Hlotioner i Andra kammaren, nr 58 (Motion 1952:58 Andra kammaren)

Nr 58—65.

Hlotioner i Andra kammaren, nr 58.

Nr 58.

Av herr AUard m. fl., om höjning av anslaget till avsättning
till fonden för idrottens främjande.

I årets statsverksproposition är under tionde huvudtiteln, Avsättning till
fonden för idrottens främjande, föreslaget ett anslag för budgetåret 1952/53
av 6 000 000 kronor, innebärande en höjning av det för innevarande budgetår
utgående anslaget med 500 000 kronor.

Sveriges riksidrottsförbund har för budgetåret 1952/53 äskat ett anslag
till fonden för idrottens främjande av 10 885 000 kronor.

I den redovisning av det äskade anslagets fördelning på anslagsposter
för olika ändamål, som finnes intagen i statsverkspropositionen under förutnämnd
rubrik (s. 157), framgår icke de äskade anslagsposternas storlek
i förhållande till för innevarande budgetår utgående anslag till motsvarande
ändamål. I Sveriges riksidrottsförbunds framställning om anslag för budgetåret
1952/53 (skr. 31/8 1951) har denna jämförelse framlagts i tablåform
och motivering för olika delposter lämnats till de höjningar, som ansetts
oundgängligen nödvändiga.

Anslaget till avsättning till fonden för idrottens främjande utgör för innevarande
budgetår 5 500 000 kronor. Detta anslag har enligt Riksidrottsförbundets
förutnämnda skrivelse på vissa av Riksidrottsförbundets viktigaste
verksamhetsområden icke medgivit en höjning av tidigare anslag, vilken
motsvarar kostnadsstegringarna. Sålunda ha t. ex. anslagen till specialförbundens
och distriktsförbundens instruktionsverksamhet måst bibehållas
vid oförändrade belopp, vilket i realiteten innebär en tillbakagång med omkring
25 % av möjligheterna att bedriva denna för idrottens utveckling nödvändiga
verksamhet. I fråga om andra viktiga anslagsposter ha de möjliga
höjningarna av anslagen icke motsvarat kostnadsstegringarna. Riksidrottsförbundets
redovisning av den ekonomiska situationen visar, att det nuvarande
anslaget om 5,5 miljoner är otillräckligt för att hindra tillbakagång
på viktiga områden.

En granskning av Riksidrottsförbundets anslagsäskanden för nästkommande
budgetår visar, att de mera betydande höjningar av delposterna, som
framställningen innebär, gälla:

1) Anslagen till special- och distriktsförbundens förvaltning och verksamhet
samt specialidrotternas distriktsorganisationers verksamhet, där en
anslagsökning på omkring 650 000 kronor begäres för de 51 special- och
distriktsförbund och 177 specialdistriktsförbund, varom här är fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. U samt. Nr 58—55.

Motioner i Andra kammaren, nr 58.

2) Anslagen till instruktionsverksamhet, ledarutbildning och konsulentverksamhet,
där likaledes en anslagsökning om i runt tal 600 000 kronor
begäres.

3) Anslaget för bidrag till enklare lek- och idrottsanläggningar, bastuoch
simanläggningar, där en uppräkning med omkring 150 000 kronor begäres.

4) Anslag avseende anskaffning av idrottsmateriel till föreningar, där
föreslagen höjning är omkring 400 000 kronor.

5) Idrottsanläggningar, där en höjning om 3,5 miljoner begäres.

Dessa exempel visa, att de ifrågasatta anslagsökningarna gälla de för
idrottens utveckling och bedrivande viktigaste områdena och främst idrottsanläggningar
och materiel för utövande av idrott.

Den av föredragande departementschefen föreslagna uppräkningen av
anslaget till fonden för idrottens främjande utgör 500 000 kronor. Att
höjningen begränsats till detta belopp har av departementschefen motiverats
med den höjning med inemot 40 %, som skedde föregående år. Som av det
ovan anförda framgår, har denna 40-procentiga höjning på vissa väsentliga
områden icke ens medgivit kompensation för kostnadsstegringar.

I fjolårets statsverksproposition anförde departementschefen, att det icke
vore möjligt att inom ramen för de nuvarande statsinkomsterna höja anslaget
till avsättning till fonden för idrottens främjande. För att skapa
utrymine för en motiverad anslagshöjning förordades den sedermera från
1 juli 1951 genomförda höjningen med 5 öre av priset per tipsrad i Aktiebolaget
Tipstjänst. Denna prishöjning skulle enligt eu försiktigt hållen kalkyl
ge en merinkomst åt statsverket av ca 3 000 000 kronor under innevarande
butgetår. Av beräknade 3 000 000 kronor i merinkomst borde fonden för
idrottens främjande erhålla 1 500 000 kronor. Detta innebar sålunda 50 %
av den beräknade merinkomsten.

Enligt vad som inhämtats från AB Tipstjänst överstiger merinkomsten
redan efter halva budgetåret de 3 000 000 kronor, som beräknats för hela
butgetåret. Anledning finnes sålunda att räkna med att merinkomsten för
hela detta budgetår kommer alt uppgå till minst 6 000 000 kronor. Den utveckling,
som verksamheten vid AB Tipstjänst hittills visat, ger anledning
att förmoda, att merinkomsten skall bibehållas även under kommande budgetår.
På grund härav synes ekonomiskt underlag finnas för att tillgodose
fonden för idrottens främjande i större utsträckning än enligt departementschefens
förslag.

En ytterligare höjning är nödvändig, om man för idrotten vill skapa möjligheter
till fortsatt utveckling och icke enbart lämna en kompensation för
inträffade prisstegringar.

Även om de ändamål, för vilka Sveriges riksidrottsförbund begärt mera
avsevärda anslagsökningar, i och för sig äro behjärtansvärda och höj -

Motioner i Andra kammaren, nr 58.

ningarna motiverade, synes det icke möjligt att nu göra en så avsevärd total
anslagshöjning som den av Riksidrottsförbundet äskade. Däremot synes det
befogat att inom ramen för den merinkomst, som höjningen av priset per
tipsrad kan beräknas tillföra statsverket, ge idrotten ett ökat ekonomiskt
stöd för de viktiga ändamål, som i det föregående exemplifierats.

I detta sammanhang förtjänar att påpekas den redogörelse, som lämnats
i Riksidrottsförbundets skrivelse rörande idrottsrörelsens verkliga totala
kostnader. Icke mindre än omkring 40 % av de för idrottens bedrivande
erforderliga medlen måste — som också redovisas i propositionen s. 158 —
anskaffas genom olika slag av nöjesarrangemang. Riksidrottsförbundet beklagar,
att idrottens frivilliga ledarkrafter i så stor utsträckning måste ägna
sig åt att vara nöjesarrangörer, och anser att den sammankoppling mellan
idrottsliv och nöjesliv, som på detta sätt sker, icke är av godo. Det effektivaste
sättet att avhjälpa detta förhållande är ökat ekonomiskt stöd från
staten.

Under åberopande av det anförda få vi hemställa,

att riksdagen vid behandlingen av tionde huvudtiteln till
Avsättning till fonden för idrottens främjande måtte anvisa
ett anslag av 7 000 000 kronor.

Stockholm den 18 januari 1952.

Henry Allard.

Folke Kyling. Yngve Häckner. Gunnar Ericsson

i N5s.