Lag-Utskottets Memorial N:o 62

Memorial 1867:LU62

Lag-Utskottets Memorial N:o 62.

13

Ris© 62.

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 April 1867, kl. 6 e. m.

Lag- Utskottets Memorial, med förslag till samman]emkning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
Utlåtande N:o 40, i anledning af väckt motion
om upphäfvande af förbudet emot gemensamma
andaktsöfning ar utan pr ests ledning å tid då allmän
Gudstjenst hålles.

Uti ofvanberörda Utlåtande hade Utskottet med anledning af Herr C.
Grafströms motion (N:o 211) hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta
en författning, hvarigenom, med ändring af Kongl. Förordningen angående särskilda
sammankomster för andaktsöfning den 26 Oktober 1858, stadgas som
följer:

“Medlemmar af Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare ej förment att sammankomma
till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps
omedelbara ledning; dock må sådan sammankomst å tid, då allmän gudstjenst
i församlingen förrättas, ej ega rum så nära det ställe, der gudstjensten hålles,
att denna eller ordningen dervid störes. Ej heller må vid religionsöfning, som
ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens presterskap,
medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken
sistnämnda myndighet, i händelse af inträffad olaglighet eller oordning,
eger att,r der så nödigt anses, sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som
ej är prest eller enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid dylik
sammankomst såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda till söndring
i kyrkligt hänseende, eller förakt för den allmänna gudstjensten, eller eljest till
undergräfvande af religionens helgd, ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda
att i berörda egenskap inom församlingen vidare uppträda.

14

Lag-Utskottets Memorial N;o 62.

Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud
mot utöfvande af lärareverksamhet, böte från och med Femtio till och med
Trehundra Riksdaler till tväskiftes emellan åklagaren och församlingens fattige.44

Enligt Utskottet tillhandakomma protokollsutdrag, har Första Kammaren
bifallit detta Utskottets förslag, men Andra Kammaren deremot för sin del i
ämnet fattat det beslut, “att den författning, om hvars antagande Utskottet
hemställt, borde, i stället för den af Utskottet föreslagna, erhålla följande lydelse:
“Medlemmar af Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare ej förment på hvilka

tider de sjelfva finna lämpligt, att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar
utan vederbörande presterskaps omedelbara ledning."

I följd häraf har Utskottet till åliggande, jemlikt 63 § Riksdagsordningen,
att söka, så vidt möjligt är, sammanjemka de olika meningarne och med
förslag derom till Kamrarne inkomma; och då vid jemförelse mellan innehållet
af den utaf Andra Kammaren beslutade författning och den, som enligt Utskottets
förslag Första Kammaren antagit, befinnes att jemväl sådana bestämmelser
i nämnda förslag, som endast innefattade ett upprepande af hvad 1858
års förberörda Förordning innehåller rörande ämnen, hvilka icke varit föremål
för den väckta motionen, nemligen stadgandena, att i allmänhet vid andaktsöfningar,
som ej äro att hänföra till enskild husandakt, tillträde ej må vägras
presterskapet eller offentliga myndigheten: att denna sednare i vissa fall eger
upplösa sammankomsten: att de, som, utan att vara prester, uppträda såsom
lärare med andliga föredrag, under vissa vilkor kunna af kyrkorådet förbjudas
att i församlingen vidare uppträda in. m. vore att anse såsom upphäfda, derest
Andra Kammarens beslut blefve lag; men beträffande dessa ämnen icke grundlagsenlig!
lärer nu kunna ifrågasättas en lagförändring, desto mindre som de
icke ega sådant oskiljaktig sammanhang med den i motionen allena väckta
frågan om upphäfvande af förbudet emot särskilda andaktsöfningar å tid, då
allmän gudstjenst hålles, att icke detta förbud lämpligen skulle kunna ändras
eller modifieras äfven med bibehållande af den omförmälda Förordningens öfriga
bestämmelser; finner Utskottet de af Kamrarne fattade skiljaktiga besluten icke
lemna rum för annat sammanjemkningsförslag, än det Utskottet härmed framställer,
att nemligen

Andra Kammaren ville, med frångående af sitt förut i ärendet
fattade beslut, antaga Utskottets i förenämnda Utlåtande afgifva
och af Första Kammaren bifallna förslag till författning.

Stockholm den 3 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth, 1867.