Lagutskottets memorial Nr 33 (Memorial 1914:LU33 - b Lagutskottet)

Lagutskottets memorial Nr 33.

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 29 augusti 1914 kl. 3 e. m.

Memorial i anledning av dels återremiss av vissa delar av utskottets
utlåtande nr 22 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till strafflag för krigsmakten, lag om krigsdomstolar
och rättegången därstädes, lag om införande av den
nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes samt vad i avseende
därå iakttagas skall, lag om ändrad lydelse av 26 § i
8 kap. strafflagen, lag om ändrad lydelse av 9 och 13 §§
i 10 kap. strafflagen, lag om ändrad lydelse av 4 och
6 §§ i lagen angående villkorlig straffdom den 22 juni ,
1906 samt lag om ändring i lagen angående förordnande
av rättegångsbiträde åt häktad den 14 september
1906 jämte i anledning av berörda proposition väckta
motioner, dels ock kamrarnas skiljaktiga beslut i ämnet.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, af Ekenstam, Trana,
Stärner, Gezelius, greve Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, Hult,
Pettersson i Södertälje, Schotte, Olsson i Broberg, Persson i Norrköping,
Olsson i See och Holmdahl.

I utlåtande nr 22 i anledning av dels Kungl. Majits proposition
med förslag till strafflag för krigsmakten, lag om krigsdomstolar och
rättegången därstädes, lag om införande av den nya strafflagen för
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 33 käft. (Nr 33) 1

Lagutskottets memorial Nr 33.

krigsmakten och den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
samt vad i avseende därå iakttagas skall, lag om ändrad lydelse
av 26 § i 8 kap. strafflagen, lag om ändrad lydelse av 9 och 13 §§ i
10 kap. strafflagen, lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen angående
villkorlig straffdom den 22 juni 1906 samt lag om ändring i
lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad den 14 september
1906, dels ock i anledning därav väckta motioner, hemställde
lagutskottet A) att riksdagen måtte antaga nämnda lagförslag med den
lydelse, utskottets berörda utlåtande innehåller, samt B) att de i anledning
av förevarande proposition väckta motionerna, därest de icke kunde
anses besvarade genom vad utskottet sålunda hemställt, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag hava vid behandling
av detta utlåtande båda kamrarna med nedan angivna undantag
bifallit utskottets hemställan.

Med anledning av vad sålunda förekommit har utskottet till behandling
förehaft frågan om sammanjämkning av den skiljaktighet, som
alltså föreligger emellan kamrarnas beslut.

Med avseende å 1 § andra stycket och 6 § andra stycket i förslaget
till strafflag för krigsmakten har första kammaren antagit utskottets
förslag, varemot andra kammaren återförvisat dessa lagrum till
utskottet för ny behandling.

Återremissen lärer hava föranletts därav, att utskottets förslag i
dessa delar ansetts icke med tydlighet utmärka, att personer, vilka,
därest av Kungl. Maj:t framställda förslag till upprättande av reservstater
vid armén och marinen vinna bifall, komma att uppföras å reservstat,
äro att likställa med övriga till krigsmaktens reserver hörande
personer.

Då utskottet delar denna uppfattning, har utskottet föreslagit den
avfattning av förevarande bestämmelser, att endast personal med beställning
å aktiv stat skall utan den för krigsmaktens reserver stadgade
inskränkning innefattas under l:o) och 2:o) av 1 § samt 2:o) av 6 §.

Beträffande 22 § i förslaget till strafflag för krigsmakten har andra
kammaren godkänt utskottets förslag, under det att första kammaren
bifallit den av herr Petersson i Lidingö villastad m. fl. avgivna reservationen.
I sammanhang härmed har första kammaren dels beslutit, att
23, 41 och 43 §§ i förslaget till strafflag för krigsmakten skulle utgå
ur lagförslaget dels ock godkänt beträffande sistnämnda lagförslag såväl
41 och 42 §§ av Kungl. Maj:ts förslag i ämnet som ock, i stället för
26 och 27 §§ av utskottets förslag, 25, 26 och 27 §§ av Kungl. Maj:ts

Lagutskottets memorial Nr 33.

förslag i ämnet, i stället för 42 § i utskottets förslag, 43 § av Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet, i stället för 101 § 1 mom. i utskottets förslag,
102 § 1 mom. av Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, och i stället för 29,
35, 39, 40, 60, 111, 123, 126, 176 och 194 §§ i utskottets förslag,
motsvarande paragrafer av Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, samt, beträffande
förslaget till lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten
och den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
samt vad i avseende därå iakttagas skall, i stället för 6 och 7 §§ i utskottets
förslag, motsvarande paragrafer av Kungl. Maj:ts förslag i ämnet,
under det att andra kammaren beträffande samtliga ovannämnda paragrafer
godkänt utskottets förslag.

Med avseende å 62 och 80 §§ i förslaget till strafflag för krigsmakten
har andra kammaren antagit utskottets förslag, varemot första
kammaren bifallit av herr Petersson i Lidingö villastad m. fl. avgivna,
vid paragraferna fogade reservationer.

Utskottet har ansett kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
disciplinstraffens anordnande böra på det sätt samman]ämkas, att första
kammaren biträder andra kammarens beslut med avseende å strafformen
skärpt arrest, samt att strafformen sträng arrest bibehålies i enlighet
med första kammarens beslut, dock att sträng arrest må ådömas
endast av krigsdomstol utom i vissa undantagsfall, då det ansetts medföra
svårigheter särskilt för målens snabba avgörande, om sträng
arrest icke finge åläggas av befälhavare. I enlighet härmed föreslår
utskottet, att sträng arrest skall kunna åläggas dels av befälhavare å
fartyg på sjötåg ävensom av befälhavare för mobiliserad avdelning, dels
även i det tall, att målets hänskjutande till krigsdomstol skulle föranleda
uppskov med målets avgörande under mer än fyra dagar efter det befälhavaren
med framhållande av målets brådskande beskaffenhet påkallat
krigsrättens sammanträde, och det för krigslydnadens eller ordningens
upprätthållande finnes vara av särskild vikt, att den felande utan uppskov
bestraffas. Med det av utskottet använda uttryckssättet torde
befälhavare vara berättigad att själv ådöma sträng arrest, såvida krigsrättens
sammanträde icke kunnat utsättas inom fyra dagar, efter det
befälhavaren avlåtit begäran till krigsdomaren om att denne skall utsätta
tid för sammanträdet. I detta sammanhang vill utskottet hava uttalat,
att det i dylika fall uppenbarligen är av största vikt, såväl att befälhavaren
omedelbart och på snabbaste sätt — exempelvis med telegraf
eller telefon — sätter sig i förbindelse med krigsdomaren eller, om han
skulle vara hindrad, den vice krigsdomare, som må vara förordnad att
i sådant fall inträda i krigsdomarens ställe, som även att krigsrätten

4 Lagutskottets memorial Nr 33.

kallas att sammanträda, så snart detta låter sig göra. För nu ifrågavarande
fall har utskottet jämväl ansett det böra stadgas, att auditör,
om sådan finnes, skall avgiva yttrande före straffets åläggande även då
sådant hörande icke eljest behövt äga rum. Vidare har utskottet ansett
särskild bestämmelse böra införas därom, att disciplinstraff, som ådömes
av krigsrätt, i regel må verkställas genast utan hinder av anförda besvär.
Med hänsyn därtill att krigsrätterna på grund av de av utskottet
nu föreslagna bestämmelserna komma att handlägga disciplinmål i betydligt
större antal fäll än förut beräknats och då det är av särskild
vikt, att avgörandet av dylika mål icke fördröjes på grund av hinder för
den ordinarie krigsdomaren, har utskottet föreslagit, att en vice krigsdomare
skall, där så anses erforderligt, kunna av Kungl. Maj:t förordnas.
Slutligen har utskottet, till undvikande av vissa svårigheter, som kunna
tänkas uppkomma för disciplinens behöriga upprätthållande, om den tilltalade
vid svårare disciplinförseelser lämnas på fri fot under avbidan på
krigsrättens sammanträde, föreslagit ett nytt stadgande, som berättigar
befälhavaren att i sådana fäll förordna, att den tilltalade skall hållas i
förvarsarrest, till dess krigsrätten sammanträder. I sammanhang därmed
har emellertid i 15 § i lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
förvarsarrest i fråga om tiden för krigsrättens sammanträde likställts
med häktning.

På grund av de nu föreslagna bestämmelserna angående disciplinstraffen
har utskottet jämväl föreslagit härav betingade ändringar i 27,
29, 35, 39, 40, 62, 8Ö, 101, 111, 123, 126, 176, 190 och 194 §§ i utskottets
förslag till strafflag för krigsmakten.

Beträffande 73 och 79 §§ i utskottets förslag till strafflag för krigsmakten
har andra kammaren återförvisat desamma till utskottet, under
det att samma §§ av första kammaren godkänts, därvid första kammaren
emellertid till utskottet återförvisat motiveringen till 73 §.

För det syfte, som med återremissen torde hava avsetts, har utskottet
ansett att till motiveringen till ovannämnda båda §§ böra fogas
följande tillägg

vid 73 §:

»Det bör emellertid framhållas, att, på sätt föredragande departementschefen
vid remissen till lagrådet yttrat, med ordet ''sammankomst’
i förevarande § icke avses eu rådplägning vilken som helst mellan några
personer, tillhörande krigsmakten, utan ett på förhand för visst ändamål
planerat sammanträffande av ett mera avsevärt antal personer.»

samt vid 79 §:

»I sammanhang härmed vill utskottet uttala önskvärdheten av att

Lagutskottets memorial Nr 33.

uppmärksamhet ägnas däråt att i reglementen och andra föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t meddelas, den lydnadsplikt, som åligger krigsman,
icke så angives, att den för dem, som hava att ställa sig dessa reglementen
och föreskrifter till efterrättelse, framstår såsom undantagslös.»

Beträffande 210 § i förslaget till strafflag för krigsmakten har
första kammaren antagit utskottets förslag, varemot andra kammaren
godkänt den lydelse av paragrafen, som föreslagits i den av herr
Alexanderson m. fl. avgivna reservationen, dock med den ändring, att
mellan det andra och det tredje stycket i paragrafen inskjutits ett nytt
stycke, så lydande: »Ej må tillrättavisning meddelas någon, med mindre
än att han på tillfrågan förklarat sig icke påkalla bedömande i den
ordning, som för disciplinmål är stadgad.»

Utskottet bär ansett sammanjämkning böra ske på det sätt, att
andra kammaren biträder första kammarens beslut med den ändring att
mom. d) och f) utgå.

I fråga om 25, 26 och 72 §§ i förslaget till lag om krigsdomstolar
och rättegången därstädes har första kammaren antagit utskottets förslag,
varemot andra kammaren bifallit de av herr Alexanderson m. fl. avgivna
reservationerna med avseende å dessa paragrafer.

Beträffande förevarande paragrafer har utskottet ansett sammanjämkning
böra ske på det sätt, att första kammaren biträder andra
kammarens mening med den ändring, att i stället för en av Svea
hovrätts ledamöter skall inträda ett av Konungen utnämnt krigshovrättsråd,
vilken har att ombesörja beredningen och föredragningen av krigsrättsmålen.
Krigshovrätten kommer alltså att bestå av ordföranden å en
av* hovrättens divisioner såsom ordförande, en ledamot i hovrätten samt
krigshovrättsrådet såsom civila ledamöter ävensom två militära ledamöter.

97 och 100 §§ i förslaget till lag om krigsdomstolar och rättegången
därstädes hava av första kammaren antagits i överensstämmelse
med utskottets hemställan, under det att andra kammaren godkänt
paragraferna med den lydelse, som föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition.

Utskottet har ansett sig böra hemställa, att andra kammaren i
denna del måtte biträda första kammarens beslut.

Utskottet hemställer alltså,

att kamrarne, andra kammaren med fattande av
beslut i fråga om ovan berörda av kammaren till utskottet
i deras helhet eller i vissa delar återremitterade
paragrafer och båda kamrarne med frånträdande i ovan

Lagutskottets memorial Nr 33.

angivna fall av förut fattade beslut, må antaga dels 23,
24 och 60 §§ i strafflagen för krigsmakten samt 6
§ i lagen om införande av den nya strafflagen för
krigsmakten och den nya lagen om krigsdomstolar och
rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas
skall i den lydelse, nämnda paragrafer äga i
Kungl. Maj:ts förslag, dels 25 § i strafflagen för krigsmakten
i den lydelse 26 § av samma lag har i utskottets
förslag, ävensom 41, 42, 43, 73 och 79 §§ i
strafflagen för krigsmakten samt 72 § i lagen om
krigsdomstolar och rättegången därstädes i den lydelse
samma paragrafer äga i utskottets förslag, dels ock
följande lydelse av nedannämnda paragrafer i de föreliggande
lagförslagen:

Strafflag för krigsmakten.

1 § 2 mom.

Under l:o) och 2:o) innefattas icke blott personal med beställning
på aktiv stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig personal samt personal,
hörande till krigsmaktens reserver, den sistnämnda dock allenast
under tid, då den fullgör sin tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten.

6 § 2 mom.

Under 2:o) innefattas icke blott civila ämbets- och tjänstemän
med beställning på aktiv stat vid krigsmakten utan jämväl övertalig
personal samt personal, hörande till krigsmaktens reserver, den sistnämnda
dock allenast under tid, då den fullgör sin tjänstgöringsskyldighet vid
krigsmakten.

22 §.

Disciplinstraff är arrest av följande slag:

l:o) arrest utan bevakning;

2:o) vaktarrest;

3:o) skärpt arrest; och

4:o) sträng arrest.

Arrest utan bevakning och vaktarrest må åläggas i minst en dag
och högst femton dagar, skärpt arrest i minst en dag och högst tio

Lagutskottets memorial Nr 33.

dagar samt sträng arrest i minst en dag och högst sex dagar. Arrestdag
räknas. till tjugufyra timmar. Den tid, arresterad på tåg åtföljer
trupp, till vilken han hör, inräknas ej i strafftiden.

Skärpt arrest eller sträng arrest må ej åläggas i annat fall, än då det
med hänsyn till av den straffskyldige förut undergångna bestraffningar
eller andra särskilda omständigheter finnes icke kunna antagas, att lindrigare
arreststraff skulle a honom utöva tillbörlig verkan; ej heller må
sträng arrest åläggas någon, som ej fyllt aderton år.

26 §.

Sträng arrest verkställes i mörkt enrum. Då straffet pågått i tre
dagar, skall en dags uppehåll göras i bestraffningen. Den dag, då avbrott
sker, hålles den arresterade under bevakning i låst, ljust rum;
och inräknas nämnda dag ej i strafftiden.

Under den tid då den arresterade hålles i mörkt enrum, skall han,
där så ske kan, lämnas tillfälle att vistas i fria luften under en halv
timme varje dag.

Angående straffets verkställighet gäller i övrigt vad i 25 § angående
verkställighet av skärpt arrest är stadgat; dock att straffet ej må
verkställas med hart nattläger i annat fall, än då förordnande därom
meddelas i sammanhang med straffets åläggande.

Verkställighet av sträng arrest må ej ske, förrän vederbörande
läkare efter gjord undersökning förklarat, att''den straffskyldige kan utan
våda för hälsan undergå straffet.

27 §.

År någon ålagd skärpt arrest eller sträng arrest, men finnes han
icke utan våda för hälsan kunna undergå sådant straff, eller saknas å
fartyg lämpligt rum för straffets verkställande, skall straffet förvandlas
till vaktarrest enligt de i 39 § för jämförelse mellan arreststraff av olika
slag stadgade grunder.

29 §, 3 mom.

Har officer, underofficer eller ock krigsman, tillhörande det vid
krigsmakten fast anställda manskap, för brott, som omförmäles såsom
straffbart i denna lag, tre eller flera gånger straffats med böter, vaktarrest
eller svårare straff, samt, därest bestraffningarna utgjort endast

Lagutskottets memorial Nr 33.

vaktarrest, minst en gång undergått dylikt straff i femton dagar, och
har han inom fem år, efter det han undergått den av dessa bestraffningar,
som sist verkställts, begått nytt brott, som omförmäles såsom
straffbart i denna lag; då må den brottslige, även om något av de fall
icke är för handen, som i föregående båda moment avses, jämte det
straff, vartill han för det nya brottet gjort sig förfallen, tillika, om han
är officer eller underofficer, till avsättning dömas och, om han tillhör
manskapet, av vederbörande befälhavare skiljas från sin anställning vid
krigsmakten, såvida han prövas hava gjort sig ovärdig den aktning
och tillit, som bör tillkomma av honom innehavd befälsställning, eller
krigstuktens upprätthållande eljest det kräver. Härvid må dock ej
tagas hänsyn till bestraffning, som den brottslige undergått,_ där vid
den tid, då brottet, varom fråga är, förövades, tio år förflutit, sedan
bestraffningen blivit till fullo undergången.

35 §.

År någon, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid eller
fängelse, tillika förfallen till arrest, då skall sistnämnda straff övergå
till fängelse, därvid varje dags arrest utan bevakning anses svara mot
en halv dags fängelse, varje dags vaktarrest mot en dags fängelse,
varje dags skärpt arrest mot två dagars fängelse och varje dags sträng
arrest mot tre dagars fängelse; dock att brutet dagatal anses vara förfallet;
och varde fängelsestraffet jämlikt de i allmän lag givna grunder
med övriga straffet förenat.

39 §.

Vad i 38 § är stadgat skall lända till efterrättelse jämväl om
någon, sedan disciplinstraff blivit honom ålagt, varder övertygad att
förut hava begått annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa. Vid
tillämpning av det sålunda bestämda straffet skall avräknas den tid,
varunder den straffskyldige till följd av det tidigare beslutet må hava
undergått straff; och skall därvid en dags arrest utan bevakning anses
svara mot en halv dags vaktarrest, en dags vaktarrest mot en halv
dags skärpt arrest och en dags skärpt arrest mot sträng arrest under
två tredjedels dag. Uppkommer genom avräkningen brutet dagatal,
anses detta vara förfallet.

Lagutskottets memorial Nr 33.

40 §.

Har någon, sedan arreststraff blivit honom ålagt, men innan han
det till fullo undergått, ånyo gjort sig skyldig till förseelse, varå sådant
straff bör följa, då skall sistnämnda straff sammanläggas med det förra
straffet eller, om detta var till någon del verkställt, då ny förseelse begicks,
med vad av samma straff då återstod, till ett arreststraff av det
slag, straffen tillhöra eller, om de äro av olika slag, det svåraste något
av dem tillhör; skolande därvid de i 39 § för jämförelse mellan arreststraff
av olika slag stadgade grunder äga tillämpning, med iakttagande
dock, att det sammanlagda straffet ej i något fall må överstiga, om det
är arrest utan bevakning eller vaktarrest, tjugufyra dagar, om det är
skärpt arrest, tolv dagar, och, om det är sträng arrest, åtta dagar; och
varde, vid tillämpning av det sålunda bestämda straffet, avräknad den
tid, varunder den straffskyldige till följd av det tidigare beslutet må
hava undergått straff, efter det förseelse ånyo förövades.

62 §.

Samlar sig krigsfolk tillhopa och lägger det uppsåt å daga att
med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av förmans bud
eller att tvinga förman till någon ämbetsåtgärd eller att för sådan åtgärd
hämnas, men vända de upprorsmän på förmans befallning åter
till lydnad och ordning; då skola anstiftare och anförare dömas till
straffarbete från och med ett till och med tre år och de övriga till
fängelse i högst sex månader. Åro synnerligen mildrande omständigheter
för handen; må deltagare, som hör till manskapet och ej var anstiftare
eller anförare, dömas till sträng arrest i minst tre dagar, skärpt
arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

80 § 1 mom.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å överordnad krigsman
i ämbets- eller tjänsteärende eller för att honom till någon ämbetseller
tjänsteåtgärd tvinga eller därifrån hindra eller att å honom för
sådan åtgärd hämnas, dömes, om den våldförde är officer eller underofficer,
till straffarbete i högst fyra år och, om han tillhör manskapet,
till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader; dock
att, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, må dömas, om
den våldförde är officer eller underofficer, till fängelse och, om han tillhör
manskapet, till sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest i minst
fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 33 höft. (Nr 33.)

Lagutskottets memorial Nr 33-101 § 1 mom.

Den. av manskapet, som olovligen säljer, pantsätter eller annorledes
förskingrar eller uppsåtligen förstör eller skadar åt honom till bruk
lämnade vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar, ammunition, tjänstehäst
eller dess mundering eller foder eller vad annat, som till utrustning
hör, eller av annan krigsman utan behörigt tillstånd köper eller tillbyter
sig eller till försäljning eller såsom pant, gåva eller lån emottager
häst eller annat, som här är sagt, belägges med vaktarrest i minst tio
dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller sträng arrest i minst tre
dagar. Åro omständigheterna synnerligen försvårande, må den brottslige
dömas till fängelse i högst sex månader eller, om brottet förövas
av någon, som förut varit straffad för sådant brott, till fängelse eller
straffarbete i högst två år.

111 § 1 mom.

Har i disciplinmål någon uppsåtligen med straff belagt eller hos
annan, som innehar bestraffningsrätten, till bestraffning angivit den han
visste oskyldig vara, skall den brottslige, om han är officer eller underofficer,
avsättas och förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas
samt dessutom dömas till fängelse i högst sex månader eller böter
högst ett tusen kronor. Hör den brottslige till manskapet, skall han
dömas till fängelse i högst sex månader, sträng arrest i minst tre dagar,
skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

123 § 1 mom.

Lämnar befälhavare för trupp eller å fartyg, under vaktgöring
eller annan likartad tjänstgöring, obehörigen sin post, eller finnes han
under sådan tjänstgöring överlastad av starka drycker, skall han dömas
till fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen
försvårande, må tiden för fängelsestraffet höjas till två år eller till avsättning
dömas; äro de synnerligen mildrande, må den brottslige beläggas
med sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest i minst fem
dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

126 §.

Tager krigsman, innan han fatt avsked från den krigstjänst, vari
han är anställd, ny anställning vid annan trupp för tid, som den förra

Lagutskottets memorial Nr 33.

anställningen omfattar, skall han beläggas med sträng arrest i minst
tre dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio
dagar eller, om brottet förnyas, dömas till fängelse i högst sex månader.

176 §.

Visar skiltvakt, som blivit utställd för att trygga krigsmakten
emot överraskning av fienden eller mot annan krigsfara, grov försummelse
i detta sitt åliggande, eller finnes han under sådan tjänstgöring
överlastad av starka drycker, eller har han, innan avlösning
skett, övergivit sin post eller lämnat den åt annan; dömes så, som i
175 § 1 mom. stadgats; dock må, där synnerligen mildrande omständigheter
förekomma, och brottet ej skett i närheten av fienden, den brottslige
beläggas med sträng arrest i minst tre dagar, skärpt arrest i minst
fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

189 §.

Disciplinstraff av sträng arrest må icke åläggas av befälhavare,
där ej här nedan annorlunda är stadgat. Om befälhavares skyldighet
att, då dylikt straff finnes påkallat, överlämna målet till krigsdomstol,
därom stadgas i 18 kap. Angående de övriga fall, i vilka befälhavare
då sådan förseelse förekommer, varom i 185 § förmäles, skall överlämna
målet till krigsdomstol, gäller jämväl vad i nämnda kap. finnes
föreskrivet.

Vid mobiliserad avdelning av krigsmakten ävensom å fartyg på sjötåg
må vederbörande befälhavare beskaffa begångna förseelser med disciplinstraff
av sträng arrest. Kan i annat fall krigsrätt icke sammanträda för
behandling av dit liänskjutet mål inom fyra dagar, efter det befälhavaren
med framhållande av målets brådskande beskaffenhet påkallat krigsrättens
sammanträde, och finnes det på grund av särskilda omständigheter vara
för krigslydnadens upprätthållande av synnerlig vikt, att den felande
utan uppskov varder bestraffad, må disciplinstraff av sträng arrest kunna,
efter det auditör, om sådan finnes, blivit jämlikt 203 § 1 mom. i målet
hörd, åläggas av befälhavaren.

190 §.

Utan hinder av vad här ovan i detta kap. finnes föreskrivet
äger krigsdomstol att efter lag ådöma disciplinstraff av alla slag i mål,
som är under dess handläggning.

Lagutskottets memorial Nr 33.

194 §.

Befälhavare av lägre än kaptens men minst underofficers grad,
vilken utövar sådant befäl, som i 191 § 7:o) är sagt, äger, där ej
sådant fall är för handen, som avses i sista momentet av nämnda
paragraf, över honom underlydande bestraffningsrätt med den inskränkning,
att sträng arrest, skärpt arrest eller vaktarrest över tio dagar ej
må av honom åläggas.

204 §.

Finner vederbörande befälhavare, att påföljden i det särskilda
fallet ej bör stanna vid disciplinstraff eller att förseelsen påkallar svårare
disciplinstraff, än han enligt 189 § äger ålägga, eller har erforderlig
utredning om brottets beskaffenhet eller den angivnes straffbarhet ej
kunnat vinnas, då skall målet överlämnas till krigsdomstol; dock att i
sistnämnda fall befälhavaren, där saken prövas vara av synnerligen
ringa vikt och målsägande ej för vinnande av ytterligare utredning påfordrar
dess hänskjutande till krigsdomstol, må låta målet förfalla.

210 §.

För mindre förseelser och fel mot militär tukt och ordning, må,
på sätt och i den ordning av Konungen närmare förordnas, i stället
för disciplinär bestraffning såsom tillrättavisning användas:

a) varning, meddelad enskilt eller i närvaro av några den felaktiges
överordnade eller med honom likställda;

b) vägran, ombord å fartyg, av landpermission för viss bestämd
tid, högst trettio dagar, eller för högst sex landpermissionsdagar;

samt, för manskap dessutom:

c) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss bestämd
tid, högst femton dagar, att utom vanlig ordning förrätta handräckningsarbeten; d)

förbud att under viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas
utom kasernområde, läger eller däremot svarande område eller åt kompani
eller likställt truppförband upplåten del av dylikt område.

Tillrättavisning, varom nu är sagt, må ej användas av mer än
ett slag för samma förseelse eller fel, ej heller tillrättavisning, varom i
c) förmäles, i något fall så användas, att genom överansträngning eller
annan orsak men för den felaktiges hälsa och tjänstbarhet därav kommer.

Lagutskottets memorial Nr 33.

Om tillrättavisningar, som få användas för barn, vilka ej fyllt
femton år, därom förordnar Konungen.

Lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

7 § 3 mom.

Konungen må, där så anses erforderligt, förordna vice krigsdomare
att, då krigsdomaren är förhindrad att tjänstgöra, inträda i hans ställe.
Har ej vice krigsdomare förordnats, eller föreligger hinder även för
denne, förordnas annan ställföreträdare av krigshovrätten. Angående
krigsdomarens ställföreträdare skall vad i 1 mom. är stadgat om krigsdomare
äga motsvarande tillämpning.

15 § 1 mom.

Krigsrättens första sammanträde utsättes att äga ruin, så snart
lämpligen ske kan. Då rannsakning med häktad eller i förvarsarrest intagen
person skall förekomma inför krigsrätten, utsättes sammanträdet
att hållas sist inom åtta dagar från den dag, då krigsdomaren erhållit
underrättelse om åtalet.

25 §.

Krigshovrätten är en vid Svea hovrätt bildad särskild avdelning.
Den utgöres av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom ordförande,
en annan ledamot i samma hovrätt, ett krigshovrättsråd och två
militära ledamöter.

Krigshovrättsrådet utnämnes av Konungen.

Till militära ledamöter förordnas av Konungen för tre år i sänder
två regementsofficerare av överstes eller kommendörs grad, tillhörande
en armén och en marinen, samt en officer av generalitetet och en flaggman.
De två sistnämnda skola i rätten tjänstgöra, då mål, däri generalsperson
eller flaggman är tilltalad, där förekommer, och de två
regementsofficerarne vid handläggning av övriga mål och ärenden.

Vidare förordnar Konungen likaledes för tre år i sänder en flaggman
och en kommendör, vilka, då mål om förseelse vid fartygs manövrering
eller navigering förekommer, skola inträda i krigshovrätten, den
förre i stället för officeren av generalitetet och den senare i stället för
den till armén hörande regementsofficeren.

För tid, som ovan är nämnd, förordnar Konungen tillika två

Lagutskottets memorial Nr 33.

officerare av regementsofficers grad, därav en från marinen, att, vid förfall
för någon av de till ledamöter i krigshovrätten förordnade regementsofficerarne,
i hans ställe inträda i rätten.

26 §.

Vid förfall för ordföranden inträder annan ledamot i Svea hovrätt
såsom ledamot i krigshovrätten. Ordet föres i detta tall av den främste
civila ledamoten.

82 §.

Krigsdomstols utslag, varigenom någon dömts till ansvar, skall
av vederbörande befälhavare befordras till verkställighet. Vad nu är
sagt gälle ock om annan domstols utslag, varigenom någon, som är
anställd vid krigsmakten och lyder under strafflagen för krigsmakten,
ådömts ansvar. Finner befälhavaren på grund av den dömdes vistelseort
eller annat förhållande det lämpligare, att utslag verkställes genom
annan befälhavares försorg, äge han överlämna verkställigheten till
denne. År befälhavaren av särskilt i lag givet stadgande eller eljest
förhindrad att verkställa utslag, varde det överlämnat till Konungens
befallningshavande.

Vad förut i denna paragraf är stadgat är icke tillämpligt, då den
dömde hålles häktad. I sådant fall skall utslag, varom ovan förmäles,
befordras till verkställighet, om den dömde förvaras i militärhäkte, av
den befälhavare, som har uppsikt över häktet, men eljest av Konungens
befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet.

Med utmätning för böter eller för ådömt skadestånd må befälhavare
ej befatta sig.

Har någon genom krigsrätts utslag blivit fälld till disciplinstraff,
då må, utan hinder av anförda besvär, straffet genast befordras till verkställighet,
såvida den dömde ej tillika blivit fälld till annat frihetsstraff
eller till böter, och detta straff enligt strafflagen för krigsmakten skall
förenas med disciplinstraffet. Då disciplinstraff, som den dömde undergått,
skall avräknas å annat straff, förfares enligt de i 35 och 39 §§
sistnämnda lag stadgade grunder.

95 §.

Varder någon, som är anställd vid krigsmakten, eller ock värnpliktig
under den tid, han fullgör sin tjänstgöringsskyldighet vid krigs -

Lagutskottets memorial Nr 33.

makten, häktad efter förordnande av annan myndighet än hans befälhavare;
göre den myndighet utan dröjsmål anmälan därom hos den
häktades befälhavare.

Där militärhäkte finnes, må häktad person, som är anställd vid
krigsmakten eller som häktats, medan han fullgjorde sin tjänstgöringsskyldighet
såsom värnpliktig, eller i anledning av uteblivande från honom
i sådan egenskap åliggande tjänstgöring, under rannsakning vid domstol
hållas i sådant häkte.

96 §.

Förman är berättigad att, då underlydande under tjänstgöring gör
sig skyldig till fel, varigenom krigslydnaden eller ordningen inom krigsmakten
äventyras, och det för krigstydnadens eller ordningens upprätthållande
finnes nödigt, tillsäga den felande förvarsarrest.

Rätt att tillsäga förvarsarrest, då det för ordningens upprätthållande
finnes nödigt, tillkommer ock förman i avseende å underlydande, som
utom tjänsten stör allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten.
Enahanda rätt tillkommer även annan överordnad än förman i avseende å
underordnad, såvida den överordnade är av officers eller underofficers grad.

Tillsägelse av förvarsarrest, varom i denna § förmäles, är allenast
ett förständigande att i arrest avbida, vad den, som över den felaktige
äger bestraffningsrätt i disciplinmål, vill i laga ordning besluta.

97 §.

Befälhavare, vilken på grund av stadgandet i 204 § strafflagen för
krigsmakten hänskjuta åtal mot honom underlydande person till krigsrätts
behandling, må, ändå att skäl till häktning icke förekommer, förordna,
att den tilltalade skall hållas i förvarsarrest, varom i 96 § förmäles,
till dess krigsrätten sammanträder. Sådant förordnande må dock icke
meddelas i annat fall, än då förseelsen är av svårare beskaffenhet och
det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av synnerlig vikt, att
den tilltalade icke lämnas på fri fot.

100 §.

Träffas underordnad, som är av starka drycker överlastad, inom
vederbörande förläggningsort eller å väg, gata eller annat ställe, varom
i 11 kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, då må han, ändå att sådant
fall, som i 96 § avses, ej finnes vara för handen, när hans behöriga

16 Lagutskottets memorial Nr 33.

vårdande icke annorledes låter sig verkställa, på befallning av förman
eller av annan överordnad, viikon är av officers eller underofficers grad,
kunna tagas i förvar och insättas i militärhäkte, till dess han återvunnit
sina sinnens brak.

Lag om införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya
lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad
i avseende därå iakttagas skall.

7 §•

Har någon, efter det nya strafflagen för krigsmakten blev gällande,
begått förseelse, som ådrager arreststraff, och har dessförinnan enligt
äldre lag ålagts honom arreststraff, vilket icke till fullo gått i verkställighet,
då skall, med tillämpning av de i 40 § i nya lagen stadgade
grunder, det sist ålagda straffet sammanläggas med det tidigare ålagda
eller dess återstod till ett arreststraff enligt nya lagen.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, varigenom
samma person blivit fälld till straff, vilka, efter ty i denna § är sagt,
ei kunna jämte varandra verkställas, göres om förhållandet anmälan hos
krigsöverdomstolen, som förordnar, huru straffen skola sammanläggas.

Stockholm den 28 augusti 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation

av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, vilka från utskottets
samman]ämkningsförslag varit så till vida skiljaktiga, att de ansett, att
den stränga arresten bort, i enlighet med andra kammarens beslut, he t
utgå ur lagförslaget.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.