Bankoutskottets meniorial Nr 59 (Memorial 1930:Bu59 bu)

Bankoutskottets meniorial Nr 59.

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1930 kl. 2.30 e. m.

Memorial med förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret.

Inom bankoutskottets kansli utarbetades under förlidet år en promemoria
angående viss omläggning av reglementet för riksgäldskontoret. I denna promemoria,
vilken är fogad såsom bilaga B vid detta memorial, påvisas
bland annat, att vissa olägenheter äro förenade med det förhållandet,
att reglementet för närvarande utfärdas årligen och att detta måste ske
omedelbart före riksdagens avslutande. Med anledning härav ifrågasättes,
att en omläggning av reglementet måtte företagas efter vissa i promemorian
närmare angivna grunder.

I sådant avseende föreslås, att ur reglementet skulle utmönstras sådana
föreskrifter, som tid efter annan erfordra ändring och vilka icke äro av
grundläggande betydelse för riksgäldskontorets organisation och styrelse.
I stället skulle vissa i reglementet nu förekommande specialbestämmelser
sammanföras i en särskild publikation, vari lämpligen kunde intagas även
andra av riksdagen meddelade föreskrifter rörande riksgäldskontoret. Åtskilliga
av de nu i reglementet intagna bestämmelserna om riksgäldskontorets
redovisning av statsinkomster och bokföringen av fondmedel kunde
ersättas med föreskrifter av mera generellt innehåll och i övrigt i erforderliga
delar lämpligen intagas i nämnda särskilda publikation. Däri skulle även
kunna införas de vid det nuvarande reglementet fogade bestämmelserna angående
allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden samt avlöningsstater
och förteckning över utgående pensioner. Det syntes böra ankomma
på fullmäktige att låta utarbeta nu avsedda samling av riksdagsbeslut.
Denna, vilken borde årligen utgivas eller kompletteras, skulle bliva ett slags
författningssamling för riksgäldskontoret och skulle givetvis icke behöva
underställas bankoutskottets eller riksdagens godkännande. — Därest den
ifrågasatta utbrytningen ur reglementet av ovan angivna bestämmelser
komme till stånd, skulle en väsentlig minskning ske i de punkter, i vilka
tätare ändringar skulle behöva påkallas. Möjligen vore det lämpligt att jämväl
utbryta andra än de ovan antydda föreskrifterna. Vid utbrytningen borde
eftersträvas att uppnå en sådan avfattning av reglementet, att detsamma
såvitt möjligt uteslutande komme att innefatta bestämmelser, som direkt
berörde själva grunderna för riksgäldskontorets förvaltning och styrelse
och vilka icke lämpligen borde av riksdagen meddelas i annan ordning än
genom föreskrift i reglementet.

Den sålunda föreslagna förenklingen av reglementet komme — fortsätter

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 43 haft. (Nr 59.) 1

Bankoutskottets memorial Nr 59.

promemorian — att medföra, att förslag örn ändring däri icke nödvändigtvis
behövde behandlas i slutet av riksdagen. Förutsättningen härför vore
emellertid, att det i gällande reglemente under § 34 givna lånebemyndigandet
för riksgäldskontoret komme att lämnas på annat sätt än för närvarande
skedde. I detta avseende föreslås, att hemställan om sagda lånebemyndigande
skulle, såsom hittills, hos riksdagen göras av bankoutskottet, men
att denna hemställan icke skulle framläggas i memorialet med förslag till
nytt reglemente utan i ett särskilt memorial. Riksdagens beslut skulle därefter
genom särskilda skrivelser delgivas Konungen och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Ovanberörda paragraf i reglementet borde omformuleras
så, att den endast innehölle upplysning om, att riksdagen beträffande riksgäldskontorets
lånerätt meddelade sitt beslut genom särskild skrivelse.

I promemorian förutsattes, att utredning angående omläggning av reglementet
i enlighet med ovan angivna riktlinjer borde vidtagas genom fullmäktiges
försorg. Uteslutet vore ej, att under utredningens gång jämväl
andra spörsmål beträffande reglementets innehåll kunde uppkomma än de
ovan berörda, och att i följd därav mera omfattande ändringar skulle visa
sig vara erforderliga. I samband med utredningen borde jämväl ståndpunkt
tagas till frågan, huruvida nytt reglemente skulle såsom hittills årligen
utfärdas av riksdagen eller huruvida reglementet borde utfärdas att
gälla tillsvidare, ävensom till frågan örn lämpliga åtgärder i avseende å reglementets
utgivande och kungörandet av däri vidtagna ändringar.

Efter det omförmälda promemoria överlämnats till fullmäktiges ordförande
för den åtgärd, vartill densamma ansåges böra föranleda, hava fullmäktige
låtit verkställa utredning av den föreliggande frågan. Sedan utredningen
numera avslutats, hava fullmäktige med skrivelse den 3 maj 1930 för
utskottet framlagt resultatet av densamma.

Fullmäktige. I berörda skrivelse hava fullmäktige framhållit, att den nuvarande uppställningen
av riksgäldskontorets reglemente ej är tillfredsställande, oaktat
däri tid efter annan på förslag av fullmäktige genomförts åtskilliga förbättringar.
I vissa delar äro, fortsätta fullmäktige, reglementets stadganden
med avseende på sitt sakliga innehåll ej fullständiga och ej heller avfattade
på ett klart och koncist sätt. I främsta rummet gäller detta om åtskilliga
stadganden, vilka nu äro i reglementet införda under rubriken »Riksgäldskontorets
lånerörelse». I reglementet förekomma vidare ett stort antal särskilda
bestämmelser, vilka, på sätt i promemorian framhållits, lämpligen
skulle kunna utbrytas ur reglementet och intagas i en genom fullmäktiges
försorg utgiven publikation. Slutligen hava fullmäktige vid granskningen
av nuvarande reglemente funnit sig böra föreslå, att vissa däri förekommande
föreskrifter upphävas eller uteslutas såsom obehövliga samt att å
andra sidan vissa nya stadganden införas i reglementet. Även ur rent formell
synpunkt erfordra de nuvarande bestämmelserna enligt fullmäktiges

Bankoutskottets memorial Nr 59.

mening en omredigering, huvudsakligen i syfte att bringa deni i närmare
överensstämmelse med nuvarande språkbruk.

I promemorian har framhållits, att såsom allmän regel för reglementets
uppställning bör gälla, att detsamma endast skall innehålla sådana bestämmelser,
som direkt beröra riksgäldskontorets förvaltning och styrelse
och icke lämpligen böra av riksdagen meddelas i annan ordning än genom
föreskrift i reglementet. Huvudsyftet med den av fullmäktige ifrågasatta omläggningen
av reglementet har emellertid varit att möjliggöra, att detsamma
kunde förbliva gällande under en längre tid och ej, såsom nu är fallet, utfärdas
årligen. Örn denna rent praktiska synpunkt beaktas — något som fullmäktige
för sin del förordat — skulle enligt fullmäktiges mening åtskilliga
i nuvarande reglemente förekommande stadganden kunna kvarstå, ehuru
de icke kunna anses direkt beröra riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Detta är, med vissa undantag, förhållandet med de i nu gällande
reglemente förekommande stadgandena angående fullmäktige tillhörande
särskilda åligganden och uppdrag (§§ 50—67), angående avlöningsbesparing,
återbesättande av lediga tjänster m. m. (§§ 68—71) samt angående
behandlingen av tjänsteförsummelser m. m. (§§ 72—75).

I enlighet med nu omförmälda allmänna grunder har inom riksgäldskontoret
utarbetats ett förslag till nytt reglemente, vilket fullmäktige
med nyssnämnda skrivelse överlämnat till ulskottet. Fullmäktige
hava i skrivelsen meddelat en översikt över i förslaget intagna stadganden,
varvid mera utförligt behandlats de delar, i vilka förslaget avviker från nu
gällande bestämmelser. Förslaget jämte fullmäktiges specialmotivering till
detsamma är såsom bilaga C fogat vid detta memorial.

Såsom fullmäktige förut i sin förevarande skrivelse framhållit, skulle
vissa i nuvarande reglemente intagna föreskrifter upphävas eller uteslutas.
För de förslag, fullmäktige i detta avseende framställt, hava fullmäktige
lämnat i huvudsak följande redogörelse.

I § 14 inom. 1 av gällande reglemente stadgas att, om sådana statsobligationer,
i vilka någon viss, ovillkorlig återbetalning medelst årlig amortering
ej blivit av staten utfäst, varda av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdade,
fullmäktige skola snarast möjligt göra framställning till riksdagen
örn anvisande å riksstaten under titeln »Utgifter för kapitalökning. Avbetalning
å statsskulden» av de medel, vilka böra årligen avsättas till fonden
för statsskuldens amortering. Detta stadgande, vilket i sin nuvarande lydelse
infördes i 1913 års reglemente och sedermera kvarstått oförändrat i följande
reglementen, tillämpas numera icke. Anledningen därtill är, alt avsättningarna
till fonden för statsskuldens amortering bestämts att utgå efter
andra grunder och i annan ordning än den i reglementet stadgade. Jämlikt
beslut av 1926 års riksdag skall nämligen för varje statsregleringsår under
tiden 1 juli 1926—30 juni 1932 för statsskuldens amortering användas viss

Bankoutskott et s memorial Nr 59.

i kungl, förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel närmare
bestämd andel av statsverkets inkomster av beskattningen av alkoholhaltiga
drycker och vissa likartade avgifter. I enlighet härmed har å 1929/
1930 års riksstat uppförts ett anslag å 18 100 000 kronor att avsättas till
ifrågavarande fond. Ovan omförmälda reglementsföreskrift bör därför enligt
fullmäktiges mening upphävas och har ej intagits i fullmäktiges förslag till
nytt reglemente.

I § 14 mom. 4 av gällande reglemente stadgas att, då s. k. riksgäldssedlar
företes i riksgäldskontoret till inlösen, fullmäktige äga att, därest sedlarna
befinnas riktiga, desamma infria. Vid 1834—1835 års riksdag bestämdes
viss preskriptionstid för inlösen av riksgäldssedlama; sedermera medgav
emellertid 1847—1848 års riksdag, att åtskilliga efter preskriptionstidens utgång
i riksgäldskontoret företedda riksgäldssedlar finge inlösas. Enahanda
medgivande lämnades sedermera vid samtliga riksdagar under tiden t. o. m.
år 1867. Sistnämnda år lämnade riksdagen fullmäktige ett generellt bemyndigande
att inlösa riksgäldssedlar, därest dessa befunnes riktiga. Stadgande
därom infördes i 1867 års reglemente för riksgäldskontoret, och detta har
sedermera influtit i alla följande reglementen. Genom nämnda av 1867 års
riksdag fattade beslut har den för riksgäldssedlama tidigare stadgade preskriptionen
blivit upphävd, och dessa sedlar äro, vad beträffar riksgäldskontorets
skyldighet att infria dem, likställda med kontorets obligationer och
övriga skuldförbindelser. Då de i § 35 av fullmäktiges förslag till nytt
reglemente intagna bestämmelserna även omfatta riksgäldssedlama, har
någon särskild föreskrift örn riksgäldskontorets skyldighet att infria dessa
icke ansetts erforderlig, och ifrågavarande mom. 4 av § 14 bär därför ansetts
kunna utgå.

Fullmäktige hava i sin specialmotivering till reglementsförslaget ifrågasatt,
att det i § 57 av gällande reglemente meddelade stadgandet om rätt för fullmäktige
att utse en tjänsteman i riksgäldskontoret att utöva vården av de för
riksdagens behov upphandlade effekter m. m. skall utgå. Enahanda hemställan
hava fullmäktige gjort vad beträffar stadgandet i reglementets § 58
rörande vården av riksdagstrycket. Alltsedan år 1921 åligger det vice värden
i riksdagshuset att vårda, utdela och redovisa riksdagens tryckta handlingar
samt det kommittétryck, som överlämnas till riksgäldskontoret, och stadgande
härom har införts i den instruktion för riksgäldskontorets befattningshavare,
som år 1928 utfärdades av fullmäktige. Vid bifall till det av fullmäktige
till innevarande års riksdag framlagda förslaget om inrättande
av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå* komma givetvis, framhålla
fullmäktige, ifrågavarande göromål att ombesörjas av sagda byrå.

I ovanberörda promemoria har ifrågasatts, huruvida icke det lånebemyndigande,
som nu meddelas i riksgäldskontorets reglemente och vilket senast

* Ifrågavarande förslag har numera bifallits av riksdagen (bankoutskottets utlåtande
nr 441.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

finnes infört i § 34 av 1929 års reglemente, skulle meddelas genom särskild,
av riksdagen på hemställan av bankoutskottet beslutad skrivelse. I avseende
härpå hava fullmäktige erinrat, att det nu framlagda förslaget till nytt reglemente
i § 24 innehåller ett generellt bemyndigande för riksgäldskontoret att
för svenska statens räkning upptaga lån för utbetalning av de anslag, vilka
på riksstaten anvisas att utgå av lånemedel. Fullmäktige hava i följd härav
ansett, att förenämnda § 34 kan utan olägenhet utgå, samt att något lånebemyndigande
i särskild skrivelse icke är erforderligt.

I det av fullmäktige avgivna förslaget till nytt reglemente hava ej influtit
åtskilliga i nu gällande reglemente förekommande specialbestämmelser, vilka
icke äro av grundläggande betydelse för riksgäldskontorets förvaltning och
ej heller av annan orsak ansetts böra intagas i sagda förslag. Till de sålunda
utmönstrade delarna höra bl. a. stadgandena om generalpoststyrelsens,
domänverkets, telegrafverkets och statens reproduktionsanstalts krediter i
riksgäldskontoret (§ 13 mom. 2, 11, 12 och 14), centralkassornas för jordbrukskredit
och aktiebolaget Kreditkassans av år 1922 garantifonder (§ 13
mom. 3 t. o. m. 9), statsgaranti för vissa flottningsföreningars lån och för det
internationella lånet för Österrikes finansiella återuppbyggande (§ 13 mom.
10, 13, 15 och 16) samt Svenska skeppshypotekskassans och Svenska bostadskreditkassans
grundfonder (§ 13 mom. 17 och 18); vidare åtskilliga stadganden
ifråga om riksgäldskontorets bokföring (§§ 20, 21 3:e stycket, 22 mom.
1, 2 och 4, §§ 23, 25 och 36), bestämmelserna om riksgäldskontorets pensionsfond
(§ 24) samt örn försäljning och prenumeration å riksdagstrycket (§ 58).
Vad angår föreskrifterna i § 32 i nuvarande reglemente, hava dessa endast i de
delar, som avse arvoden och reseersättning till fullmäktige, införts i det nya
reglementet; alla övriga stadganden i nämnda paragraf hava uteslutits. —
Såsom i det föregående är antytt, hava fullmäktige ansett, att ifrågavarande
specialbestämmelser böra sammanföras i en särskild, genom fullmäktiges
försorg utgiven publikation, i vilken dessutom lämpligen skulle kunna införas
vissa andra författningsbestämmelser, som böra lända till efterrättelse
vid riksgäldskontorets förvaltning. Publikationen skulle i så fall
komma att innehålla:

1. de bestämmelser, vilka äro avsedda att ersätta de ur reglementet utbrutna
föreskrifterna,

2. nu gällande bestämmelser rörande allmänna järnvägslånefonden och
bibanelånef onden,

3. vissa från äldre reglementen hämtade stadganden, vilka fortfarande
tillämpas,

4. vissa av Kungl. Maj:t genom förordningar eller brev utfärdade föreskrifter,
vilka beröra förvaltningen av riksgäldskontoret, samt

5. vissa av fullmäktige meddelade föreskrifter, såsom beträffande villkoren
för erhållande av gottgörelse för förkomna obligationer och kuponger,

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Utskottet.

beträffande räntegottgörelsen å och återbetalning av medel, vilka i riksgäldskontoret
deponeras av statsinstitutioner, m. fl. bestämmelser av liknande
art.

Fullmäktige förklara sig hava för avsikt, att så snart ske kan låta ordna
och sammanställa samt till trycket befordra de stadganden, ifrågavarande
publikation, enligt vad ovan är angivet, bör innehålla. Lämpligt har även
ansetts vara att samtidigt därmed låta i samma format och med samma
stilar trycka vissa andra författningar, såsom avlöningsreglementet för riksdagens
verk, bestämmelserna angående pension för samma befattningshavare,
reglementet för den svenska statsskuldboken, bestämmelserna angående
utdelning av tryckta riksdagshandlingar m. fl. författningar. Härigenom
komme, yttra fullmäktige, riksgäldskontoret att erhålla en praktiskt
användbar handbok över gällande författningar och bestämmelser, vilken
skulle bliva av stort gagn för arbetet inom verket.

Slutligen hava fullmäktige framhållit att, därest det av fullmäktige nu
framlagda förslaget till reglemente för riksgäldskontoret av riksdagen godkändes,
det ej syntes vara nödvändigt att årligen utfärda nytt reglemente,
utan att det borde ankomma på bankoutskottet att, på sätt nu är stadgat
beträffande riksbanken, efter omständigheterna antingen delgiva fullmäktige
beslutade ändringar i eller tillägg till gällande reglemente eller ock
utfärda nytt sådant. Förändring i 7 § av instruktionen för utskottet borde
i så fall vidtagas.

Utskottet delar den av fullmäktige uttalade uppfattningen om lämpligheten
av en omläggning av reglementet för riksgäldskontoret, varigenom
reglementet kunde utfärdas att gälla tillsvidare i stället för att, såsom hittills
ägt ruin, behöva årligen fastställas. En sådan omläggning förutsätter
emellertid dels att ur reglementet utmönstras sådana föreskrifter, som tid efter
annan erfordra ändring och vilka icke äro av grundläggande betydelse för
riksgäldskontorets förvaltning och styrelse, dels ock att det i reglementet
hittills givna årliga lånebemyndigandet för riksgäldskontoret lämnas på
annat sätt än för närvarande sker.

Det förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret, som fullmäktige i
angivet syfte framlagt, skiljer sig från det nu gällande reglementet i främsta
rummet därutinnan, att ett stort antal bestämmelser, vilka icke ansetts böra
meddelas i reglementet, ntbrutits ur detsamma för att intagas i en särskild
publikation, som fullmäktige förklarat sig hava för avsikt att utgiva. I samband
härmed hava fullmäktige på åtskilliga punkter jämväl vidtagit viss
omredigering av reglementet i syfte att fullständiga eller förtydliga innehållet
i detsamma, varjämte fullmäktige föreslagit, att vissa föreskrifter skulle såsom
obehövliga upphävas eller uteslutas. En del rent formella ändringar
hava ock av fullmäktige föreslagits.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Beträffande lånerätten för riksgäldskontoret hava fullmäktige föreslagit
en sådan anordning, att i reglementet skulle givas ett generellt bemyndigande
för riksgäldskontoret att för svenska statens räkning upptaga lån
för utbetalning av de anslag, vilka på riksstaten anvisas att utgå av lånemedel.
I följd härav skulle årliga beslut om lånerätten icke behöva fattas
av riksdagen.

Vid granskning av fullmäktiges föreliggande förslag till nytt reglemente
har utskottet funnit sig kunna i stort sett biträda detsamma, i vad avser
såväl grunderna för omredigeringen som formuleringen av de särskilda föreskrifterna.
I några avseenden har utskottet emellertid icke kunnat ansluta
sig till vad fullmäktige föreslagit utan ansett vissa ändringar däri påkallade.

I anslutning härtill har utskottet sammanfattat förslag till nytt reglemente för
riksgäldskontoret, vilket såsom bilaga A fogas vid detta memorial.

Utskottet övergår nu till en redogörelse för de paragrafer i det nya reglementet,
vilka utskottet funnit böra givas en annan lydelse än vad fullmäktige
ifrågasatt eller beträffande vilka särskilt uttalande från utskottets sida
eljest ansetts erforderligt. För överskådlighetens skull kommer utskottet
härvid att såsom kantrubriker angiva paragrafbeteckningen enligt utskottets
förslag.

§ 3 av fullmäktiges reglementsförslag innehåller bestämmelse därom, att §
i tidigare reglementen meddelade föreskrifter skola i de delar, vari desamma
ännu icke blivit fullgjorda eller eljest äro tillämpliga, fortfarande
tjäna till efterrättelse. Då paragrafen har karaktär av övergångsbestämmelse,
synes densamma enligt utskottets mening lämpligen böra — med
viss formell jämkning — såsom sadan intagas i slutet av reglementet (§ 71).
Härav föranledda ändringar i paragrafbeteckningen hava vidtagits.

Enligt § 11 i gällande reglemente äro fullmäktige berättigade att till led- §
ning vid prövningen och avgörandet av förekommande ärenden, för vilkas
behandling antingen icke några eller mindre tillämpliga och bestämda föreskrifter
blivit meddelade, av riksdagens revisorer begära råd och yttranden.

Vid den omformulering av denna paragraf, som föreslagits av fullmäktige
och vilken återfinnes under § 12 i fullmäktiges förslag, har emellertid uteslutits
den nu stadgade begränsningen beträffande arten av de ärenden, i
vilka fullmäktige äga begära råd och yttranden av revisorerna. Enligt utskottets
mening bör härutinnan icke vidtagas någon ändring. Utskottet
bär därför i sitt förslag bibehållit nu ifrågavarande del av paragrafen
(§ 11) oförändrad.

Enligt § 49 i gällande reglemente, vilken paragraf avser besvär över full- §
mäktiges beslut, skall beslut ifråga örn tillsättande eller uppehållande av tjänst
anses liava kommit klaganden till del den dag beslutet blivit justerat eller offentligen
tillkännagivet. På angivna skäl hava fullmäktige ifrågasatt, att orden
»eller offentligen tillkännagivet» skulle uteslutas ur motsvarande paragraf

Bankoutskottets memorial Nr 59.

(§ 20) i fullmäktiges reglementsförslag. I avseende härå vill utskottet erinra,
att lydelsen av förenämnda § 49 fastställts genom beslut av 1927
års riksdag i ordagrann överensstämmelse med motsvarande stadganden
för riksbanken och riksdagsbiblioteket. Med hänsyn härtill och då någon
olägenhet av den nuvarande formuleringen icke blivit påvisad, hava de av
fullmäktige uteslutna orden åter införts i utskottets reglementsförslag (§ 19).

§ 23. Såsom ovan framhållits hava fullmäktige föreslagit, att det i reglementet
hittills givna årliga lånebemyndigandet (§ 34 i 1929 års reglemente) skulle ersättas
med ett generellt bemyndigande för riksgäldskontoret att för svenska
statens räkning upptaga lån för lånebudgetens finansiering. Vad sålunda
föreslagits synes innebära en förenkling i hittills tillämpad praxis, vilken
torde kunna genomföras utan olägenhet vare sig för riksgäldskontoret eller
för riksdagens statsregleringsarbete. Utskottet vill alltså biträda fullmäktiges
ifrågavarande förslag.

§ 25. Fullmäktige hava i § 26 av sitt förslag till nytt reglemente infört föreskrift
örn rätt för riksgäldskontoret att genom upplåning bereda tillgång för
fullgörande av de garantiförbindelser, svenska staten avgivit för vissa
lån, ävensom därmed jämförliga förbindelser, som i enlighet med riksdagens
beslut kunna komma att avgivas å svenska statens vägnar. Utskottet
vill erinra, att innevarande års riksdag dels medgivit, att Kungl.
Majit ma för staten utfästa garanti för ett lån ur pensionsförsäkringsfonden
åt aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet å högst 16 000 000 kronor,
dels ock beslutit, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av behov tillhandahålla
medel för infriande av ifrågavarande garantiförbindelse Vidare
har innevarande års riksdag dels medgivit, att Kungl. Majit må för staten utfästa
garanti för kapitalet av de preferensaktier i aktiebolaget Vin- och Spritcentralen
intill belopp av 14 600 000 kronor, som komma att tecknas för
pensionsförsäkringsfonden, dels ock beslutit, att fullmäktige i riksgäldskontoret
skola i fall av behov tillhandhålla medel för infriande av ifrågavarande
garantiförbindelse. Nu omförmälda förbindelser äro givetvis av den art, att
fullmäktige jämlikt föreskriften i nu förevarande paragraf (§ 25 i utskottets
förslag) äga verkställa upplåning för deras fullgörande. Med hänsyn till
paragrafens allmänna formulering har utskottet emellertid icke funnit nödigt,
att berörda förbindelser särskilt omnämnas i densamma.

§ 33. Enligt § 13 mom. 1 av gällande reglemente äga fullmäktige i riksgäldskontoret
att på framställning av fullmäktige i riksbanken ställa till riksbankens
förfogande riksgäldskontorets skuldförbindelser i form av skattkammarväxlar
eller i annan form intill ett belopp av 40 000 000 kronor i
utländskt mynt med en löptid av högst två år ävensom att genom överenskommelse
med fullmäktige i riksbanken träffa erforderliga närmare
bestämmelser rörande skuldförbindelsernas form, belopp, löptid, myntslag,
inlösen m. m.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Efter samråd med bankofullmäktige hava fullmäktige i riksgäldskontoret
ansett den i paragrafen angivna begränsningen till högst 40 000 000 kronor
böra bortfalla och ändrat motsvarande § 34 i sitt förslag i överensstämmelse
därmed. Samtidigt hava emellertid jämväl orden »i utländskt mynt»
uteslutits ur paragrafen.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat av förste deputeraden i riksbanken,
är det med hänsyn till den numera betydligt ökade omfattningen
av kapitalrörelserna mellan vårt land och utlandet ur riksbankens synpunkt
önskvärt att upphäva den nuvarande begränsningen av det belopp i svenska
statens skuldförbindelser, som fullmäktige i riksgäldskontoret äga efter
framställning från bankofullmäktige ställa till riksbankens förfogande.
Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker därför det av fullmäktige
i riksgäldskontoret i sådant syfte framställda ändringsförslaget.
Utskottet förutsätter därvid, att det i paragrafen avsedda förfaringssättet
för täckande av eventuellt uppkommande behov av utländska
valutor liksom hittills kommer att tillämpas endast under sådana förhållanden,
då detsamma ställer sig fördelaktigare för riksbanken än de övriga
utvägar, som i sådant avseende stå riksbanken till buds, och då det
icke föranleder olägenhet för riksgäldskontoret. De utgifter i form av
ränta, kapitalrabatt o. d., vilka kunna komma att uppstå i följd av försäljning
eller belåning av sålunda riksbanken tillhandahållna skuldförbindelser,
torde böra bestridas av riksbanken.

Såsom framgår av det nyss anförda, innebär emellertid det av fullmäktige
framlagda förslaget på denna punkt jämväl en sådan utsträckning av den
fullmäktige meddelade befogenheten, att fullmäktige skulle kunna ställa till
riksbankens förfogande svenska statens skuldförbindelser icke endast, såsom
hittills, i utländskt utan även i svenskt mynt. Enligt utskottets mening
bör emellertid en ändring av denna art och räckvidd icke i förevarande
sammanhang genomföras. Utskottet har därför i § 33 av sitt reglementsförslag
bibehållit stadgandet örn att skuldförbindelserna skola avse utländskt
mynt.

I sitt förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret hava fullmäktige
under § 44 intagit föreskrift rörande riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla
statsverket kassaförstärkning. I nu gällande reglemente återfinnes
stadgande örn denna skyldighet i § 12 mom. 4, vilket moment år
1913 erhöll sin nuvarande lydelse. Den av fullmäktige föreslagna avfattningen
av stadgandet avviker visserligen från den nuvarande men överensstämmer
med den, som förekommit i de under åren 1876—1912 för riksgäldskontoret
utfärdade reglementena och innefattar icke någon saklig ändring
i nu tillämpade regler för tillhandahållandet av kassaförstärkning till statsverket.
Med hänsyn härtill har utskottet intet att erinra mot fullmäktiges
förslag.

§ 43.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 47.

§§ 49 och 50.

§ 61.

§ 48 av fullmäktiges förslag innehåller bemyndigande för riksgäldskontoret
att genom uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken lyfta de anslag,
som anvisas på riksstaten under titlarna Riksdags- och revisionskostnader
m. m., Räntor å statsskulden m. m. och Avbetalning å statsskulden.
Emellertid tillkommer det riksgäldskontoret i vissa fall — t. ex. i fråga
örn anslag till bibanelånefonden — att utbetala även andra å skattebudgeten
uppförda anslag än sådana, som anvisas under nämnda titlar. Motsvarande
paragraf (§ 47) i utskottets förslag har därför kompletterats i syfte att
omfatta jämväl sist avsedda anslag.

I §§ 50 och 51 av sitt reglementsförslag hava fullmäktige med vissa
formella jämkningar infört de i nu gällande reglemente under §§ 38 och
39 intagna bestämmelserna örn de två särskilda kreditivsummor, som enligt
§ 63 regeringsformen skola för oförutsedda händelser anvisas till utbetalning
å riksgäldskontoret. Nämnda kreditivsummor hava härvid i enlighet
med riksdagens beslut under senare år upptagits till 15 000 000 kronor vardera.
Då emellertid storleken av kreditivsummorna grundlagsenlig! på förslag
av statsutskottet årligen bestämmes av riksdagen och det nya reglementet är
avsett att gälla tillsvidare, lära i detsamma icke böra angivas några belopp för
kreditivsummorna. Ifrågavarande paragrafer i utskottets förslag (§§ 49
och 50) hava formulerats med iakttagande härav.

I § 61 av sitt föreliggande förslag har utskottet under olika moment
sammanfört bestämmelserna i §§ 62—67 av fullmäktiges förslag. Det har
nämligen synts utskottet önskvärt att, örn framdeles nya uppdrag av liknande
art som de i dessa paragrafer avsedda givas fullmäktige, härav föranledda
ändringar i reglementet kunna vidtagas utan ändring av paragrafnumreringen.
I följd av den sålunda vidtagna ändringen har nummerbeteckningen
å efterföljande paragrafer ändrats.

I slutet av förevarande § 61 hava vidare intagits de av innevarande års
riksdag fattade besluten beträffande fullmäktiges befogenhet att tillsätta
visst antal revisorer och suppleanter för deltagande i revisionen av aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet och av aktiebolaget Vin- och Spritcentralen
(mom. 8 och 9).

I detta sammanhang vill utskottet erinra, att särskilda utskottet i sitt
den 19 maj 1930 avgivna utlåtande nr 4 hemställt, att riksdagen ville för
sin del antaga ett vid utlåtandet fogat förslag till förordning om jordbrukets
kreditkassor. Enligt detta förslag skulle fullmäktige i riksgäldskontoret
utse en ledamot och en suppleant för honom i styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan
ävensom en revisor och en suppleant för honom att
deltaga i revisionen av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Utskottet
vill vidare erinra, att statsutskottet i sitt den 23 maj 1930 avgivna
utlåtande nr 173 angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. m. föreslagit,
att en av ledamöterna i djurgårdskommissionen skulle utses av full -

Bnnkoutskotlets memorial Nr 59.

mäktige i riksgäldskontoret. De sålunda föreslagna uppdragen äro av beskaffenhet
att böra omförmälas i reglementet. Under förutsättning av bifall
till särskilda utskottets och statsutskottets nämnda förslag har utskottet
till förevarande § 61 dels fogat ett särskilt moment (mom. 5), innefattande
bestämmelser i anslutning till ovanberörda stadganden rörande Svenska
jordbrukskreditkassan, dels ock till mom. 6 fogat ett tillägg angående valet
av en ledamot i djurgårdskommissionen.

Mot fullmäktiges förslag i övrigt har utskottet icke funnit anledning till
erinran; dock hava vissa smärre jämkningar, huvudsakligen av formell
natur, ansetts böra vidtagas i §§ 15, 19, 24, 38, 41, 48, 49, 56, 57, 60 och 67
av fullmäktiges förslag, vilka paragrafer i utskottets förslag motsvaras av
§§ 14, 18, 23, 37, 40, 47, 48, 55, 56, 59 och 61 mom. 7.

Såsom i det föregående antytts, hava fullmäktige för avsikt att, därest förslaget
rörande omläggning av riksgäldskontorets reglemente vinner riksdagens
bifall, sammanföra de i nu gällande reglemente intagna bestämmelser, vilka
icke ansetts böra införas i det nya reglementet, i en särskild, genom fullmäktiges
försorg utgiven publikation. I denna skulle även införas åtskilliga
andra författningsbestämmelser m. m., som beröra riksgäldskontorets
förvaltning. Utskottet finner en sådan anordning ändamålsenlig och
har icke funnit anledning till erinran mot vad fullmäktige anfört i fråga
örn publikationens innehåll, tryckning m. m.

Därest det nu framlagda förslaget till nytt reglemente för riksgäldskontoret
godkännes av riksdagen, torde det — såsom fullmäktige framhållit —
böra ankomma på bankoutskottet att, på sätt nu är stadgat beträffande riksbanken,
efter omständigheterna antingen delgiva fullmäktige beslutade ändringar
i eller tillägg till gällande reglemente eller ock utfärda nytt sådant.
Denna anordning förutsätter ändring i § 7 av instruktionen för utskottet.
Förslag härom framlägger utskottet i särskilt memorial (nr 60) denna dag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må godkänna det såsom bilaga A vid detta
memorial fogade förslaget till reglemente för riksgäldskontoret.

Stockholm den 27 maj 1930.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson
i Olovstorp, Lindgren, Abrahamsson, Berling, Norman och Bodin;

från andra kammaren: herrar Svensson i Betingetorp, Wikström, Lovén, Byberg,
Carlsson i Solberga, Höglund i Göteborg, Törnkvist i Bjuv och Svedman.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Bilaga A.

Bankoutskottets
förslag till

Reglemente för riksgäldskontoret.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Riksgäldskontoret har till föremål:

a) att ombesörja likviden av svenska statens skuld, för vilken riksdagen
enligt § 66 regeringsformen ansvarar;

b) att verkställa alla de utbetalningar, som av rikets ständer eller riksdagen
blivit å detta verk anvisade;

c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill anslagna tillgångar och
inkomster samt hålla uppkommande, till riksgäldskontoret levererade överskott
och behållningar riksdagen till handa;

d) att, i saknad av annan tillgång för bestridande av beviljade och å riksgäldskontoret
anvisade utgifter, upplåna därtill oundgängligen erforderliga
medel; samt

e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som riksgäldskontoret för övrigt
av rikets ständer eller riksdagen erhållit.

§ 2.

De till riksgäldskontoret hörande och dit anslagna medel må icke under
någon förevändning eller med vad villkor som helst därifrån ryckas eller
användas till andra behov än dem riksdagen bestämt. Allt förordnande, som
däremot strider, vare kraftlöst (§ 68 regeringsformen).

Vid likviderande av riksgäldskontorets fordringar må ackord utan riksdagens
särskilda samtycke icke medgivas.

Riksgäldskontorets styrelse.

§ 3.

Förvaltningen av riksgäldskontoret, dess medel och tillhörigheter är av
riksdagen uppdragen åt sju fullmäktige, vilka vid lagtima riksdag utses i
den ordning, § 71 riksdagsordningen stadgar.

Vid fullmäktiges sammankomster föres ordet av den, som av riksdagen

Bankoutskottets memorial Nr 59.

blivit därtill utsedd. Fullmäktige äga att själva bland sig välja vice ordförande
att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.

§ 4.

Uppkommer ledighet bland fullmäktige, inträder suppleant enligt av riksdagen
bestämd ordning.

§ 5.

Äro fullmäktige ej så fulltaliga, som för besluts fattande erfordras enligt
vad här nedan stadgas, äger ordföranden eller den honom företräder att
inkalla erforderligt antal suppleanter.

§ 6.

Fullmäktige äro förbundna att vid riksgäldskontorets förvaltning ställa
sig till efterrättelse ej mindre rikets grundlagar än även detta reglemente
samt övriga rörande riksgäldskontoret gällande föreskrifter.

Fullmäktige böra dolt och förtegat hålla, vad vid kontorets förvaltning
förefaller, som tyst vara bör.

§ 7.

Blir fullmäktig ledamot av statsrådet eller kommer i den författning, att
han, jämlikt något av mom. a, b, c, d och e i § 26 riksdagsordningen, icke
må såsom riksdagsman godkännas, skall han genast frånträda fullmäktigbefattningen
och suppleant inträda i hans ställe.

§ 8.

Jämte noggrant iakttagande av vad i avseende på förvaltningen av riksgäldskontoret
och dit anslagna medel är stadgat, åligger fullmäktige att
omsorgsfullt vårda och befrämja detta verks rätt, säkerhet och förman samt
för övrigt vidtaga alla på fullmäktige ankommande åtgärder i och för verkställigheten
av i sådant avseende meddelade beslut samt fullmäktige givna
uppdrag.

§ 9.

Fullmäktige utse inom sig två deputerade, en förste och en andre, vilka
det åligger att i överensstämmelse med detta reglemente samt de beslut
och föreskrifter, som fullmäktige meddela, leda arbetet med upplåningen
för statens räkning och förvaltningen av statsskulden, anordna medel till
av fullmäktige beslutade eller eljest bestämda utbetalningar, föredraga ärenden
inför fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn
över arbetet inom riksgäldskontoret samt i allmänhet handhava den löpande
förvaltningen, fullmäktige dock obetaget att, där så prövas lämpligt, till
annan fullmäktig än deputerad anförtro fullgörande av visst uppdrag rörande
förvaltningen.

Förste deputeraden utses omedelbart efter det val av fullmäktige för -

Bankoutskottets memorial Nr 59.

rättats av riksdagens valmän och utövar därefter sin befattning, till dess
nytt val av fullmäktige under nästföljande år ägt rum. Andre deputeraden
utses för kortare period.

Fördelningen mellan deputerade, av vilka förste deputeraden Ilar daglig
tjänstgöringsskyldighet, av dem gemensamt tillhörande göromål bestämmes
av fullmäktige.

Förste deputeraden äger att för sjukdoms- eller annat laga förfall eller
för enskilda angelägenheters besörjande bevilja tjänstemännen ledighet under
högst fjorton dagar, ävensom meddela föreskrift örn tjänstens uppehållande
intill fullmäktiges nästa ordinarie sammankomst. Han utövar jämväl
beträffande vården av kontorets värdepapper det uppdrag, tjänstgöringsordningen
i sådant avseende innehåller.

Förste deputeraden äger att under en och en halv månad årligen åtnjuta
ledighet utan avdrag å arvodet. Till den bland fullmäktige, som utses att
under sådan ledighet bestrida förste deputeradens befattning, utgår ersättning
med belopp, motsvarande dennes arvode för ifrågavarande tid.

Därest förste deputeraden förut innehar tjänst å rikets stat, är han skyldig
att frånträda därmed förenad avlöning, så länge han uppbär arvode
såsom förste deputerad.

Fullmäktige må vara obetaget att, om sådant finnes behövligt för lånetransaktioner,
utse ombud för bedrivande av därvid erforderliga underhandlingar.

§ 10.

Befallningar, som av någon annan än riksdagen meddelas angående användandet
av riksgäldskontorets tillgångar eller förvaltandet av samma verk,
få icke av fullmäktige åtlydas och efterkommas; varande fullmäktige för
sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eller dess bankoutskott och revisorer
allena redo skyldiga samt kunna icke för sitt förhållande till ansvar
ställas utan i laga ordning och till följd av riksdagens eller dess revisorers
beslut eller, mellan riksdagar och revisioner, genom justitieombudsmannen.

§ 11.

Till ledning vid prövningen och avgörandet av förekommande ärenden,
för vilkas behandling antingen icke några eller mindre tillämpliga och
bestämda föreskrifter blivit meddelade, äga fullmäktige att av riksdagens
revisorer, under den tid dessa äro samlade, begära råd och yttranden.

Fullmäktiges sammankomster.

§ 12.

Fullmäktige sammanträda en gång i varje vecka å tid, som av dem
bestämmes. Därjämte böra, då ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång

Bankoutskottets memorial Nr 59.

sådant fordra, särskilda sammankomster hållas å tid, som ordföranden bestämmer.
Vid varje sammankomst skall protokoll föras.

§ 13.

Med undantag av de enligt § 9 åt deputerade eller särskilt utsedd fullmäktig
uppdragna åligganden böra alla fullmäktiges behandling tillhörande
ärenden inför fullmäktige vid deras sammankomster föredragas och få
endast där avgöras.

§ 14.

Önskar fullmäktig att för längre eller kortare tid avresa från huvudstaden,
bör han anmäla detta vid sammankomst eller hos ordföranden med
uppgift örn tiden för sin frånvaro.

§ 15.

Är fullmäktig, som icke på sätt i nästföregående paragraf föreskrives
anmält sig till erhållande av ledighet, av sjukdom eller annan anledning
hindrad att bevista sammankomst, bör han sitt förfall tillkännagiva.

It" .

§ 16.

Vid sammankomst skola minst fem fullmäktige vara tillstädes; dock må
ärenden, som ej tåla uppskov, avgöras av allenast fyra fullmäktige, därest
de äro om besluten ense. Frågor om låns upptagande, de i regeringsformen
omförmälda kreditivens utbetalning eller andra ärenden av mera allmän
vikt få icke avgöras, ej heller tjänster tillsättas eller pensioner beviljas,
såvida icke minst fem fullmäktige äro närvarande.

§ 17.

Fullmäktige vare ej tillåtet att företaga någon överläggning i närvaro
av Konungens ombud i riksgäldskontoret, därest ombudet, utan att av fullmäktige
därom vara anmodat, skulle vid deras sammankomst sig infinna.

§ 18.

Framställas under fullmäktiges överläggningar olika yrkanden, böra samtliga
närvarande fullmäktige till protokollet avgiva sina röster. Därest flera
skiljaktiga meningar förekomma, böra de sinsemellan närmast överensstämmande,
såvitt möjligt är, sammanjämkas. Då ett lika antal röster utfaller
för vardera meningen, är ordförandens röst avgörande.

.Sluten omröstning må endast företagas vid val lill sådana befattningar,
därtill någon bland fullmäktige kan utses.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Besvär över fullmäktiges beslut.

§ 19.

över fullmäktiges beslut i mål, som röra riksgäldskontorets tjänstemän
eller andra enskilda personer, äger den eller de, på vilkas rätt dessa beslut
kunna inverka, att hos bankoutskottet anföra besvär.

Missnöje med beslut skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos fullmäktige inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden därav
bevisligen erhållit del; skolande beslut i fråga om tillsättande eller uppehållande
av tjänst anses hava kommit klaganden till del den dag beslutet
blivit justerat eller offentligen tillkännagivet.

Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton
dagar ingivas till fullmäktige, vilka hava att, jämte utlåtande däröver, så
snart ske kan överlämna besvären till bankoutskottet.

. 35

Arvoden och reseersättning till fullmäktige.

§ 20.

Såsom arvode åtnjuter fullmäktiges ordförande 6 000 kronor samt var
och en av de övriga fullmäktige 4 000 kronor årligen. Fullmäktiges deputerade
äga härjämte uppbära särskilda årliga arvoden, som utgå med 10 000
kronor till förste deputeraden och 3 000 kronor till andre deputeraden.

För tid, varunder förste deputeraden är av sjukdom hindrad att tjänstgöra,
skall han vidkännas ett tjänstledighetsavdrag av 8 kronor för dag.

§ 21.

Fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära reseersättning för
varje resa, som han efter kallelse till sammanträde företager från sin hemort
till sammanträdesorten och åter, enligt de grunder, som äro eller bliva
bestämda för ledamot av riksdagen.

Reseersättning efter enahanda grunder utgår till fullmäktig, som för fullgörande
av offentligt uppdrag vistas å annan ort än Stockholm.

§ 22.

Suppleant för fullmäktig, vilken inkallas till tjänstgöring, äger uppbära
dagarvode och reseersättning enligt de grunder, som äro eller bliva bestämda
för ledamot av riksdagen.

Riksgäldskontorets upplåning.

§ 23.

Riksgäldskontoret äger att för svenska statens räkning upptaga lån för
nedan angivna ändamål:

Bankoutskottets memorial Nr 59.

för utbetalning av de anslag, vilka på riksstaten anvisas att utgå av lånemedel; för

ifrågakommande utbetalningar å de enligt § 63 regeringsformen på
riksgäldskontoret anvisade kreditiven;

för tillhandahållande av de krediter, vilka generalpoststyrelsen, domänverket,
telegrafverket och statens reproduktionsanstalt ävensom aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 på grund av riksdagens beslut äga tillgodonjuta i
riksgäldskontoret, ävensom andra dylika krediter, vilka av riksdagen framdeles
må beslutas;

för kassaförstärkning åt statsverket, då sådan enligt Kungl. Maj:ts beslut
påkallas; samt

för konvertering av statslån.

§ 24.

Därest de statsobligationer, vilka av riksgäldskontoret ställts till vissa
kreditinstituts förfogande såsom grundfond eller garanlifond, jämlikt därom
utfärdade bestämmelser skulle komma att tagas i anspråk för infriande av
dessa instituts förbindelser och obligationerna i anledning därav hembjudas
riksgäldskontoret till inlösen eller såsom säkerhet för lån, är riksgäldskontoret
berättigat att genom upplåning anskaffa de medel, som erfordras
för inlösningen eller för tillhandahållande av beviljat lån.

§ 25.

Genom upplåning äger riksgäldskontoret bereda erforderlig tillgång för
fullgörandet av de garantiförbindelser, svenska staten avgivit för lån, upptagna
av vissa flottningsföreningar, samt för det internationella lånet av år
1923 för Österrikes finansiella återuppbyggande, ävensom därmed jämförliga
förbindelser, som i enlighet med riksdagens beslut kunna komma att avgivas
å svenska statens vägnar.

§ 26.

Därest svenska staten skulle komma att begagna sin jämlikt § 8 i ett
den 29 juni 1927 mellan staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
m. fl., å andra sidan, ingånget avtal förbehållna rätt att lämna bolaget
viss kredit, äger riksgäldskontoret att genom upplåning anskaffa de för
kreditens tillhandahållande erforderliga medlen.

§ 27.

Föranleder beslut, som fattas av riksdagen, därtill, att utgifter skola bestridas
av riksgäldskontoret, och hava för ändamålet erforderliga medel
icke ställts till verkets förfogande genom anslag på riksstaten eller på annat
sätt, äger riksgäldskontoret att genom upptagande av lån bereda tillgång
till dessa utgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 43 höft. (Nr 59.)

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 28.

Den upplåning, varom stadgas i §§ 23—27, skall äga rum mot obligationer
eller andra förbindelser med längre löptid; fullmäktige dock obetaget att,
därest sådant med hänsyn till lånemarknadens läge eller eljest finnes vara
ändamålsenligt, upplåna medel mot skattkammarväxlar eller andra förbindelser
på kortare tid eller ock genom begagnande av tillfälliga krediter.

Beträffande riksgäldskontorets inlåning från vissa statsinstitutioner eller
av dem förvaltade fonder gäller vad därom är särskilt stadgat.

§ 29.

De obligationer, som utgivas av riksgäldskontoret vid upptagande av lån,
skola vara ouppsägbara från långivarnas sida men ställda att återbetalas
på viss förfallodag eller efter föregången, av riksgäldskontoret verkställd
uppsägning eller ock medelst årliga avbetalningar enligt uppgjord amorteringsplan,
med rätt för fullmäktige att bestämma obligationernas valörer,
räntefot, uppsägningstid och försäljningskurs, ävensom att fastställa övriga
lånevillkor.

Vid upplåning i annan form än mot obligationer äga fullmäktige, med
de inskränkningar, som föranledas av § 28 andra stycket, likaledes rätt att
fastställa räntefoten och betalningsterminerna samt att jämväl besluta om
övriga lånevillkor.

§ 30.

Obligationer och skattkammarväxlar, som utfärdas av riksgäldskontoret,
skola, då deras valör överstiger 1 000 kronor eller motsvarande belopp i
utländskt myntslag, vara försedda med handskriven namnteckning av minst
en fullmäktig. Obligationer och skattkammarväxlar å lägre valör må av
riksgäldskontoret utfärdas utan att vara försedda nied någon handskriven
namnteckning.

§ 31.

Utfärdas av riksgäldskontoret nya obligationer, skola fullmäktige underställa
Kungl. Maj:ts fastställelse de beslut, som rörande sådan upplåning
fattas, med anhållan, att Kungl. Majit täcktes å det nya lånet meddela sin
garanti.

§ 32.

Riksgäldskontoret äger att vid riksbankens huvudkontor begagna kassakreditiv,
dock ej till högre belopp än 1 500 000 kronor. Riksgäldskontoret
är ej skyldigt att för kreditivet ställa säkerhet eller erlägga kreditivavgift.

§ 33.

Fullmäktige äga att på framställning av fullmäktige i riksbanken ställa
till riksbankens förfogande riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller

Bankoutskottets memorial Nr 59.

skuldförbindelser i annan form intill erforderligt belopp i utländskt mynt
med en löptid av högst två år ävensom att genom överenskommelse med
fullmäktige i riksbanken träffa erforderliga närmare bestämmelser rörande
skuldförbindelsernas form, belopp, löptid, myntslag, inlösen m. m.

Inlösen av riksgäldskontorets obligationer och övriga förbindelser.

§ 34.

Av riksgäldskontoret utfärdade obligationer eller andra skuldförbindelser
skola, där preskriptionstid i avseende på dem icke blivit stadgad, i vederbörlig
ordning likvideras, utan avseende å den tid, inom vilken fordringar
hos enskilda eller hos Kungl. Majit och kronan skola nu eller framdeles
göras gällande.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må fullmäktige medgiva inlösen av
obligationer och räntekuponger, tillhörande av riksgäldskontoret utgivna lån,
oaktat betalningsrätten på grund av preskription förfallit.

§ 35.

Fullmäktige må, när sådant icke för riksgäldskontoret medför olägenhet,
medgiva direkt inlösen i riksgäldskontoret av förfallna obligationer och räntekuponger,
ehuru desamma enligt obligationernas lydelse och stadgandena
i lånekontrakten böra å däruti angivna utrikes orter infrias. För detta ändamål
må fullmäktige träffa erforderliga överenskommelser med de lånövertagare,
som kontraktsenligt skola ombesörja denna inlösen.

Statsskuldboken.

§ 36.

Fordran på grund av riksgäldskontorets obligationer av de lån, som fullmäktige
bestämma, kunna genom obligationers inlämnande till riksgäldskontoret
förvandlas till en i statsskuldboken införd fordran. Inskrivning
i statsskuldboken kan, i den utsträckning fullmäktige medgiva, även äga
rum mot kontant inbetalning, varvid sökanden antecknas såsom ägare av
obligationer till motsvarande belopp. Fullmäktige äga utfärda bestämmelser
rörande statsskuldbokens anordning samt villkoren för dess begagnande.

§ 37.

Obligation, som försetts med påskrift, att den gäller endast i viss mans
hand, må, på framställning av dess ägare, göras ånyo gällande i varje innehavares
hand, under de villkor i avseende på behöriga anteckningar å själva
obligationen samt i kontorets räkenskaper, som fullmäktige äga föreskriva.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Av riksgäldskontoret förvaltade fonder.

§ 38.

Till den under fullmäktiges förvaltning ställda fonden för statsskuldens
amortering skola föras de anslag, som komma att av riksdagen anvisas för
denna fond.

Fondens behållning skall av fullmäktige med hänsyn till föreliggande förhållanden
användas antingen till amortering av statsskulden medelst utlottning
eller obligationsinköp eller ock till minskning i den nya upplåning,
vartill fullmäktige av riksdagen erhållit bemyndigande. Fonden må även
användas för täckande av förluster, uppkomna å lånemedelsplaceringar, i
den mån riksdagen därtill lämnat bifall.

§ 39.

Fullmäktige skola i enlighet med därom meddelade stadganden förvalta
allmänna järnväg slånefonden, bibanelåne fonden, allmänna byggnadslånefonden
och fonden för låneunderstöd, sistnämnda fond dock endast vad
beträffar de lån, som till vederbörande låntagare utlämnats från riksgäldskontoret.

§ 40.

Fullmäktige skola förvalta dels den jämlikt beslut av 1888 års riksdag
bildade byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus, dels ock, i enlighet
med därom meddelade stadganden, pensionsfonden för vissa riksdagens
verk. Å berörda fonders i riksgäldskontoret innestående tillgodohavande
skall för varje räkenskapsår gottskrivas skälig ränta.

Placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel.

§ 41.

Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skola, såvitt och så länge de icke
behöva användas för samma verk åliggande utbetalningar, insättas i riksbanken
eller placeras i lätt förytterliga valutor.

Statsverkets kassabehållningar. Kassaförstärkning åt statsverket.

§ 42.

Därest statsverket erhåller större behållningar å sina räkningar i riksbanken
än som för de löpande statsutgifternas bestridande anses erforderligt,
äger riksgäldskontoret att på de återbetalningsvillkor, som av fullmäktige
bestämmas, av statskontoret mottaga sådana behållningar till förvaltning.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 43.

I händelse statsverkets inkomster skulle visa sig otillräckliga för bestridande
av dess utgifter, åligger det riksgäldskontoret att, sedan Kungl. Majit
på statskontorets anmälan prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla
statskontoret det belopp, Kungl. Majit för sådant ändamål finner gott
bestämma; dock med skyldighet för statskontoret att, så snart statsverkets
tillgångar det medgiva, återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit.

Riksgäldskontorets befattning med riksstatsinkomsterna m. m.

§ 44.

På statsverkets giroräkning i riksbanken skola insättas nedannämnda
till riksgäldskontoret inflytande inkomster:

räntor å från riksgäldskontoret utlämnade lån och krediter;

kapitalavbetalningar å dylika lån, i den mån dessa utgått av andra statsinkomster
än lånemedel;

räntor å tillsvidare förräntade medel;

kursvinster efter avdrag av kursförluster;

uppbördsmedel å anslag, vilka anvisats att täckas av andra statsinkomster
än lånemedel;

medel, vilka varit avsedda för inlösen av obligationer och räntekuponger,
för vilka betalningsrätten sedermera på grund av preskription upphört.

Samtliga dessa inkomster skola tillika i riksgäldskontorets räkenskaper
tillgodoföras den inkomsttitel i riksstaten, till vilken de höra.

§ 45.

På riksgäldskontorets giroräkning i riksbanken skola insättas nedannämnda
till riksgäldskontoret inflytande inkomster:

valutan för upptagna statslån;

kapitalavbetalningar å från riksgäldskontoret utlämnade lån, i den mån
dessa utgått av lånemedel;

medel, vilka till riksgäldskontoret återlevererats å anslag, vilka utgått
av lånemedel;

medel, vilka jämlikt särskilda av riksdagen fattade beslut inbetalats till
riksgäldskontoret.

Dessa inkomster skola tillika, i den mån de tagas i anspråk för utbetalning
av anslag, vilka anvisats att utgå av lånemedel, i riksgäldskontorets
räkenskaper tillgodoföras den inkomsttitel i riksstaten, till vilken de höra.

Utan hinder av vad i denna paragraf är stadgat, må däri angivna medel
jämlikt § 41 placeras i lätt förytterliga valutor.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 46.

Beträffande redovisningen av sådana till riksgäldskontoret inflytande inkomster,
som böra tillgodoföras viss inkomsttitel i riksstaten, skola i övrigt
gälla de föreskrifter, vilka meddelats eller varda meddelade av riksdagen.

Riksgäldskontorets befattning med riksstatsutgifterna.

§ 47.

Det tillkommer riksgäldskontoret att utbetala de anslag, som anvisas på
riksstaten under titlarna Riksdags- och revisionskostnader m. m., Räntor å
statsskulden m. m. och Avbetalning å statsskulden ävensom sådana övriga
anslag att täckas av andra statsinkomster än lånemedel, vilka skola utgå
från riksgäldskontoret; och äger riksgäldskontoret att, i mån av behov,
genom uttag från statsverkets giroräkning i riksbanken lyfta sagda anslag.

§ 48.

Riksgäldskontoret har att utbetala de anslag, som på riksstaten anvisas
att täckas av lånemedel. Utbetalningarna skola verkställas enligt Kungl.
Maj :ts disposition med iakttagande av de av riksdagen meddelade föreskrifter.

På riksgäldskontoret anvisade kreditiv.

§ 49.

Enligt § 63 regeringsformen anslår riksdagen och anvisar till utbetalning
från riksgäldskontoret en kreditivsumma för att vid infallande krig
av Konungen lyftas, sedan han statsrådet in pleno hört och riksdagen sammankallat.
Riksdagens å denna summa utfärdade förseglade anordning
får ej förr brytas eller summan av fullmäktige utbetalas, än sedan riksdagskallelsen
blivit i allmänna tidningarna kungjord.

§ 50.

Enligt § 63 regeringsformen anvisas vidare å riksgäldskontoret en kreditivsumma
för att under tiden mellan riksdagarna vara tillgänglig, då
Konungen till rikets försvar eller andra högst viktiga och angelägna ändamål,
sedan hela statsrådets tankar däröver blivit inhämtade, finner den
vara oundgängligen nödig.

Huvudbok och medelsredovisning.

§ 51.

över riksgäldskontorets samtliga tillgångar och skulder samt inkomster
och utgifter uppgöres för varje budgetår en fullständig huvudbok, vilken

Bankoutskottets memorial Nr 59.

skall inom den 1 augusti närmast efter budgetårets utgång vara avslutad
samt senast den 1 därpå följande september behörigen granskad.

Riksgäldskontorets huvudbok bör vid lämpliga tider hållas riksräkenskapsverket
till handa, på det att riksgäldskontorets räkenskaper må kunna
i nödiga delar intagas i rikshuvudboken.

§ 52.

Senast vid utgången av oktober månad varje år bör, till upplysning för
allmänheten örn riksgäldskontorets ställning, utgivas en årsbok, innefattande
bland annat redogörelse för riksgäldskontorets verksamhet under det näst
föregående räkenskapsåret, och böra i årsboken införas för ändamålet lämpade
utdrag av detta verks räkenskaper för samma år.

Fullmäktige tillhörande särskilda åligganden och uppdrag.

§ 53.

Fullmäktige skola minst en gång varje år genomgå och inventera de obligationer,
skuldförbindelser och övriga värdehandlingar, som antingen tillhöra
riksgäldskontoret eller där förvaras för annans räkning. Fullmäktige
böra jämväl en gång årligen granska ombudsmannens diarium

§ 54.

Riksdagshuset står under fullmäktiges vård och inseende, och böra full''
mäktige minst en gång varje år verkställa besiktning av detsamma.

§ 55.

Under de tider, då riksdagen icke är församlad, må lediga lokaler inom
riksdagens hus av fullmäktige hyresfritt upplåtas för tillfälligt begagnande
ej allenast av de kommittéer och revisioner, som kunna varda av Kungl.
Majit eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande sammankallade och för
vilkas sammanträden erforderliga lokaler inom kronans hus här i huvudstaden
icke finnas att tillgå, utan även av ämbetsmyndigheter, som antingen
av särskild anledning icke kunna för någon tid begagna åt dem
anvisade ämbetsrum eller också sakna egen lokal, ävensom för andra,
allmänt gagn avseende ändamål. Fullmäktige äga vid varje sådan upplåtelse
föreskriva de villkor, som fullmäktige för de upplåtna rummens
samt möblernas och inventariernas noggranna och omsorgsfulla vårdande
finna nödvändiga. Dylik upplåtelse bör alltid upphöra så tidigt före riksdagens
sammankomst, att rummen och inventarierna därförinnan kunna
vara försatta i ordnat och fullständigt skick samt, örn så erfordras, reparerade.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 56.

Vid varje lagtima riksdags början skola fullmäktige till riksdagen avgiva
och till bankoutskottet avlämna berättelse örn riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, som förflutit, sedan fullmäktiges berättelse
till sistförflutna riksdag avgavs.

Då riksdagens revisorer av.stats-, banko- och riksgäldsverken sammanträda,
skola fullmäktige till dem avgiva berättelse om riksgäldskontorets
ställning och förvaltning under den tid, som revisorernas granskning kommer
att omfatta.

§ 57.

Fullmäktige böra varje år till riksdagens revisorers första sammanträde,
som skall äga rum i riksdagens hus i Stockholm den 16 september eller, om
helgdag då inträffar, dagen därefter, utfärda kallelse genom kungörelse i
tidningar.

Därest revisor, sedan lagtima riksdag är avslutad och innan revisorerna
sammanträtt, hos fullmäktige anmäler hinder att deltaga i revisionen, skola
fullmäktige ofördröjligen inkalla den för honom utsedda suppleanten. Uppkommer
hinder för inkallad suppleant, skall den närmast i ordningen
varande suppleanten utan dröjsmål inkallas.

§ 58.

Efter varje revisions slut skola fullmäktige föranstalta örn tryckning av
revisorernas över revisionen av statsverket och riksgäldskontoret avgivna
och fullmäktige tillställda berättelser jämte därtill hörande förklaringar,
vilka handlingar även genom fullmäktiges försorg böra till näst sammanträdande
riksdag och revisorer överlämnas.

§ 59.

Före varje riksdags början böra fullmäktige:

a) föranstalta om upphandling av för tryckningen av riksdagens protokoll
med därtill hörande bihang under samma riksdag erforderligt papper
och, med behörigt iakttagande av i sådant avseende meddelade föreskrifter,
upprätta kontrakt angående såväl protokollens som bihangets tryckning; b)

träffa avtal om inköp av bränsle för riksdagshusets behov samt örn
leverans av skrivmaterialier och övriga effekter, som för riksdagen erfordras;

c) låta i den mån så erfordras komplettera och iståndsätta inventarierna
i riksdagens hus;

d) låta utföra nödiga underhålls- och reparationsarbeten å riksdagshuset
samt

e) föranstalta örn anordnande av restauration i riksdagshuset för riksdagens
ledamöter och tjänstemän.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Vid verkställigheten av dessa åligganden bör i regel iakttagas, att anbud
genom kungörelser i allmänna tidningarna infordras å leverans av berörda
effekter eller besörjande av omförmälda trycknings- med flera arbeten.

§ 60.

Det åligger fullmäktige ej mindre att, om anledning därtill gives, söka
förebygga, att med statslån understött järnvägsbolags inkomster, med åsidosättande
av bolagets skyldighet alt erlägga föreskriven inbetalning till riksgäldskontoret,
användas till bestridande av andra utgifter än sådana, som
äro nödvändiga för järnvägsdriftens uppehållande, än även, därest tvångsförsäljning
sker av järnvägsbolags egendom, uti vilken riksgäldskontoret har
inteckning till säkerhet för statens fordran, så förfara, att dylik försäljning
ej må ske till lägre pris, än att denna fordran av köpeskillingen
varder betäckt.

Sedan styrelse- och revisionsberättelser rörande de bolag, vilka innehava
statslån för anläggning av enskilda järnvägar, blivit av statens ombud i
bolagens revision insända till kommunikationsdepartementet och därifrån
överlämnade till riksgäldskontoret, böra fullmäktige, efter verkställd granskning
av dessa berättelser, taga under övervägande, huruvida särskilda åtgärder
erfordras för bevarande av riksgäldskontorets rätt och säkerhet för
de utgivna lånens fortsatta likviderande.

§ 61.

1. I styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank bör en ledamot, som
skall vara vice ordförande, utses av fullmäktige. Likaså utses av fullmäktige
till deltagande i den årliga revisionen av hypoteksbankens förvaltning
och räkenskaper en revisor, som vid revisionen förer ordet. Dessutom
böra fullmäktige utse ett ombud såväl till den allmänna ordinarie sammankomst,
som mellan hypoteksbankens delägare skall äga rum varje år efter
avslutad revision, som till allmän extra ordinarie sammankomst.

2. Det tillkommer fullmäktige att i styrelsen för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa utse dels en ledamot, vilken skall vara vice ordförande,
dels ock en suppleant för vice ordföranden. Fullmäktige skola även utse
en revisor för deltagande i den årliga revisionen av nämnda styrelses förvaltning
och av hypotekskassans räkenskaper.

3. Fullmäktige skola i styrelsen för Svenska skeppshypotckskassan utse
dels en ledamot, som skall vara vice ordförande, dels ock en suppleant, som
skall vara suppleant för vice ordföranden. Fullmäktige skola jämväl utse
en revisor jämte suppleant för deltagande i revisionen av styrelsens förvaltning
och kassans räkenskaper.

4. Fullmäktige skola i styrelsen teir Svenska bostadskreditkassan utse en
ledamot samt suppleant för honom. Fullmäktige skola jämväl utse en revi -

Bankoutskottets memorial Nr 59.

sor och en suppleant för honom för deltagande i revisionen av styrelsens
förvaltning och kassans räkenskaper.

5. Fullmäktige skola i styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan utse
en ledamot och en suppleant för honom. Fullmäktige skola jämväl utse
en revisor och en suppleant för honom för deltagande i revisionen av
styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper.

6. Fullmäktige skola utse dels en ledamot i styrelsen för aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 jämte suppleant för denne, dels en ledamot i
styrelsen för Oslkustbanans aktiebolag jämte suppleant för denne, dels ock
en ledamot i djurgårdskommissionen.

7. Fullmäktige skola utse dels en revisor för deltagande i den årliga
revisionen av Strömsholms nya kanalbolags förvaltning och räkenskaper,
dels ock en revisor för deltagande i den årliga revisionen av Kinda kanals
aktiebolags förvaltning och räkenskaper.

8. Fullmäktige äga årligen utom sig utse tre revisorer och tre suppleanter
att deltaga i revisionen av aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet för
tiden från ordinarie bolagsstämma under löpande kalenderår till och med
nästa ordinarie bolagsstämma.

9. Fullmäktige äga vidare årligen, likaledes utom sig, utse tre revisorer
och tre suppleanter att deltaga i revisionen av aktiebolaget Vin- och Spritcentralen
för tiden från ordinarie bolagsstämma under löpande kalenderår
till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

§ 62.

Vid de tillfällen, då riksdagsmäns fullmakter enligt § 32 riksdagsordningen
granskas av chefen för justitiedepartementet eller den person,
Konungen i hans ställe förordnat, skola tre bland fullmäktige vara tillstädes.

§ 63.

1. Åt de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret gemensamt är uppdraget:

a) enligt § 50 regeringsformen att med Konungen samråda om utsättande
av riksdagsort, då, i anseende till de i nämnda paragraf omförmälda hinder,
riksdag ej kan hållas i huvudstaden; samt

b) enligt § 98 regeringsformen att, örn justitieombudsmannen eller militieombudsmannen
mellan riksdagarna avsäger sig det erhållna förtroendet
eller med döden avgår, i ämbetet genast insätta den man, som blivit till
efterträdare utsedd, samt att, därest ombudsmans utsedde efterträdare mellan
riksdagarna avsäger sig det erhållna förtroendet eller i ombudsmansämbetet
insättes eller med döden avgår, välja en annan behörig man i hans
ställe.

2. Gemensamt med fullmäktige i riksbanken äga fullmäktige i riksgäldskontoret
dessutom

Bankoutskottets memorial Nr 59.

a) att för framtida uppsikten och kontrollen över Göta kanals vidmakthållande
utse och välja ej mindre en person för att såsom ledamot å riksbankens
och riksgäldskontorets vägnar inträda i direktionen över nämnda
kanal än ock ett ombud att å samma verks vägnar deltaga i revisionerna
av kanalens räkenskaper; skolande valet till ledamot i direktionen förnyas
varje år och till ombud i revisionerna före desammas början; dock må
förut härtill utsedda personer kunna återväljas;

b) att vidtaga de åtgärder, som erfordras för utförande av riksdagens
beslut i fråga om nya byggnader för riksdagen m. m. och riksbanken, allt
i överensstämmelse med de närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser
den 11 och 12 maj 1888 samt den 6 april 1906 blivit av riksdagen meddelade;
samt

c) att bestämma vad justitieombudsmannen eller militieombudsmannen
för sådan tid, då han av annan anledning än semester eller sjukdom icke
bestrider ämbetet, skäligen prövas böra i varje särskilt fall avstå av sin
avlöning.

3. Vid fullmäktiges i riksbanken och i riksgäldskontoret gemensamma
sammanträden böra, såvitt beslut skall kunna fattas, minst fem av fullmäktige
i vartdera verket vara tillstädes, och skall omröstning därvid verkställas
per capita.

Kompetensfordringar för riksgäldskontorets tjänstemän. Återbesättande
av lediga tjänster.

§ 64.

Beträffande kompetensfordringarna för erhållande av ordinarie befattning
i riksgäldskontoret gälla följande bestämmelser:

För att kunna antagas till tjänsteman i någon av 16 :e—30 :e lönegraderna
fordras att hava undergått godkänd studentexamen; dock bör riksgäldssekreteraren
och ombudsmannen hava fullgjort vad författningarna föreskriva
i avseende å dem, som i domarevärv må begagnas, samt sekreteraren
och notarien hava avlagt juris kandidatexamen eller kansliexamen.

Tjänsteman i 7:e eller Ilie lönegraden skall hava avlagt godkänd realskolexamen
eller erhållit avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk för kvinnlig
ungdom, medförande normalskolekompetens.

För erhållande av övriga i tjänsteförteckningen för riksgäldskontoret upptagna
tjänster eller ordinarie tjänst vid riksdagens hus erfordras att hava
med gott vitsord genomgått folkskola och i övrigt ådagalagt för tjänsten
erforderliga kunskaper.

I undantagsfall och då särskilda omständigheter därtill föranleda må
fullmäktige medgiva dispens från föreskrifterna angående studentexamen
respektive realskolexamen eller normalskolekompetens.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 65.

Innan ledig tjänst av fullmäktige återbesättes, skall sådant jämte de med
samma tjänst förenade löneförmånerna, ävensom tiden, inom vilken sökande
äga att sig anmäla, tillkännagivas medelst anslag inom riksgäldskontoret.
Ansökningstiden skall bestämmas till minst fjorton dagar från anslagets utfärdande.
Därest inom den bestämda tiden någon till tjänstens erhållande fullt
skicklig och lämplig sökande icke anmält sig, bör ny ansökningstid utsättas.

§ 66.

Vid tjänsters tillsättande utnämnes bland kompetenta sökande den, som
fullmäktige, nied avseende å vikten och ansvarigheten av de särskilda befattningarna,
finna till den lediga tjänsten mest skicklig och passande.

Frågor rörande tjänsteförsummelser m. m.

§ 67.

1. Örn tjänsteman, som begått mindre förseelse i tjänsten eller visat vanvördnad
eller ohörsamhet mot förman, ej låter sig av deputerads tillsägelser
och föreställningar rätta eller ock gör sig skyldig till större fel eller försummelse
i sin befattning eller beträdes med ovärdigt uppförande i allmänna
levernet, vare vederbörande deputerad skyldig att förhållandet hos fullmäktige
anmäla, och skall tjänstemannen, sedan för sakens bedömande erforderliga
upplysningar infordrats samt tillfälle lämnats honom att sig förklara,
inför fullmäktige tillrättavisas och varnas.

2. I händelse den, som på detta sätt erhållit varning, ej därav låter sig
rätta utan varder förvunnen till ny förseelse, skall, efter anmälan härom
hos fullmäktige, hans skriftliga förklaring över vad mot honom förekommit
infordras, och äga därefter fullmäktige att med avseende å förekommande
omständigheter avhålla honom från tjänstgöring under längre eller kortare
tid med förlust av lönen, så framt ej jämlikt § 20 mom. 1 avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk finnes skäligt låta honom
uppbära något därav.

3. Därest tjänsteman, vilken förut för tjänsteförsummelse eller annat
i mom. 1 här ovan omförmält förhållande avhållits från tjänstgöring,
ånyo gör sig skyldig till dylik förseelse, ankommer på fullmäktige att efter
anmälan härom och infordrande av tjänstemannens skriftliga förklaring,
med hänsyn till förseelsens beskaffenhet antingen ytterligare avhålla honom
från tjänstgöring, dock minst 6 månader med förlust av lönen, eller helt och
hållet skilja honom från innehavande tjänst och lön.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 68.

På fullmäktiges prövning beror, huruvida tjänsteman i riksgäldskontoret,
som blivit nödsakad till borgenärer avträda sin egendom, må vidare bibehålla
och utöva sin befattning.

§ 69.

Fullmäktiges beslut, varigenom tjänsteman avhålles från tjänstgöring eller
för alltid skiljes från tjänsten, skall jämte hänvisning till besvärs anförande
honom skriftligen meddelas.

§ 70.

Icke-ordinarie befattningshavare, som utan erhållen tillåtelse eller anmält
laga förfall från tjänstgöring uteblivit under tre efter varandra följande
månader, eller vid flera tillfällen undandragit sig att lämna äskat
biträde, där han blivit anställd, anses hava förverkat sin rätt att i riksgäldskontoret
vidare tjänstgöra. Den icke-ordinarie befattningshavare, som
under honom uppdragen tjänstgöring förhållit sig försumligt eller felaktigt
och, efter att, på sätt i § 67 stadgas, blivit varnad, sig icke rättat, bör
förklaras vara från riksgäldskontoret skild. För övrigt anses den ickeordinarie
befattningshavare, som begått ärerörigt brott eller annan förbrytelse
av svårare beskaffenhet, vara från verket utesluten.

övergångsbestämmelse.

§ 71.

De föreskrifter, som äro intagna i vid föregående riksdagar för riksgäldskontoret
utfärdade reglementen, skola fortfarande tjäna till efterrättelse i
de delar, vari samma föreskrifter ännu icke blivit fullgjorda eller eljest
alltjämt äro tillämpliga.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Bilaga B.

P. M.

angående viss omläggning av reglementet för riksgäldskontoret.

Enligt § 7, andra stycket, av den för bankoutskottet gällande instruktionen
äger utskottet med ledning av de utav riksdagen lättade beslut, som
avse riksgäldskontoret och böra i reglemente för riksgäldskontoret införas,
att till riksdagen avgiva förslag till nytt reglemente att efter riksdagens
slut vid riksgäldskontorets förvaltning tjäna till efterrättelse. Detta stadgande
infördes i utskottets instruktion genom beslut av 1910 års riksdag
i samband därmed, att kontrollen över riksgäldskontoret genom 1909 års
grundlagsändringar överflyttats från statsutskottet till bankoutskottet.
Stadgandet har därefter kvarstått oförändrat.

I anledning av berörda föreskrift plägar bankoutskottet årligen anhålla
hos fullmäktige i riksgäldskontoret, att fullmäktige ville till utskottet inkomma
med förslag till de ändringar i riksgäldskontorets reglemente, som
på grund av beslut av riksdagen eller eljest kunna erfordras.

Fullmäktiges förslag granskas inom bankoutskottet och läggas i allmänhet
till grund för utskottets förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret.
Utskottets behandling av förslagen till reglementsändringar har
under senare år skett på det sätt, att förslag, som avsett ändring i sak
av bestämmelse i reglementet ■—såsom t. ex. angående riksgäldskontorets
styrelse eller beviljande av nya anslag — och vilka icke tidigare varit
föremål för riksdagens prövning, föredragits och avgjorts in pleno, under
det att förslag, som endast avsett införandet i reglementet av vissa av
riksdagen i annat sammanhang meddelade beslut eller uteslutande av sålunda
intagna, icke längre erforderliga föreskrifter hänskjutits för granskning
till en delegation av några av utskottets ledamöter. Nämnda delegation
har jämväl behandlat det inom utskottets kansli uppsatta förslaget
till utskottets memorial i ärendet, vari redogöres för de av utskottet föreslagna
ändringarna.

Berörda anordning med tillsättande av en särskild delegation nödvändiggöres
numera huvudsakligen därav, att i reglementet skola intagas uppgifter
angående riksgäldskontorets lånerätt, vilka uppgifter icke äro tillgängliga,
förrän statsutskottets förslag till statsreglering för nästkommande
budgetår föreligger justerat. Detta inträffar först någon av de allra sista
dagarna av riksdagen och alltså vid en tidpunkt, då de flesta av riksdagens
ledamöter redan lämnat huvudstaden. Även i andra avseenden
än beträffande lånerätten innehåller reglementet föreskrifter, som äro beroende
på beslut, vilka fattas först i slutet av riksdagen. Hit höra i främsta
rummet de i reglementet intagna uppgifterna rörande anslagen till riksdags-
och revisionskostnader m. m.

Bankoutskottets memorial med förslag till nytt reglemente är — frånsett
rena expeditionsåtgärder — det sista ärendet på riksdagens bord. Reglementet
undertecknas av kamrarnas talmän i två exemplar, vilka med
särskilda riksdagsskrivelser överlämnas, det ena till Konungen och det
andra till fullmäktige i riksgäldskontoret.

Bankoutskottels memorial Nr 5ö.

Att nytt reglemente för riksgäldskontoret kommit att utfärdas av varje
lagtima riksdag, vilket ägt rum ända sedan riksgäldskontorets tillkomst
år 1789, torde vad angår tiden före år 1913, väsentligen hava varit betingat
av det förhållandet, att reglementet — förutom stadganden angående riksgäldskontorets
styrelse, fullmäktiges sammankomster, åligganden och särskilda
uppdrag samt lånebemyndigande för riksgäldskontoret — innehöll
synnerligen detaljerade föreskrifter rörande riksgäldskontorets befattning
med statens inkomster och utgifter. Reglementet avsåg så tillvida att fylla
samma uppgift för riksgäldskontoret som riksstaten och de numera i statsliggaren
sammanställda specialutgiftsstaterna hava att fylla för statsverkets
medelsförvaltning.

I uppställningen av reglementet vidtogos emellertid år 1913 vissa ganska
betydande förenklingar. Dessa förenklingar föranleddes av den förändring,
som vid 1911 års riksdag beslöts beträffande riksstatens uppställning
och varigenom riksgäldskontorets stat i vad den avsåg lånemedlen inrycktes
i riksstaten. I avseende härå uttalade 1912 års bankoutskott, att nämnda
riksdagsbeslut borde föranleda en omarbetning av reglementet för att formellt
bringa detsamma i närmare överensstämmelse med den nya riksstatsuppställningen.
Utskottet ansåg sig emellertid icke böra upptaga denna
fråga till slutlig behandling utan en mera ingående utredning än tiden då
medgav, helst densamma syntes äga samband med frågan, huruvida icke
riksstatens avdelning för utgifter för kapitalökning lämpligen borde, i likhet
med vad fallet vore med de särskilda huvudtitlarna, specificeras i en särskild
bilaga.

Sedan en dylik specificering verkställts i det för 1913 års riksdag framlagda
förslaget till riksstat, anmodade bankoutskottet vid samma års riksdag
sakkunnig person att biträda vid utarbetande av förslag till reglemente
för riksgäldskontoret i överensstämmelse med den nya uppställningen av
riksstaten. Det i anledning härav upprättade förslaget överlämnades av utskottet
till fullmäktige i riksgäldskontoret med begäran om deras yttrande
över detsamma; och lämnade fullmäktige efter verkställd granskning förslaget
i allt väsentligt utan erinran. Det av bankoutskottet föreslagna reglementet
godkändes av riksdagen

Föreskrifterna i det sålunda fastställda reglementet grupperades under
huvudrubrikerna:

allmänna bestämmelser;
riksgäldskontorets styrelse;

» lånerörelse;

» fonder;

» befattning med riksstatsinkomsterna;

» befattning med riksstatsutgifterna;

på riksgäldskontoret anvisade kreditiv;
huvudbok och medelsredovisning;
fullmäktiges sammankomster;
fullmäktiges särskilda åligganden och uppdrag;

tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret, riksdagens bibliotek och riksdagens
hus;

behandlingen av frågor rörande tjänsteförsummelser m. m. samt
pensioneringen av tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret, riksdagens
bibliotek och riksdagens hus.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

En väsentlig förkortning av reglementet ernåddes år 1913 därigenom,
att anslagen till lånemedelsutgifter sammanfördes i form av förteckning i
stället för de vidlyftiga föreskrifter, som tidigare ingått i reglementet, över
anslagen till räntor och avbetalning å statsskulden upptogs vidare i reglementet
en specifikation i enlighet med riksstatens uppgifter. Genom de år
1913 vidtagna förändringarna minskades reglementets omfång från 63 till
37 sidor.

Vid 1913 års reglemente voro fogade förteckningar över riksgäldskontorets
kapitalskulder och kapitalfordringar för utlämnade lån till vissa bestämda
ändamål, bestämmelser angående låneunderstöd från allmänna
järnvägslånefonden, instruktion för övervaktmästaren i riksdagens hus, avlöningsstater
för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret, vid riksdagens
bibliotek och vid riksdagens hus samt pensionsstat för riksgäldskontoret.
Samtliga ifrågavarande bilagor med undantag av bestämmelserna rörande
allmänna järnvägslånefonden, vilka före år 1913 ingått i själva reglementet,
samt instruktionen för övervaktmästaren i riksdagens hus hade jämväl
tidigare varit fogade vid reglementet.

I nu berörda grunder för uppställningen av reglementet hava under tiden
efter år 1913 icke vidtagits några mera avsevärda ändringar. Följande
bilagor till reglementet hava emellertid uteslutits, nämligen år 1918 instruktionen
för övervaktmästaren i riksdagens hus, år 1919 förteckningen över
riksgäldskontorets skulder och år 1920 förteckningen över kapitalfordringar
för utlämnade lån till vissa bestämda ändamål. Vad beträffar nämnda räkenskapsuppgifter
ansågs det icke erforderligt att intaga desamma i reglementet,
enär de offentliggjordes i andra publikationer, främst statsrevisorernas
berättelse angående riksgäldskontoret. År 1920 vidtogs därjämte
den förenklingen, att den specifikation av anslagen till ränta och avbetalning
å statsskulden samt till utgifterna av lånemedel, som på sätt nyss
nämnts införts i reglementet i samband med 1913 års omläggning, ersattes
med en hänvisning till respektive riksstat och tilläggsstat.

De ändringar i övrigt, som till betydande antal årligen jämväl efter år
1913 företagits i reglementet, hava i det stora flertalet fall varit en följd
av under riksdagen fattade beslut eller ock erfordrats, enär i reglementet
omförmälda uppdrag blivit fullgjorda eller bestämmelserna i fråga eljest
icke längre varit tillämpliga. Bland mera omfattande ändringar må erinras
om dem, som vidtogos år 1917 i anledning av den då genomförda
omorganisationen av riksgäldskontoret och omläggningen av verkets räkenskapsväsen
i överensstämmelse med statsbokföringssystemet samt år 1921
i anledning av det då antagna nya avlöningreglementet. Som ovan antytts
hava i vissa fall i samband med förslag till nytt reglemente för riksgäldskontoret
behandlats förslag i frågor, som tidigare icke varit föremål för
prövning vid ifrågavarande riksdag. Såsom exempel härå må nämnas frågorna
om andre deputeradens tjänstgöringstid och om anslag för prydande
av riksdagens lokaler med konstverk, vilka frågor avgjordes i samband
med fastställandet av 1928 års reglemente.

Anledningen till att alltjämt årligen ett flertal ändringar vidtagas i reglementet
för riksgäldskontoret, har i det föregående delvis berörts och torde
huvudsakligen kunna hänföras till följande förhållanden. Reglementet innehåller
åtskilliga föreskrifter, som endast äro avsedda att tillämpas under
en kortare tid, såsom t. ex. vissa av riksdagen meddelade särskilda uppdrag.
Vidare intagas i reglementet åtskilliga riksdagsbeslut, som visserligen

Bankoutskotteis memorial Nr 59.

hava avseende å riksgäldskontoret men icke direkt äro föreskrifter rörande
grunderna för riksgäldskontorets styrelse. Nämnda riksdagsbeslut innefatta
i åtskilliga fall bestämmelser örn dispositionen av de anslag, som å
riksstaten ställts till fullmäktiges förfogande för bestridande av riksdagsoch
revisionskostnader m. m. (se § 32 i det vid slutet av 1928 års riksdag
utfärdade reglementet). I andra fall röra de statsgaranti å enskilda företags
obligationslån o. d. eller krediter hos riksgäldskontoret (se § 13). Förändringar
i fråga om riksstatens uppställning och därmed sammanhängande
spörsmål hava jämväl vid åtskilliga tillfällen medfört ändring i de i reglementet
intagna föreskrifterna i fråga om riksgäldskontorets medelsförvaltning.

Det förhållandet, att ett stort antal ändringar i reglementet årligen måste
vidtagas, är givetvis att anse såsom en olägenhet, särskilt som beslut örn
dessa ändringar måste fattas under riksdagens sista timmar. Det torde
därför böra undersökas, huruvida icke ur reglementet kunde utmönstras
sådana föreskrifter, som tid efter annan visat sig erfordra ändring och som
samtidigt icke äro av grundläggande betydelse för riksgäldskontorets organisation
och styrelse. Vad beträffar de i reglementet under § 32 intagna
detaljerade föreskrifterna i fråga örn utgifterna till riksdags- och revisionskostnader
m. m. torde dessa hava fått kvarstå i reglementet främst av den
anledningen, att specifikation i riksstaten saknas över dessa utgifter, och
det torde därför knappast vara lämpligt att utan vidare utesluta ifrågavarande
grupp av stadganden ur reglementet. Skulle en sådan åtgärd vidtagas,
synas ifrågavarande stadganden böra sammanföras i en särskild
publikation, vilken lämpligen kunde innehålla även andra av riksdagen
meddelade föreskrifter rörande riksgäldskontoret, såsom t. ex. angående
ovan omförmälda statsgarantier och krediter. Åtskilliga av de nu i reglementet
intagna bestämmelserna örn riksgäldskontorets redovisning av statsinkomster
och bokföringen av fondmedel torde kunna ersättas med föreskrifter
av mera generellt innehåll och i övrigt i erforderliga delar lämpligen
intagas i ovannämnda särskilda publikation. Däri skulle även kunna
införas de vid det nuvarande reglementet fogade bestämmelserna angående
allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden samt avlöningsstater
och förteckning över utgående pensioner. Det synes böra ankomma på
fullmäktige att låta utarbeta nu avsedda samling av riksdagsbeslut. Denna,
vilken synes böra årligen utgivas eller kompletteras, skulle bliva en slags
statsliggare och författningssamling för riksgäldskontoret och skulle givetvis
icke behöva underställas bankoutskottets eller riksdagens godkännande.

Därest en utbrytning ur reglementet av nu angivna bestämmelser kommer
till stånd, skulle en väsentlig minskning ske i de punkter, i vilka
tätare ändringar skulle behöva påkallas. Möjligen vore det lämpligt att
jämväl utbryta andra än de ovan antydda föreskrifterna. Vid utbrytningen
synes böra eftersträvas att uppnå en sådan avfattning av reglementet,
att detsamma såvitt möjligt uteslutande komme att innefatta bestämmelser,
som direkt berörde själva grunderna för rikgsäldskontorets förvaltning
och styrelse och vilka icke lämpligen borde av riksdagen meddelas
i annan ordning än genom föreskrift i reglementet. En sålunda verkställd
omläggning av reglementet skulle innebära ett fullföljande av den revision
av detsamma, som verkstiilldes år 1913.

Efter genomförande av ovan föreslagna förenkling av reglementet torde
förslag örn ändring däri icke nödvändigtvis behöva behandlas i slutet av

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 43 haft. (Nr 59.) 3

Bankoutskottets memorial Nr 59.

riksdagen. Förutsättningen härför är emellertid, att det i gällande reglemente
under § 34 givna lånebemyndigandet för riksgäldskontoret komme
att lämnas på annat sätt än för närvarande sker. Detta torde kunna ske
på det sätt, att nämnda lånebemyndigande beslutas av riksdagen på hemställan
av statsutskottet i stället för, såsom för närvarande äger rum på
hemställan av bankoutskottet, samt att bemyndigandet delgives fullmäktige
i särskild, genom statsutskottet expedierad riksdagsskrivelse. Meddelande
angående lånebemyndigandet — som är en förutsättning för riksstatens
effektuerande — torde samtidigt på enahanda sätt böra lämnas
Konungen. Då emellertid nu antydda anordning möjligen skulle kunna
stå i strid med vad i riksdagsordningen stadgas angående bankoutskottets
befattning med riksgäldskontoret, förefaller det vara lämpligare, att bankoutskottet
såsom hittills hemställer örn lånebemyndigandet för riksgäldskontoret.
Denna hemställan skulle emellertid icke göras i memorialet med
förslag till nytt reglemente utan i ett särskilt memorial. Riksdagens beslut
skulle därefter genom särskilda riksdagsskrivelser delgivas Konungen och
fullmäktige i riksgäldskontoret. Ovanberörda paragraf i reglementet skulle
därvid omformuleras så, att den endast innehölle upplysning om att beträffande
riksgäldskontorets lånerätt riksdagen meddelade sitt beslut genom
särskild skrivelse.

Utredning angående omläggning av reglementet i enlighet med ovan
angivna riktlinjer synes lämpligen böra vidtagas genom fullmäktiges försorg.
Uteslutet är ej, att under utredningens gång jämväl andra spörsmål
beträffande reglementets innehåll skola uppkomma än de ovan berörda,
och att i följd därav mera omfattande ändringar än som ovan förutsatts
skola visa sig erforderliga. I samband med utredningen synes jämväl
ståndpunkt böra tagas till frågan, huruvida nytt reglemente bör såsom hittills
årligen utfärdas av riksdagen eller huruvida reglementet bör — med
ändring av ovanberörda bestämmelse i bankoutskottets instruktion — utfärdas
att gälla tillsvidare ävensom till frågan om lämpliga åtgärder i avseende
å reglementets utgivande och kungörandet av däri vidtagna ändringar.

Då ett förslag till ändrad uppställning av reglementet i ovan angivna
hänseenden torde kräva ingående överväganden, synes sådant lämpligen
icke böra ifrågasättas för innevarande år utan först framläggas för bankoutskottet
vid 1930 års riksdag. Härvid förutsättes, att ovan omförmälda
samling av riksdagsbeslut rörande riksgäldskontoret första gången utgives
samtidigt med utfärdandet av det första reviderade reglementet.

Stockholm den 7 mars 1929.

Sten Widlund.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Bilaga C.

Fullmäktiges i riksgäldskontoret
förslag till

Reglemente för riksgäldskontoret.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Riksgäldskontoret har till föremål:

a) att ombesörja likviden av svenska statens skuld, för vilken riksdagen
enligt § 66 regeringsformen ansvarar;

b) att verkställa alla de utbetalningar, som av rikets ständer eller riksdagen
blivit å detta verk anvisade;

c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill anslagna tillgångar och
inkomster samt hålla uppkommande, till riksgäldskontoret levererade överskott
och behållningar riksdagen till handa;

d) att, i saknad av annan tillgång för bestridande av beviljade och å riksgäldskontoret
anvisade utgifter, upplåna därtill oundgängligen erforderliga
medel; och

e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som riksgäldskontoret för övrigt
av rikets ständer eller riksdagen erhållit.

§ 2.

Vid likviderande av riksgäldskontorets fordringar må ackord utan riksdagens
särskilda samtycke icke medgivas.

§ 3.

De föreskrifter, som äro intagna i vid föregående riksdagar för riksgäldskontoret
utfärdade reglementen, skola i de delar, vari samma föreskrifter
ännu icke blivit fullgjorda eller eljes äro tillämpliga, fortfarande tjäna till
efterrättelse.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Riksgäldskontorets styrelse.

§ 4.

Förvaltningen av riksgäldskontoret, dess medel och tillhörigheter är av
riksdagen uppdragen åt sju fullmäktige, vilka vid lagtima riksdag utses i
den ordning, § 71 riksdagsordningen stadgar.

Vid fullmäktiges sammankomster föres ordet av den, som av riksdagen
blivit därtill utsedd. Fullmäktige äga att själva bland sig välja vice ordförande
att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.

§ 5.

Uppkommer ledighet bland fullmäktige, inträder suppleant enligt av riksdagen
bestämd ordning.

§ 6.

Äro fullmäktige ej så fulltaliga, som för besluts fattande erfordras enligt
vad här nedan stadgas, äger ordföranden eller den honom företräder att
inkalla erforderligt antal suppleanter.

§ 7.

Fullmäktige böra dolt och förtegat hålla, vad vid kontorets förvaltning
förefaller, som tyst vara bör.

§ 8-

§ 9.

Jämte noggrant iakttagande av vad i avseende på förvaltningen av riksgäldskontoret
och dit anslagna medel är stadgat, åligger fullmäktige att
omsorgsfullt vårda och befrämja detta verks rätt, säkerhet och förmån samt
för övrigt vidtaga alla på fullmäktige ankommande åtgärder i och för verkställigheten
av i sådant avseende meddelade beslut samt fullmäktige givna
uppdrag.

§ 10.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

för statens räkning och förvaltningen av statsskulden, anordna medel till
av fullmäktige beslutade eller eljest bestämda utbetalningar, föredraga ärenden
inför fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn
över arbetet inom riksgäldskontoret samt i allmänhet handhava den löpande
förvaltningen, fullmäktige dock obetaget att, där så prövas lämpligt, till
annan fullmäktig än deputerad anförtro fullgörande av visst uppdrag rörande
förvaltningen.

Förste deputeraden utses omedelbart efter det val av fullmäktige förrättats
av riksdagens valmän och utövar därefter sin befattning, till dess
nytt val av fullmäktige under nästföljande år ägt rum. Andre deputeraden
utses för kortare period.

Fördelningen mellan deputerade, av vilka förste deputeraden har daglig
tjänstgöringsskyldighet, av dem gemensamt tillhörande göromål bestämmes
av fullmäktige.

Förste deputeraden äger att för sjukdoms- eller annat laga förfall eller
för enskilda angelägenheters besörjande bevilja tjänstemännen ledighet under
högst fjorton dagar, ävensom meddela föreskrift om tjänstens uppehållande
intill fullmäktiges nästa ordinarie sammankomst. Han utövar jämväl
beträffande vården av kontorets värdepapper det uppdrag, tjänstgöringsordningen
i sådant avseende innehåller.

Därest förste deputeraden förut innehar tjänst å rikets stat, är han skyldig
att frånträda därmed förenad avlöning, så länge han uppbär arvode
såsom förste deputerad.

Fullmäktige må vara obetaget att, om sådant finnes behövligt för lånetransaktioner,
utse ombud för bedrivande av därvid erforderliga underhandlingar.

§ 11.

§ 12.

Till ledning vid prövningen och avgörandet av förekommande ärenden
äga fullmäktige, örn de så önska, att av riksdagens revisorer, under den
tid dessa äro samlade, begära råd och yttranden.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Fullmäktiges sammankomster.

§ 13.

Fullmäktige sammanträda en gång i varje vecka å tid, som av dem
bestämmes. Därjämte böra, då ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång
sådant fordra, särskilda sammankomster hållas å tid, som ordföranden bestämmer.
Vid varje sammankomst skall protokoll föras.

§ 14.

Med undantag av de enligt § 10 åt deputerade eller särskilt utsedd fullmäktig
uppdragna åligganden böra alla fullmäktiges behandling tillhörande ärenden
inför fullmäktige vid deras sammankomster föredragas och få endast där
avgöras.

§ 15.

önskar fullmäktig att för längre eller kortare tid avresa från staden, bör
han anmäla detta vid sammankomst eller hos ordföranden med uppgift om
tiden för sin frånvaro.

§ 16.

§ 17.

§ 18.

§ 19.

Framställas under fullmäktiges överläggningar olika yrkanden, böra samtliga
närvarande fullmäktige till protokollet avgiva sina röster. Därest flera
skiljaktiga meningar yttras, böra de sinsemellan närmast överensstämmande,
såvitt möjligt är, sammanjämkas. Då ett lika antal röster utfaller för vardera
meningen, är ordförandens röst avgörande.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Sluten omröstning må endast företagas vid val till sådana befattningar,
därtill någon bland fullmäktige kan utses.

Besvär över fullmäktiges beslut.

§ 20.

Över fullmäktiges beslut i mål, som röra riksgäldskontorets tjänstemän
eller andra enskilda personer, äger den eller de, på vilkas rätt dessa beslut
kunna inverka, att hos bankoutskottet anföra besvär.

Missnöje med beslutet skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos fullmäktige inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden därav
bevisligen erhållit del; skolande beslut i fråga om tillsättande eller uppehållande
av tjänst anses hava kommit klaganden till del den dag beslutet blivit
justerat.

Arvoden och reseersättning till fullmäktige.

§ 21.

För tid, varunder förste deputeraden är av sjukdom hindrad att tjänstgöra,
skall han vidkännas ett tjänstledighetsavdrag av 8 kronor för dag.

§ 22.

Fullmäktig, som ej är bosatt i Stockholm, äger uppbära reseersättning för
varje resa, som han efter kallelse till sammanträde företager fran sin hemort
till sammanträdesorten och åter, enligt de grunder, som äro eller bliva
bestämda för ledamot av riksdagen.

Reseersättning efter enahanda grunder utgår till fullmäktig, som för fullgörande
av offentligt uppdrag vistas å annan ort än Stockholm.

§ 23.

Suppleant för fullmäktig, vilken inkallas till tjänstgöring, äger uppbära
dagarvode och reseersättning enligt de grunder, som äro eller bliva bestämda
för ledamot av riksdagen.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Riksgäldskontorets upplåning.

§ 24.

Riksgäldskontoret äger att för svenska statens räkning upptaga lån för
nedan angivna ändamål:

för utbetalning av de anslag, vilka på riksstaten anvisas att utgå av lånemedel; för

ifrågakommande utbetalningar å de enligt regeringsformens § 63 på
riksgäldskontoret anvisade kreditiven;

för tillhandahållande av de krediter, vilka generalpoststyrelsen, domänverket,
telegrafverket och statens reproduktionsanstalt ävensom Aktiebolaget
kreditkassan av år 1922 äga tillgodonjuta i riksgäldskontoret, ävensom andra
dylika krediter, vilka av riksdagen framdeles må beslutas;

för kassaförstärkning åt statsverket, då sådan enligt Kungl. Maj:ts beslut
påkallas; samt

för konvertering av äldre statslån.

§ 25.

Därest de statsobligationer, vilka av riksgäldskontoret ställts till vissa kreditinstituts
förfogande såsom grundfond eller garantifond, jämlikt därom utfärdade
bestämmelser skulle komma att tagas i anspråk för infriande av
dessa instituts förbindelser, och obligationerna i anledning därav hembjudas
riksgäldskontoret till inlösen eller såsom säkerhet för lån, är riksgäldskontoret
berättigat att genom upplåning anskaffa de medel, som erfordras för inlösningen
eller för tillhandahållande av beviljat lån.

§ 26.

Genom upplåning äger riksgäldskontoret bereda erforderlig tillgång för
fullgörandet av de garantiförbindelser, svenska staten avgivit för lån, upptagna
av vissa flottningsföreningar, samt för det internationella lånet för
Österrikes finansiella återuppbyggande, ävensom därmed jämförliga förbindelser,
som i enlighet med riksdagens beslut kunna komma att avgivas å
svenska statens vägnar.

§ 27.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 28.

§ 29.

Den upplåning, varom stadgas i §§ 24—28, skall äga rum mot obligationer
eller andra förbindelser med längre löptid; fullmäktige dock obetaget att,
därest sådant med hänsyn till lånemarknadens läge eller eljes finnes vara
ändamålsenligt, upplåna medel mot skattkammarväxlar eller andra förbindelser
på kortare tid eller ock genom begagnande av tillfälliga krediter.

Beträffande riksgäldskontorets inlåning från vissa statsinstitutioner eller
av deni förvaltade fonder gäller vad därom är särskilt stadgat.

§ 30.

Vid upplåning i annan form än mot obligationer äga fullmäktige, med
de inskränkningar, som föranledas av § 29 andra stycket, likaledes rätt att
fastställa räntefoten och betalningsterminerna samt att jämväl besluta om
övriga lånevillkor.

§ 31.

§ 32.

r |

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 33,

§ 34.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äga alt på framställning av fullmäktige
i riksbanken ställa till riksbankens förfogande riksgäldskontorets skattkammarväxlar
eller skuldförbindelser i annan form intill erforderligt belopp
med en löptid av högst två år ävensom att genom överenskommelse med
fullmäktige i riksbanken träffa erforderliga närmare bestämmelser rörande
skuldförbindelsernas form, belopp, löptid, myntslag, inlösen m. m.

Inlösen av riksgäldskontorets obligationer och övriga förbindelser.

§ 35.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må fullmäktige medgiva inlösen avobligationer
och kuponger, tillhörande av riksgäldskontoret utgivna lån.
oaktat betalningsrätten på grund av preskription förfallit.

§ 36.

Statsskuldboken.

§ 37.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

obligationer till motsvarande belopp. Fullmäktige äga utfärda bestämmelser
rörande statsskuldbokens anordning samt villkoren för dess begagnande.

§ 38.

Obligation, som försetts med påskrift, att den gäller endast i viss mans
hand, må, på framställning av dess ägare, ånyo göras gällande i varje innehavares
hand, under de villkor i avseende på behöriga anteckningar å själva
obligationen samt i kontorets räkenskaper, som fullmäktige äga föreskriva.

Av riksgäldskontoret förvaltade fonder.

§ 39.

Till den under fullmäktiges förvaltning ställda fonden för statsskuldens
amortering skola föras de anslag, som komma att av riksdagen anvisas för
denna fond.

§ 40.

Fullmäktige i riksgäldskontoret skola i enlighet med därom meddelade
stadganden förvalta allmänna järnväg släne} onden, bibanefonden, allmänna
byggnadslunefonden och fonden för låneunderstöd, sistnämnda fond dock
endast vad beträffar de lån, som till vederbörande låntagare utlämnats från
riksgäldskontoret.

§ 41.

Fullmäktige i riksgäldskontoret skola förvalta dels den jämlikt beslut
av 1888 års riksdag bildade byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus,
dels ock i enlighet med därom meddelade stadganden riksgäldskontorets
pensionsfond. Å berörda fonders i riksgäldskontoret innestående tillgodohavande
skall för varje räkenskapsår gottskrivas skälig ränta.

Placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel.

§ 42.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Statsverkets kassabehållningar. Kassaförstärkning åt statsverket.

§ 43.

§ 44.

I händelse statsverkets inkomster skulle visa sig otillräckliga för bestridande
av dess utgifter, åligger det riksgäldskontoret att, sedan Kungl. Majit
på statskontorets anmälan prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla
statskontoret det belopp, Kungl. Majit för sådant ändamål finner för gott
bestämma; dock med skyldighet för statskontoret att, så snart statsverkets
tillgångar det medgiva, återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit.

Riksgäldskontorets befattning med riksstatsinkomsterna m. m.

§ 45.

På statsverkets giroräkning i riksbanken skola insättas nedannämnda
till riksgäldskontoret inflytande inkomster:

räntor å från riksgäldskontoret utlämnade lån och krediter;
kapitalavbetalningar å dylika lån, i den mån dessa utgått av andra statsinkomster
än lånemedel;

räntor å tillsvidare förräntade medel;
kursvinster efter avdrag av kursförluster;

uppbördsmedel å anslag, vilka anvisats att täckas av andra statsinkomster
än lånemedel;

medel, vilka varit avsedda för inlösen av obligationer och kuponger, för
vilka betalningsrätten sedermera på grund av preskription upphört.

Samtliga dessa inkomster skola tillika i riksgäldskontorets räkenskaper
tillgodoföras den inkomsttitel i riksstaten, till vilken de höra.

§ 46.

På riksgäldskontorets giroräkning i riksbanken skola insättas nedannämnda
till riksgäldskontoret inflytande inkomster:

kapitalavbetalningar å från riksgäldskontoret utlämnade lån, i den mån
dessa utgått av lånemedel;
valutan för upptagna statslån;

medel, vilka till riksgäldskontoret återlevererats å anslag, vilka utgått
av lånemedel;

Bankoutskottets memorial Nr 59.

medel, vilka jämlikt särskilda av riksdagen fattade beslut inbetalats till
riksgäldskontoret.

Utan hinder av vad i denna paragraf är stadgat, må däri angivna medel
jämlikt § 42 placeras i lätt förytterliga valutor.

§ 47.

Riksgäldskontorets befattning med riksstatsutgifterna.

§ 48.

Det tillkommer riksgäldskontoret att utbetala de anslag, som anvisas på
riksstaten under titlarna Riksdags- och revisionskostnader m. m., Räntor å
statsskulden m. m. och Avbetalning å statsskulden; och äger riksgäldskontoret
att, i mån av behov, genom uttag från statsverkets giroräkning i riksbanken
lyfta och till sin giroräkning i banken överföra sagda anslag.

§ 49.

Riksgäldskontoret har att utbetala de anslag, som på riksstaten anvisas
att täckas av lånemedel. Utbetalningarna skola verkställas med iakttagande
av de av riksdagen meddelade föreskrifter, enligt Kungl. Maj:ts disposition.

På riksgäldskontoret anvisade kreditiv.

§ 50.

På grund av stadgandet i § 63 regeringsformen har riksdagen anslagit
och till utbetalning från riksgäldskontoret anvisat en kreditivsumma av
15 000 000 kronor, för att vid infallande krig av Konungen lyftas, sedan
han statsrådet in pleno hört och riksdagen sammankallat. Riksdagens å
denna summa utfärdade förseglade anordning får ej förr brytas eller summan
av fullmäktige utbetalas, än sedan riksdagskallelsen blivit i allmänna
tidningarna kungjord.

§ 51.

Den kreditivsumma, som enligt § 63 regeringsformen bör å riksgäldskontoret
anvisas för att under tiden mellan riksdagarna vara tillgänglig,

Bankoutskottets memorial Nr 59.

då Konungen till rikets försvar eller andra högst viktiga och angelägna
ändamål, sedan hela statsrådets tankar däröver blivit inhämtade, finner
den vara oundgängligen nödig, har riksdagen fastställt till 15 000 000 kronor.

Huvudbok och medelsredovisning.

§ 52.

över riksgäldskontorets samtliga tillgångar och skulder samt inkomster
och utgifter uppgöres för varje budgetår en fullständig huvudbok, vilken
skall inom den 1 augusti närmast efter budgetårets utgång vara avslutad
samt senast den 1 därpå följande september behörigen granskad.

Riksgäldskontorets huvudbok bör vid lämpliga tider hållas riksräkenskapsverket
till handa, på det att riksgäldskontorets räkenskaper må kunna
i nödiga delar intagas i rikshuvudboken.

§ 53.

Fullmäktige tillhörande särskilda åligganden och uppdrag.

§ 54.

§ 55.

Riksdagshuset står under fullmäktiges vård och inseende, och böra fullmäktige
minst en gång varje år verkställa besiktning av detsamma.

§ 56.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

någon tid begagna åt dem anvisade ämbetsrum eller också sakna egen lokal,
ävensom för andra, allmänt gagn avseende ändamål. Fullmäktige äga vid
varje sådan upplåtelse föreskriva de villkor, som fullmäktige för de upplåtna
rummens samt möblernas och inventariernas noggranna och omsorgsfulla
vårdande finna nödvändiga. Dylik upplåtelse bör alltid upphöra så
tidigt före riksdagens sammankomst, att rummen och inventarierna därförinnan
kunna vara försatta i ordnat och fullständigt skick samt, örn så erfordras,
reparerade.

§ 57.

Vid varje riksdags början skola fullmäktige till riksdagen avgiva och till
bankoutskottet avlämna berättelse om riksgäldskontorets ställning och förvaltning
under den tid, som förflutit, sedan fullmäktiges berättelse till sistförflutna
riksdag avgavs.

Då revisorerna över stats-, banko- och riksgäldsverken sammanträda,
skola fullmäktige till dem avgiva berättelse om riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, som revisorernas granskning kommer att
omfatta.

§ 58.

§ 59.

Efter varje revisions slut skola fullmäktige föranstalta örn tryckning av
revisorernas över revisionen av statsverket och riksgäldskontoret avgivna
och fullmäktige tillställda berättelser jämte därtill hörande förklaringar, vilka
handlingar även genom fullmäktiges försorg böra till näst sammanträdande
riksdag och revisorer överlämnas.

§ 60.

Före varje lagtima riksdags början böra fullmäktige:

a) föranstalta örn upphandling av för tryckningen av riksdagens protokoll
med därtill hörande bihang under samma riksdag erforderligt papper
och, med behörigt iakttagande av de i sådant avseende meddelade föreskrifter,
upprätta kontrakt angående såväl protokollens som bihangets tryckning;

Bankoutskottets memorial Nr 59.

b) träffa avtal om inköp av bränsle för riksdagshusets behov samt örn
leverans av skrivmaterialier och övriga effekter, som för riksdagen erfordras;

c) låta i den mån så erfordras komplettera och iståndsätta inventarierna
i riksdagens hus;

d) låta utföra nödiga underhålls- och reparationsarbeten å riksdagshuset;

e) föranstalta om anordnande av restauration i riksdagshuset för riksdagens
ledamöter och tjänstemän.

§ 61.

Det åligger fullmäktige ej mindre att, örn anledning därtill gives, söka
förebygga, att med statslån understött järnvägsbolags inkomster, med åsidosättande
av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning till riksgäldskontoret,
användas till bestridande av andra utgifter än sådana, som
äro nödvändiga för järnvägsdriftens uppehållande, än även, därest tvångsförsäljning
sker av järnvägsbolags egendom, uti vilken riksgäldskontoret
har inteckning till säkerhet för statens fordran, så förfara, att dylik försäljning
ej må ske till lägre pris, än att denna fordran av köpeskillingen varder
betäckt.

§ 62.

I styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank bör en ledamot, som
skall vara vice ordförande, utses av fullmäktige. Likaså utses av fullmäktige
till deltagande i den årliga revisionen av hypoteksbankens förvaltning
och räkenskaper en revisor, som vid revisionen förer ordet. Dessutom
böra fullmäktige utse ett ombud såväl till den allmänna ordinarie sammankomst,
som mellan hypoteksbankens delägare skall äga rum varje år efter
avslutad revision, som till allmän extra ordinarie sammankomst.

§ 63.

Det tillkommer fullmäktige att i styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
utse dels en ledamot, vilken skall vara vice ordförande, dels

Bankoutskottets memorial Nr 59.

en suppleant för vice ordföranden. Fullmäktige skola även utse en revisor
för deltagande i den årliga revisionen av nämnda styrelses förvaltning och
hypolekskassans räkenskaper.

§ 64.

Fullmäktige skola i styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan utse
dels en ledamot, som skall vara vice ordförande, dels en suppleant, som
skall vara suppleant för vice ordföranden. Fullmäktige skola jämväl utse
en revisor jämte suppleant för deltagande i revisionen av styrelsens förvaltning
och kassans räkenskaper.

§ 65.

Fullmäktige skola i styrelsen för Svenska bostadskreditkassan utse en
ledamot samt suppleant för honom. Fullmäktige skola jämväl utse en revisor
och en suppleant för honom för deltagande i revisionen av styrelsens
förvaltning och kassans räkenskaper.

§ 66.

Fullmäktige skola utse dels en ledamot i styrelsen för aktiebolaget Kreditkassan
av år 1922 jämte suppleant för denne, dels ock en ledamot i styrelsen
för Ostkustbanans aktiebolag jämte suppleant för denne.

§ 67.

Fullmäktige skola utse en revisor för deltagande i den årliga revisionen
av dels Strömsholms nya kanalbolags, dels ock Kinda kanals aktiebolags förvaltning
och räkenskaper.

§ 68.

§ 69.

1. Åt de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret gemensamt är uppdraget:

a) enligt § 50 regeringsformen att med Konungen samråda om utsättande
av riksdagsort, då, i anseende till de i nämnda paragraf omförmälda hinder,
riksdag ej kan hållas i huvudstaden;

b) enligt § 98 regeringsformen att, om justitieombudsmannen eller militieombudsmannen
mellan riksdagarna avsäger sig det erhållna förtroendet
eller med döden avgår, i ämbetet genast insätta den man, som blivit till

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 43 höft. (Nr 59.) 4

Bankoutskottets memorial Nr 59.

efterträdare utsedd, samt att, därest ombudsmans utsedde efterträdare mellan
riksdagarna avsäger sig det erhållna förtroendet eller i ombudsmansämbetet
insättes eller med döden avgår, välja en annan behörig man i hans
ställe.

2. Gemensamt med fullmäktige i riksbanken äga fullmäktige i riksgäldskontoret
dessutom

att bestämma vad justitieombudsmannen eller militieombudsmannen
för sådan tid, då han av annan anledning än semester eller sjukdom icke
bestrider ämbetet, skäligen prövas böra i varje särskilt fall avstå av sin
avlöning.

Kompetensfordringar för riksgäldskontorets tjänstemän. Återbesättande
av lediga tjänster.

§ 70.

Beträffande kompetensfordringarna för erhållande av ordinarie befattning
i riksgäldskontoret gälla följande bestämmelser:

Tjänsteman i 7:e eller Ilie lönegraden skall hava avlagt godkänd realskoleexamen
eller erhållit avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk för kvinnlig ungdom,
medförande normalskolekompetens.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

För erhållande av övriga i tjänsteförteckningen för riksgäldskontoret upptagna
tjänster eller ordinarie tjänst vid riksdagens hus erfordras att hava
nied gott vitsord genomgått folkskola och i övrigt ådagalagt för tjänsten
erforderliga kunskaper.

1 undantagsfll och då särskilda omständigheter därtill föranleda må
fullmäktige medgiva dispens från föreskrifterna angående studentexamen
resp. realskoleexamen eller normalskolekompetens.

§ 71.

Innan ledig tjänst av fullmäktige aterbesättes, skall sadant jämte de med
samma tjänst förenade löneförmåner, ävensom tiden, inom vilken sökande
äga att sig anmäla, tillkännagivas medelst anslag inom riksgäldskontoret.
Ansökningstiden skall bestämmas till minst fjorton dagar från anslagets utfärdande.
Därest inom den bestämda tiden någon till tjänstens erhållande fullt
skicklig och lämplig sökande icke anmält sig, bör ny ansökningstid utsättas.

§ 72.

Vid tjänsters tillsättande utnämnes bland kompetenta sökande den, som
fullmäktige, med avseende å vikten och ansvarigheten av de särskilda befattningarna,
finna till den lediga tjänsten mest skicklig och passande.

Frågor rörande tjänsteförsummelser m. m.

§ 73.

2. I händelse den, som på detta sätt erhållit varning, ej därav låter sig
rätta utan varder förvunnen till ny förseelse, skall, efter anmälan härom
hos fullmäktige, hans skriftliga förklaring över vad mot honom förekommit
infordras, och äga därefter fullmäktige att med avseende å förekommande
omständigheter avhålla honom från tjänstgöring under längre eller kortare
tid med förlust av lönen, så framt ej jämlikt § 20 mom. 1 avlöningsregelementet
för befattningshavare vid riksdagens verk finnes skäligt låta honom uppbära
något därav.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

§ 74.

På fullmäktiges prövning beror huruvida tjänsteman i riksgäldskontoret,
som blivit nödsakad till borgenärer avträda sin egendom, må vidare bibehålla
och utöva sin befattning.

§ 75.

Fullmäktiges beslut, varigenom tjänsteman avhålles från tjänstgöring eller
för alltid skiljes från tjänsten, skall jämte hänvisning till besvärs anförande
honom skriftligen meddelas.

§ 76.

Icke-ordinarie befattningshavare, som utan erhållen tillåtelse eller anmält
laga förfall från tjänstgöring uteblivit under tre efter varandra följande
månader, eller vid flera tillfällen undandragit sig att lämna äskat
biträde, där han blivit anställd, anses hava förverkat sin rätt att i riksgäldskontoret
vidare tjänstgöra. Den icke-ordinarie befattningshavare, som
under honom uppdragen tjänstgöring förhållit sig försumligt eller felaktigt
och, efter att, på sätt i § 73 stadgas, blivit varnad, sig icke rättat, bör
förklaras vara från riksgäldskontoret skild. För övrigt anses den ickeordinarie
befattningshavare, som begått ärerörigt brott eller annan förbrytelse
av svårare beskaffenhet, vara från verket utesluten.

Fullmäktiges specialmotivering till reglementsförslaget.

Allmänna bestämmelser.

§§ 1 och 2.

Dessa paragrafer äro av samma lydelse som §§ 1 och 2 i nu gällande
reglemente. En formell jämkning har dock vidtagits i sistnämnda paragraf.

§ 3.

Paragrafen ersätter stadgandet i § 14 mom. 2 i nuvarande reglemente.
Detta senare avser emellertid endast de i tidigare reglementen meddelade

Bankoutskottets memorial Nr 59.

föreskrifter, vilka angå riksgäldskontorets skulder. Genom den av fullmäktige
föreslagna formuleringen kommer stadgandet att, med däri angivna
begränsning, bliva tillämpligt på alla i äldre reglementen intagna
bestämmelser.

Riksgäldskontorets styrelse.

§§ 4—12.

Ifrågavarande stadganden överensstämma i huvudsak med dem, vilka
återfinnas i §§ 3—11 i nu gällande reglemente. Förutom vissa formella
jämkningar hava nedan omförmälda förändringar av saklig innebörd ansetts
vara påkallade.

Enligt § 5 i nu gällande reglemente tillkommer det fullmäktiges ordförande
att, om riksgäldskontorets styrelse ej är så fulltalig, som för besluts
fattande erfordras, inkalla erforderligt antal suppleanter. Den befogenhet,
som sålunda tillhör ordföranden, bör i hans frånvaro utövas av vice ordföranden
eller, örn även han är frånvarande, av den till tjänståren äldste
bland övriga fullmäktige. I enlighet härmed stadgas i reglementsförslagets
§ 6, att ordföranden eller den honom företräder äger att under ovan angivna
förutsättning inkalla suppleanter.

Föreskrifterna i § 9 rörande deputerades åligganden böra lämpligen
erhålla en mera generell avfattning än vad nu är förhållandet. Orden
»ombesörja lånemedlens indragning, verkställa de för riksgäldskontorets
räkning erforderliga utländska likvider» hava därför ersatts med »leda
arbetet med riksgäldskontorets upplåning och förvaltningen av statsskulden».
— I tredje stycket av § 9 är stadgat, att deputerade och de bland
övriga fullmäktige, som hava att handlägga vissa ärenden, vid varje sammankomst
böra redogöra för sina åtgärder under den efter fullmäktiges
nästföregående sammankomst förflutna tiden. En bokstavlig tillämpning
av detta stadgande skulle leda till, att deputerade ävensom de fullmäktige,
vilka erhållit särskilda förvaltningsuppdrag, ovillkorligen skulle vid varje
sammankomst lämna redogörelse för en mängd åtgärder, vilka endast innebära
ett verkställande av gällande föreskrifter eller av fullmäktige fattade
beslut, eller ock avse förberedandet av ärenden, vilka senare skola inför
fullmäktige anmälas. Detta är givetvis ej lämpligt, och hava fullmäktige
med anledning därav funnit stadgandet icke vidare böra bibehållas i reglementet.

Enligt § 11 i gällande reglemente äro fullmäktige berättigade att till
ledning vid prövningen och avgörandet av förekommande ärenden, för
vilkas behandling antingen icke några eller mindre tillämpliga och bestämda
föreskrifter blivit meddelade, av riksdagens revisorer begära råd
och yttranden. Denna föreskrift synes böra bringas i närmare anslutning
till motsvarande stadgande i instruktionen för riksdagens revisorer och har
omformulerats i överensstämmelse därmed.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Fullmäktiges sammankomster.

§§ 13—19.

Ifrågavarande föreskrifter äro hämtade från §§ 42—48 i nuvarande reglemente.
I § 48 stadgas, att vid sammankomst närvarande fullmäktig, som
sin röst ej särskilt avgiver eller, efter börjad överläggning om ett föredraget
ämne, sig avlägsnat, anses hava det då fattade beslutet biträtt.
Detta stadgande har uteslutits såsom onödigt; tillika hava vissa formella
förändringar vidtagits i §§ 44—48.

Besvär över fullmäktiges beslut.

§ 20.

Häri intagna bestämmelser motsvara § 49 i gällande reglemente. I nämnda
paragraf föreskrives, att beslut i fråga om tillsättande eller uppehållande
av tjänst skall anses hava kommit klaganden till del den dag, beslutet
blivit justerat eller offentligen tillkännagivet. Detta stadgande överensstämmer
ordagrant med bestämmelsen i § 72 mom. 2 andra stycket av riksbankens
reglemente. Då ledig tjänst vid riksbanken eller dess avdelningskontor
återbesatts, plägar bankofullmäktiges beslut i ärendet offentliggöras
medelst kungörelse i Post- och inrikes tidningar. Enligt hittills tillämpad
praxis har sådant offentliggörande ej ägt rum vid tillsättning av lediga
tjänster i riksgäldskontoret, och detta är ej heller nödvändigt, då vederbörande
sökande ändock lära erhålla kännedom örn fullmäktiges beslut.
Till följd härav hava orden »eller offentligen tillkännagivet» uteslutits.
I övrigt är ifrågavarande paragraf av samma lydelse som ovanberörda § 49.

Arvoden och reseersättning till fullmäktige.

§§ 21—23.

De i dessa paragrafer förekommande stadgandena överensstämma med
motsvarande föreskrifter i § 32 avd. 2 mom. a)—e). Första stycket av
mom. e), vilket avser vikariatersättning vid semester för förste deputeraden,
har dock uteslutits, enär föreskrift i ämnet återfinnes på annat ställe i det
nya reglementet (§ 10 femte stycket). Å andra sidan bar ett nytt stadgande
tillkommit, nämligen beträffande rätt för fullmäktig, som för fullgörande
av offentligt uppdrag vistas å annan ort än Stockholm, att uppbära reseersättning.

Riksgåldskontorets upplåning.

§§ 24—33.

I §§ 24—28 äro sammanfattade de föreskrifter, vilka enligt fullmäktiges
mening böra utfärdas angående riksgåldskontorets rätt att för svenska

Bankoutskottets memorial Nr 59.

statens läkning verkställa upplåning. Ifrågavarande föreskrifter äro, så vitt
angår deras sakliga innehåll, avfattade i enlighet med motsvarande stadganden
i nu gällande reglemente. Vissa avvikelser och nya bestämmelser
förekomma dock, för vilka här nedan redogöres.

Enligt § 12 mom. 1 och 4 samt § 13 mom. 2 i 1929 års reglemente äger
riksgäldskontoret rättighet att genom upplåning anskaffa medel för utbetalning
av de anslag, som av riksdagen anvisas att utgå av lånemedel
ävensom för kassaförstärkning åt statsverket samt för utbetalningar å generalpoststyrelsens
kredit i riksgäldskontoret. Däremot finnes för närvarande
intet lånebemyndigande för ifrågakommande utbetalningar å domänverkets,
telegrafverkets, statens reproduktionsanstalts och aktiebolaget Kreditkassans
av år 1922 krediter i riksgäldskontoret liksom ej heller för utbetalning av
de enligt § 63 regeringsformen på riksgäldskontoret anvisade kreditiven. I
§ 24 har därför införts bemyndigande för fullmäktige att även för nu
nämnda utbetalningar verkställa upplåning. Vad beträffar generalpoststyrelsens
m. fl. statsinstitutioners ävensom kreditkassans av år 1922 krediter,
hava fullmäktige ansett lånebemyndigandet böra utvidgas att jämväl
omfatta andra dylika krediter, vilka framdeles kunna komma att av riksdagen
beviljas till utgående från riksgäldskontoret.

§ 12 mom. 2 i nuvarande reglemente innehåller bemyndigande för fullmäktige
att för konvertering av äldre statslån försälja eller träffa avtal
örn blivande försäljning av statsobligationer, förskrivna med lägre ränta än
det statslån, som utgör föremål för konvertering. De vanligast förekommande
lånekonverteringarna hava visserligen till syfte att nedsätta räntefoten
å ett tidigare upptaget lån. Emellertid förekomma även sådana konverteringar,
vid vilka detta icke alltid är fallet, såsom då konverteringens
ändamål är att förvandla utländsk gäld till inländsk, att ersätta tillfällig
skuld med fonderad sådan, att förändra amorteringsplanen för ett utelöpande
lån eller att utbyta amorteringslån mot statsräntelån. Vid dylika
konverteringsoperationer kan inträffa, att räntefoten förblir oförändrad eller
till och med, såsom vid konvertering av tillfällig statsskuld till fonderad,
höjes. Villkoret om att konvertering av lån skall vara förenad med räntenedsättning
har i följd därav ansetts böra bortfalla. Ifrågavarande stadgande
har av fullmäktige formulerats så, att detsamma endast innehåller
ett bemyndigande för fullmäktige att verkställa upplåning »för konvertering
av äldre statslån».

Svenska staten har tid efter annan iklätt sig garanti för vissa inländska
kreditinstituts förbindelser på så sätt, att riksgäldskontoret ställt statsobligationer
till visst av riksdagen bestämt belopp till deras förfogande såsom
grundfond eller garantifond. Nu avsedda kreditinstitut äro Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska
skeppsliypotekskassan, Svenska bostadskreditkassan samt de centralkassor
för jordbrukskredit, vilka erhållit godkännande från det allmännas sida.

Bankoutskottets memorial Nr 59.

Rörande de förutsättningar, under vilka ifrågavarande grund- eller garantifonder
få tagas i anspråk för infriandet av dessa kreditinstituts förbindelser,
hava, i enlighet med vad riksdagen därom beslutat, särskilda föreskrifter
meddelats i av Kungl. Majit utfärdade förordningar. I fråga om centralkassorna
för jordbrukskredit är bl. a. stadgat, att, därest förutsättningarna
för garantifondemas användande prövas vara för handen, de obligationer,
av vilka fonderna bestå, skola i första hand hembjudas riksgäldskontoret
till inlösen. Däremot är ej någon dylik hembudsskyldighet föreskriven
vad beträffar de obligationer, vilka utgöra grundfond för hypoteksbanken,
stadshypotekskassan, skeppshypotekskassan och bostadskreditkassan. Emellertid
torde det vara givet och är även ur synpunkten av riksgäldskontorets
eget intresse önskvärt, att, om behov för dem uppkommer att taga statens
garanti i anspråk, framställning göres hos riksgäldskontoret örn obligationernas
inlösen eller ock om beviljande av lån mot säkerhet av dessa.
Därest en dylik anhållan bifalles, bör riksgäldskontoret även äga rätt att
genom upplåning anskaffa de medel, som erfordras för inlösningen eller
för tillhandahållande av beviljat lån. Stadgande härom har införts i förslagets
§ 25.

Vidare har staten genom avgivna förbindelser åtagit sig garanti för fem
särskilda lån, upptagna av vissa flottningsföreningar, ävensom, till en andel
av 2 %, för 1923 års internationella lån för Österrikes finansiella återuppbyggande.
Denna garanti har formen av direkt borgen, och åligger det
riksgäldskontoret att, därest densamma behöver tagas i anspråk, tillhandahålla
därför erforderliga medel. I § 26 av förslaget till nytt reglemente
har införts föreskrift om rätt för riksgäldskontoret att genom upplåning
bereda tillgång för fullgörande av ifrågavarande borgensförbindelser ävensom
därmed jämförliga förbindelser, som i enlighet med riksdagens beslut
kunna komma att avgivas å svenska statens vägnar.

§ 27 är av samma innehåll som § 12 mom. 5 i nu gällande reglemente.
Orden »På sätt i mom. 1 är stadgat» hava dock uteslutits.

I § 28 meddelas en allmän föreskrift örn rätt för riksgäldskontoret att
verkställa upplåning för sådana verket åliggande utbetalningar, beträffande
vilka bestämmelserna i §§ 24—27 icke äro tillämpliga och rörande vilkas
täckande ej heller andra stadganden förefinnas. Stundom förekommer, att
riksgäldskontoret på grund av riksdagens beslut skall utbetala medel å ett
av riksdagen beviljat anslag, redan innan detta hunnit uppföras å riksstaten.
Ett dylikt förskott (å 2 500 000 kronor) utbetalades i april 1929 å det lån
till Sydsvenska kraftaktiebolaget, för vilket anslag sedermera uppfördes å
1929/1930 års riksstat. — Vissa järnvägsbolag, vilka från riksgäldskontoret
erhållit statslån, hava vid de skuldregleringar, som under senare år
enligt riksdagens medgivande ägt runi, berättigats att själva disponera en
botteninteckning i respektive järnväg, i samband varmed riksgäldskontorets
inteckning nedflyttats att gälla med förmånsrätt närmast efter denna. I

Bankoutskottets memorial Nr 59.

andra fall åter hava genom kapitalisering av förfallna belopp å de ursprungliga
statslånen bildats nya lån, vilka intecknats i järnvägarna men i avseende
på förmånsrätten ligga efter inteckningar för obligationslån eller
andra enskilda lån, vilka järnvägsbolagen upptagit före skuldregleringen.

I händelse en för dylik enskild gäld intecknad järnväg skulle komma att
försäljas exekutivt och riksgäldskontoret därvid bliva nödsakat att inropa
densamma, skall köpeskillingen, i den man den ej täckes av inteckning
för statslånet eller statslånen, erläggas kontant. Även andra exempel på
dylika oförutsedda utgifter kunna anföras.

§§ 29—31.

Dessa paragrafer innehålla bestämmelser om sättet för verkställande av
riksgäldskontorets upplåning (§ 29), de olika lånetyper, vilka ifrågakomma
vid den fonderade upplåningen (§ 30) samt antalet egenhändiga underskrifter
å riksgäldskontorets obligationer och skattkammarväxlar (§ 31).
Härjämte meddelas allmänna föreskrifter om rätt för fullmäktige att vid
såväl fast som tillfällig upplåning bestämma räntefoten och jämväl fatta
beslut om övriga lånevillkor. De nya stadgandena överensstämma i allt
väsentligt med motsvarande föreskrifter i gällande reglemente.

§ 32.

Paragrafen återgiver utan förändring det stadgande, som är intaget i
§ 19 av nuvarande reglemente.

§ 33.

Denna paragraf, som behandlar riksgäldskontorets kreditiv i riksbanken,
motsvarar § 16 i gällande reglemente. Stadgandet har emellertid avfattats
i enlighet med § 14 i lagen för Sveriges riksbank av den 12 maj 1897.
Paragrafen borde visserligen kunna utgå, då den aldrig kommer till tilllämpning.
En förutsättning för dess borttagande är emellertid att nyssnämnda
paragraf i riksbankslagen även upphäves, varom något förslag
enligt vad fullmäktige inhämtat för närvarande ej föreligger.

§ 34.

Motsvarande stadgande återfinnes i § 13 mom. 1 av gällande reglemente.
Den däri angivna begränsningen till högst 40 000 000 kronor hava fullmäktige
dock efter samråd med bankofullmäktige ansett böra bortfalla.

Inlösen av riksgäldskontorets obligationer och övriga förbindelser.

§ 35.

Denna paragrafs första stycke är avfattat i nära överensstämmelse med
§14 mom. 3 i gällande reglemente. Härjämte har en ny bestämmelse till -

Bankoutskottets memorial Nr 59.

lagts, genom vilken fullmäktige berättigas att, om särskilda skäl därtill föranleda,
medgiva inlösen av preskriberade obligationer och kuponger, tillhörande
av riksgäldskontoret utgivna lån.

§ 36.

Paragrafen är med vissa formella ändringar av samma lydelse som stadgandet
i § 14 mom. 5 i nuvarande reglemente.

Statsskuldboken.

§ 37.

I denna paragraf äro, efter det vissa formella förändringar vidtagits,
återgivna de stadganden, som förekomma i § 15 mom. 1 av nuvarande
reglemente. — Enligt nuvarande bestämmelser kan inskrivning i statsskuldboken
äga rum antingen genom obligationers inlämnande till riksgäldskontoret
eller ock genom kontant inbetalning. Då ett nytt statslån utbjudes
till försäljning, pläga ett stort antal tecknare anhålla, att de av dem tecknade
obligationsbeloppen skola inskrivas i statsskuldboken. Att beträffande
dylika teckningar utfärda obligationer, vilka sedermera åter skulle ingivas
till statsskuldboksavdelningen för inskrivning, innebär endast en onödig
omgång, och inskrivningen sker därför direkt, sedan likvid för de tecknade
obligationerna erlagts. Detta förfaringssätt kan givetvis endast komma till
användning under den tid, obligationer av nya lån utgivas. En begränsning
av nu gällande föreskrift bör därför göras, och detta torde lämpligen
kunna ske genom den av fullmäktige föreslagna formuleringen, enligt vilken
inskrivning mot kontant inbetalning endast må äga rum i den utsträckning,
fullmäktige medgiva.

§ 38.

Paragrafen är av samma innehåll som § 15 morn. 2 i nuvarande reglemente.

Av riksgäldskontoret förvaltade fonder.

§ 39.

Häri meddelade föreskrifter äro hämtade från § 21 lia och 2:a styckena
i nu gällande reglemente. Några mindre ändringar av formell art hava
dock vidtagits.

§ 40.

I denna paragraf meddelas stadganden rörande fullmäktiges befattning
med förvaltningen av vissa av statens utlåningsfonder. Motsvarande föreskrifter
i nu gällande reglemente återfinnas i § 22 mom. 1, 2 och 4. Dessa
föreskrifter hava förenklats, varjämte däri intagna stadganden rörande
fondernas bokföring uteslutits.

Bankoutskottets memorial Nr 59. 5"

§ 41.

Denna paragraf innehåller föreskrift om fullmäktiges skyldighet att förvalta
byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus samt riksgäldskontorets
pensionsfond. Nu gällande föreskrifter rörande dessa fonder äro intagna
i §§ 53 och 24 av 1929 års reglemente. I sistnämnda paragraf föreskrives,
att pensionsfonden skall förräntas; något liknande stadgande beträffande
byggnadsfonden förekommer däremot icke i reglementet. Emellertid
har, på grund av ett år 1923 av fullmäktige fattat beslut, ränta alltsedan
dess gottskrivits å den del av byggnadsfondens tillgångar, som innestår
i riksgäldskontoret. I § 41 av det nya reglementet hava fullmäktige
ansett sig böra införa en för båda fondema gällande föreskrift om räntegottgörelse
å deras i riksgäldskontoret innestående behållning. — De i § 24
av nuvarande reglemente förekommande detaljbestämmelserna angående
riksgäldskontorets pensionsfond torde lämpligen böra intagas i den förut
omförmälda särskilda publikationen.

Placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel.

§ 42.

Paragrafen är av samma lydelse som § 17 i nu gällande reglemente.

Statsverkets kassabehållningar. Kassaförstärkning at statsverket.

§ 43.

Ifrågavarande paragraf är av samma innehåll som § 18 i gällande reglemente,
dock att det på sista raden förekommande ordet »statsverket» ersatts
med »statskontoret».

§ 44.

Denna paragraf, vari föreskrift meddelas rörande riksgäldskontorets skyldighet
att tillhandahålla statsverket kassaförstärkning, har avfattats i nära
överensstämmelse med det stadgande, som i detta ämne förekommer i äldre,
före år 1913 utfärdade reglementen. (Se § 72 i 1912 års reglemente.)
Ifrågavarande stadgande ersätter § 12 mom. 4 i nu gällande reglemente.

Riksgäldskontorets befattning med riksstatsinkomsterna m. m.

§§ 45—47.

De i §§ 25—30 av gällande reglemente meddelade bestämmelserna innehålla
anvisningar rörande den budgettekniska behandlingen av de till riksgäldskontoret
inflytande riksstatsinkomsterna. Fullmäktige hava emellertid
icke ansett erforderligt, att dessa bestämmelser i det nya reglementet åter -

Bankoutskottets memorial Nr 59.

givas i sin nuvarande detaljerade form; det torde nämligen vara tillräckligt,
att de medel, vilka av riksgäldskontoret böra tillgodoföras riksstaten genom
insättning på statsverkets giroräkning (skattebudgeten) i reglementet skiljas
från sådana inkomster, som erhållits genom upplåning (lånebudgeten). Med
iakttagande härav hava de nuvarande stadgandena förenklats, varjämte
dessa även i vissa avseenden fullständigats.

Riksgäldskontorets befattning med riksstatsutgifterna.

§ 48.

I denna paragraf stadgas, att riksgäldskontoret skall utbetala de anslag,
som på riksstaten anvisas under titlarna Riksdags- och revisionskostnader
m. m., Räntor a statsskulden m. m. och Avbetalning å statsskulden, ävensom
att riksgäldskontoret äger att i mån av behov genom uttag från statsverkets
giroräkning i riksbanken lyfta sagda anslag. Ifrågavarande stadganden äro
avsedda att ersätta de föreskrifter, som återfinnas i §§ 31 och 33 i nu gällande
reglemente.

§ 49.

Paragrafen innehåller föreskrift örn riksgäldskontorets skyldighet att utbetala
de anslag, vilka på riksstaten anvisas att täckas av lånemedel. I
sista stycket av § 34 i nu gällande reglemente stadgas, att utbetalningar å
nämnda anslag skola ske enligt Kungl. Maj:ts disposition. Fullmäktige
hava ansett sig böra föreslå, att detta stadgande fullständigas med en bestämmelse
om riksgäldskontorets skyldighet att, vad angår utbetalning av
lanemedelsanslag, ställa sig till efterrättelse de av riksdagen därom meddelade
föreskrifter.

På riksgäldskontoret anvisade kreditiv.

§§ 50 och 51.

Häri införda bestämmelser äro med vissa formella jämkningar lika med
§§ 38 och 39 i nuvarande reglemente.

Huvudbok och medelsredovisning.

§§ 52 och 53.

Paragraferna återgiva de i §§ 40 och 41 i gällande reglemente förekommande
stadgandena. Sista stycket av § 40 har dock uteslutits.

Fullmäktige tillhörande särskilda åligganden och uppdrag.

§ 54.

Denna paragraf är av samma lydelse som § 50 i nuvarande reglemente.

Det må emellertid framhållas, att en fullständig årlig inventering av i

Bankoutskottets memorial Nr 59.

riksgäldskontoret förvarade obligationer numera, till följd av statsskuldbokens
stora tillväxt, ej skulle vara möjlig att genomföra och att man därför
vid inventeringen i regel måste inskränka sig till s. k. stickprov.

§ 55.

Denna paragraf motsvarar § 51 i nuvarande reglemente. Sista stycket
av nämnda paragraf har emellertid uteslutits; i den av fullmäktige år 1928
utfärdade instruktionen för befattningshavare i riksgäldskontoret stadgas
nämligen, att föreståndaren för riksdagens vice värdsexpedition skall ombesörja
förandet av fullständiga förteckningar över i riksdagshuset befintliga
möbler, konstverk och andra inventarier.

§ 56.

De i denna paragraf meddelade stadgandena äro av samma innehåll som
nuvarande § 52. Vissa ändringar av formell art hava dock vidtagits.

§ 57.

Denna paragraf motsvarar § 54 i nuvarande reglemente. Paragrafens
båda stycken hava emellertid omflyttats, varjämte föreskriften om fullmäktiges
skyldighet att till bankoutskottet avlämna berättelse omredigerats
i formellt avseende.

§§ 58 och 59.

Ifrågavarande paragrafer äro av samma lydelse som §§ 55 och 56 i
gällande reglemente. Sista stycket av § 56 har dock utslutits för att överflyttas
till den i ovan omförmälda promemoria föreslagna författningssamlingen.

§ 60.

Paragrafen är formulerad i nära överensstämmelse med § 57 i nuvarande
reglemente. Sista stycket, vilket innehåller bemyndigande för fullmäktige
att utse en tjänsteman i riksgäldskontoret att vårda de för riksdagens
behov upphandlade effekter m. m. (vice värden för riksdagshuset) har likväl
ansetts böra utgå. I avseende därå vilja fullmäktige erinra, att fullmäktige
i skrivelse till bankoutskottet av den 3 nästlidna april föreslagit
inrättandet av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, vars föreståndare
skulle övertaga de åligganden, som nu tillhöra vice värden för riksdagshuset.
* I 1928 års instruktion för befattningshavare i riksgäldskontoret
äro jämväl den nuvarande vice värdens tjänsteåligganden fullständigt angivna.
— Å andra sidan har efter mom. d) inskjutits ett nytt moment, vari
stadgas, att fullmäktige böra föranstalta om anordnande av restauration

ifrågavarande förslag har numera bifallits av riksdagen (bankoutskottets utlåtande
nr 44).

Bankoutskottets memorial Nr 59.

i riksdagshuset för riksdagens ledamöter och tjänstemän. Detta åliggande
har sedan lång tid tillbaka tillhört fullmäktige; någon föreskrift därom har
emellertid ej varit införd i riksgäldskontorets reglemente.

§ 61.

Paragrafens första stycke återgiver utan förändring bestämmelserna i
§ 22 mom. 3 i nuvarande reglemente. Såsom ett andra stycke har införts
stadgandet i § 60 av samma reglemente.

§§ 62—66.

Ifrågavarande paragrafer äro, efter det vissa formella ändringar vidtagits,
likalydande med §§ 61—65 i gällande reglemente.

§ 67.

Denna paragraf motsvarar § 59 i nuvarande reglemente. Formuleringen
av stadgarna ifråga har emellertid förenklats.

§ 68.

Paragrafen är av samma lydelse som § 67 i gällande reglemente. Efter
orden »riksdagsmäns fullmakter» har emellertid inskjutits »enligt § 32
riksdagsordningen».

§ 69.

Denna paragraf innehåller föreskrifter angående de särskilda uppdrag,
vilka tillkomma fullmäktige gemensamt med fullmäktige i riksbanken.
Paragrafen är ordagrant av samma lydelse som § 66 i nuvarande reglemente.

Kompetensfordringar för riksgäldskontorets tjänstemän.

Återbesättande av lediga tjänster.

§ 70.

Ifrågavarande paragraf, vilken behandlar kompetensfordringama för erhållande
av ordinarie befattning i riksgäldskontoret, återgiver stadgandena
i § 70 i nuvarande reglemente. Föreskrifterna angående särskilda kompetensfordringar
för tjänstemännen å riksgäldskontorets kanslibyrå hava dock
omredigerats. I sin nuvarande form avse dessa föreskrifter alla å kanslibyrån
anställda tjänstemän men böra givetvis gälla endast för tre därstädes tjänstgörande
befattningshavare, nämligen riksgäldssekreteraren, sekreteraren och
notarien.

Fullmäktige hava ej hittills haft befogenhet att meddela dispens från de
i reglementet angivna kompetensfordringarna, önskvärt är emellertid, att
en dylik rätt beviljas, så vitt angår de tjänster, för vilkas erhållande fordras
studentexamen, realskoleexamen eller kunskapsprov, medförande normal -

Bankoutskottets memorial Nr 59.

skolekompetens. Om en sålunda begränsad dispensrätt tillerkännes fullmäktige,
bör densamma emellertid begagnas endast då särskilda omständigheter,
i främsta rummet speciella, för respektive befattning nyttiga insikter
eller långvarig, väl vitsordad tjänstgöring å en lägre befattning, därtill föranleda.
Fullmäktige föreslå, att en dylik dispensrätt beviljas, och hava i
enlighet därmed i paragrafens sista stycke infört bestämmelse därom.

§§ 71 och 72.

Dessa paragrafer äro med vissa formella ändringar av samma innehåll
som §§ 69 och 71 i gällande reglemente.

Frågor rörande tjänsteförsummelser m. m.

§§ 73—76.

Ifrågavarande stadganden äro lika med föreskrifterna i §§ 72—75 i gällande
reglemente. I §§ 73 och 75 hava dock obetydliga ändringar av formell
art vidtagits.