De ekonomiska konsekvenserna av Gy 11

Interpellation 2010/11:224 av Damberg, Mikael (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-02-22
Anmäld
2011-02-28
Besvarad
2011-03-01
Sista svarsdatum
2011-03-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 februari

Interpellation

2010/11:224 De ekonomiska konsekvenserna av Gy 11

av Mikael Damberg (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Den 2 december 2010 beslutade ett enigt utbildningsutskott att uppdra åt regeringen att återuppta förhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting kring de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna som den nya gymnasieskolan kan förväntas ge. Betänkandet fastställdes sedan i riksdagens kammare. Bakgrunden till beslutet var skillnaderna mellan regeringens och Sveriges Kommuner och Landstings respektive analyser av de ekonomiska effekterna av Gy 11. Frågan om finansieringsprincipens tillämpning i den nya gymnasieskolan och bristen på samsyn mellan regeringen och SKL har även diskuterats i finansutskottet (bet. 2010/11:FiU1). Medan regeringen menar att Gy 11 ger utrymme för kraftiga besparingar under de kommande åren, har SKL ifrågasatt den slutsatsen. SKL har även visat hur dessa besparingar motsvarar flera tusen lärartjänster. För att riksdagen ska ha välgrundade beslutsunderlag att ta ställning till är det av stor vikt att reda ut detta. När riksdagen slår fast reella minskningar av statsanslagen får detta inte grunda sig på en osäker analys av möjliga dynamiska effekter av Gy 11.

Mina frågor till utbildningsministern är följande:

-      Hur ser utbildningsministern på den differens som åtminstone i dagsläget föreligger mellan regeringens och SKL:s prognoser av Gy 11:s effekter?

-      Har utbildningsministern och regeringen vidtagit några åtgärder med anledning av riksdagens beslut att uppmana regeringen att återuppta förhandlingar med SKL?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:224, De ekonomiska konsekvenserna av Gy 11

Interpellationsdebatt 2010/11:224

Webb-tv: De ekonomiska konsekvenserna av Gy 11

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig hur jag ser på den differens som åtminstone i dagsläget föreligger mellan regeringens och Sveriges Kommuner och Landstings prognoser av gymnasiereformens effekter. Mikael Damberg har vidare frågat om jag och regeringen har vidtagit några åtgärder med anledning av riksdagens beslut att uppmana regeringen att återuppta förhandlingar med SKL. Den nya gymnasieskolan bygger till stora delar på förslag från Gymnasieutredningen. Utredningen redovisar i sitt betänkande fyra anledningar till varför den nya gymnasieskolan innebär minskade kostnader. För det första anger utredningen att uppstramningen av antalet studievägar förbättrar kommunernas planering, schemaläggning och möjligheterna att fylla klasserna. För det andra beräknar utredningen att högre behörighetskrav till de nationella programmen och bättre information till eleverna kommer att leda till färre avhopp och byten. Fler elever kommer att klara av sina studier på tre år. För det tredje räknar utredningen med att en mindre andel elever kommer att gå över direkt till gymnasial vuxenutbildning jämfört med i dag. Den onödiga omväg över komvux som många elever har tagit har varit väldigt dyr. För det fjärde kommer arbetslivet att bli mer involverat i gymnasieutbildningen, och detta kommer enligt utredningen att få effekter för ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och minska belastningarna inom flera olika delar av den kommunala ekonomin. Den sammanlagda bedömningen från Gymnasieutredningen är att den nya gymnasieskolan innebär nettobesparingar för kommunerna. Det finns i och för sig också inslag som innebär ökade kostnader, till exempel möjligheten för elever på yrkesprogram att genom utökat program uppnå grundläggande behörighet för högskolestudier. SKL har dock hävdat att denna kostnad blir betydligt större än vad regeringen antagit. Samtidigt har SKL:s bedömning varit att gymnasiereformen inte leder till någon effektivisering alls utan enbart kommer att medföra ökade kostnader. Ett sådant resonemang tycker jag visserligen är märkligt, men jag har förståelse för att bedömningar kan göras på olika sätt utifrån olika antaganden. Regeringen gjorde redan i gymnasiepropositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan bedömningen att det är svårt att exakt beräkna de effektiviseringar som reformen förväntas innebära, eftersom det handlar om genomgripande förändringar av gymnasieskolan. Det är då brukligt - det gör alla regeringar och har alltid gjort - att göra antaganden om effekterna, och det har regeringen också gjort i det här fallet. Det är värt att understryka att Gymnasieutredningen bedömde att effektiviseringarna skulle bli betydligt större än vad regeringen antagit. SKL bygger i sin tur sin bedömning på andra antaganden än regeringen och har bedömt effekterna på ett annat sätt. Regeringen avser, helt i enlighet med riksdagens beslut, att kontakta SKL för att gå igenom beräkningarna av gymnasiereformens effekter för att se vilka olikheter i antagandena som ligger bakom meningsskiljaktigheterna. Regeringen kommer även noga att följa kostnadsutvecklingen för huvudmännen och kommer helt i enlighet med riksdagens beslut att återkomma med en redovisning till riksdagen om resultatet av detta arbete.

Anf. 9 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Den 2 december 2010 beslutade ett enigt utbildningsutskott att uppdra åt regeringen att återuppta förhandlingarna med Sveriges Kommuner och Landsting kring de ekonomiska konsekvenser som den nya gymnasieskolan förväntas ge. Av svaret som jag fått från regeringen framgår att några sådana kontakter eller förhandlingar inte har återupptagits än. Man skriver att man avser att ta kontakt, men det är fortfarande oklart om man tänker återuppta förhandlingen. Det kan vi återkomma till senare i diskussionen. Bakgrunden till interpellationen var egentligen att utbildningsutskottet fick propåer från Sveriges Kommuner och Landsting, som påpekade att de har en helt annan bild av finansieringsläget för den nya gymnasiereformen. Det är en gymnasiereform som snart kommer att träda i kraft, som snart kommer att börja gälla. SKL har pekat på att det finns stora hål i finansieringen av reformen. Det är inte bara bedömningar och analyser detta handlar om, utan statsbudgeten medför besparingar på kommunsektorn. Redan 2012 börjar nedskärningarna av statsbidragen med 675 miljoner kronor. Därefter ökar nedskärningarna till att bli knappt 2 miljarder 2015. Sammanlagt under dessa år är det ca 5 miljarder kronor som försvinner från kommunernas kassor därför att regeringen gör bedömningen att deras proposition leder till dynamiska effekter. Då förväntade vi oss i riksdagen att regeringen hade genomfört förhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting enligt finansieringsprincipen och kommit fram till ett gemensamt underlag. Nu visade det sig att man inte gjorde det och att de förhandlingarna avbröts i förtid. Det var många praktiska problem, vad jag förstår. Man har delvis bett om ursäkt för att man inte fullföljde de förhandlingarna. Statssekreteraren var i alla fall ångerfull i den delen. Men det som är lite speciellt med denna fråga är att det inte bara handlar om bedömningar och lite diskussioner, utan också om faktiska neddragningar på kommunsektorn. Om det är så att kommunerna inte får ta del av regeringens prognostiserade dynamiska effekter blir det färre lärare. Kommunerna får i dag inte gå med underskott. De måste budgetera enligt besparingar som måste gälla i verksamheten från dag ett för att hålla budgeten i balans. Det är detta som SKL har pekat på. Därför blir jag lite orolig när regeringen skriver att det här är ett märkligt resonemang från SKL:s sida. Jag skulle hoppas på att utbildningsministern tar de här signalerna på lite större allvar, för det är uppemot 4 000 lärartjänster som de här pengarna motsvarar. Det vore oerhört olyckligt om vi gick in i en ny gymnasiereform och det första som händer är att man sparkar 1 000, 2 000 eller 3 000 lärare i den nya gymnasieskolan för att sedan hoppas på att de dynamiska effekterna ska ge utslag på inkomstsidan eller kostnadssidan för kommunerna. Det är klart att detta borde oroa även utbildningsministern, som jag antar är angelägen om att den nya gymnasiereformen de facto leder till kvalitetsförbättringar. Jag skulle vilja avsluta med en fråga till statsrådet. Vad innebär avslutningen på svaret? Det står: Regeringen avser att kontakta SKL för att gå igenom beräkningarna av gymnasiereformens effekter för att se vilka olikheter i antagandena som ligger bakom meningsskiljaktigheterna. Betyder det att ni kommer att återuppta förhandlingarna med SKL om finansieringen av den nya gymnasieskolan?

Anf. 10 Roger Haddad (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg tar upp en viktig fråga, men jag vill nyansera bilden lite grann utifrån utbildningsutskottets sammanträde den 2 december. Jag tycker att det är viktigt att den här gymnasieskolan sjösätts nu till hösten. Det är en efterlängtad reform. Vi vet att den nuvarande gymnasieskolan och dess konsekvenser har slagit ut många ungdomar. Det sker avhopp, man byter program, man läser upp betyg på komvux och så vidare. Det har varit väldigt kostnadsdrivande. Det vet jag, som har en bakgrund som kommunalråd de senaste fyra åren. Jag håller inte riktigt med om att vi forcerar reformen och att kommunerna bara står och inväntar något slags besked eller att någon ska trycka på knappen. Vi måste minnas att reformen tidigare hette Gy 09. Den skulle alltså ha införts hösten 2009. Jag är nu i efterhand tacksam för att kommunerna fick mer tid att sjösätta detta. Men till skillnad från Mikael Damberg vill jag inte dra de här hastiga slutsatserna. Det är en angelägen fråga, men jag är inte orolig som Mikael Damberg när det gäller kommunernas ekonomi. Åren 2009 och 2010 drabbades kommunerna av den demografiska utvecklingen på skolorna. Skolpolitikernas största utmaning var egentligen att flytta pengarna till rätt skolnivå, från gymnasiet till förskolan eller grundskolan, och att göra om tomma och dyra lokaler, som äter upp mycket av skolpengen på kommunal nivå. Det som inte kom fram i Mikael Dambergs inlägg var att några av oss i utskottet ställde mycket kritiska frågor till SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, under utbildningsutskottets sammanträde om huruvida de gjort en egen beräkning och tillfrågat sina kommuner, sina medlemmar. Svaret var klart och tydligt: Nej, det har vi inte gjort. Hur många kommuner har då fått svara på SKL:s frågor om gymnasiereformens konsekvenser ur ett ekonomiskt perspektiv? Den frågan kunde varken tjänstemännen eller de politiska representanterna besvara. Man medgav inför hela utskottet att man egentligen inte har något underlag, utan också har gjort antaganden, precis som gymnasieutredaren Anita Ferm och regeringen. Jag vill skicka med en fråga till Mikael Damberg. Hur kan du med sådan säkerhet uttala dig så kraftfullt, när vi vet att SKL inte har gjort någon egen enkät? Jag vill också i denna viktiga fråga påminna om att på kommunal nivå, när man har avhopp från grundskolan, är det största bekymret på gymnasiet genomströmningen. Det är det som kostar så mycket pengar. Alldeles för många ungdomar går på gymnasiet både fyra och fem år. Man går vidare och kostar pengar inom vuxenutbildningen, men också i de kommunala arbetsmarknadspolitiska insatserna. Ta bara min hemkommun, Västerås, med 80 miljoner satsade på kommunala insatser för vuxenutbildning och 80 miljoner på kommunala arbetsmarknadspolitiska insatser. Majoriteten av dessa pengar går till unga som har lämnat gymnasiet utan slutbetyg. En enda kommun kan nästan stå som exempel på hur mycket vi kan förebygga avhoppen, minska de kommunala kostnaderna och lägga pengarna på andra saker i kommunen: äldreomsorgen eller fler lärare. Det är fullt möjligt.

Anf. 11 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag reagerade på det svar som Jan Björklund har gett till Mikael Damberg, där han talar om en onödig omväg över komvux som många elever har tagit och som är väldigt dyr. Jag uppfattade också att Roger Haddad sade något om att detta med komvux var ovanligt kostsamt. Jag vill dock för dem som lyssnar på debatten poängtera att många av dagens elever behöver komvux. Det kan bero på olika situationer. Två ganska kända ledamöter av Sveriges riksdag, Thomas Bodström och Anders Borg, har utnyttjat möjligheten att utbilda sig på komvux. En del säger att resultatet blivit ganska bra. Det överlåter jag till kammarens ledamöter att bedöma själva. Jag tycker att komvux är en mycket bra reform, och det är viktigt att det kommer att få finnas. Det var detta jag ville komplettera med.

Anf. 12 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag börjar gärna med det senaste som Eva-Lena Jansson tog upp. Jag tycker också att komvux är väldigt viktigt och måste finnas. Däremot skapade vi antagningsregler och annat som innebar att en stor grupp elever i princip var tvungna att gå på komvux för att kunna gå vidare till högskolan. Man höjde sina meritvärden kraftigt på det sättet och konkurrerade då ut andra, och då tvingades andra att också gå på komvux. Tack vare reformer som nu sker - den viktigaste är kanske den kvotindelning som infördes av dåvarande utbildningsministern Leif Pagrotsky och som innebär att den som har gått på komvux hamnar i en annan kvotgrupp på högskolan - gynnar man en direktövergång som minskar trycket på komvux, vilket jag tycker är bra. Även om ni har skällt på mig vill jag betona att det var den förra regeringen som införde den regeln, och jag tycker att den är bra. Den börjar verka nu 2011. Den innebär också en besparing för kommunerna, tror jag. Mikael Damberg, det är mer regel än undantag att staten och Sveriges Kommuner och Landsting gör olika bedömning av vad en reform får för ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Detta är inget nytt som sker under den här regeringen. I tolv år var jag kommunalråd i en kommun, och vi tyckte alltid att de mängder av reformer som genomfördes av socialdemokratiska regeringar var underfinansierade i kommunen. Jag ser att Damberg just nu här i kammaren sitter bredvid personer som har en bakgrund som kommunalråd. De kan nog vittna om detta. Det finns alltid en viss motsättning mellan stat och kommun. Alla är överens om att finansieringsprincipen ska råda, men kommunerna anser sig ofta underkompenserade, och staten tycker att kommunerna kräver för mycket. Så förhandlas det och diskuteras. Ibland blir man enig, ibland inte. Till sist är det riksdagen som uttolkar vad finansieringsprincipen betyder. Jag tycker att det är märkligt på de punkter som jag redovisar här. Det är inte dynamiska effekter jag hänvisar till, Mikael Damberg, utan det är konkreta förändringar i gymnasieskolans utformning som givet innebär lägre kostnader för kommunerna. Det går naturligtvis att diskutera hur mycket lägre kostnaderna blir. Då måste man göra vissa antaganden som i sin tur leder till ekonomiska konsekvenser. Så har alla regeringar gjort, inklusive den här. Det är inget märkligt med det. Att SKL tycker att man blir underkompenserad är heller inget märkligt - det är mer regel än undantag. Om Mikael Damberg anser att kommunerna är underkompenserade är det naturligtvis fullt tillåtet att i Socialdemokraternas alternativbudget lägga fram förslag om ökade statsbidrag för just den här budgetposten. Det har ni dock inte gjort i höstas, vill jag poängtera, trots att SKL:s kritik var väl känd redan vid det tillfället. I den budget som ni lade fram i oktober november som alternativ till regeringens finns det ingen extra kompensation till kommunerna för det här. Om ni nu är övertygade om att de är underkompenserade, varför har ni då inte gett dem extra kompensation? Vi kommer naturligtvis att följa riksdagens beslut. Riksdagen var dessutom enig, så även allianspartierna har stött beslutet. Jag stöder det också. Vi kommer nu först att kontakta SKL, som det står i svaret, för att klarlägga vad skillnaderna i beräkningar består i. Sedan får vi föra diskussioner med SKL om hur vi ska gå vidare. Självklart kommer vi att följa riksdagens beslut, och vi kommer i enlighet med riksdagens beslut att återkomma med en redovisning. Riksdagen har själv angett - jag tror att det var finansutskottet som skrev det - att det skulle kunna ske i samband med höstbudgeten. Det kommer vi att göra. Däremot har vi ännu inte börjat med den intensiva dialogen med SKL, men den kommer att följa här snart.

Anf. 12 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag börjar gärna med det senaste som Eva-Lena Jansson tog upp. Jag tycker också att komvux är väldigt viktigt och måste finnas. Däremot skapade vi antagningsregler och annat som innebar att en stor grupp elever i princip var tvungna att gå på komvux för att kunna gå vidare till högskolan. Man höjde sina meritvärden kraftigt på det sättet och konkurrerade då ut andra, och då tvingades andra att också gå på komvux. Tack vare reformer som nu sker - den viktigaste är kanske den kvotindelning som infördes av dåvarande utbildningsministern Leif Pagrotsky och som innebär att den som har gått på komvux hamnar i en annan kvotgrupp på högskolan - gynnar man en direktövergång som minskar trycket på komvux, vilket jag tycker är bra. Även om ni har skällt på mig vill jag betona att det var den förra regeringen som införde den regeln, och jag tycker att den är bra. Den börjar verka nu 2011. Den innebär också en besparing för kommunerna, tror jag. Mikael Damberg, det är mer regel än undantag att staten och Sveriges Kommuner och Landsting gör olika bedömning av vad en reform får för ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Detta är inget nytt som sker under den här regeringen. I tolv år var jag kommunalråd i en kommun, och vi tyckte alltid att de mängder av reformer som genomfördes av socialdemokratiska regeringar var underfinansierade i kommunen. Jag ser att Damberg just nu här i kammaren sitter bredvid personer som har en bakgrund som kommunalråd. De kan nog vittna om detta. Det finns alltid en viss motsättning mellan stat och kommun. Alla är överens om att finansieringsprincipen ska råda, men kommunerna anser sig ofta underkompenserade, och staten tycker att kommunerna kräver för mycket. Så förhandlas det och diskuteras. Ibland blir man enig, ibland inte. Till sist är det riksdagen som uttolkar vad finansieringsprincipen betyder. Jag tycker att det är märkligt på de punkter som jag redovisar här. Det är inte dynamiska effekter jag hänvisar till, Mikael Damberg, utan det är konkreta förändringar i gymnasieskolans utformning som givet innebär lägre kostnader för kommunerna. Det går naturligtvis att diskutera hur mycket lägre kostnaderna blir. Då måste man göra vissa antaganden som i sin tur leder till ekonomiska konsekvenser. Så har alla regeringar gjort, inklusive den här. Det är inget märkligt med det. Att SKL tycker att man blir underkompenserad är heller inget märkligt - det är mer regel än undantag. Om Mikael Damberg anser att kommunerna är underkompenserade är det naturligtvis fullt tillåtet att i Socialdemokraternas alternativbudget lägga fram förslag om ökade statsbidrag för just den här budgetposten. Det har ni dock inte gjort i höstas, vill jag poängtera, trots att SKL:s kritik var väl känd redan vid det tillfället. I den budget som ni lade fram i oktober november som alternativ till regeringens finns det ingen extra kompensation till kommunerna för det här. Om ni nu är övertygade om att de är underkompenserade, varför har ni då inte gett dem extra kompensation? Vi kommer naturligtvis att följa riksdagens beslut. Riksdagen var dessutom enig, så även allianspartierna har stött beslutet. Jag stöder det också. Vi kommer nu först att kontakta SKL, som det står i svaret, för att klarlägga vad skillnaderna i beräkningar består i. Sedan får vi föra diskussioner med SKL om hur vi ska gå vidare. Självklart kommer vi att följa riksdagens beslut, och vi kommer i enlighet med riksdagens beslut att återkomma med en redovisning. Riksdagen har själv angett - jag tror att det var finansutskottet som skrev det - att det skulle kunna ske i samband med höstbudgeten. Det kommer vi att göra. Däremot har vi ännu inte börjat med den intensiva dialogen med SKL, men den kommer att följa här snart.

Anf. 13 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Statsrådet Janne Björklund påstår att det inte är något nytt att regeringen och SKL ibland har olika uppfattningar i frågor. Det kan jag nog hålla med om. Men det som är ganska unikt i det här fallet är att det inte handlar om eventuella nya kostnader för kommunerna utan om att regeringen har lagt fram skarpa förslag om minskade statsbidrag för kommunerna, vilka faller ut omedelbart. Så har man räknat på ett antal dynamiska effekter för den nya gymnasieskolan, och SKL skriver - det är inte vanligt att SKL uttrycker sig så - att dessa beräkningar är ogrundade och bygger på lösa och i flera avseenden rent felaktiga antaganden. Det är inte ofta Anders Knape, som är moderat och leder SKL, har påstått att regeringens beräkningar är ogrundade och felaktiga. Det är inte ofta som SKL:s ordförande säger något sådant. Då är det väl relevant att tala om det. Varför är det så bråttom att inleda förhandlingarna, då? Jo, därför att den nya gymnasieskolan snart ska träda i kraft och börja gälla. Till skillnad från regeringen har Sveriges kommuner ett mycket tuffare balanskrav. I kommunerna måsta man lägga fram en budget i balans varje enskilt år. Det innebär att neddragningar måste göras direkt, och sedan får man hoppas på att de dynamiska effekterna ska leda till något. Jag tycker att man ska ta oron på allvar. Roger Haddad sade att han inte var orolig. Jag blev dock orolig av SKL:s föredragning och de totalt olika bilder vi fick höra om i utskottet. Skillnaderna mellan SKL och regeringen i synen på de ekonomiska förutsättningarna gällde inte bara något på marginalen. SKL gick så långt som att säga att fullt ut genomförda skulle neddragningarna av statsbidraget motsvara kostnaden för 4 000 lärare, alltså 12 procent av lärarkåren i gymnasieskolan. Om man inte kan vara överens om en så stor kostnad finns det anledning att vara orolig. Det är därför jag har framställt den här interpellationen. Jag tycker att regeringen ska göra som vi sade gemensamt i utbildningsutskottet och så snart som möjligt sätta i gång förhandlingarna med SKL. Jag vet inte om SKL har rätt i sina beräkningar. Jag kan heller inte veta om regeringen har rätt, men om Jan Björklund vill att vi i oppositionen här i riksdagen ska överta regerandet av Sverige och förhandla med SKL om hur den nya gymnasieskolan ska finansieras är det ett helt nytt upplägg. Jag har dock uppfattat att det är regeringens uppgift och ansvar att genomföra finansieringsprincipen inför viktiga beslut. Det trodde jag att vi var överens om, men om statsrådet vill jobba på ett annat sätt i framtiden är det förstås fullt möjligt. Avslutningsvis vill jag säga något om detta med komvux. Det är väl allmänt känt att den här regeringen har genomfört ganska stora besparingar på vuxenutbildningen och också stramat upp antagningsreglerna, vilket gör det svårare för människor att ta sig vidare i utbildningssystemet. Ett av de antaganden man gör är att den nya gymnasieskolan skulle leda till mindre vuxenutbildning. Det låter man påskina här. Det är ett väldigt glatt antagande, särskilt med tanke på att många program på yrkessidan inte kommer att ge behörighet till vidare studier och att många studenter kommer att känna sig nödda och tvungna att skaffa sig sådan kompetens för sitt fortsatta arbetsliv. SKL gör en helt annan bedömning även i den här frågan. Jag tror att det finns anledning att syna både regeringens och SKL:s beräkningar, men låt oss se till att förhandlingarna sker så snabbt som möjligt, så att kommunerna avstår från att säga upp lärare bara för att det råder osäkerhet om konsekvenserna av den nya gymnasieskolan.

Anf. 14 Roger Haddad (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg var mycket mer ödmjuk och resonabel i sitt andra inlägg om SKL:s presentation i utbildningsutskottet, och det välkomnar vi naturligtvis. Vi är överens i utskottet om att regeringen ska återkomma efter att ha diskuterat analysen av och underlaget för beräkningen av kostnaderna för gymnasieskolan. Till Eva-Lena Jansson vill jag säga att det är sant att många ungdomar behöver komvux och vuxenutbildning. Men vi vill att vuxenutbildningspengarna ska gå till rätt målgrupp. De ska inte gå till dem som har läst ett omvårdnadsprogram, ett barn- och fritidsprogram eller ett medieprogram som ändå inte leder till någon anställning och som konkurrerar om vuxenutbildningspengarna med dem som behöver det. Det största bekymret i dag i många kommuner är att vuxenutbildningspengarna inte alltid går till rätt ungdomar. De som ska prioriteras är de som inte har slutbetyg, inte har ämnesbehörighet till högskolan och som inte står nära ett arbete. SKL får själva stå för sina uttalande och svara för om de är ogrundade eller inte. Jag välkomnar alltid viss granskning när utbildningsutskottet lyssnar på olika aktörer. Vi ska inte sitta och agera domare i utbildningsutskottet. Vi lyssnar på hur regeringen bedömer kalkylerna, och vi välkomnar också inlägg från SKL. Sedan får vi se var vi landar någonstans. Men det är lite synd att Socialdemokraterna ändå inte ser att det finns ett förändringstryck oavsett detta ärende. Lokala skolpolitiker har ett stort ansvar att ställa om. Jag tycker inte heller om det ni har kört med i två år: Nu ska tusen lärare sparkas. Det säger ni utan att nämna den demografiska utvecklingen i skolan som vi har haft. Jag vet vad jag talar om. Jag har själv haft ansvar för skolan på kommunal nivå i fyra år. Mikael Damberg som kanske har suttit i riksdagen för länge kanske inte har den uppfattningen.

Anf. 15 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Med hänvisning till det inlägg som Roger Haddad gjorde vill jag understryka det som Mikael Damberg säger. Med anledning av Gy 11 och dess konsekvenser kommer färre att vara kvalificerade att söka in på högskolor och universitet. Då blir min enkla fråga till utbildningsministern: Tror inte utbildningsministern att det får konsekvenser för komvux i framtiden? Till skillnad från Folkpartiet tycker vi socialdemokrater att människor, unga som gamla, ska få fler chanser än en i livet. Om de gör ett val när de är 15 år och söker in på gymnasiet och inte är nöjd med det valet, ångrar sig och vill komma vidare ska de få en chans att komma vidare. Vi menar att komvux är en sådan del som ger dem chansen att ompröva det beslut de tog när de gick i åttan. När man diskuterar att rätt ungdomar ska få utbildning har man sorterat in ungdomar i rätt och fel ungdomar. Den människosynen har inte jag. Jag har den uppfattningen att alla människor är rätta människor och att alla människors rätt och lika värde gäller. Så ska det vara i utbildningspolitiken. Det är inte föräldrars bakgrund eller den situation ungdomar har när de bor hemma som ska påverka deras möjlighet att komma vidare. Det är viktigt att vi i det utbildningssystem som vi har haft sett till att alla människor ska kunna komma vidare i framtiden. Det är därför vi nu ställer frågor om vad det får för effekter. Får kommunerna mindre pengar blir det sämre utbildning för barnen. Det kommer att få konsekvenser både på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Min fråga till ministern är fortfarande: Tror ministern inte att det kan få konsekvenser för komvux i framtiden med den förändring man gör?

Anf. 16 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jo, det är jag övertygad om att det får. Det är därför som det står i svaret att just den punkten sannolikt innebär en fördyring. Det står också i mitt interpellationssvar att alla inte blir behöriga. Man kan ta en yrkesexamen på gymnasiet för att sedan på komvux läsa in teoretiska kurser för högskolebehörighet. Det innebär en merkostnad för kommunerna. Det står på s. 2 i översta stycket i mitt svar. Det är klart att jag inser det. Å andra sidan kommer att vi låter elever ta yrkesexamen och lärlingsexamen att innebära att fler går färdigt gymnasiet. Vi tvingar inte alla att bli högskolebehöriga och får inte så stora avhopp med alla de sociala kostnader det medför. Lärlingsutbildningar gör att fler går färdigt utbildningen och får ett jobb efteråt. Därmed slipper man en massa andra kostnader för de ungdomar som i dag slås ut. Det är ekonomiskt både plus och minus i denna reform. Det har Gymnasieutredningen gått igenom. Jag vill till Mikael Damberg säga att det har gjorts en mycket gedigen utredning. Vi ska nu göra en till ihop med SKL. Det är på riksdagens beställning, och jag är för det. Eftersom SKL har återkommit med detta ska vi göra det. Gymnasieutredningen har gjort den mest gedigna utredning som hittills har gjorts. Den gick igenom detta oerhört mycket på längden och tvären. Den gjorde bedömningen att det finns ganska stora möjligheter att spara pengar på en vettigare gymnasieskola som dessutom är bättre för eleverna. Vi har en gymnasieskola som både är dålig för många elever och onödigt dyr. Dessa reformer innebär besparingar samtidigt som det finns enstaka inslag som innebär fördyringar. Men totalt sett är det ändå en ekonomisk besparing. Man kan ha en bättre skola som är billigare. Vi ska gå igenom detta med Sveriges Kommuner och Landsting en gång till. Det gör vi inte bara för att utbildningsutskottet och riksdagen anser det utan också för att SKL anser att de är missnöjda. Då ska vi naturligtvis tala med dem en gång till. Samtidigt vill jag säga att jag har varit kommunalråd i tolv år. Jag vet att sådana här reformer är svåra att på öret beräkna i förväg. Man måste göra antaganden, och det har alltid gjorts. I den förhandlingssituation som uppstår kommer det alltid att vara så att kommunerna tycker att de får för lite. Det är alltid så i alla sammanhang. Det språkbruk som Mikael Damberg citerade i något utlåtande från Sveriges Kommuner och Landsting lovar jag att de använder i rader av sammanhang när de analyserar och ska framhålla att staten ger för lite pengar till kommunerna. Det är ett förhandlingsspel som pågår. Jag säger inte att vi har räknat rätt på vartenda öre. Det går inte att säga. Det är antaganden och bedömningar man gör. Vi ska sätta oss ned en gång till med Sveriges Kommuner och Landsting i dessa frågor.

Anf. 17 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Låt mig börja med att välkomna regeringens besked att man lovar att öppna förhandlingar med SKL igen om finansieringen av Gy 11. Det är viktigt att det görs så snabbt som möjligt så att kommuner som står inför stora omställningar och ändrade planeringsförutsättningar får så bra förutsättningar som möjligt att planera långsiktigt och inte drabbas av det SKL varnar för. Det är att den nya gymnasieskolan börjar med besparingar som kanske visar sig vara onödiga eller felaktiga och att man sedan får försöka att växla upp. Vi har alla i den här kammaren ett intresse av att den nya gymnasieskolan som skulle ha börjat träda i kraft i och med Gy 07 åtminstone kommer i gång i och med Gy 11. Vi har väntat länge på en gymnasiereform i Sverige. Det är viktigt att den kommer i gång men också att man får en bra start på arbetet. Det välkomnar jag. Jag ser fram emot att regeringen inom en ganska snar tid tar kontakt med SKL och återupptar de förhandlingar som man har lovat att genomföra. Sedan gör man alltid antaganden om dynamiska effekter. Man får vara lite försiktig om man presenterar skarpa förslag om neddragningar i kommunernas verksamhet om man inte samtidigt är ganska säker på att de dynamiska effekterna uppstår. Det verkar regeringen inte vara. Man säger att det är svårt att göra dessa antaganden. Det är svårt att beräkna detta. Man hoppas att fler kommer att gå igenom gymnasieskolan på rätt sätt. Vi beräknar inte heller alltid våra förslag på det sättet. När vi lägger fram vårt förslag om förstärkt studie- och yrkesvägledning och avsätter pengar till det räknar vi inte med att gymnasieskolan ska tjäna 100 miljoner kronor och att reformen därmed är gratis, Jan Björklund. Man får vara försiktigt när man jobbar med detta. Man bör ha mycket på fötterna. Den föredragning som jag fick ta del av i utbildningsutskottet var inte lugnande. Det var två helt olika besked. Regeringen presenterade sina förslag. SKL sågade många av de antaganden och beräkningar som ändå gjordes. Nu påstår jag inte att SKL har rätt i alla delar. Men det var ingen lugnande föreställning på utbildningsutskottets möte. Jag hoppas att regeringen tar förhandlingarna på allvar.

Anf. 18 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag uppfattar att om vi sågar bort retoriken runt det hela är vi alla överens. Det uttrycks i riksdagens beslut att vi ska fortsätta dialogen med SKL. Jag vill ändå skicka med synpunkten att när det är en reform som ännu inte trätt i kraft och det går att räkna på lite olika sätt kommer alltid SKL att hävda att man ska ha ännu mer betalt av staten. Vi står alla för finansieringsprincipen. Men när man sedan ska räkna fram saker och ting har man olika uppfattningar om vad det kostar och hur mycket som går att spara. Vi ska lyssna på SKL en gång till och sätta oss ned helt i enlighet med det beslut som riksdagen i full enighet har fattat.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.