tidskrifterna och mediekoncentrationen

Interpellation 2003/04:474 av Pedersen, Peter (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-05-06
Anmäld: 2004-05-06
Fördröjd: 2004-05-10
Svar fördröjt anmält: 2004-05-11
Sista svarsdatum: 2004-05-24
Besvarad: 2004-06-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 maj

Interpellation 2003/04:474

av Peter Pedersen (v) till kulturminister Marita Ulvskog om tidskrifterna och mediekoncentrationen

I Demokratiutredningens slutbetänkande står det att "även relativt små tidskrifter kan spela en stor roll för opinionsbildningen och det offentliga samtalet. Den roll organisationstidskrifter och kulturtidskrifter spelar i samhället har försummats såväl inom forskningen som i mediepolitiken".

Vi vill se ett slut på den försummelsen. Kulturtidskrifternas möjligheter att nå ut krymps för närvarande alltmer. Det handlar om höjda porton och om urholkade statliga bidrag, men det handlar också, och framför allt, om distributionen och det monopol som nu alltmer drar åt strypsnaran om de små och fattiga, de som stått emot den mediala likriktningen och kommersialiseringen, de som inte hör till Bonnierhuset och de som inte kan betala Tidsams eller Interpress höga avgifter.

Sedan Dan Josefsson skrev om "Tidsamskandalen" i tidskriften ETC för fem år sedan har situationen försämrats ytterligare. Förutom Tidsam, det Bonnierägda företaget som med höga krav på upplagor och avgifter motar ut de små tidskrifterna, har distributionsbolaget Inter-Press och Press-Stop-butikerna funnits som en möjlighet för de ekonomiskt mindre bemedlade.

Men Interpress har nästan fördubblat sina avgifter sedan 1997/98 och ägs numera av Reitangruppen som också äger Narvesen International, detta företag äger i sin tur Pressbyrån. Press-Stop-butikerna har tidigare för en billig penning tagit emot tidskrifter via Nätverkstan Ekonomitjänst, som hjälper fattiga tidskrifter med administrationen.

Nu går Press-Stop upp i Pressbyrån och det strömmar in vittnesbörd om svårigheter för de små tidskrifterna, de som Demokratiutredningen ville värna. På Nätverkstans Ekonomitjänst, som mot en låg avgift hjälpt fattiga tidskrifter både med ekonomi och distribution är man orolig. Enligt en artikel i nättidningen Tidskrift nu säger man att situationen är oviss. De får leverera tills sista Press-Stop-butiken är nedlagd, men sedan gäller deras avtal inte längre.

Pressbyrån har ett slutet kassasystem som inte tar in någon annan distribution än den som går via Tidsam och Interpress. Med de nya avtalen blir avgifterna mycket högre och det krävs att tidskrifterna ska uppnå en större försäljning. Det är ett krav som många kulturtidskrifter har svårt att leva upp till eftersom de kommer ut för sällan.

Mediekoncentrationen håller på att fullbordas. Med endast två stora företag på marknaden går det att pressa upp priserna till dess att de små "olönsamma" kulturtidskrifterna faller ifrån. De har i praktiken ingen valfrihet alls.

Konkurrensverket kom nyligen med en rapport om konkurrens och samarbete inom medierna. Där konstateras att frågan huruvida konkurrenslagen är tillämplig på medieområdet bör klargöras genom lagstiftning. "De delade meningar som råder i dag skapar en otillfredsställande rättsosäkerhet." Rapportförfattaren anser också att regeringen bör se över distributionsstödet till dagspressen i syfte att förändra eller avveckla stödet, att den pressutredning som regeringen föreslagit bör få i uppdrag att se över driftstödet och analysera effekterna av ett eventuellt slopat stöd. Och kulturministern drar slutsatsen (Riksdag och Departement 2004:3) att det behövs ett nytt regelverk.

Stödet till kulturtidskrifterna har samma grund som stödet till dagspressen: allas vår yttrandefrihet. Den utlovade pressutredningen bör få i uppdrag att ta upp också kulturtidskrifternas situation. Vi måste skyndsamt ta tag i frågan om ägarkoncentrationen inom medievärlden.

Det förslag som lades fram av den förra utredningen stöddes av Vänsterpartiet. Vår representant i utredningen ville också då inkludera tidskrifterna, men fick vid den tidpunkten ännu inget stöd för detta i den majoritet som tillsammans med (v) stod bakom utredningens resultat @ (s), (c) och (mp) @ och det ledde aldrig till något regeringsförslag. Det blåste hård motvind i våra stora dagstidningar.

Det är en intressant tillbakablick att se vilka som den gången upprördes i spalterna över detta försök till "attentat mot öppna medier". Det var bland annat moderaten Anders Björck, dåvarande ordföranden i Sveriges Radios styrelse, kristdemokraten Karin Johansson tillsammans med förre Expressenchefen Olle Wästberg (DN den 22 mars 1999) och, föga överraskande, Bengt Braun, Bonniers koncernchef (SvD den 17 augusti 1999).

Den 25 mars 2001 (på DN Debatt) återkom Anders Björck, nu tillsammans med kristdemokraten Göran Hägglund, och hotade kulturministern med folkomröstning(!), om hon tänkte driva igenom förslaget. Det drogs tillbaka. Konkurrensverket fick i uppdrag att utreda frågan om huruvida konkurrenslagstiftningen är tillämpbar på medieområdet.

Nu vet vi att så är fallet. Det behövs lagstiftning mot ägarkoncentrationen. Hotet mot kulturtidskrifterna är dessutom mer akut än någonsin. Inom Vänsterpartiet menar vi att ägarkoncentrationen i medierna snarast måste upp på bordet igen och att kulturtidskrifterna inte får glömmas bort i detta sammanhang.

Mina frågor till kulturministern blir:

1.Är ministern beredd att snabbt vidta åtgärder för att lagstifta mot mediekoncentrationen?

2.Är ministern beredd att hävda att mediedistributionen ska behandlas i samma sammanhang som den övriga mediekoncentrationen?

3.Är ministern beredd att verka för att den utlovade pressutredningen även inkluderar kulturtidskrifternas situation?

Debatt

(6 Anföranden)

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:125 Tisdagen den 1 juniProtokoll 2003/04:125 5 § Svar på interpellation 2003/04:474 om tidskrifterna och mediekoncentrationen

Protokoll från debatten

Marita Ulvskog (S)

Anf. 14 Marita Ulvskog (S)

Fru talman! Peter Pedersen har frågat mig om jag är beredd att snabbt vidta åtgärder för att lagstifta mot mediekoncentrationen, att hävda att mediedistributionen ska behandlas i samma sammanhang som den övriga mediekoncentrationen och att verka för att den utlovade pressutredningen även inkluderar kulturtidskrifternas situation. Som ett led i arbetet med att stärka mångfalden på medieområdet beslutade regeringen den 13 november 1997 om direktiv till den kommitté som sedermera antog namnet Mediekoncentrationskommittén. Kommitténs uppgift var att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Kommittén ansåg att det av konstitutionella skäl är osäkert om konkurrenslagen kan tillämpas på det grundlagsskyddade medieområdet. Enligt kommitténs mening var därför lagstiftning nödvändig för att undanröja rättsosäkerheten och för att hålla en beredskap för att möta en utveckling som skulle kunna innebära ett allvarligt hot mot konkurrensen, mångfalden och den praktiska möjligheten att utöva yttrandefriheten. Kommittén föreslog bland annat att dagstidningar, radio och TV skulle omfattas av en särskild lag, en mediekoncentrationslag. Kommittén ansåg däremot att bland annat distribution av tryckta skrifter borde följa de vanliga konkurrensreglerna. Som Peter Pedersen framhåller har även Konkurrensverket gjort bedömningen att det finns skäl att klargöra rättsläget genom lagstiftning. Som jag nyligen svarat, med anledning av en fråga från Gustav Fridolin om jag avser att verka för en mediekoncentrationslag, är skälet till att regeringen ännu inte lagt fram några lagförslag mot ägarkoncentration på mediemarknaden att det breda stöd som krävs för grundlagsändringar har saknats bland riksdagens partier. Det finns dock all anledning att följa utvecklingen och kontinuerligt bedöma behovet av och förutsättningarna för lagstiftning om konkurrensfrågor på medieområdet. I detta sammanhang måste naturligtvis frågan om distribution av tidskrifter ingå. Det råder ingen tvekan om att kulturtidskrifterna fyller en viktig funktion för yttrandefriheten och demokratin. Det råder heller ingen tvekan om att distributionsfrågorna har stor betydelse för kulturtidskrifterna och det fria ordet. Regeringen har i budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1, utgiftsområde 17) framhållit att den avser att tillsätta en pressutredning. Frågan om pressutredningens närmare innehåll är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet. Regeringen kommer att redovisa sina ställningstaganden när denna beredning är avslutad.

Peter Pedersen (V)

Anf. 15 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Marita Ulvskog för svaret. Jag vet att Marita Ulvskog håller en förhållandevis hög profil i de här frågorna och försöker driva på. Jag hoppas att ministern kan få övriga regeringsledamöter att vara lika pådrivande och entusiastiska. Det brukar vara så att vissa partier alltid pratar om att det är viktigt att splittra ägarkoncentration, att man ska sprida makt och så vidare på olika områden. Men så fort vi kommer in på en diskussion om medier förfasas alla över alla försök till beslut som på något vis skulle kunna garantera en ökad frihet, inte bara formellt sett utan också möjligheter för inte minst de små tidskrifterna att spridas. Fru talman! Jag ska i det här sammanhanget upprepa vad jag sade för en dryg vecka sedan när vi diskuterade betänkandet KU24 om digitala TV-sändningar och andra massmediefrågor. Vi hade en gemensam reservation från Miljöpartiet och Vänsterpartiet rörande just mediekoncentrationen, så jag ska inte uppehålla mig så mycket i den första frågan. Då citerade jag EU-parlamentet som konstaterat att medierna i Sverige kännetecknas av en tämligen hög nivå av korsvist ägande inom mediesektorn, sammankopplade ägarstrukturer och samarbetsavtal mellan pressen, radio- och TV-industrin, där företag i båda sektorerna kontrolleras av samma grupp. Det gör att jag ska gå över på de andra frågorna i interpellationen som handlar om distributionsfrågan i stort vad gäller medierna och om distribution av kulturtidskrifter. Frågan är om man kan få in dem i pressutredningen. Här svarade ministern att man inte kan utlova någonting utan man ser över och diskuterar det i Regeringskansliet. Jag hoppas att ministern i den diskussionen hårt driver kulturtidskrifternas framtid, eftersom den branschen i så hög grad just omfattas av det korsvisa ägande som EU-parlamentet av någon anledning har lyckats hitta när de analyserat den svenska strukturen. Vi har här en situation där Tidsam och Interpress, två giganter på området, styr och ställer vad gäller distribution av tidskrifter. Det är ett korsvist ägande där tidigare Presstopp - med ställen där man kan sälja tidskrifter - har blivit uppköpt av Pressbyrån som, om jag har rätt uppfattat det, ägs av samma grupp om äger Interpress. Det är väldigt komplicerat, men på något vis blir det ändå så att de små tidskrifterna har svårt att komma in på marknaden. Man säger från de stora jättarna att det inte några problem, men de små säger själva att de har svårt att komma in och få sina tidskrifter distribuerade. Det är för höga ingångskostnader. Olika typer av avgifter slår väldigt hårt mot de små kulturskrifter som har en liten upplaga. Då är frågan: Kan man tänka sig någon typ av åtgärder som inte uppfattas som ett hot mot den fria etableringsrätten eller som att vi politiker är petiga eller lägger oss i utan som snarare går ut på att vi faktiskt med politiska beslut försöker underlätta och även i framtiden möjliggöra ett brett utbud av kulturtidskrifter? Det har vi faktiskt i Sverige. Det är distributionen i sig, med fokus på två stora distributörer, som gör att alltfler små tidskrifter ser sin framtid hotad om man inte får någon typ av åtgärd på området som kan underlätta deras möjlighet att komma ut till läsarna. Det är det man vill. Oavsett om man ger ut en liten kulturtidskrift eller en stor vill man att den ska nå ut till läsarna. Då måste det finnas någon naturlig punkt där man kan köpa sådana tidskrifter. De blir allt färre, till och med här i Stockholm Lite mer klarläggande om inriktningen just på de två sista frågorna i interpellationen, med fokus på kulturtidskrifterna, vore tacksamt.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 16 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag vill först tacka Peter Pedersen för att ha ställt den här interpellationen. Det gäller ett område som jag tycker är väldigt viktigt. Fria ord, fria tankar och reflexioner behöver många olika distributionskanaler. Nyheterna är, kan man säga, gratis, men god journalistik kostar alltid, och den goda journalistiken är ofta mycket smalare än vad man hittar i den mycket kommersiella pressen. Jag tror att det är väldigt viktigt att man delar upp tidskrifter och tidningar i olika delar - de som är inriktade på att vara vanliga kommersiella företag och sådana som har ett annat mera ideellt syfte. Nästan alla tidskrifter har det ideella syftet, måste man säga. Det finns väl nästan ingen som inte är det. Det skulle i så fall vara en jakttidning av den typ där man säljer vissa produkter. De flesta kulturskrifter är annars ofta av den reflekterande sorten. Jag tror dock att det är väldigt viktigt, när den nya pressutredningen nu ska tillsättas, att man har rätt angreppspunkt. Jag är väldigt skeptiskt till tron att man ska öka distributionen genom olika sorter av förbud. I stället måste man se till att man förbättrar etableringsmöjligheterna och skapar nya vägar, inte minst på distributionsområdet. Jag håller med Peter Pedersen om den koncentrationstendens som vi har fått. Man kan också säga att Postens taxor, som statsrådet och jag vid ett annat tillfälle har diskuterat, också utgör ett stort problem för en annan sorts tidningar, nämligen endagstidningar, som oftast kommer med posten. Om man bara ser till vilka möjligheter till förbud man har kommer man inte långt. Jag tror också att ett distributionsstöd är något av en förutsättning för att många tidningar ska kunna överleva och, som Peter Pedersen sade, nå ut till läsarna. Det är ju det yttersta målet. Från liberal utgångspunkt har vi varit väldigt kritiska till allt vad presstöd och så vidare heter, men på en punkt har vi haft en avvikande åsikt, och jag står också mycket starkt för den. På distributionssidan har vi alltid varit för att man ska kunna göra insatser, även inom ramen för det generella presstödet. Det är viktigt att komma ihåg detta därför att det ger en bild av var vi tycker det är viktigt att skapa goda förutsättningar. Slutligen ska jag säga att massmediekoncentrationen får nya former efter hand som utvecklingen går vidare. Jag råkar tillhöra den liberala sfären, och där menar jag att på tidningssidan, inte så mycket på tidskriftssidan, har den liberala tidningssfären tagit ett väldigt ansvar för att inte minst socialdemokratiska röster ska kunna överleva. Jag tillhör själv för närvarande Gefle Dagblad och ST-koncernen. Där har vi flera tidningar med socialdemokratiska röster - Dagbladet, Arbetarbladet, Nya Norrland - som har överlevt. Vi har också Folket i Eskilstuna som har räddats på detta sätt. Det är en viktig sak för den nya pressutredningen att väga in nya ägarformer, som till synes kan var koncentrerade men som i själva verket skapar basen för många åsikter och för bättre reflexion. Det är väldigt viktigt, och det ska vi ha även i framtiden.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 17 Marita Ulvskog (S)

Fru talman! Peter Pedersen har alldeles rätt i att distributionsfrågorna är kolossalt viktiga för mångfalden och för försöken att motverka koncentration och likformighet på mediemarknaden. Om den kommande pressutredningen kan jag, även om vi fortfarande bereder frågan i Regeringskansliet, ändå säga att distributionsfrågorna självfallet kommer att behandlas i denna vad gäller dagspressen. Postens taxor för de postdistribuerade fådagarstidningarna kan möjligen komma att beröras. Framför allt ligger de i en utredning som Näringsdepartementet har tillsatt och som rör Posten och Postens ansvar. På TV-området är det viktigt att vi också i framtiden kommer att ha en samhällsägd distributionsapparat för television, som alltså inte har något annat än allmänhetens intressen för ögonen, nämligen det digitaliserade marknätet. Det är väldigt viktigt för att vi inte ska hamna i en situation där TV-företag äger både innehållet och distributionskanalerna och därmed kan mota ut konkurrenter ifrån distributionen av television. Så distributionsfrågorna är kärnpunkten för oss. När det gäller kulturtidskrifterna kan jag, som jag sade i mitt svar till Peter Pedersen, inte säga något i dag om de kommer att finnas med i pressutredningen. Däremot kan jag säga att vi är mitt uppe i en mycket pragmatisk diskussion om hur vi ska underlätta för kulturtidskrifterna att komma ut. Vi inrättade ett nytt distributionsstöd som innebär att biblioteken gratis får prenumerera på fem kulturtidskrifter för att den vägen göra läsare uppmärksamma på att tidskrifterna finns och skapa ett beroende av kulturtidskrifter. Först nu efter rätt många år börjar det fungera någorlunda. Jag vet att kulturtidskriftsredaktörerna själva tycker att det äntligen börjar ta form - det tar tid att etablera nya former. Men det räcker inte med det, och kring detta för vi en diskussion med olika aktörer och självfallet också med kulturtidskrifterna. Även om Interpress- och Presstopbutikerna i dag upplevs som ett hot från kulturtidskrifterna innebär det inte att vi inte anstränger oss för att hitta möjligheter i den förändrade ägarbilden. Sedan kan jag bara hålla med Peter Pedersen om att det är viktigt med det arbete som bedrivs i EU när det gäller mediekoncentrationsfrågorna, och vi får se hur långt man kommer. Vi vet ju också att detta är en akut fråga i vår nordiska miljö. På Island befinner man sig i en stor inrikespolitisk diskussion och batalj. Där vill man införa en lagstiftning mot ägarkoncentration på mediemarknaden. Vi fortsätter att bevaka denna fråga. Vi tror inte att den kommer att bli mindre intressant utifrån ett demokrati- och mångfaldsperspektiv, utan vi tror att det kommer att vara en fråga som vinner i angelägenhetsgrad och kraft. Därmed ökar kanske också möjligheterna att få bredare överenskommelser i riksdagen.

Peter Pedersen (V)

Anf. 18 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Jag förstår att minister Ulvskog inte kan utlova vad pressutredningen kommer fram till. Jag har ändå vissa förhoppningar om att detta med distribution av tidskrifter i allmänhet och av kulturtidskrifter i synnerhet kommer att tas upp i den utredningen. Den som vill läsa mer om hur det fungerar i dag sett inifrån kan gå in på Samlingsplats för Sveriges kulturtidskrifter på Internet - www.tidskrift.nu - och läsa artikeln "De olönsamma tidskrifterna". Det är en ganska lång artikel som redovisar utvecklingen. Det blir ett alltmer mindre varierat utbud av kulturtidskrifter och mer blandning av tobak, korvköpande och kommersiella tidskrifter. Jag vet inte om jag tycker att den utvecklingen är en så lyckad kombination. I artikeln sägs det att Pressbyrån har ett slutet kassasystem som inte tar in någon annan distribution än den som går via Tidsam och Interpress. Med de nya avtalen blir avgifterna mycket högre och man kräver att tidskrifterna ska uppnå en större försäljning. I förlängningen kommer detta att slå ut många kulturtidskrifter. En tanke som slog mig då var: Skulle man kunna tänka sig ett system som motsvarar det som finns inom public service eller must carry -begreppet? Att ta in fler tidskrifter innebär ju ingen större kostnad. Skulle man kunna ha något slags hängavtal här? Jag kan förstå att vi inte kan inte säga: Ni får inte köpa det ena eller andra företaget och på det viset få större inflytande. Men ska man kunna utestänga vissa tidskrifter bara för att de är för små? Eller skulle man kunna tänka sig någon typ av hängavtal som innebär ett tvång att distribuera? I så fall skulle man kunna ha ett ersättningssystem om det kan hävdas att det uppstår några merkostnader för att det ställs upp några ytterligare kulturtidskrifter i hyllan. Det här är den stora och viktiga frågan. Det finns redan nu många tidskrifter i Sverige, och det är i grunden bra. Men hur ska vi då agera i framtiden så att inte enbart kommersiella intressen får styra? Folkpartiet - genom Gunnar Andrén - är ytterligare ett parti som värnar om dessa intressen. Kan vi hitta ett system som garanterar mångfald på kulturtidskriftsområdet? Alla tycks ju vara överens om att kulturtidskrifterna har en stor betydelse för demokratin och yttrandefriheten. Alla nöjer sig inte med att läsa de stora drakarna, vare sig det gäller dagspress eller tidskrifter. Olika undergroundtidningar som kanske ges ut i tusen exemplar kan inte betala de avgifter som krävs. Man inte bara hävda att det finns en liten butik i Stockholm som säljer sådana tidskrifter. Men alla bor inte i Stockholm, och många har specialintressen. Det måste finnas någon möjlighet - på nätet eller på annat sätt - att få tag på de tidskrifter som efterfrågas. Då är min fråga: Kan en form av must carry vara en möjlighet på tidskriftsområdet?

Marita Ulvskog (S)

Anf. 19 Marita Ulvskog (S)

Fru talman! Must carry -begreppet kan inte användas direkt på kulturtidskriftsområdet. Men om vi hade fått ett så brett stöd i riksdagen att vi hade kunnat lägga fram vår modifierade, genomarbetade version av Massmediekommitténs förslag, då hade kulturtidskrifterna omfattats av konkurrenslagstiftningen i så måtto att man i förhållande till dem inte hade kunnat utnyttja eller missbruka en dominerande ställning och på det sättet utestänga dem. Om vi hade fått en så bred majoritet i riksdagen hade vi haft något av det som Peter Pedersen efterlyser.

Intressenter

Från

Peter PedersenVänsterpartiet

Besvaras av

Marita UlvskogSocialdemokraterna