Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkinitiativ skall behandlas med förtur i översynen av regeringsformen.

Motivering

Riksdagen har uppdragit år regeringen att återkomma med förslag till lagstiftning som ger medborgarna rätt att få till stånd en folkomröstning om 10 % av de röstberättigade såönskar. Bakom förslaget ligger de erfarenheter som vunnits under de år som lagen om kommunala folkomröstningar gällt. Möjligheten att få en fråga prövad föreligger sedan 1994 om minst 5 % av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna så kräver det. Trots att dylika krav rests åtskilliga gånger har det oftast inte lett fram till en folkomröstning. Detta kan självfallet hänga samman med att frågans karaktär varit av den arten att en folkomröstning inte ansetts lämplig - men det kan också hänga samman med ovana, misstänksamhet eller ogillande rent allmänt av folkomröstningar som en del i den lokala beslutsprocessen.

Ett tvingande krav på folkomröstning är självklart inte helt enkelt att införa, om det inte finns några möjligheter till avgränsningar. I syfte att erhålla ett underlag för en framåtsyftande diskussion om lokala folkomröstningar och för att sedan kunna ge väljarna ett tydligt mandat, begärde riksdagen att regeringen skulle bereda och återkomma med förslag i frågan. Efter diverse turer har en departementsskrivelse tillkommit och remissbehandlats. Utifrån den skrivelsen har förutsättningar inte funnits att föra en grundlig diskussion under remissperioden kring en lagstiftning som säkrar medborgarnas rätt att få delta i den lokala beslutsprocessen under vissa förutsättningar. En sådan förutsättning som angivits av riksdagen är att 10 % av de röstberättigade undertecknat kravet på folkomröstning. Andra frågor har inte reflekterats.

Av direktiven till översynen av regeringsformen framgår att frågan om kommunala folkomröstningar ska ingå i uppdraget. Avsikten med detta kan aldrig vara att denna fråga ska behandlas som en grundlagsfråga. Snarare måste man väl se detta som en möjlig väg att ta hand om en fråga som regeringens hantering gjort omöjlig. Utifrån detta synsätt och utifrån att riksdagen vid ett flertal tillfällen såväl kritiserat regeringens handläggning som uttalat förväntningar i frågan är det rimligt att denna fråga hanteras med förtur av utredningen. Detta bör ges regeringen till känna.