Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa kompetensen i kommunerna vid medgivandeutredningar inför internationella adoptioner, samt att det nuvarande förfarandet blir mer enhetligt och rättssäkert, och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Idag är det kommunernas uppgift att sköta förfarandet med medgivandeutredningar inför internationella adoptioner. Här ingår för den enskilde som önskar att genomgå en sådan utredning att gå en anvisad utbildning, göra hälsoundersökning och därefter bli prövad i samtal med socionomer. I exempelvis Göteborgs stad är det Familjerättsbyrån som för stadens räkning genomför denna utredning genom intervjuer, hembesök och förslag till beslut om den enskildes lämplighet att få adoptera. Därefter skickas rekommendation för beslut i anvisad socialnämnd.

Förfarandet vid internationella adoptioner har utretts, och den kommunala nivån har angivits som bäst lämpad att genomföra dessa utredningar av den enskilde för god­kännande, innan man går vidare till nästa steg i processen. Tyvärr skiljer sig kvaliteten åt beroende på vilka kommuner som genomför detta. Exempelvis skriver kommunerna och värderar uppgifter om den enskilde olika, och tolkningar om vilka egenskaper som är viktiga för att vara en god förälder har också visat sig skilja åt. Vissa kommuner ställer i praktiken betydligt hårdare krav vid värderingen av ensamstående som ansöker om att få adoptera, och därmed också bedömningen av sådana personer. Det går därmed inte att utesluta att medborgare i vissa kommuner får det betydligt svårare att få gynnande beslut i sina medgivandeutredningar jämfört med om de hade varit bosatta i andra kommuner.

Om förslaget i en medgivandeutredning blir negativt för den enskilde, behöver dessutom möjligheten att få en second opinion vara möjlig, utan att det blir till nackdel för den enskilde vid ett senare steg i adoptionsprocessen. För idag är fallet sådant, att även vid ett överklagande av aktuell kommunal nämnds hantering och att den enskilde i ett senare läge får rätt, så blir det till nackdel för den enskilde vid ett senare tillfälle i adoptionsprocessen i kontakten med förmedlande adoptionsorganisation och aktuellt land att adoptera från. Detta öppnar upp för en rättsosäkerhet och utsatthet hos de enskilda sökandena som önskar att adoptera.

Det är rimligt att kommunerna fortsatt genomför och ansvarar för medgivandeutred­ningar, men det är uppenbart att det behöver ses över och att den statliga nivån bör ta ett ökat ansvar för att säkerställa kompetensen i kommunerna, samt att förfarandet blir mer enhet