Uppdrag till SSI om icke joniserande strålning
Interpellation 2006/07:310 av Lindholm, Jan (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-02-13
- Anmäld
- 2007-02-13
- Sista svarsdatum
- 2007-02-27
- Besvarad
- 2007-02-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:310
Webb-tv: Uppdrag till SSI om icke joniserande strålning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:68 Tisdagen den 27 februariProtokoll 2006/07:68 5 § Svar på interpellation 2006/07:310 om uppdrag till SSI om icke-joniserande strålning
Protokoll från debatten
Anf. 20 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jan Lindholm har frågat mig om jag har för avsikt att omvärdera motivet till att stryka målet att inga akuta skador ska uppstå samt att riskerna ska minska för sena hälsoeffekter hos allmänheten till följd av exponering för icke-joniserande strålning. Dessutom frågar Jan Lindholm mig om jag avser att vidta några åtgärder för att tydliggöra vilken instans som ska ha ansvaret för att följa riskerna med icke-joniserande strålning utanför UV-området. Slutligen frågar Jan Lindholm mig om jag har för avsikt att agera för att kunskapen om riskerna med icke-joniserande strålning utanför UV-området ska öka i vårt land.
Statens strålskyddsinstitut, SSI, är den myndighet som har ansvaret för övervakningen av strålmiljön i Sverige. SSI har dessutom ansvaret för miljömålet Säker strålmiljö. Därav följer att jag anser det vara tillräckligt tydligt att det är SSI som har det övergripande ansvaret för att följa och informera om riskerna med icke-joniserande strålning.
Det bedrivs mycket forskning, både i Sverige och utomlands, som bidrar till ökad kunskap om icke-joniserande strålning. För att SSI ska kunna bilda sig en helhetsbild över forskningen tillsattes 2002 ett vetenskapligt råd hos SSI. Detta vetenskapliga råd följer kontinuerligt forskningen inom icke-joniserande strålning. Rådet lämnar rapporter till regeringen.
Det som rådet och annan forskning har konstaterat är att flera studier antyder en något ökad risk för tumör på hörselnerven vid mer än tio års användning av mobiltelefon. SSI konstaterar också att forskning på barn och ungdomar i stor utsträckning saknas. SSI pekar också i sin forskningsplan ut icke-joniserande strålning som ett viktigt forskningsområde.
Som jag skrev i svaret på Jan Lindholms fråga för någon vecka sedan var motivet till att ändra målet i SSI:s regleringsbrev att målet, så som det var formulerat, inte var realistiskt. Till icke-joniserande strålning räknas UV-strålning, det vill säga strålning från solen. Det vilar ett stort ansvar på individen att skydda sig mot denna typ av strålning.
Det åligger SSI att öka allmänhetens kunskaper och medvetenhet om de risker som finns i samband med UV-strålning för att på så sätt minimera de skadliga verkningarna av UV-strålningen. Dessutom är inte SSI:s verksamhet grundad enbart på vad som står i regleringsbrevet. Strålskyddslagens portalparagraf säger att syftet med lagen är att människor, djur och miljö ska skyddas mot skadlig verkan av strålning.
Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö som SSI har ansvaret för är formulerat: "Människors hälsa och den biologiska mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön." Delmål 3 i Säker strålmiljö skrivs: "Riskerna med elektromagnetiska fält skall kontinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder skall vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifieras."
Därav följer att jag inte avser att omvärdera mitt motiv till ändringen i SSI:s regleringsbrev men att det kan finnas anledning att se över målformuleringarna i regleringsbrevet så att missförstånd inte uppstår.
Anf. 21 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Jag vill först tacka för ett snabbt svar på min interpellation. Jag vill dock gå tillbaka till vad frågan egentligen handlar om. Den tidigare aktuella passagen i regleringsbrevet till SSI som jag syftade på lydde alltså: "Inga akuta skador skall uppstå och risken skall minska för sena hälsoeffekter hos allmänheten till följd av exponering för icke-joniserande strålning."
Den ganska tydliga målsättningen bytte den nya regeringen ut. Man tog bort den och kompletterade i stället texten under samma rubrik, som handlar om UV-strålning, med "för att därigenom minimera hälsoeffekterna till följd av icke-joniserande strålning".
När man gör ett sådant tillägg - alltså att man när man talar om UV-strålning talar om att "därigenom minimera hälsoeffekterna till följd av icke-joniserande strålning" - kan det rimligen inte tolkas på något annat sätt än att regeringen tror att det är likhetstecken mellan UV-strålning och icke-joniserande strålning.
Naturligtvis har jag noterat att det senare i texten står lite grann också om elektromagnetiska fält. Men där är inget mål angivet, utan det står bara att man ska informera och idka tillsyn.
Att ministern sedan hänvisar till andra styrdokument är bra. Vi som jobbar för att SSI verkligen ska ta sitt ansvar brukar också hänvisa till just de här dokumenten.
Att människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot effekter av strålning i den yttre miljön är mycket riktigt SSI:s uppgift. Men då undrar man: Hur reagerar SSI när medborgare protesterar och när medborgare rapporterar och gör SSI uppmärksamt på strålskador och gör anmälningar till SSI? Jag undrar om ministern vet vad som då händer. Jo, då svarar SSI att man har varken laglig skyldighet eller medicinsk kompetens att utreda enskilda fall av den typen av skador. Det är just därför som jag anser att regleringsbrevet är så olyckligt. Åtgärder mot UV-strålning sägs minimera hälsoeffekter av icke-joniserande strålning, men det är ju bara ett särfall.
Det behövs alltså ett mycket tydligare regleringsbrev eftersom SSI självt inte anser sig ha skyldighet att utreda strålskador inom icke-joniserat område. Jag håller dock med om att strålskyddslagen är väldigt tydlig. Människor ska skyddas från skadlig strålning. Men att man stryker själva målet i regleringsbrevet kan bara, tycker jag, leda till osäkerhet.
Om det nu är så pass lyckligt att vi är överens om att det är SSI som har ansvaret för miljömålet Säker strålmiljö undrar jag och många andra om det också innebär att ministern anser att det är SSI som har utredningsansvaret för anmälningar om misstänkta samband mellan hälsoeffekter och icke-joniserande strålning när det gäller frekvensbandet 450-2 200 megahertz. Det måste väl ändå vara en av de viktigaste uppgifterna för en myndighet som har ansvaret att följa upp riskerna med icke-joniserande strålning.
Om vi de facto är överens om att SSI har ansvaret för miljömålet och ministern inte anser att SSI har ansvaret att utreda misstänkta fall av strålskador borde väl ministern ändå anse att den som gör en anmälan till SSI borde kunna få någon information om vart man vänder sig. Det är därför som jag också frågar: Vem i Sverige har ansvaret för att genomföra utredningar när det gäller misstänkt hälsoeffekt av icke-joniserande strålning?
Anf. 22 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Utgångspunkten för Jan Lindholms fråga är en tes om att det skett något slags nedgradering av målet. För den nya regeringen skulle det här på något sätt vara lite mindre viktigt därför att vi inte formulerat det precis som den förra regeringen i regleringsbrevet.
Jag påstår att anledningen till att vi ändrat i regleringsbrevet är en helt annan och någonting mycket mer uppenbart. Så som målet var formulerat innebar det att inga akuta skador ska uppstå till exempel på grund av solstrålning.
Jag har erfarenhet av att många politiker, ibland lite grann i ett slags hjälplöshet, liksom försöker skydda sig genom att låtsas att det här med solstrålning skulle man nog på något sätt kunna göra något åt genom att langa över några lite klämmigt formulerade mål till en myndighet eller genom ett regleringsbrevskrav som man på förhand vet att det inte kan uppfyllas. Då kan man i alla fall säga att man lagt ett uppdrag på myndigheten i fråga.
Jag tycker inte att det är ett särskilt bra sätt vare sig att uppträda gentemot allmänheten eller att dela ut uppdrag till myndigheterna. Man får nog helt enkelt konstatera att det inte går att skydda allmänheten mot till och med akuta skador till följd av solstrålning. Var och en har också ett ansvar att skydda sig. Däremot är det viktigt att Strålskyddsinstitutet - precis som de gör - informerar allmänheten. Det är till och med en utbredd information i det avseendet.
Sedan har vi nästa fråga. När medborgare pekar på att de själva har råkat ut för problem, kanske till följd av strålning som hänger ihop med fler problem än solstrålning, borde de, tycker Jan Lindholm, bemötas på ett helt annat sätt. Ja, men det hade inte alls lösts genom Jan Lindholms förslag om att behålla målet, så själva utgångspunkten för Jan Lindholms fråga löser inte alls det problem som inlägget nyss handlade om.
I den mån man behöver information - och det tror jag visst att man behöver - ges det redan väldigt mycket information från Strålskyddsinstitutet. Det tror jag kan konstateras av alla av oss som rört sig lite grann ute i olika sammanhang där man exponeras för både solljus och annan solstrålning. SSI informerar på väldigt många håll.
Om information ändå missas finns det en allmän skyldighet för myndigheterna - något som följer av förvaltningslagen - att visa medborgare till rätta. Jag är övertygad om att SSI klarar att sköta den delen.
Jan Lindholm plockar här in en helt ny fråga: Vem ska utreda det enskilda fallet? Under alla förhållanden kan jag konstatera att det problemet sannerligen inte hade lösts genom den ursprungliga målformuleringen.
Återigen: Jan Lindholms grundläggande tanke här om att man borde ha behållit det gamla målet hade inte löst frågan om utredningsansvaret.
När det sedan gäller enskilda fall och den medicinska utredningen av vad som ligger bakom dem är det naturligtvis i första hand en fråga för sjukvården och för dem som där har det medicinska ansvaret.
Den grundläggande frågan här är alltså att vi inte ska låtsas att vi kan lösa problem genom att skriva målformuleringar. Hur skulle Miljöpartiet, den förra regeringen eller någon annan ha kunnat lova medborgarna att inga akuta skador ska uppstå av solstrålning? Missa inte att svara också på den frågan!
Anf. 23 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Min fråga handlade inte om solstrålning, utan min fråga handlade om icke-joniserande strålning utanför UV-området. Det har ingenting med solstrålning att göra. Kanske är det ett dilemma att regeringen inte riktigt har förstått att strålningsområden faktiskt existerar utanför det vi kallar för UV-området.
Jag blir lite beklämd över det resonemang som regeringen uppenbarligen för, alltså att bara för att en målformulering inte kan vara heltäckande och nå ända fram ska man inte formulera något mål. Det här är lite knepigt.
Jag vet att det var väldigt mycket diskussioner när Vägverket införde nollvisionen i trafiken - målet om noll döda i trafiken. Visst, man erkände att det är ett mål som det är orealistiskt att nå. Men man valde ändå att ordentligt sätta ned foten.
Och visst vet jag att det är orealistiskt att nå målet om att vi inte ska ha vare sig akuta skador eller långsiktiga skador av den icke-joniserande strålning som vi allesammans är utsatta för. Men för den skull ska man inte blunda för att ha ett mål. Om man inte har ett mål för arbetet utan bara ska ha i uppgift att följa forskningen blir det väldigt svårt för myndigheten att arbeta.
Det är lite märkligt att ministern i sitt svar säger att det bedrivs mycket forskning i Sverige och även utomlands som bidrar till ökad kunskap om icke-joniserande strålning. Om det är något område där det är brist på forskning så är det verkligen det här området. Det har blivit mycket värre efter regeringsskiftet. Många forskare flyr nu Sverige och försöker hitta finansiering på andra ställen i världen eftersom man har dragit ned på forskningen just på området strålskador och biologiska effekter av dessa.
Det här är beklagligt därför att detta är ett område som jag tror är ett framtidsområde, inte minst för svensk industri som är så pass beroende av elektronikdelen av industrisektorn. Kan man lösa de här problemen - vilket man säkert kan; det vore bra om vi gjorde det i Sverige - skulle vi kunna fortsätta att utveckla trådlös kommunikation utan att den ger så mycket skador som den i dag ger.
Man kan jämföra resonemanget som ministern för med andra saker och säga att så länge vi inte kan erbjuda fullgod effekt av sjukvården och så länge det finns oreparabla sjukdomar ska vi strunta i att bedriva vård. Det är så du resonerar, tycker jag.
Vi har en myndighet som har till uppdrag att följa det här området, utveckla kompetensen och enligt strålskyddslagen ansvara för att människor inte skadas. Då är det faktiskt allvarligt att en enskild individ eller många enskilda individer som vänder sig till myndigheten och vill ha de uppenbara effekterna av strålning utredda - det är inte alltid den strålskadade själv som gör en anmälan, för det har hon oftast inte möjligheter att göra - får som svar från den ansvariga myndigheten att de inte har en laglig skyldighet att utreda det och att de saknar kompetens. Jag tycker att ministern borde bli orolig när den ansvariga myndigheten saknar kompetens och själv säger sig sakna kompetens.
Jag är förvånad, måste jag säga.
Anf. 24 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! För att det ska vara alldeles klart och tydligt ska jag säga att Jan Lindholm har ställt frågan därför att han tyckte att ett mål borde finnas kvar och inte ändras. Han tyckte att det skulle ha behållits. Nu är det bra att du erkänner att det i och för sig inte var ett realistiskt mål. Då har vi nått något slags enighet, och då är skillnaden mellan oss att jag tycker att man inte ska ha orealistiska mål, du tycker att man ska ha det. Dessutom är vi också överens om att det inte hade löst det problem som du egentligen ville lösa med din interpellation. Det är mer ett slags symbolisk markering. Det tycker jag är fel sätt att driva politik på. Det ville jag bara konstatera.
Sedan säger Jan Lindholm i nästa steg att regeringen tycker att man inte skulle formulera mål. Det är helt fel. Vi tycker att man ska formulera mål. Vi behövde bara inte formulera ett dåligt mål, för det fanns redan bra mål formulerade. Dessutom fanns det tydliga krav formulerade i strålskyddslagen. För att det ska vara alldeles tydligt ska jag läsa in det i kammarens protokoll. Strålskyddslagens portalparagraf säger: "Syftet med denna lag är att människor, djur och miljö skall skyddas mot skadlig verkan av strålning." Sedan säger § 2 inledningsvis: "Lagen gäller såväl joniserande som icke-joniserande strålning."
Säg inte att vi inte var medvetna om att det gäller hela strålningsfältet! Det är precis det som täcks av lagen. Säg inte att vi tyckte att detta inte skulle gälla SSI! Det är just de här lagliga kraven som styr vad SSI har för skyldigheter. Dessutom finns det, som jag säger i interpellationssvaret, alldeles särskilda mål formulerade i miljökvalitetsmålen som SSI har ansvaret för att formulera.
Vi har satt ned foten, och vi har gjort ett ställningstagande som också gäller den bredare delen, både joniserande och icke-joniserande strålning.
Till sist säger Jan Lindholm att det är beklagligt att myndigheten säger att den saknar den kompetens den borde ha. Det är inte vad myndigheten säger. Den säger att den inte har kompetensen att utföra den typen av medicinska undersökningar som det skulle krävas i de enskilda fallen. Det är en medicinsk fråga och en medicinsk bedömning som ska göras, om jag nu kan tolka Jan Lindholms fråga rätt.
Påståendet att ett antal forskare nu skulle fly landet därför att den nya regeringen är så njugg har jag väldigt svårt att tro på över huvud taget, ska jag ärligt säga. Det finns ett vetenskapligt råd vid SSI som tillsattes för några år sedan. Det fortsätter att arbeta och konstaterar att det saknas en del forskning på området, precis som jag konstaterade i remissvaret. Påstå inte något annat, det blir bara konstigt. Det till och med står så i det skriftliga svaret.
Vi har dessutom ökat stödet till forskning vid SSI. För 2007 tilldelades SSI ytterligare 10 miljoner, öronmärkta för forskning. Det är medel som är öppna för ansökningar och som givetvis också kan användas för forskning som till exempel gäller elektromagnetiska fält. Det är forskningsansökningarnas kvalitet som kommer att avgöra om man får pengar eller inte, men säg inte att vi inte har tilldelat resurser när vi till och med har ökat dem.
Anf. 25 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Det är intressant att höra hur dåligt informerad ministern är i sakfrågan. Det är flera forskare som redan sökt, och fått, anställning i andra länder just på grund av att det inte finns pengar för det här forskningsområdet. De pengar som ni har avsatt kommer SSI inte att använda till forskning om elektromagnetisk strålning, det är alla forskare helt övertygade om, utan de kommer att gå till andra områden inom strålningsforskningen.
Det här området är ett nästan dött område i Sverige. Det kan man fråga vilka forskare som helst på området om.
När man får frågan svarar man från SSI, för att vara ordagrann, att man varken har laglig skyldighet eller medicinsk kompetens att utreda enskilda fall av sådan skada. Det är vad man säger, man blandar inte in några medicinska saker här. Det finns en omfattande brevväxling att tillgå om man vill ha dokumentation för det.
SSI:s inställning är alltså att man inte har någon laglig skyldighet att utreda den här typen av skador. Det beror naturligtvis på att man har dåliga styrdokument. Man tar upp en mängd olika styrdokument i diskussionen, pekar på och citerar ur dem, och det är naturligtvis bra, men det är uppenbart att de inte räcker till. Det finns alltså glapp, och det fanns redan innan den här regeringen tillträdde. Det var inte alls bra. De flesta av de här breven är från tiden före regeringsskiftet. Det är ett problem, och jag hade hoppats att vi skulle kunna komma framåt. Jag tyckte ändå att det fanns en öppning i ministerns svar på slutet, där ministern säger att det kan finnas anledning att se över målformuleringen i regleringsbrevet så att missförstånd inte uppstår. När man tar bort en del i regleringsbrevet kan det inte tolkas på något annat sätt än att det också innebär något. Det är inte bara när man skriver regleringsbreven som det betyder något, utan när man gör en förändring måste man ta hänsyn till vad som stod där förut. Nu saknas målet när det gäller icke-joniserande strålning utanför EU-området. Det finns inget mål i regleringsbrevet.
Anf. 26 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Forskningsresurserna till SSI har ökat. Det är forskningsansökningarnas kvalitet som naturligtvis avgör vad man får, men det är fullt möjligt att söka forskningsanslag också för de områden som jag tidigare nämnde.
Jag konstaterar att det inte alls är så som Jan Lindholm först påstod, att det var regeringsskiftet som gjorde att man flydde landet. Det framkommer att det var problem som uppstod långt tidigare. Än en gång: De hade inte lösts av en annan målformulering i regleringsbrevet. Det är det som var diskussionens kärna. Det blir lite grann som att trolla med knäna att försöka ge intrycket att vi har löst problemet när det redan framgår av strålskyddslagen att den gäller både joniserande och icke-joniserande strålning. Människors hälsa liksom djur och miljö ska skyddas mot skadlig verkan av strålning, och miljökvalitetsmålet gör tydligt att SSI har ansvaret för människornas hälsa och för att riskerna med till exempel elektromagnetiska fält kontinuerligt ska kartläggas och att nödvändiga åtgärder vidtas.
Det framgår redan av styrdokumenten. Bristerna ligger inte i lagstiftningen. Bristerna ligger inte i styrdokumenten. Resurserna har ökat. Öppenheten ligger självklart i att om det visar sig att det därutöver finns andra brister som regeringen ska åtgärda ska vi vara beredda att diskutera det. Men då ska vi inte göra det genom att ha dubbelformuleringar i målformuleringen, utan då ska vi ha andra lösningar. Sådana har inte framkommit i den här diskussionen, men jag ser fram mot att få nya förslag vid andra tillfällen.
Intressenter
Besvaras av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.