Den svarta bostadsmarknaden

Fru talman! Rigmor Stenmark har frågat mig vad jag avser att göra för att stoppa den svarta bostadsmarknadens utbredning. Rigmor Stenmark har tagit upp en angelägen fråga. Det är tyvärr så att vissa som behöver en bostad drabbas av den olagliga handeln med hyreskontrakt genom att han eller hon får svårare att komma in på bostadsmarknaden. Rigmor Stenmark menar tydligen att den svenska modellen för hyressättning är orsaken till att olaglig handel med hyreskontrakt förekommer. Den beskrivningen är inte rättvisande. Bruksvärdesystemet och allmännyttans hyresnormerande roll innebär ett effektivt skydd mot oskäliga hyror och säkerställer att hyresgästerna har ett verkligt besittningsskydd. Att hyrorna hålls på en rimlig nivå är särskilt viktigt på orter med bostadsbrist, där hyresnivåerna annars skulle kunna bli sådana att många hyresgäster inte skulle ha råd att hyra en lägenhet eller bo kvar i sin lägenhet. Rimliga hyresnivåer motverkar också ekonomisk och etnisk segregering. Problemet med olaglig handel med hyreskontrakt är framför allt ett storstadsfenomen, främst kopplat till Stockholm. Förekomsten av svarthandel kan därför inte tas till intäkt för att hyressättningssystemet som sådant är fel. Frågan är i stället vad som kan göras för att bekämpa den olagliga handeln på de orter där den förekommer. Detta görs med åtgärder av flera olika slag. Vi har ett straffrättsligt regelverk som ska motverka svarthandel. Det är straffbart för både hyresvärd och hyresgäst att kräva ersättning av någon för att upplåta eller överlåta hyresrätten till en bostadslägenhet. Det är också, utom vid yrkesmässig hyresförmedling, olagligt att ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av en hyressökande för förmedling av en bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål. Den som bryter mot bestämmelserna kan dömas till böter eller fängelse. Den som har tagit emot otillåten ersättning är också skyldig att betala tillbaka den. För att motverka olaglig handel med hyreskontrakt är det angeläget att det byggs nya bostadslägenheter i de områden där det råder bostadsbrist. Regeringen har i flera år genom olika slag av åtgärder stimulerat byggandet av nya lägenheter. Jag kan konstatera att våra satsningar har gett resultat och att bostadsbyggandet ökar på flera håll i landet. Jag vill slutligen lyfta fram regeringens förslag till ändringar i reglerna om hyressättning för nybyggda lägenheter som ett led i satsningen på nybyggnation. Förslaget innebär i korthet att hyran för en planerad eller nybyggd lägenhet under tio års tid ska presumeras vara skälig, om hyran har bestämts i en förhandlingsöverenskommelse mellan hyresvärden och en hyresgästorganisation och vissa andra förutsättningar är uppfyllda. Därefter ska hyran bestämmas enligt de vanliga bruksvärdereglerna. Syftet med förslaget är att förbättra förutsättningarna för nybyggnation av bostadslägenheter. Dessa åtgärder är exempel på vad som redan görs för att stoppa den svarta bostadsmarknadens utbredning. Jag räknar med att åtgärderna leder till att omfattningen av svarthandeln minskar. Regeringen kommer även fortsättningsvis att noggrant följa utvecklingen på området.

Fru talman! Tack, ministern! Speciellt tack för att ministern tycker att detta är en angelägen fråga. Men tyvärr räcker det inte med det. Tyvärr bedrivs svarthandeln ganska intensivt, och det hjälper inte heller med ett straffrättsligt regelverk eftersom man inte uppdagar brottslingarna på det sättet, och då har man ingen att straffa. Tyvärr, Mona Sahlin, har Socialdemokraterna misslyckats med bostadspolitiken. Bostadsmarknaden i Sverige fungerar dåligt. Det råder fortfarande bostadsbrist i en majoritet av landets kommuner. Situationen är värst i storstäderna, inte minst här i Stockholm. Bostadsmarknaden motsvarar på inga sätt den efterfrågan som finns. Även om byggandet har ökat byggs det alltjämt för lite. Hyrorna motsvarar heller inte vad folk är beredda att betala. Den reglerade hyresmarknaden i Sverige har, tillsammans med den starka bytesrätten, gjort att bostadsmarknaden i Stockholm i praktiken blivit en liten bytesmarknad för de redan etablerade på bostadsmarknaden, samtidigt som det stänger alltfler ute. Andelen hyresrätter har minskat, trots regeringens mål om nybyggnation. Det beror inte minst på skevheterna på dagens bostadsmarknad. Den som får möjlighet att ombilda sin hyresrätt till en bostadsrätt gör det och kan på det sättet skapa en stor vinst. Man kan se det som ytterligare en stark inlåsningseffekt på bostadsmarknaden. Den svarta marknaden är ju, ganska naturligt, svår att mäta och kartlägga. Olika uppskattningar har gjorts, bland annat av organisationen Fastighetsägarna i Stockholm. De har gjort en undersökning bland 31 privata fastighetsägare och förvaltare med sammanlagt 37 000 lägenheter, och man har också granskat alla bytesärenden som har gått till hyresnämnden. Man uppskattar att ungefär hälften av alla byten i innerstaden är olagliga. I ytterstaden är det ca 25 % av alla byten. Antalet olagliga byten i Stockholms innerstan uppgår till 2 200 per år, och priset ligger på ca 300 000 kr per lägenhet, eller 100 000-150 000 per rum. I innerstaden uppskattas den svarta handeln med lägenheter omsätta ca 660 miljoner kronor per år, och i ytterstaden ca 500 miljoner kronor. Svarthandelns omfattning i Stockholms innerstad har dessbättre ändå minskat något, men det beror främst på den stora ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter. Det finns helt enkelt färre hyreslägenheter att idka svarthandel med. Den svarta bostadsmarknaden leder till ökad segregation. På den svarta marknaden är det bara den som är villig att satsa pengar som kan hävda sig. Den svarta marknaden leder också till en upplösning av normerna på bostadsmarknaden. Undersökningar, till exempel ett examensarbete vid KTH, visar på en stor villighet att betala svart för att komma över en lägenhet. Det är framför allt bland ungdomar mellan 20 och 30 som den största acceptansen för att lägga pengar emellan finns. Om inget görs riskerar detta synsätt att permanentas. Då frågar jag mig: Varför gör regeringen ingenting? Varför prioriteras inte kampen mot den svarta handeln med bostäder? Och varför har inga insatser från regeringens sida gjorts för att kartlägga omfattningen av den svarta marknaden?

Fru talman! En viktig orsak till den omfattande svarthandeln är att det på dagens bostadsmarknad inte bara råder bostadsbrist utan också att det finns en bristande överensstämmelse mellan hyresgästernas värderingar av lägenheter och deras hyresnivåer. Det påtalade regeringen när Hyressättningsutredningen tillsattes år 2003. Låt mig citera ur direktiven till utredningen. Det stod: "Under de senaste åren har det allt oftare ifrågasatts om de hyresskillnader som finns mellan olika lägenheter är rimliga från bruksvärdessynpunkt. Framför allt har diskussionen gällt hyresskillnaderna mellan lägenheter i attraktiva områden och lägenheter i mindre attraktiva områden samt produktionsårets betydelse för hyran. I den överenskommelse som hyresmarknadens parter har träffat, där frågan också har behandlats, görs bedömningen att hyrorna på dessa orter på ett dåligt sätt svarar mot hyresgästernas värderingar och att sådana brister bör rättas till. - - - Mot bakgrund av intresset av att bruksvärdessystemet långsiktigt skall fungera på ett tillfredsställande sätt är det viktigt att skillnader mellan olika hyror motsvaras av skillnader i bruksvärde och att de därmed upplevs som rättvisa. Det finns därför anledning att se över förutsättningarna för att genomföra förändringar i hyresstrukturerna i det befintliga lägenhetsbeståndet. Frågan om huruvida differentierade hyror för likvärdiga lägenheter bör användas för att genomföra bruksvärdesanpassningar bör därvid övervägas." Regeringens hyresutredare presenterade också år 2004 just ett sådant förslag till lagstiftning. Genom att successivt anpassa hyrorna i det befintliga beståndet till det bruksvärde som hyresgästerna upplever rättvist skulle rimligare hyresskillnader uppnås, vilket naturligtvis i förlängningen skulle undergräva förutsättningarna för en svart marknad. Därför blir jag lite fundersam, Mona Sahlin, när jag läser den lagrådsremiss som nyligen har avlämnats. Varför har Mona Sahlin i lagrådsremissen om hyressättningssystemet valt att lämna detta utredningsförslag därhän? Det är ju ett förslag som också parterna har efterlyst för att man ska kunna normalisera förhållandena på bostadsmarknaden. Det vore intressant att få veta det. Jag träffade en representant från bostadsutskottet i en debatt i går, en socialdemokrat, som uttryckte att Socialdemokraterna nu verkligen prioriterar bostadsfrågorna inför valet. Göran Persson hade i en valupptakt inom socialdemokratin ägnat två tredjedelar av sin talartid åt att tala om bostadsfrågor. Då undrar jag: När regeringen nu ska lämna propositioner till riksdagen för att underlätta för att vi ska få ett bättre system på hyresmarknaden, varför vågar man då inte ens följa de diskussioner som man själv tidigare har fört och komma med konkreta förslag som kan förändra? Det vore bra om Mona Sahlin kunde tala om varför.

Fru talman! Svarthandeln har debatterats flera gånger här i kammaren, även med samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin. Jag vill återknyta till en debatt som fördes här i kammaren den 14 december 2004, där just svarthandeln debatterades. När jag går igenom protokollet kan jag konstatera att samhällsbyggnadsministern lovade åtgärder på en rad olika områden. Det handlade delvis om hyressättningssystemet, precis som föregående talare var inne på. Det handlade också om reformering av PBL-frågor för att se till att komma åt de hinder som finns för nyproduktion och mycket mer. När jag läser protokollet och ser till vilka förslag från regeringen vi borde ha behandlat under de senaste riksmötena kan jag konstatera att det inte har kommit förslag. I dagsläget är problematiken precis den som interpellanten har angivet. Vi har svarthandel, och inte bara i Stockholm. Det är köer, gräddfilsproblematik och framför allt ett enormt statiskt förhållningssätt på bostadsmarknaden. I går ringde en 30-årig ung kvinna mig och berättade om sin livssituation. Hon är nyseparerad, och hon har god inkomst. Hon behöver bostad nu och letar förtvivlat. Det kommunala bostadsföretaget ger henne en kötid på sju år, och det löser inte hennes problematik. År 2002 gjorde Temaplan en undersökning. Frågan var: Vad är sannolikheten för en ung högutbildad inflyttare från annat EU-land att inom fyra veckor lyckas hyra en modern enrumslägenhet i respektive innerstad i olika europeiska städer? Man kunde konstatera att Stockholm var sämst i klassen. Det var nästan noll procents chans. I Bryssel var det 75 % chans, och Helsingfors låg inte långt därefter. Sedan kommer städerna Hamburg, Wien, Oslo, Köpenhamn med fler i en lång rad, men i Stockholm var det näst intill hopplöst. Jag menar att riksdagens roll borde vara att riva hinder. Jag är mycket förvånad över att det inte har kommit propositioner inte minst vad gäller hyressättningssystemet. Låt mig vara tydlig. Folkpartiet står bakom bruksvärdessystemet och de principer som finns. Vi har väntat på en proposition om reformering av hyressättningssystemet för nyproduktion. Jag undrar också vad en sådan i så fall kommer att innefatta och om man då också frångår de kommittédirektiv som regeringen själv har utfärdat. Jag vill också referera till debatten den 14 december. Jag saknar förslag från regeringen. Jag har i dag några frågor till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin. När man läser propositionsförteckningen är den oroväckande tom. Vi hoppas nu på reformering av hyressättningssystemet. Vad kommer samhällsbyggnadsministern att göra explicit för att lösa inte minst svarthandelsproblematiken? Kommer förslaget att omfatta åtgärder som också ska råda bot på det? Vilka propositioner inväntas från regeringen? Kan samhällsbyggnadsministern utlova att de också ska riva övriga hinder så att vi får en nyproduktion? Visst har nyproduktionen ökat i Sverige. Men det är inte på grund av regeringens insatser, utan det är trots regeringen.

Fru talman! Jag vill innan vi diskuterar de olika sakfrågorna igen understryka att det är en viktig debatt. Det är en mycket viktig frågeställning. Både Rigmor Stenmark och meddebattörerna uttrycker med lite varierande ordval att det mesta fungerar uruselt på bostadsmarknaden. Det som fungerar lite bättre är absolut inte regeringens förtjänst. Men det som man tycker fungerar lite sämre är absolut regeringen orsak till. Jag tycker inte att det är ett speciellt vare sig logiskt eller rimligt resonemang. Ni ser inget ljus i utvecklingen. Jag håller inte med. Jag ser saker som har förändrats till det bättre, men jag ser absolut fortsatta problem. Det har vi varit överens om tidigare i kammaren. Det vill jag understryka igen. Orsaken till diskussionen om svarthandeln är enkelt uttryckt, säger debattörerna här, hyressättningssystemet. Jag håller inte med om det. Däremot behöver hyressättningssystemet moderniseras. Det har vi diskuterat förut. Regeringen beslutade i går på sitt sammanträde att lägga fram propositionen om förändring av hyressättningssystemet. Precis som ofta med utredningar ber man en utredare att utreda ett antal överväganden. Man värderar förslagen. De skickas runt på remiss. Allt blir inte realiserat, och så heller icke denna gång. Jag har valt att gå fram med det som i mitt tycke har varit det allra viktigaste förslaget. Det var att förändra möjligheten till att sätta hyresnivåer när det gäller nyproducerade lägenheter. Som jag redogjorde för i svaret är det också det centrala förslaget som finns i propositionen. Det är också viktigt att konstatera att nybyggnationen har ökat. Jag vägrar att acceptera att det skulle vara trots regeringen. Vi har också fått många besked från de privata bostadsbyggarna att inte minst regeringens arbetssätt har bidragit till detta. Man kommer nu att koncentrera nybyggnationen i framtiden ännu mer just på hyreslägenheter, som nu bland annat både Skanska och NCC gått ut med. Det är ett faktum att nybyggnationen av hyreslägenheter har blivit billigare. Det är också ett faktum att hyreslägenheterna har ökat som andel av nyproduktionen. Det är utgångspunkten när regeringen nu ser över hela bostadsfinansieringssystemet att vi ytterligare ska understryka den utvecklingen. Min utgångspunkt är också att utförsäljningen av hyreslägenheter i Stockholm, där svarthandeln absolut är det största problemet, har bidragit till att problemet har förvärrats. Det är oerhört viktigt att värna om besittningsskyddet, bruksvärdessystemet och allmännyttans roll. Jag tror också att diskussionen om en ännu mer effektiv och modern bostadsförmedling inte bara i Stockholm utan i landets samtliga kommuner kan bidra till att det blir ännu enklare och rimligare för människor som i dag har svårt att komma in på bostadsmarknaden att få den möjligheten. Regeringen kommer att presentera också sådana förslag under våren. Det handlar om hur bostadsförsörjningslagen ser ut men också om bostadsförmedling eller en mer modern form av bostadsservice till alla bostadskonsumenter i landet. Framför allt Rigmor Stenmark lade i sitt inlägg stor vikt vid Fastighetsägarnas undersökning. Jag vill ändå varna lite för det. Här drogs det fram siffror som till och med Fastighetsägarna i sin rapport säger att det går att sätta ett stort frågetecken efter. Det är ett litet underlag, och det är till exempel inget av allmännyttans bostadsbolag som över huvud taget finns med. Det handlar i det här fallet snarare om att bara plocka fram de exempel som man kan hitta på det man hela tiden har tyckt, nämligen att hyressättningssystemet är boven. Jag menar att det handlar om värnandet av och att modernisera hyressättningssystemet, att fortsätta nyproduktionen av hyreslägenheter och att förmedla lägenheter på ett icke-diskriminerande sätt. Det tror den socialdemokratiska regeringen är huvudpunkterna för att komma åt svarthandeln.

Fru talman! Jag fick tyvärr inget svar och måste därför upprepa mina två frågor. Varför prioriteras inte kampen mot den svarta handeln med bostäder mer? En växande svart marknad håller på att bli alltmer accepterad främst bland unga. Samtidigt finns det knappt någon som fälls för svarthandel. Varför tar man inte reda på exakt hur det står till? Varför har inga insatser gjorts från regeringens sida för att kartlägga omfattningen av svarthandeln? Vad anser egentligen Mona Sahlin är orsaken till att det finns en svarthandel? Kan ändå inte Mona Sahlin dela den åsikt som vi har framfört här från tre partier att det beror på en obalans på marknaden? Det beror på att det finns för många människor som söker de få bostäder som finns. Här i Stockholm är det väldigt attraktivt att ha en bostad mitt inne i staden även bland ungdomar. Man är beredd att gå ut på gatan, så att säga, och köpa sig en bostad. Jag tycker att det är väldigt omoraliskt att det finns några som tjänar pengar på att sälja bostäder och till och med sälja bara rum för uppemot 100 000-300 000 kr. Jag tycker att det är omoraliskt. Det borde vara en angelägen fråga för ministern att se över detta. Det handlar om en rättighet för människor att ha tak över huvudet. En bostadsförmedling - vad hjälper det med en bostadsförmedling om det inte finns några bostäder att förmedla? Svara på det! Det skulle jag vilja veta. Jag har hört det här förslaget så många gånger. Vi ska införa en lag om att alla kommuner ska inrätta en bostadsförmedling. Javisst, men om det inte finns några bostäder att förmedla, vad ska bostadsförmedlarna göra? Återigen upprepar jag frågan, och jag vill ha svar på den: Vad anser ministern är orsaken till svarthandeln?

Fru talman! Jag måste säga att jag inte imponeras särskilt av Mona Sahlins retoriska försvarsmekanismer som alltid utlöses när regeringen får kritik för sina insatser. Jag har också väldigt svårt att inse och förstå varför Mona Sahlin ska vara så orolig för en sådan förändring som regeringens egen utredare har föreslagit. Varför inte våga pröva goda förslag? I utredningen framhävs Malmö som ett gott exempel på hur man avtalsvägen kan nå hyresdifferentiering inom en och samma fastighet, mellan nya och gamla kontrakt. Vi har med bostadsutskottet besökt MKB och fått en redogörelse för hur det här fungerar. Utredaren skriver också: Synpunkten att hyran för en lägenhet kan vara för hög eller för låg i förhållande till lägenhetens bruksvärde, beroende till exempel på hur attraktivt lägenheten är belägen, har fått stöd i olika undersökningar. På vissa orter i Sverige har detta lett till förändringar av hyresstrukturen inom ramen för de kollektiva förhandlingarna om hyran för allmännyttans lägenheter. Bruksvärdet för vissa lägenheter höjs då ibland kraftigt medan bruksvärdet för andra ligger stilla eller sänks. Jag undrar bara varför det ska vara så svårt att lagstiftningsvägen våga stödja hyresutvecklingen i Stockholm och Göteborg så att den mer kommer att likna den situation som råder i Malmö, som trots allt annars brukar beskrivas som föregångare när det gäller hyressättningsområdet. Jag är besviken om det inte kommer att vara tydligare i den här utredningen än det har aviserats. Jag hoppas att Mona Sahlin kan förklara varför. Det svaret tycker jag inte att jag fick.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant när samhällsbyggnadsministern vill få det till att exempelvis Folkpartiet här i dag skulle påstå att allting är hyressättningssystemets fel. Jag talar ju om utbud och efterfrågan på marknaden, det vill säga den kvinna på 30 år som det kommer att ta sju år för att hitta en bostad. Jag talar om köerna. Jag talar om dem som faktiskt inte kan hitta en bostad. Med det menar jag också att en av lösningarna är att reformera hyressättningssystemet för nyproduktion så att man vågar bygga. Därmed blir jag faktiskt aningen besviken. Återigen till frågan om vilka undersökningar som är riktiga och rätta. I den föregående debatten berättade jag, som jag mycket noggrant inledde med i dagens anförande, om den genomlysning som Riksdagens revisorer gjorde. Vi har i Folkpartiet i motioner också fångat upp många av de synpunkter som togs upp där. Det är inte bara aktörerna på marknaden som diskuterar frågan. De boende, de bostadslösa, de som står i köer, den 30-åriga kvinnan och alla andra vet ju om att det här förekommer. Därför tycker jag att det är anmärkningsvärt att i debatt efter debatt höra att regeringen har planer och intentioner. Men riksdagens roll är att behandla konkreta förslag. Vi konstaterar att våra motionsförslag avslås av riksdagen därför att vi inte har majoritet, ännu. Men jag hoppas verkligen att vi till hösten får ta ett riktigt ordentligt tag i alla de här frågorna. Visst handlar diskussionen om de frågor vi har diskuterat nu, men ytterligare en input är de andra synpunkterna som vi har framhållit, som en översyn av 12 kap. jordabalken om rättigheter och skyldigheter med mera. Än en gång saknar jag svar på vilka konkreta, skarpa förslag regeringen avser att komma med, för jag kan konstatera att propositionsförteckningen är oroväckande tunn.

Fru talman! Jag fick frågan i början om jag kan se att en av orsakerna till svarthandeln är obalansen, alltså bristen på bostäder, framför allt i vissa områden. Då är självklart svaret ja. Det är en oerhört viktig förklaring. Det är därför regeringen hela den här mandatperioden, och jag hoppas under nästa med, kommer att lägga ned det allra största arbetet just på att åtgärda den bristsituationen, att bygga mer av de lägenheter, inte minst hyreslägenheter, som är efterfrågade just av de grupper som i dag riskerar att bli offer för svarthandeln. Jag tycker ändå att det som framgår här väldigt mycket är att ert enda förslag handlar om att förändra hyressättningssystemet. Vi kan beskriva situationen och vara upprörda gemensamt, men jag tycker inte att det är ett rimligt förslag, långt ifrån. Jag tror att diskussionen ska handla om att bygga, att värna allmännyttan, att få fram ännu fler hyreslägenheter och att modernisera i hyressättningssystemet. Vi får väl se när ni har läst propositionen och sett de motiv vi har. Behovet av modernisering ser jag också som stort. Jag hoppas och tror att det som både hyresgästernas organisation och också de andra branschorganisationerna på bostadsmarknaden har fört fram som det de tycker är viktigast, nämligen hyressättningen av nybyggnation, också kommer att påverka förekomsten av ännu fler nybyggda hyreslägenheter, inte minst i storstäderna. Sedan kommer alltid frågan varför man ska lägga så stor vikt vid att prata om bostadsförmedling när det inte finns några bostäder att förmedla. Det finns bostäder att förmedla också i Stockholm. Tusentals får sin lägenhet genom bostadsförmedlingen i Stockholm varje år. Kötiden är lång till de mest attraktiva lägena i Stockholms innerstad, absolut. Men kötiden är kort till många andra delar av Stockholm. Jag vill också betona att det finns ett annat skäl till att ha bostadsförmedling i varje kommun, nämligen rätten att ställa sig i kö. Vi har också fört en diskussion om hemlösheten de senaste veckorna. Det finns många människor i vårt land med mycket dåliga, för att inte säga obefintliga ekonomiska resurser som ändå vill få ordning på sina liv. De får i dag inte ens ställa sig i någon kö för att under den tid det tar att få ordning på sitt liv också få möjlighet att få ett lägenhetskontrakt. Det finns många skäl att ha en bostadsförmedling, som givetvis har lägenheter att förmedla till sina konsumenter men som också kan hantera alla de sociala aspekter som en modern bostadsservice ska kunna. Vi är överens om mycket, vill jag ändå betona, fast det inte lät så i en del av inläggen. Det handlar om att bygga bort bristsituationen. Det handlar om att modernisera i hyressättningssystemet så att det blir mer möjligt att bygga till andra hyror, vilket jag hoppas att propositionen som lades på riksdagens bord i och med regeringsbeslutet i går också kommer att bli ett bidrag till.

Fru talman! När det gäller bostäder och inte bostäder finns både ett kortsiktigt och ett långsiktigt problem. Det kortsiktiga är att det just nu pågår en intensiv svarthandel. Jag kan gott säga att den pågår just nu utanför våra väggar. Det är den biten man måste försöka komma åt. Vi kan inte vänta på att det ska byggas nya bostäder. Det tar alltför lång tid innan man når upp till den balans som behövs. Då är naturligtvis frågan: Varför vågar inte regeringen genomföra reformer beträffande det befintliga beståndet? Jag kan hålla med Nina Lundström från Folkpartiet om att det vi saknar i bostadsutskottet är ordenliga propositioner. Vi hade ju även från oppositionen hoppats så väldigt mycket, jag måste få säga det, när Mona Sahlin trädde in som bostadsminister. Men vi har fortfarande inga förslag. Jag tycker att det är jättetråkigt att Mona Sahlin inte tog chansen och röt till. Hon hade fått stöd från oss. Jag kan hålla med Mona Sahlin om en sak. Det är att man ska vara försiktig när det kommer uppgifter från branschorganisationer. Det är klart att de pratar lite grann i egen sak. Det är självklart. Men fastighetsägarna har ändå varit mycket seriösa också. Jag skulle vilja lägga fram ett förslag, och det skulle jag vilja ha stöd för från samtliga. Tillsätt en neutral utredare som får göra en snabbutredning av hur vi ska komma åt svarthandeln! Det är den fråga som jag har ställt en interpellation om i dag. Vad gör vi åt svarthandeln? Tillsätt en neutral utredare!