampa mot en modern lysrörslampa
så minskar effektbehovet när dessa lampor tänds i stället för de
gamla glödlamporna lika mycket som ett Barsebäcksverk kan producera.
Tillverkningskostnaden för dessa lampor är ca 0,5 miljarder. Att bygga upp
motsvarande effektreserv i form av t. ex. gasturbiner skulle kosta ungefär
1,5-2 miljarder plus en mycket hög bränslekostnad vid de tillfällen då
gasturbinerna användes.

Småskalig vedeldning

I dag produceras mer energi i små vedeldade värmepannor än i de två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Men de flesta vedpannorna har låg
verkningsgrad och ger inte en fullständig förbränning, vilket gör att grannarna
ofta blir störda av rök och ibland också av dålig lukt.

Nu finns det en ny generation vedpannor och vedkaminer med mycket
hög verkningsgrad, fullständig förbränning och ingen negativ påverkan på
närmiljön.

En fullständig övergång till nya effektiva vedpannor och vedkaminer
skulle innebära att samma mängd ved som i dag används skulle räcka till att
värma ytterligare 300 000-400 000 småhus under vintern.

Den energi som på så sätt tas till vara är mer än vad ett Barsebäcksverk
kan producera.

Fördelarna är många:

- Den enskilde villaägaren kan nästan halvera sin vedåtgång med en modern,
effektiv och mycket miljövänlig vedeldning.

- Miljön blir mycket bättre. Vedeldning motverkar försurningen.

- Vedeldningen blir enklare eftersom påfyllning av ved ofta kan begränsas
till en gång per dag.

Kostnaden för en modern vedpanna är ungefär femtedelen jämfört med
att bygga ny kärnkraft räknat per kilowatt nyttig effekt.

Observera att bränslet till vedeldningen redan finns. Veden skall bara
utnyttjas bättre. Detta ger ingen ökad bränslekostnad men en väsentligt
bättre miljö.

Centern har under hela 1980-talet arbetat för flexibla värmesystem och en
eltaxa som ger elabonnenterna besked om när elen är dyr resp. billig att
producera. Kraftbolagen har genom ord och handling motarbetat detta. Nu
efter snart tio år bekänner de sig helt till centerlinjen och det finns många
uttalanden från det hållet om att kombipannan är bäst och att en säsongprissättning
är nödvändig för att undvika extra dyr elproduktion under den
kalla årstiden.

Det är beklagligt att det skall behöva ta nästan tio år för kraftbolagen att
erkänna uppenbara fakta och att de genom en vilseledande marknadsföring
har bidragit till många felinvesteringar hos enskilda elabonnenter.

31

Kondenserande rökgaskylning Mot. 1987/88

Speciellt när fuktiga bränslen används såsom grönflis och sopor går det åt
mycket energi för att torka bränslena (avdunsta vattnet). Även utsläpp av
heta rökgaser innebär stora energiförluster.

I dag finns det modern teknik som möjliggör kylning av rökgaserna och
samtidigt kondenserar vattenånga i rökgaserna till vatten. På så sätt tas
stora mängder energi till vara och därtill ”tvättas” rökgaserna och de
miljöförstörande utsläppen reduceras mycket kraftigt. Stora mängder energi
sparas och samtidigt förbättras vår miljö.

Återvunnen energi varierar mellan 10 och 40 % av tillförd energi. En
konsekvent tillämpning av kondenserande rökgaskylning i eldningsanläggningar
för flis, torv, olja, sopor och kol skulle innebära att energi motsvarande
1—2 kärnkraftverk sparas, samtidigt som miljön förbättras.

32

VIII Energisparande

Mot. 1987/88

N38

VIII: 1 Industrin

Utvecklingen har inneburit att industrin använder allt mindre energi per
producerad enhet. Omstruktureringen av industrin har vidare medfört att
energikrävande delar av industrin kraftigt bantats och att expansionen sker
inom branscher med mindre energibehov. 1986 års energianvändning uppgick
till 138 TWh, varav 48,5 TWh el. Med utnyttjande av i dag känd teknik
kan industriproduktionen avsevärt öka med en mycket begränsad ökning av
energianvändningen.

De nytillkommande industrierna har ofta en mycket låg energianvändning
energibesparande teknik är under mycket snabb utveckling och utvecklingen
går mot allt energisnålare metoder i både Sverige och omvärlden.
Nyttjande av allt mer avancerad teknik kommer att vara långt mer
betydelsefull för ökad välfärd och ekonomisk utveckling än ökad energitillförsel.

Varvtalsreglering

Varvtalsreglering av pumpar och fläktar var redan i samband med folkomröstningen
om kärnkraften en stor fråga avseende effektivare energianvändning.
Fortfarande är endast några få procent av industrins fläktar och
pumpar varvtalsreglerade. Orsaken är i första hand de höga kraven på den
korta avskrivningstiden, i allmänhet mindre än två år. Gängse tekniska
lösningar har också i vissa fall medfört vissa praktiska problem och ibland
ansetts öka risken för driftsstörningar.

Nya tekniska lösningar är under utprovning och utsikterna är utomordentligt
goda för god lönsamhet, säker drift och störningsfri reglering.
Exempel på nya lösningar för varvtalsreglering är viskohydrauliska kopplingar
som via ett signalsystem noggrant anpassar pumpens/fläktens varvtal
till det önskade materialflödet.

Energibesparingarna är mycket betydande och regleringen av större och
medelstora pumpar skulle ge en besparing av elenergi i storleksordningen ett
kärnkraftverk.

Investeringen som krävs är bara en bråkdel av vad som krävs om ett
kärnkraftverk skulle ersättas med kolkondenskraftverk. Den sparade energin
kräver inte heller något miljökrävande bränsle och ger inget besvärande
avfall.

VIII:2 Transporter

Transportområdet torde vara det minst påverkbara när det gäller energianvändningen.
Priset på drivmedel torde ha en liten effekt på oljebaserade
drivmedel så länge det inte finns några reella substitut. Vi har från centerpartiet
vid upprepade tillfällen krävt satsningar på alternativa drivmedel
som t. ex. etanol.

33

VIII:3 Bostäder m. m.

Med centerpartiet i regeringsställning satsades stora resurser på att få till ett
kraftigt sparande av energi i bostäder. En tioårig energisparplan lades fast
med målsättningen att till slutet av 1980-talet spara 48 TWh. Målsättningen
att årligen spara 3 % i bostäder har frånsett de två senaste åren i huvudsak
uppnåtts.

För uppvärmning av småhus används ca 12 TWh ved, ca 13 TWh olja och
ca 22 TWh el.

Från centerpartiets sida har vi vid ett flertal tillfällen pekat på de möjligheter
som står till buds att spara energi. Vi har bl. a. pekat på möjligheterna
att komplettera befintliga tvåglasfönster med en tredje ruta, vilket enligt
BFR skulle kunna spara 7 TWh.

Värmeåtervinning

I debatten framförs emellanåt att välisolerade och täta bostäder skulle öka
risken för fukt-, mögel- och radonskador. Detta är fel. Välisolerade och täta
hus är grunden för ett bra och hälsosamt rumsklimat. Ett dåligt isolerat och
dragigt hus blir aldrig hälsosamt. Det välisolerade och täta huset måste
alltid kompletteras med fullgod ventilation och kombinerat med värmeåtervinning
ur ventilationsluften kan detta åstadkommas med bibehållande av
mycket låg energianvändning, samtidigt som rumsklimatet blir mycket bra.

Det tar självklart lång tid att förändra bostadsbeståndet så att det i sin
helhet uppfyller i dag bästa tillämpade teknik men bara en 10-procentig
minskning av energianvändning i våra bostäder innebär lika stor besparing
som båda kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck kan producera.

På sikt är det möjligt att halvera energianvändningen i våra bostäder och
samtidigt förbättra rumsklimatet.

Skärpta krav för installation av direktverkande el

Centern har länge krävt att förbudet mot installation av direktverkande el
skall skärpas. Nyproducerade småhus uppfyller de krav som ställs och
risken för framtida bindningar ökar därmed. Föredraganden konstaterar
också att andelen direktverkande el måste hållas så låg som möjligt i
bostadsbebyggelsen för att underlätta omställningen av energisystemet. De
undantag för uppvärmningssnåla byggnader som finns i gällande lagstiftning
föreslås också upphöra. Det bör dock understrykas att gällande krav i
dagsläget är helt utan verkan.

Enligt vår mening är det med hänsyn till de höga kostnader som i dag
redovisas för att i efterhand genomföra ändringar av uppvärmningsformen i
ett småhus inte rimligt att tillåta en fortsatt låsning till direktverkande el. I
mycket välisolerade hus är också luftburna system ett intressant alternativ
och minskar ytterligare skälen för att tillåta direktverkande el. Kostnaden
för att i nyproducerade bostäder välja en annan uppvärmningsform är
endast någon eller några procent dyrare.

Även efter kärnkraftsavvecklingen kommer direktverkande elvärme att
finnas kvar i befintligt bostadsbestånd. I samband med ombyggnad och 34

större reparationer bedöms betydande övergång ske till andra uppvärm

Mot. 1987/88

N38

ningsalternativ. Bättre isolering och värmeåtervinning kommer också att Mot. 1987/88

väsentligt sänka energibehovet för uppvärmning. Från en energins utveck- N38

lingsfond kommer bidrag att ges för att stimulera till effektivare energianvändning
och ökad användning av förnybar energi. Enligt vår mening bör
ett långsiktigt åtgärdsprogram för att minska andelen elvärme upprättas
enligt dessa riktlinjer. Småhusägare och bostadsrättsinnehavare ges dessutom
avdragsrätt för angelägna energiinvesteringar. På detta sätt kommer
den förnyelse av energisystemet som centern föreslår att bli privatekonomiskt
intressant för småhusägare, bostadsrättsinnehavare och övriga enskilda
elabonnenter att genomföra.

Centern föreslår att direktverkande elvärme inte skall tillåtas i nyproducerade
bostäder och att krav skall ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter
om el används för värme i luft- eller vattenburna värmesystem.

Centern har under hela 1980-talet arbetat för flexibla värmesystem och en
eltaxa som ger elabonnenterna besked om när elen är dyr resp. billig att
producera. Kraftbolagen har genom ord och handling motarbetat detta. Nu
efter snart 10 år bekänner de sig helt till centerlinjen och det finns många
uttalanden från det hållet om att kombipannan är bäst och att en säsongprissättning
är nödvändig för att undvika extra dyr elproduktion under den
kalla årstiden.

Det är beklagligt att det skall behöva ta nästan 10 år för kraftbolagen att
erkänna uppenbara fakta och att de genom en vilseledande marknadsföring
har bidragit till många felinvesteringar hos enskilda elabonnenter.

Information, utbildning och energirådgivning

Vi har från centerpartiets sida inget att erinra mot de förslag om riktade
informationsinsatser från bl. a. sektorsmyndigheter som läggs i propositionen.
De föreslagna insatserna riskerar dock att bli ganska verkningslösa
med hänsyn till att stödet till den kommunala energisparrådgivningen genom
regeringens försorg tagits bort. Därmed har den lokala bas för energisparrådgivning
och informationsinsatser ryckts undan som enligt vår mening
är nödvändig för att verksamheten skall bli effektiv. Stöd till återbyggnad
av en effektiv energirådgivning på lokal nivå måste därför utgå.

Mot denna bakgrund föreslår vi ett återinförande av bidrag till kommunal
energirådgivning. Denna verksamhet har stor betydelse för att de nationella
målen skall kunna genomföras och de statliga åtgärderna få avsedd effekt.

Bidragsnivån bör vara i nivå med tidigare bidrag. Stödet bör finnas kvar så
länge omställningen av energisystemet pågår och avvecklingen av kärnkraften
genomförs. Efter hand bör kommunerna kunna ta över en större andel
av kostnaden för verksamheten genom att bidragens nominella nivå bibehålls.

Forskning

Vi har inget att erinra mot propositionens förslag till ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser som har speciell betydelse för den elvärmda bebyggelsen.
Nödvändiga kompletteringar för att skapa erforderliga resurser kan
med centerns förslag stödjas genom en energins utvecklingsfond.

IX Energitillförsel - förnybar och miljövänlig energi Mot 1987/88

N38

IX: 1 Inledning

Energiförsörjningen måste i det långa perspektivet tillgodoses genom utnyttjande
av såväl förnybara energikällor, en effektiv produktion som effektiv
användning av energi. Det krävs därför kraftfulla insatser för en effektivisering
av energi- och effektanvändningen samt medvetna stimulanser för
att styra över användningen mot inhemska energislag. Oljeberoendet måste
fortsätta minska och användning av kol motverkas.

En övergång till användning av kol är ingen framtidsinriktad väg eftersom
även kol är importerat och miljöstörande energislag. Inom landet finns stora
resurser av inhemska bränslen, t. ex. skogsbränslen och torv, vilka i första
hand bör utnyttjas för värmeproduktion. Elproduktionen måste på någon
sikt förbehållas områden där el är svår eller omöjlig att ersätta och elen bör
därför ej i någon högre grad avsättas på värmemarknaden.

IX:2 Inhemska bränslen

I propositionen konstateras också att de låga oljepriserna förorsakat en
kraftig tillbakagång vad avser investeringarna för utnyttjande av inhemska
bränslen. Föredraganden betonar samtidigt att det är angeläget att ökad
användning av inhemska bränslen kommer till stånd.

Från centerpartiets sida vill vi understryka att riksdagen enhälligt beslutat
att målsättningen skall vara att användningen av inhemska bränslen ökar.

Regeringen har genom underlåtenhet att fullfölja dessa beslut aktivt medverkat
till att rycka undan marknaden för den viktigaste energikällan —
biobränslen — i ett framtida energiförsörjningssystem.

Skogsråvara är tillsammans med torv de inhemska bränslen som snabbast
kan ersätta olja och har redan tagit en betydande del av värmemarknaden.

Den totala biobränsleanvändningen är för närvarande över 60 TWh. Skogsbränslen
svarar därmed för ungefär lika stor andel av den totala energianvändningen
som kärnkraften. Utvecklingen har varit positiv under 1980talet
men motverkas nu av det låga oljepriset.

Huvuddelen av denna biobränsleanvändning sker inom industrin. I första
hand bör tillgångarna på lämplig skogsråvara utnyttjas för energiändamål
eftersom användningen av torv kan innebära betydande ingrepp i naturen.

Andra inhemska bränslen som på någon sikt kan få betydelse för energianvändningen
är t. ex. halm och energigrödor från jordbruket.

Trädbränslen

Det är emellertid bara en liten del av det trädbränsle som är tillgängligt som
utnyttjas. Huvuddelen av det som lämnas efter avverkningen av timmer och
massaved samt röjningsvirke och övrigt trädavfall och ej heller duger som
industriell råvara, tas ej till vara. Ytterligare 20 miljoner kubikmeter trädbränsle
kan tas till vara och upparbetas varje år. Det tillskottet motsvarar
lika mycket energi som sju av våra kärnkraftverk producerar. 36

Det finns i dag modern teknik för eldning med flis och briketter, väl Mot. 1987/88

prövad och trimmad. Att bygga ut för ökad användning av trädbränsle är N38

fördelaktigt. Utrustning, kunnande och råvara finns.

Naturvårdsverket har vidare understrukit att trädbränslet är det mest
miljövänliga bränslet. Det ökar inte koldioxidhalten i atmosfären, vilket
kol, olja och naturgas gör. Askan är ett bra gödningsmedel som motverkar
försurningen. Trädbränslen är en förnybar energikälla som rätt utnyttjad är
outtömlig.

Trädbränsle har under 1980-talet haft en gynnsammare prisutveckling än
t. o. m. elströmmen och långsiktigt stabila priser kan förutses. Det kraftiga
prisfallet på olja har dock skapat en prispress som hämmar utvecklingen för
trädbränsle. Det är långsiktigt helt fel och sannolikt också mycket dyrbart
att låta låga oljepriser förhindra en fortsatt stark utveckling för biobränslen.

En framtida ökning av oljepriserna är sannolik såsom ovan redovisats. Då
gäller det att ha minskat vårt beroende av oljan. Utnyttjande av trädbränsle
i stället för olja och kol minskar belastningen på handelsbalansen och
skapar arbetstillfällen över hela landet.

Centern föreslår en omfördelning av skatten till olja och kol så att
trädbränslen kan ges expansionsmöjligheter och kol/olja minskar.

Halm, vass m. m.

Till gruppen biobränslen hör också halm och vass. I dag finns tillfredsställande
teknik för bärgning, lagring, brikettering och eldning. I perspektivet
sekelskiftet bedöms halm och vass kunna ge ett energitillskott motsvarande
ett kärnkraftverk.

Biogas

Förgasning ger stora framtida möjligheter till användning av biobränslen.

Organisk substans i form av ved, flis, gräs, avfall, gödsel etc. kan med
välkänd teknik förgasas. Tillgången på bränsleråvara för förgasning utgör i
praktiken ingen begränsning. Skogsbränslen, energiskog, energigrödor, sopor,
organiskt avfall från industri och jordbruk utgör sammantaget en
framtida energikälla i storleksordningen 200 - 300 TWh - en förnybar
energikälla så länge vår natur och miljö värnas och skyddas så skog och
grödor kan växa och utvecklas.

Det finns i dag biogasanläggningar för produktion av metangas (likvärdig
med naturgas) ur organiskt avfall. Förgasningstekniken är väl lämpad för
småskalighet men även användbar i större anläggningar när så krävs. Med
denna teknik kan man åstadkomma en småskalig försörjning av såväl el som
värme.

Biogasen kan tillsammans med gengas bli vår största energikälla inom
15—20 år om tillgänglig teknik och olika slag av biomassa utnyttjas optimalt.
Förgasningstekniken ger även möjligheter att producera gas direkt i torvmossen
genom bl. a. den s. k. vyrmetanmetoden.

Mot. 1987/88

N38

IX :3 Solvärme

Under de senaste åren har det skett en positiv, men föga uppmärksammad,
utveckling av solvärmetekniken. I en särskild motion till föregående års
riksmöte har vi utförligt tagit upp detta (1986/87:N179).

I motionen konstateras att utvecklingen på solenergiområdet under de
senaste åren har gått mycket snabbt. Med en positiv utveckling av solvärmemarknaden
kommer betydande kostnadssänkningar att kunna ske och solvärmen
vara mycket konkurrenskraftig i mitten av 1990-talet.

Under en femårsperiod har kostnaderna per kvadratmeter solfångare
halverats och den insamlade solenergimängden per kvadratmeter fördubblats.
Kostnaden per kilowattimme solenergi har under perioden sjunkit från
över 1 kr. till nivån 30—40 öre. Solenergin är redan i dag under gynnsamma
förhållanden en billigare uppvärmningsform än elström och några solenergianläggningar
har också byggts på kommersiella grunder.

Goda förutsättningar finns att ekonomin för säsonglagrad solvärme ytterligare
skall förbättras.

För att skapa nödvändig expansion av marknaden för solvärmen krävs
dock, liksom för alla nya energikällor med stora långsiktiga investeringar ett
stabilt introduktionsstöd. Vi föreslår därför att ett bidrag på 50 % för
investeringar i solvärmeanläggningar av god kvalitet t. o. m. 1990, som
därefter successivt trappas ned för att i huvudsak ha upphört 1995.

Solceller

Gengas

Under andra världskriget tillämpades i betydande omfattning småskalig
förgasning av biobränsle för att driva våra bilar — gengasdrift.

Sedan dess har det skett en betydande teknikutveckling och det finns i
dag väl känd teknik och betydande driftserfarenheter av förgasning av
biobränslen i såväl större som mindre skala.

Förgasning i stället för direktförbränning ger en rad fördelar. Den erhållna
gasen kan med fördel användas för motordrift och det ger möjlighet
till en mycket effektiv samproduktion av el och värme i såväl liten som stor
skala. Andelen el kan bli hög och under gynnsamma förhållanden större än
värmeproduktionen.

Modern förgasningsteknik innebär också klara miljöfördelar genom att
de miljökrävande utsläppen kan hållas i särklass låga. Denna fördel är av
speciellt värde vid t. ex. förgasning av husavfall och andra miljökrävande
bränslen.

Optimalt utnyttjande av modern förgasningsteknik är en grundläggande
strategi i centerns plan för förnyelse av energisystemet, då det möjliggör en
väsentligt ökad möjlighet till samproduktion av el och värme och den för att
kompensera kärnkraftsavvecklingen tillkommande elproduktionen kan klaras
utan att bygga kolkondenskraftverk.

Utvecklingen av solceller går snabbt framåt och med massiva insatser för
forskning och utveckling bör ett begränsat bidrag av el kunna erhållas från
solceller i slutet av 1990-talet.

38

IX:4 Kombination solenergi—biobränslen

Med en begränsad lagring kan solenergin täcka 30—40 % av energibehovet
för värme och tappvarmvatten i våra bostäder. En kombination av biobränslen
med både el- och värmeproduktion samt ökad användning av
värmepumpar och kondenserande rökgaskylning kan ge up till tre gånger
mer nyttig energi än om samma mängd biobränsle eldas upp i en vanlig
värmepanna. Genom att bränslet används så effektivt blir det lönsamt även
om priset ligger högre än dagens flispris på 10—12 öre/kWh. Samtidigt ger
den mindre bränsleåtgången och den lokala användningen starkt begränsade
transportkostnader.

IX:5 Samproduktion av el och värme, s. k. kraftvärme

Vid produktion av både el och värme samtidigt (s. k. kraftvärme) utnyttjas
bränslet effektivt. Tillsammans med kondenserande rökgaskylning kan
verkningsgraden bli mycket nära 100 %.

Vid produktion av enbart elström i ett bränsleeldat kraftverk är verkningsgraden
endast 35—40 %. Bortåt två tredjedelar av bränslet går förlorat.

Centern har i sin förnyelseplan för vårt energisystem satsat helt på den
effektiva kraftvärmen och kan därför för den bränslebaserade elproduktionen,
som behöver byggas i samband med kärnkraftsavvecklingen, i huvudsak
använda inhemska förnybara bränslen. Centerns satsning på kraftvärme
kräver inte omfattande utbyggnad av fjärrvärmenät. Genom att bl. a. utnyttja
modern teknik för förgasning av biobränslen kan el och värme
samproduceras även i mycket små anläggningar. Gasen produceras i en liten
reaktor och används för att driva en motor. Motorn driver i sin tur en
generator som omvandlar cirka en tredjedel av gasens energi till elström.
Motorn och dess avgaser kyls och värmen tas till vara för att värma bostäder
och producera tappvarmvatten.

Jämfört med den kolkondens som kraftbolagen vill framhålla som enda
alternativet innebär centerns alternativ ca 15 miljoner ton mindre kolanvändning
per år. Det innebär fem gånger mera kol än som används i dag.
Huvuddelen av energin i detta kol blir spillvärme som släpps ut i sjöar, älvar
eller havet till skada för vattenmiljön.

IX:6 Vindkraft

Vindkraften bedöms kunna bidra med 5-10 TWh vid sekelskiftet. Det
svenska vindkraftsprogrammet har hittills varit alltför storskaligt. De insatser
som nu bör ske bör ha en större bredd och ta sikte på små anläggningar
från 25—50 kW till stora enheter på 1-3 MW. De lönsammaste
enheterna bedöms med dagens teknik vara enheter på en storlek av 50-300
kW.

Det är viktigt att skapa en marknad för vindkraften och en väsentlig
åtgärd är det garantipris som vi föreslår senare i motionen.

För den småskaliga vind- och vattenkraften krävs ytterligare åtgärder.

Nuvarande regler för befrielse från energiskatt vid egenanvändning av el Mot. 1987/88

bör ändras från nuvarande effektgräns på generatorn 100 kW till ett botten- N38

avdrag på 500 000 kWh per år för kraftverk under 1 500 kW.

Det bör göras möjligt att äga andelar i små kraftverk och att göra avdrag
för de förluster som uppstår på inkomst av tjänst eller annan näringsverksamhet.

Genom den skärpning av beskattningen på bränsle för elproduktion
kommer den ”förnybara” (vind-, vatten-, sol- och kraftvärme baserad på
biobränslen) elproduktionen att få väsentligt ökad konkurrenskraft, vilket
kommer att radikalt öka kraftbolagens intresse för bl. a. vindkraften.

Med de åtgärder vi föreslår kommer det att ske en snabb utbyggnad av
vindkraften, vilket innebär en uppbyggnad av en ny svensk industri. Det
finns i dag ett betydande svenskt kunnande på vindkraftsteknik, men om
det inte snabbt blir en marknad för vindkraften kommer denna kompetens
aldrig att nyttiggöras i industriell utveckling.

I en särskild motion tar vi upp vissa övriga frågor som rör möjligheterna
att utnyttja vindkraften.

IX :7 Vattenkraft

I dag produceras i genomsnitt ca 65 TWh vattenkraft. Vissa år såsom 1985
och 1987 har elproduktionen varit över 70 TWh. Genom effektivisering av
äldre kraftverk, kompletterande utbyggnad i huvudsak enligt av riksdagen
fattade beslut, minikraftverk m. m. kan produktionskapaciteten ökas ytterligare
något. Förbudet att bygga ut de fyra, stora, älvarna skall ligga fast.

IX:8 Alternativa drivmedel

Etanol

En viktig del i förnyelsen av energisystemet är en satsning på alternativa
drivmedel för att försöka minska användningen av oljeprodukter av ekonomiska,
miljö- och sysselsättningsskäl.

En rad färska undersökningar visar att en inblandning av ca 5 % etanol i
bensinen ger betydande positiva miljöeffekter. Med utgångspunkt från kostnaderna
för katalytisk avgasrening har Atrax Energi AB beräknat att etanolen
har ett miljövärde på ca 1:70 kr./liter vid användning vid låginblandning
i bilar utan katalytisk avgasrening. Även för bilar med katalytisk avgasrening
har låginblandningen en positiv effekt speciellt vid kallstarter.

Vid användning av etanol som enda bränsle är det av miljöskäl framför
allt etanol som dieselersättning som är intressant, speciellt för bussar i
tätortstrafik. Den totala driftskostnaden för bussar är för närvarande ca 150
kr./vagnmil vid dieseldrift. Med enbart etanol som drivmedel ökar med
nuvarande skatter och priser kostnaden med 10-15 kr./vagnmil.

Beräkningar visar att de samhällsekonomiska miljöbesparingarna för etanolalternativet
i stadstrafik motsvarar ca 10 kr./vagnmil. Inhemsk produktion
av etanol ger även andra plusvärden som t. ex. ökad försörjnings- 40

trygghet, ökad sysselsättning och bättre utnyttjande av tillgänglig åkermark. Mot. 1987/88
Det finns alltså klara fördelar för miljö och samhällsekonomi att satsa på N38
en produktion av drivmedelsetanol baserad på inhemska råvaror.

En låginblandning av etanol bör stegvis ske i all motorbensin. En svensk
produktion av etanol baserad på inhemska råvaror överensstämmer med vår
målsättning att minska oljeberoendet. Satsningar på motorer för ren etanoldrift
måste även stödjas.

Rapsolja

Rapsolja är ett annat intressant alternativt drivmedel som måste främjas.

Vad som i det föregående anförts avseende energitillförsel och förnybar,
miljövänlig energi bör ges regeringen till känna.

41

X Energitillförsel - importerade ändliga energikällor Mot 1987/88

N38

X:1 Inledning

Användning av energikällor som kol, olja och uran innebär stora risker ur
skilda synpunkter. Utnyttjande av kärnenergi är ett fruktansvärt hot mot
människor och miljö. Sambandet mellan kärnvapen och civil kärnkraft är
uppenbart. Problemen med det radioaktiva avfallet är olösta. Användningen
av fossila bränslen innebär svåra påfrestningar på såväl naturmiljö
som ekonomi. Målsättningen måste därför vara att så långt möjligt minimera
användningen av ändliga energikällor.

X:2 Naturgas

Naturgas är ett importerat energislag, men har avsevärda miljöfördelar
jämfört med kol, olja och kärnkraft. Naturgas bör därför kunna utnyttjas
under relativt lång tid i det svenska energiförsöijningssystemet, särskilt i
storstadsregionerna. I den händelse gas påträffas inom landet bör den
givetvis användas före importerade energislag. Naturgasen bör kunna ge ett
bidrag på minst 15 TWh i energibalansen. Vi vill i detta sammanhang
betona vikten av att naturgasen ersätter kol och olja och inte tillåts förhindra
en ökad användning av inhemska bränslen. I propositionen understryks
att naturgasen av egen kraft skall konkurrera på den svenska energimarknaden.

Verkligheten har däremot varit att naturgasintroduktionen ägt rum till
priser som ej täcker kostnaderna och det är förvånande att föredraganden
inte drar några slutsatser av detta förhållande. Vattenfall har fått ett dominerande
inflytande på naturgasmarknaden och håller på att med subventionerade
priser bygga upp en marknad som samtidigt innebär ett hot mot
möjligheterna att utnyttja biobränslen.

Jämfört med kol är naturgasen ett klart bättre alternativ för elproduktion
och kan ge ett mycket högt elutbyte i kraftvärmeproduktion. Prissignaler
har givits som tyder på att gasen kan konkurrera med kol.

Vi kommer nedan i vårt åtgärdsprogram för förnyelse av energisystemet
föreslå vissa förändringar i energibeskattningen utifrån de riktlinjer som
presenterats för att ge skilda energislag rätt prioriteringsordning i skattehänseende.
Vi tar även där upp naturgasen.

X:3 Kol

Från centerpartiets sida har vi tidigare vid upprepade tillfällen redovisat vår
syn på den framtida kolanvändningen. Vi har därvid framhållit att det inte
finns någon anledning att stimulera kolanvändningen. Det behövs inget kol
för att tillgodose värmemarknadens behov och ytterligare investeringar i
koleldade anläggningar bör undvikas. Detta innebär att något motiv för att
planera byggande av ett kolkondenskraftverk saknas. Centern säger nej till
kolkraftverken i Värtan och Oxelösund.

42

Kol bör som vi tidigare nämnt beskattas energilikformigt med olja och vi Mot. 1987/88

kommer att ta upp dessa frågor nedan. Riktlinjerna för svavelutsläpp vid N38

förbränning av kol m. fl. miljöfrågor tas upp i annat sammanhang.

X:4 Olja

Målsättningen måste vara att beroendet av olja ytterligare skall minskas. I
dagsläget utgör oljeanvändningen knappt 50 % mot ca 70 % när andelen
var som högst. Oljeanvändningens storlek har framför allt betingats av den
internationella prisutvecklingen och dollarkursen.

Nedgången har huvudsakligen skett genom minskningen av lätta eldningsoljor.
Bensinförbrukningen har varit relativt konstant. Det är därför
framför allt viktigt att stora insatser görs för att få alternativa drivmedel.

Prisutvecklingen på olja under de senaste åren har emellertid inneburit
att en viss ökning åter skett, vilket motiverar vissa justeringar i skattesatsen
som ovan utlovats. Riktlinjer för miljökrav vid utsläpp av förbränning tas
upp i annat sammanhang.

X:5 Kärnkraft

En central del i förnyelseplanen för energisystemet är avvecklingen av
kärnkraften. Det fanns efter olyckan i Harrisburg och inför folkomröstningen
om kärnkraften en bred uppslutning bakom kravet på att kärnkraften
skulle utmönstras ur det svenska energisystemet. Folkomröstningens
resultat innebar att en majoritet uttalade sig för att högst de tolv reaktorer
som var i drift eller under byggnad skulle få användas under sin tekniska
livslängd. Riksdagens beslut innebar att folkomröstningens resultat konfirmerades.
Samtliga reaktorer skall vara tagna ur drift efter 25 års användning
och kärnkraften avvecklad senast år 2010.

Enligt centerpartiets mening hade omställningen av energisystemet kunnat
ske lättare om avvecklingen inletts tidigare och innan beroendet blivit
alltför stort. 1981 fanns sex reaktorer i drift som producerade drygt 20 TWh,
medan det nu finns tolv som producerar drygt 64 TWh.

Av miljö- och säkerhetsskäl borde således energipolitiken inriktas på en
snabbare avveckling av kärnkraften. Vi har också från centerpartiet presenterat
och krävt att konkreta beslut om genomförande av avvecklingsbeslutet
skall fattas. Bl. a. krävde vi att riksdagen skulle fatta beslut om en plan för
utfasningen i samband med 1985 års energi politiska beslut. Det fanns dock i
detta läge inget intresse från den socialdemokratiska regeringens sida att
fullfölja avvecklingsbeslutet.

Katastrofen i Tjernobyl visade emellertid att avvecklingen av kärnkraften
måste genomföras så snabbt som möjligt. Från centerpartiet krävde vi i en
särskild motion att avvecklingen skulle inledas omgående med att Barsebäck
och Ringhals 2 togs ur drift snarast.

Regeringen valde emellertid att tillsätta utredningar och försenade därmed
ytterligare nödvändiga beslut. I den nu föreliggande propositionen slås
dock fast att avvecklingsbeslutet skall ligga fast och avvecklingen inledas
med att två reaktorer tas ur drift 1995 och 1996. Detta ställningstagande är

enligt vår mening ett framsteg jämfört med tidigare opreciserade uttalan- Mot.
den. N38

I den allmänna debatten påstås ofta att kol och olja är de enda alternativen
till kärnkraft. Detta är inte sant. Kärnkraften kan avvecklas på ett
samhällsekonomiskt lönsamt sätt utan att användningen av kol och olja
ökar. I denna motion redovisas många exempel på de miljövänliga och
ekonomiskt fördelaktiga alternativ som finns. De bygger på effektiviseringar,
sparande och användning av inhemsk miljövänlig och förnybar energi.

Till detta skall läggas att oavsett kärnkraftsavveckling eller inte måste vårt
energisystem successivt förnyas. Kostnaden för denna förnyelse är i hög
grad beroende av hur effektivt vi använder energin och hur vi väljer att
värma våra bostäder och lokaler.

I ett högenergialternativ med hård bindning till storskalig elproduktion
kommer kostnaderna för förnyelsen att bli maximal och framtidens energipriser
mycket höga. Om samtidigt kärnkraftverken utnyttjas under maximal
tid och en förnyelse/omställning måste ske under några år blir de ekonomiska
påfrestningarna på såväl privat ekonomi som samhällsekonomi mycket
stora.

En annan högrisk som måste beaktas är — om ingenting görs för att
frigöra oss från beroendet av kärnkraft och olja de närmaste tio åren och det
skulle hända en kärnkraftsolycka i Sverige eller Europa med långt gående
fysiska och politiska konsekvenser så att en snabbavveckling blir ett absolut
krav - att de mänskliga, praktiska och ekonomiska konsekvenserna kommer
att bli förödande. Risken för olyckor ökar allteftersom reaktorerna
åldras. Sannolikheten för nya kärnkraftsolyckor ökar ju längre kärnkraften
drivs.

Det är bl. a. mot denna bakgrund som vi föreslår att — som ett led i
förnyelsen av energisystemet — avvecklingen av kärnkraften inleds omedelbart
med att Barsebäck och Ringhals 2 tas ur drift så snart det är juridiskt
möjligt. Riksdagen bör begära ett förslag till lag om detta. Avvecklingen
bör sedan genomföras successivt under 1990-talet för att vara slutförd vid
sekelskiftet.

Vissa frågor rörande elförsörjning och sysselsättningsfrågor i kärnkraftskommunerna
tar vi upp i en särskild motion.

Vad som ovan anförts om användningen av importerade ändliga energislag
och utnyttjande av kärnkraft bör ges regeringen till känna.

1987/88

44

XI Pris-, styr- och stimulansåtgärder Mot

N38

XI:I Inledning

Det är angeläget för såväl företag, myndigheter, kommuner som enskilda
att statsmakterna ger möjligheter till en långsiktig planering och god framförhållning
och klart markerar vilken huvudsaklig inriktning pris- och skattenivåer
på energi skall ha, klart anger vilka långsiktiga stödmöjligheter som
finns och anger en klart markerad politisk vilja samt målsättningar med
fattade beslut.

XI:2 Prissättningssystemet på el

Den syn som redovisas i propositionen på vilka faktorer som bestämmer
pris- och kostnadsutvecklingen på el ansluter i betydande hänseende till den
vi framfört från centerpartiets sida. Samtidigt framhåller föredraganden
bl. a. i propositionen att de prishöjningar på el som kan förväntas kommer
att innebära påfrestningar för företag med stor elanvändning, vilka dessutom
ofta är lokaliserade till utsatta regioner.

Från centerpartiets sida vill vi i detta sammanhang understryka att elprisets
utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen
av ny elproduktion. Kort kan förutsättningarna för elprisets utveckling
uttryckas så att ju större andel den befintliga vattenkraften utgör av den
totala produktionskapaciteten och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion
desto långsammare kommer kostnaderna för elen att öka.

Det är alternativet med en hög elanvändningsnivå och krav på byggande
av nya kolkondenskraftverk som kommer att leda till kraftigt ökande elpriser.
Det är kraftbolagens och industrins energipolitik som, om den genomförs,
förr eller senare leder till en elprischock som varken samhället eller de
enskilda människorna kommer att kunna bära utan betydande uppoffringar.
Det är med detta alternativ det blir en prisutveckling på el som leder
till att eltunga företag och branscher riskerar att slås ut.

Det är centerpartiets alternativ som skapar förutsättningar för en gynnsammare
prisutveckling på el. Detta innebär en effektivare elanvändning
och en nytillkommande elproduktion främst baserad på bränslesnål samproduktion
av el och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa
den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh.

Centerpartiets alternativ ger en väsentligt lägre genomsnittlig produktionskostnad
per kilowattimme än en hög elanvändning baserad på bränsleslösande
kondenskraft i kombination med en snabbavveckling av kärnkraften
under några få år före 2010. Långsiktigt betyder en låg elanvändning
mer för ett lågt elpris än tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen.

Elpriset i konsumentledet kommer även att bestämmas av vilket prissättningssystem
man väljer. I princip finns två alternativa system. Antingen kan
priset sättas efter vad en genomsnittlig produktionskostnad är eller efter vad
den långsiktiga marginalkostnaden för nytillkommande elproduktion är.
Energiverket har i rapporten Eleffektivitet i industrin föreslagit ett framtida
elpris i nivå med kostnaden för att producera el i tillkommande kolkondenskraftverk.

1987/88

45

Detta innebär att råkraftspriset blir 30-35 öre/kWh jämfört med dagens Mot. 1987/88

ca 15 öre. Med en avvecklingsstrategi där maximal satsning på effektiv N38

elanvändning och kraftvärme blir den dominerande ersättningen för kärnkraften
kommer motsvarande pris att vara ca 25 öre. Prishöjningen kan
ungefär halveras. Genom den prissättning som förordas i rapporten kommer
det att uppstå mycket stora ”övervinster” hos kraftbolagen. Minst 70
TWh (miljarder kilowattimmar) vattenkraft och industriellt mottryck kommer
att ha en genomsnittlig kostnad under 10 öre/kWh. Överpriset kan
antas bli i genomsnitt 22 öre/kWh. Totalt per år ger det mer än 15 miljarder i
”övervinst”. Om detta belopp kapitaliseras med en realränta på 4 %, vilket
ofta tillämpas för kraftverksbyggen, kommer man till det imponerande
beloppet 375 miljarder. Den föreslagna prissättningen innebär en gigantisk
förmögenhetsomfördelning från elabonnenter och industri till kraftföretagen.
En jämförelse med den samlade fondbehållningen inom ATP-systemet,
som vid årsskiftet 1987-1988 var rätt precis 300 miljarder, ger en
tydlig bild av vilket avgörande ingrepp i ekonomin dessa ”övervinster” är.

Ett införande av marginalkostnadsprincipen skulle således innebära att
kraftbolagens vinster måste omfördelas, eftersom i annat fall både industriföretag
och enskilda skulle drabbas orimligt hårt.

Ett prissättningssystem utgående från den genomsnittliga produktionskostnadsökningen
på el blir i kolkondensalternativet 6—8 öre/kWh och i det
effektivare produktionssystemet med kraftvärme och maximal eleffektivitet
endast 2—5 öre. Detta är inte kostnadsförändringar som medför några
genomgripande strukturförändringar inom svensk industri. Oavsett förändringar
av elpriset sker en ständig strukturförändring i näringslivet och
det går över huvud taget inte särskilja en förändring och utan hänsyn till alla
andra förändringar beräkna konsekvenserna. Ett höjt elpris kommer att till
betydande del kompenseras av effektivare teknik och förändringar i tillverkningsprocesserna.
Viss del av industrin kommer att dra fördel av ett
högre elpris. Så kommer t. ex. sågverkens konkurrenskraft att stärkas något
i jämförelse med mekanisk pappersmassa. Den kemiska massaproduktionen,
som utgör cirka två tredjedelar av den totala massaproduktionen,
kommer också att kunna kompensera sig genom ökad egenproduktion av
el.

Om vi gör en jämförelse med åren 1975 — 1985 då vi onekligen haft god
tillgång till billig el har ändå strukturförändringar inom näringslivet varit
mycket omfattande, i t. ex. teko-, varvs-, bil- och drivmedelshandeln, bland
bilreparationsverkstäder samt i jordbruket har under denna period antalet
sysselsatta sammanlagt minskat med ca 150 000 personer.

Statens energiverks huvudargument för att tillämpa s. k. långsiktig marginalkostnadsprissättning
på el är att vi vid ett lägre elpris får en överkonsumtion
på el och avvägningen mellan att hushålla med el, använda
annan energi och producera ny el inte blir den rätta. Det är ett korrekt
resonemang men det ger också förklaringen till den snabba ökningen av
elanvändningen under 1980-talet. Genom att råkraftspriset varit bara ungefär
hälften av den långsiktiga marginalkostnaden (hälften av verkliga produktionskostnaden
i Oskarshamn 3 och Forsmark 3) har elströmmen konkurrerat
ut betydligt billigare energislag. Det hade inte varit möjligt att sälja 46

strömmen från Forsmark 3 och Oskarshamn 3 om full kostnadstäckning Mot. 1987/88
skulle ha tagits ut från början. Påståendet att det fördubblade elpriset skulle N38
vara en effekt av kärnkraftsavvecklingen är felaktigt. Det fanns precis
samma tunga argument att använda långsiktig marginalkostnad i samband
med utbyggnaden av de två senaste kärnkraftsverken. Då hade prishöjningen
med samma rätt motiverats av kärnkraftens utbyggnad.

I rapporten förutsätts en kraftig framtida ökning av elanvändningen inom
industrin vid oförändrat elpris. Under perioden 1973-1986 har vi haft ett
lågt delvis sjunkande elpris räknat i fast penningvärde. Industrin har också
utökat sin elanvändning utöver den direkt elspecifika användningen. Trots
detta har den genomsnittliga ökningen av industrins elanvändning inte varit
mer än 1,5 % per år eller totalt 9 TWh från 38,7 till 47,7 TWh.

Under en period med stigande elpris, en snabb teknikutveckling och
tillgång på gas (både naturgas och gas producerad genom förgasning) är
möjligheterna för en oförändrad eller något sjunkande elanvändning betydande.
I centerns förnyelseplan för Sveriges energisystem har vi ändå
räknat med en ca 10-procentig ökning av industrins elanvändning fram till
sekelskiftet.

Den centrala frågan för kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen och den
långsiktiga kostnaden för den energi som behövs är inte om kärnkraftsverken
använts några år mer eller mindre utan på vilket sätt vi genomför
förnyelsen av vårt energisystem. Genom att inleda kärnkraftsavvecklingen
nu, skapas utrymme för en kontinuerlig kostnadseffektiv förnyelse av energisystemet.
Basen måste vara effektivare energianvändning, effektiv energiproduktion
(kraftvärme i stället för kolkondens), ökad användning av förnybar
energi såsom biobränslen, sol och vind m. m. Påståendet att kolkondens
är det enda alternativet till kärnkraft är en felaktig information, som på
ett beklagligt sätt kan medverka till att elkonsumenterna på sikt får dyrare,
mer miljökrävande och mindre säker energiförsörjning.

Enligt vår mening innebär vår förnyelseplan med en långsiktig elanvändning
på ca 100 TWh och med befintlig vattenkraft som bas och en
mindre andel tillkommande kraft samt mycket litet kondenskraft som topplast
att det ur såväl företags som enskildas synpunkt i huvudsak ett bibehållande
av ett genomsnittspris torde vara att föredra. Med vårt förslag
skulle då prisökningarna för genomförande av förnyelseplanen, räknat i fast
penningvärde, kunna begränsas till 2-5 öre/kWh. Det bör samtidigt understrykas
att målsättningen måste vara att omläggningen av skatter och avgifter
på energi och andra produktionsfaktorer skall ske inom ramen för ett
oförändrat skattetryck.

XI:3 Effektivare elproduktion — satsning på kraftvärme

Centerns förnyelseplan för energisystemet förutsätter att nytillkommande
elproduktion till betydande del sker som samproduktion av el och värme —
s. k. kraftvärme. Möjligheterna till en ökad kraftvärmeproduktion finns hos
kommuner, företag och fastighetsägare. Dessa bör få samma möjlighet att
medverka i utbyggnaden av elproduktionen och på samma villkor som
kraftbolagen. Byggande av nya kraftverk innebär med nuvarande prissätt

ningssystem att kostnaderna initialt delvis täcks med intäkterna från be- Mot. 1987/88
fintlig kraftproduktion, främst vattenkraft. Får andra aktörer möjlighet att N38
delta i utbyggnaden av tillkommande elproduktion innebär detta att kraftbolagen
i motsvarande mån kan minska sitt byggande av nya anläggningar
och därmed kan betala ett högre pris för elströmmen från nya anläggningar
utan att få en större totalkostnad för sin verksamhet.

En väg att påskynda omställningen av elproduktionen är således att
ålägga kraftbolagen skyldighet att ta emot elström, dels från kraftvärmeverk
och mottrycksanläggningar under september-april, dels under hela året
från små vind- och vattenkraftverk. De enskilda producenterna bör vidare
få ett garanterat pris för den elström man levererar, som grundar sig på den
långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion. I dagsläget bedöms
denna till lägst 25 öre/kWh.

Ett sådant system kommer att minska kraftbolagens monopol och ge
ökade möjligheter till att utnyttja lokala resurser. Kommuner, företag och
enskilda får då möjlighet att delta i förnyelsen av energisystemet på likvärdiga
villkor som kraftbolagen. Detta ger en större optimism och framtidstro
för alternativens möjligheter. Därmed ges förutsättningar för att
utnyttja tillgängliga resurser på ett mer optimalt sätt.

Detta bör ges regeringen till känna.

Vi vill vidare i detta sammanhang uttala vår tillfredsställelse över att
riksdagens beslut med anledning av en på centerinitiativ tillkommen flerpartimotion
nu lett till ett beslut om ändring i ellagen. Det innebär att det
införs en rätt för elproducenter med anläggningar mindre än 1 500 kW el,
dels att sälja el till distributören i området, dels att få skäligheten av erhållen
ersättning prövad av myndighet. Vi anser dock att det finns skäl att ytterligare
skärpa kraven på koncessionsinnehavaren och föreslår att såväl mottagningsskyldighet
som garantipris för el levererad från dels små vind- och
vattenkraftverk, dels kraftvärmeanläggningar lagfästs. Garantipriset bör i
första hand gälla fem år, räknat från kraftverkets idrifttagning.

XI:4 Omfördelning av skatt från arbete till energi och råvaror

Bakgrund

Enligt vår mening är det dock nödvändigt att bättre villkor och konkurrensförhållanden
skapas för alternativen om en omställning och förnyelse av
energisystemet skall kunna genomföras. Detta innebär att skatten på importerade
energislag med nuvarande prisnivåer väsentligt måste höjas. Det
innebär vidare att pris- och leveransvillkor för importerade fossila bränslen
måste sättas så att marknaden för inhemska bränslen tryggas. Utvecklingen
på naturgasmarknaden är som ovan framhållits ur denna synpunkt oroande.

Den styrs av starka finansiella intressen med möjlighet att i nuvarande
introduktionsskede erbjuda priser och andra leveransvillkor som kraftigt
försämrar konkurrensläget för inhemska bränslen medan konkurrenskraften
för oljan med nuvarande prisnivå knappast påverkas. För att gasen i
första hand skall ersätta olja och kol måste skatten på dessa båda bränslen
höjas, samtidigt som skatten på arbete minskar i motsvarande mån. 48

Sänkt skatt på arbete Mot. 1987/88

N38

Skatteomläggningen innebär att grundavdraget höjs från 10 000 kr. till
11 500 kr. Kommunerna skall kompenseras för bortfallet av kommunalskatten.

Skattesänkningen för den genomsnittliga skattebetalaren blir 750 kr. I en
familj med två inkomsttagare blir skattesänkningen 1 500 kr. För en oljeuppvärmd
villa som är något så när välisolerad och av normalstorlek ökar
bränslekostnaden med 1 000—1 500 kr. per år på grund av höjd oljeskatt.

Med dagens oljepriser har ändå den oljeeldade villan betydligt lägre
uppvärmningskostnad än den som har elvärme.

För att kompensera företagens ökade kostnader sänks socialförsäkringsavgifterna
med 0,5 %.

Den ökade skattebelastningen på drivmedel kompenseras genom en
sänkning av kilometerskatten eller schablonersättning till berörda företagare.

Enligt ovan redovisade riktlinjer bör skatten på olja ökas totalt med 500
kr./kbm och kol på 400 kr./ton för att åstadkomma en mer energilikformig
beskattning. Skatten på naturgasen bör på motsvarande sätt ökas med 200
kr. per 1 000 kbm. Gasolskatten bör höjas motsvarande skattehöjningen på
naturgas. Etanol producerad på inhemska råvaror skall ej beskattas.

Eltunga industriers rätt till restitution av energiskatt bör vidare utformas
på ett sådant sätt att den stimulerar till effektivare energianvändning.

Bränslebaserad elbeskattning

En effektivisering av såväl elanvändning som elproduktion ställer således
krav på en reformerad elenergibeskattning. Det är nödvändigt att införa
styrmedel som förhindrar att tillkommande ny elproduktion i huvudsak blir
gas- eller kolbaserad kondenskraft. Den nuvarande ogynnsamma beskattningen
av kraftvärme jämfört med kondenskraft måste avvecklas. Vi föreslår
att bränsle för el resp. värmeproduktion skall beskattas lika i syfte att
främja effektiv elproduktion.

Enligt vår mening måste en förändring av energibeskattningen genomföras
på ett sådant sätt att den bl. a. främjar en effektivare bränsleanvändning.

Ett led i en mer miljöanpassad energibeskattning är också vårt förslag om
införande av en uranskatt om 1 öre/kWh insatt bränsle för all producerad
kärnkraftsel.

En miljöanpassad och framtidsinriktad energibeskattning innebär således
att miljövänlig och förnybar energi gynnas på bekostnad av miljöförstörande
importerade energislag. I enlighet med de riktlinjer vi ovan redovisat bör
en överföring av skattebelastningen ske från arbetskraft till energi och
råvaror inom ramen för ett oförändrat skattetryck. En sådan omläggning av
skatteuttaget skapar incitament för hushållning med våra naturresurser och
stimulerar till ökande sysselsättning.

49

XI:5 Elmarknadens aktörer

Den föreliggande propositionen har en alltför snäv syn på vilka som bör
utgöra elmarknadens aktörer. Det är självfallet viktigt att de stora elproducenterna
och eldistributörerna påverkas för att arbeta för en effektivare
energianvändning. Det torde emellertid vara av mycket större betydelse om
energianvändarna får samma ekonomiska möjligheter som elproducenterna
att välja hur man vill agera på elmarknaden. Det är av stor betydelse att de
enskilda individerna får möjlighet att delta i arbetet både vad gäller effektiviseringen
av elanvändningen och elersättning.

Belysande för den producentinriktade syn som ofta präglar socialdemokratins
energipolitik är beredvilligheten att låta kraftbolagen ensamma få
agera på energimarknaden.

I propositionen konstateras att ny teknik för tillförsel och distribution av
energi är av central betydelse för omställningen av energisystemet. Därvid
pekas på det utvecklingsbolag som kraftproducenterna bildat, Svensk Energiutveckling
AB. Bolaget skall få en central betydelse för forskningen kring
nya tekniska lösningar som behövs för att ersätta kärnkraften.

Detta är ytterligare ett exempel på Vattenfalls och övriga stora kraftproducenters
strävan att bibehålla en monopolistisk energimarknad.

Enligt vår mening måste energipolitiken inriktas så att så många aktörer
som möjligt får möjlighet att delta i förnyelseprocessen av energisystemet på
något så när lika villkor. Självfallet ställs helt skilda krav på samhällets
insatser, beroende på vilken strategi man väljer för att avveckla kärnkraften.
Kraftbolagen förordar, uppenbarligen med regeringens goda minne, att
kärnkraften ersätts med en storskalig kolkondenskraftproduktion i syfte att
därigenom även i fortsättningen ha full kontroll över energimarknaden.
Centerpartiets modell bygger däremot på en strategi som syftar till ett
energisystem byggt på en kombination av effektivare energianvändning och
till väsentlig del småskalig energiproduktion baserad på inhemsk förnybar
energi. I det första fallet finns redan en organisation klar inom kraftföretagen
och industrin. Billig vattenkraft kommer att direkt få lämna bidrag för
att täcka kostnaderna för de nya kraftverksanläggningarna. Den totala
resursåtgången blir betungande och den framtida bränsteanvändningen flerfaldigt
större än i det senare alternativet. En uppbyggnad av energisystemet
enligt industrins — och sannolikt även regeringens — modell kommer dock
till synes att kunna ske utan subventioner eftersom kostnaderna täcks av
vinster i befintliga produktionsanläggningar och ökande elpriser.

Centerns modell innebär möjligheter för en mångfald intressenter på
energimarknaden. Samtidigt saknas då det direkta sambandet mellan aktörerna
och de resurser som tillgång på billig vattenkraft ger. Ett sådant
energisystem innebär att den nu monopolliknande energimarknaden luckras
upp. Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre
energipriser begränsas.

Det är viktigt att den nuvarande monopolsituationen på energimarknaden
bryts. Vårt förslag om uppdelning av Vattenfall skall bl. a. ses mot
denna bakgrund. Regeringen har hittills låtit kraftbolagen medvetet cementera
den nuvarande maktstrukturen på energimarknaden, vilket har med

fört att andra från kraftbolagen oberoende aktörer på energimarknaden inte Mot. 1987/88
kunnat hävda sig. Centerns förnyelseplan innebär att en differentierad N38
energimarknad med många aktörer kan utvecklas och detta kan mot bakgrund
av den energipolitiska utvecklingen under det gångna decenniet
också ses som en demokratisk nödvändighet.

Detta bör ges regeringen till känna.

XI:6 En energins utvecklingsfond

En omställning och förnyelse av energisystemet i enlighet med vår syn
förutsätter tillgång på betydande ekonomiska resurser. För närvarande
finns bl. a. stöd som utgår inom ramen för energiforskningsprogrammet,
bränslemiljöfonden och ett särskilt program för introduktion och utveckling
av ny teknik inom energiområdet. I den föreliggande propositionen föreslås
att en ny fond, energiteknikfonden, inrättas från den 1/7 1988. Fondens
uppgift skall vara att ge stöd till projekt, vars ändamål är att utveckla eller
förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik. I och med att
fonden inrättas avslutas bränslemiljöfonden och programmet för utveckling
och introduktion av ny teknik inom energiområdet.

Stödet från fonden skall utgå i form av bidrag, villkorliga bidrag och
lånegarantier och lämnas till beställarna med högst 50 % av investeringskostnaden.
Energiteknikfonden finansieras genom att medel från den särskilda
energiskatten motsvarande 10 kr./kbm olja tillförs fonden samt de
medel som återstår i bränslemiljöfonden och inom programmet för utveckling
och introduktion av ny teknik. 10 kr./kbm olja motsvarar i dagsläget
en årlig intäkt på ca 130 milj. kr. Återstående medel i bränslemiljöfonden
var vid årsskiftet 1987-1988 60 milj. kr. Storleken av outnyttjade medel i
övrigt som föreslås tillföras energiteknikfonden framgår inte av propositionen.

I propositionen föreslås vidare att 150 milj. kr. tillsätts till ett särskilt
teknikupphandlingsstöd för eleffektiva och elersättande produkter, processer
och system. Det totala medelsbehovet för en femårsperiod beräknas
till 400 milj. kr.

Enligt vår mening är förslagen i propositionen positiva, men otillräckliga
för de insatser som krävs för att en förnyelse och omställning skall ske.
Erfarenhetsmässigt är det också så att särskilda avgifter (skatter) som tas ut
och inordnas i statsbudgeten tenderar att få karaktären av skatt och stödet
till de ändamål de var avsedda för blir allt mindre.

Enligt vår mening bör därför — såsom vi tidigare föreslagit — av en
energins utvecklingsfond byggas upp, finansierad med en avgift på 2 öre/
kWh på all el. Intäkterna, som långsiktigt bedöms kunna uppgå till 2
miljarder, årligen och i dagsläget till ca 2,4 miljarder, bör inte inordnas i
statsbudgeten utan fondens verksamhet och finansiering administreras vid
sidan av denna. Det bör i detta sammanhang sägas att minst motsvarande
resurser skulle behöva avsättas för att finansiera antingen fortsatt utbyggnad
eller förnyelse av storskaliga anläggningar om inte den förnyelse av
energisystemet som främjas av att en energins utvecklingsfond kommer till
stånd.

Fondens huvuduppgifter bör vara att genom villkorliga lån och bidrag Mot. 1987/88

stödja investeringar som syftar till energihushållning och effektivare energi- N38

användning och alternativ energiproduktion såsom t. ex. solenergianläggningar,
små vind- och vattenkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen,
anläggningar för kraftvärmeproduktion m. m. baserade på inhemska
bränslen m. m. Fonden bör även innefatta de uppgifter som energiteknikfonden
och teknikupphandlingsstödet föreslås få i propositionen. Detta
innebär att den kan ge stöd till projekt, vars ändamål är att utveckla eller
förbereda introduktion av ny teknik inom energiområdet. Vidare bör fonden
kunna ge stöd till teknikupphandling av eleffektiva och elersättande
produkter, processer och system inom hela elanvändningsområdet och miljöskyddsteknik.
Möjligheter att ge stöd till projekt som nyttjar redan kommersiell
teknik bör också finnas. Bidragsnivån beräknas variera från 15 upp
till 50 %.

Fonden bör även kunna komplettera det befintliga stödet till energiforskningen.
Fondens verksamhet bör samordnas av statens energiverk. I det
praktiska arbetet för verksamheten bör utnyttjas olika sektorsorgan samt
regionala och lokala myndigheter inom skilda stödberättigade områden,
t. ex. länsbostadsnämnden, kommunernas förmedlingsorgan och utvecklingfonderna.
Det är av avgörande betydelse att fondens verksamhet präglas
av en positiv vilja att ta till vara alternativens möjligheter och ett
obyråkratiskt och flexibelt handlingssätt.

XI:7 Avdragsrätt vid energisparande

Investeringar i effektivare energianvändning har ofta fått stå tillbaka för
betydligt mindre lönsamma investeringar i produktionsanläggningar. Skälet
är främst de i dagsläget bristande möjligheterna till finansiering av energisparinvesteringar,
vilka främst drabbar småhusägare och bostadsrättsinnehavare.
Från centerpartiet har vi vid upprepade tillfällen krävt att en sådan
avdragsmöjlighet skall införas.

Enligt vår mening bör energihushållande investeringar vara avdragsgilla.

Avdragsrätten bör omfatta tilläggsisolering, effektivare energianvändning
och investeringar för nyttjande av inhemsk energi. Ett införande av avdragsrätt
för ”nettoinvesteringen” — dvs. den del som ej täcks av bidrag — ger
småhusägarna och bostadsrättsinnehavarna samma förutsättningar som företagen.
Dessa får alltid göra avskrivningar på sina investeringar förutsatt
att dessa inte täcks av bidrag eller villkorslån som återbetalas.

Avdragsrätten medverkar till att investeringar som är lönsamma ur samhällsekonomisk
synpunkt även blir privatekonomiskt fördelaktiga för den
enskilde individen och är därför en verksam stimulans för att förnyelsen av
energisystemet skall kunna genomföras.

XI :8 Utnyttja tillgänglig åkermark för energiproduktion

Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel bör utnyttjas för
odling av energiskog och energigrödor som bl. a. råvara för en inhemsk
produktion av alternativa drivmedel, biobränslen m. m.

En ökad andel odling för energiändamål kan även ur försörjningsbe- Mot. 1987/88

redskap vara av betydelse eftersom åkermarken då kan bevaras för en N38

framtida produktion av livsmedel, vilket i krislägen är av stor betydelse.

Detta bör ges regeringen till känna.

XI:9 Fullskaleanläggning för produktion av etanol

Ett första angeläget steg i introduktionen av etanol är uppförande av en
fullskaleanläggning. Vi föreslår att etanol producerad på inhemska råvaror
medges skattefrihet.

53

XII Energibalans

Mot. 1987/88

N38

XII: 1 Inledning

Enligt vår mening måste som ovan understrukits det energipolitiska handlandet
ha en klar målinriktning och utgå från en bestämd energibalans dvs.
en bedömning av vad som bör vara möjligt att nå om det åtgärdsprogram
vi förordar genomförs.

Enligt vår mening måste energipolitiken inriktas mot en slutlig energianvändning
på ca 300 TWh, varav ca 100 TWh el. Det måste dock även
framhållas att ingen med säkerhet kan avgöra hur den framtida energibalansen
kan se ut på ett decenniums sikt. Varje energisystem kräver långsiktighet
i investeringarna och de beslut som fattas nu bestämmer hur
energisystemet är uppbyggt om ett decennium. Ovan har redovisats en
översiktlig balans för el, bränslen och drivmedel vid sekelskiftet. Fördelningen
bedöms då vara för el 100 TWh, bränslen 80 TWh och drivmedel
120 TWh (slutlig användning).

Centerns långsiktiga målsättning är att nå en slutlig energianvändning på
omkring 300 TWh. Vid sekelskiftet finns fortfarande en andel importerade
bränslen m. m. kvar som innebär att den totala slutliga energianvändningen
kan bedömas vara mellan 321 och 346 TWh. 1986 var den slutliga energianvändningen
ca 380 TWh.

Elproduktion och elanvändning är 2000

Vattenkraft Kraftvärme - ind. mottr - kraftv fjärrvärme - småskalig kraftvärme Vindkraft Gasturbin, kondens	64-70 28-32 (Kapacitet 1987 12-14 TWh) 5-6 14-18 8-10 6-9 1-3
Summa	99-114
Elanvändning år 2000
Industri	48-52
Hushåll	10-12
Servicesektorn	18-20
Transporter	3-3
Elvärme	10-12
Summa elkraft	89-99
Förluster	6-9
Summa total elanvändning	95-108

54

Slutlig energianvändning omkring är 2000 med kärnkraften avvecklad en- Mot. 1987/88

ligt centerns förnyelseplan N38

Elkraft	TWh
Industri	48-52
Transporter	3-3
Hushåll	10-12
Servicesektorn	18-20
Elvärme	10-12
Summa elkraft	89-99
Bränslen
Drivmedel	74-77
Industri	80-84
Övrigsektorn	76-86

Summa bränslen 321—346

Ovanstående energibalanser redovisar således en bedömning av vad som är
rimligt att nå förutsatt att de förslag till förnyelse och omställning av
energisystemet vi förordar genomförs.

55

XIII Vissa frågor med anledning av propositionen Mot 1987/88

N38

XIII: 1 Studsvik

I propositionen behandlas även verksamheten vid Studsvik. Från centerpartiets
sida har vi i tidigare motioner (se t. ex. 1985/86:N447) uttalat vår
tveksamhet över att med skattemedel finansiera de kostnader Studsvik har
för sin kärntekniska verksamhet. Dessa bör enligt vår mening finansieras av
kärnkraftsindustrin.

I propositionen ansluter föredraganden till vår mening att kärnkraftsindustrin
skall finansiera viss del av verksamheten vid Studsvik. Det är dock
otillfredsställande att regeringen inte nu lägger ett konkret förslag utan
endast aviserar ett förslag.

Vi avser att återkomma i samband med detta.

XIII:2 Vattenfall

I propositionen tas även Vattenfalls verksamhet upp. Vi har i en särskild
motion redovisat vår principiella syn på Vattenfalls roll och verksamhet i
anledning av proposition 1987/88:87 om ny ekonomisk styrning av Vattenfall.
Det är i och för sig anmärkningsvärt att Vattenfalls verksamhet behandlas
separat i två propositioner som läggs på riksdagens bord med några
veckors mellanrum. Detta underlättar inte möjligheterna för en korrekt
riksdagsbehandling.

Sammanfattningsvis innebar vårt förslag att Vattenfall uppdelas, dels i ett
nationellt bolag benämnt Vattenfall AB och innefattande de myndighetsfunktioner
Vattenfall har, stamlinjenätet och kärnkraftsdelen, dels i fem
självständiga regionala bolag som övertar all övrig verksamhet inom sitt
område.

De regionala bolagen skall vara helt självständiga bolag. De kan då fylla
en viktig funktion för den regionala utvecklingen samtidigt som förutsättningar
skapas för en mer sund konkurrens mellan de regionala bolagen
och övriga ”privata” energiproducenter.

Ett särskilt bolag för forskning och utveckling bör också bildas.

I propositionen föreslås inga förändringar i Vattenfalls nuvarande organisation.
Vattenfall skall däremot få en friare ställning gentemot statsmakterna
och riksdagen skall enbart i framtiden godkänna investeringsplaner och
ej anvisa medel för investeringar över statsbudgeten. Konkret innebär detta
för kommande budgetår att anslaget C 11 Statens Vattenfalls verk: Kraftstationer
utgår. Därmed lyfts en finansieringspost på mer än 3,5 miljarder ur
budgeten. Detta innebär ingen rejäl förändring av budgeten eftersom anslag
till Vattenfall till fullo förräntas och återbetalas.

Vi avser att återkomma till de budgetmässiga effekterna i annat sammanhang.

Det är mycket anmärkningsvärt att dylika förslag inte redovisas antingen
i statsbudgeten eller i kompletteringspropositionen då förslagens förändringar
av denna typ helt förändrar förutsättningarna för bedömningen av

statsbudgeten. Enligt vår mening bör Vattenfalls investeringsvolym med vår 56

energipolitik kunna minska med 500 milj. kr., vilket tillgodoräknas vårt Mot. 1987/88

budgetalternativ. Med det system som nu föreslås har riksdagen inga möjlig- N38

heter att påverka denna volym. Vår förnyelseplan innebär ett minskat
investeringsbehov och ger därför utrymme för att öka Vattenfalls inleveranser.

Vissa övriga anslagsfrågor med anledning av propositionen tar vi upp i en
särskild motion.

57

XIV Sammanfattning Mot 1987/88

Centerns strategi att omedelbart och kraftfullt påbörja förnyelsen av vårt N38
energisystem ger vissa merkostnader i det korta perspektivet, men väsentligt
lägre kostnader på sikt och framför allt en realistisk möjlighet att klara
de energikriser som oundvikligen kommer att drabba det högenergisamhälle
som kärnkraftsförespråkarna pläderar för.

Centerns alternativ bygger också på ett optimalt utnyttjande av tillgänglig
teknik för att effektivisera vår energianvändning i både produktion och
användning av energi. Det är inte ett slitsamt sparande och gnetande som
utgör grunden för vår låga energianvändning utan modern teknik som
främjar både lägre energianvändning och ger bättre miljö.

Centerns förslag till förnyelse av vårt energisystem ger

- Totalt lägre kostnad sett över en längre period.

- En mycket bättre beredskap att klara kärnkraftskatastrofer och oljekriser.

- Mindre beroende av importerad energi.

- En väsentligt bättre miljö.

- På sikt klart lägre energipriser för den enskilde energikonsumenten.

58

XV Hemställan Mot 1987/88

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställs ^38

A. att riksdagen — med avslag på proposition 1987/88:90 i motsvarande
delar - godkänner utgångspunkterna för förnyelsen av
energisystemet och riktlinjerna för kärnkraftsavvecklingen samt begär
att regeringen snarast återkommer med förslag i enlighet med vad
som anförs i förnyelseplanen och det åtgärdsprogram för omställning
av energisystemet som redovisas i motionen,

B. därest yrkande A ej vinner riksdagens bifall,

1. att riksdagen - med avslag på proposition 1987/88:90 i motsvarande
delar — godkänner utgångspunkterna för energisystemets
omställning i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energipolitikens inriktning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för
effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig
energi, avveckling av kärnkraften och ett minskat oljeberoende i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen - med avslag på proposition 1987/88:90 i denna
del - godkänner de i motionen redovisade riktlinjerna för kärnkraftens
avveckling samt hos regeringen begär förslag i särskild lag om att
kärnkraftens avveckling skall inledas omedelbart med att reaktorerna
Ringhals 2 samt Barsebäck 1 och 2 tas ur drift i enlighet med vad som
anförs i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjerna för energibeskattningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att utnyttja ekonomiska stimulansoch
styråtgärder framför tvingande lagstiftning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hushållning och effektivare energianvändning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna till energibesparande åtgärder
inom industrin, transportområdet och bostäder m. m.,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett långsiktigt
åtgärdsprogram för att minska andelen elvärme i enlighet med de
riktlinjer som anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud om
installation av direktverkande el i nyproducerade bostäder och lokaler
i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande
av stöd till energirådgivning på kommunal nivå i enlighet med vad
som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av energitillförseln och utnyttjande
av inhemsk förnybar och miljövänlig energi.

59

13. att riksdagen beslutar att befrielse från energiskatt vid egen- Mot. 1987/88

användning av el från små vind- och vattenkraftverk skall utgå för N38

500 000 kWh, producerade i kraftverk med en effekt under 1 500 kW
i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar att stöd till solvärmeanläggningar av
godkänd kvalitet skall ges enligt vad som anförts i motionen, dels som
räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad av flerbostadshus på samma
grunder som tillämpas för övriga delar av byggnaden, dels i övriga
fall som ett 50-procentigt investeringsbidrag t. o. m. 1990 och därefter
en successiv avtrappning så att bidraget i princip upphör 1994,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningen av importerade ändliga energikällor
och utnyttjande av kärnkraft,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en effektiv elproduktion och att
riksdagen beslutar om en lika beskattning av bränsle för el- och
värmeproduktion i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambanden mellan energisystemets utformning,
elproduktionskostnad, prisutvecklingen för el och prissättningssystemet
för el,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om garantipris och
mottagningsskyldighet för elström producerad i kraftvärmeverk/mottrycksanläggningar
och små vind- och vattenkraftverk i enlighet med
vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energimarknadens struktur,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en energins
utvecklingsfond i enlighet med de riktlinjer som redovisats i motionen,

21. att riksdagen beslutar att från 1 juli 1988 ta ut en avgift med 2
öre/kWh el för förnyelse av energisystemet i enlighet med vad som
anförts i motionen,

22. att riksdagen beslutar att drivmedelsetanol, producerad på
inhemsk råvara, skall vara skattefri,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppförande av en fullskaleanläggning för produktion
av drivmedelsetanol baserad på inhemsk råvara,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utnyttjande av tillgänglig åkermark för energiproduktion,

60

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för Mot. 1987/88

småhusägare och bostadsrättsinnehavare vid energiinvesteringar i en- N38

lighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 22 mars 1988

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Karin Söder (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Börje Hörnlund (c)

Nils G Åsling (c)

Görel Thurdin (c)
Gunnel Jonäng (c)
Agne Hansson (c)
Gunilla André (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Ivar Franzén (c)

61