skyddet för mötes- och demonstrationsfriheten

Fru talman! Sten Andersson har frågat vilka åt- gärder jag är beredd att vidta i syfte att förbjuda stör- ningar av politiska möten. Mötes- och demonstrationsfriheten är en funda- mental del av vår demokrati. Därför är den också skyddad i regeringsformen och får inskränkas endast med hänsyn bl.a. till ordning och säkerhet eller till trafiken. Det finns emellertid rättsliga instrument som ger polisen möjligheter att hindra ordningsstörningar i samband med demonstrationer. Personer som stör den allmänna ordningen kan i vissa fall med stöd av polislagen avvisas eller avlägsnas från en viss plats. Frågor som rör demonstrationer utreds för närva- rande av den kommitté, under ledning av förre stats- ministern Ingvar Carlsson, som tillsattes efter händel- serna vid EU-toppmötet i Göteborg förra året. Utred- ningen ska redovisa sina slutsatser senast vid årsskif- tet. Jag vill avvakta resultatet av den kommitténs arbete innan jag tar ställning till om ytterligare be- stämmelser behövs när det gäller demonstrationer.

Fru talman! Jag noterar att Thomas Bodström skulle kunna konkurrera med sportjournalisterna i det kommande fotbolls-VM om snabbheten i uttalanden. Mötesfriheten är en fundamental rättighet i Sveri- ge. Det är ett vackert ämne i olika högtidstal. Men nu är det verkligheten som gäller. Störningar på olika sätt förekommer, dock sällan hos riksdagspartierna. Deras möten är närmast att likna vid stillsamma fri- kyrkoaktiviteter innan man börjar tala tungomål. Men i andra partier får man ofta vänja sig vid att människor ikläder roller och agerar, med eller utan våld, för att störa politiska möten. Dessa ligister - eller rättare sagt demokratins dödgrävare - skrämmer medborgarna från att närvara vid politiska möten och demonstrationer. För en tid sedan uppmanade en ledamot i Sveriges riksdag, Kalle Larsson i Vänsterpartiet - och jag vill påpeka att riksdagen inte är någon myndighet - med- lemmarna i sitt ungdomsförbund att störa Sverigede- mokraternas möten genom att blåsa i visselpipor och föra annat oljud. Det här slogs upp till som ganska stor nyhet i medierna. Men jag har inte läst någon ledarkommentarer och inte hört någon kommentar från någon politiker i riksdagen om att detta låg under anständighetens gräns. Jag vill då fråga justitieministern: Är detta fören- ligt med de regler som gäller i dag? Har politiska motståndare eller andra rätt att med oljud - t.ex. i form av blåsande i visselpipor - störa ett partis poli- tiska möten eller demonstrationer? Jag ska vara med på ett möte i Malmö i morgon kväll där det har aviserats störningar. Det skulle vara trevligt om jag i bagaget fick med mig ett protokoll från Sveriges riksdag där justitieministern tydligt talar om ifall det som baseras på nuvarande lagstiftning gäller eller inte.

Fru talman! Jag tänker bara svara att vår lagstift- ning gäller generellt, och jag tänker inte uttala mig om några enskilda händelser eller komma med några slags instruktioner för kommande möten. Det är inte och ska inte vara min uppgift. Jag hänvisar till den lagstiftning som vi har på det här området.

Fru talman! Det var något av det sämsta svar som jag har hört. Jag vet vad det beror på och varför svaret är så tunt. Men jag tolkar det så att om människor skräms i väg av personer i rånarluvor som blåser i visselpipor för att störa det budskap som jag och andra vill framföra vid det möte som jag ska delta i morgon har Sveriges justitieminister i dag ingen kommentar. Det här kommer att ge demokratins död- grävare råg i ryggen. Det gäller också en del andra som jag tror att Thomas Bodström innan valet inte bör underskatta.