Energifrågor
Motion 1989/90:N446 av Olof Johansson m.fl. (c)
Motion till riksdagen
1989/90:N446
av Olof Johansson m.fl. (c)
Energifrågor
I. Sammanfattning
Utgångspunkten för centerpartiets energipolitik är de nära sambanden mellan
energianvändning, ekonomisk utveckling och miljö. I motionen konstateras
att det är nödvändigt för en långsiktigt hållbar utveckling att såväl nationellt
som globalt ställa om energisystemet mot energihushållning och utnyttjande
av förnybar energi.
Huvudpunkterna i centerns energipolitik kan sammanfattas enligt följande:
- Lägre energianvändning genom energihushållning och hög effektivitet i såväl
produktion som användning av energi
- Ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en
uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och
miljövänliga energikällor
- Avveckling av kärnkraften
I motionen konstateras att regeringen på intet sätt följer upp de energipolitiska
besluten om en förnyelse av energisystemet i konkret handling. Mot
denna bakgrund föreslås i motionen en förnyelseplan med ett konkret åtgärdsprogram
som visar att fastlagda energi- och miljömål är förenliga och
kan genomföras om den politiska viljan finns. Åtgärdsprogrammet skapar
förutsättningar för att besluten om avvecklingen av kärnkraften, bevarandet
av de fyra stora älvarna och koldioxidtaket kan genomföras utan att sysselsättning
och välfärd hotas.
Målet för förnyelseplanen är att - genom energihushållning, effektivare
energianvändning, effektivare el- och värmeproduktion samt ökad användning
av förnybar energi - långsiktigt nå en slutlig energianvändning på ca 300
TWh, varav ca 100 TWh el och därmed en balanserad pris- och kostnadsutveckling
på elområdet. Detta möjliggörs med följande åtgärdsprogram:
* Riktlinjer för kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan för
kärnkraften upprättas. Avvecklingen kan inledas genom att reaktorerna i
Barsebäck och Ringhals 2 tas ur drift så snart det är möjligt bl.a. av juridiska
skäl.
* Förutsättningar skapas för uppbyggnad av en energimarknad med många Mot. 1989/90
aktörer genom ökad konkurrens, effektivare energianvändning och utnytt- N446
jande av förnybar inhemsk energi
* Begränsad introduktion av naturgas
* Inrättande av energins utvecklingsfond, finansierad med en avgift på 2
öre/kWh el. Detta skapar långsiktigt en årlig resurs på ca 2 miljarder kr. I
inledningsskedet är intäkterna ca 2,5 miljarder kr. Fonden är tillgänglig för
alla, dvs. stöd kan ges till aktuella projekt oavsett vem som är beställare
* Riktlinjer för en miljöanpassad energibeskattning fastläggs som bygger på
punktbeskattning, koldioxidskatt och stimulerar effektiv användning och
produktion av energi, utnyttjande av inhemsk förnybar energi som biobränslen,
vind, sol samt avskaffande av mervärdeskatten på energi
* Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel skall användas för
odling av bl a energiskog och energigrödor, t.ex. som råvara för en inhemsk
produktion av alternativa drivmedel, biobränslen m.m.
* Byggande av fullskaleanläggningar för produktion av bioetanol avsett som
drivmedel. Bioetanol befrias från skatt
* Möjligheter till stöd för avancerade energiprojekt öppnas och 100 milj. kr.
avskiljs från energins utvecklingsfond för detta ändamål.
* Direktverkande el skall inte tillåtas i nyproducerade bostäder och lokaler
samt krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter i de fall elström
i nyproduktion används för uppvärmning i luft- och vattenburna värmesystem.
* Statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.
Inledning
Det finns ett mycket nära samband mellan ekonomisk utveckling, sysselsättning,
energianvändning och en god miljö. Den övergripande målsättningen
måste därför vara att varje energikälla som skall användas i större omfattning
och under längre tid måste ingå i naturens eget energikretslopp. Uppfylls
inte detta krav kommer såväl den ekonomiska tillväxten att förkvävas
som omfattande miljöskador att uppstå.
Förbränning av icke förnybara (fossila) energislag som kol, olja och naturgas
innebär en mycket kraftig påverkan på miljön genom de ökande utsläppen
av bl.a. koldioxider, kväveoxider och svaveldioxider. Den ökande koldioxidhalten
medför temperaturökningar, som efterhand på ett drastiskt sätt
kan förändra vårt klimat och därmed förutsättningarna för allt mänskligt liv.
Koldioxidproblemet är en global företeelse och det är nödvändigt att varje
land bidrar till att minska förbränningen av fossila bränslen. En övergång
från olja till kol har i dessa hänseenden en negativ effekt. Förbränning av
biobränslen ger inte sådana effekter på den omgivande naturmiljön. Lika
mycket koldioxid som binds vid återväxten frigörs vid förbränningen, förutsatt
att avverkning och tillväxt balanseras.
Detta innebär att - för en ekologiskt hållbar utveckling - den ekonomiska
tillväxten i framtiden måste vara mindre energikrävande än tidigare. En effektiv
energianvändning och övergång till förnybar energi måste därför ut
göra huvudinriktningen i globala och nationella energiplaner om en långsik- Mot. 1989/90
tig miljömässig och ekonomiskt hållbar utveckling skall kunna åstadkom- N446
mas. Samhällets åtgärder måste därför inriktas på att främja ökad användning
av förnybar energi och effektivare energianvändning.
Modern teknik ger stora möjligheter för effektivare energianvändning,
vilket ofta är ekonomiskt lönsamt eftersom energieffektiva lösningar vanligen
innebär minskade kostnader. Genom en kraftfull satsning på effektivare
energianvändning, kan Sverige liksom andra länder få den tid som krävs för
att hinna utveckla ett lågenergisamhälle baserat på i huvudsak förnybara
energikällor, vilket måste vara grunden för de globala och nationella energisystemen
i framtiden.
En säker, ekologiskt riktig och ekonomiskt livskraftig energitillförsel, som
kan underlätta en rättvis utveckling, är en absolut nödvändighet och möjlig
att bygga upp. Detta förutsätter dock en medveten politisk vilja och avsevärt
större framtidsansvar än vad majoriteten av politiska beslutsfattare hittills
har förmått visa.
De konkreta politiska åtgärderna måste därför ha en klar långsiktig inriktning
och fullfölja fattade beslut i enlighet med fastlagda energi- och miljöpolitiska
mål. Detta innebär även att reformer på andra politikområden inte
får ges en sådan inriktning att fastlagda energi- och miljöpolitiska mål äventyras.
Det krävs bl.a. beslut som skapar de reella förutsättningarna för en
energimarknad med många och oberoende aktörer, där energihushållning,
effektiv energianvändning och utnyttjande av förnybar och miljövänlig
energi stimuleras inom ramen för en fungerande social och miljöanpassad
marknadsekonomi.
Av central betydelse för att nå de energipolitiska målen är de ekonomiska
incitamenten och styrmedlen. Skatter och avgifter måste utformas så att de
främjar utnyttjandet av förnybara och miljövänliga energislag. Den av miljöskäl
och samhällsekonomiska skäl motiverade förnyelsen av energisystemet
måste även bli privatekonomiskt fördelaktig. Det måste även bli lönsamt
för den enskilde att spara och hushålla samt använda förnybar energi.
Det är bättre att genom ekonomiska stimulanser och styrmedel åstadkomma
en eftersträvad utveckling än genom förbud och reglering.
En medveten politik enligt centerpartiets modell för övergång till förnybar
energi och effektivare energianvändning är den bästa garantin för både en
positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö. En energipolitik, som är ensidigt
inriktad på att främja ökad energitillförsel, kommer att leda till krav på
allt större investeringar för att förebygga skador på miljön och till slut nå en
nivå där dessa kostnader inte längre kan bäras. Samhällsekonomin kommer
att kollapsa i försöken att åtgärda uppkomna miljöskador.
Utvecklingen i t.ex. Japan har visat att påståendet att ekonomisk utveckling
förutsätter ökad energianvändning är en myt. En långsiktig, stabil ekonomisk
utveckling och ökande välfärd förutsätter i stället en kontinuerligt
minskande energitillförsel av icke förnybar energi. Vid en ökande energianvändning
kommer det att krävas investeringar i allt dyrare energiproduktion
med ett allt högre pris på energi som följd. Det är därför av såväl ekonomiska
som miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken både på kort
och lång sikt inriktas på övergång till förnybar energi och effektivare ener- 12
gianvändning. Vi utvecklar i en särskild motion vikten av och åtgärder för
en effektivare energianvändning.
En sådan politik skapar i sin tur förutsättningar för en balanserad prisutveckling
på energi och underlättar därmed en positiv ekonomisk utveckling
och en konkurrenskraftig svensk industri. Ekonomiska styrmedel som premierar
utnyttjande av förnybar energi och effektivitet i användning och produktion
kommer långsiktigt att vara en fördel för den svenska industrin.
Energi- och miljöpolitiska mål
Riksdagen beslutade 1980 att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010
(proposition 1979/80:170, NU 1979/80:70). Vidare har riksdagen beslutat att
avvecklingen skall inledas med att två reaktorer - en i RinghalsverV et och
en i Barsebäcksverket - tas ur drift 1995 och 1996 (proposition 1987/88:90,
NU 1987/88:40).
Riksdagen har även beslutat att de fyra stora älvarna, Torne älv, Kalix älv,
Pite älv och Vindelälven ej skall vara prövbara för utbyggnad (proposition
1985/86:3, BoU 1986/87:3).
Riksdagen har också beslutat att som ett nationellt delmål bör inte koldioxidutsläppen
öka utöver den nivå de har i dag (proposition 1987/88:85,
JoU:23).
II Kärnkraften, energipolitiken och
socialdemokratin
Den socialdemokratiska energipolitiken före regeringsskiftet 1976 var storskalig
och produktionsinriktad. De energipolitiska beslut som då fattades innebar
bl.a. att världens mest omfattande kärnkraftprogram per capita antogs
- ett program som den socialdemokratiska regeringen drev igenom med
stöd av en politisk majoritet i riksdagen. Den oförbehållsamma tron och
massiva satsningen på kärnkraft och användning av fossila bränslen som kol
och olja parades samtidigt med en djup misstro mot möjligheterna att hushålla
med energi och introducera inhemsk förnybar energi såsom t.ex. inhemska
bränslen.
Centerpartiet motsatte sig av miljö- och säkerhetsskäl utnyttjande av
kärnenergi för civil energiproduktion och partiets energipolitik förlöjligades
av kärnkraftspartiernas företrädare. ”Centern tror att man kan basera energiförsörjningen
på kottar och pinnar” hette det bl.a. Följderna av en kärnkraftavveckling
skulle bli katastrofala för sysselsättning och välfärd, menade
man. "Med centerns energipolitik kommer vi att få återgå till backstugusittarnas
och de flämtande sterarinljusens Sverige”, uttalade kärnkraftförespråkarna
tvärsäkert.
Ölyckan i Harrisburg
Lovsången till kärnkraften fick ett abrupt slut när olyckan i Harrisburg inträffade.
Den efterföljande folkomröstningen och riksdagens beslut innebar
också att kärnkraften skulle vara avvecklad senast år 2010. 13
Mot. 1989/90
N446
Energipolitikens mål Mot. 1989/90
N446
Riksdagen har sedermera, i flera energipolitiska beslut under 1980-talet,
preciserat de mål som skall styra energipolitikens inriktning. De gällande
riktlinjerna för energipolitiken bygger ursprungligen främst på den inriktning
som lades fast när 1981 års energipolitiska beslut togs av riksdagen på
förslag av den dåvarande centerledda regeringen. I de propositioner som
den socialdemokratiska regeringen därefter lagt har dessa riktlinjer i princip
upprepats, vilket föredraganden särskilt understryker i proposition
1984/85:120 med förslag om riktlinjer för energipolitiken som låg till grund
för 1985 års energipolitiska beslut.
De energipolitiska besluten och framförallt kärnkraftavvecklingen började
dock efterhand att ifrågasättas av framförallt industrins företrädare. I
april 1986 inträffar olyckan i Tjernobyl och opinionen mot användning av
kärnkraft växer kraftigt igen.
Från centerpartiets sida ställde vi krav på omedelbara åtgärder för att inleda
avvecklingen med en urdrifttagning av Barsebäck och Ringhals 2. Riksdagens
majoritet avstyrkte dessa krav med hänvisning till att en utvärdering
av olyckans konsekvenser för det svenska kärnkraftprogrammet skulle ske.
Miljö- och energiministern gav dock i tal och artiklar uttryck för till synes
kraftfulla ambitioner i syfte att förändra energipolitikens inriktning. I en
DN-artikel den 2/10 1986 framhöll Birgitta Dahl att ”vi har inom den närmaste
tiden en historisk möjlighet att, efter år av konflikter på energiområdet,
åstadkomma en nationell samling kring en förändring av vårt energisystem.
Då kan vi inte fantasilöst och fastlåst bygga vidare på den traditionella
energikulturen.” Miljö- och energiministern fortsatte: ”Vi måste spänna bågen
högre och anstränga oss till det yttersta både när det gäller hushållning
och nya alternativ.” Alla måste ställa upp på denna uppgift - politiska partier,
folkrörelser, myndigheter, kraftföretag, industrin, kommuner, forskare,
tekniker etc - fastslog Birgitta Dahl. ”De av oss som sviker förväntningarna
kommer att förverka sitt förtroende hos människorna.”
Birgitta Dahl angrep också i en DN-artikel den 26/1 1987 både kärnkraftförespråkare
och kärnkraftmotståndare. ”Det är konstigt att så många människor
på det här området är alldeles förstockade. Ibland kallar jag dem för
jesuiter och de sista dagars heliga”.... ”Vi står nu faktiskt inför en historisk
möjlighet att vända det här skeppet och den möjligheten bör vi ta”...”Korn
igen senare så skall ni få se att vi vågar vända upp och ned på saker och ting
på energiområdet”.
Ännu i 1989 års budgetproposition gällde de riktlinjer med i princip
samma formuleringar som antagits 1981 och med följande lydelse:
Riktlinjerna för energipolitiken innebär att samhällets behov av en billig och
säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största
möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning
skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om
miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall
användas under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sista reaktorn
tas ur drift.
Den socialdemokratiska regeringen har således fram till regeringsombild
14
ningen 1990 i ord ställt sig bakom målsättningen att en omställning av energi- Mot. 1989/90
systemet mot energihushållning och utnyttjande av förnybar energi skall ske N446
samtidigt som kärnkraften avvecklas.
90-talsprogrammet
Den socialdemokratiska partistyrelsen hävdar däremot i det s.k. ”90-talsprogrammet”,
som presenterades under 1989, att riksdagens energi- och miljöpolitiska
beslut innebär skarpa målkonflikter. I ”90-talsprogrammet” hävdas
att dessa beslut innebär stora problem att fullfölja kärnkraftavvecklingen.
De beslut som avses är att två reaktorer skall avvecklas 1995-96,
konkurrenskraften för den elintensiva basindustrin skall bibehållas, koldioxidutsläppen
inte får öka samt att ingen utbyggnad av de fyra stora älvarna
får ske.
1 den politiska debatten har kritiker av den socialdemokratiska regeringens
energipolitik, bl.a. från konservativt håll, citerat 90-talsprogrammets redovisning
av riksdagens beslut med syftet att ytterligare förstärka bilden av
att de fattade besluten är motstridiga i syfte att få till stånd en omprövning
av något eller några av de fastlagda målen. De politiska mål som då ställs
mot varandra är följande:
* Avveckling av kärnkraften
* Ingen utbyggnad av de fyra stora älvarna
* Koldioxidutsläppen får inte öka
* Tryggad sysselsättning
Det grundläggande syftet för dessa debattörer är att försöka utnyttja splittringen
inom regeringen och socialdemokratin i synen på energipolitikens inriktning
med åtföljande handlingsförlamning. Målsättningen är också att
övertyga den allmänna opinonen om att målen är oförenliga och nya beslut
fattas och då avses oftast kärnkraftavvecklingen, men även besluten att bevara
de fyra stora älvarna och taket för koldioxidutsläppet.
De fyrås gäng
Splittringen inom regeringen och det socialdemokratiska partiet blev också
helt uppenbar när man tvingades tillsätta en särskild grupp bestående avfyra
personer; statsministern, ansvarigt statsråd och LO-ledningen. Den regeringsombildning
som genomförts därefter kan inte tolkas på annat sätt än
att den storskaliga och kärnkraftvänliga linje som LO-ledningen drivit också
numera är regeringens.
I realiteten innebär det ett erkännande av att positiva uttalanden i propositioner
och av regeringsföreträdare angående nödvändigheten av en förnyelse
av energisystemet med en ökad användning av inhemsk förnybar
energi och effektivare energianvändning inte varit allvarligt menade. De var
uppenbarligen bara ett led i strävandena att försöka dölja att man i grunden
har samma synsätt som präglade 1970-talets socialdemokrati.
15
Ny kärnkraftdebatt Mot. 1989/90
N446
Det har nu emellertid förflutit snart fyra år sedan olyckan i Tjernobyl. Konsekvenserna
av olyckan börjar falla i glömska och debatten kring kärnkraftens
risker blir allt mindre. Detta skapar på nytt ett utrymme för kärnkraftens
anhängare att ifrågasätta avvecklingsbeslutet av t ex miljöskäl, sysselsättningsskäl
eller ekonomiska skäl beroende på vilka intressen man representerar.
Debatten om vilka miljö- och säkerhetsrisker användning av kärnenergi
medfört har på nytt ebbat ut.
I uttalanden och artiklar argumenterar nu företrädare för forskningsinstitutioner,
storindustri, fackförbund, myndigheter m.fl. allt intensivare för att
de gällande riktlinjerna skall rivas upp och nya riktlinjer för energipolitiken
antas. Mer eller mindre explicit uttalad är målsättningen för dessa debattörer
att få riksdagen att ändra beslutet att kärnkraften skall avvecklas.
Ett exempel på denna argumentering är en artikel i DN den 9/1 1990 av
Vattenfalls generaldirektör. I artikeln sägs som en självklarhet att energi,
ekonomi och miljömålen är oförenliga. Hela artikeln präglas av den traditionella
storskaliga syn där det är ett axiom att hög elanvändning är en förutsättning
för ekonomisk tillväxt och en avveckling av kärnkraften förutsätter
en massiv introduktion av fossileldad kondenskraft. Energisparande är farligt
eftersom för täta hus och dåligt ventilerade lokaler orsakar allergier och
andra besvär. Möjligheterna att utnyttja el effektivare finns knappast och en
lägre elanvändning skulle leda till sänkt levnadsstandard, misär etc. Artikelförfattaren
efterlyser avslutningsvis en energidebatt som innehåller mer
”realism än önsketänkande”. Han avser då förmodligen alla politiker, debattörer,
forskare och enskilda som ifrågasatt kraftbolagens syn och argumentering
och som förordat en decentraliserad energimarknad med många aktörer,
effektiv energianvändning och utnyttjande av inhemsk förnybar energi.
Artikeln är ett bland många exempel på en energidebatt liknande 1960- och
1970-talets.
Det primära för detta debattinlägg och andra liknande torde dock inte
vara omsorgen om miljön och samhällsekonomin, utan att förhindra att avvecklingsbeslutet
om kärnkraften genomförs. En avveckling av kärnkraften
och uppbyggnad av en energimarknad med många aktörer skulle medföra
att Vattenfall och övriga stora kraftbolag inte ensamma kan kontrollera utvecklingen
på energimarknaden.
Regeringsombildningen
Den genomförda regeringsombildningen har också inneburit att kärnkraftförespråkarna
nu ser uppenbara möjligheter att få en förändring av energipolitikens
inriktning och då framförallt beslutet om avvecklingen av kärnkraften
upprivet. Birgitta Dahl har som miljö- och energiminister i kraftfulla
ordalag, om än inte i handling, accepterat folkomröstningens resultat och
riksdagens beslut. Rune Molin har hittills inte aktivt ställt upp bakom riksdagens
beslut.
16
Budgetpropositionen
I årets budgetproposition tas inte energifrågorna upp utan där aviseras endast
att regeringen avser att återkomma hösten 1990 med en proposition
samtidigt som ett omfattande antal utredningar pågår. Regeringen aviserar
vidare att förslag skall läggas om en förändrad energibeskattning i samband
med etapp 2 i skatteomläggningen. Vi tar i en särskild motion upp anslagsfrågor
och andra frågor som budgetpropositionen nu föranleder.
De uttalanden som föredraganden dock gör innebär emellertid glidning
bort från den syn och de formuleringar som präglade 1981 års energipolitiska
beslut och även återgivits i följande propositioner. Föredraganden understryker
att ”den pågående omställningen av energisystemet har som syfte att
landets behov av energi varaktigt skall kunna tillgodoses på ett sätt som är
förenligt med samhällsekonomiska, sociala och miljöpolitiska mål. Centrala
inslag i omställningen är en avveckling av kärnkraften till år 2010, minskade
utsläpp av försurande och klimatpåverkande ämnen samt ett fortsatt skydd
för de fyra outbyggda huvudälvarna. En förutsättning för att omställningen
skall kunna genomföras är att tillgängliga energiresurser utnyttjas väsentligt
effektivare än i dagens system. Kravet på hushållning gäller i särskilt hög
grad användningen av el.”
Ickepolitiken
Den socialdemokratiska regeringspolitik som förts sedan regeringsskiftet
1982 innebär emellertid att de konkreta insatserna för att fullfölja de ovan
refererade riksdagsbesluten om målen för energipolitiken inte har följts upp
med åtgärder i syfte att förnya energisystemet och skapa förutsättningar för
en avveckling av kärnkraften.
Betecknande för regeringens politik på energiområdet under hela denna
period är i stället - såsom också framgår av budgetpropositionen - att nya
utredningar, nya handlingsprogram, nya arbetsgrupper, mer forskning och
mer utveckling beställs under förespegling av att man vill vidta kraftfulla åtgärder
för att främja en förnyelse av energisystemet.
1 realiteten har man fört en politik som drivit utvecklingen i motsatt riktning.
I stället för att främja introduktion och användning av inhemsk förnybar
energi har beslut fattats som försvårar en sådan utveckling. De konkreta
åtgärder som vidtagits på skatte-, energi- och miljöområdena är klart oförenliga
med de energipolitiska beslut som fattats och de många uttalanden som
t ex den förra energi- och miljöministern gjort.
Denna politik har medfört att utvecklingen på energiområdet går åt helt
motsatt håll med en ökad inlåsning i ett miljöstörande och storskaligt energisystem
och allt sämre konkurrensmöjligheter för t ex inhemska bränslen.
Exempelvis har nära 2 000 milj. kr. satsats på att öka produktionen av kärnkraftsel
genom bytet av ånggeneratorer och turbinrotor i Ringhals 2 samt
effekthöjningarna i Ringhals 1 och Forsmark 3. Dessa åtgärder har inget som
helst stöd i de inledningsvis redovisade riktlinjerna för energipolitiken och
strider mot riksdagens övergripande energibeslut. Däremot har regeringen
föreslagit neddragningar i anslaget till utbyggnaden av kraftvärme, som har
en hög utnyttjandegrad av använd energiråvara. 17
Mot. 1989/90
N446
Exempel på åtgärder som direkt motverkat förnyelsen är indragningen av Mot. 1989/90
investeringsstödet till större eldningsanläggningar för inhemska bränslen och N446
förprojektering och investeringar i små vattenkraftverk som upphörde i och
med utgången av 1986. Detta medförde att riksdagen i anledning av motioner
från centern hemställde om förslag med stödåtgärder för inhemska
bränslen. Regeringen vidtog emellertid ingen åtgärd i anledning av riksdagens
beslut. Stödet till kommunal energirådgivning upphörde i och med utgången
av år 1985. Energisparbidrag beviljas inte från och med den 1/7 1987.
Investeringarna i kraftvärmeutbyggnaden har dragits ned. Det mest långtgående
beslutet ur dessa synpunkter är dock riksdagens beslut om införande
av moms på energi. Samtidigt har dock betydande resurser satsats på kärnkraften.
Den totala nominella investeringen i programmet är i storleksordningen
50 miljarder. Det mest anmärkningsvärda är att man trots beslutet
om avveckling valt att byta ut ånggeneratorerna i Ringhals 2 till en kostnad
på över 1 miljard kr.
Av budgetpropositionen framgår vidare att regeringen bedömer att den
totala slutliga energianvändningen skall öka med 10 TWh 1990 och 1991.
Detta tyder på att regeringen inte har för avsikt att vidta några avgörande
åtgärder syftande till att effektivisera energianvändningen. Regeringen är
även på väg att helt rycka undan marknaden för biobränslen genom att tillåta
en allt större naturgasintroduktion. Användningen av inhemska bränslen
minskar. Föredraganden ser vidare mer påtagliga satsningar på energiskog
och energigrödor som möjliga först i slutet av 1990-talet. Installerad kraftvärme
utnyttjas långt under sin potential. Regeringen har slutligen medgivit
att effekten i Ringhals 1, Forsmark 3 och Oskarshamn 3 höjs och att produktionskapaciteten
ökas med 1,6 TWh totalt.
1990 års budgetproposition är därmed ett tydligt exempel på skillnaden
mellan de mål den socialdemokrtiska regeringen bekänt sig till och den politik
som förts.
Skillnaden mellan regeringens deklarationer och dess handlingar på det
energipolitiska området kan antingen ha sin grund i att regeringen medvetet
vill förhindra att fastlagda energipolitiska beslut genomförs, alternativt inte
kan motstå de krav som ställs av de dominerande aktörerna på energimarknaden.
Den kan också vara betingad av motsättningar inom regeringen och
kampen mellan de intressen som t.ex. företräder kortsiktigt ekonomiskt tänkande
och de som företräder ett mer långsiktigt. Klart är att nödvändiga beslut
som syftar till att förnya energisystemet inte tas och möjligheterna att på
ett ekonomiskt och miljömässigt riktigt sätt genomföra kärnkraftavvecklingen
alltmer försvåras. Bristen på klara riktlinjer leder till att omställningen
avstannar. Ingen vet vilka förutsättningar som kommer att gälla. Berörda
aktörer har ofta redan drabbats av att regeringen låtit energimarknaden
utvecklas i en felaktig riktning.
Detta är mycket allvarligt. Förtroendet för den beslutade energipolitiken
undergrävs. Det blir efter hand helt omöjligt att få t ex kommunerna - som
har ett avgörande inflytande - att frivilligt göra insatser för energipolitikens
genomförande. De stora förluster som många kommuner gjort - på grund
av att de litat på att energipolitiken skulle fullföljas - försvårar alltmer samarbetet
mellan kommunerna och staten. 18
Skatteomläggningen
Energibeskattningens utformning är ett annat exempel på hur fattade politiska
beslut och regeringens konkreta agerande är på kollisionskurs. I propositionen
om energiskatter hösten 1983 uttalade regeringen:
* att oljan på sikt kommer att bli allt dyrare oavsett tillfälliga prisvariationer
* att en inte oväsentlig realprisstegring på oljeprodukter vid behov bör
åstadkommas genom skatteändringar och
* att inhemska bränslen skattemässigt skall gynnas framför andra bränslen.
Regeringen slog också fast att uttalandet var avsett att ge energianvändarna
klara besked om hur statsmakterna avser att utnyttja skattesystemet och att
riksdagen inte skulle ta ställning enbart till de aktuella skattesatserna utan
också till vilka riktlinjer som skall gälla för den framtida energiskattepolitiken.
Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag.
Den regeringspolitik som därefter förts har överhuvudtaget inte beaktat
de riktlinjer för energibeskattningen som riksdagen på regeringens förslag
har beslutat om. Det låga oljepriset har tillåtits slå igenom och marknadsförutsättningarna
för inhemska bränslen har ryckts undan. En betydande kapital-
och kunskapsförlust pågår inom sektorn inhemska bränslen, samtidigt
som oljeanvändningen ökar inom sektorn uppvärmning. Under hösten 1989
har också riksdagens majoritet mot centerpartiets vilja beslutat om betydande
förändringar i formerna för beskattning av energiområdet som går
stick i stäv med de fastlagda energi- och miljöpolitiska målen. Riksdagens
beslut innebär att energiområdet med vissa undantag beläggs med mervärdeskatt.
Förslaget om att momsbelägga energiområdet var en uppenbar eftergift
för folkpartiet från regeringens sida i syfte att få en riksdagsmajoriet för finansieringen
av skatteomläggningen. De propåer om moms på energi som
tidigare framförts har avvisats av socialdemokraterna. I proposition
1983/84:28 om energibeskattningen anför föredraganden omfattande argument
mot införande av moms. I propositionen understryks svårigheterna att
kombinera moms med punktskatter, de minskade möjligheterna att styra
energianvändningen inom industrin, problem för skatteadministrationen
m.m. Föredraganden konstaterar också att ”övergången till mervärdeskatt
på energi skulle allvarligast drabba låginkomstagare som företrädesvis bor i
hyreshus”.
I proposition 1989/90:50 argumenterar föredraganden i det närmaste på
ett helt motsatt sätt och kraven på likformighet i skattesystemet har helt fått
bestämma förslagens utformning. De invändningar föredraganden reste
1983 gällde uppenbarligen inte 1989.
En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokraterna och folkpartiet biträdde
regeringens förslag.
Enligt vår mening innebär riksdagens beslut att möjligheterna för samhället
att uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kraftigt försvåras, eftersom
möjligheterna att styra energianvändningen minskar liksom utrymmet
för miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik.
Energimoms innebär även att kostnader som idag bärs av konsumenterna
i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna. Den drabbar framförallt
boendet som också genom andra ökade pålagor får bära en stor del av
skatteomläggningen. Ökade boendekostnader medför behov av ökade bostadssubventioner.
vilket ökar transfereringarna i ekonomin. Skatteomläggningen
kommer genom mervärdebeskattningen av energi i konflikt med de
energi- och miljöpolitiska besluten och ger dessutom en oacceptabel fördelningspolitisk
profil.
Omläggningen av energibeskattningen innebär även att möjligheterna för
biobränslen kraftigt försämras, eftersom någon skatt nu normalt inte utgår
vid användningen av dessa bränslen. Förutom de energi- och miljökonsekvenser
cnergimomsen innebär är den ett direkt hot mot landsbygdens utveckling
och jordbrukets framtid. Den regionalpolitiska kommittén har
också föreslagit att biobränslen skall undantas från mervärdeskatt om energiområdet
skulle momsbeläggas. I en särskild motion krävde vi från centerpartiets
sida att biobränslen skulle undantas om regeringens förslag angående
energimoms skulle vinna riksdagens bifall. Riksdagen avslog motionen.
Centermotioner
I förhållande till de förslag som centerpartiet lagt, saknar således propositionen
den konkretion och framtidsinriktning som krävs för att ekologiskt riktig
förnyelse och omställning av energisystemet skall kunna ske. Centerpartiet
har i flera motioner väckt förslag på energiområdet och fortsatt kampen för
en förnyelse och omställning av energisystemet.
I motionerna har lagts förslag som syftat till att förstärka användningen av
inhemsk energi. Vi har betonat vikten av att skatter och avgifter på energi får
en utformning så att inhemska energikällor, energisparande och en effektiv
användning av energi gynnas. Vi har vidare krävt förstärkt stöd till energiforskning
och i särskilda motioner presenterat vår syn på oljeersättningen,
kolanvändningen, vattenkraften, alternativa drivmedel, försörjningstryggheten
på energiområdet, den kommunala energiplaneringen, utformningen
av lagen om kärnteknisk verksamhet, naturgas, Vattenfall, solenergin m.m.
I samband med 1985 års energipolitiska beslut presenterade centerpartiet
en partimotion (1984/85:2878), med vår syn på hur förnyelsen av energisystemet
skulle ske och avvecklingen av kärnkraften genomföras. Dessa krav
har sedan fullföljts i motioner under föregående mandatperiod
(1985/86 :N447,1985/86:N563 (Kärnkraftolyckan i Tjernobyl), 1986/87:N551
och 1987/87:N178 i anledning av proposition 1986/87:159). I dessa motioner
har vi utförligt redovisat vår syn på bl a hur avvecklingen av kärnkraften skall
genomföras. Vi har därvid betonat betydelsen av att avvecklingen omgående
inleds i syfte att skapa det nödvändiga utrymmet på energimarknaden för
att förnyelsen skall kunna komma till stånd. Vi har också i dessa motioner
kritiserat regeringen för att genom skilda beslut rycka undan grunden för att
den inhemska, förnybara och miljövänliga energin skall bli konkurrenskraftig.
Vi lade från centerpariets sida i samband med proposition 1987/88:90
förslag om ett särskilt åtgärdsprogram för en förnyelse av energisystemet
som vi tidigare presenterat (mot 1987/88:N38; NU 1987/88:40). I denna mo
Mot. 1989/90
N446
tion finns utförligt redovisat centerns syn och tidigare ställningstaganden så- Mot. 1989/90
väl i regeringsställning som i opposition. En utförlig redovisning finns även N446
över socialdemokraternas agerande i de energipolitiska frågorna. Vi har
även lagt motsvarande förslag till 1988/89 års riksmöte (mot 1988/89:N478).
Regeringens bristande vilja och oförmåga att i konkret handling följa upp
fattade energipolitiska beslut är mycket allvarlig. Förtroendet för den beslutade
energipolitiken undergrävs och i det vakuum som uppstår tar kraftbolagen
och industrin ledningen för en politik som syftar till en omprövning av
fastlagda mål och en återgång till ett traditionellt och storskaligt miljöstörande
energisystem.
Mot bakgrund av den pågående debatten om det framtida energisystemetet.
regeringsombildningen samt avsaknaden i årets budgetproposition av
förslag till åtgärder för förnyelse av energisystemet, återkommer vi med vårt
förslag till åtgärdsprogram för att fullfölja fastlagda energi- och miljömål.
1 denna motion presenteras, inför det energipolitiska beslut som avses fattas
hösten 1990, konkreta beslutskrav så att avvecklingen av kärnkraften
skall kunna inledas omgående och förnyelsen av energisystemet få reella förutsättningar.
Här föreslås ett konkret åtgärdsprogram som visar på möjligheterna
att förena fastlagda energi- och miljömål samt uttrycker en reell och
medveten politisk vilja att uppfylla besluten om:
* Avveckling av kärnkraften
* Ingen utbyggnad av de fyra orörda älvarna
* Inga ökade koldioxidutsläpp
* Trygg sysselsättning
III Centerns plan för förnyelse av energisystemet
Inledning
Allmänt
Centern presenterade 1987 en plan för förnyelse- och energisystemet och
föreliggande motion bygger på denna plan med de förändringar som är motiverade
av utvecklingen därefter.
Förnyelseplanen förutsatte en avvecklingsperiod på 10-15 år. Avvecklingen
genomförs stegvis med en direkt övergång till effektivare energianvändning
och förnybar energi. Avvecklingen skall vidare genomföras på ett
sådant sätt att användningen av kol och olja ej behöver öka utan efterhand
kan minskas.
Det bör också understrykas att avvecklingen av kärnkraften är en del i
förnyelsen av energisystemet. Urdrifttagning av reaktorer blir en logisk följd
på grund av att de inte behövs i det nya energisystemet.
Samtidigt vill vi framhålla att den energipolitik, som regeringen fört, avsevärt
försvårar möjligheterna att kunna genomföra omställningen av energisystemet
inom angiven tidsperiod. Avsaknaden av åtgärder, som stimulerar
förnyelsen och en effektivare energianvändning med en lägre total energianvändning
som följd, cementerar allt hårdare fast det befintliga elförsörj- 21
ningssystemet. Den socialdemokratiska ickepolitiken försvårar, förlänger Mot. 1989/90
och fördyrar den nödvändiga omställningen och riskerar därmed att förlänga N446
användningen av kärnkraften med de risker för miljö och människor det innebär.
De energipolitiska målen skall i första hand uppnås genom stimulanser
och frivilliga insatser tillsammans med att den sociala och miljöanpassade
marknadsekonomins incitament utnyttjas. Förbud och detaljinriktad reglering
av verksamheten kan endast accepteras som nödfallsåtgärder. Administrativa
styrmedel riskerar ofta att upplevas som byråkratiska och onödiga
och får ofta ej den effekt som avses.
Det är också angeläget för såväl företag, myndigheter, kommuner som enskilda
att statsmakterna ger möjligheter till en långsiktig planering och god
framförhållning som klart markerar vilken huvudsaklig inriktning pris- och
skattenivåer på energi skall ha. Man måste klart ange vilka långsiktiga stödmöjligheter
som finns och ange en markerad politisk vilja samt målsättningar
med fattade beslut. Den nuvarande osäkerheten om energisystemets
framtid skapar oro hos både enskilda och företag för stigande priser och brist
på energi genom att energianvändningen tillåts öka, vilket kraftföretag och
annan industri, fackförbund m fl tar som intäkt för att ifrågasätta de fattade
besluten.
Elanvändningen
Tillgången på el till ett rimligt pris är en viktig faktor för industrins utveckling.
Vi bedömer att industrins elanvändning totalt kommer att öka något,
vilket överensstämmer med industrins egen bedömning. Industrin kommer
att ha tillgång till den el som behövs.
De möjligheter till effektiviseringar som finns inom industrin och övrigsektorn
skall tas till vara.
Den eltunga industrins rätt till restitution av energiskatt måste utformas
så att den gynnar en effektivare användning av el.
Även efter kärnkraftsavvecklingen kommer direktverkande elvärme att
finnas kvar i befintligt bostadsbestånd. I samband med ombyggnad och
större reparationer bedöms betydande övergång ske till andra uppvärmningsalternativ.
Bättre isolering och värmeåtervinning kommer att väsentligt
sänka energibehovet för uppvärmning. I nyproducerade bostäder skall direktverkande
elvärme ej tillåtas och krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter
om elström utnyttjas för värme i luft- eller vattenburna värmesystem.
Vi föreslår att en energins utvecklingsfond inrättas (se nedan). Från fonden
kommer bidrag att ställas till förfogande för att stimulera till effektivare
energianvändning och ökad användning av förnybar energi.
Med föreslagna åtgärder bedöms elanvändningen för uppvärmning under
omställningsperioden minska från nuvarande 30 TWh 1988 (exkl avkopplingsbar
el och el till värmepumpar i fjärrvärmenät) till 10-12 TWh. Elvärme
skall på sikt i huvudsak användas i mycket energisnåla hus och i kombinerade
system där elen inte används under tider av hög belastning i elsystemet.
Hushållselen förutsätts minska något genom bl.a. nyttjande av energisnåla
lampor och hushållsmaskiner.
Vårt förslag innebär således att - genom effektiviseringar och val av andra Mot. 1989/90
uppvärmningsformer med en minskad andel elvärme inom övrigsektorn som N446
följd - elanvändningsnivån långsiktigt kan stanna vid ca 100 TWh. Den slutliga
elanvändningen, exkl. avkopplingsbar el och överföringsförluster, var
1988 drygt 120 TWh.
Elproduktionssystemct
Basen i elproduktionssystemet utgörs av vattenkraften. Parallellt med avvecklingen
av kärnkraften sker en omfattande satsning på kraftvärme och
mottrycksanläggningar, vilken till betydande del är småskalig. Ett effektivare
elproduktionssystem skapas genom den ökande samproduktionen av
elvärme jämfört med den kondenskraft som avvecklas. Okad användning av
gas och sänkning av drifttemperaturerna i fjärrvärmenäten ökar också utbytet
av el. Ytterligare tillskott av elproduktion erhålls genom en icke oväsentlig
utbyggnad av vindkraften och på sikt utnyttjande av solenergin.
Vårt förslag innebär att behovet av nytillkommande produktionskapacitet
begränsas i förhållande till kraftindustrins och politiska centralisters alternativ
med satsning på ny storskalig kondenskraft. Detta medför i sin tur att
den genomsnittliga kostnadsökningen för elproduktionen kan hållas nere. Ju
mindre behovet är av nytillkommande dyr elproduktion utöver den befintliga
billiga vattenkraften och kraftvärmen för att täcka elanvändningen,
desto lägre blir den genomsnittliga kostnaden för elproduktionen. Detta
gynnar konsumenten genom ett lägre elpris. I dagsläget subventionerar billig
vattenkraft nya dyra anläggningar, som t ex de två sista kärnkraftsreaktorerna
Oskarshamn 3 och Forsmark 3 med 10-15 öre per producerad kWh.
Bränsleanvändningen
Centerns förnyelseplan möjliggör att användningen av kol och olja ej behöver
öka. Efterhand skall den totala användningen av kol och olja i stället
minska genom effektiviseringar och en successiv utbyggnad av en marknad
för inhemska förnybara bränslen. Detta arbete intensifieras under omställningsperioden
och fortsätter även sedan kärnkraften utmönstrats ur energiförsörjningssystemet.
Ökad och effektivare användning av biobränslen och avfall ger ett totalt
energitillskott i storleksordningen 50 TWh utöver de ca 64 TWh som för närvarande
utnyttjas. Vi tar från centerpartiets sida upp möjligheterna att utnyttja
biobränslen i en särskild motion.
Vi föreslår inte någon omfattande användning av torv, eftersom brytningen
av torv är förenad med miljöproblem. Förgasning av torv direkt i
mossen är ett alternativ som bör utvecklas.
Naturgas
Naturgas introduceras i begränsad omfattning på ett sådant sätt att marknaden
för biobränslen inte störs. Detta innebär att naturgasen främst är ett alternativ
till energiförsörjningen i de tre storstäderna. Biobränslen måste
prioriteras framför naturgasanvändning. 23
Sol
Utvecklingen på solenergiområdet har under de senaste åren gått mycket
snabbt. Mot denna bakgrund bedöms att solvärmen under omställningsperioden
kommer att bli ett mycket konkurrenskraftigt alternativ som vid sekelskiftet
skulle kunna ge ett tillskott på ca 7 TWh för uppvärmning.
Vatten- och vindkraft
Vattenkraften utgör basen i det framtida elproduktionssystemet och bedöms
kunna svara för en genomsnittlig årsproduktion av minst 66 TWh. 1989 var
produktionen ca 70 TWh. Förbudet att bygga ut de fyra stora norrlandsälvarna
skall ligga fast.
Vindkraften bedöms kunna ge ett tillskott på 5-10 TWh kring sekelskiftet.
Transportsektorn
1 förnyelseplanen förutsätts även att de möjligheter till en effektivare och
lägre energianvändning som finns inom transportsektorn tas till vara. Användningen
av oljeprodukter måste av både ekonomiska skäl och miljöskäl
minskas och alternativa drivmedel tas fram. Stimulanser för att genomföra
en omfattande introduktion av bioetanol måste därför vidtas. På lite längre
sikt bedöms vätgasen kunna användas som drivmedel i större skala. Centerpartiet
tar i en partimotion upp behovet av en mer miljöanpassad trafikpolitik.
Ur såväl energi- som miljösynpunkt måste järnvägstrafiken främjas genom
ökad användning av t.ex. kombitrafik. Utvecklingen av nya, energisnåla
och miljövänliga motorer måste ges hög prioritet.
Tekniska förutsättningar
Datatekniken och dess möjligheter till effektiv styrning och övervakning är
en viktig förutsättning för genomförandet av förnyelseplanen. Däremot har
inte i planen vägts in någon ny, okänd teknik som förutsättning för att omställningen
av energisystemet skall kunna genomföras före sekelskiftet. Därefter
bedöms det vara realistiskt att räkna med bidrag från ny, idag inte prövad,
teknik.
Åtgärdsprogram för genomförande av förnyelseplanen
Målet för förnyelseplanen är att - genom energihushållning, effektivare
energianvändning, effektivare el- och värmeproduktion samt ökad användning
av förnybar energi - långsiktigt nå en slutlig energianvändning på ca 300
TWh, varav 100 TWh el. Detta möjliggörs med följande åtgärdsprogram:
Kärnkraftens avveckling
Riktlinjerna för kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan
för kärnkraften upprättas. Avvecklingen kan inledas genom att reaktorer i
Barsebäck och Ringhals tas ur drift så snart det är möjligt bl.a. av juridiska 24
Mot. 1989/90
N446
skäl. Riksdagen bör fatta ett principbeslut om avvecklingsplanen och begära Mot. 1989/90
att regeringen snarast återkommer med förslag till en särskild lag om avveck- N446
ling av kärnkraften. I övrigt tar vi upp vissa frågor om kärnkraften i en särskild
motion.
Elmarknadens aktörer
Enligt vår mening måste energipolitiken inriktas så att så många aktörer som
möjligt får möjlighet att delta i förnyelseprocessen av energisystemet på något
så när lika villkor. Självfallet ställs helt skilda krav på samhällets insatser,
beroende på vilken strategi man väljer för att avveckla kärnkraften.
Kraftbolagen förordar, uppenbarligen med regeringens goda minne, att
kärnkraften ersätts med en storskalig kolkondenskraftproduktion i syfte att
därigenom även i fortsättningen ha full kontroll över energimarknaden.
Centerpartiets modell bygger däremot på en strategi som syftar till ett
energisystem byggt på en kombination av effektivare energianvändning och
till väsentlig del småskalig energiproduktion baserad på inhemsk förnybar
energi.
1 det första fallet finns redan en organisation klar inom kraftföretagen och
industrin. Billig vattenkraft kommer att direkt få lämna bidrag för att täcka
kostnaderna för de nya kraftverksanläggningarna. Den totala resursåtgången
blir betungande och den framtida bränsleanvändningen flerfaldigt
större än i centerpartiets alternativ. En uppbyggnad av energisystemet enligt
industrins - och sannolikt även regeringens - modell kommer dock till synes
att kunna ske utan subventioner, eftersom kostnaderna täcks av vinster i befintliga
produktionsanläggningar och ökande elpriser.
Centerns modell innebär möjligheter för en mångfald intressenter på
energimarknaden. Samtidigt saknas då det direkta sambandet mellan aktörerna
och de resurser som tillgång på billig vattenkraft ger. Ett sådant energisystem
innebär att den nu monopolliknande energimarknaden luckras upp.
Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre energipriser
begränsas. Vårt förslag om uppdelning av Vattenfall skall bl a ses mot
denna bakgrund. Regeringen har hittills låtit kraftbolagen medvetet cementera
den nuvarande maktstrukturen på energimarknaden, vilket har medfört
att andra, från kraftbolagen oberoende aktörer, inte kunnat hävda sig. Centerns
förnyelseplan innebär att en differentierad energimarknad med många
aktörer kan utvecklas och detta kan mot bakgrund av den energipolitiska
utvecklingen under det gångna decenniet också ses som en demokratisk nödvändighet.
Energibeskattningen
En miljöanpassad och framtidsinriktad energibeskattning innebär således att
miljövänlig och förnybar energi gynnas på bekostnad av miljöförstörande
importerade energislag. I enlighet med de riktlinjer vi ovan redovisat bör en
överföring av skattebelastningen ske från arbetskraft till energi och råvaror
inom ramen för ett oförändrat skattetryck. En sådan omläggning av skatteuttaget
skapar incitament för hushållning med våra naturresurser och stimulerar
till ökande sysselsättning. 25
Detta innebär att vi förordar en konsekvent övergång till att skatter/avgif- Mot. 1989/90
ter på el och värme tas ut i produktionsledet för att stimulera till effektivise- N446
ring och begränsning av utsläpp i produktion, distribution och konsumtionsled.
Huvuddragen i det skattesystem som vi föreslår skall införas är följande:
1. Energi beläggs inte med moms utan skatte- och avgiftsuttaget pä energi
skall bygga på miljöanpassad punktbeskattning, kombinerat med miljöavgifter
och en koldioxidavgift på minst 25 öre/kg C02 som gynnar effektiviseringar
och användningen av inhemsk förnybar miljövänlig energi. Belastningen
på olika energislag måste därefter anpassas efter vilka möjliga
alternativ som står till buds.
2. Nuvarande konsumtionsbeskattning av el slopas och och ersätts av vattenkraftsskatt,
uranskatt och lika beskattning och avgifter på bränslen oavsett
om de används för värme eller elproduktion.
3. Avgifter införs på utsläpp av svavel och kväve i samband med förbränning.
4. Nuvarande skattesatser för bensin bibehålls och därutöver läggs en koldioxidavgift.
5. Biobränslen, vindkraft, vågkraft och el från solceller skall vara skattefria.
6. Den koldioxidavgift, vilken uttas i samband med elproduktion, återbetalas
till producenterna, men med lika belopp per kWh till all el som har
producerats med bränsle, med undantag för kärnkraftproducerad el.
7. Den energiintensiva industrins nedsättning av energiskatt och koldioxidavgift
utformas så att den ökar lönsamheten vid effektivare energianvändning.
Vi återkommer till den närmare utformningen av energibeskattningen när
den aviserade energiskattepropositionen presenteras.
Effektivare elproduktion - satsning på kraftvärme
Centerns förnyelseplan för energisystemet förutsätter att nytillkommande
elproduktion till betydande del sker som samproduktion av el och värme s.k.
kraftvärme. Möjligheterna till en ökad kraftvärmeproduktion finns hos
kommuner, företag och fastighetsägare. Dessa bör få samma möjlighet att
medverka i utbyggnaden av elproduktionen och på samma villkor som kraftbolagen.
Byggande av nya kraftverk innebär med nuvarande prissättningssystem
att kostnaderna initialt delvis täcks med intäkterna från befintlig
kraftproduktion, främst vattenkraft. Får andra aktörer möjlighet att delta i
utbyggnaden av tillkommande elproduktion innebär detta att kraftbolagen i
motsvarande mån kan minska sitt byggande av nya anläggningar och därmed
kan bära ett högre pris för elströmmen från nya anläggningar utan att få en
större totalkostnad för sin verksamhet.
För att påskynda omställningen av elproduktionen hör således kraftbolagen
åläggas skyldighet att ta emot elström, dels från kraftvärmeverk och
mottrycksanläggningar under september—april, dels under hela året från
små vind- och vattenkraftverk. De enskilda producenterna får ett garanterat
pris för den elström man levererar, som ligger strax under den långsiktiga
marginalkostnaden för ny elproduktion.
Prissättningssystemet på el
Elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen
av ny elproduktion. Kort kan förutsättningarna för elprisets utveckling
uttryckas så, att ju större andel den befintliga vattenkraften utgör av den
totala produktionskapaciteten och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion,
desto långsammare kommer kostnaderna för elen att öka.
Det finns emellertid en betydande osäkerhet och oro såväl inom svenskt
näringsliv som bland enskilda konsumenter för att elpriset skall stiga mycket
kraftigt med förnyelsen av vårt energisystem.
Denna oro beror delvis på den sammanblandning i den allmänna debatten
som finns kring effekterna av stigande kostnader för elproduktion respektive
effekterna av att övergå till ett nytt prissättningssystem. Elpriset har hittills
i princip speglat genomsnittskostnaden för all elproduktion. Detta innebär
att äldre, billig vattenkraft i betydande omfattning subventionerat den väsentligt
dyrare elkraften. Särskilt uttalat har detta förhållande varit avseende
de två sista i produktion tagna kärnkraftverken, Oskarshamn 3 och Forsmark
3. Utan denna subvention skulle t ex förlusterna för produktionen i
Forsmark 3 de första driftsåren uppgått till i storleksordningen 1 000 milj.
kr.
Avgörande för hur mycket genomsnittskostnaden stiger i elproduktionen
är utvecklingen av den framtida elanvändningen. En optimal satsning på effektivare
energianvändning och ersättning av el med andra energislag, där
det är miljömässigt och samhällsekonomiskt fördelaktigt, kan begränsa den
slutliga framtida elanvändningen till 100-110 TWH/år.
Detta innebär att någon satsning på dyr kondenskraft för att ersätta kärnkraften
inte behövs, utan den framtida elproduktionen kan baseras på vattenkraft,
bränsleeffektiv kraftvärme och mottrycksproduktion samt vindkraft.
Detta ger en mycket lägre genomsnittlig elproduktionskostnad än om
elanvändningen tillåts stiga till 150 TWh och en energislösande och dyr kondenskraft
tvingas fram.
Det är alternativet med en hög elanvändningsnivå och krav på byggande
av nya kolkondenskraftverk som kommer att leda till kraftigt ökande elpriser.
Kraftbolagens och industrins energipolitik, om den genomförs, leder
förr eller senare till en elprischock som varken samhället eller de enskilda
människorna kommer att kunna bära utan betydande uppoffringar. Med
detta alternativ blir det en prisutveckling på el som leder till att eltunga företag
och branscher riskerar att slås ut.
Det är centerpartiets alternativ som skapar förutsättningar för en gynnsammare
prisutveckling på el. Detta innebär en effektivare elanvändning
och en nytillkommande elproduktion främst baserad på bränslesnäl samproduktion
av el och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa
den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh.
Energins utvecklingsfond
En omställning och förnyelse av energisystemet i enligt med vår syn förutsätter
tillgång på betydande ekonomiska resurser. Enligt vår mening bör därför
en energins utvecklingsfond byggas upp, finansierad med en avgift på 2
öre/kWh på ali el i produktionsledet. Intäkterna, som långsiktigt bedöms Mot. 1989/90
kunna uppgå till 2 miljarder kr årligen och i dagsläget till ca 2,5 miljarder, N446
bör inte inordnas i statsbudgen utan fondens verksamhet och finansiering
administreras vid sidan av denna. Det bör i detta sammanhang sägas att
minst motsvarande resurser skulle behöva avsättas för att finansiera antingen
fortsatt utbyggnad eller förnyelse av storskaliga anläggningar om inte
den förnyelse av energisystemet som främjas av energins utvecklingsfond
kommer till ständ.
Fondens huvuduppgifter bör vara att genom villkorliga lån och bidrag
stödja investeringar som syftar till energihushållning och effektivare energianvändning
och alternativ energiproduktion såsom t.ex. solenergianläggningar,
små vind- och vattenkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen,
anläggningar för kraftvärmeproduktion m.m. baserade på inhemska
bränslen m.m. Fonden tar helt över de uppgifter som den nyligen inrättade
energiteknikfonden och teknikupphandlingsstödet har. Detta innebär att
den kan ge stöd till projekt, vars ändamål är att utveckla eller förbereda introduktion
av ny teknik inom energiområdet. Vidare bör fonden kunna ge
stöd till teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer
och system inom hela elanvändningsområdet och miljöskyddsteknik.
Möjligheter att ge stöd till projekt som nyttjar redan kommersiell teknik bör
också finnas. Bidragsnivån beräknas variera från 15 upp till 50%.
Fonden bör även kunna komplettera det befintliga stödet till energiforskningen.
Fondens verksamhet bör samordnas av statens energiverk. I det
praktiska arbetet för verksamheten bör olika sektorsorgan utnyttjas samt regionala
och lokala myndigheter inom skilda stödberättigade områden, t.ex.
länsbostadsnämnder, kommunernas förmedlingsorgan och utvecklingsfonderna.
Det är av avgörande betydelse att fondens verksamhet präglas av en
positiv vilja att ta tillvara alternativens möjligheter och ett obyråkratiskt och
flexibelt handlingssätt.
Utnyttja tillgänglig åkermark för energiproduktion
Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel bör utnyttjas för
bl.a. odling av energiskog och energigrödor bl.a. som råvara för en inhemsk
produktion av alternativa drivmedel, biobränslen m.m.
En ökad andel odling för energiändamål kan även ur försörjningsberedskapssynpunkt
vara av betydelse, eftersom åkermarken då kan bevaras för
en framtida produktion av livsmedel, vilket i krislägen är av stor betydelse.
Fullskaleanläggningar för produktion av bioetanol
Ett första angeläget steg i introduktionen av etanol är uppförande av fullskaleanläggningar
med produktion av bioetanol som drivmedel. Bioetanol bör
vidare befrias från skatt.
Stöd till avancerade energiprojekt
Möjligheter till stöd för avancerade energiprojekt med högt risktagande och
av stort värde ur miljösynpunkt öppnas och 100 milj. kr. avskiljs från energins
utvecklingsfond för detta ändamål.
Förbud mot direktverkande el
I proposition 1989/90:100 föreslås att det skall krävas bygglov för installation
av direktverkande el. Enligt vår mening skall direktverkande el inte tillåtas
i nyproducerade bostäder och lokaler samt krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter
i de fall i nyproduktion elström används för uppvärmning
i luft- och vattenburna värmesystem. Vi tar upp denna fråga i en särskild
motion.
Återinför kommunal energirådgivning
Statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen
enligt samma principer som tillämpades när den på förslag av den
socialdemokratiska regeringen avskaffades.
Sammanfattande slutsatser
Enligt vår bedömning möjliggör den inriktning och de insatser som åtgärdsprogrammet
omfattar en långsiktig slutlig energianvändning på 300 TWh,
varav 100 TWh el. Vi vill dock understryka att den verkliga utvecklingen
kommer att vara beroende av vilken inriktning besluten på energiområdet
får. Det krävs beslut som skapar reella förutsättningar för en energimarknad
med många och oberoende aktörer, där energihushållning, effektiv energianvändning
och utnyttjande av förnybar och miljövänlig energi stimuleras
inom ramen för en fungerande social och miljöanpassad marknadsekonomi.
Det krävs att aktörerna på energimarknaden får klara besked om vilka
förutsättningar som gäller för deras verksamhet. Det krävs att låt-gå-politiken
på energiområdet upphör. Den förda politiken, där alternativen missgynnats
och betydande inlåsningar i det befintliga energisystemet blivit följden,
är nu på väg att helt rycka undan förutsättningarna för en omställning
mot energihushållning och i huvudsak utnyttjande av inhemsk förnybar
energi.
Centerns förslag till åtgärdsprogram ger nödvändiga förutsättningar för en
energimarknad med många och fristående aktörer, som aktivt medverkar till
att en ekologiskt riktig förnyelse och omställning av energisystemet skapas.
Fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kan uppfyllas genom att kraftfulla
insatser genomförs för att effektivisera energi- och elanvändningen, t ex miljöanpassade
skatter och avgifter, inrättande av energins utvecklingsfond,
satsning på samproduktion av el och värme, utnyttjande av tillgänglig åkermark
för energiproduktion m m. Bostäder och lokaler kan värmas på ett effektivt
sätt och onödiga kostnader och stora höjningar av elpriset kan undvikas.
Förnyelsen av energisystemet kan då genomföras så att industrin och
transportsektorn får den el som behövs till ett konkurrenskraftigt pris.
Energi- och elanvändningen kan då begränsas så att de fyra orörda älvarna
kan bevaras och kärnkraften avvecklas med tillräcklig produktionskapacitet
och leveranstrygghet samt att något behov av ny fossileldad kondenskraftproduktion
ej uppkommer. Koldioxidtaket kan upprätthållas.
Användning av biobränslen och annan inhemsk förnybar energi innebär
att belastningen på miljön minskar. Arbete skapas framförallt i de områden
som har den lägsta sysselsättningsgraden. Importen av miljöstörande fossila
bränslen minskar med positiva effekter för samhällsekonomi, miljö och säkerhet.
Åtgärdsprogrammet skapar förutsättningar för en mer balanserad prisoch
kostnadsutveckling på elområdet och därmed bättre möjligheter för
konkurrensutsatt elintensiv industri att bedriva sin verksamhet, än en hög
elanvändning enligt regeringens och kraftföretagens modell. Sysselsättningen
tryggas i dessa företag, ofta lokaliserade till regionalt utsatta regioner.
En utveckling enligt centerns modell förutsätter dock att regering och riksdag
förmår fatta beslut som skapar förutsättningar för en förnyelse av energisystemet.
Det krävs att regeringen är villig att fullfölja de mål som tidigare
fastlagts. Det krävs handling nu.
Varje år som nuvarande resursslöseri fortsätter, försvåras och fördyras en
ekologiskt riktig förnyelse av energisystemet. Om dagens generationer inte
övergår till handling kommer den att fortsätta att låna av det miljökapital
som tillhör kommande generationer och överlåta till dem en skuld som aldrig
kan återkrävas. Dessa generationers dom över oss kommer att bli hård.
Enligt vår mening måste dagens beslutsfattare ta sitt ansvar nu och snabbt
och effektivt se till att förnyelsen av vårt energisystem påbörjas för att förbättra
miljön, stärka ekonomin, öka sysselsättningen med bättre regional
balans som följd och avveckla kärnkraften. Riksdagen bör mot denna bakgrund
hos regeringen begära förslag i överensstämmelse med förslagen i förnyelseplanen
och åtgärdsprogrammet för omställning av energisystemet med
den inriktning som förordas i föreliggande motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för förnyelse
av energisystemet, byggt på effektivare energianvändning och
utnyttjande av inhemsk förnybar miljövänlig energi - och i enlighet
med riksdagens tidigare beslut trygga sysselsättningen, avvecklingen
av kärnkraften, bevarande av de fyra outbyggda älvarna och upprätthållande
av målet att koldioxidutsläppen inte får öka - enligt vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att riktlinjer för
kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan för kärnkraften
upprättas samt att avvecklingen inleds genom att reaktorerna
i Barsebäck och Ringhals tas ur drift så snart det är möjligt av bl.a.
juridiska skäl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att förutsättningar
för en energimarknad med många aktörer skapas genom ökad
konkurrens, satsning på effektivare energianvändning och utnyttjande
av inhemsk förnybar energi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
Mot. 1989/90
N446
30
yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att energins ut- Mot. 1989/90
vecklingsfond inrättas, finansierad med en avgift på 2 öre/kWh el i N446
produktionsledet,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
motion 1989/90:N446 yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära
att riktlinjer för en miljöanpassad energibeskattning fastläggs
som bygger på punktbeskattning, koldioxidavgift och stimulerar effektiv
användning och produktion av energi, såsom utnyttjande av inhemsk
förnybar energi som biobränslen, vind och sol samt avskaffande
av mervärdeskatten på energi,1]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att en begränsad
introduktion av naturgas sker,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att åkermark
som inte behövs för produktion av livsmedel skall användas för odling
av bl.a. energiskog och energigrödor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att fullskaleanläggningar
för produktion av bioetanol byggs,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
yrkande 1 begärda åtgärdsprorammet skall innebära att möjligheter
till stöd för avancerade energiprojekt med högt risktagande och stort
värde ur miljösynpunkt öppnas,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
motion 1989/90:N446 yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära
att att direktverkande el inte skall tillåtas i nyproducerade bostäder
och lokaler samt krav ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter
i de fall elström i nyproduktionen används för uppvärmning i
luft- och vattenburna värmesystem,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i
motion 1989/90:N446 yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära
att statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala
energirådgivningen.2]
31
Stockholm den 23 januari 1990
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Mot. 1989/90
N446
Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
1 1989/90:Sk660
2 1989/90:Bo534
gotab 96104, Stockholm 1990 32