Lag-Utskottets Memorial N:o 18

Memorial 1875:LU18

Lag-Utskottets Memorial N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 April 1875, kl. 2 e. m.

Memorial, med förslag till sammanjemhnmg af
aktiga beslut vid behandling af Utskottets utlåtande N-.o 7
i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser
rörande dikning.

.Teralikt 63 § i Riksdagsordningen åligger det Lag-Utskottet att söka,
så vidt möjligt är, sammanjemka de skiljaktiga beslut, Kamrarne vid behandling
af omförmälda utlåtande fattat angående 8 § i det deri framlagda
författningsförslag, hvilken paragraf är af följande lydelse:

»Försummar den, som dikningsskyldigheten åligger, att hålla dike i
gildt stånd och bättrar han ej skyndsamt derå förefunnen brist, då han tillsagd
varder, ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan.»

Denna paragraf har blifvit godkänd af Ändra Kammaren, hvaremot
Första Kammaren ansett densamma böra erhålla ett så lydande tillägg:

»Bättrar han ej och vill sakegare, som af försummelsen lida kan,
bristen sjelf bota eller bota låta, kalle då två ojäfvige män att syn hålla
och njute, sedan bristen af dem vitsordad är, utmätning för kostnaden, då
lian liter kronofogde eller magistrat derom till. Nöjes den, som diket hålla
skall, ej deråt, instämma sin talan till Rätten inom tre månader efter utmätningen.
»

Af den diskussion, som vid frågans behandling i Första Kammaren
egt rum, inhemta^, att Kammarens beslut om ofvanberörda tillägg till ifrågavarande
paragraf varit grundadt derpå, att, då det i de flesta fall vore nära
nog omöjligt att bevisa den förlust, som uppkomma i följd af försumlighet i
afseende på dikes hållande i gildt stånd, det vore af vigt, att deri, som af
försummelsen kunde lida skada, tillerkändes befogenhet att, om den, som
Päh. till Riksd. Brok 1875. 7 Sand. 16 Höft.

2

Lag-Utskottets Memorial N:o 18.

dikningsskyldigheten ålåge, ej efter tillsägelse bättrade hvad som bruste,
sjelf få på den tredskandes bekostnad ombesörja det dikningsarbete, som erfordrades.
Att, sedan försummelsen blifvit genom syn af gode män, som
kunna anses dertill besitta behöflig sakkännedom, vitsordad, medgifva en
dylik befogenhet för den, hvilken» rätt kan vara af försummelsen beroende,
synes ock i följd af sakens natur vara till förekommande af rättskränkningar
erforderligt; men att, på sätt Första Kammaren vidare beslutat, jemväl tillerkänna
den, som sålunda fullgjort eu annans dikningsskyldighet, att på
grund af sin blotta uppgift om de kostnader, som varit dermed förenade, derför
hos denne genast njuta utmätning, anser Utskottet deremot desto mindre
lämpligt, som eu sådan rätt till omedelbar exekution, derest den vore behöflig,
skäligen borde vara förenad med förbindelse för den, som ville deraf
sig begagna, att åvägabringa tillförlitlig utredning om det belopp, hvartill
kostnaden uppgått, samt frågan om kostnadsersättningens utbekommande i
allt fall icke synes vara af den brådskande beskaffenhet, att, i brist af
åsämjande, densamma icke lämpligast torde böra göras beroende på utförande
genom rättegång i laga ordning.

På grund häraf får Utskottet vördsamt hemställa,

att Kamrarne, med frånträdande å ömse sidor i viss mån
af sina rörande ifrågavarande paragraf fattade beslut, ville
besluta, att densamma skall erhålla följande lydelse:

»Försummar den, som dikningsskyldigheten åligger, att
hålla dike i gildt stånd, och bättrar han ej skyndsamt
derå befunnen brist, då han tillsagd varder, ersätte all
den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan. Vill
den, som af försummelsen lida kan, bristen sjelf bota
eller bota låta, kalle då två ojäfvige män, hvilka äro ledamöter
i egodelningsrätt, skiftes gode män eller nämndemän,
att syn hålla, och ego, sedan bristen af dem vitsordad
är, att arbetet på den försumliges bekostnad verkställa.
)''

Stockholm den 22 April 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPÅRItE.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1875,