Hotade jobb i Hallstavik

Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta för att mildra effekten av nedskärningarna och underlätta omställningen för de anställda vid Hallsta pappersbruk. Mikael Damberg ställer sin fråga mot bakgrund av att Holmen Paper AB aviserat nedskärningar vid Hallsta pappersbruk, vilket kan leda till att 250-300 personer förlorar sina jobb. Låt mig först understryka att jag känner starkt med alla dem som hotas av nedskärningar i Hallstavik. Att hotas av arbetslöshet är självfallet oerhört jobbigt för alla som berörs och deras familjer. Arbetsförmedlingen har här en viktig roll. De kommer att utifrån sina resurser på bästa möjliga sätt ta hand om dem som riskerar arbetslöshet. Regeringen för en aktiv företagspolitik och en regional tillväxtpolitik som ger alla delar av landet möjligheter att utvecklas av egen kraft. Genom eget aktivt tillväxtarbete kan kommuner och regioner bli intressanta och attraktiva för företagare, besökare och invånare. Företagare lyfter ofta fram att dialogen med ansvariga i kommun och region och de attityder till näringslivet som företagarna möter där är bland de viktigaste faktorerna för ett bra och attraktivt företagsklimat. Jag har ett mycket stort förtroende för de aktörer som jobbar på lokal och regional nivå. Regeringen arbetar för att öka det lokala och regionala inflytandet och möjligheten att växa utifrån de egna förutsättningarna. Tidigare regeringar har ibland satt in stödpaket i akuta krissituationer, men det finns inte många exempel på att dessa har gett långvarigt positiva effekter på kommuners utveckling. Jag anser att den bästa kompetensen - och kunskaperna om vad som behövs just i det här fallet - redan finns i regionen. Hallstavik är ett bra exempel där bland andra Norrtälje kommun redan tagit en aktiv roll för att bilda lokala nätverk för att få fram nya arbetstillfällen samtidigt som de verkar för att attrahera långsiktiga investeringar i Hallstavik. Stockholms län och Norrtälje kommun har en mycket god sysselsättningsutveckling och tillhör den starkaste arbetsmarknadsregionen i landet tack vare regeringens politik för företagande och jobb. Nyföretagandet ökar och är i topp bland jämförbara kommuner. Efterfrågan på arbetskraft har ökat kraftigt det senaste året. Fram till tredje kvartalet 2008 förväntas sysselsättningen i länet öka med ca 17 000 personer, eller 1,7 procent. Sysselsättningen väntas öka mer än arbetskraftsutbudet vilket medför att arbetslösheten minskar. Den öppna arbetslösheten räknat som andel av befolkningen väntas uppgå till 2,0 procent under 2008. Den positiva utvecklingen är viktig när människor riskerar att drabbas av uppsägningar. Jag förutsätter också att Holmen Paper AB tar sitt ansvar som arbetsgivare för att säkra omställningen för de anställda. Slutligen vill jag försäkra Mikael Damberg om att regeringen är fullt uppmärksam på näringslivets och arbetsmarknadens utveckling i Stockholms län likväl som i övriga delar av landet.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag har besökt Hallstaviks pappersbruk två gånger under de senaste månaderna. Det var efter det att beskedet kom att företaget planerar att lägga ned PM 2 och varsla uppemot 300 personer. Många av de anställda som jag talade med är oroliga för att förlora jobbet och inte klara lånet på huset. Andra som har jobbat längre i företaget är mer oroliga för Hallstavik som ort eller för företagets långsiktiga framtid. Alla väntar på besked om framtiden. Nu ser det ut som att de får vänta till efter sommaren på de definitiva beskeden, i alla fall enligt de senaste besked jag fått. Några som inte bara väntar är fackförbundet Pappers. Jag har träffat dem. De är oerhört engagerade, både när det gäller att de anställda ska behandlas bra och kunna komma tillbaka och få nya jobb och när det gäller att skapa andra arbetstillfällen på orten. De deltar och är aktiva i skapandet av nätverk, formar utvecklingsföretag och så vidare. I onsdags kom löntagarkonsultens rapport där man har granskat företagets beslut. Den visar att deras bild är att företaget gör rätt, att med den vikande efterfrågan som finns, med de höga priser på råvaror som finns och med de höga energipriserna måste man göra denna avställning för att ställa om och säkra de 600 jobb som fortfarande finns kvar i Hallstavik. Företaget har trots neddragningar stora framtidsplaner på nyinvesteringar. Vi är många som hoppas på att de kommer att genomföras. Då krävs ett antal beslut och långsiktighet i hanteringen. Jag ställde en fråga om Hallstavik eftersom jag känner att det ibland blir så att frågor som hamnar nära Stockholm inte diskuteras lika mycket som frågor som hamnar långt bort från Stockholm. Det är lite omvänd logik. Jag ställde en fråga om vilka initiativ näringsministern avser att ta för att mildra effekten av nedskärningen och underlätta omställningen för de anställda vid Hallsta pappersbruk. Tyvärr får jag inte så många svar. Näringsministern hänvisar till att detta kommer att lösas lokalt. Jag har stor tilltro till den lokala initiativförmågan. Jag tror dock att lokala initiativ behöver stöttning från en aktiv regering som visar ledarskap i näringspolitiken och från ett engagerat och närvarande ledarskap. När sådana här saker händer förväntar jag mig att näringsministern är på plats, lyssnar, tar till sig och är en aktiv partner i en process framåt när man investerar. Det förväntar jag mig av en aktiv svensk näringspolitik. Uppsägningarna i Hallstavik motsvarar uppemot 70 000 personer i Stockholm, för det är en sådan central arbetsgivare i den lilla orten Hallstavik. Skulle 70 000 personer sägas upp i Stockholm kan jag garantera att näringsministern skulle ha varit på plats och lyssnat, tagit till sig och funderat på vad man kan göra tillsammans för att utveckla detta. Det förväntar jag mig av en svensk näringsminister. Svaret är lite passivt. Jag hoppas att näringsministern i sina kommande inlägg kan ge mer besked om vad som borde göras för att stötta Hallstavik i denna svåra situation där det dock finns mycket initiativkraft underifrån som rätt använd kan utnyttjas för att göra något bra.

Fru talman! Vi lever i en föränderlig värld. En del av detta är hur marknader och förutsättningar för våra industrier, som Hallsta pappersbruk, förändras. Vi har som målsättning att Sverige och Sveriges industrier ska ligga i topp och konkurrera. Det innebär också att man inom industrin ser över hur man kan effektivisera och rationalisera. Vid Hallsta pappersbruk betyder det att man, precis som Mikael Damberg berättade, planerar att ta den äldsta pappersmaskinen ur bruk. Det innebär att nästan en tredjedel av personalen har varslats om uppsägning. Förutom att det är ett hårt slag mot den enskilde som riskerar att mista sitt jobb är det också ett hårt slag mot samhället Hallstavik som till stor del är uppbyggt kring pappersbruket. Vad som här sker är en anpassning till den tuffa internationella marknaden där gårdagens pappersmaskiner inte längre uppfyller morgondagens behov. Inför framtiden finns det för Hallsta pappersbruk planer för en eventuell utbyggnad, precis som Mikael Damberg sade, men att fler jobb kommer att skapas vid pappersbruket i framtiden finns det inga garantier för. Däremot finns det andra utvecklingspotentialer i Hallstavik vad gäller jobb och företagande. Men det gäller att utnyttja den erfarenhet och kompetens som finns i bygden. Jag har själv haft förmånen att vara med på flera möten och träffar i Hallstavik där man diskuterat bygdens möjligheter till att utvecklas i nya riktningar. Initiativet till dessa möten har kommit från bygden. En av strategierna som kommit fram ur dessa möten är de långt gångna planerna på att starta ett holdingbolag med Roslagens Sparbank, Holmen Paper, andra lokala aktörer och Norrtälje kommun som deltagare. Syftet med bolaget är bland annat att utveckla företagandet i Hallstavik genom att stötta redan befintliga företags utveckling och att hitta nya företag som vill etablera sig på orten. Det gäller att ta vara på den kompetens och erfarenhet som finns i Hallstavik och som står redo att ta sig an denna utmaning. Grunden är trots allt engagemanget för Hallstavik som finns i bygden. Det är detta som skapar långsiktighet och stabilitet i samhällsutvecklingen. Som näringsministern påpekade för regeringen en aktiv regional tillväxtpolitik som ger alla delar av landet möjligheter att utvecklas. Regeringen för också en politik för fler och växande företag som har lett till att sysselsättningen har ökat i Sverige. Vår uppfattning är att en av de viktigaste åtgärderna för att stärka en regions konkurrenskraft är att öka det lokala och regionala inflytandet och möjligheten att växa utifrån sina egna förutsättningar. Det är genom egen kraft, byggd på de förutsättningar som kommuner och regioner själva är bäst på att analysera, värdera och utveckla, som man kan skapa en långsiktigt god jordmån för företag och jobb.

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret! Jag vill framför allt tacka Per Lodenius för en bra redogörelse för hur man upplever det på plats i bygden. Per Lodenius är förtroendevald och folkvald från kommunen. Det här är viktiga frågor, men de rör inte bara Hallstavik, även om interpellationen är ställd så. Frågan kanske är bredare än så och handlar om hur vi ser på samhällsbyggandet i Sverige och hur vi vill ha det framöver. I mitten av 1600-talet grundades Hillringsbergs bruk. Efter en lång historia som bruk i olika former upphörde det och stod stilla i ungefär 70 år - en så kallad mansålder; en kvinnoålder är sannolikt längre. I dag är det full verksamhet på platsen och man har över 200 anställda. Det är, som Per Lodenius säger, en föränderlig värld. Det som i dag är billigt att tillverka i en annan del av världen kan om ett tag vara billigare att tillverka i Sverige. Vad vet vi? Mycket av vår exportindustri, som vi trots allt lever av, är viktig för oss. Jag kommer från Värmland som ju är oerhört präglat av skogsindustrin och export av skogsråvaror och förädlade skogsråvaror men även av stål- och verkstadsindustrin. Låt mig ta ett exempel. Kristinehamns kommun har haft artilleri och blev av den socialdemokratiska regeringen lovad ersättningsjobb för A 9. Det uppfylldes aldrig. Det är här det finns ett problem. Om man vänder sig till en minister, oavsett rang och ordning, finns det ett problem med att den personen kanske inte vill uppfylla gamla löften. Det kan jag se som helt rimligt vad gäller Kristinehamn. Om Hallstavik ursäktar en stund kan vi i Kristinehamn se att det finns en god jordmån för entreprenörskap och företagande. Det har faktiskt fått stå tillbaka en aning för artilleriet och den stora arbetsplatsen staten. Efter en längre period har man sett en utveckling med ett starkt företagande. Det har även gett större företag möjlighet att etablera sig på orten. Vi har Rolls Royce, och tidigare Kamewa och Morphic som är ett nyetablerat företag där vindkraft har stora möjligheter. De människor som förlorar sitt arbete är drabbade, oavsett om det handlar om en konkurs eller att företag flyttar utomlands med arbetstillfällena. Det är viktigt att vi ser de människorna och att man ser allvaret i det. Det är naturligtvis skillnad om man möter detta i en lågkonjunktur eller en högkonjunktur. Låt mig ändå säga att jag inte tror på statliga paket. Jag tror inte på den politiken. Jag tror att den blir väldigt kostsam på sikt. Däremot tror jag på att man ger människor möjlighet och drivkraft. I sitt anförande gav Per Lodenius exempel på att man hade satt sig tillsammans med utvecklingsgrupper och lokala banker som ofta tar ett stort ansvar. Att man går den vägen tycker jag är en mer tilltalande tanke. Det finns delar i detta som gör att vi kanske inom kort får flera debatter som rör just vår skogsindustri eftersom den är hårt ansatt från omvärlden. Jag menar att synen på företagande, vilket vi debatterade för en vecka sedan här i kammaren, och myndighetsutövning gentemot företagandet i Sverige är viktig. Det gäller inte bara den statliga rådgivningen utan myndighetsutövningen i stort när det gäller miljöbalken och annan lagstiftning. Det är viktigt att se hur vi kan bli konkurrensmässiga även på sikt. I dag är vi konkurrensmässiga. De flesta företag och arbetstillfällen finns ju kvar i Sverige. Inte alla har flyttat till så kallade låglöneländer som Kina. Det finns många kvar och då gäller det att se möjligheterna. Ett av de hot som inte har nämnts är faktiskt bristen på arbetskraft. Det gäller inte Hallstavik, men det finns andra platser i Sverige där man har brist på arbetskraft. Det kan vara en annan problematik.

Fru talman! Jag vill rikta ett allmänt tack till Mikael Damberg och alla andra socialdemokrater som har ställt så utomordentligt många interpellationer under denna vårsession. Det har gjort att vi som tycker att det är roligt att debattera har fått tillfälle att tala väldigt mycket. Det har givit statsråden många möjligheter att komma till riksdagen. Det har inte minst gjort att fru talmannen och hennes kolleger inte har riskerat någon arbetslöshet under den här säsongen. Hur ska det gå för svensk skogsindustri? Det är ytterst det som Mikael Damberg frågar. Per Lodenius och Mikael Damberg har vältaligt redogjort för situationen i Hallstavik. Jag har haft tillfälle att besöka Hallstavik flera gånger. Sedan 2002 har jag varje år skrivit en ganska stor motion om kommunikationerna till och från Hallstavik. Det har inte givit något stort utslag, annat än att det kommer upp på dagordningen. Det finns många orsaker till att svensk skogsindustri i dag har det ganska besvärligt. Vi ser det i Rottneros som flyttar till Sydafrika. Vi ser det i Norrsundet som också lägger ned. Jag var nyligen i Karlstad och träffade Paper Province. Det är ett lysande exempel på hur man kan samverka för att få mer intäkter till orten. Hallsta pappersbruk har funnits sedan 1913. Det är alltså ganska gammalt. Om vi hoppar till dagens situation ser vi att det finns ett problem med svensk skogsindustri. Den förre partiordföranden i det socialdemokratiska partiet slog alldeles nyligen ned på detta i tidningen Sveaskog. Vi har för låg förädlingsgrad. Det mest centrala problemet inom hela skogsindustrin är att förädlingsgraden i Sverige är för låg. Vi har en alltför föråldrad struktur och kan inte få tillräckligt bra betalt för våra råvaror som vi ska förädla. Jag vill fråga statsrådet: Hur tänker regeringen se till att vi kan förädla mer av våra råvaror så att vi får ut mer pengar för dem så att vi i längden kan klara konkurrensen? Fru talman! Det finns många andra problem som till exempel de ryska exporttullarna. Det är ju lustigt att man inför tullar på exporten. Nästa år ligger de på 50 euro per ton, om jag har förstått rätt. Det är ju fantastiska summor. Det är för att de vill bygga upp sin egen industri. Jag och handelsminister Ewa Björling har diskuterat detta i denna kammare vid flera tillfällen. Jag vill uppmana regeringen att se till att konkurrensen inte snedvrids ännu mer under det kommande året. Det finns också glädjetecken. Metso Paper fick så sent som häromdagen en order från Indien på 200 miljoner kronor. Det visar att vi har konkurrenskraft i det här landet. Min fråga till näringsministern är: Hur ska vi få ut mer pengar för varje kubikmeter ved som vi får ut av skogen? Jag tror att det är det viktigaste för att säkra sysselsättningen i Hallstavik och alla de andra orter som är beroende av detta, inklusive Ortviken i Sundsvall.

Fru talman! Det är många anställda som är oroade både i Hallstavik och Norrsundet och på många andra ställen. Just när man har fått beskedet att man blir utan arbete finns ju osäkerheten om vad som ska hända framöver och hur man ska klara försörjningen. Det är ju en jättesvår omställning. Trösten i den situationen är att man kan peka på exempel där man har klarat omställningen. Jag håller med tidigare talare om att det som är bekymret när man har en ort som är beroende av ett stort företag, alternativt en försvarsanläggning, är att man blir väldigt beroende av en enda arbetsgivare. Vi måste få en mer diversifierad arbetsmarknad så att vi har många små företag - mer risker i flera korgar - så att det finns flera att gå till. Det tycker jag att vi har lärt oss under årens lopp med försvarsomställningar och annat. Orter kan ju komma igen. För fem-tio år sedan var Norrbotten helt uträknat. Man skulle lägga ned den ena orten efter den andra. Vad händer nu med ökade råvarupriser? Kiruna växer så att det knakar. Vi flyttar Malmberget som stad för att vi behöver ta vara på nya fyndigheter. Man investerar 25 miljarder kronor från LKAB. Boliden investerar 5 miljarder. Jag ska till Pajala om någon vecka och titta på de investeringar som kanske kommer där från ett kanadensiskt gruvbolag. Man investerar 50 miljarder i vindkraft i Markbygden. Det investeras miljarder i ett län som har varit uträknat under lång tid. Det är ju också något man kan lära sig, att saker och ting förändras över tid. Dessutom hittar många orter nya möjligheter - orter som tidigare har varit uträknade. Jag tycker att vi måste ägna skogsindustrin en särskild diskussion, för det är klart att låga råvarupriser och låga energipriser har gjort att man inte har förädlat så som man skulle ha gjort. Själv kommer jag från ett skogslän. Jag vet hur aktivt vi jobbat med att försöka öka förädlingsgraden. Där har vi en hel del att göra. Några bolag är väldigt duktiga på detta, medan andra inte har gjort det som krävs för att på sikt kunna överleva. Råvarupriserna kommer att öka i takt med ökad konkurrens. Energipriserna ökar, men de är lägre i Sverige än i andra länder. Vi måste öka förädlingsgraden. Från regeringens sida jobbar vi med trästrategin. Vi försöker där se hur vi kan öka förädlingsgraden. Också den nya skogspropositionen handlar om hur vi ska öka produktionen så att vi genom en effektivare skogsproduktion kan få ut mer virke från skogen. Det finns bolag - Södra Skogsägarna är ett exempel - som har gjort viktiga förädlingsinvesteringar, som producerar energi och som gör goda vinster. Vi måste se att det här är en omställning. Naturligtvis ska vi vara stolta över Sveriges skogsindustri. Men förädlingsgraden måste öka för att vi fortsatt ska kunna ha många jobb i den här branschen. Vi har aktivt jobbat med Ryssland när det gäller exporttullarna. Det är väl ett år sedan jag fick ett löfte om att sådana inte skulle införas, men det hjälpte inte. Man tänker sig ett genomförande. Från regeringens sida ligger vi på för att ändra detta. Det regeringen ska göra är att vi ska skapa en verktygslåda. När sådana här saker händer måste det finnas en verktygslåda som kommuner och andra kan använda. Arbetsförmedlingen, Almi, länsstyrelsen och andra måste ha verktyg. De ska ju stödja människorna i omställningsprocessen, och det ska de göra tillsammans med företagen. Den verktygslådan har vi skapat - detta för att se hur man utifrån de lokala förutsättningar som finns kan skapa nya jobb. Jag är glad över att höra Per Lodenius berätta om holdingbolag och om olika initiativ som tas lokalt och regionalt. På det sättet kan man klara en svår omställning. (ANDRE VICE TALMANNEN: En lång stund har jag suttit och funderat på var den här debatten hamnar. Det började med Hallstavik. Sedan blir det brukskultur, hela skogspolitiken och kubikmeterpris och även hur det är ute i världen. Eftersom ni är så debattglada och det är den sista debatten före sommaren har jag låtit er hållas.)

Fru talman! Det var roligt att fru talmannen ville ge sig in i debatten. Jag började själv fundera på var den här debatten börjar hamna. Visst kan vi tala om skogsindustrins framtid i Sverige. Det är en viktig fråga, inte minst för Hallstavik. Men min interpellation handlade i grunden om vad näringsministern avser att göra. Lite långt från det har vi nu kommit i debatten. Tyvärr är det nog inte en slump. Näringsministern ger här en redovisning, med visst understöd, i en ganska märklig debatt. Man liksom hyllar regeringens politik - att inte göra någonting och att det skulle vara det absolut bästa för Hallstavik och andra orter. När någonting av nämnda slag händer är det absolut bästa att inte göra någonting från regeringens sida. Jag tror att det är fel taktik. Jag menar att Sverige haft en tradition av aktiv näringspolitik. Men det innebär inte att man alltid ska springa in med krispaket. Det finns ett mellanting. Man kan vara på plats, och man kan vara aktiv och en engagerad aktör. Man kan bistå i utvecklingen av nya branscher. Är det någonting som vi i denna kammare är överens om så är det att orter som lever av en enda arbetsgivare, ett stort företag till exempel, har svårigheter när konjunkturen svänger eller när någonting händer. Det är alltid en fördel att bredda näringslivet med fler arbetsgivare, med fler företagare. Men då måste man fundera på vad regeringen vill göra. Ingenting, blir svaret. Det bekymrar mig. Jag tror inte att man, som näringsministern gör, kan säga: Vi har skapat en verktygslåda med Almi och länsstyrelsen. Till och med innan Maud Olofsson blev näringsminister fanns de här verktygen för regioner att jobba med. När vi hade diskussioner och näringsministern förut fick kritik angående Norrsundet pressades näringsministern till slut till att säga: Vi ger landshövdingen i uppdrag att samordna arbetet, och vi har regionstöd här som vi kan använda. Till slut pressades några initiativ fram. I det här sammanhanget behövs det tydligen inga initiativ, för Norrtälje finns i en bra arbetsmarknadsregion. Men Hallstavik ligger en bit från Stockholm - detta sagt ifall någon inte vet det. Det är inte helt nära in till Stureplanscentern från Hallstavik. Jag säger det för att man ska förstå vad det här innebär på kartan. Det krävs aktiva åtgärder. Jag tror att det hade varit bra om näringsministern i alla fall i någon del av svaret sade att elpriserna är ett problem för svensk skogsindustri och för stora delar av basindustrin. Där säger man när det gäller elpriserna: Vi vill ha långsiktighet. Maud Olofsson, du bröt det blocköverskridande samarbetet kring energipolitiken. Du har tidigare i debatten sagt att ni framöver ska bjuda in oss till diskussioner om energin. Jag hoppas att Maud Olofsson i den här sista debatten i kammaren på allvar bjuder in oss till diskussioner om energin. Det är viktigt. Där hade den förra regeringen en aktiv politik och sade: Vi ska använda vårt ägarskap i Vattenfall till att erbjuda långsiktiga, stabila och låga energipriser för vår industri. Men Maud Olofsson har intagit en helt annan ståndpunkt och sagt att Vattenfall inte kan agera på annat sätt än de andra elbolagen. Det tycker jag är ett märkligt förhållningssätt från en näringsminister som bryr sig. Råvarupriserna är viktiga och förtjänar en debatt om vad svensk skog ska användas till. Vad ger mest i tillväxt och jobb för vårt land? Den diskussionen behöver vi i Sverige, för det är det viktigt att skapa. Jag hade förväntat mig att näringsministern skulle ta upp någon av de trådarna - om hon nu inte ville säga att hon är beredd att göra någonting för Hallstavik. Nu bottnar det i att Norrtälje kommun ska fixa det här. Men jag kan säga att när man besöker Hallstavik är det inte bara positiva hejarop man får höra om just Norrtälje kommun, om att de bryr sig om och ser Hallstavik i varje läge. Jag kan informera om det stora skämtet när jag var där. Det gällde då de långsiktiga investeringar som det talas om. Busskuren och kiosken i Hallstavik brann ned för ett år sedan. Kommunen vägrade att gå in och bygga upp den igen. Nu har Folkets Hus varit tvunget att öppna en busstation så att man har någonstans att stå om det är kallt när man väntar på bussen. Det är lite väl långt från näringsministerns hyllning av Norrtälje kommuns aktiviteter för långsiktiga investeringar om man inte ens kan fixa en busskur så att folk kan stå där och vänta på en buss som inte särskilt ofta kommer till Hallstavik. Det krävs nog lite mer insatser än så.

Fru talman! Att Folkets Hus var tvunget att öppna en vänthall för busspendlarna i Hallstavik stämmer väl inte riktigt. Däremot stämmer det att man erbjöd sig att ställa upp med de lokaler som man hyrde för att det snabbt skulle gå att få i gång en bra väntlokal för dem som åker buss. Den här diskussionen handlar om Hallstavik. En hel del av dem som bor i Hallstavik är i dag helt beroende av hur det går för ortens stora arbetsgivare. Så är det; det har vi konstaterat. Det finns få alternativa arbetsgivare, och de som finns är ofta beroende av den stora industrin. Samtidigt måste man blicka framåt och skapa nya förutsättningar när de gamla ändras. Vi kan se att det i dag i Hallstavik finns många nya företag. I flera år har företag funnits som inte är beroende av bruket utan som har hittat andra förutsättningar. Jag tror också att Hallstavik skulle kunna bli ett mycket gott exempel, en föregångare, när det gäller att ställa om verksamheten när en stor industri minskar antalet anställda. Vi ska komma ihåg att bruket fortfarande är en stor arbetsgivare på orten. Det finns ungefär 4 500 boende i Hallstavik. 900 personer jobbar i dag på bruket - drygt 600 om varslade nedläggningar blir verklighet. I ett tidigare inlägg har jag tagit upp hur man i Hallstavik nu skapar egna förutsättningar för att utveckla sin bygd. Vad som i dag diskuteras i Hallstavik är bland annat hur man ska kunna utveckla utbildningen där. I dag har man en mycket bra gymnasieutbildning med en lärlingsutbildning. Den skulle kunna vidareutvecklas inom yrkeshögskolans ramar. Man har också natur- och kulturområden som skulle kunna utvecklas med turism. Det finns många sommarboende runt omkring. På lördag startar ett stort afroamerikanskt swingdansläger i Herräng, några mil norr om Hallstavik. Det är faktiskt världens största dance camp av sitt slag. Förutsättningar finns alltså i Hallstavik. Det gäller bara att ta vara på förutsättningarna för människor och företag i Hallstavik så att det kan bli en vidareutveckling. Regering och riksdag ska ge instrumenten och de bästa förutsättningarna för företagande och utveckling även i Hallstavik.

Fru talman! Jag tycker nog att det är rätt att diskutera utifrån de nivåer vi ändå befinner oss på. En parallell diskussion är den om bensinstationen. Jag tycker att den gränsar till detta. Det Stockholmsengagemang som finns i frågan - jag tror att de socialdemokrater som just nu finns här i kammaren är från Stockholm och representerar Stockholm - är bra. Vi som inte är från Stockholm har våra utgångspunkter. Hallstavik ligger i Uppland om jag inte är felinformerad. Rimligen är Uppsala ett arbetsmarknadsområde. Jag har några siffror här som säger att sysselsättningen sedan 2005 har ökat med 12 500 personer. Mellan maj 2007 och maj 2008 minskade antalet arbetslösa med 1 057 till 3 462, en minskning med 23 procent. Jag tror inte att det är helt oväsentligt. Jag tror att det är viktigt att veta i en bygd att man har närhet till ett annat arbetsmarknadsområde. Jag är från västra Värmland och har närhet till Oslo som arbetsmarknadsområde. Det diskuteras varje dag. Det är viktigt att se alla möjligheter i det här och inte skriva människorna i Hallstavik på näsan hur det ska vara, vare sig på det ena eller på det andra sättet. Det ska inte Sveriges riksdag göra, och det ska inte ens en näringsminister göra. Snarast ska det ske i samförstånd och i diskussion. Jag ser att dialogen finns med näringsministern och Per Lodenius i det här fallet med koppling till det lokala näringslivet. Låt mig vara petig. Jag vill tacka Mikael Damberg för den här interpellationen. Men det finns en sak som jag vill påpeka. Ordet glesbygd tycker jag inte riktigt passar in här. Jag tror inte att människorna där, i alla fall inte enligt egen utsago, tycker att de bor i en glesbygd. Glest bebyggt kan det vara, men Hallstavik är väl i alla fall landsort och inte glesbygd. Men det kanske präglar socialdemokratins syn på vad glesbygd är eller inte och vad stad är och inte. (ANDRE VICE TALMANNEN: Jag drar en djup suck. Det börjar bli alltför mycket vidlyftiga saker som inte har med Hallstavik och jobben där att göra. Jag vädjar till er som är kvar att sträva efter att hålla er till ämnet.)

Fru talman! Jag tycker att det verkligen är roligt att Mikael Damberg haft tillfälle att besöka Hallstavik ett par gånger. Själv har jag överlevt tre platschefer på Hallsta bruk som jag har träffat vid olika tillfällen, så jag har något större erfarenhet. Vem bryr sig om Hallstavik? Det är en intressant fråga. Den ställdes i en artikel av Reidar Karlsson som publicerades i Norrtelje Tidning med anledning av nedläggningen av bruket i Norrsundet. Då märkte jag tyvärr inte något från Socialdemokraterna, så jag tycker att det är väldigt roligt att så många socialdemokrater engagerar sig på samma sätt som Per Lodenius och Göran Pettersson har gjort i den här frågan. Fru talman! Nu ska jag flytta från bruket i Hallstavik till Björks Rostfria i Hallstavik. Det är en liten firma som jag har besökt. Det finns många andra små firmor där. Björks Rostfria sysslar med olika sorters vattenreningsprojekt. Det är väldigt intressant. De har inte så många anställda, ett tiotal. Med det intressanta med detta företag är den teknik och den kunskap som de besitter. De har verkligt mycket att bidra med, för de exporterar så otroligt mycket till andra länder. Uppe i det lilla Hallstavik kan det alltså finnas ett vattenreningsföretag som i grund och botten har världen som sina kunder. Det här tycker jag är väldigt intressant och ger hopp till alla de större orter som har levt på ett enda bruk. Det finns många olika möjligheter. En allra sista sak vill jag skicka med till statsrådet: Den här typen av orter lämpar sig väldigt bra för satsningar på turism. Det är vackert där. Alla kan ju inte ha Halmstad eller någon annan sådan ort som sin sommarort.

Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av att den här debatten var så yvig att man kunde prata om nästan vad som helst, men jag lovar att jag ska försöka hålla mig till debatten om Hallstavik. Jag var inte i Hallstavik men i Häverödal som ligger alldeles i närheten av Hallstavik, men dessa har gemensam företagarförening. Ett ex till mig driver ett ställe där och är medlem i styrelsen för företagarföreningen. Jag måste säga att hans beskrivning inte är den som Per Lodenius ger uttryck för. Den beskrivningen var snarare att det inte fanns något engagemang från regeringen eller staten. När något händer på andra orter kommer minsann regeringen dit och hälsar på och visar sin goda vilja, men i det här fallet gör man det inte. Det är minst en lika stor katastrof för Hallstavik som nedläggningar har varit för många andra orter. Jag vet inte riktigt vems verklighet som man beskriver här. Den allmänna viljan tycks vara: Bara regeringen eller staten inte gör någonting så löser sig alla problem. Jag skulle kunna peka på många exempel, men för att inte få fru talmannens onda öga på mig får jag väl säga att jag inte tänker göra det i detta sammanhang. Men visst finns det många orter där man på olika sätt, ibland med stora saker, ibland med mindre saker, försökt att i varje fall få en ort på fötter igen efter det att den stora industrin har lagts ned. Jag har ett exempel som jag brukar ta, och det är Ronneby, men det finns fler där det har gjorts olika insatser, utbildningsinsatser och insatser från statens sida för att hjälpa till med företagsetableringar. Visst har det gjorts sådana, och det har lyckats, och där är det strålande kommuner i dag. Det har också hjälpts till, som Maud Olofsson tog upp, i Norrbotten. Jag tycker att det är passivitet som verkar prägla regeringens uppfattning. Engagemanget verkar vara att man inte ska ägna sig åt de här orterna förrän man blir så hårt pressad som man blev i fallet Norrsundet. Då möjligen kan man göra någonting, men i det här fallet ska man inte göra någonting därför att det allra bästa är att inte göra någonting. Då löses alla problem. Jag tror att det möjligen bara är väldigt ideologiska centerpartister och Maud Olofsson som tycker att detta är rätta sättet att hantera den här typen av kriser på. Jag tror inte att detta har med verkligheten att göra. Det som krävs är engagemang från staten, ett engagemang från inte minst Stockholms län och naturligtvis från kommunen. Tillsammans kan man göra de här insatserna. Ingen ensam kan göra det. Jag tror inte att staten ensam kan göra det, jag tror inte att kommunen kan göra det själv. Jag tror inte att företagarföreningar och andra lokala aktörer kan göra det själva. Det krävs ett samarbete, men om det säger man bara en enda sak från talarstolen: Det behövs inga insatser. Det här ska lösas helt och hållet lokalt. Där finns det däremot åtskilliga exempel, som jag skulle kunna dra från talarstolen, på att man har övergett bygder och att bygder har dött. Jag tycker inte att vi ska ha fler sådana, i varje fall inte i den moderna tid vi i dag lever i.

Fru talman! Mikael Damberg har ställt den raka frågan till näringsministern vilka initiativ hon tänker ta för att mildra effekterna av de nedläggningar av jobb i hundrapersonsklassen som nu förestår i Hallstaviks pappersbruk. Svaret är: Regeringen gör inget speciellt. Maud Olofsson hänvisar till länsstyrelsen. Jag tror inte att Maud Olofsson, även om hon är duktig på att skryta, påstår att hon har skapat länsstyrelsen. Hon hänvisar till Almi. Det är inte heller Maud Olofssons produkt. Hon hänvisar däremot inte till arbetsmarknadsmyndigheterna, och det förstår jag. Det är Maud Olofssons verk. Hon har tagit bort länsarbetsnämnden. Hon har tagit bort just de arbetsmarknadspolitiska insatser som har varit ganska vanliga i Sverige under hela strukturomvandlingen under 1900-talet, på 50- och 60-talet. Man har använt sig av just länsarbetsnämndens olika insatser. Jag förstår att Maud Olofsson inte hänvisar till arbetsmarknadsmyndigheterna. Dem har hon gjort sig av med. Hon har avskaffat länsarbetsnämnden. Där har hon varit duktig. Hon har inte hunnit med Almi och länsstyrelsen ännu, men jag är inte säker på att hon är så duktig att hon klarar det på de två år som är kvar. Länsstyrelsen och Almi kanske överlever fram till 2010. Jag tycker att det är häpnadsväckande att Maud Olofsson i debatten har ett väldigt stöd av sina partivänner Per Lodenius och Erik A Eriksson, som uppenbarligen är något slags filial till Stureplanscentern. En filial finns numera i Norrtälje, en i Värmland. Stureplanscenterns motto är: Gör ingenting, låt den osynliga handen sköta näringslivsomvandlingen. Det är en sak att Maud Olofsson åker land och rike runt och propagerar: Vi behöver inte göra någonting på olika bruksorter när det blir problem! Men att hon har fått filialer i Värmland och Norrtälje är imponerande, måste man säga. Maud Olofsson har vad jag vet inte synts till i Hallstavik, Norrsundet, Seskarö, Utansjö eller andra orter som har drabbats av problem under senare tid. Men det är klart att Maud Olofssons närvaro där kanske inte är mycket att skryta med heller; hon har ingenting att erbjuda om hon väl kommer dit. Regeringen har ingen politik. Regeringen har ingen regionalpolitik. Den finns inte. Regionalpolitik är inte bara att säga att det finns länsstyrelser och Almi. Det fanns det långt före Maud Olofsson. Regionalpolitik är om man har något eget, Maud Olofsson. Maud Olofsson har lyckats med konststycket att i stället minimera och begränsa de regionalpolitiska instrument man kan ha vid näringslivomvandlingar. Det har Maud Olofsson varit duktig på. Jag vill till sist gratulera Maud Olofsson till de nya filialerna till Stureplanscentern i Värmland och Norrtälje. Sprider den sig till fler delar av vårt land är det säkerligen fler som kommer att bäva vid nedläggningar och inskränkningar av arbetstillfällen i Sverige åren framöver.

Fru talman! Det är härligt när vi håller oss till ämnet. Det är skönt att Socialdemokraterna gillar Stureplanscentern. Det speglar väl den avundsjuka ni har för att vi har vunnit insteg i storstäderna. Men ni verkar ha gjort en analys som innebär att ni också ska rikta er mot storstäderna, om jag läser Marita Ulvskog rätt. När jag försökte prata om skogsindustrins betydelse handlade det om att lyfta blicken lite grann. Vad är det för strukturomvandling vi står inför? Vi har ett antal orter som står inför den här strukturomvandlingen. Jag försökte säga att vi måste öka förädlingsgraden för att vi ska förbättra konkurrensen framöver och säkra jobben här hemma. Det är en viktig lärdom. Sedan måste vi naturligtvis ha en aktiv energipolitik, som gör att vi har tillgång till bra energi här hemma till rimliga priser. Som det ser ut i dag ökar investeringarna på energiområdet. Vi ser också att vi kommer att få ett överskott när det gäller energibalansen framöver. Det Socialdemokraterna säger när det handlar om elpriserna är att man tycker att Vattenfall ska ha statlig prispolitik. Det är för mig helt främmande. Det är det ni skriver i ert eget program. Att Vattenfall är en aktiv part i att skapa långsiktiga avtal är helt självklart, och det gör man i dag, men det gör också Eon och Fortum. I den dialog som jag har haft med kraftbolagen har vi precis haft en diskussion om hur vi ska säkra den svenska basindustrins etablering här i Sverige. Vi måste ha långa kontrakt och stabila villkor. Men jag kommer inte att vilja ha någon statlig prispolitik när det gäller el, som Socialdemokraterna vill. Jag trodde att ni hade lämnat den sortens socialistiska förslag för länge sedan. Man kan fundera över vad som är en regerings bästa sätt att stödja den här typen av orter och andra orter som drabbas av nedläggningar. Jag tror att det handlar om att skapa en bra verktygslåda. Det var precis det jag försökte förklara. Jag kan inse att detta inte är Socialdemokraternas sätt att angripa problematiken. Ni tycker att man ska åka ut, demonstrera och ha ett paket med sig - sedan är det färdigt. Det har inte varit den bästa lösningen. Det är bättre att se till att ge Almi mer resurser, vilket vi har gjort för att de ska finnas där och stödja människor som vill starta företag, att ge länsstyrelsen resurserna att själv fatta beslut om vad det är för utvecklingsåtgärder man behöver vidta för att stödja medborgarna i sammanhanget. Det handlar om att ge resurser och större frihet till arbetsförmedlingarna att använda pengarna. Jag noterar att Bosse Ringholm inte har lyssnat på vad jag har sagt. Arbetsförmedlingen är en viktig del av detta, men det är den lokala arbetsförmedlingen, som känner människorna, som ska ha verktygen att hjälpa människorna i omställningen. Det handlar inte om akututryckning vid varje tillfälle då ett företag lägger ned, utan om att skapa en verktygslåda som innehåller både resurser och möjligheter att hjälpa människorna i omställningen, oavsett om det är till ny anställning, till utbildning eller till företagande. Det är precis det som regeringen har gjort. Till det kommer att en aktiv näringspolitik har skapat förutsättningar, inte minst i denna region, för att kunna gå till ett annat jobb om man blir arbetslös. Norrtälje kommun har en mycket låg arbetslöshet, som ligger nere på 2 procent. Den här regionen är en tillväxtregion, vilket vi gläds åt. Tro inget annat! Det är alldeles utmärkt att Stockholmsregionen och Norrtälje kommun är det. Det är många regioner i Sverige som skulle vara avundsjuka på den utveckling som sker här. Vi gläds naturligtvis åt att det är på det sättet, men det måste också finnas med i beskrivningen av vad det är för möjligheter som människor har. Det finns möjligheter att få jobb på annat sätt. Jag ser också erfarenheter från andra ställen - Norrsundet har nämnts här - där vi har gett de här verktygen och uppdragen och där man också har levererat på ett bra sätt. Det är det som vi vill ska hända på andra ställen som drabbas av nedläggningar.

Fru talman! Först några småsaker. Per Lodenius nämnde en busskur som brann ned. Vad jag har förstått har kommunen sagt upp avtalet med Folkets Hus nu, så det vore inte någon kul signal om det vore på det sättet. Erik A Eriksson nämnde Uppsala som arbetsmarknadsregion. Ja, det är en bra arbetsmarknadsregion som ligger nära. Men kommunikationerna till Uppsala från Hallstavik är inte briljanta. Vill man understödja utvecklingen måste man från politikens sida ta ansvar för kommunikationerna, vilket staten och regionen kan göra och vilket näringsministern hade kunnat säga att vi ska hjälpa Hallstavik med. Men det säger hon inte, för det är tydligen bättre att sköta det här lokalt, där man inte kan påverka alla kommunikationer. Självklart måste vi öka förädlingsgraden i skogsindustrin. Om detta kan vi vara överens. Branschsamtalen om forskning och utveckling i stora viktiga branscher är ett sätt att gå vidare med detta, som regeringen tyvärr inte ger tydliga besked om hur det ska bli med framöver, vilket jag tycker är allvarligt. Men det krävs också till exempel en aktiv energipolitik, som Maud Olofsson säger. Maud Olofsson har tidigare sagt att hon ska bjuda in till breda överläggningar om energipolitiken för att ge långsiktighet och stabilitet i energipolitiken. När kommer den inbjudan? Det var ganska länge sedan Maud Olofsson sade att vi skulle få en sådan inbjudan. Det verkar inte ske före sommaren i alla fall, så skogsindustrin och annan för Sverige viktig industri får vänta åtminstone över sommaren med att få tydliga och långsiktiga spelregler i energipolitiken. Regeringens sätt att lösa det här är att stödja en bra verktygslåda, sägs det. Man skär ned på komvux, har dåligt med yrkesutbildningar och jobbar inte med bristutbildningar. Arbetsförmedlingen i Norrtälje har jag besökt flera gånger det senaste året. Deras bild är att deras verktygslåda har krympt, att de har mindre möjligheter att jobba. De har ett läge på arbetsmarknaden som fortfarande är bra i Stockholmsregionen, men antalet nyanmälda jobb minskar med 10 procent i Norrtälje. Varslen ligger nu på rad i Norrtälje, och man är oroad över framtiden. Att i det här läget säga att allting löser sig lokalt därför att orten ligger nära Stockholm räcker inte. Det är det Maud Olofsson säger, trots att hon vet vilka kommunikationsproblem det finns i Stockholm. Regeringen borde kunna göra mer. Men Maud Olofsson ger den passiva näringspolitiken ett ansikte i denna debatt.

Fru talman! Slutligen skulle jag vilja säga att vi inte har sagt att vi ska ha någon statlig prispolitik. Vi har sagt att vi kan använda Vattenfall för att försöka se till att Vattenfall ska vara prisledande. Det är en viss skillnad i sammanhanget, fru talman. Det är ett sätt att hålla nere energipriserna. Det har gjorts förr med gott resultat. SBAB är ett sådant exempel. Jag skulle också i likhet med Mikael Damberg vilja ställa frågan: Om man nu vill ha långsiktiga regler när det gäller energipolitiken, som är viktig inte minst för pappersindustrin, varför kan då inte Maud Olofsson komma med sin inbjudan till en diskussion om energipolitiken, som vi har diskuterat så många gånger i kammaren? Men inbjudan har uppenbarligen inte kommit hittills - vi i näringsutskottets s-grupp hade inte sett den så sent som förra veckan. Det andra som är viktigt i det här sammanhanget är just frågorna om branschsamtalen. När kommer näringsministern att ta några sådana initiativ inte minst när det gäller skogsindustrin? Eller kommer hon även i det sammanhanget att säga att det löser sig bäst genom att branscherna själva får hantera det? Vi vet att man skriker efter och vill ha stöttning vad gäller forskning och utveckling. Inte minst för skogsindustrin är det framför allt energipriserna man är djupt oroad över. Vi har haft andra orter där pappersbruken har valt att flytta från Sverige på grund av energipriserna.

Fru talman! När företag råkar ut för problem, arbetskraften minskas och det blir uppsägningar och varsel är det många företag och orter som av naturliga skäl vänder sig till regeringen och hoppas på någon form av dialog och stöd. I det här fallet handlar det om Hallstaviks pappersbruk. Men det finns många andra orter och företag där det har varit samma situation, och Maud Olofsson har varit frånvarande. Hon har inte åkt ut och besökt de berörda företagen. Jag kan förstå att Maud Olofsson med sin lilla verktygslåda inte gärna dyker upp på pappersbruket i Hallstavik. När de väl har fått titta i verktygslådan upptäcker de att det inte var mycket kvar i den lådan. Det mesta har Maud Olofsson sålt ut, lagt ned och gjort sig av med. När Maud Olofsson till slut tvingas till reträtt som i fallet Norrsundet tvingas hon i varje fall säga att det lilla hon förfogar över är att ge länsstyrelsen och landshövdingen i uppdrag att ta någon form av initiativ att samordna och att man kan tänka sig att göra det. Varför kan Maud Olofsson inte tänka sig motsvarande initiativ och ge länsstyrelsen och landshövdingen i Stockholms län ett motsvarande uppdrag? Även om det är en liten verktygslåda och inte mycket i den låda som staten står för i fortsättningen vore det i varje fall sjyst mot pappersbruksarbetarna i Hallstavik om de kände att vi i Stockholms län är lika mycket värda så att vi kan få den lilla uppbackningen från regeringen. Det är inte mycket begärt, Maud Olofsson, men det är något som Maud Olofsson i varje fall förfogar över. Till sist vill jag önska Maud Olofsson en trevlig sommar och önska henne tillbaka i början av augusti. Vi lovar att förse Maud Olofsson med ett stort antal nya interpellationer. Vi kommer att återkomma till Hallstavik, Norrsundet, Utansjö och allt annat som kan plåga Maud Olofsson över sommaren. Trevlig sommar!

Fru talman! Vi ser att energipolitiken spelar en viktig roll. Men det är kanske inte det som den här interpellationsdebatten ska handla om. Vi kommer att skicka inbjudningar. Det som är viktigt att säga är att lägre energipriser än i övriga Europa redan finns i Sverige i dag. Men jag vill inte ha en statlig prispolitik. Vad menar man när man säger att Vattenfall ska vara prisledande? Jo, att priserna ska gå nedåt. De ska inte gå uppåt. Det innebär statlig prispolitik och ingenting annat. Stå för det ni föreslår! Det sägs att jag skulle ha besökt företagen. Jag kommer ihåg att Björn Rosengren åkte runt och besökte alla nedläggningsorterna och flyttade pengar från Vägverket från det ena stället till det andra. Vägpaketet för Trollhättan är ett ypperligt sådant exempel. Man tog pengar från andra regioner och gav till Trollhättan. Sedan skulle någon annan ge pengar till de regioner som man tog ifrån. Det är ingen bra politik. Det är viktigt att skapa en långsiktighet med en verktygslåda så att man kan göra någonting. Det är därför vi har förstärkt resurserna till Almi, Arbetsförmedlingen och länsstyrelserna för att de ska kunna göra det. Jag ska läsa innantill från ett upprop från ett antal personer som engagerat sig i Hallstavik. De säger så här: "Vi måste diskutera hur vi ska få hit fler företag, vad som krävs för att befintliga företag ska kunna växa, hur vi ska få fler att starta eget, hur vi ska kunna garantera att Holmen blir en viktig del av Hallstaviks framtid och hur Hallstavik blir mer attraktivt att bo, leva och verka i. - - - Men varför uppvaktar vi inte istället näringsminister Maud Olofsson med krav på statliga satsningar och statliga pengar? Svaret är att vi är övertygade om att vi både måste och kan skapa en bra framtid för Hallstavik själva, om vi får med oss Hallstavik och hela Roslagen. Vi är övertygade om att vi har tillräckligt med kunskap, kreativitet och kraft för att möta den här krisen. När vi har kommit en bit på vägen, då, först då, ska vi bjuda hit Maud Olofsson, för att berätta hur hotet om en kris fick en hel bygd att engagera sig i sin framtid. Du ställer väl upp!" Det här är förutsättningen för att bygga för framtiden. Jag litar på Hallstavik, Norrsundet och alla andra ställen som det gäller. Nu har man verktygslådan och kan ta sig in i framtiden. Jag vill med detta önska ledamöterna i riksdagen en trevlig sommar. Jag hoppas att ni ägnar sommaren åt att skriva nya interpellationer så att jag får komma tillbaka och diskutera viktiga frågor för framtiden.