Lagutskottets Memorial N:o 14

Memorial 1902:LU14

6

Lagutskottets Memorial N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1902, kl. 1 e. m.

Memorial, med föranledande af kamrar nes skiljaktiga beslut i fråga
om lagutskottets utlåtande n:o 5, i anledning af väckta
motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående föreskrifter
rörande fartygs sjöduglighet m. m.

I utlåtande n:o 5, i anledning af två särskilda utaf herrar J. A. Kinnman
och E. A. Smith inom Andra Kammaren väckta motioner om skrifvelse
till Kongl. Maj:t i syfte att medelst föreskrifter rörande fartygs sjöduglighet
m. in. söka förekomma eller minska de med sjöfarten förbundna
faror, hemstälde lagutskottet,

ko) att Riksdagen måtte, i anledning af förevarande motioner, i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,
om och i hvad mån föreskrifter lämpligen kunde meddelas dels
till förebyggande deraf, att kondemnerade fartyg användes i fraktfart, utan
att deras sjövärdighet blifvit genom behörigt bevis ådagalagd, dels ock i
syfte att kontroll måtte komma att utöfvas å beskaffenheten af ångfartygs
pannor och ångrör;

2:o) att förevarande motioner, i hvad de uti andra delar till innehållet
sammanstämde, icke måtte af Riksdagen bifallas; samt

3:o) att herr Smiths motion icke heller i öfrigt måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag har Första Kammaren
bifallit denna utskottets hemställan,’hvaremot Andra''Kammaren,
med afslag derå, biträdt en vid utlåtandet fogad, af herr Zetterstrand in. fl.
afgifven reservation, deri yrkats, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,

Lagutskottets Memorial N:o 14. "

dels i hvad mån föreskrifter lämpligen kunde meddelas till förebyggande
deraf, att kondemnerade fartyg användes i fraktfart, utan att deras
sjövärdighet blifvit genom behörigt bevis ådagalagd, äfvensom i syfte att
kontroll måtte komma att utöfvas å beskaffenheten af ångfartygs pannor
och ångrör;

dels i hvad mån fullständigare föreskrifter än de nu gällande borde
meddelas i fråga om fartygs utrustning med lifbergnings- och eldsläckningsredskap; och

dels hvilka bestämmelser beträffande fartygs nedlastmng, däckslasters
höjd och fastgörande, besättningars styrka äfvensom allmän statskontroll
å fartygs sjöduglighet in. m. kunde vara af nöden till minskande
af de med sjöfarten förbundna faror;

samt derefter till Riksdagen inkomma med förslag till de lagbestämmelser,
som i dessa afseenden kunde befinnas erforderliga och
lämpliga.

Enligt 63 § riksdagsordningen åligger det utskottet att söka sammanjemka
de skiljaktiga meningar, hvari kamrarne sålunda stannat; och far
utskottet i sådant ändamål hemställa,

att kamrarne, hvardera med frånträdande af sitt
förut i ämnet fattade beslut, ville besluta att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
taga under öfvervägande,

dels i hvad mån föreskrifter lämpligen kunna meddelas
till förebyggande deraf, att kondemnerade fartyg
användas i fraktfart, utan att deras sjövärdighet blifvit
genom behörigt bevis adagalagd, äfvensom i syfte att
kontroll må komma att utöfvas å beskaffenheten af
ångfartygs pannor och ångrör;

dels ock i hvad mån fullständigare föreskrifter än
de nu gällande böra meddelas i fråga om fartygs utrustning
med lifbergnings- och eldsläckningsredskap.

Stockholm den 24 februari 1902.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.