Företagsbot

Motion 1990/91:Ju622 av Anders Svärd m.fl. (c)

Redan när förslaget till lag om företagsbot
lagrådsgranskades utsattes detta för mycket stark kritik.
Främst gällde kritiken lagtextens oklara och öppna
formuleringar. Eftersom majoriteten i riksdagen tog alltför
liten hänsyn till den kritik som riktades mot lagförslaget
kom lagen att få alltför mycket karaktär av ramlag. Detta
är inte godtagbart när det gäller en lag inom straffrättens
område.

Lagens utformning är vidare sådan att betydande
svårigheter kan förutses när den skall tillämpas. Detta gäller
både i fråga om gränserna för tillämpningsområdet och de
skönsmässiga bedömningar som domstolen i varje enskilt
fall måste göra. Lagen ger inte heller den enskilde tillräcklig
vägledning för bedömningen av om hans beteende kommer
att anses vara laglydigt eller ej. Enligt vår mening
tillgodoser lagen om företagsbot inte ens elementära
rättssäkerhetskrav.

Givetvis är det angeläget att näringsidkare som sätter sig
upp mot samhällets regler drabbas av sanktioner som är
kännbara. Lösningar som bör övervägas i stället för lagen
om företagsbot kan avse strängare straff mot
näringsidkaren som fysisk person, skärpningar i fråga om
förverkande, skadestånd, vite och sanktionsavgifter. Ett
utvidgat skadeståndsansvar i förening med särskild talerätt
för det allmänna hör också hit. Grundläggande för
rättssäkerheten är emellertid att eventuella skärpningar
sker i vedertagen straffrättsordning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av lagen om
företagsbot.

Stockholm den 21 januari 1991

Anders Svärd (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c)

Martin Olsson (c)

Stina Eliasson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Birger Andersson (c)

Rosa Östh (c)

Hugo Andersson (c)

Karin Starrin (c)

Kjell Ericsson (c)