Jord- och skogsbruk m.m.

Motion 1998/99:MJ253 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Sammanfattning

Vänsterpartiet står bakom de ekonomiska överväganden och
förslag som läggs fram i regeringens budgetproposition för
år 1999. I motionen framläggs förslag på prioriteringar och
inriktning av några av anslagen under utgiftsområde 23.
Vänsterpartiet föreslår bland annat en precisering av de
övergripande målen, ett parlamentariskt samråd inför
fastställandet av de nya miljöstödsprogrammen samt en
översyn av finansieringen av fiskevården på lång sikt.

Bakgrund

Utgiftsområde 23 har en beräknad omslutning på närmare 12
miljarder kronor för 1998 och omfattar följande sektorer:
Jordbruk med trädgårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd
och djurhälsovård, livsmedel, utbildning och forskning. Av
dessa svarar den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) för
den största delen. EG-stöden beräknas uppgå till 7,89
miljarder kronor och den nationella medfinansieringen till
1,78 miljarder kronor.

Den gemensamma
jordbrukspolitiken - idag
och i framtiden

Sveriges medlemskap i EU har medfört en betydande
förändring av svensk livsmedelsproduktion. Det stora
penningflödet i kombination med ett byråkratiskt och
omfattande regelverk har lett till en växande administration,
såväl för den enskilde jordbrukaren som på länsstyrelser,
Jordbruksverket och departement. Dessutom har ekonomiska
stöd inom jordbruket, liksom i samhället i stort, en styrande
verkan på produktionen. Detta har drivit utvecklingen i två
sinsemellan helt olika riktningar. En positiv utveckling där
man kan se att olika EG-stöd gynnat ett öppet landskap, en
växande areal ekologisk produktion och en ökad extensiv
djurhållning, men också en negativ utveckling med en
intensiv spannmålsproduktion som bidrar till en utarmning
av den biologiska mångfalden och näringsläckage samt ökad
intervention (lagerhållning) och exportsubventioner som
bidrar till en orättfärdig global livsmedelsförsörjning.

Den öppna marknaden inom EU har medfört kraftigt ökade transporter, av
såväl råvaror och halvfabrikat som levande djur för slakt eller uppfödning i
andra länder. En växande konkurrens där den fria rörligheten för varor och
tjänster sätts före miljö- och hälsoaspekter ställer krav på medvetna
konsumenter och en aktiv konsumentrörelse. Samtidigt måste det vara en
nationell angelägenhet att konsumenterna ska kunna känna sig trygga i
förvissningen om att alla livsmedel som säljs på den svenska marknaden
skall vara säkra, dvs fria från farliga tillsatser och producerade under etiskt,
djurskyddsmässigt och miljömässigt godtagbara förhållanden. I ett
samhällsperspektiv är det inte långsiktigt hållbart att livsmedelsproduktionen
i dess olika led förbrukar långt mer energi än vad livsmedlen innehåller.

I en annan motion redovisas Vänsterpartiets principiella syn på
nödvändigheten av en förändrad köttkonsumtion till förmån för gräsätare och
idisslare.

Mål för jordbruks- och
livsmedelspolitiken

Vänsterpartiet delar i stort regeringens övergripande mål för
jordbruks- och livsmedelspolitiken. Det vill säga att Sverige
skall verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU
vars övergripande mål är att främja ett brett och varierat
utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, främja en hållbar
jordbruks- och livsmedelsproduktion samt bidra till global
livsmedelssäkerhet. Vänsterpartiet anser att allt brukande av
jordbruksmark på sikt skall vara ekologiskt hållbar, dvs vara
en del i ett kretslopp som minimerar användningen av
ändliga resurser.

I den utredning som föregick regeringens proposition 1997/98:142
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom
Europeiska unionen, KomiCAP, fastslogs att jordbrukspolitiken skall syfta
till att produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på ett
sådant sätt att

- den biologiska mångfalden bevaras och främjas,
-
- kulturmiljöer bevaras,
-
- ett varierat odlingslandskap främjas,
-
- miljöbelastningen minimeras,
-
- animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav,
-
- en regional balans och en levande landsbygd främjas,
-
- ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas.
-
Vänsterpartiet anser att dessa mål är en bra och nödvändig
precisering av de övergripande målen för jordbruket. Detta
bör ges regeringen till känna.

Förslag beträffande
prioriteringar och
inriktning av anslagen

B 10 Regionala stöd till jordbruket

Regeringen föreslår att stödet till spannmålsodlingen i norra
Sverige skall ses över. Eftersom anslaget redovisar ett
underskott så betyder detta att stödet kommer att minska.
Detta ger en helt felaktig signal till det norrländska
jordbruket, som förutom att man inte fått lika stort utbyte av
EU-medlemskapet som andra regioner i Sverige också
drabbats svårt av den regniga sommaren. Produktion av
spannmål i norra Sverige är dessutom intimt sammankopplad
med svinproduktion vilket i sin tur utgör basen för
livsmedelsindustrin. Regeringen bereder för närvarande
Jordbruksverkets utvärdering av de regionala stöden. Det bör
ges regeringen till känna att en förändring av de regionala
stöden måste ha utgångspunkten att ett livskraftigt jordbruk
och en regional råvaruförsörjning skall tillförsäkras
förädlingsindustrin i norra Sverige.

B 12 Kompletterande åtgärder inom
jordbruket

Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppgift att
lämna förslag till fortsatt inriktning för och innehållet i ett
nytt svenskt miljöprogram för jordbruket för perioden 2001-
2005. I direktivet ingår att utreda två kostnadsalternativ, ett
med en bibehållen kostnadsram och ett med en kostnadsram
på 1 800 miljoner kronor per år.

Vänsterpartiet delar den kritik som finns mot de höga kostnaderna för EU:s
jordbrukspolitik, men anser att det i första hand är direktbidragen, särskilt
spannmålsstödet, som bör minska. När det gäller miljöersättningspro-
grammet skriver regeringen att erfarenheterna är positiva. Miljöersättnings-
programmet kräver också en nationell medfinansiering och ger möjlighet att
anpassa stöden till nationella förutsättningar.

Det finns dock behov av att förändra de olika miljöstöden så att de blir
enklare att administrera, anpassade till regionala behov av miljöåtgärder och
bidrar till målet om ett hållbart jordbruk. Regeringen bör ta initiativ till ett
parlamentariskt samråd inför fastställandet av de nya miljöstödsprogrammen.
Detta bör ges regeringen till känna.

C 4 Fiskevård

Regeringen anslår 20 miljoner kronor till fiskevård. Det är
långt ifrån tillräckligt. Fiskeriverket har beräknat det årliga
behovet av anslag till fiskevård till 75 milj kr. Enbart under
perioden januari-mars 1998 ansöktes via länsstyrelserna om
39,3 milj kr i statsbidrag för fiskevårdsåtgärder. Till
Fiskeriverket i övrigt inkomna ansökningar om statsbidrag
motsvarade 27,8 milj kr. Det totalt redovisade behovet för
perioden januari-mars 1998 var alltså 67,1 milj kr.

Det finns alltså många eftersatta behov av fiskevård. Vänsterpartiet
föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att återkomma med förslag på en
långsiktig finansiering av fiskevården. I det sammanhanget bör ansvaret för
finansieringen av fiskevården delas mellan staten, fiskevattenägarna och de
som fiskar.

Detta bör ges regeringen till känna.

Av anslaget under C 4 används dessutom 6 miljoner kronor till fettfene-
klippning av odlad lax. Klippning av fettfenan på odlad lax görs för att kunna
skilja den från vild lax vid fiske i Östersjön. Vänsterpartiet anser att det är
principiellt fel att fiskevårdsanslaget skall användas för att möjliggöra för
yrkesfisket att effektivisera sitt fiske efter den odlade laxen. Riksdagen bör
därför uppdra till regeringen att pröva om medel till fettfeneklippning kan
finansieras under anslag C 3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till
fisket m m. Under detta anslag finns mål 5a, skydd av marina områden, ur
vilket utsättning av lax och ål 1997 finansierades med 8 milj kr ( EG/Anslag
C 3 50%/50%) och biotopvård finansierades med strax under 2 milj kr
(EG/Anslag C 3 50/50%) Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nödvändig precisering av de övergripande målen för
jordbruks- och livsmedelspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en förändring av de regionala stöden måste ha utgångspunkten
att ett livskraftigt jordbruk och en regional råvaruförsörjning skall
tillförsäkras förädlingsindustrin i norra Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av att förändra de olika miljöstöden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ta initiativ till ett parlamentariskt samråd inför
fastställandet av de nya miljöstödsprogrammen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en långsiktig finansiering
av fiskevården,

6. att riksdagen beslutar att medel till fettfeneklippning finansieras under
anslag C 3.

Stockholm den 28 oktober 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)