Forskning rörande skogsbruket i södra Sverige

Motion 1986/87:Jo606 Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87: J06O6

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
Forskning rörande skogsbruket i södra Sverige

Mot.

1986/87

J06O6-6IO

I Sverige har miljöfrågorna under många år stått i centrum för den politiska
debatten. Intresset för miljöfrågor tycks nu också öka i länder där dessa
frågor tidigare inte varit särskilt framträdande i den allmänna debatten.

Debatten om miljöförstöring startar tyvärr ofta alltför sent och ibland först
när katastrofen är ett faktum. Nedsmutsningen av miljön, försurningen av
mark, sjöar och vattendrag, har länge varit känd, men det är först efter
larmrapporter om den omfattande ”skogsdöd” som frågan om vad som håller
på att hända med vår natur och vad som kan göras fått förnyad aktualitet. Då
står man där med otillräckliga kunskaper om orsak och verkan och vet inte
hur man skall kunna förhindra t. ex. en fortsatt skogsdöd.

Miljövården, skogs- och miljöforskningen, har under senare år tillförts
väsentligt ökade resurser. Vi konstaterar med tillfredsställelse att ett
femårigt forskningsprogram som skog och miljö kommit i gång och att målet
är att skaffa nya kunskaper om hur man kan skapa ett ekologiskt balanserat
skogsbruk, om skogsdöden i den industrialiserade världen och om avskogningen
och ökenutbredningen i u-länderna.

Enligt vår mening har emellertid den forskning som hittills ägt rum i alltför
ringa grad varit inriktad på de problem som skogsbruket har i södra Sverige.

Rapporterna om skogsskadorna i Europa och de tecken som tyder på att
liknande skador börjar uppträda även i södra Sverige understryker ytterligare
behovet av en sådan forskning.

I undersökningar som redan gjorts har det konstaterats att den skogliga
skadebilden är komplicerad och att det finns många frågetecken inför
skogsproduktionens villkor i södra Sverige. Vidare kan det slås fast att man i
södra delen av landet utnyttjar produktionsmöjligheterna sämre jämfört
med genomsnittet för landet. Detta trots de utomordentligt goda skogsmarker
som finns i Sydsverige. En av orsakerna härtill torde vara bristande
kunskaper om skogarna.

Skogsnäringens utveckling är avgörande för vår framtida välfärd. Skogsbruket
i södra Sverige har helt naturligt en mindre framträdande plats i
näringslivet än i de utpräglade skogslänen i norr. Men också i landets södra
delar representerar skogsproduktionen stora värden. En fördel är t. ex. att
den finns mycket nära en väl utvecklad förädlingsindustri och goda exporthamnar.

Erfaret skogsfolk och forskare är ganska eniga om att många av skogsproduktionens
problem i dag är lokaliserade till södra Sverige. Förutom redan

nämnda förorenings- och försurningsproblem finns här skadegörande insek- 1

1 Riksdagen 1986/87.3 sami. NrJo606-610

ter och svampar, viltbetning och svåra markanvändningsintressen. Sydsveriges
mycket varierande skogliga ståndsortsförhållanden anses dessutom kräva
särskilt god kunskap vid markbehandling, träslagsval och vid beslut om
beståndsvårdsinsatser. Även i andra avseenden skiljer sig skogsbrukets
villkor här från dem i norra Sverige.

Institutet för skogsförbättring bildades 1967 av staten och skogsbruket.
Det är ett branschforskningsinstitut som bedriver både vetenskaplig och
praktisk verksamhet kring bl. a. skogsträdsförädling och skogsgödsling.
Staten och skogsbruket tillsätter vardera hälften av styrelsen och ger lika
stora bidrag till verksamheten. Därutöver tillförs institutet en del medel från
fonder och serviceverksamhet.

Institutets centrala förvaltning är lokaliserad till Uppsala i anslutning till
lantbruksuniversitetet i Ultuna. Verksamheten förutsätts äga rum i samarbete
med skogshögskolan, universitetet och andra vetenskapliga institutioner
samt med det praktiska skogsbrukets organ. Förädlingsverksamheten är
decentraliserad till tre distrikt. Det södra distriktet, försöksstationen Ekebo,
är lokaliserat till Malmöhus län och Svalövs kommun.

Mot bakgrund av vad som anförts anser vi att lantbruksuniversitetet i
samarbete med institutet för skogsförbättring bör ges förutsättning att genom
projekt med klar regional inriktning ägna skogsbruket i södra Sverige ett
ökat intresse. Vid genomförande av projekt med regional inriktning mot
södra Sverige, som vi här förordar, måste den kunskap och erfarenhet som
finns samlad vid Ekebo utnyttjas bättre.

Undersökningar har visat skador på den sydsvenska skogen av samma
omfattning som förekom i Tyskland för inte så länge sedan. Forskare slog
larm om tydliga försurningstecken i Dalby Söderskog. Både fältbiologer och
forskare överraskades av att även en skog med så goda förutsättningar som
Dalby Söderskog kan hotas av försurning.

I Sverige upptäcktes almsjukan 1979. Almsjukan anses nu ha fått fotfäste i
vårt land. Hårdast drabbad är sydöstra Skåne. I den sydvästskånska regionen
beräknas antalet almar uppgå till en halv miljon. Enbart i Malmö finns bortåt
23 000 almträd. Klassiska skånska miljöer som nationalparkerna Stenshuvud
och Dalby Söderskog samt Lundagård är hotade av almsjukan.

Man kan därav dra slutsatsen att den tid som står till buds för att undvika en
långt gående skogsdöd i Sverige är mycket kort. Det är därför mycket viktigt
att våra forskningsresurser används på ett effektivt sätt. Situationens allvar
motiverar, enligt vår uppfattning, att resurser styrs över mot en ökad
forskning av problemen i skogsbruket i södra Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till vad som här anförs hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande behovet av ökad forskning med klar
regional inriktning mot skogsbruket i södra Sverige.

Stockholm den 21 januari 1987

Kurt Ove Johansson (s) Lars-Erik Lövdén (s)

Mot. 1986/87
J06O6

2