Lagutskottets Memorial N:o 44 (Memorial 1901:LU44 Lagutskottet)

Lagutskottets Memorial N:o 44.

\:o 44.

Ank. till Eikscl. kansli den 30 april 1901, kl. 2 e. m.

Memorial, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande
vissa delar af lagutskottets utlåtande n:o 40, i
anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om
hvad iakttagas skall i afseende ä införande af lagen om
ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om ändring
i vissa delar af utsökning slag en, lag om beräknande af
fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet i visst fall
vid förhör inför hofrätt.

I utlåtande n:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om hvad
iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa delar
af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen,
lag om beräknande af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet i
visst fall vid förhör inför hofrätt, hemstälde lagutskottet, att Riksdagen,
under förklarande att Kongl. Mapts ifrågavarande proposition ej kunde
i oförändradt skick godkännas, ville för sin del antaga

l:o) lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

Bih. till Kiksd. Vrot. Idol. 7 Samt. 35 Höft. (N:o 44.) 1

Lagutskottets Memorial N:o 44.

2:6) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om beräknande af fatalietid i visst fall; samt

5:o) lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt,

samtliga af den lydelse, utskottets utlåtande utvisade.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva båda kamrarne
sammanstämmande godkänt de under 2:o), 3:o), 4:o) och 5:6) upptagna
lagförslagen, äfvensom i all hufvudsak förslaget till lag om ändring
i vissa delar af rättegångsbalken. Endast beträffande tre paragrafer
af sistnämnda lagförslag hafva kamrarne stannat i skiljaktiga beslut.

I fråga om 27 kap. 5 § rättegångsbalken har sålunda Första
Kammaren godkänt den af utskottet föreslagna lydelsen, medan Andra
Kammaren åt paragrafen gifvit följande lydelse, som föreslagits i en
af herrar Zetterstrand och Leman afgifven, vid utskottets utlåtande fogad
reservation:

Äro besvär anförda, ankomme på hofrätten att om vederpartens
hörande öfver besvären förordna; dock må ej, med mindre tillfälle lemnats
vederparten att sig förklara, ändring i underrättens utslag göras,
i annat fall än då besvären angå någons häktande eller qvarhållande i
häkte eller hemtande till rätten, eller ock stadgandet i senare stycket
af 12 § eger tillämpning.

29 kap. 4 § rättegångsbalken har likaledes af Första Kammaren
godkänts med den lydelse utskottet föreslagit, hvaremot Andra Kammaren
besluta, att nämnda paragraf skulle erhålla följande, i en af herrar
F. Andersson och Jansson mot utskottets utlåtande afgifven reservation
föreslagna lydelse:

Finnes någon hos Konungen mot klara skäl och bättre vett klaga
öfver hofrätts dom, böte från etthundra till femhundra daler; och vare
i ty fall samma lag för fullmägtig som för part.

Den tredje och sista skiljaktigheten mellan kamrarnes beslut gäller
30 kap. 16 § rättegångsbalken och består deri, att Första Kammaren
bestämt revisionsskillingen till det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet,
fyrahundra daler, medan Andra Kammaren antagit utskottets förslag om
revisionsskillingens fastställande till tvåhundra daler.

Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan har af hvardera kammaren
förklarats besvarad genom dess vid föredragning af de särskilda
lagförslagen fattade beslut.

Efter öfvervägande, huruvida och i hvad form en samman]sinkning
mellan kamrarnes skiljaktiga beslut lämpligen må kunna åväga -

Lagutskottets Memorial N:o 44. 3

bringas, har utskottet trott den bästa lösningen stå att vinna derigenom
att Första Kammaren biträder Andra Kammarens beslut beträffande
27 kap. 0 § och 29 kap. 4 § rättegångsbalken, samt att kamrarne, hvardera
med frånträdande af sitt i fråga om revisionsskillingens belopp
fattade beslut, bestämma revisionsskillingen till trehundra daler.

Hvad 27 kap. 5 § beträffar, synes denna form för sammanjemkning
desto lämpligare, som vid omröstningen inom Första Kammaren
en stark minoritet — 50 röster emot 56 — röstade för den af Andra
Kammaren med stor majoritet — 138 röster mot 69 — antagna lydelse
af paragrafen.

I fråga om 29 kap. 4 § torde ock skiljaktigheterna mellan kamrarnes
beslut lämpligast utjemnas genom att paragrafen erhåller den
af Andra Kammaren godkända, i öfverensstämmelse med formuleringen
af motsvarande bestämmelse i nu gällande lag affattade lydelse.

Vidkommande slutligen revisionsskillingens belopp" har utskottet
ansett den ur såväl saklig som formel synpunkt rigtigaste lösningen
kunna ernås derigenom, att hvardera kammaren något jemkar sitt förut
fattade beslut och revisionsskillingen bestämmes till ett belopp, som är
lägre än det af Första Kammaren antagna, men högre än hvad Andra
Kammaren godkänt.

Utskottet får alltså i samman]emkningsändamål hemställa,

1:°) Första Kammaren, med frånträdande af
sina förut fattade beslut beträffande 27 kap. 5 § och
29 kap. 4 § i det förslag till lag om ändring i vissa
delar af rättegångsbalken, om hvars antagande lagutskottet
i utlåtande n:o 40 hemstält, ville biträda
Andra Kammarens derutinnan fattade beslut;

_ 2:o) att kamrarne, hvardera med frånträdande
af sitt beslut rörande 30 kap. 16 § af omförmälda
lagförslag, ville antaga följande lydelse af berörda
paragraf:

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje med hof1
ättens utslag, skall före klockan tolf å fyratiofemte
dagen från den dag, då utslaget gafs, inställa sig i
Konungens nedre justitierevision samt dit ingifva
revisionsinlaga. Vid inlagan foge han ej allenast

Lagutskottets Memorial N:o 44.

revisionsskilling, trehundra daler, utan ock öfverklagade
utslaget jemte bevis om anmäldt missnöje samt underrättens
protokoll i målet, såvidt deras insändande ej
åligger hofrätten, så ock de hos hofrätten förda protokoll.
Har i mål, deri flere ega gemensam talan, en
af dem erlagt revisionsskilling, gälle det äfven för
medpart, som rätteligen anmält missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling njute sökanden
befrielse, der han, före utgången af den för inställelse
stadgade tid, med intyg af Konungens befallningshafvande
eller underrätten eller häradshöfdingen
eller borgmästaren eller kronofogden eller, i mål från
Norrbottens eller Vesterbottens läns lappmark, länsmannen
eller lappfogden i den ort, der sökanden har
sitt hemvist, styrker, att sökanden icke eger tillgång
till gäldande af revisionsskillingen eller efter dess utgifvande
skulle sakna nödtorftigt uppehälle. Sökes
hos någon af de myndigheter nu sagda äro, sådant
intyg, som. här afses, och äro ej sökandens förmögenhetsvilkor
myndigheten kunniga; uppdrage då åt trovärdig
man att derom hålla undersökning, och gifve
sedan intyg, der det pröfvas kunna ske.

Kronan vare ock fri från erläggande af revisionsskilling.

Slutligen och under förutsättning att båda kamrarne bifalla hvad
utskottet i andra punkten härofvan föreslagit, samt att utskottets hemställan
i första punkten blifver af Första Kammaren godkänd, får utskottet
hemställa om kamrarnes förklarande,

3:o) att Riksdagen, som funnit Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition ej kunna i oförändradt skick godkännas,
för sin del antagit lag om ändring i vissa
delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas skall
i afseende å införande af lagen om ändring i vissa
delar af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar
af utsökniugslagen, lag om beräknande af fatalietid i
visst fall samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör
inför hofrätt, af den lydelse, kamrarnes, i anledning
af utskottets hemställan ej mindre i utlåtande n:o 40 än

Lagutskottets Memorial N:o 44.

äfven i detta memorial, fattade sammanstämmande beslut
utvisa.

Stockholm den 30 april 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar F. Andersson, Jansson och Sjöberg, hvilka ansett, att utskottet
bort i sammanjemkningsändamål hemställa:

l:o) att Andra Kammaren, med frånträdande af sitt beslut beträffande
27 kap. 5 § rättegångsbalken, ville biträda Första Kammarens
derutinnan fattade beslut; samt

2:o) att Första Kammaren, med frånträdande af sina beslut beträffande
29 kap. 4 § och 30 kap. 16 § rättegångsbalken, ville biträda
de beslut, Andra Kammaren i fråga om nämnda paragrafer fattat.

Herr Trygger har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i den
slutliga behandlingen af nu ifrågavarande ärende.

Bill. till Tiiksd. Prot. 1901. 7 Sami. 95 Höft.