Handläggningen i regeringskansliet av stöd till skuldtyngda u-länder.

Motion 1988/89:U210 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :U210

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Handläggningen i regeringskansliet av stöd till
skuldtyngda u-länder.

I samband med regeringsombildningen den 4 oktober 1988 har frågor om
konsolidering av utländska skulder samt frågor om världsbanksgruppen förutom
biståndspolitiska frågor rörande de fattigaste u-länderna, s.k.
IDA-länder samt programländer för svenskt bistånd - överförts från
utrikesdepartementet till finansdepartementet.

Att döma av regeringens budgetproposition kommer finansdepartementet
framdeles att ta över alla frågor om u-ländernas skulder, för biståndsministern
avvisar SIDA:s begäran om 300 miljoner kronor för sådana insatser i
sina samarbetsländer. Hon säger att en sammanhållen anslagspost ger bäst
förutsättningar för ett flexibelt och koordinerat utnyttjande av betalningsbalansstödet,
som föreslås bli 640 miljoner kronor.

Är finansdepartementet bättre skickat att hantera u-ländernas skulder än
UD och SIDA? Nej. Skuldproblemen är i grunden utrikespolitiska. De
finansiella kriserna är resultat av utländsk aggression, inhemska militärdiktaturer,
deras vapenköp, kapitalflykt och korruption.

Ta de s.k. frontstaterna till exempel. De materiella skador de lidit till följd
av Sydafrikas aggression beräknas till 30 miljarder dollar. Det är ungefär
hälften av deras sammanlagda utlandsskulder. De har själva burit den
tyngsta bördan.

Ta Vietnam, som genomlidit 30 års krig, bombats sönder och samman och
fick överta den fallna Saigonregimens utlandsskulder. Därefter har det
isolerats och utpressats av nästan hela västvärlden och av Världsbanken.

Ta Nicaragua, där sandinistregeringen ärvde Somozas skulder och sedan
utsattes för USA:s handelsembargo och contras systematiska förstörelse av
skolor, sjukstugor och infrastruktur. CIA har sprängt landets hamnar.

Ta Brasilien, som skuldsattes upp över öronen av militärregimens
vapenköp och mastodontprojekt, vilka utarmat arbetarna och förött Amazonas
- med Världsbankens hjälp. Ska det landets skuldproblem lösas enligt
Världsbankens filosofi, d.v.s. ytterligare nedskärningar av löner, hälsovård
och infrastruktur? Ska de fattiga betala generalernas utsvävningar? Ska inte
bankerna tvingas ta sin del av ansvaret? De har redan tjänat mer på dessa lån
än om de hade placerat pengarna i engelska eller amerikanska statspapper.

Detta handlar i högsta grad om utrikespolitik, om vår solidaritet med
offren för militär och ekonomisk aggression. Det handlar om valet av
framgångsvägar för att befria u-länderna ur skuldfällan. Det är inte
Världsbankens filosofi utan solidariteten som ska vägleda den svenska
politiken. Det behövs utrikespolitiska initiativ, förhandlingar med regeringar
och i FN.

Vpk litar mer på UD och SIDA i dessa hänseenden än på finansdeparte- Mot. 1988/89

mentet, som saknar deras gedigna u-landskunskap. Vi vill därför att frågorna U210

om stöd till skuldtyngda u-länder snarast återförs till UD och behandlas i nära
samråd med SIDA.

Hemställan:

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågorna
rörande stöd till skuldtyngda u-länder ska återföras till UD.

Stockholm den 21 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

gotab 16690. Stockholm 1989