Lagutskottets Memorial N:o 8

Memorial 1889:LU8

Lagutskottets Memorial N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1889, kl. 12 micfd.

Lagutskottets memorial, angående öfverlemnande till särskilda. utskottet
af en till lagutskottet hänvisad motion.

Enligt lagutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva båda kamrarne
dels till lagutskottet hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna
proposition, n:o 4, med förslag till lag angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet, jemte yttranden, som inom kamrarne afgifvits i anledning åt
propositionen, dock under förbehåll att, derest framstäldt förslag om tillsättande
af ett särskildt utskott för behandling af nämnda proposition blefve af
Riksdagens båda kamrar antaget, samma proposition då skulle till detta särskilda
utskott öfverlemnas, dels ock sedermera besluta att för behandling åt
ifrågavarande proposition tillsätta ett särskildt utskott.

Som, i följd häraf, Kongl. Maj:ts berörda proposition jemte de öfver
densamma afgifna yttranden komma att af särskilda utskottet handläggas;
samt en till lagutskottet före den kongl. propositionen hänvisad, inom Första
Kammaren af herr Weern afgifven motion, n:o 45, om upphäfvande af 25
kap. 3 § byggningabalken samt införande i den väntade nya lagen om
väghållningsbesvärets ordnande af förbättrade bestämmelser rörande beteckning
af våglängd in. m., är af beskaffenhet att böra behandlas i sammanhang med
omför mål da proposition, får lagutskottet härigenom hemställa,

Bill. till Riksd. Prof. 1889 7 Samt. 4 Höft.

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

att herr Waerns motion måtte få till särskilda utskottets
handläggning öfverlemnas.

Stockholm den 11 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 1.1 februari 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 26 kap. 1 och 8 §§ samt 30 kap. 5 § rättegångsbalken.

I 26 kap. 1 och 8 §§ rättegångsbalken, förstnämnda § sådan den
lyder enligt förordningen den 18 april 1849, stadgas:

1 §. »Hvar, som ifrån underrätt vädjar, ställe för sig två löftesmän,
som borga, begge för en och en för begge, för kostnad och skada, den han
kan skyldig kännas att gälda; tage deras skrift derå, och lägge den vid sin
inlaga i hofrätten in. Nu kan så hända, att han hellre vill penningar, eller
silfver, eller guld, till säkerhet för kostnad ocli skada ställa, och sätter det
hos Konungens befallningshafvande in, eller i taka händer, då vare ock det
för borgen gildt, när domaren det pröfvat häfver. Försummar han det;
hafve sitt vad och talan emot underrättens dom förlorat.»

8 §. »Konungens befallningshafvande egen borgen pröfva, när jäf
deremot göres. Är löftesman, eller dess vilkor, honom ej kunnige; då må