Banko-Utskottets Memorial N:o 8 Memorial 1869:Bu8Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Banko-Utskottets Memorial N:o 8

Memorial 1869:Bu8

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

1

N:0 8.

/

Änk. till Riksd. Kansli d. 6 April 18C9, kl. 1 e. m.

Memorial, rörande 5—10 Artiklarne i Banko-reglementet.

Vid innevarande riksdag har icke inom Kamrarne någon motion väckts om
ändring i de stadganden, som för närvarande äro intagna i Banko-reglementets Artikel
5, om Bankens Styrelse och några särskilda åt densamma gifna uppdrag; Artikel
G, om göromalens fördelning, deputerades åligganden samt tjenstemännens ansvarighet;
Artikel 7, om bankostatens löneförmåner, grunderna för befordringar och pensionsberäkning
samt ordningsstadganden; Artikel 8, om diskont- och lånekontor en; Artikel 9, om
anordningarne utom stat; och Artikel 10, om Bankens pappersbruk Tumba.

Utskottet har icke heller för egen del funnit några andra ändringar i dessa
stadganden erforderliga, än de som här nedan omförmälas.

Utom do stadganden Banko-reglementet innehåller om bekostande af vikariat,
som till följd af tjenstemäns sjukdom blifva nödvändiga, har det genom ett särskild!
medgifvande i Banko-reglementet sedan längre tid varit åt Fullmägtige öfverlemnadt
att meddela tjenstledighet för svag helsas förbättrande, med rättighet att
dervid bestämma huruvida i sådant fall vikariatet skall på Bankens eller den tjenstledigos
bekostnad bestridas. Ansökningar om tjenstledighet af detta sednare slag,
grundade på läkarebetyg, förekomma till icke ringa antal; och hafva Bankens kostnader
i anledning af dylika tjenstlcdigheter i medeltal utgjort: år 186G R:dr 3,427:
81; år 18G7 R:dr 3,526: 28; och år 1868 R:dr 3,232: 76, eller i medeltal R:dr 3,395: 62.

I stället för den föresrift, som härom i nu gällande Banko-reglementets
112 § mom. 2 återfinnes, och hvars mera obestämda ordalag vållat, att sådan tjenstledighet
blifvit mycket ojemnt meddelad, i det några tjensteman mera ofta kunnat
söka sådan, andra deremot måst försaka tillfällen dertill, föreslogs under sista
riksdagen en anordning, hvarigenom en viss kortare tid till ledighet, eller s. k.
semester, åt hvarje tjensteman skulle beredas; och anmodade dåvarande Bankoutskott
Fullmägtige att taga denna fråga i öfvervägande och till denna riksdag
inkomma med utlåtande, huruvida, utan större utgift för Banken än som hittills
utgått, en reglering i sådant syfte voro möjlig och önskvärd.

Bil,, till Riksd. Prof,. 1889. 8 Sami. 1 Åfd. 6 Höft.

1

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

Sedan frågan härom varit föremål för särskild undersökning, hafva Fullmägtige,
med förordande af förslaget, inkommit med ett utlåtande, som Utskottet
anser sig höra i hufvudsakliga delar meddela, upptagande såväl sättet för regleringen
och uppgift på kostnaden, som förslag till de förändringar i reglementet, kvilka
deraf borde blifva en följd.

Banko-fullmägtige hafva anfört följande:

“Tjensterna inom Bankoverk et äro med få undantag af den beskaffenhet,
att de ovilkorligen taga i anspråk tjenstemannens närvaro på embetsrummet alla
söknedagar från 9 å 10 på morgonen till 2, 3 å 4 på eftermiddagen, och mången
tjensteman nödgas att der infinna sig tidigare och lemna detsamma sednare, utan
att under tiden erhålla tillfälle till någon hvila. Görornålens enformighet vid tjensterna
i allmänhet, i förening med den vid åtskilliga befattningar, för undvikande
af förlust, ovilkorligen nödiga, oafbrutna uppmärksamheten under hela tjenstgöringstiden,
föranleder ett själskrafternas förtröttande och förslöande, som snart nog
låter sig förmärka i en vanligen af oförmåga alstrad obenägenhet för äfven den
obetydligaste förändring i sättet för göromålens handläggning, och härigenom uppstå
för de styrande svårigheter vid tillämpning af nya föreskrifter, de der afse ett
raskare betjenande af den allmänhet, som med Banken har beröring. Mången
tjensteman nödgas att, fastän med uppoffringar, som icke rätt väl förena sig med
bibehållandet af en sund ekonomisk ställning, hvart annat år eller mera sällan,
söka bereda sig någon ledighet, för att derunder hemta styrka för derefter ånyo
inträdande ansträngningar, men det stora flertalet af tjensteman måste vara i oafbruten
tjenstgöring, intilldess deraf mången gång ådragen sjukdom tvingar till ett
afbrott. Skälet till detta nödtvång af ständig ansträngning är att söka på det ekonomiska
området. Förminskningen af inkomst under permissionstid, om ock för
vissa tjensteman föga kännbar, framkallar dock en brist, hvilken svårligen kan ersättas
af den, som är inskränkt till en inkomst, på det hela knappast tillräcklig
för tarflig bergning. För tjenstemannen måste det således utgöra icke allenast en
fördel, utan en ren nödvändighet att kunna under någon tid af året vinna befrielse
från tjenstens förrättande, utan att behöfva uppoffra något af löneinkomsten,
hvars oafkortade åtnjutande under permissionstid är desto mera behöfligt, som ledighetens
begagnande vanligen tager i anspråk kostnader, livilka eljest icke ifrågakomma.

För det verk, tjenstemannen tillhör, bör det ock i flera afseenden vara fördelaktigt,
att tjenstmannen beredes någon hvila från arbetet utan förlust af innehafvande
inkomst. Nitet för tjensten skarpes i samma mån, som tjenstemannen
kan hos principalen spåra ömhet om hans person, och arbetet besörjes med mera
raskhet och uppmärksamhet å verkets fördel, då någon hvila från arbetet årligen
är att påräkna. Af det oafbrutna, enformiga arbetet tidigt nog härledda sjukdomar
afböjas eller undanskjutas till en aflägsnarc tid och minska för verket utgifterna för
sjukdomsvikariater. Således och om fördelen för tjenstemannen af ledighet kan
beredas, utan att verket häraf får vidkännas någon ny utgift, så torde lätteligen
inses, att semesters meddelande bör vara nyttig för såväl Banken som dess tjensteman,

I afseende på årstiden, hvarunder sådan semester bör få begagnas, tidslängden
och semesterns utsträckning, hafva Fullmägtige ansett, dels att sådan borde
fä begagnas under Juni, Juli och Augusti, såsom varande de månader af året, derunder
helsans förbättrande antagligen bäst vinnes, och dels att samtlig^ tjensteinänncn
böra vara berättigade till åtnjutande af semester, dock att tidslängden
sättes olika för de särskilda tjenstegraderna.

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

De flera organisations-förändringar, som Banken under do sednaste 34 åren
undergått, och hvarvid tjensterna till antal städse förminskats, hafva helt naturligt
föranledt dertill, att tillfället till befordran mera aflägsna^, hvaraf åter följt,
att de flesta e. o. tjensteman icke erhålla ordinarie tjenst förr än efter uppnådda
30 år, och att på l:sta gradens tjensteman åldern vexlar mellan 58 och 31 år och
på andra gradens mellan 61 och 43 år. De flesta af dessa graders tjensteman äro
således vid en ålder, då behofvet af någon tids hvila från tjenstegöromålen gör sig
kännbart, och detta synes vara ett talande skäl derför att hemälde tjensteman, Indika
jemförelsevis hafva den mest enformiga sysselsättningen, jemväl böra få åtnjuta
semester, om ock till tidslängden något mindre än den som varder bestämd för
do två högsta gradernas tjensteman. Yäl må det medgifvas, att det ändamål, som
genom semesters begagnande afses, eller att lemna tjenstemannen tillfälle att derunder
kunna för sin helsas förbättrande begagna brunnsdrickning och bad, någon
gång möjligen utom riket, väsendtligen förfelas, derest tiden för semestern för någon
tjensteman sättes kortare än 1^ månad; likväl och då inom öfriga tjenstemannakorpser
åt hvilka semester är förunnad, lägsta gradernas tjensteman i allmänhet antingen
icke äro till semesters åtnjutande berättigade eller ock få begagna sådan
endast under en kortare tid af året, torde 1 månads semester för hvar och en
tjensteman i de två lägsta graderna få anses tillräcklig. Utredning är gjord
öfver kostnaden för semester under lj>- månad för tjenstemännen i 4:de och 3:dje
graderna och under en månad för tjenstemännen i 2:dra och lista graderna, hvarvid
det visat sig att för närvarande, med två vakanta tjänster, en i lista och eu i 2:dra
graden, denna kostnad skulle komma att uppgå ''till 7,241 B:dr 53 öro. Genom
fyllande af vakanserna ökas denna kostnad med 166 It:dr 67 öre och kan blifva
ännu något högre, derest det finnes oundvikligen nödigt att använda kassör till
tjenstgöring i högre grad än den, hvartill han röror. Men deremot minskas kostnaden,
om eu eller annan icke begagnar semester, hvithet med säkerhet kan antagas,
emedan flere tjensteman äro för sin utkomst beroende af extra inkomster, hvilka
icke kunna under semestertid få uppbäras. Vid upprättandet af utredningen för
kostnaden har det antagits, att tjensteman under semester skall vara berättigad att
bibehålla afl å stat upptagen inkomst och således icke allenast lön utan äfven arfvoden,
tjenstgöringspenningar och missräkningspenningar, hvaremot, med undantag
för e. o. tjensteman och för ordinarie tjensteman, som förrättar tjensten för
kassa-chef, kassa-kamercrare och kassör, de vikarierande skulle tjenstgöra utan
särskild ersättning, så att för alla tjenster utom de nyss uppräknade, annan utgift
icke skulle ifrågakomma, än ett arfvode af 1,000 it:dr efter år räknadt, men för
omförmälda tjenster, jemte berörda arfvode, äfven missräkningspenningar. Då missräkningspenningarne
utgöra en så väsendtlig del af löneinkomsterna för kassör, hvilken
under de första 5 tjensteåren såsom sådan icke, utöfver missräkningspeningarne,
2,000 Ridr,. åtnjuter mera än 2,300 Ridr, skulle kassör, utan rätt att desamma
bibehålla, ej kunna för den stora uppoffringen af inkomst begagna sig af semester,
ehuru af Bankens alla tjensteman, med afseende å befattningens natur, deraf kanske
mest i behof. Å andra sidan kan det ej heller skäligen ifrågasättas, att tjensteman
i lägsta graden eller e. o. tjensteman, som vikarierar för kassör, skall under
tiden vara inskränkt till en inkomst af allenast 1,150 Ridr eller 1,000 Ridr, då
han lätteligen kan, såsom mera ovan, ådraga sig förlust genom missräkning. Af
nu anförda sednare skäl skulle ock vikarierne för chefen och kamereraren i kassakontoret,
hvilka hvardera såsom vårdare af dagvexlingskassan åtnjuta i missräkningsponningar
300 Ridr, tillerkännas motsvarande ersättning.

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

Den utgift, Banken fått vidkännas för upprätthållandet*af tjensterna under
innehafvare deraf beviljad ledighet för en svag helsas förbättrande utan egentligt
sjukdomsfall och för enskilda angelägenheter, har under de sednaste tre åren, hvilka
lämpligast böra antagas till grund för beräkningen, emedan under år 1864 den nuvarande
regleringen af tjenstemanuapersonalen hufvudsakligen åvägabragtes, i medeltal
uppgått till ett belopp af 4,535 R:dr 80 öre. Kostnaden för semester åt
Bankens samtlige tjensteman skulle, efter hvad ofvan är antydt, komma att belöpa
sig till omkring 7,200 Ridr.

Om af denna kostnad 3,000 R:dr antagas kunna utgå från anslaget till uppmuntran
åt e. o. tjensteman, hvilka i alla fall komma i åtnjutande af icke allenast
dessa 3,000 R:dr, utan äfven större delen af hvad i öfrigt för tjensternas uppehållande
under semestertiden kan komma att erfordras, så bör under alla förhållanden
större utgift från Banken icke komma i fråga än 4,200 R:dr, hvilket belopp
något understiger hvad Banken hittills utgifvit för ofvanberörda vikariater. Rättigheten
för. tjensteman att få tjensten bestridd på Bankens bekostnad, då tjenstledighet
sökes för svag helsas förbättrande eller för enskilda angelägenheter, är nu
visserligen endast vilkorlig, men förhållandena hafva merendels föränledt medgifvandet
af lönens bibehållande under sådan ledighet. Af semesters beviljande skulle
deremot blifva en följd, att den vilkorliga rättigheten borde upphöra.

Semesterindelningen, som för hvarje år borde upprättas af cheferne och
fastställas af Fullmägtiges deputerade, är föreslagen att för första semesteråret sålunda
anordnas:

Fjerde och tredje tjenstegraderna.

Första semestern 1 Juni till och med 15 Juli.

5 tjensteman af 4:de tjenstegraden

(4 Kommissarier och Banko-sekreteraren).

5 tjensteman af 3:dje tjenstegraden.

Andra semestern 16 Juli till och med 31 Augusti.

4 tjensteman af 4:de tjenstegraden.

6 tjensteman af 3:djo tjenstegraden.

Andra och första tjenstegraderna.

Första semestern 1 Juni till och med 30 Juni.

7 tjensteman af 2:dra tjenstegraden.

8 tjensteman af lista tjenstegraden.

Andra semestern 1 Juli till och med 31 Juli.

6 tjensteman af 2:dra tjenstegraden.

8 tjensteman af lista tjenstegraden.

Tredje semestern 1 Augusti till och med 31 Augusti.

8 tjensteman af 2:dra tjenstegraden.

7 tjensteman af lista tjenstegraden.

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

5

Vid uppgörandet af detta förslag har behörigt afseende fästats derå att, äfven
om. en eller annan af de tjenstskyldige ordinarie tjenstemännen skulle under tiden
insjukna, Bankens tjenst icke skall lida, i saknad af vid göromålen vana och om
ärendenas behandling fullt kunniga personer. “

Utskottet, som jemväl efter egen noga granskning af förslaget, funnit det
innefatta väsendtligt fördelar, enär derigenom beredes lika rätt åt samtlige Bankens
tjensteman; enär Bankens kostnad icke blir större än förut, men fastställes
till en bestämd summa,> icke öfverskridande det belopp, som förut för likartade
fall utgått, och framför allt, enär en välbehöflig kortare tids hvila från ett själsförmögenheterna
förslöande arbete kan åt hvarje tjensteman beredas, får alltså tillstyrka
det af Fullmägtige uppgjorda förslaget, dock med den inskränkning att den
summa, som för semestreringen användes, icke må öfverstiga 3,500 Rrdr.

Om förevarande förslag bifalles borde nuvarande reglementes § 112 mom. 2
ändras sålunda,, att medgifvandet för Fullmägtige att tillåta tjensteman, som erhåller
ledighet för svag helsas förbättrande, att under tiden behålla lönen, borttoges, samt
att mom. 2 i dess nya lydelse sammansloges med nuvarande mom. 3. Vidare
borde, med bibehållande oförändradt af nu nuvarande mom. 4 i § 112, ett nytt
moment införas, som innehölle bestämmelserna angående semester; och derjemte
skulle dels i mom. 1 af 94 § införas under rubriken “arfvoden“ bestämmelsen om
det belopp, 3,500 Rall-, som finge för semestreringen användas, dels ock i mom. 2
af samma § nödigt tillägg göras i afseende på medgifvandet för tjenstemännen att
under semester behålla sina löneinkomster.

Innan Utskottet går att afgifva förslag till de stadgande!!, uti bvilka bestämmelser
i nu omförmälda afseenden böra införas, får Utskottet ännu anmäla en.
fram ställning, som Fullmägtige i sammanhang härmed gjort.

Fullmägtige hafva nemligen fästat uppmärksamheten derpå, att all föreskrift
för närvarande saknas om sättet för bestridande af vaktbetjents tjenst, när
antingen tjenstledighet af honom sökes för annan orsak, än sjukdom, eller att han
i. följd af iråkadt konkurstillstånd måste från tjenstgöring afhållas; Och Fullmägtige
hafva yttrat sig anse, att den i dylika fall från tjenston ledige eller derifrån
afhållne vakthetjenten hör bekosta tjenstgöringen; hvadan Fullmägtige i detta afseende
föreslagit införande af bestämmelse härom i 5 mom. af 112 §.

Till denna framställning tillstyrker Utskottet bifall.

På grund af hvad i här ofvan berörda ämnen blifvit anfördt och i öfverensstämmelse
med de förslag, Banko-fullmägtige till Utskottet afgifvit, allenast.med
tillägg af ett uttryckligt förbehåll derom, att semester ej må meddelas tjenstemännen
med mindre än att sådant utan hinder för göromålen kan ske, får Utskottet med
anförande, till jemförelsens lättande, af de hittills gällande §§, i hvilka förändring
bör ega rum, hemställa:

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

l:o

att motsvarigheten i blifvande bankoreglemente
till § 112 i det nu gällande
må få följande lydelse:

Mom. 1. Blifver chef, biträdande kommissarie
eller annan tjensteman af
sjukdom hindrad att sin syssla förrätta
och göromålens behöriga gång
fordrar att föranstalta om vikariat,
ege Fullmägtige att om tjenstgöringen
förordna och dervid använda
ett arfvode af 1,000 it:dr, efter år
räknadt.

Mom. 2. Erhålles tjenstledighet efter egen §
ansökning för svag helsas förbättrande
utan egentligt sjukdomsförfall,
eller för enskilda angelägenheter eller
i och för tjenstgöring hos Riksdagen,
dess Utskott eller Revisorer, vare den
tjenstledige pligtig att sjelf vidkännas
kostnaden för tjenstens bestridande.

Mom. 3. Då vikariat för någon tjensteman
erfordras i anseende dertill, att
han sin egendom åt borgenärer afträda
eller ock blifvit för skuld i
häkte inmanad eller under förmyndare
ställd, bör hälften af hans lön
användas till tjenstens bestridande
under den tid vikariat i dylika fall,
enligt nedanstående §§ (114—110)
kan komma att fortfara.

Mom. 4. Bankens samtlige tjensteman
ega, så vidt sådant utan hinder för
göromålens jemna och oafbrutna
gång kan ske, hvar i sin ordning
åtnjuta semester, de i l:sta och 2:dra
graderna under en månad, och de i
3:dje och 4:de graderna under en
och en half månad hvarje år. Tjen -

Jfr § 112 mom. 1 (oförändradt).

112 mom. 2. Sökes tjenstledighet för
svag helsas förbättrande, utan egentligt
sjukdomsförfall, eller för enskilda
angelägenheter, ankomme det
på Eullmägtige att bestämma om
tjenstgöringen skall på Bankens eller
sökandens bekostnad bestridas.

§ 112 mom. 3. Tjensteman, som söker
ledighet i och för tjenstgöring hos
Riksdagen, dess Utskott eller Revisorer,
vare pligtig att sjelf vidkännas
kostnaden för tjenstens bestridande.

§112 mom. 4 (oförändradt).

Nytt monn

Banko- Utskottets Memorial N:o 8.

stemannen bibehåller under semestertid
såväl lön som tjenstgöringspenningar,
arfvoden och missräkningspenningar,
hvaremot Fullmägtige
ega att i och för tjenstgöringen använda
icke allenast arfvoden beräknade
efter 1,000 R:dr för år, utan
äfven de för vissa befattningar anvisade
missräkningspenningar; allt
likväl inom det i § (94) mom. 1
dertill på det hela anvisade belopp
af 3,500 R:dr årligen. Semesterindelningen
för hvarje år upprättas
af cheferne och fastställes af Fullmägtiges
deputerade.

Mom. 5. Om någon af Bankens vaktbetjening
blifver af sjukdom hindrad
att sin tjenst bestrida, ego chefen
för Revisions- och Ekonomi-kontoret
förordna extra vaktbetjent att
tjensten förrätta, mot åtnjutande för
den tid, vikariatet fortfar, af ett arfvode,
motsvarande den inkomst på
lönestat, som för Bankens yngre
vaktmästare är bestämd. För vaktbetjent,
som af annan anledning söker
ledighet, eller som måste från
tjenstgöring afhållas i följd deraf att
han till borgenärers förnöjande sin
egendom afträdt, upprättas vikariat
jemväl af bemälde chef på den tjenstlediges
bekostnad.

2:o

att, i 94 § mom. 1, hvithet innehåller
aflöningsstaten, må under rubriken
“arfvoden11 införas näst efter
det till extraktarbeten och extra ordinarie
tjensteman anvisade anslag,
10,000 R:dr, följande titel:

“till vikarier för tjensteman, som
åtnjuta semester, högst R:dr 3,500.“

3:o

att tredje momentet i nyssnämnda
94 § må erhålla följande lydelse:

§ 112 mom. 5. Om någon af Bankens
vaktbetjening blifver af sjukdom
hindrad att sin tjenst bestrida, ege
chefen för Revisions-kontoret förordna
extra vaktbetjent att tjensten
förrätta, mot åtnjutande för den tid,
vikariatet fortfar, af ett arfvode motsvarande
den inkomst på lönestat,
som för Bankens yngre vaktmästare
är bestämd.

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

“Å arfvodesstat utgående tjenstgöring^-
och missräkningspenningar
samt sådana arfvoden, hyilka äro
anvisade åt tjensteman, åtfölja utöfvandet
af sjelfva tjenstebefattningen
och få alltså icke åtnjutas under
tjenstledighet; dock med rättighet
för Fullmägtige att kunna medgifva
den tjensteman eller vaktbetjent,
som af sjukdom hindra® från tjenstens
bestridande, att under tiden
uppbära de för samma tjenst å arfvodesstat
utgående tjenstgöringspenningar,
samt med det undantag för
öfrigt, som följer af stadgandet i §
(112) mom. 4 om semester för tjenstemännen.

Jfr § 94 mom. 3. Å arfvodesstat utgående
tjenstgörings- och missräkningspenningar
samt sådana arfvoden,
Indika äro anvisade åt tjensteman,
åtfölja utöfvandet af sjelfva
tjenstebefattningen, dock med rättighet
för Fullmägtige att kunna
medgifva den tjensteman eller vaktbetjent,
som af sjukdom hindras från
tjenstens bestridande, att under tiden
uppbära de för samma tjenst å arfvodesstat
utgående tjenstgöringspenningar.

Bland de föreskrifter rörande förvaltningen af lånekontoren, hvilka finnas
uti § 123 af nu gällande reglemente, förekomma i mom. 10 bestämmelser angående
de medel, hvarmed inbetalningar i kontoren få verkställas. Detta moment lyder
för närvarande sålunda:

“Yid inbetalningar till lånekontoret emottagas icke andra medel, än det i
riket fastställda, gångbara mynt samt Riksbankens, lånekontorens och filialbankernas
anvisningar, assignationer och vexlar.“

“På pröfning af lånekontorets styrelse må dock ankomma att A-id inbetalningar
jemväl emottaga enskilda sedelutgifvande bankers vid uppvisandet i Stockholm
betalbara vexlar. “

“Då inbetalningar ske i lånekontorets egna assignationer eller i filialbankernas
assignationer eller vexlar, skola desamma makuleras och, likasom enskilda
sedelutgifvande bankers vexlar, såsom kontant leverering till Banken genast insändas.
“

Sedan Riksdagen numera, i enlighet med Utskottets förslag, medgifvit
Banko-fullmägtige att kunna tillåta emottagande i Riksbanken och dess lånekontor
af enskilda banksedlar, utgifna af sådana banker, hvilka på stället lemna dagligt
tillfälle till utbyte af deras banksedlar mot Riksbankens, bör bestämmelsen härom
införas i ofvan angifna moment.

För öfrigt torde, enär vid uppvisandet i Stockholm betalbara vexlar, eller
s. k. postvexlar, utgifvas äfven af andra solida penningeanstalter, än sedelutgifvande
banker, tillåtelse böra lemnas att mottaga jemväl dylika.

Utskottet

Banko-Utskottets Memorial N:o ti. 9

Utskottet, hemställer fördenskull,

ko

att mom. 10 i nuvarande § 123 må få följande lydelse:

“Förutom det i riket fastställda gångbara mynt samt Riksbankens,
lånekontorcns och filialbankernas anvisningar, assignationer och vexlar, må,
efter medgifvande af Banko-fullmägtige och enligt af dem meddelade föreskrifter,
vid liqvider och insättningar i lånekontoren jemväl emottagas
banksedlar, utgifna af sådana enskilda sedelutgifvande banker, hvilka å
den ort, der liqviden eller insättningen sker, lemna dagligt tillfälle till
utbyte af dessa sedlar mot Riksbankens sedlar; och må det för öfrigt
ankomma på pröfning af lånekontorets styrelse att äfven emottaga enskilda
penningeanstalters vid uppvisandet i Stockholm betalbara vexlar. “
“Då inbetalningar ske i lånekontorets egna assignationer eller i
filialbankernas assignationer eller vexlar, skola desamma makuleras och
såsom kontant leverering till Banken genast insändas. Enskilda bankers
sedlar skola, i enlighet med de föreskrifter Fullmägtige meddela, emot
Riksbankens sedlar utbytas; och enskilda penningeanstalters vexlar
skola till Riksbanken genast såsom kontant leverering insändas. “

Jemlik! föreskriften i 83 § af reglementet hafva Fullmägtige meddelat
Utskottet uppgift å de från Banken utgående, i 9:de artikeln af reglementet upptagna
anslag; efter pröfning af hvilken uppgift Utskottet funnit någon förändring
uti stadgandena i berörda artikel icke böra vidtagas.

Slutligen får Utskottet anmäla, att icke heller någon ändring i reglementets
10:de artikel, om Tumba pappersbruk, ansetts erforderlig.

Stockholm den 6 April 1869.

J. v. Scliwerin.

Utskottets Ordförande.

Bill. till Riksd. Prof. 1869. 6 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

2

Tillbaka till dokumentetTill toppen