Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 (Memorial 1969:Ku18 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Nr 18

Konstitutionsutskottets memorial i anledning av granskning av
statsrådsprotokollen.

Ärendet

Konstitutionsutskottet redovisar härmed för riksdagen den granskning
som jämlikt regeringsformen verkställts av statsrådsprotokollen för tiden
från början av 1968 års riksdag till början av innevarande års riksdag.

Utskottet lämnar först i två korta avsnitt en översikt över statsrådsprotokollens
innehåll samt en redogörelse för granskningsarbetets organisation
och uppläggning. Därefter redovisar utskottet i ett avsnitt med flera underrubriker
den verkställda granskningen och dess resultat.

Översikt över statsrådsprotokollens innehåll

I sitt granskningsbetänkande 1967 lämnade utskottet en ingående redovisning
av statsrådsprotokollens innehåll. I förra årets betänkande inskränkte
utskottet sig till en tabellarisk översikt över innehållet i 1966 och 1967
års statsrådsprotokoll. En motsvarande tablå för 1967 och 1968 års protokoll
intas på följande uppslag. Den visar en fortsatt nedgång av antalet
konselj ärenden: från 31 704 år 1966 och 29 549 år 1967 till 27 706 år 1968.

I 1967 och 1968 års betänkanden lämnade utskottet också i bilagor vissa
uPP§ifter om utvecklingen beträffande ärendefördelningen mellan statsråden
och mellan departementen. Motsvarande redovisning ges i bilaga 1. Där har
för tiden efter december 1967 upptagits dels de förordnanden att föredra
särskilda ärendegrupper, som lämnats statsråd enligt § 5 regeringsformen,
dels de ändringar som genomförts i ärendefördelningen mellan departementen.

I 1967 års betänkande lämnade utskottet också vissa upplysningar om
det pågående arbetet på decentralisering av beslutanderätt från regeringen
till underlydande myndigheter. Detta utförs av departementsutredningen.
I en bilaga redovisade utskottet de 86 promemorior med förslag om delegering
av beslutanderätt, som dittills framlagts av utredningen. Förslagen innebar
att regeringen skulle avlastas sammanlagt omkring 6 000 konselj ärenden
per år. I anledning av promemoriorna hade fattats beslut, som innebar decentralisering
av omkring 4 700 konselj ärenden per år. I samband med årets
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 Sami. 2 avd. Nr 18

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Konselj ärenden år 1967

Ärendegrupp	Ju	UD	Fö	S	K	Fi	U	Jo	H	In	C	S:a
1. Propositio-ner........	29	5	11	19	26	40	20	21	13	16	6	206
2. Lagrådsre-misser.....	24			2	3	2	1	4	_	1	—	37
3. Utfärdande av författ-ningar (SFS)......	124	9	47	65	59	100	72	34	24	33	19	586
4. Kommitté-direktiv____	9	1	5	5	7	10	12	5	6	7	2	69
5. Övriga kommitté-ärenden. ...	111	2	23	35	28	34	57	30	15	14	3	352
6. Nådeveder-mälen.....	46	1	20	21	48	11	23	21	6	15	2	214
7. Represen-tation .....	12	3	89	5	15	5	3	4	3	13	1	153
8. Förordnan-de, entle-digande av ledamöter m. fl. i sty-relse, nämnd e.d., utseende av officiella delegater ..	38	118	38	128	85	132	117	86	31	46	19	838
9. Resebidrag m. m......	68	9	176	67	52	23	209	44	23	19	72	762
10. Tjänste-ärenden____	930	202	782	462	846	246	1 367	274	77	155	1 416	6 757
11. Anslags-och stats-bidrags-ärenden....	181	62	348	316	279	207	719	322	79	93	70	2 676
12. Besvärs-ärenden....	34	_	69	52	789	75	83	398	52	335	—	1 887
13. Dispens-ärenden och övriga partsären-den ......	675	17	109	666	618	1 112	298	443	383	273	35	4 629
14. Hemliga ärenden....	8	146	136	1	6	76	_	11	78	1		463
15. Övriga ärenden . . .	7 807	131	388	188	234	278	284	277	39	208	86	9 920
Totalt	10 096	\| 706	2 241	\| 2 032\| 3 095	2 351	3 26ö\| 1 974	829	1 229\| 1 731	\| 29 549

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Konselj ärenden år 1968

Ärendegrupp	Ju	UD	Fö	S	K	Fi	U	Jo	H	In	C	S:a
1. Propositio-ner .......	34	4	17	16	16	52	23	12	9	9	7	199
2. Lagrådsre-misser.....	35			1	3	3	1				1	44
3. Utfärdande av författ-ningar (SFS).....	72	4	31	60	46	118	63	23	12	26	28	483
4. Kommitté-direktiv ...	5		5	2	4	13	40	1	3	5	2	80
5. Övriga kommitté-ärenden . . .	68	4	23	13	25	56	15	20	7	30	2	263
6. Nådeveder-mälen.....	91	1	14	12	30	4	32	20	1	8	2	215
7. Representa-tion .......	16	2	46	6	14	12	2	4	4	10		116
8. Förordnan-de, entle-digande av ledamöter m. fl. i sty-relse, nämnd e.d., utseende av officiella delegater ..	47	68	63	103	90	107	119	72	30	32	27	758
9. Resebidrag m. m......	62	16	23	39	25	29	186	31	10	4	41	466
10. Tjänste-ärenden . . .	730	193	757	619	572	219	1 223	195	51	99	1 153	5 811
11. Anslags-och stats-bidrags-ärenden . ..	146	66	313	247	207	205	665	283	81	91	56	2 360
12. Besvärs-ärenden . . .	43	_	122	40	926	95	109	482	46	305	1	2 169
13. Dispens-ärenden och övriga partsären-den.......	566	16	46	649	600	1 149	260	510	376	529	13	4 714
14. Hemliga ärenden . . .	6	155	122		2	97	1	6	106			4Q5
15. Övriga ärenden . . .	7 138	104	446	185	307	357	476	215\|	56	95	154	9 533
Totalt	9 059\|	633	2 028 j	1 992	2 867\|2 516\| 3 215\|	1 8741	792\|	1 243\|	1 487\|	27 706

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

granskningsarbete har utskottet gjort sig underrättat om det fortsatta arbetet
på detta område. Det har framgått att utredningen avlämnat ytterligare
22 promemorior. En förteckning över dessa intas i bilaga 2. Enligt
uppgift från utredningen innebär dessa förslag tillsammans med de tidigare
framlagda, att totalt omkring 7 230 ärenden per år avlastas regeringen. Hittills
har beslut om decentralisering fattats som berör omkring 5 500 ärenden
per år. Ytterligare beslut förbereds och utredningens arbete fortsätter.

Utskottet underströk i 1967 års betänkande vikten av det arbete som
utförs för att decentralisera ärenden från regeringen. Det bär därför noterats
med tillfredsställelse att dessa strävanden fortsatt.

Granskningsarbetets organisation och uppläggning

Den omläggning av utskottets arbete, som försöksvis genomfördes 1967,
innebar främst att verksamheten inriktades på granskning av administrativ
praxis och av ärendenas handläggning från rättsliga synpunkter. Huvuddelen
av granskningsarbetet utfördes på tre avdelningar inom utskottet.

Det granskningsarbete, som redovisades i förra årets betänkande, innebar
i huvudsak ett fullföljande av de principer som låg till grund för 1967
års försöksverksamhet. En viktig skillnad låg emellertid i att granskningen
denna gång från början inriktades på ett systematiskt studium av vissa allmänna
frågeställningar. Utskottet tog upp frågor om handläggningstid, remissförfarande,
principerna för kommunicering och beslutsmotivering m. m.
Utskottet liade vidare, liksom tidigare år, granskat Svensk författningssamling
samt handläggningen hos regeringen av riksdagens skrivelser. Betänkandet
upptog däremot inte några enskilda ärenden. Det framhölls emellertid
att detta inte skulle uppfattas som prejudicerande. Formerna för utskottets
granskningsarbete fick ännu betraktas som i viss mån preliminära och
skulle bli föremål för vidare prövning.

Årets arbete har genomförts efter väsentligen samma principer som förra
året. Avdelningssystemet har bibehållits och inriktningen på praxisfrågor
kvarstår. Utskottet har följt praxis i vissa av de frågor som togs upp förra
året men har, med hänsyn till den korta tid som förflutit, inskränkt sig
till en anmälan utan förnyade uttalanden. Utskottet har tagit upp vissa nya
principfrågor, men endast beträffande en, nämligen besvärsrätt för enskilda
och organisationer, har granskningen för närvarande föranlett vissa uttalanden
från utskottets sida. Liksom tidigare år har utskottet också granskat
bl. a. regeringens åtgärder i anledning av riksdagens skrivelser, praxis i fråga
om hörande av utrikesnämnden samt vissa materiella sakområden. Beträffande
de sistnämnda har emellertid materialet närmast genomgående varit
otillräckligt för några säkra omdömen om praxis. Med anledning bl. a. av
iakttagelsen om svårigheten att vinna överblick över praxis har utskottet
tagit upp frågan om publicering av vissa konseljbeslut. Med hänsyn till

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 5

denna frågas större räckvidd redovisas den i det följande som första punkt.
Som sista punkt intas en kortfattad redogörelse för granskning som inte
föranlett särskilda uttalanden från utskottets sida.

Som en nyhet i granskningsarbetet förtjänar antecknas att utskottet, genom
kontakter på kansliplanet med statsrådsberedningen, sökt att finna
ändamålsenliga principer för kontakter med departementens handläggande
personal.

Utskottet kommer under året att uppta granskningsarbetets principer
och organisation till förnyade överväganden mot bakgrunden av erfarenheterna
under de tre år, varunder den nya ordningen tillämpats.

Utskottets granskning

1. Publicering av vissa konseljbeslut (l:a avd.)

Som framhållits ovan har utskottets arbete under de senaste åren väsentligen
inriktats på en granskning av regeringens praxis från rättsliga synpunkter.
Denna har avsett såväl vissa för departementen gemensamma frågor
som särskilda sakområden. Syftet har främst varit att söka urskilja
regeringens praxis i frågor som antingen lämnats helt oreglerade i lagstiftningen
eller beträffande vilka den författningsmässiga regleringen lämnar
utrymme för olika bedömningar.

Vid detta arbete har det framgått att ett material, som grundats på endast
ett års statsrådsprotokoll, ofta inte är tillräckligt för att skapa överblick
över ett ämnesområde och klargöra bedömningsgrunderna i praxis.
Det har också visat sig att det möter stora svårigheter att få kännedom om
tidigare konseljbeslut av betydelse för en belysning av de upptagna frågorna.
Utskottet har på grund härav fått anledning uppmärksamma frågan
om ordningen för publicering av regeringens beslut i förvaltningsärenden.

Beslut av andra organ som fungerar som högsta instans i administrativa
partsärenden, t. ex. regeringsrätten och försäkringsdomstolen, brukar offentliggöras
i periodiskt utkommande rättsfallssamlingar, innehållande referat
av auktoritativt utvalda mål och ärenden som ansetts ägnade att vägleda
rättsutvecklingen. Motsvarande publicering förekommer däremot ej i fråga
om konseljbeslut. I den mån sådana beslut överhuvudtaget bringas till1
offentlig kännedom, synes detta ske i form av ofta kortfattade referat eller
notiser som inflyter i olika facktidskrifter. Ibland kan summariska uppgifter
om vissa konselj beslut återfinnas även i kommittébetänkanden eller lagkommentarer.

Efter initiativ från riksdagens sida har under år 1967 tillkallats sakkunniga
för att utreda dels frågan om vidgad samhällsinformation m. m., dels
frågan om publicering av författningar m. in. (riksdagsberättelsen 1968
Ju 61 och 63). Den förstnämnda utredningen skall enligt direktiven företa
en allmän översyn av den samhälleliga informationsverksamheten, avseende

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

bl. a. utgivande av olika slags publikationer. Den särskilda publikationsfråga
som gäller bekantgörande av författningar och andra myndighetsföreskrifter
skall behandlas av den sistnämnda utredningen. I direktiven har bl. a. framhållits
vikten av att möjligheter föreligger att överblicka vad som är gällande
rätt på olika områden.

Inom det vidsträckta förvaltningsområdet föreligger på grund av lagstiftningens
utformning och förhållandenas egen beskaffenhet i många fall
ett betydande utrymme för olika uppfattningar rörande tolkning och tilllämpning
av föreliggande bestämmelser. Det är angeläget att myndigheternas
praxis i dessa fall, en praxis som självfallet bör normeras genom avgöranden
i högsta instans, blir så fast och enhetlig som möjligt. Förutsättningen härför
är uppenbarligen att myndigheterna får kännedom om sådana beslut i
högsta instans som är av betydelse i detta hänseende. Allmänheten har också
ett befogat intresse att få del av sådana beslut och därmed få möjlighet att
i sitt praktiska handlande anpassa sig efter de bedömningsgrunder som
kommit till uttryck i praxis.

Från dessa synpunkter framstår det som mindre tillfredsställande att
— till skillnad från vad som gäller i fråga om beslut av andra organ som
fungerar som högsta instans — någon samlad, auktoritativ publicering
inte sker av sådana beslut av regeringen, som är av intresse utöver det enskilda
fallet och sålunda av betydelse för rättstillämpningen på respektive
förvaltningsområden. Med hänsyn till utvecklingen inom förvaltningen och
till den vikt som bör tillkomma avgöranden i högsta instans synes frågan
om publicering i lämplig ordning av konseljbeslut inte böra förbises. Enligt
utskottets mening ligger detta i linje med de på riksdagens initiativ tillsatta
utredningarna om åtgärder för effektivare information om lagstiftningsarbetet
och myndigheternas verksamhet överhuvudtaget.

Utskottet, som ansett sig sakna anledning att ingå på frågan om den
lämpliga ordningen för ifrågavarande publicering, får av anförda skäl framhålla
önskvärdheten av att regeringen upptar ovan berörda spörsmål till
närmare övervägande.

2. Frågor om remissbehandling och handläggningstid

samt kommunicering (l:a och 2.a avd.)

I förra årets betänkande tog utskottet upp vissa allmänna frågor rörande
handläggningen av partsärenden inom departementen, bl. a. frågor om remissbehandling
och handläggningstid samt om kommunicering med part av
förebragt utredningsmaterial. De iakttagelser som gjordes vid granskningen
redovisades i ett antal bilagor, vari ingick vissa exempelsamlingar.

På grundval av den verkställda granskningen framförde utskottet, såvitt

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

angick frågorna om remissbehandling och handläggningstid, vissa rekommendationer
syftande till att vinna såväl arbetsbesparing som skyndsammare
handläggning. Beträffande frågan om kommunicering, vilken syntes
behandlas efter skilda principer i olika departement, förordade utskottet
vissa angivna riktlinjer för bedömningen. Rörande sina uttalanden får utskottet
närmare hänvisa till berörda betänkande.

Även vid innevarande års granskning av statsrådsprotokollen har uppmärksamhet
ägnats de nämnda frågorna. Liksom förra året har därvidl
uPPgj°rts sammanställningar av exempel på ärenden, som synts vara av
intresse från ifrågavarande synpunkter. Materialet har närmare granskats
på respektive avdelning. Ett flertal av dessa ärenden har därefter diskuterats
på kansliplanet med vederbörande handläggare.

Rörande handläggningen av ovan berörda frågor har vid den nu företagna
granskningen gjorts i stort sett samma iakttagelser som föregående år. Sålunda
synes remissbehandlingen ej sällan ske alltför schablonmässigt och
beslut i vissa fall meddelas först efter avsevärt dröjsmål. I fråga om kommuniceringsförfarandet
synes liksom förut olika riktlinjer tillämpas inom
departementen.

De gjorda iakttagelserna grundar sig emellertid på en genomgång av
ärenden som handlagts relativt kort tid efter utskottets uttalande förra året.
Granskningen påkallar därför inte något vidare yttrande. Utskottet avser
att även i fortsättningen följa utvecklingen i angivna hänseenden.

3. Besvärsrätt för enskilda och organisationer (1 :a avd.)

Besvärsinstitutet har sedan gammalt ansetts vara ett viktigt medel för
att åstadkomma rättelse av oriktiga förvaltningsbeslut. Någon generell
reglering av institutet såvitt angår förvaltningsbesvär —- till skillnad från
kommunalbesvär — har emellertid inte kommit till stånd, bortsett från
vissa föreskrifter om sätt och tid för besvärs anförande. Bestämmelserna
är splittrade mellan olika författningar. Främst återfinns de i författningar
som materiellt reglerar verksamheten på olika ämnesområden.

Av betydelse för besvärsinstitutets funktion som rättssäkerhetsgaranti
är bl. a. frågan om vem som skall anses äga anföra besvär. Detta spörsmål
är i allmänhet, såvitt angår förvaltningsbesvär, inte närmare reglerat i
gällande författningar. Det har därför ankommit på besvärsmyndigheterna
— i högsta instans regeringen respektive regeringsrätten —- att i sin praxis
försöka närmare avgränsa kretsen av besvärsberättigade i olika förvaltningsrättsliga
sammanhang. Härvid synes en enhetlig praxis ha utbildats på vissa
områden, under det att praxis i andra fall ansetts vara motsägelsefull eller
oklar.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Frågan om en generell reglering av besvär sr ätten och därmed sammanhängande
spörsmål har varit föremål för övervägande av besvärssakkunniga
och har också upptagits i det föregående år framlagda förslag till förvaltningslag,
som utarbetats inom justitiedepartementet på grundval av de
sakkunnigas betänkande och däröver avgivna remissyttranden. I förslaget
har det inte befunnits möjligt att tillmötesgå framförda önskemål om en
mera konkret bestämning av besvärsrättens räckvidd, utan man har nödgats
falla tillbaka på en vedertagen, allmänt hållen formulering. Förslaget
är efter remissbehandling för närvarande föremål för övervägande inom
j ustitiedepartementet.

Mot bakgrunden av det anförda har utskottet vid sin granskning av
statsrådsprotokollen ägnat uppmärksamhet åt regeringens praxis i förevarande
hänseende. Med hänsyn till ämnets omfattning har det därvid varit
nödvändigt att begränsa granskningen till vissa särskilda frågor om besvärsrätt
för enskilda och organisationer. De spörsmål som upptagits avser sålunda
i fråga om enskilda subjekt dels besvärsrätt för innehavare av tillstånd
att bedriva näring, yrke eller annan verksamhet i de fall då motsvarande
tillstånd meddelas annan person, dels besvärsrätt för nyttjanderättshavare
i de fall då meddelat beslut omedelbart angår fastighetsägaren,
dels besvärsrätt för fastighetsägare i de fall då beslutet omedelbart angår
nyttjanderättshavare eller tillämnad köpare av fastigheten. I fråga om organisationer
har granskningen avsett frågor om besvärsrätt för fackförening
och liknande intresseorganisation samt besvärsrätt för förening
med ideellt syfte. Vissa konselj beslut som iakttagits vid granskningen redovisas
i bilaga 3. Däri har även upptagits ett antal tidigare publicerade eller
eljest kända konseljbeslut som berör hithörande frågor.

Rörande den verkställda granskningen och de uttalanden som i lagstiftningsammanhang
gjorts angående frågan om besvärsrätt i förevarande
hänseenden får utskottet hänvisa till nämnda bilaga.

Besvärsinstitutet har otvivelaktigt en viktig funktion att fylla som rättssäkerhetsgaranti
på förvaltningens område. Inte minst med hänsyn till den
betydande vidgning och intensifiering av förvaltningsverksamheten som
ägt rum under senare tid framstår det som angeläget att allmänheten har
tillgång till ett effektivt verkande, efter nutida krav anpassat besvärsinstitut.
Spörsmålen härom har också sedan länge varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet.

För att besvärsinstitutet skall kunna fylla sin nämnda funktion är det
av vikt att en ändamålsenlig avgränsning sker i fråga om kretsen av dem
som äger anföra besvär. Detta spörsmål har i gällande lagstiftning i allmänhet
lämnats oreglerat. Inte heller har det ansetts möjligt att i det förslag
till förvaltningslag, som framlades förra året, närmare bestämma kretsen av

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

besvärsberättigade. Det vill därför synas som om det inom ramen för den
föreslagna lagen även i fortsättningen måste i huvudsak ankomma på praxis
att lösa hithörande spörsmål.

Som framgår av konseljbesluten i de ärenden som redovisas i ovannämnda
bilaga har beträffande olika grupper klagande besvärsrätt i ärenden av
enahanda eller likartat slag i vissa fall ansetts föreligga, i andra fall icke.
Därvid har ej sällan delade meningar rörande förekomsten av besvärsrätt
yppats hos de myndigheter som haft att uttala sig i saken. De överväganden
varpå regeringens avgöranden grundats framgår emellertid inte närmare
av besluten. Det synes därför vanskligt att av de redovisade fallen dra några
mera bestämda slutsatser rörande de riktlinjer för bedömningen av besvärsrättsfrågor
som tillämpas i regeringens praxis. Utskottet har inte heller
funnit anledning att på grundval av det förefintliga materialet införskaffa
närmare upplysningar härom eller rörande bedömningen av vissa enskilda
ärenden.

För den rättssökande allmänheten är det emellertid ett befogat intresse
att klarhet så långt möjligt vinns rörande de bedömningsgrunder som i
praxis tillämpas på förevarande område. Enskilda och organisationer, som
anser sina intressen berörda av förvaltningsmyndigheters beslut, bör ha
möjlighet att med någorlunda säkerhet avgöra om besvärsrätt tillkommer
dem. Att det genom regeringens praxis skapas förutsättningar för en i
möjligaste mån enhetlig bedömning av hithörande frågor är självfallet också
av vikt för arbetet hos de underordnade besvärsinstanserna, där det stora
flertalet besvärsärenden torde slutgiltigt avgöras.

Enligt utskottets mening är det av anförda skäl önskvärt att åtgärder
övervägs i syfte att om möjligt skapa ökad klarhet rörande ovan berörda
spörsmål. Härvid synes i första hand böra ifrågakomma att i den utsträckning
som befinns erforderlig och lämplig förse besluten i besvärsrättsfrågor
med klargörande motivering. Som utskottet framhöll i förra årets granskningsbetänkande
är det av vikt att motivering i regel ges till regeringens
beslut i frågor av principiellt intresse liksom då Kungl. Maj :t ändrar underordnad
myndighets beslut eller frångår av sakkunnig instans hävdad ståndpunkt.
Vad sålunda anförts har enligt utskottets mening avseende inte minst
på sådana spörsmål varom här är fråga.

Vidare är det önskvärt att de beslut som sålunda kan vara vägledande
för rättsutvecklingen på området också blir tillgängliga för allmänheten
och för övriga myndigheter. Utskottet har under punkt 1 ifrågasatt om
inte åtgärder bör övervägas för att finna en lämplig ordning för publicering
av konseljbeslut som är av allmänt intresse i ärenden av rättslig natur.
I detta sammanhang vill utskottet endast tillägga att en lösning av berörda
fråga synes utgöra en förutsättning för att fast och enhetlig praxis i besvärsrättsfrågor
inom förvaltningen skall kunna komma till stånd.

Slutligen vill utskottet erinra om den möjlighet som föreligger att inom

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

ramen för speciallagstiftningen skapa mera preciserade regler rörande besvärsrätt
i särskilda fall, en möjlighet som redan nu i viss utsträckning tillvaratagits.
Utskottet utgår från att regeringen i samband med revidering av
äldre specialförfattningar och utfärdande av nya sådana ägnar även detta
spörsmål erforderlig uppmärksamhet såsom ett ytterligare led i strävandena
att så långt möjligt vinna garantier för en jämn och säker rättstillämpning.

4. Regeringens åtgärder i anledning av riksdagens skrivelser (^:e al,å-)

Utskottet har liksom tidigare år granskat de åtgärder som regeringen
vidtagit i anledning av riksdagens skrivelser. Därvid har utskottet för olika
grupper av riksdagsskrivelser, som angetts ha slutbehandlats under år 1968,
tagit del av statsrådsprotokollens närmare uppgifter om regeringens beslut.
Ett antal fall, där det kunnat ifrågasättas om riksdagens viljeyttringar blivit
vederbörligen beaktade, har blivit föremål för särskild överläggning.

I samband med denna granskning har utskottet även uppmärksammat de
regleringsbrev, som utfärdats i anledning av riksdagens statsregleringsskrivelser.
Utskottet har inhämtat uppgifter om besluts- och expeditionsdagar
för dessa. En sammanställning återfinns i bilaga i. Denna redovisar även
när själva statsregleringsskrivelserna dagtecknats.

Granskningen beträffande regleringsbreven ger utskottet anledning att
peka på det önskvärda i att åtgärder vidtas för att förkorta expeditionstiderna.
Särskilt är det angeläget att breven expedieras innan deras tillämpningsperiod
börjar. Av bilaga 4 framgår bl. a. att 102 av de 195 regleringsbreven
för det nu löpande budgetåret expedierades efter dettas början och
att förseningen i sex fall uppgått till eller överskridit en månad.

I övrigt föranleder denna granskning endast ett upprepande av de i 1967
och 1968 års betänkanden uttalade önskemålen om enhetliga principer för
redovisningen av regeringens åtgärder i anledning av riksdagens skrivelser.

5. Hörande av utrikesnämnden

Enligt 54 § regeringsformen bör rådplägning med utrikesnämnden äga
rum i alla utrikesärenden av vikt före deras avgörande.

Tillämpningen av detta stadgande har tidigare uppmärksammats av utskottet.
Senast skedde det 1962 med anledning av att den s. k. Undén-planen
framlagts i FN utan föregående överläggning med utrikesnämnden. Utskottet
fann sig med hänsyn till vissa angivna förhållanden inte böra framställa
någon anmärkning häremot men ansåg sig »dock icke kunna underlåta att
understryka betydelsen av att utrikesnämnden höres i alla de fall, då dess
medverkan bör äga rum enligt (54 § RF:s) lydelse, grund och mening».

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Utskottet var enigt om detta uttalande.

Det är ett uppenbart intresse för riksdagen att 54 § RF ges en så vidsträckt
tillämpning som möjligt. Det är därför också ett naturligt led i
utskottets granskningsverksamhet, särskilt efter omläggningen av denna
1967, att tid efter annan undersöka praxis i detta hänseende. En sådan
granskning har företagits detta år. Den har närmast föranletts av att beslutet
att erkänna den nordvietnamesiska regeringen inte föregicks av överläggning
i utrikesnämnden. I enlighet med de av utskottet numera tillämpade
principerna har granskningen emellertid utsträckts till att avse praxis
och inte endast detta konkreta fall.

Utskottet har tagit del av uppgifter om antalet överläggningar med utrikesnämnden
per år efter nämndens inrättande, fördelade på sessionstid
och annan tid, samt av formalprotokollen från nämndens sammanträden
1967 och 1968, av vilka framgått vilka ämnen som varit föremål för överläggning.

Beträffande frågan om erkännandet av den nordvietnamesiska regeringen
har utskottet antecknat, att utrikesnämnden underrättades därom på
eftermiddagen den 16 januari 1969 sedan beslutet fattats i konselj på förmiddagen
samma dag. Det har upplysts att erkännande av en stat inte
vid något tidigare tillfälle föregåtts av överläggning med utrikesnämnden.

Utskottet har inte funnit anledning till någon erinran mot praxis i fråga
om hörande av utrikesnämnden, såvitt denna framgått av de granskade
protokollen. Utskottet vill upprepa vad utskottet i annat sammanhang uttalat
1962 om det angelägna i att överläggning med nämnden kommer till
stånd i alla de fall, då det bör ske enligt regeringsformens lydelse och anda.

6. Övriga ärenden

Utöver de frågor, som redovisats i det föregående, har ett flertal andra
upptagits vid granskningen. Dessa har avsett regeringens praxis såväl i ämnen
av allmän förvaltningsrättslig natur som beträffande handläggningen avärenden
inom särskilda sakområden. Frågorna har närmare diskuterats på
de olika avdelningarna i anslutning till därom upprättade kanslipromemorior.

Två ämnen av principiell natur har behandlats. Första avdelningen har
granskat vissa ärenden om återkallelse av näringstillstånd m. m. Tredje
avdelningen har granskat tillämpningen av regeringens befogenhet att
dispensera från materiella författningsbestämmelser. Materialet har i båda
fallen bedömts som otillräckligt för att ge underlag för några uttalanden.
Frågorna torde bli föremål för fortsatt uppmärksamhet under kommande
års granskningsarbete.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Sju sakområden har varit föremål för närmare uppmärksamhet. Utskottet
har i plenum granskat krigsmaterielexporten under 1968 och erhållit
en redogörelse härför av krigsmaterielinspektören. Andra avdelningen
har granskat besvärsärenden rörande bostadslån, förbättringslån och invalidbostadsbidrag.
Redogörelser för vissa bestämmelser och ärenden lämnas
i bilaga 5. Avdelningen har framfört synpunkter i två hänseenden. Det har
framstått som önskvärt att bättre information ges om att förbättringslån i
princip förutsätter att byggnadsarbetet inte påbörjats före ansökningens
prövning. Tillämpningen av övergångsbestämmelserna till bostadslånekungörelsen
har vidare aktualiserat principfrågan i vad mån ny administrativ
lagstiftning, som är förmånligare för de enskilda än tidigare regler, bör
tillämpas vid överprövning av beslut som meddelats enligt den äldre ordningen.
Sistnämnda fråga kommer eventuellt att bli föremål för uppmärksamhet
vid senare granskning. Även praxis i medborgarskapsärenden har
granskats på andra avdelningen. I anslutning härtill har utskottet erhållit
en redogörelse av vederbörande expeditionschef om de bedömningsgrunder
som tillämpas vid regeringens prövning. Ämnet har uppmärksammats mot
bakgrunden av att denna ärendegrupp, omfattande över 5 400 ärenden 1968,
kommer att decentraliseras från regeringen, som endast kommer att bli
besvärsinstans. Vidare har andra avdelningen granskat vissa ärenden rörande
tillämpningen av naturvårdslagen, avseende strandskyddsförordnanden
och tillstånd till sten- och grustäkt m. m. Därvid har bl. a., med hänsyn
till 15 § nämnda lag, närmare diskuterats lagligheten av två beslut om
strandskyddsförordnande av vidsträckt räckvidd. Andra avdelningen har
också granskat vissa ärenden om extra skatteutjämningsbidrag till kommuner,
där reduktion beslutits på grund av kompetensöverskridanden från
kommunernas sida. Tredje avdelningen har granskat vissa ärenden rörande
utbildningsbidrag, näringshjälp samt bidrag till anskaffning av motorfordon
för handikappade. Vidare har tredje avdelningen, med anknytning
till utskottets granskning 1965, genomgått de under 1968 avgjorda ärendena
om registrering av partibeteckningar. Avdelningen har därvid gjort sig
underrättad om valtekniska utredningens överväganden och om det uppdrag
i ämnet som getts grundlagberedningen.

Ytterligare förtjänar antecknas att andra avdelningen fäst uppmärksamheten
på frågan om praxis i fråga om överlämnande till justitiekanslern av
klagomål mot myndigheter och tjänstemän. Det hade iakttagits att ärenden
handlagts på olika sätt i detta hänseende. Utskottet har noterat ämnet för
eventuell senare granskning. Slutligen bör nämnas att tredje avdelningen
genomfört den granskning av Svensk författningssamling, som regelmässigt
ingått i utskottets arbete under senare år.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Den granskning som sålunda utförts samt resultaten därav får utskottet
härmed för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 27 mars 1969

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

Med de undantag som anges nedan har vid memorialets behandling deltagit från

första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Dahl (s), fru
Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sveningsson (m), Harald Pettersson (ep),
Sörlin (s), Sörenson (fp), Svenungsson (m), Nyqvist (s) och Norberg (s);
samt

från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson (s),
Henningsson (s), Wennerfors (m), fru Thunvall (s), herrar Johansson i
Trollhättan (s), Nelander (fp), Andersson i Billingsfors (s), Glimnér (ep)
och Strömberg (fp).

Vid behandlingen av punkten 5 har herr Hernelius ersatt herr Svenungsson
(in), herr Richardson ersatt herr Sörenson (fp), herr Bergqvist ersatt
fru Thunvall (s) och herr Ohlin ersatt herr Strömberg (fp).

Vid behandlingen av punkten 6 har herr Richardson ersatt herr Sörenson
(fp) och herr Werner ersatt herr Wennerfors (m).

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Bilaga 1

Under år 1968 meddelade förordnanden enligt § 5 regeringsformen

Dag Förordnad

Socialdepartementet:
8/3 1968 Odhnoff

27/9 1968 Odhnoff

Ärenden

Ärenden rörande familj ebostadsbidrag Ärenden

rörande ersättningar
för skador vållade av vissa rymlingar
m. fl.

28/6 1968

Finansde partemen te t :

Wickman Ärenden rörande svenska ut vecklingsaktiebolaget -

Omfördelning m. m. av ärenden mellan statsdepartementen
under år 1968

SFS 743/1968 Inrättades industridepartementet;

tilldelades Ju ärenden rörande hyresnämnderna och deras
personal;

överflyttades från Fi till Ind ärenden rörande de allmänna
riktlinjerna för näringspolitiken och den därmed sammanhängande
forskningspolitiken, rörande industri och hantverk,
i den mån sådana ärenden ej ankommer på annat
departement, rörande helt eller delvis statsägda bolag, som
ej är hänförliga till annat departement, rörande energiförsörjning,
rörande bergsbruk, statens gruvegendom och geologisk
undersökning, rörande teknisk forskning och dess
tillgodogörande samt statlig provningsverksamhet, i den
mån sådana ärenden ej ankommer på annat departement
samt rörande Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundärlånekassa;

överflyttades från U till Jo ärenden rörande naturvårdsforskning,
i den mån sådana ärenden ej ankommer på annat
departement;

överflyttades från Fi till Ind ärenden avseende lagstiftning
angående elektriska anläggningar med undantag av lagstiftning
om registrering av sådana anläggningar;
överflyttades från Ju till In ärenden avseende utlänningslagstiftning.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Bilaga 2

Av departementsutredningen under tiden 1.5.1967 — 1.3.1969 avlämnade

promemorior

Nr	Ärenden	Förslag om delegering till	Åtgärd
196 7
87	förordnande och entledigande av expropriationstekniker	hovrätterna
88	fördelning av bärgarlön	generaltullstyrelsen	k.br. 13.10.67
89	statslån för befrämjande av bered-ning, förvaring och avsättning av fisk	fiskeristyrelsen
90	försäljning av mark från häradsall-männing eller allmänningsskog	länsstyrelsen	SFS 1968: 121
91	förordnande av auditör	överbefälhavaren	prop. 1968: 120 SFS 1968: 330 och 331 (delvis)
92	invärdering och överföring av fastig-heter	vederbörande förvalt-ningsmyndighet	k.br. 28.6.68 (Fö och Fi)
93	undantag från föreskrifter om all-männa häkten och polisarrester	vederbörande myndighet	SFS 1967: 609
94	räntan för vissa lån ur allmänna pensionsfonden	fondstyrelsen
95	överlåtelse av renbetesmark	länsstyrelsen m. fl. myndigheter	av K.M:t överlämnad till 1964 års rennäringssak-kunniga
96	hushållningssällskapens förtj änst-medaljer	lantbruksstyrelsen	k.br. 3.11.67
97	behörighet för mätningsman i stad	lantmäteristyrelsen	k.br. 8.3.68
98	rätt för de affärsdrivande verken att anskaffa s. k. hjälp trycksmaskiner	vederbörande affärs-drivande verk	ä.s. 8.11.68
1968
99	tillägg till PM 32 i vad avser kyrko-herdetjänster	domkapitlet
100	ledigkungörande av kyrkoherde- och komministert j änst	d:o
101	behörighet att utöva prästämbetet	d:o
102	behörighet att utfärda intyg om ekonomisk plan åt bostadsrätts-förening	bostadsstyrelsen
103	resekostnadsersättning vid tjänste-resa med egen bil	vederbörande myndighet
104	resekostnadsersättning och trakta-mente m. m. till försvarsattaché i vissa fall	försvarets civilförvaltning	ä.s.14.2.69
105	resekostnadsersättning och trakta-mente till icke statlig läkare m. fl. vid förordnande att uppehålla tjänst i socialstyrelsen	socialstyrelsen
106	statlig representation	vederbörande myndighet	prop. 1969: 1 bil. 2 punkt 6
107	tjänstemans löneförmåner vid del-tagande i studier m. m.	vederbörande myndighet
1969
108	dispens från allmän hastighetsbe-gränsning vid fordonstävling	länsstyrelsen

Konstitutionsutskottets memorial nr t8 år 1969

Bilaga 3

Besvärsrätt för enskilda och organisationer
Gällande bestämmelser m. m.

Det administrativa besvärsinstitutet har sitt historiska ursprung i landslagens
stadgande om skyldighet för Konungen att åhöra och avgöra allmogens
klagomål. I samband med statsförvaltningens uppbyggnad har rätten
att »gå till kungs» — efter hand benämnd besvärsrätt — successivt utvecklats
organisatoriskt och tekniskt. Någon enhetlig reglering såvitt angår
förvaltningsbesvär — till skillnad från kommunalbesvär — har emellertid
inte kommit till stånd, bortsett från vissa bestämmelser om sätt och tid för
besvärs anförande. Bestämmelserna är splittrade mellan olika författningar;
främst återfinns de i författningar som materiellt reglerar verksamheten
på olika ämnesområden.

Besvärsinstitutet skapar möjlighet att vinna rättelse av oriktiga förvaltningsbeslut;
institutet ingår därmed som ett led i samhällets åtgärder
för att trygga rättssäkerheten på det administrativa området. Institutets
praktiska värde som rättssäkerhetsgaranti är helt naturligt beroende av
ett flertal faktorer. Av väsentlig betydelse torde härvid vara frågan om vem
som äger begagna detta rättsmedel för att få ett förment felaktigt beslut
ändrat. Spörsmålet gäller med andra ord hur snäv eller vidsträckt kretsen
av de besvärsberättigade bör vara.

Detta spörsmål är i allmänhet inte närmare reglerat i gällande författningar.
Stundom finns visserligen föreskrifter med vissa preciseringar, såsom
t. ex. att besvärsrätt tillkommer »part», »röstberättigad», »sökande»
eller »sakägare». Det helt övervägande antalet författningar saknar emellertid
varje uttalande om vem som är besvärsberättigad eller innehåller
endast allmänt hållna bestämningar såsom »den som icke åtnöjes», »den
som beslutet rörer» etc.

Det har alltså ankommit på besvärsmyndigheterna att i sin praxis försöka
närmare avgränsa kretsen av besvärsberättigade i olika förvaltningsrättsliga
sammanhang. Eftersom förvaltningsärenden i högsta instans avgörs
dels av Kungl. Maj :t i statsrådet, dels av regeringsrätten, har den normerande
bedömningen av besvärsrättsfrågorna varit fördelad mellan dessa
två instanser. Härvid synes i vissa avseenden en enhetlig praxis kunna
urskiljas, i andra däremot synes praxis motsägelsefull eller vacklande.
Förhållandet torde vara att se mot bakgrunden av förvaltningsärendenas
skiftande beskaffenhet och avsaknaden av vägledande uttalanden i lagstiftningssammanhang.

I det följande skall redogörelse lämnas för vad vid granskningen av

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 17

1968 års statsrådsprotokoll iakttagits rörande praxis hos Kungl. Maj :t i
statsrådet i vissa frågor om besvärsrätt för enskilda och organisationer. Därjämte
redovisas vissa tidigare kände beslut som anknyter till berörda
frågor. De spörsmål som upptas avser i frågan om enskilda subjekt besvärsrätt
dels för innehavare av tillstånd att bedriva näring, yrke eller
annan verksamhet i de fall då motsvarande tillstånd meddelats annan,
dels för nyttjanderättshavare beträffande beslut som direkt angår fastighetsägaren,
dels för fastighetsägare beträffande beslut som direkt angår
nyttjanderättshavare eller tillämnad köpare av fastigheten. I fråga om
organisationer avser redovisningen spörsmål om besvärsrätt för fackliga
sammanslutningar och föreningar med ideellt syfte. Frågor om besvärsrätt
för enskilda i övriga fall samt för kommunala och statliga organ omfattas
sålunda ej av granskningen.

Det bör framhållas att spörsmålen om besvärsrätt behandlats i besvärssakkunnigas
betänkande med förslag till lag om förvaltningsförfarandet
samt i det förslag till förvaltningslag som föregående år framlagts av en
arbetsgrupp inom justitiedepartementet. Innebörden av dessa förslag skall
beröras under efterföljande avsnitt. Det bör anmärkas att departementsförslaget,
såvitt nu är i fråga, inte avsetts skola äga tillämpning hos Kungl.
Maj :t i statsrådet.

A) Besvärsrätt i vissa fall för enskilda

Rörande besvärsrätt upptog besvärssakkunniga i sitt förslag (SOU 1964:

27) en föreskrift av innehåll att sådan rätt, såvida annat ej stadgades, skulle
tillkomma den som varit eller kunnat vara part i ärendet (12 kap. 4 §).
Med part avsågs i förslaget, såvitt angår enskilda fysiska och juridiska
personer, den »som saken rörer» (3 kap. 1 §).

Vem saken kunde anses röra måste enligt de sakkunniga bedömas med
ledning av de i det enskilda ärendet tillämpliga rättsreglerna och deras
syften. Rörande innebörden av gällande rätt i detta ämne uttalade de sakkunniga,
att inte blott intressen av utpräglat rättslig natur var att beakta.
Partställning kunde sålunda tillkomma inte blott den, vars privaträttsliga
eller medborgerliga rättigheter saken rörde, utan också den som hade
intressen av annan natur. Regelmässigt krävdes dock att intresset skulle
vara väsentligt och erkänt eller eljest beaktat av den lagstiftning eller sedvanerätt
om vars tillämpning fråga var (s. 182—185).

I betänkandet diskuterade de sakkunniga frågan om besvärsrätten borde
utsträckas utöver det sålunda angivna partsbegreppet. Det framhölls härvid
att förvaltningsbeslut rent faktiskt kunde utöva menlig inverkan på
något visst intresse utan att detta intresse var av sådan beskaffenhet att
myndigheten vid beslutets fattande haft att ta hänsyn därtill. Som exempel
nämndes bl. a. olägenheter för arbetsgivare genom att anställds körkort
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 Sami. 2 avd. Nr 18

18 Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

återkallades, för säljare av fastighet genom att förvärvstillstånd förvägrades
köparen, för näringsidkare genom att tillstånd Lill ytterligare verksamhet
av samma slag medgavs, för hyresgäst genom att föreläggande lämnades
fastighetsägaren att riva huset. Fråga uppkom då vilken betydelse dylika
olägenheter borde tillmätas för besvärsrättens del. Härom anförde de sakkunniga
(s. 536).

Det vore i och för sig tänkbart att utforma besvärsrätten så att behörighet
att föra talan mot ett beslut tillkom envar med ett intresse, vilket förfördelats
av beslutet, vare sig intresset är av den natur att myndigheten
ägt beakta det vid ärendets avgörande eller ej. Beträffande den, som företräder
ett i prövningshänseende inadekvat intresse, skulle i så fall galla,
att han såsom skäl för ändring av beslutet icke ägde andraga andra omständigheter
än sådana som myndigheten enligt sin beslutskompetens vore
behörig att taga i betraktande. Sill förfördelade intresse skulle han kunna
åberopa endast till stöd för en talerätt men icke såsom grund för ändring
av beslutet. En sådan talan skulle icke blott medföra en fördel for klaganden
själv utan skulle även kunna ses som ett led i strävanden att oka
garantierna för materiellt riktiga resultat i förvaltningsförfarandet Den
skildrade uppbyggnaden är emellertid ägnad att ingiva betänkligheter
ur systematisk synpunkt. Den logiska följden av att ett intresse framstar
som obehörigt eller främmmande för prövningen av ett ärende bor bil
att den som företräder intresset i fråga icke tillätes föra talan över huvud
taget i ärendet. Väsentligare är dock att vägande praktiska skäl tala mot att
besvärsrätten utsträckes på angivet sätt. Kretsen av besvarsberattigade
skulle med den vidare besvärsrätten bli mycket svåröverskådlig. Eltersom
ett beslut icke vinner laga kraft, förrän samtliga besvärsberättigade
erhållit del av beslutet och besvärstiden för dem utgått, skulle svårigheter
uppkomma att bringa det därhän att beslut vinna laga kraft. Härav
skulle följa olägenheter för såväl enskilda som myndigheter, vilka ha behov
av att kunna förlita sig på beslutets bestånd. Över huvud taget kan
befaras, att en vid besvärsrätt av angivet slag skulle förorsaka en löslighet
i samhällsförhållandena, som icke är förenlig med det krav på stabilitet
och kontinuitet, som måste ställas på dessa. Enligt besvärssakkunmgas
mening väga de skäl som nu anförts mot en besvärsrätt, som grundar
sig på andra intressen än sådana som må beaktas vid prövningen, så tungt
att regler om en sådan besvärsrätt ej böra införas. Resultatet av övervägandena
blir sålunda, att besvärsrätten bör förbehållas dem, som kunna
åberopa av beslutet berörda intressen, vilka tillika äro möjliga att beakta
vid sakens prövning, låt vara att bedömningen liärav sker vidsynt och
under hänsynstagande till skilda intressen.

I anslutning till sitt principiella ställningstagande anförde besvärssakkunniga
några synpunkter på besvärsrätt i vissa speciella situationer. Bl. a.
framhölls att rent personliga relationer till den som missgynnats av ett
beslut, t. ex. släktskapsrelationer, i regel inte borde medföra självständig
besvärsrätt. Sådan rätt borde enligt de sakkunniga regelmässigt inte heller
tillkomma den som via ett avtalsförhållande, t. ex. på grund av avtal
om upplåtelse eller försäljning av fast eller lös egendom, led förfång genom
beslut som direkt angick lians avtalspartner, vare sig parterna hade

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 19

identiska eller motstridiga intressen i saken. En viss särställning ansågs
dock böra tillkomma nyttjanderättshavare. Härom anförde de sakkunniga
följande:

När det gäller sådan avtalspart som nyttjanderättshavare är emellertid
att märka, att rättsutvecklingen gått i riktning mot ett förstärkande av
såväl arrendators som hyresgästs rättsliga ställning. Nyttjanderätten skänker
sin innehavare numera en i många avseenden lika säker ställning som
äganderätten och nyttjanderättshavaren kan göra anspråk på att få företräda
den fasta egendomen i nära nog samma utsträckning som ägaren.
Den förvaltningsrättsliga lagstiftningen har i vissa fall tagit hänsyn härtill
på det sätt att myndigheterna tillagts frihet att rikta sina förelägganden
rörande viss fastighet antingen mot ägaren eller mot nyttj anderättshavaren.
I dylika fall framstår det som naturligt att besvärsrätt tillkommer
såväl ägare som nyttjare, vare sig föreläggandet riktats blott mot endera
eller mot båda. Även i övrigt kan det vad gäller nyttjanderättshavare
vara anledning överväga, om icke hans intressen böra anses prövningsbara
i lika mån som ägarens, även om den materiella lagstiftningen vilar på
det äldre betraktelsesättet att ägaren är den ende legale företrädaren för
den fasta egendomen. Besvärssakkunniga ha härmed endast velat giva
uttryck för den i och för sig självklara satsen, att man vid bedömningen
av besvärsrätten så långt det är möjligt icke bör stanna vid yttre kriterier
utan även se till realiteter.

I det förslag till förvaltningslag som inom justitiedepartementet utarbetats
på grundval av besvärssakkunnigas betänkande och däröver avgivna
remissyttranden (SOU 1968: 27) har besvärsrätten inte anknutits till partsbegreppet
i enlighet med besvärssakkunnigas förslag. I departementsförslaget
har partsbegreppet getts en snävare innebörd; med »part» avses
i princip endast den till vilken det slutliga beslutet kan komma att ställas
eller vilken detta eljest »uppenbarligen kan komma att angå nära». Denna
avgränsning har motiverats med att partsställning i första instans endast
bör tillerkännas den som sakligt sett intar sådan ställning att han bör få
full aktinsyn, bör få yttra sig över utredningsmaterialet och bör få
del av beslutet; det gäller att säkerställa att den saken angår nära verkligen
blir inkallad i handläggningsförfarandet. Enligt förslaget är det den
som ansöker, anmäler etc. eller den som föreläggs, förbjuds etc. som är
sakligt meriterad härtill. I vissa fall bär dock enligt förslaget även en tredje
man kunna tilläggas partsställning. Sålunda kan personer med motstående
intressen böra betraktas som part, t. ex. grannar i vissa byggnadsärenden
samt tidigare tillståndshavare som skall höras över ansökan om tillstånd
av samma slag. I fråga om avtalsförhållanden sägs, att det kan stå
fullständigt klart att den som drabbas hårdast av ett förpliktande beslut
inte är adressaten utan någon med vilken han har ett avtal angående den
sak beslutet angår; denne avtalspart bör då rimligen behandlas som part.
Hänsyn kan dock, framhålls i departementsförslaget, inte tagas till ett
besluts alla kedje- och bieffekter på anhöriga, arbetsgivare, konsumenter

20 Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

eller avtalsparter. I dessa och liknande fall blir det inte bara arten utan
också styrkan av intresset i saken som far fälla utslaget när det gäller
att bestämma om någon skall behandlas som part (s. 85—87).

I fråga om besvärsrätten uttalas i departementsförslaget att de skäl som
talar för en restriktiv avgränsning av partsbegreppet inte gör sig gällande
vid avvägningen av kretsen av besvärsberättigade. Denna krets bör enligt
förslaget vara så vid som besvärssakkunniga föreslagit. De saklegitimerade
intressena i förvaltningsärenden är emellertid, framhålls det, mångskiftande
och under ständig förändring; man nödgas därför falla tillbaka på
den vedertagna, tämligen intetsägande abstrakta beskrivningen »den som
beslutet angår». Enligt departementsförslaget skall alltså, i vad avser enskilt
subjekt, besvärsrätt tillkomma part ävensom annan »som beslutet
angår», därest detta går honom emot (s. 237).

Uppgifter om praxis

I. Besvärsrätt i tillståndsärenden för innehavare av motsvarande tillstand
(konkurrerande yrkesutövare)

Besvär som upptagits till prövning

1) Tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik

Enligt KF 25/10 1940 ang. yrkesmässig automobiltrafik in. m. får yrkesmässig
trafik (linjetrafik eller beställningstrafik) endast bedrivas efter
särskilt tillstånd (4 §). Sådant tillstånd meddelas för olika fall av biltrafiknämnden,
länsstyrelsen eller trafiknämnden. Trafiktillstånd får meddelas
endast om den ifrågasatta trafiken befinns behövlig och i övrigt lämphg
(12 §).

Enligt förordningen skall tillfälle att yttra sig över ansökan om trafiktillstånd
i princip beredas trafikföretag, sammanslutningar av utövare av
yrkesmässig trafik samt andra som ärendet kan angå (8 och 9 §§).

Rörande frågan om vem som äger anföra besvär över beslut om tillstånd
innehåller förordningen inget uttalande. Enligt 44 § skall sadant
beslut anses ha kommit klagande till del den dag, då beslutet tillkännagivits
genom anslag i vederbörande myndighets lokal.

Under år 1968 har hos Kungl. Maj :t förekommit ett flertal ärenden,
vari besvär över beviljat trafiktillstånd anförts av företag eller person
som tidigare meddelats tillstånd att bedriva enahanda rörelse inom samma
område (kom.dep.). Besvären har i samtliga fall upptagits till prövning;
förfarandet torde stå i överensstämmelse med sedan länge tillämpad praxis.
Redogörelse för dessa fall synes därför ej erforderlig.

2) Tillstånd att bedriva handel under utsträckt affärstid

Enligt 2 § affärstidslagen 16/2 1966 skall kommunens styrelse (ev. kommunal
nämnd) — om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens
intresse — medge affärstid utöver den vanliga (d. v. s. vardagar
kl. 8—20).

Lagen saknar närmare bestämmelser om ärendenas utredning och prövning
liksom om vem som äger anföra besvär över meddelat beslut.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 21

Enligt förut gällande butikstängningslag skulle vid prövningen av ansökan
om motsvarande tillstånd hänsyn bl. a. tagas å ena sidan till det
gagn för allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan
handel som skulle uppkomma vid bifall till ansökningen (11 §). Ej heller
denna lag innehöll föreskrift om vem som ägde anföra besvär. Däremot
innehöll lagen — till skillnad från affärstidslagen — stadgande att klagande
skulle anses ha fått del av tillståndsbeslut den dag, då beslutet tillkännagivits
genom anslag i myndighetens lokal (18 §).

Under tiden för butikstängningslagens tillämpning synes Kungl. Maj :t
ha plägat upptaga besvär som konkurrerande näringsidkare anfört över
meddelat tillståndsbeslut (handels- och inrikesdep.). Detta har gällt såväl
besvär av näringsidkare, vars rörelse regelmässigt skett under vanlig
affärstid (»fast handel») som också besvär av den som med vederbörligt
tillstånd bedrivit motsvarande försäljning under utsträckt tid (jfr SOU
1964: 27 s. 528 och JO 1961 s. 386).

Vid granskningen av 1968 års statsrådsprotokoll har något besvär särende
av liknande beskaffenhet ej anträffats (däremot har förekommit besvär
av fackliga sammanslutningar, se nedan under rubriken »Besvärsrätt för
organisationer»).

3) Tillstånd till utskänkning av rusdrycker

Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen 26/5 1954 erfordras i princip
tillstånd av länsstyrelsen för rätt till utskänkning. Sådant tillstånd skall
meddelas ett av Kungl. Maj :t godkänt detalj handelsbolag, som emellertid
inte själv får bedriva utskänkning utan skall överlåta tillståndet till annan
(22 §). Den som vill bedriva utskänkning skall göra anmälan därom
hos intendenten för utskänkningsärenden, som i ärendet skall inhämta
yttranden från vissa myndigheter och införskaffa den utredning i övrigt
som erfordras. Ansökan om tillstånd skall därefter göras av detalj handelsbolaget
(27—29 §§). Bolaget må överlåta medgiven rätt till utskänkning
endast till den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med
hänsyn till personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen
böra utöva rörelsen (40 §).

Förordningen innehåller ingen föreskrift om vem besvärsrätt tillkommer.
Rörande länsstyrelses beslut om tillstånd till årsutskänkning stadgas
att beslutet (med visst undantagj skall kungöras i ortstidning och att besvärstiden
skall räknas från dagen för första kungörandet (62 §).

Tidigare förordning på området innehöll i sak samma reglering av hithörande
frågor.

Under tiden för den äldre förordningens tillämpning har förekommit att
Kungl. Maj :t ansett innehavare av utskänkningsrättighet behörig anföra
besvär över meddelat utskänkningstillstånd (finansdep.); jfr SOU 1964: 27
s. 529.

Något ärende rörande besvär av annan tillståndshavare har ej anträffats
vid granskningen av 1968 års statsrådsprotokoll. Däremot har förekommit
ett ärende vari besvär över meddelat tillstånd till årsutskänkning

22 Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

i en stad anförts av två i staden boende privatpersoner. I besvären framhölls
att det var olämpligt med rusdrycksutskänkning i den avsedda restauranten,
då den var belägen invid ett friluftsbad där barn och ungdom samlades.
I yttrande över besvären anförde kontrollstyrelsen att besvärsrätt
tillkom envar som hade intresse av saken och därmed också varje kommunmedlem.
I beslutet 29/8 1968 upptog Kungl. Maj :t besvären till prövning
(finansdep. nr A 21).

I anslutning till förevarande spörsmål om besvärsrätt för innehavare
av utskänkningsrättighet må antecknas att den som anmält sig önska bedriva
utskänkning i viss lokal inte ansetts äga anföra besvär över beslut
om avslag på detalj handelsbolagets ansökan om utskänkningstillstånd beträffande
den avsedda rörelsen (KM:ts beslut 14/7 1966; jfr JO 1967 s. 386).

4) Tillstånd att bedriva handel med begagnade föremål

Enligt RF 29/12 1949 ang. handel med skrot, lump och begagnat gods
får handel ej utövas utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd må beviljas
den som gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i övrigt anses
lämplig (3 §).

Förordningen saknar närmare bestämmelser om ärendenas utredning och
prövning liksom om vem som äger anföra besvär över meddelat beslut.

Tidigare gällande förordning på området innehöll i sak samma reglering
av hithörande frågor.

Under tiden för den äldre förordningens tillämpning har förekommit att
Kungl. Maj :t upptagit besvär av konkurrerande näringsidkare (handelsdep.
); jfr SOU 1964: 27 s. 529.

Något ärende av liknande beskaffenhet har ej anträffats vid granskningen
av 1968 års statsrådsprotokoll.

5) Tillstånd för sparbank att inrätta avdelningskontor

Enligt lagen 3/6 1955 om sparbanker erfordras tillstånd av bankinspektionen
för inrättande av avdelningskontor i kommun, där sparbanken icke
förut driver verksamhet vid huvudkontor eller avdelningskontor. Sådant
tillstånd må lämnas endast om sparbanksverksamheten i kommunen finnes
kunna vara till nytta för det allmänna (34 §).

Lagen saknar närmare bestämmelser om ärendenas utredning och prövning
liksom om vem som äger anföra besvär över meddelat beslut.

Hos bankinspektionen anhöll en sparbank om tillstånd att inrätta avdelningskontor
i ett samhälle, därvid framhölls att avsikten var att samtidigt
nedlägga verksamheten vid två dittills bedrivna sparställen inom
samma kommun, över ansökningen inhämtades yttranden från tre andra
sparbanker, vilkas verksamhetsområden omfattade ifrågavarande kommun.
Bankinspektionen beslöt 30/6 1967 lämna det sökta tillståndet.

Över beslutet anfördes besvär av en av nyssnämnda tre sparbanker, vilken
hade sitt huvudkontor i det samhälle där det medgivna nya avdelningskontoret
skulle inrättas. I besvären hävdades bl. a. att inrättandet av av -

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

delningskontoret måste leda till osund konkurrens, som ej kunde vara till
gagn för allmänheten.

Enligt beslut 2/2 1968 upptog Kungl. Maj:t besvären till prövning (finansdep.
nr A 12).

Bedömningen synes stå i överensstämmelse med sedan länge tillämpad
praxis; även besvär av affärsbank synes prövas (jfr FT 1967 s. 80).

6) Beslut om drivande av filialapotek

Självständigt apotek innehas med personligt privilegium och drivs av
innehavaren på eget ekonomiskt ansvar under de villkor som är förenade
med privilegiets erhållande och utövande. Filialapotek sorterar under
självständigt apotek såsom moderapotek och drivs av dess innehavare
efter förordnande av socialstyrelsen, som enligt sin instruktion äger besluta
om inrättande och upphörande av filialapotek. Sådant apotek ingår
ekonomiskt sett som del i moderapotekets rörelse. Bestämmelser om vem
som äger anföra besvär över socialstyrelsens beslut rörande filialapotek
synes ej ha meddelats.

Efter förordnande av Kungl. Maj :t att visst apotek skulle upphöra och
att i dess ställe filialapotek fick inrättas, beslöt socialstyrelsen 5/3 1968 om
inrättande av filialapotek samt uppdrog åt innehavaren av visst apotek
att inrätta och driva filialapoteket.

Häröver anfördes besvär av innehavaren av annat apotek under yrkande
att uppdrag att driva filialapoteket i stället måtte meddelas honom. I besvären
hävdades bl. a. att omsättningen i klagandens apotelcsrörelse på
grund av vissa omständigheter väsentligt nedgått och att filialapoteket därför
erfordrades för att stärka underlaget för rörelsen. Socialstyrelsen framhöll
i avgivet yttrande att man vid beslutets fattande inte tagit hänsyn till
den ene eller andre apoteksinnehavarens ekonomiska intressen utan sökt
organisera läkemedelsförsörjningen inom den aktuella regionen på det
mest rationella sättet.

Genom beslut 5/7 1968 upphävde Kungl. Maj:t det överklagade beslutet
ocii förordnade att uppdrag skulle givas klaganden att inrätta och tills
vidare driva filialapoteket (socialdep. nr 4).

Besvär som ej upptagits till prövning

7) Tillstånd att idka handel med preventivmedel

Enligt KF 5/6 1959 om handel med preventivmedel erfordras tillstånd av
polismyndighet för rätt att idka sådan handel annorstädes än i vissa inrättningar
(1 §).

Närmare bestämmelser rörande prövningen av dylika ärenden återfinns
i en kungörelse samma dag, varav framgår att hänsyn vid prövningen skall
tagas till vissa omständigheter som är av betydelse för att rörelsen skall
kunna drivas på ett hygieniskt, ordningsmässigt och eljest ur allmänhetens
synpunkt tillfredsställande sätt; föreskrift saknas om att andra han -

24 Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

del sidkar e på området skall höras eller att deras intressen eljest skall
beaktas. Ej heller har angivits vem som äger anföra besvär över meddelat

beslut. _ . „ .

Tidigare förordning innehöll i sak samma reglering, såvitt nu ar i traga.

Vederbörande polismyndighet meddelade 18/1 1955 ett aktiebolag tillstånd
att bedriva viss försäljning av preventivmedel. Över beslutet anfördes
besvär av ett i samma bransch verksamt handelsbolag. Länsstyrelsen
fann i beslut 22/12 1955 att besvären borde upptagas till prövning och
undanröjde på anfört skäl polismyndighetens beslut.

Häröver anförde aktiebolaget besvär hos Kungl. Maj :t, därvid framhölls
att handelsbolaget ej var part eller hade sådant intresse i saken att
det ägde talerätt.

I avgivet utlåtande anförde regeringsrätten att det ej anförts omständighet
på grund varav målet kunde anses röra handelsbolagets rätt. Regeringsrätten
hemställde att Kungl. Maj :t måtte med upphävande av länsstyrelsens
beslut lämna handelsbolagets i målet förda talan utan vidare
avseende (FT 1956 s. 362).

Genom resolution 15/6 1956 beslöt Kungl. Maj :t i enlighet med regeringsrättens
hemställan (inrikesdep.).

(anm.: jfr särskilt ex. 4—6)

8) Godkännande av föreståndare vid körskola

Enligt vägtrafikförordningen 28/9 1951 får yrkesmässig utbildning av
bil- eller motorcykelförare (körskola) ej bedrivas utan tillstånd av länsstyrelsen.
Över ansökan om sådant tillstånd skall yttrande inhämtas av
viss myndighet. Tillstånd må meddelas den som med hänsyn till vederhäftighet
samt andra på frågan inverkande omständigheter befinns äga förutsättningar
att bedriva körskola på sådant sätt, att det allmännas krav
på god förarutbildning blir tillgodosett (36 § 1 mom.).

Vid körskola skall finnas ansvarig föreståndare, som efter ansökan
godkänts av länsstyrelsen. Rörande kompetenskrav för föreståndare och
prövning av sökandes lämplighet bär meddelats närmare föreskrifter (36 §
2—4 mom.).

Frågan om vem som äger anföra besvär över beslut om tillstånd och godkännande
som nu sagts är ej reglerad (76 §).

Sedan en person L. år 1965 erhållit tillstånd att bedriva körskola i Älvsbyn,
beslöt länsstyrelsen i januari 1967 att meddela honom tillstånd att
bedriva körskola jämväl i Piteå, för vilken körskola L. godkändes som föreståndare.
Genom olika beslut, senast 2/10 1967, erhöll L. tidsbegränsade
godkännanden som föreståndare jämväl vid körskolan i Älvsbyn, enligt
sistnämnda beslut längst till utgången av demeber 1967.

Häröver anfördes besvär av en person S., som i maj 1967 erhållit tillstånd
att bedriva körskola i Älvsbyn. Enligt S. hade han av länsstyrelsens
olika beslut bibragts uppfattningen att L. skulle avveckla körskolan i Älvsbyn
och flytta verksamheten till Piteå. Med anledning härav hade S. ned -

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 25

lagt en av honom i annan stad bedriven körskoleverksamhet och i stället
öppnat körskola i Älvsbyn. Det var emellertid inte ekonomiskt möjligt att
bedriva två körskolor i detta samhälle; förhållandet skulle medföra att
allmänhetens berättigade krav blev lidande.

Besvären tillstyrktes av ordföranden i länets trafikskoleförening, som
bl. a. framhöll den utomordentliga vikten av att erforderliga ekonomiska
förutsättningar förelåg för den yrkesgrupp som arbetade med körskoleutbildning.

I infordrat yttrande hemställde länsstyrelsen i första hand att besvären
ej måtte upptas till prövning, enär länsstyrelsens beslut ej rörde S. I sak
anfördes att L. måste anses lämplig att bedriva körskola.

Statens trafiksäkerhetsverk förordade i avgivet yttrande att besvären ej
upptogs till prövning, da länsstyrelsens beslut ej rörde klagandens rätt.

Enligt beslut 7/3 1968 upptogs besvären ej till prövning, enär det överklagade
beslutet icke kunde anses röra S:s rätt (kom.dep. nr 36).

(anm.: jfr särskilt ex. 4—6)

I anslutning till nu nämnda exempel må återges ett par fall där klagandena
visserligen inte varit självständiga företagare inom verksamhetsområdet
men likväl ansett sina intressen åsidosatta såsom anställda vid sådant
företag.

9) Tillstånd att bedriva körskola

Betr. författningsbestämmelser, se under 8).

Vederbörande länsstyrelse meddelade 21/12 1967 en person B. tillstånd
att bedriva körskola inom länet, därvid B. godkändes som föreståndare.
Över beslutet anfördes besvär av en instruktör vid ett trafikinstitut i länet
jämte tre andra personer som jämväl synes ha varit knutna till samma institut.
I besvären hävdades att B. med hänsyn till vissa framkomna anmärkningar
inte borde betros med tillstånd att bedriva körskola.

Av handlingarna framgår att institutet sedan några månader tillbaka
bedrev körskoleverksamhet i länet och att det bildats genom sammanslagning
av vissa tidigare verksamma körskolor. Även en av B. förut bedriven
körskola hade uppgått i institutet; strax före tillståndets meddelande hade
emellertid B. utträtt ur rörelsen.

I infordrat yttrande avstyrkte länsstyrelsen på anförda skäl bifall till
besvären, »för den händelse Eders Kungl. Maj :t finner sig böra uppta besvären
till prövning i sak».

Statens trafiksäkerhetsverk förordade i avgivet yttrande att besvären ej
upptogs till prövning. Därvid erinrades att Kungl. Maj :t i ett år 1967 avgjort
ärende funnit att fråga om vederbörandes lämplighet som tillståndshavare
och föreståndare ej kunde anses beröra körskoleförenings rätt. Enligt
yttrandet förelåg i princip enahanda förutsättningar i det nu aktuella
besvärsärendet.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 29/3 1968 upptogs besvären ej till prövning,
enär frågan om B:s lämplighet som innehavare av trafikskola och som
föreståndare vid sådan ej kunde anses röra klagandenas rätt (kom.dep. nr
44).

10) Tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik

Betr. författningsbestämmelser, se under 1).

En person som meddelats tillstånd att bedriva beställningstrafik för
personbefordran med två personbilar, anhöll jämte sin hustru och sina två
barn att tillstånd måtte meddelas dem att gemensamt bedriva ifrågavarande
trafik. Ansökningen lämnades utan bifall av trafiknämnden. Häröver
anförde sökandena besvär hos länsstyrelsen. De framhöll därvid att avsikten
med ansökan var att få behålla trafikrörelsen inom familjen och att en
konsolidering av företaget därigenom skulle komma till stånd.

Genom beslut 14/12 1967 fann länsstyrelsen att trafiknämnden inte haft
tillräcklig anledning att vägra klagandena det sökta tillståndet samt undanröjde
därför det överklagade beslutet och överlämnade målet till trafiknämnden
för ny handläggning.

Över länsstyrelsens beslut anfördes besvär av fem droskförare i den stad
där stationsorten för beställningstrafiken var belägen. Klagandena hävdade
att det var praxis att de till tjänsteåren äldsta droskförarna hade förtursrätt
till lediga eller nya trafiktillstånd och att ett tillstånd att låta familjemedlemmar
ingå som delägare i befintlig rörelse skulle innebära en
brytning av denna praxis. Om så skedde, skulle rekryteringen av droskförare
hämmas; de riskerade då att inte kunna bli egna företagare.

Kungl. Maj :t anförde i beslut 22/3 1968: Kungl. Maj :t finner visserligen
att vid meddelande av trafiktillstånd för fysisk person endast en person
bör ifrågakomma som innehavare av tillstånd, men enär överklagade resolutionen
icke kan anses röra klagandenas rätt upptages besvären icke till
prövning (kom.dep. nr 32).

I beslutet tillädes att avskrift av Kungl. Maj :ts skrivelse i ärendet skulle
överlämnas till samtliga länsstyrelser för kännedom och för delgivning
med trafiknämnderna.

II. Besvärsrätt för nyttjanderättshavare i fråga om beslut som omedelbart
angår fastighetsägaren

Besvär som upptagits till prövning

11) Fördelning av totalbelopp för maximihyror i statsbelånad fastighet

Enligt 1962 års numera upphävda bostadslånekungörelse må bostadslån
beviljas endast under förutsättning, bl. a., att sökanden avger förbindelse
att, därest lägenhet underkastas hyreskontroll enligt kungörelsen, ställa sig
därav föranledda bestämmelser till efterrättelse (9 §).

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 27

Lägenhet i hus, som uppförts eller ombyggts med stöd av bostadslån,
skall enligt kungörelsen i vissa fall vara underkastad hyreskontroll intill
dess lånet till fullo betalats eller avskrivits. Hyreskontroll innebär att låntagaren
ej må uttaga hyra för lägenheten med högre belopp än länsbostadsnämnden
fastställt (maximilujra) eller i övrigt ersättning efter andra grunder
än nämnden godkänt. De sammanlagda maximihyrorna skall motsvara
kapital- och driftskostnaderna för fastigheten, vilka kostnader skall beräknas
på visst angivet sätt (12 §).

Enligt kungl. brev 3/5 1963 skall länsbostadsnämnden, vid bestämmande
av maximihyror i hus med två eller flera lägenheter, fastställa en högsta
hyressumma för samtliga hyreskontrollerade lägenheter; sådan summa
skall fastställas i samband med det slutliga lånebeslutet. Sedan summan
fastställts, har låntagaren att till det kommunala förmedlingsorganet inge
förslag till summans fördelning på lägenheterna (= maximihyror). Förmedlingsorganet
skall bereda hyresgäster och hyressökande tillfälle att ta
del av förslaget och framställa erinringar däremot. Därefter skall förmedlingsorganet
med eget yttrande insända förslaget och eventuella erinringar
däremot till länsbostadsnämnden, som skall fastställa maximihyror för lägenheterna
i överensstämmelse med låntagarens förslag, om ej synnerliga
skäl till avvikelse därifrån föreligger. Bostadslåneförordningen saknade föreskrift
om vem som ägde besvärsrätt.

Tidigare författningsbestämmelser innehöll enahanda föreskrifter, såvitt
nu är i fråga.

Över länsbostadsnämnds beslut om fastställelse av ett av hyresvärden
upprättat förslag till fördelning av högsta hyressumma anförde en hyresgäst
besvär under yrkande att fördelningen måtte ske på visst annat sätt.

Bostadsstyrelsen fann i beslut 14/1 1960 alt besvären ej kunde upptagas
till prövning, enär hyresgästen ej var behörig att föra talan mot länsbostadsnämndens
beslut. Enligt styrelsen ägde endast låntagaren (hyresvärden)
anföra besvär över beslut om hyresfördelning.

Sedan hyresgästen fullföljt talan hos Kungl. Maj :t, inhämtades regeringsrättens
utlåtande. Regeringsrätten hemställde att -— enär länsbostadsnämndens
beslut måste anses röra hyresgästens rätt •— Kungl. Maj :t
måtte pröva lagligt att med undanröjande av bosladsstyrelsens beslut visa
målet åter till styrelsen för ny behandling (RÅ 1960 S 130).

Kungl. Maj :t beslöt 28/10 1960 i enlighet med regeringsrättens hemställan
(soc.dep.).

I regeringsrättens praxis har nyttjanderättshavare tillerkänts besvärsrätt
i fråga om vissa mot fastighetsägaren riktade förpliktande beslut, vilka
författningsenligt kunnat riktas även mot nyttjanderättshavaren, t. ex. förbud
av hälsovårdsnämnd att använda lägenhet för bostadsändamål. Vidare
har regeringsrätten i ett år 1963 i plenum avgjort mål ansett att hyresgäst
ägde klaga över byggnadsnämnds beslut om rivning av fastighet, ett beslut
som skulle medföra att hyresavtalet på grund av stadgande i lag upphörde
att gälla. Avgörandet innebar frångående av tidigare praxis och beslöts med
8 röster mot 8, därvid ordförandens röst var utslagsgivande (RÅ 1963 ref.
20).

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Besvär som ej upptagits till prövning

12) Fastställelse av totalbelopp för maximihijror i statsbelånad fastighet

Betr. författningsbestämmelser, se under 11).

I slutligt beslut 28/6 1966 rörande bostadslån för ombyggnad av ett flerfamiljshus
godkände länsbostadsnämnden i ansökan angiven produktionskostnad
samt fastställde den högsta hyressumman för lägenheterna till
visst angivet belopp.

Sedan fastighetsägaren därefter uppgjort förslag till beloppets fördelning
mellan de olika lägenheterna och detta hållits tillgängligt för hyresgästerna,
inkom till länsbostadsnämnden en den 13/9 1966 dagtecknad skrift
från ombudsmannen i en hyresgästförening i uppgiven egenskap av ombud
för vissa hyresgäster i fastigheten. I skriften anfördes att någon erinran
inte framställdes mot den princip för fördelningen av hyresbeloppet som
kommit till uttryck i förslaget. Däremot hävdades att den till grund för hyresbeloppet
lagda produktionskostnaden var avsevärt för hög och att en
omprövning härav följaktligen var påkallad.

Genom beslut 27/2 1967 lämnade länsbostadsnämnden framställningen
utan åtgärd. Därvid framhölls afl besvär över det slutliga lånebeslutet ej
anförts samt att förmedlingsorganet i avgivet yttrande inte funnit tillräckliga
skäl föreligga för omprövning.

Över länsbostadsnämndens beslut anförde hyresgästföreningens ombudsman
i sin förut angivna egenskap besvär hos bostadsstyrelsen. I besvären
framhölls att hyresgästernas möjlighet att klaga över det slutliga lånebeslutet
uppkom först i samband med att hyresfördelningsförslaget utställdes
till deras kännedom.

Bostadsstyrelsen anförde i beslut 25/4 1968 följande: Enär hyresgästförening
icke kan vara part i ärendet och i övrigt inte kan anses företräda
intresse som ger den ställning som sakägare, prövar bostadsstyrelsen riktigt
avvisa föreningens i ärendet förda talan.

Över bostadsstyrelsens beslut anförde hyresgästföreningens ombudsman
besvär hos Kungl. Maj :t under åberopande av fullmakter från vissa av de
hyresgäster, vars talan han tidigare sagt sig föra. I besvären anfördes att
det sedan flera år ansetts att besvärsrätt tillkom hyresgäster i statsbelånad
fastighet.

I avgivet yttrande framhöll bostadsstyrelsen att hyresgäster i statsbelånat
hus enligt styrelsens mening endast ägde besvärsrätt i fråga om beslut
om hyresfördelning. Styrelsen hade likväl prövat länsbostadsnämndens hyressättning
och därvid inte funnit anledning till erinran mot de beslutade
maximihyrorna.

Kungl. Maj :t anförde i beslut 27/9 1968: Enär klagandena icke är behöriga
att föra talan i ärendet, lämnar Kungl. Maj :t besvären utan bifall (inrikesdep.
nr 27).

(anm.: jfr ex. 11)

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

13) Fastställelse av byggnadsplan

Enligt byggnadslagen antages byggnadsplan (liksom stadsplan) av fullmäktige
(eller byggnadsnämnden) men skall för att bli gällande fastställas
av länsstyrelsen. Innan byggnadsplan antages, skall enligt byggnadsstadgan
(17 §) upprättat förslag utställas till granskning, varom kungörelse skall
utfärdas. Underrättelse härom skall tillställas varje känd markägare som
berörs av frågan och ej godkänt förslaget. Har upplysning vunnits om förhandenvaron
av servituts- eller arrenderätt som berörs av planläggningen,
skall underrättelse tillställas rättighetens innehavare, om han är känd och
boende i riket. — Beslut om fastställelse av byggnadsplan skall tillställas envar
som i ärendet framställt yrkande som genom beslutet helt eller delvis
lämnats utan bifall (21 §;.

Rörande talan mot länsstyrelses beslut om fastställelse av bl. a. byggnadsplan
och stadsplan stadgas i 150 § första stycket byggnadslagen att den
som är missnöjd med beslutet har att inom viss tid anföra besvär hos
Kungl. Maj :t. Om länsstyrelse till alla delar fastställt antaget förslag, må
enligt tredje stycket samma paragraf klagan föras allenast av sakägare som
i ärendet framställt yrkande vilket helt eller delvis lämnats utan bifall.

Sedan ett av byggnadsnämnd antaget förslag till byggnadsplan fastställts
av länsstyrelsen, anfördes besvär däröver av en skytteförening som sedan
länge disponerade ett inom planen beläget område som skjutbana. Föreningen
framhöll att en i planen upptagen väg dragits över skjutbanan och
förklarade sig därför inte kunna godkänna planen, som upprättats utan att
någon kontakt tagits med föreningen.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 26/4 1968 upptogs ej besvären till prövning,
enär föreningen inte visat sig äga rätt enligt 150 § tredje stycket byggnadslagen
att anföra besvär över länsstyrelsens beslut (kom.dep. nr 17).

I regeringsrättens praxis har besvärsrätt ej tillerkänts nyttjanderättshavare
i ärenden rörande föreläggande för fastighetsägaren att ombygga, renovera
eller eljest vidta åtgärd med fastigheten. Ej heller har hyresgäst ansetts
behörig klaga över beslut om byggnadslov för rivning eller byggnadslov
som förbundits med villkor att hyresgästens lägenhet ej vidare fick användas
för bostadsändamål (jfr SOU 1962: 27 s. 526).

III. Besvärsrätt för fastighetsägare i fråga om beslut som omedelbart angår
nyttjanderättshavare eller tillämnad köpare av fastigheten

a) Beslut som omedelbart angår nyttjanderättshavare

Besvär som upptagits till prövning

14) Dispens för uppförande av nybyggnad

Enligt vissa bestämmelser i byggnadslagen och byggnadsstadgan får nybyggnad
ej företas utan tillstånd av länsstyrelsen. Detsamma gäller enligt
naturvårdslagen i fråga om nybyggnad inom område som förklarats vara
strandskyddsområde.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Föreskrifter om vem som äger besvärsrätt saknas i vidare mån än att
det i naturvårdslagen stadgas att statens naturvårdsnämnd äger föra talan
mot länsstyrelses beslut för tillvaratagande av naturvårdens intressen.

Sedan en nyttjanderättshavare anhållit om tillstånd att jämlikt ovan angivna
föreskrifter uppföra ett fritidshus å viss fastighet, lämnade länsstyrelsen
ansökningen utan bifall.

över beslutet anförde nyttjanderättshavaren och fastighetsägaren gemensamma
besvär hos Kungl. Maj :t. Fastighetsägaren inkom därefter med ytterligare
skrifter.

I avgivet yttrande förklarade sig länsstyrelsen på anförda skäl ej vilja
motsätta sig bifall till besvären.

Enligt beslut 13/9 1968 undanröjde Kungl. Maj :t, med hänsyn till vad
länsstyrelsen anfört, det överklagade beslutet samt visade ärendet åter till
länsstyrelsen för ny behandling (jordbruksdep. nr 20).

Besvär som ej upptagits till prövning

15) Byggnadslov för uppförande av nybyggnad

Enligt byggnadsstadgan får åtgärder som är att hänföra till nybyggnad ej
företas utan byggnadsnämndens lov. Föreskrifter saknas om utredningsförfarandet.
Beslut i ärende om byggnadslov skall översändas till sökanden.
Om beviljat byggnadslov skall underrättelse tillställas markägaren eller
annan sakägare som hörts i ärendet. I beslutet skall intas anmaning till sökanden
att bevisligen underrätta grannar och andra som kan beröras av
beslutet (58 §). v ^

Föreskrifter om vem som äger klaga över beslut i byggnadslovsärende
saknas i vidare mån än att besvärsrätt i särskilt angivna fall tillerkänts
vissa kommunala och statliga myndigheter (71 och 72 §§).

Sedan en person beviljats byggnadslov för uppförande av ett fritidshus
på av honom arrenderat område, överklagades beslutet av en granne. Länsstyrelsen
fann att byggnadsnämnden ej ägt bevilja byggnadslovet utan
länsstyrelsens medgivande. På grund härav och då den avsedda bebyggelsen
skulle bli störande för landskapsbilden, upphävdes nämndens beslut.

Över länsstyrelsens beslut anfördes gemensamma besvär av nyttjanderättshavaren
och fastighetsägaren. I besvären framhölls bl. a. att de hade
gemensamt intresse av att byggnadslov beviljades, nyttjanderättshavaren
genom att han kunde få sin tomtfråga ordnad och fastighetsägaren genom
att han kunde få ett inkomsttillskott på sin gård.

I enlighet med regeringsrättens hemställan fann Kungl. Maj :t i beslut
28/6 1968 att besvären av fastighetsägaren ej kunde upptas till prövning,
enär han inte kunde anses äga behörighet att föra talan mot länsstyrelsens
beslut (kom.dep. nr 100).

(anm.: jfr ex. 14)

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

b) Beslut som omedelbart angår tillämnad köpare
Besvär som upptagits till prövning

16) Tillstånd att förvärva jordbruksfastighet

Enligt jordförvärvslagen 14/5 1965 må förvärv av jordbruksfastighet genoin
bl. a. köp ej ske utan tillstånd av lantbruksnämnd. Ansökan om tillstånd
kan göras före eller inom viss tid efter fånget; av lagtexten framgår
att ansökan skall göras av köparen eller den tillämnade köparen (1 och

2 §§).

Besvär får anföras över beslut om avslag å ansökan om förvärvstillstånd
(15 §). Avslagsbeslut vinner laga kraft även om säljaren ej fått del därav

(11 §)•

Sedan en fastighetsägare genom köpeavtal överlåtit sin egendom till fyra
andra personer, anhöll de sistnämnda om förvärvstillstånd. Ansökningen
avslogs av lantbruksnämnden, enär köpet måste anses ha en starkt prishöjande
effekt.

Över beslutet anförde säljaren (ensam) besvär hos lantbruksstyrelsen,
som överlämnade besvären till Kungl. Maj :t för prövning (enligt 9 § jordförvärvskungörelsen
äger lantbruksstyrelsen, om särskilda skäl föranleder
det, överlämna anhängigt ärende till Kungl. Maj :t för prövning).

I beslut 21/10 1966 förklarade sig Kungl. Maj :t med hänsyn till i målet
föreliggande omständigheter upptaga besvären till prövning samt meddelade
det sökta tillståndet (jordbruksdep. nr 22).

17) Övertagande av bostadslån

Enligt bostadslånekungörelsen skall, om ny ägare till fastighet vill övertaga
för fastigheten beviljat bostadslån, denne göra ansökan därom hos länsbostadsnämnden
(37 §). Frågan om vem som äger besvär sr ätt i dylika ärenden
är ej reglerad.

Sedan en fastighetsägare, som år 1960 beviljats bostadslån, år 1966 överlåtit
fastigheten till annan person, anhöll säljaren och köparen hos länsbostadsnämnden
att den sistnämnde måtte få överta lånet. Nämnden avslog
ansökningen, enär köpeskillingen bedömdes vara för hög.

Häröver anförde säljaren och köparen gemensamma besvär hos bostadsstyrelsen,
som genom beslut 5/10 1967 fann skäligt att, med upphävande av
nämndens beslut, föreskriva att köpeskillingen ej skulle utgöra hinder för
köparen att överta lånet, om den fastställdes till visst angivet belopp.

Över bostadsstyrelsens beslut anförde säljaren (ensam) besvär hos Kungl.
Maj :t under yrkande att högre belopp måtte godtagas. I avgivet yttrande
tillstyrkte styrelsen bifall till besvären.

Enligt beslut 5/9 1968 upphävde Kungl. Maj :t på anfört skäl myndigheternas
beslut och återförvisade ärendet till länsbostadsnämnden för ny
handläggning (inrikesdep. nr 11).

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Besvär som ej upptagits till prövning

18) Tillstånd att förvärva jordbruksfastighet

Betr. författningsbestämmelser, se under 16).

Sedan en fastighetsägare genom köpekontrakt överlåtit viss fastighet till
annan person, anhöll den sistnämnde om förvärvstillstånd. Ansökningen avslogs
av lantbruksnämnden, enär egendomen funnits böra tagas i anspråk
för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek
och ägoanordning.

Över lantbruksnämndens beslut anförde köparen besvär hos lantbrukss
tyr el sen, som genom beslut 21/3 1968 ej fann skäl att göra ändring i överklagade
beslutet.

Över lantbruksstyrelsens beslut anförde köparen och säljaren, var för sig,
besvär hos Kungl. Maj :t. I avgivet yttrande avstyrkte lantbruksstyrelsen
köparens besvär. Beträffande säljarens besvär förklarade sig styrelsen anse
att säljaren saknade besvärsrätt och att dessa besvär följaktligen inte borde
föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 25/7 1968 upptogs ej köparens besvär till
prövning, enär de inkommit för sent. Säljarens besvär lämnades av Kungl.
Maj :t utan åtgärd (jordbruksdep. nr 30).

(anm.: av beslutet framgår ej klart om säljarens besvär upptagits eller
ej; det är också att märka att säljaren ej besvärade sig över lantbruksnämndens
beslut; jfr ex. 16)

19) Tillstånd att förvärva jordbruksfastighet

Betr. författningsbestämmelser, se under 16).

Sedan en fastighetsägare träffat avtal om försäljning av sin egendom till
annan person, anhöll köparen om förvärvstillstånd. Ansökningen avslogs
av lantbruksnämnden, enär det bl. a. befanns att egendomen borde tagas i
anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig
storlek och ägoanordning.

Över beslutet anförde säljaren (ensam) besvär hos lantbruksstyrelsen,
som genom beslut 4/9 1968 fann att sådana omständigheter inte framkommit
att på grund därav talan fick föras av säljaren.

Över lantbruksstyrelsens beslut anförde säljaren besvär hos Kungl. Maj :t.
I avgivet yttrande framhöll lantbruksstyrelsen att säljaren torde sakna besvärsrätt.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 19/12 1968 lämnades besvären utan bifall
(jordbruksdep. nr 27).

(anm.: jfr ex. 16)

20) Övertagande av bostadslån

Betr. författningsbestämmelser, se under 17).

Sedan en fastighetsägare beviljats bostadslån, sålde han fastigheten till

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 33

annan person innan lånen utbetalts. I gemensam ansökan anhöll säljaren
och köparen att den sistnämnde måtte få överta lånen. Ansökningen avslogs
av länsbostadsnämnden, enär köpeskillingen ansågs för hög.

Över beslutet anförde säljaren (ensam) besvär. Bostadsstyrelsen upptog
besvären till prövning men lämnade desamma utan bifall. Säljaren fullföljde
sin talan hos Ivungl. Maj :t.

Genom beslut 3/2 1967 fann Kungl. Maj :t besvären ej föranleda någon
åtgärd (inrikesdep. nr 11).

(anm.: av beslutet framgår ej klart om besvären upptagits eller ej; enligt
anteckning i departementsakten var det tveksamt om säljaren ägde
besvär sr ätt; jfr ex. 17)

B) Besvärsrätt för organisationer

I besvärssakkunnigas förslag anknöts besvärsrätten, som tidigare framhållits,
i första hand till partsbegreppet. Med part avsåg de sakkunniga ej
blott den »som saken rörer» utan också »sammanslutning som har att tillvarataga
sina medlemmars intressen i visst i stadgarna angivet hänseende,
i den mån saken rörer medlem i sådant avseende». Enligt förslaget skulle
alltså organisationen i sin egenskap av part alltid ha besvärsrätt i sak som
nu nämnts.

Rörande fackföreningars och liknande intresseorganisationers talerätt i
ärenden, som rörde enskild medlem eller en grupp av medlemmar och ej i
första hand organisationen själv, erinrade de sakkunniga att sådan rätt endast
i begränsad utsträckning erkänts i praxis. När en organisation anhängiggjorde
talan, brukade man emellertid i praktiken ordna saken på
det sättet att organisationen bereddes tillfälle visa att dess företrädare befullmäktigats
av medlemmen i fråga att föra hans talan. Enligt de sakkunniga
borde självständig talerätt tillerkännas nu avsedda organisationer.
Härom anfördes följande:

För de enskilda medlemmarna av en fackförening eller liknande organisation
ter det sig emellertid otta naturligt, att organisationen för deras talan
i ärenden, som angå just sådana intressen, som denna har till uppgift
att bevaka. Så mycket naturligare ter sig detta som man inom kollektivavtalsrätten
t. o. m. gått så långt att den enskilde medlemmen tillätes att föra
talan, först om organisationen undandrager sig att göra detta (13 § lagen
om arbetsdomstol). Vidare kan påpekas, att medlemskapet i en organisation
kan sägas vara betingat bl. a. av behovet av sakkunnig hjälp i frågor angående
anställning, arbetsvillkor m. m. Organisationen framstår därför i
allmänhet som en naturlig ställföreträdare för medlem i alla fackliga ärenden.
Den ordning, enligt vilken för närvarande fullmakt avkräves de föreningsfunktionärer,
som i förvaltningsärenden föra talan för medlemmar,
synes i många fall, då det är uppenbart, att talan föres enligt medlemmens
önskan, innebära en onödig omgång.

Det skulle vara av obestridligt värde för de enskilda medlemmarna av
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 Sami. 2 avd. Nr 18

34 Konstitutionsutskottets memorial nr IS år 1969

fack- och likartade sammanslutningar, om vederbörande organisation tillerkändes
rätt att självständigt föra talan inför myndighet i ärende berörande
dess fackintressen, oaktat ärendet närmast angår enskild medlem. Sammanslutningarna
ha också ett betydande eget intresse av att få fora talan,
särskilt i ärenden, vilka visserligen formellt röra blott en eller nagra fa enskilda
medlemmar men som reellt genom prejudicerande verkan kunna fa
betydelse för en större grupp. Intressekonflikter kunna visserligen uppstå
mellan en enskild och hans organisation, men detta förhållande synes ej
böra betraktas som ett hinder mot att organisation tillagges talerätt En
förutsättning är dock givetvis att den enskilde bevaras vid sm talerätt. De
sakkunniga föreslå under hänvisning till det sagda en specialregel om sa
legitimation av innehåll, att sammanslutning, som har att tillvarataga små
medlemmars intressen i visst i stadgarna angivet hänseende, kan vara part,
d. v. s. får föra talan, i ärende, i den mån saken rörer medlem i sadant avseende.

Beträffande frågan i vad mån besvärsrätt borde tillerkännas ideell organisation
anförde besvärssakkunniga:

Svaret på frågan torde böra vara beroende av den styrka, med vilken de
ideella intressena i fråga göra sig gällande i ärendet. Besvärsrätt torde salunda
icke böra anses tillkomma ideell organisation, vars intressen aro av
mera perifer natur vid ärendets prövning. I övrigt synes emellertid naturligt
och ändamålsenligt att ideell organisation tillätes föra talan i forvaltnmgsförfarandet
till främjande av sina syften. Härvid förutsättes, att denna erhållit
en allmänt erkänd ställning att företräda det intresse varom ar fråga.

Vid remissbehandlingen av besvärssakkunnigas betänkande yppades olika
meningar rörande förslaget att tillerkänna sammanslutning ställning
som part. Förslaget tillstyrktes av LO, SACO, TCO, Hyresgästernas riksförbund,
Sveriges fastighetsägareförbund samt i en promemoria som utarbetats
på grundval av överläggningar mellan företrädare för ett flertal organisationer
inom näringslivet. Ett stort antal remissinstanser avstyrkte
däremot förslaget eller framhöll att organisation i princip inte borde få
föra talan för medlem på annat sätt än som ombud för denne. Andra remissinstanser
hävdade att talerätten för organisation borde göras beroende
av att medlemmen inte uttryckligen motsatt sig att talan fördes på hans
vägnar. Vissa ytterligare synpunkter framfördes i frågan, såsom t. ex. att
behovet av talerätt för organisation borde tillgodoses genom speciallagstiftning
eller att det i varje särskilt fall finge prövas om organisationens
intresse var så vägande att självständig talerätt borde tillerkännas organisationen.

Med hänsyn till vad som förekom vid remissbehandlingen har besvärssakkunnigas
förslag om partsställning för sammanslutning ej förts vidare i
departementsförslaget. Som förut nämnts har partsbegreppet i sistnämnda
förslag fått en restriktiv avgränsning och ansetts endast böra omfatta dem
som bör bli inkallade i handläggningsförfarandet redan i första instans. Det
uttalas bl. a. att det skulle föra för långt och vara alltför krävande för myn -

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969 35

digheterna om rätt till partsställning medgavs i samma utsträckning som
besvär srätt (s. 87).

I fråga om besvärsrätt skall enligt departementsförslaget, som ovan
framhållits, gälla att sådan rätt tillkommer part och »annan som beslutet
angår». Beträffande kretsen av de besvärsberättigade sägs i förslaget endast
att den bör vara så vid som besvär ssakkunniga föreslagit; frågan om
besvärsrätt för organisation berörs sålunda inte särskilt i detta sammanhang
(s. 237).

Uppgifter om praxis

I. Besvärsrätt för fackförening och liknande intresseorganisation

a) Gynnande beslut

Besvär som upptagits till prövning

21) Tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik
Betr. författningsbestämmelser, se under 1).

Sedan trafiktillstånd beviljats viss person, anfördes besvär häröver av
länets lasttrafikbilägareförening.

Enligt beslut 30/1 1953 upptog Kungl. Maj :t besvären till prövning (kom
dep.); jfr FT 1953 s. 362.

22) Överlåtelse av tillstand att bedriva yrkesmässig trafik

Enligt förordningen om yrkesmässig automobiltrafik må trafiktillstånd,
då skäl föreligger, överlåtas på annan efter medgivande av tillståndsmyndigheten.
Ansökan om överlåtelse skall prövas med avseende å skälen och villkoren
för överlåtelsen, lämpligheten hos den å vilken överlåtelsen ifrågasätts
samt omständigheterna i övrigt (18 § 1 mom.). Föreskrifter saknas om vem
som äger besvärsrätt.

Två personer anhöll att för dem meddelade tillstånd att bedriva beställningstrafik
för personbefordran med nio bilar måtte få överföras på ett aktiebolag.
Ansökningen avslogs av vederbörande trafiknämnder. Efter besvär
fann länsstyrelsen att tillräcklig anledning ej förelåg att vägra sökt
medgivande samt återförvisade målet för ny handläggning.

Ö\er länsstyrelsens beslut anfördes besvär av transportarbetarefackföreningen
i den stad som var stationsort för beställningstrafiken.

Enligt beslut 10/11 1967 upptog Kungl. Maj :t besvären till prövning; i
överklagade beslutet gjordes ingen annan ändring än att giltighetstiden för
medgivande till överlåtelse begränsades till utgången av år 1971 (kom dep
nr 26).

(anm.: i vissa under år 1968 avgjorda ärenden har däremot av samma
fackförening anförda besvär över beslut i enahanda ärenden ej upptagits till
prövning, se ex. 26)

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

23) Återkallelse av tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik

Förordningen om yrkesmässig automobiltrafik saknar bestämmelser om
vem som äger anföra besvär över beslut om återkallelse av trafiktillstånd.

Sedan magistraten i en stad återkallat för viss person meddelat trafiktillstånd,
upphävde länsstyrelsen efter besvär återkallelsebeslutet. Häröver
anfördes besvär av stadens transportarbetarefackförening (som hos magistraten
begärt återkallelse).

I avgivet yttrande anförde regeringsrätten, att den i fall inom dess kompetensområde
som liknade det nu aktuella funnit besvärsrätt ej föreligga
samt att regeringsrätten förty ansåg att besvären ej borde av Kungl. Maj :t
upptas till prövning; en ledamot var av skiljaktig mening och ansåg att besvären
borde upptas till prövning »med hänsyn till den praxis med avseende
å besvärsrättens omfattning, som i liknande mål tillämpats av Kungl.
Maj :t i statsrådet». (RÅ 1956 K 520)

Enligt beslut 1/2 1957 upptog Kungl. Maj :t besvären till prövning (kom.
dep.).

24) Tillstånd att idka handel under utsträckt affärstid

Betr. författningsbestämmelser, se under 2).

Ett företag beviljades tillstånd av kommunalnämnden att hålla en affärslokal
öppen viss tid på söndagar under år 1968. Över beslutet anförde vederbörande
avdelning av Handelsansiälldas Förbund besvär hos länsstyrelsen.
I besvären hävdades att det inte förelåg något behov för allmänheten av
ett kontinuerligt öppethållande under söndagar. Avdelningen anmärkte
därjämte att den inte fått tillfälle yttra sig över den hos kommunalnämnden
gjorda ansökningen.

Länsstyrelsen fann att besvären såsom för sent inkomna ej kunde upptas
till prövning. Häröver klagade avdelningen hos Kungl. Maj :t.

Genom beslut 10/5 1968 undanröjde Kungl. Maj :t på anfört skäl länsstyrelsens
resolution och visade ärendet åter till länsstyrelsen för ny behandling
(handelsdep. nr 4).

Det må tilläggas att i förevarande slags ärenden även köpmannaförbund
synes tillerkännas talerätt för till förbundet anslutna detaljhandelsföretag
(jfr Kungl. Maj :ts beslut 12/1 1968, handelsdep. nr 11).

25) Tillstånd att idka jakt

Enligt jaktlagen får ej utan tillstånd av länsstyrelsen jakt idkas å vissa
allmänna vatten m. in. (2 § 3 mom.). Närmare anvisningar rörande tillståndsgivningen
har utfärdats av Kungl. Maj :t, vari bl. a. sägs att jakten på
ifrågavarande områden bör förbehållas den bofasta kustbefolkningen i
egentlig mening. — Föreskrifter saknas om vem som äger anföra besvär
över beslut i ärende som nu sagts.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Efter ansökan av en avdelning av Jägarnas riksförbund meddelade vederbörande
länsstyrelse tillstånd för 110 namngivna medlemmar i avdelningen
att bedriva jakt på säl och sjöfågel å vissa allmänna vatten m. m.
Över beslutet anfördes besvär av länets f iskareförbund.

Enligt beslut 4/4 1952 upptog Kungl. Maj :t besvären till prövning (jordbruksdep.
); jfr FT 1952 s. 107.

I regeringsrättens praxis har i några fall besvärsrätt tillerkänts facklig
sammanslutning, t. ex. ögonläkareförening och optikerförening i ärende rörande
förbud att å ögonpolikliniker utlämna skriftlig rekommendation av
vissa optikerfirmor (år 1934) samt »Raus planterings intresseförening» j
ärende rörande sanitära olägenheter från industriföretag (år 1948): jfr
SOU 1964: 27 s. 530.

Besvär som ej upptagits till prövning

26) Överlåtelse av tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik

Betr. författningsbestämmelser, se under 22).

Innehavaren av ett tillstand att bedriva beställningstrafik för personbefordran
med två bilar anhöll om medgivande att överlåta tillståndet på ett
aktiebolag. Ansökningen avslogs av trafiknämnden. Efter besvär fann länsstyrelsen
att nämnden ej haft tillräcklig anledning att vägra medgivande
samt visade målet åter till nämnden för ny handläggning.

Över länsstyrelsens beslut anfördes besvär av transportarbetarefackföreningen
i den stad som var stationsort för beställningstrafiken. I besvären
hävdades att tillståndets överlåtande på en juridisk person inte kunde medföra
fördel vare sig för de i rörelsen anställda eller för konsumenterna; vad
som föranlett ansökningen torde ha varit sökandenas personliga intresse
att för all framtid erhålla dispositionsrätten över trafiktillståndet. — I avgivet
yttrande hemställde länsstyrelsen i första hand att besvären måtte
lämnas utan prövning, enär fackföreningen inte berördes av det överklagade
beslutet.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 2/2 1968 upptogs ej besvären till prövning,
enär överklagade beslutet inte kunde anses röra föreningens rätt; i beslutet
erinrades att tillstånd till taxitrafik i bolagsform regelmässigt begränsades
att gälla viss tid (kom.dep. nr 41).

Samma fackförening anförde även i ett senare ärende av enahanda beskaffenhet
besvär hos Kungl. Maj :t. Ej heller dessa besvär upptogs till
prövning; Kungl. Maj ds beslut 19/4 1968 (kom.dep. nr 19).

(anm.: jfr ex. 22)

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

27) Dispens från skyldigheten att i yrkesmässig irafik endast använda förare
som innehar trafikkort

Enligt förordningen om yrkesmässig trafik får ej någon tjänstgöra som
förare i sådan trafik utan att, efter särskilt prövningsförfarande, ha erhållit
trafikkort (27 §). Om tillstånd meddelas att för en tid av högst 6 månader
bedriva beställningstrafik för godsbefordran, må tillståndet, om anledning
föreligger därtill,'' förklaras gälla utan skyldighet att iakttaga vad nyss
nämnts (12 § sista st.).

Ett åkeriföretag beviljades av länsstyrelsen tillstånd att under viss kortare
tid år 1966 bedriva beställningstrafik för godsbefordran med fyra lastbilar,
därvid förklarades att fyra namngivna personer fick anlitas som förare,
oaktat de ej innehade trafikkort. Efter ansökan av företaget medgav
länsstyrelsen genom beslut 12/9 1966 att ytterligare en person fick anlitas
som förare i trafiken utan att han innehade trafikkort.

Över sistnämnda beslut anfördes besvär av Svenska Transportarbetareförbundet,
som åberopade en av förbundet 11/5 1965 avlåten skrivelse till
chefen för kommunikationsdepartementet. I skrivelsen erinrades att syftet
med temporära trafiktillstånd — som kan ges efter förenklat remissförfarande
—- var att tillgodose tidsbegränsade eller oförutsedda trafikbehov, såsom
skogskörslor, vägarbeten o. d. På en del platser syntes emellertid,
framhölls i skrivelsen, ansökningar om temporära trafiktillstånd ha förestavats
mindre av hänsyn till aktuella trafikbehov än av önskan att — genom
den dispensmöjlighet som var förenad med sådana tillstånd —- ge förare
utbildning för erhållande av trafikkort. En sådan utbildningsform var
enligt förbundet av tvivelaktigt värde och medförde väsentliga nackdelar
ur trafiksäkerhetssynpunkt. Förbundet erinrade härvid om den yrkesutbildning
av lastbil sförare som förbundet bedrev tillsammans med Biltrafikens
arbetsgivareförbund. Vissa åkeriföretag hade i samband med temporära
trafiktillstånd sökt utnyttja hos dem anställda yrkesförare bland förbundets
medlemmar att i anslutning till deras dagliga arbete tjänstgöra
som instruktörer för förare som saknade trafikkort. Förbundet hade konsekvent
avvisat sådana försök. Det måste enligt förbundet ligga såväl i samhällets
som i arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse att förarutbildningen
skedde i vettiga former och inte som diskutabla experiment. Förbundet
anhöll därför om statsrådets ingripande för att åstadkomma restriktivare
tillämpning av bestämelsen om dispens för förare som saknade trafikkort.

I avgivet yttrande ifrågasatte länsstyrelsen om förbundet ägde besvärsrätt,
då förbundet inte torde beröras av det överklagade beslutet. Om besvären
upptogs borde de enligt länsstyrelsen likväl lämnas utan åtgärd,
eftersom giltighetstiden för dispensen dåmera gått till ända.

Yttrande avgavs jämväl av Statens biltrafiknämnd, som på anförda skäl
fann att länsstyrelsens beslut ej överrensstämde med grunderna för den

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

tillämpade bestämmelsen. Beträffande frågan om förbundets besvärsrätt
framhöll nämnden att det aktuella beslutet avsåg en fråga av sådan principiell
betydelse för förbundets medlemmar att förbundet enligt nämndens
mening var behörigt att föra talan. Visserligen hade giltighetstiden för dispensen
gått till ända, men enligt nämnden var det av vikt att frågan om det
principiellt riktiga i länsstyrelsens beslut underkastades Kungl. Maj :ts
prövning.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 3/5 1968 upptogs ej besvären till prövning,
eftersom det överklagade beslutet ej kunde anses röra förbundets rätt
(kom.dep. nr 18).

(Förbundets ovannämnda, år 1965 avlåtna framställning till vederbörande
statsråd besvarades genom skrivelse 3/5 1968. Enligt skrivelsen skulle
framställningen, över vilken yttrande avgivits av Statens biltrafiknämnd,
ej föranleda vidare åtgärd, eftersom yrkestrafikförordningen var under
omarbetning inom departementet.)

(anm.: jfr ex. 23)

28) Tillstånd att bedriva körskola

Betr. författningsbestämmelser, se under 8).

En person meddelades av länsstyrelsen tillstånd att bedriva körskola,
därvid annan person godkändes som föreståndare under en tid av sex månader.
Häröver anfördes besvär av en trafikskoleförening i länet under yrkande
att beslutet måtte upphävas enär körskolan saknade personal med
föreståndarkompetens.

Yttranden avgavs av länsstyrelsen och Statens trafiksäkerhetsverk. Länsstyrelsen
framhöll att besvären inkommit för sent samt yttrade sig i övrigt
i sak. Trafiksäkerhetsverket framhöll att länsstyrelsens beslut ej rörde
föreningens rätt och förordade därför att besvären ej upptogs till prövning.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 22/3 1968 upptogs ej besvären till prövning,
enär det överklagade beslutet inte kunde anses röra föreningens rätt (kom.
dep. nr 37).

(anm.: jfr ex. 8)

29) Godkännande av föreståndare för körskola

Betr. författningsbestämmelser, se under 8).

Sedan tillstånd meddelats ett aktiebolag att bedriva körskola med viss
person som föreståndare och med lokal i viss stad, anhöll bolaget att få anordna
utbildning vid filial i annan stad. I anledning härav godkände länsstyrelsen
viss person som föreståndare för skolans filial. Över beslutet anfördes
besvär av en trafikskoleförening i länet, därvid åberopades att vissa
anmärkningar framställts mot förhållandena inom körskolan och att polisutredning
därom pågick.

I avgivna yttranden avstyrkte länsstyrelsen bifall till besvären under det

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

att Statens trafiksäkerhetsverk förordade att besvären ej upptogs till prövning;
trafiksäkerhetsverket erinrade därvid att Kungl. Maj :t i tidigare mål
funnit att frågan om en persons lämplighet som till stånd shavare och föreståndare
ej kunde anses röra förenings rätt.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 8/3 1968 upptogs ej besvären till prövning,
enär det överklagade beslutet inte kunde anses röra föreningens rätt (kom.
dep. nr 42).

(anm.: jfr ex. 8)

I regeringsrättens praxis har besvärsrätt ej tillerkänts bl. a. köpmannaförening
i fråga om beslut av hälsovårdsnämnd att godkänna kiosk för viss
försäljning (RÅ 1940 S 359), Sveriges Läkarförbund i fråga om beslut av
medicinalstyrelsen att meddela viss person legitimation som läkare (RÅ
1945 S 111) samt länsavdelning och lokalavdelning av Svenska frisörföreningen
i fråga om beslut av hälsovårdsnämnd att godkänna viss lokal som
frisersalong (RÅ 1958 1 90).

Vidare må nämnas att hyresrådet ej tillerkänt hyresgästförening besvärsrätt
i fråga om beslut av hyresnämnd att tillåta hyresvärd uthyra bostadslokal
för kontorsändamål (FT 1967 s. 85).

b) Förpliktande beslut

Besvär som ej upptagits till prövning

30) Föreläggande att borttaga kolonistugor som uppförts utan byggnadslov

Har byggnad uppförts utan erforderligt byggnadslov, är byggnadens ägare
enligt 70 § byggnadsstadgan skyldig att undanröja det utförda i den
mån byggnadsnämnden finner nödigt meddela föreläggande därom. Föreskrift
saknas om vem som äger besvärsrätt i fråga om beslut som nu nämnts.

Sedan en förening av kolonistugeägare arrenderat vissa stadsägor, uppfördes
på området 13 kolonistugor utan byggnadslov. Stugorna hade flyttats
från ett annat område, där de under lång tid varit uppställda; ägarna
av stugorna hade med kort varsel blivit uppsagda till avflyttning från sistnämnda
område.

I ärendet upplystes från stadens sida att ovannämnda stadsägor var avsedda
att tagas i anspråk för bostadsbebyggelse och att områdets exploatering
i sådant syfte skulle försvåras, om tillstånd till ifrågavarande fritidsbebyggelse
lämnades.

Genom beslut 16/12 1964 meddelade byggnadsnämnden föreläggande för
de av föreningens medlemmar som olovligt uppfört kolonistugor att före
viss dag ha borttagit stugorna.

Över beslutet anförde koloniföreningen, med instämmande av de förelagda
medlemmarna, besvär hos länsstyrelsen under yrkande bl. a. att

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

på området uppförda stugor måtte få kvarligga till dess staden tog området
i anspråk för bostadsbebyggelse.

Enligt beslut 8/12 1965 upptog länsstyrelsen besvären till prövning men
fann ej skäl göra annan ändring i överklagade beslutet än att tidpunkten
för stugornas bortflyttning bestämdes till viss senare dag.

Över länsstyrelsens beslut anförde koloniföreningen, med instämmande
av ovannämnda medlemmar, besvär hos Kungl. Maj :t med fullföljande av
sin hos länsstyrelsen förda talan. I avgivna yttranden avstyrkte byggnadsnämnden,
länsstyrelsen och byggnadsstyrelsen bifall till besvären.

Regeringsrätten hemställde i avgivet yttrande att Kungl. Maj :t måtte
finna föreningens besvär ej kunna upptagas till prövning, enär föreläggandet
icke var riktat mot föreningen och det ej visats omständighet, på
grund varav föreningen likväl skulle äga behörighet att föra talan i målet.
Beträffande medlemmarnas besvär hemställde regeringsrätten att Kungl.
Maj :t ej måtte finna skäl att göra annan ändring i länsstyrelsens beslut än
att tidpunkten för stugornas bortflyttning bestämdes till 3 månader från
dagen för Kungl. Maj:ts beslut.

Kungl. Maj :t beslöt 29/3 1968 i enlighet med regeringsrättens hemställan
(kom.dep. nr 71).

I regeringsrättens praxis har besvärsrätt ej tillerkänts bl. a. Sveriges
skorstensfejares riksförbund i fråga om beslut av brandstyrelse att uppsäga
viss person från befattning som skorstensfejarmästare (RÅ 1952 I 261)
samt Sveriges fångvårdsmannaförbund i fråga om beslut om disciplinär bestraffning
av befattningshavare vid fångvården (RÅ 1961 Ju 182).

Vidare må nämnas att försäkringsdomstolen ej tillerkänt lokalavdelning
av Svenska metallindustriarbetareförbundet besvärsrätt i fråga om beslut
av riksförsäkringsverket rörande medlems rätt till ersättning från allmän
sjukkassa (FD:s ref. 1962: 27).

c) Normbeslut

Besvär som upptagits till prövning

31) Lokala föreskrifter rörande fiskets bedrivande

Enligt fiskeristadgan äger länsstyrelsen att för länet eller del därav i
lämplig utsträckning meddela särskilda bestämmelser om fiskets vård och
bedrivande (14 §). I sådant ärende skall hållas sammanträde, till vilket
skall kallas de fiskevattensdelägare och andra innehavare av enskild
fiskerätt, vilkas rätt beröres av uppgjort förslag till lokala föreskrifter,
ävensom yrkesfiskare och övriga av fisket i det avsedda området intresserade
personer. Underrättelse om sammanträdet skall sändas till sammanslutning
av yrkesfiskare samt, i lämplig utsträckning, till sammanslutningar
av övriga personer som nyss nämnts (17 §).

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Länsstyrelsens beslut skall anslås och kungöras, bl. a. i ortstidning. »Är
någon missnöjd med beslutet» må klagan föras hos Kungl. Maj :t (41 §).

Sedan vederbörande länsstyrelse beslutat vissa ändringar i gällande lokala
fiskestadga, innefattande bl. a. utvidgning av inom visst område gällande
förbud mot allt fiske, anfördes besvär över beslutet av bl. a. en
fiskeintresseförening och en fiskeriförening (sammanslutningar av i trakten
bosatta yrkesfiskare).

Enligt beslut 28/6 1968 upptog Kungl. Maj :t besvären till prövning (jordbruksdep.
nr 52 och 53).

Besvär som ej upptagits till prövning

32) Fastställelse av instruktion för stadsläkare

Enligt 1930 års allmänna läkarinstruktion skulle förslag till särskild
instruktion för stadsläkare upprättas av stadsfullmäktige, varefter förslaget
skulle underställas medicinalstyrelsens prövning och godkännande.
Besvärsrätt tillkom »den som icke åtnöjes med styrelsens beslut».

Fullmäktige i en stad antog förslag till instruktion för stadsläkarna
i staden enligt vilken instruktion bl. a. gällde, att det skulle åligga förste
stadsläkaren att mot särskild ersättning handha sjukvården vid distriktsdispensären
och epidemisjukstugan. Instruktionen överlämnades till medicinalstyrelsen
för godkännande.

Genom beslut 30/5 1952 godkände medicinalstyrelsen instruktionen med
viss formell jämkning.

Över beslutet anförde Sveriges läkarförbund besvär under yrkande att
ovannämnda föreskrift om åliggande för förste stadsläkaren måtte utgå;
enligt förbundet borde i instruktionen i stället utsägas att stadsläkarna
ägde rätt att åtaga sig uppdrag som läkare vid dispensären och sjukstugan.
I avgivet yttrande framhöll medicinalstyrelsen att besvärsrätt ej tillkom
läkarförbundet.

Regeringsrätten hemställde i infordrat yttrande att besvären måtte lämnas
utan saklig prövning, enär ej förebragts omständighet varpå läkarförbundet
kunde grunda behörighet och föra talan mot medicinalstyrelsens
beslut.

Kungl. Maj :t beslöt 22/5 1953 i enlighet med regeringsrättens hemställan
(FT 1953 s. 359).

33) Vägrad fastställelse av lokal ordningsföreskrift

Enligt 23 § allmänna ordningsstadgan skall lokal ordningsstadga antagas
av kommunens fullmäktige på förslag av eller efter hörande av de myndigheter,
vilkas verksamhetsområden beröras därav. Fullmäktiges beslut
skall underställas länsstyrelsens prövning. Föreskrift saknas om vem som
äger besvärsrätt.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Fullmäktige i en stad beslöt antaga ett tillägg till den lokala ordningsstadgan
för staden, innefattande förbud mot kringföringshandel inom viss
del av stadens område.

Sedan beslutet överlämnats till länsstyrelsen med hemställan om fastställelse,
beslöt länsstyrelsen på anförda skäl att lämna framställningen
utan bifall.

Över beslutet anförde stadens handelsförening besvär under yrkande att
den av fullmäktige antagna föreskriften måtte fastställas.

I enlighet med regeringsrättens hemställan (RÅ 1963 I 9) fann Kungl.
Maj :t i beslut 5/3 1962 besvären ej kunna upptas till prövning, enär föreningen
inte kunde anses äga att föra talan mot länsstyrelsens beslut (inrikesdep.
).

II. Besvärsrätt för förening med ideellt syfte

a) Gynnande beslut

Besvär som upptagits till prövning

34) Tillstånd att bedriva utskånkning av Öl

Enligt ölförsäljningsförordningen 23/3 1961 meddelas tillstånd till årsutskänkning
av länsstyrelsen, över ansökan om sådant tillstånd skall yttrande
inhämtas från polismyndigheten och kommunens fullmäktige, som
skall höra nykterhetsnämnden. Kungörelse om beslut om tillstånd skall
anslås hos länsstyrelsen. Föreskrift saknas om vem som äger besvärsrätt.
Tidigare förordningar på området innehöll i sak samma reglering, såvitt
nu är i fråga.

Över länsstyrelses beslut om tillstånd till årsutskänkning anfördes besvär
av ett lokalt nykterhetsförbund. Över annat sådant beslut anfördes
besvär av lokal nykterhetskommitté och av en missionsförening.

Enligt Kungl Maj :ts beslut 18/8 1933 resp. 15/3 1940 upptogs besvären
till prövning (finansdep.); jfr SOU 1964:27 s. 530.

I regeringsrättens praxis har besvärsrätt bl. a. tillerkänts en kulturhistorisk
förening i fråga om byggnadslov för uppförande av toalettanläggning
i en kulturpark (RÅ 1958 K 152).

Besvär som ej upptagits till prövning

35) Dispens för uppförande av nybyggnad

Enligt 67 § 1 mom. byggnadsstadgan må länsstyrelse, om särskilda skäl
föreligger för tillstånd till nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse
inom område som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, meddela sådant
tillstånd. Föreskrift saknas om vem som äger besvärsrätt i fråga om
sådana beslut.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Finns anledning antaga att nybyggnad skulle inom visst område komma
att i väsentlig mån skada landskapsbilden, äger länsstyrelsen enligt 19 §
naturvårdslagen förordna att sådan byggnad ej må utföras utan länsstyrelsens
tillstånd. Rörande besvärsrätt sägs att talan mot länsstyrelses beslut
föres genom besvär hos Konungen samt att statens naturvårdsnämnd
äger föra sådan talan för tillvaratagande av naturvårdens intressen (40 §).
— Enligt förut gällande bestämmelser hade besvärsrätt i sist angivet
syfte tillagts bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård.

Sedan vederbörande länsstyrelse förklarat att tillstånd att utan hinder
av ett med stöd av strandlagen meddelat byggnadsförbud ej erfordrades för
uppförande av en för vägförvaltningens behov avsedd garageanläggning,
beslöt länsstyrelsen jämlikt 67 § 1 mom. byggnadsstadgan meddela väglorvaltningen
tillstånd att utan hinder av gällande tätbebyggelseförbud
på ifrågavarande fastighet uppföra förenämnda garageanläggning.

över beslutet anfördes besvär av hembygdsföreningen i häradet samt länets
naturvårdsförbund.

Enligt beslut 17/11 1967 fann Kungl. Maj :t, som erinrade om bestämmelserna
i 19 och 40 §§ naturvårdslagen, varken föreningen eller förbundet
ha visat sig äga behörighet att föra talan mot länsstyrelsens beslut
samt upptog därför ej besvären till prövning (kom.dep. nr 17).

36) Dispens för uppförande av nybyggnad

Betr. författningsbestämmelser, se under 35) och 39).

Efter ansökan av enskild person om tillstånd att utan hinder av rådande
strandskyddsförordnande uppföra vissa byggnader för fritidsändamål inom
eu landskommun, fann länsstyrelsen med stöd av 67 § byggnadsstadgan
och 16 § naturvårdslagen skäligt meddela erforderligt tillstånd.

Över beslutet anfördes besvär av Naturvännernas förening i länets residensstad.

Enligt beslut 17/11 1967 upptog Kungl. Maj :t, som erinrade om bestämmelsen
i 40 § naturvårdslagen, ej besvären till prövning enär föreningen
inte visat sig äga behörighet att föra talan mot länsstyrelsens beslut (kom.
dep. nr 16).

37) Godkännande av film för offentlig förevisning

Enligt biografförordningen 5/6 1959 må vid biografföreställning ej förevisas
film, som ej dessförinnan godkänts av statens biografbyrå. I förordningen
anges de närmare grunder på vilka godkännande skall vägras.
— Rörande besvärsrätt i fråga om beslut angående godkännande av film
gäller enligt instruktionen för biografbyrå att »den som icke åtnöjes»
med byråns beslut äger söka ändring genom besvär hos Kungl. Maj :t.

Sedan biografbyrån godkänt viss film för offentlig förevisning, anfördes
besvär däröver av en person i uppgiven egenskap av representant för Opi -

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

nionsgruppen för skärpt filmcensur (i ärendet saknas uppgifter om opinionsgruppens
organisation och verksamhet). I avgivet yttrande anförde
biografbyrån att klaganden själv ej hade besvärsrätt och ej heller visat
behörighet att uppträda som ombud för saklegitimerad part; besvären
borde därför ej upptas till prövning.

Enligt beslut 16/2 1968 fann Kungl. Maj :t besvären ej kunna upptas till
prövning, enär klaganden ej kunde anses behörig att föra talan mot biografbyråns
beslut (utbildn.dep. nr 13).

(anm.: jfr ex. 34 och 38)

b) Normbeslut

Besvär som upptagits till prövning

38) Lokal trafikföreskrift

Enligt 61 § vägtrafikförordningen må erforderliga föreskrifter meddelas
avseende bl. a. inskränkning i trafiken beträffande körriktning. Sådana
föreskrifter meddelas av trafiknämnden. Om lokal trafikföreskrift ej skall
tillkännages genom vägmärke, skall kungörelse därom utfärdas i viss
angiven ordning. Bestämmelser saknas om vem som äger besvärsrätt.

Sedan trafiknämnden i en stad meddelat föreskrift om inskränkning
i trafiken beträffande körriktning på vissa gator, anförde Yrkesbilisternas
klubb besvär över beslutet. Vederbörande länsstyrelse fann besvären ej förtj
äna avseende.

Över länsstyrelsens beslut anförde klubben besvär hos Kungl. Maj:t
(i ärendet saknas uppgift om klubbens organisation och verksamhet). I avgivet
yttrande hemställde länsstyrelsen att besvären ej måtte föranleda
ändring i överklagade beslutet.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut 28/6 1968 lämnades besvären utan bifall
(kom.dep. nr 68).

I regeringsrättens praxis har besvärsrätt bl. a. tillerkänts Föreningen
Hälsofrämjandet i en stad i fråga om beslut om fluoridering av vattenledningsvattnet
i staden (RÅ 1961 ref. 51).

Besvär som ej upptagits till prövning

39) Förordnande om strandskyddsområden

Enligt 15 § naturvårdslagen äger länsstyrelsen, för att åt allmänheten
trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv, förordna att visst
strandområde skall vara strandskyddsområde. Inom sådant område får
enligt 16 § samma lag vissa närmare angivna byggnads- och anläggningsarbeten
ej företas utan tillstånd av länsstyrelsen. Vägras sådant tillstånd,
är under viss i 28 § angiven förutsättning fastighetsägaren eller inneha -

46 Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

vare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten berättigad
till ersättning av kronan. — Om förordnande enligt 15 § är avsett att gälla
längre tid än 6 månader, skall kungörelse om förslag till förordnandet utfärdas
med föreläggande för sakägarna att inom viss tid framställa erinringar
mot förslaget. Beslut om förordnande enligt 15 § skall införas i länskungörelserna
samt, om så finnes erforderligt kungöras i ortstidning eller
tillkännages på annat lämpligt sätt. — Rörande besvärsrätt sägs, att talan
mot länsstyrelses beslut föres genom besvär hos Konungen samt att statens
naturvårdsnämnd äger föra sådan talan för tillvaratagande av naturvårdens
intressen (40 §).

Vederbörande länsstyrelse beslöt med stöd av 15 § NvL förordna att
samtliga inom länet belägna stränder skulle vara strandskyddsområden
i den omfattning som angavs i beslutet. Förordnandet skulle gälla för en
tid av 6 månader i avvaktan på närmare utredning rörande behovet av
permanent strandskydd.

I gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t ifrågasatte två provins förbund
av RLF om det var nödvändigt att vidta en så omfattande åtgärd som den
av länsstyrelsen beslutade. I skrivelsen uttrycktes tvivel om länsstyrelsens
möjligheter att bemästra de många dispensansökningar som måste bli
följden av beslutet. Därjämte framhölls att tillräckliga medel ej syntes stå
till förfogande för utbetalning av författningsenliga ersättningar; även om
ersättning i anledning av avslag på dispensansökningar utbetalades, var
detta av ringa värde för de många människor som lämnat sin hembygd men
som ville ha kvar förbindelsen genom att där uppföra fritidshus. Förbunden
hemställde att Kungl. Maj :t ville pröva ärendet samt att, om länsstyrelsens
beslut fastställdes, sådana resurser ställdes till länsstyrelsens förfogande
att ovan angivna olägenheter kunde förebyggas.

I avgivet yttrande anförde länsstyrelsen att det framstod som oklart
vilka intressen förbunden närmast företrädde samt att det ur denna synpunkt
syntes tveksamt om förbunden kunde anses behöriga att föra talan
i ärendet. Om besvären upptogs till prövning hemställdes på åberopade
skäl att desamma måtte lämnas utan bifall.

Enligt beslut 12/1 1968 fann Kungl. Maj :t besvären ej kunna upptagas till
prövning, eftersom förbunden inte visat behörighet att föra talan mot
länsstyrelsens beslut. Förbundens framställning i övrigt föranledde ej någon
Kungl. Maj:ts åtgärd (jordbruksdep. nr 56).

40) Faststätlelse av stadsplan

Betr. författningsbestämmelser, se under 13).

Genom beslut 2/7 1968 fastställde vederbörande länsstyrelse ett av kommunalfullmäktige
antaget förslag till stadsplan för viss del av en köping.
Över beslutet anfördes besvär av styrelsen för Föreningen Hem och Skola
i ett av planen berört område. Föreningen hade före planens antagande
framställt yrkande om att ytterligare utredning i nedan angivet hänseende
skulle företagas.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

I besvären påtalade föreningen att flera skolor enligt planen placerats
i närheten av en mycket starkt trafikerad järnvägslinje. Enligt föreningen
hade vederbörlig hänsyn ej tagits till de risker för fysiska och psykiska
skador samt sämre studieresultat som det innebar att låta barn och ungdom
vistas i en omgivning med den bullernivå varom här var fråga. Föreningen
hade tagit som sin uppgift att föra skolelevernas talan gentemot
myndigheter, vars beslut hotade barnens hälsa. Som representant för de
föräldrar, vars barn skulle gå i de planerade skolorna, utvecklade föreningen
närmare sina synpunkter i ärendet. Avslutningsvis påyrkades
en noggrannare utredning av bullerproblemen, därvid framhölls att varken
barnavårdsnämnden eller hälsovårdsnämnden fått tillfälle yttra sig i
saken.

I avgivet yttrande framhöll länsstyrelsen att besvären ej anförts av sådan
sakägare som avsågs i 150 § byggnadslagen. I ett bifogat yttrande av köpingen
erinrades att kretsen av besvärsberättigade författningsenligt begränsats
till att omfatta endast dem som hade en s. k. sakrätt till mark
inom planområdet (markägare samt servitutinnehavare och arr endator er).
Av hänsyn till den kommunala självstyrelsens intressen hade sålunda endast
de som på ett omedelbart, privatekonomiskt sätt berördes av planen
klagorätt. Enskilda och organisationer som hade ett mera medelbart intresse
av planen kunde emellertid inom den kommunala självstyrelsens
ram påverka beslut i planärenden. Föreningen Hem och Skola var en målsmannaorganisation
som inte hade till uppgift att bevaka markägareintressen.
Varken föreningen eller någon av dess styrelseledamöter var sakägare
i det aktuella planärendet. De saknade därför enligt köpingens mening
behörighet att anföra besvär över det meddelade fastställelsebeslutet.

Enligt beslut 29/8 1968 upptog ej Kungl. Maj :t besvären till prövning,
enär föreningen inte visat sig äga behörighet att föra talan i planärendet
(kom.dep. nr 6).

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Bilaga 4

Sammanställning av expeditionstiderna för regleringsbreven för budgetåret

1968/69

Rskr

K.M:ts

beslut Exp.

Justitiedepartementet

12.3.68 Vissa anslag till polisväsendet...........................

12.3.68 Anslag till avlöningar och omkostnader för kriminalvårdsstyrelsen
m. m.......................................

12.3.68 Anslag till avlöningar och omkostnader för fångvårdsanstalterna
m. m..........................................

12.3.68 Anslag till viss utrustning för fångvårdsanstalterna m. m. ..

12.3.68 Anslag till skyddskonsulentorganisationen m. m............

12.3.68 Anslag till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:

Byggnadsstyrelsens delfond...........................

12.3.68 Anslag till förvärv av jordbruksfastigheter för kriminalvården

12.3.68 Anslag till vissa byggnadsarbeten för kriminalvården.......

12.3.68 Anslag till läns- och distriktsåklagarmyndigheterna........

12.3.68 Disposition av anslaget Ersättning till domare, vittnen och
parter..............................................

3.5.68 a—d)	2.7.68
10.5.68 a)	19.7.68
b)	2.7.68
10.5.68 a)	19.7.68
b)	2.7.68
10.5.68	2.7.68
10.5.68	2.7.68
10.5.68	2.7.68
10.5.68	2.7.68
10.5.68	2.7.68
28.5.68	3.7.68
28.6.68	12.7.68

19 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68

Försvarsdepartementet

21.5.68 Organisation av försvarets materielverk.................. 28.5.68

2.4 och Regleringsbrev I ang. vissa anslag under IV huvudtiteln ... 28.5.68

27.5.68

2.4.68 Vissa anslag (länsstyrelsen i Kristianstads län)............ 28.5.68

27.5.68 Stat för försvarets fastighetsfond........................ 6.6.68

27.5.68 Investeringsanslag under statens allmänna fastighetsfond

och försvarets fastighetsfond.......................... 6.6.68

27.5.68 Investeringsanslag under försvarets fastighetsfond......... 6.6.68

27.5.68 Investeringsanslag under försvarets fabriksverks fond m. m. 6.6.68

2.4 samt
8, 21 och

27.5.68 Regleringsbrev II ang. vissa anslag under IV huvudtiteln .. 6.6.68

2.4 och

27.5.68 Anslag till vissa skyddsrumsanläggningar m. m............ 6.6.68

2.4 och

27.5.68 Vissa anslag (civilförsvarsstyrelsen)...................... 6.6.68

27.5.68 Anslag till förband med särskild budget.................. 6.6.68

27.5.68 Disposition av anslagen Försvarsstaben: Avlöningar och omkostnader.
......................................... 28.6.68

2.4.68 Disposition av anslaget Vissa nämnder................... 28.6.68

2.4.68 Disposition av anslaget Militärmusiken: Materiel ......... 28.6.68

2.4.68 Disposition av anslaget Förslagsverksamhet............... 28.6.68

2.4.68 Disposition av anslagen Militärmusiken: Avlöningar och

reseersättningar m. m................................ 28.6.68

1.7.68

23.7.68

1.7.68

9.7.68

17.7.68
17.7.68

9.7.68

1.8.68

1.7.68

23.7.68

29.7.68

2 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

K.Mrts

F»skr beslut

Socialdepartementet

26.3.68 Anslag till öppen hälso- och sjukvård ................... 10.5.68

26.3.68 Anslag till statens socialvårdskonsulenter in. m............ 10.5.68

26.3.68 Anslag till kurser för vissa utländska läkare och tandläkare

m. m............................................... 17.5.68

8.5.68 Anslag till hjälpmedel för handikappade m. m............. 17.5.68

26.3.68 Anslag till ungdomsvård m. m........................... 28.5.68

26.3.68 Anslag till karolinska sjukhuset m. m..................... 6.6.68

26.3 och

9.5.68 Anslag till akademiska sjukhuset i Uppsala m. m........... 6.6.68

26.3.68 Anslag till vissa kommunala undervisningssjukhus m. m.. . . 6.6.68

26.3. och

27.5.68 Anslag till statens institut för folkhälsan och arbetsmedi cinska

institutet..................................... 6.6.68

26.3.68 Anslag till bidrag till anordnande av vissa institutioner för

psykiskt utvecklingsstörda m. m....................... 6.6.68

23 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68

Kommunikationsdepartementet

4.4.68 Anslag till kommunikationsdepartementet, planväsendet,

vägväsendet, trafiksäkerhet, sjöfart, institut m. in., diverse 6.6.68

4.4.68 Anslag till länsstyrelserna.............................. 6.6.68

4.4.68 Anslag till lokala exekutionsorganisationen................ 6.6.68

4.4.68 Anslag till fögderiorganisationen......................... 6.6.68

26.3.68 Investeringsanslag till planverket........................ 3.5.68

26.3.68 Investeringsanslag til byggnadsstyrelsen.................. 3.5.68

26.3.68 Investeringsanslag till statens järnvägar................. . 3.5.68

26.3.68 Investeringsanslag till luftfartsverket.................... 3.5.68

26.3.68 Investeringsanslag till statens lånefond för den mindre

skeppsfarten........................................ 3.5.68

26.3.68 Investeringsanslag till garanti till ABA................... 3.5.68

26.3.68 Investeringsanslag till vägverket........................ 3.5.68

26.3.68 Investeringsanslag till sjöfartsstyrelsen................... 3.5.68

2 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68

F inansdepartementet

19.3.68 Anslag till statens institut för hantverk och industri m. m... 28.5.68

30.5.68 Anslag till riksdagen och dess verk m. m.................. 28.6.68

30.5.68 Stat för statens allmänna fastighetsfond.................. 28.6.68

27.5.68 Allmän beredskapsstat................................. 28.6.68

30.5.68 Stat för riksgäldsfonden................................ 28.6.68

30.5.68 Anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar........ 28.6.68

30.5.68 Statsregleringen....................................... 28.6.68

30.5.68 Riksstat.............................................. 28.6.68

19.3.68 Driftstat för statens vattenfallsverk................. 28.5.68

19.3.68 Anslag till industri, bergsbruk, energiförsörjning m. in...... 28.5.68

27.5.68 Teckning av aktier i Sveriges Investeringsbank AB........ 6.6.68

8.5.68 Teckning av aktier i Kalmar Verkstads AB............... 6.6.68

30.5.68 Teckning av aktier i Utvecklingsaktiebolaget.............. 28.6.68

30.5.68 Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien................ 6.6.68

27.5.68 Anslag till atomenergiverksamhet samt teknisk provning

och standardisering.................................. 6.6.68

30.5.68 Anslag till finansiellt utvecklingsbistånd................. 28.6.68

30.5.68 Anslag till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete 28.6.68

4 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 Sami. 2 avd. Nr 18

Exp.

12.7.68

1.7.68

12.7.68

1.7.68

12.7.68

9.7.68

18.7.68
2.7.68

16.7.68

2.7.68

3.7.68

19.7.68

15.7.68

7.8.68

19.7.68
19.7.68
19.7.68
19.7.68

5.7.68
15.7.68
15.7.68
15.7.68
15.7.68
15.7.68
15.7.68

15.7.68

4.7.68

5.7.68

2.7.68

16.7.68

16.8.68

1.8.68

25.7.68

24.7.68

25.7.68

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Rskr

Utbildningsdepartementet

5.3.68 Anslag till utbildningsdepartementet.....................

5.3, 20
och 26.4
samt 8,

14 och

27.5.68 Anslag till allmänna kultur- och bildningsändamål.........

5.3.68 Anslag till kyrkliga ändamål............................

5.3 och

30.5.68 Anslag till skolväsendet, centrala och regionala myndigheter

m. ................................................

5.3.68 Anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete.................

5.3 samt

16,27och

30.5.68 Anslag till obligatoriska skolväsendet m. m...............

5.3 samt
16 och

30.5.68 Anslag till gymnasiala skolor m. in.......................

5.3 och

30.5.68 Anslag till investeringsbidrag...........................

26.3.68 Anslag till högre utbildning, centrala myndigheter in. m.. . .

26.3 och

27.5.68 Anslag till universiteten m. ............................

26.3.68 Anslag till vissa högskolor m. m.........................

26.3.68 Anslag gemensamt för universitet och högskolor...........

26.3 och

2.4.68 Anslag till vissa forskningsändamål......................

3.5.68 Anslag till inredning och utrustning......................

5.3 och

27.5.68 Anslag till övnings- och yrkeslärarutbildning..............

5.3 och

16.5.68 Anslag till fortbildning.................................

26.3.68 Anslag till vuxenutbildning.............................

2.4.68 Anslag till studiesociala ändamål........................

2.4.68 Anslag till internationellt-kulturellt samarbete............

5.3 samt
3 och

14.5.68 Kapitalbudgeten......................................

K.M:ts

beslut

6.6.68

28.5.68

6.6.68

28.5.68

28.6.68

6.6.68

28.5.68

6.6.68

28.5.68

Exp.

3.7.68

29.7.68

1.7.68

17.7.68

2.7.68

17.7.68

11.7.68

13.8.68

1.8.68

16.7.68

30.7.68

17.7.68

17.7.68
2.7.68

16.7.68

6.7.68

1 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68

26.3 och

Jordbruksdepartementet

19.4.68

23.4.68

Anslag till naturvårdsforskning och bidrag till avloppsre-

26.4.68

22.5.68

30.5.68

Reglering av priserna på vissa jordbruksprodukter m. m....
Samordning och effektivisering av statens skogsföretag.....

6.6.68

3.7.68

3.7.68
15.7.68

9.7.68

2 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68

Rskr

26.4.68

18.4.68
3.5.68

17.5.68

26.4.68

30.5.68

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

K.M:ts

beslut

Inrikesdepartementet

Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingen 3.5.68

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.............. 3.5.68

Anslag till statens utlänningskommission................. 3,5.68

Anslag till kontant stöd vid arbetslöshet.................. 17.5.68

Anslag till bostadsstyrelsen m. m........................ 28.5.68

Anslag till företagareföreningar m. in..................... 28.6.68

Anslag till särskilda stödåtgärder i glesbygder............. 28.6.68

15 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68

Civildepartementet

Täckningsanslag under XII huvudtiteln.................. 28.6.68

2 regleringsbrev har expedierats före 1.7.68.

Inom utrikes- och handelsdepartementen har samtliga regleringsbrev
expedierats före 1.7.68.

Exp.

25.7.68

12.7.68
8.7.68

8.7.68

5.7.68

1.8.68

8.7.68

12.7.68

resp. 19)

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Bilaga 5

Vissa ärenden rörande bostadslån och förbättringslån
Vissa bestämmelser av intresse

KK om bostadslån 5 okt. 1962 (nr 537)

9 §

Bostadslån må beviljas endast under förutsättning att sökanden avgiver
förbindelse att, därest lägenhet underkastas hyreskontroll enligt denna kungörelse,
ställa sig därav föranledda föreskrifter till efterrättelse.

Avser lånet ny- eller ombyggnad skall sökanden tillika förbinda sig

a) att utföra byggnadsföretaget på tid, som länsbostadsnämnden bestämmer; b)

att iakttaga de föreskrifter rörande byggnadsföretagets utförande i
övrigt, som länsbostadsnämnden må meddela;

c) att, där länsbostadsnämnden så föreskriver, till nämnden lämna tullständig
redovisning av kostnaderna för byggnadsföretaget; samt

d) att underkasta sig i 29 § föreskriven byggnadskontroll och hålla byggnaden
tillgänglig för besiktning enligt samma paragraf.

Bostadsstyrelsens anvisningar:

Tid för påbörjande av byggnadsföretag

9: A Såsom förutsättning för beviljande av lån till ny- eller ombyggnad
skall gälla, att byggnadsföretaget icke har påbörjats när beslut i
låneärendet meddelas. Undantag från detta villkor må göras enligt
bestämmelserna under 9: B och C.

9: B Länsbostadsnämnden äger, om särskilda skäl föranleda därtill, lämna
medgivande till påbörjande av byggnadsföretaget innan lånebeslut
meddelas. Kan nämnden icke inom ramen för de medel, som
stå till dess förfogande för långivningen, meddela lånebeslut under
det kalenderår då företaget är avsett att påbörjas, må dock medgivande
som nu sagts lämnas endast i den omfattning bostadsstyrelsen
bestämmer (K. br. 3/5 1963).

9: C Har byggnadsföretaget påbörjats utan att länsbostadsnämnden lämnat
medgivande därtill, må lån beviljas endast om synnerliga skäl
föreligga.

Byggnadsföretag skall anses påbörjat när schaktning, sprängning eller
annat grundarbete har inletts. Dock må, när fråga är om småhus, som skall
bebos av låntagaren, schaktning utföras utan att företaget därigenom skall
anses påbörjat.

Ombyggnadsföretag skall anses påbörjat jämväl när arbetet med rivning i
den befintliga byggnaden har börjat. Härvid skall bortses från arbete som
erfordras för att utröna byggnadens skick.

Ett gruppbygge anses i förevarande hänseende som ett enda företag. Omfattar
gruppen två eller flera etapper med skilda lånebeslut anses dock varje
etapp som ett särskilt företag.

Konstitutionsutskottets memorial nr i8 år 1969

18 §

Övergår fastigheten eller tomträtten till ny ägare eller tomträttshavare,
skall denne, därest han önskar övertaga lånet, hos länsbostadsnämnden göra
ansökan därom inom sex månader från den dag fastigheten eller tomträtten
övergick till honom. Ansökningen skall innehålla en på heder och samvete
avgiven försäkran rörande storleken av det vederlag, som må ha betingats.
Länsbostadsnämnden prövar huruvida ansökningen med hänsyn till vederlagets
storlek och övriga omständigheter må bifallas. Göres ej ansökan eller
avslås densamma, skall nämnden, där ej särskilda skäl föranleda till annat,
uppsäga lånet till inbetalning.

Avser lånet småhus och har kommunen icke åtagit sig ansvar för lånet
enligt 8 §, må, om huset skall bebos av den nye ägaren eller tomträttshavaren,
ansökningen ej bifallas med mindre kommunen åtager sig sådant
ansvar.

Bostadslånekungörelsen 1 sept. 1967 (nr 552)

(trädde i kraft 1 jan. 1968)

14 §

Bostadslån utgår icke för ny- eller ombyggnad som redan har påbörjats
när låneansökningen prövas, om ej synnerliga skäl eller medgivande enligt
andra stycket föreligger.

Om särskilda skäl föreligger, kan länsbostadsnämnden medge att byggnadsföretaget
påbörjas innan låneansökningen prövas. Rymmes ej lånet
inom den ram som gäller för nämndens beslut om lån, får sådant medgivande
lämnas endast i den utsträckning bostadsstyrelsen bestämmer.

37 §

Övergår fastigheten eller tomträtten till ny ägare eller tomträttshavare
och vill denne övertaga bostadslånet, skall han ansöka därom hos länsbostadsnämnden
inom sex månader från den dag fastigheten eller tomträtten
övergick till honom. Avser lånet småhus som skall bebos av den nve
ägaren eller tomträttshavaren, får lånet ej övertagas om kommunen icke
åtagit sig ansvar enligt 13 §.

Om medgivande att övertaga lån ej sökes eller lämnas, skall nämnden säga
upp lånet såvida icke särskilda skäl föreligger.

Övergångsbestämmelser till 1967 års bostadslånekungörelse

3. Om ej annat följer av 4—8, skall äldre bestämmelser tillämpas på lån
och bidrag som beviljats enligt någon av de kungörelser som anges under 2.

8. Bestämmelserna i 18 § bostadslånekungörelsen den 5 oktober 1962 om
försäkran rörande storleken av vederlag och om prövning av vederlagets
storlek skall icke vidare tillämpas.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 Sami. 2 avd. Nr 18

54 Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

KK 5 okt. 1962 om förbättringslån (nr 538)

1 §

Lån av statsmedel (förbättringslån) utgår enligt bestämmelserna i denna

kungörelse till förbättring av bostad för

a) den som uppnått sextio års ålder eller utan att ha uppnått denna ålder
åtnjuter folkpension enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring; b)

handikappad som ej åtnjuter folkpension;

c) den som tillhör befolkningsgrupp som lever under särpräglade forhållanden.

Förbättringslån utgår för ombyggnad eller annan förbättring av en- eller
tvåfamilj shus. För arbeten som äro att hänföra till löpande underhåll utgår
lån endast i den mån de äro direkt betingade av andra arbeten, för vilka förbättringslån
beviljas (KK 317/1966).

Enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser må förbättringslån
kunna utgå jämväl för uppförande av en- och tvåfamiljshus samt
för uppförande eller förbättring av hus med mer än två lägenheter. Vad i
denna kungörelse sägs om förbättring och förbättringsarbeten skall i förekommande
fall i stället avse nybyggnad och nybyggnadsarbeten (KK 413/
1964).

4 §

Såsom förutsättning för beviljande av förbättringslån skall gälla, att sökanden
förbinder sig

a) att utföra förbättringsarbetena på tid, som länsbostadsnämnden bestämmer; b)

att iakttaga de föreskrifter rörande arbetenas utförande i övrigt, som
länsbostadsnämnden må meddela; samt

c) att underkasta sig i 21 § föreskriven kontroll över förbättringsarbetenas
utförande och hålla byggnaden tillgänglig för besiktning enligt samma
paragraf.

K. br. 5HO 1962:

Såsom förutsättning för beviljande av förbättringslån skall gälla att förbättringsarbetena
icke ha påbörjats när beslut i låneärendet meddelas.
Undantag från detta villkor må dock göras enligt följande bestämmelser.
Länsbostadsnämnden äger, om särskilda skäl föranleda därtill, lämna medgivande
till påbörjande innan lånebeslut meddelas. Ha förbättringsarbetena
påbörjats utan att länsbostadsnämnden lämnat medgivande därtill, må
lån beviljas endast om synnerliga skäl föreligga.

Bostadsstyrelsens anvisningar:

Såsom synnerligt skäl för beviljande av lån, ehuru arbetena påbörjats utan
länsbostadsnämndens tillstånd, får anses att förbättringsarbetet är av ringa

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

omfattning eller att arbete utförts i endast ringa utsträckning vid tiden för
meddelande av lånebeslut. Det förutsättes dock att det utförda arbetet är i
och för sig godtagbart. I regel skall också ansökan om lån ha ingivits till förmedlingsorganet,
innan arbetet påbörjades.

Ärenden

inrikesdep.

a) Ansökningar om lån för byggnadsarbeten som redan påbörjats när låneansökningen
prövas

1) Besvär av Stiftelsen H-hus och H kommun

Hos länsbostadsnämnden i Uppsala län ansökte det allmännyttiga bostadsföretaget
Stiftelsen H-hus i Fl kommun om bostadslån för uppförande av flerfamiljshus
med sammanlagt 453 lägenheter på fastigheten Mansängen 6: 1
i kommunen.

Genom preliminärt beslut den 14 september 1967 beviljade länsbostadsnämnden,
med stöd av bostadslånekungörelsen den 5 oktober 1962, stiftelsen
bostadslån för en första etapp av byggnadsföretaget, omfattande åtta hus
med 144 lägenheter.

Till länsbostadsnämnden inkom den 4 mars 1968 ansökningar av stiftelsen
om bostadslån enligt bostadslånekungörelsen den 1 september 1967 för
såväl nämnda åtta hus som övriga hus i byggnadsföretaget.

Genom beslut den 6 mars och den 11 mars 1968 meddelade länsbostadsnämnden
att förutsättningar för bostadslån icke förelåg beträffande en
andra etapp av byggnadsföretaget, vilken omfattade åtta hus med 198 lägenheter.
Som skäl härför angav nämnden, med hänvisning till 14 § bostadslånekungörelsen,
att denna etapp hade påbörjats innan erforderlig lägenhetsram
erhållits och innan låneansökningen prövats.

Häröver anförde stiftelsen och H kommun besvär hos bostadsstyrelsen.

Bostadsstyrelsen meddelade beslut i anledning av besvären den 4 april
1968. I beslutet antecknade styrelsen, att det enligt ett av länsbostadsnämnden
avgivet yttrande över besvären framgick bl. a. att pålningsarbetet på ett
av de i denna del av byggnadsföretaget ingående husen utfördes redan i
oktober 1967, att pålningen för de övriga huskropparna, efter ett uppehåll
på grund av otjänliga väderleks- och markförhållanden, utfördes i början
av januari 1968, att därvid erforderlig lägenhetskvot saknades, att byggarbetsnämnden
icke utfärdat rekommendation för igångsättning av ifrågavarande
del av företaget samt att pålningsarbetena icke varit särskilt motiverade
av arbetsmarknadsmässiga skäl. Styrelsen fann icke att stiftelsen
förebragt sådana skäl som kunde föranleda att bostadslån beviljades oaktat
byggnadsarbetena hade påbörjats innan låneansökningen prövats och lämnade
därför besvären utan bifall.

Sedan stiftelsen och kommunen besvärat sig hos Kungl. Maj :t anförde
bostadsstyrelsen i yttrande:

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

I de nu anförda besvären hemställer stiftelsen och kommunen under hänvisning
till framförda motiv i besvären över länsbostadsnämndens beslut, att
Kungl. Maj :t måtte förklara att hinder inte föreligger för att bostadslån

beviljas. _

Länsbostadsnämnden har på grundval av den till nämnden den 18 april
1967 inkomna låneansökningen beräknat genomsnittsbyran för bostäderna
till 68 kronor 10 öre per in- med utgångspunkt från en uppgiven produktionskostnad
av 32 924 600 kronor.

Om de 198 lägenheterna skulle finansieras utan statslån bär bostadsstyrelsen
efter en överslagsberäkning funnit att höjningen av genomsnittsbyran
för bostäderna i liela objektet (453 lägenheter) skulle röra sig om ett belopp
av storleksordningen ca 8 kronor per m2. Den uppskattade hyresskillnaden
gäller vid inflyttningen och så länge paritetstalet icke liöjes.

Det kan anmärkas att en den 30 januari 1968 till länsbostadsnämnden inkommen
kostnadssammanställning och redovisning av entreprenadanbud
utvisar en ökning av produktionskostnaden till 33 456 000 kionor, vai till
kommer 850 000 kronor för pålningsarbeten.

Beträffande företagets inrymmande i ramarna för beslut om bostadslån
må följande framhållas.

Det preliminära beslutet den 14 september 1967 avseende 144 lägenheter
avräknas mot den lägenhetsram som ställts till H kommuns förfogande genom
överflyttning från Stor-Stockholms lägenhetsram. Efter tillstyrkan av
Stor-Stockholms planeringsnämnd beslöt bostadsstyrelsen den 5 mars 1968
överföra 153 lägenheter från 1968 års lägenhetsram för Stor-Stockholm till
ramen för Uppsala län att disponeras för fortsättning av ifrågavarande byggnadsprojekt
i H kommun. Återstående 156 lägenheter (453—144 -153) kan,
om statslån skulle medgivas, erhålla preliminärt beslut tidigast den 1 januari
1969. Från Stor-Stockholms planeringsnämnd har under hand inhämtats att
förutsättningar torde föreligga för att även under ar 1969 överflytta lägenhetsram
från Stor-Stockholm till Uppsala län avseende H kommun.

Med hänsyn till bestämmelserna i 14 § bostadslånekungörelsen har vare
sig länsbostadsnämnden eller bostadsstyrelsen rimligen kunnat göra andra
ställningstaganden än som skett. Bostadsstyrelsen har emellertid förståelse
för om Kungl. Maj :t med hänsyn till konsekvenserna ur hyressynpunkt för
de boende av uteblivet statligt bostadslån skulle finna sig böra göra ett undantag
från bestämmelserna och medge att sådant lån må kunna utgå trots
vad som förekommit i ärendet.

Skulle så bli fallet är bostadsstyrelsen beredd att bemyndiga länsbostadsnämnden
lämna dispens för påbörjande redan innevarande år av den del av
projektet som inte kan få lånebeslut förrän under år 1969.

I ärendet har vidare upplysts att länsbostadsnämnden den 11 mars 1968
medgivit påbörjande av tre andra i byggnadsföretaget ingående hus med 87
lägenheter.

Kungl. Maj :t 19/4 (nr 29): Kungl. Maj:t finner det anmärkningsvärt att
stiftelsen på sätt som skett låtit påbörja delar av byggnadsföretaget utan
att medgivande därtill lämnats genom lånebeslut eller på annat sätt. Emellertid
föreligger i ärendet i övrigt sådana särskilda omständigheter att påbörjandet
icke bör utgöra hinder mot beviljande av bostadslån. På grund
härav upphäver Kungl. Maj :t myndigheternas beslut och visar ärendet åter
till länsbostadsnämnden för ny behandling.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 År 1969

2) Besvär av Stiftelsen V-bostäder

Genom skilda beslut den 29 oktober och den 1 november 1968 avslog länsbostadsnämnden
i Stockholms län ansökningar av Stiftelsen V-bostäder om
bostadslån för nybyggnad på fastigheterna Åby 1:58, 1: 59 och 1: 60 i V
kommun av sammanlagt 110 lägenheter i 10 flerfamiljshus betecknade nr
115—117, 122—127 och 135. Som skäl för besluten anförde länsbostadsnämnden
att byggnadsarbetena redan påbörjats när låneansökningen prövades.
Nämnda hus utgör del av ett större byggnadsföretag som omfattar tillhopa
480 lägenheter i flerfamiljshus. Bostadslån har tidigare beviljats för
vissa andra hus som ingår i företaget.

Sedan stiftelsen anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen, lämnade styrelsen
genom beslut den 7 november 1968 besvären utan bifall.

Häröver anförde stiftelsen besvär.

I yttrande över besvären anförde bostadsstyrelsen:

Stiftelsen har inom det s. k. Åby-området planerat ca 550 lägenheter varav
480 lägenheter i flerfamiljshus.

I fråga om nämnda lägenhetsantal av 480 lägenheter har länsbostadsnämnden
lämnat beslut enligt följande.

Preliminärt beslut meddelades den 27 december 1967 för totalt 168 lägenheter,
fördelade så att 30 är belägna i hus nr 101 och 102 på fastigheten
Svarta Kärret nr 1, 96 i hus nr 103—110 på fastigheten Svarta Kärret nr 5
och 42 i husen 111—114 på fastigheten Åby 1:58.

Dispens för igångsättning har beviljats den 1 november 1968 för 42 lägenheter
i hus nr 118—121 på fastigheten Åby 1:55. Nämnden har samtidigt
även medgivit påbörjande av förberedande markarbeten på fastigheten Åby
1: 49 för bl. a. 160 lägenheter i hus nr 128—134 och 136—143.

I fråga om ansökningsförfarandet m. in. beträffande de 110 lägenheter,
som förvägrats lånebeslut må följande framhållas.

Den 4 oktober 1968 tillställdes länsbostadsnämnden en den 2 oktober 1968
av förmedlingsorganet tillstyrkt ansökan om bostadslån för 7 hus på fastigheten
Åby 1:59, betecknade nr 122—128, med totalt 78 lägenheter. Ansökningen
hade dagtecknats den 13 maj 1968 och första gången inkommit den
16 samma månad till länsbostadsnämnden, som i september översänt handlingen
för förmedlingsorganets yttrande. Den 29 oktober och 1 november
1968 avslog länsbostadsnämnden ansökningen i fråga om hus nr 122—127
inrymmande 66 lägenheter enär byggnadsarbetena påbörjats före preliminärt
beslut.

Till länsbostadsnämnden inkom den 4 oktober 1968 en av förmedlingsorganet
den 2 oktober 1968 tillstyrkt ansökan om bostadslån för 8 hus "på
fastigheten Åby 1:60, betecknade nr 129—136 och inrymmande 82 lägenheter.
Ansökningen hade dagtecknats den 13 maj 1968 och första gången
inkommit den 16 samma månad till länsbostadsnämnden, som i september
översänt handlingen till förmedlingsorganet för yttrande. Länsbostadsnämnden
avslog ansökningen den 1 november 1968 för hus nr 135 av det skälet att
byggnadsarbetena påbörjats före lånebeslut. Avslagsbeslutet avsåg 12 lägenheter.

Den 25 oktober 1968 inkom till länsbostadsnämnden en den 8 oktober

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

1968 dagtecknad och av förmedlingsorganet den 25 samma månad tillstyrkt
ansökan om bostadslån för hus nr 115—117 på fastigheten Åby 1: 58, inrymmande
32 lägenheter. Dessa lägenheter hade tidigare innefattats i av stiftelsen
i augusti 1967 ingivna preliminära låneansökningar för hela första utbyggnadsetappen
men som föranlett beslut om lån den 27 december 1967 på
endast 168 lägenheter. Någon uppmaning från förmedlingsorganet eller länsbostadsnämnden
att på ett tidigare stadium än som skett inkomma med ny
låneansökan för ovannämnda 32 lägenheter hade inte erhållits. Länsbostadsnämnden
avslog ansökningen den 29 oktober 1968 med motivering att byggnadsarbetena
påbörjats innan preliminärt beslut meddelats.

Av besvärsskrivelsen den 5 november 1968 till bostadsstyrelsen och av
uppgifter som under hand inhämtats från stiftelsen framgår bl. a. följande.

Byggnadsarbetena för ifrågavarande husgrupper om sammanlagt 110 lägenheter
har i huvudsak påbörjats under tiden augusti—september 1968 och
arbetena har företrädesvis utgjorts av grundschaktning och formsättning av
bottenplattor.

Stiftelsen har planerat en kontinuerlig produktion av 1 500 lägenheter under
en sjuårsperiod. Totalentreprenad har infordrats och Byggnadsfirman
Gottfrid Lindgren AB har antagits såsom entreprenör för den första utbyggnadsetappen
under åren 1967—1970 omfattande ovannämnda ca 550 lägenheter.
Ansökan om förhandsbesked om bostadslån bär ingivits och avsikten
är att genom kontinuerligt seriebyggande möjliggöra produktionsvinster.
Stadsplanarbetet för fortsatt byggande har påbörjats och detaljprojektering
av gator, vatten- och avloppsarbeten har igångsatts för nya exploateringsområden.
Stiftelsen gör gällande att ett flertal olyckliga omständigheter samverkat
till att länsbostadsnämnden på formella grunder avslagit ansökningar
om bostadslån för 110 lägenheter inom den första utbyggnadsetappen, varigenom
utbyggnadsplanerna allvarligt rubbats. Stiftelsen framhåller att
missförstånd uppkommit mellan stiftelsen och förmedlingsorganet beträffande
omskrivning av låneansökningar i anslutning till nykonstruerade blanketter
i anslutning till de från ingången av år 1968 gällande nya lånebestämmelserna.

Vidare påpekar stiftelsen att länsbostadsnämnden först efter fyra månader
och ej förrän efter förmedlingsorganets förfrågan gör stiftelsen uppmärksam
på att handlingarna varit ofullständiga. Ansökan om dispens för
påbörjande av hus nr 115—117 ingavs den 8 oktober 1968 till förmedlingsorganet
efter överläggningar mellan förmedlingsorganet, tjänstemän på länsbostadsnämnden
och Stor-Stockholms planeringsnämnd. Stiftelsen framhåller
vidare att av förbiseende entreprenören genom stiftelsens ansvarige bvggledare
fått den uppfattningen att alla erforderliga tillstånd fanns. Stiftelsens
byggledare har på grund av detta uttalande i särskild skrivelse den 5 november
1968 till bostadsstyrelsen bestritt att han skulle ha lämnat entreprenören
uppgifter om att lånebeslut fanns på liela området.

Stiftelsen gör gällande att eu ofullkomlig administrativ handläggning lett
till igångsättning av ifrågavarande bebyggelse utan erforderliga tillstånd och
att det ej kan uteslutas brister i den administrativa handläggningen hos det
lånebeviijande organet. Om statslån inte beviljas vållas en fördyring genom
omställning av produktionsapparaten med högre hyror såsom följd.

Stiftelsen hemställde att bostadsstyrelsen måtte undanröja länsbostadsnämndens
beslut.

Förmedlingsorganet tillstyrkte den 5 november 1968 besvären.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Länsbostadsnämnden avgav den 7 november 1968 till bostadsstyrelsen yttrande
över besvären, utvisande bl. a. följande.

Efter nämndens beslut den 27 december 1967 om bostadslån för 14 hus
inrymmande 168 lägenheter aktualiserades inte frågan om ytterligare beslut
förrän vid upprättande av kreditivlistan för fjärde kvartalet 1968. Enligt
länsbostadsnämnden hade Stor-Stockholms planeringsnämnd inhämtat att
stiftelsen ämnade påbörja ca 30 lägenheter i flerfamiljshus under nämnda
kvartal och detta besked lades till grund för motsvarande uppgift i kreditivlistan.
Nämnden förklarar sig ha varit sent ute med vissa kompletteringsåtgärder
i fråga om ansökningshandlingarna, beroende på arbetsbelastningen.
Nämnden har inte haft utrymme för annan åtgärd än att avslå ansökningarna
i fråga om de i besvären avsedda 110 lägenheterna. För att inte
hindra den fortsatta produktionen har nämnden den 1 november 1968 lämnat
dispens för påbörjande av busen 118—121 inrymmande 42 lägenheter.
Från nämnden har under hand inhämtats att detta innebär att utrymme
finns inom den för Stor-Stockholm tilldelade lägenhetsramen att under innevarande
år meddela lånebeslut för sagda 42 lägenheter. Dessa lägenheter har
enligt uppgift under hand inte påbörjats. Nämnden erinrar om att förutsättningarna
för att de i bostadsbyggnadsplaneringen inblandade myndigheterna
med någon framgång skall lyckas med sina uppgifter bland annat är att
ramen för byggandets storlek omfattas av en viss respekt även av byggherrarna.

Bostadsstyrelsen beslöt den 7 november 1968 lämna besvären utan bifall.

I de nu remitterade besvären hänvisar stiftelsen till vad som anförts i besvären
till bostadsstyrelsen och framställer vissa erinringar mot handläggningsförfarandet
hos länsbostadsnämnden och förmedlingsorganet.

Stiftelsen hemställer att det överklagade beslutet måtte undanröjas.

Om ifrågavarande 110 lägenheter inte skulle finansieras med statslån har
bostadsstyrelsen överslagsvis beräknat att höjningen av genoinsnittshyran
för de 480 lägenheterna i flerfamiljshus inom området torde röra sig om ca
5—6 kronor per m2.

Bostadsstyrelsen har ingen erinran mot att ett undantag i detta fall göres
från gällande bestämmelser om påbörjande av byggnadsföretag. Ett bifall
till besvären förutsätter dock en därav betingad utvidgning av möjligheterna
att meddela beslut om bostadslån under innevarande år.

Kungl. Maj :t 20/11 (nr 3): Med hänsyn till i ärendet upplysta särskilda
omständigheter medger Kungl. Maj :t att stiftelsen får beviljas bostadslån
för ifrågavarande flerfamiljshus, när lånemedel står till länsbostadsnämndens
förfogande, utan hinder av att byggnadsföretaget påbörjats innan låneansökningen
prövats.

På grund härav upphäver Kungl. Maj :t myndigheternas beslut och visar
ärendet åter till länsbostadsnämnden för ny behandling.

3) Besvär av E. K.

Genom beslut den 15 mars 1967 avslog länsbostadsnämnden i Älvsborgs
län en av E. K. i Tvärred gjord ansökan om ett räntefritt och stående förbättringslån
på 6 500 kronor för installation av oljeeldning m. m. i bostadshuset
på fastigheten SN I: 15 i Tvärreds socken, Äsundens kommun. Som

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

skäl för beslutet åberopade nämnden att förbättringsarbetet påbörjats, innan
nämnden meddelat beslut i ärendet.

Sedan E. K. anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen, fann styrelsen
genom beslut den 5 oktober 1967 ej skäl att göra ändring i länsbostadsnämndens
beslut.

E. K. besvärade sig hos Kungl Maj :t.

Av handlingarna i ärendet framgår bl. a.

Klagandens ansökan om förbättringslån inkom till länsbostadsnämnden
den 22 februari 1967. Den avsåg installation av oljeeldning och inredning
av badrum i källaren till en uppgiven kostnad av 7 200 kronor. Klagandens
och hans hustrus — båda i 70-årsåldern — senast kända beskattningsbara
inkomst uppgick till sammanlagt 6 900 kronor.

Förmedlingsorganet förklarade i sitt yttrande att arbetet ifråga redan
var utfört. Klaganden hade enligt förmedlingsorganet sagt sig inte ha känt
till möjligheterna till förbättringslån tidigare. Socialnämnden i kommunen
hade för ett par år sedan verkställt en undersökning av pensionärernas
bostadsförhållanden. Förmedlingsorganet säger sig inte kunna avgöra, om
den ledamot som besökt klaganden redogjort för möjligheterna till förbättringslån.
Vederbörande skulle emellertid enligt sina instruktioner göra
detta. Mot utförandet av ifrågavarande arbete fanns det inte någon anmärkning
att göra. Med hänsyn till makarnas ålder borde inte heller den
omständigheten alt deras beskattningsbara inkomst översteg 6 000 kronor
utgöra hinder för lån. Enär det här var fråga om ett tvåfamilj shus, tillstyrkte
för medlingsorgan et emellertid endast lån med utgångspunkt från
halva löneunderlaget.

Vid besiktning den 6 mars 1967 konstaterade en tjänsteman från länsbostadsnämnden,
att klaganden och hans hustru bodde i husets bottenplan
och en dotter (änka) med ett barn i dess övre plan. Arbetet hade enligt
klaganden påbörjats i oktober 1966. Den 2 november samma år, alltså nära
4 månader innan ansökningen inkom till nämnden, var arbetet färdigställt.
Kostnaderna hade uppgått till 6 700 kronor.

Länsbostadsnämnden anförde i yttrande den 16 juni 1967 att Åsundens
kommun hade lagt ner stor omsorg på att informera åldringarna om
deras möjligheter till statligt stöd för bostadsupprustning. Nämnden hade
i detta fall inte funnit några synnerliga skäl föreligga för undantag från
bestämmelserna i anvisningarna till 4 § förbättringslånekungörelsen att arbetet
inte får ha påbörjats, innan beslut i låneärendet meddelats.

I påminnelser den 28 augusti 1967 vidhöll klaganden, att han inte blivit
informerad om möjligheterna till förbättringslån och att detta måste anses
vara ett sådant synnerligt skäl som avsågs i ovannämnda anvisningar.
Uppgiften, att han inte blivit informerad måste enligt hans mening tagas
för god, om motsatsen ej bevisades eller gjordes trolig.

Med skrivelse den 13 september 1967 översände länsbostadsnämnden
jämte ovannämnda påminnelseskrift en kopia av protokoll från en av
Åsundens kommun företagen inventering av åldringsbostäder, varav framgår,
att klaganden besöktes av eu representant för kommunen den 14 april
1964.

Kungl. Maj :t 26/1 (nr 9): Kungl. Maj :t finner ej skäl att göra ändring
i bostadsstyrelsens beslut.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

4) Besvär av K. N.

Genom beslut den 27 september 1967 avslog länsbostadsnämnden i Gävleborgs
län en av K. N. i Bergsjö gjord ansökan om förbättringslån för installation
av centralvärme i ett enfamiljshus på henne tillhöriga fastigheten
Ä 3: 4 i Bergsjö kommun. Som skäl för beslutet anförde nämnden att arbetet
påbörjats och färdigställts innan lånebeslut meddelats.

Sedan K. N. anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen, lämnade styrelsen
genom beslut den 25 januari 1968 besvären utan bifall.

K. N. besvärade sig hos Kungl. Maj :t.

Av handlingarna i ärendet framgår bl. a.

Klagandens ansökan om förbättringslån, daterad den 8 mars 1967, inkom
till länsbostadsnämnden den 2 maj samma år. Ansökningen, som
den 24 april 1967 tillstyrkts av förmedlingsorganet, avsåg installation av
centralvärme till en beräknad kostnad av 8 000 kronor. Klaganden anhöll
om ett räntefritt stående lån på 7 200 kronor.

Av ansökningen framgick, att klaganden var skuldfri, men att hon saknade
beskattningsbar inkomst. Tillgångarna uppgick till 17 500 kronor,
varav 14 500 kronor utgjorde fastighetens taxeringsvärde.

Genom beslut den 27 september 1967 avslog länsbostadsnämnden ansökningen
under motivering, att arbetet ifråga hade påbörjats och färdigställts
innan lånebeslut meddelats.

I besvär den 16 oktober 1967 till bostadsstyrelsen över länsbostadsnämndens
beslut anförde klaganden, att hon inte hade kunnat bo en vinter till
i fastigheten utan ordentlig värme. Med hänsyn till den rådande situationen
på arbetsmarknaden var det inte att räkna med att man under sommarmånaderna
skulle kunna få tag på yrkeskunnigt folk för installationen.
Klaganden hade därför ansett sig nödsakad att, när hon under den senast
förlidna senvintern fått reda på att arbetskraft fanns tillgänglig, anlita
denna och låta utföra arbetet. Förmedlingsorganet hade inte "haft något
att invända häremot.

I yttrande den 25 oktober 1967 över besvären förklarade förmedlingsorganet
för sin del, att klaganden genom kommunalingenjören vid två tillfällen
upplysts om att ett påbörjande utan att lånebeslut erhållits skulle
medföra avslag på ansökningen. Klagandens uppfattning om den rådande
arbetskraftssituationen kunde inte bekräftas av vare sig förmedlingsorganet
eller länsarbetsnämnden.

I yttrande den 5 december 1967 avstyrkte länsbostadsnämnden bifall till
besvären. Nämnden förklarade, att den, innan det framkommit att arbetet
redan utförts, hade avsett att företaga besiktning av fastigheten.

Genom beslut den 25 januari 1968 fann bostadsstyrelsen inte skäl att
göra ändring i det överklagade beslutet.

Bostadsstyrelsen anförde i yttrande över besvären bl. a.

I sina nu anförda besvär har klaganden förnekat, att hon enligt vad förmedlingsorganet
gjort gällande, upplysts om följderna av en igångsättning
före meddelande av lånebeslut. Enligt klaganden anhängiggjordes ärendet
hos förmedlingsorganet i januari 1967. Hon påtalar förhållandet, att ansökningen
inte vidarebefordrades till länsbostadsnämnden förrän i maj månad
samma år.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

I yttrande den 28 februari 1968 har förmedlingsorganet medgivit, att
den första kontakten i ärendet tagits av klaganden redan i början av 1967.
Klagandens förslag hade emellertid då ansetts vara för kostnadskrävande,
varför förmedlingsorganet uppgjort ett eget förslag, som tillställts klaganden.
Detta hade hon emellertid inte velat acceptera. Ovannämnda ansökan
hade då upprättats genom förmedlingsorganets försorg. Förmedlingsorganet
vidhåller de upplysningar angående följderna av en för tidig igångsättning,
som förmedlingsorganet tidigare omnämnt, samt påpekar dessutom,
att konsekvenserna av en sådan igångsättning angivits på den tryckta
ansökningsblanketten.

Länsbostadsnämnden har i yttrande den 6 mars 1968 avstyrkt bifall
till besvären, enär något nytt enligt nämnden inte framkommit i ärendet.

Under åberopande av vad ovan anförts avstyrker även bostadsstyrelsen
bifall till besvären.

Kungl. Maj :t 5/7 (nr 22): Kungl. Maj :t finner med hänsyn till i ärendet
föreliggande särskilda omständigheter att utförandet av arbetet icke bör
anses utgöra hinder för beviljande av förbättringslån. På grund härav upphäver
Kungl. Maj :t myndigheternas beslut och visar ärendet åter till länsbostadsnämnden
för ny behandling.

5) Besvär av M. F.

Genom beslut den 23 oktober 1967 avslog länsbostadsnämnden i Västerbottens
län en ansökan av M. F. i Gargnäs om förbättringslån för iordningställande
av ett enfamiljshus på henne tillhöriga fastigheten K 1:47 i Sorsele
kommun. Som skäl för beslutet anförde länsbostadsnämnden att byggnadsföretaget
hade igångsatts innan ritningar och teknisk beskrivning
godkänts samt lånefrågan prövats av länsbostadsnämnden.

Sedan M. F. anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen, fann styrelsen
genom beslut den 4 april 1968 ej skäl göra ändring i länsbostadsnämndens
beslut.

I besvär hos Kungl. Maj :t anförde M. F.:

Kungl. Bostadsstyrelsen motiverar sitt avslag med att arbetet påbörjats
1966. Detta är missvisande och kan således icke ligga till grund för ett
avslag.

Jag blev änka i oktober 1964 och flyttade från Adaks gruvsamhälle i
Malå kommun tillbaka till min hem- och födelsekommun. Det torde vara
signifikativt för alla gruvsamhällen att vid pensioneringar människorna
flyttar från gruvsamhället. Det var därför naturligt, att jag som ensam
änka sökte mig tillbaka till Gargnäs, där jag hade min släkt. Jag fick också
en tomt och inköpte ett timmerhus och flyttade detta till K 1966. Huset
är också uppfört. Det är detta arbete som länsbostadsnämnden har framhållit
påbörjats. Något förbättringsarbete är däremot icke utfört. Huset
är nu icke beboeligt. Jag bär lagt ned över 10 000: — kronor på att få en
egen fastighet och ett enkelt boningshus. Jag behöver ett lån för att förverkliga
detta å 14 000:— kronor, därav 10 000:— räntefritt stående
del.

Kommunalnämnden har tillstyrkt min ansökan om förbättringslån en -

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

ligt byggnadskontorets förslag i Sorsele. Att jag skulle ha möjlighet att erhålla
en pensionärshostad i Gargnäs samhälle är icke uteslutet men då
många gamla redan står i ko för dessa lägenheter och jag redan lagt ned
mina tillgångar på det inköpta och flyttade timmerhuset borde detta vara
skäl att bevilja mig ett lån. Man talar ju så ofta i våra dagar om att de
gamla skall få bo kvar i sin miljö, där man trivs. Jag vill också framhålla,
att jag icke kände till att jag först skulle ha inhämtat tillstånd att få flytta
huset, om jag sedermera skulle få påräkna förbättringslån. Det är inte
så lätt att känna till bestämmelserna. Men något förbättringsarbete är icke
utfört på stugan utan endast flyttningen.

Bostadsstyrelsen anförde i yttrande:

Av handlingarna i ärendet framgår följande. Klaganden är född 1901
och änka. Hon har köpt ett timmerhus och uppfört detsamma på ifrågavarande
tomt, som hon fått som gåva. Låneansökningen, som inkom till länsbostadsnämnden
den 16 augusti 1967, avser inredning av byggnaden som
pensionärshostad. Klaganden hade redan i maj 1966 inkommit till byggnadskontoret
med ritning över den planerade inredningen och i samband
med länsbostadsdirektörens besök i kommunen den 25 maj 1966 företogs
besiktning på byggnadsplatsen. Därvid befanns att arbetet hade påbörjats
och att huset var under tak. Sålunda hade grund av betong, ytterväggar,
nedre och övre bjälklag, undertak, nytt plåttak, nya fönsterkarmar och
fönsterbågar samt brunn med betongringar utförts, I skrivelse till kommunen
den 1 juni 1966 meddelade länsbostadsnämnden att statligt stöd
till företaget på grund härav inte kunde påräknas.

I ansökningen har upptagits kostnader för bl. a. grund, väggar och bjälklag,
inredning samt utvändiga anordningar för vatten och avlopp vilka
åtgärder ingår i länsbostadsnämndens uppräkning av redan utförda arbeten.

Länsbostadsnämnden har i ett tillägg till sitt yttrande den 27 maj 1968
framhållit att nämnden vid sin prövning av ärendet ansett att de i ansökningen
upptagna åtgärderna avser iordningställande av ett redan påbörjat
byggnadsarbete.

Bostadsstyrelsen får med hänvisning till det anförda avstyrka bifall
till besvären.

Kungl. Maj :t 5/9 (nr 13) lämnade besvären utan bifall.

b) Tillämpningen av övergångsbestämmelserna till 1967 års bostadslånekungörelse 1)

Besvär av C. E. R.

Genom beslut den 23 januari 1958 beviljade länsbostadsnämnden i Stockholms
län C. E. R. i Södertälje egnahemslån för ett enfamiljshus på av
denne med tomträtt innehavda tomten nr 2 i kvarteret Daggkåpan i Södertälje.

Sedan R. genom köpekontrakt den 7 september 1966 sålt tomträtten
till L. C. i Södertälje för en köpeskilling av 115 000 kronor, anhöll R. och
C. hos länsbostadsnämnden att C. fick övertaga lånet.

64 Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Genom beslut den 28 februari 1967 avslog länsbostadsnämnden framställningen,
enär köpeskillingen vore för hög.

Sedan R. anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen, fann styrelsen genom
beslut den 23 november 1967 ej skäl att göra ändring i länsbostadsnämndens
beslut.

I besvären hos Kungl. Maj :t anförde R. bl. a. att försäljningen framtvingats
av att hans ekonomi kommit i olag på grund av långvarig sjukdom.
Genom försäljningen hade eftersläpande skatter till ett belopp av 30 000
kronor kunnat betalas jämte större delen av övriga skulder. Klaganden är
alltjämt sjukskriven. Då ersättningen från sjukkassan inte helt räckt
till för att klara utgifterna har han nödgats anlita Södertälje stads socialvårdsbyrå
för att få hjälp med att betala hyran för den 3-rumslägenhet han
numera bor i tillsammans med hustru och två barn under 16 år. Den rörelse
— en oljeeldningsfirma — som klaganden drivit sedan ett 15-tal år
är i realiteten nedlagd. Klaganden anser sig inte kunna räkna med att återupptaga
verksamheten, eftersom hans fysik inte längre tål de påfrestningar
yrket medför. Därest besvären inte bifalles, kommer han sannolikt
att nödgas inställa betalningarna. Klaganden har slutligen påpekat,
att enligt från den 1 januari 1968 gällande bestämmelser köpeskillingen
inte prövas av de långivande myndigheterna i samband med ansökning
om övertagande av lån.

Länsbostadsnämnden förklarade i yttrande den 23 januari 1968 över
de anförda besvären, att klaganden i sin besvärsskrivelse inte anfört några
sakliga skäl, som skulle kunna föranleda en annan bedömning än den
som kommit till uttryck i nämndens och bostadsstyrelsens beslut. Nämnden
har därför avstyrkt bifall till besvären. Nämnden har vidare förklarat,
att förevarande ärende, såvitt nämnden kunnat finna, skall prövas
med ledning av de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för nämndens
beslut i övertagandeärendet. Nämnden anser sig emellertid för sin del sakna
anledning till erinran, om den liberalisering av reglerna för prövning
av övertagandeansökningar som numera företagits skulle utsträckas till
att omfatta jämväl detta ärende.

Klaganden har sedermera till bostadsstyrelsen inkommit med intyg utvisande
att han är sjukskriven t. o. m. den 17 mars 1968 samt att han och
hans hustru saknar beskattningsbar inkomst.

Bostadsstyrelsen fann i sitt yttrande över besvären i likhet med länsbostadsnämnden
att på ärendet skall tillämpas före den 1 januari 1968 gällande
bestämmelser och att enligt dessa bestämmelser ansökningen om
övertagande av lånet bör avslås, om hänsyn tages endast till köpeskillingens
storlek. Med beaktande av i ärendet upplysta särskilda omständigheter
har styrelsen dock inte något att erinra mot ett bifall till de anförda
besvären.

Kungl. Maj :t 8/3 (nr 18): Kungl. Maj :t fimier ej skäl att göra ändring j

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

bostadsstyrelsens beslut. Emellertid finner Kungl. Maj :t, med hänsyn till i
ärendet upplysta särskilda omständigheter, hinder ej möta mot att C. får
övertaga ifrågavarande egnahemslån, i följd varav länbostadsnämnden har
att upptaga ärendet till ny behandling.

2) Besvär av W. N.

Genom beslut den 12 oktober 1964 beviljade länsbostadsnämnden i Skaraborgs
län E. T. bostadslån för ett enfamiljshus på fastigheten R 11: 7
i K-R kommun.

Sedan T. avlidit sålde dödsboet efter T. genom köpekontrakt den 3 juli
1967 fastigheten till W. N. i Lidköping.

Genom beslut den 25 september 1967 avslog länsbostadsnämnden en av
N. och dödsboet gjord ansökan att N. måtte få övertaga bostadslånet. Som
skäl för beslutet anförde nämnden att köpeskillingen bedömts vara för
hög. Samtidigt beslöt nämnden att uppsäga bostadslånet till betalning den
31 december 1967.

Sedan N. anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen fann styrelsen genom
beslut den 1 februari 1968 ej skäl att göra annan ändring i det överklagade
beslutet än att tiden för lånets inbetalning bestämdes till den
1 juni 1968.

I besvär över bostadsstyrelsens beslut anförde N. bl. a. att de från 1 januari
1968 gällande reglerna skulle medge ett övertagande av lånet och anhöll
att ärendet skulle bedömas enligt dessa bestämmelser.

Bostadsstyrelsen anförde att den uppskattade den skäliga kostnaden för
fastigheten till ca 150 000 kronor och avstyrkte bifall till besvären.

Kungl. Maj :t 11/7 (nr 16): Kungl. Maj :t finner ej skäl att göra ändring i
bostadsstyrelsens beslut, dock att den dag, då lånet skall ha senast inbetalats,
bestämmes till den 1 januari 1969.

3) Besvär av N. E.

Genom beslut den 15 juli 1960 beviljade länsbostadsnämnden i Uppsala
län N. E. egnahemslån för uppförande av ett enfamiljshus på en honom
tillhörig stadsäga i Uppsala.

Sedan E. genom köpekontrakt den 26 maj 1966 för en köpeskilling
av 145 000 kronor, varav 15 000 utgjorde likvid för lösa inventarier,
sålt fastigheten till B. K. i Uppsala, anhöll E. och K. hos länsbostadsnämnden
att K. skulle få överta lånet.

Genom beslut den 12 december 1966 avslog länsbostadsnämnden ansökningen,
enär köpeskillingen bedömdes vara för hög Samtidigt beslöt nämnden
att uppsäga lånet till betalning den 30 april 1967.

Sedan E. och K. anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen, fann styrelsen
genom beslut den 5 oktober 1967 skäligt att med upphävande av länsbostadsnämndens
beslut föreskriva att köpeskillingen icke skulle utgöra

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

hinder för K. att överta egnahemslånet om den fastställdes till högst 123 000
kronor för fastigheten.

E. anförde besvär hos Kungl. Maj :t, varvid han i första hand hemställde
att försäljningssumman skulle fastställas till 130 000 kronor. I yttrande
över besvären anförde bostadsstyrelsen bl. a.:

I sitt yttrande över den remitterade skrivelsen framhåller länsbostadsnämnden
att i det av bostadsstyrelsen fastställda försäljningspriset synes
ingå ett av länsbostadsnämnden uppskattat tomtvärde av 16 500 kronor vid
tiden för fastighetens övergång till K. Detta tomtvärde torde icke oväsentligt
understiga vad som den senare tiden och efter länsbostadsnämndens
tidigare yttrande i ärendet av förmedlingsorganet och länsbostadsnämnden
prövats skäligt vid beslut om bostadslån med beaktande av kommunens
eget pris på färdig tomtmark. Länsbostadsnämnden vill med hänsyn bl. a.
härtill icke motsätta sig att en köpeskilling av 130 000 kronor för fastigheten
godtages för övertagande av lånet.

Med hänvisning till vad länsbostadsnämnden anfört, får bostadsstyrelsen
föreslå att Kungl. Maj :t med bifall till besvären måtte föreskriva att
köpeskillingen inte skall utgöra hinder för lånets övertagande om den fastställes
till högst 130 000 kronor för fastigheten.

Kungl. Maj :t 5/9 (nr 11): Enär med hänsyn till vad i ärendet förekommit
köpeskillingen icke kan anses utgöra hinder för lånets övertagande om
den bestämmes till högst 130 000 kronor, upphäver Kungl. Maj :t myndigheternas
beslut och visar ärendet åter till länsbostadsnämnden för ny behandling.

4) Besvär av N.-E. R.

Genom beslut den 13 juli 1962 beviljade länsbostadsnämnden i Uppsala
län I. L. egnahemslån för uppförande av ett enfamiljshus på en honom
tillhörig stadsäga i Uppsala.

Sedan L. genom köpekontrakt den 30 december 1966 sålt fastigheten för
175 500 kronor till N.-E. R. i Uppsala, anhöll L. och R. hos länsbostadsnämnden
att R. skulle få överta lånet.

Genom beslut den 21 juni 1967 avslog länsbostadsnämnden ansökningen,
enär köpeskillingen bedömdes vara för hög. Samtidigt beslöt nämnden
att uppsäga lånet till betalning den 30 september 1967.

Sedan R. anfört besvär häröver hos bostadsstyrelsen, fann styrelsen
genom beslut den 7 mars 1968 ej skäl göra annan ändring i länsbostadsnämndens
beslut än att tiden för lånets inbetalning bestämdes till den 30
september 1968.

R. anförde besvär hos Kungl. Maj :t. I yttrande över besvären uttalade
bostadsstyrelsen bl. a.:

Bostadsstyrelsen uppskattar den skäliga kostnaden för fastigheten till
ca 135 000 kronor och finner i likhet med länsbostadsnämnden att den avtalade
köpeskillingen är för hög för att övertagande av lånet skall kunna,
godkännas.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Av köpehandlingarna framgår att om köparen inte får övertaga egnahemslånet,
skall Uppsala Sparbank genom utbetalning av nytt inteckningslån
inlösa egnahemslånet och köpet stå fast.

Bostadsstyrelsen avstyrker bifall till besvären.

Kungl. Maj:t 5/9 (nr 12) lämnade besvären utan bifall men fastställde
dagen för lånets inbetalande till den 1 januari 1969.

Konstitutionsutskottets memorial nr 18 år 1969

Innehållsförteckning

Översikt över statsrådsprotokollens innehåll ...................... 1

Granskningsarbetets organisation och uppläggning 4

Utskottets granskning .......................................... 5

1. Publicering av vissa konseljbeslut............................ 5

2. Frågor om remissbehandling och handläggningstid samt kominu nieering

.................................................. 6

3. Besvärsrätt för enskilda och organisationer.................... 7

4. Regeringens åtgärder i anledning av riksdagens skrivelser..... 10

5. Hörande av utrikesnämnden ................................ 10

6. Övriga ärenden ............................................ 11

Närvarande .................................................. 13

Bilaga 1

Under år 1968 meddelade förordnanden enligt § 5 regeringsformen.
Omfördelning m. m. av ärenden mellan statsdepartementen under år
1968 ........................................................ 14

Bilaga 2

Av departementsutredningen under tiden 1.5.1967—1.3.1969 avlämnade
promemorior ................................................ 15

Bilaga 3

Besvärsrätt för enskilda och organisationer........................ 16

Bilaga 4

Sammanställning av expeditionstiderna för regleringsbreven för budgetåret
1968/69 .................................................. 48

Bilaga 5

Vissa ärenden rörande bostadslån och förbättringslån 52

ESSELTE AB, STHLM 69
914205