beskattningen av personaloptioner

Interpellation 2000/01:289 av Hagen, Catharina (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-02-28
Anmäld
2001-03-06
Besvarad
2001-03-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 februari

Interpellation 2000/01:289

av Catharina Hagen (m) till finansminister Bosse Ringholm om beskattningen av personaloptioner

Konkurrensen om hög kompetens blir allt hårdare och samtidigt minskar trösklarna att flytta mellan olika länder. Rörligheten på den mest attraktiva arbetskraften kommer att öka och det gäller för svenska företag att kunna konkurrera med liknande medel som finns i viktiga konkurrentländer.

I USA är optioner ett vanligt sätt att belöna medarbetare och samtidigt göra dem delaktiga i resultatutvecklingen av företaget. Beskattningen av optioner i USA speglar synen att optioner är ett belöningsinstrument som innehåller ett riskmoment för dess innehavare. De omgärdas där av regler som bl.a. innebär en avsevärt lägre beskattning än vad som är fallet i Sverige.

Problemet med beskattningen av personaloptioner i Sverige jämfört med andra länder beror bl.a. på att vi har så hög skatt på arbete. Statsskatt och höga socialavgifter utan motsvarande förmåner utgår redan vid internationellt sett låga lönenivåer. Om optioner belastas med denna beskattning förlorar de i många fall en stor del av sitt attraktionsvärde för den anställde. Dessutom tillkommer den osäkerhet för företaget som är följden av att socialavgifterna ska betalas när den anställde löser in optionen.

Den senaste tidens utveckling på aktiemarknaden har tydligt visat hur riskfyllt det kan vara att erhålla optioner som en del av ersättning för sin insats av kunnande och kompetens. Slutsatsen är att beskattningen mer borde motsvara den på riskkapital, dvs. för närvarande 30 %.

Vilka åtgärder avser finansministern vidta för att skapa en mer konkurrenskraftig beskattning av personaloptioner?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2000/01:289, beskattningen av personaloptioner

Interpellationsdebatt 2000/01:289

Webb-tv: beskattningen av personaloptioner

Protokoll från debatten

Anf. 0 BOSSE RINGHOLM (Finansminister)
Fru talman! Det första jag vill säga är att Margit Gennser nog får acceptera att vi har ansvarsområden i regeringen. Vi kan inte dela upp dessa ansvarsområ- den utifrån den fråga som Margit Gennser ställer. Nästa gång är det en annan ledamot som ställer en annan fråga och vill ha ett helhetsperspektiv. Då skulle vi få göra om ansvarsfördelningen så att det passade den ledamoten. Vi måste dela upp ansvar- sområdena i regeringen så att vi kan hantera den verklighet som vi har att hantera. Så är fallet. När flera statsråd berörs av ett ärende samråder vi. De besked som Björn Rosengren, Lars Engqvist och jag har givit står hela regeringen för. Det är så arbetet går till i regeringen. Jag tror att Margit Gennser är irriterad över att hennes förutfattade meningar om regeringens ageran- de här inte stämmer med verkligheten. Det är inte regeringen som har tagit initiativ eller fattat beslut om Apoteket AB. Det görs i det bolaget. Man har gjort de bedömningar som man har att göra. Jag har ingen anledning att recensera det. Vi brukar ju normalt inte diskutera bolags bedömningar från riksdagens talar- stol. Man får ta den diskussionen helt och hållet med Apoteket AB direkt. Det får de anställda göra, och det kan vi också göra som allmänhet. Men regeringen ska inte lägga sig i det. Sedan är det en helt annan sak att när Apoteket AB eller privata företag väljer att lokalisera sin verk- samhet till orter som behöver regionalpolitisk upp- märksamhet är det något som vi ser positivt på från regeringens sida. Det gäller naturligtvis i allra högsta grad också orter som är föremål för försvarsomlägg- ningen. Jag tycker också att den insikten, att de här orterna är bra att satsa i, borde delas av hela riksda- gen. Det är ju ett statligt ansvar som vi har i en sådan här omställningsprocess.

Anf. 1 CATHARINA HAGEN (M)
Fru talman! Margit Gennser har frågat statsmi- nistern vilka åtgärder han avser vidta för att skapa en tydligare och mer konsekvent, dvs. mer transparent, arbets- och ansvarsfördelning som gör det möjligt för riksdagen att utföra en av sina huvuduppgifter, kon- trollmakten, på ett tillfredsställande sätt. Interpella- tionen har överlämnats till mig. Det är fast praxis att en interpellation besvaras av det statsråd vars verksamhetsområde den hör till innehållsligt. Detta gäller oavsett vem interpellatio- nen är ställd till. Statsrådens verksamhetsområde bestäms av regeringen och statsministern. Regeringen fördelar grupper av ärenden mellan departementen. Statsministern utser statsråd och departementschefer och bestämmer vilka ärenden eller ärendegrupper som ett annat statsråd än departementschefen ska ansvara för. När en interpellation faller inom flera statsråds verksamhetsområden samråder de berörda statsråden om hur svaret ska utformas och om vem som ska lämna svaret. Oavsett vem som lämnar svar är svaret, på samma sätt som ett regeringsbeslut, ett uttryck för regeringens gemensamma ståndpunkt. I det aktuella ärende som är utgångspunkt för in- terpellationen - Apoteket AB:s inrättande av s.k. logistikcenter - berörs inte mindre än tre statsråd av frågeställningen. Först och främst berörs det ansvari- ga statsrådet för Apoteket AB socialminister Lars Engqvist. Därutöver berörs det ansvariga statsrådet för både konkurrensfrågor och regionalpolitiska frå- gor, Ulrica Messing, samt näringsminister Björn Rosengren, som ansvarar för insatser med anledning av försvarsomställningen. Det svar som Lars Engqvist lämnade till Margit Gennser i kammaren den 13 februari var berett med övriga statsråd och uttryckte regeringens samlade ställningstagande i frågan. Björn Rosengren har där- till under den muntliga frågestunden den 22 februari ytterligare redogjort för regeringens inställning i frågan. Det ankommer inte på regeringen att pröva om Apoteket AB:s beslut att inrätta logistikcenter står i strid med gällande konkurrenlagstiftning. Initiativet att inrätta logistikcentrena kommer från Apoteket AB:s styrelse och grundar sig på dess bedömning att man därigenom kan effektivisera verksamheten och pressa kostnaderna. Frågan prövas av Konkur- rensverket. Regeringen har alltså vare sig av regionapolitiska skäl eller för att klara försvarsomställningen tagit initiativ till att upprätta dessa logistikcenter, vilket felaktigt antyds i interpellationen. Däremot välkom- nar självklart regeringen att Apoteket AB med ut- gångspunkt i företagsekonomiska bedömningar anser att det är lämpligt att förlägga logistikcenter till bl.a. Boden, Hässleholm och Sollefteå.

Anf. 2 BOSSE RINGHOLM (Finansminister)
Fru talman! Tyvärr har jag fått besvära kammaren med Apoteksfrågan ett par gånger. Det beror faktiskt på regeringens inte helt moderna arbets- och ansvars- fördelning. Här har vi ett statligt bolag som driver företagsverksamhet inom det sociala området. Det betyder att tre ministrar är inblandade i det hela, eller möjligtvis fem. För att vi här i riksdagen ska kunna få frågan kor- rekt belyst måste vi ha svar inte bara av socialminis- tern, som naturligtvis har en väldigt snäv inriktning på frågorna. Regeringen och fru Hjelm-Wallén har här valt att ge mig ett mycket formellt svar och tala om vad jag vetat. I det utdelade tryckta svaret kalla- des t.o.m. Apoteket AB för Apoteksbolaget, vilket var det gamla namnet. Nu heter det Apoteket AB. Det namnbytet gjorde man, vilket kan vara intressant att veta, för att monopolisera själva ordet apoteket. Vad jag inte har fått reda på är: Vilka blir effekterna av distansapoteken, de logistiska centrerna, för effekti- vitet, priser, konkurrens och för framtiden för de 700 anställda i partihandeln? Här hade jag hoppats att regeringen hade tänkt till om ansvarsfördelningen, men det är inte fallet. Rege- ringen är kollektivt ansvarig, men avsäger sig samti- digt ansvaret, för man har ju blandat in ett bolag. Det är Apoteket AB som fattar besluten. Om de är kloka eller inte är inte regeringens sak att bedöma, i varje fall inte nu. Det är bekvämt men demokratiskt oac- ceptabelt. Medborgarnas möjlighet att få insyn, kontroll- makten, är viktig i en demokrati. Öppenhet hotas på många sätt och mycket ofta genom statliga bolag. Det gäller inte bara här utan också i utlandet. Förr eller senare blir det affärer. Låt mig nämna några. Det franska Elf, det tyska Flick och det svenska Apoteks- bolaget, när det hette Apoteksbolaget. Apoteket AB driver tydligen regionalpolitik nu- mera. Det framgår av interpellationssvaret. Det tycker vi är ganska bra. Om regeringen eller Apoteket tagit initiativ är som den gamla frågan om hönan och äg- get. Vi vet aldrig vilket som kom först. För de anställda inom den privata partihandeln in- nebär däremot politiken deras död för att leverera regeringens bröd till orter med nedlagda regementen. Vad har alla dessa duktiga i privata företag gjort för ont? Varför ska 700 människor förlora sina jobb för att regeringen ska kunna säga: Vi skapade nya jobb i Boden, Sollefteå, Falun och Hässleholm? Till sist: Vilka företagsekonomiska bedömningar har Apoteket AB gjort? Det verkar märkligt att den bästa lokaliseringen tycks finnas på orter med ned- lagda regementen, företrädesvis långt upp i norr med gles befolkning, få apotek och få farmaceuter. Hur ser de kalkyler ut som man har gjort? Hur ser de lokalise- ringsteorier ut där målet egentligen är två saker, ett utökat monopol omfattande partihandeln och ingredi- enser av regionalpolitik? Statsrådets svar var innehållslöst. Varför vill rege- ringen inte öppet redovisa sina ställningstaganden för riksdagen? Inser inte regeringen att en ny tid behöver nya former för ansvars- och arbetsfördelning? Varför gömma sig bakom formalia? Är inte rege- ringen intresserad av att skattepengar används på bästa sätt? Vad ska jag säga till de Tamroanställda i Malmö när de förlorar jobbet? Vilka företagsekono- miska bedömningar har Apoteket AB gjort?

Anf. 3 CATHARINA HAGEN (M)
Fru talman! Det första jag vill säga är att Margit Gennser nog får acceptera att vi har ansvarsområden i regeringen. Vi kan inte dela upp dessa ansvarsområ- den utifrån den fråga som Margit Gennser ställer. Nästa gång är det en annan ledamot som ställer en annan fråga och vill ha ett helhetsperspektiv. Då skulle vi få göra om ansvarsfördelningen så att det passade den ledamoten. Vi måste dela upp ansvar- sområdena i regeringen så att vi kan hantera den verklighet som vi har att hantera. Så är fallet. När flera statsråd berörs av ett ärende samråder vi. De besked som Björn Rosengren, Lars Engqvist och jag har givit står hela regeringen för. Det är så arbetet går till i regeringen. Jag tror att Margit Gennser är irriterad över att hennes förutfattade meningar om regeringens ageran- de här inte stämmer med verkligheten. Det är inte regeringen som har tagit initiativ eller fattat beslut om Apoteket AB. Det görs i det bolaget. Man har gjort de bedömningar som man har att göra. Jag har ingen anledning att recensera det. Vi brukar ju normalt inte diskutera bolags bedömningar från riksdagens talar- stol. Man får ta den diskussionen helt och hållet med Apoteket AB direkt. Det får de anställda göra, och det kan vi också göra som allmänhet. Men regeringen ska inte lägga sig i det. Sedan är det en helt annan sak att när Apoteket AB eller privata företag väljer att lokalisera sin verk- samhet till orter som behöver regionalpolitisk upp- märksamhet är det något som vi ser positivt på från regeringens sida. Det gäller naturligtvis i allra högsta grad också orter som är föremål för försvarsomlägg- ningen. Jag tycker också att den insikten, att de här orterna är bra att satsa i, borde delas av hela riksda- gen. Det är ju ett statligt ansvar som vi har i en sådan här omställningsprocess.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.