avMagnusPerssonm.fi.

Motion 1988/89:A464

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :A464

avMagnusPerssonm.fi.

Fördelning av länsanslagen i Värmlands län, m.m.

I Värmlands län har befolknings- och arbetsmarknadssituationen fortsatt att
förbättras under år 1988. Befolkningen ökade med nära 1 500 invånare
främst tack vare ett stort invandraröverskott i vårt län. Arbetslösheten var
samtidigt den lägsta på många år. Den var i december månad 1988 2,2 %.

Länsarbetsnämnden konstaterar också i sin senaste prognos över arbetsmarknadsutsikterna
att några tecken på avmattning i konjunkturen inte tycks
finnas. Konjunkturutsikterna ser således ljusa ut och en ökad produktion
förväntas naturligtvis leda till en ökning av den totala sysselsättningen. Dessa
i och för sig gynnsamma förhållanden kan dock inte dölja de stora och
kvarvarande problem som präglar framför allt skogslänen.

Utredningsmaterial visar att de regionala obalanserna trots gynnsamma
omständigheter för svensk industri och god ekonomi alltjämt kvarstår. Det är
framför allt skogslänen som drabbas av den regionala obalansen. Tillväxten
av högteknologiska företag sker främst i storstadsområdena, kring universiteten
och de tekniska högskolorna.

När det gäller Värmlands län tvingas vi alltjämt konstatera att många
ungdomar lämnar länet. Därigenom försämras en redan ogynnsam åldersstruktur
och företag och offentlig sektor kan i framtiden få svårare att
rekrytera arbetskraft. Inom länet fortsätter koncentrationen av befolkningen
till Karlstadsregionen.

Arbetslösheten är fortfarande jämförelsevis hög, samtidigt som sysselsättningsgraden
är påtagligt lägre än riksgenomsnittet. Utöver detta kan nämnas
att den registrerade deltidsarbetslösheten i Värmland är den allra högsta i
landet. Särskilt för ungdomar och kvinnor är situationen alltjämt besvärlig.
Det finns också stora variationer mellan kommuner och branscher. Vissa
branscher har påtagliga problem att rekrytera arbetskraft samtidigt som vissa
kommuner har en betydande arbetslöshet även sett i riksperspektiv.

Ett särskilt problem i Värmlands län är den lokala branschensidigheten.
Beroendet på flera orter av stål- eller skogsindustrin är mycket stort.
Nedgången i dessa basindustrier har inte kompenserats av expansion inom
andra näringar. I många fall är också pendlingsmöjligheterna begränsade.

Utmärkande för de värmländska basnäringarna är dessutom att de är
kraftigt energiberoende, konkurrensutsatta och konjunkturberoende.

Fjärrstyrningen av de värmländska företagen har samtidigt ökat kraftigt.
En undersökning som gjorts i länet visar att år 1985 arbetade endast 20 % av
de industrianställda i anläggningar med minst 25 anställda inom företag med
värmländska ägare (moderbolag eller huvudägare). Motsvarande siffra år
1975 var 58 %.

De redovisade förhållandena visar att det föreligger stora risker för Mot. 1988/89

omfattande strukturella förändringar vid en kommande lågkonjunktur, A464

förändringar som kan leda till arbetslöshet och stora problem inte minst på de
värmländska bruksorterna. Samtidigt kan vi konstatera att klyftorna mellan
skogslänen och framför allt de framgångsrika storstadslänen ökar.

Det är därför nödvändigt att förstärka Värmlands län genom infrastrukturella
åtgärder samt genom att bygga ut utbildning, forskning och kommunikationer.
Det är också nödvändigt att avlänka en del av tillväxten från
framför allt Stockholmsområdet till skogslänen. Dessutom krävs förstärkta
resurser för det regionalpolitiska utvecklingsarbetet.

Vi vill också betona vikten av att nuvarande statliga verksamheter
bibehålls i Karlstad och Värmland. Vi hyser stark oro inför den av
försvarsministern aviserade indragningen av Milo-Bergslagen. Den nuvarande
samlokaliseringen av Milo-Bergslagen med en rad andra försvarsmyndigheter
till byggnaden Karolinen i Karlstad är effektiv och administrativt
lätthanterlig.

Sammantaget vill vi sålunda framhålla att mycket tunga skäl talar för att
den föreslagna nya mellersta militär- och civilområdesstaben lokaliseras till
Karlstad.

I det följande vill vi peka på en rad åtgärder som vi anser nödvändiga att
vidta i Värmland för att minska avståndet till tillväxtområdena.

Den kanske viktigaste satsning som måste till för att förbättra länets
utvecklingsmöjligheter är att planmässigt och kraftfullt satsa på kunskapsoch
teknikutveckling. Högskolan i Karlstad är idag redan en tillgång i
utvecklingsarbetet och det gäller nu att förstärka denna viktiga basresurs. Att
skapa en kreativ miljö för utbildning, forskning och utveckling i länet är den
viktigaste regionalpolitiska åtgärden som kan vidtas. I högskolestyrelsens
utvecklingsprogram för högskolan i Karlstad är utgångspunkten att högskolan
successivt och stegvis ökar sin kapacitet och i framtiden förhoppningsvis
övergår till att bli universitet.

Det är därför nödvändigt att riksdagen stöder den utveckling av högskolan
i Karlstad inom forskning, forskarutbildning och grundutbildning som utgör
grunden för högskolestyrelsens utvecklingsprogram. Det är också viktigt att
högskolan får en permanent lösning på sina lokalproblem.

Det är vidare angeläget att de utbildningscentra som finns ute i länet som t
ex Hagfors Tooling Centrum, Bergskolan i Filipstad, Rikssågverksskolan i
Skoghall och Gammelkroppa skogsskola uppmärksammas så att de kan
utvecklas till utvecklingsmotorer för respektive branscher och för den lokala
och regionala utvecklingen.

I länet pågår för närvarande ett nära nog fullskaleförsök med treårig
yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Detta försök möjliggörs genom
den totala uppslutning som finns bland kommuner, landstinget, regionala
myndigheter, personal- och branschorganisationer samt offentliga och
privata arbetsgivare. Erfarenheterna av arbetet i skolorna är positiva och ett
stort och engagerat arbete läggs ned på att utveckla de nya utbildningarna. Vi
ser det som mycket angeläget att försöksverksamheten i länet utvidgas till att
omfatta ytterligare yrkesinriktade gymnasielinjer i länet. En välfungerande
modern yrkesutbildning är en nödvändig förutsättning för att länets närings

liv skall kunna utvecklas och möta konkurrensen i framtiden. Mot. 1988/89

Välfungerande person- och godstransporter är nödvändiga för att länet A464
skall fungera och kunna utvecklas. Med en samlad syn på lokaliserings- och
godstransportsystemåtgärder kan på sikt en bättre balans nås. Under år 1988
har man i Värmland arbetat med tre större kommunikations- och transportutredningar:
Värmlandsvision - transporter och samhällsfunktion, Svealandsbanan
- delarna genom Värmland samt ett fortsatt förberedande
planeringsarbete för en ny länsflygplats. Visionen belyser främst transportsystemets
roll för den långsiktiga utvecklingen.

Näringslivets utveckling sker i allt snabbare takt. Teknikutvecklingen och
den ekonomiska integrationen i Europa kommer att ställa allt större krav på
att företagen satsar på forskning och utveckling. Förslag som underlättar
sådana satsningar bör tas fram av den nu sittande regionalpolitiska utredningen.
För vår del tror vi att gynnsamma avskrivningsregler i skogslänen för
forsknings- och utvecklingsinvesteringar och frisläppande av investeringsfondsmedel
för teknikutvecklingsinriktade investeringar skulle kunna prövas.
Det offentliga upphandlingsinstrumentet borde också kunna prövas i
regionalpolitisk! syfte.

I Värmland liksom i andra län har en rad teknikcentra växt fram bl.a. med
hjälp av regionalpolitiska medel. Dessa centra är viktiga intrument för både
bransch- och lokalutveckling. Exempel på sådana finns bl.a. i Hagfors,

Munkfors, Kristinehamn och Årjäng. På en råd andra orter finns långt
komna planer. Enligt de erfarenheter som gjorts i Värmland är det
nödvändigt att fortsatt statligt stöd utgår för uppbyggnaden av teknikcentra
och att länen ges resurser för att följa och stödja projekten under
uppbyggnadsskedet.

Ett sätt att skapa nya arbetstillfällen i länet och stärka företagen är att öka
vidareförädlingen av länets råvaror. Sådana insatser inom t ex träindustrin
gör också att företagen blir mindre konjunkturkänsliga. Vidareförädlingsinsatserna
bör också kunna komma särskilt glesbygden till del. För att
möjliggöra en sådan utveckling i Värmland är det dock nödvändigt att
träindustrin får ökade möjligheter att kunna konkurrera om råvaran.

Enligt vår erfarenhet är det nödvändigt att det i kommunerna finns tillgång
till lokaler som gör det möjligt för befintliga företag att expandera och som
underlättar nyetableringar. Stödvillkoren bör därför ändras så att kommunerna
i stödområdena får bättre möjligheter att uppföra och upprusta
kommunala industrilokaler.

På grund av svårigheterna att vända utvecklingen i Torsby kommun har vi
tidigare krävt att ett industricentrum skall förläggas till kommunen. Kravet
är alltjämt lika aktuellt. Inget industricentrum är beläget i södra skogslänen,
ett centrum i Torsby bör därför kunna ge erfarenheter av hur sådan
verksamhet kan fungera på dessa breddgrader.

När det gäller villkoren för det regionalpolitiska stödet så visar erfarenheter
i Värmlands län att stödet till turistnäringen i stödområde C är alltför
begränsat. En utbyggnad av turistnäringen är många gånger det enda
alternativ som står till buds när det gäller att skapa nya arbetstillfällen.

Förslaget i årets budget att helt slopa möjligheterna i stödområde C skulle i

Värmlands län innebära en allvarlig försämring för turismen. Det skulle bl.a. 11

försvåra en fortsatt utbyggnad i t ex Sunneområdet som är länets främsta Mot. 1988/89
turistområde. Förslaget bör därför omprövas. A464

Vi upprepar vårt tidigare krav om att det slopade sysselsättningsstödet i
stödområde C bör motverkas genom att ett stöd i form av introduktionsutbildning
vid personalökning införs. Det bör också övervägas om inte
sysselsättningsstöd kan utgå i samband med att företag bygger ut eller
etablerar verksamhet med hjälp av lokaliseringsstöd.

Det regionalpolitiska arbetet i länet har kunnat intensifieras och effektiviseras
sedan de särskilda medlen för regionalt utvecklingsarbete ställdes till
länens förfogande. Härigenom har kraftiga satsningar på områden som
bedömts ha framtiden för sig i länet kunnat ske. I Värmland har betydande
insatser skett för att främja utbildning, Foll, företagsutveckling, glesbygdsutveckling,
turism och vattenbruk. Vidare har utvecklingsarbetet ute i länet
inte minst på glesbygden kunnat utvecklas genom projektstöd till lokala
utvecklingsgrupper. Det är viktigt att skogslänen ges möjlighet att vidareutveckla
och intensifiera det regionalpolitiska utvecklingsarbetet. Detta kräver
emellertid förbättrade resurser. Dessa kan skapas genom att fördelningen av
länsanslagen ges en ännu mer markerad regionalpolitisk profil. Ökade anslag
skulle också förbättra möjligheterna att följa upp arbetet och återföra
erfarenheter. När det gäller användningen av länsanslagen bör länen själva få
disponera över dem utan några större restriktioner.

Problemen i Bergslagen är långt ifrån lösta. Det är därför nu nödvändigt,
när Bergslagsdelegationens arbete kommer att upphöra, att Bergslagslänens
länsanslag förstärks genom omfördelningar så att utvecklingsarbetet kan
föras vidare inom berörda kommuner av t ex länsstyrelser, utvecklingsfonder
och berörda kommuner. Det är också angeläget att förutsättningar skapas för
att genomföra de förslag som blir ett resultat av de projekt Bergslagsdelegationen
startat på olika områden.

För en ökning av Värmlands länsanslag talar också behovet av att kunna
utnyttja den stora aktivitet, idérikedom och vilja till satsningar som
realiserandet av bl.a. Branäs-projektet medfört.

Värmlands län har en betydande inflyttning av invandrare. Med hjälp av
olika insatser bör dessa ofta välutbildade människor kunna bli en resurs i det
regionala utvecklingsarbetet. Projekt har också startat vid högskolan i
Karlstad och i Forshaga kommun. Dessa bör på allt sätt stödjas. Ett
introduktionsstöd som gör det möjligt för företagen att utan någon större
kostnad ta hand om invandrarna och lära upp dem i produktionen och att
samtidigt under t ex 25 % av tiden låta dem få undervisning i svenska vore en
väg att pröva.

Om en levande landsbygd skall kunna behållas i Värmland är det
nödvändigt att ett livskraftigt jordbruk kan finnas kvar. En snabb avveckling
sker av mjölkproduktionen särskilt i skogs- och mellanbygderna. Vi kan
fortsättningsvis i Värmland inte upprätthålla målet om en oförändrad
produktionsnivå. Det behövs därför en ändrad inriktning av jordbrukspolitiken
för att på sikt kunna bibehålla jordbruksnäringen i vårt län.

Genom att jordbruket skapar en stor del av det som ger landskapet dess
värden och innehåll, kommer en neddragning av jordbruket också att

påverka människornas vilja att bo i glesbygden. Detta bör allvarligt beaktas Mot. 1988/89
då nya stödregler för jordbruket skapas. A464

Arbetet med att bättre ta tillvara den stora naturresurs som Vänern och
dess bestånd av lax- och öringstammar utgör har lyckosamt drivits vidare.

Under början av 1989 kommer en stiftelse i vilken bl.a. länen runt Vänern
ingår att bildas. Laxfondsprojektet i Vänern bör kunna bli ett av de viktigaste
turismprojekten i landet och locka ett stort antal utländska besökare. Det är
nödvändigt att regeringen på olika sätt stöder projektet under uppbyggnadsskedet.

Riksdagen bör föreslå regeringen att medverka till att förhandla fram det
fondkapital som kan säkra Laxfondens långsiktiga verksamhet. Vidare är det
nödvändigt att fiskebestämmelserna för Vänern revideras och moderniseras
samt att fiskeriverkets regionala resurser för insatser i Vänernområdet
förstärks.

För att kunna driva ett effektivt utvecklingsarbete krävs att alla olika
samhällsområden engageras i arbetet. Länsstyrelsen har i sitt program för
teknik- och kunskapsspridning För kreativitet och vetande i Värmland fäst
uppmärksamheten på kulturens betydelse och argumenterat för kraftfulla
insatser inom kulturområdet som ett naturligt inslag i en utvecklingsstategi
för Värmland. Det behövs därför en breddad syn på regionalpolitik som
innebär att bl.a. regional kulturpolitik blir en likvärdig samtalspartner till
regional företags- och näringspolitik. Det är vår uppfattning att Värmland
med sin kulturella bakgrund bör vara idealiskt att göra till ett experimentområde
för att studera hur en kraftfull kulturell satsning påverkar den regionala
utvecklingen. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utreda hur en sådan
satsning bör gå till och hur den bör följas för att ge erfarenheter som kan
nyttiggöras i andra län.

Som vi i motionen redovisat föreligger det en uppenbar risk för att en
kommande lågkonjunktur kommer att medföra fortsatta strukturåtgärder i
Värmland. Dessa kommer i sin tur att medföra arbetslöshet, utflyttning och
stora problem, särskilt på bruksorterna. Enligt vår mening bör detta
innebära att länet på ett helt annat sätt än nu uppmärksammas i det centrala
arbetet med att utveckla olika delar av landet. Konkret bör detta innebära att
Värmland prioriteras dels som avlänkningsområde för den expanderande
centrala statliga förvaltningen i Stockholmsområdet, dels vid de lokaliseringsdiskussioner
som löpande förs mellan regeringen och näringslivet och
dels vid medelsfördelningar och utbyggnadsöverväganden av olika slag.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utvidgad försöksverksamhet inom den yrkesinriktade
gymnasieutbildningen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att underlätta företagens forsknings- och
utvecklingsarbete ,2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förändrade stödvillkor för industrilokaler.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1988/89

motionen anförts om behovet av fortsatt stöd till turistnäringen i A464

stödområde C,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av förstärkt regionalpolitisk profil på
fördelningen av länsanslagen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om framtida stödregler för jordbruket,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om Laxfondens framtida verksamhet,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en regional kulturpolitik4].

Stockholm den 25 januari 1989

Magnus Persson (s)

Bo Finnkvist (s) Kristina Svensson (s)

Jarl Lander (s) Lisbeth Staaf-Igelström (s)

1988/89 :Ub303
21988/89 :N332
31988/89 :Jo268

41988/89:Kr315 14