Kostnadsansvaret för gravt rörelsehindrade gymnasieelever

Motion 1988/89:So323 av Rosa Östh och Jan Hyttring (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:So323

av Rosa Östh och Jan Hyttring (båda c)

Kostnadsansvaret för gravt rörelsehindrade
gymnasieelever

Allt fler elever med rörelsehinder genomför sin gymnasieutbildning på
hemorten. En sådan utveckling överensstämmer helt med de principer om
normalisering och integrering, som varit vägledande för handikappolitiken
i vårt land.

För en del elever med svåra rörelsehinder kan det emellertid vara omöjligt
att fullgöra utbildningen inom det reguljära skolväsendet.

Efter förslag av handikapputredningen SOU 1969:35 inrättades på försök
en särskild gymnasial skola av rikskaraktär för svårt rörelsehindrade
och med statligt huvudmannaskap. Verksamheten har sedan hösten 1974
bedrivits vid Skärholmens skola i Stockholm. Skolan har varje år tagit emot
ett 20-tal elever med grava rörelsehinder från hela landet. Eleverna har
erhållit assistans, personlig hjälp, omvårdnad, medicinsk hjälp m. m. I anslutning
till skolan finns ett elevhem med tre elevhushåll, och med dygnetrunt-tillsyn.

Det bedöms att ett 50-tal ungdomar i hela landet har behov av sådan
gymnasial skolgång som den som Skärholmen kan erbjuda.

Den totala boende- och vårdkostnaden för en elev vid Skärholmens gymnasium
uppgår för närvarande till 2 100 kr/dygn under läsåret (280 dagar)
dvs cirka 500 000 per elev och år.

Skoltiden blir för dessa elever ofta förlängd eftersom det går åt mycket tid
till behandlingsinsatser av olika slag. En 3-årig gymnasieutbildning blir inte
sällan 5 6 år i denna skolform.

Fram till den 1 januari 1987 betalades omvårdnadskostnadema över statens
budget. Efter nämnda tidpunkt debiteras elevens hemkommun 60 %
och hemlandstinget 40 % av omvårdnadskostnaden.

När socialutskottet behandlade regeringens förslag att staten skulle frånsäga
sig kostnadsansvaret uttalade utskottet: Enligt utskottets mening åvilar
det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden om de rörelsehindrade ungdomarna
under deras gymnasieskolgång principiellt vederbörande primäroch
landstingskommuner. Staten måste emellertid vara beredd att svara för
att den mycket begränsade grupp elever som det här handlar om verkligen

kan erbjudas en fungerande gymnasieskolgång. Statens ansvar för

dessa ungdomars gymnasiestudier måste slås fast. Socialutskottet föreslog
att detta skulle ges regeringen till känna vilket också blev riksdagens beslut.

Följderna av den nya ordningen, där kommuner och landsting debiterades
kostnaden visade sig snabbt. I flera fall har gravt handikappade ungdo

mar blivit lidande. Deras ärenden har bollats mellan olika nämnder på ett Mot. 1988/89

sätt som upplevts förnedrande för eleven och dennes familj. I något fall har So323

den unge hänvisats till att begära bistånd enligt socialtjänstlagen för att få
sin rätt tillgodosedd.

Eftersom det utan tvekan är fråga om en betungande utgift för små kommuner,
finns det risk för att gravt rörelsehindrade ungdomar i dessa kommuner
blir särskilt lidande.

Enligt vår bestämda uppfattning är det inte försvarbart att nuvarande
tillstånd tillåts fortsätta. Frågan är redan utredd och är inte betjänt av att
fördröjas i handikapputredningen. Staten bör istället omgående ta över
kostnadsansvaret för dessa gymnasieelever, i likhet med vad som gäller för
hörselskadade och döva elever.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kostnadsansvaret för gravt rörelsehindrade elevers
gymnasieskolgång.

Stockholm i januari 1989

Rosa Östh (c) Jan Hyttring (c)

12