Unga funktionshindrades rätt till arbetsmarknadsåtgärder

Fru talman! Kerstin Nilsson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att unga funktionshindrade ska få rätt arbetsmarknadsåtgärder och i rätt tid. Arbetslösheten bland unga med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga är en utmaning som regeringen tar på stort allvar. Därför är Arbetsförmedlingens samlade utbud av tjänster, metoder och arbetsmarknadspolitiska program tillgängligt för målgruppen. Vid behov ska de också få del av arbetslivsinriktad rehabilitering och de särskilda stöd som finns för personer med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga. Arbetsförmedlingen har också ett särskilt uppdrag att bedriva verksamhet för unga med funktionsnedsättning. Målgruppen för det särskilda uppdraget är elever i gymnasieskolan med funktionsnedsättning som fyllt 16 år och personer under 30 år som har aktivitetsersättning inom socialförsäkringen. De unga med funktionsnedsättning som omfattas av det särskilda uppdraget och som därmed inte skrivs in i jobbgarantin för ungdomar ska ges samma möjligheter till vägledning och coachning som de som skrivs in i garantin. Övergången från skola till arbetsliv är en kritisk tidpunkt för unga med funktionsnedsättning, och övergången kan vara avgörande för hur de etableras på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen samverkar därför med skolan för att underlätta övergången från skola till arbete för elever med funktionsnedsättning. Inom varje arbetsmarknadsområde ska det dessutom finnas en utsedd arbetsförmedlare med kunskaper om arbetslivsinriktad rehabilitering som samverkar med bland annat skolan, Försäkringskassan och kommunens dagliga verksamhet. Regeringen kommer också under 2011 att fastställa en ny strategi för funktionshinderspolitiken som sträcker sig från 2011 och fem år framåt. Ett antal myndigheter, däribland Arbetsförmedlingen, har i uppdrag att ta fram förslag på delmål för hur funktionshinderspolitiken ska genomföras inom deras respektive områden under perioden 2011-2016. Vidare avser regeringen att under 2011 se över de åtgärder och insatser som i dag finns för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. I översynen ska en analys göras av hur insatserna kan bidra till att öka möjligheten för unga personer med funktionsnedsättning att få tillträde till arbetsmarknaden. Detta är bara några exempel på regeringens satsningar som syftar till att bekämpa arbetslösheten bland unga med funktionsnedsättning genom aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser. Arbetet med att skapa goda förutsättningar för dessa personer att få ett arbete fortsätter. Mot bakgrund av ovanstående har jag inte för avsikt att för närvarande vidta några ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsminister Engström för svaret. Min interpellation till ministern gällde vilka åtgärder hon avser att vidta för att unga funktionshindrade ska få rätt arbetsmarknadsåtgärder och i rätt tid. Ministern beskriver i sitt svar att det under 2011 kommer att fastställas en ny strategi för funktionshinderspolitiken och att regeringen nu kommer att se över de åtgärder och insatser som i dag finns. Då måste jag undra varför det inte har gjorts tidigare. Det är ingen nyhet för ministern eller hennes företrädare att det finns unga människor med funktionsnedsättning - funktionsnedsättningar som i varierande grad medför nedsatt arbetsförmåga och där det finns behov av individuell anpassning i både utbildnings- och arbetssituationer. Dessa unga är många, och de blir bara fler och fler. En ung människa med funktionsnedsättning ska självklart få ta del av alla de tjänster som Arbetsförmedlingen har att erbjuda. Men det är inte alltid klarlagt på vilket sätt en viss funktionsnedsättning medför nedsatt arbetsförmåga. Det kanske inte är funktionsnedsättningens omfattning eller funktionsnedsättningen i sig som utgör svårigheten att få ett arbete. Men klart är att samtliga resurser, ordinära och extra resurser, ska sättas in och ska vara kopplade till den enskildes behov. Då undrar jag: Kommer den nya strategin att innehålla tydliga och specificerade åtgärder? Är ministern beredd att satsa alla de åtgärder och resurser som kan behövas för att alla unga som har någon form av funktionsproblematik ska kunna få en egen försörjning och en plats på arbetsmarknaden? Jag vill till sist lyfta fram några specifika problem. Först gäller det kopplingen och övergången mellan skola och Arbetsförmedlingen. Vid mina kontakter med arbetsförmedlare som har till uppgift att arbeta just med denna övergång har jag fått vetskap om att det trots riktlinjer inte fungerar i samspelet mellan skola och Arbetsförmedlingen. Det verkar som att det finns ett antal gymnasieskolor som inte har anammat värdet av en tidig kontakt med Arbetsförmedlingen för att underlätta för den unge. Har den unge då inte föräldrar som är ettriga och påstridiga kan det bli en väldigt försenad planering. Det är viktigt för dessa ungdomar att det finns en röd tråd under hela utbildningstiden och att en plan finns klar före skolavslutningen. Åtgärder som till exempel arbetspraktik ska kunna sättas i gång direkt efter terminens slut, i stället för som i dag kanske långt in på hösten. Här går dyrbar tid till spillo. När jag pratar om dyrbar tid tänker jag på den enskildes möjlighet till en egen inkomst och på värden som självförtroende, stolthet och styrka. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att samspelet mellan skola och Arbetsförmedlingen ska fungera i hela landet?

Fru talman! Tack så mycket för kloka synpunkter! Jag delar interpellantens synpunkt att det här är ett område som behöver förbättras ytterligare. Ansvarig minister för funktionshinderspolitiken är Maria Larsson. Planeringen är att den här strategin ska kunna antas av regeringen under våren, så den kommer inom ganska kort tid. 17 myndigheter har varit delaktiga och tagit fram förslag till delmål i processen. Handisam, myndigheten, har erbjudit ett aktivt processtöd och inbjudit till gemensamma samlingar för att försöka att verkligen göra något mer konkret. Det här är väldigt viktiga och svåra frågor, och jag har stor respekt för dem - därmed inte sagt att jag är någon expert. Men en viktig uppgift för mig är att säkerställa att samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och skolan fungerar i hela landet, precis som interpellanten påpekar. Det är oerhört väsentligt att den här kritiska tiden för en ung person verkligen kan leda till att den unge kommer vidare och inte hamnar i ett utanförskap. Det vi också aviserar att göra är att tillsätta en utredning för att se över alla de stöd som finns. Under årens lopp har det blivit många olika stöd med olika inriktningar. Det kan också behöva göras förändringar. Vi håller just nu på att bereda direktiv till en utredning och ska utse en utredare under våren som ska titta på det här. Det är klart att unga är en särskilt prioriterad grupp som måste få mer hjälp att komma vidare i arbetet. Handisam har fått ett uppdrag av regeringen att jobba med attityder och påverkan, som jag också tror är en viktig del. Återigen: Det är en viktig och svår fråga, och här behöver flera politikområden samverka med skolan, funktionshinderspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken.

Fru talman! Nästa problem jag vill ta upp är det antal resurser och förmedlare som Arbetsförmedlingen har i sitt arbete med unga som har funktionsnedsättningar. Även här ser det väldigt olika ut när det gäller kontakterna mellan den sökande och Arbetsförmedlingen. När det dröjer är den vanligaste orsaken att förmedlarna har för många sökande och för splittrade arbetsuppgifter för att kunna upprätthålla en kontinuerlig kontakt. Trots att dessa duktiga handläggare på Arbetsförmedlingen gör sitt yttersta hinner de inte med. När Försäkringskassan tidigare skrev avtal med Arbetsförmedlingen om fördjupad samverkan säkrades det att respektive förmedlare inte fick ha mer än 30 klienter åt gången, detta för att säkerställa att det kunde ske ett aktivt arbete med täta kontakter och uppföljande besök ute i arbetsträning och andra åtgärder. I Arbetsförmedlingens interna verksamhet när det gäller arbetet med personer med funktionsnedsättning är klientantalet på sina håll betydligt större. Då går det inte att etablera den regelbundna och djupare kontakt som kan behövas för att hjälpa den enskilde på bästa sätt. Här undrar jag vilka åtgärder ministern avser att vidta för att säkerställa att de unga sökande inte kommer bort i administrativ väntetid och att de handläggare på Arbetsförmedlingen som ska arbeta med dessa unga också har reella möjligheter att göra detta. En annan fundering är vilka arbetsinriktade åtgärder de unga som har behov av extra stöd faktiskt erbjuds. Att erbjuda deltagande eller placeringar för att fylla lediga platser eller kvoter av det som finns till buds utan att individanpassa det för den enskildes behov kan inte anses som annat än ett slöseri. Det är slöseri med den enskildes och med samhällets både tid och resurser. Alla vinner på att rätt åtgärder vidtas från början. På vad sätt avser ministern att säkerställa att de medel som tillförs Arbetsförmedlingen i dess arbete för denna grupp verkligen används rätt och riktigt och på ett för individen skräddarsytt sätt?

Fru talman! Ministern säger att hon inte är någon expert, och vi tror henne. Men hon är ansvarig minister. Kerstin Nilsson har frågat, inom ditt ansvarsområde, Hillevi Engström: På vilket sätt tänker du säkra att Arbetsförmedlingen verkligen har möjlighet att ge sina klienter med funktionshinder relevant stöd? Jag skulle vilja fylla på med två frågor inom ditt ansvarsområde. Är du beredd att ge en möjlighet till utvecklingsanställning inom Samhall för unga funktionshindrade? I dag är det så att den som får chansen till en tjänst inom Samhall oftast är äldre, och man får det först när alla andra möjligheter är uttömda. Jag vet att Samhall själv har tagit upp frågan om att kunna erbjuda tidsbegränsade utvecklingsanställningar. Är du beredd att pröva den möjligheten? Det andra gäller kompletterande aktörer inom Arbetsförmedlingen. Det har varit ett stort nummer för regeringen att släppa in kompletterande aktörer, och man har stolt redovisat hur många de har varit. Såvitt jag har fått uppgift om - rätta mig om jag har fel - är det noll av dessa aktörer som är specialiserade på att hjälpa människor med funktionshinder in på arbetsmarknaden. Tänker ministern göra någonting åt det? Är det aktuellt att se till att utnyttja de kompletterande aktörer som verkligen skulle kunna bidra med den specialistkompetens som behövs för att vissa grupper av funktionshindrade ska få relevant stöd och hjälp in på arbetsmarknaden? Svara på dessa frågor, tack!

Fru talman! Det gläder mig, Ylva Johansson, att Socialdemokraterna verkar ha ändrat inställning lite grann och ser mer positivt på kompletterande aktörer. Jag tror att detta är viktigt. Vi fattade i riksdagen för ett år sedan beslut om en lagstiftning för valfrihetssystem i arbetsförmedlingstjänster. Jag ser framför mig - jag hoppas inom en snar framtid - att fler personer ska kunna välja en arbetsförmedlingstjänst som är lite mer specialiserad på just det som individen behöver. Jag tror att det är rätt väg att gå. Det kan handla om att man har en speciell yrkesbakgrund. Man kanske har speciella svårigheter. Man kanske har en speciell bakgrund - att man kommer från ett annat land eller så. Man får då möjlighet att välja den arbetsförmedlingstjänst som passar en bäst och som man tror kan hjälpa en vidare på bästa sätt. Det är mycket som görs för unga personer med funktionsnedsättning. Men ännu mer kan göras. Detta är en oerhört viktig fråga för mig att följa noga hur arbetsförmedlingsresurserna för unga med funktionshinder ser ut. Jag har i mina samtal med Arbetsförmedlingen ledning hitintills inte fått några signaler om önskemål om ytterligare resurser för denna grupp; det vill jag vara tydlig med att påpeka. Ylva Johansson frågar mig om utvecklingsanställning inom Samhall. Det är någonting som vi överväger, men där jag inte kan lämna något besked i dag. Denna grupp unga är en grupp som är prioriterad och som har varit prioriterad hos Arbetsförmedlingen under lång tid. Därför är det väsentligt att man ägnar denna grupp stor möda och kraft. Detta är viktigt också av skälet att man inte kan göra allt åt alla. Det är också av detta skäl som vi hade en interpellationsdebatt tidigare om ungdomar. Eftersom ungdomar tidigt kommer i jobb skulle det vara fel att lägga resurserna på dem som lättare kan få ett jobb på egen hand. Resurserna ska i första hand gå till de prioriterade grupperna. Det är personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Det är personer som är utrikes födda och personer som saknar en bra skolunderbyggnad. Det är dem vi måste prioritera först och främst. Denna grupp är en grupp som ligger mig oerhört varmt om hjärtat. Här kan vi definitivt göra mer. Jag nämnde i mitt interpellationssvar några av de frågor och förslag som är på gång. Men ännu mer kommer att göras för denna grupp.

Fru talman! Jag tror nästan att Hillevi Engström svarade på de flesta av mina frågor, men kanske inte riktigt på det sätt som jag hade önskat. Hillevi Engström har tidigare talat om att det är viktigt att gå ut i verksamheterna och träffa företagare och sökande på alla sätt. Men då undrar jag om Engström inte har pratat med de arbetsförmedlare som beskriver en annan verklighet än den som generaldirektören beskriver när vi får hennes synpunkter.

Fru talman! Det är bra att ministern säger att människor ska kunna välja en specifik tjänst med den typ av kompetens de behöver för att få hjälp ut på arbetsmarknaden. Men för att det ska vara möjligt måste aktörer med denna specifika kompetens vara upphandlade och kontrakterade. Såvitt jag vet är det inte så. Såvitt jag vet är det noll aktörer - säg emot mig om jag har fel - som har specifik kompetens inom något område som gäller funktionshinder. Då ska vi komma ihåg att det också krävs flera olika typer av kompetens gentemot människor med olika typer av funktionshinder. Vi har en situation där antalet unga med funktionshinder som hänvisas till förtidspension har ökat med ungefär 100 procent under en tioårsperiod. Socialförsäkringsministern har beskrivit detta som en katastrof. Det är klart att det måste leda till åtgärder om denna situation är en katastrof. Jag kan försäkra ministern om att det är många funktionshindrade som är rätt trötta på välvillighet och som inte nöjer sig med att ligga varmt vid ministerns hjärta. De vill ha ett eget riktigt jobb. De vill försörja sig med eget arbete, och de vill att arbetsmarknadsministern vidtar de åtgärder som hon kan göra för att det ska vara möjligt.