Kvinnornas livsvillkor
Motion 1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)
Dela lika -- dela rättvist
Kvinnor i Sverige har uppnått en sådan ställning i samhället att vi har ett särskilt ansvar för andra kvinnors situation i världen. Vårt mål är en fredlig och fungerande värld, där världens resurser fördelas rättvist och med hänsyn till miljön. Centerkvinnorna deltar i det internationella arbetet bl a genom medverkan vid konferenser som Nordiska rådets största satsning genom tiderna -- Nordiskt Forum -- och vid FN:s konferenser som den stora kvinnokonferensen i Peking i år och i dess förberedelsekonferenser. I EU har vi ett direkt ansvar att påverka.
Kvinnorna i vårt land började organisera sig för ungefär 100 år sedan. Detta har haft en avgörande betydelse för kvinnors livsvillkor i vårt land. Vi hade tidigt, som kvinnor, möjlighet att delta i det lokala samhällsarbetet i kommunerna. För oss kvinnor i Centern är det lokala perspektivet ytterst intressant. Nationella framtidsfrågor och problem har enligt vår uppfattning ofta sina lösningar på det lokala planet. I ett EU-perspektiv är de flesta bedömare ense om att det lokala inflytandet kommer att stärkas. Denna utveckling vill vi bidra till.
Även om kvinnorna nått långt i jämställdhetsarbetet i Sverige, så är det långt kvar innan kvinnorna fått samma livsvillkor som männen. Även om arbetsmarknaden idag står inför de största förändringarna sedan industrisamhället, får aldrig kvinnors rätt till arbete ifrågasättas. Vi kräver istället en flexibel arbetsmarknad med ökat distansarbete med hjälp av dagens teknik, kortare normalarbetstid och kombinationer av olika arbeten. Därigenom minskar påfrestningarna på både människor och miljö, samtidigt som vi alla får mer tid för varandra, inte minst för våra barn.
Vi accepterar inte ett samhälle med ökad segregation och ökade motsättningar, vilket bl a är en grogrund för våld. Vi vill istället skapa ett samhälle med ökad delaktighet, där fler får möjlighet att påverka beslut och delta i samhällsutvecklingen.
Dela lika -- dela rättvist! I denna motion ger vi Centerkvinnor, förslag vinklade ur ett kvinnoperspektiv, till förändringar i samhället, som gör att kvinnor och män kan dela på ansvaret för hem och familj, dela på arbete och förtjänst. Med vår politik får kvinnor lika mycket tid över som männen för motion och kulturaktiviteter eller för ett specialintresse. Männen blir mer delaktiga. Det ger ökad livskvalitet.
Ekonomi
Svensk ekonomi befinner sig i ett mycket allvarligt läge. Med ett stort budgetunderskott och en växande statsskuld har förtroendet för svensk ekonomi minskat i vår omvärld. Sverige riskerar en nedgradering av internationella rating- institut. Därmed blir lånen och räntorna dyrare för staten, företagen, kommunerna och hushållen.
Den helt felaktiga ekonomiska politik som tidigare socialdemokratiska regeringar förde har förflyttat Sverige från att ha varit en ledande industrination till att bli en nation med ekonomiska problem. Den tidigare fyrpartiregeringen startade ett saneringsarbete för att skapa balans i statens finanser. Detta arbete var en stor utmaning, i synnerhet som det samtidigt rådde djup ekonomisk lågkonjunktur. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att snabba på saneringen av den svenska ekonomin för att få kostnader och intäkter att balansera. Statsskuldens ökning måste hejdas.
Såväl besparingar som inkomstförstärkningar måste till för att vi ska komma tillrätta med vår ekonomiska skuldsituation. Vi Centerkvinnor betonar kraven att dessa besparingar ska ha en fördelningspolitisk inriktning.
Vid saneringen av de offentliga finanserna måste en rättvis fördelningspolitik vara ett rättesnöre. Samhället och staten har ett ansvar att ge varje människa en ekonomisk grundtrygghet.
Centerpartiet har presenterat ett ingående förslag för att åstadkomma grundtrygghet. Varje människa ska ha rätt till en ''livförsäkring'' om och när man inte själv av olika skäl kan försörja sig. Vi föreslår att en grundnivå ska gälla för ersättning vid arbetslöshet, sjukdom, handikapp, ålderdom och föräldraledighet.
De höga räntor som vi har i Sverige påverkar hela ekonomin, allt ifrån statens kamp för att få ned budgetunderskottet till den enskilde konsumentens utrymme att konsumera. För nästa budgetår beräknas kostnaderna för räntorna på statsskulden uppgå till 129 miljarder kronor. Enbart räntorna på statsskulden hotar att bli den största utgiftsposten i statens budget. Det hotar att tränga undan andra och angelägna behov. En procents höjning av räntenivån kräver kostnadsbesparingar på ytterligare 10 miljarder.
För att åstadkomma investeringar i näringslivet är det nödvändigt att skapa förutsättningar för lägre räntor. Stora och små företag inom näringslivet är beroende av räntan. Även de privata hushållens möjlighet till konsumtion och investeringar påverkas av räntenivån. Likaså styrs den offentliga sektorns möjligheter till investeringar av räntenivån. Vi Centerkvinnor är medvetna om dessa samband. Därför betonar vi starkt betydelsen av en fortsatt sanering av statens ekonomi som i sin tur ger lägre räntor.
Den ekonomiska politiken måste utformas så att den ger lägre räntor, stimulerar investeringar i företag, skapar en hållbar ekonomisk utveckling, god miljö, rättvis fördelning och regional balans.
Beräkning av miljöskulden
Idag handlar huvuddelen av den ekonomiska debatten om statsskuld och budgetunderskott. Det är också nödvändigt att alla ansträngningar görs för att sanera svensk ekonomi. Men debatten måste också handla om vår stora miljöskuld. Miljöskulden är det samlade belopp som det kostar att återställa miljön som hittills har skadats genom att vi levt på ett felaktigt sätt.
Vi måste komma fram till ett nytt värderingssystem där ''de mjuka tillgångarna'' som ren natur, friskt vatten, gröna skogar och böljande åkrar är tillgångarna. Människor med kreativitet och förmåga till lösningar är tillgångar. Miljöskadliga utsläpp från trafiken, industrin, jordbruket och hushållen skapar skulder. Centerpartiet har tidigt väckt frågan om att en skatteväxling måste komma till, där skatt på arbete sänks medan miljöstörande verksamheter belastas med högre skatt. Detta krav utvecklas i en annan motion.
Miljömedvetandet i vårt land är idag stort och det ökar. Störst är det bland barn och ungdomar. Det gäller att ta vara på detta intresse och denna vilja och sätta press på näringliv, beslutsfattare och andra som på olika sätt agerar bromsklossar.
Miljöskulden måste minska. På Centerns initiativ föreslog fyrklöverregeringen och riksdagen beslutade om flera åtgärder för att miljöskulden skulle minska.
Vi måste ändra våra livsmönster och fatta nödvändiga beslut så att vi kan lämna efter oss en skuldfri framtid -- fri från statsskuld och miljöskuld. Hur ska miljöskulden beräknas och hur ska den betalas?
Den tidigare regeringen har påbörjat arbetet med att lösa dessa frågor. Nuvarande regering bör få i uppdrag att ta fram en plan på hur miljöskulden ska betalas. Den bör ta sin utgångspunkt i Centerns förslag till skatteväxling och övriga åtgärder för att minska miljöskulden som presenteras i en särskild partimotion.
Agenda 21, kretslopp m m
FN-konferensen om miljö och utveckling försåg oss med Agenda 21, ett handlingsprogram för människans överlevnads skull inför 2000-talet. Detta program ska ses som ett internationellt arbetsprogram för kommande år. Agenda 21 kräver engagemang och deltagande av var och en av oss.
Uthållig utveckling förutsätter ett nytt tänkande och ett nytt handlande hos alla ansvariga på alla nivåer. Det är en utmaning för både kvinnor och män att förändra attityder och beakta könsaspekter (genderaspekter). Särskilt länder stadda i förändring och utvecklingsländer som kämpar med akuta problem från dag till dag och med otillräckliga resurser måste försäkra sig om att kortsiktiga intressen inte hindrar visionärt arbete som kan gynna oss alla i ett längre perspektiv.
Regional planering är en politisk process som måste vara inriktad på social utveckling. För att kunna uppnå uthållighet är vi beroende av varje enskild individs beslut och olika aktiviteter. Just därför måste vi i planeringsprocessen se till att involvera både kvinnor och män, unga och gamla. Alla måste därför också ha tillgång till information liksom möjlighet att delta i beslutsprocessen på lika villkor.
Kvinnor måste ses som en resurs i utformningen av uthållig utveckling. Kretsloppstänkande måste prioriteras före linjära lösningar. Kortsiktiga intressen kan vara ett hot mot kvinnorna när uthållig utveckling kräver att vi sänker konsumtionen av naturresurser.
Kvinnor liksom män har speciella behov, intressen och erfarenheter. Detta måste vi ta hänsyn till. Önskan att hushålla och inte ödsla är en integrerad del av många kvinnors kunnande också i deras vardagsliv. Kvinnors perspektiv, deltagande och bemyndigande måste öka och garanteras i olika delar av beslutsprocessen i samhället.
Samhällsplanering, utbildning och forskning
Utbildning och forskning måste öka vad gäller kvinnors roll och representation i samband med stadsplanering och regional planering. Fram till nu har männen satt upp standards för vilka områden forskningen ska fokuseras på. Männen måste mera uppmärksamma genderdimensionen. Hem och familj, barnomsorg och äldreomsorg är allas vårt ansvar. Mäns och kvinnors olika perspektiv måste få komma till uttryck i samhällsplaneringen.
Kvinnors förmåga att tänka småskaligt måste få mer genomslag i samhällsplaneringen. Här är männen oftast fast i ett traditionellt tänkande. Det är därför mycket svårt att ändra inriktning, när det ständigt är en majoritet av män som bestämmer denna. Det är emellertid i första hand kvinnor som möter bekymren med källsorteringens ofullständiga utformning i kommunerna. Männen möter möjligtvis betalningskravet, inte kravet på källsortering.
Boendet
Boendet spelar en viktig roll i all mänsklig tillvaro, liksom bebyggelsen gör i landskapsbilden. Byggandet och boendet svarar för en betydande del av samhällsekonomin. Boendet har härigenom stor betydelse för människors välfärd och trygghet. Barns uppväxtmiljö avgörs till stor del av boendemiljön. Boendets utformning och bebyggelsestrukturen har också stor betydelse för möjligheterna till bättre och effektivare resursanvändning i kretsloppssamhället.
Alla människor behöver bra bostäder till rimliga kostnader. Byggande och val av bostad ska utgå ifrån de enskilda människornas behov. Därför behövs en mångfald av olika bostäder och boendeformer. Var och en ska fritt kunna välja bostad och bostadsort. Det gäller både i fråga om val av boendeform och var i landet man vill bo. Utgångspunkten ska vara att det är de boende själva som ska ges möjlighet att påverka sin boendemiljö.
Obekvämt planerade lägenheter är ett bekymmer både för kvinnor och män. Sparande, användande av energi, vatten och resurser i hushållen påverkas fortfarande i hög grad av kvinnors engagemang. Därför är utbildning av kvinnor och information till kvinnor m m så oerhört viktigt när det gäller utformningen av kretsloppssamhället.
Bostäderna bör från början anpassas praktiskt för att kunna brukas av olika innehavare. Ett grundläggande krav är bra ljusinsläpp. Att från början delvis handikappanpassa bostäderna skulle spara stora resurser. En sådan anpassning skulle underlätta för många, även icke handikappade. Miljöriktiga material är ett krav för att undvika sjuka hus. Vi upplever alltför många effekter av felbyggnationer och användning av dåligt material. Miljöinvesteringarna i bostäder bör därför fullföljas. Systemet med skattereduktion för reparationer av egna hem bör permanentas. För att skärpa kraven i miljöarbetet bör man överväga ett förslag med kvalitetskrav på bostäder. Vidare bör ett system för återvinning av miljöfarligt avfall inom byggindustrin skapas.
Kommunikation och inflytande
Det är nödvändigt med en genderanalys i planering och utveckling. Kvinnor måste uppmuntras att ta mer ansvar genom att de tillförsäkras möjligheter i nomineringsprocedurerna att inneha ansvariga politiska poster. Kvinnor kan förbättra livskvaliteten genom att delta i beslutsprocessen liksom i definieringen av den ekonomiska strukturen och policyn och genom att delta i produktionen. Kvinnor måste också uppmuntras att utveckla alternativa förslag och policyprocesser både som experter och brukare. Kommunikation i nätverk är viktig och måste stöttas och utformas så att den blir en del av nationella och globala mål.
Stadsplanering och regional planering måste utgå ifrån mål som uppmuntrar ett helhetsperspektiv vad gäller funktioner genom att se till både lokalisering av arbeten, service och fritidsaktiviteter. Tillgången till kollektivtrafik måste utökas. Samtidigt måste den sociala tryggheten utvecklas och värnas. Det är också viktigt med gröna ytor i städer som tryggt kan användas för rekreation och som sociala mötesplatser.
Det är nödvändigt att utveckla alternativa allmänna transportsystem som anpassas till boendemiljöerna och baseras på olika kategoriers behov och behovet av rörlighet. Kvinnor har här en speciell roll eftersom de koncentrerar sig mer på stadens livskvalitet än på farten.
Transportforskning har inte varit särskilt inriktad på kvinnors resemönster fastän statistik och metoder kan väljas generellt. Det är inte alldeles klarlagt i hur stor utsträckning resebeteende reflekterar resebehov. Kvinnors behov måste fokuseras mer i planeringen. Forskning och medvetande om genderdimensionen måste integreras i alla samhällssektorer och inte endast som en del av kvinnors intresse.
Region- och landsbygdsutveckling
Kvinnor spelar en aktiv roll i arbetet med att finna en balans mellan stad och landsbygd. Regionala centra för att utveckla kvinnors affärskompetens måste stödjas och kopplas samman med nationella och internationella nätverkscentra.
Kvinnors idéer måste integreras när vi formulerar ny politik för landsbygdsutveckling. Kvinnor kan få en starkare ställning genom att kombinera olika arbeten och småföretagande med ny teknologi och nya kommunikationsmodeller.
Det har stor betydelse för landsbygdsutvecklingen om kvinnor får större möjlighet att delta i den fysiska planeringen och i framtagandet av översiktsplaner. Kommunerna och länsstyrelserna har ett särskilt ansvar i vårt land för att åstadkomma den delaktigheten. Markanvändningsfrågorna påverkar i allra högsta grad utvecklingsmöjligheterna, beredskapen för företagande och bosättning.
Kärnkraften
Det är hög tid att starta kärnkraftsavvecklingen. Idag finns ett energiöverskott. Energi från biobränslen har nu ökat så att vi får mer energi därifrån än från kärnkraften. Det är naturligt för oss Centerkvinnor att leva resurssnålt och att säga nej till kärnkraften med dess oöverskådliga konsekvenser.
Livslängden för ett kärnkraftverk är 25 år. Därför måste aggregaten successivt avvecklas. Oskarshamn 1 som är den äldsta reaktorn har stora driftproblem. Även andra aggregat har stått stilla långa tider. Istället för att slösa mer pengar på reparationer måste avvecklingen starta nu. I övrigt hänvisar vi till Centerns kommittémotion om kärnkraftens avveckling m m.
Konsumentfrågor
Matkvalitet
På 50-talet använde vi nära 30 procent av vår disponibla inkomst till mat, nu på 90-talet mindre än 20 procent. För många familjer har utgifterna för maten tillsammans med kläder och en del annat blivit den enda rörliga kostnaden i hushållsbudgeten.
Under 1991 köpte vi mat för ca 16 400 kr per person, plus alkohol och tobak för ca 4 400 kr eller tillsammans 20 800 kr. I matcirkeln talar man om huvudgrupperna ''bas'' och ''tillägg''. Man beräknar att av de egentliga matpengarna går 27 procent till mat i basen och 45 procent till tillägget. Hela 28 procent av matpengarna går till sådant som ligger utanför matcirkeln och som egentligen inte ger något av näringsmässigt värde. Exempel är öl, läsk, chips, kaffe, godis, vispgrädde, majonnäs och feta såser. Detta visar att vi konsumenter fortfarande behöver mer information och kunskap om att välja mat -- både från kvalitets- och prissynpunkt -- och att tillaga den.
Information i olika former är ett viktigt medel för att uppnå de konsumentpolitiska målen. Förutsättningar för konsumenterna att göra bra miljöval t ex är en konsekvent tillämpning av principen att förorenaren ska betala, producentansvaret, miljömärkning osv.
Staten tillsammans med företagen bör även fortsättningsvis ha ett huvudansvar för information till konsumenterna om varor och tjänster. Men även kommunala konsumentvägledningar och frivilliga konsumentorganisationer, t ex studieförbunden och hushållningssällskapen, spelar en viktig roll.
Vår mat i ett EU-perspektiv
Som EU-medlem ställs svensk jordbruks- och livsmedelssektor inför en delvis ny situation, eftersom gränsskyddet för jordbruksprodukter tas bort gentemot övriga EU-länder. Sverige ligger långt framme när det gäller lagar och regler för djurskydd, livsmedelsproduktion, tillsatser, märkningssystem, etc. I första hand ska vi hävda vår egen lagstiftning i förhållande till EU:s. Det bör finnas goda möjligheter att marknadsföra och sälja svenska livsmedel både här hemma och utomlands.
Den ökade konkurrensen på livsmedelsmarknaden kan komma att öka behovet av livsmedelskontroll och en utförlig märkning av varor både vad gäller ursprung och tillsatser. Nya krav kommer sannolikt att ställas på detaljhandeln.
Vi menar att det är nödvändigt att följa upp den internationella utvecklingen och systemen för kontroll och tillsyn av vad olika aktörer har lovat. Vi föreslår att Konsumentberedningen ges i uppdrag att göra en analys av den internationella utvecklingen.
Det centerledda Jordbruksdepartementet lyckades nå enighet mellan företrädare för detaljhandeln och konsumenterna om att en tydlig ursprungsmärkning är ett berättigat krav. Under dessa överläggningar om en frivillig överenskommelse visade handeln en stor vilja att utan formella åtaganden fortsätta att märka köttråvaror med ursprungsland, d v s det land där djuret fötts upp och slaktats. Sverige bör verka för att reglerna om ursprungsmärkning av livsmedel inom EU skärps.
Tillsatser måste tydligt framgå på förpackningen. Det finns för närvarande en grundläggande skillnad i synen på tillsatser i livsmedel mellan Sverige och EU, nämligen att vi anser att onödiga tillsatser ska undvikas, medan EU använder begreppet hälsofarliga tillsatser.
Debatten om djurskydd, antibiotika och hormoner förs i hela nordvästra delen av EU. I medlemskapsförhandlingarna drev fyrklöverregeringen kravet om fortsatt förbud mot antibiotika i foder samt fortsatt förbud mot användning av kadavermjöl i foder. Resultatet blev att Sverige får fortsätta med sina stränga regler under en övergångsperiod. Under tiden ska EU göra en vetenskaplig analys av användningen av antibiotika och kadavermjöl. Sverige bör vara pådrivande under denna process. Målet bör vara att Sverige behåller reglerna även efter övergångsperioden och att EU sedan tar över reglerna som sina.
Många allergiker befarar att EU:s märkningsregler (som Sverige också accepterade i och med EES-avtalet) skulle göra det svårare att se om en vara innehåller riskabla ingredienser och tillsatser. Tillverkarna är nämligen inte skyldiga att redovisa exakt vad som finns i en sammansatt ingrediens (exempelvis majonnäs), om den är mindre än 25 procent av hela matvaran (t ex potatissallad). Men det är inte förbjudet att ge en fullständig innehållsdeklaration och Livsmedelsverket kommer även i fortsättningen att rekommendera producenter och importörer att göra detta. Det är viktigt att detta fullföljs. Tillsatser som kemiska färgämnen och konstgjorda sötningsmedel måste alltid anges.
I Sverige är det förbjudet att bestråla och att sälja bestrålade livsmedel. Så är det inte i alla EU-länder. Det finns en risk att vi kan få in bestrålade livsmedel. Dessa livsmedel är visserligen märkta, men vi har en uppgift att påverka övriga EU-länder i vår riktning.
Utredningar
Konsumentberedningen tillsattes i samband med det jordbrukspolitiska beslutet 1990. Beredningen bör nu ges ytterligare uppgifter. Den borde få det viktiga uppdraget att analysera de förändringar och konsekvenser EU- medlemskapet medför.
Informationsteknologin ger oss nya möjligheter. Vi anser att en utredning bör göras om hur vi kan använda oss av den tekniken för att sprida produktinformation som vi som konsumenter bör känna till. Ett sätt kan vara tillgång till databaser med sådan information i större varuhus och köpcentra, enligt överenskommelser med handeln. Det bör vara en av IT-kommissionens uppgifter att bereda denna fråga.
Reklamgranskning
Konsumentverket bör ägna ökad uppmärksamhet åt reklamgranskning. Idag är ingen radioreklam granskad. Närmast obefintlig är kontrollen av Regional-TV:s och TV- Shops reklaminslag.
Lika viktigt är att det statliga engagemanget samordnas. Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Jordbruksverket, Folkhälsoinstitutet och Konsumentverket är alla involverade i livsmedelsfrågorna. Konsumentverket borde få ett ökat samlat informationsansvar för livsmedlen, som är den allra viktigaste konsumtionsvaran.
Utbildning i konsumentfrågor
Kunskap är den nödvändiga basen för att kunna tillgodogöra sig information. Eftersom konsumtionsmönster, attityder och värderingar grundläggs tidigt, är det viktigt att kunskapen byggs i unga år. Centern har medverkat till att hemkunskapsundervisningen i grundskolan finns kvar. Den ger goda baskunskaper i dessa frågor.
Vi föreslår att Skolverket bevakar att konsumentfrågorna får en framträdande plats i undervisningen. Det bör ankomma på kommunerna att lärar- och lärarfortbildningarna innehåller konsumentkunskap och att resurser avdelas till denna skolinformation.
Vi har i denna motion endast berört en liten del av vad som är konsumentpolitik. Det finns många andra områden av betydelse för oss som konsumenter, t ex att främja konsumenternas hälsa och säkerhet, att främja den rättsliga ställningen, d v s makt och inflytande, att underlätta för konsumenterna att väl utnyttja sina egna resurser av såväl tid som ekonomi samt att även se sambandet mellan konsumtionen och miljön, såväl den inre som den yttre. Det är därför av största vikt att ett heltäckande konsumentpolitiskt program arbetas fram och antas av riksdagen.
Internationellt arbete
Kvinnor i internationellt arbete
Vi kvinnor i Sverige och i Norden har uppnått en sådan ställning i samhället att vi har ett särskilt ansvar för andra kvinnors situation i världen. Vi har speciella erfarenheter av folkrörelsearbete. Våra kvinnoorganisationer har betytt mycket i kampen för en ökad jämlikhet. Vi har av tradition starka kommuner, där det lokala arbetet gett oss kvinnor möjligheter att delta i samhällsarbetet på olika sätt. Alla svenska flickor har samma möjligheter till utbildning som pojkarna. Vi har rösträtt, äganderätt och rätt att driva företag. Vi har världens högsta andel kvinnor i det svenska parlamentet. Vi har även en stor andel kvinnor i våra regeringar numera. Ändå har vi en hel del kvar att göra och har därför också hjälp av kvinnors erfarenheter i andra länder.
Vår boendestandard har i allra högsta grad bidragit till en god hälsa och en längre livslängd. Den har också bidragit till bättre förutsättningar för kvinnorna att sköta både arbete utanför hemmet och hem och barn, vilket lett till att kvinnans status höjts. Kvinnorna har därigenom fått kraft att kämpa för sina rättigheter. Moderniseringen av hushållsarbetet liksom av allt annat arbete har samtidigt bidragit till att barnen kunnat frigöras för utbildning. I många andra länder krävs fortfarande att barnen arbetar för att bidra till familjens försörjning.
I det internationella arbetet har vi fyra FN-konferenser, vars sammanlagda resultat kommer att få avgörande betydelse för kvinnorna och barnen i världen. En konferens är redan avslutad -- befolkningskonferensen i Kairo. Närmast i tur står Köpenhamn och Peking. Sist kommer Habitatkonferensen i Istanbul 1996 om människans boende i hela världen. På alla dessa konferenser bör kvinnofrågan stå i centrum, därför att det är kvinnornas situation som kommer att avgöra, om de problem som diskuteras ska kunna åtgärdas. Det är kvinnors möjligheter att påverka utformningen av samhället som kommer att avgöra framtidens samhällsbyggande. Det handlar inte bara om att komma fram till vackra målformuleringar. Vi kvinnor måste bidra till att alla länders beslutsfattare och ansvariga tar på sig ansvaret för att lösa överlevnadsproblemen.
Erfarenheten har visat att om kvinnans status höjs, så förbättras hälsotillståndet för dem och barnen i första hand. Befolkningsfrågan kommer att avgöras av kvinnans status, dvs hennes möjligheter att avgöra hur många barn hon orkar eller vill föda, hennes möjligheter att själv fatta beslut om sin egen situation. Kvinnans status har visat sig ha en automatisk koppling till utbildning men också till boendemiljön. Habitatkonferensen handlar just om boendet och en god livsmiljö. Det gäller att få konferenserna att likna en stafett, där varje konferens bidrar till pusselbitar i nästa konferens och där Habitat-II-konferensen blir den samlande konferensen för kvinnors möjligheter i framtiden.
Kvinnokonferensen i Peking måste diskutera kvinnans roll i samhället och också det kvinnoperspektiv, som kan förändra samhällsbyggandet och världens situation i största allmänhet.
Habitatkonferensen har i allra högsta grad att göra med kvinnors rätt att äga bostaden eller tryggt hyra den och med kvinnors rätt att påverka boendet. Boendemiljöerna måste utformas av män och kvinnor gemensamt. Som det ser ut på många håll i världen får kvinnoperspektivet inte komma till uttryck. Det handlar om rent vatten och goda sanitära förhållanden, hälsosamma hus, mötesplatser, hälsosam energi och kollektiva transporter som gör det möjligt för kvinnorna att förflytta sig i samhället på egna villkor.
Vi anser att det är viktigt att samordna dessa FN- konferenser och att kvinnoorganisationerna får en fortsatt särskild roll i förberedelserna av dem. Vi vill att regeringen ger kvinnoorganisationerna särskilda möjligheter att delta i detta förberedelsearbete.
Världskonferens om mansrollen år 2000
FN har ordnat tre kvinnokonferenser (Mexiko, Nairobi och Köpenhamn) och förbereder en fjärde i Peking. Det blir allt tydligare att de problem kvinnor har hänger samman med mansrollen. Kvinnan står för den konkreta försörjningen med mat, kläder och pengar till skolgång i de flesta u-länder. Kvinnan håller ihop det sociala nätverket i alla länder. Det vanliga i världen är att samhällets struktur och värderingar baseras på en viss mansroll, där mannen betjänas av kvinnan och kan ägna sin kraft åt karriär och tävlan med andra män. I Sverige har självklarheten i denna struktur länge ifrågasatts.
Kvinnor ägnar sig mer sällan åt förhärligandet av våld och krig eller åt att tjäna pengar på mediavåld eller vapenhandel till u-länder. Det är inte kvinnorna som styr världen mot katastrofen.
Många män är rasande över att känna sig intvingade i ovan nämnda förkrympta mansroll. Eva Moberg föreslog en världskonferens om mansrollen i en DN-artikel den 8 mars 1994 som samtidigt publicerades i nordiska, engelska och amerikanska tidningar. Artikeln rönte ett mycket starkt gensvar, inte minst från den moderne mannen, som vill kombinera ömhet, empati och helhetsansvar med styrka och beslutsamhet och just därigenom vinna en sann attraktiv manlighet.
Fyrklöverregeringen anammade utmaningen och en nordisk konferens om mansrollen kommer att ordnas den 27 och 28 april 1995 för att planera för en världskonferens. Vi Centerkvinnor anser att regeringen också bör agera för att en FN-konferens om mansrollen anordnas.
Kvinnors möjligheter i EU
EU:s regler på jämställdhetsområdet har bidragit till att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet. Sverige bör verka för att detta arbete utvecklas vidare. I andra avseenden ligger Sverige före EU. Tillsammans med övriga nordiska länder ska Sverige verka för att den europeiska kvinnans ställning stärks. Kvinnorepresentationen inom EU:s myndigheter och organ måste öka. En självklar målsättning bör vara lika fördelning mellan könen till befattningar inom EU- organisationen.
Jämställdhetslagar
EU har redan i Romtraktaten inskrivit rätt till lika lön för kvinnor och män. EG-domstolen har prövat en flygvärdinnas klagomål och funnit att hon diskriminerats, när en manlig purser fick högre lön än hon, fast han utförde likvärdigt arbete. Domstolen dömde företaget att betala flygvärdinnan. När ett TV-team efter några år följde upp detta ärende, möttes man av en viss skygghet. Det hade visat sig att en person som fått rätt gentemot ett företag inte hade lätt att få arbete. Jämställdhetslagar inom EU måste därför kombineras med trygghet i arbetsrättslig lagstiftning nationellt för att vara till nytta för den svagare parten.
Flykting- och invandrarkvinnor
Flykting- och invandrarkvinnorna har en särskilt utsatt situation. För dem kan kulturskillnaderna medföra särskilda problem eftersom kvinnans ställning i många av de länder flyktingarna kommer ifrån är helt annorlunda än här. Det kan gälla allt från sådant som är helt förbjudet i Sverige som kvinnlig omskärelse till deltagande i blandad gymnastik och möjligheten att själv välja den man, man vill gifta sig med. Det är viktigt att invandrarna kan bevara sin kultur, sina sedvänjor och sin religion och själva välja hur mycket de ska integreras i det svenska samhället. Den kulturella mångfalden kan berika vårt samhälle men ställer också krav på flexibilitet hos båda parter. När invandrares moral- och rättsuppfattning kolliderar med vår är det nödvändigt att slå fast att både lika skyldigheter och lika rättigheter gäller alla som bor i Sverige. Ingen får sätta sig över lagen genom att hänvisa till sin kultur. Svenskt rättsväsende måste också behandla invandrare på samma sätt som svenskar.
Invandrarkvinnor har en särskilt svår situation på arbetsmarknaden. Många invandrarkvinnor har haft både fysiskt och psykiskt påfrestande arbeten inom industri och service. Dubbelarbetet är ännu mer tydligt hos dem. Det har lett till att många invandrarkvinnor drabbats av belastnings- och förslitningsskador. Individuell rehabilitering är viktig för att undvika förtidspensionering.
Det är angeläget att invandrarkvinnorna får del av alla de arbetsmarknadspolitiska instrument som finns för att komma ut i arbetslivet. Många vill också starta egna företag och är i än högre grad än andra i behov av hjälp, stöd och rådgivning. De särskilda kvinnolånen kan också vara ett bra stöd för invandrarkvinnornas företagande. Invandrarpraktiken har visat sig vara en bra åtgärd, varför denna måste fortsätta.
Kvinnors arbete
Rätten till eget arbete får aldrig ifrågasättas. Social trygghet och ekonomiskt oberoende är starkt kopplat till ett eget arbete. Den djupa lågkonjunkturen har ökat arbetslösheten. Detta gäller även bland kvinnor, även om vi inte kan se i arbetslöshetstalen att kvinnor har drabbats lika hårt eller hårdare än män. Förklaringar till detta är att kvinnor är mer benägna att ta olika tillfälliga jobb, att arbeta deltid och att kombinera flera olika anställningar.
Tjänstesektorn
En stor del av framtidens arbeten kommer att finnas i tjänstesektorn, både inom offentlig och privat sektor. En rad möjligheter till eget företagande växer fram som alternativ till den offentliga tjänstesektorn. I takt med förändringar och rationaliseringar av både offentlig och privat sektor försvinner många av de traditionella kvinnojobben. Allteftersom tekniken utvecklas ser vi fler och fler äldre kvinnor som arbetat länge med arbetsuppgifter som nu blivit omoderna. Det är angeläget att dessa kvinnor ges utbildning för att kunna klara av också de nya jobben. För det krävs utbildningsinsatser. Utbildningsvikariat ger en möjlighet att höja kompetensen. En ytterligare ökning med minst 3 000 utbildningsvikariatsplatser bör därför ske.
6-timmars arbetsdag
Det råder en stor obalans på arbetsmarknaden. Medan många människor går arbetslösa arbetar andra mycket övertid. Med en annan fördelning av arbetstiden skulle flera nya arbetstillfällen skapas. Idag har vi en alltför skev fördelning av arbetet. Om all den tid som idag utförs ute på företagen som övertid istället gjordes om till nya tjänster skulle detta motsvara ca 75 000 nya anställda. Om vi dessutom skulle omfördela arbetstiderna skulle detta skapa ännu fler nya arbeten.
Flexiblare och mer individanpassade arbetstider blir allt vanligare, även i kombination med olika arbeten. Alla lokala försök som gjorts där arbetstiderna utformats flexibelt i enlighet med de anställdas önskemål pekar på att trivsel och produktivitet ökat och att arbetsskadorna minskat. Både arbetsgivare och arbetstagare tjänar på sådana system. En mer flexibel arbetstid kan redan idag införas inom ramen för nuvarande lagstiftning. Vissa arbetsuppgifter kan med dagens moderna teknik även utföras på distans. En flexibel arbetsmarknad kräver också en ökad flexibilitet inom barnomsorgen från kommunernas sida.
Kvinnoarbetstiden är redan idag, generellt sett, sex timmar per dag. Det är kvinnorna som väljer att frivilligt förkorta sin betalda arbetstid för att familjens vardag ska kunna fungera. Resultatet av detta blir att kvinnor tjänar mindre. Andra konsekvenser blir även låg sjukpenning och pension.
Samhället har mycket att vinna på införandet av en 6- timmarsdag. Livskvaliteten ökar både för dem som arbetar för mycket och för dem som inte har något arbete alls. Den enskilde kommer att ha mer tid att engagera sig i det offentliga livet, familjen och fritiden. Med en förkortad arbetsdag för alla får också männen en verklig möjlighet att engagera sig i familjens vardag utan att behöva ge upp en yrkeskarriär.
Målet är att alla ska få en normalarbetstid på 30 timmar per vecka vilket i sin tur ger utrymme för en arbetsdag på sex timmar. En daglig förkortning av arbetstiden skulle ge alla rättvisa möjligheter att konkurrera på arbetsmarknaden. Kvinnor och män skulle då jämställas.
Nya undersökningar visar att både män och kvinnor är beredda att gå ner till sex timmars arbetsdag och samtidigt acceptera en lönesänkning om detta ger jobb till flera. Lösningen måste vara att den enskilde arbetstagaren i ett längre perspektiv successivt trappar upp lönen samtidigt som arbetstiden ligger kvar på sex timmar.
Det är bra att det nu getts direktiv till en ny arbetstidsutredning. Syftet med en ny arbetstidsutredning måste vara att uppnå målet att sänka normalarbetstiden till en 30-timmars arbetsvecka med möjlighet till en 6-timmars arbetsdag, vilket måste framgå av direktiven.
Lika lön
Lika lön för likvärdigt arbete är en fråga som engagerar alla politiska kvinnoorganisationer. En väl fungerande arbetsmarknad får inte vara könsuppdelad. Det är den enskilda människans kompetens och intresse som måste vara avgörande. När alla människors kompetens och utvecklingsmöjligheter tas tillvara, oavsett kön, främjas också tillväxten i ekonomin.
Vi behöver ett könsneutralt arbetsvärderingssystem. Ett sådant ska omfatta både prestationer och krav och utformas tillsammans med de anställda. Men metoden bör även användas till jämförelser mellan olika företag och branscher. Först med en öppen redovisning av lönerna i företagen och med en lönestatistik som visar skillnaden mellan mans- och kvinnolöner kan problemet angripas med kraft och kvinnorna på ett sakligt sätt driva sina lönekrav. Det ger också kunskap till löneförhandlingarna. Vi måste få fler kvinnliga löneförhandlare. Arbetsmarknadens parter har det största ansvaret för att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar och prioritera lösningar på problemet med de ojämlika lönerna i de kommande löneförhandlingarna. När det gäller det statliga området har regeringen ett särskilt ansvar att få bort ojämlikheterna vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Kvinnors företagande
De nya jobben finns i de små och medelstora företagen. Kvinnligt företagande är en viktig del av framtidens framgångsrika företagande i hela landet. Andelen kvinnliga företagare bör öka från idag ca 15 procent till 30 procent inom en femårsperiod. För att uppnå den målsättningen krävs rätt förutsättningar, rådgivning, stimulans, utbildning och tillgång till riskkapital.
Det finns idag en oerhörd kvinnokraft runt om i landet med mängder av idéer, nätverk och olika typer av utvecklingsprojekt som växer fram överallt. Kvinnors företagande ser annorlunda ut än mäns. Kvinnor startar i mindre skala. De har ofta mindre tillväxtambitioner utan att för den skull ha sämre förutsättningar eller möjligheter. Istället har kvinnor en mer realistisk syn på sitt företagande. Det innebär ett försumbart risktagande men ger många nya arbetstillfällen.
Men kapitalmarknaden är inte sällan avvisande till att ge lån till kvinnors företag. Centerns förslag om företagsgaranti är ett koncept på att staten går in och garanterar mindre företag kreditvärdighet under en känslig utvecklingsperiod. Allmänt sett är det angeläget att alla former av företagsstöd anpassas till kvinnors företagande.
Genom centerinitiativ under förra regeringens tid infördes dels mikrostödet som via länsstyrelserna kan ges till företagande i liten skala, dels de s k kvinnolånen, särskilt lämpade att underlätta kvinnors företagande. Lånen har gett mycket goda resultat. I sammanhanget bör beaktas den betydelse de kan ha även för invandrarkvinnornas företagande och deras möjlighet på arbetsmarknaden. Den utökning till 200 miljoner kronor som nu föreslås är positiv. Vi förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och vid behov anslår ytterligare medel.
Det obetalda arbetet
I vårt samhälle utförs lika mycket betalt som obetalt arbete. Det obetalda arbetets osynlighet gör att vi underskattar dess betydelse. En jämn fördelning av detta arbete mellan kvinnor och män är nödvändigt för ökad jämställdhet.
Vi har i samhället en obetald stödtrupp som tar hand om barn, ungdomar och de gamla. När neddragningar sker inom den offentliga sektorn ökar ofta behovet av hjälp från anhöriga. Även ideella organisationer gör stora insatser för människor i behov av stöd och hjälp. Utan dessa insatser skulle samhällets kostnader för vård och omsorg vara betydligt större.
För att få kunskap om människors hela arbetssituation måste det obetalda arbetet mätas och värderas. Enligt slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i Nairobi är en av de viktigaste strategierna inför 2000-talet att man börjar mäta och värdera det obetalda arbetet i ekonomisk statistik. BNP- måttet måste kompletteras. Tidsanvändningsstudier är därför nödvändiga för att vi ska kunna mäta detta obetalda arbete. För det krävs lika modeller i hela Europa. Det är viktigt att SCB fullföljer sitt uppdrag att ta fram ett nytt BNP-mått där det obetalda arbetet ingår.
Turismen
Turismen är den snabbast växande näringen i Sverige. Den erbjuder många möjligheter till arbetstillfällen och företagande för kvinnor, inte minst på landsbygden. Sverige har oerhört mycket att erbjuda i form av kultur, historia, natur, miljötänkande, äventyrsturism, mat- och bygdekultur m m som med rätt marknadsföring kan locka fler turister till olika delar av vårt land. Mycket av detta är kvinnors traditionella områden. Vi menar att Sverige måste satsa mer systematiskt på marknadsföring av hela denna kombination av upplevelser för att få fler utlänningar att upptäcka Sverige och fler svenskar att turista här. Därför är det angeläget att alla aktörer på denna splittrade marknad kan samlas i ett samordningsorgan som kan utforma en policy för svensk turistpolitik och ta ansvar för uppföljning och utveckling av den småskaliga turismen.
Utbildning och forskning
Kunskap är makt. Kunskap spelar en allt större roll som förändringskraft i samhället. I kunskapssamhället ökar behovet av utbildning och vidareutbildning. Grundskolan, gymnasiet och högskolan utgör grunden. Utbildning måste vara tillgänglig för flickor och pojkar på jämlika villkor.
Jämställdhet i skolan
Skolan ska verka för jämställdhet mellan pojkar och flickor. Det är ytterst en fråga om demokrati. Tyvärr går jämställdhetsarbetet för långsamt i skolan. All personal som deltar i skolans verksamhet har ansvar för att förbättra jämställdheten inom det område de verkar.
Enligt undersökningar upptar pojkarna två tredjedelar av tiden till elevernas förfogande i klassrummet. Pojkar tar oftare ordet utan att ha fått frågan. Det finns även dokumenterat att lärare bemöter flickor och pojkar olika. Det kan t ex vara att läraren talar på olika sätt till flickor respektive pojkar, kommenterar oftare och bygger på sådant som pojkar sagt eller att flickorna får frågor som endast kräver ett svar utan utvikningar. Läromedlen är inte heller anpassade till läroplanens jämställdhetskrav.
Mycket tyder på att skolans ''dolda'' läroplan bidrar till att cementera traditionella könsroller. Undervisningsformerna måste förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars olikheter i behov och intresse. Jämställdhet måste innebära att flickor både i och utanför skolan är lika väl förberedda som pojkarna i att hävda sina intressen och vara med och påverka.
Vi i Centern kommer att återkomma med mer detaljerade förslag i samband med regeringens aviserade proposition om jämställdhet i skolan.
Flickor och teknik
Under större delen av 1980-talet när kampanjverksamheten för ''flickor och teknik'' var som intensivast var andelen flickor i tekniska utbildningar runt 20 procent. Sett i ett längre perspektiv har det skett en viss utjämning vad gäller fördelning av kvinnor och män i tekniska utbildningar. Trots detta är skillnaden fortfarande oroväckande stor.
Både flickors och pojkars intresse för NT-området, naturvetenskapliga och tekniska utbildningsvägar, sjunker och det från en redan otillräcklig nivå. De framsteg som uppnåtts när det gäller att öka andelen flickor till NT-området har planat ut eller till och med förlorats. Detta är allvarligt av flera skäl. NT-området kan inte vara utan halva befolkningens kompetens. Vi vet att kraven på tekniska och naturvetenskapliga kunskaper ökar, även inom områden som vård och omsorg som tidigare erbjudit många yrken utan sådana krav.
För att få barn och ungdomar intresserade av naturvetenskap är bra lärare den viktigaste enskilda faktorn. Det visar en undersökning vid pedagogiska institutionen i Göteborg. Flickornas val är dessutom mer än pojkarnas beroende av deras sociala bakgrund.
Könssynen på teknik styr också våra föreställningar. Kvinnors teknikanvändning och kunskap är ofta dold eller sedd som något annat.
Lika väl som jämställdhet i skolan är en pedagogisk fråga, är också ''ämnet'' flickor och teknik det. Skolans undervisning i teknik och naturvetenskap måste ändras så att den stämmer bättre överens med flickornas intressen.
Högre utbildning och kvinnoforskning
Fler flickor än pojkar går idag vidare till högre utbildning. Flickor väljer dock kortare utbildningar, fortsätter i mycket mindre utsträckning till forskarutbildning och har svårt att göra karriär. Ju högre upp i tjänstehierarkin man kommer desto färre kvinnor. Idag är exempelvis endast 7 procent av professorerna kvinnor.
Orsakerna till detta är givetvis många och kan bland annat sökas i den könsuppdelade arbetsmarknaden men också i den brist på jämställdhet som råder inom högskolor och universitet.
Den högre utbildningen måste utformas så att den gagnar jämställdhet mellan kvinnor och män. Det måste ankomma på universitet och högskolor att ha en rekrytering som gagnar jämställdhet, att utbildningarnas och kursernas innehåll ger kvinnor och män likvärdiga förutsättningar och att forskning prioriteras på ett jämställt sätt.
Flera olika vägar måste sökas att öka antalet kvinnor på högre tjänster. Exempelvis kan ett antal nya professorstjänster inrättas på områden där det finns många kompetenta kvinnor. Där kvinnorepresentationen är speciellt låg bör också kvinnliga professurer inrättas. Vidare behövs det åtgärder på alla lägre nivåer: ökat antal doktorander, tjänster på post doc-nivå och fler kvinnliga prefekter. Direkt kvotering är vi däremot mer tveksamma till. Det finns risk att detta skulle uppfattas som att kvinnor får tjänster utan att egentligen ha kvalifikationerna, vilket skulle ge felaktiga signaler.
Centern kommer att återkomma med förslag i samband med regeringens aviserade proposition om åtgärder för att stimulera lärosätena till större ansträngningar när det gäller att öka andelen kvinnor på olika nivåer.
Forskningen inom områden som kvinnors arbetsliv, hälsa och roll i samhället är ofta svår att hänföra till specifika sektorer. Det är därför viktigt att sektorsövergripande forskning får tillräckliga resurser. Speciella centra för kvinno- och jämställdhetsforskning måste ges fortsatt stöd.
Till Forskningrådsnämndens arbetsuppgifter hör att stödja kvinno- och jämställdhetsforskning. Stödet till denna har ökats under innevarande år men ökningen har skett från en oacceptabelt låg nivå. En ordentlig ökning av anslaget till denna forskning måste ske genom omfördelning. Universitet och högskolor har också ett stort ansvar för att fördela medel även till sektorsövergripande forskning. En uppföljning av hur detta sker bör snarast genomföras.
Utbildning i arbetslivet
En av de viktigaste faktorerna för både kvinnors och mäns utveckling är förmågan att hantera och utveckla sin kunskap. I den strukturförändring från industrisamhälle till kunskapssamhälle som pågår omsätts kunskap i allt snabbare takt. Utbildning och fortbildning under hela livet -- livslångt lärande -- blir därmed allt viktigare.
Kvinnor i riket har i genomsnitt högre utbildning än män, men fler är korttidsutbildade och fler kvinnor än män har arbeten som inte ger möjlighet till kompetensutveckling inom företagen där de är anställda. Kvinnor får mer sällan personalutbildning än män. Deltidsanställda, som till största delen är kvinnor, blir oftast förbigångna vid företagens utbildningsinsatser. Detta är otillfredsställande. Det är därför viktigt att det i arbetsplatsens jämställdhetsplan ingår likvärdiga utvecklingsmöjligheter för kvinnor och män.
När kvinnor blir arbetslösa är det viktigt att de ges möjlighet att höja sin utbildnings- och kompetensnivå genom utbildnings- och arbetsmarknadssatsningar.
Social trygghet
Familjesyn och socialpolitik
Det är föräldrarna som i första hand har ansvaret för barnens uppväxt och fostran. Föräldrarnas kärlek och omsorg och deras överföring av normer och ideal skapar hos barnet en grundtrygghet som gör det rustat att möta livets olika påfrestningar och att visa respekt och hänsyn gentemot andra människor. Att vara förälder innebär ett stort ansvar och är betydelsefullt för hela samhällets utveckling. I denna sin viktiga uppgift behöver föräldrarna samhällets stöd.
Det ständigt föränderliga samhället, den höga arbetslösheten, ekonomiska åtstramningar, den stressade vardag som uppstår då både arbete, hem och familj ska hinnas med -- allt detta sammantaget medför stora påfrestningar på barnfamiljerna. Den ekonomiska grundtrygghet och den rättvisa och möjlighet till valfrihet som skapas genom Centerns förslag till barnkonto och obligatorisk arbetslivsförsäkring skulle istället innebära en minskning av påfrestningarna.
Papparollen behöver stärkas
Det ökade och allt grövre våldet i samhället och framförallt den senaste tidens tecken på att förövarna blir allt yngre väcker frågor om vilka olika faktorer som påverkar barn och ungdomar i denna riktning. Allt ifrån våldsskildringar i medierna till vapentillgängligheten i landet diskuteras. Men det har också visat sig att många av de pojkar som hamnar i kriminalitet eller som tar till våldshandlingar saknar en pappa eller någon annan manlig förebild i sin närhet. Papparollen behöver stärkas.
Samhällsutvecklingen har på ett radikalt sätt förändrat förutsättningarna för föräldrarna att fullgöra sin viktiga föräldraroll. Allt fler barn lever tillsammans med endast en förälder, oftast mamman. Förvärvsfrekvensen bland småbarnsföräldrarna har ökat kraftigt med allt vad det innebär av slitningar mellan yrkesliv och familjeliv i den stressade vardagen. Påfrestningarna blir stora framförallt på kvinnan eftersom det i de flesta familjer fortfarande är hon som har huvudansvaret för hemmet och barnen. Vårdnadsbidraget, den valfrihets- och rättvisereform som också skulle ge de småbarnsföräldrar som så önskade möjlighet att tillbringa litet mer tid med barnen, fick aldrig en chans till etablering utan avskaffades omedelbart när Socialdemokraterna kom till makten. Vi beklagar detta.
Barnkonto -- ett rättvist familjestöd
Problem till följd av arbetslöshet och ekonomiska åtstramningar bidrar också i hög grad till ökade påfrestningar på barnfamiljerna. I dagens socialförsäkringssystem som bygger på inkomstbortfallsprincipen missgynnas de många ensamstående mammorna, som oftast är deltidsarbetande eller lågavlönade. Med nuvarande föräldraförsäkring får höginkomsttagaren upp till tio gånger högre ersättning per dag för omsorgen om sina barn jämfört med vad låginkomsttagaren får. Andelen ensamstående kvinnor med barn som är beroende av socialbidrag har också stigit från var fjärde på 60-talet till nästan varannan.
Den s k generella välfärden omfattar långt ifrån alla idag. Det är samhällets uppgift att garantera alla en grundläggande social trygghet. Inte minst måste detta gälla inom familjepolitikens område. Den ansvarsfulla föräldrarollen utsätts för allt större påfrestningar på grund av förändringarna i samhället. Samhällets stöd är nödvändigt.
Men dagens familjestöd saknar den flexibilitet, valfrihet och rättvisa som borde vara självklar i ett modernt välfärdssamhälle. Föräldrarnas möjligheter att själva bestämma vad som passar bäst för deras barn och för deras familjesituation är alltför små, inte minst då det gäller valet av barnomsorg. De flesta föräldrar har varit hänvisade till den lösning som hittills ensidigt gynnats i familjepolitiken, d v s föräldrapenning under det första året och därefter kommunal barnomsorg. De familjer vars barn har plats inom den offentligt finansierade barnomsorgen får en kraftig subvention för varje barn och år medan de familjer vars barn inte har fått plats eller som löser barnomsorgen på annat sätt blir helt utan stöd för sin omsorg. Alla barn måste anses lika mycket värda och alla föräldrars insatser är lika viktiga. Därför fordras ett rättvist familjestöd som också måste utformas så att det skapar större förutsättningar för föräldrarna att ha tid och ork för barnen.
Centern föreslår ett samlat familjestöd i form av ett barnkonto som ska utgå lika för varje barn under förskoletiden, d v s perioden 0--6 år, och kunna användas mycket flexibelt. Barnkontot ska vara beskattat och ersätta föräldraförsäkringen och barnbidraget för den aktuella åldersgruppen. Det garanterar en grundnivå varje månad. Dessutom ger barnkontot möjlighet att ta ut ett större belopp under den tid och på det sätt som passar familjens behov bäst, vilket motsvarar dagens föräldraförsäkringssystem. Skillnaden är att i barnkontosystemet uppnås rättvisa då varje barn blir lika mycket värt och då den ensamstående lågavlönade mamman erhåller lika mycket som föräldern med höga inkomster. Barnkontot ger stor valfrihet. I dagens föränderliga samhälle är det viktigt att familjestödet utformas för att följa med sin tid och inte förhindrar möjligheterna att tillgodose olika behov. Statens system ska inte styra familjernas liv utan familjerna ska styra hur man använder systemet. Först då får pressade småbarnsföräldrar det stöd i sin ansvarsfulla uppfostrargärning som är så viktig för hela samhällets framtida utveckling.
Föräldrautbildning
För att ytterligare skapa förutsättningar för att ge barn och ungdomar en trygg uppväxt och tillvaro kan det finnas anledning att ta upp ett förslag som 1975 i enlighet med krav från Centern fördes fram av en delegation för jämställdhet mellan män och kvinnor. Förslaget handlade om föräldrautbildning som, enligt delegationen, kan ses som ett medel som tillsammans med andra kan skapa goda uppväxtvillkor för barnen i samhället. En statlig kommitté, Barnomsorgsgruppen, ledde en försöksverksamhet med föräldrautbildning på ett antal orter i landet. Barnomsorgsgruppen såg föräldrautbildningen som en rättighet för alla vuxna vilken borde starta tidigt och återkomma flera gånger i livet. Vi tror att sådan utbildning leder till det önskvärda målet att papporna tog ännu större del i ansvaret för barnen -- en nödvändighet inte minst för den ensamstående mamman och hennes barn. Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att skapa trygga uppväxtvillkor för sina barn. Men samhällets stöd är nödvändigt för att alla ska klara denna uppgift.
En arbetslivsförsäkring
Centerns grundtanke om allas rätt till en grundläggande social trygghet präglar också vårt förslag om införande av en arbetslivsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet och funktionshinder. Inkomstskyddet som idag är huvudprincipen i den statliga välfärdspolitiken medför att staten ger olika mycket trygghet; mest till dem som redan har mest och inget till dem som inte kunnat eller hunnit kvalificera sig. Trygghetssystemen utgår från den enskildes anställningsförhållanden vilket leder till att de allt större grupper som inte lyckats ta sig in på arbetsmarknaden också hamnar utanför den generella tryggheten. Detta utanförskap är oacceptabelt, särskilt då det i stor utsträckning gäller också av andra skäl känsliga grupper. Det handlar om ungdomar som står i beredskap att etablera sig i vuxenlivet genom att via arbete försörja sig själva. Samtidigt handlar det om kvinnor som ensamma har försörjningsbördan för sig och sina barn.
Centerns arbetslivsförsäkring ska ersätta de olika statliga försäkringar som ersätter inkomstbortfall under den yrkesverksamma delen av livet. Försäkringen ska omfatta samtliga medborgare i landet som står till arbetsmarknadens förfogande från 18 år och upp till normal pensionsålder, 65 år. Den ska ge ekonomisk grundtrygghet som garanterar grundläggande behov, lika för alla. Förutom grundpenningdelen ska den innehålla en inkomstrelaterad arbetslivspenning och möjlighet till privata lösningar genom avtals- eller privata försäkringar.
Grundpension
Centerns tankar om grundtrygghet har fått gehör i det nya pensionssystemet vilket i synnerhet gynnar lågavlönade eller deltidsarbetande kvinnor. Vård av barn ska också bli pensionsgrundande. Detta är ett steg i rätt riktning mot ökad jämställdhet.
Kvinnors hälsa
Kvinnor utnyttjar genomgående sjukvård mer än män. Tar de kroppens signaler på större allvar? Minskar de risken för allvarliga hälsoproblem och kostnadskrävande ingrepp/behandlingar? I en projektansökan till Folkhälsoinstitutet har Centerkvinnorna begärt medel för ett projekt angående kvinnors hälsa. Syftet med projektet är att ''förebygga ohälsa och synliggöra kvinnosjukdomar och vidga synen på den kvinnliga patienten i det medicinska etablissemanget''.
Vi vill bland annat belysa det samhälleliga resursslöseri som råder då kvinnans livscykel inte tas på allvar. Som exempel nedvärderas kvinnor över 50 istället för att uppskattas för de erfarenheter de tillgodogjort sig under livet. Hennes hälsa är mer beroende av hennes livssituation, relationer och sociala kontakter och i vilken omfattning hon är utsliten av hårt arbete än av minskad hormonproduktion. Sjukdomar i rörelseorganen är vanliga i denna ålder medan psykisk sjuklighet inte ökar i klimakteriet. Istället för förtidspensionering bör dessa kvinnor få rehabilitering och stöd så att de trots sina besvär kan stanna kvar i yrkeslivet. En förkortad arbetstid skulle också minska riskerna för olika slags förslitningsskador.
Hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, har av regeringen fått nya direktiv. Patientens inflytande i vården ska stärkas. Kostnadsansvar för läkemedel i öppenvård prövas. Läkemedelsförmåner och högkostnadsskyddet ses över. Folkhälsoinstitutet ska förebygga ohälsa, och handikapp ska förtydligas. Omvårdnad, habilitering och rehabilitering ska beaktas. I direktiven saknas emellertid jämställdhetsperspektivet. HSU bör ges direktiv om att belysa könsskillnader och utgå från kvinnoperspektivet. I annat fall blir det generellt och mannen norm, och allt annat avvikande.
Forskning
Vid en fördjupning inom vård och omsorg framstår det klart vilka kunskapsbrister det råder inom området kvinnors hälsa. Kvinnokroppen reagerar inte som mannens. Kvinnans livssituation är annorlunda än mannens. Kvinnors åldrande skiljer sig från mannens. Kvinnors ohälsotal har ökat jämfört med mannens. Det är två till tre gånger vanligare att kvinnor behandlas för depressioner och ångest än att män gör det. Det behövs ökade anslag till forskning som rör kvinnors hälsa där kvinnan måste utgöra normen.
Kvinnors missbruk
Rökning
Rökning tenderar att bli vanligare bland kvinnor än män. Rökning är idag mest utbredd bland grupper med kort utbildning och låg inkomst. Allergier och övre luftvägsinfektioner är vanligare i familjer där någon röker. Rökning under graviditeten ökar risken för överdödlighet hos fostret och att barnet föds lågviktigt. Insatser för att minska tobaksrökning behöver göras, inte minst bland skolelever. Vi föreslår en minimiålder på 18 år för att få köpa tobaksvaror.
Alkoholmissbruk
Sverige har anslutit sig till WHO:s mål att alkoholkonsumtionen ska minska med minst 25 procent fram till år 2000. Kraftfulla insatser krävs för att vi ska nå målet.
Alkoholmissbruk är ett av de största folkhälsoproblemen -- även i modern tid. Ett stort antal barn växer upp i familjer där någon av föräldrarna har missbruksproblem. Medan svenska män totalt sett minskar sin alkoholkonsumtion ökar kvinnorna sin. Varje år föds mellan 50 och 100 barn med allvarliga skador och betydligt fler med mindre skador på grund av moderns missbruk under graviditeten.
Kvinnors alkoholkonsumtion blir alltmer uppmärksammad. En högkonsumerande kvinna visar ofta upp en mycket välskött fasad. Hennes problem är ofta oklara och hennes diagnos blir diffus. Stor uppmärksamhet måste riktas mot kvinnor i riskzonen. Dessutom saknas forskning i stor utsträckning när det gäller kvinnors alkoholkonsumtion och vilka orsaker och risker den har. Inte minst unga kvinnors höga starkölskonsumtion är ur detta perspektiv skrämmande.
Den traditionella alkoholistvården har ofta misslyckats när det gäller vård av kvinnor. Kvinnor mår bättre om vård ges i vårdenheter med bara kvinnor. Det behövs fler platser där de kan få ett adekvat omhändertagande. Vi kräver att detta följs upp med ökad forskning. Ofta finns det även flera familjemedlemmar som behöver vara med i det behandlingsarbetet.
Narkotikamissbruk
I Sverige utgörs en grupp som nästan dagligen missbrukar narkotika av 14 000--l9 000 personer (siffran 1992). Narkotikamissbruket orsakar stort mänskligt lidande och drar stora ekonomiska resurser. Fem procent av ungdomarna i årskurs nio uppger att de någon gång prövat narkotika. Det finns tecken som tyder på att nya droger som rökheroin används i ökad utsträckning även av flickor och vuxna kvinnor.
Den svenska restriktiva narkotikapolitiken har länge kombinerat strategier som stödjer ett brett förankrat avståndstagande från narkotika med åtgärder för att öka kunskap om droger och deras verkningar. Detta arbete måste intensifieras. Nya kampanjer och projekt mot narkotika måste alltid främjas och ges stöd.
Samlevnad och sexualitet
Samlevnad och sexualitet har en stor betydelse för vår hälsa och välbefinnande. Men även samlevnad och sexualitet kan ha destruktiva inslag som sexuellt överförda sjukdomar, oönskade graviditeter, sexuellt tvång och förtryck. Genom undersökningar vet vi att endast 20--30 procent av sexuellt aktiva tonåringar skyddar sig vid sitt första samlag.
Under l990-talet utförs årligen drygt 30 000 aborter, vilket innebär att nästan varannan kvinna någon gång genomgår en abort med de fysiska och psykiska påfrestningar det innebär. Mest utsatta för sexualitetens negativa följder är socialt och ekonomiskt svaga grupper. Det är genom förebyggande arbete och stödinsatser som antalet aborter kan minskas.
Rätten till legal abort är grundläggande. Varje år dör mellan 150 000 och 200 000 kvinnor av illegala aborter, enligt WHO. Möjligheten till säker och legal abort är därför också viktig för att minska kvinnodödligheten.
Anorexi och bulimi
Tablettmissbruk, anorexi och bulimi är andra områden inom missbruksproblematiken som måste ägnas speciell uppmärksamhet. Bland unga kvinnor där skönhetsideal ofta är ''moroten'' till detta missbruk måste ett snedvridet skönhetsideal, ofta speglat av massmedia, försöka påverkas. Även inom idrotten förekommer utveckling av anorexi som en följd av för hård träning och felaktiga kostvanor i kampen att nå toppen. Handlingsprogram för att öka och sprida kunskaper om störningar och deras orsaker måste arbetas fram. Åtgärder måste vidtas och fångas upp tidigt.
Kultur
Varför har vi en kulturpolitik? Vad syftar den till? Det är grundläggande frågor som vi bör ställa oss vid utformningen av kulturpolitiken och vid fördelningen av resurser till kulturen. Enligt vår uppfattning ska kulturpolitikens största motiv och syfte vara att höja hela samhällets nivå, att ge alla människor möjlighet till skapande och till kritiskt tänkande, till tolerans och trygghet samt att ge människor kraft och styrka. Främst gäller det barn och ungdomar. Alltför många ungdomar står idag utan kontakt med de grunder samhället vilar på. Med kulturens hjälp kan vi ge barn och ungdomar motbilder och motkrafter till de destruktiva krafter som möter dem. Vi kan inte censurera bort allt våld i vår tillvaro men med kulturens hjälp kan vi skapa motkrafter.
Samhällets stöd till kultur bör därför i mycket större utsträckning riktas till barn och ungdomar.
Kvinnomuseer
Kvinnor är i ett historiskt perspektiv osynliga. En av de större utmaningarna inom historie- och museisfären är att synliggöra kvinnors historia. I Surahammar och Stockholm har kvinnoinitiativ tagits för att starta kvinnomuseer.
I Surahammar planeras ett kvinnohistoriskt museum med Bergslagsprofil. Syftet med kvinnomuseet är bland annat att synliggöra kvinnors roll, betydelse och villkor historiskt,att ur olika klassperspektiv belysa kvinnolivet, både inom och utanför de traditionella bruken och hyttorna i Bergslagen,att bidra till att öka intresset för kvinnors historia,att skapa en mötesplats för etablerade forskare, folkbildare och ''vetgiriga amatörer''.
Arbetet leds av en tvärpolitisk arbetsgrupp i samarbete med studieförbund, Surahammars kommun och historiska institutionen vid Uppsala universitet.
Föreningen för Deamuseet vill starta ett kvinnomuseum i Stockholm för att belysa de svenska kvinnornas kultur idag såväl som i gången tid. Bakgrunden är att ett flertal undersökningar visar att 80--90 procent av kulturmedlen regelmässigt går till att stödja mansdominerade kulturverksamheter. Stockholm har utsetts till Europas kulturhuvudstad 1998 och föreningen föreslår start av ett museum som ett bestående minne av kulturåret 1998. Vi anser att det är angeläget att initiativ till att starta kvinnomuseer ges stöd.
Idrott
Alltför många ungdomar idag idrottar inte alls och rör sig överhuvudtaget alldeles för lite. Störst är den andelen bland flickor. Det är en oroande trend eftersom det är i ungdomsåren man bygger upp kroppen så att man orkar möta livets påfrestningar både i arbetsliv och annars. Det är oerhört viktigt att flickors idrottsutövande stimuleras.
Idrottsrörelsen har under lång tid kritiserats för en ensidig satsning på idrott för pojkar och män. Detta ledde till att Riksidrottsförbundet 1989 antog ett jämställdhetsprogram för idrotten. Målen innebär bl a att kvinnor och män ska vara representerade med minst 40 procent inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer. De innebär också att andelen kvinnliga och manliga tränare ska vara representativt i förhållande till andelen utövare inom respektive idrott samt att andelen kvinnor i högre befattningar såsom t ex konsulent eller generalsekreterare ska vara minst 30 procent. Enligt programmet ska målen uppnås i år och utvärderas på årets riksidrottsmöte. Genom en högre kvinnorepresentation inom idrottens ledning ökar möjligheterna till rättvis fördelning av idrottens resurser och fler flickor kan stimuleras till idrottsutövning.
Kommunerna har också av tradition satsat de största resurserna på pojkars idrott. Trots en mångårig debatt har inte så mycket hänt som förändrar bilden. Det är angeläget att alla kommunpolitiker tar sitt ansvar och vågar prioritera flickors idrott.
Den främsta grunden till idrottsintresse läggs dock i skolan. Skolans idrottsundervisning måste utformas så att flickor känner sig delaktiga och stimuleras till fortsatt motion och idrottsutövande på fritiden.
Våld riktat mot kvinnor
Våld mot kvinnor och barn har förekommit i alla tider och är dessvärre fortfarande vanligt förekommande i vårt samhälle. De män som misshandlar eller begår sexuella övergrepp mot kvinnor och barn kommer från olika miljöer och är i alla åldrar. Männen är som regel bekanta med kvinnorna sedan tidigare.
Idag råder en fullständigt oacceptabel situation.Var 20:e minut blir en kvinna slagen.Var 50:e minut blir en kvinna våldtagen.Var 10:e dag blir en kvinna misshandlad till döds.
De mördade kvinnorna har oftast under mycket lång tid utsatts för förnedrande och fruktansvärda övergrepp. Det hävdas också att vart tionde barn någon gång under sin barndom utsätts för sexuella övergrepp av olika slag. De flesta är flickor.
Våldsbrott som riktar sig mot kvinnor och barn sker ofta inom hemmets väggar och kommer därför inte till myndigheternas kännedom i samma utsträckning som annan våldsbrottslighet, även om det på senare tid skett en ökning av antalet anmälningar. Vad man vet är, att det finns ett omfattande dolt våld mot kvinnor. Behovet av åtgärder, liksom debatten om kvinnovåldet, måste ses mot denna bakgrund.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck i sexualiserat våld mot kvinnor låter sig inte förenas med samhällets jämställdhetsmål, som bl a innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Fördomar som direkt eller indirekt ger uttryck för uppfattningar om mäns makt över kvinnor måste bekämpas med kraft, eftersom de utgör själva grogrunden för uppkomsten av våldet.
Kvinnoforskning med inriktning på frågor som rör våld mot kvinnor
Centern har återkommande begärt mera forskning om våld mot kvinnor och barn. Under den senaste tioårsperioden har det i Sverige bedrivits en omfattande forskning om våldsbrottslighet utanför familjen. När det gäller våld och hot om våld mot kvinnor i nära relationer är forskningen inte lika omfattande. Det är därför angeläget att en ökad kunskapsuppbyggnad sker vad gäller omfattningen och orsakerna till kvinnovåldet. Bl a behöver orsakerna till det höga mörkertalet, samband mellan olika sociala faktorer, skador och kostnader, varningssignaler, överlevnadsstrategier och våldets påverkan på kvinnornas barn utredas. Det gäller även frågan om en eventuell koppling mellan pornografi och vålds- och sexualbrott mot kvinnor. En ökad forskning krävs på området.
Statistik
I rättsstatistikens redovisningssystem framgår inte vilken relation som råder mellan gärningsman och offer. För misshandelsbrott går det visserligen att utläsa om offer och gärningsman är bekanta, men inte om de har en närmare relation. Det saknas också uppgifter i statistiken om kön för brott som t ex sexualbrott och olaga hot. För att få bättre underlag för framtida och jämförande studier bör en preciserad redovisning ske i rättsstatistiken av relationerna mellan offer och gärningsman vad gäller våld och hot om våld mot kvinnor i nära relationer. Likaså bör statistiken alltid redovisa kön.
Polisens roll
Förenta nationerna har sammanställt en handbok om åtgärder mot våld mot kvinnor. Bl a föreslås specialiserade enheter inom polisen för våld mot kvinnor. Det är viktigt att de poliser som handhar fall med kvinnovåld har erfarenhet och en samlad och fördjupad kunskap i dessa mål, eftersom den misshandlade kvinnans första möte med rättsväsendet oftast sker genom polisen. Det bemötande kvinnor får då har stor betydelse för det fortsatta samarbetet och det ömsesidiga förtroende, som är en förutsättning för ett fungerande samarbete mellan polisen och kvinnan.
Det är angeläget att information om tidigare polisutryckningar vid kvinnovåld systematiseras så att polisen får en helhetsbild av situationen och kan vidta relevanta åtgärder. Idag händer det att polisen rycker ut till en adress utan att veta om kollegor har kallats till samma adress vid tidigare tillfälle i samma slags ärende. Ett datoriserat informationssystem bör därför införas som gör det möjligt för polisen att snabbt identifiera upprepningsvåld och följa upp sådana fall på ett effektivt sätt.
Livvaktsskydd, trygghetspaket, pepparspray och bevakning av gärningsmännen
Åtgärder för att skydda hotade kvinnor är en viktig angelägenhet som måste utvecklas och förstärkas. Försöksverksamhet med livvaktsskydd åt särskilt hotade kvinnor har utvärderats av Rikspolisstyrelsen. Den visar att mycket få kvinnor har ansökt om livvaktsskydd. Det bör utredas om kraven för att få livvaktsskydd har varit för högt ställda. Samtidigt bör det utredas om och varför kvinnor som skulle behöva livvaktsskydd av olika anledningar inte ansöker om det.
Möjligheterna att få trygghetspaket har utökats på senare tid. I en del fall har det emellertid visat sig att trygghetspaket inte har någon större inverkan på kvinnans säkerhet på grund av polisens utryckningstid, t ex om hon bor långt från polisstationen. Försök har gjorts med licensgivning av pepparspray till hotade kvinnor i Sverige. Pepparspray är ett ofarligt medel, som endast ofarliggör en gärningsman i ca 20 minuter utan att ge några men därefter. Denna verksamhet bör därför underlättas och byggas ut. Bl a bör information om pepparspray förbättras och licensförfarandet underlättas. Det kan ske genom att kvinno- och brottsofferjourer ges möjlighet att hantera licensförfarandet.
Livvaktsskydd är en åtgärd som ofta upplevs integritetskränkande för drabbade brottsoffer. Polisens insatser för att skydda de drabbade måste kompletteras genom att polisen speciellt bevakar och kontrollerar männen som förföljer kvinnorna. Polisen bör än mera fokusera på gärningsmännen och ''punktbevaka'' dem.
När det gäller behandling av män som begått vålds- och sexualbrott är behandlingsmöjligheterna inom kriminalvården begränsade. Detta är oroande, eftersom behandlingsinsatser är viktiga brottsförebyggande åtgärder. Ytterligare specialiserade behandlingsenheter behövs inom kriminalvården för män som är dömda för våld eller hot om våld mot kvinnor i nära relationer.
Kvinnocentrum, handlingsprogram och psykoterapi
Behovet av snabb och kompetent hjälp till utsatta kvinnor är stort. Metoder och modeller för ett förbättrat samarbete mellan myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården behöver utarbetas. Förra året anslogs medel för inrättande av ett centrum i Uppsala för kvinnor som misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp. Där har man bl a utarbetat heltäckande handlingsprogram för hur man behandlar och bemöter misshandlade kvinnor vid sjukhusbesök. Liknande handlingsprogram bör upprättas runt om i landet. Likaså bör fler centrum för misshandlade kvinnor inrättas.
Ändring av socialtjänstlagen
Kvinnor kan behöva professionell hjälp för såväl fysiska som psykiska skador. Socialförsäkringssystemet bör täcka kostnader för psykoterapi vid psykiska skador liksom det täcker kostnaderna för läkarvård vid fysiska skador. Socialtjänstlagen behöver ändras så, att dess ansvar för den som drabbas av brott markeras tydligare.
Våldtäktsmål
Ofta går det lång tid mellan anmälan och dom i våldtäktsmål. Under denna tid utsätts inte sällan kvinnan för nya och upprepade hot. I Kanada tillämpas en modell där häktning, rättegång och straff sker i direkt följd. För att den utsatta kvinnan så snabbt som möjligt ska kunna återgå till ett normalt liv, är det av vikt med skyndsam hantering av våldtäktsmål.
För att undvika att kvinnor och speciellt unga kvinnor behöver ta beslut om sen abort vid våldtäkt, är det viktigt att en ev graviditet alltid följs upp vid anmälan och utredning om våldtäkt. Dock är det alltid den våldtagna själv, som måste fatta beslut om abort. Bättre rutiner för handläggning av våldtäktsfall och kortare handläggningstider mellan anmälan och förhör och mellan åtal och domstolsprocess måste införas.
Invandrare och våld
Invandrare och svenska medborgare med invandrarbakgrund är idag överrepresenterade i rättsstatistiken vad gäller grova våldsbrott och våldtäkter. Att många invandrarkvinnor är utsatta för misshandel och våld visar sig bl a i kvinnojourernas statistik.
För att försöka förebygga våldssituationer bland invandrare är det viktigt med tidig utbildning för dessa grupper. Redan under den inledande svenskundervisningen bör utbildning ske i våra normer, värderingar och lagstiftning vad gäller bl a våld och hot om våld i nära relationer. Kvinnor ska få klart för sig att ingen har rätt att slå dem och männen ska få klart för sig att de inte har rätt att slå någon. Undervisningen kan lämpligen förmedlas av kvinnor och män från kulturer som de studerande själva kommer ifrån.
Vapenlagen
Enligt 29 § vapenlagen får tillstånd att inneha vapen återkallas om innehavaren missbrukat vapnet eller visat oaktsamhet med det eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen, t ex genom upprepade rattfylleribrott. Det är viktigt att när en person döms för våldsbrott, en bedömning samtidigt görs om han är lämplig att inneha eventuell licens för vapen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den ekonomiska politiken för att åstadkomma en hållbar utveckling, god miljö, rättvis fördelning och regional balans,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska miljöskulden,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvinnors perspektiv, deltagande och bemyndigande måste öka och garanteras i olika delar av beslutsprocessen i samhället,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökning av utbildning och forskning vad gäller kvinnors roll och representation i samband med stadsplanering och regional planering,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kvalitetskrav på bostäder,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transportforskning fokuserad på kvinnors resemönster,4
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till regionala centrum och sammankoppling med nationella och internationella nätverkscentrum,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Konsumentverket bör få ett ökat informationsansvar för livsmedel,5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av reglerna om ursprungsmärkning inom EU,5
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdra åt Konsumentberedningen att analysera de förändringar och konsekvenser EU-medlemskapet medför,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användande av IT-tekniken för att sprida produktinformation till konsumenter,5
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad uppmärksamhet åt reklamgranskning i etermedierna,6
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsumentfrågorna bör få en framträdande plats i skolornas undervisning,7
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett heltäckande konsumentpolitiskt program bör arbetas fram och antas av riksdagen,5
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att samordna FN- konferenserna och kvinnoorganisationernas roll i förberedelserna av och deltagandet i dem,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör agera för att få till stånd en FN-konferens om mansrollen i världen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetslagar inom EU måste kombineras med trygghet i arbetsrättslig lagstiftning nationellt för att vara till nytta för den svagare parten,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att invandrarkvinnorna bör få del av alla de arbetsmarknadspolitiska instrument som finns för att komma ut i arbetslivet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att öka antalet utbildningsvikariat,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att syftet med en ny arbetstidsutredning måste vara att sänka normalarbetstiden med målet en 30-timmars arbetsvecka med möjlighet till en 6-timmars dag, vilket måste framgå av direktiven,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens ansvar vad gäller de ojämlika lönerna inom det statliga området,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget om företagsgaranti,8
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa utvecklingen beträffande de särskilda kvinnolånen för att vid behov tillföra ytterligare medel,8
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av BNP-måttet och SCB:s uppdrag att ta fram ett nytt BNP-mått där det obetalda arbetet ingår,1
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samordningsorgan som kan utforma en policy för svensk turistpolitik och ta ansvar för uppföljning och utveckling av den småskaliga turismen,9
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flickor och teknik,7
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högre utbildning och kvinnoforskning,7
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av medel till sektorsövergripande forskning,7
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i arbetslivet,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att papparollen behöver stärkas,10
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning,10
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsperspektivet måste belysas i HSU 2000,10
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om kvinnors hälsa där kvinnor utgör normen,10
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minimiålder på 18 år för inköp av tobaksvaror,10
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder vad gäller alkoholmissbruket,10
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot narkotikamissbruket,10
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till legal abort,10
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anorexi och bulimi,10
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kultursatsningar,9
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kvinnomuseer,9
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrott och flickor,9
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad forskning om kvinnovåld,10
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om preciserad redovisning i rättsstatistiken vad gäller våld och hot om våld mot kvinnor,11
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisinsatser vid kvinnovåld och införande av ett datoriserat informationssystem inom polisen vid bl.a. kvinnovåld,11
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om livvaktsskydd, vapenlicens för pepparspray, behandlingsinsatser och fokusering på gärningsmännen,11
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnocentrum, handlingsprogram vid sjukhusbesök och kostnader för psykoterapi,10
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av socialtjänstlagen,10
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av snabb handläggning vid våldtäkt,11
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den inledande svenskundervisningen för invandrare,7
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehav av vapenlicens för dem som döms för våldsbrott.11
Ingbritt Irhammar (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Görel Thurdin (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Marianne Andersson (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Kerstin Warnerbring (c)
1 Yrkandena 1 och 24 hänvisade till FiU
2 Yrkandena 2 och 10 hänvisade till JoU
3 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till BoU
4 Yrkande 6 hänvisat till TU
5 Yrkandena 8, 9, 11 och 14 hänvisade till LU
6 Yrkande 12 hänvisat till KU
7 Yrkandena 13, 26--28 och 49 hänvisade till UbU
8 Yrkandena 22 och 23 hänvisade till NU
9 Yrkandena 25 och 39--41 hänvisade till KrU
10 Yrkandena 30--38, 42, 46 och 47 hänvisade till SoU
11 Yrkandena 43--45, 48 och 50 hänvisade till JuU