avLarsWernerm.fi. U-landsbistånd till kvinnor

Motion 1988/89:U214

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U214

avLarsWernerm.fi.
U-landsbistånd till kvinnor

Mödradödligheten - skammens statistik

Omkring en halv miljon kvinnor i tredje världen dör varje år i samband med
havandeskap och barnafödande. UNICEF har kallat denna mödradödlighet
för skammens statistik, därför att de flesta av dessa kvinnor kunde ha
räddats med förhållandevis små insatser.

UNICEF uttrycker det i sin årsbok för 1989 på följande sätt: Med den
kunskap vi idag har, skulle de flesta av dessa dödsfall och det mesta av detta
lidande kunna undvikas - och till en relativt liten kostnad. Om vår
uppfattning om vad som är och inte är acceptabelt i dagens värld stod i
samklang med vårt kunnande skulle denna höga mödradödlighet orsaka en
internationell proteststorm.

I UNICEF:s årsbok redovisas en rad skillnader mellan u- och i-länder,
t.ex. barnadödlighet, medellivslängd och antalet läskunniga. Skillnaden
mellan u- och i-länderna är störst när det gäller mödradödlighet. I Afrika
ligger den på 700 per 100 000 födda, i Asien 500 och i Sverige 4!

Sverige har under många år satsat stora resurser på preventivmedelsforskning
i u-länderna och genomfört ett antal barnbegränsningsprojekt med
varierande framgång. Även om delar av denna verksamhet varit misslyckad
är den viktig bl a eftersom flera hundra tusen kvinnor i u-länderna
fortfarande dör till följd av misslyckade aborter. Men nu är det dags att höja
blicken från kondomens nivå och underlivets region för att betrakta kvinnan i
hela hennes gestalt, som en svensk gynekolog med lång u-landserfarenhet
sagt. En bra mödravård i kombination med utbildning kan ha större
betydelse för befolkningsutvecklingen än olika barnbegränsningsprojekt.

U-ländernas kvinnor tvingas bära världens skuldbörda

Skuldkrisen och sjunkande världsmarknadspriser på råvaror ökar fattigdomen
i tredje världen. Fattigdomen sprids snabbare bland kvinnor än bland
män. Av dem som lever i armod har de fattiga landsbygdskvinnorna det allra
sämst. Dessa överansträngda och undernärda kvinnor, som ofta arbetar 18
timmar om dagen, producerar mer än hälften av livsmedlen i tredje världen
och ända upp till 90 procent av familjernas livsmedel i Afrikas jordbruksområden.

Skuldåterbetalningar och räntor, som tar en växande del av u-ländernas
exportinkomster, i kombination med sjunkande råvarupriser har lett till att
den genomsnittliga familjeinkomsten i Afrika och Latinamerika sjunkit med

10-25 procent sedan 1980. Denna negativa utveckling har drabbat kvinnor i Mot. 1988/89

södra Afrika särskilt hårt. I denna region har ett växande antal kvinnor på U214

landsbygden ensamansvar för familjens försörjning, därför att männen
tvingas flytta in till städerna eller till andra länder för att hitta ett arbete.

Uppskattningsvis en tredjedel av jordbrukshushållen är kvinnohushåll i
många länder i södra Afrika.

Förutom sjunkande familjeinkomster har man drabbats av försämrad
hälsovård och utbildning. De hårt skuldsatta regeringarna har på grund av
Världsbankens s.k. strukturanpassningsprogram tvingats skära inom den
offentliga sektorn. Dessa nedskärningar drabbar främst de svaga - dvs. de
fattigaste kvinnorna och barnen. De 40 fattigaste länderna har minskat
hälsobudgeten med 50 procent per invånare och utbildningsanslagen med 25
procent per invånare under de senaste åren!

De direkta konsekvenserna av denna utveckling börjar vi nu se-bl. a. ökar
barnadödligheten och antalet barn med låg födelsevikt. Även om det ännu ej
finns statistiskt dokumenterat, kan vi förmoda att ökad barnadödlighet också
betyder ökad mödradödlighet och att ett ökande antal barn med låg
födelsevikt också betyder ett ökat antal undernärda kvinnor.

Prioritera kvinnor i biståndet

Kvinnoårtiondet bidrog till att öppna våra ögon för den växande fattigdomen
i u-länderna och för den centrala roll kvinnorna har inom jordbruket. Trots
denna insikt har ingen förändring till det bättre för kvinnorna ägt rum.

Kvinnorna får inte på långt när lika stor del som männen av bistånds- och
utvecklingsprojekt.

Vpk delar biståndsministerns uppfattning att frågan om kvinnor och
utveckling ges hög prioritet i det svenska biståndet - inte bara i ord, utan
också i handling.

Vpk föreslår därför att riksdagen beslutar anslå 150 milj. kr. till SIDA för
stöd till projekt direkt inriktade på familjeförsörjande kvinnohushåll på
landsbygden i södra Afrika. Anslagsyrkandet framställs i särskild motion
(1988/89:U229).

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om stöd till projekt direkt inriktade på familjeförsörjande
kvinnohushåll på landsbygden i södra Afrika.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

8

Margö Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)