skattevillkor för inköp hushållsnära tjänster

Herr talman! Cecilia Wikström och Annelie Enochson har i var sin interpellation ställt frågor kring beskattningen av hushållsnära tjänster. Då frågorna behandlar samma område väljer jag att besvara dem i ett sammanhang. Cecilia Wikström har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att underlätta villkoren för de företag som arbetar med hushållsnära tjänster och för att minska den svarta sektorn som i dag levererar hushållsnära tjänster till svenska hushåll. Annelie Enochson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att på försök införa den finska modellen med skattereduktion på hushållstjänster också i Sverige och övriga åtgärder för att göra svarta jobb vita inom hushållstjänstesektorn. Såväl Cecilia Wikström som Annelie Enochson hänvisar i sina frågor till erfarenheterna av införandet av det så kallade hushållsavdraget i Finland. De hävdar bland annat att den svarta arbetskraften till följd av införandet av hushållsavdraget i stor utsträckning har blivit vit. Jag vet inte vilka undersökningar som Cecilia Wikström och Annelie Enochson grundar denna bedömning på. Mig veterligen har det inte genomförts någon formell utvärdering av införandet av hushållsavdraget i Finland. Jag är dock benägen att hålla med om att en skattelättnad för hushållstjänster sannolikt skulle innebära en viss överföring av svart arbetskraft till vit, åtminstone på lite längre sikt. Det finns emellertid inte några enkla samband mellan förekomsten av svartarbete och skattetryckets nivå. Skattelättnader av detta slag är dessutom ett dyrbart sätt att stimulera en överföring av svart arbetskraft till vit. Regeringen prioriterar kampen mot skattefusk och ekonomisk brottslighet men anser att det finns mer effektiva sätt att bekämpa svartarbete än via särregleringar i skattelagstiftningen. Annelie Enochson frågar också varför regeringen i vårpropositionen föreslår ett återinförande av ROT-avdraget för byggnadsarbeten men inte för hushållsnära tjänster. Precis som Annelie Enochson själv tar upp i sin fråga har förslaget om ett återinförande av ROT-avdraget en konjunkturpolitisk bakgrund, där avsikten är att mildra den svaga utvecklingen på byggarbetsmarknaden. Några särskilda konjunkturpolitiska skäl för en stimulans av hushållstjänstesektorn finns enligt min mening inte. Aktuella bedömningar visar dessutom på en fortsatt expansion av denna sektor även framöver. Enligt min mening har frågan om särskilda skatteregler för hushållstjänster inte samma prioritet som mer generellt inriktade åtgärder. Genom generellt inriktade åtgärder undviks snedvridningar av ekonomin och gränsdragningsproblem. När det gäller skattesystemets utformning är regeringens huvudlinje att stimulera arbetsmarknadsdeltagande, arbetsutbud, sysselsättning och utbildning med brett inriktade justeringar av skatteuttaget på förvärvsinkomster. Vid förändringar i skattereglerna är ambitionen, liksom vid 1990 års skattereform, att skapa så enkla, neutrala och likformiga skatteregler som möjligt. Den pågående inkomstskatteomläggningen - med kompensation för den allmänna pensionsavgiften och höjning av den nedre skiktgränsen - har medfört lägre skatter för alla låg- och medelinkomsttagare. I detta avseende är reformen särskilt betydelsefull för deltidsarbetande och för kvinnor. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att vidta några åtgärder inom hushållstjänstesektorn.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret. Det är spännande att för första gången få debattera den här frågan med finansministern. Det är också mycket glädjande att flera kolleger sluter upp för debatten. Jag noterar att svaret inte skiljer sig nämnvärt från de svar som finansministern har avgivit tidigare till interpellanter som Anna Grönlund Krantz, Folkpartiet, och Sven Brus, Kristdemokraterna. Sammanfattningsvis är de i stort sett identiska. Jag noterar också att debatten om hushållsnära tjänster förs av finansministern sedan åratal tillbaka utifrån ett mycket förlegat och, skulle jag vilja säga, föråldrat perspektiv. Det sammanfattas i vårt land bäst i ett enda ord: pigdebatt. Själv närmar jag mig området och diskuterar denna fråga utifrån helt andra utgångspunkter. Det är framför allt mina egna och många vänners och kollegers erfarenheter som yrkesverksamma kvinnor och samtidigt mammor som ligger till grund för att jag intresserar mig för frågan. Vi lever, finansministern och herr talman, ett slags sandwichliknande liv inklämda mellan yrkets och arbetslivets krav och förväntningar och familjelivets och barnens krav och förväntningar. Det går ganska bra för de allra flesta av oss. Men det skulle underlätta om samhället ville bidra så att livet skulle bli både enklare och trevligare att leva. Det skulle det bli med den här typen av åtgärder som man har vidtagit i flera länder. Finansministern skriver i sitt svar att han inte vet vilka utredningar jag hänvisar till. Då ska jag be att få upplysa om att det finns en utredning som heter Sysselsättningen inom de hushållsnära tjänsterna som är utgiven av Europeiska fonden. Det finns också en rapport som Almega har tagit fram. Den är utförd av Peter Stein. Den heter Skapa marknad för hushållsnära tjänster - kartläggning av utländska erfarenheter . Det är mycket intressant läsning. Det handlar om hur svartarbetet kan göras vitt. Det finländska exemplet är väldigt intressant. Där noterar man att för tre år sedan var det ungefär 30 000 människor som använde sig av hushållsnära tjänster vitt. Mörkertalet är stort för hur stor användning det var för svarta tjänster. Numera vet vi att det är mer än 92 000 personer som använder sig av dessa tjänster vitt. Herr talman! Det har också i Finland genererat 1 000 nya jobb i branschen och många nya företagare. Det är kanske precis vad vi skulle behöva i Sverige. Men i stället väljer finansministern att införa ROT-avdrag. Det kanske är lovvärt. Men vad är det som säger att det ska vara bättre att vi så fort det blir lågkonjunktur i byggbranschen ska skapa insatser för de muskulösa herrarna i produktiv ålder för att de ska få gå till jobbet? Varför inte i stället skapa fler jobb för kvinnor på motsvarande sätt? Det tycker jag vore både trevligt och klädsamt, och jämställt. Vilka åtgärder är finansministern beredd att vidta, förutom skattelättnader, för att få en överföring från svart till vit sektor såväl för branschen hushållsnära tjänster som för den svarta sektorn i dess helhet? Det skulle jag vilja få svar på.

Herr talman! Interpellationer som arbetsverktyg för oss riksdagsledamöter är till för att vi vill föra frågor framåt som regeringen inte prioriterar. Svaret från finansministern visar att regeringen än en gång väljer att passa i denna viktiga fråga, väljer passivitet som arbetsmetod och inte vill eller vågar tänka kreativt. Här gör socialdemokraterna tvärtom mot sina socialdemokratiska kolleger i våra grannländer och i EU som genom att se och uppmärksamma problemen också gör en aktiv handling för att råda bot mot dem. Situationen är följande i Sverige i dag, finansministern: en stor och växande svart marknad för hushållsnära tjänster som dessutom blivit riskfri efter en dom i hovrätten, utarbetade föräldrar, speciellt kvinnor som inte får sitt livspussel att gå ihop med familj, hem och arbete, vilket i sin tur innebär ökade sjukförsäkringskostnader, stort behov av att öka tillväxten och stimulera den privata servicesektorn, stort behov av att öka sysselsättningen, alltfler åldringar som behöver hjälp av en alltmer krympande kommunal sektor, skev jämställdhet när det gäller regeringens prioritet. Att regeringen inför ROT-avdrag är bra, eftersom det är ett sätt att få svart manlig arbetskraft att bli vit. Målarmästarnas riksförbund visade i en utvärdering det gjorde i samband med det tidigare ROT-avdraget att projektet åstadkom överskott i hela samhällsekonomin. Utvärderingen visade att när man införde ROT-avdraget så minskade den svarta arbetsmarknaden på en gång med 13 %. Men varför stanna vid detta, varför inte gå vidare och införa ett RUT-avdrag, det vill säga för rengöring, underhåll och tvättning? Är inte regeringen för jämställdhet och att skapa vita jobb även inom den kvinnliga sektorn? Vill inte regeringen att de kvinnor som nu arbetar inom den svarta hushållsnära sektorn kan få del av trygghetssystemet med pensioner och försäkringar? I Finland har man tagit detta på allvar. Efter att de studerat vårt ROT-system infördes 1997 ett försökssystem som erbjöd hushållen möjlighet att köpa tjänster med skatteavdrag inom ett brett område, allt från reparation av husen till att städa husen och även till vård och omvårdnad av barn, åldringar och handikappade. Möjligheten till avdrag har gett vanliga normalinkomsthushåll hjälp i vardagen samtidigt som fler arbetstillfällen skapats. Detta föll så väl ut att man i Finland beslöt sig för att permanenta försöket och höja avdragsprocenten från 40 % till 60 %. År 2002 hade över 90 000 hushåll använt denna möjlighet. Det visade sig att 60-70 % köper städning. Därefter kommer köp av reparationstjänster. Alltså är RUT-tjänster mer populära än ROT-tjänster. I Finland har man i ett fullskaleexperiment visat att det går att skapa en marknad där vanliga familjer kan få hjälp i hemmen. Det går att öka sysselsättningen inom servicesektorn, öka välfärden för de äldre och kraftigt minska den svarta sektorn. Det finns andra goda exempel, till exempel i Frankrike där socialister och kommunister redan 1986 började med bidrag till hushållsnära tjänster. Sedan 1991 är systemet permanent med ett skatteavdrag på 50 %. Där visar utvärderingar att mellan 1991 och 1998 ökade antalet anställda i produktion av hushållsnära tjänster med närmare 200 000. Det var ca 1,5 miljoner hushåll som fick hjälp av detta system. Min fråga till ministern kvarstår. Kan ministern tänka sig att lyssna på sina socialdemokratiska kolleger runtom i EU som har ökat sysselsättningen, minskat svartjobben och gjort livet drägligare för sina medborgare? Vi skulle också kunna göra detta för de svenska medborgarna genom att införa en avdragsmöjlighet vid köp av hushållsnära tjänster.

Herr talman! Interpellationer som arbetsverktyg för oss riksdagsledamöter är till för att vi vill föra frågor framåt som regeringen inte prioriterar. Svaret från finansministern visar att regeringen än en gång väljer att passa i denna viktiga fråga, väljer passivitet som arbetsmetod och inte vill eller vågar tänka kreativt. Här gör socialdemokraterna tvärtom mot sina socialdemokratiska kolleger i våra grannländer och i EU som genom att se och uppmärksamma problemen också gör en aktiv handling för att råda bot mot dem. Situationen är följande i Sverige i dag, finansministern: en stor och växande svart marknad för hushållsnära tjänster som dessutom blivit riskfri efter en dom i hovrätten, utarbetade föräldrar, speciellt kvinnor som inte får sitt livspussel att gå ihop med familj, hem och arbete, vilket i sin tur innebär ökade sjukförsäkringskostnader, stort behov av att öka tillväxten och stimulera den privata servicesektorn, stort behov av att öka sysselsättningen, alltfler åldringar som behöver hjälp av en alltmer krympande kommunal sektor, skev jämställdhet när det gäller regeringens prioritet. Att regeringen inför ROT-avdrag är bra, eftersom det är ett sätt att få svart manlig arbetskraft att bli vit. Målarmästarnas riksförbund visade i en utvärdering det gjorde i samband med det tidigare ROT-avdraget att projektet åstadkom överskott i hela samhällsekonomin. Utvärderingen visade att när man införde ROT-avdraget så minskade den svarta arbetsmarknaden på en gång med 13 %. Men varför stanna vid detta, varför inte gå vidare och införa ett RUT-avdrag, det vill säga för rengöring, underhåll och tvättning? Är inte regeringen för jämställdhet och att skapa vita jobb även inom den kvinnliga sektorn? Vill inte regeringen att de kvinnor som nu arbetar inom den svarta hushållsnära sektorn kan få del av trygghetssystemet med pensioner och försäkringar? I Finland har man tagit detta på allvar. Efter att de studerat vårt ROT-system infördes 1997 ett försökssystem som erbjöd hushållen möjlighet att köpa tjänster med skatteavdrag inom ett brett område, allt från reparation av husen till att städa husen och även till vård och omvårdnad av barn, åldringar och handikappade. Möjligheten till avdrag har gett vanliga normalinkomsthushåll hjälp i vardagen samtidigt som fler arbetstillfällen skapats. Detta föll så väl ut att man i Finland beslöt sig för att permanenta försöket och höja avdragsprocenten från 40 % till 60 %. År 2002 hade över 90 000 hushåll använt denna möjlighet. Det visade sig att 60-70 % köper städning. Därefter kommer köp av reparationstjänster. Alltså är RUT-tjänster mer populära än ROT-tjänster. I Finland har man i ett fullskaleexperiment visat att det går att skapa en marknad där vanliga familjer kan få hjälp i hemmen. Det går att öka sysselsättningen inom servicesektorn, öka välfärden för de äldre och kraftigt minska den svarta sektorn. Det finns andra goda exempel, till exempel i Frankrike där socialister och kommunister redan 1986 började med bidrag till hushållsnära tjänster. Sedan 1991 är systemet permanent med ett skatteavdrag på 50 %. Där visar utvärderingar att mellan 1991 och 1998 ökade antalet anställda i produktion av hushållsnära tjänster med närmare 200 000. Det var ca 1,5 miljoner hushåll som fick hjälp av detta system. Min fråga till ministern kvarstår. Kan ministern tänka sig att lyssna på sina socialdemokratiska kolleger runtom i EU som har ökat sysselsättningen, minskat svartjobben och gjort livet drägligare för sina medborgare? Vi skulle också kunna göra detta för de svenska medborgarna genom att införa en avdragsmöjlighet vid köp av hushållsnära tjänster.

Herr talman! För mig som moderat är det väldigt självklart att man ska ha precis samma rätt till skattelättnader på olika sorters arbeten som man gör i hemmet. Det kan vara reparationer, städning eller trädgårdsarbete. Alldeles reflexmässigt säger Socialdemokraterna alltid nej till detta utan att ens fundera eller reflektera kring det. Jag tycker att om man nu föreslår införande av ett ROT-avdrag för att vi ska kunna lägga om golven hemma hos oss eller något liknande, varför ska man då inte på samma sätt kunna få hjälp genom ett RUT-avdrag om man har ett dåligt hjärta, ont i ryggen eller ont om tid? Då skulle man få göra avdrag för hjälpen med gräsklippningen eller fönsterputsningen. Jag tycker att det är märkligt att föreslå ett ROT-avdrag. Det innebär att man föreslår skattelättnader för manliga jobb och manliga tjänster men inte för kvinnliga. Socialdemokraterna väljer att sänka skatten på typiskt manliga jobb och göra det billigare för män att köpa tjänster av män, men typiskt kvinnliga jobb negligeras bara och diskrimineras egentligen. När jag läste Bosse Ringholms interpellationssvar om de här RUT-avdragen reagerade jag över ett par saker. Han skriver dels att det inte finns några enkla samband mellan förekomsten av svartarbete och skattetryckets nivå, dels att särskilda skatteregler för hushållstjänster inte har samma prioritet. När det gäller det sista, herr talman, kan man väl säga att det märks. Det har inte samma prioritet. När det gäller det första, om förekomsten av samband mellan svartarbete och skatter, skulle jag vilja rekommendera finansministern att se sig omkring eller tala med människor omkring sig och lyssna på andra. Någon borde kunna upplysa finansministern om att det faktiskt finns ett samband mellan svartarbete och skattetrycket, till exempel HSB:s förbundsordförande Gun-Britt Mårtensson som pratar om hushållsnära tjänster och vikten av dem. Jag törs i alla fall stå här i talarstolen och garantera finansministern att det finns ett sådant samband. Jag undrar varför Socialdemokraterna har råd med en skattereduktion för typiskt manliga jobb men inte för typiskt kvinnliga jobb. Varför tycker regeringen att bygg- och reparationsjobb i hemmen är riktiga och hederliga medan kvinnors oavlönade jobb ska sopas under mattan? Varför är regeringens företrädare förvånade och undrande över att det inte finns så många kvinnor på ledande poster i våra företag? Vi hade ett EU-projekt i Kungälv som hette Humlan. Det visade att om bara priset var det rätta, det vill säga ungefär hälften av vad det är i dag, var det i första hand barnfamiljer och äldre som efterfrågade hushållsnära tjänster. Det har gjorts undersökningar också. I Vår bostad läste jag om en Sifoundersökning som gjorts bland LO-medlemmar i mars 2004. Den visar att 35 % av de tillfrågade skulle vilja köpa hushållsnära tjänster. Varför är finansministern motståndare till detta?

Herr talman! Jag tänkte också börja med att referera till projektet Humlan i Kungälv. Jag var med på den tiden. Det var i slutet på 90-talet. Det var ett projekt där hela kommunen, alla de politiska partierna, arbetsförmedlingen och EU var inblandade. Man höll på i två och ett halvt år och fick ett resultat som var mycket tydligt. Resultatet var att många familjer fick de tjänster som de efterfrågade, många pensionärer fick de tjänster som de efterfrågade och många, inte minst män, fick de jobb som de efterfrågade. Det här projektet lades tyvärr ned 1998. Jag har efter det pratat med många äldre män som kände att de för första gången hade fått in en fot på arbetsmarknaden. Inte minst kunde de arbeta gentemot pensionärsgrupperna och vara dem behjälpliga med sådant som gjorde att dessa pensionärer faktiskt kunde bo kvar fastän de egentligen inte orkade med. De orkade inte skotta snö eller hålla sin trädgård i ett någorlunda drägligt skick. Dessa äldre gentlemän fick jobb i de här pensionärshushållen. Undersökningarna på den tiden visade att det allra största behovet av de här hushållsnära tjänsterna hade de som är mellan 25 och 45 år gamla och har två barn under sju år. Den här kundgruppen fanns inte, som man ibland har låtit påskina i debatten, bland höginkomsttagare. Den fanns i lika hög grad bland låg-, medel och höginkomsttagare, vilket kanske kan förvåna lite grann. Den fanns alltså i alla grupper. I dagens samhälle, finansministern, är det barnfamiljerna som är så hårt pressade med dubbelarbete att de behöver mer tid. Att köpa hushållstjänster är att köpa mer tid. Det är att köpa tid till barnen, tid till utbildning, tid till social samvaro och ökad tid till yrkesarbete om man vill det. Det är de önskemål som nämns mest. Och det är ju ungefär samma skäl som man använder sig av när det gäller ROT-avdragen med en enda skillnad, nämligen att i de sammanhangen nämns sällan barnen. Det är inte för barnens skull man använder hantverkare och ROT-avdrag. Vi vet att kvinnor arbetar ungefär 13 timmar mer i veckan än vad män gör. Att vi öppnar arbetsmarknaden för vita hushållstjänster innebär att vi hjälper dubbelarbetande kvinnor. Vi vet också att sju av tio kvinnor arbetar i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor och att det är kvinnor som drabbas hårdast av nedskärningarna inom vård och omsorg. Vi vet också att de drabbas dubbelt genom att det är mest kvinnor som ställer upp för sina gamla och sjuka när resurserna inom vård och omsorg minskar. Om vi öppnar möjligheterna att arbeta vitt inom hushållssektorn, ökar möjligheterna att få arbete till samma eller högre lön för den som arbetar inom offentlig vård och omsorg, och det ökar jämställdheten mellan kvinnor och män. Till slut är min fråga till finansministern: Varför vill inte finansministern öka rättvisan och minska orättvisorna mellan könen?

Herr talman! För någon månad sedan hade Bosse Ringholm och jag en debatt här i kammaren i ungefär samma ämne. Mitt angreppssätt var då att resonera om hushållstjänster i termer av jämställdhet. Perspektivet var ungefär detsamma som i dag, att kvinnor gör merparten av hushållsarbetet och att det verkar hindrande för vår möjlighet att konkurrera på samma villkor som männen. Jag refererade till en studie som TCO hade genomfört och som visar att ett vanligt svar från kvinnor var att de tackar nej till chefstjänster därför att man inte lyckas få någon att hjälpa till med att ta ansvaret för hemmet. Jag ställde då en fråga till Bosse Ringholm hur han såg på det här och om det inte var angeläget för regeringen att befrämja och verka för jämställdhet också i detta avseende eller om regeringen i den här frågan bara tänkte fortsätta att använda kvotering. Jag fick inget svar på detta, herr talman. Bosse Ringholm avstod från att svara på min fråga. Därför tar jag nu återigen chansen att upprepa min fråga. Vore inte det här ett tillfälle att ge kvinnor samma möjligheter som män att konkurrera om de attraktiva tjänsterna? Den andra fråga som dykt upp är att samma departement som Bosse Ringholm är chef för, Finansdepartementet, nu har gått till strid mot den dåliga etiken i näringslivet. Man har bland annat tagit sådana djärva grepp att man inkräktar på äganderätten och på aktiebolagsrätten och säger att man i livbolagen minsann inte ska få utse vilka styrelseledamöter som helst eftersom det finns intressekonflikter. Detta syftar till att höja etiken i och öka förtroendet för näringslivet. Men det finns ju brist på etik och moral också på andra ställen i ekonomin, till exempel i hemmen. Det finns en betydande svart sektor som har vuxit upp kring tjänster i hemmet, och det vore ganska intressant om man från Finansdepartementets sida var lika angelägen om att komma till rätta med den typen av brist på etik och moral. Ett väldigt enkelt sätt att göra detta är att helt enkelt införa en reciprocitet i beskattningen av hushållssektorn, på samma sätt som en chef i Riksskatteverket för några år sedan pläderade för. Det är egentligen ingenting annat än en skattesubvention för köp av hushållstjänster, ungefär så som man infört i form av ROT-avdragen, men då handlade det förstås bara om manliga aktiviteter. Detta skulle i ett slag innebära att den svarta sektorn fick en betydande konkurrens. Bosse Ringholms departement, herr talman, skulle inte få in mera pengar utan lika mycket pengar som i dag. Det svarta arbetet skulle bli vitt arbete, och etiken och moralen skulle öka. Jag tycker att det skulle vara fantastiskt om man från departementets sida kunde visa att man är angelägen om den här typen av aspekter även för hushållstjänster i hemmen, inte bara ute på de finansiella marknaderna. Min andra fråga till Bosse Ringholm blir: Ligger det inte inom Finansdepartementets uppdrag att värna om att moralen ökar även när det gäller de hushållsnära tjänsterna, det vill säga hemarbetet?

Herr talman! Jag tror att det så här dags i en sådan här intressant debatt är tid för en liten dikt. Eftersom ingen har skrivit någon sådan om det här området har jag skrivit den själv. Jag gör dock inget anspråk på att den ska få något erkännande som litteratur. Den består av två korta strofer och låter så här: Pigavdrag det är förfärligt, ROT-avdrag förfärligt härligt. Det är hela dikten, och den är väldigt ideologisk, som finansministern hör. Jag tror för min del att det är väldigt viktigt att, som finansministern skriver på s. 2 i sitt svar, de förändringar som ska göras i skattereglerna bland många andra mycket goda syften ska ha att stimulera till arbetsmarknadsdeltagande. Men problemet, herr finansminister, är ju att - och det är bakgrunden till Cecilia Wikströms och till Annelie Enochsons interpellationer - regeringen gör så många undantag från de här sakerna. I den debatt som Anne-Marie Pålsson refererade till fördes exakt samma diskussion. Man undrade varför det behövs en massa undantag från olika regler. Ni inför nu ROT-avdrag men säger nej till avdrag för hushållsnära tjänster. Det finns bara ett enda skäl till det, och det är att köpkraften i Sverige är så dålig. Vanliga människor har inte råd att köpa hushållsnära tjänster. Det må vara att ni inte tycker att man ska köpa sådana, men ni säger något annat när ni inför ROT-avdrag. Vanliga människor har inte heller råd att köpa den typen av arbete utan facket och alla ni andra kräver där subventioner. Skattebelastningen är för hög, och detta, herr finansminister, går rakt emot vad ni själva säger i näst sista stycket av det alldeles utmärkta svaret, nämligen att det gäller att undvika snedvridningar av ekonomin och gränsdragningsproblem. Detta var exakt vad finansministern sade förra gången. Sedan dess har ni dock kommit med ROT-avdraget men inte föreslagit skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Detta går bara inte ihop. Hur kan ni i samma svar säga att det inte är bra att införa avdrag för en sak men däremot för en annan? Jag förstår den upprördhet som många kvinnor känner. Det här är icke jämställdhetspolitik utan ett starkt gynnande av en part på arbetsmarknaden, nämligen män. Det är helt enkelt så att det som det handlar om - att spika, måla, mura och annat - i praktiken bara utförs av män. Men det viktigaste i mitt budskap i detta sammanhang är att alla de saker som Cecilia Wikström nu föreslår beror på att skattebelastningen är för hög på det här området. Det är det som är problemet, och därför blir det fråga om en nödåtgärd. Vi är från liberalt håll inte för avdrag för sådana här tjänster utan menar att det är en nödåtgärd därför att vanliga människor annars inte har råd att köpa sådant här. Ni säger på ROT-avdragssidan att folk inte har råd att köpa sådana tjänster, som är arbete för män, och på det området ska ni gå in med skattesubventioner. Hur går detta ihop med de grunddrag som Folkpartiet och Socialdemokraterna var så stolta över år 1990? Då skulle vi ha en jämlik skattepolitik, men nu går ni häftigt ifrån denna skattepolitik och säger att det ska vara en särskild skattepolitik för män med hammare och spik.

Herr talman! Res severa est verum gaudium - sann glädje är en allvarlig sak. Finansministern ser ut som om han har anammat den gamla sentensen från romartiden, när vi andra skrattar förnöjsamt åt att vi är så rörande eniga. Och det är ju faktiskt så, herr talman, att det i den borgerliga gemenskapen finns gemensamma förslag om skattereduktion på det här området. Det skulle underlätta så oerhört. Jag kan berätta att jag häromkvällen åt middag. Vi var tolv personer, alla akademiker i en gyllene ålder mellan 35 och 50 år. Det visade sig så småningom vid varmrätten att sju personer har eller har använt svart städhjälp i hemmet. Jag tycker att det är en ganska allvarlig sak. Det är så att sann glädje är en allvarlig sak. Det är skönt att få städat, men det är ännu skönare om det görs vitt, om man slipper skämmas för att man har varit på jobbet och någon annan samtidigt har arbetat i ens hem. Det här är ett allvarligt samhällsproblem, herr talman, och jag skulle än en gång vilja säga till finansministern att jag undrar vilka åtgärder som finansministern är beredd att vidta för att nå den överföring som vi behöver och är överens om i Sverige från svart sektor till vit, ren arbetsmarknad, såväl för hemservicebranschen som för den svarta sektorn i dess helhet. Är finansministern månntro beredd att diskutera förslaget om ett förmånserbjudande likt till exempel tjänstebil med schablonbeskattning på förmånsvärdet? Skulle det kunna vara en framkomlig väg att kunna betrakta de här tjänsterna som en löneförmån? Och så undrar jag: Varför finns det inte underlag för åtal för skattebrott under ett basbelopp, vilket tidigare har informerats om när det gäller till exempel Göteborg? Jag tycker att det inte är något kul när finansministern väljer att inte svara på de frågor som vi ställer. Slutligen: Är det värt att införa en provtid i något alternativ? Är finansministern beredd att på något sätt försöka att se om det skulle vara så att det finns en stor marknad, som vi nu med gemensam röst hävdar och försöker argumentera för, så att vi kunde få se siffror, svart på vitt, och om det rentav skulle bli likadant som i Finland, det vill säga att siffrorna i praktiken tredubblas under ett par år? Skulle det inte vara en framkomlig väg att försöka med? Det kunde man göra i stället för att göra så som finansministern nu väljer att göra: proppar i öronen, bindel för ögonen och klackarna i backen!

Herr talman! Jag började med att säga att jag hoppas att den här interpellationsdebatten ska bli kreativ, och jag hoppas att finansministern är mottaglig för argument och lyssnar på oss kvinnor och man, så att detta inte bara blir en uppvisning för stenograferna och protokollet. I Sverige har vi haft flera exempel på kreativitet när det gäller att utveckla hushållsnära tjänster. Redan 1944 beslöt styrelsen i HSB att inrätta en hemhjälpscentral på Reimersholme, och HSB har genom alla år varit framsynta nog att inse fördelarna med skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Senast i förra veckan skrev ordförande Gun-Britt Mårtensson tillsammans med några andra socialdemokrater en artikel i GP om att låta svart städning bli vit. "Vi misstänker att motståndet egentligen handlar om synen på könen. För typiskt manliga yrken är det inga problem att införa skatteavdrag om man anser att verksamheten behöver stimuleras. När det gäller traditionellt kvinnliga sysslor är det däremot tvärstopp. Där har man kört fast i den förlegade pigdebatten. Någon motsvarande drängdebatt har vi aldrig hört talas om. - - - Vi förstår inte varför en socialdemokratisk regering bara blundar för att en allt större grupp kvinnor lämnas därhän på svensk arbetsmarknad. Så ser det ut i realiteten och här finns det verkliga pigsystemet." Mona Sahlin sade i ett interpellationssvar 1999: "Debatten kring dessa frågor har en tendens att fastna i gamla värderingar och gamla föreställningar om ett pigsamhälle långt tillbaka i historien. Det är dags att lyfta debatten och diskutera vilka ändringar som är lämpliga för att höja statusen på arbete med tjänster riktade till hushållen och för att stimulera till ökat företagande och ökad sysselsättning inom denna sektor." Så framsynt var faktiskt Mona Sahlin. Det var ett antal år sedan. För att skatteavdraget ska bli effektivt visar erfarenheter från andra länder, bland annat Danmark, att - lyssna nu: Systemet måste vara stabilt över tiden. Det ska finnas en bred politisk förankring. Det ska finnas ett brett fält av hushållsnära tjänster, som i Frankrike. Det ska vara ett rimligt stort skatteavdrag, exempelvis på 50-60 %. Det ska vara ett enkelt och lättbegripligt system. Eftersom det skulle finnas en bred politisk majoritet om Socialdemokraterna vore beredda att göra en kraftfull och engagerad satsning på avdragsgilla hushållsnära tjänster så är min fråga: Vilka frågor återstår för finansministern och regeringen att lösa för att man ska kunna ställa sig bakom hushållsnära tjänster som har avdragsmöjligheter? Den frågan skulle jag väldigt gärna vilja ha svar på i dag, och jag hoppas att jag får det från finansministern.

Herr talman! När jag kom hit till riksdagen fick jag höra talas om finansministerns egen form av härskarteknik, nämligen att inte delta i debatten utan bara sitta ned med någon form av stenansikte på sig i stället för att diskutera. Jag var, herr talman, intresserad av en debatt som väldigt mycket handlar om kvinnors situation och villkor. Nu är jag inte det längre.

Inger René har anmält att hon önskar skjuta på det anförande hon har rätt till nu till nästa debattomgång, och det beviljar jag.

Herr talman! När jag lyssnade på den här debatten och ministerns första inlägg kände jag rent reflexmässigt att det var med ett så typiskt manligt perspektiv som han grep sig an svaret på interpellationsfrågorna. ROT ger nämligen fler byggnadsarbetare, men RUT expanderar enbart hushållstjänsterna, som ändå kommer att göras. Man kan sammanfatta det som att det manliga är viktigt, men det som kan betyda någonting för kvinnor ska grejas ändå - eller lite elakt, som finansministern sade: har inte samma prioritet. Herr talman! Jag vet ju att finansministern har ägnat hela helgen åt att fundera, resonera och komma fram till svar på frågan om tillväxt. Jag hoppas att vi har samma grundsyn i att människor som tillåts att växa, har frihet att kunna styra sin vardag och får en trygghet att räcka till med mycket bättre resultat kommer att ge oss den tillväxt som vi alla behöver. Det här kan inte bara gälla byggnadsarbetarna. Jag skulle vilja - för ministerns kunskaps skull om inte annat - ge några exempel där jag tror att det här kan vara viktigt från ett annat perspektiv som inte bara handlar om skatten i sig, siffrorna i sig och om det är svart eller vitt i sig. Om vi börjar med barnfamiljerna, som jag tror att ministern faktiskt har någon kunskap om och känner åtminstone någon som har barn, så är ju den ständiga kampen att hinna med vardagen, jobbet, slitet med städningen och tvätten och samtidigt räcka till för fritiden med familjen. Jag tror ju att med ett RUT-avdrag skulle framför allt kvinnorna få mindre stress och en bättre hälsa. Det skulle faktiskt leda till färre sjukskrivningar och fler dagar på jobbet. Ministern har väl åtminstone en åsikt om det är bra eller dåligt? När det gäller kvinnors karriär så vet vi att rekryteringen på arbetsmarknaden i yrkeslivet startar någon gång i 25-30-årsåldern, då de flesta kvinnor är hemma med sitt första eller andra barn och inte har tillräcklig ekonomi för att köpa RUT vitt. Är det bra eller dåligt om fler kvinnor med RUT skulle kunna ges platser i bolag och styrelser? Om det har väl ministern åtminstone en uppfattning? När det gäller äldreomsorgen vet vi att globaliseringen och inte minst att människor väljer att bo på olika platser i landet leder till att barn och äldre föräldrar bor i olika kommuner. Man kan inte lika ofta besöka sin mamma eller pappa som bor i någon form av servicehem. Man kan heller inte alltid få hemtjänsten att göra det där lilla extra som ens mamma eller pappa faktist behöver, och då vet vi att äldres möjligheter till RUT faktiskt skulle kunna ge större trygghet och bättre möjlighet och dessutom ge mindre press på kommunen. Ministern har väl en uppfattning eller en åsikt om det är bra eller dåligt? Om jag förenklar det hela för att åtminstone kanske kunna provocera ministern till att komma till ett svar, så skulle jag vilja sammanfatta RUT med termer som ministern kanske känner igen, nämligen hälsa, relation och tillväxt, som borde vara viktiga förutsättningar för oss allihopa. Med RUT, för hälsans skull, får vi rent utan trötthet. När det gäller relationen får vi med RUT rent utan tjafs. När det gäller tillväxten får vi med RUT roligare under täcket. Jag tror att vi behöver ha RUT för att över huvud taget orka göra barn, men framför allt för att orka ta hand om dem, och det är ju våra barn som i framtiden ska se till att ta hand om oss andra - även finansministern. Finns det någonting som ministern kan komma med, en utredning eller vad som helst, som åtminstone visar lite insikt om att RUT är minst lika viktigt som ROT?

Herr talman! Den här debatten är intressant. Här är sju kvinnor och en insiktsfull och jämställd man som deltar. Herr talman! Det är dags att införa RUT-avdrag. Det har flera före mig sagt. När förre vice statsministern Margareta Winberg installerade sig som ambassadör skrev hon en krönika hem till Östersunds-Posten. Hon skrev att de bodde i ett mycket vackert residens och togs om hand av tre anställda: en kock, en husfru och en butler. Nu missunnar jag inte Margareta Winberg den servicen, för det behövs säkert när man är en kvinna i karriären. Man kan inte gärna begära att hennes man ska göra de här sysslorna, för han följer väl med dit, kan jag tänka. Regeringen har beslutat om ROT-avdraget som en stimulans för byggsektorn. Men det är också en stimulans för familjen och männen i familjen. För det är fortfarande, som många så riktigt har sagt här, männen som renoverar, underhåller, målar om och gör sådana sysslor i de flesta av våra hem. Nu kan hushållen, i varje fall till en viss utsträckning, ha råd att köpa sig de hemnära tjänsterna för att avlasta männen den belastning och den stress det är att underhålla huset. Nu blir det lättare att slippa göra de här jobbiga takarbetena eller tilläggsisoleringen av huset. Visserligen är beloppsgränserna i underkant, men det är ändå ett steg på rätt väg. Jag undrar varför bara män, eller mest män, ska gynnas. Jag tänker på de arbetslösa männen i byggbranschen men också på männen i familjerna. Nu får de männen en säkerligen välförtjänt möjlighet att göra någonting annat och koppla av. För det är ju kvinnorna som i de flesta familjer gör de löpande sysslorna och männen som står för projekten, som kan vänta och inte alls är dag-till-dag-beroende. Kanske är det annorlunda i finansministerns familj. Men i de allra flesta hem i Sverige är det faktiskt den fördelningen, och det är en helt annan debatt. Jag tror att den stora orsaken till skilsmässor och separationer i Sverige, till sjukskrivningar och utbrändhet, handlar just om kvinnors dubbelarbetande. Småbarnsåren infaller samtidigt som karriären. Hemmets skötsel, med allt vad det innebär, krav på engagemang i politiken och föreningslivet, att hålla sig i form, att vara en attraktiv kvinna och maka - det är många saker som ska gå ihop. Det gör kvinnor sjuka, vågar jag påstå. Det gör att kärleken dör, i många fall, och det leder till separationer. Nej, skulle regeringen vilja göra något för att underlätta vardagen främst för barnfamiljerna som skulle gynna kvinnor och öka jämställdheten, så skulle det vara att införa just ett RUT-avdrag. I dag är de som köper hushållsnära tjänster vitt högavlönade familjer där kvinnan finns i en hög position i karriären som minister, företagsledare, journalist eller chef. Det är inga lärare, poliser eller sjuksköterskor som har råd att köpa hushållsnära tjänster. Ambassadör Margareta Winberg behöver inte oroa sig för det, för i uppdraget ingår det helt naturligt att någon annan sköter de hemnära tjänsterna. Min fråga till ministern blir följaktligen: Varför vill inte regeringen att det införs en möjlighet till RUT-avdrag för hemnära tjänster för vanliga löntagare?

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Cecilia Wikström konstaterade för en stund sedan, att det inte finns några nya frågor. Alla frågor har ställts ett stort antal gånger i det här ämnet i riksdagen. Eftersom frågorna är ställda gång på gång så blir svaren desamma. Det blir repetition av både frågor och svar, men jag ska gärna bidra till det. Cecilia Wikström sade att det finns olika utredningar gjorda i Sverige. Det var inte det jag konstaterade. Jag sade att det vad jag vet inte finns någon utvärdering av de finska erfarenheterna. Cecilia Wikström hade inte heller någon sådan utvärdering att peka på, utan det var svenska rapporter med en beskrivning av systemet. Det är någonting helt annat än en utvärdering. Vad vi talar om - och vi talar uppenbarligen förbi varandra - är att vi ska ha ett skattesystem som så långt som möjligt är generellt. Poängen är inte att vi ska använda skattesystemet till att subventionera vissa branscher. Jag trodde att någon av de borgerliga ledamöter som har deltagit i den här diskussionen hade samma uppfattning som jag i den frågan. Skattesystemet ska vara neutralt i förhållande till olika sektorer. Om man inför skattesubventioner för en sektor i samhället så flyttar man pengar från andra sektorer till den sektorn. Det blir inga nya jobb. Man flyttar bara jobben från en sektor till en annan. Ett så generellt system som det pläderas för här innebär att det försvinner ett antal jobb någon annanstans. Den köpkraft som flyttas över till den skattesubventionerade branschen tas från andra branscher. Ett generellt verkande system som är långsiktigt, som flera ledamöter här har pläderat för, ger bara en omfördelning av arbetstillfällen. Det är inga nytillskott. Det är ingen lösning på arbetslöshetsproblemet. Det är intressant att se att ingen av interpellanterna eller de borgerliga debattörerna ens har talat om arbetslöshet. Det är faktiskt arbetslösheten vi talar om. Den verkar inte vara på något vis prioriterad bland interpellanterna eller de övriga borgerliga debattörerna, i varje fall inte arbetslöshetsbekämpningen. Jag är förvånad över denna okunskap, att man inte inser sambandet. Om man generellt inför en permanent subventionering av en viss sektor flyttar man bara jobb från den ena sektorn till den andra. Sedan kan man, och det är nästa diskussion, göra tillfälliga insatser för att motverka arbetslösheten i en viss bransch tillfälligt, för att flytta fram jobb. Ingen av debattörerna här har ens nämnt bakgrunden till regeringens förslag om ett tillfälligt ROT-avdrag, nämligen att arbetslösheten är nästan tre gånger så stor i byggbranschen som i andra branscher. Jag har insett att ingen av de borgerliga debattörerna känner särskilt mycket för att bekämpa arbetslöshet. Ingen av de borgerliga debattörerna ser arbetslösheten som det stora samhällsproblemet i det här sammanhanget. Det är det som regeringen har diskuterat. Om man ska ta upp andra aspekter - som jag gärna skulle göra om jag hade haft mer utrymme för en annan typ av diskussion om exempelvis jämställdhet - kan man konstatera att det i regeringens vårproposition finns en väldig stimulans av den arbetsmarknad som är ganska dominerad av kvinnor exempelvis inom barnomsorgen, förskolan. Där finns förslag om 6 000 nya jobb för barnskötare och förskollärare. Det finns också andra förslag som i mycket stor utsträckning riktar sig till kvinnor. Jag tänker på de många vårdutbildningar som föreslås i vårpropositionen. Jag är något förvånad när det beskrivs som om denna bekämpning av arbetslösheten inte skulle beröra både män och kvinnor - jag förstår att intresset från borgerligt håll är begränsat. Om man bygger om badrummet eller köket hemma antar jag att både män, kvinnor och barn har nytta och glädje av det och inte bara en del av familjen. Till sist vill jag bara konstatera att den här debatten är en repris men att den tyvärr inte handlar om det som är den egentliga bakgrunden till den här debatten, nämligen arbetslöshetsbekämpningen.

Herr talman! Det är tydligt att finansministern skjuter förbi målet när han säger att vi inte är intresserade av arbetslösheten. I mitt första inlägg i denna debatt påpekade jag att det nya systemet i Finland, om vi nu ska hänvisa till det finska exemplet vilket torde vara ganska relevant, genererat 1 000 nya jobb. Det är inte att förakta. Finansministern frågar mig om en utvärdering. Nu har det gått för kort tid för att utvärdera. Systemet infördes i Finland förra året. Jag ber att få hänvisa finansministern till den biträdande finansministern i Finland, Arja Alho, som skrev propositionen i Finland. Hon har säkert många konkreta tips och idéer till vår finansminister. Eller är det måhända så, herr talman, att vi måste vänta tills vi ser en kvinnlig finansminister innan vi kan hoppas på en proposition liknande den finska? Finansministern säger också: Vi vill ha ett neutralt skattesystem. Vad är då ROT-avdrag? Jo, det är ett undantag från detta system som vänder sig enbart till män. Det har den ena efter den andra av min kolleger talat om här, och nu gör också jag det. Varför är det okej att ta hem en vit medelålders eller yngre bredaxlad man med "tvättbräda" i stället för en kvinna som gör det jobb som måste göras hela tiden? Varför är det okej med punktinsatser som renovering, ombyggnad och tillbyggnad men inte detta kontinuerliga vardagsarbete som handlar om rengöring, tvätt, fönstertvätt, klädstrykning och allt möjligt annat sådant? Jag vet vad jag talar om. Jag är en kvinna som har råd att betala, och jag gör det. Jag gör det av beskattad inkomst och till en kostnad av 2 600 kr varje månad. Men jag gör mig till språkrör för dem som inte har de möjligheterna, som faktiskt tjafsar med sin man hela tiden om vem som ska göra vad. Det gör inte vi. Rent utan tjafs.

Herr talman! Varför vi talar om Finland som ett bra exempel är för att de har använt oss som ett bra exempel. Under förra perioden när vi hade ett ROT-avdrag tänkte de till och utvecklade ett system som blev ett RUT-avdrag. Vi tycker att det var väldigt klokt av Finland. Till på köpet är det en kollega till finansministern vad gäller den politiska färgen som sedan har vidareutvecklat systemet. Vi ställer oss fullständigt frågande till varför Sverige inte kan ta efter och göra så klokt som Finland har gjort. De har bland annat minskat arbetslösheten. Om finansministern varit uppmärksam hade han hört att jag nämnde detta i mitt första inlägg. Ökad sysselsättning är att minska arbetslösheten. Nationalekonomins fader Adam Smith visade i sitt verk The Wealth of Nations att de stora klippen när det gäller att skapa välstånd erhålls genom de specialiseringsvinster som hushållen kan få genom att sälja sitt arbete på marknaden och byta till sig resultaten av andra människors arbete. Allt arbete ökar välståndet och tillväxten, även hushållsnära tjänster. Min förhoppning med denna interpellationsdebatt var att regeringen skulle se sitt ansvar, lyssna på vad vi säger och försöka se att de möjligheter den har för att kunna öka sysselsättningen, som den ändå vill, öka välfärden och rensa upp i svartjobbsträsket genom att ta till sig de goda exemplen som finns i Finland. De finns också i andra länder. Det är hög tid att handla och agera. Varför är det finare att städa på ett kontor än hemma? Varför kan man snickra i ett hem men inte städa? Varför ska det bara vara rika eller folk med statsrådslöner som i dagens Sverige kan få hjälp i sitt hem? Varför ska en god kvinna ta hand om sin egen skit medan tyngre och farliga arbeten som ombyggnad och reparationer kan en god man anlita annan arbetskraft för? Varför inte solidariskt göra detta själv och inte utnyttja annan arbetskraft? Tack för debatten.

Herr talman! Om det inte vore så oförskämt skulle jag säga att intresset verkar vara begränsat från finansministerns sida att lyssna på debatten. Också jag talade om att det försök som man gjorde i Kungälv ökade arbetsutbudet. Många personer som inte var sysselsatta tidigare blev sysselsatta i den försöksverksamheten. Det är fortfarande svårt att förstå varför regeringen prioriterar ROT-avdraget och inte också avdrag för hushållsnära tjänster. Det ser inte särskilt socialdemokratiskt ut i mina ögon. ROT-avdraget har en höginkomstprofil. Avdraget utnyttjas av villaägare och sommarstugeägare. De som gynnas av ROT-avdragen är byggjobbare. Byggarbetare har par préférence högre löner än de som jobbar inom den hemnära sektorn. Höginkomstprofilen är tydlig när det gäller ROT-avdragen. ROT-avdragen har inte någon jämställdhetsprofil, utan män gynnas och kvinnor missgynnas. Det tycker jag också är egendomligt med tanke på att regeringen försöker att profilera Socialdemokraterna som ett jämställdhetsparti. ROT-avdragen har inte heller någon trygghetsprofil. De som arbetar inom byggsektorn har en trygghet i sina avtal. De som i dag arbetar inom de hemnära tjänsterna har ingen trygghet. De lever i ett land utan trygghet. De vågar inte bli sjuka, och de vågar inte vara hemma för att ta hand om sina barn. Det är ett trygghetsfritt område. Hur kan det komma sig att Socialdemokraterna, i mina ögon, prioriterar så snett?

Herr talman! När jag hör finansministern till slut komma fram med ett svar tittar han på oss och säger: Ingen har berört det egentliga problemet, arbetslösheten. Låt mig då ge ett gott tips till finansministern. Sök inte på typiskt socialdemokratiskt manér alltid en patentlösning på varje enskilt problem. Lyft blicken. Låt mig skicka med några ord: Ett liv utan RUT är som ett träd utan rot, det faller. Det är inte bara ROT-avdrag för att öka sysselsättningen för byggarbetarna som vi behöver. Det är förvisso bra för byggarbetarna. Visst har ministern rätt när han säger att badrummet är till nytta för alla, för både mannen och kvinnan i familjen. Men det ska också städas sedan, och det ska fyllas på toapapper. Det är icke heller oväsentligt. När det gäller arbetslösheten blir det större efterfrågan. Om fler har möjlighet till denna tjänst ökar också antalet jobb, vilket borde vara bra. Det finns redan ett antal som jobbar i denna sektor, men de gör det svart. Det är inte så bra. Dessutom vet vi att det till och med finns kommunala bostadsföretag, till exempel i Malmö, som har inrättat en sådan service. Där har unga invandrarkvinnor fått sin första chans till ett riktigt jobb med lön och fått sin första riktiga chans att komma in i svenska familjers hem. Integration, herr finansminister, får man där på köpet. Ohälsan, det om något, borde vara finansministerns största problem med det antal miljarder som det kostar i kronor och vad det kostar i lidande. Där skulle RUT göra livet mycket lättare.

Herr talman! För att bemöta finansministern undrar jag om han har besökt Finland och sett på deras exempel eller om det är någon utredning på gång för att i varje fall se över problemet. Det är den första frågan. Ni måste väl ändå inse att det är ett problem som vi har pekat på i dag? Finansministern säger att skattesystemet är generellt. Jag tycker att ROT väldigt mycket riktar sig mot en viss sektor, även om det är tillfälligt. Då tycker jag att man kan införa ett tillfälligt RUT-avdrag i sådana fall och sedan utvärdera det försöket. Andra har också tidigare varit inne på att det visst handlar om att bekämpa arbetslösheten. Det är en stor andel kvinnor som är i arbetslöshet som säkert skulle kunna få arbeten om det blev en vit sektor. Jag tänkte ta ytterligare ett argument. Det handlar om de deltidstjänstgörande kvinnorna med familj. De har valt att jobba 75 % och har en mycket sämre utveckling i arbetslivet. De har sämre karriärmöjligheter, betydligt lägre lön och lägre pensionspoäng med mera. Många av de kvinnorna ägnar sin lediga tid - det vill säga de 25 % eller den lediga dagen - åt hushållsarbete. Det som var tänkt som en del av föräldraförsäkringen, att kunna ägna mer tid åt barnen, ägnar dessa kvinnor åt hushållet. Det kan personal inom barnomsorgen intyga. Barnen är kvar på dagis medan mamma ofta åker och handlar och gör andra sådana saker som är viktiga. Jag tycker att det är en viktig poäng varför kvinnor gör detta. Det är för att få livspusslet att gå ihop. Tiden är för dyrbar. Att ägna familjeförsäkringen åt de hushållsnära tjänsterna är dyrbart. Det är dyrt för arbetsgivaren. Det är dyrt för kvinnorna, för barnen och familjen. Jag vill avslutningsvis återkomma till min fråga: Varför vill inte regeringen åtminstone utreda frågan om ett RUT-avdrag för hemnära tjänster?

Herr talman! Både interpellanterna och de övriga borgerliga ledamöterna lyckas hela tiden blanda ihop två tidsperspektiv - förmodligen medvetet. Det handlar om att vi ska ha ett generellt skattesystem som i princip inte ska subventionera olika branschområden. Om jag ska vara vänlig kan jag konstatera att ingen har sagt emot mig på den punkten. Det är väl någon form av tyst instämmande. Man inser att vi inte ska ha något subventionerat näringsliv. Skulle vi ha subventioner i vissa branscher och inom vissa områden skulle vi bara flytta jobben från det ena området till det andra. Det förbättrar inte samhällsekonomin. Om den insikten finns hos interpellanterna och de borgerliga ledamöterna har i alla fall ett litet steg tagits under den här diskussionen. Interpellanterna och ledamöterna från borgerligt håll lyckas blanda ihop det generella perspektivet med de kortsiktiga insatser vi måste göra mot arbetslösheten. Jag är något förvånad över den föraktfulla inställning till byggnadsbranschen och byggnadsarbetarna som demonstreras här. Vi har en arbetslöshet i byggnadsbranschen som är nästan tre gånger högre än i övriga branscher i Sverige. 13 % av byggnadsarbetarna och målarna var arbetslösa den senaste månaden. Det verkar inte på något vis bekymra någon borgerlig debattör att vi har så hög byggarbetslöshet. Jag är väldigt förvånad över att man så lätt överser med byggarbetslösheten. Till sist vill jag bara konstatera att vi på mängder av områden kan göra insatser för att förbättra jämställdheten. Det finns en massa sådana förslag i regeringens vårproposition. Jag är förvånad över att man blandar ihop de två tidsperspektiven. Jag förstår att man från interpellanternas sida ropar på RUT-avdrag. Riksdagens utredningstjänst, RUT, har ju nyligen redovisat att det i de borgerliga partiernas budgetförslag finns ett underskott på mellan 20 och 30 miljarder kronor. Det är väl de avdragen som ska putsas till på något vis i den diskussionen.