Fritidsledarutbildningen
Interpellation 2008/09:518 av Olsson, LiseLotte (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-05-13
- Anmäld
- 2009-05-13
- Besvarad
- 2009-05-26
- Sista svarsdatum
- 2009-06-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2008/09:518 Fritidsledarutbildningen
av LiseLotte Olsson (v)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Det har kommit till min kännedom att många av dem som arbetar som fritidsledare saknar en fritidsledarutbildning. Enligt en kartläggning från Ungdomsstyrelsen varierar andelen personal med fritidsledarutbildning mycket i olika delar av landet, från 90 procent i södra Stockholm till 40 procent i Jönköpings län. Samtidigt som det saknas utbildad personal har folkhögskolorna, som i dag ansvarar för fritidsledarutbildningen, enligt uppgift svårt att fylla sina platser. Fritidsledarna kan dock enligt Ungdomsstyrelsens kartläggning ha andra utbildningar eller erfarenheter som är relevanta för arbetet med ungdomar. Men inventeringen visar ändå att de saknar specifik kunskap som krävs för att kunna arbeta på ett genomtänkt och strukturerat sätt med ungdomars fritid, såsom kunskap om ungas situation, förebyggande och främjande arbete, risk- och skyddsfaktorer, ledarskap och kunskap om offentlig förvaltning.
Fritidsgårdsverksamheten har stor betydelse för ungdomar, inte minst för de unga människor som har trassliga sociala förhållanden. För att vara en bra förebild för de unga och kunna hantera olika typer av situationer som kan uppstå krävs självfallet en god utbildning. Utbildningsministern torde därför ha ett stort intresse av att stärka utbildningsnivån hos fritidspersonalen.
Med hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande frågor till utbildningsministern:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att höja utbildningsnivån bland dem som arbetar inom fritidsgårdsverksamheten?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att utreda fritidssektorns behov av ledare, chefer och verksamhetsutvecklare?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att göra fritidsledarutbildningen till en attraktiv utbildning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:518
Webb-tv: Fritidsledarutbildningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:124 Tisdagen den 26 majProtokoll 2008/09:124 5 § Svar på interpellation 2008/09:518 om fritidsledarutbildningen
Protokoll från debatten
Anf. 17 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! LiseLotte Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att höja utbildningsnivån bland dem som arbetar inom fritidsgårdsverksamheten och för att utreda fritidssektorns behov av ledare, chefer och verksamhetsutvecklare. Vidare har hon frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra fritidsledarutbildningen till en attraktiv utbildning. Frågorna berör flera departements ansvarsområden.
Det är kommunerna och regionerna som ansvarar för den offentligt finansierade och organiserade fritidsverksamheten för ungdomar. Kommunerna anpassar också verksamheten efter sina invånares behov. Därför är det naturligt att fritidsledare och andra ungdomsarbetare har olika kompetenser, utbildningar och erfarenheter i olika kommuner. Kommunerna bör därför också i fortsättningen själva bestämma vilken kompetens fritidsgårdarnas personal bör ha.
När det gäller frågan om att göra fritidsledarutbildningen till en attraktiv utbildning så vill jag påminna om att den utbildningen är en folkhögskoleutbildning. Den tillhör inte det offentliga skolväsendet. Staten kan inte och ska inte lägga sig i vilka utbildningar som ges vid folkhögskolor eller hur de är utformade. Staten ger statsbidrag varje år till folkbildningen i Sverige, men folkhögskolorna utformar själva sin verksamhet. Jag har erfarit att folkhögskolorna utför ett aktivt arbete med att rekrytera deltagarna till dessa utbildningar, och just i år har antalet sökande ökat.
Anf. 18 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret, men samtidigt vill jag säga att jag är långt ifrån nöjd med det. Jag tycker mig märka att utbildningsminister Jan Björklund inte riktigt har koll på fritidsgårdsverksamheten eller de människor som jobbar där och vilken betydelse den har.
Jag ska börja med att dra lite historia för att förtydliga det hela lite grann. Man kan säga att det historiskt sett har funnits någon form av fritidsverksamhet eller gårdsverksamhet i Sverige i snart 100 år. Synen på verksamhet, innehåll och syfte har varierat under åren. Det gäller även dem som jobbar inom verksamheten. Det är just det sista jag vill diskutera här i dag.
År 1951 fick folkhögskolorna möjlighet att ge korta kurser för aktivt arbetande fritidsledare, som då ofta var ideellt arbetande. På 60-talet utvecklades kommunernas fritidsverksamhet, och behovet av utbildade ungdomsledare, som det då hette, ökade. Folkhögskolorna började planera för en mer omfattande utbildning av professionella fritidsledare.
Jan Björklund säger i sitt svar att staten inte ska lägga sig i. Men det har den redan gjort ett flertal gånger. År 1975 antogs en proposition där det fastslogs att fritidsledareutbildningen skulle läggas på folkhögskolorna. I propositionen fastslogs vad som skulle krävas för att bli antagen, hur lång utbildningen skulle vara och att den även skulle ha forskningsanknytning och ett vetenskapligt kritiskt tänkande.
Alltsedan propositionen antogs har man diskuterat detta, och arbetets professionalisering har diskuterats fram och tillbaka. I mitten av 70-talet var det en självklarhet att man skulle ha utbildning om man jobbar inom fritidsgårdsverksamheten. I dag har det tyvärr blivit mer och mer så att verksamheten används som en ekonomisk buffert för kommunerna. Man tycks mena: Slopa kravet på utbildade fritidsledare och anställ outbildade för mindre pengar, så kan man använda de pengarna till andra saker i kommunerna! Tyvärr är läget sådant att många kommuner har det kärvt i dag. Just fritidsgårdsverksamhet är sådant man sparar på. Kan man då spara några kronor på att anställa outbildad personal så gör många det, tyvärr.
Jag menar att det här är ett vansinnigt synsätt. Att vara ledare i den öppna fritidsverksamheten kräver både gedigen kunskap och utbildning. Jag kan inte förstå hur ministern kan tycka att det är acceptabelt att en verksamhet som når så många ungdomar och fyller en viktig funktion, till exempel när det handlar om demokratifostran, inte behöver utbildade ledare.
I snitt har ungefär hälften av fritidsledarna i dag fritidsledarutbildning eller någon annan, liknande, utbildning - om man räknar snällt. Dessutom varierar det väldigt över landet. Utbildningsmöjligheterna varierar också stort. Som mest har antalet fritidsledarutbildningar på folkhögskolor varit 35. Nu är man nere i 22. Den fritidsledarutbildning som ligger längst norrut finns på Birka folkhögskola.
Efter det att jag har hört och läst ministerns svar vill jag formulera om en av mina frågor. Tycker utbildningsminister Jan Björklund att det över huvud taget är viktigt att höja utbildningsnivån för dem som jobbar inom fritidsgårdsverksamheten? Och har han i så fall några idéer och tankar om hur man skulle kunna göra det?
Anf. 19 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag blir alltid så förundrad över den ton som vänsterpartisterna har i den här typen av debatter. Det är alltid så att regeringen ska ingripa i olika problem som uppmärksammas i samhället. Men när vi går in och styr blir ni jättesura över det. Vänsterpartiet har aldrig någonsin tyckt att regeringen eller staten ska styra mer i folkhögskolesektorn. Det är vi helt överens om. Folkhögskolorna har ett betydande friutrymme att lägga upp sina utbildningar själva. Inte ens ditt eget parti har föreslagit här i kammaren att vi ska göra detta. Det finns en enighet om att folkhögskolorna ska sköta detta under stor självständighet.
Jag delar frågeställarens uppfattning att fritidsgårdarna är viktiga för många ungdomar och att det ska vara god kvalitet där, men det är ett kommunalt ansvar. Det har varit fullständig enighet i kammaren om detta. Det blir lite lustigt när frågeställaren nu försöker säga att det är mitt ansvar att det är så. Det har aldrig någonsin tidigare hetat att det här är regeringens ansvar. Det är kommunernas ansvar. Litar man inte på det får man väl förstatliga fritidsgårdarna.
Fritidsgårdarna har en viktig uppgift. Det är min bedömning att de har god kvalitet, men det är klart att det finns mer att önska. Jag skulle önska att alla hade fritidsledarutbildning, men det är en sak att önska det och en annan sak att lagstifta om det, och jag uppfattar inte att något parti vill det.
Jag uppfattar att LiseLotte Olsson gärna vill skapa polemik med mig om detta, men sanningen är att alla de regelverk som finns och alla de statliga insatser som finns på det här området har vi varit fullständigt överens om här i kammaren. Fritidsgårdarna är kommunernas ansvar, och folkhögskolorna ansvarar för hur utbildningarna läggs upp. Staten ger ett bidrag till folkhögskolorna för detta.
Om LiseLotte Olsson påstår att det missköts på något sätt får det väl tas upp till diskussion här i kammaren så att vi får diskutera om vi ska ändra dessa regler eller förutsättningar på något sätt.
Det är min bedömning att det är kommunernas ansvar. Det bör det fortsätta att vara. Sedan handlar det om att varje kommun ser till att prioritera och ser till att den personal som jobbar där har rätt utbildning. Vi har varit helt överens om de här spelreglerna här i kammaren. Jag tycker att de spelreglerna ska fortsätta att gälla.
Anf. 20 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag har inte sagt att de utbildningar som sker på folkhögskolorna missköts eller att utbildningarna på folkhögskolorna är dåliga. Det har jag aldrig någonsin påstått. Jag säger att det är för få fritidsledare som går den utbildningen. Det är där jag önskar att man skulle kunna ställa högre krav. Jag tycker fortfarande att det är ett ansvar för utbildningsministern och staten att se till att det finns utbildad personal som jobbar med våra ungdomar.
I andra sammanhang brukar Björklund hävda vikten av utbildning och kunskap. Det är väldigt viktigt, men när det handlar om personal som jobbar med ungdomar och fritidsgårdsverksamhet är det plötsligt inte så viktigt. Det lämnar man helt och hållet till kommunerna, som ministern säger.
I den förra interpellationsdebatten handlade det om skolor och utbildning. Då pratades det väldigt mycket om kvalitetssäkring och att det kontrolleras. Det tycker jag förstås också är väldigt viktigt, men jag tycker att man även skulle kunna ställa det kravet på den här verksamheten. Ett sätt att få en kvalitetssäkring på fritidsgårdsverksamheten är att säga att utbildning för fritidsledare är viktig. Det ska inte vara möjligt att använda det som en buffert, som man gör i dag i kommunerna. Kommunerna får det allt kärvare ekonomiskt, och då är fritidsgårdsverksamhet sådant som får stryka på foten.
Ministern säger i svaret att det är naturligt att ha olika kompetenser i olika kommuner. Jag undrar vad ministern skulle säga om man skulle överföra det och säga att det är naturligt att ha olika kompetenser när det gäller till exempel lärare beroende på kommunernas ekonomi eller syn på grundskoleverksamhet. Det skulle vi aldrig acceptera, varken ministern eller jag. Varför är det plötsligt acceptabelt när det gäller den här verksamheten?
Som jag sade, och ministern sade det också tidigare, ska staten inte lägga sig i det. Men det har man redan gjort i och med att man lagt utbildningen på folkhögskolorna och talat om vad som ska gälla där. Det finns ungdomspolitiska propositioner. År 1999 fastställde man målen för ungdomspolitiken. År 2004 kom det två nya övergripande mål för ungdomspolitiken som handlade om makt att bestämma och rätt till välfärd.
Antar man sådana propositioner måste det vara ett ansvar att följa upp vad som har hänt. Vad har det blivit av det här? Vilka villkor ger man dem som ska jobba med att få den här verksamheten att fungera? Man kan inte bara ta sin hand ifrån detta och säga att det är kommunernas ansvar och att vi inte bryr oss. Som lagstiftare och sittande i riksdagen har vi även ett ansvar för att se till att det fungerar ute i landet.
Anf. 21 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att göra fritidsledarutbildningen till en attraktiv utbildning? Det är den fråga som är ställd till mig.
Sedan säger interpellanten att hon inte kritiserar dagens utbildning. Det är precis det frågan gör. Den är inte tillräckligt bra. Det är det interpellanten säger.
Vi har den ordningen i Sverige att om det är en folkhögskoleutbildning som inte är tillräckligt bra har vi ändå kommit överens om att staten inte ska gå in och ändra i detta, utan det är folkhögskolornas ansvar. Det är en del av folkhögskolornas självständighet, och den tänker jag försvara. Om LiseLotte Olsson vill upphäva detta, så varsågod och lägg en motion! Sedan ska vi rösta om det här i kammaren. Jag tror inte att hon kommer att få stöd från folkhögskolevärlden eller från dem som håller i fritidsledarutbildningarna.
Dessutom säger LiseLotte Olsson: Varför är det plötsligt accepterat att vi inte har några krav på dem som ska bli fritidsledare?
Vad då plötsligt? Har vi ändrat några regler? Det är precis de regler som gällde under de tolv år då ni styrde under de tre senaste mandatperioderna. Det är exakt samma lagregler. Det är inte någonting som plötsligt är accepterat. Det är exakt samma bestämmelser som ni skrev när ni hade ansvaret för att styra Sverige. Det är exakt samma regelverk. Varför försöker du få det att låta som om vi sänker kraven på detta? Det är era krav som ligger ograverade. Är de för låga, så motionera då om att vi ska ha behörighetskrav för fritidsledare! Eller motionera i riksdagen om att vi ska styra folkhögskolorna på detta område! Gör det! Men insinuera inte att jag har sänkt kraven, för det har jag inte. Det är exakt de regler som hela riksdagen har stått bakom, och även ditt eget parti.
Anf. 22 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag kommer inte att lägga fram en motion om att detaljstyra folkhögskolorna och lägga mig i det. Det är inte det debatten handlar om. Den handlar inte heller om att den utbildning som sker på folkhögskolorna skulle vara dålig. Det säger jag inte heller.
Jag säger att eftersom det inte finns krav på att man ska vara utbildad för att jobba som fritidsledare är det färre som väljer att gå den här utbildningen. Det blir en nedåtgående spiral. Folkhögskolorna klarar inte av att ha kvar den här utbildningen på grund av att det är för få som söker till den. I år har det gått upp lite grann. Det är sant som det står i svaret. Det kan bero på lågkonjunkturen, men det vet vi inte än.
Jag menar att man måste ge kommunerna möjligheter och tala om uppifrån att vi vill att de ska ha utbildad personal. Det är väldigt viktigt för att den här verksamheten ska bli bra. Ministern pratar i andra sammanhang om att kunskap, forskning och så vidare är viktigt. Varför lämnar man den här sektorn åt sig själv?
Att göra utbildningen mer attraktiv handlar om att går man en utbildning vill man veta att man får ett jobb efteråt. I dag är det inte så. Kan kommunerna anställa outbildade fritidsledare till lägre kostnader gör man det på många ställen.
Ministern sade något om att jag ställer frågan plötsligt. Det beror på att den här spiralen går ganska fort nedåt. Det blir färre och färre som utbildar sig och färre utbildade som jobbar ute i sektorn. Det har skett under de här åren. Som mest fanns det 35 skolor, och nu är det 22. Det har hänt under de här 20 åren.
Utbildningsministern är ansvarig för utbildningarna i Sverige, och jag tycker att fritidsledarutbildningen är ministerns ansvar.
Anf. 23 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! LiseLotte Olsson får gärna kritisera mig för allt möjligt om det känns bra. Det är bara det att detta träffar så fel. Det är precis samma regler som har gällt hela tiden. När jag ställer frågan om vi ska ändra det, säger LiseLotte Olsson att vi inte ska ändra något. Och ändå är det mitt ansvar, och jag borde göra något, men vad?
Vi skulle kunna styra upp folkhögskolornas utbildningar, men det vill inte LiseLotte Olsson, och inte jag heller. De ska ha sin självständighet. Ska vi föreskriva att fritidsledare ska vara ett legitimationsskyddat yrke i Sverige? Ska det vara så att man måste ha avlagt fritidsledarexamen för att få jobba som fritidsledare i Sverige? Det är det alternativ som staten skulle kunna göra. Vi har ytterst få yrken med legitimationer och behörighetskrav. Det är lärare, läkare och några få till, men i övrigt har vi det inte så.
Vill Vänsterpartiet väcka frågan att just fritidsledare skulle bli ett legitimationsyrke får ni väl lägga fram den motionen. Om du inte vill ändra några som helst regler i övrigt när jag ställer motfrågor, undrar jag vad du fäktar om. Det är de regler som ni införde som nu gäller.
Om ungdomar inte vill bli fritidsledare och kommunerna vill ha fler fritidsledare måste man förbättra anställningsvillkoren eller något sådant, men det blir till sist ett kommunalt ansvar att göra detta. Någon tilltro måste man väl kunna ha till kommunerna. Jag säger gärna att jag vill återförstatliga skolan, men fritidsgårdarna tror jag ändå att kommunerna skulle kunna klara av att sköta. Vi måste inte förstatliga dem också.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.