Nya betyg utan bedömningsstöd

Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig när lärare och rektorer kan räkna med att ha tillgång till bedömningsstöd och förklarande material i grundskolans och gymnasieskolans alla ämnen och kurser och vad jag avser att göra för att garantera att betygen som sätts inom ramen för det nya betygssystemet är likvärdiga och rättvisa. Regeringen har tagit initiativ till en mängd åtgärder som syftar till att främja en likvärdig bedömning och betygssättning i skolan. En central del av dessa åtgärder, de nya läroplanerna för skolan och den nya betygsskalan, har just börjat tillämpas. Ytterligare insatser är en ny skollag (2010:800) med bestämmelser som syftar till att stärka rättvisan och likvärdigheten i betygssättningen, ett system med lärarlegitimation där huvudprincipen är att endast legitimerade lärare ensamma får sätta betyg, krav på fördjupade kunskaper om bedömning och betygssättning i de nya lärarutbildningarna samt nationella prov i fler ämnen i årskurs 6 och 9 som innebär ytterligare stöd vid betygssättningen. Det är viktigt att det finns olika former av stöd på såväl den statliga som den lokala nivån när nu nya kurs- och ämnesplaner och kunskapskrav samt en ny betygsskala införs. Regeringen har därför gett Statens skolverk i uppdrag att utarbeta allmänna råd för de nya läroplanerna och kunskapskraven. Regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att genomföra omfattande implementerings- och fortbildningsinsatser riktade till lärare, skolledare och skolhuvudmän. Inom ramen för Skolverkets implementeringsuppdrag har det varit fokus på information, kompetensutveckling och stödmaterial som handlar om bedömning och betygssättning. Exempelvis genomförde Skolverket under föregående läsår en rad konferenser där bland annat kompetensutveckling om kunskapskraven ingick. Sammanlagt deltog drygt 20 000 rektorer och nyckelpersoner på konferenserna. Syftet med nyckelpersonerna är att de i sin tur ska informera lärarna i sin egen kommun eller skola, bland annat om hur man bedömer och betygssätter elever enligt de nya styrdokumenten. Skolverket har också tagit fram ett kommentarmaterial till samtliga ämnen i grundskolan. I detta ges en ingående beskrivning av hur kunskapskraven är uppbyggda och hur de bör tillämpas. Skolverket har vidare publicerat frågor och svar om bedömning och betyg på sin webbplats, till exempel hur man som lärare ska tänka runt kunskapskraven för betygsstegen B och D. Ett ytterligare stöd vid bedömningen är Skolverkets allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen för grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Råden handlar bland annat om hur lärare bör tillämpa kunskapskraven vid bedömning och betygssättning i skolan, till exempel kunskapskraven för betygen B och D. För gymnasieskolans del har Skolverket skickat boken Gymnasieskola 2011 till alla gymnasielärare. I boken finns de bedömningsstöd som erfordras för de nya ämnesplanerna. Verket kommer också, med start under hösten 2011, att ta fram kommentarmaterial till ämnesplanerna. Regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att utarbeta ett stödmaterial för att underlätta för lärare vid betygssättningen av betygsstegen B och D. Vidare har regeringen för avsikt att ge Skolverket i uppdrag att kvalitetssäkra de nationella proven i grundskolan och gymnasieskolan i enlighet med vad som anges i budgetpropositionen för 2012. Mot bakgrund av de ovan nämnda stödinsatserna är jag övertygad om att lärarna har mycket goda förutsättningar att genomföra en likvärdig bedömning och betygssättning utifrån de nya läroplanerna och den nya betygsskalan. Jag vill också förtydliga att inga elever i grundskolan och motsvarande skolformer under detta läsår kommer att få slutbetyg enligt de nya kursplanerna och den nya betygsskalan. De elever som nu går i årskurs 9 och ska ha slutbetyg kommande vår omfattas av övergångsregler, vilket innebär att de läser enligt de gamla kursplanerna och får betyg enligt den gamla betygsskalan.

Fru talman! Tack för svaret på min interpellation, statsrådet! Förra veckan träffade jag en gymnasieelev. Hon hade en fråga till mig eftersom hon hade lyssnat på vad jag hade att säga om svensk skolpolitik. Det var: Varför är det så stora skillnader i betygssättningen mellan olika skolor? Hon berättade att hon gick på en bra skola, som hon sade, där lärarna var ganska stränga och satte rättvisa betyg, men hon hade flera kompisar som gick på andra skolor där lärarna satte glädjebetyg, där det var lättare få bra betyg och sedan var det lättare att komma in på vidare studier. För bara några dagar sedan skrev Lärarnas Riksförbund på Dagens Nyheters debattsida. De vittnade om att vissa lärare på dagens skolmarknad, där skolor konkurrerar om elever, känner sig pressade av skolledning och rektorer att sätta glädjebetyg eftersom de vet att om de sätter ett lite snällare betyg framstår deras skola i bättre dager, och då kan de rekrytera fler elever till sin skola i fortsättningen. Den här frågan är inte ny. Jag tror att alla som har hållit på med skolpolitik har mött den här frågan under lång tid. Det är lite intressant att följa betygsstatistiken och titta lite bakåt i tiden. Sedan det nya betygssystemet infördes har vi haft en uppåtgående trend samtidigt som internationella mätningar, och också vår egen nationella statistik, visar att elevernas kunskap minskar. Vi har ett glapp som växer. Det är någon form av betygsinflation. Det var bakgrunden till den här interpellationen, men också en annan fråga. Jag träffar lärare som ska börja med den nya betygssättningen som ska gälla i jul. De känner att de i sina ämnen inte har det stödmaterial som de tycker borde finnas på plats med det nya betygssystemet. Den frågan blir extra aktuell för dig och mig eftersom vi diskuterade frågan. När regeringen ville ha stöd från oppositionen för det nya betygssystemet och de nya betygskriterierna träffade vi en överenskommelse. I den överenskommelsen ingick att det nya betygssystemet måste vara mer likvärdigt än det gamla. Inte minst måste de här mellanstegen vara tydliga för lärarna så att de vet på vilka grunder de ska sätta de olika betygen. Vi nådde en överenskommelse där detta fanns med. Nu får jag reda på att lärarna inte har, i alla fall som de själva upplever det, det material som de behöver för betygssättningen. Det innebär att vi återigen kan hamna i en situation där de nya betygskriterierna inte heller uppfattas som klara och tydliga och att det blir olika betygssättning. Antingen kan det bli glädjebetyg eller också precis tvärtom. Eftersom allt material inte finns framme väljer man den säkra sidan och sätter lägre betyg nu eftersom man inte riktigt vet hur Skolverket tycker att man ska tolka detta. Jag har träffat många lärare som säger - det är alternativet - att de nu åter sitter och försöker tolka lokalt det som staten egentligen borde styra upp. De frågar sig om det verkligen är det bästa de kan göra med sin arbetstid, att ägna så mycket tid och kraft åt detta. Jag skulle vilja höra skolministern kommentera när han räknar med att det kommentarmaterial och bedömningsstöd som ska finnas för de olika ämnena i både grund- och gymnasieskola finns på plats så att det blir tydligt för lärarna och eleverna. Finns det andra insatser skolministern anser att man nu måste göra för att undvika att de nya betygskriterierna också drabbas av en diskussion om att det inte är likvärdigt eftersom systemet inte fanns på plats?

Fru talman! Jag delar helt Mikael Dambergs beskrivning av problemet. Vi har på alltför många håll i svensk skola en betygssättning som inte står i samklang med det som det är tänkt. Jag tror att vi alltid har haft det i Sverige. Betyg har aldrig varit rättvisa eller legitima, eller vad vi ska säga, mer än i viss utsträckning. I huvudsak är betyg rättvisa, men där finns mycket som inte är det. Så har det alltid varit. Att vi nu vet om det, och talar mycket om det, beror på att Statens skolinspektion på mitt uppdrag till exempel dubbelrättat nationella prov och jämfört betygssättningen. Det föranledde artikeln från Lärarnas Riksförbund för någon vecka sedan där de påpekade hur orättvist det är. Att regeringen beställde utvärderingarna berodde på att vi misstänkte att det var orättvist. Det finns en lång rad orsaker till orättvisan. Jag erkänner utan omsvep att valfrihets- och konkurrensreformer på skolområdet bidrar till att varje skola, oberoende av om den är kommunal eller fristående men genom att vara konkurrensutsatt, naturligtvis har en viss vilja att framställa sig som mer attraktiv genom att visa på bättre skolresultat än vad man faktiskt har. Den drivkraften finns utan tvekan. Slutsatsen från ingen av oss är att vi ska förbjuda valfrihet, men vi måste styra upp betygssättningen. Sedan finns det fler faktorer. Att läroplanerna varit luddiga har gjort att tolkningsutrymmet varit stort. De nya läroplanerna blir mycket mer precisa, men så precisa att läraren själv inte behöver fundera kommer de inte att bli, och det är heller inte önskvärt. Läraren måste sitta och fundera kring de kriterier som är uttryckta beträffande hur han eller hon ska tolka dem gentemot Kalles prestationer, Lisas resultat och så vidare. Det är en självklar del i lärarens bedömning och betygssättning. De läroplaner med kunskapskrav som vi nu får kommer att vara mer precisa i sina kunskapskrav än någon tidigare läroplan i Sverige, men självklart är det alltid en lärare, en människa av kött och blod, som måste göra en bedömning baserad på hans eller hennes professionella kunskap och erfarenhet. Det kommer aldrig att bli så att man bara bockar av och säger att nu blev det just det betyget, och jag tror inte heller att det är önskvärt. I den enskilda lärarens fall finns det ibland också en snällhetsfaktor, vilket är fullt mänskligt. En elev ligger på eller kanske lite under gränsen för att få det högre betyget men har jobbat på bra, och då sätter man trots allt ett lite högre betyg. Det finns således en snällhetsfaktor, en konkurrensfaktor och systemfaktorer med oklara läroplaner som gör att detta med felaktiga betyg, i synnerhet alltför höga betyg, inträffar och vi får betygsinflation. Vad ska man då göra åt detta? Det är mot denna bakgrund vi nu vidtar en lång rad åtgärder, såsom tydligare läroplaner, en skolinspektion som dubbelrättar prov och gör granskningar. Skolinspektionen har av oss fått instruktionen att verkligen vara tuff mot skolor som systematiskt ägnar sig åt betygsinflation. Dessutom har vi fortbildning och utbildning, och som jag sade i mitt första inlägg har Skolverket fått i uppdrag att vidta en lång rad olika åtgärder inför implementeringen av det nya betygssystemet. Det har man jobbat med i åratal. För något mindre än ett år sedan enades Socialdemokraterna och regeringen om att vi ska ha ytterligare stödmaterial. Det jobbas för fullt med det. Vi enades om det långt efter allt annat, så det är ännu inte färdigt, men det kommer att vara färdigt i god tid innan de första slutbetygen ska sättas enligt det nya betygssystemet. Jag är beredd att hela tiden vidta ytterligare åtgärder som är kloka inom ramen för mål- och resultatstyrning för att få ännu mer rättvisa betyg.

Fru talman! Först fick jag nästan intrycket att skolministern trodde att allt material fanns på plats. När man läser det skrivna svaret räknas där upp ganska mycket av det som sker på området. Skolverket har på senare år jobbat mycket mer med att stödja lärare och rektorer i bedömning, utbildning och betygssättning, på ett helt annat sätt än tidigare. Det tror jag långsiktigt är helt rätt. För att tydliggöra detta kan jag säga att jag var inne på Skolverkets hemsida i går, och det är inte särskilt roligt att läsa vad som ännu inte finns på plats. Det står att till hösten 2011 kommer bedömningsstöd till SO-ämnena att finnas tillgängligt, även i historia och religionskunskap, och nytt material är under utveckling på NO-sidan. Tidigast under hösten 2011 läggs det ut nya prov och bedömningsplattformen. Svenska och svenska som andraspråk revideras just nu, liksom språket på väg. I november beräknas det reviderade materialet vara klart. Då talar vi om betygssättning till jul. När det gäller teknik är material under utveckling och kommer att läggas ut tidigast under våren 2012. Samma sak gäller på gymnasiesidan. Flera ämnen och områden saknar bedömningsstödet och kommentarmaterialet. Det är helt riktigt som skolministern säger att lärare alltid kommer att behöva tolka och bedöma de kunskaper eleven har, men jag tror att vi var, och är, överens om att man inte hela tiden behöver uppfinna hjulet vid varje skola, utan man får som lärare mycket stöd om det finns textsamlingar, exempelsamlingar, som visar på vilken nivå texten ska ligga, hur man kan tolka uttrycket och bedömningen. Därför är jag lite noga med att det måste fram så snabbt som möjligt. Då kan man säga att det är tur för elevernas skull att det inte är fråga om slutbetyg nu, att det inte gör så mycket om betygssättningen första gången blir fel för det kommer material innan de går ut skolan. Det är sant, likvärdigheten i betygssättningen är viktig för elevernas skull, men också för lärarnas skull. Lärarna ska känna att deras pedagogiska utvecklingsarbete och bedömningsgrund kan utgå från en gemensam plattform snarare än att de ska behöva börja om från början, vilket en del lärare lite grann känner att de måste göra. De får ta dessa diskussioner två gånger, nu och sedan när kommentar- och bedömningsmaterialet de facto kommer från Skolverket. Man kan därför inte säga att det är en optimal situation. Det är viktigt att det nya betygssystemet får en bra start. Får vi nu en situation där många elever upplever att lärarna inte vågar sätta de höga betygen för att materialet inte finns på plats kommer vi att få en diskussion om att det nya betygssystemet inte är bättre än det gamla. Därför tycker jag att det är en viktig fråga. Dessutom är det viktigt att vi, när vi gör överenskommelser i viktiga frågor, gör vårt yttersta för att hålla dessa. Säger vi att det nya betygssystemet måste implementeras med bättre bedömningsstöd och kommentarmaterial i ämnena, och vi gör det gemensamt, måste Skolverket och andra se till att det också sker. Annars finns risk för att nästa gång vi gör en överenskommelse i en viktig fråga den inte finns tillräckligt väl på plats. Det pågår stora diskussioner om de fristående skolorna och hur vi stramar upp det systemet. Där hoppas jag att vi kan nå överenskommelser över blockgränsen, men då måste överenskommelserna också hålla för framtiden.

Fru talman! På den senare punkten vill jag försäkra Mikael Damberg att de överenskommelser vi ingår står vi för. Att detta material som vi enades om i december i fjol inte är färdigt beror just på att vi enades om det så sent som i december förra året. Som Mikael Damberg mycket väl vet är det inte en enkel sak att ta fram detta. Vi har 16 ämnen i grundskolan och ännu fler i gymnasieskolan. Det är ett mycket omfattande material. Jag har till Skolverket gång på gång sagt, och jag utgår från att riksdagen delar den uppfattningen, att när man väljer ut stödmaterialet och bedömningsmaterialet för betygssystemet ska det göras noggrant. Det får inte vara ett hafsverk. Hade vi enats ett år tidigare skulle det nog ha varit klart nu. Det är i högsta grad på gång; jag har försäkrat mig om det inför denna debatt. Det kommer dock inte att blir klart till betygssättningen till jul i år. Å andra sidan sätts inga slutbetyg då, utan det är de första betygen i årskurs 8 som sätts till jul. Det dröjer alltså ett tag innan de eleverna får slutbetyg. Under nästa år kommer detta att vara klart. Jag hade varit glad att kunna säga att det är klart i dag, men så är det inte. Det jobbas för fullt, och det görs noggrant. För att ge exempel på förankring kan vi ta ämnet geografi. Man samlar mängder av geografilärare och sätter sig ned tillsammans med dem och utifrån all deras erfarenhet gör man en bedömning och landar sedan i hur det ska se ut. Det är alltså inte enbart några teoretiker på Skolverket som sitter och gör det. Därför är processerna när materialet ska tas fram väl så viktiga som så småningom det färdiga materialet. Jag kan försäkra att det arbetet pågår för fullt. Jag har inte på någon punkt någon avvikande uppfattning i dessa frågor jämfört med vad Mikael Damberg ger uttryck för. Utöver detta kan jag säga att jag tror att de åtgärder vi hittills har vidtagit inte kommer att räcka. Vad vi diskuterar just nu är uttolkningar av betygsstegen i det nya betygssystemet. Men drivkrafterna för skolor som är konkurrensutsatta till att exempelvis sätta glädjebetyg försvinner inte genom att vi ger ut ytterligare några böcker. De drivkrafterna finns naturligtvis kvar. Eftersom jag uppfattar att huvuddelen av riksdagen är helt överens om att vi ska ha kvar valfriheten och möjligheten att välja skolor kommer vi, oavsett vilka regeringar vi har i Sverige framöver, att ha en situation där skolor konkurrerar med varandra om elever och föräldrars gunst. Därför kommer de drivkrafterna att finnas kvar i vårt skolväsen. Det måste vi möta genom kontroll, inspektion och granskning. På den sidan tror jag att det behöver biffas upp ännu mer. Jag kommer nu under vintern, kanske redan före jul, att återkomma med förslag till beslut i regeringen på ytterligare åtgärder i det avseendet, till exempel hur de nationella proven i större utsträckning ska användas för att säkerställa att betygen blir rätt satta i sista änden. Men det ber jag att få återkomma till.

Fru talman! Långsiktiga överenskommelser inom skolpolitikens område skulle vi behöva mer av. Det hade varit trevligt om vi haft en betygsöverenskommelse långt tidigare. Jag delar verkligen den bilden. Tyvärr var skolministern inte intresserad av en överenskommelse med oss förrän han förlorade den politiska majoriteten i kammaren efter förra valet och Sverigedemokraterna inte riktigt ställde upp på hans betygspolitik. Det var då ni kom till oss. Det välkomnar vi, för det gör att vi kan skapa långsiktigare spelregler för skolan och en långsiktigare överenskommelse. Men det har från regeringens sida inte haglat inbjudningar att vara med och ta långsiktigt ansvar för svensk skola. Det handlar mer om lite snabba ryck och snabba puckar. Däremot kan man säga att det också är viktigt att ta ansvar för de statliga reformer man genomför. De reformer som nu genomförs av staten och som måste implementeras måste också få möjlighet att implementeras på ett bra sätt. Nu talade vi om betygskriterierna. Vi kan enas om att det bedömningsstöd och de kommentarmaterial som skulle ha varit framme för lärarna tyvärr inte är det. Vi hoppas båda två att det kommer fram så snart som möjligt. Vi har implementeringen av en ny gymnasieskola som just nu rullar ut i Sveriges skolor. Jag misstänker att regeringen kraftigt har underfinansierat gymnasiereformen. Det kommer att försvåra implementeringen av den nya gymnasieskolan. Vi har en lärarlegitimationsreform som vi båda välkomnar men som nu också den riskerar att skapa väldiga problem i implementeringsfasen. Därför har regeringen dragit ned på det statliga stödet till fortbildning av lärare. Det är viktigt att vi har en skolminister som inte bara är beredd att säga att staten ska ta ansvar utan också tar fullständigt ansvar för de reformer man genomför, så att lärare och elever får goda förutsättningar att göra jobbet hela vägen. Jag tror inte heller att det räcker med de insatser vi har diskuterat här för att komma till rätta med den betygsinflation och den marknadsmekanism som nu uppstår, där vissa skolor sätter glädjebetyg för att locka till sig elever. Det är till exempel viktigt att slå fast att lärare inte ska rätta sina egna nationella prov. Jag tror inte att det är en bra variant.

Fru talman! Det var väl en bra avslutning - det tror nämligen inte jag heller, i varje fall inte i de årskurser där betyg sätts. Jag uppfattar att vi i grunden är väldigt överens om hur betygssättningen ska stramas upp, och det är bra. De åtgärder som behövs i det nya betygssystemet för att få det på plats, uttolkningen av kriterier och annat, är i högsta grad på gång. Det har jag försäkrat mig om hos Skolverkets ledning. Men sedan ankommer det på oss här i riksdagen och regeringen att fatta ytterligare beslut om vad som behövs. Enbart detta kommer inte att räcka för att skapa rättvisa och riktiga betyg. Jag ser fram emot ytterligare överenskommelser. Problemet var att vi hade lite olika uppfattningar. Regeringen ville ge betyg från mellanstadiet, de rödgröna från högstadiet. Det var väl inte alldeles lätt att nå en överenskommelse. Men jag uppfattar nu att den striden är bilagd. Jag är också väldigt glad att vi har lyckats nå en överenskommelse om en betygsskala. En del i implementeringen är naturligtvis också att det underlättar om Sveriges skolväsen uppfattar att riksdagen är ganska överens om huvudinriktningen. Det uppfattar jag att vi är i dag.