Regeringens agerande i EU

Fru talman! Patrik Björck har ställt tre frågor till mig om regeringens agerande i EU. Patrik Björck har frågat mig om jag i fortsättningen avser att följa de beslut som fattas i EU-nämnden. Patrick Björk har också frågat mig om jag avser att ta initiativ till att bryta den tystnad och passivitet som kännetecknar den svenska regeringens agerande när det gäller arbetsmarknadsfrågor i EU. Patrik Björck har slutligen frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att skydda den svenska arbetsmarknadsmodellen genom att verka för att arbetsmarknadens parters autonomi och ingångna avtal på arbetsmarknaden respekteras och att alla former av social dumpning motverkas. Vad gäller Patrik Björcks första fråga är mitt svar att jag har agerat i enlighet med utfallet av samrådet med EU-nämnden. Vid EU-nämndens sammanträde den 4 mars i år var jag i nämnden för att söka stöd i frågan om antagande av rådets slutsatser. Slutsatserna innehåller politisk vägledning på sysselsättningsområdet inom ramen för Europa 2020-strategins genomförande. En majoritet i EU-nämnden var av följande uppfattning: För att regeringen ska kunna acceptera rådets slutsatser måste dessa innehålla tydliga skrivningar som klargör att arbetsmarknadens parters autonomi och ingångna avtal på arbetsmarknaden respekteras och att alla former av social dumpning ska motverkas. Mot bakgrund av samrådet i EU-nämnden tog jag på rådsmötet upp vikten av att motverka alla former av så kallad social dumpning. Jag betonade också i sammanhanget arbetsmarknadens parters autonomi och att ingångna avtal på arbetsmarknaden ska respekteras. Eftersom rådets slutsatser saknade skrivningar om vikten av att motverka så kallad social dumpning och tillräckligt tydliga skrivningar gällande arbetsmarknadens parters autonomi, inklusive respekten för ingångna avtal, valde jag att markera den inställning som var följden av samrådet i EU-nämnden genom att lägga ned Sveriges röst. Vad gäller Patrik Björcks andra fråga delar jag inte hans uppfattning. Regeringens utgångspunkt i alla EU-förhandlingar är att värna om den svenska arbetsmarknadsmodellen, och regeringen driver aktivt denna ståndpunkt. Rådets slutsatser, som Sverige alltså inte ställde sig bakom, ligger inom ramen för det europeiska sysselsättningspolitiska samarbetet. Inom detta samarbete har och kommer regeringen fortsättningsvis att betona vikten av att arbetet sker med respekt för medlemsländernas olika utgångspunkter och nationell praxis, i synnerhet vad gäller arbetsmarknadens parters roll. EU:s samarbete på sysselsättningsområdet är viktigt och värdefullt. Den så kallade öppna samordningsmetoden är central i detta arbete. Sverige liksom andra medlemsstater ska leva upp till sina åtaganden att genom sin nationella politik bidra till Europas bästa och se till att de gemensamma målsättningar som Sverige är med att utforma uppnås. Regeringen välkomnar detta arbetssätt och har deltagit och kommer fortsatt aktivt att delta i samarbetet. Syftet är att medlemsstaterna ska utbyta erfarenheter för att stimulera ökad sysselsättning och ett ökat arbetskraftsutbud. Regeringen ser ingen anledning att ändra denna hållning. Det är den öppna samordningsmetoden som är och ska vara det främsta instrument som vi har för att uppmuntra medlemsländerna att genomföra nödvändiga reformer för ett ökat deltagande bland kvinnor och män och ett minskat utanförskap. Jag vill därför att Sverige även fortsättningsvis ska vara en stark röst när det gäller frågor som är viktiga för oss, såsom arbetslinjen och frågor som rör parternas roll och den svenska modellen. Vad gäller Patrik Björcks tredje och sista fråga vill jag på nytt understryka att regeringens utgångspunkt i alla EU-förhandlingar är att värna om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Detta kommer vi fortsatt att driva kraftfullt i alla relevanta sammanhang. Den svenska modellen innebär bland annat att riksdag och regering har överlämnat åt parterna på arbetsmarknaden att i kollektivavtal reglera villkor och löner. Det betyder också att parternas självständighet och ingångna avtal ska respekteras. Patrik Björcks fråga förvånar mig. Eftersom vi värnar om den svenska arbetsmarknadsmodellen respekterar vi också parternas självständighet och ingångna avtal. Vad gäller frågan om så kallad social dumpning, vilken kopplas till gränsöverskridande arbete, vill jag först slå fast att det är självklart att arbetstagare som arbetar i Sverige ska ha rimliga arbetsvillkor, men vi vet att det inte alltid ser ut så i verkligheten. Det är bra med rörlighet inom EU, men det får självklart inte leda till att oseriösa aktörer bryter mot lagar och kollektivavtal. Vi stöder därför EU-kommissionens arbete som syftar till att förbättra tillämpningen av utstationeringsdirektivet för att förhindra att oseriösa aktörer missbrukar regelverket. Med detta sagt, vill jag understryka att regeringen anser att rörlighet över gränserna och öppenhet är viktiga drivkrafter för ekonomisk utveckling. Kvinnor och män måste därför ges möjlighet att röra sig fritt på Europas arbetsmarknader.

Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Låt mig ge en kort bakgrund till detta. Under ett antal år har vi på den svenska arbetsmarknaden sett hur det ena hotet efter det andra har avlöst varandra när det gäller att sätta svensk arbetsmarknadsmodell och anställningsvillkor för svenska arbetstagare på spel. Det har också utsatt seriösa svenska företagare för en illojal och allvarlig konkurrens som riskerar att skada svenskt näringsliv och svenskt samhälle allvarligt och därmed naturligtvis också, fru talman, den svenska välfärdsmodellen och det moderna Sverige såsom vi känner det. Det här är inte vilken fråga som helst som man kan vifta bort eller låtsas som om den är någon sorts bagatell. Vi har en allvarlig och akut situation på den svenska arbetsmarknaden som dagligen åskådliggörs i våra medier. Det kan vara byggnadsarbetare som bor under slavliknande förhållanden, arbetar för väldigt låga löner och under farliga arbetsvillkor. Det kan vara åkare på våra vägar som inte bara utgör en trafikfara utan också utgör en illojal konkurrens för alla de hederliga företagare och deras anställda som slås ut från marknaden. Det är mot den bakgrunden som vi i överläggningar i arbetsmarknadsutskottet försökte få regeringen att ta de här frågorna på allvar. Vi hade en förhandling med regeringen där regeringen vägrade att godta krav på att man skulle motverka social dumpning och verka för den svenska arbetsmarknadsmodellen och att svenska kollektivavtal skulle gälla. Det ville inte regeringen gå med på. Vid de överläggningarna vägrade regeringen att uppmärksamma de här allvarliga problemen. Sedan kom arbetsmarknadsministern till EU-nämnden, och det är starten till den här frågan. Vid förhandlingar i EU-nämnden vägrade ministern att se det här allvarliga problemet för svenskt samhälle, svensk arbetsmarknad, svenska företagare och svenska löntagare. Ministern vägrade att gå med på detta men blev ändå nedröstad i EU-nämnden och tvingades, mot sin vilja, att föra fram, som hon säger i svaret här, i EU att man vill motverka social dumpning. Det här är oerhört allvarligt. Vi får rapporter från EU-världen om att regeringen inte agerar utan är just så passiv och tyst som jag säger. Men även om det är så att arbetsmarknadsministern har slagits med näbbar och klor mot social dumpning och för ett skydd för de svenska kollektivavtalen och hederliga svenska företagare, kan vän av ordning fundera på varför hon i så fall gjorde det så motvilligt och om motviljan att agera i de här frågorna också kan vara ett svar på frågan varför resultatet är så klent. Om det är så som ministern säger, att ministern har agerat och att regeringen inte är tyst och passiv, kan man fråga sig varför det inte någonstans någon gång finns några resultat från regeringens agerande i Bryssel att visa upp. Det är noll och ingenting. Det är ett allvarligt problem. Jag skulle vilja ha svar från ministern på frågan om varför man inte kan få några resultat. Är det motviljan mot att se det här allvarliga samhällsproblemet som gör att regeringen inte kan leverera ett enda resultat en enda gång vid något sammanträde i Bryssel?

Fru talman! Tack för frågan! Det råder ingen åsiktsskillnad mellan regeringen och oppositionen när det gäller vikten av att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vår bedömning är att Lissabonfördraget också ytterligare förstärker arbetsmarknadsparternas roll och medlemsstaternas primära ansvar för arbetsmarknadsfrågor. Denna åsikt har även LO givit uttryck för i sitt remissvar när det gäller Lissabonfördraget. Vi delar därmed inte oppositionens oro för att de initiativ som har tagits på EU-nivå för att bekämpa den ekonomiska krisen skulle kunna inverka på vår rätt att organisera arbetsmarknaden efter svensk modell. Detta har också statsministern redogjort för i EU-nämnden. Regeringens utgångspunkt i alla EU-förhandlingar är att värna om den svenska arbetsmarknadsmodellen, och regeringen driver aktivt denna ståndpunkt. Förhandlingarna om rådets slutsatser var inget undantag. Regeringen fick under förhandlingen gehör för många av sina viktiga synpunkter som efter vad jag förstår också delas av oppositionen. Att tydliga skrivningar skrevs in om främjandet av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden liksom behovet av satsningar på utbildningar var därför positivt. Dessutom framgår det tydligt att parternas roll ska respekteras. Men det var en förhandling, och i en förhandling är det ett givande och tagande. Jag vill i det här sammanhanget också understryka att regeringen anser att de olika lönebildningsmodellerna inte får missbrukas så att de leder till social dumpning. Våra önskemål har inte i alla delar kunnat tillgodoses i förhandlingarna om slutsatserna som förs mellan 27 medlemsstater. Rådets slutsatser, som jag och mina kolleger skulle ta ställning till på rådsmötet, var alltså ett resultat av kompromisser från alla inblandade parter. I enligt med samrådet med EU-nämnden tog Sverige ställning för tydliga skrivningar till skydd för den svenska modellen, och följaktligen kunde Sverige inte stödja rådets slutsatser eftersom de saknade skrivningar om vikten av att motverka så kallad social dumpning och tillräckligt tydliga skrivningar gällande arbetsmarknadens parters autonomi inklusive respekten för ingångna avtal.

Fru talman! Jag tyckte att ministern var mig svaret skyldig på min fråga. Om jag har fel och arbetsmarknadsministern uttrycker regeringens stora, kraftfulla agerande i de här frågorna, var finns då resultaten? Varför kan man aldrig leverera någonting när man kommer tillbaka från Bryssel? Eller är det så, som vi hör från EU-systemet, att den svenska regeringen inte agerar över huvud taget när den kommer ned till Bryssel? Faktum är att den misstanken inte är särskilt långsökt. Först i arbetsmarknadsutskottet och sedan i EU-nämnden var man tvungen att förtydliga för ministern att för att vi ska kunna acceptera rådsslutsatserna måste dessa innehålla tydliga skrivningar som klargör att arbetsmarknadens parters autonomi och ingångna avtal på arbetsmarknaden respekteras och att alla former av social dumpning ska motverkas. Om vi är överens om att detta är viktigt, varför uppstod det först en konflikt på hemmaplan där arbetsmarknadsministern och regeringen vägrade att gå med på de här skrivningarna? Det är fakta. Om man sedan följde EU-nämndens utslag och slogs för de här skrivningarna, varför blir det då aldrig några resultat? Jag tycker att det är viktigt att bena upp de här frågorna. Det finns naturligtvis en stark misstänksamhet från den svenska arbetsmarknadens parter att regeringen pratar med dubbel tunga och inte är riktigt ärlig på den här punkten. Det finns anledning att reda ut det. Nu lyfter arbetsmarknadsministern upp det samråd som varit med statsministern. Då vill påpeka att det är oerhört viktigt - det kan arbetsmarknadsministern ta med till regeringen - att regeringen kommer till en ny ståndpunkt, en annan än den man tidigare haft i den här debatten, och att vi från Socialdemokraterna och övriga oppositionen förväntar oss ett tydligt ställningstagande av regeringen och Anders Borg när man kommer till EU-nämnden för att samråda inför Ekofin. Vi förväntar oss att få ett tydligt ställningstagande från regeringen att det inte finns någon som helst möjlighet att Sverige skulle kunna drabbas av ingrepp i den svenska lönebildningen med tanke på det lagpaket som ska antas. Man har från regeringens sida sagt att man inte tror att det finns någon sådan risk, men man vägrar ändå att ha som ståndpunkt att hävda tydliga undantag och se till att vi får garantier för att Sverige inte ska drabbas av någon inblandning i lönebildningen. Det skulle kunna vara ett besked från arbetsmarknadsministern här i dag att regeringen nu lite grann går från ord till handling och är beredd att stödja oss socialdemokrater när vi vill slå vakt om svensk lönebildning, svensk arbetsmarknadsmodell, hederliga företagare, svenska löntagare. Då skulle man denna gång inte behöva släpas till beslut, som man blev i det andra fallet som vi diskuterat med arbetsmarknadsministern då man inte ville gå med på att social dumpning var ett problem. Nu skulle regeringen faktiskt kunna vara med på banan och själv ta initiativ till att få garantier, inför det möte som Anders Borg ska ha med Ekofin. Om regeringen nu slåss så hårt i Bryssel, var finns då resultaten? Jag tycker att det vore spännande att få en redogörelse av hur arbetsmarknadsministern har flyttat fram dessa frågor bland sina kolleger i Bryssel.

Fru talman! Som jag tidigare nämnde har våra önskemål inte i alla delar kunnat tillgodoses i förhandlingen mellan EU:s 27 medlemsstater. Jag delar inte Patrik Björcks påstående att regeringen skulle vara passiv i arbetsmarknadsfrågor i EU. Tvärtom vill jag med bestämdhet understryka att vi har samma uppfattning när det gäller parternas autonomi och den svenska modellen, att värna den inom EU. Sverige har under såväl denna regering som tidigare regeringar varit en aktiv och pådrivande part för att få på plats en väl fungerande gemensam tillväxt- och sysselsättningsstrategi inom EU. Inte minst återspeglas delar av den svenska strategin i den förnyade europeiska tillväxt- och sysselsättningsstrategin, Europa 2020-strategin. Jag vill också på nytt understryka att samarbetet inom EU på sysselsättningsområdet är viktigt och värdefullt. Sverige kommer även fortsättningsvis att ta en aktiv roll i detta arbete. Regeringen ser ingen anledning att ändra denna hållning. I det ligger den svenska kollektivavtalsmodellen och Sveriges tradition av samförstånd mellan parterna. Det är en modell som har gynnat Sverige, och jag tycker att den ska fortsätta. Det tycker också den övriga regeringen. Det har jag hela tiden värnat och med bestämdhet understrukit. Vidare vill jag understryka att regeringens utgångspunkt i alla EU-förhandlingar är att värna den modellen. Statsministern har också vid återrapporteringen i kammaren och vid Europeiska rådet understrukit vikten av respekt för arbetsmarknadens parters självständighet. Jag kan inte nog understryka detta, och jag hoppas att interpellanten kan förstå att det är en allvarlig synpunkt som regeringen har. Det gäller en ansvarsfull lönebildning och stark konkurrenskraft. Vi kan se att Sverige har en lysande ekonomisk tillväxt just nu, med goda tillväxttal. Vi har en ökad sysselsättning och en sjunkande arbetslöshet. Regeringen kommer inte heller att acceptera att beslutskompetens om lönebildningen överförs till EU. Ingen annan än riksdagen kan fatta beslut om svensk finans- och skattepolitik och utformningen av välfärds- och trygghetssystemen. Låt mig i detta sammanhang påminna om vad fördraget säger, nämligen att unionen ska erkänna och främja arbetsmarknadsparternas betydelse och därvid ta hänsyn till skillnader i de nationella systemen. Den ska underlätta dialogen mellan arbetsmarknadens parter med respekt för deras självständighet. Detta är viktigt att understryka.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger att vårt önskemål inte i alla delar tillgodosetts i förhandlingarna i Europeiska rådet. Det må vara hänt, men den här debatten handlar egentligen om vad som är regeringens önskemål. Det är där det råder stor tveksamhet om ifall regeringen är ärlig i sitt uppsåt. När regeringen inte vill ta ord som att motverka social dumpning i sin mun medverkar inte regeringen till att undanröja de tvivel som finns på regeringens ärliga uppsåt. Det är ett stort problem för Sverige som land, för den modell för svensk arbetsmarknad och välfärd som vi känner. Det är ett stort problem att vi inte vet vad som är regeringens önskemål i förhandlingarna i Europeiska rådet. Om det nu är så att regeringen har de tankar som arbetsmarknadsministern ger uttryck för, då har arbetsmarknadsministern, som talar för regeringen här i dag, ett gyllene tillfälle att ge oss garantier inför Ekofinmötet, att säga att det kommer att finnas garantier för Sverige som innebär att det här inte kan påverka vår lönebildning. Detta är, som jag inledde debatten med, en oerhört stor, viktig och växande fråga som kommer att följa oss i många år. Det kommer nya hot mot svensk lönebildning, nya hot mot svenska företagare och nya hot mot svenska löntagare. Det ser man i stort sett varje dag när man slår upp tidningen. Företag blir utkonkurrerade med illojal konkurrens, och utsatta människor utnyttjas till slavlöner. Det är ett enormt samhällsproblem. Det hotar den enskilde och samhället, och vi skulle gemensamt behöva kraftsamla oss mot det.

Fru talman! Jag tackar Patrik Björck för interpellationen. Det är en viktig fråga. Det är också viktigt att, i den mån det finns någon som tvivlar på regeringens politik i den här frågan, ytterligare betona och understryka att det är regeringens ärliga uppsåt, för att använda Patrik Björcks ord, att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är en modell som tjänat Sverige väl. Parterna tar ansvar för lönebildningen, vi har få konfliktdagar och en arbetsmarknad som fungerar. Jag delar Patrik Björcks uppfattning att vi inte ska ha oseriösa aktörer, att vi inte ska ha lönedumpning, att vi inte ska ha usla villkor. Det är jag den första att understryka. Det är också viktigt att poängtera att de fackliga parterna var positiva till Lissabonfördraget, för det stärker rättigheterna för parterna. Det är viktigt för att kunna värna den svenska modellen. Och det är viktigt att kunna besluta om dessa frågor på nationell nivå. Vi har alltså inga åsiktsskillnader i detta, utan jag ser att vi från riksdagens samtliga partier kan driva dessa frågor med kraft och värna den svenska avtalsmodellen.