Utfasning av så kallade turbokycklingar

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig hur jag ställer mig till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser.

Det är viktigt att värna ett gott djurskydd av flera anledningar. För det första är det förstås viktigt att djuren har det bra. Ett gott djurskydd bidrar också till en god djurhälsa, vilket i sin tur minskar behovet av antibiotika. Detta är viktiga faktorer för att uppnå ett hållbart livsmedelssystem i framtiden.

Djurskyddsnivån inom EU behöver höjas, och därför är den översyn av EU:s djurskyddslagstiftning som Europeiska kommissionen aviserade i strategin från jord till bord både efterlängtad och välkommen. Med anledning av översynen har Sverige tillsammans med Danmark, Tyskland, Nederländerna och Belgien tagit fram ett gemensamt inspel till kommissionen med förslag som bör beaktas i en kommande lagstiftning. Något som framhålls är vikten av att både djurvälfärd och djurhälsa beaktas vid avel så att det inte blir ett alltför ensidigt fokus på produktionsegenskaper, exempelvis tillväxt.

Jag vill avslutningsvis framhålla att en skärpning av lagstiftningen inom EU inte bara skulle gynna djurvälfärden utan även skulle kunna bidra till att balansera svenska livsmedelsproducenters konkurrensvillkor.

Fru talman! Kycklingen är Sveriges vanligaste fågel. Årligen föds omkring 112 miljoner kycklingar upp för slakt. Det rör sig om väldigt intensiv djurhållning, där den genomsnittliga besättningen består av 100 000 individer och där utrymmet som kycklingarna har att växa på är mindre än ett A4-papper per individ. Under sina 35 dagar i livet växer dessa kycklingar från 40 gram till 2 kilo. Denna otroligt snabba tillväxt innebär en stor risk för bensmärta och rörelsestörning. Detta kan inte betraktas som något annat än ett systematiskt djurplågeri.

Djurskyddsorganisationer i Europa har tagit fram välfärdskriterier som företag kan använda sig av vid inköp av kyckling. Dessa kriterier går under namnet European Chicken Commitment, ECC, och grundar sig på den senaste forskningen. Kriterierna inkluderar bland annat faktorer som inredning, beläggningsgrad, bedövning och tredjepartsgranskning. Mer än 350 företag har anslutit sig, för en förbättrad djurvälfärd för kycklingar i hela Europa. Detta blir en möjlighet att komma bort från det systematiska lidandet inom den svenska kycklingindustrin, och även Sverige bör förhålla sig till ECC-kriterierna som en absolut lägsta nivå i lagstiftningen.

Genom att ställa sig bakom ECC säger man ja till mer utevistelse för kycklingar och nej till den så kallade turbokycklingen, som växer så otroligt snabbt att det innebär lidande för kycklingarna från det att de kläcks till dess att de skållas. Denna ras utgör ungefär 99 procent av kycklingarna i Sverige.

En utfasning av turbokycklingen i Sverige skulle, på samma sätt som skett med Belgian blue, kunna genomföras utifrån djurskyddslagstiftningens skrivning om avel som medför lidande för djuren.

Min fråga är: Hur ser landsbygdsministern på att introducera dessa kriterier, ECC, som en del av djurskyddslagstiftningen och låta dem utgöra en miniminivå för kycklingar? Hur ser landsbygdsministern på att ställa om från snabbväxande så kallade turbokycklingar till mer långsamväxande och hälsosamma raser?

Fru talman! Jag får inleda med att säga att jag har lite svårt för interpellantens uttryck turbokycklingar. Det är naturligtvis ett försök att nedvärdera och smutskasta sådant man ogillar, på samma sätt som vissa säger genmanipulerad i stället för det riktiga ordet genmodifierad och vissa säger mjölkindustri i stället för mjölkgård eller mjölkbransch.

Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som omfattar alla djur som hålls av människan och syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och att främja en god djurvälfärd och respekten för djur. I många fall har Sverige mer detaljerade djurskyddskrav jämfört med EU och övriga medlemsstater. När det gäller kycklingar har Sverige, till skillnad från EU, bestämmelser även för avelsdjuren och ett förbud mot näbbtrimning, exempelvis.

Djur är levande, kännande varelser, och inget djur ska behöva lida. Djurskyddsreglerna ska alltid efterlevas, och eventuella brister ska rättas till.

Hur många kontroller som än utförs kan de aldrig ersätta djurhållarens ansvar och betydelse för djurens välmående. Det är bara den som finns på plats varje dag som kan se till att djuren har det bra och får den skötsel och omsorg de behöver.

Under 2022 noterades inga brister avseende beläggningsgrad, rena djur, luftkvalitet eller stallklimat. Dock noterades brister avseende ströbäddarnas renhet, vilket i förlängningen kan leda till smutsiga djur och försämrad fothälsa.

Vad gäller alla dessa kontrollpunkter finns en variation mellan åren. Generellt ses en god efterlevnad av djurskyddsreglerna när det gäller slaktkycklingar.

Fru talman! Min fråga till landsbygdsministern var om man skulle kunna se ECC som en miniminivå att införa i vår lagstiftning. På den fick jag inget svar, utan jag fick förklarat för mig att vi redan har en stark lagstiftning. Jag måste tolka det svaret som ett nej och som att regeringen inte är intresserad av att göra mer. Vi ska vara nöjda med det vi har.

Den djurskyddslagstiftning vi har ser fantastiskt bra ut. Det står att det är förbjudet att utföra avel med sådan inriktning att det kan medföra lidande för föräldradjuret eller avkomman. Det är bara det att det finns ett stort glapp mellan dessa vackra ord och verkligheten. I Sverige är 99 procent av alla kycklingar av snabbväxande raser, så kallade turbokycklingar. Det bryter mot 2 kap. 11 § djurskyddslagen.

Vad behöver vi då göra? Jo, se verkligheten för vad den är. Det har uppdagats olika skandaler, till exempel med Kronfågel, och när landsbygdsministern i en intervju fick en fråga om detta svarade han att lagstiftningen ska följas och att vi därför har tillsynsmyndigheter. Det är jättebra. Det är bara det att på de senaste tre åren har man gjort tillsyn på 13 av 39 anläggningar. Låt det sjunka in.

Det spelar alltså ingen roll hur vackra ord vi använder; vi kan inte nöja oss med att hänvisa till dem om vi vet hur verkligheten ser ut. Den innebär ett lidande från att dessa kycklingar kläcks till att de spenderar sina dagar på en yta stor som ett A4-papper och till att de skållas levande. Det är ett systematiskt djurplågeri.

Det handlar om ett systematiskt djurplågeri som landsbygdsministern har ansvar för. Om landsbygdsministern inte är beredd att införa ECC som ett minimikrav i djurskyddslagstiftningen, är landsbygdsministern då åtminstone beredd att öka tillsynen?

Fru talman! Vi måste se svensk djurhållning i ljuset av EU. Sverige har länge påpekat behovet av att se över EU:s djurskyddslagstiftning. Exempel på prioriterade frågor från svensk sida är efterlevnaden av förbudet mot rutinmässig svanskupering på gris, fixering av suggor och att komma till rätta med problemen förknippade med långa djurtransporter. Vidare är det viktigt att det införs djurspecifik lagstiftning där det saknas i dag.

Kommissionens utvärdering visar att det nuvarande regelverket inte lever upp till dagens behov och utmaningar. Lagstiftningen behöver uppdateras utifrån ny vetenskap, och man behöver komma till rätta med den ojämlika implementeringen och de brister i efterlevnaden vi ser i dag. Nya regler gör ingen nytta om de inte tillämpas.

Översynen är ett långsiktigt arbete i en nödvändig riktning. Behovet av en stabil och långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion i både Sverige och Europa är större än någonsin. I den helheten är ett gott djurskydd en pusselbit vi inte kan vara utan.

För regeringen är det prioriterat att se över möjligheten att balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter och samtidigt bibehålla högt ställda svenska djurhållningskrav. Det är därför glädjande att regeringen i början av februari beslutade att tillsätta en utredning om stärkt konkurrenskraft och ett starkt djurskydd i enlighet med Tidöavtalet. Jag ser fram emot att ta del av den utredningens analyser och förslag när arbetet ska redovisas om drygt ett år.

Djurskyddsfrågorna är en självklar del av det svenska EU-ordförandeskapet under våren. Sverige har bjudit in till en konferens om djurskydd i slutet av juni. Den tar avstamp i översynen av EU:s djurskyddslagstiftning och utgör en möjlighet att lyfta fram aktuell forskning och fördelarna med gott djurskydd samt att på så sätt stötta kommissionens pågående arbete.

Skulle vi ställa mycket högre krav på våra svenska djurhållare än det görs i de länder de konkurrerar med skulle resultatet bli att branschen konkurreras ut av mat som i allt väsentligt produceras i länder med lägre ställda krav än här. Jag har förstått att Rebecka Le Moine inte anser det vara ett problem, men för svensk landsbygd och för vår gemensamma välfärd skulle det vara förödande. Ett Sverige utan djurhållning skulle vara ett fattigt Sverige. Dessutom skulle det motverka Tidöpartiernas vilja att förbättra djurskyddet globalt.

Fru talman! Det finns många fördelar med att ställa om till mer långsamväxande kycklingar. Det behöver inte betyda landsbygdens död. Det kan betyda att vi konkurrerar på ett bra sätt.

Sverige håller på att bli omsprungna av många andra länder i kycklingvälfärdsfrågor och djurvälfärdsfrågor överlag. Det är väldigt bra att det görs en översyn och tas initiativ på EU-nivå, men som landsbygdsminister finns det också möjlighet att ta initiativ i en svensk kontext.

Jag upplever inte att jag får några som helst svar på vare sig om man är beredd att införa ECC som minimikrav i den svenska djurskyddslagstiftningen eller om man är beredd att stärka tillsynen. Precis som landsbygdsministern säger spelar nya regler ingen roll om de inte tillämpas. Det var just den biten - tillsynen - som jag trodde att vi skulle kunna komma framåt med. Om det inte finns en bra tillsyn spelar det ingen roll vilka fina ord vi har kommit överens om.

Turbokycklingarna har en dödlighet som beräknas till 3-4 procent. Det kallas svinn, men i en svensk kontext handlar det om 3 miljoner kycklingar per år. Det är väldigt höga siffror. Det är ett enormt lidande helt i onödan som skulle kunna undvikas genom att man ställer om till mer långsamväxande raser. Och vi har inte ens nämnt kycklingarnas föräldrar i dag. Man har avlat för att de ska växa så snabbt som möjligt - så snabbt att det gör ont att leva. Man har löst problemen med att få föräldrarna att föröka sig genom att utsätta dem för svält.

Hela uppfödningen av de snabbväxande raserna innebär att man systematiskt utsätter dem för lidande, och jag hoppas att landsbygdsministern tar till sig detta och översätter det till politisk handling.

Fru talman! Djurhållning är en viktig del av vår livsmedelsförsörjning anser jag och en stor del av den svenska befolkningen. Enligt mig har Sverige en på det stora hela välfungerande djurskyddslagstiftning, naturligtvis även för de här djuren. Därtill driver branschen ett officiellt program framtaget av experter, forskare och Jordbruksverket som uppfödarna ska följa. Det är kopplat till att det finns krav på årlig rapportering till Jordbruksverket.

Vi ska värna om vårt svenska djurskydd, men vi behöver samtidigt stärka konkurrenskraften för livsmedelsproducenterna. Därför är det arbete som regeringen nu driver på inom EU så viktigt. Vi ska gå i takt och komma längre fram inom hela unionen.

Olika animalier har olika för- och nackdelar inom alla områden - hälsa, miljö, klimat, biologisk mångfald, ekonomi och sysselsättning - och jag anser att det är politikens uppgift att sätta ramar genom att göra avvägningar mellan alla dessa faktorer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.