Sanering av havsbotten i hamnar
Interpellation 2007/08:695 av Liljevall, Désirée (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Anmäld
- 2008-05-13
- Besvarad
- 2008-06-02
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:695
Webb-tv: Sanering av havsbotten i hamnar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:120 Måndagen den 2 juniProtokoll 2007/08:120 31 § Svar på interpellation 2007/08:695 om sanering av havsbotten i hamnar
Protokoll från debatten
Anf. 185 Andreas Carlgren (C)
Jag vill erinra hugade spekulanter i debatten om regeringsformens 11 kap. 2, 7 och 8 §§ om kompetensfördelning. Man kan ta upp enskilda fall som exempel, men man får inte argumentera i de enskilda fallen eller försöka sätta enskilda fall till beslut i riksdagen.
Anf. 187 Désirée Liljevall (S)
Herr talman! Jag vill börja den här debatten med att tacka miljöministern och tillika centerpartisten Andreas Carlgren för svaret.
Det är glädjande att höra ministern säga att en sanering av hamnen i Oskarshamn, som är mitt exempel på ett förorenat område, kan påbörjas nästa år, eller i alla fall är målsättningen den. Äntligen, får jag väl lägga till.
Fortfarande undrar jag och många, många med mig varför ett sådant besked dröjt så länge.
Herr talman! I händelse av att de som lyssnar eller tittar på den här debatten inte är uppdaterade kring olägenheterna i mitt exempel Oskarshamn ber jag att få göra en kortare resumé.
Blickar du ut över hamnen i Oskarshamn ser du ett blått och böljande hav. Du ser stora fartyg som rör sig in och ut från hamnen. Du ser människor som strosar kring kajen. Det är liv och rörelse, precis som det ska vara vid en stor och aktiv hamnplats.
Men det man inte ser vid en första anblick är det som ligger gömt på hamnbassängens botten. Tittar du närmare, upptäcker du att bottenskiktet består av upp till två meter gifter i lager på lager. Tonvis av tungmetaller såsom koppar, zink, arsenik och kvicksilver, har under över ett århundrade släppts ut från närliggande företag och lagt sig till ro på botten som om de kommit hem.
När de stora fartygen angör hamnen rörs miljögifterna upp av propellervirvlar. Står du uppe på en större skuta och tittar ner kan du se en gulbrunaktig sörja som förorenar vattnet. Det mesta av modden sjunker sakta tillbaka till botten när vattnet är lugnt igen, men tre-sex ton av föroreningarna frigör sig från resten och sprids ut i Östersjön varje år.
Att tungmetaller och sannolikt dioxin läcker ut i kustvattnet gör hamnbassängen till en värsting bland svenska utsläppskällor till Östersjön.
Det är två och ett halvt år sedan Oskarshamns kommun lämnade in en ansökan till Naturvårdsverket om behovet av en totalsanering av sedimenten i hamnbassängen - två och ett halvt år sedan.
Inget besked har kommit förrän nu, om jag ska tolka ministerns ord som ett klart besked. "Målsättningen är att bidrag ska kunna beviljas i början av nästa år och att saneringen därmed kan komma i gång under 2009."
Under tiden som myndighetshandläggarna vänder papper vid sina skrivbord fortsätter föroreningarna att spridas ut i Östersjön.
Det är allvar, herr talman. Den förorenade hamnbassängen i Oskarshamn är ett kraftigt miljöproblem som bara staten har möjlighet att ta hand om. Avser ministern att ta något initiativ för att motverka handläggningstider som sträcker sig över flera år i ärenden som rör sanering av mark och havsbotten?
Anf. 188 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jag tror att det för var och en som liksom jag har sett verksamheten i Oskarshamn inte är svårt att vara medveten om miljöproblemen i hamnen. Nu är det inte det som Naturvårdsverkets utredning och överläggningarna med länsstyrelserna har handlat om. Det är att det också finns en ansvarig verksamhet där man måste utreda i vilken grad den verksamheten har ett delansvar.
Désirée Liljevall undrar om man kan lita på mitt besked. Det är inte i första hand mitt besked. Det är Naturvårdsverkets beslut. Jag har blivit informerad om det, och jag delger riksdagen det besked som jag har fått av Naturvårdsverket.
Jag följer en strikt myndighetshantering och ska också göra det. Det är viktigt att säga att jag värdesätter att de myndigheter som lyder under mig inte bara betalar ut skattebetalarnas pengar utan också ser till att ansvariga förorenare får spela den roll de ska när det gäller att sanera områden.
Så är miljöbalken skriven, och myndigheterna följer den lagen. Jag såg i något pressuttalande som hade gjorts just vid Désirée Liljevalls och några andra socialdemokratiska ledamöters besök att man tyckte att här skulle miljöministern liksom bara öppna plånboken. Jag tycker att det är ett lättvindigt sätt att använda skattebetalarnas pengar, och det är intressant om det är den nya socialdemokratiska linjen - så enkelt ska förorenare slippa undan. Jag tycker att det är bra att Naturvårdsverket och andra myndigheter inte följer den lättvindiga principen.
Interpellationen berör också i vidare mening de mycket stora saneringsuppgifter som ligger framför oss i Sverige. Där tar alliansregeringen över en stor börda som den tidigare regeringen har lämnat över till oss. Men vi kommer att se till att myndigheterna bevakar att ansvariga förorenare också får stå för sin del av kostnaden så som miljöbalken kräver.
Bland de 38 områden som bedöms akuta har åtminstone fem stycken en ansvarig verksamhetsutövare. Vid ytterligare tio ska ansvar delvis utkrävas. Detta betyder att i en stor del av de projekt som nu prioriteras ska man just slå vakt om att ansvar utkrävs samtidigt som sanering genomförs. Då får vi rätt princip: Skydda miljön, men se också till att förorenaren får vara med och betala.
Där det inte finns någon förorenare som kan betala tar staten också ett ansvar. Det ska gå snabbt att utreda sådant, men framför allt är det viktigt att det görs noggrant.
Anf. 189 Désirée Liljevall (S)
Herr talman! Precis som ministern säger är Sverige fullt av giftig industrimark. Totalt finns 83 000 förorenade områden i landet. Länsstyrelserna har alltså fått i uppdrag av Naturvårdsverket att försöka identifiera alla potentiellt förorenade områden i landet.
Bland de områden som länsstyrelserna satt upp på sin värstinglista åt Naturvårdsverket återfinns 4 300 i Kalmar län, alltså sydöstra Småland och Öland. 95 av dessa tillhör riskklass 1 och 1 250 riskklass 2.
Precis som minister Andreas Carlgren säger anser länsstyrelsen att hamnen i Oskarshamn är det viktigaste objektet för efterbehandling i Kalmar län. Även Naturvårdsverket ska enligt ministern vara av samma uppfattning.
Det är riktigt att skulden för miljöförstöringen går att lägga på flera parter som har varit verksamma i hamnen. Det gör ansvarsfördelningen svår. I sin ansvarsutredning som Oskarshamns kommun har gjort har man bedömt att alla metaller tillsammans utgör grund för sanering.
Vi kan räkna med att diskussionerna kommer att bli tuffa. Det kanske till och med i slutländen blir ett ärende för miljödomstolen - vem vet. Det skulle betyda ytterligare förseningar av projektet och ytterligare föroreningar som sprids ut i Östersjön.
Herr talman! Jag är glad över att ministern tar den här frågan på allvar, men när jag läser vårpropositionen ser jag till min förvåning att anslaget till sanering och återställning av förorenade områden minskas med 50 miljoner kronor. Det rimmar föga med det nyvunna miljöintresse som den borgerliga regeringen visat under senare tid. 50 miljoner kronor behövs i arbetet med att sanera svensk förgiftad mark. För att göra en liten blygsam jämförelse behövs det 410 miljoner kronor för att sanera hamnen i Oskarshamn.
Vilket ansvar känner miljöministern för det här? Kan vi vänta oss mer pengar för sanering och återställning av förorenade områden i höstbudgeten?
Anf. 190 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Det är bra att Désirée Liljevall uppskattar att jag tar frågorna på allvar, för det gör jag. Det är också ett skäl till varför Sverige har höga nivåer på statsbidragen för att kunna se till att mark saneras. Det har vi nu, och jag kommer självklart också att arbeta för att vi har det i fortsättningen.
Dessutom kommer jag att fortsätta att ställa krav på myndigheterna att de har hög effektivitet i verksamheten. Det har de hittills visat. Faktum är att de gånger där det har dragit ut på tiden beror det framför allt på att man fortfarande behöver klarlägga vem som är ansvarig. Detta beror på reglerna om efterbehandling av förorenade områden som finns i miljöbalken. Där sägs det klart och tydligt att det i första hand är verksamhetsutövaren som är skyldig att bekosta undersökningar och efterbehandling, och så är det just för att man inte ska kunna bedriva en verksamhet och sedan lägga ned, smita från notan och lasta över den på skattebetalarna. Miljön mer än något annat kräver att vi ser till att använda pengarna till rätt saker.
Därför tycker jag att det är rätt när vi ställer tuffa krav på dem som har förorenat att också vara med och sanera i de fall det handlar om. Samtidigt ska vi ha höga anslag för att rädda den sanering som annars inte någon betalar för. Det ska inte vara för att åstadkomma smitvägar för förorenarna, utan det ska vara för att se till att skydda människor, hälsa och miljö. Det är precis det vi gör, det är det vi kommer att fortsätta göra, och det är därför jag också kommer att fortsätta arbeta för en högre anslagsnivå.
Anf. 191 Désirée Liljevall (S)
Herr talman! Det här är mitt sista inlägg i debatten.
För mig har det varit viktigt att lyfta problemen med förgiftad mark och havsbotten i landet. I mitt exempel, hamnbassängen i Oskarshamn, lurar gifter som har sitt ursprung i forna men också moderna tiders tanklösa giftutsläpp. Om Moder Natur skulle ta hand om avfallet själv skulle det ta ofattbart lång tid - i runda slängar 200-600 år. Men som sagt, jag tycker att vi är överens efter dagens debatt om vikten av saneringen.
Däremot skiljer vi oss på några punkter. För det första tycker jag inte att det går att försvara den långa handläggningstiden. Den är mer än bara olycklig, som ministern sade i sitt första inlägg - den är kass, på ren svenska.
För det andra anser jag att den förorenade hamnbassängen tydligt och klart är en fråga för staten, medan ministern svajar något i sin uppfattning. Staten borde kunna förskottera hela beloppet för saneringen och under tiden förhandla med batterifabriken för att på så vis vinna tid.
Prognosen för Östersjön ser rätt dyster ut. Havet dör långsamt. Att lösa havsmiljöns problem är en av de absolut viktigaste uppgifterna inom svensk miljöpolitik. Det går inte an att byråkratin utgör ett hinder för miljön. Här gäller det att agera snabbt! Ju längre tiden går desto mer skada hinner gifterna göra. Bottensedimenten i hamnbassängen i Oskarshamn är fulla av koppar, zink, bly, arsenik, kadmium och kvicksilver, för att bara tala om några av åtskilliga gifter som hotar fiske, natur och djurliv.
Herr talman! Jag kan bara säga en sak som avslutning: Det är dags att ta tag i problemen och sanera giftig mark i Sverige. Agera, miljöminister Carlgren!
Anf. 192 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Gift ska bort, och människor, djur och natur ska skyddas. I själva verket agerar myndigheterna varje dag på den här punkten. Det är tur att det inte bara beror av mina handgripliga insatser utan att det finns rader av myndigheter, ansvariga länsstyrelser och duktiga tjänstemän som hanterar frågorna.
Det var viktigt för mig att komma till Oskarshamn. Jag fick en tydlig och klar genomgång av den mycket duktiga kommunledningen där, och jag har också intrycket att kommunledningen mycket väl har insett hur vi arbetar med myndigheterna så att det också kommer snabba och handfasta besked.
Dessutom har det gett mig insikt om Naturvårdsverkets bedömning att detta är ett prioriterat projekt. Därför välkomnar jag det besked som generaldirektören vid Naturvårdsverket har gett: att detta arbete kommer att kunna inledas i början av nästa år.
"Tanklösa utsläpp", sade Désirée Liljevall, och jag håller med om det. Det är tur att det inte bara är skattebetalarna som ska ta den notan! Den tanke som Désirée Liljevall hade, att vi skulle kunna ta på oss kostnaderna och sedan förhandla under tiden, skulle tyvärr göra att skattebetalarna får betala en orimligt dyr nota som behövs för andra viktiga miljöåtgärder.
På så sätt är det också tur att Désirée Liljevall inte leder Naturvårdsverket men däremot är en mycket duktig ledamot som driver sina frågor här i riksdagen.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.