i anledning av skrivelse från riksdagens förvaltningsstyrelse med förslag till ersättningsstadga för riksdagen.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971:1640

5

Nr 1640

av herr Oskarson m. fl.

i anledning av skrivelse från riksdagens förvaltningsstyrelse med förslag
till ersättningsstadga för riksdagen.

Det är allmänt erkänt, att ett ledamotskap av riksdagen är ett förtroendeuppdrag,
som nu för tiden räknas som heltidssyssla. Denna kan
emellertid vara förenad med betydande otrygghet i ekonomiskt hänseende
för den enskilde ledamoten. Hur påtaglig otryggheten kan vara visade
sig klart vid genomförande av enkammarreformen, som bröt riksdagskarriären
på ett extraordinärt sätt för omkring ett femtiotal riksdagsledamöter.
Häftiga kast i valvinden kan — ehuru sällsynta i vårt
land — naturligtvis åstadkomma liknande resultat i framtiden. De förkortade
valperioderna accentuerar otryggheten därvidlag. Dess bättre
har dessa problem dock uppmärksammats av 1968 och 1970 års riksdagar
genom införande av visstidspensioner. När nu sistnämnda fråga
ånyo blivit aktuell genom riksdagens förvaltningsstyrelses förslag till
ny ersättningsstadga, synes det oss angeläget att erinra om vad konstitutionsutskottet
med riksdagens godkännande anfört i sina utlåtanden
nr 40 till 1968 års höstriksdag och nr 49 till 1970 års höstriksdag.

Med anledning av väckta motioner med begäran om samma pensionsprinciper
för riksdagsledamöter som för heltidsengagerade kommunala
förtroendemän framhöll 1968 års KU ”sorn ett naturligt önskemål
på sikt att en anpassning sker mellan de regler som gäller för riksdagen
och inom kommunerna”. Beträffande ett yrkande om 12 års
ledamotskap i stället för 20 års för hel visstidspension uttalade utskottet,
att 20-årsregeln var ”en klar skärpning i förhållande till gällande
regler om ålderspension”, samt anförde, att ”goda skäl skulle kunna
anföras för en annan tidsregel”. KU erinrade därefter för knappt
ett år sedan i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 49 om vad
det hade sagt år 1968 samt anförde: ”Vad som då uttalades har återgetts
ovan och äger alltjämt giltighet. Utskottet förutsätter, att frågan
kommer att upptas till prövning under det fortsatta arbete på en revision
av ersättningsstadgan, som pågår inom förvaltningskontoret, och
att en ändring kommer att påverka även pensionen enligt tidigare fattade
beslut.”

I motionen nr 529 till årets riksdag har herr Enarsson hemställt, att
reglerna för visstidspensionering anpassas på visst sätt till de kommunala
reglerna.

Mot. 1971:1640

6

För egen del vill vi ansluta oss till vad KU tidigare anfört om anpassning
och förkortad intjänandetid. Om det f. n. emellertid inte anses
möjligt med en omedelbar och fullständigare anpassning till de kommunala
reglerna, som herr Enarsson påyrkat, borde det dock vara möjligt
att förkorta tiden för hel pension till 15 år och därmed dels häva
den skärpning i förhållande till gällande regler, varom 1968 års KU
uttalade sig, dels nå en mera påtaglig anpassning till kommunerna. Vi
hemställer härom.

I övergångsbestämmelserna till förvaltningsstyrelsens förslag till ersättningsstadga
föreskrives, att äldre bestämmelser om pensionsrätt skall
gälla sådana ledamöter, vilkas riksdagsmandat upphört före den 1 januari
1972. Detta betyder i sak, att riksdagsledamot, som genom enkammarreformen
blivit visstidspensionär, inte kan tillgodogöra sig
18-årsregeln som är något förmånligare än den gällande 20-årsregeln,
inte får rätt till änke- resp. änklingspension och barnpension för sina
eventuella efterlevande och inte får den tioprocentiga tilläggspension, som
nu föreslås komma att utgå vid 67 års ålder. Då detta står i strid med
vad fjolårets riksdag och KU uttalade, att en ändring av pensionsreglerna
skulle komma att påverka även pensionen enligt tidigare fattade beslut,
hemställer vi om en ändring av övergångsbestämmelsen i enlighet
med KU:s uttalande. Vi hemställer också, att KU måtte formulera
övergångsbestämmelsen i denna del.

Åberopande det anförda hemställes
att riksdagen måtte besluta

dels att antalet riksdagsår för erhållande av hel pension skall
vara femton samt att, om antalet riksdagsår inte uppgår till
femton, så stor del av egenpension skall utgå som svarar mot
antalet riksdagsår,

dels att övergångsbestämmelsen till förslaget till ny ersättningsstadga
för riksdagen ändras i överensstämmelse med 1970 års
riksdags beslut att ändrade villkor för visstidspensioneringen
skall påverka även pensionen enligt tidigare fattade beslut,
att konstitutionsutskottet måtte utarbeta erforderlig formulering
för ovannämnda övergångsbestämmelse.

Stockholm den 30 november 1971

GUNNAR OSKARSON (m) ROBERT DOCKERED (c)

SVEN G. ANDERSSON (fp) ALLAN ÅKERLIND (m)

i Örebro