Åtgärder för fullgod krisberedskap

Interpellation 2015/16:759 av Allan Widman (L)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-08-15
Överlämnad
2016-08-16
Anmäld
2016-08-25
Svarsdatum
2016-09-01
Besvarad
2016-09-01
Sista svarsdatum
2016-09-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

År 2012 ingick Försvarsmakten och Officersförbundet ett nytt avtal gällande insatslön vid nationella insatser. Avtalet ger myndigheten rätt att beordra såväl soldater som officerare till tjänstgöring i sådan insats i upp till sexton dagar. Daglönen vid en sådan insats är väsentligt lägre än den ordinarie lönen, trots att många sådana insatser sker under helger. Någon kompensationsledighet utgår heller inte för insatsen.

År 2008 beordrades en handfull insatsdygn. 2015 uppgick antalet insatsdygn till närmare 15 000. Även långt i förväg planerade övningar beordras nu som insatstjänstgöring.

Löner och arbetsvillkor är primärt en angelägenhet för parterna. Efter att Försvarsmakten valt att i allt större utsträckning beordra insatser med denna väsentligt lägre lön ryktas det om att personal som befinner sig på ledighet blivit allt svårare att få tag på, till exempel när det gäller insatser till stöd för samhället.

Om det exempelvis är så att flygförare till Försvarsmaktens helikoptrar inte går att nå vid en större skogsbrand eller ett fartygshaveri riskerar problematiken att få allvarliga skadeverkningar. Omfattande brister i vår samlade krisberedskap torde också kunna betraktas som samhällsfarliga.

Vilka åtgärder är försvarsministern beredd vidta för att Försvarsmaktens beredskap vid insatser till stöd för samhället och vid skydd mot olyckor ska vara fullgod?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:759, Åtgärder för fullgod krisberedskap

Interpellationsdebatt 2015/16:759

Webb-tv: Åtgärder för fullgod krisberedskap

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 32 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Försvarsmaktens beredskap vid insatser till stöd för samhället och vid skydd mot olyckor ska vara fullgod.

Stödet till samhället är en viktig uppgift för Försvarsmakten, och myndigheten har genomfört ett omfattande stöd under de senaste åren. Försvarsmakten ska med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet. I händelse av räddningstjänstsituationer och terrorismbekämpning finns särskild lagstiftning. Myndigheten får även lämna stöd i andra situationer, vilket regleras i den så kallade stödförordningen. Dessutom finns ett särskilt beslut om stöd med helikopterresurser till polisen.

Under 2014 genomförde Försvarsmakten flera betydande och efterfrågade stödinsatser till samhället som omfattade drygt 99 000 timmar för hemvärnet. En av de större stödinsatserna skedde vid branden i Västmanland. Den 31 juli startade branden i området väster om Sala, och redan under morgonen den 1 augusti började Försvarsmakten agera tillsammans med andra aktörer. Försvarsmaktens personal och helikoptrar bekämpade bränder på en rad olika platser i brandområdet och räddade bland annat nödställda personer som stängdes in av elden.

Vi måste dock ha i åtanke att Försvarsmaktens huvuduppgifter är att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar och att grunden för det är förmågan till väpnad strid. Försvarsmakten ska försvara Sverige och främja svensk säkerhet. Försvarsmakten ska upptäcka och avvisa kränkningar. Myndigheten ska dessutom kunna värna Sveriges suveräna rättigheter och svenska intressen samt kunna förebygga och hantera konflikter och krig såväl nationellt som internationellt.

Arbetsgivarpolitiken i staten är delegerad till myndigheterna. Det är myndigheterna som anställer, lönesätter, utvecklar och avvecklar personal utifrån gällande regelverk i form av författningar och kollektivavtal. Försvarsmakten ska säkerställa att kompetensen finns för att nå verksamhetens mål. Lönebildningen vid myndigheten kan härvid vara ett viktigt inslag. Lön liksom andra villkor reglerade genom kollektivavtal är en fråga för Försvarsmakten som arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer som jag inte kan eller ska lägga mig i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag utgår från att Försvarsmakten gör relevanta bedömningar och prioriteringar angående vilket stöd till samhället som myndigheten kan lämna utifrån befintlig förmåga och resurser.


Anf. 33 Allan Widman (L)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Före 2004 hade Försvarsmakten ett omfattande stöd till det civila samhället. Bland annat användes Försvarsmaktens helikoptrar för att hämta patienter ute i skärgården, inom ramen för fjällräddning och inom ramen för sjöräddning, och mer eller mindre regelbundet deltog de också till exempel vid släckning av skogsbränder, som försvarsministern nämner.

Men 2004, under en socialdemokratisk regering, beslutade den här riksdagen att stödet till civilsamhället inte längre fick vara dimensionerande för Försvarsmakten. Detta berör försvarsministern i sitt inlägg.

Det kan tyckas ganska logiskt att en verksamhet som är uppbyggd som Försvarsmakten för att hantera den väpnade striden och det militära försvaret inte ska dimensionera sig för civila uppgifter. Men faktum är att den här begränsningen, fru talman, nu har gått så långt att när man besöker till exempel helikopterförbandet i Luleå på Kallax flygplats berättar de att fastän de vet att de varje sommar ska åka ut och släcka skogsbränder både i norra och södra Sverige får de inte ens planera semestern efter detta förhållande, för det anses vara dimensionerande. Vad som sker är att när skogsbrandssläckningen blir aktuell ska man ringa in människor från deras semester, och sedan ska de medverka vid insatsen.

Det leder till att hela den här problematiken, som i dag innebär att man inte får tag på personal därför att de arbetsvillkor som erbjuds är för dåliga, hänger samman med tanken att Försvarsmakten inte får dimensioneras mot stöd till det civila samhället. Om man hade kunnat semesterplanera för till exempel helikopterförarna hade det funnits personal inne kontinuerligt under sommaren. Personalen hade då kunnat göra insatser, och allt hade varit frid och fröjd.

Jag påpekar i min interpellation att det givetvis primärt är en uppgift och ett ansvar för parterna att reda ut den typen av problem, som handlar om mycket låga insatsersättningar. Men jag är lite förvånad över att försvarsministern inte ser det som ett problem när ordföranden i Officersförbundet går ut offentligt och säger att personalen i dag lämnar sina telefoner hemma, att de gör sig onåbara i olika sammanhang. Det vore bra, fru talman, om försvarsministern åtminstone kunde bekräfta att också han ser det som ett bekymmer.

Jag vill avsluta med att säga att försvarsministern gång efter annan återkommer till att ställa den väpnade striden som uppgift för försvaret mot stödet till det civila samhället. I min värld, fru talman, finns det inget motsatsförhållande mellan de två. När man genomför skogsbrandssläckning, när man deltar i sjöräddning övar man alla ledningsfunktioner i förbanden, och man gör många viktiga erfarenheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Peter Hultqvist ingick i Försvarsberedningen var han överens med alla andra partier om att det borde ske en översyn av stödet till det civila samhället och av de regler som gäller. Jag vill fråga försvarsministern om han fortfarande är av uppfattningen att en översyn är nödvändig eller om han tycker att det inte finns anledning att vidta några som helst åtgärder med anledning av den uppkomna problematiken.


Anf. 34 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Om jag ska gå igenom lite fakta om de olika insatser som görs kan jag säga att Försvarsmakten till dags dato under 2016 har lämnat stöd utifrån LSO vid 64 tillfällen, utifrån stödförordningen vid 58 tillfällen och stöd med helikopter vid 13 tillfällen. Försvarsmakten har alltså bistått med stöd till samhället vid 125 tillfällen hittills under 2016. Det är vad som har pågått under 2016.

Under 2015 lämnade Försvarsmakten markoperativt stöd vid ett sjuttiotal tillfällen. Under 2014 var det ett åttiotal tillfällen. Majoriteten av dessa var eftersök efter försvunna personer och uppgick till 33 328 timmar. Stöd med helikopter lämnades vid sex tillfällen.

Försvarsmakten lämnade också ett omfattande stöd till Migrationsverket som samordnades med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Beskrivningen ska alltså inte landa i en bild av att Försvarsmakten inte bidrar på något sätt eller av att jag inte ser det som rimligt att de bidrar.

Jag har aldrig sagt någonting om att jag skulle se det som ett problem eller inte att människor lämnar telefoner hemma och så vidare. Jag har inte berört den frågan över huvud taget.

Jag ser naturligtvis olika dimensioner i det här. Lösningar måste hittas på något vis. Det är på det sättet att det är parterna som ska sköta de kollektivavtalsbundna frågorna.

Jag har ett regelverk att anpassa mig efter, vilket Widman känner till. Med den iver som KU-anmälningar ibland kommer upp till ytan vet jag att om jag säger någonting - eller lockas att säga någonting - utanför det regelverket kommer någon behjälplig person att anmäla mig till konstitutionsutskottet för att jag har lagt mig i frågor som jag inte har med att göra. Jag vill ha det sagt, så att vi kan få in också den dimensionen i debatten.

När det gäller dimensionerande i Försvarsmakten föreslår Widman nu att vi ska ha andra dimensioneringsnormer i förhållande till Försvarsmakten där vi väger in det civila. När detaljerade resonemang om semesterplanering inom Försvarsmakten förs in och Widman har någon sorts frågeställning om vilka eventuella synpunkter jag har på det måste jag fråga om Widman anser att det är en rimlig fråga att avhandla i riksdagen. Jag är inte beredd av gå in i den typen av detaljerad diskussion.

Widman vet mycket väl att regeringen ser att en översyn av hela totalförsvaret måste göras. Det finns med i inriktningspropositionen som det togs ställning till förra året. I juni i år har Försvarsmakten och MSB presenterat en första analys. Vi bearbetar nu den för att kunna återkomma. Det handlar om två dimensioner. Den ena är det som innebär stöd till det militära försvaret från den civila sidan. Den andra handlar om kris- och katastrofstödet i olika former. Det pågår alltså ett arbete med detta.

Slutligen vill jag fråga, eftersom det blir lite högstämt här: Vad gjorde förra regeringen åt det här 2006-2014?


Anf. 35 Allan Widman (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Svaret på Peter Hultqvists sista fråga är: Inte så mycket!

Jag vill dock att det ska vara fullständigt klart att jag inte har försökt göra gällande att Försvarsmakten inte hjälper till. Det handlar inte om det. Det handlar om det stöd som Försvarsmakten ger civilsamhället i händelse av kris, olyckor och liknande och om det är optimalt eller inte.

Fru talman! Det problem som finns inom Försvarsmakten och som Officersförbundets ordförande bekräftar är att ersättningen för den typen av insatser är så låg att många ser det som omöjligt att tjänstgöra. Det handlar om hundralappar per dag, även om det är helg, och det handlar om tjänstgöring helgtid som inte ger någon kompensationsledighet. Jag kan se hur hela den problematiken hänger ihop med att Försvarsmakten inte ens får planera för att stödja det civila samhället.

Peter Hultqvist säger att Allan Widman bara talar om en massa detaljer och undrar om det här med semesterplanering verkligen är värdigt att tas upp i en riksdagsdebatt. Peter Hultqvist tog själv i sin inledning upp Västmanlandbranden. Ja, just därför att Försvarsmakten inte fick dimensionera mot stöd till det civila samhället visade det sig att vare sig våra nyaste Helikopter 14 eller Helikopter 16 var utrustade för att kunna släcka skogsbränder. Det fanns inga vattensäckar till de helikoptrarna. Det är en konsekvens av att det inte sker någon översyn av regelverket för stöd till det civila samhället.

Fru talman! Återigen, för mig finns det inte något motsatsförhållande mellan den typen av insatser och den väpnade striden. För en helikopterförare är det inte stor skillnad mellan att släppa sjunkbomber från sin helikopter eller att släppa vattensäckar.

Jag är också beredd att här och nu lova försvarsministern att inte göra någon anmälan till konstitutionsutskottet för det fall att han skulle bekräfta att detta är en problematik som måste följas upp från samhällets sida. Om vi inte får fram resurser från Försvarsmakten vid en större skogsbrand, då vi kan råka ut för stora skador för många hundra miljoner, är det ett viktigt problem i hela vår samlade krisberedskap. Jag skulle gärna se att försvarsministern skickade just den signalen.

Jag vet inte om han, när han i sin avslutning talade om totalförsvarsplanering och planering av ett nytt civilt försvar, verkligen menade att det inom det också ska rymmas en översyn av de gällande reglerna för stöd till det civila samhället. Om så är fallet är det naturligtvis mycket bra. Jag skulle vara tacksam om försvarsministern vill förtydliga på den punkten.


Anf. 36 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Vad som är optimalt eller inte måste man alltid fråga sig när det gäller Försvarsmakten och de olika myndigheternas verksamheter. Jag tror inte att det finns någonting som når det exakt optimala, utan det är hela tiden en förändrings- och utvecklingsprocess.

När det gäller totalförsvaret har vi ett stort behov av att göra saker. Det finns ett stort beting där, en rejäl förbättringspotential kan vi väl säga.

Jag vill inte på något vis undervärdera det som görs inom den civila beredskapen och de olika insatser som Försvarsmakten, MSB och andra gör. Det var också därför jag var noga med att räkna upp de tillfällena, så att den nyansen kommer med i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag tror inte heller att det finns någon liknöjdhet i vare sig Försvarsmaktens organisation eller i andra organisationer som går ut på att alla problem är lösta och att det nu är bra. Däremot tror jag att alla har ett intresse av att gå vidare och lösa problemen. Alla har nog också ett intresse av att lösa förhandlingen om de ekonomiska villkoren. Alla har nog också ett intresse av att titta på om det är nödvändigt att förändra regelverk och annat inom hela totalförsvarskonceptet inklusive den civila beredskapen.

Hur detta ska se ut i detalj och vad som ska göras åt det får man i så fall återkomma till, men vi har tagit ett första steg i och med den analys som presenterades i juni. Nu ska vi bereda den för att se hur man ska gå vidare med olika avsnitt och hur prioriteringsordningen ska se ut. Det är också en annan sak med i bilden, och det är ju att om man ska bygga upp någonting krävs det också pengar.

Varför jag är lite försiktig med avtalsfrågorna är att om man som politisk företrädare går in och pekar lite för mycket i olika förhandlingssituationer och försöker att ta över ansvaret, lyfter man frågan från parterna. Det är inte den modellen som vi har valt i Sverige. Vi har en modell där parterna ska ta ansvar för uppgörelserna. Det innebär också att de kan förvalta dem efteråt. Under en sådan här process kommer det fram många synpunkter i debatten från respektive parter för att de vill tydliggöra sin position eller för att på något vis gynna en positionering. Det måste man också se.

Jag ser problemställningarna. Det behöver Widman inte tveka om. Men själva förhandlingen måste andra sköta.

När det gäller att använda ordet värdigt i samband med semesterplanering har jag aldrig värderat vad som är värdigt att ta upp i riksdagen. Det som jag däremot säger är att det kanske inte är min eller vår roll att ha alltför mycket synpunkter på semesterplaneringen inom Försvarsmakten. Men man kan naturligtvis föra samtal om allt. Det är inte en värdighetsfråga, utan det är mer fråga om vad som är olika nivåers roller och ansvarstagande.

Jag menar att man från Försvarsmakten och andra myndigheter gjorde en mycket fin insats vid Västmanlandsbranden. Exempelvis hemvärnet avsatte då 99 000 timmar. Detta har utvärderats för att se om det fanns eventuella brister. Var fanns det problem och vilka slutsatser kan man dra av det? Det är ungefär så som man får hantera olika operationer, och att man i nästa steg försöker att dra slutsatser efteråt om hur det ska bli bättre. På den punkten tror jag inte att det finns något motstånd från någon.


Anf. 37 Allan Widman (L)

Fru talman! Lesson is learned. Det är en viktig företeelse, inte minst på krishanterings- och försvarsområdet, och det är just det som jag försöker att få den här debatten att handla om.

Jag förstår att Peter Hultqvist inte vill diskutera semesterplanering eller kollektivavtal, men han måste förstå att de regleringar som finns på det området är med och skapar en problematik eftersom det inte går att planera sin semester efter skogsbrandssläckning, som man vet återkommer sommar efter sommar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ett problem att Försvarsmakten inte får köpa in vattensäckar till helikoptrarna därför att det då skulle bli dimensionerande för stöd till det civila samhället.

Fru talman! Jag vet att försvarsministern varken kan eller vill blanda sig i de fackliga frågorna. Men jag tror och hoppas att den här debatten ändå har medverkat till att sätta fokus på ett problem som kan växa och komma att bli mycket större för vår samlade krisberedskap, och med det vill jag tacka för debatten.


Anf. 38 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Den här frågan är viktig i många dimensioner eftersom den rör den generella krisberedskapen. Interpellationen handlar primärt om den civila verksamheten. Men det finns också andra dimensioner i det hela.

I sådana här debatter får man ta till sig helheten och andan och se hur man ska jobba vidare med olika typer av frågor med respekt för var olika gränser går. Som jag förstod det var det arbetsgivarpolitiken som var kärnan i interpellationen. Då är det viktigt att upprepa att det är myndigheten som anställer, lönesätter, utvecklar och avvecklar personal utifrån de regelverk, författningar och kollektivavtal som finns.

Sedan handlar det om att komma överens om balansakten i övningsdygn kontra insatsdygn och hur en sådan harmonisering ska se ut. Jag hoppas att parterna kommer fram till en lösning. Den viljan måste finnas på bägge håll.

Jag har också i debatten här redogjort för det stöd som Försvarsmakten de facto lämnar. Jag tyckte att det var viktigt att få fram det. Jag har också redogjort för det som framgår av propositionen om inriktning 2016-2020, det vill säga att detta är utvecklingsområden och att vi ska börja att bygga totalförsvarskoncept.

Jag utgår ifrån att Försvarsmakten med allt det kunnande och den kraft som finns där gör relevanta bedömningar och prioriteringar i arbetet med dessa frågor om stöd till samhället utifrån den förmåga och de resurser som man har inom myndigheten.

Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.