Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 (Memorial 1968:Ku15 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial i anledning au granskning av
statsråds protokollen.

Ärendet

Konstitutionsutskottet redovisar härmed för riksdagen den granskning
som jämlikt regeringsformen verkställts av statsrådsprotokollen för tiden
från början av 1967 års riksdag till början av innevarande års riksdag.

Utskottet lämnar först i två korta avsnitt en översikt över statsrådsprotokollens
innehåll samt en redogörelse för granskningsarbetets organisation
och uppläggning. Därefter redovisar utskottet i ett avsnitt med flera underrubriker
den verkställda granskningen och dess resultat.

översikt över statsrådsprotokollens innehåll

I sitt granskningsbetänkande förra året (KU 1967:34) lämnade utskottet
en ingående redovisning av statsrådsprotokollens innehåll. En lika omfattande
statistisk bearbetning har inte genomförts detta år. Utskottet lämnar
emellertid på efterföljande uppslag en tabellarisk översikt över innehållet

1 1967 års statsrådsprotokoll. För att möjliggöra en jämförelse har utskottet
även intagit en motsvarande tablå för 1966 års protokoll, byggande på uppgifterna
i förra årets betänkande. Tablåerna visar en fortsatt nedgång av
antalet konselj ärenden, med 2 155, från 31 704 år 1966 till 29 549 år 1967.

Med anknytning till redovisningen i förra årets betänkande lämnar utskottet
också i bilagor vissa uppgifter om utvecklingen beträffande ärendefördelningen
mellan statsråden och mellan departementen. I bilaga 1 har
upptagits de förordnanden att föredra särskilda ärendegrupper som lämnats
statsråd enligt § 5 regeringsformen efter februari 1967. Dessa uppgifter
ansluter till dem som lämnades i bilaga 3 till förra årets betänkande. I bilaga

2 redovisas de ändringar i ärendefördelningen mellan departementen som
skett efter den 1 mars 1967. Dessa uppgifter ansluter till dem som lämnades
i bilaga 4 till förra årets betänkande.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Konselj ärenden år 1966

Ärendegrupp	Ju		Fö	S	K	Fi	E	Jo	H	In	C	S:a
1. Propositio-ner........	32	6	16	17	22	42	11	16	8	15	2	187
2. Lagrådsre-misser.....	27		1	7	4	5	1	1	_	1	_	47
3. Utfärdande av författ-ningar.....	83	6	81	67	47	96	82	43	28	65	34	632
4. Kommitté-direktiv . . .	14	2	4	8	14	7	11	4	7	2	4	77
5. Övriga kommitté-ärenden ...	114		29	39	36	45	76	42	32	23	6	442
6. Nådeveder-mälen.....	39		14	11	9	1	59	22	3	77	1	236
7. Represen-tation .....	11	3	80	3	16		8	6	2	20	_	149
8. Förordnan-de, entledi-gande av ledamöter m. fl. i sty-relse, nämnd e. d., utseende av officiella delegater . .	19	80	48	115	70	52	130	82	70	57	19	742
9. Resebidrag m. m......	44	16	318	116	101	19	236	101	77	32	2	1 062
10. Tjänste-ärenden____	711	230	1 046	535	261	167	1 351	236	121	554	2 111	7 323
11. Anslags-och stats-bidrags-ärenden ...	110	67	359	391	205	213	568	374	160	143	25	2 615
12. Besvärs-ärenden . . .	18		1	25	649	68	72	724	51	277	1	1 886
13. Hemliga ärenden ...	4	129	105	_	3	39	,	.	103	11	_	394
14. Övriga ärenden ...	9 526	111	1 196	677	698	1 218	701	440	576	674	95	15 912
Totalt	10 752	650	3 298\| 2 011	2 135\| 1 972	3 306	2 091	1 238	1 951	2 300	31 704

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Konseljärenden år 1967

Ärendegrupp	Ju	UD	Fö	S	K	Fi	U	Jo	H	In	c.	S:a
1. Propositio-ner........	29	5	11	19	26	40	20	21	13	16	"6	206
2. Lagrådsre-misser.....	24			2	3	2	1	4		1		37
3. Utfärdande av författ-ningar (SFS)......	124	9	47	65	59	100	72	34	24	33	19	f 586
4. Kommitté-direktiv . . .	9	1	5	5	7	10	12	5	6	7	2	69
5. Övriga kommitté-ärenden . . .	111	2	23	35	28	34	57	30	15	14	3	352
6. Nådeveder-mälen.....	46	1	20	21	48	11	23	21	6	15	2	- 214
7. Represen-tation .....	12	3	89	5	15	5	3	4	3	13	1	153
8. Förordnan-de, entle-digande av ledamöter m. fl. i sty-relse, nämnd e.d., utseende av officiella delegater . .	38	118	38	128	85	132	117	86	31	46	19	838
9. Resebidrag m. m......	68	9	176	67	52	23	209	44	23	19	72	’ 762
10. Tjänste-ärenden . . .	930	202	782	462	846	246	1 367	274	77	155	1 416	6 757
11. Anslags-och stats-bidrags-ärenden .. .	181	62	348	316	279	207	719	322	79	93	70	2 676
12. Besvärs-ärenden . ..	34		69	52	789	75	83	398	52	335		1 887
13. Dispens-ärenden och övriga partsären-den1.......	675	17	109	666	618	1 112	298	443	383	273	35	4 629
14. Hemliga ärenden . . .	8	146	136	1	6	76		11	78	1		463
15. Övriga ärenden1. . .	7 807	131	388	188	234	278	284	277	39	208	86	9 920
Totalt	10 096	706	2 241	2 032	3 095	2 351	3 265	1 974	829	1 229	1 731	29 549

1 Punkten 14 i tabellen över 1966 års ärenden motsvaras av punkterna 13 och 15 i tabellen
över 1967 års ärenden.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Grauskningsarbetets organisation och uppläggning

I förra årets betänkande anförde utskottet att granskningsarbetet genomförts
efter andra principer än de förut tillämpade. Utskottet hade strävat
efter att bedriva verksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med vad
författningsutredningen förordat. Grundlagberedningens direktiv förutsätter
en reform i denna riktning, och det hade för utskottet framstått som
värdefullt att redan innan nya grundlagsregler utformats och antagits vinna
erfarenhet av vad en sådan reform skulle innebära och vilka praktiska problem
den skulle ställa. Det betonades särskilt att fråga var om en försöksverksamhet
och att de framtida arbetsformerna skulle bli föremål för överväganden
inom utskottet mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna.

Den omläggning av arbetet som försöksvis genomfördes 1967 innebar
främst att verksamheten inriktades på granskning av administrativ praxis
och av ärendenas handläggning från rättsliga synpunkter. Huvuddelen av
granskningsarbetet utfördes på tre avdelningar inom utskottet.

Det granskningsarbete som redovisas i detta betänkande har i huvudsak
inneburit ett fullföljande av de principer som låg till grund för 1967 års
försöksverksamhet. En viktig skillnad ligger emellertid i att granskningen
denna gång från början inriktats på ett systematiskt studium av vissa allmänna
frågeställningar. Utskottet har särskilt granskat handläggningen av
administrativa partsärenden, främst besvärsärenden, från allmänt förvaltningsrättsliga
synpunkter.

Utskottet vill erinra om att ett betydande arbete nedlagts under senare
år på att åstadkomma en kodifiering av allmänna förvaltningsrättsliga
grundsatser. Besvärssakltunniga framlade 1964 ett omfattande betänkande
med förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Delta har remissbehandlats
och har därefter blivit föremål för fortsatt beredning inom justitiedepartementet.
En departementspromemoria med ett nytt lagförslag kommer alt
framläggas inom kort. Vissa frågor beträffande ärendehandläggningen inom
departementen har parallellt med detta arbete upptagits inom statsrådsberedningen.
Det bör också nämnas att JO under senare år gjort flera
framställningar om lagstiftning i ämnen av allmänt förvaltningsrättslig
beskaffenhet.

Mot bakgrunden av de reformsträvanden som sålunda förekommit har
utskottet tagit upp vissa allmänna frågor beträffande ärendehandläggningen
inom departementen. Utskottet har granskat handläggningstid, remissförfarande,
principerna för kommunicering och beslutsmotivering m.m. En
närmare redovisning lämnas i nästa avsnitt.

Utskottet har vidare, liksom tidigare år, granskat Svensk författningssamling
samt handläggningen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser.

Betänkandet upptar däremot inte några särskilda ärenden. Utskottet
har enats om att endast redovisa sina överväganden i de frågor av mera

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

principiell natur som granskats. Detta skall emellertid ej uppfattas som
prejudicerande. Formerna för utskottets granskningsarbete får ännu betraktas
som i viss mån preliminära och kommer att bli föremål för vidare
prövning.

Utskottets granskning och därav föranledda uttalanden

1. Frågor om remissbehandling och handläggningstid (1 :a avd.)

Som ledande grundsatser för den offentliga förvaltningens verksamhet
gäller att arbetet skall bedrivas så enkelt, snabbt och ekonomiskt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts (jfr 6 § allmänna verksstadgan). Att
kravet på säkerhet blir tillgodosett är självfallet särskilt angeläget såvitt
angår det stora antal ärenden som hos myndigheterna anliängiggörs av
enskilda genom ansökan eller besvär. I dessa ärenden bör sålunda noggrann
utredning ske i syfte att fastställa om faktiska och rättsliga förutsättningar
föreligger för bifall till partens talan.

Det är emellertid å andra sidan av vikt att utredningen inte onödigtvis
fördröjs och att beslut fattas så snart ske kan. Den som ansöker om en
förmån eller som genom besvär önskar få ett förment oriktigt beslut överprövat
har i allmänhet ett befogat intresse av att få besked inom rimlig
tid. Ovisshet om vad det väntade beslutet kommer att innebära medför ofta
för den enskilde olägenheter från skilda synpunkter, och dröjsmål med
avgörandet kan understundom leda till rättsförlust. Även från allmän synpunkt
kan det i vissa fall vara påkallat att ärende snabbt bringas till avgörande.
Betydelsen av att förvaltningsärenden handläggs med viss skyndsamhet
har också i olika sammanhang särskilt understrukits (jfr t. ex.
besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarandet, SOU
1964: 27, s. 424). Det bör inte heller förbises att långsam och onödigt omständlig
handläggning av ärenden inom förvaltningen, även om så endast
sker i begränsad omfattning och på vissa särskilda områden, lätt kan ge
näring åt obefogad eller överdriven generell kritik av förvaltningsapparatens
sätt att arbeta.

Den hävdvunna formen för att förebringa utredning i förvaltningsärenden
är alt genom remiss inhämta skriftligt yttrande från myndighet eller
annan. Därigenom kan erhållas nödiga upplysningar om faktiska förhållanden
liksom uttalanden i rättsliga spörsmål eller eljest i frågor som
kräver speciell sakkunskap. Detta remissförfarande tjänar alltså intresset
att ärendet blir omsorgsfullt utrett och belyst, men det är å andra sidan
i viss mån omständligt och tidskrävande. Med hänsyn till önskvärdheten

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

av viss. skyndsamhet i handläggningen är det därför angeläget att ärendenas
avgörande inte uppehålls genom onödig eller onödigt utdragen remissbehandling.

Frågan om remissbehandlingen av förvaltningsärenden har emellertid
också en annan aspekt. Varje remissåtgärd medför viss arbetsbelastning
såväl i expeditionelit hänseende som framför allt med hänsyn till remissmyndighetens
prövning av ärendet och utformning av det begärda yttrandet.
Detta arbete kan mången gång i och för sig vara betungande. Därtill kommer
att remissförfarandet, särskilt om det drar ut på tiden, ofta medför dubbelarbete
på tjänstemannaplanet genom att remissärendet måste inläsas eller
eljest behandlas av andra tjänstemän än dem som ursprungligen tagit
befattning med saken. En remissåtgärd kan alltså orsaka avsevärd arbetsbelastning
för myndigheterna och därmed också betydande kostnader för
det allmänna. Att remissförfarande inte sker i större utsträckning än som
är nödvändigt framstår därför även från nu berörda synpunkt som en
samhällsangelägenhet av vikt.

Förhållandena inom remissväsendet föranledde i början av 1930-talet
att. vissa föreskrifter utfärdades i syfte att vinna såväl lättnad i arbetsbördan
för myndigheterna som skyndsammare handläggning av ärendena.
Till grund för dessa föreskrifter, som innefattas i Kung], Maj :ts cirkulär
den 5 juni 1931 angående remissers verkställande och besvarande, låg vissa
av statens organisationsnämnd gjorda iakttagelser rörande praxis i fråga
om remissförfarandet, en praxis som enligt nämnden var från olika synpunkter
mindre tillfredsställande. Med anledning härav underströks i nyssnämnda
cirkulär vikten av att behovet av varje remiss noga prövades, därvid
vissa angivna omständigheter särskilt borde beaktas. Vidare framhölls
angelägenheten av att remissvar avgavs så skyndsamt som möjligt, att tillsyn
utövades över att svar inkom inom rimlig tid och att remissyttrande
inte avfattades vidlyftigare än omständigheterna påkallade.

Under de snart 40 år som förflutit efter tillkomsten av detta cirkulär har
förhållandena inom den offentliga förvaltningen undergått genomgripande
förändringar. Verksamheten har avsevärt vidgats och intensifierats, en
mångfald nya förvaltningsförfattningar har tillkommit och en betydande
utbyggnad har skett av förvaltningsapparaten. Antalet ärenden som myndigheterna
har att utreda och avgöra har till följd härav väsentligt ökat. De
problem beträffande remissväsendet som behandlas i 1931 års cirkulär
synes därför i dag förtjäna särskilt beaktande.

Frågan om åtgärder för ett snabbare remissförfarande mellan myndigheterna
upptogs under föregående års riksdag i en interpellation, som
besvarades av justitieministern den 2 november 1967 (FK). I svaret framhölls
att man under senare år såväl inom departementen som inom underlydande
myndigheter vidtagit olika åtgärder för att minska handläggningstiden
och förenkla förfarandet i förvaltningsärenden. Vidare framhölls att

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

närmare bestämmelser i ämnet upptagits i besvärssakkunnigas förslag till
lag om förvaltningsförfarandet samt att en särskild arbetsgrupp inom
justitiedepartementet hade i uppdrag att på grundval av besvärssakkunnigas
förslag och remissyttrandena över detta utarbeta förslag till vissa grundläggande
lagregler om förvaltningsförfarandet, därvid bestämmelser om
bl. a. remissförfarandet skulle komma att inflyta i det lagförslag som
beräknades bli framlagt av arbetsgruppen om några månader. Några ytterligare
åtgärder beträffande remissförfarandet var enligt justitieministern
för del dåvarande inte påkallade.

Mot bakgrund av det nu anförda har utskottet vid granskningen av
statsrådsprotokollen ägnat uppmärksamhet åt vissa hithörande spörsmål.
De frågor som upptagits avser dels tidsutdräkten för avgivande av remisssvar,
dels remissbehandlingen av brådskande ärenden, dels praxis i fråga
om prövningen av behovet av remissyttranden i besvärsärenden, dels ock
tiden för Kungl. Maj :ts prövning av ärenden efter avslutad remissbehandling.
De iakttagelser som gjorts vid granskningen redovisas i bilagorna 3—6.

Rörande den närmare innebörden av iakttagelserna får utskottet hänvisa
till nämnda bilagor, i vilka ingår vissa exempelsamlingar.

Remissförfarandet utgör, rätt utnyttjat, ett effektivt och värdefullt led
i myndigheternas verksamhet för att förebringa allsidig och grundlig utredning
av förvaltningsärenden. Inte minst när det gäller ärenden som rör
enskilds rätt fyller remissförfarandet otvivelaktigt en viktig rättssäkerhetsfunktion.
Enligt utskottets mening finns det därför all anledning att
värna om detta förfarande.

Som understrukits i 1931 års ovannämnda cirkulär är det emellertid
av vikt att remissförfarandet inte följer rutinmässiga mönster eller eljest
sker på sätt som inte är förenligt med kravet på skyndsamhet eller med
det allmännas intresse av att så långt möjligt undvika onödigt och ineffektivt
arbete inom förvaltningen.

Enligt de iakttagelser, som vid den nu verkställda granskningen gjorts
rörande handläggningen av ansöknings- och besvärsärenden inom departementen,
synes infordrade remissyttranden i det stora flertalet fall avges
inom någon månad efter remissernas mottagande. Utskottet finner en
sådan remisstid i allmänhet tillgodose tillbörliga krav på skyndsamhet. I
anslutning härtill vill utskottet framhålla önskvärdheten av att remisstider
inom förvaltningen över huvud taget — såvida ej särskilda skäl föranleder
till annat — inte utsträcks utöver vad som sålunda visat sig möjligt att
iaktta i flertalet av de ärenden som granskningen omfattat.

I ett antal fall synes emellertid förekomma att remissvar dröjer avsevärd
— stundom mycket avsevärd — tid utan att dröjsmålen synes påkallade
av ärendenas beskaffenhet. Vad härutinnan förekommit ger utskottet an -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

ledning framhålla vikten av alt effektiv tillsyn sker från departementens
sida över att remissvar avges inom skälig tid. Utskottet vill också ifrågasätta
om inte till skillnad från vad som nu synes vara praxis — viss
efter omständigheterna avpassad tid för remissvars avgivande mera regelmässigt
hör anges i remissbesluten. Vad nu sagts i fråga om tillsyn och
i emisstid är helt naturligt av särskild vikt med avseende på remissbehandlingen
av ärenden som med hänsyn till enskildas intressen bör avgöras
skyndsamt.

Vad härefter angår remissförfarandet i besvärsärenden synes nuvarande
praxis leda till att remissyttranden avges i onödigt stor utsträckning. Framför
allt är det önskvärt att begränsning sker i fråga om antalet s. k. underremisser.
Sådana synes nu otta utlösas rutinmässigt hos myndigheterna
i anledning av departementsremiss, utan att behovet av åtgärden närmare
prövas. Vidare kan det ifrågasättas om hittillsvarande praxis med obligatorisk
remiss till beslutsmyndigheten — en praxis som har gammal hävd —
bör bibehållas. I varje fall synes en omprövning av denna praxis böra ske
i fråga om sådana besvärsärenden, som redan prövats av underordnad
besvärsinstans och vari sålunda remissyttranden i allmänhet redan avgetts
av ett flertal myndigheter. I sådana ärenden torde det mången gång finnas
anledning att, innan remissåtgärd vidtas, infordra myndigheternas handlingar
i saken för att på grundval därav pröva om behov över huvud taget
föreligger av remiss. Om så anses vara fallet, vinns genom förfarandet den
iördelen att i remissbeslutet kan preciseras i vilket eller vilka hänseenden remissyttrande
anses erforderligt. Därigenom får man bättre garanti för att
remissvaret kommer att innehålla de uppgifter som erfordras och för att
remissmyndigheten inte lägger ned arbete på att yttra sig i hänseenden
som saknar betydelse. Vidare framstår som önskvärt alt ärenden rörande
besvär, som av formella skäl inte kan upptas till prövning i sak — t. ex. på
grund av att klaganden inte är besvärsberättigad eller att besvären inkommit
för sent — inte blir föremål för en remissbehandling som med hänsyn
till nämnda förhållande saknar betydelse för ärendets prövning och endast
är ägnad att onödigt fördröja avgörandet. Det är också angeläget att remissyttranden
inte avfattas vidlyftigare än omständigheterna påkallar och t. ex.
innehåller onödiga referat av framställda yrkanden och redan fattade beslut.

Vad som iakttagits i här angivna avseenden rörande remissbehandlingen
av besvärsärenden understryker enligt utskottets mening angelägeheten av
att remissförfarandet alltid föregås av noggrann prövning av behovet och
eljest sker på sätt som föreskrivits i 1931 års cirkulär.

Som i det föregående framhållits är det av vikt att Kungl. Maj :ts prövning
inte uppehålls genom onödigt eller onödigt utdraget remissförfarande.
Självfallet är det också angeläget att ärendena efter skedd remissbehandling
upptas till avgörande av Kungl. Maj :t så snart ske kan. Utskottet konstaterar
med tillfredsställelse att denna prövning i allmänhet synes ske

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1!)68

med önskvärd skyndsamhet. Emellertid förekommer det också att lång tid
förflyter innan prövning kommer till stånd. Utskottet har inte ansett sig böra
närmare undersöka orsakerna i varje enskilt fall till konstaterat dröjsmål.
De gjorda iakttagelserna ger emellertid utskottet anledning att helt allmänt
framhålla önskvärdheten av att erforderliga organisatoriska åtgärder vidtas
inom departementen för att säkerställa att ärenden upptas till avgörande
inom rimlig tid och i lämplig turordning.

Med hänsyn till utvecklingen inom den offentliga sektorn är det enligt
utskottets mening av stor vikt att här berörda frågor om åtgärder för ett
effektivt utnyttjande av remissinstitutet, i syfte att därmed vinna såväl
arbetsbesparing som skyndsammare handläggning, ägnas fortlöpande uppmärksamhet
inom hela förvaltningen. Utskottet — som är medvetet om att
vissa allmänna regler om remissförfarandet kommer att inflyta i det förslag
till lag om förvaltningsförfarandet som är under utarbetande inom justitiedepartementet
— förutsätter att Ivungl. Maj :t följer utvecklingen av praxis
på området och vidtar de åtgärder som för vinnande av angivna syften
prövas erforderliga och lämpliga.

2. Handläggning av besvär som inkommit för sent (1 :a avd.)

Reglerna om besvärstid syftar till att främja intresset av ordning och
trygghet i förvaltningsförfarandet. Har besvär över meddelat beslut inte
inom föreskriven tid anförts bör saken i möjligaste mån betraktas som
slutligt avgjord. Att så sker är av betydelse från såväl det allmännas som den
enskildes synpunkt. Myndigheternas praxis i fråga om bedömningen av
besvär som inkommit för sent bör därför präglas av fasthet och konsekvens.

i besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarandet (SOU
1964: 27) förordas en uttrycklig och undantagslös föreskrift om att för sent
anförda besvär skall avvisas. En strikt tillämpning av besvärstidsreglerna
har också rekommenderats i de nyligen av statsrådsberedningen anbefallda
skrivanvisningarna för statsdepartementen.

Det bör emellertid understrykas att principen att för sent anförda besvär
i regel bör avvisas inte i och för sig innebär att klaganden vid besvärstidens
utgång förlorar möjligheten att få saken omprövad. En omprövning av beslutet
kan i stor utsträckning ske antingen genom nytt anhängiggörande hos
beslutsmyndigheten eller genom att besvärsmyndiglieten prövar ärendet med
stöd av en dispens- eller tillsynsbefogenhet. Endast i de fall då det överklagade
beslutet vinner rättskraft är en omprövning utesluten. Så är fallet bl. a.
dä en ändring av beslutet skulle lända till förfång för tredje mans rätt.

Utskottet har granskat ett antal fall där besvär som anförts hos KungL
Maj :t inte inkommit inom föreskriven tid. En allmän redogörelse för vissa

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

frågeställningar i detta sammanhang och för gjorda iakttagelser lämnas i
bilaga 7, i vilken ingår viss exempelsamling.

Vid granskningen har utskottet konstaterat att ett flertal ärenden sakprövats
utan hinder av att besvärstiden överskridits. Utskottet har särskilt uppmärksammat
att, såvitt avfattningen av Kungl. Maj :ts beslut ger vid handen,
besvär i likartade ärenden som handlagts inom inrikes- och kommunikationsdepartementen
i vissa fall sakprövats men i andra avvisats. Det
synes utskottet önskvärt att en mer strikt och konsekvent tillämpning av
besvärstidsreglerna kommer till stånd.

Under hand har utskottet erfarit att den arbetsgrupp inom justitiedepartementet
som är sysselsatt med att på grundval av besvärssakkunnigas betänkande
utarbeta förslag till vissa grundläggande lagbestämmelser om förvaltningsförfarandet
överväger att föreslå en liberalisering i fråga om kraven
på besvärstidens iakttagande. Dessa överväganden och en senare behandling
av de lagregler i ämnet som arbetsgruppen kan komma att föreslå
hör emellertid enligt utskottets mening inte föregripas i Kungl. Maj :ts
praxis. Intill dess annan lagstiftning genomförts synes därför besvärstidsreglerna
böra tillämpas så att besvär som kommer in för sent i allmänhet
avvisas. En sådan ordning inverkar inte på den Kungl. Maj :t tillkommand»
rätten att ge dispens eller att som tillsynsmyndighet ompröva underlydande
myndigheters beslut.

Vid granskningen har vidare iakttagits att besvär i några fall ingetts inom
föreskriven tid till beslutsmyndigheten, ehuru besvären rätteligen skolat
inges till Kungl. Maj :t, och att de inte inkommit till Kungl. Maj :t förrän
besvärstiden utgått. I två av ärendena har besvären på grund härav ej upptagits
till prövning. Enligt utskottets mening är det angeläget att besvär i
sådana fall — till undvikande av rättsförlust för enskild — utan dröjsmål
vidarebefordras till behörig myndighet; att så sker är givetvis av särskild
vikt då ärendet berör tredje mans rätt eller är av brådskande beskaffenhet.
Utskottet får därför framhålla önskvärdheten av att lämpliga åtgärder i
förekommande fall vidtas för att fästa vederbörande myndigheters uppmärksamhet
på förhållandet.

Utskottet har slutligen uppmärksammat ett besvärsärende angående
tjänstetillsättning (nr 16 i bilaga 7) där sakprövning och ändring skett
oaktat besvären inte inkommit till departementet inom stadgad tid. Med
hänsyn till det tredjemansintresse som förelåg i ärendet synes besvären ej ha
bort upptagas till prövning. Principen att lagakraftvunna beslut inte får
omprövas om tredje mans rätt därigenom skulle kränkas är enligt utskottets
mening av stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. Den bör därföl
strikt upprätthållas i departementens och förvaltningsmyndigheterna!
praxis.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

3. Parts rätt att ta del av utredningsmaterial (2:a avd.)

Av stor betydelse för rättssäkerheten inom förvaltningsförfarandet anses
vara att den, som är part i ett ärende hos myndighet, beredes tillfälle att
innan ärendet avgöres ta del av förebragt utredningsmaterial och få yttra
sig över detsamma. Åtgärden bidrar till att göra myndighetens utredning av
ärendet så allsidig och fullständig som möjligt. Därest utredningsmaterialet
inte delges med parten kan man ofta inte med säkerhet bedöma tillförlitligheten
av införskaffade upplysningar, särskilt upplysningar angående den enskildes
eget uppträdande eller hans förhållanden i övrigt. Detta kan i sin tur
eventuellt leda till att felaktiga beslut fattas. Ett annat skäl som talar till
förmån för att parter får tillfälle att yttra sig över utredningsmaterial är att
det stärker deras förtroende för myndigheterna medan de i motsatt fall lätt
bibringas uppfattningen att ärendena avgöres utan hänsyn till deras synpunkter.

Skyldighet anses enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer föreligga
för myndigheterna att i viss utsträckning låta parter få del av förebragt
utredningsmaterial samt att bereda dem tillfälle att yttra sig över detta
(s. k. kommunicering av handlingar). Principen att »ingen skall dömas
ohörd» är ursprungligen hämtad från domstolsförfarandet. Inom domstolsprocessen
tillämpas den med stöd av föreskrifter i rättegångsbalken och
kommer främst till uttryck i den muntliga förhandling som möjliggör för
parter och domstol alt i ett sammanhang ta del av påståenden och utredning
i målet. Såvitt gäller förvaltningsförfarandet är principen inte i samma
utsträckning reglerad genom författningsbestämmelser, ehuru sådana finns
på många håll. Men även där särskilda författningsbestämmelser saknas
torde kommuniceringsprincipen i avsevärd utsträckning tillämpas av förvaltningsmyndigheterna.
Olika omständigheter medför dock ibland att kommunicering
underlåtes, t. ex. att viktiga allmänna intressen påkallar ett
snabbt avgörande eller att sekretesskäl utesluter delgivning.

Frågan om ett lagfästande av kommuniceringsprincipen inom förvaltningsförfarandet
har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang.
Sålunda föreslog JO sådan lagstiftning i en skrivelse till Konungen år 1961,
varvid JO framhöll principens betydelse som en rättssäkerhetsgaranti för
den enskilde. Framställningen föranledde emellertid inte någon åtgärd. De
besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarandet (avgivet år
1964) innehåller föreskrifter även om kommunicering. Huvudregeln skall
enligt förslaget vara att av myndighet införskaffat utredningsmaterial skall
delgivas part och tillfälle lämnas denne att yttra sig över detsamma. Skyldigheten
skall dock endast gälla i fråga om material som kan vara av betydelse
för ärendets avgörande och får i vissa fall åsidosättas av hänsyn till andra
intressen av nyss nämnd art.

Enligt vad utskottet inhämtat avses en bestämmelse om kommunicering

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

bli införd även i det förslag till vissa grundläggande lagregler om förvaltningsförfarandet,
som för närvarande utarbetas av en arbetsgrupp inom
justitiedepartementet. Sistnämnda bestämmelse torde dock inte bli omedelbart
tillämplig på förfarandet inom statsdepartementen.

Utskottet har vid granskningen gjort vissa allmänna iakttagelser angående
kommuniceringsprincipens tillämpning inom departementen samt därutöver
särskilt studerat rutinerna vid handläggningen av några grupper ärenden
där enskild person uppträder som sökande eller — i besvärsmål — som
klagande. De iakttagelser som gjorts vid granskningen redovisas i bilaga 8.

Som både JO och besvärssakkunniga framhållit har kommuniceringsprincipen
väsentlig betydelse för vinnande av fullständig utredning i ärendena
och för tillgodoseende av de enskildas rättssäkerhet.

Den utförda granskningen ger vid handen att kommuniceringsfrågorna
ofta behandlas efter skilda principer i olika departement. Även inom samma
departement förekommer ibland skiljaktigheter i praxis. Ett allmänt intryck
är att dessa frågor handläggs ganska schablonmässigt och att hänsynstagande
till omständigheterna i det särskilda fallet i allmänhet inte sker.
Riktlinjen synes i de flesta departement vara att kommunicering äger rum
endast om parten särskilt begärt detta, medan man eljest i allmänhet inte
vidtar denna åtgärd.

Utskottet finner för sin del önskvärt att spörsmålet om kommunicering
av utredningsmaterial ägnas större uppmärksamhet inom departementen
än som nu sker och att samma riktlinjer för frågans bedömning tillämpas
av olika departement. Då genom ett remissutlåtande nya upplysningar eller
synpunkter tillförts ett ärende bör utlåtandet som regel delgivas parten och
tillfälle beredas denne att yttra sig över det nya materialet. Kommunicering
bör dock endast avse sådant material som kan vara av betydelse för ärendets
avgörande. Utskottet förordar sålunda inte att infordrade remissyttranden
rutinmässigt skall tillställas parterna. Kommunicering bör ske först sedan
behovet av denna åtgärd noggrant prövats. Ifall part direkt begärt att få
ta del av yttrande eller att få avge påminnelser, bör dock detta önskemål
efterkommas om det inte av särskild anledning befinns olämpligt.

Kommunicering kan ske i olika former. Utskottet har uppmärksammat
skillnader i praxis härvidlag. Vissa departement tillställer parten endast
underrättelse om att remissyttranden inkommit och finns tillgängliga hos
kommissionären. Yttrandena översänds då till parten först efter framställning
därom och i vissa fall mot expeditionsavgift och kommissionärsarvode.
På andra håll översänds däremot avskrift av inkomna yttranden utan att
särskild framställning avvaktas. Utskottet finner önskvärt, att sistnämnda
förfarande tillämpas i alla de fall där behov av kommunicering befunnits
föreligga och att sådan delgivning sker utan kostnad för parten.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

I anslutning till vad som rörande en speciell kommuniceringsfråga anförts
under III. i bilaga 8 får utskottet slutligen framhålla önskvärdheten av att,
då fråga uppkommer att i samband med utbyggnad av tätort utsträcka
skyddsrumsbyggnadsskyldighet till angränsande kommun eller del därav,
tillfälle i regel bereds vederbörande fullmäktige att framföra sina synpunkter.
I de fall så ej skett vid den förberedande handläggningen hos vederbörande
länsstyrelse bör följaktligen enligt utskottets mening erforderlig
komplettering härutinnan verkställas genom Ivungl. Maj :ts försorg.

4. Motivering av konseljbeslut (3:e avd.)

Skyldighet för förvaltningsmyndighet att motivera sina avgöranden föreligger
för närvarande endast i vissa i specialförfattningar reglerade fall. I
skilda sammanhang har emellertid framhållits vikten av att även förvaltningsrättsliga
beslut — liksom domstols dom — redovisar skälen för avgörandet.

Frågan om införande av en regel om motiveringsskyldighet för förvaltningsmyndighet
upptogs av besvärssakkunniga som ett led i deras omfattande
arbete (se SOU 1955: 19 s. 95). I en framställning till Konungen 1960
(JO:s embetsberättelse 1961 s. 448) föreslog JO att frågan borde lösas separat
och utan dröjsmål. Motivering borde enligt JO alltid ges om ärendets
beskaffenhet fordrade det. I framställningen utvecklade JO utförligt de
rättssäkerhetssynpunkter som talade för att myndigheterna motiverade sina
beslut. JO ansåg, att därav följde större garanti för omsorgsfull och saklig
prövning av ärendena, ökade möjligheter för medborgarna att utnyttja sin
besvärsrätt eller annan utväg till rättelse, större garanti för fast och enhetlig
rättstillämpning samt ökat förtroende hos allmänheten för myndigheternas
objektivitet och därigenom en stärkt känsla av att leva i trygghet
under lagen. Vid 1961 års riksdag uttalade första lagutskottet i ett av riksdagen
godkänt utlåtande (nr 8) sin anslutning i princip till JO:s uppfattning
i frågan.

I huvudsak samma skäl som JO anfört åberopades av besvärssakkunniga
i deras slutbetänkande (SOU 1964:27) till stöd för en lagbestämmelse, att
beslut skall innehålla de skäl på vilka avgörandet grundas, i den mån det
inte av särskild anledning finnes obehövligt eller olämpligt (11 kap. 5 § i de
sakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarande). Vid remissbehandling
av betänkandet framgick att det i stort sett rådde enighet om att principen
om motiveringsskyldighet utgjorde en hörnsten i rättsskyddssystemet.
Ett uttalande i samma riktning gjordes även vid 1966 års riksdag av första
lagutskottet i ett av riksdagen godkänt utlåtande (nr 17) över två motioner
i ämnet.

Det förslag till en allmän förvaltningslag, som en särskild arbetsgrupp

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

inom justitiedepartementet väntas framlägga inom kort, kommer — enligt
vad som upplysts — att innehålla vissa regler om motivering av beslut.

Såväl JO som besvär ssakkunniga underströk betydelsen av att även konseljbeslut
i administrativa partsärenden motiverades. De av dem föreslagna
allmänna reglerna i ämnet avsågs även skola gälla för Kungl. Maj :t i statsrådet.
Vid remissbehandlingen av besvärssakkunnigas slutbetänkande uttalade
emellertid JK och Svea hovrätt — bl. a. med hänsyn till pågående författningsrevision
— vissa betänkligheter i detta hänseende. I det väntade
förslaget till förvaltningslag torde enligt vad som inhämtats bl. a. reglerna
om beslutsmotivering inte göras tillämpliga på Kungl. Maj :t.

De nyligen av statsrådsberedningen anbefallda skrivanvisningarna för
statsdepartementen innehåller bl. a. vissa rekommendationer i fråga om
användande av beslutsmotivering.

Mot bakgrund av det nu anförda har utskottet vid granskningen av statsrådsprotokollen
ägnat uppmärksamhet åt frågan om motivering av konseljbeslut
i ansöknings- och besvärsärenden. En närmare redogörelse för de
överväganden som i lagstiftningssammanhang m. m. förekommit i principfrågan
och för de iakttagelser som gjorts vid den nu verkställda granskningen
lämnas i bilaga 0, i vilken även ingår viss exempelsamling.

Utskottet ansluter sig för egen del till uppfattningen, att en allmän reglering
bör ske av frågan om motivering av förvaltningsbeslut. Även om en
sådan reglering inte anses böra formellt avse regeringsärenden — en fråga
vartill utskottet saknar anledning att ta ställning — talar dock starka
skäl för att även Kungl. Maj :t i viss utsträckning lämnar beslutsmotivering
i administrativa partsärenden efter i princip samma normer som anses böra
gälla för underlydande myndigheter. Att konseljbeslut motiveras synes utskottet
vara av särskild betydelse med hänsyn till önskvärdheten av att fast
och enhetlig praxis i olika ärendegrupper upprätthålls inom förvaltningen.
Från denna synpunkt är det framför allt av vikt att motivering i regel ges
till Kungl. Maj :ts beslut i frågor av principiell innebörd liksom då Kungl.
Maj :t ändrar underordnad myndighets beslut eller frångår av sakkunnig
remissinstans hävdad ståndpunkt.

Enligt vad den verkställda granskningen gett vid handen förekommer det
redan nu i åtskilliga fall att klargörande motivering lämnas till Kungl.
Maj :ts beslut. Utvecklingen inom departementen synes också gå i riktning
mot vidgad tillämpning av beslutsmotivering och mot tydligare avfattning
av besluten över huvud.

Av de gjorda iakttagelserna synes emellertid framgå att motivering i
mänga tall ej ges, ehuru så från ovan anförda synpunkter framstår som
angeläget, och att över huvud någon konsekvent praxis i förevarande hänseende
inte utbildats inom departementen. Utskottet får därför framhålla

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

önskvärdheten av att fortsatt uppmärksamhet ägnas hithörande spörsmål
och att ytterligare ansträngningar vidtas i syfte att så långt möjligt tillgodose
de viktiga intressen, som talar för en utsträckt tillämpning av beslutsmotivering
i konseljärenden.

5. Svensk författningssamling 1967

Utskottet har genomgått de av Kungl. Maj :t under år 1967 utfärdade
författningarna och undersökt att de utkommit av trycket i Svensk författningssamling
före det datum då de trätt i kraft samt att riksdagen i vederbörlig
ordning beretts tillfälle att pröva bestämmelser i ämnen, som kan
anses falla inom området för dess medverkan. Därvid har utskottet uppmärksammat
vissa bestämmelser i en av Kungl. Maj :t den 10 mars 1967
(nr 83) utfärdad instruktion för utrikesrepresentationen. Instruktionen
lämnar i 42—46 §§ vissa föreskrifter angående åtgärder av beskickningar
och konsulat i anledning av brott eller misstanke om brott ombord på
svenskt fartyg eller luftfartyg. Därest brott som hör under allmänt åtal
förövats ombord på sådant fartyg eller misstanke föreligger om dylikt
brott skall beskickning eller konsulat enligt 42 § genast inleda undersökning
i saken. I samband med dylik undersökning äger beskickning eller
konsulat enligt 43 § under i paragrafen närmare angivna betingelser föranstalta
om att misstänkt tages i förvar. I 45 och 46 §§ lämnas föreskrifter
om åtgärder som skall vidtagas för att underrätta utrikesdepartementet
och för att hemsända den som tagits i förvar m. m. Bestämmelserna i 42
och 43 §§ skall enligt 44 § inte gälla i den mån hinder för deras tillämpning
möter enligt verksamhetslandets lag.

De föreskrifter om åtgärder av beskickningar och konsulat i anledningav
brott eller misstanke om brott ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg,
som lämnas i instruktionen, motsvaras — såvitt gäller brott som förövats
inom Sverige — delvis av bestämmelser i rättegångsbalken. Med hänsyn härin
har utskottet övervägt frågan om inte riksdagen borde ha medverkat
rid föreskrifternas tillkomst. Utskottet är medvetet om att nuvarande
konstitutionell praxis inte klart angivit gränserna för den gemensamma
lagstiftningsmaktens område. Enligt vad utskottet erfarit är grundlagberedningen
sysselsatt med en undersökning av hithörande problem i samband
med sitt arbete på en fullständig författningsrevision. Resultatet av beredningens
arbete torde få avvaktas innan slutlig ståndpunkt tages till frågan
om normgivningsmaktens fördelning mellan Kungl. Maj :t och riksdagen.
Utskottet finner det emellertid inte helt tillfredsställande att de ovan angivna
befogenheter, som i instruktionen lämnats beskickningar och konsulat,
blivit utfärdade utan att riksdagens samtycke därtill inhämtats.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

6. Behandlingen hos Kung). Maj:t av riksdagens skrivelser

Utskottet har under decliargearbetet granskat den i Iiungl. Maj:ts skrivelse
nr 3 till årets riksdag lämnade redovisningen för de åtgärder som vidtagits
i anledning av riksdagens skrivelser. Därvid har utskottet för olika
grupper av riksdagsskrivelser, som angetts ha slutbehandlats under år 1967,
tagit del av statsrådsprotokollens närmare uppgifter om Kungi. Maj:ts
beslut. Ett antal fall, där det kunnat ifrågasättas om riksdagens viljeyttringar
blivit vederbörligen beaktade, har blivit föremål för särskild överläggning.
Av dessa har några upptagits i bilaga 10.

I anslutning till de i bilagan intagna exemplen må anföras att det framstår
såsom önskvärt att fortsätta arbetet med att skapa enhetliga redovisningsprinciper
inom Kungl. Maj :ts kansli.

Det har under granskningsarbetet visat sig förenat med vissa svårigheter
att snabbt kunna återfinna de konselj ärenden som avser behandlingen av
riksdagens skrivelser. Utskottet anser det värdefullt om Kungl. Maj :ts skrivelser
i förevarande ärende innehöll icke blott — såsom nu är fallet — uppgitt
om de konseljdagar, å vilka riksdagsskrivelserna behandlats, utan även
om de ifrågavarande ärendenumren.

Den granskning som sålunda utförts samt resultaten därav får utskottet
härmed för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 14 mars 1968

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Torsten Andersson*
(ep), Erik Olsson (s), Carl Albert Anderson (s), Sveningsson (h), fru
Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sörlin (s), Tistad (fp), Ivar Andersson (s)
och Svenungsson (h); samt

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund
(s), Hamrin i Jönköping (fp), Henningsson* (s), Magnusson i Tumhult*
(h), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s), Nelander (fp),
Larsson i Luttra* (ep) och Boo (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

2— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 1

Under tiden marg—december 1967 meddelade förordnanden enligt
§ 5 regeringsformen

Dag: Förordnad: Ärenden:

Justitiedepartementet:

10/11 1967 Geijer Förvaltningsärenden rörande nåd i brott mål.

10/11 1967 Odhnoff Förvaltningsärenden rörande förvärvande

och förlust av svenskt medborgarskap.

9/6 1967
30/6 1967

Kommunikationsdepartementet:

Lundkvist
(återkallat 30/6-67)

Lundkvist
(förfallet 6/9-67
genom utnämning till
chef för K-dep.)

Ärenden rörande val till riksdagens kamrar.

Ärenden som ankommer å chefen för kommunikationsdepartementet
utom ärenden
som rör departementets administration; luftfart;
utrikes sjöfart; ljudradio- och televisionsverksamheten
inbegripet televerkets
befattning därmed; Sveriges deltagande
i Europeiska transportministerkonferensen
(CEMT); samordning av trafiksäkerhetsåtgärder,
övergången till högertrafik; förberedelser
för reform av planväsendet inbegripet
utveckling av metoder och former för en
översiktlig fysisk riksplanering.

Finansdepartementet:

9/6 1967 Wickman Ärenden rörande Sveriges Investeringsbank

Aktiebolag.

Utbildningsdepartementet:

6/9 1967 Moberg Ärenden rörande skolväsendet (med un dantag

av det obligatoriska skolväsendet,
pedagogiskt utvecklingsarbete och vuxenutbildning);
högre utbildning med undantag
av den konstnärliga; lärarutbildning; studiesociala
frågor och internationellt kulturellt
samarbete.

Handelsdepartementet:

18/5 1967 Wickman Ärenden rörande BS konsult aktiebolag

(Byggnadsstyrelsens konsult aktiebolag).

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 2

Omfördelning m. ni. av ärenden mellan statsdepartementen
under tiden mars—december 1967

SFS 355/1907

SFS 564/1967

-SFS 747/1967

överflyttades från K till Ju ärenden rörande tillämpningen
av radionansvarighetslagen;

överflyttades från In till K ärenden ang. val till riksdagens
kamrar;

överflyttades från Iv till Fi ärenden ang. mark och byggnader
för andra till kommunikationsdepartementet hörande
myndigheter än postverket, televerket, statens järnvägar,
statens vägverk, sjöfartsverket och luftfartsverket;
överflyttades från Iv till Jo ärenden ang. vatten och avlopp.

Överflyttades från K till E ärenden ang. rundradioverksamhet
utom sådana ärenden som avser distribution av radioprogram
med undantag av anvisande av medel för investeringar
i rundradioanläggningar eller som avser föreskrifter
om användning av mottagare eller avser uppbörd och
förvaltning av avgifter för innehav av mottagare.

Tilldelades K ärenden ang. tillstånd till förköp enligt 9 §
förköpslagen;

ändrades ecklesiastikdepartementets benämning till utbildningsdepartementet.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 3

Tid för avgivande av remissvar till Kungl. Maj:t

Vissa bestämmelser m. m.

I § 10 RF stadgas att ärendena skall, innan de föredrages i statsrådet,
genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk av
den föredragande beredas. Sådana upplysningar inhämtas regelmässigt, liksom
i övrigt är fallet vid utredning av ärenden inom förvaltningen, genom
att ärendena remitteras till vederbörande myndighet för avgivande av skriftligt
yttrande. Enligt 17 § departementsinstruktionen äger chefstjänsteman
och, efter departementschefens bestämmande, annan tjänsteman infordra
förklaring, upplysning eller yttrande som fordras för ärendes beredning.

I förvaltningslagstiftningen förekommer endast rent undantagsvis föreskrifter
om bestämda tidsfrister, inom vilka remissvar skall vara avgivna
eller beslut överhuvudtaget meddelade. I taxeringsförordningen — som med
hänsyn till skattemålens periodicitet innehåller vissa tidsgränser för målens
avgörande i första och andra instans — stadgas t. ex. att besvär över prövningsnämnds
beslut skall efter skedd skriftväxling, där ej särskilda omständigheter
föreligger, överlämnas till kammarrätten inom sex månader efter
det besvären inkommit till nämndens kansli (97 §); inom nämnda tid skall
sålunda erforderliga yttranden, bl. a. av taxeringsintendent, vara avgivna.
Såsom avseende ärenden av mera typisk förvaltningskaraktär må erinras om
föreskriften i 14 § jordförvärvslagen, enligt vilken ansökan om tillstånd att
förvärva eller behålla egendom eller om viss i lagen angiven förklaring skall
prövas utan dröjsmål och beslut i ärendet, om särskilt hinder ej möter, skall
meddelas senast två månader efter det ansökningen inkommit; inom denna
tid skall alltså såväl erforderlig utredning förebringas som myndighetens
prövning ske.

Vissa allmänna föreskrifter om remissförfarandet har lämnats i Kungl.
Maj :ts cirkulär den 5 juni 1931 till statens förvaltande myndigheter angående
remissers verkställande och besvarande. Rörande tiden för remissvar
föreskrivs i cirkuläret att sådant svar städse skall avges så skyndsamt förhållandena
det medger. Vidare föreskrivs i cirkuläret — som torde äga tilllämpning
bl. a. på de tjänstemän i departementen som bemyndigats handha
remissbehandlingen — att det åligger vederbörande befattningshavare alt
genom påminnelser eller eljest tillse att remissvar inkommer inom föreskriven
tid eller, där tid för svars avgivande ej är utsatt i remissbeslutet,
inom skälig tid efter beslutets dag.

Beträffande bedömningen i praxis av dröjsmål med avgivande av remisssvar
må erinras om ett av JO år 1961 beslutat åtal mot en taxeringsnämndsordförande,
som — under handläggning av taxeringsmål under en fyraårsperiod
— i ett 60-tal fall dröjt omkring sex månader eller längre med att
avge infordrade yttranden i anledning av besvär över taxeringsnämndens
eller, i några fall, prövningsnämndens beslut. I målet framhöll JO att den
omständigheten, att åtalet begränsats till att avse dröjsmål av angiven längd,
förvisso inte fick tagas som uttryck för att en remisstid upp till sex månader

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

normalt skulle kunna godtas. Åtal anställdes samtidigt mot vederbörande
landskamrerare för att lian inte verksamt ingripit mot taxeringsnämndsordförandens
dröjsmål. Utöver rutinmässiga påminnelser som årligen tillställdes
varje taxeringsnämnd sordförande i anledning av dröjsmål med remisssvar
hade den ifrågavarande ordföranden sålunda endast vid ett par tillfällen
muntligen ombetts av landskamreraren att besvara oredovisade remisser.
Enligt JO hade landskamreraren bl. a. bort bestämma de tider, inom vilka
yttranden i berörda fall skulle avges, och utöva verksam tillsyn över att
svaren också inom behörig tid inkom. — De åtalade fälldes båda till ansvar
för tjänstefel (JO 1963: 195).

Vidare må återges vissa uttalanden av JO rörande remissförfarandet i ett
bos en länsstyrelse handlagt besvärsärende. I ärendet, som avsåg besvär över
beslut av kommunalfullmäktige att tillsätta tjänst som vattenverksskötare,
hade åtskilliga remissyttranden infordrats. JO fann alt yttrandena, med
undantag för ett, avgetts utan mer anmärkningsvärd tidsutdräkt, omkring en
å två månader. En av remisserna, avseende en återremiss till kommunalfullmäktige,
hade däremot inte besvarats förrän efter mer än fem och en halv
månader. Beträffande sistnämnda remiss anmärkte JO att åtgärder uppenbarligen
bort från länsstyrelsens sida vidtas för att erhålla svar långt tidigare
än som nu skedde. Genom vad sålunda och i vissa andra avseenden
förekommit vid remissbehandlingen fann JO att den för handläggningen
ansvarige befattningshavaren hos länsstyrelsen åsidosatt sin tjänsteplikt.
JO lät dock med hänsyn till omständigheterna bero vid en erinran (JO
1961:372).

Iakttagelser vid granskningen

Vid remissbehandlingen av ansöknings- och besvärsärenden hos Kung].
Maj :t synes viss tid för avgivande av infordrat yttrande i allmänhet ej anges
eller eljest någon tidsbestämning förekomma. Vid granskningen har sålunda
endast i fråga om någon enstaka ärendegrupp kunnat iakttas att viss tid för
remissvar stundom utsatts; i sådana fall liar emellertid någon tid ej angetts
i därefter följande remisser. Rent undantagsvis har förekommit att remissbeslut
innehållit anmärkning att yttrande förväntas »skyndsamt» e. d.

Rörande den tid som åtgått för infordrade remissvar har vid granskningen
av statsrådsprotokollen och handlingarna i enskilda ärenden erhållits som
allmänt intryck att svar i det stora flertalet fall avgetts omkring någon
månad efter remissens mottagande. Detta intryck har bestyrkts vid en företagen
stickprovsundersökning. Med ledning av protokollens uppgifter verkställdes
härvid en beräkning av tiden för remissvar i vissa grupper ärenden,
som avgjorts under en månadsperiod. Vid beräkningen, som omfattade alla
departement utom tre och tillhopa omkring 300 remissvar, uppdelades
svaren i två grupper, den ena avseende remissvar som understeg Va år och
den andra avseende svar som dröjt längre.

Remissvaren i den förstnämnda gruppen befanns utgöra drygt 90 % av
undersökningsmaterialet. Den genomsnittliga remisstiden för denna grupp
utgjorde omkring 1 Va månad; gränsvärdena varierade här från remissvar
å någon dag till lider upp till Va år.

Den andra gruppen utgjorde alltså knappt 10 % av undersökningsmaterialet
och avsåg remisstider å Va år eller mer. I det helt övervägande antalet
fall uppgick remisstiderna inom denna grupp till Va—1 år.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1908

På grundval av stickprovsundersökningen och de allmänna iakttagelserna
torde i betraktande av den stora mängd ärenden som förekommer inom
departementen • det totala antalet fall där tiden för remissvar avsevärt
överstigit den förut angivna genomsnittstiden å omkring 1 Va månad vara
alltför stort för att en närmare beräkning härav skulle vara möjlig genomföra.
Även om endast remisstider å Va år eller mer beaktas, synes antalet
sådana fall per år snarare över- än understiga tusentalet.

b ör att med praktiska fall något belysa spörsmålet om remisstidernas längd
har en närmare genomgång skett av ett antal ärenden där tiden för remisssvar
uppgått till 1 år eller mer och sålunda varit exceptionellt lång. Vid
redovisningen härav har endast medtagits sådana fall där förelupna dröjsmål,
såvitt av handlingarna framgår, ej i och för sig synts betingade av
ärendenas svårighetsgrad eller beskaffenhet i övrigt. Av utrymmesskäl har
endast kortfattade uppgifter rörande de olika ärendena ansetts kunna ifrågakomma.

Av de 25 fall som redovisats har tiden för avgivande av det begärda remisssvaret
•— som i regel ej omfattat mer än knappt V* sida —- uppgått i 9 fall
till 1—1 Va år, i 9 fall till 1 V2—2 år och i 7 fall till mellan 2 och 3 år.
Besvären eller ansökningarna har i 7 av fallen funnits böra helt eller delvis
bifallas.

Redovisningen lämnas i följande tablå.

Tablå

över tider som åtgått för remissvar i vissa ärenden

Tid för re Dep.

Ärende Remissbehandling missvar (ca) Beslut

1. Ju

2. Ju

Besvär av postil- Rem. 24/5-65 KB efter 10/8-67:

jon över KB:s be- vederbörandes hörande (ej bifall till

slut 2/4-65 ang. tid); åter 27/10-65 (m. yttr. besvären

återkallelse av till- av polismynd. och länsläk.) (nr 14)

stånd att inneha Rem. 28/10-65 medstyr. 1 år 9 mån.

jaktvapen (åter- (ej tid); styr. begärde
kallelse beslutad 22/11-65 intyg av psykiaav
polismynd. 7/8 ter; klag. undersökt å psyk.
-64); besv. ink. 15/4 klinik 25/4-66; uppsatt å
-65 (kompl. 20/5-65) väntelista för närmare undersökn.
, som ägde rum 6
dagar i mars -67; intyg ink.
t. styr. 26/5-67; åter t. dep.
20/7-67 (V2 sid.)

Besvär av bilreparatör
över KB:s
beslut 27/8-65 att
förordna annan
person som verkstadsförman
i polisdistrikt;
besv.
ink. 13/9-65

Rem. KB (remissbeslut
saknas i akten); åter 23/11
-65

Rem. (i nov. eller dec. -65)
rikspolisstyr.; åter 1/8-67
(2 sid.)

1 år 8 mån.

10/11-67:
bifall till
besvären
(nr 39 a)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Tid för re Dep.

Ärende Remissbehandling missvar (ca) Beslut

3. S Besvär av enskild
över KB:s beslut
12/11-63 ang. fastställelse
av ordningsföreskrifter

för vatten- och avloppsanläggningar;

besv. ink. 7/1-65

4. K Besvär av vägsam fällighet

över KB:s
beslut 16/7-64 att
avslå ans. om förändring
av enskild
väg till allmän;
besv. ink. 12/8-64

5. K Besvär av kom mun

över VoV:s
beslut 8/7-65 om
indragning av vissa
delar av allm.
väg; besv. ink.
18/8-65

6. K Ansökan av VoV

om tillstånd till
expropriation av
mark för vägändamål;
ans. ink.
27/8-65

7. K Besvär av kommun
över KB:s
beslut 9/11-63 ang.
fördelning av kostnader
för upprättande
av byggnadsplan;
besv.
ink. 18/1-64

Rem. 9/1-65 KB efter
vdbes hörande (ej tid);
vissa av KB infordrade
yttr. ink. sist 12/3-65;
sedan klag. avlidit förklarade
sig dödsboet i påmin.
12/4-66 vidhålla besvären
Åter t. dep. 26/5-66 med
yttr. av KB (7 rader)

Utlåt, av RegR 8/12-66

Rem. 14/8-64 KB efter
vdbes hörande (ej tid);
åter 3/8-66 + yttr. av vägnämnd
o. uppg. om trafikräkn.
i juni o. juli -66
(3 rader)

Rem. 22/8-66 VoV (ej tid);
åter 12/12-66

Rem. 19/8-65 VoV efter
vdbes hörande (ej tid); efter
underrem. 26/8-65 t.

KB yttr. av vägförv. 21/10
-66 (Y2 sid.) o. av KB 1/11
-66 (blankt avstyrk.); åter
12/12-66 (y2sid.)

Rem. 13/10-65 KB (ej tid);
efter kungör.- och delgivningsförfarande
(avslutat
i mars -66) underrem.
7/4-66 t. överlantmätaren
som avgav yttr. 9/11-66
(10 rader); åter fr. KB
17/11-66 (blankt tillstyrk.)

Rem. 21/1-64 KB för utlåt.
senast 2113-64 efter
vdbes hörande;
åter 12/3-64

Rem. 14/3-64 byggn.styr.
(ej tid); åter 12/12-66
(1 sid.)

1 år 5 mån. 13/1-67:

besvären
deserta
(nr 13)

2 år 13/1-67:

utan bifall
(nr 4)

13/1-67:
utan bifall
(nr 6)

1 år 2 mån.

1 år 1 mån. 13/1-67:

bifall
(nr 10)

(7 mån.)

13/1-67:
utan bifall
(nr 27)

2 år 9 mån.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

8. K

9. K

10. K

11. IC

Ärende

Tid för re Remissbehandling

missvar (ca) Beslut

Besvär av fastighetsägare
över
KB:s beslut
10/10-62 om avstyckningsförbud

samt beslut 18/1
-63 om vägrad
dispens från
förbudet;
besv.ink. 6/2-63

Ansökan av enskild
om tillstånd
att bibehålla en
bostadsbarack som
uppförts utan
byggnadslov; ans.
ink. 17/12-64

Besvär av enskild
över KB:s beslut
4/9-64 ang.
byggnadsplan;
besv. ink. 25/9-64

Besvär av enskild
över KB:s beslut
20/2-65 ang.
byggnadsplan;
besv. ink. 10/3-65

Rem. 11/2-63 KB för utlåt.
senast 1114-63 efter
vdbes hörande
Yttr. avgavs av byggn.nd
6/3-63 och länsark. 10/4
-63 samt påmin. av klag.
13/4-64

Som svar på förfrågan fr.
dep. 11/3-65 när rem.yttr.
kunde förväntas uppgav
KB att visst sam.träde
skulle i samförstånd med
klag. hållas 13/4-65
1 skriv. t. KB 10/5-65 anhöll
klag. om omprövning
av besluten skyndsammast
möjligt

Som svar på förfrågan fr.
dep. 1/2-66 uppgavs bl. a.
att ovannämnda sam.träde
hållits och att ärendet ånyo
remitterats t. länsark.
Länsark. avgav yttr. 13/4
-66 (avstyrkte besvären i
avb. på pågående utredning
om revidering av byggnadsplan
m. m.)

Åter 21/4-66 fr. KB (avstyrkte
på samma skäl som
länsark.)

Rem. 21/12-64 KB (ej tid);
underremisser t. länsark.,
länsläk., byggn.nd o. hälsov.
nd

Åter 28/12-66 med förmälan
att sök. dåmera avlidit
o. baracken försålts

Rem. 30/9-64 KB för utlåt.
senast 30\ll-64 efter
vdbes hörande; åter 8/4-65
Rem. 20/4-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 18/10-66 (1 sid.

Rem. 16/3-65 KB för utlåt.
senast 17/5-65 efter
vdbes hörande; åter 19/5
-65

Rem. 25/5-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 27/12-66 (5
rader)

3 år 2 mån. 20/1-67:

besvären
deserta
betr. beslutet

10/10-63;
i övrigt ej
ändring
(nr 13)

2/år 20/1-67:

påkallar
ej åtgärd
(nr 17)

20/1-67:

KB:s

beslut

upphävt

1 år 6 mån. (nr 24)

27/1-67:
utan bifall
(nr 29)

1 år 7 mån.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

12. K

13. K

14. K

15. K

16. K

Ärende Remissbehandling

Besvär av enskild
över KB:s beslut
25/9-64 ang. byggnadsplan;
besv.
ink. 19/10-64

Besvär av enskilda
över KB:s beslut
30/9-63 ang. fördelning
av kostnader
för upprättande
av byggnadsplan;
besv.
ink. 28/10-63

Besvär av tre enskilda
över KB:s
beslut 2/11-64 ang.
byggnadsplan;
besv. ink. 17/11,
19/11 och 21/11-64

Besvär av villaägareförening

över KB:s beslut
20/4-65 att ej
fastställa av
stadsfullmäktige
antaget förslag till
ändring och utvidgn.
av stadsplan;
besv. ink.
10/5-65

Besvär av enskilda
över KB:s beslut
17/11-64 ang.
byggnadsplan;
besv. ink. 7/12-64

Rem. 23/10-64 KB för utlåt.
senast 23/12-64 efter
vdbes hörande; åter 17/5
-65

Rem. 20/5-65 byggn.styr.
(ej tid); åter 20/1-67 (%
sid.)

Rem. 30/10-63 KB för utlåt.
senast 2/1-64 efter
vdbes hörande; åter 11/3
-64

Rem. 12/3-64 byggn.styr.
(ej tid); åter 12/12-66
(1 sid.)

Rem. KB för utlåt, senast
20/1, 23/1 resp. 30/1-63
efter vdbes hörande; åter
10/2-65

Rem. 15/2-65 byggn.styr.
(ej tid); åter 23/1-67
(3 rader)

Rem. 13/5-65 KB för utlåt.
senast 24/6-65; åter
27/7-65

Rem. 3/8-65 byggn.styr.
(ej tid); åter 13/1-67 (%
sid.)

Rem. 14/12-64 KB för utlåt.
senast 14/2-65 efter
vdbes hörande; åter 24/2
-65

Rem. 4/3-65 byggn.styr.
(ej tid); åter 2/3-67 (%
sid.)

Tid för re missvar

(ca) Beslut

27/1-67:
bifall
till besvären
(nr 32)

1 år 8 mån.

27/1-67:
utan bifall
(nr 43)

2 år 9 mån.

3/3-67:
utan bifall
(nr 22)

2 år

10/3-67:
bifall till
besvären

1 år 5 mån. (nr 32)

26/4-67:
utan bifall
(nr 25)

2 år

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep. Ärende

Tid för re Remissbehandling

missvar (ca) Beslut

17. Fi

18. U

19. U

20. U

21. U

Ansökan av en-	Rem. domkap.; åter 10/6		21/4-67:
skild att utfå av	65 (med besked att PÄ		ej vidare
pastorsämbete	anmodats utfärda ålders-		åtgärd
vägrade åldersbe-tyg för sök:s barn; ans. ink. 1/4-65	betyg -f förslag om utarb. av formulär till visst slags prästbevis) Rem. 21/6-65 centrala folkbokförings- och upp-bördsnämnden (ej tid); åter 2/3-67 (5 rader)	1 år 8 mån.	(nr 26)
Besvär av lärare	Rem. 30/11-65 länsskol-		27/1-67:
över länsskol-	nämnden (ej tid); åter		utan bifall
nämnds beslut	31/12-65		(nr 58)
5/11-65 ang. behö-righet att söka viss tjänst; besv. ink. 29/11-65	Rem. 3/1-66 skolöverstyr. (ej tid); åter 19/12-66 (R, sid.)	1 år
Ansökan att vid	Rem. 6/7-64 överstyr, för	2 år 7 mån.	10/3-67:
förordnande å lek-	yrkesutbildn. (ej tid); ut-		utan bifall
torst jänst bli in-placerad i viss lönegrad; ans. ink. 3/7-64	låt. å akten dagtecknat 17/7-64 (blank avstyrkan); ink. t. dep. först 16/2-67		(nr 59)
Besvär av kom-	Rem. 9/11-64 skolöverstyr.	2 år	31/3-67:
mun över beslut	m. anmodan att lämna		utan avs.
20/8-64 av över-	köpingen tillfälle avge för-		betr. stats-
styr. för yrkesut-	klaring (ej tid); ärendet		bidrags-
bildn. att bevilja	överl. t. köpingen 17/11	(1 år	beslutet; i
viss köping stats-	-64; åter t. skolöverstyr.	11 mån.)	övrigt ej
bidrag till yrkes-	19/10-66		ändr.
skola m. m.; besv. ink. 28/9-64	Åter t. dep. 8/11-66 (1 sid.)		(nr 33)
Besvär av lärare	Rem. länsskolnämnden;		1/9-67:
över länsskol-	åter 4/3-66		ej vidare
nämnds beslut	Rem. 7/3-66 skolöverstyr.	1 år	yttrande,
14/12-65 att — sedan skolstyrelse vägrat läraren tjänstledighet i okt. och nov. -65 •—• ej göra ändring i skolstyrelsens beslut; besv.ink. 12/1-66	(ej tid); åter 9/3-67 (1 sid)		enär de avsedda tidsperio-derna gått till ända (nr 50)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Tid för re Dep.

Ärende Remissbehandling missvar (ca) Beslut

22. U Ansökan av stads fullmäktige

om
fastställelse av
ändring av bestämmelser
rör.
användningen av
vissa donationsfonders
avkastning
m. m.; ans.
ink. 2/12-61 m.
yttr. av KB

23. Jo Besvär av enskild

över KB:s beslut
16/9-65 att vägra
dispens från nybyggnadsförbud;

besv.ink. 20/10-65

24. Jo Besvär av enskild
över KB:s beslut
17/6-64 att vägra
dispens från nybyggnadsförbud;

besv.ink. 13/7-64

25. C Ansökan av pensionerad
städerska
att få tillgodoräkna
viss tids tjänstgöring
som tjänsteår;
ans. ink.
12/8-64

Rem. 5/12-61 länsskolnämnden;
åter 16/1-62
(5 rader)

Rem. 17/1-62 skolöverstyr.
(ej tid); åter 18/1-65
(!/2 sid.)

Rem. 19/1-65 länsskolnämnden;
åter 27/2-65
(3 rader)

Rem. JK; åter 12/7-65

(lAsid-)

Rem. 25/10-65 KB för utlåt.
senast 25/12-65 efter
vdbes hörande; yttr. av
byggn.nd 12/11-65 och av
länsark. 10/10-66; åter fr.
KB 1/11-66 (4 rader)

Rem. 2/11-66 byggn.styr.;
åter 16/3-67. Påmin. fr.
klag. ink. 6/4-67

Rem. 14/7-64 KB för utlåt.
senast 14/9-61 efter
vdbes hörande; åter 2/9
-64

Rem. 4/9-64 byggn.styr.
(ej tid); åter 15/11-66
(Vi sid.)

Rem. 23/1-67 statens
naturvårdsnämnd; åter
30/5-67

Rem. 24/8-64 statens personalpensionsverk
(ej tid);
åter 17/12-65 (5 rader)

17/3-67:
fastställelse
med 3

år delad i

visst avs.;
i övrigt
utan bifall
(nr 62)

1 år 14/4-67:

ej ändr.
(nr 25)

(11 mån.)

13/7-67:
ej ändr.
(nr 27)

2 år 2 mån.

1 år 4 mån. 21/4-67:

ej åtgärd
(nr 30)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga i

Remissbehandling av brådskande ärenden

Vissa bestämmelser m. m.

I vissa fall kan sakfrågan i ärende som anhängiggörs genom ansökan
eller besvär vara på sådant sätt tidsbunden att särskilt skyndsam handläggning
är påkallad. Ärendet kan t. ex. avse begäran om anstånd med viss
tvångsmässig tjänstgöring under fastställd tid eller om tillstånd eller annat
medgivande som avser viss bestämd tidsperiod. I andra fall kan fråga vara
om upphävande av förpliktande beslut som omedelbart trätt i kraft. En
prövning av sådana ärenden först efter utgången av ifrågavarande perioder
eller eljest efter lång tid blir som regel utan värde ur partens synpunkt
och kan, om hans talan är välgrundad, medföra rättsförlust för honom. I
vissa fall kan part genom att anföra besvär uppskjuta verkställighet av för
honom negativt beslut som är på visst sätt tidsbundet; en prövning först i
efterhand av sådana besvär kan leda till förfång för andra enskilda eller för
allmänna intressen.

I lagstiftningen saknas i allmänhet föreskrifter om särskilda tidsfrister
som skall iakttas för avgörande av förvaltningsärenden som av ovan antydda
eller andra skäl kräver snabb prövning. I den mån ärendets brådskande beskaffenhet
ÖAer huvud taget ansetts böra särskilt markeras i författningstexten
har detta plägat ske genom användande av allmänt formulerade tidsbestämningar,
såsom t. ex. att åtgärd skall vidtas skyndsamt. Som ett exempel
härpå kan nämnas föreskriften i 3 § tredje stycket lagen den 20 mars
1964 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Enligt denna
föreskrift åligger det barnavårdsnämnd att beträffande fråga om åtalseftergift
avge av åklagaren begärt yttrande skyndsamt. Rörande innebörden av
föreskriften framhöll departementschefen i propositionen till lagen att det
inte ansetts praktiskt görligt att i lagtexten precisera den tid inom vilken sådant
yttrande bör avges. Departementschefen erinrade att riksåklagarämbetet
och socialstyrelsen förordat en remisstid av 14 dagar samt framhöll att
det var uppenbart att denna tid inte utan tvingande skäl borde överskridas.

Rörande Aukten av skyndsamma yttranden i ärenden av sist angivet slag
bar JO uttalat bl. a. att barnavårdsnämndens utredningar i sådana fall
måste ges förtur framför andra mindre brådskande göromål och att extra
sammanträden med nämnden för ärendenas behandling kunde bli erforderliga
(JO 1966: 592).

Vidare må här återges ett annat uttalande av JO, avseende handläggningen
inom finansdepartementet av ett brådskande dispensärende. Ansökan gällde
dispens från viss föreskrift som innebar att till riket infört motorfordon
inte fick avyttras förrän tidigast efter 6 månader, om ägaren skulle kunna
återfå vid införseln deponerat tullbelopp. Ärendet inkom i utrett skick lill
departementet när något mer än 2 månader återstod innan tiden var till ända.
Föredragning av ärendet kom emellertid inte att äga rum för vederbörande
expeditionschef förrän samma dag som fristen utlöpte; ansökningen hade

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 29

då återkallats med hänsyn till att beslut inte erhållits i tjänlig tid. JO framhöll,
i anledning av anförda klagomål, att det låg i sakens natur att ärendet
bort avgöras så skyndsamt som möjligt sedan det inkommit till departementet
och att det varit i sådant skick att det kunnat omedelbart avgöras.
Något godtagbart skäl för underlåtenheten att skyndsamt och före den ifrågavarande
fristens utgång företa ärendet till avgörande hade inte anförts.
Med hänsyn till omständigheterna lät JO bero vid vad i saken förekommit
(JO 1962: 262 j.

Iakttagelser vid granskningen

Vid den nu verkställda granskningen har iakttagits ett antal ärenden av
här avsedd natur. Vid remissbehandlingen av dessa har i flertalet fall, såsom
eljest plägar ske, någon viss tid för remissvar ej utsatts och ej heller
har ärendenas brådskande beskaffenhet på annat sätt markerats. Endast
i några av remissbesluten har angetts att svar förväntades »skyndsamt»
eller inom viss tid; i ärenden där så skett har emellertid någon tidsbestämning
ej angetts vid senare remisser.

i''åtskilliga fall av detta slag har, då ärendet inkommit till departementet,
en ganska kort tid stått till förfogande för remissbehandling och
prövning. Med hänsyn till de tider som åtgått för remissvaren har den tilllämpade
ordningen — även om svar i och för sig ej dröjt särskilt länge —
ej sällan lett till att ärendena inte kunnat upptas till avgörande förrän
efter den aktuella tidens utgång eller eljest för sent.

Ett urval sådana fall av olika typer, omfattande 15 ärenden, redovisas i
nedanstående tablå. Ärendena avser bl. a. besvär över vägrat anstånd med
fullgörande av tjänsteplikt, därvid prövningen — som i några fall inneburit
att anstånd bort beviljas — på grund av den skedda remissbehandlingen
,j kunnat äga rum förrän efter tjänstgöringens början, i något fall efter
dess slut. I andra fall har av samma anledning besvär över olika slags tidsbegränsade,
omedelbart verkande förbud som innefattat inskränkningar i
enskildas förfoganderätt prövats först efter — stundom långt efter — giltighetstidens
utgång. Vidare innehåller redovisningen fall, där remissbehandlingen
medfört att besvär över vägrad tjänstledighet och över meddelat
tjänsteförordnande ej kunnat prövas i tid; i sistnämnda fall (exempel
8) synes den försenade handläggningen ha lett till att den som rätteligen
bort erhålla förordnandet gått detsamma förlustig.

Tablå

över remissbehandlingen av vissa brådskande ärenden

Dep, Ärende Remissbehandling Beslut 1

1. Fö Besvär av civilförsvars- Rem. 10/2-67 KB (ej 10/3-67: ej ändr.

pliktig över KB:s be- tid); åter m. yttr. av (nr 2)

slut 6/2-67 att vägra KB o. civilförsv.styr.
anstånd med deltagan- 3/3-67 (j4 sid.)
de i utbildningskurs
6/3—10/3-67: besv.ink.

10/2-67

.30

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

2. Fö

3. Fö

4. K

5. K

6. Fi

7. U

Ärende

Remissbehandling

Besvär av civilförsvarspliktig
över KB:s beslut
6/3-67 att vägra
anstånd med deltagande
i utbildningskurs
514-2914-67; besv.
ink. 16/3-67

Besvär av civilförsvarspliktig
över KB:s bebeslut
23/3-67 att vägra
anstånd med deltagande
i utbildningskurs
1714-21/4-67; besv.
ink. 3/4-67

Besvär av enskilda
över KB:s beslut 15/4
-65 om nybyggnadsförbud
längst intill 1/1
-66; besv. ink. 14/5-65

Besvär av enskild över
KB:s beslut 15/2-64
om nybyggnadsförbud
längst ett år (15/2-65);
besv.ink. 17/3-64

Besvär av affärsinnehavare
över KB:s beslut
2/6-65 att återkalla
för klag. utfärdat
tillstånd att utminutera
öl (återkallelsebeslutet
skulle omedelbart
lända till efterrättelse);
besv. ink. 24/6-65

Besvär av skolstyrelse
över länsskolnämnds
beslut 23/5-66 ang.
fastställelse av elevområden
för läsåret
1966/67; besv. ink.
27/6-66 t. länsskolnämnden
och t. dep. 9/9-66
med yttr. av nämnden

Rem. 20/3-67 KB (ej
tid); åter 3/4-67 (%
sid.)

Rem. 3/4-67 KB för
utlåt, »skyndsammast»;
åter 14/4-67 (i/2 sid.)
Rem. 14/4-67 civilförsv.
styr. (ej tid); åter
24/4-67 (4 rader)

Rem. 20/5-65 KB för
utlåt, senast 20/7-65
efter vdbes hörande;
åter 23/8-65 (2 rader)
Rem. 25/8-65 byggn.-styr. (ej tid); åter 31/5
-66 (3 rader)

Rem. 18/3-64 KB för
utlåt, senast 19/5-64;
åter 20/5-64 (5 rader)
Rem. 22/5-64 byggn.-styr. (ej tid); åter 15/3
-65 (6 rader)

Rem. 28/6-65 ICB (ej
tid); åter 11/10-65 (%
sid.)

Rem. kontrollstyr.

(rem. beslut saknas i
akten); åter 8/3-66
(1 sid.)

Rem. 12/9-66 skolöverstyr.
(ej tid); åter 2/5
-67 (1 sid.)

Beslut

7/4-67: ej ändr.
(nr 44)

12/5-67: ej ändr.
(nr 64)

27/1-67: utan bifall
(nr 45)

24/2-67: utan åtgärd
(nr 7)

20/7-67: utan åtgärd
(nr 13)

1/6-67: ej vidare yttrande
med hänsyn till
vad skolöverstyr. anfört,
och till att överklagade
beslutet avsåg redovisningsåret
1966/67
(nr 51)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

8. U

9. U

10. U

11. Jo

Ärende

Remissbehandling

Besvär av E. över
skolöverstyrelsens beslut
7/2-67 att — under
förutsättning att
beslutet vann laga
kraft — meddela T.
vikari atslöneförordnande
å tjänst som
rektor under tiden
1713-3016-67 (tjänsten
uppehölls av E.
som alltså kunde fortsätta
vikariatet i avbidan
på besvärens
prövning); besv. ink.
15/3-67

Besvär av skolkantor
över länsskolnämnds
beslut 7/2-67 att vägra
ledighet från viss
tjänstgöring under vårterminen
-67; besv. ink.
14/2-67

Besvär av lärare över
länsskolnämnds beslut
21/10-66 ang. fastställelse
av undervisningsskyldigheten
för yrkesvalslärare
läsåret 1966/
67; besv. ink. 6/12-66

Besvär av enskilda
över dels KB:s beslut
2/7-65 om förordnande
att vissa områden
skulle t. v. till 1/1-66
vara strandskyddsområden,
dels KB:s beslut
31/12-65 om slutligt
förordnande betr.
samma områden; besv.
ink. 13/8-65 resp. 24/1
-66

Rem. skolöverstyr.
(remissbeslut saknas i
akten); efter underremiss
t. länsskolnämnden
återkom ärendet
t. skolöverstyr. 22/5-67
med yttr. av skolstyr.
och nämnden
Åter t. dep. 11/7-67 (Y2
sid.). Påmin. fr. klag.
ink. 24/7-67

Rem. 15/2-67 länsskolnämnden
(remissbeslut
saknas i akten); åter
23/2-67 (i/2 sid.)

Rem. 24/2-67 skolöverstyrelsen;
åter 19/6-67
(i/2 sid.)

Rem. länsskolnämnden;
åter 15/12-66 (2 sid.)
Rem. 16/12-66 skolöverstyr;
åter 17/7-67
(8 rader)

Rem. KB (remissbeslut
saknas i akten); åter
9/9-66 m. yttr. av överlantmät.
, länsark. och
byggn.nämnden
(2 rader)

Rem. 16/9-66 statens
naturvårdsnämnd;
åter 29/11-66 (5 rader)

Beslut

26/7-67: »Kungl. Maj:t,
som icke finner att E.
bort ifrågakomma före
T. vid tillsättningen av
långtidsvikariatet, finner
med hänsyn till att
tiden för vikariatet utgått
besvären icke föranleda
något Kungl.
Maj:ts vidare yttrande.»
(nr 68)

14/9-67: med förklaring
att ledighet ej bort beviljas
lämnade Kungl.
Maj:t, med hänsyn till
att den avsedda tiden
gått till ända, besvären
utan vidare yttrande
(nr 60)

27/10-67: ej vidare yttr.
enär överklagade beslutet
avsett endast
läsåret 1966/67
(nr 37)

24/2-67: betr. beslutet
2/7-65 ej vidare yttr.,
enär giltighetstiden gått
till ända; betr. beslutet
31/12-65 ej ändr.

(nr 28)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

12. Jo

13. In

14. In

15. In

Ärende

Remissbehandling

Besvär av enskilda
över KB:s beslut 7/9
-66 att — utöver tidigare
meddelat förordnande
om strandskyddsområde
— vissa
angivna arbeten ej fick
utföras inom området
t. v., längst till 28/2-67;
besv. ink. 29/9 och
4/10-66

Besvär av vapenfri
tjänstepliktig över
arbetsmarkn.styr:s beslut
27/6-67 att vägra
anstånd med vapenfri
tjänstgöring med början
31/7-67; besv. ink.
10/7-67

Besvär av vapenfri
tjänstepliktig i ärende
som sägs under punkt
13, avs. tjänstgöring
med början 14/8-67;
besv. ink. 8/8-67

Besvär av vapenfri
tjänstepliktig i ärende
som sägs under punkt
13, avs. tjänstgöring
med början 21/8-67;
besv. ink. 15/8-67

Rem. 4/10 och 7/10-66
KB efter vdbes hörande
(ej tid); åter m.
yttr. av kom.nämnden
21/12-66 (1 y2 sid.)
Rem. 22/12-66 statens
naturvårdsnämnd (ej
tid); åter 22/5-67 (4
rader). Påmin. ink. fr.
klag. 16/6-67

Rem. 10/7-67 arbetsmarkn.
styr. (ej tid);
åter 27/7-67 m. yttr. fr.
försvarsstaben
(V2 sid.)

Rem. 9/8-67 arbetsmarkn.
styr. för utlåt,
»skyndsamt»; åter
16/8-67 (i/2 sid. —
besv. tillstyrkta)

Rem. 16/8-67 arbetsmarkn.
styr. (ej tid);
åter 22/8-67 (y2 sid.

— besv. tillstyrkta)

Beslut

6/7-67: med förklaring
att KB haft fog för förordnandet
lämnade
Kungl. Maj:t, enär tiden
för detsamma utgått,
besvären utan
avseende
(nr 17)

3/8-67: ej ändr.
(nr 6)

18/8-67: bifall till besvären
(anstånd medgivet) (nr

25/8-67: bifall till besvären
(anstånd med
givet)

(nr 2)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 5

Behovet av att genom remiss inhämta yttranden från andra myndigheter

Vissa bestämmelser m. m.

I förvaltningsärenden ankommer i princip på den beslutande myndigheten
att förebringa erforderlig utredning. I ärenden som anhängiggörs av
part bar utredningen till syfte att fastställa om faktiska och rättsliga förutsättningar
föreligger för bifall till partens talan. I flertalet fall erhålls
denna idredning genom att myndigheten inhämtar skriftliga yttranden.
Grunden för att av annan myndighet begära yttrande utgörs av stadgandet
i § 47 RF, enligt vilket myndigheterna och ämbetsmännen skall »räcka
varandra handen» till fullgörande av allt vad rikets tjänst fordrar.

Genom remisser till olika myndigheter kan alltså inhämtas för ärendets
prövning nödiga upplysningar om faktiska förhållanden liksom uttalanden
i rättsliga spörsmål eller eljest i frågor som kräver speciell sakkunskap. I
vilka fall eller i vilken utsträckning myndigheter sålunda skall höras är i
allmänhet inte närmare reglerat i lagstiftningen. T en del specialförfattningar
finns föreskrifter om att vissa särskilt angivna myndigheter alltid
skall höras vid utredningsförfarandet i första instans. Vidare plägar i besvärsärenden
yttranden inhämtas från den myndighet som meddelat det
överklagade beslutet, en praxis som går tillbaka till 1600-talet då besvär
formellt innebar klagomål mot den som fattat beslutet och som därför
borde få förklara sig.

Vissa allmänna föreskrifter om remissförfarandet hos de statliga förvaltningsmyndigheterna
har meddelats i Kungl. Maj :ts cirkulär den 5 juni
1931 angående remissers verkställande och besvarande. Rörande tillkomsten
av detta cirkulär må här anföras följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 12 mars 1931 föreslog statens organisationsnämnd
att vissa åtgärder skulle vidtas för att begränsa remissväsendet
och därmed åstadkomma såväl lättnad i arbetsbördan för statsförvaltningen
som skyndsammare behandling av förvaltningsärendena. Enligt organisationsnämnden
borde som allmän regel gälla, att remiss inte ägde rum i
andra fall än där så var för ärendets sakliga utredning nödigt eller lämpligt.
I förslaget erinrades vidare att remisser, enligt vilka utlåtande skulle
avges »efter vederbörandes hörande», ofta medförde igångsättande av ett
vidlyftigt och omständligt förfarande och att sådana remisser såvitt möjligt
borde undvikas; i stället borde i förekommande fall i remissbeslutet
anges vilken eller vilka som skulle höras. Ytterligare framhölls, bl. a., att
remissvaren borde ges kortast möjliga avfattning och att sålunda varje
upprepning av omständigheter varom handlingarna i ärendet innehöll upplysning
borde så vitt möjligt undvikas.

På grundval av förslaget utfärdade Kungl. Maj:t ovannämnda cirkulär.
1 cirkuläret anbefallde Kungl. Maj :t vederbörande förvaltningsmyndigheter
och befattningshavare att, innan beslut fattades om inhämtande genom
remiss av yttrande från myndighet eller annan, noga pröva behovet
av sådan åtgärd, därvid de av organisationsnämnden anförda synpunkterna
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

borde tjäna till vägledning. Särskilt borde enligt cirkuläret iakttas, bl. a.,
dels alt yttrande inte infordrades i vidare omfattning eller från andra än
som befanns för ärendets utredning nödigt, dels att, om yttrande ansågs erforderligt
endast i visst avseende, detta uttryckligen angavs i remissbeslut
et, dels ock att, om yttrande ansågs böra avges efter hörande av underlydande
myndighet eller annan, remissbeslutet innehöll uttrycklig uppgift
om vem eller vilka som skulle höras. Vidare framhölls i cirkuläret bl. a.
att yttrande inte i något fall fick avfattas vidlyftigare än omständigheterna
påkallade, därvid särskilt skulle iakttas att innehållet i remisshandlingarna
inte återgavs i vidare mån än som var oundgängligen nödigt.

Rörande remissförfarandet har besvärssakkunniga i sitt betänkande föreslagit
en allmänt formulerad föreskrift, enligt vilken myndighet äger att
av annan myndighet eller av särskild tjänsteman begära upplysningar eller
yttrande som myndigheten har att närmare ange. I motiven till föreskriften
anför de sakkunniga att en begäran om yttrande principiellt skall bygga
på ett bedömande av vad som i varje särskilt läge behöver utredas. Enligt
de sakkunniga bör elL rent mekaniskt inhämtande av yttranden, såsom belönats
i 1931 års cirkulär, i görligaste mån undvikas. Vidare framhålls att
det ofta kan vara naturligt att begära upplysning allenast rörande särskilt
utpekade omständigheter eller utlåtande från särskilt angivna synpunkter

o. s. v. Genom anvisningar om vilka upplysningar som (len remitterande
förväntar sig kan, understryker de sakkunniga, onödigt arbete undvikas
och uppmärksamheten tillika mera bestämt inriktas på det som är av verklig
betydelse för sakens bedömning (SOU 1964: 27, s. 345).

Frågan om behovet av att inhämta remissyttranden och vikten av att
undvika tidsödande och arbetskrävande remissförfaranden har vid ett flertal
tillfällen varit föremål för uppmärksamhet från JO:s sida. Som exempel
härpå kan nämnas ett hos en länsstyrelse handlagt ärende rörande ansökan
om tillstånd att uppföra nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse.
I ärendet hade länsstyrelsen inhämtat yttranden av distriktsingenjören
för vatten och avlopp, länsarkitekten och överlantmätaren, vilka samtliga
avstyrkt bifall. Sedan klaganden härefter i avgivna påminnelser förklarat
sig vidhålla sin ansökan utan att därvid åberopa nya omständigheter,
inhämtades ånyo yttranden från de tre redan hörda myndigheterna.
JO framhöll att dessa tre senare remisser varit obehövliga, eftersom något
nytt inte framkommit i saken, samt erinrade länsstyrelsen om vikten av
alt noga pröva remissbehovet på sätt föreskrevs i 1931 års cirkulär (1961:
375).

I ett annat ärende, som avsåg ansökan om dispens från byggnadsförbud,
hade länsstyrelsen inhämtat yttranden från byggnadsnämnden, distriktsingenjören
och länsarkitekten. Därefter hade remiss skett till länsarbetsnämnden,
som uttalat sig om förutsättningarna för beviljande av statligt
lån till det avsedda byggnadsföretaget. JO framhöll att den sista remissen
varit obehövlig, eftersom det för dispensprövningen saknade betydelse om
statligt lån kunde beviljas eller ej. Dispens kunde med andra ord inte lagligen
vägras endast därför att sådant lån ej kunde erhållas. Med anledningav
en invändning att det var av värde för länsarbetsnämnden att i ett tidigt
skede bli informerad om planfrågornas utveckling underströk JO att remissförfarande
självfallet var en oegentlig form för att tillgodose ett sådant
intresse; en kopia av handlingarna kunde i stället översändas till nämnden.
JO framhöll i detta ärende att klagomål från många håll i landet och vid
upprepade tillfällen framförts över att handläggningen av lantmäteriför -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

rättningar samt plan- och andra byggnadsärenden alltför ofta tilläts dra ut
på tiden till förfång för dem som berördes av ärendena (JO 1966: 581).

Som ett ytterligare exempel må anföras följande. En utländsk medborgare
ingav till vederbörande länsstyrelse en till Kungl. Maj :t ställd ansökan
om tillstånd att förvärva ett inköpt tomtområde, å vilket han ämnade uppföra
en sommarstuga. Länsstyrelsen inhämtade yttranden från landsfiskalen,
kommunalnämnden, överlantmätaren, distriktslantmätaren, byggnadsnämnden
och länsarkitekten. Sedan sökanden därefter avgett påminnelser,
inhämtades nya yttranden av fem av de redan hörda myndigheterna och
därjämte av lantbruksnämnden. Efter nya påminnelser inhämtades ånyo
yttranden från fyra av myndigheterna. I ärendet hade sammanlagt 19 yttranden
inhämtats innan ärendet — efter mer än 2 år och 9 månader — insändes
till Kungl. Maj:t. JO fann att det för prövningen av frågan om sökanden
såsom utländsk medborgare borde medges rätt att här i riket förvärva
fast egendom varit tillfyllest om yttranden inhämtats från landsfiskalen
och lantbruksnämnden. Övriga remisser hade endast syftat till att utreda
om avstyckning och byggnadstillstånd skulle kunna medges och sålunda
inte varit ägnade att belysa den i ärendet aktuella tillståndsfrågan.
JO fann att länsstyrelsen inte iakttagit föreskriften i 1931 års cirkulär att
behovet av remiss skall noga prövas. Ehuru vad i saken förekommit framstod
som betänkligt lät emellertid JO, med hänsyn till omständigheterna,
bero vid gjorda erinringar (JO 1968: 323).

Iakttagelser vid granskningen

1 besvärsärenden beslutar Kungl. Maj:t som andra eller tredje (i vissa
fall som fjärde) instans. 1 dessa fall har alltså, då besvär inkommer till
Kungl. Maj :t, saken som regel redan prövats av åtskilliga myndigheter såsom
beslutsinstanser eller remissorgan.

Såvitt den verkställda granskningen ger vid handen innebär den praxis,
som inom departementen tillämpas i fråga om remissbehandlingen, att besvären
praktiskt taget alltid remitteras till den myndighet som meddelat
det överklagade beslutet. Detta förfarande har också, som förut framhållits,
mycket gammal hävd. I ett flertal departement synes man härvid ej sällan
— i vissa ärendegrupper regelmässigt — använda ett remissformulär, enlig!
vilket utlåtande infordras »efter vederbörandes hörande». Även denna
ordning synes falla tillbaka på gammal praxis. Vare sig nyssnämnda formulär
används eller ej synes myndigheterna i anledning av remiss från
Kungl. Maj :t i stor utsträckning höra samtliga eller flertalet av de underlydande
organ som redan tidigare i ena eller andra egenskapen yttrat sig
i saken. En sådan remiss medför alltså ofta, även om utlåtande endast
begärs av en viss myndighet, att yttranden avges av tre eller fyra — stundom
ännu fler — myndigheter.

Vid den remissbehandling som inom departementen sker av inkomna besvär
torde det som regel inte vara möjligt att, enbart på grundval av besvärsskriften,
ta ställning till frågan i vad mån yttranden sakligt sett erfordras
av viss eller vissa särskilda myndigheter. För sådan bedömning erfordras
jämväl tillgång till handlingarna i det ärende som avgjorts genom
det överklagade beslutet. Såvitt vid granskningen kunnat utrönas, infordras
emellertid inte handlingarna i saken innan remissbesluten fattas. Någon
reell prövning av remissbehovet synes följaktligen i allmänhet inte föregå —
och inte kunna föregå — remissbehandlingen enligt nuvarande praxis.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Vid granskningen har iakttagits att den remissbehandling, som enligt
tillämpad praxis sker, i ett stort antal fall inte medfört att ärendena tillförts
andra synpunkter än vad som kommit till uttryck i det av myndigheterna
redan handlagda ärendet. Särskilt påtagligt har detta varit när det
gällt yttranden som (med eller utan tillämpning av formuleringen »efter
vederbörandes hörande») infordrats från remissmyndigheten underordnade
organ. Besvären hos Kungl. Maj:t synes nämligen ofta inte innehålla något
nytt i fråga om vare sig sakuppgifter eller argumentering utan avser ren
överprövning av redan befintligt material. I dessa fall begränsar sig remissorganen,
förklarligt nog, till att hänvisa till vad som redan anförts från
deras sida eller upprepar endast tidigare framförda synpunkter. Systemet
med s. k. underremisser — ett system som torde ha sin grund i att Kungl.
Maj:ts remisser antas innebära, vare sig det utsägs eller ej, att redan hörda
myndigheter som regel ånyo skall höras — synes följaktligen leda till alt
många onödiga yttranden avges.

I de fall då Kungl. Maj :t är första och enda besvärsinstans synes, i varje
fall med nuvarande praxis i fråga om beslutsmotivering, fog ofta föreligga
för att remittera besvären till beslutsmyndigheten för yttrande.
Frågan om behovet av remissyttrande från beslutmyndigheten torde emellertid
te sig något annorlunda i de fall där Kungl. Maj:t fungerar som andra
eller tredje besvärsinstans. Såvitt framgått vid granskningen, är det nämligen
framför allt i sådana fall som besvären hos Kungl. Maj :t inte innehåller
något nytt i förhållande till vad klaganden redan anfört och åberopat
hos de underordnade myndigheterna. I dessa fall har ju besvärsprövning
redan skett och ärendet varit föremål för utredning och argumentering i
ett flertal instanser. Grunden för det överklagade beslutet synes också i allmänhet
med erforderlig tydlighet framgå av detta beslut och de i saken
prövade handlingarna. Behovet av att i dessa fall infordra särskilda remissyttranden
torde därför allmänt sett vara mindre framträdande. Enligt vad
vid granskningen iakttagits plägar inte heller de yttranden, som enligt nu
tillämpad rutin infordras från beslutsmyndigheten, innehålla annat än eu
helt allmän hänvisning till handlingarnas innehåll.

Vid granskningen har vidare iakttagits att en stundom vidlyftig remissbehandling
skett av ärenden, där besvären av processuella skäl inte kunnat
upptas till prövning och där skäl inte heller eljest synes ha förelegat för
att förebringa närmare utredning rörande de materiella förutsättningarna
för meddelade beslut.

Ytterligare liar vid granskningen framkommit att remissyttranden i en
del fall — i fråga om vissa myndigheter till synes regelmässigt — upptar
vidlyftiga referat av vad remisshandlingarna innehåller. Förfarandet
står uppenbarligen i strid mot vad härutinnan föreskrivits i 1931 års cirkulär.

Nu redovisade allmänna iakttagelser skall i det följande belysas med ett
antal exempel. Av utrymmesskäl har endast ett begränsat urval fall av olika
typer ansetts kunna redovisas.

Exempel på remisser och underremisser i vissa ärenden

l. Ärenden handlagda av Kungl. Maj.t som andra instans
1. (K) Besvärsärende ang. byggnadsdispens

Hos KB anhöll en person om tillstånd att utan hinder av rådande förbud
mot tätbebyggelse uppföra en fritidsbyggnad i en landskommun. Efter ytt -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 37

randen av byggnadsnämnden och länsarkitekten avslog IvB 23/9-65 ansökningen.

Häröver anfördes besvär hos Kungl. Maj :t, därvid klaganden anhöll att
senare få utveckla sin talan.

Remiss till KB som anmodades att från klaganden infordra kompletterande
besvärsskrift och att därpå, »efter vederbörandes hörande», avge utlåtande.

I en därefter till KB inkommen skrift åberopade klaganden som skäl för
dispensen, förutom att han ifrågasatte om uppförandet av byggnaden kunde
innebära tätbebyggelse, alt byggnaden erfordrades på grund av vissa ömmande
personliga förhållanden.

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden, som vidhöll tidigare ställningstagande under framhållande
att intet nytt framkommit;

b) länsarkitekten, som avstyrkte besvären under hänvisning till vad tidigare
anförts och till ett av KB i annat ärende avgivet utlåtande rörande de
allmänna principerna för dispensprövning inom vederbörande region.

KB avstyrkte bifall till besvären under hänvisning till sistnämnda utlåtande.

Därefter remiss till byggnadsstyrelsen som likaledes avstyrkte bifall.

Kungl. Maj :t 24/2-67 (nr 10): ej ändring.

Not: Besvären remitterades till KB med begäran om vederbörandes hörande
innan klaganden ännu angivit skälen för sin talan. Vad därefter anfördes
som skäl synes i varje fall inte ha påkallat remisser till byggnadsnämnden
och länsarkitekten, som båda tidigare yttrat sig.

2. (K) Besvärsärende ang. stadsplan

Sedan byggnadsnämnd antagit förslag till ändring av stadsplan, fastställde
KB förslaget 5/7-66 efter länsarkitektens hörande.

Över IvB:s beslut anförde en fastighetsägare besvär hos Kungl. Maj:t.
Som stöd för besvären, som avsåg att viss gatumark enligt planen skulle
överföras till tomtmark, åberopade klaganden vad han tidigare anfört i en
skrift till byggnadsnämnden.

Remiss till KB för utlåtande (utan formuleringen »efter vederbörandes
hörande»).

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden: »Det antecknades att klaganden E. O. ej anfört
nya skäl för sitt yrkande utan endast hänvisat till sin skrivelse i ärendet
till byggnadsnämnden den 12 mars 1966, samt att byggnadsnämnden den
14 mars 1966 bemött de av klaganden framförda synpunkterna genom hänvisning
till av stadsingenjören K. S. sistnämnda dag upprättad promemoria.
» Med åberopande härav avstyrkte nämnden bifall till besvären;

b) länsarkitekten: under hänvisning till vad han tidigare anfört avstyrkte
länsarkitekten besvären med tillägg allenast att den lilla gatstumpen inte
fyllde annan funktion än som tillfartsväg till klagandens fastighet och att
sådan väg kunde ordnas i samband med tomtindelning.

KB avstyrkte under åberopande av vad länsarkitekten anfört.

Därefter remiss till byggnadsstyrelsen som likaledes avstyrkte bifall.

Kungl. Maj :t 10/3-67 (nr 35): utan bifall.

Not: Ärendets beskaffenhet synes i varje fall inte ha påkallat de båda
underremisserna till byggnadsnämnden och länsarkitekten.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

3. (K) Besvärsärende ang. byggnadsplan

Sedan kommunalfullmäktige antagit förslag till ändring av byggnadsplan
för ett samhälle, fastställdes förslaget av KB 1/7-65. I ärendet både yttranden
avgetts av byggnadsnämnden, länsarkitekten och överlantmätaren.
Över KB:s beslut anförde en fastighetsägare besvär hos Kungl. Maj:t under
yrkande att planen ej skulle gälla för vederbörandes fastighet. Samma yrkande
hade framförts i fastställelseärendet hos KB och då behandlats av
de hörda myndigheterna.

Remiss till KB för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden, som förklarade sig vidhålla sitt tidigare ställningstagande; b

) övérlantmätaren, som hänvisade till tidigare yttrande, enär några nya
sakskäl inte anförts;

c) länsarkitekten, som likaledes hänvisade till sitt tidigare yttrande, enär
inget framkommit som föranledde ändrat ställningstagande.

KB avstyrkte bifall till besvären, enär klaganden inte anfört skäl som
borde föranleda ändrat ståndpunktstagande.

Därefter remiss till byggnadsstyrelsen som likaledes avstyrkte bifall.

Ivungl. Maj :t 17/3-67 (nr 21): utan bifall.

Not: I besvären anfördes samma yrkande som redan framförts i planärendet
hos KB och där prövats av myndigheterna. Att ånyo höra de tre
lokala fackmyndigheterna synes ej ha varit påkallat.

4. (Fi) Besvärsärende ang. årsutskänkning av rusdrycker

En pensionatsinneliavare anhöll i skrivelse till KB om tillstånd till årsutskänkning
av öl, vin och spritdrycker. Ansökningen överlämnades till
intendenten för utskänkningsärenden, varefter yttranden avgavs av polismyndigheten
(som tillstyrkte) och av nykterhetsnämnden, drätselkammaren
och stadsfullmäktige (som alla avstyrkte bifall för andra drycker än
öl). Ansökningen överlämnades därefter av intendenten till KB för att behandlas
som ansökan om utskänkningstillstånd för öl. I påminnelser till
KB förklarade sig sökanden vidhålla sin begäran om utskänkningstillstånd
för rusdrycker. Genom beslut 28/7-66 fann KB ansökningen om utskänkningstillstånd
för vin och spritdrycker lagligen ej kunna beviljas enär densamma
avstyrkts av stadsfullmäktige (i särskilt beslut meddelade KB ölutskänkningstillstånd).

Över avslagsbeslutet anfördes besvär hos Kungl. Maj :t under yrkande att
det sökta tillståndet skulle meddelas. I besvären — som inkom till departementet
26/8-66 — utvecklades närmare behovet av sådant tillstånd.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Efter underremisser från KB till stadsfullmäktige och därifrån till nykterhetsnämnden
avgavs yttranden av:

a) nykterhetsnämnden, som ingick på behovsfrågan och avstyrkte;

b) drätselkammaren, som avstyrkte på det av KB angivna skälet;

c) stadsfullmäktige, som avstyrkte på samma grund.

I avgivet utlåtande avstyrkte KB på skäl som angetts i beslutet.

Därefter skedde remiss till kontrollstyrelsen, som — under erinran att
endast systembolaget eller fullmäktige kunde vara sökande i ärenden av
detta slag —- fann att behörig ansökan inte gjorts, varför KB:s beslut torde

Konstitutionsutskottets memorial nr lö år

vara att anse som en nullitet. Styrelsen påpekade vidare att besvären inkommit
för sent och därför inte torde kunna upptas till prövning.

Kungi. Maj :t 3/3-67 (nr 18): besvären upptogs cj till prövning, enär klaganden
inte ägde besvärsrätt.

Not: Även om besvären kunnat upptas till prövning synes, med hänsyn
till den kommunala vetorätt som gäller i utskänkningsärenden, någon ytterligare
utredning inte ha varit erforderlig för ärendets avgörande; de fem
yttranden som nu avgavs i anledning av besvären synes följaktligen ha
varit onödiga.

5. (Jo) Besvärsärende ang. byggnadsdispens

Hos KB anhöll en person om dispens från byggnadsförbud enligt naturvårdslagen.
Dispensen avsåg tillstånd att uppföra en fiskestuga på en skärgårdsö.
Efter att ha inhämtat yttranden från byggnadsnämnden, länsarkitekten,
överlantmätaren samt statens naturvårdsnämnd avslog KB ansökningen
6/6-66.

Häröver anfördes besvär hos Kungl. Maj ;t. Besvären innehöll inget nytt
i sak.

Remiss till KB för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden: »Byggnadsnämnden beslöt vidhålla sitt yttrande
i ärendet den 29 september 1965 samt för övrigt instämma i vederbörande
remissinstansers yttranden»;

b) länsarkitekten: »Länsarkitekten finner ej skäl till annan uppfattning
än som framgår av yttrande den 9 december 1965 och avstyrker således bifall
till de underdåniga besvären.»

KB avstyrkte under hänvisning till vad som anförts i ovanstående yttranden.

Remiss till statens naturvårdsnämnd: besvären avstyrktes »enär intet
nytt framkommit i ärendet av sådan beskaffenhet, att nämnden finner anledning
frångå sin i yttrande den 18.4.1966 redovisade uppfattning».

Klaganden avgav påminnelser.

Kungl. Maj:t 3/3-67 (nr 25): ej ändring.

Not: Vad i ärendet förekom synes inte ha motiverat vare sig de båda
underremisserna till byggnadsnämnden och länsarkitekten eller infordrande
av nytt remissyttrande från naturvårdsnämnden.

6. (H) Besvärsärende ang. gårdfarihandel

Eu 58-årig person sökte hos KB tillstånd att idka gårdfarihandel med
manufakturvaror m. m. Sökanden anförde att han av hälsoskäl inte längre
kunde utöva sitt yrke som frisör och att han därför varit i kontakt med
länsarbetsnämnden. KB inhämtade yttranden från köpmannaförbundet och
handelskammaren. Båda avstyrkte under åberopande bl. a. att behov ur
konsumentsynpunkt ej förelåg. KB avslog ansökningen genom beslut
29/7-66.

(Anm.: i praxis synes tillstånd till gårdfarihandel endast medges om
sådan handel motsvarar ett klart konsumentbehov eller om sökanden av
medicinska eller sociala skäl ej på annat sätt kan bereda sig utkomst.)

Över beslutet anförde sökanden besvär hos Ivungl. Maj:t därvid han ytterligare
framhöll sitt dåliga hälsotillstånd och åberopade samråd med

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

länsarbetsnämnden. Enligt klaganden skulle nämnden vid en omprövnin
av ärendet lämna uppgifter om varför ifrågavarande handel var lämpli
för klaganden.

Remiss till IvB för utlåtande (blank remiss).

Underremisser till:

a) köpmannaförbundet, som avstyrkte på samma skäl som förut;

b) handelskammaren, som avstyrkte i likhet med förbundet.

KB avstyrkte under hänvisning till den restriktiva praxis som tillämpades.

Därefter skedde remiss till arbetsmarknadsstyrelsen för utlåtande (blank
remiss).

Underremiss till länsarbetsnämnden: nämnden framhöll att klaganden
var svårplacerad på den öppna marknaden och att den sökta försälj ningsverksamheten
var ett alternativ till skyddat arbete; besvären tillstyrktes.

AMS tillstyrkte på enahanda grunder.

Ivungl. Maj :t 27/1-67 (nr 11): klaganden borde erhålla det sökta tillståndet;
ärendet återförvisades.

Not: Underremisserna till de båda näringslivsorganisationerna — som
tidigare yttrat sig ur de synpunkter de hade att företräda — framstår som
onödiga. I remissen till KB synes ha bort anges att länsarbetsnämnden
i stället skulle höras. Med den skedda remissbehandlingen erhölls belysning
av arbetsvärds!rågan — som var den egentliga besvärsgrunden — först genom
ny remiss (till AMS) och därpå följande underremiss till länsarbetsnämnden.

7. (H) Besvärsärende ang. lotteritillstånd

En idrottsklubb anhöll hos KB om tillstånd att anordna ett lotterispel
med en omslutning av 50 000 kr. I avgivet yttrande avstyrkte polismyndigheten,
efter verkställd utredning, bifall med angivande av utförlig motivering.
KB beslöt 17/2-67, på skäl som tydligt angavs i beslutet, lämna ansökningen
utan bifall.

Häröver anfördes besvär hos Kungl. Maj :t. Besvären innehöll ej något
nytt.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till polismyndigheten, som avstyrkte besvären då ej något
anförts som kunde ändra tidigare uppfattning.

KB avstyrkte under åberopande av de skäl som anförts i överklagade beslutet.

Kungl. Maj :t 18/5-67 (nr 23): utan bifall.

Not: Med hänsyn till den noggranna utredning som skett och de utförliga
motiveringar som lämnats av polismyndigheten och KB synes för
besvärsprövningen ej ha erfordrats ytterligare yttranden från samma myndigheter.
II.

II. Ärenden handlagda av Kungl. Maj. t som tredje instans

8. (U) Besvärsärende ang. placering av skolelev i hjälpklass

Föräldrarna till en flicka i grundskolans klass 1 erhöll en skrivelse från
rektor, vari meddelades alt flickan — som redan föregående år ansetts
böra placeras i hjälpklass men som efter föräldrarnas vädjan fått på för -

CTQ ac

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

sök fortsätta i vanlig klass — borde fr. o. m. nästa läsår få undervisning
i hjälpklass. I skrivelsen anhölls om föräldrarnas samtycke till åtgärden.

Föräldrarna förklarade i skrivelse till skolstyrelsen att de motsatte sig
åtgärden; de ansåg att flickans utvecklingsnivå inte var lägre än genomsnittet
och att den avsedda placeringen var ägnad att skapa mindervärdeskomplex.

I yttranden till skolstyrelsen utvecklade skolpsykologen och rektor närmare
skälen för den avsedda åtgärden. Skolstyrelsen beslöt 3/8-66 att flickan
skulle placeras i hjälpklass.

Häröver anförde föräldrarna besvär hos länsskolnämnden under vidhållande
av sina förut framförda synpunkter. Yttrande avgavs av skolstyrelsen.
Länsskolnämnden — som vid prövning föregående år av besvär i samma
sak funnit hjälpklassplacering befogad — förklarade sig i beslut 25/8-66
dela rektors och skolstyrelsens uppfattning och fann därför besvären ej
föranleda vidare åtgärd.

Över beslutet anförde föräldrarna besvär hos Kungi. Maj :t under åberopande
av samma synpunkter som de anfört hos skolstyrelsen och länsskolnämnden.

Remiss till länsskolnämnden för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremiss till skolstyrelsen: styrelsens yttrande bestod huvudsakligen
av en redogörelse för ärendets tidigare handläggning hos myndigheterna.
I sak hänvisades till den samstämmiga bedömning som skett från
lärares, rektors, skolpsykologs och skolläkares sida.

Länsskolnämnden framhöll i sitt yttrande att det av den omfattande utredningen
var uppenbart att flickan borde placeras i hjälpklass.

Remiss till skolöverstyrelsen, som framhöll att placeringen skett i enlighet
med givna bestämmelser ocb anvisningar, varför besvären avstyrktes.

Ivungl. Maj:t 13/1-67 (nr 39): utan bifall.

Not: Då besvären inkom till Kungl. Maj :l hade placeringsfrågan efter
ingående undersökningar prövats av rektor, av skolstyrelsen och — efter
besvär — av länsskolnämnden. Allt det material som låg till grund för bedömningen
både redovisats hos skolstyrelsen. Besvären innehöll inget nytt,
varför skolstyrelsen och länsskolnämnden knappast kunde göra annat
än att hänvisa till vad som tidigare förekommit vid de upprepade prövningarna.
Remisser till dessa myndigheter synes därför ej ha varit ägnade
att tillföra ärendet några ytterligare synpunkter.

Vidare synes kunna ifrågasättas om inhämtande av särskilt yttrande
från skolöverstyrelsen varit erforderligt för ärendets prövning.

9. (H) Besvär särende ang. lotteritillstånd

En lokalavdelning av Statspensionärernas Riksförbund anhöll hos polismyndigheten
om tillstånd att anordna ett tombolalotteri om 4 000 kr. Behållningen
skulle användas för »studieverksamhet och anslag till mindre
bemedlade medlemmar vid resor». Polismyndigheten avslog ansökningen
5/1-67, enär lotteriet inte kunde anses tillgodose sådant ändamål som anges
i lotteriförordningen (välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål).

Häröver anfördes besvär hos KB därvid framhölls att studieverksamhet
i egentlig mening ej bedrevs och att föreningens främsta uppgift var att
verka för sammanhållningen mellan medlemmarna och att utöva medlems -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

vård i form av sammankomster och dylikt. Polismyndigheten avgav yttrande
och föreningen inkom med påminnelser. KB lämnade genom beslut 9/5-67
besvären utan bifall med samma motivering som polismyndigheten.

Föreningen anförde besvär hos Kungl. Maj :t under hävdande ätt lotteriet
måste anses tillgodose välgörande och allmännyttigt ändamål. Besvären
innehöll inga nya sakuppgifter om föreningens verksamhet.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till polismyndigheten, som vidhöll de synpunkter som tidigare
utvecklats från myndighetens sida.

Föreningen avgav därefter påminnelser till KB.

I avgivet yttrande avstyrkte KB bifall till besvären under åberopande av
den motivering som angetts i beslutet och av vad polismyndigheten anfört.

Kungl. Maj :t 14/9-67 (nr 2): utan bifall.

Not: Den bedömningsfråga som förelåg beträffande lotteriets ändamålskaraktär
synes — med hänsyn till den utredning och argumentering som
förekommit hos KB — ej ha krävt infordrande av särskilda remissyttranden
från KB och polismyndigheten.

10. (In) Besvärsärende ang. offentlig nöjestillställning

En idrottsförening anhöll hos polismyndigheten om tillstånd att å dag
som senare skulle anges anordna offentlig nöjestillställning å viss plats
(fäbodfest). Polismyndigheten avslog ansökningen 22/4-66. Som skäl anfördes
att platsen var olämplig ur ordnings- och säkerhetssynpunkt i vissa
i beslutet närmare angivna hänseenden.

Häröver anfördes besvär hos KB, som inhämtade yttranden av nykterhetsnämnden,
barnavårdsnämnden och polismyndigheten, vilka alla avstyrkte
bifall. Polismyndigheten utvecklade i ett yttrande på sex sidor närmare
de skäl som föranlett avslaget på den aktuella ansökan och vissa liknande
ansökningar. Genom beslut 15/7-66 fann IvB — som inhämtat att tillställningen
var avsedd att äga rum 16/7 — ej skäl att göra ändring i avslagsbeslutet.

över KB:s beslut anfördes besvär hos Kungl. Maj:t. I besvären framhölls
endast att arrangören och polischefen hade olika uppfattningar om de omständigheter
som låg till grund för avslagsbeslutet och att IvB inte syntes
ha gjort någon utredning om förhållandena.

Remiss till IvB (remissbeslut saknas i akten).

Underremisser till:

a) nykterhetsnämnden, som förklarade sig vidhålla sitt tidigare ställningstagande; b)

barnavårdsnämnden, som förklarade sig vidhålla sitt tidigare ställningstagande; ei

polismyndigheten, som i ett yttrande på tre sidor utvecklade samma
■synpunkter som kommit till uttryck i det till KB tidigare avgivna yttrandet.

KB framhöll i sitt yttrande 15/12-66 alt, då tillställningen varit avsedd
alt äga rum under den förflutna sommaren, besvären ej syntes böra föranleda
någon åtgärd. I sak förklarade sig KB biträda vad polismyndigheten
anfört.

Kungl. Maj:t 17/2-67 (nr 15): »Enär besvären avser numera förfluten tid,
finner Kungl. Maj :t desamma icke föranleda vidare yttrande.»

Not: Besvären synes över huvud taget inte ha påkallat något remissyttrande.
Även om en materiell prövning var avsedd, torde sådan provning
ha kunnat ske på grundval av handlingarna hos KB. I varje fall torde behov

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

ej ha förelegat att i anledning av besvären — som inte innehöll något nytt
i sak — höra nykterhetsnämnden, barnavårdsnämnden och polismyndigheten,
som alla redan tidigare yttrat sig.

11. (In) Besvärsärende ang. övertagande av tertiär- och tilläggslån

År 1945 beviljades tertiär- och tilläggslån för uppförande av ett flerfamiljshus,
därvid som anskaffningskostnad godkändes ett belopp å 124 000
kr.

Sedan fastigheten försålts för 165 000 kr., anhöll köparen hos vederbörande
länsbostadsnämnd att få överta lånen. För medlingsorganet, som ansåg
att köpeskillingen var synnerligen förmånlig, tillstyrkte bifall till ansökningen.
Efter det länsbostadsnämnden inhämtat att inga standardförbättringar
vidtagits efter lånebeslutet, beslöt nämnden 21/9-64, under motivering
att köpeskillingen var för hög, avslå ansökningen och uppsäga lånen
till betalning.

Häröver anförde köparen besvär hos bostadsstyrelsen under framhållande
bl. a. att fastigheten vid 1965 års taxering åsatts ett värde av 155 000 kr. och
att full säkerhet därför fanns för inteckningslånen. Sedan ytterligare utredning
förebragts genom förmedlingsorganet och länsbostadsnämnden,
fann bostadsstyrelsen vid ärendets prövning 24/2-66 att fastigheten ej förräntade
ett högre värde än 126 000 kr. och att köpeskillingen sålunda var
för hög. Styrelsen lämnade följaktligen besvären utan bifall.

Över styrelsens beslut anförde köparen besvär hos Kungl. Maj :t under
hänvisning till vad han tidigare anfört.

Remiss till bostadsstyrelsen för utlåtande (blank remiss).

Underremisser till:

a) förmedlingsorganet, som vidhöll sin tidigare ståndpunkt;

b) länsarbetsnämnden, som avstyrkte besvären då inget nytt framkommit.

Bostadsstyrelsen lämnade i sitt yttrande — i enlighet med vad som hos
styrelsen synes vara regel i ärenden av denna typ — en vidlyftig redogörelse
å flera sidor för vad handlingarna innehöll rörande ärendets tidigare handläggning
hos myndigheterna, varefter uttalades: »Även bostadsstyrelsen avstyrker
under hänvisning till vad ovan anförts bifall till besvären.»

Kungl. Maj :t 3/2-67 (nr 10): ej ändring.

Not: Besvären innehöll inget nytt rörande den av myndigheterna prövade
frågan om fastighetens värde. Att ånyo höra dessa tre myndigheter
om samma sak synes därför inte ha varit behövligt.

12. (In) Besvärsärende ang. utbildningsbidrag

Hos vederbörande länsarbetsnämnd anhöll en person om utbildningsbidrag
för studier vid fackskola. Sökanden, som tidigare förskaffat sig bl. a.
viss arbetsledarutbildning, både nyligen med utbildningsbidrag genomgått
en sju veckors produktionsteknisk grundkurs. Länsarbetsnämnden beslöt
17/10-66 avslå ansökningen med hänsyn till att sökanden utan större svårighet
torde kunna erhålla lämplig arbetsplacering.

Häröver anfördes besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen som genom beslut
21/12-66, med hänsyn till nämndens bedömning av klagandens placeringsmöjligheter,
inte fann skäl att göra ändring i nämndens beslut.

Klaganden anförde besvär hos Kungl. Maj :t under åberopande av vad
han tidigare anfört i saken.

Remiss till AMS för utlåtande (blank remiss).

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Underremiss till länsarbetsnämnden, som avstyrkte bifall »då några nya
omständigheter ej framkommit som föranleder ett annat ställningstagande».

AMS avstyrkte bifall »med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande
och då något nytt ej framkommit i ärendet».

Kung!. Maj :t 10/3-07 (nr 7): ej ändring.

Not: Då besvären inkom till Kungl. Maj :t, hade ärendet prövats av länsarbetsnämnden
och — efter besvär — av AMS. Besvären hos Kungl. Maj :t
innehöll inget nytt. Ej heller eljest synes behov ha förelegat av remissyttranden
från de båda myndigheterna.

13. (In) Besvärsärende ang. utbildningsbidrag

Hos vederbörande länsarbetsnämnd anhöll en person om utbildningsbidrag
för att genomgå en förberedande kurs för inträde till tekniskt gymnasium.
Som skäl anfördes att sökanden, som tidigare efter en hjärnoperation
omskolats till instrumentmakare, fick vissa synbesvär under arbete
i sistnämnda yrke. Nämndens förtroendeläkare framhöll att sökandens syndetekt
saknade betydelse för utförande av sådant arbete. Länsarbetsnämnden
avslog ansökningen 28/9-66 under beaktande av att sökanden redan fått
bidrag till omskolning, att medicinska skäl för ytterligare utbildning ej
förelåg samt att studiebidrag utgick till elever i den avsedda kursen.

Häröver anfördes besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen. I ärendet avgav
länsarbetsnämnden utförligt yttrande rörande klagandens förhållanden.
AMS fann 12/1-67 besvären ej föranleda ändring i nämndens beslut, enär
klaganden inte uppfyllde vissa föreskrivna villkor och medicinska skäl för
omskolning ej bedömts föreligga.

Över beslutet anförde klaganden besvär hos Kungl. Maj:t. Besvären innehöll
inget nytt i sak.

Remiss till AMS för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till länsarbetsnämnden, som endast hänvisade till vad den
redan tidigare anfört i saken.

AMS avstyrkte bifall under hänvisning till sin beslutsmotivering och till
vad nämnden anfört.

Kungl. Maj :t 17/3-67 (nr 4): ej ändring.

Not: Se not under ex. 12. III.

III. Ärenden som ej upptagits till sakprövning

14. (Ju) Besvärsärende ang. tillstånd att inneha vapen

Sedan vederbörande polismyndighet 22/12-67 återkallat meddelat tillstånd
för en person att inneha vissa vapen, blev återkallelsebeslutet efter anförda
besvär slutligt lastställt av Kungl. Maj :t 29/7-66 (återkallelsen grundade sig
väsentligen på misskötsamhet i nykterhetshänseende ). Någon vecka efter
Kungl. Maj :ts beslut anhöll personen i fråga i skrivelse till polismyndigheten
att ånyo tå tillstånd att inneha samma vapen. Ansökningen avslogs
genom beslut 22/8-66.

Häröver anfördes besvär hos KB, som i beslut 14/10-66 visserligen fann
att viss förbättring inträtt i fråga om klagandens nykterhetsförhållanden
men att alltför kort lid förflutit för en definitiv bedömning. KB lämnade
därför besvären utan bifall. Av förbiseende meddelade KB besvärshänvisning
till Kungl. Maj:t (enligt 40 § vapenförordningen må talan ej föras mot
KB:s beslut i ärende av förevarande beskaffenhet), Klaganden anförde be -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

svär hos Ivungl. Maj:t över IvB:s beslut under yrkande att erhålla det sökta
tillståndet.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till polismyndigheten, som hänvisade till vad den anfört i
sitt tidigare yttrande till KB och ytterligare utvecklade samma synpunkter.

KB avstyrkte bifall under hänvisning till de skäl som angetts i det överklagade
beslutet.

Kungl. Maj :t 14/4-67 (nr 22): framställningen föranledde ingen åtgärd,
enär talan författningsenligt ej fick föras mot IvB:s beslut.

Not: Att besvärsrätt saknades torde ha kunnat konstateras utan remiss.
Ej heller eljest synes i detta fall anledning ha funnits att inhämta särskilda
yttranden från KB och polismyndigheten.

15. (S) Besvärsärende ang. ordningsföreskrifter för kommunalt vattenoch
avloppsnät

Av kommunalfullmäktige antagna ordningsföreskrifter för kommunens
vatten- och avloppsnät fastställdes av KB 12/11-63. I ärendet hade yttranden
avgetts av distriktsingenjören för vatten och avlopp, länsläkaren och hälsovårdsnämnden.
Kungörelse av beslutet skedde 1112-63.

I en 7/1-65 till departementet inkommen skrift anförde en fastighetsägare
besvär över beslutet under yrkande om prövning av dess riktighet. Klaganden
framhöll bl. a. att kommunen med stöd av visst stadgande i ordningsföreskrifterna
anmodat honom att frånkoppla stuprörsledningarna å hans
fastighet från kommunens avloppsnät.

Remiss till KB för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremisser till:

a) hälsovårdsnämnden, som uttalade sig avstyrkande i sak samt anmärkte
att besvär stiden för länge sedan gått till ända;

b) länsingenjören, som uttalade sig i sak och avstyrkte besvären;

c) länsläkaren, som likaledes avstyrkte.

KB åberopade som utlåtande vad länsingenjören anfört.

I avgivet utlåtande hemställde regeringsrätten att Kungl. Maj :t, enär besvären
inkommit först efter besvärstidens utgång, måtte finna att desamma
ej kunde upptas till prövning.

Kungl. Maj :t 13/1-67 (nr 13): beslut i enlighet med regeringsrättens hemställan.

Not: Någon sakprövning kom av åberopat skäl ej till stånd. Det vidlyftiga
remissförfarandet, som föranledde myndigheterna att ingå i materiell
prövning, synes följaktligen ej ha varit påkallat.

(Åtskilliga andra exempel på remissbehandling av besvär, som inkommit
för sent, redovisas under särskilt avsnitt. Jfr även ex. 4 och 10 här
ovan.)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 6

Tid för Kungl. Maj:ts prövning av ärenden efter avslutad remissbehandling
Vissa bestämmelser m. in.

Som framhållits i bilaga 3 förekommer i förvaltningslagstiftningen endast
rent undantagsvis föreskrifter om bestämda tidsfrister inom vilka ärenden
skall vara avgjorda. Av de frister som finns författningsenligt angivna må
här endast erinras om den tidsgräns å två månader, som i normalfallet
gäller för ärenden rörande jordförvärvstillstånd, en grupp ärenden som
torde vara av ganska typisk förvaltningskaraktär. I dessa fall skall alltså
såväl utredning som prövning äga rum inom nämnda tid.

Vikten av att ärenden efter verkställd utredning avgörs utan onödigt
dröjsmål har bl. a. understrukits av besvärssakkunniga som i sitt förslag
upptagit ett särskilt stadgande att ärende skall avgöras »så snart ske kan».

Från JO:s verksamhet kan i detta sammanhang erinras om bedömningen
av en länsstyrelses handläggning av besvär i ett tjänstetillsättningsärende, i
vilket ett flertal remissyttranden inhämtades. Mellan olika remissåtgärder
hade detta ärende vid två tillfällen varit liggande obehandlat hos länsstyrelsen
under mer än två respektive tre månader. Förhållandet föranledde erinran
från JO:s sida (JO 1961: 372).

JO har vidare som anmärkningsvärt påtalat att ärenden rörande statliga
bostadslån efter verkställd utredning legat obehandlade hos länsbostadsnämnd
omkring fem månader och längre tid (JO 1965:431).

Iakttagelser vid granskningen

r Enligt de iakttagelser som gjorts vid granskningen synes ärendena hos
Kungl. Maj :t vanligen upptas till avgörande inom en eller annan månad
efter det remissbehandlingen avslutats. Detta intryck har också bestyrkts
vid en stickprovsvis företagen undersökning. Härvid verkställdes, med ledning
av statsrådsprotokollens uppgifter, en beräkning av berörda prövningstid
i vissa grupper ärenden som avgjorts under en månadsperiod. Vid beräkningen,
som omfattade alla departement utom tre och tillhopa omkring 500
ärenden, uppdelades fallen i två grupper, den ena avseende prövningstider
som understeg Vs år och den andra avseende längre prövningstider.

I den förstnämnda gruppen, som omfattade drygt 90 % av undersökningsmaterialet,
utgjorde den genomsnittliga prövningstiden omkring ,1 V* månad;
gränsvärdena varierade här från prövningstid å blott någon dag eller
vecka till tider upp till V* år. I den andra gruppen, där prövningstiden alltså
uppgick till Vs år eller mer, höll sig tiden i det helt övervägande antalet
fall inom 1 år.

Med ledning av de gjorda iakttagelserna har det totala antalet fall där
prövningstiden väsentligt överstigit den förut angivna genomsnittstiden å

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

omkring 1 V* månad bedömts vara alltför stort för att en närmare beräkning
och undersökning av alla dessa fall skulle vara möjlig genomföra.
Även om endast prövningstider å */* år eller mer skulle beaktas, synes antalet
sådana fall vara betydande.

En genomgång har emellertid skett av påträffade ärenden, där prövningstiden
efter avslutad remissbehandling uppgått till 1 år eller mer och sålunda
varit särskilt lång i förhållande till vad som vanligen åtgått. Vid redovisningen
härav har ej medtagits beslut i vissa speciella ärendegrupper liksom
ej heller fall där, såvitt kunnat utläsas av handlingarna, särskilda omständigheter
föranlett beslutens uppehållande. Av utrymmesskäl har endast
kortfattade uppgifter rörande de olika ärendena ansetts kunna ifrågakomma.

Av de 20 fall som redovisningen omfattar har tidsutdräkten för prövningen
uppgått i 13 fall till 1—2 år, i 4 fall till 2—3 år och i 3 fall till 3—4 år.
I 8 av fallen har besvären eller ansökningarna funnits böra helt eller delvis
bifallas.

Redovisningen lämnas i följande tablå.

Tablå

över tider som i vissa ärenden åtgått för Kungl. Maj:ts prövning efter skedd remissbehandling -

Dep.

1. Fö

2. Fö

3. S

Ärende	Remissbehandling	Beslut	Prövningstid i dep. (ca)
Framställning av KB att tidigare be-slutad skyldighet att i vissa tätorter in-rätta enskilda skyddsrum skulle utsträckas att avse jämväl vissa angrän-sande områden; främst, ink. 27/4-65	Rem. 11/5-65 civil-försv.styr.; åter 8/6 -65 (i/2 sid.)	30/6-67: viss ut-sträckning av skyldig-heten beslutad (nr 154)	2 år
Framställning av KB om d:o avseende vissa andra tätorter; främst, ink. 11/3-65	Rem. 13/3-65 civil-försv.styr.; åter 25/3 -65 (Y2 sid.)	30/6-67: viss utsträckning av skyldig-heten beslutad (nr 152)	2 år 3 mån.
Besvär av landsting över soc.styr:s beslut 10/3-65 att fastställa plan för provisoriskt upptagningshem; besv. ink. 12/4-65	Rem. 14/4-65 soc.-styr.; åter 9/7-65 (2 sid.) Rem. 21/9-65 klag. för påmin.; åter 19/1 -66 (2 sid.)	13/1-67: bifall i visst avs. (nr 52)	1 år

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

4. S

5. S

6. S

7. S

Ärende

Remissbehandling

Ansökan av enskild
om ersättning å
7 338 kr. för skador
som d. 30/3-65 genom
brott orsakats
av en bos sök. placerad
ungdomsvårdsskoleelev;
ans. ink. t.
soc.styr. 19/5-65

Besvär av enskild
över statskontorets
beslut 14/12-64 att
medge ersättning å
20 450 kr. pga ingripande
i hälsovårdens
intresse (isolering å
epidemisjukhus av
personal i affärsrörelse);
besv. ink. 7/1
-65 (ers. yrk. med
41 430 kr.)

Besvär av assistent
vid yrkesskola över
soc. styr:s beslut
19/11-65 ang. tjänstetillsättning;
besv.
ink. 13/12-65

Besvär av hälsovårdsnämnd
över
KB:s beslut 10/12-65
att vägra fastställelse
av beslut att till
vissa befattningshavare
delegera nämndens
beslutanderätt
i vissa ärenden; besv.
ink. 4/1-66

Rem. 15/12-65 soc.-styr.; åter 14/2-66
(Y2 sid.). Påmin. fr.
klag. ink. 28/2-66

Rem. 10/1-66 KB;
åter 11/2-66 (2 rader) -

Beslut

Prövningstid
i dep. (ca)

Ärendet överl. t.
dep. 9/2-66 m. yttr.
av soc.styr. (2 sid.).
Skriv. t. sök. 17/3-67
m. begäran om vissa
kompl. upplysn.

Svar fr. sök. ink. 17/4
-67 (i svaret framhölls
bl. a.: »Nu har
ärendet tagit snart
två år. Yi tror ej att
något privat försäkringsbolag
fått ha så
lång tid på sig för
att reglera en skada.»)

Rem.yttr. ink. fr.
statskont. 8/2-65
(3 y2 sid.), fr. med.-styr. 22/3-65 (5 rader)
och fr. riksrev.-verket 15/9-65 (y2
sid.)

26/4-67:
ers. å 1 017
kr. medgiven
(nr 33)

1 år 2 mån.

26/4-67:
utan bifall
(nr 51)

1 år 7 mån.

26/4-67:
ej ändr.
(nr 57)

30/6-67:
utan bifall
(nr 39)

1 år 2 mån.

1 år 4 mån.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Prövningstid

Dep. Ärende Remissbehandling Beslut i dep. (ca)

8.	K	Besvär av enskilda	Rem. 22/4-65 KB;	17/2-67:	1 år
		över KB:s beslut	åter m. yttr. av	utan bifall
		30/3-65 ang. stads-	byggn.nd och läns-	(nr 12)
		plan; besv. ink. 20/4	ark. 9/7-65 (3 rader)
		-65	Rem. 16/7-65 byggn.-styr.; åter 28/1-66 (3 rader)
9.	K	Ansökan av stad om	Rem. 4/8-64 KB;	10/3-67:	1 år 3 mån.
		rätt till expropria-	åter m. yttr. av fas-	bifall	(mellan två
		tion av vissa fastig-	tighetsäg. 12/3-65	(nr 10)	remisser)
		heter för framdra-	(blankt tillstyrkt)
		gande av trafikled	Rem. 29/3-65 VoV;
		(arbetet härmed av-	åter 27/6-65 (% sid.
		sett att påbörjas se-	— tillstyrkt)
		nast år 1967); ans.	Rem. 13/9-66 staden
		ink. 24/7-64	för utlåt.; åter 2/12 -66
10.	Fi	Besvär av enskild	Rem. 28/6-65 KB;	20/7-67:	1 år 4 mån.
		över KB:s beslut 2/6	åter 11/10-65 (//> sid.)	ej vidare
		-65 att återkalla för	Rem. 11/2-66 kontr.-	åtgärd
		klag. utfärdat till-	styr.; åter 8/3-66	(nr 13)
		stånd att utminutera öl; besv. ink. 24/6-65	(1 sid.)
11.	U	Ansökan av rektor	Ans. ink. 8/9-64 t.	20/1-67:	1 år 6 mån.
		att med sin tjänst få	länsskolnämnden o.	Kungl.
		förena viss annan	med dess yttr. t.	Maj:t
		lärartjänst; ans. dag-	skolöverstyr. 7/12-64.	lät bero
		tecknad 5/9-64	Ärendet ink. 21/7-65 t. dep. m. yttr. av SÖ (blank tillstyrkan för tiden 1/7-63— 30/6-67). — Enl. aktant. i dec. -66	(nr 27)
			saknade frågan ak-tualitet efter 1/1-67.
12.	U	Besvär av kyrkoråd	Rem. 11/3-63 stifts-	10/3-67:	3 år 5 mån.
		över stiftsnämnds	nämnden; åter 2/5-63	utan bifall	(sammanlagd
		beslut 18/2-63 ang.	(1 sid.)	(nr 6)	handlägg-
		utbetalning av bo-	Rem. 6/5-63 kam.-		ningstid 4 år)
		ställsränta till nybil-	koll.; åter 10/10-63
		dat pastorat; besv.	(3 sid.)

ink. 8/3-63

4--Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

13. U

14. U

15. Jo

Prövningstid

Ärende	Remissbehandling	Beslut	i dep. (ca)
Ansökan av stads-	Rem.yttr. ink. 16/1	17/3-67:	1 år 8 mån.
fullm. om faststäl-	-62 fr. länsskolnämn-	fastställ, i	(sammanlagd
lelse av ändring av	den (5 rader), 18/1	viss del; i	handlägg-
bestäm, om vissa	-65 fr. SÖ (% sid.),	övrigt utan	ningstid
donationsfonders an-	27/2-65 fr. länsskol-	bifall	5 år 3 mån.)
vändning m. m.; ans. ink. 2/12-61 m. yttr. av KB	nämnden (3 rader) och 12/7-65 fr. JK (Vz sid.)	(nr 63)
Ansökan av styrelsen	Ansökan överl. t.	26/4-67:	1 år 10 mån.
för Höglandsskolan i	dep. 11/6-65 m. yttr.	bifall
Stockholm om stats-bidrag å 300 000 kr. för om- och nybygg-nad i samb. m. sko-lans anpassning till grundskolan fr. o. m. läsåret 1964/65; ans. ink. t. skolöverstyr. 1/10-64	av SÖ (tillstyrkt)	(nr 96)
Besvär av enskild	Rem.yttr. ink. fr.	20/1-67:	1 år
över KB:s beslut	KB 24/5-65 (1 sid.)	ej bifall
8/12-64 att endast delvis bifalla ansö-kan om uttagning å grustäkt; besv. ink. 23/1-65	och fr. statens natur-vårdsnämnd 24/6-65 (5 rader). Skrift fr. klag. ink. 22/9-65 Rem. 23/9-65 statens naturvårdsnämnd; åter 10/2-66 (4 rader) (i skriv. 21/12-66 uppmanades klag. att avge påmin. se-nast 10/1-67)	(nr 25)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

				Prövningstid
Dep.	Ärende	Remissbehandling	Beslut	i dep. (ca)
16. In	Besvär av bolag över	Rem. 7/2-66 AMS;	30/6-67:	1 år 3 mån.
	arb.markn.styns be-	åter 15/3-66 OA sid.)	enär de åbe-
	slut 12/1-66 att —	Påmin. fr. klag. ink.	ropade plan-
	sedan länsarb.nämnd	28/3-66	frågorna ej
	genom olika beslut	Enl. en odat. P.M. i	kunde anses
	under okt.—dec. -65	akten borde KB ta	påverka
	bordlagt ans. om	initiativ till viss	byggnads-
	igångsättningstill-	planåtgärd; i avb.	projektets
	stånd för nybyggnad	härå borde ärendet	startbered-
	(affärshus) — ej göra	vila	skap, beslöt
	ändr. i nämndens	Skriv. fr. klag. ink.	Kun gl. Maj: t
	beslut (som skäl an-	30/9-66: anhöll om	upphäva
	fördes att byggnads-	beslut snarast möj-	myndighe-
	objektets startbered-	ligt	ternas beslut
	skap var oklar, i	Enl. aktant. 9/6-67	och återför-
	första hand beroende	hade inhämtats att	visa ärendet
	på att fastställd be-	KB ej hade för av-	till länsar-
	byggelseplan sakna-	sikt att ta det av-	betsnämnden
	des för det aktuella	sedda initiativet	för veder-
	området); besv. ink. 3/2-66		börlig hand-läggning (nr 16)
17. C	Ansökan av musik-	Ärendet överl. t. dep.	30/6-67:	2 år
	lärare att få tillgodo-	17/6-65 m. yttr. av	ej åtgärd
	räkna vissa anställ-ningstider vid pen-sionsberäkning; ans. ink. t. statens perso-nalpensionsverk 19/5 -64	pens.verket (1 sid.)	(nr 35)
18. C	Ansökan av folkskol-	Ärendet överl. t. dep.	6/7-67:	4 år
	lärare att få tillgodo-	8/1-63 m. yttr. av	ej åtgärd	mellan två
	räkna viss tjänstgö-	SÖ (y2 sid.)	(nr 16)	remisser
	ringstid vid pen-	Rem. 14/1-63 statens		(sammanlagd
	sionsberäkning; ans.	pensionsanstalt; åter		handlägg-
	ink. t. skolöverstyr.	1/3-63 (1 sid.)		ningstid
	8/2-61	Rem. 20/2-67 statens personalpensionsverk; åter 26/6-67 (1 sid.)		6 år 5 mån.)
19. C	Ansökan av pensio-	Rem.yttr. ink. fr.	6/9-67:	4 år
	nerad flaggunderof-	försvarets civilför-	ej åtgärd
	ficer om omprövning	valtn. 8/4-63 (1 sid.)	(nr 25)
	av beviljade pen-	och fr. statens pen-
	sionsförmåner; ans.	sionsanstalt 19/7-63
	ink. 28/1-63	OA sid.)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Prövningstid

Dep. Ärende Remissbehandling Beslut i dep. (ca)

Ansökan av f. d.	Ärendet överl. t.	22/9-67:	2 år 9 mån.
skolsköterska (del-	dep. 11112-64 m.	utan bifall	(med en
tidsanställd) om er-	yttr. av pens.verket	(nr 32)	mellanlig-
hållande av pension;	(1 sid.)		gande
ans. ink. t. statens	Rem. 6/9-66 skol-		»skyndsam»
personalpensionsverk 21/5-64	överstyr. för »skynd-samt» utlåt.; åter 19/9-66 (i/2 sid.)		remiss)

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 7

Handläggning av besvär som inkommit för sent
Vissa bestämmelser m. m.

Den som är missnöjd med ett avgörande i ett administrativt mål eller
ärende har i allmänhet intill utgången av föreskriven besvärstid möjlighet
att överklaga beslutet. I de flesta fall gäller numera 1954 års besvärstidslag
som stadgar en besvärstid av tre veckor — för menighet fem veckor — räknat
från delgivningen av beslutet. Om en besvärsinlaga kommer in för sent
bar besvärsmyndigheten att avgöra om ärendet skall avvisas eller om sakprövning
skall ske utan hinder av tidsöverskridandet. Vid bedömningen av
denna fråga synes hänsyn böra tagas till att ett starkt behov av stabilitet
alltid torde föreligga när det gäller tillämpning av fatalietider. Enligt allmänt
rådande rättsuppfattning framstår det som önskvärt att fattade beslut
i bestämd ordning kan vinna laga kraft och att besvärsvägen sålunda inte
står öppen under obegränsad tid. En sådan princip står i god överensstämmelse
med de krav på enhetlighet och objektivitet som måste göras gällande
i förvaltningsförfarandet. Det bör understrykas att principen långt ifrån
alltid innebär att möjligheten till rättelse av ett förment felaktigt eller oskäligt
beslut går förlorad i och med att besvärstiden utlöper. När ett beslut
vunnit laga kraft bör visserligen av allmänna ordnings- och trygghetsskäl
saken i möjligaste mån betraktas som slutgiltigt avgjord. Ofta kan emellertid
en omprövning komma till stånd genom överprövning av högre instans
i kraft av en tillsynsbefogenhet eller genom nytt anhängiggörande bos beslutsmyndigheten.

Besvärssakkunniga har i sill år 19(54 avgivna förslag till lag om förvaltningsförfarandet
(SOU 1964:27, förslagets 16 kap. 1 §) föreslagit en uttrycklig
lagregel om att för sent anförda besvär undantagslöst skall avvisas.
De sakkunniga framhåller (s. 592 f.) att det i sådana ärenden, där beslutet
inte vinner rättskraft och parten, om hans besvär avvisas, kan återkomma
genom att anhängiggöra ny talan i första instans angående samma sak, kan
te sig föga rationellt att avvisa besvär på den grund att besvärstiden överskridits.
Ett hänsynstagande till dessa fall skulle emellertid förutsätta att
problemet om rättskraft i förvaltningsförfarandet klarlades. Denna fråga
bar de sakkunniga ej tagit upp till närmare behandling. De sakkunniga
anser det ej lämpligt att generellt överlåta åt besvärsmyndigheterna att avgöra
om besvär skall prövas utan binder av att de anförts för sent. För såväl
parter som myndigheter, framhålls det, torde i det stora hela en strikt
besvärstidsregel redan av ordningsskäl vara att föredra.

Som framgår av vad ovan anförts är det oklart i vad mån omprövning i
annan ordning än besvärsvägen kan uppnås. Här skall endast framhållas att
omprövning i regel är möjlig i fråga om avslagsbeslut samt påbud och förbud
av myndigheter, dvs. de beslut som är vanligast förekommande i besvärsärenden.
Omgörelse anses å andra sidan inte möjlig om därigenom
intrång skulle göras i en särskild av tredje man förvärvad rätt. I övriga fall
då den enskildes behov av trygghet — tryggheten att kunna lita på ett med -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1908

delat beslut — är framträdande synes för omprövning erfordras att nya skäl
och omständigheter åberopas.

I förvaltningsmyndigheternas praxis synes bestämmelserna om besvärstid
vanligen ha tillämpats så, alt besvärsmyndigheten avvisat för sent anförda
besvär endast om invändning därom gjorts t. ex. av beslutsmyndigheten eller
om det på annat sätt klart framgått att besvärstiden överskridits. Detta förfarande
har bl. a. av besvärssakkunniga kritiserats för att det kunde medföra
olika behandling av likartade fall. De sakkunniga var av den meningen
att alla frågor om avvisande av besvär borde prövas ex officio av besvärsmyndigheten
(SOU 1964:27 s. 596).

Besvären skall om ej annat är särskilt stadgat inges till besvärsmyndigheten.
Om besvär inkommit till fel myndighet bör handlingen snarast vidarebefordras
till rätt myndighet. I vissa fall kan en klagandes misstag i detta
avseende föranleda avvisande av talan. Om besvär som författningsenligt
bort inges till beslutsmyndigheten felaktigt ingivits till besvärsmyndigheten
innan besvärstiden utgått har i praxis hinder för sakbehandling inte ansetts
föreligga. Men om besvär felaktigt ingivits till beslutsmyndigheten och inkommit
för sent till besvärsmyndigheten synes talan ha avvisats om ej särskilda
skäl till annat förelegat. Denna praxis har under de senaste åren
blivit föremål för kritik från olika håll.

Kungl. Maj:t i statsrådet som besvärsmyndighet äger i viss utsträckningbortse
från försutten besvärstid. Klart är att dispens kan beviljas från de av
Kungl. Maj :t ensam utfärdade besvärstidsreglerna under förutsättning att
tredje mans rätt ej därigenom kränks. Om det däremot är fråga om samfälld
lagstiftning såsom 1954 års besvärstidslag kan Kungl. Maj :t ej meddela beslut
som direkt innebär återställande av försutten besvärstid. Såsom framgår
av följande uttalande i propositionen ang. införande av besvärstidslagen
(prop. 1954: 201 s. 35—36) kan dock ofta sakprövning ändå ske:

I några yttranden har anförts att införandet av en lag om besvärstid skulle inskränka
Kungl. Maj :ts befogenhet att, såsom nu stundom sker, överse med att
besvärstid icke iakttagits. Emellertid torde denna Kungl. Maj:ts befogenhet ofta
vara att föra tillbaka på en allmän rätt för Kungl. Maj:t att upptaga och pröva
ansökningar, oavsett om besvär anförts eller ej, och i vissa fall sammanhänga med
Kungl. Maj:ts befogenhet att giva dispens eller s. k. administrativ nåd. Den föreslagna
lagstiftningsåtgärden inverkar icke på denna Kungl. Maj:t tillkommande
rätt.

Kungl. Maj :t äger sålunda överse med försutten besvärstid på det sättet
att de för sent anförda besvären betraktas som en dispensansökan eller begäran
om överprövning av beslutsmyndighetens avgörande. Frågan i vad
mån besvärsärenden av Kungl. Maj :t lcan sakbehandlas i sådan ordning kan
ej besvaras generellt utan måste ställas i varje enskilt fall. Den innefattar
flera svårbedömda problem och avvägningar. Vid bedömningen måste bl. a.
beaktas den rättsliga valören av ifrågavarande kompetensregler och materiella
författningsbestämmelser samt ställning tagas till frågan i vilken utsträckning
det allmänna subordinationsförhållandet inom förvaltningen ger
Kungl. Maj :t en befogenhet att överta lägre myndigheters beslutanderätt.
Vidare måste problemet om administrativa besluts rättskraft uppmärksammas.
Utrymmet för Kungl. Maj :ts befogenhet på detta område torde ej kunna
fastställas utan ingående undersökningar.

Om alltså Kungl. Maj :t i många fall äger bortse från överskriden besvärstid
synes emellertid det kravet böra upprätthållas att praxis i fråga om
behandlingen av sådana besvärsärenden är konsekvent och i rimlig grad

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

tillgodoser det ovan berörda behovet av stabilitet. Förfarandet i dessa fall
bör naturligen så långt möjligt stå i överensstämmelse med den allmänna
likställighetsprincip som måste vara vägledande för förvaltningen (se t. ex.
Herlitz i SOU 1946:69 s. 23—24 och 162 samt besvärssakkunniga i SOU
1955: 19 s. 73—74 och SOU 1964: 27 s. 8).

Betydelsen av att föreskrifterna om besvärstid i princip noga iakttas har
också nyligen understrukits av den inom Kungl. Maj :ts kansli tillsatta arbetsgruppen
för förberedande av övergången till systematisk maskinskrivning
inom statsdepartementen. I de anvisningar som arbetsgruppen framlagt
den 1 februari 1968 konstateras beträffande departementens praxis i
fråga om för sent anförda besvär att besvären allmänt brukat avvisas då
ärendet angått tredje mans rätt medan i andra fall besvären i allmänhet
betraktats som en ansökan och prövats i sak. Arbetsgruppen uttalar härefter:
»Besvär som kommit in för sent skall inte tas upp till sakprövning om
ärendet är desert på grund av stadgande i lag eller annan författning som
är beslutad med riksdagen. Det skall i annat fall, när det är desert, prövas
i sak endast om det kan konstateras att något tredjemansintresse inte berörs
och avvisande på formella grunder skulle leda till ett materiellt otillfredsställande
resultat.»

Iakttagelser rid granskningen

Granskning har företagits av ett trettiotal för sent inkomna besvärsärenden.
I åtskilliga fall har besvären förklarats såsom för sent anförda ej kunna
upptas till prövning. Ett flertal ärenden har emellertid, såvitt avfattningen
av Kungl. Maj :ts beslut ger vid handen, sakprövats utan hinder av tidsöverskridandet.
Avsikten med granskningen har främst varit att utröna i vad
mån denna olikhet grundas på sådana fasta principer som enligt vad ovan
anförts framstår som önskvärda. Det begränsade materialet tillåter ej något
allmänt sammanfattande omdöme om departementens praxis. Beträffande
de ärenden som beretts i kommunikations- och inrikesdepartementen har
emellertid vid granskningen uppmärksammats att besvär i likartade ärenden
i vissa fall sakprövats men i andra avvisats. Till belysning av Kungl.
Maj :ts praxis på området återges i det följande ett antal av de granskade
ärendena. I exempelsamlingen har medtagits några fall där besvären kommit
in i rätt tid till beslutsmyndigheten men — efter dröjsmål med vidarebefordrande
av ärendena — för sent till vederbörande departement.

Exempel på handläggning av besvär som inkommit för sent
Kommunikationsdepartementet
a) Besvär som avvisats

1. Besvär i fråga om ändring av stadsplan

KB i U län fastställde genom resolution den U december 1965 ett av kommunalfullmäktige
i X köping antaget förslag till viss ändring av stadsplanen
för köpingen. Över beslutet anförde G.J. och A.J. besvär, som inkom
till kommunikationsdepartementet den 5 januari 1966. Besvären remitterades
till KB, som med inhämtade yttranden från länsarkitekten och byggnadsnämnden
avgav utlåtande den 18 mars 1966, samt till byggnadsstyrelsen,
som inkom ined utlåtande den 15 december 1966 och därvid även påpekade
att besvären inkommit för sent.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 dr 1068

Kungi. Maj :t meddelade beslut den 20 januari 1967 (nr 11) varvid Ivungl.
Maj;t yttrade: »Enär besvären icke inkommit till Kung!. Maj :t inom föreskriven
tid, upptas de icke till prövning.»

2. Besvär i fråga om fastställelse av utomplansbestämmclser

Sedan kommunalfullmäktige i X kommun meddelat förordnande om
utomplansbestämmelser fastställde KB i I län den 31 maj 1065 förordnandet,
dock ej i vad avsåg område inom H socken. Över beslutet anförde kommunen
besvär i en skrift, som inkom till departementet den 22 juni 1065.
Besvären remitterades först till KB som, efter att ha hört länsarkitekten,
avgav yttrande den 25 augusti 1965, vari KB i första hand hemställde att
besvären såsom för sent inkomna icke måtte upptagas till prövning. Remiss
skedde därefter den 30 augusti 1965 till byggnadsstyrelsen, som avgav yttrande
den 18 augusti 1966. Även byggnadsstyrelsen anmärkte att besvären
kommit för sent.

Kungl. Maj:t meddelade beslut i ärendet den 29 januari 1967 (nr 20),
varvid Kungl. Maj :t — enär besvären icke inkommit inom föreskriven tid
— icke upptog desamma till prövning.

3. Besvär i fråga om föreläggande alt borttaga byggnad

Byggnadsnämnden i X kommun beslöt år 1964 förelägga B.B. vid vite att

bortflytta en utan byggnadslov uppförd sommarstuga från fastigheten Finsbo
3« i kommunen. Av B.B. anförda besvär över föreläggandet lämnade KB
i N län utan bifall i utslag den 17 september 1965. över KB:s utslag anförde
B.B. besvär, som inkom till kommunikationsdepartementet den 26 oktober
1065. Besvären remitterades till KB, som inkom med yttrande den 30 novembei
1966, åtföljt av yttranden (rån länsarkitekten och byggnadsnämnden. KB
anförde för sin del i första hand att besvären icke inkommit inom föreskriven
tid.

Målet föredrogs den 22 februari 1967 i regeringsrätten, som — »enär besväien
författningsenligt och jämlikt meddelad besvärshänvisning skolat
vara inkomna till kommunikationsdepartementet inom tre veckor från det
länsstyrelsens utslag delgivits /B.B./, samt hon enligt handlingarna bifogat
bevis ei hållit del av utslaget den 23 september 1965 men besvären inkommit
till departementet först den 26 oktober 1965 och således efter besvärstidens
utgång» hemställde att Kungl. Maj :t icke måtte upptaga besvären
till prövning.

Kungl. Maj :t meddelade den 10 mars 1967 (nr 70) beslut i enlighet med
regeringsrättens hemställan.

b) Besvär som sakprövats

4. Besvär i fråga om ändring av stadsplan

KB i Y län fastställde genom resolution den H juli 1066 ett av stadsfullmäktige
i X den 31 januari 1966 antaget förslag liil ändring och utvidgning
av stadsplanen för visst område. Över IvB:s beslut anfördes besvär dels
ua aktiebolaget F., dels av L.W, Besvären inkom den 4 resp. den 5 augusti
1066. Besvären remitterades till KB, som inkom med yttrande den
7 oktober 1966 och till byggnadsstyrelsen, som yttrade sig den 8 december
1966. Byggnadsstyrelsen anmärkte att W:s besvär syntes ha inkommit till
departementet efter besvärstidens utgång.

O o

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Kungl. Maj :t avgjorde ärendet den 13 januari 1967 (nr 25), varvid Kungl.
Maj :t lämnade besvären ntan bifall.

5. Besvär över fastställelse av tomtindelning

KB i U län fastställde genom resolution den 15 juli 1966 ett av byggnadsnämnden
i X antaget förslag till ändrad och utvidgad tomtindelning av visst
kvarter. I en skrift, som inkom till kommunikationsdepartementet den 16
augusti 1966, anförde L.N. besvär över KB:s resolution. Besvären remitterades
till KB, som avgav yttrande den 26 januari 1967. Invändning att besvären
inkommit för sent gjordes ej.

Kungl. Maj:t lämnade i beslut den 17 mars 1967 (nr 24) besvären utan
bifall.

6. Besvär i fråga om ändring av stadsplan

KB i C län fastställde genom resolution den 9 november 1966 ett av stadsfullmäktige
i X den 18 mars 1966 antaget förslag till ändring av stadsplanen
för vissa kvarter. Över beslutet anfördes besvär bl. a. av L.E. E:s besvär inkom
till departementet den 1 december 1966. Besvären remitterades till KB,
som avgav yttrande den 21 december 1966 samt till byggnadsstyrelsen, som
yttrade sig den 12 januari 1967. Invändning att E:s besvär inkommit loisen
t gjordes ej.

Kungl. Maj :t avgjorde samtliga besvär den 27 januari 1967 (nr 40), varvid
Kungl. Maj :t lämnade besvären utan bifall.

7. Besvär över bgggnadsförbud

KB i BD län förordnade genom resolution den 1 april 1966 om förbud att
tillsvidare intill den 1 mars 1969 utan KB:s tillstånd uppföra byggnad inom
visst område i X kommun. Enligt i resolutionen meddelad besvärshänvisning
skulle talan mot beslutet föras inom tre veckor från det klaganden fått del
av beslutet. Över resolutionen anförde P.P. och H.P. besvär, vilka inkom till
departementet den 20 maj 1966. Enligt mottagningsbevis både länsstyrelsens
resolution delgivits P.P. den 21 april och H.P. den 27 april 1966. Besvären
remitterades den 26 maj 1966 till KB, som avgav yttrande den 28 juni s. å.
samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som inkom med yttrande den
19 juli 1966. Invändning att besvären kommit in för sent gjordes ej.

Kungl. Maj:t avgjorde ärendet den 27 januari 1967 (nr 13), varvid besvären
lämnades utan bifall.

Liknande, här ej refererade ärenden som sakprövats: 10/2 nr 11, ändringav
stadsplan; 17/2 nr 15, förordnande enligt 113 § byggnadslagen; 3/3 nr
21, fastställelse av byggnadsplan.

Not: Enligt 150 § första stycket byggnadslagen skall besvär över länsstyrelsens
beslut rörande fastställelse av generalplan, stadsplan, byggnadsplan
och tomtindelning samt tillämpning av utomplansbestämmelser, anföras
inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades (nr 1, 2, 4, 5, 6). Beträffande
övriga beslut hänvisas i 150 § andra stycket byggnadslagen till
1954 års besvärstidslag varigenom besvärstiden tre veckor i dessa fall räknas
från delgivningsdagen. Samtliga ovan särskilt angivna besvär har inkommit
för sent. Besvären i de fyra senare ärendena har, såvitt av besluten framgår,
upptagits till saklig prövning medan de övriga avvisats. Huruvida invändning
att besvären kommit in för sent framställts eller ej har såvitt framgår
inte haft någon betydelse.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Inrikesdepartementet

a) Besvär som avvisats

8. Besvär ang. starthjälp

Genom beslut den 14 mars 1967 lämnade arbetsmarknadsstyrelsen utan
bifall de besvär som E.L. anfört över ett beslut av länsarbetsnämnden i S
län att avslå en ansökan av E.L. om starth jälp. Enligt mottagningsbevis delgavs
klaganden AMS’ beslut den 7 april. E.L. anförde över beslutet besvär,
som inkom till AMS den 12 maj 1967 och till departementet — med yttrande
av AMS — den 6 juni 1967 — över en månad för sent. Invändning att
besvären inkommit för sent gjordes ej.

Kungi. Maj :t, som avgjorde ärendet den 80 juni 1967 (nr 1), fann besvären
såsom för sent inkomna icke kunna upptagas till prövning.

b) Besvär som sakprövats

9. Besvär ang. utbildningsbidrag

Länsarbetsnämnden i X län beslöt den 21 november 1966 att avslå en ansökan
av A.A. om utbildning till kontorist. Efter besvär beslöt AMS den 19
januari 1967 att cj göra ändring i länsarbetsnämndens beslut. Sedan A.A.
den 20 januari erhållit del av beslutet anförde hon besvär hos Kungl. Maj :t
i en skrift som inkom till departementet den 13 februari — tre dagar för
sent. Besvären remitterades till AMS, som inkom med yttrande den 14 mars.
Invändning att besvären inkommit för sent gjordes ej av AMS men klaganden
hade själv i besvärsskriften bett om övereende med att besvärstiden
överskridits. Något skäl för dröjsmålet angavs ej.

I en inom departementet upprättad PM står bl. a.: »Besvären till Konungen
inkom 3 dagar för sent. Någon invändning mot att sakprövning sker hos
Kungl. Maj :t har dock ej skett vare sig från AMS’ sida eller eljest.» Besvären
föreslogs »tas upp till sakprövning och avslås då kontorsutbildning måste
anses olämplig för A.A. . . .».

Kungl. Nlaj :t avgjorde ärendet den 31 mars 1967 (nr 4): »Kungl. Maj :t
finner ej skäl göra ändring i arbetsmarknadsstyrelsens beslut.»

10. Besvär ang. invalidbosiadsbidrag

Genom beslut den 11 juli 1966 avslog bostadsnämnden i S en ansökan om
invalidbostadsbidrag. Sökanden begärde i en skrift till nämnden den 17
augusti 1966 »förnyad prövning av ärendet». Bostadsnämnden behandlade
framställningen som besvär och översände den till bostadsstyrelsen som i
beslut den 21 oktober 1966 ej fann skäl göra ändring i bostadsnämndens
beslut. Styrelsens beslut expedierades den 3 november i rekommenderat brev
utan mottagningsbevis.

1 en skrift som inkom till inrikesdepartementet den 12 januari 1967 anförde
sökanden besvär över bostadsstyrelsens beslut. Besvären remitterades
till bostadsstyrelsen, som avgav yttrande den 16 mars 1967. Invändning att
besvären inkommit för sent gjordes ej.

Kungl. Maj :t avgjorde ärendet den 26 april 1967 (nr 12), varvid Kungl.
Maj :t ej fann skäl göra ändring i bostadsstyrelsens beslut.

Not: Ärendena nr 8 och 9, som båda gällt åtgärder enligt arbetsmarknadskungörelsen
(SFS 1966:368), har inkommit till departementet efter
besvärstidens utgång. De har emellertid i formellt hänseende inte behand -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

lats på samma sätt. Någon invändning om att besvärstiden utlöpt hade inte
framställts i fallet nr 8 medan klaganden i ärende nr 9 själv bett om överseende
med sin försening. I praxis synes invändning av beslutsmyndigheten
och påpekande av klaganden om försening ha ansetts böra få samma konsekvenser.
Den citerade PM-anteckningen i ärende nr 9 antyder att man i
detta ärende fäst avseende vid att invändning om försutten besvärstid ej
framställts av beslutsmyndigheten.

Ärende nr 10, där tidsöverskridandet ej påpekats, har sakbehandlats oavsett
det torde ha varit uppenbart att besvären inkommit för sent. Det bör
dock observeras att bostadsstyrelsens beslut i låneärenden expedieras i rekommenderat
brev utan mottagningsbevis, Delgivningsdagen kan därför ej
utan vidare fastställas.

Utbildningsdepartementet
a) Besvär som avvisats

11. Besvär över beslut om indragning av skola

Länsskolnämnden i O län beslöt den 20 juni 1966 att en skola i en skärgårdskommun
skulle indragas från och med läsåret 1967/68. Skolstyrelsen
i kommunen fick del av beslutet den 1 juli men beslöt först efter fyra månader,
vid sammanträde den 8 november, att överklaga beslutet. Besvärsinlaga
inkom till departementet den 5 december 1966. Efter remiss avgav länsskolnämnden
den 30 december yttrande vari åberopades att besvären anförts för
sent.

lvungl. Maj :t fann i beslut den 10 februari 1967 (nr 37) besvären såsom
för sent inkomna ej kunna upptagas till prövning.

Härefter anhöll skolstyrelsen genom skrivelse den 10 mars 1967 att Kungl.
Maj :t måtte pröva sakfrågan trots att besvären inkommit för sent samt att
beslutet om indragningen skulle upphävas eller, alternativt, att med indragningen
skulle anstå viss tid. Skolstyrelsen ingav i detta ärende även påminnelser
— daterade den 22 mars 1967 — i anledning av länsskolnämndens
yttrande i besvärsärendet. Länsskolnämnden avgav den 21 april nytt utlåtande
och vidare inkom en skrift från vissa enskilda personer i den berörda
kommunen.

Kungl. Maj :t avgjorde detta ärende den 12 maj 1967 (nr 111) och medgav
på grund av »föreliggande särskilda omständigheter» att skolan under följande
läsår fick upprätthållas med en klass av viss närmare angiven typ.

Not: I detta fall framgick redan av besvärsinlagan att besvärstiden försuttits.
Utlåtande inhämtades emellertid från länsskolnämnden innan besvären
avvisades. Det må antecknas att en administrativ förenkling synes
lämna övervägas i fall då innehållet i de för sent anförda besvären (nya
fakta) och andra omständigheter motiverar omprövning av beslutsmyndiglietens
avgörande. Avvisning av besvären och omprövning i särskild ordning
skulle kunna ske i ett sammanhang och intagas i samma beslut.

12. Besvär i fråga om tillsättning av t jänst

Länsskolnämnden i P län beslöt den 18 april 1967 om tillsättning av två
studierektorsbefattningar vid grundskolan. Beslutet offentliggjordes författningsenligt
i Post- och Inrikes Tidningar den 5 maj 1967, vilket datum
bildar utgångspunkt för besvärstiden. Besvär inkom till länsskolnämnden
den 24 maj — två dagar före besvärstidens utgång — men till departementet
först den 30 maj.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Ivungl. Maj :ts beslut (30 juni 1967 nr 161): Ivungl. Maj :t finner besvären
såsom för sent inkomna icke kunna upptagas till prövning.

13. Besvär i fråga om tillsättning av tjänst

Efter vederbörligt ansökningsförfarande utsåg länsskolnämnden i N
län den 23 maj 1967 innehavare av en studierektor stjänst. Beslutet kungjordes
i Post- och Inrikes Tidningar den 7 juni. Samma dag inkom besvärsinlaga
till länsskolnämnden, som med eget utlåtande och yttranden från
skolstyrelsen och den tillsatte vidarebefordrade ärendet till skolöverstyrelsen.
Till departementet inkom besvären först den 7 juli.

Ivungl. Maj :ts beslut (3 augusti 1967 nr 35): Ivungl. Maj :t finner besvären
såsom för sent inkomna icke kunna upptagas till prövning.

Not: I båda de angivna fallen har besvären inkommit för sent till besvärsmyndigheten
men i rätt tid till beslutsmyndigheten. Besvär över länsskolnäinnds
beslut såvitt nu är i fråga skall författningsenligt inges till Ivungl.
Maj :t. Om handlingarna omedelbart vidarebefordrats hade besvärstiden ej
överskridits. Såsom inledningsvis anförts finns det i allmänhet goda skäl
att i sådana fall inte avvisa besvären. När det gäller besvär över tjänstetillsättningar
kan det emellertid med hänsyn till att tredje mans rätt berörs
vara befogat att hålla fast vid att besvärsinlaga inom föreskriven tid skall
inges till den rätta myndigheten. Dröjsmål med vidarebefordrande av besvären
kan här medföra att en klagande som gjort en i och för sig ursäktlig
feladressering förlorar sin rätt till överprövning av det överklagade beslutet.

b) Besvär som sakprövats

14. Besvär i fråga om elevområde för gymnasium

Genom beslut den 21 februari 1966 fastställde länsskolnämnden i ''1'' län
förteckning över vissa elevområden i länet för läsåret 1966/67. Enligt förteckningen
skulle huvuddelen av X kommun ingå i elevområdet för gymnasiet
i H köping. Skolstyrelsen i kommunen anhöll därefter hos länsskolnämnden,
att nämnden skulle ompröva beslutet med hänsyn till att skolstyrelsen
inte i enlighet med vad i skollagen stadgas fatt yttra sig i ärendet.
Länsskolnämnden beslöt emellertid den 23 maj 1966, att ansökningen inte
skulle föranleda någon nämndens åtgärd. Protokollsutdrag rörande beslutet
expedierades till skolstyrelsen den 3 juni.

över sistnämnda beslut anförde skolstyrelsen besvär i en till Konungen
ställd skrift som den 27 juni 1966 inkom till länsskolnämnden. Skolstyrelsen
uppgav i besvärsskriften att den fått del av nämndens beslut den 7 juni.
Sedan nämnden den 22 augusti avgivit utlåtande inkom handlingarna till
departementet den 9 september. Efter remiss avgavs den 26 april 1967 yttrande
av skolöverstyrelsen.

Kungl. Maj :t avgjorde ärendet den 1 juni 1967 (nr 51): »Kungl. Maj :t,
som erinrar om stadgandet i 41 § första stycket skollagen om inhämtande
av yttranden, finner med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört och till
att överklagade beslutet avser redovisningsåret 1966/67 besvären icke föranleda
Kungl. Maj :ts vidare yttrande.»

Not: I detta fall skall besvär författningsenligt inges till Kungl. Maj :t.
Besvären har — om man räknar den 7 juni som delgivningsdag — inkommit
i rätt tid till länsskolnämnden men flera månader för sent till departe -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

mentet. Såsom tidigare framhållits behöver detta ej föranleda avvisning av
besvären. Med hänsyn till att besvären gällde intagningsförhållandena läsåret
1966/67 och sålunda var brådskande hade det varit önskvärt om besvärsinlagan
omedelbart vidarebefordrats till departementet som då haft
möjlighet,att föranstalta om skyndsam handläggning av ärendet.

Försvarsdepartementet
Besvär som sakprövats

15. Besvär i fråga om skyddsriimsbyggnadsskyldighet

Genom beslut den 4 mars 1965 fastställde civilförsvarsstyrelsen vissa ändringar
av bl. a. organisationsplanen för X civilförsvarsområde, innebärande
utökning av området för skyddsrumsbyggnadsskyldighet inom X stad.
Länskungörelse härom utfärdades den 15 mars och anslogs i vederbörande
församling den 16 mars 1965, då besvärstiden började löpa.

1 en skrift den 2 november 1966 anförde ett byggnadsbolag besvär över
civilförsvarsstyrelsens beslut under åberopande av att skyddsrum vid en
bolaget tillhörig inom den nya skyddsrumsgränsen belägen fabriksanläggning
ej erfordrades. Civilförsvarsstyrelsen avgav efter remiss utlåtande den
3 februari 1967. Styrelsen föreslog med hänvisning bl. a. till att besvärstiden
utgått att besvären skulle lämnas utan avseende.

Knngl. Maj :t beslöt den 31 mars 1967 (nr 36) att lämna besvären utan
bifall. ''

Not: Besvärstiden är enligt den av Kungl. Maj :t ensam utfärdade instruktionen
för civilförsvarsstyrelsen (SFS 1948:755) 30 dagar räknat från delgivningsdagen.
Som tidigare nämnts äger Kungl. Maj :t i princip rätt att
dispensera från en sådan besvärstidsregel. Om besvärstiderna enligt allmänna
överväganden anses böra iakttas blir emellertid även i dessa fall
huvudregeln att för sent anförda besvär avvisas. I förevarande exempel var
beslutet behörigen kungjort (även om delgivningssättet i och för sig är
ineffektivt). Besvären inkom först ett år och fyra månader efter besvärstidens
utgång och innehöll varken förklaring till dröjsmålet eller åberopande
av nya omständigheter i ärendet.

Justitiedepartementet
Besvär som sakprövats

16. Besvär i fråga om tillsättning av tjänst

Genom beslut den 24 januari 1967 förordnade kriminalvårdsstyrelsen efter
vederbörligt ansökningsförfarande verkstadsförmannen T.M. vid X
fångvårdsanstalt till verkmästare vid samma anstalt. Anslag angående utnämningen
uppsattes den 8 februari 1967. I skrivelse den 22 februari till
styresmannen för fångvårdsanstalten meddelade kriminalvårdsstyrelsen att
utöver de sökande som styrelsen prövade i samband med tillsättningsbeslutet
fanns ytterligare eu sökande, R.B., som i likhet med M. var verkstadsförman
vid anstalten. Hans ansökan hade emellertid inte beaktats på grund
av ett fel vid styrelsens registrering av ansökningshandlingarna. Kriminalvårdsstyrelsen
hemställde att den sålunda av misstag förbisedde B. snarast
skulle delges skrivelsen och underrättas om att han hos Konungen kunde
anföra besvär i ärendet. Besvärstiden — tre veckor — skulle enligt styrelsen
i detta fall kunna räknas från delgivningen av denna skrivelse.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Delgivningen av skrivelsen skedde den 27 februari och B:s besvär över
tillsättningsbeslutet inkom till justitiedepartementet den 17 mars. Ärendet
remitterades till kriminalvårdsstyrelsen, som i yttrande den 17 juli tillstyrkte
bifall till besvären. Styrelsen överlämnade yttranden från styresmannen
vid fångvårdsanstalten, ingenjören vid anstaltens industrikontor samt M.

I beslut den 3 augusti 1967 (nr 4) fann Kungl. Maj :t B. böra före M. förordnas
på ifrågavarande tjänst varför Kungl. Maj :t upphävde kriminalvårdsstyrelsens
beslut och återförvisade ärendet till styrelsen, som anmodades
utfärda förordnande för B.

Not: Enligt tillämpliga bestämmelser i statstjänstemannastadgan och instruktionen
för kriminalvårdsorganisationen är besvärstiden i förevarande
fall tre veckor räknat från den 8 februari 1967 då tillsättningsbeslutet tillkännagavs
genom anslag. Kriminalvårdsstyrelsen har sökt rätta ett misstag
vid handläggningen genom att i efterhand utsätta en ny utgångspunkt för besvärstiden.
Den författningsenliga besvärstiden hade emellertid överskridits,
då besvären inkom till departementet.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 8

Parts rätt att ta del av utredningsmaterial

Vissa bestämmelser m. m.

Frågan om parts rätt att la del av handlingar i ärenden som angår honom
och att yttra sig över deras innehåll anses allmänt vara av väsentlig betydelse
för rättssäkerheten. Myndigheterna anses ha viss skyldighet att, innan
beslut meddelas, låta part få del av inlagor och utredning i ärendet (s. k.
kommunicering av handlingar). Åtgärden bidrar till en allsidig och fullständig
utredning av ärendet. Den möjliggör också för parten att, innan
ärendet avgöres, erhålla vederbörliga upplysningar och tillfälle att framföra
sina synpunkter. Det är sålunda fråga om en tillämpning av den från
processrätten hämtade principen att »ingen skall dömas ohörd». Regeln
tillämpas fortfarande mest konsekvent inom domstolsprocessen. Först och
främst tillgodoses önskemålet där genom den muntliga förhandling, som
möjliggör för parter och domstol att i ett sammanhang ta del av påståenden
och utredning i målet. Men även där skriftliga inslag i processen förekommer,
såsom i Överrätterna, tillses att parts inlagor och annat utredningsmaterial
i erforderlig utsträckning delgives motparten. Sålunda skall enligt
föreskrift i rättegångsbalken vadeinlaga med därvid fogade handlingar delgivas
vadesvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med
skriftligt genmäle. Genmälet med därvid fogade handlingar skall i sin tur
delgivas vadekäranden. Allmänt iakttages i övrigt i rättegång att till domstolen
inkommet eller där upprättat utredningsmaterial delgives part.

Såvitt gäller förvaltningsförfarandet är »kommunikationsprincipen» icke
i samma utsträckning föreskriven i författningsbestämmelser. Föreskrifter
om kommunicering finns emellertid i åtskilliga, särskilt nyare, specialförfattningar.
Som exempel kan nämnas skogsvårdslagen, som i 13 § 1 mom.
stadgar att ägare till skogsfastighet skall beredas tillfälle att yttra sig innan
awerkningsförbud meddelas för fastigheten. Ett annat exempel är taxeringsförordningen
65 §, som stadgar att då anledning förekommer att åsätta
skattskyldig taxering med avvikelse från självdeklaration, skall den skattskyldige
beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Sådan skyldighet skall dock
ej föreligga då fråga är om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende eller då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke
är erforderligt för frågans bedömande.

Även där särskilda författningsbestämmelser saknas torde emellertid
kommunicering i avsevärd utsträckning verkställas av förvaltningsmyndigheterna,
som är skyldiga tillse att utredningen blir så fullständig som med
hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga omständigheter är möjligt.
Myndigheternas praxis på detta område synes dock vara ganska skiftande.

I sammanhanget bör erinras om det samband som råder mellan frågan
om kommunicering av utredningsmaterial och frågan om beslutsmotivering.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 106S

Om kommunicering av utredningsmaterial skett före beslutet kan motiveringen
stundom utan olägenhet förenklas eller helt uteslutas. Omvänt gäller
att en utförlig beslutsmotivering ibland kan fylla det behov av information
som är ett av motiven för kommunicering.

I en skrivelse till Konungen år 1961 föreslog JO att frågan om lagfästande
av kommuniceringsskyldigheten inom förvaltningsförfarandet skulle upptas
till prövning (JO 1962 s. 339 ff). Visserligen var besvärssakkunniga då
sysselsatta med att utarbeta förslag till cn allmän lag rörande förvaltningstörfarandet
men detta borde enligt JO:s mening inte hindra att man genom
partiella reformer sökte avhjälpa påtagliga brister i det administrativa rättsskyddet.
I skrivelsen anförde JO vidare i huvudsak följande:

Kommuniceringsfrågan hade sin främsta betydelse som rättssäkerhetsgaranti
för den enskilde. Härvid kunde man skilja på två grupper av fall. Den första avsåg
ärenden där enskild part själv gjorde framställning hos förvaltningsmyndighet,
antingen som sökande av tillstånd, dispens o.d. eller som klagande genom
anförande av besvär hos överordnad myndighet. Den andra gruppen gällde enskild
part beträffande vilken förvaltningsmyndighet ex officio eller efter särskild
framställning från annat håll vidtog åtgärd, som innefattade ingrepp i hans rättsliga
ställning, t.ex. genom frihetsberövanden och meddelande av föreläggande
eller förbud. Komnuiniceringskravet hade allmänt sett större tyngd i den senare
gruppen av ärenden.

Efter att ha redogjort för upplysningar som han inhämtat angående myndigheternas
praxis i fråga om kommunicering och för omständigheterna i ett antal
fall där kommunicering underlåtits men enligt JO:s mening bort äga rum anförde
JO att underlåtenhet från myndigheternas sida att före ärendes avgörande lämna
den enskilde tillfälle att yttra sig lätt kunde medföra — och i åtskilliga fall också
medfört — felbedömningar och förhastade beslut, varigenom enskilda onödigtvis
tillskyndats rättsförluster. Till förekommande härav var det därför i hög grad
angeläget, att myndigheterna icke underlät att, där så av omständigheterna påkallades,
lämna den enskilde tillfälle att yttra sig över förebragt utredning. Därtill
kom att det för allmänhetens förtroende för myndigheterna var av vikt att
den enskilde icke fick känslan av att han hölls utanför handläggningen av ärenden,
som angick honom, och att hans egna synpunkter däri betraktades som ovidkommande.
Att tillfälle i erforderlig utsträckning bereddes den enskilde att före
ärendes avgörande yttra sig över förebragt utredning framstod därför som ett moment
i förvaltningsförfarandet, som var av väsentlig betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt.

Framställningen föranledde inte någon lagstiftningsåtgärd. JO bar emellertid
även därefter haft sin uppmärksamhet fäst vid spörsmålet och i åtskilliga
fall riktat erinringar till myndigheter och tjänstemän som eftersatt
kommuniceringskravet. Orsaken till dröjsmålet med lagstiftning i ämnet
kan ha varit att man ville avvakta resultatet av de besvärssakkunnigas arbete.
Dessa sakkunniga framlade år 1964 slutbetänkande med förslag till lagom
förvaltningsförfarandet (SOU 1964:27). Lagförslaget upptar även föreskrifter
om kommunicering. Såvitt gäller av myndighet införskaffat utredningsmaterial
föreslår de sakkunniga att sådant material som kan vara av
betydelse för ärendets avgörande skall delgivas part och tillfälle lämnas
denne att yttra sig över detsamma (8 kap. 5 § och 15 kap. 1 § i förslaget).
Föreskriften skall dock inte gälla där tillkännagivande av särskild anledning
finnes obehövligt eller med ärendets avgörande icke kan anstå eller
hinder eljest möter. Undantag från huvudregeln kan också i vissa fall göras
med stöd av föreskrifter i sekretesslagen.

De sakkunnigas motivering för förslaget i denna del överensstämmer i
stort med de synpunkter som JO anförde i sin nyssnämnda skrivelse till
Konungen. Bl.a. uttalar de sakkunniga att kommuniceringsprincipens iakt -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

tagande utgör en av de mest betydelsefulla faktorerna för skapandet av det
förtroende för myndigheterna som kännetecknar en rättsstat.

Beträffande formen för kommunicering anför de sakkunniga att den kan
vara muntlig eller skriftlig. I fråga om skriftlig kommunicering är olika
alternativ möjliga. Den ur myndighetens synpunkt bekvämaste formen
innebär, att myndigheten underrättar parten om att handlingarna finns
tillgängliga. Det överlåtes då åt parten själv att genom besök hos myndigheten
eller på annat sätt göra sig bekant med utredningsmaterialet. Ett
annat tillvägagångssätt — enligt de sakkunniga det vanligaste i förvaltningen
— är att vissa viktigare delar av utredningsmaterialet tillställes parten
eller att en skriftlig redogörelse för materialet lämnas honom. De sakkunnigas
förslag innebär att kommunicering sker genom att handlingen
tillställes parten samt tillfälle beredes honom att inom utsatt tid yttra sig
över densamma.

Som motiv till de begränsningar i kommuniceringsskyldigheten som de
sakkunniga föreslagit uttalas att skyldigheten endast bör avse material, som
kan vara av betydelse för ärendets avgörande. Då tveksamhet råder om
visst materials betydelse bör kommunicering äga rum. Även i fråga om material
av betydelse för ärendets avgörande kan kommunicering ibland vara
obehövlig. En ansökan bör sålunda kunna bifallas utan att utredningsmaterialet
kommunicerats med sökanden. I vissa fall kan avskrift av handling
ha tillställts parten av den som ingivit handlingen och då behöver kommunicering
ej ske. Slutligen måste önskvärd kommunicering i vissa fall underlåtas
av tidsskäl. Behovet av snabb handläggning kan stundom vara stort
i förvaltningsförfarandet, t.ex. i ärenden angående allmän ordning och säkerhet.

De föreslagna bestämmelserna om kommunicering av utredningsmaterial,
som annorledes än genom viss part tillföres ärendet, skall gälla såväl förfarandet
i första instans som förfarandet i besvärsärenden. Såvitt gäller förfarandet
i besvärsinstans föreslår de sakkunniga ytterligare vissa bestämmelser.
Om motpart till klaganden finnes eller annan med motstående
intresse förekommer skall besvärsinlagan, där det ej av särskilda skäl finnes
obehövligt, delgivas denne (15 kap. 4§ i förslaget). Det skriftliga utlåtande,
som avgives av myndighet, vars beslut överklagats, skall genom sistnämnda
myndighets försorg i avskrift tillställas klagande och förklarande.
Denna myndighet skall även tillse att vad som i övrigt annorledes än genom
parten tillförts besvärsärendet under den förberedande handläggningen delgives
med parten. Besvärsmyndigheten skall för sin del tillse att eventuellt
föreliggande brister i delgivning med part avhjälpes (15 kap. 6 och 7 §§).

Enligt de sakkunnigas förslag skall lagen gälla även för statsdepartementen
vid deras beredning av administrativa partsärenden. De sakkunniga
framhåller särskilt vikten av att ett enhetligt förfarande iakttages inom
hela statsförvaltningen och att de rättssäkerhetsgarantier, vilka lagen är
avsedd att skänka, kommer att gälla i lika mån, då ett ärende beredes såsom
regeringsärende som vid ärendets handläggning i lägre instans (s. 127).

Iakttagelser vid granskningen

Till Kungl. Maj :t ingivna besvär eller ansökningar remitteras regelmässigt
till den myndighet som meddelat överklagade beslutet eller eljest till myndighet
med sakkunskap på det ifrågavarande området. Frågan blir då i vil5
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial nr tö år 1968

ken omfattning remissmyndigheternas yttranden kommuniceras med sökanden
eller klaganden. Granskningen visar att flertalet departement är restriktiva
med sådan delgivning. Huvudregeln tycks vara att remissyttrandena
kommuniceras endast då parten särskilt begärt delta. Ej sällan hemställer
parten i besvärsinlagan att han skall beredas tillfälle att avge påminnelser
i ärendet. Då sådan framställning gjorts brukar kommunicering ske. Undantag
från denna praxis förekommer dock.

Formen för kommunicering, där sådan sker, växlar mellan olika departement.
Sålunda kan nämnas att kommunikationsdepartementet brukar tillställa
parten en skrivelse vari denne underrättas om att erforderliga remissyttranden
avgivits. I skrivelsen anföres vidare:

Innan ärendet aygöres, vill kommunikationsdepartementet bereda Er tillfälle att
om Ni så önskar före den inkomma med skriftligt yttrande. Upplysning om

innehållet i de inkomna utlåtandena kan erhållas genom hänvändelse till departementets
kommissionär, som även på begäran tillhandahåller avskrifter mot föreskriven
avgift. Handlingarna kan också — om det är nödvändigt för Er att taga
del av dem i original, exempelvis då fråga är om karta eller annan handling som
ej kan skrivas av — på begäran hållas tillgängliga hos länsstyrelsen eller lokal
myndighet.

Andra departement brukar, då parten i besvärsinlagan eller eljest hemställt
om att få avge påminnelser, tillställa parten avskrift av yttrandena
utan att avvakta ytterligare begäran därom och utan att avgift uttas.

En för parten mera förmånlig praxis tycks tillämpas av jordbruksdepartementet.
Även då vederbörande part inte framställt någon begäran om att
få avge påminnelser brukar detta departement ofta underätta parten om att
remissyttranden inkommit och att avskrift av dessa kan erhållas genom
hänvändelse till departementets kommissionär.

I vissa grupper av ärenden, främst besvär över tjänstetillsättningar, kommunicerar
departementen mera allmänt i större utsträckning. De yttranden,
som i sådana ärenden inhämtas från beslutsmyndigheten och från den som
erhållit tjänsten, kommuniceras sålunda regelmässigt med klaganden, som
får tillfälle att inkomma med påminnelser. Ett tjänstetillsättningsärende
från utbildningsdepartementet där denna praxis frångåtts refereras nedan.

Vissa ärenden avseende byggnadslov o. d. överlämnas efter föredragning
inför regeringsrätten med dess yttrande för avgörande till Kungl. Maj :t i
statsrådet. Beredningen av dessa ärenden omhänderhas av kommunikationsdepartementets
regeringsrättsbyrå. Såvitt av granskningen framgår översänder
denna byrå remissyttranden i dylika ärenden till klaganden utan
särskild begäran och utan kostnad för honom.

Besvär i ärenden där klaganden liaft enskild motpart remitteras liksom
andra ärenden till den myndighet som meddelat det överklagade beslutet.
Sistnämnda myndighet brukar i allmänhet ombesörja att yttrande inhämtas
även från klagandens motpart. Bortsett från tjänstetillsättningsärendena
kommuniceras det yttrande, som motparten avger, enligt huvudlinjen i departementens
praxis i allmänhet inte med klaganden.

Exempel på fall där kommunicering inte skett

I det följande refereras omständigheterna i några av Kungl. Maj :t under
år 1967 avgjorda ärenden i vilka kommunicering av remissyttranden inte
skett. Beträffande varje särskilt fall gäller att utskottet inte tagit ställning
till frågan om vederbörande departement bort kommunicera yttrandena.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

1. Då part i besvärsinlagan eller eljest framställt begäran om att få inkomma
med påminnelser brukar kommunicering i allmänhet ske. Stundom underlåtes
dock detta utan att det av omständigheterna framgår att kommunicering
varit överflödig.

/. (U) Besvärsärende ang. tillsättning av lärartjänst

Sedan vissa speciallärartjänster för folkskollärare i observationsklass vid
grundskola ledigförklarats, beslöt vederbörande länsskolnämnd vid ärendets
prövning 5/11 1965 att ej tillsätta tjänsterna, enär ingen behörig sökande
kvarstod.

Över beslutet anförde sökanden N. besvär hos Kungi. Maj :t. I besvären
hävdade N. — som ej avlagt folkskollärarexamen — att hon med hänsyn
(ill den utbildning som hon genomgått borde kunna få dispens från de behörighetskrav
som gällde för ifrågavarande tjänst. N. anhöll att få inkomma
med påminnelser i ärendet.

Yttranden över besvären avgavs av länsskolnämnden och skolöverstyrelsen.
Nämnden framhöll att N:s utbildning ej kunde anses likvärdig med
den utbildning som krävdes för tjänsten. Skolöverstyrelsen redovisade sin
praxis i förevarande hänseende och avstyrkte bifall till besvären.

Ärendet avgjordes utan kommunicering genom beslut 27/1 1967 (nr 58).
Kungl. Maj :t lämnade besvären utan bifall.

2. (K) Besvärsärende i fråga om stadsplan

KB i K län fastställde 26/5 1966 ett av stadsfullmäktige i K antaget förslag
till ändring av stadsplanen för bl.a. kvarteret Göta Lejon i K. över resolutionen
anförde L. besvär med yrkande att beslutet skulle ändras så att
gällande byggnadsrätt på fastigheten Göta Lejon bibehölls eller i vart fall
att en fastställelse gjordes villkorlig på så sätt att föreslagen punkthusbebyggelse
inte fick påbörjas så länge byggnaden på Göta Lejon bestod och
nyttjades för bostadsändamål.

T remissyttrande 26/8 1966 hemställde KB på anförda skäl att besvären
skulle lämnas utan bifall samt bifogade yttranden, vari besvären avstyrktes
jämväl av länsarkitekten och byggnadsnämnden. I en 19/8 1966 till kommunikationsdepartementet
ingiven skrift begärde L., under uppgift att han
inhämtat att KB nyligen besvarat remissen, att han skulle få avgiva påminnelser
i ärendet. I anledning härav meddelade kommissionären i departementet
i en skrivelse L. att ärendet skulle vidareremitteras till byggadsstyrelsen
samt att i diariet antecknats att kommissionären skulle kontaktas då
ärendet var färdigremitterat. I skrivelsen tillädes: »Om Ni önskar att jag
— mot postförskott — då skall sända Eder avskrift av avgivna utlåtanden
och utverka tid för Eder att inkomma med påminnelser är jag tacksam för
Edert meddelande.» Såvitt av handlingarna framgår besvarade L. inte detta
brev.

Efter remiss avgav byggnadsstyrelsen utlåtande i ärendet 9/12 1966, vari
styrelsen hemställde att KB:s resolution skulle upphävas i viss del. Som
skäl anfördes bl.a. att förslaget i fråga om den av klaganden ägda fastigheten
i Göta Lejon skulle innebära att hela byggnaden — ett år 1930 uppfört
bostadshus i fyra våningar med 20 bostadslägenheter — måste rivas enär
tomten skulle utläggas till allmän plats.

I handlingarna förekommer en aktanteckning av följande lydelse: »Samtal
med klag.’s son bch L; Uppvaktn. fr. staden för statsrådet Palme.»

68 Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

Kungl. Maj :t, som avgjorde ärendet 20/1 1967 (nr 6), lämnade besvären
utan bifall.

3. (U) Besvärsärende rörande statsbidrag till anskaffande av vissa skollokaler Överstyrelsen

för yrkesutbildning beslöt 20/8 1964 tilldela S. köping statsbidrag
för anskaffande av lokaler för kommunal yrkesskola och förklarade
sig samtidigt, i anledning av därom gjord ansökan, ej kunna medge
att sådan skola inrättades i T. kommun.

Häröver anfördes besvär av T. kommun. Yttrande över besvären avgavs
av skolöverstyrelsen efter hörande av skolstyrelsen i S. köping. 1 yttrandet
framhöll skolöverstyrelsen att T. kommun inte syntes behörig att anföra
besvär över beslutet om statsbidrag till köpingen samt angav vidare de omständigheter
som talade mot inrättande av yrkesskola i T. kommun.

I en därefter till Kungl. Maj :t inkommen skrift anhöll T. kommun — under
framhållande att man genom tidningspressen erfarit att skolöverstyrelsen
yttrat sig — att få inkomma med påminnelser och att i sådant syfte få ta
del av handlingarna.

Ärendet avgjordes utan kommunicering genom beslut 31/3 1967 (nr 33),
varvid Kungl. Maj :t lämnade besvären i fråga om beslutet om statsbidrag
utan avseende och i övrigt ej gjorde ändring i överklagade beslut.

II. Behov av kommunicering föreligger främst i ärenden där nya omständigheter
av saklig eller rättslig art framkommer i de avgivna remissyttrandena.
Inte minst viktigt är det att part beredes tillfälle att yttra sig över upplysningar
angående hans eget uppträdande eller förhållanden i övrigt.

(K) Ansökningsärende ang. trafikkort för yrkesmässig trafik

Hos kommunikationsdepartementet anhöll F som var född 1946 och bosatt
i J, att hans trafikkort skulle berättiga honom att få framföra personbil i
yrkesmässig trafik oaktat han icke uppnått föreskriven ålder.

F:s framställning remitterades till KB i N län, som i sin tur infordrade
yttrande från polismästaren i B polisdistrikt. I en inom polisen upprättad
promemoria anfördes att F, oaktat han kunde anses skötsam, inte syntes
besitta den mognad och det ansvar, som måste krävas av bilförare i yrkesmässig
biltrafik för personbefordran. Detta hade framkommit vid olika tillfällen,
då F under fritid framfört egen bil. Han hade »visat benägenhet att
nonchalera vissa för trafiken gällande bestämmelser utan att därför göra sig
skyldig till straffbelagda handlingar». Del hade kommit till uttryck i rivstarter,
onödigt hård körning i kurvor och gatukorsningar m.m.

På grund av den verkställda polisutredningen avstyrkte polismästaren
F:s framställning. Även KB fann i sitt utlåtande, med hänsyn till vad som
framkommit i utredningen, icke skäl tillstyrka bifall till framställningen.
KB :s utlåtande och den därtill fogade utredningen synes icke ha delgivits
med F.

Kungl. Maj :t lämnade 27/1 1967 (nr 87) F:s ansökan utan bifall.

5. (K) Besvärsärende ang. tillstånd till beställningstrafik

Hos KB i Ö län anhöll J. i G att ett för honom meddelat tillstånd till beställningstrafik
med en buss för transport av 22 vuxna eller 30 barn skulle
överföras till en »Mercedesbuss» som kunde transportera 46 vuxna eller

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 69

60 barn. Anledningen var en ökning av de skolbarnstransporter som enligt
kontrakt med skolstyrelsen ombesörjdes av J.

Framställningen överlämnades till Ö läns omnibusägareförenmg som i
yttrande avstyrkte bifall till framställningen. Orsaken härtill var att ett
annat trafikföretag, AB Omnibus i Ö, upprätthöll linjetrafik på ifrågavarande
vägsträcka, vilken trafik, innan J. erhöll nyssnämnda kontrakt, var samordnad
med skolbarnstransporterna. Även sistnämnda bolag inkom med en
inlaga till KB med yrkande om avslag på J:s framställning. KB beviljade
emellertid 22/9 1966 J. det begärda tillståndet. Anmärkas bör att G:s kommunalnämnd
i ett yttrande som inte delgivits bolaget framhållit värdet av
att J :s buss fick transportera barnen till skolan.

AB Omnibus anförde besvär. I remissyttrande avstyrkte KB bifall till besvären,
varvid KB uttalade att den vid sitt ställningstagande läst säl skilt
avseende vid kommunalnämndens yttrande. Till KB:s utlåtande hade fogats
en till Konungen ställd petition från ett stort antal målsmän för barn tillhörande
föräldraföreningen som framhöll att de var mycket angelägna om
att få behålla J. som förare av skolbussen. Därjämte framförde de vissa anmärkningar
avseende bristande hänsyn till trafiksäkerheten vid de skolbarnstransporter
som förekommit innan J. övertog verksamheten. Även
skolchefen i G:s kommun hade avgivit ett yttrande innehållande synpunkter
som talade för att J. skulle få utföra skolbarnstransporterna, bl.a. att
den av bolaget med skolbarnstransporterna sammankopplade linjetrafiken
saknade större betydelse för bygden. Utredningen delgavs ej bolaget.

Kungl. Maj :t lämnade 27/1 i967 (nr 71) besvären utan bifall.

6. (K) Besvärsärende i fråga om tomtindelning

KB i M län fastställde 11/3 1966 ett av byggnadsnämnden i L antaget förslag
till ändring av tomtindelningen för del av kvarteret Brunius. Enligt
förslaget skulle tomten nr 11 jämte inom kvarteret belägna delar av tomterna
nr 4 och 5 bilda en tomt, betecknad nr 13.

Över KB:s resolution anfördes besvär av L.T. såsom ombud för ägarna
av tomten nr 8 i kvarteret. I besvären yrkades på anförda skäl att ärendet
skulle återförvisas till byggnadsnämnden för upprättande av nytt förslag
till tomtindelning över hela kvarteret.

Besvären remitterades först till KB, som avgav utlåtande åtföljt av yttranden
från byggnadsnämnden och länsarkitekten samt skrifter från vissa
icke klagande markägare. Härefter skedde remisser till byggnadsstyrelsen
och lantmäteristyrelsen, vilka båda, särskilt lantmäteristyrelsen, avgav tämligen
innehållsrika yttranden. Den väsentligaste synpunkten i yttrandena
var, att den nu föreslagna tomtindelningsändringen inte utgjorde något hinder
för en senare ny och ändamålsenlig tomtindelning av de övriga delar av
kvarteret, som bl.a. ägdes av klagandena. Kommunicering av yttrandena synes
ej ha skett.

Kungl. Maj :t 20/1 1967 (nr 12): ej ändring.

7. (Fö) Ansökningsärende ang. upphävande av beslut om skyldighet att inom
kommun inrätta enskilda skyddsrum

Kungl. Maj :t beslöt år 1957 att skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum
skulle föreligga för tätorten M.

I skrivelse till Konungen 31/5 1967 anhöll kommunalfullmäktige i M att

Konstitutionsutskottets memorial nr t5 år 1968

beslutet måtte upphävas. Som skäl åberopades att de lokala förhållandena
syntes ha avsevärt förändrats. Sålunda anfördes att statliga myndigheter
och expeditioner flyttats till V samt att invånarantalet inom det område av
köpingen, där skyldigheten att inrätta skyddsrum förelåg, vid årsskiftet
1965/66 uppgick till 3.065 personer. Därjämte framhölls att M utgjorde
centralort i en avfolkningsbygd och att det därför var viktigt att orten bereddes
möjlighet att behålla och tillvarata arbetskraften i bygden. För ortens
industrier och för nyplanerade företag utgjorde emellertid skyddsrumsbyggnadsskyldigheten
en stor ekonomisk belastning och hindrade i de flesta
fall utvidgning av rörelsen.

Ansökningen ingavs till KB, som i avgivet yttrande förklarade sig ej kunna
tillstyrka bifall. Enligt KB hade någon faktisk omständighet inte inträffat
som minskade ortens riskvärde. KB framhöll därvid M:s egenskap av
järnvägsknutpunkt samt att invånarantalet i tätorten väntades på visst sätt
stiga. Ärendet remitterades till civilförsvarsstyrelsen för yttrande efter samråd
med chefen för försvarsstaben. Den sistnämnde avstyrkte bifall med samma
motivering som KB. Även civilförsvarsstyrelsen avstyrkte bifall. Yttrandena
delgavs inte kommunen.

Kungl. Maj :t 6/9 1967 (nr 43): ej bifall.

8. (In) Besvärsärende ang. skyldighet att anordna verkskydd
Efter antecknande att skyldighet enligt gällande organisationsplan för civilförsvaret
förelåg för ett aktiebolag såsom ägare till viss fastighet samt
fyra andra bolag — som var hyresgäster i fastigheten — att anordna gemensamt
verkskydd, fann ÖÄ i beslut 22/4 1966 att skyldighet att anordna
verkskydd ej förelåg för de fyra sistnämnda bolagen, av vilka tre dårnera
avflyttat från fastigheten. Samtidigt beslöt ÖÄ jämlikt 19 § civil för svar skungörelsen
att skyldighet skulle föreligga för fastighetsägaren att anordna
verkskydd för anläggningen.

Över beslutet anförde fastighetsägaren besvär. I besvären erinrades om
stadgandet i 48 § civilförsvarslagen, enligt vilket verkskyddsskyldigheten
skall — om byggnad i sin helhet är upplåten till någon med nyttjanderätt —
åvila nyttjanderättshavaren och ej ägaren, såvida ej KB för visst fall annorlunda
förordnar. Klaganden framhöll att den aktuella fastigheten i sin helhet
var upplåten åt andra. Som fasta hyresgäster fanns tre privata och två
statliga företag med tillhopa c:a 635 anställda. Hyresgästerna hade dittills
svarat för verkskyddet. Det saknades i detta fall skäl att frångå den i 48 §
angivna huvudregeln. Synpunkten utvecklades närmare i besvären. Enligt
klaganden var det för övrigt felaktigt och olämpligt att ett enskilt företag
skulle vara ansvarigt för och bestämma rörande verkskydd för statliga
organ. 8

I avgivet yttrande framhöll ÖÄ att 48 § civilförsvarslagen inte var tillämplig
i fall då byggnad var upplåten till flera än en nyttjanderättshavare samt
angav närmare sin uppfattning i tolkningsfrågan. Vidare framhölls att vad
klaganden i övrigt anfört syntes bero på missuppfattning, saknade relevans
eller ej var av beskaffenhet att kunna ändra principen om ägares skyldighet
att svara för verkskydd.

Efter remiss avgav civilförsvarsstyrelsen yttrande. Under hänvisning till
vissa uttalanden förklarade sig styrelsen dela ÖÄ:s uppfattning i tolkningsfrågan
samt avstyrkte bifall till besvären.

Ärendet avgjordes utan kommunicering.

Kungl. Maj :t 24/2 1967 (nr 1): utan bifall.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 71

9. .(Ju) Ansökan om ersättning i samband med stöld av personbil

Hos justitiedepartementet gjorde representanten G.A. i G framställning
angående ersättning för »felaktigt handha vande av stulen bil». Skriften remitterades
till rikspolisstyrelsen, som inkom med utlåtande den 20/6 1967
och samtidigt till Kungl. Maj :t ingav framställning om att G.A. skulle tillerkännas
viss ersättning. I sistnämnda framställning anförde styrelsen bl.a.
följande.

En G.A. tillhörig personbil hade någon gång under tiden 26—28/8 1966
stulits i G. Den 28/8 hade bilen påträffats av polisen och förts till en polisstation
där den uppställts. G. A. hade den 30/8 anmält till polisen att bilen
stulits. På grund av bristfällig kommunikation mellan de polismän som påträffat
den stulna bilen och utredningsavdelningen erhöll G.A. vid upprepade
förfrågningar hos utredningsavdelningen det felaktiga beskedet att
bilen inte återfunnits. Först den 10/10 1966 upplystes G.A. om att bilen
tillrättaskaffats. Därefter hemställde G.A. hos polisverket om ersättning för
skada som han tillskyndats genom avsaknad av bilen med tillhopa 2 385
kronor. I det yrkade beloppet ingick ersättning för hyra av bil under 14
dagar samt för förlorad arbetsinkomst och ekonomisk förlust vid köp av ny
bil. Rikspolisstyrelsen ansåg att G.A. borde tillerkännas ersättning av allmänna
medel men fann på i utlåtandet angivna skäl att ersättningen borde
begränsas till 1 680 kronor motsvarande kostnaden för hyra av bil under
tiden 30/8—10/10 1966. — Styrelsens framställning kommunicerades såvitt
handlingarna utvisar inte med G.A.

Kungl. Maj :t fann i beslut 10/8 1967 (nr 13) skäl medge G.A. ersättning
med 1 680 kronor.

10. (H) Ansökan om bidrag till studieresa

Mannekängernas Svenska Huvudorganisation anhöll om ett anslag å 1 500
dollar som bidrag till en studieresa til! USA för föreningens ordförande.
Resans syfte angavs vara tre månaders studier av utbildning m.m. vid Ford
Model Agency i New York. I ansökningen åberopades bl.a. att Kungl. Maj :t
tidigare, den 25/6 1964, beviljat bidrag för studieresor med i huvudsak
samma ändamål.

Ärendet remitterades till handelssekreteraren i New York samt kommerskollegium
som i sin tur införskaffade yttranden från konfektionsindustriföreningen,
Stockholms handelskammare och Sveriges allmänna exportförening.
De tre näringslivsorganisationerna tillstyrkte ett studiebidrag med
hänsyn till att resan kunde anses ge erfarenheter som skulle komma den
svenska konfektionsindustrin till godo. Kommerskollegium ansåg i sitt yttrande
samma skäl tala för att det begärda bidraget skulle ställas till förfogande
av branschen och avstyrkte bifall till framställningen.

Handelssekreteraren i New York meddelade i sitt yttrande att föreningens
ordförande skulle betraktas som anställd och erhålla god betalning.
Handelssekreteraren tillstyrkte med hänsyn härtill endast ett bidrag motsvarande
resekostnaden från Sverige till USA och åter. De inhämtade remissyttrandena
kommunicerades inte med organisationen.

Kungl. Maj :t 14/4 1967 (nr 19): utan bifall. 11

11. (Fi) Besvärsärende rörande vägrat tillstånd till utminutering av öl

Polismyndigheten i B lämnade genom beslut 27/2 1967 utan bifall en ansökan
om tillstånd att utminutera Öl från en affärslokal i staden. Som skäl

Konstitutionsutskottets memorial nr tö år 1968

angavs i beslutet, att firmainnehavaren inte med hänsyn till omfattningen
av det varusortiment, som såldes i butiken, kunde anses till väsentlig del
sälja matvaror. KB lämnade efter hörande av polismyndigheten anförda
besvär utan bifall genom utslag 10/4 1967, enär handelsrörelsen endast
till ringa del innefattade försäljning av matvaror.

Över KB:s utslag anförde innehavaren besvär till Kungl. Maj :t och hemställde
därvid i andra hand, att han måtte få ett klarläggande i vilket hänseende
han inte uppfyllde ölförsäljningsförordningens fordringar för utminuteringstillstånd,
så att han fick möjlighet inrätta sin butik ocli sitt varusortiment
därefter. I besvärsinlagan framhölls, att butiksinnehavaren efter
avslag på en tidigare ansökan utökat sitt varusortiment och att detta var
fullt tillräckligt för att bereda omväxlande måltider.

Ärendet remitterades först till KB, som efter hörande av polismyndigheten
i utlåtande 22/5 1967 avstyrkte bifall till besvären, och sedan till kontrollstyrelsen.
Styrelsen avgav ett tämligen fylligt utlåtande, vari bl.a. diskuterades
tolkningen av ölförsäljningsförordningens begrepp »matvaruhandlare».
Med hänsyn till att — oaktat ett förhållandevis rikligt livsmedelssortiment
— försäljningen av matvaror bedömdes vara av ringa omfattning,
fann styrelsen klaganden inte vara att anse som sådan handlare och
avstyrkte därför bifall till besvären.

Ärendet avgjordes utan kommunicering genom beslut 22/9 1967 (nr 66).
Kungl. Maj:t: utan bifall.

III. I förevarande sammanhang bär även uppmärksammats ett mera
speciellt spörsmål rörande kommuniceringsprincipens tillämpning, nämligen
om tillfälle bör beredas kommun att yttra sig i ärende rörande förordnande
om skyldighet att i tätortskommun eller del därav anordna enskilda
skyddsrum. När Kungl. Maj :t jämlikt 24 § 1 mom. civilförsvarslagen lorordnat
om sådan skyldighet, ankommer det på vederbörande civilförsvarsmyndigheter
att verkställa erforderlig gränsdragning inom orten i fråga och att
inta uppgift därom i organisationsplanen för civilförsvarsområdet. Enligt
uttryckliga föreskrifter i civilförsvarskungörelsen skall tillfälle beredas kommunalfullmäktige
att yttra sig över förslag till sådan gränsdragning.

Då fråga uppkommer att — sedan förordnande som nu sagts meddelats
för viss tätort — införa enahanda skyldighet i angränsande tätortskommun
eller del därav, synes emellertid enligt nuvarande praxis tillfälle ofta
inte beredas vederbörande kommuner att yttra sig. Utskottet har sålunda
granskat fyra ärenden av förevarande slag, och endast i ett av dessa har
vederbörande länsstyrelse — innan framställning gjorts till Kungl. Maj :t
om införande av skyldighet varom här är fråga — tagit kontakt med ifrågavarande
kommuner. Då så ej skett har inte heller från Kungl. Maj :ts sida åtgärd
vidtagits för att inhämta kommunernas synpunkter. Av dessa fall, där
olika meningar ej sällan synes kunna hävdas rörande nödvändigheten och
lämpligheten att utsträcka skyddsrumsbyggnadsskyldigheten, må följande
återges.

12. (Fö) Ärende rörande skyldighet att i tätortskommun anordna enskilda
skyddsrum

Den 18/1 1957 föreskrev Kungl. Maj :t att skyldighet att inrätta enskilda
skyddsrum skulle föreligga för tätorterna Göteborg och Kungälv.

I skrivelse till Kungl. Maj :t 8/3 1966 hemställde länsstyrelsen i länet

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 73

atl till tätorten Göteborg med tillhörande riskområde måtte hänföras jämväl
Kungälvs stad jämte delar av Ytterby och Stora Lundby kommuner.
Som skäl anfördes att den redan uppnådda och fortsättningsvis beräknade
befolkningstillväxten i området medförde att tätbebyggelsen i Göteborg,
Kungälv och Ytterby tenderade att växa samman samt att skyddsrumsbyggnadsskyldighet,
med hänsyn till planerad bebyggelse, borde gälla även
för visst område av Lundby kommun i Älvsborgs län.

Såvitt handlingarna utvisar lämnades berörda kommuner ej tillfälle att
yttra sig över den ifrågasatta utvidgningen av skyddsrumsområdet. Enligt
länsstyrelsens yttrande hade däremot samråd ägt rum med länsstyrelsen i
Älvsborgs län och med vederbörande militärbefälhavare.

I ärendet avgavs yttrande av civilförsvarsstyrelsen, som därvid bifogade
särskilt yttrande av länsstyrelsen i Älvsborgs län. I sistnämnda yttrande
förordades ytterligare utvidgning av skyddsrumsområdet med ett antal kommuner
eller delar därav. Härvid anförde länsstyrelsen att man i en storstadsregion
måste förutsätta möjligheten av en snabbexploatering beträffande
vissa områden. Vid en sådan snabbexploatering kunde de första enheterna
komma till stånd dispensvägen utan skyddsrum och sålunda utan
att drabbas av de extra kostnader som ett skyddsrumstvång medförde. Följande
enheter drabbades däremot av sådana kostnader. En dylik utveckling
var enligt länsstyrelsen inte tillfredsställande vare sig från rättvise- eller
skyddssynpunkt. Från allmän lokaliseringssynpunkt tedde det sig vidare
betänkligt att vissa kommuner till skillnad från andra i samma storstadsregion
kunde locka till lokalisering på grund av frånvaro av skyddsrumsbyggnadsskyldighet
till följd av tillsynsmyndigheternas svårighet att snabbt
nog följa utvecklingen.

I sitt yttrande tillstyrkte civilförsvarsstyrelsen bifall till länsstyrelsens
i Göteborgs och Bohus län framställning samt förordade därjämte att viss
inom Älvsborgs län belägen kommun hänfördes till Göteborgs riskområde.

Genom beslut 30/6 1967 (nr 156) förordnade Kungl. Maj :t att skyldighet
att anordna enskilda skyddsrum skulle från och med 1/10 1967 omfatta
beträffande tätorten Göteborg även viss till Göteborgs stad den 1/1 1967 överförd
del av Störa Lundby kommun samt beträffande tätorten Kungälv även
visst område av Ytterby kommun.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 9

Motivering av konseljbeslut

Vissa bestämmelser m. m.

För domstolarna finns bestämmelser, som innebär skyldighet att motivera
såväl domar som — i den mån det erfordras — beslut. Vad gäller förvaltningsmyndigheterna
finns inga gemensamma bestämmelser i fråga om motivering
av beslut. I ett antal lagar och författningar finns dock särskilda
bestämmelser, som ålägger myndighet skyldighet att i vissa fall motivera
sina beslut. Därutöver är praxis skiftande. Även utan uttryckligt stadgande
motiverar vissa myndigheter sina beslut, i varje fall i vissa frågor. Andra
myndigheter åter underlåter som regel att lämna någon som helst motivering.

Förhållandena på området har sedan länge ansetts otillfredsställande. Besvärssakkunniga
upptog frågan om beslutsmotivering som ett led i sitt omfattande
utredningsarbete (se SOU 1955: 19 s. 95).

JO:s framställning 1960

1960 avgav JO en framställning till Konungen, vari han hemställde att —-i syfte att vinna ökat administrativt rättsskydd — en allmän regel måtte
införas om principiell skyldighet för förvaltningsmyndigheter att i sina beslut
ange de skäl på vilka besluten grundas (JO:s ämbetsberättelse 1961
s. 448 ff.). Motivering borde enligt JO alltid ges, om ärendets beskaffenhet
fordrade det. Till stöd för en sådan principregel om motiveringsskyldighet
för förvaltningsmyndighet åberopade JO i framställningen fyra huvudsynpunkter.
Dessa jämte ett sammandrag av vad JO anförde under varje punkt
kan återges sålunda.

1) Garanti för omsorgsfull och saklig prövning

Skyldighet för myndighet att lämna motivering för sitt ställningstagande
innefattar en särskild garanti för att myndigheten med all tillbörlig grundlighet
genomtänker ett ärende ocli prövar alla relevanta omständigheter.
Motivering har därför betydelse för ett materiellt riktigt avgörande.

2) Ökad möjlighet för den enskilde att få rättelse

Avsaknad av motivering torde för den enskilde framstå som en påtaglig
brist främst med hänsyn till att den försvårar för honom att bedöma om
han skall överklaga ett beslut som gått honom emot och att — om han överklagar
— hos besvärsinstansen argumentera mot beslutet. Även en annan
synpunkt är väsentlig för den enskilde. Ett för parten negativt beslut erhålles
ofta på grund av att det förelegat en brist i något förhållande, varöver
parten själv förfogar. Mest ändamålsenligt är då som regel att parten
inte går besvärsvägen utan vidtager omdispositioner eller andra kompletteringar
och därefter begär omprövning hos samma myndighet. Kan bristen
utläsas direkt ur beslutet, underlättas det för parten att iakttaga detta.

3) Garanti för fast och enhetlig rättstillämpning

I fråga om avgöranden i sista instans har beslutsmotivering sin främsta
betydelse som vägledande för underinstansernas prövning av likartade ären -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

•den och för rättstillämpningen över huvud taget. Detta har självfallet avseende
även på beslut som i besvärsärenden meddelas i statsrådet. Avsaknad
av motivering medför ofta att underinstanserna stannar i villrådighet
inför avgörandet och att de med stöd av detta utvecklar en oriktig praxis.
Det har förekommit att ett avgörande utan motivering av olika myndigheter
åberopats som stöd för hävdande av rakt motsatta uppfattningar i
någon principfråga och att praxis härigenom blivit oenhetlig. Motsvarande
gäller ofta — även för första instans — om beslutet går i annan riktning
än vad som förordats i avgivna remissyttranden. Saknas motivering kan
remissmyndigheterna i sådant fall komma att bibringas en oriktig uppfattning
om anledningen till att deras yttranden frångåtts. Detta kan i sin tur
medföra att remissbehandling framdeles av likartade ärenden sker från felaktig
utgångspunkt och att remissmyndigheterna lämnar allmänheten missvisande
upplysningar om rättsläget. Ett väsentligt moment i begreppet rättssäkerhet
är att myndigheternas rättstillämpning skall utmärka sig för fasthet
och enhetlighet. Medborgarna skall med en viss grad av säkerhet kunna
förutse myndigheternas bedömanden. Beslutsmotivering inom förvaltningen
— där de materiella bestämmelserna ofta är vaga och i och för sig kan
lämna utrymme för vitt skiftande praxis — ulgör ur denna synpunkt en
angelägenhet av betydande vikt.

4) Ökat förtroende hos allmänheten för myndigheternas objektivitet

Mycket av det missnöje med och den bitterhet mot förvaltningsmyndigheterna
som nu ej sällan kommer till uttryck torde bortfalla, om beslut som
går rättssökande emot motiverades. Denne skulle ju därigenom få klart för
sig att en omsorgsfull prövning skett inom lagens ram och att han inte var
offer för någon maktfullkomlig myndighetsutövning. I ett demokratiskt samhälle
bör myndigheterna även visa den enskilde så stor hänsyn och respekt,
att man vid beslut som går honom emot underrättar honom om skälen till avgörandet.
En vidgad skyldighet för myndigheterna att motivera sina beslut
torde verksamt bidraga till att hos allmänheten öka förtroendet för myndigheterna.

Mot ökad användning av beslutsmotivering inom förvaltningen — uttalade
JO vidare i framställningen — hade främst åberopats merarbete för
myndigheterna. JO fann emellertid, att farhågorna i detta hänseende sannolikt
var överdrivna och att de skäl ur rättssäkerhetssynpunkt som talade
för en allmän regel om beslutsmotivering var så tungt vägande, att det merarbete
för myndigheterna som kunde föranledas därav måste anses vara av
helt underordnad betydelse. JO framhöll vidare, att frågan om behov av beslutsmotivering
i det särskilda fallet främst fick ses mot bakgrund av de
av honom angivna rättssäkerhetssynpunkterna och borde avgöras efter varje
särskild saks egen beskaffenhet. Motsvarande gällde frågan om motiveringens
innehåll.

I en motion vid 1961 års riksdag begärdes — under hänvisning till JO:s
framställning — att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
alt Kungl. Maj :t måtte så snart som möjligt för riksdagen framlägga förslag
1 iil lag med regler om en allmän skyldighet för förvaltningsmyndighet
att motivera sina beslut. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionen
(nr 8) uttalade första lagutskottet:

Utskottet ansluter sig i princip till justitieombudsmannens uppfattning att
vissa, tungt vägande skäl talar för införande av en allmän regel om beslutsmotivering
inom förvaltningen. Emellertid har utskottet i justitiedepartementet in -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

hämtat, att förberedelser pågår för tillämnad remissbehandling av det genom
justitieombudsmannens ifrågavarande framställning väckta förslaget. Med hänsyn
härtill synes något initiativ från riksdagens sida i det med framställningen och
motionen avsedda spörsmålet icke för närvarande böra ifrågakomma.

JO:s framställning gjordes till föremål för ett mycket omfattande remissförfarande.
Remissinstanserna anslöt sig nästan undantagslöst till uppfattningen
att intet borde underlåtas som kunde trygga rättssäkerheten. I fråga
om tillvägagångssättet för en reform anslöt sig det stora flertalet till den av
besvärssakkunniga i remissyttrande hävdade uppfattningen, att de olika
spörsmålen i förvaltningsförfarandet borde göras till föremål för samtidig
lagstiftning samt att i avvaktan härpå ett cirkulär borde utfärdas som ett
provisorium.

Besvärssalckunnigas förslag

I besvärssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1964: 27) med förslag till lag
om förvaltningsförfarandet föreslås en lagregel av följande lydelse (11 kap.
5 §):

Beslut skall vara så avfattat, att avgörandets innebörd tydligt framgår.

I den mån det icke av särskild anledning finnes obehövligt eller olämpligt,
skall beslut innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas.

I sina motiv till de föreslagna bestämmelserna (a.a. s. 440 ff.) åberopar
de sakkunniga i huvudsak samma skäl för en allmän regel om beslutsmotivering
inom förvaltningens område, som JO anfört i sin framställning till
Konungen. De framhåller, att det är angeläget att beslutsmotivering kommer
till stånd inte bara då behovet därav ligger i öppen dag utan även då
viss tvekan kan råda huruvida motivering är behövlig eller inte. I vissa lägen
bör emellertid av lämplighetsskäl motivering av beslut underlåtas, även
om behov av motivering i och för sig inte saknas. De sakkunniga framhåller
i detta sammanhang bl. a. hänsyn till sekretesskäl och enskilds intresse av
diskretion beträffande skäl som innebär något för honom nedsättande. Vad
gäller frågan om motiveringsskyldighet för Kungl. Maj:t i statsrådet uttalar
de sakkunniga följande (s. 450):

De sakkunniga är medvetna om att arbetsmängden i statsdepartementen är av
sådan omfattning att lämpligheten av att motiveringsskyldighet införes beträffande
de å Kungl. Maj :t i statsrådet ankommande administrativa partsärendena
kan ifrågasättas. Det vore emellertid otillfredsställande, om särskilt undantag skulle
gälla i förevarande hänseende för landets högsta förvaltningsmyndighet. Angeläget
är att den grundläggande rättssäkerhetsgaranti som motiveringsskyldigheten
innebär står till buds där i samma mån som eljest inom förvaltningen. De
sakkunniga föreslå därför intet undantag för beslut av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Besvärssakkunnigas förslag gjordes till föremål för ett mycket omfattande
remissförfarande. Tanken att en lag om förvaltningsförfarande skall innehålla
en allmän regel om beslutsmotivering fick ett i huvudsak positivt
mottagande från remissinstansernas sida. I stort sett rådde enighet om att
principen om motiveringsskyldighet utgjorde en hörnsten i rättsskyddssystemet.
JK ansåg att Kungl. Maj:t i statsrådet med hänsyn till de särskilda
förhållanden som anknyter till regeringsärendena och till pågående författningsrevision
borde helt undantas från lagens tillämpningsområde. JK
förutsatte därvid, att de allmänna reglerna i en lag i ämnet ändock skulle

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

komma att iakttagas i den utsträckning som var motiverad. Även Svea hovrätt
ifrågasatte lämpligheten att under en pågående författningsrevision i
detta sammanhang ta upp frågan om förfarandet i regerings- och departementsärenden.

1966 års motioner

Frågan om införande av lagstadgad allmän skyldighet för förvaltningsmyndighet
att motivera sina avgöranden aktualiserades även vid 1966 års
riksdag genom två skilda motioner i ämnet. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande över motionerna uttalade första lagutskottet (nr 17):

Den av motionärerna uttalade oron för den nuvarande ordningen på ifrågavarande
område finner utskottet befogad. Utskottet ansluter sig därför principiellt
till uppfattningen att en allmän regel om motiveringsskyldighet bör föreskrivas
och skulle med tillfredsställelse se att denna kunde införas utan tidsutdräkt.
Frågan bör emellertid enligt utskottets mening ej ses isolerad utan lösas
i ett större sammanhang. Att, såsom motionärerna föreslagit, göra en partiell reform
avseende endast motiveringsskyldigheten kan utskottet därför icke tillstyrka.

Lämpligheten av att dröja med frågans lösning i avvaktan på att det pågående
lagstiftningsarbetet avslutas har inom utskottet blivit ifrågasatt med hänsyn till
ovissheten om när detta kan ske. En möjlighet till provisorisk lösning av förevarande
problem vore, såsom bl. a. besvärssakkunniga anfört, att i cirkulär till
myndigheterna giva erforderliga rekommendationer i ämnet. Detta tillvägagångssätt
bör emellertid enligt utskottets mening tillgripas endast om frågan icke
inom rimlig tid kan lösas lagstiftningsvägen.

Utskottet förväntar, att Kungl. Maj:t under det pågående lagstiftningsarbetet
på området beaktar de synpunkter utskottet ovan anfört.

Pågående beredningar inom Kungl. Maj:ts kansli

En arbetsgrupp inom justitiedepartementet är för närvarande sysselsatt
med beredning av frågan om en allmän förvaltningslag med besvärssakkunnigas
slutbetänkande och remissyttrandena däröver som grundmaterial.
Arbetsgruppen avser att inom den närmaste tiden lägga fram förslag till
förvaltningslag som därefter skall remissbehandlas. I förslaget skall — enligt
inhämtade upplysningar — ingå bl. a. vissa regler om motivering av
beslut. Dessa regler avses emellertid inte gälla bl. a. hos Kungl. Maj :t i statsrådet.
Förslagets huvudregel beträffande motivering är att slutligt beslut
skall innehålla motivering om det går part emot.

En annan inom Kungl. Maj :ts kansli tillsatt särskild arbetsgrupp har förberett
övergång den 1 april 1968 till s. k. systematisk maskinskrivning inom
statsdepartementen. Som ett led i detta arbete har utarbetats skrivanvisningar
för departementen — daterade den 1 februari 1968 och av statsrådsberedningen
den 20 februari 1968 anbefallna till användning — vari
bl. a. ingår ett avsnitt angående utformningen av Kungl. Maj :ts expeditioner.
I detta behandlas även frågan om motivering av Kungl. Maj :ts avgöranden.
I principfrågan uttalas, att vägande skäl otvivelaktigt talar för att
beslut motiveras även i andra fall än när de på grund av föreskrift i författning
skall innehålla motivering. Det framhålles, att redovisning av mo:iv
ofta utgör en garanti för en omsorgsfull prövning och för en enhetlig
rättstillämpning. Efter erinran om den inom justitiedepartementet pågående
beredningen av en allmän reglering av ämnet och att resultatet därav kan
komma att inverka på den behandlade frågan ges följande rekommendationer
för tillämpning tills vidare:

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Om inte annat är särskilt föreskrivet eller särskilda skäl föranleder annat, motiveras
beslut i ansöknings- och besvärsärenden, när beslutet innebär avslag på
en ansökan eller framställning. Särskilda skäl mot att redovisa motiv kan vara
att beslutet innebär ett skälighets- eller lämplighetsavgörande eller ett avgörande
f.Y. P“ i!''sk. ''la.tllr eller att det meddelats i anledning av ansökan eller besvär i
tjänstetillsättningsärende eller i ärende angående antagning för utbildning eller
ly8ssa,ttning eller annat liknande ärende. Motiv kan också vara uppenbart
obebovliga, t. ex. när besvär avslås och underinstansens motiv godtas. Även i beslut
som innebar bifall kan motiv behöva redovisas. Så är fallet om beslutet är av
principiellt intresse och motiv kan behövas för att ge underordnad myndighet
eller remissmyndighet upplysning om vilka synpunkter som varit avgörande för
utgången i ärendet.

Skrivanvisningarna behandlar även motiveringssättet, varvid framhålles
att som allmän regel bör gälla att motiv bör redovisas i beslutet eller i bilaga
till detta och att därvid i allmänhet inte bör begagnas allmänt hållna uttryck.
I anvisningarna ges även rekommendationer beträffande reciter och
foimuleringar av själva slutet. Antalet formuleringar vid avslag föreslås
begränsas till i princip fyra, därav två att begagnas om sakprövning skett
och två om så inte varit tallet. Vad gäller besvärsärenden framhålles att —
om underinstansens motiv inte anses godtagbara — nya motiv får redovisas
i beslutet.

Iakttagelser vid granskningen

Vid granskningen av 1967 års statsrådsprotokoll framgår till en början alt
beslutsmotivering allmänt sett är relativt sällan förekommande. I och för sig
behöver detta inte anses som anmärkningsvärt. Som bl. a. besvärssakkunniga
framhållit i sitt slutbetänkande är beslutsmotivering av skilda anledningar
många gånger obehövlig eller olämplig. Emellertid har vid granskningen
i åtskilliga fall kunnat konstateras, att beslutsmotivering i ansöknings-
och besvärsärenden ej lämnats även när sådan med hänsyn till de
av bl. a. JO i detta avseende framhållna rättssäkerhetssynpunkterna torde
ha framstått som önskvärd. Ett antal exempel på fall där beslutsmotivering
inte lämnats återges nedan som första avsnitt i en exempelsamling.

De refererade fallen avser att belysa olika situationer, där motivering _ av

skilda anledningar — synes önskvärd. Varje referat har i förtydligande
syfte försetts med vissa kommentarer.

I exempelsamlingen har även medtagits ett antal ärenden, där egentlig
beslutsmotivering lämnats. Någon konsekvent praxis torde emellertid inte
föreligga vad gäller användandet av sådan motivering. Motivering synes sålunda
förekomma beträffande ärenden av såväl större som mindre vikt. Genomgående
synes dock vara, att beslutsmotivering framför allt ges i formella
frågor. Det bör här även betonas att det förekommer ärendegrupper
där, vare sig besluten innebär bifall eller avslag, motivering genomgående
saknas. Så är exempelvis fallet beträffande ärenden ang. ansökningar om
bidrag ur allmänna arvsfonden (socialdep.), ansökningar hos Kungi. Maj :t
om ersättning för s. k. rymlingsskador (socialdep.), besvär över vägrat tillstånd
till äktenskap för underårig (justitiedep.), nådeärenden (justitiedep.)
och medborgarskapsärenden (justitiedep.). En viss ökning beträffande frekvensen
av motiverade avgöranden synes kunna noteras under senare delen
av år 1967 i förhållande till årets början.

Sådana Kung], Maj :ts beslut som innebär avslag på ansökningar och
framställningar samt ogillande av anförda besvär uppvisar begagnande av

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

ett flertal skilda beslutslokutioner. I stort sett synes fortfarande komma till
användning de lokutioner, som redovisades av Undén i hans översikt i Förvaltningsrättslig
tidskrift 1939 (s. 229 ff.) av praxis inom statsdepartementen
1936 i detta hänseende. Dessa lokutioner synes dock inte begagnas konsekvent
och deras betydelse torde skifta såväl mellan de olika departementen
som inom ett och samma departement. Detta förhållande skapar stundom
oklarhet om huruvida avslagsbeslut grundats på materiella eller formella
skäl. Någon gång förekommer även eljest beslut där avfattningen synes
oklar. Även några exempel på det nu sagda lämnas i exempelsamlingen.

Sättet att klargöra skälen för ett beslut, i fall där så sker, varierar. Vanligast
torde vara att Kungl. Maj :t utformar en egen motivering. Det förekommer
dock i flera departement, att skälen inte anges i beslutet, men att
jämte beslutet till sökanden (klaganden) expedieras en avskrift av avgivet
remissutlåtande, innehållande erforderliga grunder. Stundom sker motivering
så att säga indirekt genom intagande i reciten av viss eller vissa omständigheter
av avgörande betydelse, medan beslutet i övrigt ges kortfattad
formulering, eventuellt med hänvisning till de i reciten angivna uppgifterna.

Exempelsamling

A. Exempel på fall där beslutsmotivering inte lämnats

1. (In) Tillstånd till filmförevisning på vissa helgdagar

Under åberopande av 10 § allmänna ordningsstadgan anhöll C. Film AB
i en till KB i P län den 3/11 1966 inkommen framställning om tillstånd att
under fem år framåt offentligen förevisa filmen »Kardinalen» i V. på juldagen,
långfredagen och påskdagen.

Genom resolution den 23/11 1966 fann KB, då filmens innehåll och syfte
ej kunde anses förenligt med ifrågavarande högtiders helgd, ej skäl bifalla
framställningen.

Häröver anförde bolaget besvär och uppgav därvid bl. a. att tillstånd till
visning av filmen givits i 9 andra län.

I avstyrkande utlåtande över besvären redogjorde KB för berörda författningsbestämmelser,
uttalanden i förarbetena om att undantagsbestämmelserna
borde tillämpas restriktivt samt för innehållet i utgiven kommentar
till författningen. KB yttrade vidare: I

I enlighet med angivna uttalanden har länsstyrelsen hittills bedömt dispensansökningar
av förevarande slag och därför ansett sig kunna medgiva dispens för
filmförevisning endast ett par gånger. Det har då varje gång varit fråga om filmer
med religiös karaktär. Den nu aktuella filmen, »Kardinalen», synes, såvitt
framgår av den broschyr, som klagandebolaget bifogat dispensansökningen, icke
ha sådant innehåll och syfte, som är förenligt med ifrågavarande högtiders helgd.
I broschyren beskrives sålunda filmen såsom en skakande, avslöjande film om
våld och rashat. Länsstyrelsen kan inte finna att en film med sådant innehåll är
förenlig med dessa högtiders budskap. Filmen synes till sitt innehåll inte nämnvärt
skilja sig från många andra filmer, och ett bifall till ansökningen skulle
innebära, att länsstyrelsen skulle nödgas medgiva dispens också för ett stort antal
andra filmer. Den restriktivitet, som, enligt vad som framhållits, bör prägla
länsstyrelsernas tillståndsgivning, skulle då näppeligen kunna upprätthållas . ..

En liberalisering av en tillståndsgivning, som grundar sig på en författningsbestämmelse
av så sent datum, som här är fallet, bör, enligt länsstyrelsens förmenande,
icke ske genom en rättstillämpning som står i uppenbar strid mot lag -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

stiftarens intentioner utan genom att författningen — om så befinnes påkallat
av utvecklingen — mildras.

Utlåtande avgavs jämväl av statens biografbyrå. Byrån erinrade om att
Kungl. Maj :t genom utslag den 6/10 1961 (eckl.dep.) avslagit besvär över
vägrat tillstånd till förevisning av filmen »De tio budorden», i vilket ärende
byrån i remissyttrande avstyrkt bifall till besvären. Vad gällde den aktuella
filmen lämnade byrån först en kortfattad beskrivning över dess innehåll
samt anförde, att beskrivningen endast ofullständigt täckte filmens innehåll.
Särskild visning av filmen för byrån gav vid lianden, att filmen avsåg
att skildra en katolsk prästs utveckling från dogmatisk bundenhet och
trångsynt principfasthet till en fördomsfriare aktivitet i ämbetets utövande.
De i filmen förekommande avsnitten om »våld och rashat» ingick naturligt
och utan sensationsprägel såsom dramatiska element i denna utvecklingshistoria
och torde knappast kunna uppfattas som annat än riktade mot
våld, rashat och politisk förföljelse. Filmen ägde icke obetydliga förtjänster
i visuella och regimässiga avseenden. — Byrån delade inte länsstyrelsens
syn på tolkningen av 10 § allmänna ordningsstadgan utan uttalade sig
för en friare och mer förutsättningslös bedömning, i vilken riktning länsstyrelsernas
praxis enligt vad som framgick av infordrad utredning gått.
Biografbyrån tillstyrkte bifall till besvären.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 17/2 1967:

Enär tillstånd icke synes böra vägras bolaget att anordna ifrågavarande
offentliga biograf föreställningar,

prövar Kungl. Maj:t skäligt att, med undanröjande av länsstyrelsens resolution,
visa målet åter till länsstyrelsen för ny behandling.

Not: Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig praxis i ärenden av
förevarande slag och länsstyrelsens tolkning av 10 § allmänna ordningsstadgan
synes en mera klarläggande motivering ha kunnat vara av värde.
KB torde ha fått missvisande upplysningar om filmens innehåll. Detta kunde
lämpligen ha klarlagts antingen direkt i beslutet eller genom hänvisning till
biografbyråns utlåtande.

2. (H) Lotteriärende

En idrottsförening ansökte hos KB i H län om tillstånd till bingospel under
tiden 28/10—16/12 1966. Bingospelet skulle bedrivas vid åtta tillfällen
med ett sammanlagt insatsbelopp av 12 000 kr. I spelet skulle förekomma
s. k. jackpotter, varvid resultatet av ett etapplotteri påverkades av utgången
av det föregående.

KB fann att ärendet borde handläggas av polismyndigheten (jfr 9 § 2 st.
allmänna ordningsstadgan samt 2 § och 3 § a)—b) lotteriförordningen)
och överlämnade ansökan till polismästaren i O. I beslut den 24/10 1966
meddelade polismyndigheten att ansökan, enär den måste anses omfatta
endast ett lotteri med ett insatsbelopp överstigande 5 000 kr., inte föranledde
någon polismyndighetens åtgärd. — Enligt 3 § c) lotteriförordningen
skall tillstånd i sådant fall meddelas av KB.

Föreningen anförde hos KB besvär över beslutet och hemställde i samband
därmed även att KB måtte bevilja begärt tillstånd. Polismyndigheten
vidhöll i yttrande ståndpunkten att myndigheten ej var behörig. I yttrandet
anfördes att »lotteriansökningen och de i denna ingående åtta speltillfällena
måste ses i ett sammanhang, eftersom jackpotterna och dessas stor -

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

lek är beroende av spelresultaten för vart ocli ett speltillfälle». KB medde<
lade den 16/11 1966 följande beslut:

Länsstyrelsen finner de anförda besvären ävensom framställningen om tillstånd
av länsstyrelsen ej föranleda någon länsstyrelsens åtgärd.

Det är föreningen obetaget att — därest lotterierna anordnas för allmänheten
eller under de i 8 § lotteriförordningen angivna förutsättningarna — anordna
anmälningslotterier enligt 2 § eller 3 § a) nämnda förordning. Det erinras om
att 3 § a) i förordningen förutsätter bland annat, att anmälan icke avser anordnande
vid samma tillställning av lotteri med insatser till högre belopp än 3 000
kr.

Föreningen anförde besvär hos Kungl. Maj :t. I besvärsskriften efterlystes
bl. a. en mer enhetlig bedömning av gällande bestämmelser samt klarhet i
fråga om de s. k. jackpotterna. Ärendet remitterades till KB som införskaffade
nytt yttrande från polismyndigheten. Denna vidhöll sin uppfattning.
KB uttalade i sitt yttrande bl. a. att anmälningslotterier torde kunna
anordnas hur ofta som helst samt att behov för klaganden att vid samma
tillställning anordna lotteri med insatser till högre belopp än 3 000 kr.
inte kunde anses föreligga. KB fortsatte:

Det är enligt länsstyrelsens mening oklart vilka konsekvenser användandet av
s. k. jackpotter medför. Tillstånd bör emellertid under alla förhållanden icke
meddelas. Länsstyrelsen vill slutligen framhålla angelägenheten av att lotteriförordningen
omarbetas så att dess tillämpning i fråga om s. k. bingo underlättas för
enskilda och myndigheter.

Under hänvisning till vad ovan anförts samt innehållet i överklagade resolutionen
hemställer länsstyrelsen att besvären måtte lämnas utan bifall.

Ärendet avgjordes genom beslut den 25/5 1967 sålunda: Kungl. Maj:t
lämnar besvären utan bifall. — Föreningen erhöll jämte beslutet en kopia
av KB:s utlåtande.

Not: Lotteriförordningens bestämmelser kan vara svåra att tillämpa på
de många olika sorters lotterier som numera är aktuella. Det synes därför
vara väsentligt att en klar och enhetlig praxis på området upprätthålls. —
I ärendet hade polismyndigheten och KB olika uppfattning om ansökningen
gällde flera mindre bingolotterier (vartdera med insatsbelopp understigande
3 000 kr.) eller om den med hänsyn till förekomsten av jackpotter skulle
anses omfatta ett enda lotteri med ett insatsbelopp på 12 000 kr. Ingen
av myndigheterna ansåg sig böra uppta ansökan till prövning. Kungl. Maj :ts
beslut synes ha lämnat detta problem olöst. Med hänsyn till prejudikatintresset
synes — oaktat Kungl. Maj :ts beslut meddelades först efter utgången
av den i ärendet aktuella tidsperioden — ett klarläggande uttalande i frågan
ha varit önskvärt.

3. (S) Ersättning för skada på grund av brott, förövat av en från fångvårds anstalt

avviken intern

Enligt p. 3 i Kungl. brev den 28/6 1963 (SFS nr 470) med vissa bestämmelser
om ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. skall ansökan
därom som regel inges till socialstyrelsen. Avser ansökan ersättning
med högst 2 000 kr. äger enligt p. 4 socialstyrelsen besluta i ärendet med
beaktande av den praxis som utbildats genom Kungl. Maj:ts beslut rörande
ersättningsanspråk av här avsett slag. Enligt p. 5 skall ansökningar om ersättning
med högre belopp av socialstyrelsen med erforderlig utredning jämte
styrelsens yttrande överlämnas till Kungl. Maj :t för avgörande.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

I skrift den 22/8 1966 anhöll en i Norge bosatt norsk medborgare F. om
ersättning för skada, som vållats henne och hennes två minderåriga barn
genom att en från svensk fångvårdsanstalt avviken intern under vistelse
i Norge dödat hennes make.

Socialstyrelsen anförde i infordrat utlåtande bl. a. följande:

Sedan rätten att besluta i flertalet ärenden angående ersättning av anslaget till
ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. överflyttats till socialstyrelsen,
har socialstyrelsen icke i något fall utbetalat ersättning för skada som
vållats utom riket. Socialstyrelsen känner icke till något annat ärende, i vilket
det varit fråga om ersättning för sådan skada, än det ärende som avgjordes genom
Kungl. Maj :ts avslagsbeslut den 5/12 1958. Av handlingarna i detta ärende,
vilka bilagts remissen, framgår att det gällde skada på en segelbåt, som tillgripits
i Köpenhamn.

Såvitt socialstyrelsen kan bedöma har ifrågavarande anslag av riksdagen avsetts
för att kompensera allmänheten i Sverige för de olägenheter, som blivit en
följd av den öppna vård, som numera tillämpas beträffande personer tillhörande
vissa asociala kategorier. Det sedan länge bedrivna nordiska samarbetet, bland
annat på det sociala området, talar visserligen för att ersättning ur anslaget
borde kunna utgå även vid skador vållade i andra nordiska länder. Detta gäller
inte minst i detta fall, där omständigheterna måste anses ömmande. Socialstyrelsen
anser emellertid inte att staten utan stöd av internationella överenskommelser
bör åtaga sig att ersätta skador vållade utom riket. Med hänsyn till att
sådana överenskommelser saknas avstyrker socialstyrelsen bifall till den gjorda
framställningen. Styrelsen hemställer emellertid att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder
för att få till stånd en nordisk överenskommelse på detta område.

Riksrevisionsverket anförde i avgivet utlåtande bl. a.:

Riksrevisionsverket anser att F. bör tillerkännas en efter omständigheterna
skälig gottgörelse med anledning av det inträffade.

Denna ersättning synes böra utgå i form av ett engångsbelopp. För ändamålet
kan enligt riksrevisionsverkets mening det under femte huvudtiteln uppförda
anslaget till ersättning för skador av vissa rymlingar m. fl. tagas i anspråk, varvid
torde få förutsättas att detta i lämpligt sammanhang omförmäles för riksdagen.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 12/5 1967:

Kungl. Maj :t tillerkänner F. ersättning i omförmält hänseende med 20 000
kr. och vartdera av hennes barn. . . ersättning med 10 000 kr. samt anbefaller
socialstyrelsen att till F. utbetala nämnda belopp från femte huvudtitelns
förslagsanslag till ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar
m. fl.

Not: Med hänsyn till den socialstyrelsen tillagda beslutanderätten i frågor
av hithörande slag och anvisningen att därvid beakta Kungl. Maj :ts praxis,
synes ett klarläggande i beslutet, om avgörandet betraktades som prejudicerande
för styrelsen eller inte, ha varit önskvärt. Över huvud synes det angeläget,
att sådana Kungl. Maj :ts beslut, som inte är avsedda att betraktas som
''vägledande för remiss- eller underinstanser, innehåller någon erinran härom.

J. (K) Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran

KB i C län meddelade genom resolution den 7/7 1966 omnibusägarna
Iv. och N. tillstånd att med viss stationeringsort i D. kommun bedriva beställningstrafik
för personbefordran med ytterligare en buss för högst 50 personer.
Statens järnvägar anförde besvär över beslutet och framhöll att SJ
bedrev en omfattande linjetrafik i det aktuella området.

Besvären remitterades först till KB, som avstyrkte bifall till besvären,
samt därefter till statens biltrafiknämnd. Nämnden anförde att KB år 1965
lämnat en motsvarande framställning från K. och N. utan bifall samt att

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

KB inte angivit anledningen till att dess ståndpunkt numera ändrats. Enligt
nämndens mening borde tillståndet begränsas till att avse rätt att bedriva
transporter av skolungdom för landstingets räkning samt av arbetare
för visst företags räkning.

Med anledning av innehållet i biltrafiknämndens utlåtande hördes KB
ånyo. KB anförde därvid, att orsaken till att KB intog en annan ståndpunkt
1966 än föregående år inte berodde på någon annorlunda bedömning av
sakläget utan fastmera därpå att KB tyckt sig utläsa en viss liberalisering
i Kungl. Maj :ts praxis. KB hänvisade därvid till ett Kungl. Maj:ts avgörande
den 22/10 1965 i visst besvärsärende.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 13/1 1967:

Kungl. Maj :t finner, att det för K. och N. meddelade trafiktillståndet bör
begränsas att gälla så länge tillståndshavarna har avtal med C läns landsting
om transport för dess räkning av skolungdom och prövar förty gott
undanröja överklagade beslutet samt visa målet åter till länsstyrelsen för
ny behandling.

Not: Med hänsyn till innehållet i KB:s andra utlåtande synes en klarläggande
beslutsmotivering ha kunnat vara av värde för KB:s fortsatta
praxis.

5. (Jo) Besvär över vägrat jordförvärvstillstånd

Hos lantbruksnämnden i F län ansökte verkstadsägaren E. den 5/4 1966
om tillstånd enligt jordförvärvslagen att förvärva jordbruksfastigheten

K. 1: 19 i V. köping. É. avsåg att driva verkstadsrörelse ävensom ha bostad
på fastigheten, vilken omfattade 3,5 ha åker, 0,5 ha tomt, 3 ha betesmark,
7 ha skogsmark och 7 ha övrig mark, tillhopa 21 ha. — Ortsombudet tillstyrkte
bifall.

Den 24/5 1966 beslöt lantbruksnämnden med stöd av 5 § nyssnämnda lag
avslå ansökningen, enär egendomen borde tagas i anspråk för bildande av
till storlek och ägoanordning ändamålsenliga brukningsenheter.

E. anförde besvär hos lantbruksstyrelsen. Han hänvisade därvid till att
jorden på 1: 19 inte brukats på 15 år och inte lämpade sig för modern brukning
samt att fastighetens enda mera sammanhängande skogsområde skildes
från en i ärendet aktuell angränsande fastighet, K. 1:5, av en större
torvmosse. Han åberopade vidare ett uttalande av vederbörande departementschef
av innehåll, att bestämmelsen inte borde tillgripas för att ernå
blott oväsentliga förbättringar.

Lantbruksnämnden framhöll i avgivet yttrande bl. a. att E. avvisat flera
förslag om uppdelning av 1: 19, varav ett innebar att E. skulle ha erhållit
byggnaderna jämte ett ca 4 ha stort markområde däromkring. Ägaren av
K. i: 4A och 1: 5 hade intresse av att förvärva mer mark. Nämndens delningsförslag
skulle medföra förbättrad arrondering. Nämnden anförde vidare: Vid

ärendets behandling ansåg nämnden förvärvsfastigheten visserligen liten
och av ringa betydelse för komplettering av angränsande fastighet och övervägde
att med hänsyn härtill lämna bifall till framställningen. Övervägande skäl ansågs
dock tala för att avslå framställningen enligt o § jordförvärvslagen då viss
arronderingsförbättring kunde ernås om fastigheten disponerades för rationaliseringsändamål
och sökandens behov av mark för sin verkstadsrörelse syntes
kunna tillgodoses genom förvärv av endast del av fastigheten.

Lantbruksstyrelsen yttrade i resolution den 20/10 1966:

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Lantbruksstyrelsen, som funnit egendomen böra tagas i anspråk för att underlätta
bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning,
finner på grund av bestämmelserna i 5 § jordförvärvslagen ej skäl bifalla
besvären.

E. anförde besvär hos Kungl. Maj :t. Han åberopade en av honom samtidigt
ingiven skriftlig förklaring från ägaren av 1: 4A och 1:5 att denne
»för närvarande» inte hade intresse av att förvärva mark från 1: 19.

Lantbruksstyrelsen avstyrkte i utlåtande bifall till besvären och förklarade
sig dela lantbruksnämndens uppfattning. Ägaren till grannfastigheten
hade på förfrågan under hand upplyst, att han hyste farhågor för att den
goda grannsämjan, som utbildats sedan E. bosatt sig på förvärvsfastigheten,
skulle försämras, därest E. ej fick tillstånd till förvärvet. På grund därav
ansåg styrelsen den åberopade skriftliga förklaringen ej böra påverka
målets sakprövning.

I påminnelser gjorde E. gällande, att grannfastighetens ägares intresse
av att förvärva mark från 1: 19 huvudsakligen berodde på "en sons jaktintresse
och dennes önskan att utvidga sitt jaktområde.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 27/1 1967:

Kungl. Maj :t finner, med upphävande av myndigheternas i målet meddelade
beslut, skäligt meddela E. tillstånd att förvärva fastigheten K. 1: 19,
V. köping.

Not: Av beslutet framgår inte vad som föranlett Kungl. Maj:t att frångå
underinstansernas bedömningar. Motivering synes ha varit önskvärd av hänsyn
till de underordnade myndigheterna och till det allmänna intresset av
en fast och ändamålsenlig praxis i de aktuella frågorna över huvud tagel.

6. (K) Besvär i fråga om stadsplan

KB i K län fastställde genom resolution den 26/5 1966 ett av stadsfullmäktige
i K. antaget förslag till ändring av stadsplanen för kvarteret Göta
Lejon m. fl. Över resolutionen anförde L. besvär. Han yrkade att beslutet
skulle ändras så att gällande byggnadsrätt på fastigheten Göta Lejon bibehölls
eller i vart fall att en fastställelse gjordes villkorlig på så sätt att föreslagen
punkthusbebyggelse inte fick påbörjas så länge byggnaden på Göta
Lejon bestod och nyttjades för bostadsändamål.

Besvären remitterades till KB, som i utlåtande på anförda skäl hemställde
att besvären skulle lämnas utan bifall. I bifogade yttranden avstyrktes besvären
jämväl av länsarkitekten och byggnadsnämnden.

Efter remiss avgav byggnadsstyrelsen utlåtande i ärendet, vari styrelsen
med en tämligen utförlig motivering hemställde att KB:s resolution skulle
upphävas i viss del. Som skäl anfördes bl. a. att förslaget i fråga om den
av klaganden ägda fastigheten Göta Lejon skulle innebära att hela byggnaden
— ett år 1930 uppfört bostadshus i fyra våningar med 20 bostadslägenheter
— måste rivas, enär tomten skulle utläggas till allmän plats.
Styrelsen ansåg att det kunde starkt ifrågasättas om vinsten härav för det
allmänna stod i rimlig proportion till de ekonomiska uppoffringarna av
husets rivning. Byggnadsstyrelsens utlåtande åtföljdes av viss av styrelsen
införskaffad utredning.

Ärendet avgjordes den 20/1 1967 sålunda:

Kungl. Maj :t lämnar besvären utan bifall.

Not: Med hänsyn till byggnadsstyrelsens argumentering synes motivering
av Kungl. Maj :ts beslut ha varit önskvärd.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

7. (C 1 Försaljning av kyrklig jord

Enligt resolution den 5/10 1966 lämnade stiftsnämnden i V. en ansökan
från G:s pastorat om att få sälja en från prästbostället B. 1: 1 avstyckad
lägenhet, B. 1: 3, utan bifall, enär lägenheten med hänsyn till dess läge på
prästboställets mark inte borde försäljas.

Kyrkorådet i pastoratet besvärade sig hos Kungl. Maj :t.

I utlåtande över besvären avstyrkte stiftsnämnden bifall. Kammarkollegiet
anförde i avgivet utlåtande bl. a.:

Kollegiet har i tidigare utlåtanden gett uttryck åt uppfattningen, att fritidsbebyggelse
numera får anses vara ett ändamål, som under vissa förutsättningar kan
motivera försäljningsmedgivande enligt kyrkliga försäljningslagen.

I föreliggande fall har stiftsnämnden motiverat sitt avslagsbeslut genom hänvisning
till försäljningsområdets läge å prästboställets mark. Att märka är dock
att pastoratet, som är närmast berört av det ekonomiska utfallet av boställsförvaltningen,
självt påyrkat försäljning av området under åberopande av därmed förenade
ekonomiska fördelar, samt att hinder ur fastighetsbildningssynpunkt ej
ansetts möta mot områdets avskiljande från stamfastigheten.

Av bostadsnämndens ordförande har kollegiet under hand ytterligare inhämtat,
att lägenheten, som är belägen invid grusad bilväg saknar produktiv skogsmark
(endast enstaka lövträd finnes), och att den med hänsyn härtill enligt
hans uppfattning icke kan anses tjänlig för annat ändamål än fritidsändamål. En
nyttjanderättsupplätelse av lägenheten i sådant syfte skulle enligt ordförandens
mening förutsätta bostadsbyggnadens iståndsättande, vilket kunde antagas medföra
en kostnad för pastoratet av uppskattningsvis 50 000 kr. Endast en försäljning
av lägenheten för angivet ändamål kunde i förhandenvarande läge gagna
pastoratet ekonomiskt.

Med hänsyn till sålunda redovisade omständigheter finner kollegiet — under
förutsättning att ett lägsta anbud av 16 000 kr. kan erhållas för lägenheten med
tillhörande byggnader — ej tillräcklig anledning att motsätta sig bifall till
besvären.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 17/3 1967:

Kungl. Maj :t prövar skäligt att, med ändring av stiftsnämndens överklagade
resolution, medgiva, att fastigheten B. 1: 3 jämte därtill hörande byggnader
försäljes på offentlig auktion eller under hand till den högstbjudande
för en köpeskilling ej understigande 16 000 kr. samt i övrigt under
följande villkor och bestämmelser:---.

Not: Då beslutet innebar ett frångående av underinstansens bedömning,
synes motivering ha varit önskvärd.

8. (K) Besvär i fråga om stadsplan

KB i S län fastställde genom resolution den 11/5 1966 ett av kommunalullmäktige
i S. köping antaget förslag till stadsplan för stadsägan nr 353
E m. fl. över resolutionen anförde två personer besvär och framhöll att
hänsyn inte tagits till att den nya gatugränsen inkräktade på värdefull del
av deras fastighet, stadsägan 353 A.

Besvären remitterades först till KB och därefter till byggnadsstyrelsen.
Båda instanserna framhöll att klagandenas fastighet inte berördes av det
föreliggande stadsplaneförslaget. Byggnadsstyrelsen uttalade att deras talan
torde bero på ett missförstånd.

Kungl. Maj :t lämnade i beslut den 17/2 1967 besvären utan bifall.

Not: Det förhållandet att det fastställda planförslaget inte berörde klagandenas
fastigheter kunde av hänsyn till klagandena ha klarlagts i beslutet.
Så har skett i vissa andra konselj avgöranden, där förhållandet varit
likartat.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

B. Exempel på fall där beslutsavfattningen synes oklar

9. (Ju) Tjänstetillsättning

Över KB:s i B län särskilda beslut den 29/11 1966 att konstituera Y. och
tre andra förste polisassistenter i ett polisdistrikt till innehavare av motsvarande
tjänster i högre lönegrad i samma distrikt anfördes besvär av en
annan förste polisassistent i distriktet, X.

I beslut den 14/4 1967 yttrade Kungl. Maj:t:

Kungl. Maj :t finner att X. bör före Y. komma i fråga till tjänsten. .. och
återförvisar, med upphävande av länsstyrelsens beslut, ärendet till länsstyrelsen
för ny handläggning.

Not: I Kungl. Maj:ts beslut synes ha bort utsägas, att vad som upphävdes
var endast KB:s beslut avseende Y. I två likartade ärenden avseende
andra polisdistrikt, som avgjorts den 21/4 1967, har avgörandena förtydligats
på detta sätt.

10. (Fi) Besvär över antagande av anbud

Sedan luftfartsstyrelsen genom beslut den 7/6 1966 antagit vissa anbud
på ambulans- och räddningsflygtjänst för budgetåren 1966/67 och 1967/68,
besvärade sig en annan anbudsgivare hos Kungl. Maj :t över beslutet. I infordrat
utlåtande ifrågasatte styrelsen med hänvisning till 4 och 65 §§ upphandlingskungörelscn,
huruvida beslutet var överklagbart. Kungl. Maj :ts
beslut den 7/4 1967 hade följande lydelse:

Kungl. Maj:t finner besvären icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.

Not: Av beslut i ett be svär sär ende torde som regel i vart fall böra framgå
om besvären prövats i sak eller inte. Den begagnade avslagslokutionen ger
inte klart besked därom.

11. (Fi) Tjänstetillsättning

Över generaltullstyrelsens beslut den 9/11 1966 att tillsätta tjänst som
kusttullmästare klagade en befattningshavare under styrelsen, som inte
själv sökt tjänsten. Kungl. Maj :ts beslut den 14/4 1967 löd sålunda:

Kungl. Maj :t finner besvären icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare
åtgärd.

Not: Enligt praxis torde besvär över tjänstetillsättning, som anföres av
någon som inte själv sökt tjänsten, i regel inte upptas till prövning. Huruvida
denna praxis upprätthållits i förevarande ärende eller om besvären likväl
sakprövats framgår inte klart av beslutet.

12. (In) Anstånd med deltagande i civilförsvar sutbildning

Genom beslut den 31/1 1967 fann KB i M län inte skäl bifalla en av ett
verkstadsföretag i E. gjord ansökan om anstånd för en i företaget anställd
verktygsmakare med deltagande i viss civilförsvarsutbildning under tiden
den 27/2—den 18/3 1967.

Företaget anförde besvär hos Kungl. Maj :t.

KB hemställde i utlåtande den 17/2 1967, att besvären måtte lämnas utan
bifall, enär såvitt KB kunde finna tvingande behov av anstånd inte kunde
anses föreligga.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 24/2 1967:

Kungl. Maj :t finner besvären ej föranleda någon åtgärd.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

Not: Det kan synas tveksamt om en av arbetsgivare gjord ansökan om
anstånd för anställd med deltagande i civilför svar sutbildning skall upptas
till prövning. Av beslutet framgår inte klart om besvären prövats i sak
eller inte. (I ett senare under året avgjort ärende fann Kungl. Maj :t på
besvärst al an av arbetsgivare ej skäl göra ändring i KB:s beslut, vilket torde
innebära att sakprövning ägt rum.)

C. Exempel på fall där beslutsmotivering lämnats

13. (Fi) Ärendet gällde en ansökan hos Kungl. Maj :t om dispens för vissa
elektroniska vågutrustningar från justeringsplikt enligt 8 § lagen om mått
och vikt.

I beslut den 31/3 1967 utlät sig Kungl. Maj :t — efter påpekande av motsvarande
innebörd i ett av utredningen om metrologiska enheter avgivet remissutlåtande
(avskrift därav bifogades expeditionen till sökanden):

Såvitt framkommit i ärendet har fråga om justering enligt 15 § justeringskungörelsen
den 22 juni 1934 (nr 364) av de med ansökningen avsedda
vågarna hittills icke prövats i vederbörlig ordning.

Med hänsyn härtill finner Kungl. Maj:t skäl för närvarande icke föreligga
att bifalla ansökningen.

14. (Fi) Sedan kontrollstyrelsen genom beslut den 7/2 1967 uppfört en
person — X. — på spärrlista för tiden mars—augusti 1967, besvärade sig X.
hos Kungl. Maj :t.

I beslut den 26/4 1967 utlät sig Kungl. Maj:t sålunda:

Enär X. genom strafföreläggande, som av honom godkänts den 5/1 1967,
övertygats om fylleri begånget inom tolv månader från det X. dessförinnan
gjort sig skyldig till enahanda brott, för vilket X. meddelats strafföreläggande
som godkänts av honom, samt X. på grund härav skolat upptagas på
spärrlista i enlighet med kontrollstyrelsens beslut den 7/2 1967, lämnar
Kungl. Maj :t besvären utan bifall.

15. (Jo) För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och
friluftsliv förordnade KB i P län genom resolution den 22/9 1966, med stöd
av 15 § naturvårdslagen, att vissa inom V. kommun belägna strandområden
skulle vara strandskyddsområden i den omfattning som närmare angavs
i resolutionen (bl. a. ej område som ingick i fastställd byggnadsplan). Ägarna
av fastigheterna B. 151 respektive F. B. 2ää i kommunen anförde besvär
med yrkande, att fastigheterna måtte förklaras inte till någon del vara
strandskyddsområde.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 10/2 1967:

Enär i målet blivit upplyst, att fastigheterna B. 151 och F. B. 222 är belägna
inom område, för vilket fastställts byggnadsplan, finner Kungl. Maj :t, med
hänsyn till bestämmelserna i 15 § tredje stycket naturvårdslagen, besvären
icke påkalla något Kungl. Maj :ts vidare yttrande.

16. (Jo) Statens naturvårdsnämnd anförde hos Kungl. Maj :t besvär över
KB:s i L län beslut i resolution den 31/3 1966 att jämlikt 18 § naturvårdslagen
meddela tillstånd åt lantbrukaren O. att bedriva viss täkt av grus.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 10/2 1967:

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

Av handlingarna i målet framgår, att det område, på vilket O. genom
den överklagade resolutionen erhållit tillstånd att bedriva takt av grus ingår
i en större grusfyndighet, som sträcker sig även över andra fastigheter
än 0:s. På grund härav hade O. bort avkrävas en täktplan av sådan omfattning,
att den tillåter en samlad bedömning ur naturvårdssynpunkt av den
tekniskt och ekonomiskt rationellaste exploateringen av hela fyndigheten
innan tillstånd till grustäkt meddelats honom, oavsett om täkt i sådan omfattning
kommer att beröra även andra fastigheter än 0:s. Vidare hade
länsstyrelsen bort göra sitt tillstånd till täkt av grus i fyndigheten beroende
av att sökanden ställer säkerhet för fullgörandet av de föreskrifter, som
kan utlärdas för att begränsa eller motverka grustäktsföretagets menliga
inverkan på landskapsbilden.

Enär länsstyrelsen underlåtit vad förut sagts, visar Kungl. Maj :t, med
undanröjande av den överklagade resolutionen, målet åter till länsstyrelsen
för ny behandling. J

... ^lantbrukare anhöll om tillstånd enligt jordförvärvslagen att
förvärva vissa fastigheter. Lantbruksstyrelsen överlämnade med eget utlåtande
jämte införskaffad utredning ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 6/7 1967:

Eftersom ansökningen får anses gjord endast under förutsättning, att
förvärvstillstånd icke meddelas beträffande annat fång som avser bl. a. samma
egendom och då sådant tillstånd meddelats beträffande nämnda fång
den 1/6 1967, upptar Kungl. Maj :t icke ansökningen till prövning.

18. (Jo) Fastigheten S. l4 i H. socken och kommun är belägen inom område
för vilket KB i C län den 31/8 1959 meddelat förbud jämlikt 1 § strandlagen
och den 3/9 1963 fastställt utomplansbestämmelser. Sedan A. S. anhållit
om tillstånd att färdigställa en sportstuga, som utan vederbörligt tillstånd
uppförts på ett av henne arrenderat område av fastigheten, utlät sig
K® i resolution den 14/4 1966 sålunda: Enär förekomsten av en sportstuga
på ifrågavarande plats är ägnad att motverka syftet med strandlagen och
motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen, samt byggnadsföretaget, som
får anses innefatta tätbebyggelse, tillika måste antagas föregripa och försvåra
ett framtida planmässigt ordnande av området i fråga, prövar länsstyrelsen
skäligt lämna ansökningen utan bifall, i följd varav byggnaden
skall borttagas.

A. S. besvärade sig hos Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 13/1 1967:

Enär, såsom länsstyrelsen funnit, förekomsten av en sportstuga på ifrågavarande
plats måste anses ägnad att motverka syftet med strandlagen och
motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen, finner Kungl. Maj:t ej skäl
att göra ändring i det slut länsstyrelsens resolution innehåller, i vad därigenom
klagandens ansökning lämnats utan bifall.

19. (In) Länsbostadsnämnden i Z län avslog en ansökan av M. L. om
räntefritt stående förbättringslån på 10 000 kr. för upprustning av bostadshuset
på en jordbruksfastighet i L. kommun. Länsbostadsnämnden åberopade
som skäl för beslutet att brukningsenhetens åker- och skogsmarksareal
erfordrades för jordbrukets strukturrationalisering.

Bostadsstyrelsen, där besvär anfördes, fann ej skäl att göra ändring i
länsbostadsnämndens beslut.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Kungl. Maj:t yttrade i beslut den 17/3 1967 i anledning av besvär över
bostadsstyrelsens beslut:

Enär önskvärd yttre rationalisering av jordbruket i området icke kan
anses vara så aktuell eller angelägen att vid en avvägning mot M. L:s i
ärendet berättigade intressen lån bort vägras, finner Kungl. Maj :t skäligt
att, med undanröjande av myndigheternas beslut, visa ärendet åter till länsbostadsnämnden
för ny behandling.

20. (In) Genom beslut den 7/9 1966 avslog länsarbetsnämnden i BD län
en av G. K. gjord ansökan om utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
den 3/6 1966 (nr 368) för att genomgå en kurs för hjälppersonal
till arbetsterapeuter vid en central verkstadsskola. Sedan G. K. anfört besvär
häröver hos arbetsmarknadsstyrelsen, fann styrelsen genom beslut den
28/11 1966 ej skäl att bifalla besvären, enär de medicinska skäl som åberopats
för bifall till ansökan inte ansågs föreligga.

Efter besvär yttrade Kungl. Maj :t i beslut den 12/5 1967:

Enär G. K. — oavsett om medicinska skäl föreligger eller ej — med hänsyn
till vad i ärendet blivit upplyst måste anses vara i behov av yrkesutbildning
och den utbildning för vilken hon ansökt om bidrag kan antagas vara
ägnad att medföra stadigvarande arbete, som icke kan komma till stånd
utan utbildningen, samt G. K. på grund härav borde ha tillerkänts utbildningsbidrag,
finner Kungl. Maj :t skäligt att, med upphävande av myndigheternas
beslut, visa ärendet åter till länsarbetsnämnden för ny behandling.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 10

Behandlingen hos Kungi. Maj:t av riksdagens skrivelser

Ur den utredning som verkställts i detta ämne må följande här intas:

1. Rskr 1967:56 (KU 11). I enlighet med utskottets hemställan anhöll
riksdagen i anledning av motioner om utredning och förslag rörande ändrade
bestämmelser om mandattiden för kommunernas styrelser. I förteckning
I hänvisas till förteckning II (K 9). I den sistnämnda anmäles att ärendet
är slutbehandlat genom att kommunalrättskommittén den 15 juni 1967 (nr
89) fått uppdrag att verkställa bl. a. den utredning riksdagen begärt.

2. Rskr 1967: 161 (2LU 38). Andra lagutskottet hemställde att riksdagen
med bifall till motioner såvitt angick frågan om jämställdhet mellan män
och kvinnor inom socialförsäkringssystemet, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära utredning i enlighet med vad utskottet anfört. Utskottet hade
i delta hänseende anfört:

Utvecklingen mot en ökad yrkesverksamhet bland kvinnorna kan väntas
fortsätta. Det är uppenbart att dessa förhållanden i viktiga avseenden kan
rubba förutsättningarna för det nuvarande socialförsäkringssystemet. Utskottet
vill därför ansluta sig till motionärernas uppfattning att behov föreligger
av en översyn av socialförsäkringsförmånerna i de avseenden motionärerna
påtalat.

Redan nu är vissa av dessa frågor föremål för utredning. Pensionsförsäkringskommittén
prövar sålunda efterlevandeskyddet för frånskilda kvinnor
och frågan om införande av änklingspension. Med hänsyn till att den översyn
utskottet förordar kommer att beröra grundläggande principer för den allmänna
försäkringen och dessutom torde utgöra en tämligen omfattande
uppgift anser utskottet att densamma bör anförtros åt en särskild utredning.
Utskottet förutsätter därvid att en ändamålsenlig samordning kommer
till stånd i fråga om övrigt utredningsarbete på socialförsäkringsområdet.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet anfört. — I förteckning
I anges att riksdagsskrivelsen slutbehandlats den 20/10 1967 genom
överlämnande till pensionsförsäkringskommittén och till familjepolitiska
kommittén. Enligt statsrådsprotokollet s. d. (S nr 50) framgår, att det
funnits lämpligt att anförtro förstnämnda kommitté den föreliggande uppgiften
och tilläggsdirektiv har därför utfärdats till kommittén. Samma dag
(nr 49) har även beslutats att överlämna riksdagens framställning vad gäller
översyn av sjukförsäkringsreglerna till familjepolitiska kommittén.

3. Rskr 1967:170 (BeU 34). I enlighet med utskottets hemställan anhöll
riksdagen i anledning av motioner ang. avdrag vid beskattningen för

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 91

kostnader för vatten- och luftvård att Kungl. Maj :t måtte överlämna bilagda
i betänkandet angivna motioner till företagsskatteutredningen för beaktande.
— I förteckning 1 anges att skrivelsen slutbehandlats den 29/12 1967
(finansdepartementet). Ärendet återfinnes icke i något finansdepartementets
protokoll sagda dag. Ej heller är ärendet upptaget i förteckning II.

4. Rskr 1967:127 (JoU 7). Med överlämnande av tryckt exemplar av
utskottets utlåtande i anledning av i statsverkspropositionen gjorda framställningar
ang. statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering m. m.
jämte i ärendet väckta motioner anhöll riksdagen i anledning av motion om
skyndsam utredning rörande låne- och statsbidragsbestämmelserna för
trädgårdsnäringen ävensom i anledning av andra motioner att Kungl. Maj :t
snarast möjligt ville låta upprätta ett företagsregister för trädgårdsnäringen
samt i övrigt beakta näringens behov av statistik. I förteckning I anmäler
Kungl. Maj :t att skrivelsen slutbehandlats den 14/4 1967 (jordbruksdepartementet).
I statsrådsprotokollet för jordbruksärenden s. d. (nr 46) anföres
att Kungl. Maj :t senare vill besluta om översyn av bestämmelserna för lån
och statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering. Riksdagsskrivelsen
återfinnes ej i förteckning II. Vidare anföres i statsrådsprotokollet, att gottgörelse
till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt utbetalas
av lantbruksstyrelsen »som äger att — med beaktande av vad som anförts
i prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 20) och i jordbruksutskottets utlåtande 1967: 7
vad gäller trädgårdsstatistik samt i enlighet med beslut som meddelas av
Kungl. Maj :t — i samråd med av Kungl. Maj :t förordnade representanter
för trädgårdsnäringen förfoga över anslaget» och befintliga medel på ifrågavarande
bensinskattefond för med fonden avsedda ändamål. — Frågan om
företagsregister är enligt vad här framgår icke behandlad av Kungl. Maj :t.
Vad gäller trädgårdsstatistiken synes utskottet ha utgått från att den skulle
ombesörjas av statistiska centralbyrån.

5. Rskr 1967:51 (Bell 2). I enlighet med utskottets hemställan under
punkten C i utlåtandet, anhöll riksdagen hos Kungl. Maj :t om skyndsam
utredning av frågan om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster,
därvid särskilt borde övervägas möjligheten att införa en definitiv källskatt
för folkpensionärer. Riksdagsskrivelsen är daterad den 23/2 1967. I förteckning
I hänvisas till förteckning II (Fi 23), varest angivits att skrivelsen
anmälts i konselj dels den 24/2 1967, varvid vissa författningar utfärdats
och om vilka här ej är fråga, dels den 12/5 1967. Av statsrådsprotokollet för
finansärenden den 12/5 1967 (nr 20) framgår att därvid behandlats ett i
ut skottsutlåtandet upptaget spörsmål, varom nu ej är fråga. Riksdagsskrivelsen
anges i viss del vara (alltjämt) beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

6. Rskr 1967:383 (BeU 64). Riksdagen fattade i anledning av proposition
1967: 153 ang. lag om ändring i kommunalskattelagen jämte i ämnet

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

väckta motioner beslut i enlighet med utskottets hemställan innebärande
att vissa av utskottet framlagda förslag godkändes samt att ett antal motioner
i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet »ovan» anfört
och hemställt av riksdagen lämnades utan åtgärd. Utskottet hade — i
samband med avstyrkande av bifall till yrkanden i motionerna 1: 909 och
II: 1130,1: 912 och II: 221 samt I: 908 om omedelbar utredning avseende samordning
av olika former av realisationsvinstbeskattning m. m. — anfört, att
utskottet emellertid förordade en viss ytterligare utredning beträffande olika
detalj spörsmål. I förteckning I anges att skrivelsen anmälts och slutbehandlats
i konselj den 15/12 1967 (finansdepartementet), varvid de i ärendet
avsedda författningarna utfärdats. Annan åtgärd har såvitt framgår av statsrådsprotokollet
för finansärenden s. d. (A 46) ej vidtagits. Skrivelsen återfinnes
ej heller i förteckning II.

7. Rskr 1967:400 (2LU 67). I enlighet med utskottets hemställan i anledning
av proposition (nr 142) med förslag till lag ang. omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda m. m. jämte motioner gav riksdagen till känna
vad utskottet anfört — i anledning av motioner — angående statsbidrag till
personal på undervisningssidan och beträffande kostnader för skyddade
verkstäder. Utskottet hade därutinnan ansett att de ifrågavarande statsbidragsreglerna
borde bli föremål för översyn. I förteckning I anges att skrivelsen
anmälts och slutbehandlats den 15/12 1967 (social-, utbildnings- och
justitiedepartementen). Av vederbörande statsrådsprotokoll framgår att därvid
de i ärendet avsedda författningarna utfärdats. Annan åtgärd synes icke
ha vidtagits. Ärendet återfinnes ej i förteckning II.

8. Rskr 1965:381 (BaU 52). Riksdagen beslöt med bifall till motioner
anhålla hos Kungl. Maj :t om utredning och förslag beträffande bensinhandelns
framtida organisation och utformning jämte därmed sammanhängande
frågor. I förteckning II (H 1) anges att skrivelsen slutbehandlats genom
att enligt bemyndigande den 30/6 1967 sakkunniga tillkallats för att utreda
frågan om bensinhandeln.

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Innehållsförteckning

Översikt över statsrådsprotokollens innehåll ...................... 1

Granskningsarbetets organisation och uppläggning ................ 4

Utskottets granskning och därav föranledda uttalanden 5

1. Frågor om remissbehandling och handläggningstid ............ 5

2. Handläggning av besvär som inkommit för sent................ 9

3. Parts rätt att ta del av utredningsmaterial .................... 11

4. Motivering av konselj beslut ................................ 13

5. Svensk författningssamling ................................ 15

6. Behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser........ 16

Närvarande .................................................... 16

Bilaga 1

Under tiden mars—december 1967 meddelade förordnanden enligt § 5
regeringsformen .............................................. 18

Bilaga 2

Omfördelning m. m. av ärenden mellan statsdepartementen under tiden
mars—december 1967 ........................................ 19

Bilaga 3

Tid för avgivande av remissvar till Kungl. Maj :t.................... 20

Bilaga 4

Remissbehandling av brådskande ärenden ........................ 28

Bilaga 5

Behovet av att genom remiss inhämta yttranden från andra myndigheter 33
Bilaga 6

Tid för Kungl. Maj :ts prövning av ärenden efter avslutad remissbehandling
................................................. 46

Bilaga 7

Handläggning av besvär som inkommit för sent 53

Bilaga 8

Parts rätt att ta del av utredningsmaterial ........................ 63

Bilaga 9

Motivering av konseljbeslut...................................... 74

Bilaga 10

Behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser 90