vindkraften

den 23 april

Interpellation 2000/01:401

av Inga Berggren (m) till miljöminister Kjell Larsson om vindkraften

En av de saker som gör vindkraften speciell är att de närboende kan påverkas trots att ingen etablering skett på deras mark. De externa kostnaderna är påtagliga för boende i närområdet för vindkraftsindustrins anläggningar. Utan att ha del i värdet av investeringen eller dess eventuella avkastning så drabbas de närboende av kostnader.

De som påverkas kan drabbas av fysiska störningar såsom sus, svischande ljud 1@3 gånger i sekunden, blinkande skuggor och en totalt förändrad landskapsbild. En av effekterna blir att fastighetsvärdena kan sjunka mellan 20 och 50 %, vilket har skett i områden med stora vindkraftsindustrianläggningar i Tyskland.

I Sverige har de många grannar som hittills överklagat byggloven haft företrädare för statliga intressen som domare i både första och andra instansen. I länsstyrelsen har ärendet handlagts av samma tjänsteman som varit delaktig i arbetet med att fastställa vindkraftskvoter för de olika kommunerna i länet och att kräva in planer för hur man tänker sig att förverkliga dessa.

Utbyggnaden av vindkraftsindustrin sker med hjälp av stora subventioner ur statskassan. De som drabbas är alltså med och betalar för det som förstör deras närmiljö och sänker deras husvärden. Det finner jag stötande. Subventionerna medför också att det lönar sig att investera i den befintliga tekniken framför att utveckla ny teknik för framtiden. Det kan inte anses försvarbart att på lång sikt göra en kraftigt subventionerad produktionsmetod till en allt större och större del av den totala elkraftsproduktionen.

Fastighetsägarna inom ett visst avstånd påverkas alltid, därför är det befogat att de som bor inom den radie som direkt påverkas av ljud och skuggor ges en starkare ställning vid projektering av vindkraftsindustri. Redan från den tidpunkt en ansökan om att uppföra ett vindkraftverk på en viss plats lämnats in till myndigheterna bör de närboende ha full insyn. Stora vindkraftverk bör inte byggas nära bostäder utan aktivt samtycke från fastighetsägarna.

Vindkraft kan kanske på lämpliga platser ge oss en del elkraft i framtiden utan att de problem som nu finns behöver övergå i stora ingrepp på vår natur och de närboendes miljö. För att det ska kunna ske så behöver vi tillse att närboende inte körs över och att landskapet inte blir en enda uppställningspark för vindkraftsindustrin. De kulturvärden som finns i landskapsbilden får inte totalt förändras. En fri horisont är något som många uppskattar och sätter värde på. Naturmiljön förändras drastiskt av hundra meter höga och snurrande vindkraftverk. Vissa unika kustområden och unika fjällområden bör skyddas från utbyggnad helt.

Vindkraften har det inneboende problemet att det inte alltid blåser 12@14 meter i sekunden. Den installerade kapaciteten kan normalt utnyttjas till 25 % i jämförelse med vattenkraftens 97 och kärnkraftens 85 %. Detta innebär att det behövs ersättningskraft till vindkraften. Det bör tas med i kostnadskalkylen för vindkraften. Eftersom regeringen avser att lägga ned kärnkraften och bevara de fyra återstående älvarna blir frågan vilken sorts ersättningskraft regeringen har tänkt sig. Alternativen som återstår är fossilkraft av alla slag, kolkraft och import (som mycket väl kan vara detsamma men mycket väl också kan vara kärnkraft).

EU tillåter inte subventioner av den typ som i dag ges till vindkraftsindustrin. Sverige måste senast den 1 januari 2003 ha anpassat sig till unionens direktiv. Regeringen har därför tillsatt en kommitté för att utreda utformningen av ett system för handel med s.k. gröna certifikat för förnybar elproduktion. Utredningen ska lämna sitt förslag senast den 31 oktober 2001.

Subventionerna av vindkraftselen är extremt stora i dagsläget. Det statliga tillägget är 9 öre per kWh, miljöbonusen är 16,2 öre per kWh och investeringsbidraget på 15 % motsvarar på årsbasis 3@5 öre per kWh. Försäljningspriset är 39@43 öre per kWh. Tillsammans utgör subventionerna mellan 66 och 77 % av intäkterna för producenten.

Vem skulle köpa dessa certifikat? Redan i dag vet vi att intresset för att betala ett högre pris för s.k. grön el är ytterst blygsamt. Regeringen överväger därför att tvinga eldistributionsföretagen att köpa certifikat som motsvarar en viss kvot av förbrukningen. I slutändan skulle detta naturligtvis drabba elkonsumenterna.

Försiktighetsprincipen är något som regeringen anser ska tillämpas inom ett flertal områden som har med människors miljö och omgivning att göra. Den säger att om man inte riktigt vet effekterna av något så ska man inte tillåta det. Konsekvenserna av en massiv utbyggnad av vindkraftsindustrin är inte känd.

Enligt TT sade näringsministern i kammaren den 9 mars i år att "vi är nu i ett skarpt läge för vindkraften", därför vill jag fråga ministern:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att eliminera de externa kostnader som vindkraftsutbyggnad orsakar i form av minskade fastighetsvärden, förstörd naturturism samt sus och skuggblinkar som påverkar närboende?

Avser statsrådet ge fastighetsägarna inom närområdet ökat inflytande över besluten om bygglov för vindkraftverk?

Vad avser statsrådet göra för att det ska finnas reservkraft för de TWh som överstiger de sex TWh Energimyndigheten anser att vattenkraften kan ge vindkraften?

Avser statsrådet tillse att det ska finnas vindkraftsfredade områden vid unika kustområden på samma sätt som det finns fyra orörda älvar i Norrland?

Vilken nivå på vindkraftsutbyggnad (i TWh) avser statsrådet subventionera utbyggnaden till?

Avser regeringen tvinga eldistributionsföretagen att köpa certifikat som motsvarar en viss kvot av deras eldistribution?