Till innehåll på sidan

Järnvägsinvesteringar för ett klimatsmart transportsystem

Interpellation 2007/08:781 av Baylan, Ibrahim (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-05-13
Anmäld
2008-05-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-05-28
Sista svarsdatum
2008-06-03
Besvarad
2008-06-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 maj

Interpellation

2007/08:781 Järnvägsinvesteringar för ett klimatsmart transportsystem

av Ibrahim Baylan (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

I en debattartikel införd i Nerikes Allehanda i slutet av februari 2008 skriver statsrådet Åsa Torstensson: Tåget har en viktig roll i ett klimatsmart transportsystem. Det är lätt att hålla med om hennes påstående. Men det reser frågetecken kring vad regeringens infrastrukturpolitik innehåller eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt redan avfärdat Klimatberedningens förslag till just järnvägsinvesteringar som orealistiska.

Dessutom har finansminister Anders Borg aviserat att tyngdpunkten i regeringens kommande infrastrukturproposition kommer att ligga på väginvesteringar.

Regeringens två tyngsta företrädare har alltså redan nu avfärdat möjligheterna till järnvägsinvesteringar av någon större dignitet. För mig som socialdemokrat står detta ställningstagande i skarp kontrast dels till alla de förändringar som klimatomställningen kräver, dels till alla de tillväxtmöjligheter som järnvägsinvesteringar leder till. Efterfrågan på tågresor och godstransporter på järnväg är hög och ständigt ökande, vilket är mycket positivt. Lokal och regional utveckling stimuleras, arbetsmarknadsregionerna blir större och transporterna mer klimatsmarta. Regeringen har med andra ord ett stort ansvar att möta efterfrågan med ökade investeringar på järnväg.

De motstridiga uttalandena från regeringens olika företrädare är förvirrande och frågetecknen behöver rätas ut. Mot bakgrund av detta vill ställa följande frågor till statsrådet:

Vilken är regeringens hållning när det gäller järnvägsinvesteringar för ett klimatsmart transportsystem?

Hur mycket är statsrådet beredd att satsa på järnvägsinvesteringar?

Vilka konkreta järnvägsinvesteringar vill statsrådet göra i Sverige?

Debatt

(9 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 47 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Ibrahim Baylan har frågat mig vilken regeringens hållning är när det gäller järnvägsinvesteringar för ett klimatsmart transportsystem, hur mycket jag är beredd att satsa på järnvägsinvesteringar samt vilka konkreta järnvägsinvesteringar jag vill göra i Sverige. Som Ibrahim Baylan i likhet med mig konstaterat så har tåget en viktig roll i transportsystemet. Det är också viktigt att se helheten när man analyserar vilka åtgärder som ska vidtas för att minska transportsystemets negativa inverkan på miljön. Som jag sagt många gånger tidigare så är ett grundläggande underhåll av vår gemensamma transportinfrastruktur nyckeln till att skapa ett tillförlitligt transportsystem. Nästa steg kan vara att förbättra transportinfrastrukturen genom att bygga nya järnvägar och vägar. Allt detta arbetar regeringen intensivt med att förverkliga genom den infrastrukturproposition som överlämnas till riksdagen i höst. Men det finns mer vi kan göra. En resa eller en godstransport består av flera delar. Arbetsresenären tar bilen eller cykeln till tåget för att sedan hoppa på bussen innan man är framme. Godset lastas på en lastbil som körs till en terminal där det lastas på ett tåg som sedan kanske rullar till en hamn. Så kan det se ut i väldigt många fall. Om flödet av tranporter ska fungera krävs det att transportsystemet är anpassat så att det är enkelt att byta trafikslag när det behövs och också att kunna byta till trafikslag som kan bidra till lägre CO2-utsläpp om detta bedöms som effektivt. Det är av det skälet som regeringen den 15 maj i år gav trafikverken och Sika uppdraget att kartlägga vilka potentialer det finns för överflyttning mellan trafikslag inom ramen för samhällsekonomisk effektivitet. Uppdraget innefattar också att se vilka åtgärder som krävs för att det ska kunna åstadkommas. Resultatet av uppdraget ser jag som en viktig pusselbit i arbetet med att skapa ett transportsystem som kan bidra till att klimatmålen kan uppnås. Till det pusslet måste sedan regioner, kommuner, marknadsaktörer och inte minst den enskilda medborgaren bidra med sin del. Jag möter en tydlig europeisk ambition i klimatarbetet inom transportområdet, vilket är positivt eftersom problemen inte stannar inom ett lands gränser. Det är också med glädje som jag noterar det positiva gensvar som det gemensamma projektet Klimatneutrala godstransporter på väg har fått. Det är särskilt intressant eftersom projektet drivs av de berörda aktörerna såsom Vägverket, transportnäringen samt forskare. Det pågår nu också ett brett beredningsarbete om de prioriteringar som behöver göras för att få till stånd ett sammanhängande och fungerande transportsystem där alla transportslag bidrar till samma övergripande mål. Resultatet av detta arbete kommer att presenteras i höst i form av en infrastrukturproposition för åtgärder de kommande åren och dessutom en närtidssatsning för de närmaste åren. Efter att infrastrukturpropositionen har lagts och riksdagen fattat sitt beslut med utgångspunkt i den, inleds en åtgärdsplanering. Som ett förberedande arbete genomför nu trafikverken, länsstyrelser och regioner regionala och nationella systemanalyser. Dessa kommer att fungera som underlag i åtgärdsplaneringen. Angående Klimatberedningens förslag är mycket arbete redan påbörjat och i gång. Klimatberedningens resultat har nu remitterats och sammanställs för närvarande. Resultatet av beredningen och remissvaren blir ett underlag till den kommande infrastrukturpropositionen. Konjunkturinstitutet har också på regeringens uppdrag analyserat Klimatberedningens förslag och Institutet för tillväxtpolitiska studier ska, bland annat som underlag inför Sveriges ordförandeskap 2009, genomföra två delstudier. Den första delen lämnades till regeringen den 30 maj.

Anf. 48 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Nyligen var hela riksdagens trafikutskott på besök i Frankrike och Spanien för att studera inte minst deras satsningar på järnväg och vilka investeringar och satsningar de ser för framtiden. Vi kunde konstatera att det fanns en stor politisk samsyn, i varje fall som det beskrevs i både Frankrike och Spanien, att man skulle göra stora järnvägsinvesteringar i framtiden. Jag konstaterar av statsrådets svar här att hon anser att den typen av investeringar är viktiga. Likväl är det väldigt svårt att veta vad som gäller i Sverige i dag. Vad är regeringens hållning? Statsrådet har i ett flertal interpellationsdebatter bett oppositionen att lyssna ordentligt. Hon säger att vi inte hör hennes argument för att vi inte lyssnar. Problemet är inte att oppositionen inte lyssnar, Åsa Torstensson. Problemet verkar mer vara att det är statsministern eller finansministern som Åsa Torstensson inte lyckas övertyga om att det är järnvägen och tågen som vi ska investera i. Vi hade först Klimatberedningens förslag om kraftiga investeringar i just järnvägen som direkt avfärdades av statsministern som orealistiska. Sedan har vi sett andra ministrar gå ut och tala sig varma för dessa. Men likväl är det väldigt svårt att veta hur det är, eftersom vi får olika besked. Finansminister Anders Borg åker till Östergötland och säger om investeringar i järnväg för Ostlänken: Ni är fel ute. Det är mer lönsamt att satsa på vägar. Statsministern åker till Västerbotten och säger nästan ordagrant: Norrbotniabanan, den kustnära järnvägen som inte minst godset i norra Sverige skulle behöva, finns det inga pengar till. Sedan kom regeringens vårbudget. Där gör regeringen, precis som Åsa Torstensson tidigare nämnt, tillsammans upp en budget och ställer sig unisont bakom den. Där stod det att det är vägar som ska prioriteras. Miljöministern går ut och säger att det behöver investeras i järnvägen, och vi har också hört Åsa Torstensson flertalet gånger säga detta. Det skapas en enorm förvirring. Vad är det som gäller, Åsa Torstensson? Nu har du chansen i den sista debatten innan sommaruppehållet att tala om: Vad är regeringens hållning? Är det vad statsministern, finansministern och vårbudgeten säger, att det är vägarna som ska prioriteras? Eller har regeringen kommit till sans och inser att vi för att klara både den ekonomiska utvecklingen i vårt land och också den miljömässiga utmaningen måste investera i järnvägen? Det är ett besked som vi nu har väntat på ganska länge. Statsrådet har haft möjlighet att vara infrastrukturminister i snart två år. Ingenting har hänt på det här området. Vi har inte fått några besked, utan allt handlar om att det kommer senare någon gång längre fram. Jag vet själv av egen erfarenhet att när man som statsråd måste stå i riksdagen och säga att detta är under beredning tyder det ofta på att man inte har fått finansministerns och Finansdepartementets medgivande att göra några utfästelser. Men statsrådet måste likväl ha någon åsikt och någon uppfattning. Driver statsrådet något, och i så fall vad? Vad gäller när det handlar om järnvägsinvesteringar i vårt land? Vems ord är det man ska lyssna på? Är det Åsa Torstenssons eller Fredrik Reinfeldts? Är det Andreas Carlgrens eller Anders Borgs?

Anf. 49 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Det hör till oppositionen att ständigt ställa sig i ett hörn och säga att det ingenting görs, Ibrahim Baylan. Men till saken hör att höstens budget gav Banverket 330 nya miljoner av den anledningen att regeringen prioriterar järnvägen. Järnvägen kan skapa bättre förutsättningar för säkrare godsflöden, och man kan vidta åtgärder för underhållssidan. Det är någonting som Ibrahim Baylan kollektivt tillsammans i den tidigare regeringen avstått från. Det är en prioritet. Dessutom har det prioritet att hitta lösningar, bättre samverkan och bättre åtgärder i och kring Stockholm. Det får inte bli en propp i transportsystemet. Höstens budget är, precis som Ibrahim Baylan vet, ett arbete som i allra högsta grad pågår här och nu. Jag, finansministern och för inte så länge sedan statsministern redogjorde för att när vi skapat bättre förutsättningar för människor att gå från arbetslöshet till arbete skapar vi också nya möjligheter att ha kostsamma reformer. Därför kommer det att skapas utrymme för infrastrukturåtgärder i höstens budget. Min ambition är, precis som också bekräftas från finansministern och statsministern, att skapa ytterligare utrymme i 2009 och 2010 års budgetar eftersom Ibrahim Baylan inte själv har sett till att man har kostnadssäkrat de projekt som har legat i befintlig plan. Innan vi går in i nästa plan måste vi skapa bra förutsättningar för att vidta åtgärder och göra investeringar i de projekt som behöver göras på både väg- och järnvägssidan. Det är oerhört många miljarder vi talar om. Järnvägen kommer att ha en oerhört avgörande roll för de samlade person- och godstransporterna i Sverige. Det är en del i lösningen för de gemensamma klimatåtaganden som vi har att ta oss an. Det är också en del i att människor faktiskt rör på sig på ett helt annat sätt. Det är tack vare att de har kommit i arbete men också tack vare att vi stimulerar större arbetsmarknadsregioner. I och med att det fortsatt går bra för Sverige har vi också ett tryck från näringslivet och exportsektorn att överföra gods från väg till järnväg. Men då måste järnvägen här och nu också vara pålitlig. Därför har Banverket fått generellt ökade ramar för underhållssidan. Det handlar om att skapa möjligheter för trädsäkring så att man kan vara säker på att godset inte fastnar i till exempel Småland eller att modernisera signalsystem. De är de enklaste åtgärderna man kan göra för att godsflödena och persontransporterna ska kunna hålla tiden. Det låter inte intressant och är inte de åtgärder som får rubriker. Men det är vad som påverkar människors vardag här och nu. Det är det bästa vi vidtar här och nu. Sedan krävs det ytterligare miljarder för att ha den långsiktiga satsningen på järnvägsinfrastrukturen. Det arbetet pågår nu.

Anf. 50 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Detta börjar nästan låta komiskt. Åsa Torstensson är statsråd. Hon ingår i en koalition som vann valet. Likväl försöker hon varje gång hon får en konkret fråga om vad man vill göra eller krävs på ett besked om vad regeringens politik är att återgå till den roll hon inte längre har och försöker att leka opposition. Det är en opposition mot en regering som inte längre finns. Fru talman! Sanningen är den att de underskott som Åsa Torstensson talar om inte finns. De underskott som Åsa Torstensson talar om är egentligen överskott som den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig. Enligt regeringens egen officiella hemsida var överskottet för år 2006, det vill säga det sista året som den förra socialdemokratiska regeringen regerade, 104 miljarder i statens budget. Det var 104 miljarder som kunde ha använts till att göra investeringar i till exempel infrastruktur. I stället valde den nuvarande regeringen att göra stora skattesänkningar, skattesänkningar som framför allt tillfaller dem som redan har det mycket gott ställt i vårt samhälle. Åsa Torstensson pratar om att det saknas tiotals miljarder och säger sedan att hon vill ha tillfört 330 miljoner kronor. Det är en ekvation som inte på något sätt kan gå ihop, oavsett hur man räknar. Det är sant som Åsa Torstensson säger att det sedan 2004 varit en kostnadsökning på 80-talsnivå inom anläggningsbranschen. Det var en ökning förra året och blir det antagligen också i år, en genomsnittlig ökning med 17 procent. Hur har regeringen kompenserat Banverket och Vägverket? Har Åsa Torstensson gjort på något annat sätt än tidigare infrastrukturministrar eller regeringar? Nej, de kompenseras på precis samma sätt under 2007 och 2008. Den bluffen går alltså inte riktigt hem. Det blir lite patetiskt att anklaga andra för saker som man själv gör. Frågorna kvarstår, Åsa Torstensson: Vad är regeringens politik när det gäller järnvägen i Sverige? Vad är det som gäller egentligen? Är det vad som står i vårbudgeten, det som statsministern säger, det som finansministern säger, att det nu är vägarnas tur? Det är i så fall helt i linje med de anklagelser som riktades mot den förra socialdemokratiska regeringen, att vi bara satsade på järnvägar. Så lät det nämligen i kammaren under förra mandatperioden. Nu har klimatdebatten tagit fart och man försöker därför positionera om sig, men det var så det lät. Då blir det naturligtvis logiskt att nu när man innehar regeringsmakten gå vidare och prioritera vägarna. Det må så vara. Jag håller inte med om det, men jag kan känna respekt för en sådan ståndpunkt - om jag bara visste vad det var som gällde. Åsa Torstensson har möjlighet till ytterligare ett inlägg och kan då klargöra detta. Hon behöver inte prata om nivåer. Hon behöver inte prata om 108 miljarder eller 150 miljarder. Jag vill bara veta vad regeringens politik är när det gäller järnvägar. Kommer denna regering att prioritera investeringar i järnvägsnätet eller kommer man inte att göra det? Det är en enkel fråga som kan besvaras med ett enkelt ja eller nej. Klarar Åsa Torstensson av att leverera ett sådant svar eller vågar hon inte för finansministern? Fru talman! Åsa Torstensson försöker blanda ihop allt möjligt, vilket jag tror beror på att hon i grund och botten inte har stöd för den politik hon vill föra. Om vi från denna riksdag kan vara behjälpliga, Åsa Torstensson, ställer vi gärna upp, men det är inte oppositionen som inte lyssnar utan det verkar mest vara finansministern och statsministern.

Anf. 51 Malin Löfsjögård (M)
Fru talman! Ibrahim Baylan började med att tala om politisk samsyn i fråga om järnvägsinvesteringar i Frankrike och Spanien. Jag tror att det råder politisk samsyn om att det behövs satsningar på järnvägssidan även i Sverige. Vi vet att den är eftersatt. Det finns behov av utbyggnad på många platser i vårt land, och det gäller även på vägsidan. Jag tror att det är oerhört viktigt när man debatterar infrastrukturen och klimat- och miljömålen att inte se de olika trafikslagen isolerade. Det handlar inte om sjöfart för sig, vägar för sig, järnvägar för sig eller, för den delen, luftfart för sig. Det handlar om ett transportsystem. Om vi ska kunna lösa de problem vi har i dag, och även de framtida problemen, särskilt från klimat- och miljösynpunkt, gäller det att se till helheten. Att säga att man vill ge mer pengar till vägar innebär inte per automatik att man inte vill ge mer till järnvägar. Vi måste utgå från vad som är möjligt, och vi måste också kunna satsa på sådant som ger störst effekt. I närtid och också på längre sikt kommer det att krävas satsningar på investeringar i både järnvägar och vägar, men det kommer även att behöva göras satsningar på sjöfart, liksom det säkert finns behov inom luftfarten, just för att kunna möta klimat- och miljöproblemen. Vi måste sluta tänka i stuprör, för vi talar om ett transportsystem. Jag vill verkligen betona att det är fråga om ett transportsystem. Det är inte ett isolerat trafikslag vi ska inrikta oss på. Det är bra att infrastrukturministern tar upp just detta i sitt svar på interpellationen. Sedan har det diskuterats vilka satsningar som är realistiska och vilka som är orealistiska. Oavsett hur mycket pengar vi skulle avsätta finns det en gräns för hur mycket till exempel Banverket eller Vägverket klarar av att satsa och investera på en begränsad tid, vilket Banverkets planeringschef också sagt. Låt mig även ta upp höghastighetstågen. Nu står Socialdemokraterna - det gäller inte bara denna interpellationsdebatt utan även tidigare - och talar om tåg och satsningar på järnväg. Varför var ni då inte på det intressanta seminarium som Folkpartiet arrangerade med bland annat järnvägsforskare och företrädare för Banverket? Där redogjorde man för höghastighetståg och vilka möjligheter det finns att investera i och satsa på dem i Sverige. Det var ett mycket bra seminarium som jag önskar att oppositionen varit på.

Anf. 52 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag tänker tydliggöra att Ibrahim Baylan och hans regering tidigare inte prioriterat skötseln av järnvägsinfrastrukturen och dess underhåll. Det är en del av orsaken till att oerhört många i dag är frustrerade över att tågen inte kommer i tid. Enkla situationer som att träden blåser omkull över banor och så vidare har tidigare inte skötts. Nu har Banverket fått resurser så att de kan sköta trädsäkringen. Jag tänker också vara tydlig med att den socialdemokratiska regeringen valde att ha väldigt framtunga projektplaner, vilket gjorde att man ständigt sköt projekt framåt i tiden. Det är den verklighet som råder runt om i landet. Tyvärr innebär det att projekt även fortsättningsvis kommer att skjutas på framtiden. Det går inte att på kort tid förändra strukturen eftersom det saknas så pass många miljarder. Jag tycker att Ibrahim Baylan i debatten får acceptera att jag beskriver vad det är för situation Ibrahim Baylan lämnat efter sig. Regeringen är mycket tydlig med att transportsektorn står inför en oerhört stor utmaning och ett stort åtagande. Därför är mitt angreppssätt mycket tydligt. Det krävs att alla fyra transportslagen samverkar mycket bättre. Det är då vi på kort tid kan minska de negativa klimatutsläppen. Dessutom vidtar vi åtgärder här och nu för att skapa bättre förutsättningar för järnvägsinfrastrukturen. Det är därför Banverket får nya resurser till underhållssidan; det är det snabbaste sättet att möta näringslivets efterfrågan. Banverket har till uppgift att se över befintliga stråk, spår, och se vilka åtgärder som krävs för att öka kapaciteten ytterligare. Det är naturligtvis inte en gång för alla så att de stråk som näringslivet använder är de mest effektiva och bästa. Här kan vi genom transportkorridorer skapa utrymme för näringslivets ökade efterfrågan. Vi måste blicka framåt, och det ska vi också göra. Vi ser att det krävs miljarder till en ny järnvägsinfrastruktur. Oberoende av om klimatutmaningarna utgör ett tryck på bättre prioriteringar mellan väg och järnväg finns det redan nu ett allmänt tryck från näringslivet för att hitta effektivare järnvägsflöden samt från de enskilda individerna för att få en bra persontransportstruktur. Därför har regeringen vidtagit ett flertal åtgärder som innebär ett samlat arbete, ett samlat fokus. Ibrahim Baylan borde veta att det krävs ett gediget underlag när vi har inriktningsmål tio år framåt. Därför har Vägverket, Banverket, Luftfartsverket och Sjöfartsverket också lämnat ett gediget underlag. I dag har regionerna och verken i uppdrag att göra systemanalyser så att vi får ett underlag för att kunna göra rätt prioriteringar för bra och effektiva godsstråk.

Anf. 53 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Det var ytterligare fyra minuter där inte ett enda besked lämnades. Vad är regeringens hållning? Människor har tydligt visat att de vill ta sitt ansvar för miljön och framtiden. Man efterfrågar spårbunden trafik, inte minst tåg. Det ser vi genom att resandet på järnväg ökar kvartal efter kvartal. Vi ser att företagen efterfrågar mer av godstransporter på järnväg. Man vill ta sitt ansvar för miljön. Man vill ta sitt ansvar för framtiden. Vad är då regeringens besked till dessa människor? Tja, det är oerhört svårt att säga. Regeringens och majoritetens förhållande till järnvägen tycks vara att man ska prata om den. Man ska utreda, prata och anordna seminarier, men man ska för Guds skull ingenting göra. Finansministern har redan konstaterat att det är mer ekonomiskt effektivt att satsa på vägar. Det har han sagt uttryckligen, inte minst i polemik med statsrådet Torstensson. Detta har spridit en osäkerhet, en osäkerhet som statsrådet nu inte tar chansen att skingra. De som står inför att göra dessa stora investeringar - för det är stora investeringar när man ska köpa tåg eller avgöra om man ska gå in på denna marknad - har väldigt svårt att veta vad som gäller i regeringens politik. I stället fortsätter Åsa Torstensson, som jag tycker på ett väldigt svagt sätt, att försöka leka opposition. Om Åsa Torstensson har en sådan längtan efter att vara i opposition kan säkert Sveriges väljare göra någonting åt det i nästa val. Just nu är dock Åsa Torstensson statsråd med ansvar för Sveriges järnvägar och Sveriges infrastruktur. Vad är regeringens politik på detta område? Kan ministern inte bara säga det? Kommer ni att ha tyngdpunkten på järnvägen, eller kommer ni, som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har sagt, att ha tyngdpunkten på vägar? Vad är det som gäller?

Anf. 54 Malin Löfsjögård (M)
Fru talman! Låt mig återkoppla till det som infrastrukturministern sade nyss: Det här handlar inte bara om nya investeringar, utan det är flera åtgärder, både stora och små, som tillsammans bidrar till kapacitetsökningar inom järnvägssektorn. Jag vill också hänvisa till riksmötets sista frågestund för snart två veckor sedan, där miljöminister Anders Carlgren tog upp just detta i samband med en fråga han fick. Miljöministern klargjorde då att det går att göra stora kapacitetsökningar genom alla de projekt som redan är beslutade och på gång. Han nämnde flera exempel, som "fler dubbelspår på strategiska ställen, bättre samordning av trafiken på själva banorna, förlängda perrongkapaciteter på sina ställen och självklart därutöver också nya banor". Vad miljöministern sade var alltså att det finns möjlighet att öka kapaciteten utan att man behöver satsa väldigt stora summor, om man nu inte skulle ha sådana. Nu vill jag inte gå händelserna i förväg. Infrastrukturministern kommer ju att återkomma till riksdagen med en infrastrukturproposition till hösten, en proposition som inte bara jag utan alla, även oppositionen, ser fram emot. Jag gör det med stor tillförsikt. Jag tror att många av de frågor som oppositionen ställer kommer att finna sina svar där. Jag tycker att det vore ganska konstigt om infrastrukturministern i dag skulle stå här och peka ut enskilda små eller större projekt. Man måste se till helheten, och den kommer i infrastrukturpropositionen. Ska den vara värd någonting måste det vara bra underlag och bra utredningar. Därmed vill jag önska infrastrukturministern en trevlig sommar som gör henne redo för höstens utmaningar inom infrastrukturen.

Anf. 55 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag ska börja med att önska er båda glad och trevlig sommar. Jag glömde det i de tidigare debatterna, men då får även ni som sitter kvar ta emot den sommarhälsningen. Det är beklagansvärt att Ibrahim Baylan enbart vill fortsätta sin symbolpolitik utan att fylla den med något. Vi har ett oerhört stort uppdrag, och det är att öka kapaciteten för järnvägsinfrastrukturen. Det arbetet pågår nu. Jag upprepar det: Det pågår nu. Vi har skapat förutsättningar för Banverket. Vi ger i uppdrag att analysera och skapa förutsättningar så att befintligt näringsliv kan använda järnvägsinfrastrukturen på ett effektivare sätt. Vi kommer fortsättningsvis också att se ett ökat kapacitetsutrymme för järnvägsinfrastrukturen. Det är precis som Malin Löfsjögård säger: När regeringen lägger fram sin infrastrukturproposition kommer det att skapa förutsättningar för ett näringsliv i alla delar av landet. Jag tror att Ibrahim Baylan vet att det behövs vägar i det här landet. Eller så har jag missuppfattat Socialdemokraterna. Ni kanske tillsammans med Miljöpartiet är fullständigt emot allt vad vägar heter. I så fall vill jag vara övertydlig med att det här landet behöver vägar, järnvägar och effektiva transportflöden. Det innebär att vi också måste ge förutsättningar för järnvägsinfrastrukturen så att vi kan ha smidiga övergångar mellan de olika transportslagen. Det sker inte av sig självt. Vi behöver identifiera hur vi skapar smidiga flöden för näringslivet när det gäller att gå från väg till järnväg. Det konkreta arbetet pågår här och nu. Sedan pågår det som Ibrahim Baylan vet ett ständigt arbete med en budgetprocess som kommer att knytas ihop i en ordinarie budget och i en ram för inriktningsmålen för 2020 som vi återkommer med till hösten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.