kostnaderna för skadegörelse

den 9 maj

Interpellation 2002/03:343

av Gunnar Andrén (fp) till justitieminister Thomas Bodström om kostnaderna för skadegörelse

Den 1 maj 2003 urartade en icke tillåten demonstration i Stockholms centralaste delar, vid Stureplan. Ett stort antal näringsidkare drabbades av skadegörelse för betydande belopp, sönderslagna fönster, stölder och annan oordning.

Frågan är: Hur kan man hålla enskilda näringsidkare skadeslösa mot sådan förstörelse som inte bara leder till omedelbar skada utan också gör att betydande ekonomiska värden går till spillo på sikt?

I första hand bör självfallet ordningsmakten förebygga skadegörelsen. I den mån detta omöjliggörs av skilda skäl som oförutsebara skeenden eller otillräckligt antal poliser i tjänst måste självfallet skadorna ersättas av förövarna. Om det då visar sig att sådana inte kan anträffas, eller lagföras, är det näringsidkarnas försäkringar som ska träda in.

Men det är svårt att för näringsidkare att kunna teckna försäkringar till överkomliga priser när faran för försäkringsbolagen framstår som alltför stor att försäkringen kommer att leda till förlust också för försäkringsbolaget. Om försäkring nekas hamnar näringsidkaren i den omöjliga situationen att

• polisingripande inte skett,
• våldsverkarna inte lagförs och
• försäkringar inte kan tecknas eller inte täcker den uppkomna skadegörelsen.

Vem ska då svara för de ekonomiska förlusterna, psykiska skador oräknade?

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga ministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att undanröja de ekonomiska skador som kan drabba näringsidkare vid oförutsebar förstörelse av det slag som skedde den 1 maj i år i Stockholm?