Banko-Utskottets Memorial N:o 14 (Memorial 1879:Bu14 bu)

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Maj 1879, kl. 1 e. ra.

Memorial, med förslag till ändringar i gällande reglemente för
Riksbankens styrelse och förvaltning, äfvensom i a/löningsstaten
för samma bank.

Efter att hafva i särskildt utlåtande N:o 13 afgifvit förslag till
ändringar i bankoreglementet med anledning af åtskilliga inom Riksdagens
Andra Kammare väckta motioner om tillökning i Riksbankens för
afbetalningslån afsedda fond, går Banko-Utskottet nu att framlägga förslag
till de ändringar i samma reglemente, som föranledts af framställningar,
gjorda dels inom Utskottet vid granskning af nu gällande reglemente,
dels ock utaf Fullmäktige; kommande Utskottet att, på grund af
lemnadt. uppdrag, afgifva särskildt utlåtande med förslag till de ändringar
eller tillägg i bankoreglementet, hvilka påkallas af Riksdagens beslut
öfver Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1 i
fråga om åtgärder från Riksbankens sida i och för upphörande af de
enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar å fem kronor.

l:o) Inom Utskottet har vid behandling af reglementet fråga förevarit,
huruvida icke skäl kunde vara för handen att uti samma reglemente
införa bestämmelse om rätt för Fullmäktige att i särskilda fall
medgifva nedsättning uti den för förvaring af värdepapper i 22 § 4
Bill. till Riksd. Prat. 1879. 6 Sami. 1 Åfd. 9 Häft. 1

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

mom. af bankoreglementet bestämda afgift af en tiondedels procent utaf
Värdebeloppet för år räknadt.

Uti häröfver infordradt yttrande hafva Fullmäktige anfört, att
ehuru, i betraktande af ansvarigheten för Riksbanken att utbetala de till
förvaring emottagna papperens värde, derest de af hvilken som helst
anledning ej skulle kunna vid anfordran återställas, den nu bestämda
förvaringsafgiften för vanliga förhållanden måste anses ganska billig,
hvilket ock vid meddelande åt allmänheten af detta förvaringssätt afsats,
i ändamål att detsamma skulle komma att i någon större omfattning
begagnas, Fullmäktige likväl, med afseende derå att äfven denna låga
förvaringsafgift kunde anses för hög i det fall att värdet å till förvaring
ifrågakommande dylika papper vore mycket stort och papperens antal
deremot jemförelsevis ringa, hade Fullmäktige funnit en nedsättning i
nämnda afgift för sådan händelse hafva skäl för sig och derföre hemstält
om bemyndigande för Fullmäktige att i slikt fall medgifva dylika
värdepappers förvarande i Riksbanken mot lägre afgift än den i ofvanomförmälda
§ 22 mom. 4 bestämda; och har Utskottet vid nämnda förhållande
funnit sig böra tillstyrka den förändring af nyssberörda paragraf
och moment, som här nedan är föreslagen.

2:o) Vid pröfning af reglementsbestämmelserna om kassakreditiv
i Riksbanken har inom Utskottet förslag blifvit framstäldt derom, att
den i 31 § 2 mom. af bankoreglementet sparbanker och folkbanker
medgifna rätt att för visst kreditivbelopp vara befriade från erläggande
af inträdes- eller kreditivafgift måtte upphöra, samt dessa penningeinrättningar
jemväl i fråga om berörda afgift likställas med öfrige kreditivtagare.

Enligt sistnämnda paragraf och moment äro sparbanker och folkbanker
fria från erläggande af inträdes- eller kreditivafgift för hvad af
dem beviljade kreditivbelopp, som icke öfverstiger: för Stockholms stads
sparbank 50,000 kronor, för Göteborgs sparbank 20,000 kronor samt för
hvarje af de öfriga 10,000 kronor.

Uti afgifvet yttrande öfver omförmälda förslag hafva Fullmäktige
anfört följande:

»I anledning häraf få Fullmäktige till en början upplysa, det rättighet
att hos Riksbanken upptaga lån utan omsättning på högst tolf månader
och emot 5 procent årlig ränta blef på framställning af Kongl.
Maj:t sparbanksinrättningarne i riket inedgifven vid 1828—1830 årens
riksdag till belopp af högst 50,000 riksdaler för Stockholms stads och
20,000° riksdaler för Göteborgs sparbank samt 10,000 riksdaler, allt banko,
för hvar och en af de öfriga sparbankerna. Denna kreditivrätt, meddelad

Banko-Utskottets Memorial N:o li.

i syfte att betrygga sparbanker mot den förlägenhet, som skulle kunna
uppstå vid eu tillfällig och opåräknad uppsägning af insatta kapital till
betydligare belopp på en gång, qvarstod oförändrad till 1847—1848
årens riksdag, då, med hänsyn dertill att ditintills endast tre sparbanker
begagnat kreditiv, hvartill orsaken ansågs ligga uti den för kreditivuttagen
bestämda höga ränteafgift, samma afgift nedsattes från 5 till 4
procent. Vid 1856—1858 årens riksdag blef högsta kreditivbeloppet för
de särskilda sparbankerna minskad till samma summa i riksmynt som
förut i banko, hvarjemte bestämdes, att sparbankskreditiven skulle beviljas
i enahanda form och efter hufvudsakligen samma grunder, som sedan
1847—1848 årens riksdag varit meddelade för då inedgifven rätt till
kassakreditiv åt enskilda personer, eller att ränta påfördes för hvad af
det medgifna beloppet tid efter annan lyftes, men enahanda ränta åter
godtgjordes kreditivhafvare för derå efter hand skeende återbetalningar,
dock att kreditivräntan för sparbanker faststäldes att fortfarande utgöra
endast fyra procent, äfvensom befrielse lemnades dem från den enskilda
kreditivtagare åliggande så kallade inträdes- eller kreditivafgift.

Härutinnan vidtogs vid 1875 års riksdag den ännu gällande förändrade
bestämmelse, att sparbankerna, med bibehållande af sin rätt att
för kreditiv till ofvanomförmälda belopp vara befriade från inträdesafgift,
berättigades att söka och efter vederbörlig pröfning erhålla kreditiv äfven
till högre belopp, emot skyldighet att för den del, som öfverstege
förberörda, i reglementet stadgade belopp erlägga kreditivafgift och att
för allt hvad å hela kreditivet lyftes betala samma ränta, som, enligt
Fullmäktiges bestämmande, af andra kreditivtagare utgöres.

För. folkbanker, hvilka i slutet af 1860-talet började här i riket
inrättas, i ändamål dels att såsom sparbanker uppsamla och fruktbargöra
smärre besparingar, dels ock att bereda tillfälle åt smärre näringsidkare
och arbetare i allmänhet, men företrädesvis åt delegare i dessa ?nrättningar
till. erhållande af lån, blef förmånen af rättighet till erhållande
af kassakreditiv i Riksbanken inedgifven vid 1870 års riksdag på grund
af öfverensstämmelsen emellan deras och sparbankernas nyssberörda välgörande
syftemål; och äro de i omförmälda hänseende gällande bestämmelserna
för folkbanker desamma, som de för sparbankerna i allmänhet
meddelade, i följd hvaraf folkbankerna äro befriade från erläggande af
inträdes- eller kreditivafgift för hvad af dem beviljade kreditivbelopp,
som icke öfverstiger 10,000 kronor.

Sparbankernas antal i hela riket uppgår för närvarande till 325
och folkbankernas till 12. Utaf dessa begagnade sig nästlidna år 80
sparbanker och 6 folkbanker utaf kreditivrättigheten med ett samman -

Banko Utskottets Memorial N:o 14.

lagdt kreditivbelopp af 1,038,500 kronor. Kreditivafgiften för de af ifrågavarande
inrättningar, som begagnat kreditiv utöfver det belopp, för hvilket
de äro från dylik afgift befriade, har vexlat mellan 5 och 540 kronor.

Efter meddelande häraf få Fullmäktige i sjelfva saken anföra, det
Fullmäktige så mycket hellre biträda det inom Utskottet väckta förslaget
om borttagande för ifrågavarande inrättningar af den dem, på sätt ofvan
förmäls, medgifna befrielse från erläggande till visst bestämdt belopp af
inträdesafgift för beviljade kassakreditiv, som denna förmån utöfver rättigheten
till erhållande af dylika kreditiv är af alltför ringa och underordnad
betydelse att för dessa kreditivtagare betinga något undantagsstadgande,
dels ock, hvad särskiklt folkbankerna beträffar, enligt Fullmäktiges
åsigt, icke har någon som helst befogenhet, då dessa inrättningar
äfven och i väsentlig mån afse enskild vinst för aktieegarne och
derföre ej heller mer än andra dylika inrättningar böra af Riksdagen
gynnas.

I följd häraf, och då icke heller de för spar- och folkbankerna till
kreditivafgiftsbefrielse faststälda olika belopp kunna anses vara, med
fästad hänsyn till den ena och den andra inrättningens omfattning, ställning
och öfriga förhållanden, bestämda, enär i sådant fall befrielsen synes
hafva bort i främsta rummet tillkomma de svagare af dessa penningeinrättningar,
hvilket dock nu icke är förhållandet, hemställa Fullmäktige,
att de f 31 § 2 mom. af gällande bankoreglemente i omförmälda hänseende
meddelade bestämmelser måtte utslutas.»

På de af Fullmäktige sålunda anförda skäl har Utskottet funnit
sig böra tillstyrka den förändring af § 31 mom. 2 i bankorelegmentet, som
här nedan anföres.

3:o) I § 43 mom. 2 finnes, jemte föreskrift att vid pröfning hos
Fullmäktige af vexeldiskonterings-, låne- och kreditivansökningar minst
fyra Fullmäktige, nemligen de två deputerade samt minst två bland öfrige
Fullmäktige, skola vara tillstädes, jemväl stadgadt, att »för bifall till
ansökning fordras afgjord röstöfvervigt». Som denna senare bestämmelse
synts Utskottet kunna gifva anledning till misstydning, helst i betraktande
deraf, att uti momentet 1 af samma paragraf finnes i afseende å
behandlingen af der omförmälda ärenden bestämdt, att när skiljaktiga
meningar vid Fullmäktiges öfverläggningar uppstå och rösterna äro lika
ordföranden eger afgörande röst, har Utskottet ansett ett förtydligande
af omförmälda stadgandet i inom. 2 af paragrafen böra göras och i sådant
afseende föreslagit den förändrade lydelse af stadgandet, som finnes
här nedan anförd.

Banko Utskottets Memorial N:o 14.

4:o) Genom beslut vid 1877 års riksdag tillädes enke- och pupillkassan
vid Riksbankens afdelningskontor och pappersbruk ett ärligt, anslag
af 4,550 kronor af Riksbankens medel. Då detta anslag, likasom
förhållandet är med det bankostatens enke- och pupillkassa sedan längre
tid tillbaka af Riksbankens medel utgående bidrag af 300 kronor årligen,
naturligtvis bör genom Fullmäktige utbetalas, hvilket ock, hvad sist
nämnda kassa beträffar, finnes i § 52 mom. 2 af bankoreglementet uttryckligen
föreskrifvet, har det synts Utskottet böra för fullständighetens
skull i samma § af reglementet jemväl intagas bestämmelse derom, att
anslaget till enke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk bör af Fullmäktige till denna kassa utbetalas; och har
Utskottet af sådan anledning tillstyrkt den förändring af § 52 mom 2,
som här nedan är föreslagen.

5:o) Då det, enligt Utskottets åsigt, lika mycket är ined god ordning
förenligt, som för ärendenas behöriga pröfning erforderligt att öfver
de framställningar och anmärkningar, som vid revisionsförrättningar göras
och i berättelserna öfver desamma inflyta, upplysningar och förklaringar
varda, i den mån sådant påkallas, utaf vederbörande afgifna, men
föreskrift i sådant hänseende icke finnes för Riksbankens afdelningskontor
meddelad i afseende å de berättelser, som från revisorerne för dessa
kontor tillställas Fullmäktige i Riksbanken, för att genom deras försorg
öfverlemnas till revisorerne öfver Statsverket, Riksbanken och Riksgäldskontoret,
har Utskottet funnit sig böra i omförmälda hänseende föreslå
ett tillägg till § 56 i gällande bankoreglemente af den lydelse, som här
nedan anföres.

6:o) Hos Utskottet hafva Fullmäktige gjort framställning om förändradt
ordnande af kommissionsverksamheten vid Riksbankens hufvudkontor
och i sådant afseende anfört följande:

»Då kommissionsanstalten vid Riksbankens hufvudkontor inrättades,
skulle, enligt grunderna för det derom framstälda förslag, i densamma
företrädesvis anställas sådane hufvudkontorets tjensteman, som förut
genom kommissioner i Riksbanken haft större inkomst, hvilken, genom
det då mera för tjenstemännen stadgade förbud att med dylika kommissioner
sig befatta, gått förlorad. Man förestälde sig då, att kommissionsgöromålen,
likasom de för de enskilde koinmissionärerne varit
något som de haft att sköta på de för tjenstgöring lediga timmarne,
också inom anstalten skulle kunna utanför Riksbankens förrättningstider
af några dertill antagne tjensteman ombesörjas. I den mån allmänheten
mer och mer hänvändt sig till anstalten, och dennas göromål följaktligen
ökats, har det emellertid blifvit omöjligt att vidblifva nyss antydda sätt

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

för göromålens förrättande, och redan för ett år tillbaka nödgades Fullmäktige
att befria anstaltens föreståndare från arbetet i den ordinarie
tjensten, för att sätta honom i tillfälle att uteslutande egna sig åt kommissionsgöromålen.
Detta var då ett oundgängligt vilkor för upprätthållande
af anstaltens verksamhet, som vuxit derhän, att handläggningen
af ingångna bref och verkställandet af meddelade uppdrag fullt Upptog
sjelfva förrättningstiden för föreståndaren och icke lät förena sig med
annan tjenstgöring.

Till närmare upplysning om göromålens tillväxt i kommissionsanstalten,
få Fullmäktige meddela följande uppgift på antalet af verkstälda
uppdrag samt beloppet af handlagda medel för de senast förflutna fem åren:

1874 ......	Verkstälda uppdrag. ............... 6,517 ..................	Handlagda belopp. ......... 14,278,786: 29.
1875 .......	................ 7,485 .................	......... 15,742,250: 10.
1876 ......	................ 8,698 ..................	......... 19,488,409: 11.
1877 ........	............... 10,943 ..................	......... 24,050,367: 98.
1878 .......	................ 16,642 ................	......... 25,586,635: 10.

Tillväxten fortgår emellertid, och då under första qvartalet af nästlidna
år verkstälda uppdrag och handlagda medel uppgingo till 3,930
stycken och kronor 5,717,308: 19, stiga de för innevarande års första qvartal
till omkring 5,000 stycken och O1^ millioner kronor. Följden häraf är
ganska naturligt den, att göromålen icke vidare kunna med tillbörlig
skyndsamhet medhinnas utan ytterligare förstärkning af arbetskraft, som
kan deltaga i kommissionsgöromålens handläggning under Riksbankens
förrättningstider.

Under sådana förhållanden och då de penningemedel, som gå genom
anstaltens händer, utgöra ett så stort antal poster af tillhopa så ansenligt
belopp, att räkning, fördelning och vård om dessa jemte ordnande och
tillsyn å arbetet i sin helhet måste till större delen upptaga föreståndarens
tid, hafva Fullmäktige funnit sig böra hos Utskottet göra framställning
om ett förändradt ordnande af kommissionsanstalten, så att göromålen
må kunna med önskvärd skyndsamhet ordentligt handläggas. I sådant
afseende få Fullmäktige föreslå, att kommissionsanstalten förändras till
en af hufvudkontorets afdelningar med två ordinarie tjensteman, en i
tredje eller kainreraregrad såsom förman för anstalten och en i andra
eller bokhållaregrad, samt med bibehållen rätt för Fullmäktige att derutöfver
antaga och anvisa arfvoden för de biträden, göromålens mängd
gör behöfligt. Sedan kamreraren i bokhållarens närvaro brutit ankomna
bref och uppräknat deruti inneslutna medel, samt brefven blifvit i dagbok

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

antecknade, skulle vården om medlen samt ansvarigheten för desamma
och för verkställigheten af alla liqvider åligga kamreraren, hvilken
derföre ock såsom kassör borde erhålla missräkningspenningar, i likhet
med hvad redan beviljats kamreraren vid utrikes vexelexpedition.

Genom ett sådant ordnande af anstaltens personal och verksamhet
anse Fullmäktige att erforderlig arbetskraft för göromålens bestridande
skulle erhållas, utan att Riksbankens utgifter derigenom i någon betydlig
mån ökas, när i betraktande tages dels det ytterligare biträde, som nu
i allt fall erfordras, dels de jemkningar i förutvarande arfvoden, som,
efter det anstalten blifvit enligt de föreslagna grunderna ordnad, skulle
kunna göras.»

Likaledes hafva Fullmäktige, med anledning af framställning från
styrelsen för afdelningskontoret i Göteborg, hos Utskottet föreslagit förändrade
anordningar i och för kominissionsgöromålen vid samma kontor.

Efter hvad uti de kontorsstyrelsens skrifvelse till Fullmäktige bilagda,
Utskottet delgifna handlingar finnes meddeladt, har, sedan kommissionsverksamheten
vid kontoret under hösten år 1872 tog sin början,
de uppdrag af nu ifrågavarande slag, som vid kontoret utförts, uppgått

under år 1873 till ............................................... 1,160 stycken

» » 1874 » 2,360 »

» » 1875 » 4,310 »

» » 1876 » 4,300 »

» » 1877 » 5,586 »

» » 1878 » 5,767 » samt

under det första qvartalet af innevarande år 1879 ökats med ett antal
af 305 utöfver hvad de varit under samma tid nästlidet år 1878, eller
från 1,391 stycken till 1,696 stycken,

hvarjemte anförts, att den nu tjenstgörande kamreraren vid kontoret
måste för att medhinna kominissionsgöromålen jemte öfriga åligganden
ej allenast arbeta långt in på qvällarne utan jemväl å sön- och
helgedagar.

Fullmäktige hafva i denna fråga anfört följande:

»I fråga om kommissionsgöromålen vid Göteborgs afdelningskontor,
få Fullmäktige, med åberopande af de uppgifter rörande göromålens
mängd handlingarne innehålla och af grunderna i det förslag, Fullmäktige
redan afgifvit rörande förändrad organisation af kommissionsanstalten
vid hufvudkontoret, hemställa, att Utskottet behagade hos Riksdagen
göra framställning om tillsättning af en ytterligare tjensteman i andra
graden vid afdelningskontoret i Göteborg för handläggning af kom -

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

missionsgöromålen, med bibehållande dervid för Fullmäktige af rättigheten
att, enligt § 69 mom. 2 af bankoreglementet, tilldela arfvoden åt
de biträden, som utöfver den sålunda i staten upptagna ordinarie tjenstemannen
kunna erfordras för bestridande af kommissionsgöromålen vid
kontoret.

Om den ifrågasatte ordinarie tjenstemannen uppföres i andra
graden, följer deraf, att honom skulle tilldelas lön och tjeristgöringspenningar,
enligt hvad staten för nämnda grad upptager. Men derjemte
torde höra åt honom, som skulle emottaga inflytande medel och deröfver
enligt föreskrift förfoga samt för medlen vara ansvarig, tilldelas missräkningspenningar.
Då likväl handhafvande! af kommissionsmedlen icke i
och för sig medför samma fara för misstag och förluster, som handhafvandet
af en kassa, der allmänheten väntar och fordrar skyndsam
behandling, utan förfogandet öfver förstnämnda medel först då kan anses
medföra gifven fara för förlust, när stort antal uppdrag och poster dagligen
skola handläggas, men i Göteborg antalet ännu ej kan anses stiga
till mer än några och tjugu om dagen, anse sig Fullmäktige icke kunna
tillstyrka högre missräkningspenningar än 500 kronor.»

Med gillande af de sålunda anförda skälen för förändradt ordnande
af kommissionsverksamheten vid hufvudkontoret och afdelningskontoret
i Göteborg, har Utskottet i öfverensstämmelse med Fullmäktiges förslag
ansett sig böra tillstyrka den förändring af § 69 mom. 2 i bankoreglemente!,
som här nedan finnes anförd.

Genom bifall härtill erfordras jemväl förändringar uti gällande aflöningsstat
för Riksbanken i afseende ä det i samma stat upptagna antal
tjensteman vid hufvudkontoret och afdelningskontoret i Göteborg,
äfvensom tillägg till nuvarande bestämmelser rörande missräkningspenningar
vid dessa båda kontor; och har Utskottet till följd häraf här
nedan föreslagit de i anledning af dessa förslag behöfliga ändringar och
tillägg i samma stat.

7:o) I skrifvelse till Utskottet hafva Fullmäktige anfört, hurusom,
sedan Fullmäktige vid det ordnande af personal och göromål i sedelkontoret,
som egde rum efter det utgifvande af sedlar å en krona upphört,
ansett obehöflig! att bibehålla både kommissarie- och kamreraretjensterna
i kontoret, samt vid inträffad ledighet kamreraretjensten blifvit
indragen och vården om sedelkontorets behållningar öfverlemnad åt kommissarien
och bokhållaren i kontoret, så hade numera inträffa!, att den
i nämnda kontor anstälde kommissarie aflidit. Fullmäktige, som funnit
den sålunda ledigbiifna kommissarietjensten böra förändras till en tjenst
i tredje graden, hafva derföre vidtagit åtgärd för tillsättande af en sådan

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

och jemväl förordna! en tjensteman att under ledigheten såsom förman
för kontoret tjenstgöra i tredje graden med uppdrag för den tillförordnade
förmannen att, i stället för kommissarien, deltaga i vården af sedelkontorets
behållningar mot åtnjutande af det för kommissarien anvisade
arfvode af 600 kronor för nämnda vård, hvarjemte Fullmäktige hemstält,
om i följd af ett sålunda förändradt ordnande nödiga ändringar i Riksbankens
aflöningsstat.

Med godkännande af de utaf Fullmäktige sålunda vidtagna åtgärder,
har Utskottet här nedan föreslagit de förändringar i aflöningsstaten
för Riksbankens hufvudkontor, som i afseende å tjenstemännens antal
inom de olika tjenstegraderna samt för öfverflyttning till kamreraren i
sedelkontoret af det arfvode, kommissarien derstädes förut innehaft, funnits
af omförmälda förhållanden påkallade.

8:o) Af Fullmäktiges år från år till Banko-Utskottet afgifna berättelser
angående Riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning framgår,
hurusom rörelsen vid afdelningskontoret i Luleå successivt betydligt tilltagit,
så att, då utlåningen för år 1873 utgjorde endast kronor 564,109: 84
densamma uppgick

Att denna ökade verksamhet i hög grad tagit kontorets tjenstemannapersonal
i anspråk har Fullmäktiges nuvarande ordförande uti afgifven
berättelse öfver en af honom nästlidet år verkstäld inspektion af
kontoret omförmält och derföre i samma berättelse framhållit behofvet
af ny lönereglering för detta kontor. Framställning i samma syfte har
derjemte från styrelsen för afdelningskontoret till Fullmäktige afgifvits.
Fullmäktige hafva emellertid hållit före, att behofvet till en början skulle
lämpligast kunna fyllas genom förhöjning af det i gällande aflöningsstat
vid kontoret till extra biträde i och för göromålen anslagna belopp af
200 kronor, genom hvilken förhöjning Fullmäktige derjemte ansett utväg
beredas kontorsstyrelsen att kunna vid kontoret, såsom extra ordinarie
tjensteman fästa någon lämplig ung man med håg och lust att. åt
Riksbankens tjenst egna sin verksamhet; och hafva Fullmäktige på sådan
grund i skrifvelse till Utskottet hemstält, att det för afdelningskontoret
i Lul eå till extra biträde vid kontorsgöromålen i aflöningsstaten upptagna
arfvode af 200 kronor måtte förhöjas till 1,000 kronor.

Bill. till Biksd. Prof. 1879. 6 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

år 1874 till
» 1875 »

» 1876 »

» 1877 »

» 1878 »

Kr. 971,057: 98
» 1,442,901: 70

» 1,441,239: 08

» 1,512,279: 29

» 2,002,594: 05.

Banko- Utskottets Memorial N:o 14.

Jemväl denna Fullmäktiges framställning har Utskottet funnit sig
böra biträda och här nedan föreslagit i följd häraf erforderlig ändring i
samma stat.

9:o) I punkten 7:o af de vid aflöningsstaten för Riksbanken fogade
tillämpningsstadgar finnes föreskrifvet, bland annat, att »nuvarande
registratorn vid afdelningskontoret i Malmö bibehålies vid förutvarande
inkomster till dess, efter inträffad ledighet, den nya staten kan fullt
tillämpas.» Som bemälde tjensteman numera fått afsked och nyssnämnda
bestämmelse sålunda bör borttagas, har Utskottet föreslagit den
förändrade lydelse af sagda moment i tillämpningsstadgarne, som i följd
häraf påkallas.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet
härmed hemställa,

l:o

att nedanstående paragrafer af Bankoreglementet må
erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelsen:

§ 22.

Mom. 1. — — — —

Mom. 2. — — — —

Mom. 3. — — —- ■—

Mom. 4. Förvaringsafgiften för
värdepapper och utländskt mynt utgör
för år räknadt en tiondedels procent
af papperens eller myntens i
beviset upptagna värde i rikets mynt,
jeinnadt för brutet tal till närmast
högre hundratal kronor, samt beta -

Föreslagen lydelse:

§ 22.

Mom. 1. — — — — —

Mom. 2. -— — — — —

Mom. 3. — — — —

Mom. 4. Förvaringsafgiften för
värdepapper och utländskt mynt utgör
för år räknadt en tiondedels procent
af papperens eller myntens i
beviset upptagna värde i rikets mynt,
jemnadt för brutet tal till närmast
högre hundratal kronor, dock ega

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

las, utan afseende på förvaringstidens
längd, för minst tre månader,
äfvensom lägre afgift än tio kronor
icke beräknas.

fullmäktige i afseende å värdepapper {Motiv i.)
att i fråga om större belopp, som utgöras
af ett jemförelsevis mindre antal
papper, medgifva nedsättning i
nämnda afgift; börande, utan afseende
på förvaringstidens längd, afgift
städse erläggas för minst tre månader,
äfvensom lägre afgift än tio
kronor icke beräknas.

§ dl.

Mom. 1. — — — — —

§ 31.

Mom. 1. — — — — —

Mom. 2. Inträdes- eller kreditivafgiftens
belopp bestämmes af fullmäktige
och kan vara olika för de
särskilda kreditivhafvarne. Sådan
afgift påföres icke Riksgäldskontoret;
icke heller sparbanker och folkbanker
för hvad af dem beviljade kreditivbelopp,
som icke öfverstiger: för Stockholms
stads sparbank 50,000 kronor,
för Göteborgs sparbank 20,000 kronor
samt för hvarje af de öfriga 20,000
kronor.

Mom. 2. Inträdes- eller kreditivafgiftens
belopp bestämmes af fullmäktige
och kan vara olika för de
särskilda kreditivhafvarne. Sådan
afgift påföres icke Riksgäldskontoret.

{Motiv 2.)

§ 43.

Mom. 1. — — — — — Mom. 1. — — — — ~

Mom. 2. Pröfning af vexeldiskonterings-,
låne- och kreditivansökningar
verkställes alla söknedagar
af minst fyra fullmäktige, nemligen
de två deputerade samt minst två
bland öfrige fullmäktige.

För bifall till ansökning fordras
afgjord röstöfvervigt.

Dylik ansökning må ej anses be- {Motiv s.)
viljad med mindre flertalet bland när -

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

§*52.

Mora. 1. Åt fullmäktige är öfverlemnadt
att låta af Riksbankens medel
utbetala:

l:o de åtskilliga barnhusinrättningar
i riket anvisade anslag;

(Motiv 4.) 2:o bidraget till bankostatens enke och

pupillkassa.

§ 56.

Berättelser skola af fullmäktige
afgifvas angående Riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning i dess
helhet till såväl Banko-Utskottet som
Riksdagens revisorer öfver statsverket,
Riksbanken och Riksgäldskontoret.

(Motiv 5.)

§ 69.

varande fullmäktige sig om bifall
dertill förenat.

§ 52.

Mom. 1. Åt fullmäktige är öfverlemnadt
att låta af Riksbankens medel
utbetala:

l:o de åtskilliga barnhusinrättningar
i riket anvisade anslag;

2:o bidragen till enke- och pupillkassorna
vid Riksbankens hufvudoch
af delning skontor samt pappersbruk.

§ 56.

Jemte dessa berättelser skola fullmäktige
till Banko-Utskottet och revisorerne
öfverlemna de berättelser,
styrelserna för af delning skontor en
hafva att afgifva, samt till revisorerne
dessutom de från revisorerne
för af delning skontor en inkomna
berättelser, åtföljda af de meddelanden
och förklaringar, hvilka må
finnas af de i sistnämnda berättelser
gjorda framställningar eller anmärkta
förhållanden påkallade.

§ 69.

Mom. 1.

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

Mora. 2. Utöfver hvad denna
stat upptager ege fullmäktige tilldela
arfvoden såväl åt i staten icke uppförda
biträden inom kontoret för Riksbankens
utrikes affärer samt för kommissionsgörområden
inom detta kontor,
som oek åt de tjensternän, hvilka erhålla
uppdrag att handhafva de göromål,
som härflyta af stadgandet i
§ 35 mom. 1 här ofvan.

Mom. 2. Utöfver hvad denna
stat upptager ega fullmäktige att (Mot™ 6-)
tilldela lämpliga arfvoden åt de i
staten icke upptagna biträden mom
kontoret för Riksbankens utrikes affärer
och kommissionsanstalten vid hufvudkontoret
äfvensom åt de tjenstemän
vid af delning skontor en, hvilka,
utom den ordinarie tjensteman nen
för kommissionsgöromäl i Göteborg,
erhålla uppdrag att handhafva de
göromål, som härflyta af stadgandet
i § 35 mom. 1 här ofvan.

Derjemte och under förutsättning af bifall till de under punkterna
6, 7, 8 och 9 här ofvan gjorda framställningar föreslår Utskottet:

2:o

att gällande aflöningsstat för Riksbanken måtte i ne o

danstående delar erhålla följande förändrade lydelse:

	B. Hufvudkontoret	B. HulTiulkontoret
	i Stockholm.	1 Stockholm.
	T jenstemännen :	T jenstemännen:
	Å lönestat:	A lönestat:
tjugo	i andra tjenstegraden —	— tjugoen i andra tjenstegraden	■--(Motiv 6.)
sex i	tredje tj enstegraden —	— åtta i tredje tjenstegraden -—	--(Motiv 6 och 7.)
sex i	fjerde tjenstegraden —	— fem i fjerde tjenstegraden ■—	- - - (Motiv 7.)

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

Å arfvodesstat:

A arfvodesstat:

Missräkning spenning ar

Missräkning spenning ar:

till kassörerne samt till dentjen- till kassörerne samt till de tjensteman,
som inom kontoret för Riks- stemän, som inom kontoret för Riks(Motiv
e-> bankens utrikes affärer bestrider bankens utrikes affärer och kommiskassörsgöromal,
hvarje kr. 1,500: — sionsanstalten bestrider kassörsgöro mål,

hvarje ................. kr. 1,500: —

Arfvoden:

åt kommissarien i sedelkonto(Motiv
7.) ret .............................. kr. 600:

Arf voden:

åt kamreraren i sedelkontoret
................................ kr. 600:

C. Afdelningskontoret
i Göteborg.

Tjenstemännen:

Å länsstat:

C. Afdelningskontoret
i Göteborg.

Tjenstemännen:

Å länsstat:

(Motiv 6.) tre i andra graden

— — fyra i andra graden —

Ä arfvodesstat:

Missräkningsp ennningar:
(Motiv 6.) till kassören..................... Kr. 800:

Å arfvodesstat:

Missräkning spenning ar:

till kassören..................... Kr. 800:

till föreståndaren för
kommissionsgöromålen » 500:

E. Afdeliiingskontoret
i Lnleå.

E. Afdeliiingskontoret
i Luleå.

(Motiv s.) till extra biträde vid kontorsgöro- till extra biträde vid kontorsgöro -

målen .......................... Kr. 200:

målen........................ Kr. 1,000: —

Banko-Utskottets Memorial N:o 14.

Vid tillämpningen af denna aflöningsstat
iakttages följande:

7:o. Nuvarande registratorn vid
af delning skönt or et i Malmö bibehålies
vid förutvarande inkomster till
dess, efter inträffad ledighet, den nya
staten kan fullt tillämpas; hvarjemte
nuvarande ombudsmannen vid samma
kontor bibehålies vid förutvarande
fördelning af inkomsterna i lön 1,200
kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor.

Vid tillämpningen af denna aflöningsstat
iakttages följande:

4:o. —- — — — — —

7:o. Nuvarande ombudsmannen
vid afdelningskontoret i Malmö bibehålles
vid förutvarande fördelning
af inkomsterna i lön 1,200 kronor
och tjenstgöringspenningar 300 (Motiv o.)
kronor.

Stockholm den 12 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.

Reservation:

vid punkten 2: af Herr Wijkander, som förklarat sig anse den nuvarande,
i ekonomiskt hänseende synnerligen ogynsamma tidpunkten ej
vara lämplig att beröfva ifrågavarande allmännyttiga inrättningar en, om
ock mindre betydande, förmån, af hvilken de hittills varit i åtnjutande.