Företagsstöd och arbetsgivaravgifter

Motion 1998/99:Fi206 av Inger Strömbom m.fl. (kd, fp, m, M)

Sveriges långsiktiga konkurrenskraft försvagas av
snedvridande företagsstöd. En växling av företagsstöd mot
sänkta arbetsgivaravgifter skulle öka sysselsättningen och
bidra till att konkurrens sker på lika villkor.

Att beskatta företag för att sedan ge tillbaka pengarna i form av bidrag till
investeringar och nyanställningar har flera nackdelar. Företagsstöden sned-
vrider konkurrensen. Lönsamma företag kan förlora marknadsandelar till
offentligt subventionerade konkurrenter.

Vidare krävs en omfattande offentlig administration för att välja ut vilka
företag som ska subventioneras, dela ut bidragen och övervaka eventuellt
fuskande. Dessutom tvingas de stödsökande företagen lägga ned stora
resurser på att ansöka om bidragen.

Företagsstöden kan också locka företagen till långsiktigt felaktiga
satsningar. De offentliga stöden fördelas till vissa specifika ändamål. Om en
viss investering är subventionerad lockas företagen från andra investeringar
de annars skulle ha genomfört.

Slutligen skapas också samhällsekonomiska effektivitetsförluster när
skatterna höjs för att finansiera stöden. Dessa uppstår på grund av att
förtjänsten av arbete och investeringar minskar. I ESO-rapporten Företags-
stödet - vad kostar det egentligen? uppskattas denna förlust till mellan 30-50
procent av skatteuttaget.

I september 1995 tillsattes en kommitté med uppgift att se över de statliga
företagsstöden och föreslå möjliga alternativ. Kommittén menade att en
växling av stöden mot sänkta arbetsgivaravgifter inte skulle ha några större
positiva effekter, eftersom arbetsgivaravgiftssänkningen endast kunde bli
marginell. Orsaken till denna bedömning var att Företagsstödsutredningen
beräknade att stöden endast uppgick till 6 miljarder kronor per år, vilket är
fel. Denna summa skiljer sig betydligt från andra beräkningar. Exempelvis
visade tidigare nämnda rapport från ESO att det statliga företagsstödet
uppgick till cirka 50 miljarder kronor per år.

Den främsta anledningen till att siffrorna skiljer sig åt är att Företagsstöds-
utredningen exkluderade de flesta av de arbetsmarknadspolitiska stöden.
Kommittén konstaterade också att en avveckling av de arbetsmarknads-
politiska företagsstöden inte skulle ge utrymme för en sänkning av
arbetsgivaravgiften. Orsaken ansågs vara att alternativet till stöden är att
staten måste betala ut arbetslöshetsersättning och därmed sker ingen
nettobesparing.

Rapporten Undanträngningseffekter på arbetsmarknaden från Riksdagens
revisorer visade att åtgärder som ALU, API och beredskapsarbeten har stora
undanträngningseffekter. Exempelvis konstaterades att för varje 100 API-
platser trängs 95 ordinarie jobb ut. Det innebär att nästan hela kostnaden för
denna åtgärd skulle bli en nettobesparing om API-platserna drogs in. Både
ALU och beredskapsarbeten har undanträngningseffekter på över 75 procent.

En undersökning av starta-eget bidraget som genomförts av AMS visar att
det utnyttjas till 46 procent av individer som även utan stödet skulle öppnat
eget. Ytterligare 36 procent uppger att de kanske skulle startat utan stöd.
Endast 17 procent av dem som erhöll bidraget ansåg att det hade avgörande
betydelse. Bidraget utnyttjas till stor del i branscher med låg lönsamhet och
stagnerande sysselsättning. Det leder till att existerande företag konkurreras
ut av nystartade och statligt subventionerade företag. Vidare stimuleras
branscher med dålig utvecklingspotential, dvs strukturomvandling försvåras.
Kreditgarantier bör i stället i vissa fall kunna lämnas nyföretagare inom
ramen för de krediter som lämnas nya företag av Almi.

En indragning av rekryteringsstödet torde innebära en ren nettobesparing.
Stödet ges till företag som anställer långtidsarbetslösa. Bidraget förändrar
inte antalet sysselsatta, utan påverkar endast vilka som får jobb. En
avveckling av stödet skulle inte betyda att fler personer blev arbetslösa.

Det finns även stora besparingar att göra inom arbetsmarknads-
utbildningen. Nära hälften av kostnaderna för utbildningen utgörs av
kostnader för lärare och utbildningsmaterial. Ersättningen till de arbetslösa
utbildningsdeltagarna utgör alltså inte hela kostnaden. Dessutom har flera
undersökningar visat att öppet arbetslösa har större möjligheter att få jobb än
de som genomgår arbetsmarknadsutbildning.

En grundlig genomgång av företagsstöden visar att besparingar är möjliga.
Besparingarna skulle ge utrymme för sänkta arbetsgivaravgifter, vilket i
motsats till företagsstöden inte skulle snedvrida konkurrensen mellan företag,
eftersom effekten av stöden i sig är ringa.

En annan effekt som inte fått samma uppmärksamhet är att storleken på
andelen arbetslösa i arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar lönebild-
ningen. Om antalet arbetslösa i åtgärder når den omfattningen att den öppna
arbetslösheten hamnar under jämviktsarbetslösheten kommer det att innebära
en press uppåt på löner och priser. Då Sverige nu har ett inflationsmål, vilket
innebär att Riksbanken kommer att strama åt, så leder således detta till ökad
total arbetslöshet. För omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av
stöd kommer alltså att öka den totala arbetslösheten.

Stödpolitiken leder till snedvridning av konkurrensen. Denna uppfattning
delas av Småföretagsdelegationen som i sin förslagskatalog (SOU1998:94)
föreslår att varje gång offentligt stöd utgår bör stödgivaren tydligt visa hur
konkurrensen påverkas.

Vidare skapar den nuvarande stödpolitiken felaktiga incitament både för
företag och arbetskraft. I nuvarande utformning leder arbetsmarknads-
politiken till ökad arbetslöshet.

Finansutskottets majoritet avstyrkte en liknande motion under föregående
riksmöte (Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU1) med motiveringen att
regeringen har aviserat att de kommer att arbeta vidare med frågor som berör
bland annat skatteväxling. Några förslag i den riktningen har ännu inte
kommit från regeringen. Vi menar att skälen för förändring av stödpolitiken
kvarstår.

En parlamentarisk utredning bör därför tillsättas med uppdrag att analysera
i vilken mån sänkta arbetsgivaravgifter är ett bättre alternativ än vissa av de
nu i olika former förekommande företagsstöden.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda möjligheterna att växla företagsstöd mot sänkta
arbetsgivaravgifter.

Stockholm den 27 oktober 1998

Inger Strömbom (kd)

Inga Berggren (m)

Kenth Skårvik (fp)

Holger Gustafsson (kd)

Ola Karlsson (m)

Kerstin Heinemann (fp)