Universiteten i Linköping, Uppsala och Umeå har träffat avtal med en rad idrottsförbund, bl.a. innebandyförbundet, om att dessa förbund skall få placera idrottsmän som av dessa förbund bedömes befinna sig på nationell elitnivå (allsvenskan) på de mest eftersökta studieplatserna landet har.

Och här handlar det inte om specifika idrottsutbildningar utan ordinarie studieplatser på alla typer av utbildningar. Och denna rätt skall förbunden ha även om idrottsmännen inte kan hävda sig i konkurrensen med andra sökande. Enda kriteriet skall vara att de bedömes kunna ha möjlighet att genomföra de aktuella studierna. Detta anses nämligen gynna idrotts­för­bun­dens rekrytering.

Ett sådant sätt att i gengäld utestänga andra mera kvalificerade sökande är en grav orättvisa gentemot övriga ungdomar i landet. Systemet är orimligt.

Som prejudikat är det dessutom allvarligt. Det öppnar för motsvarande rättigheter för andra allmänt uppskattade organisationer – politiska ungdoms­förbund, kulturorganisationer, schack- och bridgeförbund, folkdanslag etc.

Principen bör vara att den som bedöms vara mest lämpad att genomgå studier också antas till utbildningen. Andra kriterier bör avvisas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmåner för idrottsmän vid universiteten.