Bostadspolitiken (Motion 1985/86:Bo227 Erling Bager m. fl. (fp))

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Bo227

Erling Bager m. fl. (fp)
Bostadspolitiken

1. Liberal bostadspolitik

De boendes önskemål måste enligt folkpartiets uppfattning vara utgångspunkten
för bostadspolitiken. Detta kräver att de boende har valfrihet.

Staten skall inte genom ekonomiska styrmedel eller administrativa regleringar
gynna eller missgynna vissa upplåtelseformer, bostadstyper eller
fastighetsägare.

Detta innebär bl. a. att det bör finnas små lägenheter för de ungdomar
som efterfrågar sådana och att möjligheterna att bo med bostadsrätt bör
öka. Boende med äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt borges så likartade
villkor som möjligt.

De enskilda människorna måste ges förutsättningar att själva ta ansvar
för sitt boende. Därför bör ökade möjligheter skapas för dem som önskar
att äga sin bostad. Det bör bli lättare att ombilda hyreshus till bostadsrättsföreningar.

Det är ett viktigt bostadssocialt mål att alla skall ha tillgång till en bra
bostad. Vi har också en hög bostadsstandard i Sverige. Vissa grupper,
främst äldre, har dock en boendestandard som är undermålig. Institutionsboende
bör minskas. De som bor på institution bör ges en så hemlik miljö
som möjligt och de som önskar skall ha rätt till eget rum.

Det är dock fortsättningsvis inte möjligt att subventionera boendet på
det sätt som nu sker. Det är, av statsfinansiella skäl, nödvändigt att kraftigt
reducera bostadssubventionerna. De innebär också en konsumtionsstyrning
som vi vänder oss mot av principiella skäl. De grupper som behöver
stöd, t. ex. barnfamiljerna, bör ges ett generellt stöd som inte är konsumtionsstyrande.

Lägre bostadssubventioner medför också ett mindre behov av detaljstyrande
regleringar. Möjligheterna att avreglera byggandet ökar när subventionsinslagen
minskar. Det är viktigt att vi får en bostadspolitik som i
mindre utsträckning präglas av regleringar och i högre grad anpassas till de
boendes önskemål. Detta innebär att marknadsmekanismerna bör ges större
spelrum på bostadsmarknaden.

2. Ökad satsning på bostadsrätter

Mångå människor önskar bo med bostadsrätt. Många uppskattar den förening
av enskilt ägande och gemensamt ansvarstagande i demokratiska 1

Mot.

1985/86

Bolli

1 Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr Bo227

former för fastigheten som bostadsrättsboende erbjuder. Det finns i dag
omkring 600000 bostadsrättslägenheter. 1945 bodde 4% av hushållen i
bostadsrätter och 1980 var det 14%. Nära förknippat med det enskilda
ägandet är den fria överlåtelserätten av bostadsrättslägenheter.

Hyresgästernas företrädesrätt vid försäljning

Under den tid folkpartiet hade ansvar för bostadspolitiken beslutade riksdagen
bl. a. att underlätta ombildningen från hyresrätt till bostadsrätt.
Hyresgäster som bildade en bostadsrättsförening fick förköpsrätt till en
fastighet när den såldes. Bostadsrättslagen kompletterades med en bestämmelse
där det klargjordes att bostadsrätter får överlåtas fritt.

Riksdagens beslut innebar att hyresgästerna fick rätt att inlämna en
intresseanmälan gällande förvärv av fastigheten. Om två tredjedelar av de
boende förklarade sig intresserade av en ombildning erhöll de företräde vid
en försäljning av fastigheten. Fastigheten fick således inte säljas utan att
först ha erbjudits till de boende. Denna rätt gavs till alla hyresgäster,
oberoende av ägare.

Riksdagens majoritet ändrade emellertid propositionen så att bostadsrättsförening
ansluten till rikskooperativ organisation undantogs från kravet
på två tredjedels majoritet av hyresgästerna. Folkpartiet anser fortfarande
att propositionens ursprungliga förslag är att föredra. Kravet på
kvalificerad majoritet bör dock mildras så att det räcker med enkel majoritet.
Det bör vidare räcka med tre lägenheter för att denna rätt att bilda en
bostadsrättsförening skall gälla. Lagförslag innehållande detta förslag redovisas
i bilaga.

På förslag av den socialdemokratiska regeringen har dock riksdagen
våren 1983 beslutat att inskränka hyresgästernas förköpsrätt så att hyresgäster
i fastigheter som ägs av bl. a. stat, landsting, kommun eller allmännyttigt
bostadsföretag inte har denna rätt. Folkpartiet anser att de boende,
som så önskar, skall ha företräde vid försäljning oavsett vem som äger
fastigheten och oavsett vem som är köpare. Ett lagförslag bifogas.

De kommunala bostadsföretagen bör vara lyhörda inför önskemål från
de boende om att överta fastigheten. Prisnivån bör vara marknadsmässig.
Det kan i mindre attraktiva områden bli ett mycket lågt pris. Det kan dock
ibland vara en bra metod för att komma tillrätta med problem i ett bostadsområde
att de boende får överta fastigheten och därmed ges möjlighet att
ta ett större ansvar.

Hembud

Socialdemokraternas negativa inställning till bostadsrättsboende märks
också genom den lagändring som trädde i kraft den 1 maj 1985. Efter valet
1982 lovade den nye bostadsministern Hans Gustafsson att lägga fram en
proposition opt hembud och priskontroll. Sedan detta kritiserats starkt
tillsattes i stället 1983 års bostadsrättskommitté.

Under tiden utredningen arbetade började dock HSB att tillämpa en
treårig hembudsskyldighet i en del nybildade föreningar. Detta innehar att

Mot. 1985/86

Bo227

man inte hade rätt att fritt överlåta sin bostadsrätt under de tre första åren
utan endast fick sälja tillbaka den till HSB för i princip den ursprungliga
insatsen.

Detta var uppenbart ett kringgående av förbudet i lagen mot hembudsskyldighet.
HSB undvek nämligen att ta in kravet på hembud i föreningens
stadgar. I stället träffade den regionala HSB-organisationen ett avtal med
den bostadssökande om hembudsskyldighet. Trots att detta avtal var lagstridigt
erhöll man ingen lägenhet om man inte skrev på avtalet.

Detta kringgående av lagen ledde till att konsumentverket stämde HSB i
Stockholm inför marknadsdomstolen, som också förbjöd HSB att fortsätta
med hembudsskyldigheten. Den socialistiska riksdagsmajoriteten ändrade
våren 1985 lagen så att HSB:s och Riksbyggens hembudsskyldighet blev
tillåten. Detta skedde på förslag av majoriteten i bostadsutskottet och utan
någon beredning av ärendet.

Förslaget från 1983 års bostadsrättskommitté är mycket långtgående.
Kommunen ges vidsträckta möjligheter att, över huvudet på den boende,
tvinga på bostadsrättsföreningar regler om hembud och priskontroll. Kommunerna
föreslogs också få vetorätt mot nybildning av bostadsrätter genom
att länsstyrelsen inte skall få registrera den ekonomiska plan som
krävs för bostadsrättsföreningar, utan att kommunen har godkänt denna.

Folkpartiet har starkt kritiserat detta förslag. Vi har påpekat att det
skulle leda till två sorters bostadsrätter, en med priskontroll och en utan.
Det skulle pressa upp priserna ytterligare på de bostadsrätter som inte
omfattas av priskontrollen. Det innebär också ett angrepp mot bostadsrätten
som boendeform. Hembud skapar rättsosäkerhet och medför ”svarta”
pengar.

Regeringen har, efter en mycket negativ remissopinion, tvingats att säga
nej till bostadsrättskommitténs förslag. Den mer begränsade hembudsskyldighet
som infördes i våras skall dock finnas kvar.

Enligt vår uppfattning talar de skäl som anförts mot bostadsrättskommitténs
förslag även för att den nu gällande hembudsskyldigheten avskaffas.

”Folkrörelsekooperativ ”

Enligt de regler som gällde tidigare var alla riksorganisationer av bostadsrättsföreningar
och bostadsrättsföreningar anslutna till en sådan organisation
undantagna från kravet på att söka förvärvstillstånd vid köp av fastighet.
Detta ändrades dock, på förslag av den socialdemokratiska regeringen
(prop. 1982/83:153), så att detta endast gäller för HSB och Riksbyggen.
Dessa betraktas till skillnad från SBC (Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation) som folkrörelsekooperativ.

Folkpartiet motsatte sig denna särbehandling av SBC av flera skäl. SBC
är inte mindre folkrörelse än de två andra organisationerna. Begreppet
folkrörelsekooperativ är också så diffust att lagrådet menade att det inte
bör användas i lagstiftningen där krav på exakthet bör ställas.

Vi anser att lagstiftningen bör ändras så att undantaget från kravet på
förvärvstillstånd gäller för rikskooperativ organisation, regional organisation
av bostadsrättsföreningar och bostadsrättsförening som är ansluten till
en rikskooperativ organisation. Ett lagförslag med denna innebörd bifogas.

Mot. 1985/86

Bo227

Realisationsvinstbeskattning

Reglerna för realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter ändrades från
1984 så att beskattningen blir evig. Dessa regler avviker från dem som
gäller för villor. Det finns således ingen rätt till uppskov med skatten om
man köper en annan bostadsrättslägenhet eller en villa.

Det är önskvärt att samma principer gäller för realisationsvinstbeskattning
av villor och bostadsrätter. Bristen på indexuppräkning i de regler
som gäller för bostadsrätter innebär vid långvariga innehav att de får ett
sämre skydd mot inflationen. Avsaknaden av regler om uppskov hämmar
rörligheten på bostadsmarknaden. Beskattningen av bostadsrätter bör därför
utformas i enlighet med de principer som gäller för egnahem, dvs. med
indexuppräkning. Möjligheten till uppskov bör även finnas vid försäljning
av bostadsrätter.

Övrigt

Möjligheterna att låna till insats för bostadsrättslägenhet har ökat bl. a.
som en följd av beslut av mittenregeringen. Det blev lättare att använda
bostadsrätten som säkerhet för lån och vägen öppnades för nya kreditinstitut
att låna ut pengar för förvärv av bostadsrätter. Det är dock angeläget att
se över möjligheterna att låna pengar genom att ge ökade möjligheter att
ställa säkerhet vid lån för köp av bostadsrättslägenhet.

Även i övrigt bör beskattning av bostadsrättslägenheter och egnahem, så
iångt som möjligt, ske efter samma principer.

3. Avreglering

Bostadsmarknaden är en av de mest reglerade sektorerna i samhället.
Bland de statliga och kommunala styrinstrumenten kan bl. a. nämnas bostadslångivningen,
förvärvs- och förköpslagstiftningen. markvillkor och
bostadsanvisningslagen. Regelsystemet är så omfattande och svåröverskådligt
att det är svårt att få en tillfredsställande överblick. Vi anser att
det krävs en avreglering.

Förköpslagen

Kommunerna har rätt till förköp enligt förköpslagen. Denna lag infördes
när bostadsbyggandet var väsentligt högre än i dag. Genom förslag i
proposition 1983/84:141 har lagen även utvidgats. Folkpartiet motsatte sig
denna utvidgning.

Bakgrunden till införandet av kommunernas möjlighet till förköp var
bl. a. en önskan att dämpa markprisstegringen och att dra in oförtjänt
värdestegring till det allmänna. Kommunernas behov av markförvärv
torde nu vara markant mindre. Det finns dessutom också möjlighet att
tillgripa expropriation för att tillgodose behovet av mark.

Den förändrade situationen på byggmarknaden motiverar en översyn av
förköpslagstiftningen i dess helhet.

Mot. 1985/86

Bo227

Bostadsanvisningslagen

Det bör vara möjligt att påverka fördelningen av hyreslägenheter genom
avtal med fastighetsägarna. Vi anser därför att bostadsanvisningslagen bör
avskaffas.

Markvillkoret

För närvarande gäller undantag från markvillkoret för s.k. styckebebyggda
småhus. Tidigare fanns även ett undantag från markvillkoret för
mark i saneringsområden. Markvillkoret innebär att marken skall förmedlas
av kommunen för att rätt till statliga bostadslån skall erhållas. I praktiken
innebär markvillkoret numera ofta att kommunen ges möjlighet att
ställa krav för att bevilja dispens från detta. I budgetpropositionen nämns
för övrigt att regeringen avser ändra markvillkorsbestämmelserna så att
detta klarare framgår.

Vi anser att markvillkoret bör avskaffas. Kommunernas möjligheter att
styra byggandet är tillräckliga, inte minst genom den fysiska planeringen.

Byggnormer m.m.

Det finns ett stort behov av färre och mindre styrande regler för byggandet.
Den översyn av byggnormen som görs bör enligt vår mening leda fram
till färre bestämmelser. En mindre styrande byggnorm leder dels till att
utrymmet för fantasi och för att tillgodose människors varierande önskemål
ökar, dels till att kostnaderna för byggande kan minska. Detta framgår
bl. a. av det ”normfria byggande” som ägt rum på försök.

Det är positivt att även regeringen i viss utsträckning kommit till insikt
om behovet av enklare regler. I årets budgetproposition instämmer statsrådet
i att bostadslånereglema är komplicerade, svåröverskådliga och svårtillgängliga.
De förändringar som föreslås är i och för sig bra men knappast
tillräckliga.

Det är inte minst de stora bostadssubventionerna som har medfört att
bostadsfinansieringsreglerna blivit komplicerade. Det är självfallet så att
det finns större skäl att styra byggandet om detta är starkt subventionerat.
Detta har också skapat en ”lånearkitektur” som utformats för att passa de
regler som gäller för statliga lån.

Folkpartiet anser att bostadsfinansieringssystemet bör ändras så att
bostadssubventionerna kraftigt minskar. Detta utvecklas längre fram. Bostadsfinansieringsreglerna
bör då väsentligt luckras upp. Härigenom öppnas
möjligheter t. ex. att välja material som kanske är dyrare på kort sikt,
men på lång sikt medför lägre kostnader på grund av lägre behov av
underhåll.

4. Hyresgästers bestämmanderätt över den egna lägenheten

Riksdagen beslöt 1974 att hyresgäster skulle ges möjlighet att få tapetsera
och måla om sina lägenheter samt därutöver göra vissa mindre arbeten.

Mot. 1985/86

Bo227

tl Riksdagen 1985/86. 3 samt. Nr Bo227

1978 tillsattes den s.k. underhållsfondsutredningen. Denna syftade till
att ge underlag till ett system där hyresgästerna genom att ta större ansvar
för den egna lägenhetens underhåll skulle kunna påverka sin hyra.

Under 1983 ändrades hyreslagen så att hyresvärdens underhållsskyldighet
inte skall vara tvingande om hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul
enligt hyresförhandlingslagen och de avvikande bestämmelserna har
tagits in i en förhandlingsordning.

Bl. a. med anledning av en motion från folkpartiet gav riksdagen regeringen
till känna att möjligheten till ekonomisk kompensation vid eget
underhåll skulle övervägas och att krav på förhandlingsordning inte borde
vara en förutsättning härför. Möjligheten till ökat inflytande över underhållet
bör således omfatta alla hyresgäster och inte endast dem som bor i hus
för vilket förhandlingsordning upprättats.

5. Organisationsmakt

Organisationerna utgör en viktigt del av vårt samhällsliv. Fria och livskraftiga
organisationer är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.
Statsmakterna har uppmuntrat framväxten och bibehållandet av ett rikt
och varierat föreningsliv.

Ett samhälle med mycket starka organisationer är emellertid inte problemfritt.
Särintressen gynnas lätt på bekostnad av helhetens intressen.
Även den enskilde individen kan lätt komma i kläm.

Intresseorganisationerna har fått alltmer myndighetsliknande uppgifter
och uppgörelser mellan staten och organisationerna blir allt vanligare.
Organisationernas roll på bostadssektorn är särskilt omfattande. Utöver
representation i statliga kommittéer och offentliga organ har organisationerna
även givits utrymme i den dömande makten.

1969 tillkom hyresnämnderna i sin nuvarande form. De var ursprungligen
avsedda att fungera som medlingsinstanser. Allt eftersom har de
emellertid erhållit prövningsrätt i allt fler frågor.

En hyresnämnd består i regel av en lagfaren ordförande samt två ledamöter
från hyresmarknadens organisationer, Fastighetsägareförbundet eller
SABO resp. Hyresgästernas riksförbund. Talan mot hyresnämnds beslut
förs hos bostadsdomstolen. Även denna instans har en majoritet av
organisationsföreträdare, tre lagfarna och fyra intresseledamöter.

Det kan i många fall synas praktiskt att hyresmarknadens parter finns
representerade i den dömande instansen. Det är dock betänkligt ur rättsäkerhetssynvinkel.
Människors förtroende för den dömande maktens oberoende
och integritet kan urholkas genom intresseledamöternas delaktighet
i rättstillämpningen.

Det förekommer inte sällan att intresseledamöterna ställs inför mer eller
mindre uttalade intressekonflikter. Det är t. ex. inte tillfredsställande att
ledamöter från Hyresgästernas riksförbund i hyresnämnden deltar i beslut
huruvida hyresgäster i en från Hyresgästernas riksförbund fristående förening
skall ges förhandlingsrätt eller inte.

Den dömande makten bör vara opartisk i ett rättssamhälle. Hyres

Mot. 1985/86
Bolli

nämnds och bostadsdomstols uppgifter bör därför överföras till allmän
domstol.

Av de myndighetsliknande funktioner som under senare år har tilldelats
intresseorganisationerna kan nämnas att hyresgäströrelsens godkännande,
s.k. hyresgästintyg, i regel krävs för bygglov då en fastighetsägare vill
bygga om sin fastighet. Vi anser i stället att vid utfärdande av hyresgästintyg
bör den mening gälla som företräds av en majoritet av de boende i den
berörda fastigheten.

Ett annat exempel kan hämtas från det pågående ROT-programmet. En
förutsättning för att räntebidrag till underhåll skall utbetalas är att hyresgäströrelsen
får ta del av fastighetsägarens ekonomiska information beträffande
underhållsstituationen. Det är tveksamt om sådana uppgifter skall
åläggas en intresseorganisation.

Genom hyresförhandlingslagen har organisation av hyresgäster givits
rätt att förhandla även för icke-medlemmars räkning. Endast ett fåtal från
Hyresgästernas riksförbund fristående föreningar har erhållit förhandlingsrätt.
Detta är otillfredsställande. Hyresförhandlingslagen måste därför
ändras så att föreningar som inte är anslutna till Hyresgästernas riksförbund
ges ökade möjligheter att erhålla förhandlingsrätt.

Avgörande för erhållande av förhandlingsrätt bör vara att föreningen
åtnjuter förtroende från en majoritet av hyresgästerna i den berörda fastigheten
eller fastigheterna. Bedömningar av föreningens kvalifikationer,
förhandlingskapacitet eller långsiktiga målsättning skall vara av underordnad
betydelse.

I dag erlägger hyresgästerna, dvs. såväl medlemmar som icke-medlemmar,
specialla avgifter via bostadsföretagen direkt till hyresgäströrelsen.
Dessa avgifter är förhandlingsersättningen, boinflytandeersättningen och
ersättning för fritidsverksamhet. De betalas i dag som en del av hyran.

Ersättningen för boinflytandeverksamhet uppskattades av Hyresgästernas
riksförbund för ett par år sedan till ca 35 milj. kr. och för fritidsverksamhet
till ca 50 milj. kr.

Avgifterna utgör en viss andel av totalhyran och tas ut med stöd av avtal
mellan Hyresgästernas riskförbund och fastighetsägaren. Till skillnad från
vad som gäller för förhandlingsersättningen finns inget direkt lagstöd för
uttag av avgifter för fritidsverksamhet eller verksamhet som avser boinflytande.

Fritidsverksamhet kan till nöds sägas komma samtliga hyresgäster till
del i de fall då verksamheten är öppen för alla hyresgäster. Möjligheterna
till boinflytande gäller dock endast medlemmar.

Utgångspunkten för besluten om bruksvärdessystemet var att de allmännyttiga
företagen skulle ta ut hyror som deras kostnader, den s. k. självkostnadsprincipen.
Det är inte rimligt att betrakta ersättning till den verksamhet
som hyresgäströrelsen bedriver som en del av företagens självkostnader.

Avgifter för fritidsverksamhet och inflytande bör således fortsättningsvis
inte betraktas som hyra.

Mot. 1985/86

Bo227

6. Försöksverksamhet med en friare hyressättning

Bristerna i bruksvärdessystemet har blivit alltmer uppenbara. Utvecklingen
har gått i hyresreglerande riktning trots att avsikten är att nå en friare
hyresmarknad. Det har t. ex. träffats centrala överenskommelser mellan
SABO och Hyresgästernas riksförbund om storleken på hyreshöjningarna.

De allmännyttiga bostadsföretagen har inte heller lyckats erhålla kostnadstäckning
vilket är avsikten med bruksvärdessystemet. Bristen på
självkostnadstäckning har medfört att fastighetsunderhållet ofta eftersatts
vilket bl. a. medfört ytterligare subventioner.

Det är också uppenbart att hyressättningen inte motsvarar hyresgästernas
värderingar. Faktorer som bostadens läge påverkar hyresnivån endast
marginellt. Detta har lett till en omfattande svart marknad för attraktiva
hyreslägenheter.

Det är önskvärt att de boendes preferenser bättre tillgodoses. Inom
ramen för dagens bruksvärdessystem bör därför lägesfaktorn ges ökad
vikt. Hyreslagen bör därför förändras för att göra detta möjligt.

Bostadsmarknaden har förändrats drastiskt sedan början av 1970-talet.
Dagens bostadsmarknad är i stort mättad. Av statistik från SCB framgår
att ca 18000 lägenheter fanns lediga till uthyrning den 1 september 1985. I
början av 1985 ansåg 108 kommuner att det i stort var balans mellan
efterfrågan och utbud. 110 kommuner redovisade ett överskott på lägenheter
och 77 en brist.

Det är önskvärt att genomföra en begränsad försöksverksamhet med
friare hyressättning. En sådan bör genomföras på några orter med balans
eller överskott på bostäder. En friare hyressättning bör självfallet kombineras
med ett bibehållet besittningsskydd, vilket kräver att oenighet om
hyrans storlek kan avgöras.

Erfarenheterna från en sådan försöksverksamhet bör, efter utvärdering,
avgöra om det finns skäl att i större skala införa en friare hyressättning.

7. Bostäder åt ungdomar

Även om det i stort är balans på bostadsmarknaden och det t. o. m. finns
tomma lägenheter i många kommuner så finns ändå i många orter en brist
på små bostäder för ungdomar. De flesta ungdomar som önskar bo ensamma
i en egen lägenhet har i allmänhet begränsade möjligheter att klara
av en hög hyra. De efterfrågar därför små lägenheter.

Det är angeläget att fler smålägenheter byggs på de orter där det är brist
på sådana. I dag byggs det nästan inga lägenheter som är mindre än två
rum och kök. Om det finns efterfrågan bör dock även mindre lägenheter på
ett rum och kök eller på ett och ett halvt rum och kokvrå byggas. Det
kommer antagligen alltid att finnas en efterfrågan på små, och därmed
också billigare lägenheter från t. ex. ungdomar.

Det finns inte heller någon anledning för staten att moralisera eller ha
synpunkter på människors boende. Vi avvisar de tankegångar om en ny
utrymmesnorm som redovisades i bostadskommitténs delbetänkande.
Denna norm innebär att inga lägenheter som är mindre än två rum och kök

Mot. 1985/86

Bo227

skall godtas för permanent boende. En strikt tillämpning av denna norm
skulle enligt bostadskommitténs beräkningar medföra att mer än var tionde
lägenhet skulle elimineras genom ombyggnad eller rivning. Det är också
nödvändigt att vid saneringar noga överväga hur många smålägenheter
som bör sparas. En försiktig upprustning kan i många fall vara ett bra
alternativ till en genomgripande ombyggnad.

Det är angeläget att stimulera ungdomars regelbundna sparande för bl. a.
bostadsändamål. Härigenom grundläggs goda sparvanor samtidigt som
beredskapen att möta stora och oväntade utgifter ökar. Även med ett
regelbundet sparande krävs dock kompletterande lånemöjligheter t. ex. för
bostadsanskaffning eller bosättning.

Sådana lånemöjligheter existerar sedan flera år bl. a. genom sparlån och
särskilda bosparformer. Sedan 1986 har ungdomar mellan 18 och 28 år en
lånerätt vid sparande inom allemanssparande!. Vi anser att det är angeläget
att stimulera ungdomars sparande för bostadsändamål genom att även
införa skattefrihet för ränta på ungdomars bosparande i bank. Detta sparande
är ofta förmånligare än allemanssparande!. Den normala kundrelation
som finns i vanligt banksparande bibehålls också. I allemanssparande!
saknas detta då bankerna inte får behålla de medel som sparas inom
allemanssparande!.

8. ROT-programmet

En allt större del av byggnadsverksamheten avser ombyggnads- och underhållsverksamhet.
Bostadsbyggandet har minskat till rekordlåga nivåer.
Under 1985 påbörjades endast 30000 lägenheter. De totala bostadsinvesteringarna
är dock relativt oförändrade.

Det ROT-program som infördes 1984 har nu fungerat i två år. Regeringen
aviserar att en översyn skall göras av detta och samlad redovisning av
utvärderingen avses lämnas till riksdagen under hösten 1986.

Folkpartiet har kritiserat ROT-programmet bl. a. därför att det ytterligare
ökar bostadssubventionerna. Under 1986/87 beräknas behovet av utbetalningar
av det särskilda räntebidrag som utgår för förbättring av bostadshus
ske med 320 milj. kr. Detta har dock varit positivt i den bemärkelsen
att skillnaderna i kostnad mellan en försiktig upprustning och en omfattande
ombyggnad har minskat.

Folkpartiet motsatte sig att detta särskilda räntestöd infördes och har
därefter krävt att ROT-programmet skall avvecklas och att regeringen bör
presentera ett mer genomarbetat förslag till bostadsförbättringsprogram.
Med hänsyn till att programmet nu har varit verksamt i två år och till att
regeringen i höst återkommer med en utvärdering avstår vi nu från att
kräva förändringar. Vi återkommer med förslag i samband med att utvärderingen
föreläggs riksdagen.

Det är dock angeläget att stödet till ombyggnad och underhåll utformas
så att det blir mer förmånligt att göra en mer varsam upprustning, vilket
ofta överensstämmer med hyresgästernas önskemål. Det är därför angeläget
att ge de hyresgäster som berörs större möjligheter att påverka. Översynen
av bostadsförbättringsprogrammet bör bl. a. syfta till att göra detta
möjligt i högre grad.

Mot. 1985/86

Bo227

9. Bostadsbidrag

Folkpartiet anser att barnfamiljerna bör stödjas genom ett generellt barnstöd.
Bostadsbidragen bör därför på lång sikt avskaffas. Bostadsbidragen
leder till besvärliga marginaleffekter och skapar behov av en integritetsstörande
kontroll. De kräver dessutom en ansökan vilket innebär att ett
icke obetydligt antal barnfamiljer, som är bidragsberättigade, inte får det.
Bostadsbidragen är också konsumtionsstyrande.

I folkpartiets familjepolitiska motion föreslås att bostadsbidragen fryses
på den nuvarande nivån. Den ökning som regeringen föreslår bör således
inte genomföras. De medel som därmed frigörs bör användas för att
finansiera den familjepolitiska reform som folkpartiet föreslår.

Vi anser dock att en höjning av hyresgränserna bör kunna genomföras.
Denna bör dock utformas så att den totala kostnaden för bostadsbidragen
blir densamma som vid de nuvarande reglerna.

Inkomstgränserna bör däremot inte höjas.

10. Minskade bostadssubventioner

I stort sett samtliga bostäder byggs med lån som subventioneras av staten.
De bottenlån som utgår från bostadslåneinstituten täcker 70% av godkänd
produktionskostnad. Därutöver utgår statliga bostadslån med 22—30%
beroende på vilken kategori byggherren tillhör.

Allmännyttiga företag erhåller lån som täcker hela produktionskostnaden.
Bostadsrättsfastigheter erhåller lån som motsvarar 99% av kostnaden.
Motsvarande siffror för småhus och enskilt ägda hyresfastigheter är
95 resp. 92%. Räntan på bottenlån och statliga bostadslån subventioneras
genom räntebidrag.

Räntebidraget utgår för att täcka skillnaden mellan den garanterade
räntan och den ränta som annars skulle ha gällt. Den garanterade räntan
varierar första året mellan 2,15 och 4,8% och höjs årligen. Den garanterade
räntan är högre t. ex. för egnahem då denna ränta genom det underskott
som uppstår i fastigheten till stor del är avdragsgill. Räntan på bottenlån
och bostadslån är för närvarande i storleksordningen 11-13%.

Om man räknar in effekterna av underskottsavdragen beräknas de totala
bostadssubventionerna under 1985 uppgå till 31 miljarder kronor. Detta är
en mycket kraftig ökning. 1979 var bostadssubventionerna 15 miljarder
kronor. Ökningen har ändå reducerats genom den avdragsbegränsning som
finns, genom att de retroaktiva räntebidragen har avskaffats och genom att
extra upptrappningar av den garanterade räntan har genomförts och föreslås
genomföras.

Orsaken till de stigande bostadssubventionerna är främst den höga räntenivån
som dels har ansetts medföra behov av direkta räntesubventioner,
dels leder till höga underskottsavdrag för ägare av egnahem.

Subventionerna påverkar även prisutvecklingen inom bostadsbyggandet.
Byggprisutredningen (SOU 1982:34-35) menar att de har lett till ett
minskat kostnadsmotstånd.

Folkpartiet anser att bostadssubventionerna bör reduceras kraftigt. Det

Mot. 1985/86

Bo227

finns flera skäl till detta. Det statsfinansiella läget gör stora besparingar
nödvändiga. Staten bör inte heller styra konsumtionen. Vi anser vidare att
generella subventioner av detta slag är ineffektiva ur fördelningssynvinkel.
Det är nödvändigt och önskvärt att de boende i högre grad bär kostnaderna
för boendet.

En kraftig reducering av bostadssubventionerna kräver ett förändrat
bostadsfinansieringssystem. Ett sådant bör utformas så att kostnaderna
fördelas över tiden på ett bättre sätt. Folkpartiet angav i föregående års
motion om bostadspolitik att en minskning av subventionerna med 4—6
miljarder kronor bör vara möjlig inom några år.

Bostadskommittén kommer inom kort med sitt betänkande vari bl. a.
den framtida bostadsfinansieringen diskuteras. Exakt hur systemet bör
förändras och i vilken takt subventionerna bör minskas har vi inte tagit
ställning till. Vi utgår från att regeringen under 1986 lämnar ett förslag till
ett nytt bostadsfinansieringssystem som leder till väsentligt sänkta bostadssubventioner
utan att boendekostnaderna ökar kraftigt på kort sikt.

1 samband med att bostadsfinansieringssystemet läggs om bör även den
nuvarande skillnaden mellan prioriterade och oprioriterade lån avskaffas.
Den placeringsplikt som försäkringsbolag och banker har i bostadsobligationer
bör således avskaffas och obligationer säljas på en fri marknad.

11. Beskattning

Folkpartiet motsatte sig införandet av fastighetsskatten. Vi anser att den är
olämpligt utformad. Vi anser därför att fastighetsskatten skall avskaffas
fr. o. m. 1987. Samtidigt bör nivåerna på den garanterade räntan återställas
till de nivåer som gällde innan fastighetsskatten infördes.

Fastighetsskatten beräknas 1986/87 ge en inkomst av 3891 milj. kr. Den
sänkning av den garanterade räntan som genomförts för att kompensera
vissa för effekterna av fastighetsskatten uppgår 1986/87 till 1 560 milj. kr.
Ett avskaffande av fastighetsskatten fr.o.m. 1987 innebär att behovet av
kompensation halveras, dvs. en besparing på 790 milj. kr.

Allmännyttan och privata fastighetsägare bör beskattas efter samma
principer. Starka skäl, både regionala hänsyn och principiella om konsumtionsstyrning,
talar för ett avskaffande av progressiviteten i intäktsschablonen
för egnahem.

12. Samordningen av de långa bostadskrediterna

De långfristiga krediterna till bostadsbyggandet lämnas dels i form av
bottenlån från bostadslåneinstituten, dels som bostadslån från staten.
Riksdagen beslutade våren 1984 att bilda ett statligt kreditinstitut (SBAB)
för att låna upp de medel som behövs för den statliga bostadslångivningen.
Härigenom lyfts finansieringen av dessa lån bort från statsbudgeten.
Lånen skall dock även i fortsättningen lämnas av länsbostadsnämnderna.

Det finns starka skäl som talar för att samordna bottenlån och bostadslån.
För fastighetsägaren innebär det en förenkling. Det blir totalt också en
rationellare kredithantering.

Mot. 1985/86

Bo227

De statliga bostadslånen bör därför ersättas av lån som finansieras av
bottenlåneinstituten, dvs. stadshypotekskassorna, BOFAB oeh SPINTAB.
Dessa har också förklarat sig villiga att medverka i en sådan långivning.
Härigenom kan också SBAB avskaffas.

13. Kulturhistoriskt värdefulla hus

De statliga stöden till kulturhistoriskt värdefulla bostadshus infördes år
1974 tillsammans med de nya ombyggnadslånen. De förhöjda låneunderlagen
har till syfte att skapa förutsättningar för bevarande av kulturhistoriskt
värdefulla hus för vilka den normala låneschablonen inte räcker. Dessutom
medger den särskilda omsorger om kulturhistoriskt värdefulla detaljer som
inte kan finansieras inom låneunderlaget. Låneformen är således en förutsättning
för ett varsamt handlag vid sanering av äldre stadsdelar där
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ingår.

Tilläggslånen skapades med tanke på ett fåtal bebyggelsemiljöer av
riksintresse vilka erfordrar mycket stora ekonomiska insatser. Som exempel
kan nämnas Gamla stan och Mariabergen i Stockholm eller stadsdelen
Haga i Göteborg. Ytterligare projekt av motsvarande dignitet väntar.

Tilläggslånet är ett statligt ränte- och amorteringsfritt lån som normalt
kan beviljas utöver den kostnad som normalt kan förräntas. Ränte- och
amorteringsfriheten omprövas med vissa mellanrum.

Beträffande de förhöjda låneunderlagen finns ett direkt samband mellan
övrig pågående ombyggnadsverksamhet och behovet av medel. I fråga om
tilläggslån är sambandet inte lika tydligt. Man kan här snarare hävda att
framskridande saneringsverksamhet i samhället i övrigt aktualiserar åtgärder
i dessa ofta hårt nedgångna bostadsmiljöer.

Det är därför av intresse att studera hur anslagsramen för insatser i
kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer utvecklats i jämförelse med
samhällets insatser för ombyggnad av bostadshus i övrigt. Man finner då
att anslaget vid införandet uppgick till ca 3,7% av den totala lånevolymen
för att efter några år stabilisera sig kring en nivå på 1,2%.

Fr. o. m. 1983 har anslagets andel emellertid minskat starkt från en nivå
på 1,2% år 1982 till 0,6% år 1985. Denna förändring beror till en tredjedel
på ökad ombyggnadsvolym och till två tredjedelar på ökade produktionskostnader.
Anslaget har sedan 1982 varit oförändrat medan antalet ombyggda
lägenheter ökat med 30% och den totala lånesumman fördubblats.

Den föreslagna anslagsramen är enligt vår åsikt otillräcklig i förhållande
till den insats som den högre ombyggnadstakten kräver. Om statsmakterna
genom olika former av stimulansåtgärder uppmuntrar till en väsentligt
stegrad ombyggnadstakt fordras också ansvar för de bestånd av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse vilka ofrånkomligen berörs av den ökade
takten.

Situationen för många värdefulla byggnader och miljöer inger oro. I
Stockholm har stora insatser gjorts. I många delar av landet är situationen
bekymmersam. Länsantikvarier saknar möjlighet att utfärda skyddsföreskrifter
så inga utsikter finns till förhöjda låneunderlag.

Vi föreslår nedan en omfördelning av resurser som gör det möjligt att
öka insatserna för att bevara kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Mot. 1985/86

Bo227

14. Besparingar på kort sikt

Mot. 1985/86

Bo227

B 3. Vissa lån till bostadsbyggande

Huvuddelen av de statliga bostadslånen belastar numera inte den statliga
budgeten. Vissa lån kvarstår dock.

Anslaget för hyresförlustgarantilån på 10 milj. kr. bör utgå. Även anslaget
för förvärvslån på 10 milj. kr. bör utgå.

Räntelån bör inte beviljas fortsättningsvis. Härigenom uppstår en besparing
på 75 milj. kr. på detta anslag. Under anslaget B 4 beviljas även
eftergift av räntelån. Kostnaden för detta har minskat kraftigt under en
följd av år. Bostadsstyrelsen beräknar att kostnaden under 1986/87 blir 120
milj. kr. Den totala belastningen på statsbudgeten av räntelånen är således
195 milj. kr. under 1986/87.

Räntelån avser hus byggda 1958—1967 och ges till 240000 lägenheter i
flerfamiljshus. Låneskulden per lägenhet är relativt låg. Om den totala
utgiften (varav en del är lån) slås ut på dessa 240000 lägenheter innebär det
ca 800 kr. per lägenhet.

1 budgetpropositionen redovisas även den granskning av amorteringsvillkoren
för bl. a. dessa lån som gjorts. Den har orsakats av att amorteringsvillkoren
i vissa fall leder till höga amorteringar. I propositionen
föreslås dock ingen förändring. Det bör i många fall vara möjligt att minska
kostnaderna genom att föra över lånen till bostadsfinansieringsinstituten.

B 4. Räntebidrag

Under detta anslag föreslås bl. a. 150 milj. kr. utbetalas som bidrag till
hyresrabatter. Dessa utgår till vissa flerfamiljshus byggda under senare
delen av 1982 samt 1983 och 1984. Folkpartiet motsatte sig införandet av
dessa hyresrabatter och anser att de bör avvecklas. Ingen utbetalning bör
således ske under 1986/87. Den ändring av reglerna för hyresrabatter som
regeringen föreslår krävs då inte.

I propositionen föreslås en extra upptrappning av de garanterade räntorna
för årgångarna fram t. o. m. 1978. Denna beräknas ge en kostnadsökning
med ca 9 kr. per kvadratmeter och år, dvs. med 60 kr. i månaden för
en trerummare på 80 kvadratmeter. Per helår medför detta att räntebidragen
minskar med ca 600 milj. kr.

För att minska bostadssubventionerna ytterligare föreslår vi att den
extra upptrappningen görs något mer omfattande än vad regeringen föreslagit.
Vi föreslår därför att upptrappningen räknas upp så att räntebidragen
minskar med 300 milj. kr. räknat på helår. För 1986/87 minskar räntebidragen
som en följd av detta med 150 milj. kr. Även hus byggda under
1979-1980 bör då träffas av den extra upptrappningen. Förslaget torde
medföra att boendekostnaden i snitt ökar med ca 14 kr. per kvadratmeter.
Genom denna förändring höjs hyran för en trerummare på 80 kvadratmeter
således 30 kr. ytterligare utöver vad regeringens förslag medför.

B 5. Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter m. m.

Under detta anslag beräknas bl. a. utgifterna för eftergift av hyresförlustlån
som beräknas uppgå till 50 milj. kr. under budgetåret 1986/87. Vi anser att
några eftergifter av hyresförlustlån inte bör beviljas under budgetåret
1986/87.

Under denna rubrik behandlas även de särskilda lokallånen. Dessa lån
belastar dock numera SBAB. Lånen berättigar inte till räntebidrag. Efterfrågan
på dessa lån har minskat. Vi anser att denna långivning bör upphöra.

För 1986/87 beräknas även ett behov av utbetalningar på 55 milj. kr. för
bidrag till åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter.
Dessa utbetalningar avser i sin helhet tidigare fattade beslut. Regeringen
föreslår att detta bidrag upphör.

Regeringen föreslår i stället ett nytt bidrag till åtgärder i bostadsområden
med stora uthyrningssvårigheter eller stora sociala problem. En ram på 60
milj. kr. föreslås för 1986/87. Bidraget föreslås endast utgå till de allmännyttiga
bostadsföretagen.

Även om det i många fall bör vara möjligt att finansiera sådana åtgärder
utan bidrag anser vi att det finns behov av en viss bidragsgivning. Vi är
positiva till att bidragen styrs hårdare mot områden med hög andel tomma
lägenheter eller hög omflyttning samt till orter som har drabbats särskilt
hårt. Vi anser dock att bidragsgivningen inte skall vara begränsad enbart
till att gälla allmännyttiga företag.

B 6. Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m. m.

Tilläggslånet är ett statligt ränte- och amorteringsfritt lån som kan beviljas
utöver den kostnad som normalt kan förräntas. Ränte- och amorteringsfriheten
omprövas vart tionde år.

Under denna rubrik föreslås bl. a. anslag för ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse.

Regeringen föreslår även en ram på 20 milj. kr. för första halvåret 1986
och 40 milj. kr. 1986/87 bl. a. för åtgärder som medför ändrad lägenhetssammansättning.
Kostnaden för dessa åtgärder bör enligt vår uppfattning
bäras av fastighetsägarna. Inom denna ram finansieras även kostnader för
att avhjälpa byggskador och byggfel samt grundförstärkning av kulturhistoriskt
värdefulla hus.

Vi anser att ramen bör sänkas till 15 milj. kr. första halvåret 1986 och till
25 milj. kr. budgetåret 1986/87, då lån inte bör beviljas för ändrad lägenhetssammansättning.

De medel som härigenom frigörs bör i stället föras över till ramen för
sådan ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som kan komma
i fråga för förhöjt låneunderlag och tilläggslån. Denna kan härigenom
höjas till 35 milj. kr. för första halvåret 1986 och till 75 milj. kr. för
budgetåret 1986/87.

Regeringen föreslår också att riksdagen skall ge regeringen möjlighet att
överskrida dessa ramar. Det är enligt vår mening inte önskvärt att riksda

Mot. 1985/86

Bo227

gen på detta sätt avhänder sig möjligheterna att styra utvecklingen. I den
mån behov av utökade ramar uppstår bör regeringen förelägga riksdagen
förslag härom.

Våra förslag till ändrade ramar påverkar inte anslagsbehovet för 1986/87.
B 10. Bidrag till allmänna samlingslokaler m. m.

Regeringen föreslår även här att riksdagen skall medge att regeringen får
överskrida ramarna för anordningsbidrag, upprustningsbidrag och lån till
allmänna samlingslokaler. Vi anser även här att regeringen inte bör ges
denna möjlighet.

B 12. Byggnadsforskning

Budgetåret 1986/87 är det tredje och sista året i rådets treårsplan. För den
kommande treårsplanen har rådet fått i uppgift att räkna på en neddragning
av resurserna med 10%. Vi anser att det redan nu är möjligt att något
minska resurserna för byggforskningen och föreslår därför en minskning
med 20 milj. kr. för 1986/87. Detta bör ändå göra det möjligt att fortsätta
pågående verksamhet samt bevilja anslag för ny verksamhet.

B 17. Bidrag till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

Regeringen föreslår att energisparbidraget även under 1986/87 skall utgå
med i medeltal 10% av den normala kostnaden för åtgärderna. Vi anser att
detta bidrag bör avvecklas. Anslaget för 1986/87 påverkas inte av detta. På
sikt bör detta medföra en besparing på ca 200 milj. kr. per år.

B 18. Information och utbildning m. m.

Anslaget till information och utbildning bör minskas med 10 milj. kr. bl. a.
därför att vi anser att ett införande av en ny plan- och bygglag inte är
aktuell den närmaste tiden.

Sammanfattningsvis föreslås följande besparingar:

	1986/87	helårs effekt
Hyresförlustgarantilån (B 3)	10	10
Förvärvslån (B 3)	10	10
Räntelån (B 3)	75	75
Eftergift av räntelån (B 4)	120	120
Hyresrabatter (B 4)	150	150
Ytterligare upptrappning av den
garanterade räntan (B 4)	150	300
Eftergift av hyresförlustlån (B 5)	50	50
Byggnadsforskning (B 12)	20	20
Energisparbidrag (B 17)		200
Information och utbildning (B 18)	10	10
Summa	595	945

I statsbudgeten räknar regeringen med att i återbetalning av bostadslån
m. m. få in 2,5 miljarder kronor. Den höjda bostadslåneräntan, den sänkta

Mot. 1985/86

Bo227

räntan för oprioriterade lån samt de minskade kreditrestriktionerna talar
dock för att detta belopp kommer att öka högst väsentligt. Det är i dag i
många fall möjligt att få lån till både lägre ränta och bättre amorteringsvillkor
än vad som gäller för de statliga lån som saknar räntebidrag. Staten har
i dag 25 miljarder kronor i lån som inte är subventionerade.

Det är inte orimligt att räkna med att dessa lån successivt förs över till
kreditinstituten och att staten årligen kan erhålla en ytterligare återbetalning
på några miljarder kronor.

15. Hemställan

Med stöd av det ovan anförda yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om ökade möjligheter att bo med
bostadsrätt,

2. att riksdagen beslutar att anta i bilaga till denna motion framlagda
lagförslag till

a) ändring i lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt,

b) ändring i bostadsrättslagen,

c) ändring i lagen om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3. att riksdagen beslutar om ändring i bostadsrättslagen och jordabalken
så att de tillägg och ändringar om hembud som riksdagen
beslutade på förslag av bostadsutskottet (BoU 1984/85:12) upphör
att gälla,

[4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om beskattning av bostadsrätter,1]

[5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om ökade möjligheter att ställa
säkerhet vid lån för köp av bostadsrätt,2]

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om en översyn av förköpslagen,

7. att riksdagen beslutar att avskaffa bostadsanvisningslagen,

8. att riksdagen beslutar att avskaffa markvillkoret,

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om hyresgästernas inflytande över
underhållet,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om precisering av hyreslagen så
att ersättning för boinflytande och fritidsverksamhet inte skall anses
som hyra,

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om ändring av bostadssaneringslagen
så att vid utfärdande av hyresgästintyg för ombyggnad den

Mot. 1985/86

Bo227

1 1985/86: Sk324.

2 1985/86: L265.

mening skall gälla som företräds av majoriteten av de boende i
fastigheten,

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om ändring i hyresförhandlingslagen
så att avgörande för erhållande av förhandlingsrätt blir att föreningen
åtnjuter hyresgästernas förtroende,

[13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om överförande av hyresnämnds
och bostadsdomstols uppgifter till allmän domstol,']

14. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om ökad vikt för lägesfaktorn
inom bruksvärdessystemet,

15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om en begränsad försöksverksamhet
på några orter med en friare hyressättning,

[16. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om skattefrihet för ungdomars
bosparande,4]

17. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om översynen av bostadsförbättringsprogrammet,

18. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till höjda
inkomstgränser för bostadsbidrag,

19. att riksdagen beslutar att förändra hyresgränserna för bostadsbidrag
i enlighet med vad som anges i motionen,

20. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om ett nytt bostadsfinansieringssystem,

[21. att riksdagen beslutar att avskaffa fastighetsskatten fr. o. m.
1987,']

22. att riksdagen beslutar att fr. o. m. 1987 höja den garanterade
räntan till de nivåer som gällde innan fastighetsskatten infördes,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om överförande av bostadslångivningen till bostadslåneinstituten
och avskaffande av SBAB,

24. att riksdagen beslutar att till Vissa lån för bostadsbyggande
(B 3) för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 15000000
kr.,

25. att riksdagen beslutar att räntelån, hyresförlustgarantilån och
förvärvslån som belastar anslaget B 3 inte skall beviljas fr.o.m.
budgetåret 1986/87,

26. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag (B 4) för budgetåret
1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 13 390000000 kr.,

27. att riksdagen beslutar att hyresrabatter inte skall beviljas
fr.o.m. budgetåret 1986/87,

3 1985/86: Ju 409.

4 1985/86: Fi 724.

' 1985/86: Sk 324.

Mot. 1985/86

Bo227

28. att riksdagen beslutar att eftergift av räntelån inte skall beviljas
fr. o. m. budgetåret 1986/87,

29. att riksdagen beslutar om ytterligare extra upptrappning av
den garanterade räntan från den 1 januari 1987 enligt vad som anförs
i motionen,

30. att riksdagen beslutar att till Åtgärder i bostadsområden med
stor andel outhyrda lägenheter m. m. (B 5) för budgetåret 1986/87
anvisa ett förslagsanslag av 55000000 kr.,

31. att riksdagen beslutar att särskilda lokallån inte skall beviljas
fr. o. m. budgetåret 1986/87,

32. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om utformningen av det föreslagna
bidraget till åtgärder i bostadsområden med stora uthyrningssvårigheter
eller stora sociala problem,

33. att riksdagen beslutar att medge att ramen för de antikvariska
myndigheternas tillstyrkan av sådana ombyggnader av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse som kan komma i fråga för förhöjt låneunderlag
och tilläggslån bestäms till 35 000000 kr. för första halvåret
1986 och till 75000000 kr. för budgetåret 1986/87,

34. att riksdagen beslutar att avskaffa tilläggslån för lägenhetssammanslagningar
och att medge att beslut om tilläggslån som avser
åtgärder för att avhjälpa byggskador och byggfel eller grundförstärkning
får meddelas inom en ram av 15000000 kr. för första
halvåret 1986 och inom en ram av 25 000000 kr. för budgetåret 1986/
87,

35. att riksdagen beslutar att inte bemyndiga regeringen att höja
de under 33 och 34 angivna ramarna,

36. att riksdagen beslutar att inte bemyndiga regeringen att höja
de ramar som gäller för anordningsbidrag, lån och upprustning till
allmänna samlingslokaler,

37. att riksdagen beslutar att till Byggnadsforskning (B 12) för
budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag av 142000000 kr.,

38. att riksdagen beslutar att medge att beslut om stöd till byggnadsforskning,
exkl. stöd till experimentbyggande, får meddelas
inom en ram av 138000000 kr. under budgetåret 1986/87,

39. att riksdagen beslutar att energisparbidrag inte skall beviljas
fr. o.m. budgetåret 1986/87.

Stockholm den 27 januari 1986
Erling Bager (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp) Siw Persson (fp)

Ingrid Hasselström-Nyvall (fp)

Mot. 1985/86
Bolli

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Lagen gäller inte om egendomen Lagen gäller inte om egendomen

ägs av staten, kommun, landstings- innehåller färre än tre lägenheter.

kommun, kommunalförbund, allmännyttigt
bostadsföretag eller aktiebolag
som helt ägs av en kommun
eller landstingskommun. Lagen
gäller inte helter om egendomen
innehåller färre än fem lägenheter.

Vid beräkning av antalet lägenheter enligt denna lag räknas som lägenhet
varje avskild enhet som är inrättad att varaktigt och självständigt användas
som bostad eller för annat ändamål. Från garage, lager och andra lägenheter
som i första hand används som förvaringsutrymmen bortses.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller om
hembud har skett före lagens ikraftträdande.

2 Förslag till
Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 60 a § bostadsrättslagen (1971:479) skall ha
nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
§

En bostadsrättsförenings beslut
om förvärv av hyresfastighet för
ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
skall fattas på föreningsstämma.
Beslutet skall biträdas av
hyresgästerna i minst hälften av de
uthyrda lägenheter som omfattas av
förvärvet. Dessa hyresgäster skall
vara medlemmar i bostadsrättsföreningen.

Vid beräkningen av antalet lägenheter bortses från garage, lager och
andra lägenheter som i första hand används som förvaringsutrymmen.

Nuvarande lydelse

60 a

En bostadsrättsförenings beslut
om förvärv av hyresfastighet för
ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
skall fattas på föreningsstämma.
Beslutet skall biträdas av
hyresgästerna i minst två tredjedelar
av de uthyrda lägenheter som
omfattas av förvärvet. Dessa hyresgäster
skall vara medlemmar i bostadsrättsföreningen.

Mot. 1985/86

Bo227

Bil.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Protokollet från föreningsstämman skall innehålla uppgift om hur beräkningen
av rösterna har skett och hållas tillgängligt för hyresgästerna och
fastighetsägaren.

Innan beslut om fastighetsförvärv fattas, skall sådan ekonomisk plan
som avses i 4 § upprättas och hållas tillgänglig för hyresgästerna. Till
planen skall fogas ett besiktningsprotokoll, som visar fastighetens skick.
Planen skall även vara försedd med intyg enligt 4 §.

Beslut om förvärv i strid med första stycket är ogiltiga. Detsamma gäller
beslut om förvärv som fattats utan att ekonomisk plan varit tillgänglig
enligt fjärde stycket. Om likväl förvärv har skett enligt beslutet och lagfart
har meddelats, skall dock vad nu sagts ej gälla.

I fråga om bostadsrättsföreningar I fråga om bostadsrättsföreningar
som är anslutna till en folkrörelse- som är anslutna till en rikskoopera

kooperativ riksorganisation gäller tiv organisation gäller denna para

denna paragraf endast om fastig- graf endast om fastighetförvärvet

hetsförvärvet sker enligt lagen sker enligt lagen (1982:352) om rätt

(1982:352) om rätt till fastighetsför- till fastighetsförvärv för ombildning

värv för ombildning till bostadsrätt. till bostadsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m. att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Förvärvstillstånd fordras inte

1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landstingskommun
eller kommunalförbund,

2. om staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund,
aktiebolag som helt ägs av kommun
eller landstingskommun, allmännyttigt
bostadsföretag, folkrörelsekooperativ
riksorganisation eller regional
folkrörelsekooperativ organisation
av bostadsrättsföreningar
eller bostadsrättsförening ansluten
till sådan organisation är förvärvare,

2. om staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund,
aktiebolag som helt ägs av kommun
eller landstingskommun, allmännyttigt
bostadsföretag, riksorganisation
eller regional organisation
av bostadsrättsföreningar, bostadsrättsförening
ansluten till sådan organisation
eller en bostadsrättsförening
som avses i lagen (1982:352)
om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt är förvärv
are,

3. om egendomen enligt medgivande av regeringen fövärvas för kyrkligt
ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord,

Mot. 1985/86

Bo227

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller
enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig
att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren
eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens
avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra
egendomen enligt 6 § eller enligt 3 kap. 1 § lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast
egendom m. m.,

7. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.1 fråga om förvärv som skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Mot. 1985/86

Bo227

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986