till 1961 års riksdag om vad i rikets styrelse
Framställning / redogörelse 1961:Rber
BERÄTTELSE
till 1961 års riksdag om vad i rikets styrelse
sig tilldragit;
given Stockholms slott den 3 januari 1961.
En ingående redogörelse för de förhållanden som sammanhänger med
den ekonomiska utvecklingen lämnas vid anmälan av finansplanen och nationalbudgeten
i 1961 års statsverksproposition, till vilken torde få hänvisas
i den mån särskilda uppgifter därom ej lämnas i det följande.
Läget på arbetsmarknaden har under år 1960 kännetecknats av hög sysselsättning
och tilltagande knapphet på arbetskraft. Arbetslösheten har varit
lägre än något tidigare år sedan mitten av 1950-talet. Till den höga sysselsättningsgraden
har bidragit en starkt stigande sysselsättning framför
allt inom industri och byggnadsverksamhet men även inom andra områden
av arbetsmarknaden. Knappheten på arbetskraft har varit mest framträdande
i storstadsområdena och industridistrikten i mellansverige, medan
särskilt övre Norrland fortfarande redovisat ett arbetskraftsöverskott. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under året har därför i hög grad varit
inriktade på att stimulera en överflyttning av arbetskraft från kvarstående
överskottsområden till bristområdena. Samtidigt har beredskapsarbetena
kunnat kraftigt nedskäras.
Bostadsbyggandet har under år 1960 legat på samma höga nivå som år
1959. Antalet färdigställda bostadslägenheter beräknas ha uppgått till omkring
69 000. En fortsatt avveckling av bostadsbristen har ägt rum i vissa
orter, men en besvärande brist kvarstår alltjämt, främst i de största städerna.
Beslut har fattats om vissa organisationsförändringar inom lantmäteri-,
lantbruks- och skogsvårdsorganisationerna. Ävenså har en omläggning och
samtidigt förstärkning skett av statens åtgärder för särskilt stöd åt jordoch
skogsbruket i övre Norrland.
Beslut har fattats om riktlinjer för utbyggande av det högre utbildningsväsendet
under 1960-talet.
Antalet arbetsanmälda utlänningar uppgick den 1 oktober 1960 till c:a
115 300 mot c:a 104 600 vid samma tid 1959. Härav var c:a 76 100 resp.
68 500 nordbor. Vidare uppgick antalet icke-nordbor med uppehållstillstånd
den 1 oktober 1960 till c:a 46 500 mot c:a 50 000 den 1 oktober 1959.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960.1 samt.
RiksdagsberätteUen
2
Riksdagsberättelsen år 1961
Ombud för Sverige deltog i FN:s generalförsamlings extra möte den 17—
20 september samt i dess femtonde möte, som öppnades i New York den 20
september 1960.
Sverige var representerat vid FN:s fackorgans möten ävensom i Internationella
Arbetsorganisationens styrelse under första halvåret (1/7 1957—
30/6 1960), i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationens råd (1959—
61), i exekutivkommittén för FN:s flyktingkommissaries verksamhet (1959
—63), i FN:s barnfonds styrelse (1959—63) samt i styrelsen för FN:s Särskilda
fond (1960). Dessutom var professor H. Eek ledamot av Unescos
styrelse (1958—62).
Den i Stockholm undertecknade konventionen angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) ratificerades den 3 maj av
de sju signatärinakterna — Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien,
Sverige och Österrike — och trädde därmed i kraft. Sammanslutningens
råd, där Sverige intill den 1 juli beklädde ordförandeposten, har
under året sammanträtt på såväl ministernivå — i Lissabon och Bern —
som ämbetsmannanivå — i Genéve. Det permanenta sekretariatet har förlagts
till Genéve, där också samtliga medlemsstater upprättat permanenta
delegationer. Den i konventionen förutsedda första tullsänkningen på 20
procent mellan medlemsstaterna ägde programenligt rum den 1 juli.
Efter en särskild sammankallad internationell konferens i Paris i januari
inleddes utredningar och förhandlingar med sikte på en omorganisation av
Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) samt införlivande
av Amerikas Förenta Stater och Canada såsom medlemmar. Detta
arbete, i vilket Sverige aktivt deltagit, har bedrivits huvudsakligen på ämbetsmannanivå.
Ministerkonferenser ha hållits vid två tillfällen, i juli och
december.
Vid nyssnämnda internationella konferens i januari tillsattes även en
särskild kommitté — omfattande samtliga OEEC:s medlemmar samt Förenta
Staterna och Canada — för att överlägga om förhållandet mellan den
Europeiska ekonomiska gemenskapen och den Europeiska frihandelssammanslutningen.
Även i arbetet inom denna kommitté har Sverige aktivt
deltagit.
I egenskap av fördragsslutande part i allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) deltager Sverige i den allmänna tullkonferens som arrangerats av
nämnda organisation och inletts i september.
Europarådets ministerkommitté har under året sammanträtt en gång i
Strasbourg och en gång i Paris, varvid Sverige var representerat. Europarådets
rådgivande församlings elfte ordinarie möte har sammanträtt i januari
och det tolfte ordinarie mötet i april, juni — tillsammans med Europeiska
Parlamentariska församlingen (»sex-stats-gruppen») — och september.
Nordiska rådet höll sin åttonde session i Reykjavik under tiden 28—31
juh.
Sveriges uppdrag att vara medlem i kommissionen för övervakande av
vapenstilleståndet i Korea består alltjämt. Sverige deltager fortfarande med
överenskommelser med främmande makter m. m.
3
en frivilligbataljon i FN:s vaktstyrka i Främre Orienten och har sedan den
19 juli ställt frivillig personal till FN:s förfogande för tjänstgöring i Kongo.
Härefter följer
en förteckning över de överenskommelser med främmande makter m. m.,
som slutits under tiden december 1959—november 1960,
en redogörelse för de av exportkreditnämnden å statens vägnar meddelade
garantierna,
sammanställningar angående de bidrag, som beviljats från lotterimedelsfonden
och ur behållningen av de särskilda lotterier som anordnats till förmån
för konst, teater och andra kulturella ändamål samt från fonderna för
idrottens och friluftslivets främjande, jaktvårdsfonden och statens lappfond,
en sammanställning angående understöd ur allmänna arvsfonden,
en sammanställning angående utbetalningar från handels- och sjöfartsfonden
samt
en redogörelse för kommittéernas och de sakkunnigas samt de centrala
krisorganens verksamhet.
Såsom bilaga till berättelsen fogas förteckningar över kommittékostnader
samt över betänkanden m. m. utkomna från trycket under år 1960.
Överenskommelser med främmande makter m. m. under tiden
december 1959—november 1960
Den 4 december 1959 beslöt Kungl. Maj :t ratificera tilläggsavtalet den
13 maj 1959 till avtalet med Danmark den 21 juli 1958 för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet. Ratifikationsinstrumenten utväxlades i Stockholm
den 17 december.
Den 4 december 1959 beslöt Kungl. Maj :t ratificera tilläggsavtalet den 21
maj 1959 till avtalet med Norge den 27 september 1956 för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet. Ratifikationsinstrumenten utväxlades i Oslo den
15 december.
Den 4 december 1959 beslöt Kungl. Maj:t ratificera avtalet med Österrike
den 14 maj 1959 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet. Ratifikationsinstrumenten
utväxlades i Wien den 29 december.
Den 27 november och 4 december 1959 växlades i Stockholm ministeriella
noter med Förbundsrepubliken Tyskland rörande fortsatt
tillämpning av deklarationen den 1 februari 1910 angående förenkling av
handräckningsförfarandet.
Den 9 december 1959 undertecknades i Monrovia en luftfartsöverenskommelse
med Liberia, överenskommelsen sattes definitivt i
kraft genom utväxling av notifikationer den 16 och 23 april 1960.
4
Riksdagsberåttelsen år 1961
Den 29 oktober och 12 december 1959 växlades i Paris ministeriella noter
med Frankrike rörande upphävande av betalningsavt
al et av den 15 juli 1948 och tilläggsprotokollet av den 17 juni 1953.
Den 18 december 1959 beslöt Kungl. Maj :t ratificera konventionerna i Paris
den 20 december 1957 om upprättande av säkerhetskontroll
på atomenergiens område och om upprättande av ett e u r opeiskt
bolag för kemisk behandling av bestrålat
bränsle (Eurochemic). Ratifikationsinstrumentet deponerades i Paris
den 5 januari 1960.
Den 18 december 1959 beslöt Kungl. Maj :t ratificera överenskommelsen
med Norge den 28 oktober 1959 angående gränstullsamarbete.
Ratifikationsinstrumenten utväxlades i Stockholm den 30 december.
Den 21 december 1959 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Norge rörande uppsägningstiden för konventionen den 5 februari 1919
angående flyttlappars rätt till renbetning.
Den 21 december 1959 undertecknades i Moskva ett protokoll med D e
Socialistiska Rådsrepulikernas Union angående varuutbytet
under år 1960.
Den 22 december 1959 undertecknades i Stockholm ett avtal med Israel
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet. Kungl. Maj :t beslöt den
25 mars 1960 att ratificera avtalet. Ratifikationsinstrumenten utväxlades i
Stockholm den 3 juni.
Den 29 december 1959 undertecknades i Helsingfors ett protokoll rörande
ett multilateralt varuutbytes- och betalningsarrangemang
mellan Finland och vissa västeuropeiska länder.
Den 4 januari 1960 undertecknades i Stockholm en konvention angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutninge
n samt ett protokoll rörande tillämpning av konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen i förhållande till
Furstendömet Liechtenstein. Kungl. Maj :t beslöt den 1 april att ratificera
konventionen och protokollet. Ratifikationsinstrumentet deponerades i
Stockholm den 3 maj.
Den 4 januari 1960 undertecknades i Köpenhamn en överenskommelse
med Danmark angående samhandeln med jordbruksprodukter
inom den Europeiska frihandelssammanslutningen. Kungl. Maj:t
beslöt den 1 april att ratificera överenskommelsen. Ratifikationsinstrumenten
utväxlades i Stockholm den 3 maj.
Den 15 januari 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera överenskommelser rörande
reglering av saldo i anledning av Europeiska
betalningsunionens likvidation med Förbundsrepubliken
Tyskland den 14 mars, med Portugal den 21 april, med Belgien, Danmark,
Frankrike och Nederländerna den 30 april 1959 samt noteväxlingarna rörande
samma fråga med Schweiz den 25 mars, med Österrike den 15 april,
med Storbritannien den 18 april, med Grekland och Island den 30 april 1959.
överenskommelser med främmande makter m. m. 5
Notifikation om ratifikationen överlämnades till Förbundsrepubliken Tyskland
den 5 februari, Portugal den 28 januari, Belgien den 6 februari, Danmark
den 28 januari, Frankrike den 1 februari, Nederländerna den 17 februari,
Schweiz den 8 februari, Österrike den 4 februari, Storbritannien den
1 februari, Grekland den 5 februari och Island den 2 februari 1960.
Den 15 januari 1960 undertecknades i Paris med förbehåll för ratifikation
tilläggsprotokoll nr 3 till europeiska monetära avtalet
den 5 augusti 1955 och protokollet samma dag om dess provisoriska tillämpning.
Den 15 januari 1960 beslöt Kungl. Maj :t ratificera protokollet av den 25
november 1959 rörande Greklands, Norges och Sveriges anslutning till konventionen
angående praktikantutbyte av den 17 april 1950. Ratifikationsinstrumentet
deponerades hos Västeuropeiska unionens generalsekreterare
den 20 januari.
Den 9 november 1959 och 16 januari 1960 växlades i Bryssel ministeriella
noter med Belgien om ömsesidigt upphävande av avgifter för bevis om
uppehållstillstånd.
Den 18 januari 1960 växlades i Tegucigalpa ministeriella noter med H ondur
a s rörande avskaffande av passviseringstvånget.
Den 20 januari 1960 växlades i Buenos Aires ministeriella noter med A rg
e n t i n a rörande handelsförbindelserna.
Den 20 januari 1960 växlades i Stockholm ministeriella noter med Italien
rörande varuutbytet.
Den 22 januari 1960 beslöt Kungl. Maj:t tillämpa konventionen rörande
privilegier och immunitet för Förenta Nationernas fackorgan
av den 21 november 1947 på Mellanstatliga rådgivande
sjöfartsorganisationen (IMCO). Notifikation härom överlämnades
till Förenta Nationernas generalsekreterare den 1 februari.
Den 29 januari 1960 växlades i Haag ministeriella noter med Nederländerna
rörande upphävande av betalningsavtalet av
den 30 november 1945 in. m.
Den 5 februari 1960 beslöt Kungl. Maj:t godkänna en deklaration av den
12 november 1959 om Tunisiens anslutning till allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT) samt en deklaration av den 9
november 1959 mellan de avtalsslutande parterna inom allmänna tull- och
handelsavtalet och Polen. Båda undertecknades för Sveriges vidkommande
den 9 februari.
Den 8 februari 1960 undertecknades i Rabat en handelsöverenskommelse
med Marocko.
Den 26 februari 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera OEEC-överenskommelsen
av den 11 maj 1959 rörande i Turkiet bosatta personers
kommersiella skulder. Ratifikationsinstrumentet deponerades i
Paris den 17 mars.
Den 1 mars 1960 uppsades i Haag med en ministeriell note till Nederländerna
konventionerna av den 17 juli 1905 angående konflikter mel
-
6
Riksdagsberättelsen år 1961
lan olika lagar i fråga om äktenskaps rättsverkningar
samt angående omyndighetsförklaring och liknande åtgärder.
Den 1 och 2 mars 1960 växlades i Peking ministeriella noter med Folkrepubliken
Kina rörande upphävande av passviseringstvånget.
Den 29 februari och 7 mars 1960 växlades i Rabat ministeriella noter med
Marocko rörande upphävande av passviseringstvånget.
Den 9 mars 1960 växlades i Wien ministeriella noter med Österrike
rörande upphävande av punkt 3 i viseringsöverenskommelsen
den 9 april 1954.
Den 11 mars 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera den nordostatlantiska
fiskerikonventionen av den 24 januari 1959. Ratifikationsinstrumentet
deponerades i London den 31 mars.
Den 19 mars 1960 undertecknades i Helsingfors ett protokoll med Finland
om ändrad lydelse av 6 § 3 stycket i den genom deklarationen den
10 maj 1927 mellan Sverige och Finland fastställda stadgan för fiskets bedrivande
inom Torne älvs fiskeområde.
Den 25 mars 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera avtalet den 6 november
1959 med Irland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet. Ratifikationsutväxlingen
ägde rum i Stockholm den 19 november.
Den 31 mars 1960 växlades i Stockholm ministeriella noter med Ungern
rörande varuutbytet.
Den 1 april 1960 växlades i Stockholm ministeriella noter med Bulgarien
rörande varuutbytet.
Den 1 april 1960 växlades i Madrid ministeriella noter med Spanien
med ändring av viseringsfrihetsöverenskommelsen av den
28 juli 1959.
Den 6 april 1960 växlades i Stockholm ministeriella noter med Frankrike
rörande varuutbytet.
Den 6 april 1960 undertecknades i Madrid en handelsöverenskommelse
med Spanien.
Den 8 april 1960 växlades i Stockholm ministeriella noter med Japan
rörande varuutbytet.
Den 12 mars och 11 april 1960 växlades i Karachi ministeriella noter med
Pakistan med ändring av viseringsöverenskommelsen av den
26 och 30 april 1958.
Den 12 april 1960 växlades i Wien ministeriella noter med Österrike
rörande varuutbytet.
Den 13 april 1960 undertecknades i Helsingfors en överenskommelse med
Fin 1 and om fastställande av stadgan för kulturfonden för
Sverige och Finland.
Den 22 april 1960 undertecknades i Paris en multilateral konvention rörande
luftvärdighetscertifikat för importerade flygplan.
Överenskommelser med främmande makter m. m.
7
Den 22 april 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera ett handelsavtal och
ett betalningsavtal med Rumänien, båda av den 28 augusti 1959. Utväxling
av notifikationer skedde i Stockholm samma dag.
Den 25 april 1960 undertecknades i Tunis en handelsöverenskomm
e 1 s e med Tunisien.
Den 28 april 1960 undertecknades i Strasbourg med förbehåll för ratifikation
en överenskommelse om temporär och tullfri införsel av medicinsk,
kirurgis k och laboratorieutrustning, som kostnadsfritt
utlånats för att användas för diagnos eller behandling vid sjukhus
eller andra medicinska institutioner.
Den 6 maj 1960 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Polen
rörande handels- och betalningsförbindelserna under tiden
1 maj 1960—30 april 1961.
Den 12 maj 1960 undertecknades i Stockholm ett luftfartsavtal
med Island.
Den 13 maj 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera en europeisk konvention
av den 11 december 1953 rörande likvärdighet av betyg för tillträde
till universitet. Ratifikationsinstrumentet deponerades i
Strasbourg den 27 maj.
Den 16 maj 1960 överlämnades i Kuala Lumpur en ministeriell note med
uppsägning för Malajiska Förbundets vidkommande av avtalet
mellan Sverige och Storbritannien av den 30 mars 1949 för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande inkomstskatter.
Den 17 maj 1960 växlades i Madrid ministeriella noter med Spanien
rörande upphävande av handelsöverenskommelsen den
1 juli 1948.
Den 26 och 27 maj 1960 växlades i Tunis ministeriella noter med Tunisien
rörande upphävande av passviseringstvånget.
Den 27 maj 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera avtalet med Förbundsrepubliken
Tyskland den 17 april 1959 för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,
ävensom beträffande vissa andra skatter. Ratifikationsinstrumenten
utväxlades i Bonn den 17 augusti.
Den 1 juni 1960 växlades i Ankara ministeriella noter med Turkiet
med ändring av 1952 och 1959 års viseringsöverenskommelser.
Den 3 juni 1960 beslöt Kungl. Maj:t Sveriges anslutning till avtalet rörande
Internationella utvecklingsfondens stadga (IDA),
framlagt av Världsbankens direktion den 26 januari 1960. Anslutningsinstrumentet
deponerades och avtalet undertecknades i Washington den 21 juni.
Den 10 juni 1960 växlades i Stockholm ministeriella noter med Jugoslavien
rörande varuutbytet.
Den 17 juni 1960 undertecknades i London med förbehåll för ratifikation
en internationell konvention för betryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss jämte slutprotokoll och internationella regler
för undvikande av ombordläggning.
8
Riksdagsberättelsen år 1961
Den 22 juni 1960 undertecknades i Strasbourg med förbehåll för ratifikation
en överenskommelse om skydd för televisionsutsändn
i n g a r.
Den 20 maj och 22 juni 1960 växlades i Managua och Mexico ministeriella
noter med Nicaragua angaende avskaffande av pass visering savgifterna.
Den 30 juni 1960 beslöt Kungl. Maj:t ratificera konventionen i Bryssel
den 15 december 1950 rörande varors tullvärde. Ratifikationsinstrumentet
deponerades den 11 augusti.
Den 30 juni 1960 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Island
rörande varuutbytet.
Den 12 juli 1960 undertecknades i Bonn trettonde protokollet med Förbundsrepubliken
Tyskland till överenskommelsen av den 26 januari
1951 angående varuutbytet, (handelsöverenskommelsen).
Den 14 juli 1960 undertecknades i Lima en luf tf artsöverenskommelse
med Peru.
Den 28 juli 1960 undertecknades i Geneve med förbehåll för ratifikation
ett protokoll rörande Europeiska frihandelssammanslutningens
rättsliga befogenheter, privilegier och immunitet.
Den 28 juli 1960 undertecknades i London med förbehåll för ratifikation
ett avtal med Storbritannien för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter
samt ett avtal till lindring i dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap.
Den 29 juli 1960 framlades i Paris för undertecknande en konvention om
ansvarighet gentemot tredje man på atomenergiens
område. Sverige undertecknade konventionen den 14 september med förbehåll
för ratifikation.
Den 27 juli och 22 augusti 1960 växlades i Rabat ministeriella noter med
Marocko rörande varuutbytet.
Den 26 augusti beslöt Kungl. Maj :t tillämpa konventionen rörande privilegier
och immunitet för Förenta Nationernas fackorgan
av den 21 november 1947 på Internationella finansiering sbolaget
(IFC). Notifikation härom lämnades till Förenta Nationernas
generalsekreterare den 29 augusti.
Den 30 augusti 1960 växlades i Helsingfors ministeriella noter med F i n1
and rörande upphävande av artiklarna 1—13 i konventionen den 29 november
1923 angående ömsesidigt utlämnande av förbrytare.
Den 31 augusti 1960 växlades i Tokio ministeriella noter med Japan rörande
upphävande av protokollet av den 23 mars 1956 rörande betalningarna.
Den 6 september 1960 undertecknades i Stockholm med förbehåll för ratifikation
ett avtal med Tunisien för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter.
överenskommelser med främmande makter m. m.
9
Den 20 september 1960 undertecknades i Stockholm ett protokoll angående
ändring av artikel 6 i överenskommelsen den 19 mars 1955 rörande underlättande
av den sanitära kontrollen över trafiken mellan
Sverige, Danmark, Finland och Norge.
Den 21 september 1960 växlades i Kuala Lumpur ministeriella noter med
Malajiska Förbundet rörande viseringsfrihet.
Den 23 september 1960 beslöt Kungl. Maj :t godkänna ett reviderat Annex
II, avseende Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO), till konventionen rörande privilegier
och immunitet för Förenta Nationernas fackorgan av
den 21 november 1947. Notifikation härom överlämnades till Förenta Nationernas
generalsekreterare den 28 september.
Den 14 oktober 1960 undertecknades i Stockholm ett tilläggsprotokoll
med Tjeckoslovakien till handels- och betalningsavta1
e n av den 29 augusti 1955.
Den 21 november 1960 växlades i Helsingfors ministeriella noter med
Finland angående färjförbindelse över Muonio älv.
Den 30 november 1960 undertecknades i Strasbourg den europeiska konventionen
av den 20 april 1959 om upphävande av viseringsskyldighet
för flyktingar.
Redogörelse för de av exportkreditnämnden å statens vägnar
meddelade garantierna
Under tiden från sin tillkomst den 1 juli 1933 till utgången av juni månad
1960 har exportkreditnämnden utfärdat garantier för ett sammanlagt
ansvarsbelopp av 1 387,1 miljoner kronor.
Den 30 juni 1960 fanns garantier utelöpande för ett ansvarsbelopp av
256,5 miljoner kronor. Vid samma tidpunkt hade därutöver garantier ställts
i utsikt för ett ansvarsbelopp av 254,9 miljoner kronor.
Nämndens preimieinkomster har sedan år 1933 till den 30 juni 1960 sammanlagt
uppgått till ca 35,1 miljoner kronor, vartill kommer ränteinkomster
med ca 5,6 miljoner kronor eller sammanlagt ca 40,7 miljoner kronor.
Med anledning av skadefall har sedan år 1933 utbetalats ca 24,5 miljoner
kronor. Av detta belopp har ca 15,1 miljoner kronor kunnat återvinnas, varför
nettoutbetalningarna uppgått till ca 9,4 miljoner kronor. I dessa belopp
har icke inräknats utbetalningar på sammanlagt ca 53,9 miljoner kronor under
vissa garantier för finska skattkammarväxlar, eftersom nämnden fått
ersättning för dessa enligt särskilt riksdagsbeslut.
Omkostnaderna för nämndens verksamhet har sedan år 1933 uppgått till
sammanlagt ca 3,7 miljoner kronor.
10
Riksdagsberättelsen år 1961
Sedan verksamhetens början har sålunda uppstått en behållning på (40,7
—9,4—3,7) ca 27,6 miljoner kronor, överskottet under budgetåret 1959/60
uppgick till ca 2,8 miljoner kronor. Den redovisade behållningen representerar
reserv för de garantiförbindelser som nämnden utställt ävensom för
de pensionsförpliktelser som nämnden iklätt sig gentemot sina befattningshavare.
Bidrag av lotterimedel
11
Under år 1960 beviljade bidrag från lotterimedelsfonden
I. översikt
Ändamålsgrupp | Beviljade bidrag | Summa kronor | |
| Landsbygds- ändamål kronor | Stads- o. blandade ändamål kronor | |
A. Teaterverksamhet............... B. Orkesterverksamhet............. C. Övriga ändamål................ | 4941 000: — | 13 344 671: — 1 642 500: — | 19 285 671: — 2 098 500: — 1363 200: — |
Summa kronor | 6602 000: — | 16146 371: — | 22 747371: — |
Anm. Med bidrag för landsbygdsändamål avses i tabellredovisningen belopp, som helt eller i
övervägande grad kommit landsbygd eller mindre städer tillgodo. Till mindre städer har räknats
sådana med högst 60 000 innevånare. Bidrag, som ej synts böra hänföras till nu nämnda grupp,
har sammanfattats under beteckningen stads- och blandade ändamål. Under år 1959 beviljade
bidrag för landsbygdsändamål utgjorde 7 726 000: — kronor (av sammanlagt 23 682 680 kronor).
II. Specifikation
Ändamål | Beslu-tets dag | Belopp kronor | |||
A. Teaterverksamhet |
|
|
|
|
|
Folkets parkers centralorganisation, Stockholm (för 1961) | 30/12 |
|
| 1 050 000: — | |
1) Landsbygdsändamål |
|
|
|
|
|
Folkrörelsernas program aktiebolag, Sthlm (för 1960/61) | 10/6 | 1 000 000 | _ |
| |
* » » * | (för 1959/60) | 10/6 | 75 000 | — | 1 075 000: — |
Riksteatern, Stockholm............... | . (för 1960/61) | 10/6 |
|
| 2 250 000: — |
Teaterrådet (till understöd åt teaterverksamhet i lands- |
|
|
|
| |
orten) ..................... | . (för 1960/61) | 17/6 | 500 000: — |
| |
d:o d:o (för nordiskt teaterutbyte)...... | . (för 1960/61) | 17/6 | 27 000: — | 527 000: — | |
Malmö stadsteater (för bygdeturnéer) ... |
| 10/6 |
|
| 15 000: — |
Ruinspelen i Visby, Föreningen........ |
| 17/6 |
|
| 9 000: — |
Föreningen Pionjärteatern............ |
| 17/6 |
|
| 15 000: — |
|
|
| Summa kronor | 4 941 000: — | |
2) Stads- och blandade ändamål |
|
|
|
|
|
Operan................. | (för 1960/61) | 10/6 | 5 450 000 | _ |
|
» ............ | . (för 1959/60) | 30/12 | 340 000 | — |
|
» .............. |
| 30/12 | 40 000 | _ | 5 830 000: — |
Dramatiska teatern................ | (för 1960/61) | 10/6 | 2 000 000 | — |
|
* * .................. | . (för 1959/60) | 30/12 | 497 000 | — | 2 947 000: — |
Göteborgs lyriska teater.............. | (för 1960/61) | 10/6 | 1 435 000 | — |
|
» » » .............. | (för 1959/60) | 10/6 | 36 000 | — | 1 471 000: — |
Göteborgs stadsteater................. | (för 1960/61) | 10/6 | 978 000 | — |
|
» » ............ | (för 1959/60) | 10/6 | 120 000 | — |
|
» » .............. | (för 1959/60) | 18/11 | 36 000 | — |
|
» f> ................ |
| 30/12 | 17 271 | — | 1 151 271: — |
Malmö stadsteater................ | (för 1960/61) | 10/6 | 1 527 000 | — |
|
» » ........... | (för 1958/59) | 10/6 | 35 400 | — |
|
» » ................ |
| 18/3 | 100 000 | — | 1 662 400: — |
12
Riksdagsberättelsen år 1961
Ändamål
Norrköping—Linköping, Stadsteatern . . . (för 1960/61)
r, » » .. (för gästspel i
Helsingfors)
» » * (för 1959/60)
Hälsingborgs stadsteater............... (för 1960/61)
Uppsala stadsteater................... (för 1960/61)
» » (för 1959/60)
Stockholms stadsteater................ (för 1960/61)
Föreningen Drottningholmsteaterns vänner, Stockholm
Folkteatern i Göteborg................(för 1960/61)
» » » (för 1959/60)
Svensk dramatik, ekonomisk förening, Stockholm
B. Orkesterverksamhet
1) Landsbygdsändamil
Gävleborgs läns ork.för., Gävle.........(för 1960/61)
» » » » ......... (för 1960/61)
» » » * .........(för 1959/60)
» » * » .....................
Nordvästra Skånes ork.för., Hälsingborg (för 1960/61)
Sveriges orkesterföreningars riksförbund, Jönköping
(för 1960/61)
2) Stads- och blandade ändamål
Konsertföreningen i Stockholm.........(för 1960/61)
» » » (för 1960/61)
» » » .....................
Göteborgs orkesterförening............. (för 1960/61)
» * (för 1959/60)
Malmö konserthus..................... (för 1960/61)
Norrköpings orkesterförening...........(för 1960/61)
» » ........... (för 1959/60)
Nordvästra Skånes ork.för., Hälsingborg (för 1960/61)
Västerås musiksällskap................ (för 1960/61)
C. Övriga ändamål
1) Landsbygdsändamål
Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund, Falun . . .
Falköpings medborgarhusförening...................
Folketshusföreningarnas riksorganisation, Stockholm . .
Folkrörelsernas konstfrämjande, Stockholm............
Föreningen Gotlands fornvänner, Visby..............
Föreningen Konst i skolan, Stockholm...............
Gerlesborgsskolan.................................
Grenna hembygdsförening..........................
Klövsjö hembygdsförening.........................
Kristianstads teateraktiebolag......................
Lunds stad.......................................
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Luleå...............
Norra Allbo hembygdsförening, Alvesta..............
Riksförbundet för bildande konst, Stockholm..........
Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar, Stockholm ...
Rikskören Pro Musica, Lenhovda...................
Svenska sektionen av Nordiska grafikunionen, Stockholm
Sveriges körförbund, Stockholm (för nordisk sångfest)
Sveriges radio, Sthlm (för turné med ungdomsorkester)
Sveriges schackförbunds ungdomskommitté, Stockholm
Varbergs havsbad och kurort.......................
Beslu-tets dag | Belopp kronor | ||
10/6 | 432 000: | — |
|
17/6 | 6 000: | _ |
|
18/11 | 24 000: | — | 462 000: |
17/6 |
|
| 288 000: |
10/6 | 403 000: | — |
|
18/11 | 30 000: | — | 433 000: |
30/6 |
|
| 300 000: |
17/6 |
|
| 40 000: |
10/6 | 110 000: | — |
|
10/6 | 80 000: | — | 190 000: |
18/11 |
|
| 20 000: |
| Summa kronor | 14 344 671: | |
10/6 | 240 000: |
|
|
14/10 | 15 000: | — |
|
14/10 | 8 000: | — |
|
14/10 | 17 000: | — | 280 000: |
10/6 |
|
| 6 000: |
17/6 |
|
| 170 000: |
| Summa kronor | 456 000: | |
10/6 | 476 000 | _ |
|
10/6 | 12 500 | — |
|
10/6 | 15 000 | — | 503 500: |
10/6 | 378 500 | — |
|
18/3 | 35 000 | — | 413 500: |
10/6 |
|
| 250 000: |
10/6 | 222 000 | — |
|
10/6 | 5 000 | — | 227 000: |
10/6 |
|
| 228 500: |
17/6 |
|
| 20 000: |
| Summa kronor | 1 642 500: | |
17/6 | 200 000 |
|
|
17/6 | 100 000 | — |
|
1/4 | 17 000 | — |
|
30/12 | 175 000 | — |
|
17/6 | 30 000 | — |
|
17/6 | 100 000 | — |
|
10/6 | 10 000 | — |
|
17/6 | 14 000 | — |
|
17/6 | 16 000 | — |
|
17/6 | 115 000 | — |
|
17/6 | 20 000 | — |
|
17/6 | 20 000 | — |
|
17/6 | 25 000 | — |
|
30/12 | 230 000 | — |
|
17/6 | 42 500 | — |
|
22/4 | 5 000 | — |
|
17/6 | 5 000 | — |
|
1/4 | 10 000 | — |
|
1/4 | 3 000 | — |
|
17/6 | 10 000 | — |
|
17/6 | 2 500 | — |
|
Bidrag ur fonden för idrottens främjande
13
Ändamål | Beslu-tets dag | Belopp kronor | |
Vivljunga hembygdsförening....................... | 17/6 | 6 000: — |
|
Örebro läns hembygdsförbund, Örebro............... | 17/6 | 50 000: — |
|
|
| Summa kronor | 1 205 000: - |
2) Stads- och blandade ändamål |
|
|
|
Byggnadsarbetarkören, Stockholm (för sångarfärd)..... | 1/4 | 3 500: — |
|
Byggnadsstyrelsen (uppförande av paviljong för Bienna- |
|
| |
len i Venedig).................................. | 30/6 | 130 000: — |
|
Musikaliska akademien............................ | 10/6 | 6 700: — |
|
Stiftelsen hembiträdesföreningens hem, Stockholm .... | 17/6 | 10 000: — |
|
Stiftelsen Stockholms festspel....................... | 12/2 | 8 000: — |
|
|
| Summa kronor | 158 200: - |
Under år 1960 beviljade bidrag ur behållningen av de särskilda
lotterier som anordnats till förmån för konst, teater och
andra kulturella ändamål
Ändamål | Beslu-tets dag | Belopp kronor | ||
Dramatiska teatern (för ökade driftskostnader i anled-ning av ombyggnad)............ | 29/4 | 200 000 |
|
|
» » d:o d:o........................ | 27/5 | 250 000 | — |
|
» » (för ombyggnadsarbeten)......... | 28/7 | 900 000 | — |
|
Göteborgs lyriska teater (för pensionsavgifter)........ | 17/6 | 118 730 | — |
|
Nordiska museets nämnd (för Skansen).............. | 23/9 | 700 000 | — |
|
Operan (för ställverk).............................. | 28/7 | 200 000 | — |
|
* (för ombyggnadsarbeten).................... | 28/7 | 4 000 000 | — |
|
» » » .................... | 26/8 | 2 000 000 | — |
|
» » » .................... | 9/12 | 2 000 000 | — |
|
Wasanämnden.................................... | 22/4 | 300 000 | — |
|
|
| Summa kronor | 10 668 730: — |
Under år 1960 beviljade bidrag ur fonden för idrottens främjande
Ändamål | Beslu-tets dag | Belopp kronor | |
I. Skolöverstyrelsen |
|
|
|
Kursverksamhet............................. | 17/6 | 168 000: — | 168 000:— |
II. Sveriges riksidrottsförbund, Stockholm | |||
Ungdomsidrott.............................. | 8/4 17/6 17/6 17/6 17/6 | 385 000: — 400 000: — 570 000: — |
|
Riksidrottsförbundets centrala förvaltning och |
| ||
Specialförbundens förvaltning och verksamhet .. |
|
14
Riksdagsberättelsen år 1961
Ändamål | Beslu-tets dag | Belopp kronor |
|
Föreningars verksamhet...................... | 17/6 | 400 000: — |
|
Instruktionsverksamhet och ledarutbildning .... | 17/6 | 1 505 250: — |
|
Bibliotek, arkiv, tryckning av stadgar och hand-böcker m. m.............................. | 17/6 | 105 000: — |
|
Kontorsmateriel och kontorsinventarier samt film-materiel.................................. | 17/6 | 70 000: — |
|
Hälsokontroll och medicinsk forskning......... | 17/6 | 120 000: — |
|
Internationellt samarbete..................... | 17/6 | 170 000: — |
|
» » ..................... | 14/10 | 20 000: — |
|
Riksidrottsförbundets kommittéers verksamhet .. | 17/6 | 358 000: — |
|
Övriga ändamål (idrottsinstitutet å Bosön m. m.) | 17/6 | 115 500: — | 6 343 750: — |
Materiel (genom specialförbunden)............. | 17/6 | 565 000: — | |
III. Sveriges olympiska kommitté, Stockholm Förberedelser för deltagande i olympiska spel år | 30/6 | 300 000: — |
|
Deltagande i de olympiska sommartävlingarna | 30/6 | 400 000: — | 700 000: — |
IV. Svenska korpor ationsidrottsförbundet, Stockholm Ungdomsidrott.............................. | 8/4 | 50 000: — |
|
Korporationsidrottsförbundets centrala förvalt-ning....................................... | 17/6 | 350 000: — |
|
Lokalförbundens förvaltning.................. | 17/6 | 140 000: — |
|
Kursverksamhet............................. | 17/6 | 65 000: — |
|
Företagsgymnastik........................... | 17/6 | 20 000: — |
|
Propaganda ................................. | 17/6 | 41 000: — | 720 000: — |
Idrottsmateriel.............................. | 17/6 8/4 | 54 000: — | |
V. Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets Ungdomsidrott.............................. | 65 000: — | 165 000: — | |
Kursverksamhet m. m........................ | 17/6 | 100 000: — | |
VI. Div. andra organisationer a) Bidrag till ungdomsidrott Förbundet Vi unga, Södertälje................ | 8/4 | 8 500: — |
|
Jordbrukare-ungdomens förbund, Stockholm .... | 8/4 | 35 000: — |
|
KFUM:s triangelpojkförbund, Stockholm....... | 8/4 | 2 000: — |
|
Nationaltemplarordens ungdomsförbund, Kristine-hamn ..................................... | 8/4 | 5 500: — |
|
Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar, | 8/4 | 11 000: — |
|
Svenska frisksportförbundet, Stockholm........ | 8/4 | 2 000: — |
|
Svenska missionsförbundets ungdomsverksamhet, | 8/4 | 16 000: — |
|
Sveriges storloge av IOGT, Stockholm......... | 8/4 | 13 000: — | 148 000: — |
Unga örnars riksförbund, Stockholm........... | 8/4 | 55 000: — | |
b) Bidrag till organisationernas allmänna verksam-het m. m. Centralkommittén för fältsport, Stockholm..... | 17/6 | 15 000: — |
|
Kommittén Idrott för handikappade och åldringar, | 17/8 | 60 000: — |
|
Organisationskommittén för skolungdomens fjäll-färder, Stockholm.......................... | 17/6 | 26 000: — |
|
Riksföreningen för simningens främjande, Sthlm | 17/6 | 24 000: — |
|
Svenska livräddningssällskapet, Stockholm..... | 17/6 | 12 000: — |
|
Svenska polisens idrotts- och skytteförbund, Sthlm | 26/8 | 16 000: — |
|
Bidrag ur fonden för friluftslivets främjande
15
Ändamål | Beslu-tets dag | Belopp kronor | ||
Sveriges akademiska idrottsförbund, Uppsala ... | 17/6 17/6 17/6 | 34 000 | ; _ ; _ | 210 000: — |
VII. Stadionstyrelsen, Stockholm |
|
|
|
|
Bidrag till driften (för 1959/60)............... » » » » » ............... » » » » » ............... Ombyggnadskostnader för Stadion...... | 18/3 30/6 30/9 14/10 | 80 000 | — | 300 000: — |
|
| |||
VIII. Idrottsanläggningar |
|
|
|
|
Svenska fotbollförbundet (fotbollstadion i Solna) d:o d:o.................................. Mindre anläggningar (bidragen fördelade av RF) * (bidragen fördelade av Kungl. Maj:t).................. | 17/6 30/6 14/10 17/6 17/6 17/6 17/6 30/6 | 100 000 290 000 60 000: | — |
|
|
|
| ||
|
| Summa kronor | 11 927 750: — |
Under år 1960 beviljade bidrag ur fonden för
friluftslivets främjande
Ändamål I.
Beslu
tets dag
I. Anläggningar
Backaryds sportklubb.....................
Föreningen Hjärsås friluftsbad...........
Gammalstorps kommun.......................
Hjortsberga kommun......................’ ”
Hädanbergs idrottsförening....................
Ljusne allmänna idrottsklubb................''
Länsstyrelsen i Jämtlands län.................
Länsstyrelsen i Kopparbergs län...............
Mårdaklevs krets av Svenska röda korset.......
Nacka stad............................
Nynäshamns stad.............................
Riksorganisationeras campingkommitté, Stockholm
...............................
Skid- och friluftsfrämjandets lokalavdelning i Ljus
vattnet
....................................
Skid- och friluftsfrämjandets lokalavdelning i
Röjdåfors..................................
Skid- och friluftsfrämjandets lokalavdelning i Stor
uman.
.................................
Skid- och friluftsfrämjandets lokalavdelning i Stöde
Svenska turistföreningen, Stockholm............
Sveriges scoutförbund, Stockholm..............
Tingsryds köping.............................
Torslunda kommun.............
Belopp kronor
30/6 | 6 500: — |
30/6 | 15 000: — |
30/6 | 60 000: — |
30/6 | 2 850: — |
30/6 | 3 400: — |
30/6 | 2 500: — |
30/6 | 10 800: — |
30/6 | 3 000: — |
30/6 | 1 550: — |
30/6 | 12 000: — |
30/6 | 5 000: — |
4/3 | 6 000: — |
30/6 | 35 000: — |
30/6 | 10 000: — |
30/6 | 27 000: — |
30/6 | 9 000: — |
4/3 | 250 000: — |
30/6 | 7 500: — |
30/6 | 7 500: — |
4/3 | 45 000: — |
16
Riksdagsberättelsen år 1961
Ändamål
Vaggeryds köping.............................
Västerlövsta kommun.........................
Ölands-Åkerbo kommuns fritidsnämnd..........
II. Lägerverksamhet
Frälsningsarmén, Stockholm...................
KFUK:s riksförbund, Stockholm...............
KFUM:s triangelpojkförbund, Stockholm........
Svenska missionsförbundets ungdom för dess scoutarbete
.....................................
Svenska scoutrådet, Stockholm.................
Sveriges flickscoutråd, Stockholm..............
Unga örnars riksförbund, Stockholm............
Beslutets
dag
Belopp kronor
30/6
30/6
4/3
30/6
30/6
30/6
30/6
30/6
30/6
30/6
14 000
10 000
45 000
6 600: —
500: —
1 500: —
3 600: —
22 300: —
14 800: —
11100: —
Summa kronor
588 600:
60 400:
649 000:
Under budgetåret 1959/60 gjorda anvisningar ur jaktvårdsfonden
Ändamål
Bidrag till svenska jägareförbundets verksamhet............................
» » länsjaktvårdsföreningarnas verksamhet...........................
„ » viltforskningsrådets verksamhet..................................
* » svenska naturskyddsföreningens verksamhet......................
Ersättning för skador å motorfordon vid sammanstötning med alg...........
Ersättning till postverket för uppbörd av jaktvårdsavgifter ....................
Diverse......................................................................
Summa kronor
Belopp
kronor1
1 623 500
748 400
145 000
126 400
99 000
46 400
62 800
2 851 500
''Avrundade tal.
Under budgetåret 1959/60 beviljade bidrag ur statens lappfond
Ändamål
Belopp kronor
A. Direkta åtgärder för renskötselns främjande:
1) Jämtlands län .......................
2) Västerbottens län1 ...................
3) Norrbottens län1......................
116 825:40
7 000: —
107 000: —
B. Åtgärder till främjande av lapparnas jakt och fiske ...........•..........
C. Åtgärder för underlättande av bostadsbyggen m. m. åt lapparna ..........
E.'' Särskilda åtgärder för understödjande av organisationsarbete m. m. bland lapparna
Summa kronor
230 825:40
15000: —
13 692: —
18 500: —
278 017:40
1 Dessutom ha bidrag beviljats av regleringsavgifter m. m.
Understöd
17
Under budgetåret 1959/60 beviljade understöd ur allmänna arvsfonden
Under budgetåret 1959/60 har i runt tal 4,7 miljoner kronor delats ut ur
arvsfonden. Hur understöden fördelas på olika ändamål framgår av nedanstående
tablå.
Ändamål | Belopp kronor |
Anstalter för halvöppen barnavård........................................ | 1372 000: — |
Barnkolonier............................................................ | |
Ungdomslokaler m. m.................................................. | |
Studier och yrkesutbildning.............................................. | |
Invalidfordon......................................................... | |
| |
Summa kronor | 4 694000: — |
Understöd å 50000:— kronor eller däröver har tilldelats följande
Bidragsmottagare | Beslutets | Belopp | Ändamål |
| dag | kronor |
|
Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande
i Sverige.................................
9/7-59
54 000: —
Ängelholms stad..................
NTO:s friluftsgårdar förening u. p. a,
25/9-59
»
60 000: —
75 000: —
De Vanföras Riksförbund
30/9-59
100 000: —
AB Befahus, Stockholm.......
Stockholms stad..............
Bengtsfors missionsförsamling ..
Stiftelsen Stiftsgården i Rättvik
Falköpings stad.........................
Stockholms stad.........................
Sandvikens stad.........................
Västerås stad...........................
Stiftelsen Karlstads stiftsgård.............
Malmö stad.............................
Visby stad..............................
Stiftelsen Hammargården, Nordmaling.....
Örebro stad.............................
Föreningen Tunabygdens barnens dag.....
AB Stockholmshem......................
Falu missionsförsamling..................
Svenska Stiftelsen för Frälsningsarmén
Södermanlands Ansgarieförbund...........
Oskarshamns stad.......................
KFUM, Västerås........................
Västerås baptistförsamling................
Föreningen Furuboda ungdomsgård, Yngsjö
16/10-59 | 70 000: — |
6/11-59 | 75 000: — |
» | 50 000: — |
» | 50 000: — |
11/12-59 | 55 000: — |
15/1-60 | 75 000: — |
11/3-60 | 50 000: — |
» | 50 000: — |
25/3-60 | 60 000: — |
» | 60 000: — |
1/4-60 | 84 000: — |
22/4-60 | 80 000: — |
» | 70 000: — |
20/5-60 | 73 000: — |
30/6-60 | 87 000: — |
» | 50 000: — |
» | 100 000: — |
» | 50 000: — |
* | 50 000: — |
» | 50 000: — |
* | 50 000: — |
» | 50 000: — |
friluftsanläggning
för
ungdom
lekskola
kurs- och friluftsgård
för
ungdom
arbets- och
inackorderingshem
för invalidiserade
ungdomar
ungdomsgård
»
»
förläggningsbyggnad
för
ungdom
daghem och
lekskola
ungdomsgård
lekskola
barnkoloni
ungdomsgård
daghem och
lekskola
»
ungdomsgård
*
barnkoloni
ungdomsgård
»
friluftsgård
ungdomsgård
Bihang till riksdagens protokoll 1960.1 samt.
Riksdagsberättelsen
18
Riksdagsberättelsen år 1961
Utbetalningar för skilda ändamål från handels- och
sjöfartsfonden under budgetåret 1959/60
| Kronor1 |
| 321000 55 000 |
B. Bidrag till svenska handelskamrar i utlandet............................ C. » » deltagande 1 mässor och utställningar i utlandet.............. D. Kostnader för den s. k. Sverigemanifestationen i USA.................. | |
| |
| |
| |
I. Diverse övriga ändamål............................................... | |
Summa kronor | 2123 000 |
1 Avrundade tal.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
19
I Ju: 2
Kommittéer och sakkunniga samt centrala
krisorgan
I. Kommittéer och sakkunniga
Justitiedepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. Kommittén angående medicinska äktenskapshinder (1958:1 30; 1959:1
27; 1960:I 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1956 för
utredning av frågan om de sjukdoms- och abnormtillstånd som bör utgöra
äktenskapshinder (se Post- och Inrikes tidn. den 2 februari 1956)'':
Romanus, S. E., justitieråd, ordförande;
Antoni, N. R. E., professor emeritus;
Gärde Widemar, Ingrid, advokat, led. av II kamm.;
Åmark, C. E., medicinalråd.
Experter:
Alström, C. H., professor;
Böök, J. A., professor;
von Hofsten, N. G. E., professor emeritus.
Sekreterare:
Nordström, C. G., hovrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 Ju 36.
Kommittén har den 5 september 1960 avlämnat betänkande, benämnt
»Medicinska äktenskapshinder» (SOU 1960:21).
Uppdraget är därmed slutfört.
2. Utredningen angående vattendomstolarnas organisation och därmed sam
manhängande
frågor (1958:1 31; 1959:1 28; 1960:1 25)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 mars 1956 för att
verkställa utredning om vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 14 mars 1956):
Viklund, N. D., lagman.
Experter:
Magnander, E. E. A., kansliråd;
Swedlund, G. R., arkivråd.
20
Riksdagsberättelsen år 1961
I Ju: 2 Sekreterare:
Dyrssen, G. P. T., hovrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 Ju 37.
Utredningsmannen har avgivit en den 17 oktober 1960 dagtecknad promemoria
(stencilerad) med vissa avslutande synpunkter och förslag beträffande
vattendomstolarnas organisation och förfarandet i vattenmål.
Uppdraget är därmed slutfört.
3. Namnrättskommittén (1958: I 36; 1959: I 33; 1960: I 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1956 för att
verkställa utredning rörande rätten till släktnamn och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1956):
Bomgren, E. G., justitieråd, ordförande;
Kock Lindberg, Karin, f. d. överdirektör, professor;
Ståhle, C. I., professor;
von Zweigbergk, Å. C., generaldirektör.
Sekreterare:
Gehlin, J. H. M., assessor.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 Ju 42.
Under tiden november 1959—februari 1960 har kommittén hållit 3 sammanträden.
Kommittén har den 19 februari 1960 avgivit betänkande med förslag till
namnlag (SOU 1960: 5).
Uppdraget är därmed slutfört.
4. Utredningen för förberedande översyn av utsökningslagen m. m. (1958:1
42; 1959:1 38; 1960:1 34)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 20 september 1957
och den 17 april 1959 för att företaga en förberedande översyn av utsökningslagen
och därmed sammanhängande lagstiftning (se Post- och Inrikes
tidn. den 15 november 1957>:
Lundvik, G. U. V., hovrättsråd;
Ulveson, H. N. I., hovrättsråd.
Experter:
Beck-Friis, J. O., förste stadsfogde;
Boéthius, G. G., assessor;
Frykholm, N. O., stadsfogde;
Gustafson, A., landsfiskal;
Hassler, N. H. Å., professor emeritus, f. d. riksdagsman;
Rumstedt, H. E. S., advokat.
21
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
Sekreterare: I Ju: 5
af Winklerfelt, J. Ch. M., kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen: se 1958: I Ju 42.
Under tiden december 1959—oktober 1960 har sammanträden med samtliga
experter hållits under 5 dagar; därjämte har ett flertal överläggningar
ägt rum mellan utredningsmännen inbördes samt mellan utredningsmännen
och enskilda experter.
Den 30 juni 1960 avlämnade utredningen promemoria med förslag rörande
förenklat förfarande vid utmätning av skattskyldigs fordran å överskjutande
preliminär skatt (stencilerad), och den 29 september 1960 avgav
utredningen remissyttrande över ett inom kommerskollegium utarbetat betänkande,
»Fastigheter med elektrisk anläggning».
Arbetet med att kartlägga problemen på utsökningsrättens område har
fortsatt. Genom rundfrågor till ett stort antal myndigheter och andra instanser
har ett omfattande material samlats. Specialundersökningar har
verkställts beträffande exekutionskostnadernas omfattning samt beträffande
frågan i vad mån de villkorligt dömda fullgör sin skyldighet att gälda
ersättning för skada, som uppkommit genom deras brott. Från vissa främmande
länder har utredningen erhållit uppgifter till belysande av hur dessa
länders utsökningsväsen fungerar och vilka reformförslag som där är
aktuella. Slutligen har inom utredningen utarbetats preliminära utkast
till vissa partiella reformer.
Genom beslut den 30 september 1960 har Kungl. Maj :t förordnat, att lagberedningen
fr. o. m. den 1 oktober 1960 skall upptaga frågan om reformering
av utsökningslagen och därmed sammanhängande lagstiftning. Enligt
detta beslut har den förberedande utredningen upphört med utgången
av oktober 1960 och dess arbetsmaterial överlämnats till lagberedningen.
Uppdraget är därmed slutfört.
5. Utredningen av frågan angående principerna för fångvårdsanstalternas
förseende med annan personal än tillsynspersonal (1959:1 41; 1960:1 37)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 februari 1958 för att
i samråd med statens organisationsnämnd utreda frågan angående principerna
för fångvårdsanstalternas förseende med annan personal än tillsynspersonal:
Tammelin,
P. A. V., t. f. kanslichef.
Sekreterare:
Lundgren, A. O. I., förste byråinspektör.
Utredningen har den 30 november 1960 avgivit betänkande, benämnt
»Principer för fångvårdsanslalters förseende med annan personal än tillsynspersonal»
(stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
22
Riksdagsberättelsen år 1961
6. Utredning rörande ändringar i lönegruppsindelningen för rikets
domsagor (1960:1 42)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 januari 1959 för
att verkställa utredning rörande ändringar i lönegruppsindelningen för rikets
domsagor:
Kjellin, B. T. M., hovrättspresident;
Wetterblad, R. I. T:son, byråchef.
Sekreterare:
Ohlsson, E. G., tingsdomare.
Utredningen har sedan den 1 december 1959 hållit 3 sammanträden.
Utredningen har den 27 juni 1960 avgivit promemoria (stencilerad).
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
7. Besvärssakkunniga (1958: I 8; 1959:1 7; 1960:1 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1949 för att
verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsinstitutet
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars
1949 och den 18 januari 1958):
Björkholm, S. H. H., regeringsråd, ordförande (avliden den 18 mars 1960);
Åkesson, N. O., landssekreterare, ordförande (fr. o. m. den 9 april 1960);
Lundberg, N. R. W., generaldirektör;
Petrén, B. E. G., hovrättsassessor, docent (fr. o. m. den 9 april 1960).
Expert:
Petrén, se ovan (t. o. m. den 8 april 1960).
Sekreterare:
Wennergren, C. B. O., assessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 11; tel. växel 22 45 00 ankn. 1637.
Direktiven för de sakkunniga, se 1950: I Ju 29 och 1959:1 Ju 7.
De sakkunniga har under tiden december 1959—november 1960 hållit 32
sammanträden. Det under föregående år pabörjade arbetet med sammanställande
av tidigare upprättade motivutkast till ett betänkande angående
en lag om förvaltningsförfarandet har fortsatt. Arbetet har icke fortskridit
i den takt, som de sakkunniga tidigare beräknat, beroende på att de sakkunnigas
tid i stor utsträckning tagits i anspråk för avgivande av remissutlåtanden.
Utlåtanden har av de sakkunniga avgivits, den 20 februari 1960 över en
inom finansdepartementet upprättad promemoria angaende ändring av instansordningen
i nöjesskattemål, m. m., den 27 juni 1960 över det av utredningen
angående redogöraransvaret m. m. avgivna betänkandet »Redogöraransvaret
och anmärkningsprocessen» (SOU 1960:7), den 14 september
1960 över en av vägmarksersättningskommittén den 13 juni 1960 över
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 23
lämnad promemoria angående vissa ändringar i lagen den 30 juni 1943 om
allmänna vägar, m. m., den 24 september 1960 över 1956 års förhandlingsrättsutrednings
betänkande »Statstjänstemäns förhandlingsrätt»» (SOU
1960: 10), den 17 oktober 1960 över ett inom ecklesiastikdepartementet upprättat
utkast till instruktion för stiftsnämnderna och den 12 november 1960
över två inom finansdepartementet upprättade promemorior, den ena avseende
förslag till ändring i skattestrafflagen och den andra förslag till lag
om handräckning i vissa fall åt beskattningsmyndighet.
De sakkunniga beräknar att avgiva slutbetänkande omkring årsskiftet
1961—62.
8. Firmautredningen (1958: I 9; 1959: I 8; 1960: I 11)
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 juni 1949 tillkallade chefen
för justitiedepartementet genom beslut den 22 juni 1949 sakkunniga jämte
sekreterare för revision av varumärkes- och firmalagstiftningen samt vad
därmed äger samband (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1949). De sakkunniga,
som antagit namnet varumärkes- och firmautredningen, har den
9 januari 1958 avgivit betänkande med förslag till varumärkeslag (SOU
1958: 10). Sedan utredningens återstående uppdrag utvidgats till att även
omfatta en allmän revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens (se
1960: I Ju 11) beslöt departementschefen den 31 mars 1960 att utredningen
i fortsättningen skulle arbeta såsom två särskilda kommittéer, den ena för
revisionen av firmalagstiftningen och den andra för revisionen av lagstiftningen
mot illojal konkurrens. Den förstnämnda kommittén har antagit
namnet firmautredningen:
Eberstein, G. A., professor emeritus, ordförande;
Dahl, G., överingenjör;
Hedfeldt, N. E., justitieråd;
Jacobsson, G., direktör hos Skånes handelskammare, led. av I kamm.;
Köhler, N. G., advokat;
Uggla, C. A., byråchef;
von Zweigbergk, Å. C., generaldirektör.
Experter:
Sandegren, E. O. E., f. d. byråchef;
Waller, S. S. J., kanslidirektör.
Sekreterare:
Åhberg, B. E. B., hovrättsassessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 7; tel. 11 53 30.
Direktiven för utredningen, se 1950: I Ju 31.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 9
sammanträden.
Samarbete har inletts med motsvarande kommittéer som tillsatts, i Danmark
i början av december 1959, i Norge den 12 februari 1960 samt i Fin
-
I Ju: 8
24
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jli: 8 land den 24 mars 1960. Under tiden den 26—den 28 september 1960 har i
Stockholm hållits överläggningar med representanter för dessa kommittéer.
Efter remiss har utredningen avgivit yttrande över namnrättskommitténs
betänkande med förslag till namnlag (SOU 1960: 5).
Utredningsarbetet beräknas pågå under hela år 1961.
9. Utredningen om illojal konkurrens (1958: I 9; 1959: I 8; 1960: I 11)
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 juni 1949 tillkallades sakkunniga
för att verkställa utredning rörande revision av varumärkes- och
firmalagstiftningen samt vad därmed äger samband (se Post- och Inrikes
tidn. den 25 juni 1949). Chefen för justitiedepartementet beslöt den 31
mars 1960 att utredningen, som antagit namnet varumärkes- och firmautredningen,
i fortsättningen skulle arbeta som två skilda kommittéer, den
ena för revision av firmalagstiftningen och den andra för revision av lagstiftningen
mot illojal konkurrens. Den sistnämnda kommittén har antagit
namnet utredningen om illojal konkurrens:
Eberstein, G. A., professor emeritus, ordförande;
Dahl, G., överingenjör;
Hedfeldt, N. E., justitieråd;
Härnqvist, Margareta, fru, civilekonom;
Jacobsson, G., direktör hos Skånes handelskammare, led. av I kamm.;
Köhler, N. G., advokat;
Uggla, C. A., byråchef;
von Zweigbergk, Å. C., generaldirektör.
Experter:
Tengelin, S. E., jur. kand., sekreterare;
af Trolle, U., professor.
Sekreterare:
Bergqvist, H. A., hovrättsassessor.
Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr.; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för varumärkes- och firmautredningen, se 1950: I Ju 31.
Sedermera har utredningens uppdrag i anslutning till två riksdagsskrivelser
av 1957 och 1958 (nr 270 och nr 144), utvidgats till att omfatta en
allmän revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 8
sammanträden.
Sedan det enligt föregående redogörelse inledda samarbetet med Danmark
utvidgats till att omfatta även Finland och Norge, har den 29 och den 30
september i Stockholm hållits överläggningar med representanter för de i
Danmark, Finland och Norge under 1959 och 1960 tillsatta kommittéerna
för översyn av respektive länders lagstiftning mot illojal konkurrens.
Efter remiss har utredningen den 26 mars 1960 avgivit yttrande över
textilutredningens betänkande: »Konkurrens under samverkan» (SOU
1959:42).
Utredningsarbetet beräknas pågå under hela år 1961.
25
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
10. Utredning av frågan om formerna för den information som rätten i vissa [ Ju;
fall skall lämna juryn i tryckfrihetsmål (1958: I 10; 1959: I 9; 1960:1 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 (se
Post och Inrikes tidn. den 24 februari 1950):
Gärde, J. N., f. d. justitieråd, ordförande;
Häckner, K. J. Y., advokat, f. d. riksdagsman;
Kjellin, B. T. M., hovrättspresident.
Lokal: Hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö; tel 040-734 30.
Direktiven för utredningen, se 1951: I Ju 29.
Utredningen har under året fått stå tillbaka för andra arbetsuppgifter.
11. 1951 års rättegångskommitté (1958:1 11; 1959:1 10; 1960:1 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1951 för att
verkställa översyn av rättegångsbalken med därtill anslutande lagstiftning
och administrativa författningar (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni
1951):
Laurin, J., hovrättspresident, ordförande;
Brodin, H. W. G., advokat;
Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm.;
Clémentz, C. G. R. A., landsfogde;
Eriksson, G. A. V., häradshövding;
Fredriksson, K. T., gruvarbetare, led. av II kamm.;
Hanse, J. E. E., advokat;
Lutteman, S. E., borgmästare.
Expert:
Uhrbom, A. V., kriminalkommissarie.
Sekreterare:
Frank, B. S., hovrättsfiskal.
Lokal: Hovrätten, Jönköping; tel. växel 193 50.
Direktiven för utredningen, se 1952: I Ju 31.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 sammanträtt
tillhopa 4 dagar.
Kommittén har den 10 oktober 1960 avgivit en promemoria (stencilerad)
angående vissa frågor rörande rättegången i brottmål, vari behandlas frågor
om domarnas processledande verksamhet i brottmålsprocessen, förundersökningsprotokollets
ingivande till rätten, föreläggande att komplettera
förundersökningen, målsägandes närvaro under åklagarens sakframställning
och den tilltalades skyldighet att komma tillstädes vid huvudförhandling
i underrätt.
Efter remiss har kommittén avgivit yttrande dels till finansdepartementet
den 30 november 1959 över betänkande med förslag till lag om varusmuggling
och den 14 november 1960 över en promemoria med förslag till
ändring i skattestrafflagen och en promemoria med förslag till lag om
handräckning i vissa fall åt beskattningsmyndighet, dels ock till justitie
-
26
Riksdagsberättelsen år 1961
1 JlK It departementet den 2 januari 1960 över en promemoria med förslag till ändring
av den ed, som skall avläggas av protokollförare vid domstol och den
20 juli 1960 över en promemoria med förslag till ett förenklat förfarande
för handläggning av parkeringsförseelser.
För kommittén återstår närmast att enligt givna uppdrag behandla dels
fråga om protokollföring av utsagor och avfattning av dom, dels ock fråga
om förenklad förundersökning i brottmål. Arbetet torde pågå under 1961.
12. Svenska representanter hos Förenta Nationerna och hos Europarådet
i fråqor anqående förebuqqande av brott och behandling av brottslingar
(1958:1 12; 1959:1 11; 1960:1 14)
Korrespondenter till Förenta Nationernas Social Defence Section förordnade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 december 1951 och den
26 september 1958:
Kjellin, B. T. M., hovrättspresident;
Eriksson, G. T., generaldirektör;
Göransson, H. P., f. d. överdirektör.
Representant i Europarådets European Committee on Crime Problems
enligt beslut den 10 juni 1958:
Eriksson, G. T., generaldirektör.
Förenta Nationerna höll den 8—20 augusti 1960 i London sin andra
världskongress om förebyggande av brott och behandling av brottslingar
med nära tusentalet deltagare och ett sjuttiotal officiellt representerade
stater. Följande frågor behandlades och blev föremål för resolutioner:
1. Nya former av ungdomsbrottslighet.
2. Särskilda polisorgan för förebyggande av ungdomsbrottslighet.
3. Förebyggande av kriminalitet som sammanhänger med sociala växlingar
och ekonomiska framsteg i utvecklingsländer.
4. Korttidsstraff.
5. Förberedelser för frigivning och eftervård åt fångar samt stöd åt
fångars anförvanter.
6. Fångarbetets funktion i den nationella ekonomin samt fångars arbetsersättning.
European Committee on Crime Problems sammanträdde till plenarmöten
i Strasbourg den 6—10 juni och 5—10 december 1960. Förhandlingarna
gällde dels ett förslag till europeisk konvention om samarbete beträffande
bestraffning av vägtrafikbrottslingar, dels en undersökning om ungdomsbrottslighetens
aktuella läge i Europa. Sistnämnda undersökning har
sedermera publicerats av Europarådet på engelska och franska. (»Juvenile
Delinquency in Post-War Europé.») Vid decembermötet avslutades behandlingen
av konventionsförslaget om vägtrafikbrottsligheten. Vidare diskuterades
ett förslag om europeiskt samarbete för kriminologisk forskning
samt ett utlåtande om fångars civila, politiska och sociala rättigheter.
Plenarmötena inom European Committee on Crime Problems förbere -
27
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
des inom små subkommittéer. Från svensk sida har representant skickats J J|j; 14
till subkommittéerna för ungdomsbrottslighet, dödsstraff och vägtrafikbrott.
13. Djurskyddsutredningen (1958:1 16; 1959:1 14; 1960:1 15)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa en utredning av frågan om ett förbättrat djurskydd (se Post- och
Inrikes tidn. den 29 juni 1953):
Wijnbladh, C. M. E., hovrättspresident.
Experter:
Danielsson, A., förste byråsekreterare, tillika sekreterare;
Ekman, A. G., professor;
Larsson, R., f. d. förste stadsveterinär;
Pehrson, G. T., professor emeritus;
Andersson, B., laborator.
Lokal: Hovrätten, Umeå; tel. 182 70 (ordföranden); Veterinärstyrelsen,
Apelbergsgatan 40, tel. växel 23 59 35 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1954: I Ju 32.
Utredningsmannen har under året fortsatt det förut påbörjade arbetet
med ett förslag till bl. a. ändringar i strafflagens bestämmelser om djurplågeri
samt kungörelsen den 17 november 1944 med vissa bestämmelser
om användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m. Sammanträde med
experterna har hållits i Stockholm den 20 april 1960. Ett betänkande i dessa
ämnen innehållande jämväl förslag till en s. k. djurskyddsordning med bestämmelser
om vad som i allmänhet skall beaktas vid handhavandet av
djur föreligger i manuskript. Den översyn och komplettering, som återstår,
kommer att taga i anspråk någon del av år 1961.
Arbetet med enligt direktiven återstående spörsmål beräknas pågå under
hela 1961.
14. 7954 års fastighetsbildningskommitté (1958: I 17; 1959:1 15; 1960: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1953 för
utredning av frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1953):
Fallenius, B. A., landshövding, ordförande;
Jansson, B. F., hemmansägare, f. d. riksdagsman;
Karlsson, F. G., redaktör, led. av I kamm.;
Levin, H. S., fiskare, led. av II kamm.;
Löfroth, J. G., bokhållare, led. av II kamm.;
Ohlsson, O. E. M., lantbrukare, led. av I kamm.
Experter:
Borg, E. L., länsarkitekt;
Dahlin, P. G. A., stadsingenjör;
28
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jli: 14 Hamrin, M. T. P., distriktslantmätare, led av II kamm.;
Larsson, A. E., lantbruksdirektör;
Larsson, F. G., professor;
Magnusson, R. E., byråchef;
Prawitz, G. H., jur. dr;
Sander, T. A. O., överlantmätare;
Tilländer, T., f. d. länsjägmästare;
Wetterhall, H. C. B., överdirektör;
öjborn, L. E., generaldirektör.
Särskilda experter, utsedda att biträda vid fullgörandet av det tilläggsuppdrag
som den 19 december 1958 anförtrotts åt kommittén:
Carlsson, H. S., stadsingenjör;
Körlof, A. H. V., hovrättsråd;
Romson, R., jur. kand.;
Thyreen, E., civilingenjör;
Wannfors, E. G., byrådirektör;
Westman, E. G., vice stadsjurist;
Öjborn, se ovan.
Sekreterare:
Gyllensvärd, K. J. G., hovrättsråd;
Wallner, H., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Hedström, A., hovrättsassessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 1 1/2 tr.; tel. 11 55 80 (Gyllensvärd), 22 78 50
(Wallner) och 11 39 98 (Hedström).
Direktiven för kommittén, se 1954:1 Ju 34 och 1958: I Ju 17. Angående
det den 19 december 1958 meddelade tilläggsuppdraget, se 1960:1 Ju 16.
Under tiden december 1959—november 1960 har kommittén hållit 7 plenarsammanträden
samt ett flertal sammanträden i arbetsutskott.
Arbetet med fullgörande av kommitténs huvuduppdrag kommer sannolikt
att kunna avslutas före utgången av år 1961. Vad angår det tilläggsuppdrag,
som meddelats den 19 december 1958, beräknas arbetet i denna
del pågå under hela år 1961.
15. Utredning om administrativa frihetsberövanden (1958: I 19; 1959: I 17;
1960: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 december 1953 för
utredning av frågan om ökade rättsliga garantier vid administrativa frihetsberövanden
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 8 december 1953):
Alexanderson, K. E., häradshövding, led. av I kamm., ordförande;
Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led. av I kamm.;
Axelson, N. E. A., landssekreterare;
29
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
Berglin, C.-G., scfcialläkare; J Ju; jg
Gezelius, L. E. B., advokat, led. av I kamm.
Sekreterare:
Nordqvist, H. V. H., hovrättsråd.
Biträdande sekreterare:
Nyman, E. O., hovrättsassessor.
Utredningens uppdrag utvidgades år 1957 att omfatta jämväl frågan om
omhändertagande för verkställighet av beslut om administrativt frihetsberövande
i annat nordiskt land (se Post- och Inrikes tidn. den 7 februari
1957).
Lokal: Södra Roslags domsagas kansli, Erik Dahlbergsgatan 58—62, tel.
61 51 54 (ordföranden), och Hovrätten för Nedre Norrland, Sundsvall, tel.
060 — 572 50 (biträdande sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1954:1 Ju 37 ooh 1958:1 Ju 19.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 sammanträtt
tillhopa 11 dagar.
Utredningen har den 1 juli 1960 avgivit betänkande angående rättssäkerheten
vid administrativa frihetsberövanden (SOU 1960: 19).
Av utredningens uppdrag återstår att behandla frågan om omhändertagande
för verkställighet av beslut om administrativt frihetsberövande i annat
nordiskt land. Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag under år
1961, därest icke samarbetet med övriga nordiska länder föranleder längre
dröjsmål.
16. Författning sutredning en (1958: I 20; 1959: I 18; 1960: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 för
att utifrån en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem företaga
en modernisering av vår författning (se Post- och Inrikes tidn. den 24 augusti
1954):
Sandler, R. J., f. d. landshövding, led. av I kamm., ordförande;
Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led. av I kamm.;
Dahlén, P. O. R., partisekreterare;
Hallén, H. M., prost, f. d. riksdagsman;
Munktell, A. H., professor, led. av II kamm.;
Sehlstedt, O. A., landshövding, f. d. riksdagsman;
Wahlund, S. G. W., f. d. professor, led. av II kamm.;
Westerståhl, H. J., professor, tillika sekreterare;
Wrigstad, P., chefredaktör.
För biträde med vissa sekreteraruppgifter:
Sandler, B. G.
Experter:
Janson, C. G., fil. lic.;
Rudholm, S. J. G., lagbyråchef;
30
Riksdagsberättelsen år 1961
I Ju: 10 Sköld, L., universitetslektor;
Stjernquist, N. Nilsson-, professor;
Lokal: Utrikesutskottet, Riksdagen tel. 11 39 68 (sekreteraren även tel.
16 57 98 Göteborg).
Direktiven för utredningen, se 1955: I Ju 37.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 sammanträtt
17 dagar, därav 10 i Torekov under tiden den 31 juli—den 9 augusti.
Utredningen avser att slutföra sitt arbete under 1961.
17. Stadsdomstolsiitredningen (1958:1 22; 1959:1 20; 1960:1 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1954 för
att verkställa utredning rörande rådhusrätternas framtida ställning samt
därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars
1955):
Bergquist, Th. E. N., landshövding, ordförande;
Dahlman, S.-O., direktör;
Fröding, N. G. O., häradshövding, led. av II kamm.;
Hassler, N. H. Å., professor emeritus, f. d. riksdagsman;
Larsson, E. V., överlantmätare;
Lidbeck, P. I., hovrättsråd, tillika sekreterare;
Löfqvist, I., t. f. generaldirektör;
Svennegård, C. J., borgmästare;
Åkerström, E. O., överrevisor, f. d. riksdagsman.
Experter:
Brandt, H. B. D., rådman;
Lindskog, A. G., borgmästare;
Magnander, E. E. A., kansliråd;
Stenberg, S. H., rådman.
Bitr. sekreterare:
Hägerroth, E. S. G., sekreterare.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 1 1/2 tr.; tel. 10 57 60 (Lidbeck) och 10 54 90
(Hägerroth).
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 33.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 5 sammanträden
under tillhopa nio dagar. Utredningen har avgivit remissvar dels
över 1955 års domarutrednings betänkande angående domarbanan (SOU
1959: 17), dels ock i ärende rörande staden Ystads förenande i judiciellt avseende
med domsaga.
Utredningens slutbetänkande torde komma att avlämnas i januari 1961.
18. Utredning angående pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning
(1958:1 24; 1959:1 22; 1960:1 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1954
och den 4 september 1959 för att verkställa utredning rörande pensionsstif
-
31
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
telsernas civilrättsliga och skatterättsliga ställning m. m. (se Post- och In- J Ju;
rikes tidn. den 28 februari 1955, den 24 september 1959 och den 12 januari
1960):
Schmidt, F., professor, ordförande;
Bolin, A. B., sekreterare;
von Feilitzen, S., direktör;
Helmers, D., docent;
Hydén, S. O., direktör;
Lundell, S. V., lagbyråchef;
Löfstedt, G., landskamrerare;
Nordenskiöld, E. O. E., direktör.
Experter:
Granqvist, L. M., regeringsråd;
Hahr, E. O., filosofie licentiat (fr. o. m. den 15 januari 1960);
Petterson, S. H., hovrättsassessor.
Sekreterare:
Rydin, B. C. K. A., hovrättsassessor.
Bitr. sekreterare:
Huss, K. J. L., kammarrättsfiskal (fr. o. m. den 1 februari 1960).
Lokal: österlånggatan 43, 5 tr.; tel. växel 24 00 00 (sekretariatet).
De ursprungliga direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 35. Tilläggsdirektiv
den 4 september 1959, se 1960:1 Ju 20. Ytterligare tilläggsdirektiv
(anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 18 december
1959):
Såsom berörts i 1954 års direktiv för utredningen är den pensionering av privatanställda
som äger rum ordnad på olika sätt. Bortsett från de fall där medel
överföres till en pensionsstiftelse är pensioneringen i allmänhet ordnad genom
försäkring hos svenska personalpensionskassan, annat försäkringsföretag eller
tjänstepensionskassa. De fristående pensionskassorna är så gott som undantagslöst
underkastade tillsyn. Om medel erlagts till sådan pensionskassa, får de anställdas
säkerhet anses vara god. Emellertid har det förekommit, att företag har utlovat
pensioner och åtagit sig att säkerställa dem genom att inbetala medel till en fristående
pensionskassa men underlåtit att fullgöra de utlovade inbetalningarna,
varvid företaget även behållit medel som avdragits från de anställdas avlöningar.
Detta förfaringssätt har lett till att pensionstagarna åsamkats förluster, om företaget
sedermera har kommit på obestånd. Det är angeläget att tillförsäkra de anställda
ett rimligt skydd mot sådana oegentliga förfaranden från en arbetsgivares
sida. De anställda kan visserligen genom underrättelser från pensionskassan bli
uppmärksammade på att premieinbetalningarna har upphört, men någon garanti
för att förhållandet kommer till deras kännedom finns inte. Det är osäkert huruvida
gällande straffbestämmelser på förmögenhetsrättens område täcker här åsyftade
förfaranden. Hur ett bättre skydd lämpligen bör åstadkommas är vanskligt
att uttala sig om. En tänkbar åtgärd är att införa en särskild straffbestämmelse,
motsvarande den som finns i uppbördsförordningen med avseende på arbetsgivares
underlåtenhet att inbetala avdragen källskatt, men även andra lösningar
torde kunna övervägas. Detta spörsmål, som därför närmare bör utredas, omfattas
inte av pensionsstiftelseutredningens direktiv. Uppdraget att granska frågan,
vilka lösningar som är lämpliga, bör emellertid anförtros åt denna utredning.
Även i ett annat hänseende föreligger skäl att utvidga pensionsstiftelseutred -
32
Riksdagsberättelsen år 1961
J Jg ningens uppdrag. Nära sammanhängande med frågan om pensionsstiftelsernas ci
vilrättsliga
ställning är motsvarande spörsmål beträffande andra personalstiftelser
än pensionsstiftelser. Pensionsstiftelseutredningen torde böra få i uppdrag att
undersöka, huruvida de bestämmelser, som kan komma att föreslås beträffande
pensionsstiftelserna, t. ex. i fråga om publicitet och tillsyn samt i fråga om de
anställdas representation i styrelsen, även bör gälla för andra personalstiftelser
än pensionsstiftelser. Vidare bör de skatterättsliga reglerna om avdrag för avsättning
även till andra personalstiftelser än pensionsstiftelser överses. Sålunda
bör, i ljuset av vunna erfarenheter, prövas, om de nuvarande förutsättningarna
för avdragsrätten är i allo rationellt utformade.
Under tiden november 1959—oktober 1960 har utredningen hållit 10 sammanträden.
Därjämte har arbetsutskott med olika deltagare sammanträtt
vid åtskilliga tillfällen. Vidare har företagits statistiska undersökningar.
Utredningen har inriktat sitt arbete på att i en första etapp lösa uppgiften
att anpassa pensionsstiftelserna till det förändrade läge, som uppstått
på arbetsmarknaden efter antagandet 1959 av lagen om försäkring för
allmän tilläggspension. Det är utredningens avsikt att under våren 1961
lägga fram ett delbetänkande med förslag till civilrättslig och skatterättslig
lagstiftning. Utredningen planerar att därefter upptaga frågan om allmän
översyn av gällande regler rörande pensionsstiftelser.
Arbetet beräknas pågå under hela år 1961.
19. 1955 års valutredning (1958: I 25; 1959: I 23; 1960: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 27 maj 1955 och den
29 augusti 1958 för att verkställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande
allmänna val (se Post- och Inrikes tidn. den 2 juni 1955 och den 15
september 1958):
Waller, S. S. J., kanslidirektör, ordförande;
Braconier, J., redaktör, led. av II kamm.;
Brolin, C. H., organisationschef;
Lundgren, S. H. E., ombudsman;
Moberg, C. E. R., förbundssekreterare.
Experter:
Hjern, B. K. L., lagbyråchef;
von Otter, S. F., kammarrättsråd.
Sekreterare:
Liljefors, Birgitta, E., kanslisekreterare (t. o. m. den 22 maj 1960);
Sandell, G. E., hovrättsassessor (fr. o. m. den 23 maj 1960).
Lokal: överståthållarämbetet; tel. växel 22 70 80 (ordföranden); Riksdagshuset;
tel. växel 22 46 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen; se 1956: I Ju 39 och 1959: I Ju 23.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit sammanträden
under tillhopa 13 dagar. Den 8 februari 1960 har utredningen
avgivit en promemoria (stencilerad) med förslag rörande röstlängdsutdragens
avskaffande vid val till riksdagens andra kammare.
33
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
Utredningen har vidare i december 1960 avgivit ett delbetänkande (sten- J J|j
cilerat) med förslag rörande bl. a. ordningen för poströstning vid mindre
kommunalval, röstlängdsutdragens avskaffande även för kommunalvalens
del samt valkretsindelningen vid primärkommunala val. Utredningens arbete
bedrives med sikte på att ett betänkande avseende övriga frågor skall
kunna framläggas under våren 1961.
20. Utredningen rörande specialstraffrätten (1958: I 28; 1959: I 25;
1960: I 22)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 december 1955 för
att verkställa en förberedande undersökning för reformering av specialstraffrätten
(se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1955):
Thornstedt, H. G., professor.
Experter:
Bergström, S. Gunvor M., hovrättsfiskal (fr. o. m. den 1 oktober 1960);
Danelius, H. C. Y., fiskalsaspirant;
Wetterberg, S. A. ö., hovrättsfiskal.
Utredningens adress: Juridicum, Lund; tel. Lund 199 42 eller 235 52.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 Ju 34.
Den 16 september 1960 har utredningsmannen avgivit ett delbetänkande
angående förverkande på grund av brott (SOU 1960: 28). Samma dag har
utredningsmannen i anledning av remiss avgivit yttrande över en av riksåklagaren
till justitiedepartementet överlämnad skrivelse från statsåklagaren
i Stockholm angående lagstiftningsåtgärder i syfte att möjliggöra beslag
å och förverkande av motorfordon i samband med trafikbrott. Utredningsmannen
har vidare den 25 november 1960 efter remiss avgivit yttrande
över en inom inrikesdepartementet uppgjord P. M. angående ifrågasatta
ändringar i vapenförordningen den 10 juni 1949 och kungörelsen den 25 november
1949 angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel.
Utredningens arbete med återstående i direktiven berörda frågor — medverkan
till brott, subjektiva förutsättningar för straff, husbondeansvar och
juridiska personers ansvar — beräknas kunna slutföras under år 1961.
21. 1956 års eftervårdsutredning (1958: I 29; 1959: I 26; 1960: I 23).
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1955 för
att verkställa utredning av frågan om effektivare åtgärder inom eftervård
och annan kriminalvård i frihet (se Post- och Inrikes tidn. den 23 februari
1956 ):
Vabiberg, G. E., generaldirektör, ordförande;
Elmén, Brita D., socialinspektör, led. av II kamm.;
Eriksson, G. T., generaldirektör;
Forssell, E. G. B., byråchef;
Hult, B. V., lagbyråchef;
:i Hihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdagsberättelsen
34
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jli: 21 Melén, O. F. R., byråchef, tillika sekreterare;
Mellqvist, S. A., förste kontorist, led. av II kamm.;
Nyblom, K. B., skyddskonsulent;
Wahlberg, E. C. A., direktör.
Experter:
Bergh, E. A., byråchef;
Blomberg, R. A., rektor;
Dalenius, T. E., docent;
Ericsson, C.-H., byråchef;
Groth, G. S., f. d. byrådirektör;
Lagheim, L. E., fångvårdsassistent;
Persson, R. O. E., skyddskonsulent.
Lokal: Stora Nygatan 2 B, 1 tr.; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Ju 35.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 10
sammanträden.
I samband med utarbetandet inom justitiedepartementet av det förslag
till brottsbalk som remitterats till lagrådet den 26 augusti 1960 har ingående
överläggningar ägt rum mellan departementet och eftervårdsutredningen i
frågor avseende kriminalvård i frihet in. in. Då i brottsbalksförslaget ställning
tagits till åtskilliga av de av utredningen behandlade spörsmålen rörande
vård i frihet vid olika påföljder, avskaffande av nuvarande anstaltsnämnder
m. m., torde utredningens uppdrag i berörda delar få anses fullgjort.
Utredningen beräknas i början av år 1961 avgiva betänkande, vari kommer
att behandlas flertalet av de återstående frågor som omfattas av utredningsuppdraget.
22. Utredning för översyn av brottsregistreringen (1958: I 32; 1959: I 29;
1960:I 26)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 mars 1956 för att
verkställa översyn av brottsregistreringen (se Post- och Inrikes tidn. den
5 april 1956):
Heuman, C. H. M., hovrättspresident.
Experter:
Hult, B. V., lagbyråchef;
Rengby, S. F. N., byrådirektör;
von Sydow, E. G., överdirektör.
Sekreterare:
Olsson, K. G., biträdande landsfogde.
Lokal: Landsfogdeexpeditionen, Norra Rådmansgatan 8 C, Gävle; tel.
291 51.
Direktiven för utredningen, se 1956:1 Ju 38.
Utredningens översyn av den allmänna brottsregistreringen, varmed ut -
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 35
redningen avser lokal brottsregistrering hos polis- och åklagarmyndigheter,
central kriminalitetsregistrering vid statens kriminaltekniska anstalt samt
central straffregistrering vid fångvårdsstyrelsen, har nu slutförts. Frågan
om formerna och villkoren för utfärdande av s. 1c. vandelsintyg och om samordning
mellan allmänna straffregistret och statens kriminaltekniska anstalts
register har i samband därmed behandlats av utredningen. Förslag
till erforderliga författningsändringar har utarbetats. Betänkande beräknas
att avlämnas i januari 1961.
Det återstår för utredningen att slutföra översynen av sådan brottsregistrering,
som för speciella ändamål förekommer hos olika myndigheter. Utredningen
beräknar att slutföra sitt arbete härutinnan under första halvåret
1961.
23. Fångvårdens byggnadskommitté (1958: I 33; 1959: I 30; 1960: I 27)
tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 april 1956 för att
handha nybyggnadsverksamheten inom fångvården (se Post- och Inrikes
tidn. den 24 maj 1956):
Bergquist, Th. E. N., landshövding, ordförande;
Andersson, A. G. B., redaktör, led. av I kamm.;
Birch-Lindgren, G. M., arkitekt (t. o. m. den 30 juni 1960);
Bunner, T. Å. G., byrådirektör;
Ericsson, C.-H., byråchef (fr. o. m. den 1 juli 1960);
Eriksson, G. T., generaldirektör;
Mannerskantz, A. F., godsägare, kapten, f. d. riksdagsman;
Pettersson, E. G. A., ombudsman;
Pålsson, P. O., f. d. häradsdomare, f. d. riksdagsman;
Rinman, O. A. F., byggnadschef;
Serenander, E. F. B., fångvårdsdirektör;
Tammelin, P. A. V., t.f. kanslichef;
Ämark, C. E., överläkare.
Experter:
Andersson, H. E., förste byråingenjör;
Andersson, R. A„ fastighetsinspektör;
Ericsson, se ovan (t. o. in. den 30 juni 1960);
Fornander, N.-U., byråchef;
llall-Mikaelsson, Barbro, fångvårdsdirektör;
Karlström, K. F„ fångvårdsdirektör;
Lundvik, C. U. V., hovrättsråd;
Marnell, K. G., fångvårdsdirektör;
Ringius, G., bitr. fångvårdsdirektör (fr. o. in. den 23 september 1960) •
Rudstedt, K. G., fångvårdsdirektör;
Svensson, S. E. H., f. d. fångvårdsdirektör;
Thurén, G. C. O., fångvårdsdirektör;
Traung, Brita, assistent.
Ju
36
Riksdagsberättelsen år 1961
I Ju: 23 Sekreterare:
Johnsson, N. O., byrådirektör.
Lokal: Erik Dahlbergsgatan 58; tel. 61 96 39 (sekreteraren), 61 96 19,
61 97 44, 61 98 66 (kansliet).
Direktiven för utredningen, se 1957: I Ju 39.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 25 protokollförda
sammanträden, därav nio plenarsammanträden.
På grundval av Kungl. Maj :ts uppdrag har kommittén, på sätt närmare
framgår av statsverkspropositionen (bil. 24), avgivit förslag angående anstaltsbyggen
inom fångvården, bedrivit ny- och ombyggnadsverksamhet
ävensom ombesörjt utrustning av nya och ombyggda anstalter.
Kommittéarbetet beräknas pågå under hela år 1961.
24. 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar
(1958: I 34; 1959: I 31; 1960: I 28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 juni 1956 för en undersökning
av u ngdom sbrott sklientelet (se Post- och Inrikes tidn. den 13
juli 1956):
Bergsten, P. G., statssekreterare, ordförande;
Agge, K. I., professor (t. o. m. den 11 juni 1960);
Ahnsjö, S. O. R., professor;
Blomberg, R. A., rektor (fr. o. m. den 12 juni 1960);
Carlsson, N. G., professor;
Gerle, B. O., docent, överläkare;
Husén, T., professor;
Jonsson, G., chef läkare;
Malmquist, S. G., professor.
Sekreterare:
Hellberg, O. A. 0:son, t.f. förste kanslisekreterare.
Experter.
Blomberg, se ovan (t. o. m. den 11 juni 1960);
Bolin, L. A., byråchef;
Brandt, Kristina, fil. kand.;
Båge, Ann, fil. kand. (t. o. m. den 19 november 1960);
Elmhorn, Kerstin, fil. kand.;
Kinell, E., socialinspektör;
Kirstein, L., docent, överläkare;
Mattsson, S. F. I. H., stadsfiskal;
Ramfalk, C. W., docent;
Settergren, Gitte, fil. kand.
Lokal: Justitiedepartementet; tel. växel 22 45 00 (ordföranden och sekreteraren);
Kristinehovsgatan 23; tel. linjeväljare 69 64 04 — 07 (experter).
Direktiven för undersökningen, se 1956: I Ju 40.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
37
De sakkunniga har under tiden december 1959—november 1960 samman- J Ju; 35
trätt 9 dagar, därav 5 i Båstad den 22—den 26 augusti, varjämte arbetsutskott
med skiftande sammansättning åtskilliga gånger sammanträtt för
dryftande av vetenskapliga och arbetstekniska frågor.
Med skrivelse den 12 december 1960 har de sakkunniga redovisat en provundersökning
samt begärt bemyndigande att fullfölja klientelundersökningen
enligt en av de sakkunniga uppgjord plan. Sådant bemyndigande har
lämnats av Kungl. Maj:t den 30 december 1960.
Undersökningen beräknas komma att pågå under hela år 1961.
25. Utredningen angående försöksverksamhet mot ungdomsbrottsligheten
(1958: I 37; 1959: I 34; 1960: I 30)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 november 1956 för
överläggningar om samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten:
Kjellin, B. T. M., hovrättspresident, ordförande;
Königson, T. K., verkstadsarbetare, f. d. riksdagsman;
Munktell, A. H., professor, led. av II kamm.;
Möller, Y. A., chefredaktör, led. av I kamm.;
Nilsson, Margret, fru, f. d. riksdagsledamot;
Wallentheim, Annie, fru, led. av I kamm.
Experter:
Carlsson, N. G., professor (fr. o. m. 1 februari 1960);
Curman, H., överläkare;
Fredriksson, G. B., jur. kand. (fr. o. m. 1 februari 1960);
Larsson, S. O., assessor;
Persson, Britt-Marie, jur. kand. (fr. o. m. 23 maj 1960);
Sveri, K., docent (fr. o. m. 1 februari 1960).
Sekreterare:
Larsson, Ulla, kanslisekreterare.
Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr., tel. växel 23 66 60.
Sedan riksdagen i skrivelse den 27 maj 1959, nr 307, med åberopande av
första lagutskottets utlåtande nr 25 och memorial nr 28 anhållit om utredning
av förutsättningarna att försöksvis på viss plats åstadkomma en förstärkning
av de kriminalvårdande och socialvårdande institutionerna, har
Kungl. Maj:t den 30 juni 1959 uppdragit åt de sakkunniga att verkställa utredningen.
Under tiden december 1959—november 1960 bar med utredningen i dess
helhet hållits 3 sammanträden, varjämte 20 överläggningar hållits med särskilt
arbetsutskott. Arbetsutskottet har vidare avlagt studiebesök i städerna
Uppsala, Västerås, Borås, Gävle och Örebro.
Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1961.
38
Riksdagsberättelsen är 1961
I JlK 26 26. Familjerättskommittén (1958:1 38; 1959:1 35; 1960:1 31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 december 1956 för
att verkställa översyn av äktenskapslagstiftningen och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari 1957):
Walin, A. G., ordf. i lagberedningen, f. d. justitieråd, ordförande;
Beckman, Sigrid, advokat;
Hamrin-Thorell, Ruth, redaktör, led. av I kamm.;
Hesser, S. C. E. T„ lagbyråchef;
Svedberg, E. D., hemmansägare, led. av I kamm.;
Wallin, Eivor, fru, f. d. riksdagsledamot.
Experter:
Ernulf, M., direktör (fr. o. m. den 23 december 1960);
Hellner, J. E., professor (fr. o. m. den 23 december 1960);
Kellberg, L. G.-A., byråchef (fr. o. m. den 9 februari 1960);
Larsson, T. K. L., försäkringsdirektör;
Malmström, P. F. Å., professor (fr. o. m. den 9 februari 1960).
Sekreterare:
Höglund, O. A., hovrättsassessor.
Lokal: Stora Nygatan 2 A, 4 tr.; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 Ju 44 och 1960:1 Ju 31.
Under tiden december 1959—november 1960 har hållits 6 sammanträden
med kommittén i dess helhet. Därutöver har överläggningar ägt rum mellan
ordföranden och enskilda ledamöter samt experter. Representanter för kommittén
har överlagt dels med advokater angående upprättat utkast till ändringar
i giftermålsbalken dels med samma advokater och ett antal försäkringsjurister
rörande upprättat utkast till ändringar i försäkringsavtalslagen.
Representanter för kommittén har deltagit i nordiska överläggningar angående
äktenskapslagstiftningen den 5—7 april 1960 i Köpenhamn och i
anslutning därtill den 8 april diskuterat utkastet till ändringar i försäkringsavtalslagen
med representanter för motsvarande kommitté i Danmark.
Kommittén har vidare genom ordföranden varit representerad vid det XXII
nordiska juristmötet i Reykjavik vid överläggningar inom den internationella
familjerätten. Dr. jur. G. Simson har biträtt kommittén vid upprättande
av lagutkast rörande internationellrättsliga spörsmål.
Efter remiss har kommittén avgivit utlåtande till riksdagens första lagutskott
över två vid 1960 års riksdag väckta motioner, I: 315 och II: 392,
angående viss utredning rörande befrielse från utländskt medborgarskap.
Kommittén har vidare efter remiss avgivit utlåtanden till Kungl. Maj :t dels
över två av särskilda kommissioner inom Haagkonferensen för internationell
privaträtt upprättade utkast till konventioner, det ena angående tillämplig
lag i fråga om testamentes form (»convention sur la loi applicable å la forme
des dispositions testamentaires») och det andra angående kompetensfrågor
och tillämplig lag i avseende å åtgärder till skydd för underåriga (»conven
-
39
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
tion concernant la compétence des autorités et la loi applicable en matiére J Jjj; 29
de protection des mineurs»), dels över namnrättskommitténs betänkande
med förslag till namnlag (SOU 1960:5). Kommittén har vidare till chefen
för justitiedepartementet avgivit yttrande över ett inom Förena nationerna
upprättat utkast till konvention in. in. angående lägsta tillåtna äktenskapsälder,
samtycke till giftermål och registrering av äktenskap.
Upprättade lagutkast skall bli föremål för bl. a. ytterligare nordiska överläggningar.
Utredningsarbetet beräknas pågå hela år 1961.
21. Hyreslagskommittén (1958: I 41; 1959:1 37; 1960:1 32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 mars 1957 för att
verkställa en översyn av allmänna hyreslagen (se Post- och Inrikes tidn.
den 25 april 1957):
Beckman, N. A. T., justitieråd, ordförande;
Boo, F. I., drätselordförande, f. d. riksdagsman;
Hamrin, M. T. P., distriktslantmätare, led. av II kamm.;
Holmberg, Y., direktör;
Järtelius, G. E., advokat;
Persson, S. G. F., lantarbetare, led. av II kamm.;
Wiman, H., direktör.
Sekreterare:
Fredlund, L. S., hovrättsassessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 2 tr.; tel. 11 60 48 (sekreteraren )och 23 67 20
(ordföranden).
Direktiven för utredningen, se 1958: I Ju 41.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 sammanträtt
inalles 11 dagar.
Utredningsarbetet beräknas vara avslutat under år 1961.
28. Utredning angående bekantgörande av folkrättens regler för krig
(1958: I 1; 1960: I 33)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 oktober 1948 för
att utarbeta en handbok angående folkrättsliga regler för krig:
Jägerskiöld, S. A. F., professor.
Direktiven för utredningen, se 1958: I Ju 1.
Arbetet beräknas kunna slutföras under första halvåret 1961.
29. Sjölagskommittén (1959: I 39; 1960: I 35)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 januari 1958 för
alt verkställa översyn av sjölagstiftningen och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 27 mars 1958):
40
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jill 29 Hagbergh, C. E., justitieråd, ordförande;
Bååw, Hj., redaktör;
Grenander, N., direktör, jur. dr;
Lindencrona, G., sjöfartsråd;
Thore, J. S., förbundsordförande;
Ähmansson, C. E., direktör.
Experter:
Hagberg, L., advokat;
Pineus, K., dispaschör.
Sekreterare:
Petterson, S. H., hovrättsassessor.
Lokal: Stora Nygatan 2 B 1 tr.; tel. 23 66 60, ankn. 33 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1959: I Ju 39.
Under tiden december 1959—november 1960 har kommittén sammanträtt
en gång, varjämte vid några tillfällen ordföranden haft överläggningar med
enskilda ledamöter i kommittén. Två sammanträden har hållits med företrädare
för näringslivet. Vidare har hållits två sammanträden om tillhopa
sju sammanträdesdagar med ett inom de nordiska sjölagskommittéerna tillsatt
redaktionsutskott, därvid kommittén företrätts av ordföranden samt
experterna och sekreteraren; dessa sammanträden har ägt rum i Stockholm.
Hittills har kommittén företrädesvis sysslat med spörsmålen angående
begränsningen av redares ansvarighet samt ändring av reglerna om sjöförklaring
och sjöförhör och om bärgarlönens fördelning ävensom med frågan
rörande konossementslagens inarbetande i sjölagen. Kommittén torde komma
att under år 1961 avgiva ett delbetänkande beträffande förstnämnda
ämne.
Utredningen i övrigt beräknas pågå under hela år 1961.
30. Mönsterskyddsutredningen (1959: I 40; 1960: I 36)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 februari 1958 för att
verkställa en översyn av mönsterskyddslagstiftningen och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 31 mars 1958):
Ljungman, K. S. B., professor, ordförande;
Leffler, J., direktör;
Löfgren, N. S. J., disponent, f. d. riksdagsman;
Renström-Ingenäs, N. H. Lena, fru, led. av II kamin.;
Skawonius, S. E., direktör;
von Zweigbergk, Å. C., generaldirektör.
Expert:
Uggla, C. A., byråchef.
Sekreterare:
Sterner, E. G. E., assessor.
Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. växel 67 97 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1959:1 Ju 40.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 41
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 6 sam- J Jy; 31
manträden. Vidare har åtskilliga sammankomster och överläggningar ägt rum
mellan representanter för utredningen och företrädare för skilda industrigrenar
genom förmedling av Sveriges Industriförbund och Textilrådet.
Sedan arbetet numera börjat bedrivas i samverkan med de övriga nordiska
länderna, har därjämte hållits nordiska delegerademöten i Stockholm
och i Helsingfors, överläggning har också ägt rum med den brittiska
»Designs Committee 1959» vid en sammankomst i London, där samtliga
de nordiska ländernas kommittéer var representerade. I samband därmed
studerades det brittiska patentverkets tillämpning av det gällande förprövningssystemet
i mönsterregistreringsärenden.
Beträffande det särskilda spörsmålet om skydd för enklare konstruktioner
(Gebrauchsmuster) har samråd skett med svenska kommittén för
nordiska patent och representanter för Svenska Uppfinnarkontoret.
Övriga av utredningen behandlade ämnen är skyddsobjekten, skyddets
utsträckande till hela industrien, nyhetsregelns närmare utformning och
innebörd, registreringsförfarandet (särskilt frågan om nyhetsgranskning
och om s. k. paketregistrering), skyddstiden samt mönsterskyddets förhållande
till upphovsrätten (frågan om det s. k. dubbla skyddet).
Utredningen har följt arbetet på en revidering av den s. k. Haagöverenskommelsen
av år 1925 rörande internationell registrering av industriella
mönster och modeller. Ett förslag till en sådan revision behandlades vid en
diplomatisk konferens i Haag under senare delen av november 1960, varvid
från svensk sida deltog utredningens ordförande och den till utredningen
knutne experten, byråchefen Uggla.
Åtskilliga av de nämnda ämnena har diskuterats också vid de nordiska
delegerademötena. Någon slutlig ståndpunkt till ledning för det närmare
utformandet av en enhetlig lagstiftning på området i de nordiska länderna
har dock ännu icke kunnat uppnås annat än i vissa begränsade frågor.
Det nordiska samarbetet kommer närmast att fortsätta vid ett delegerademöte
i Oslo, som skall taga sin början den 13 mars 1961 och som på dagordningen
torde få bl. a. det omfattande spörsmålet om mönsterskyddets
innehåll.
Utredningen beräknas pågå hela år 1961.
31. Utredning om översyn av bestämmelserna i § 28 regeringsformen om
svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av
statstjänst (1959:1 42; 1960: I 38)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1958 för att
verkställa översyn av bestämmelserna i § 28 regeringsformen om svenskt
medborgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst:
Rylander, A. O. E., landshövding, f. d. riksdagsman.
Expert:
Petrén, B. E. G., hovrättsassessor, docent.
42
Riksdagsberiittelsen år 1961
I Jli: 31 Sekreterare:
Leifland, L., andre sekreterare.
Lokal: Utrikesdepartementet, Stockholm, tel. växel 22 45 00.
Sedan utredningsmannen den 11 januari 1960 avgivit delbetänkande
(stencilerat) avseende ändrad lydelse av § 28 regeringsformen, har det
fortsatta arbetet inriktats på utarbetande av förslag till bl. a. lag med
närmare bestämmelser om krav på visst medborgarskap för erhållande av
statstjänst. Utredningsmannen har den 9 augusti 1960 vid möte i Torekov
samrått med författningsutredningen. — Den 20 januari 1960 har utredningsmannen
avgivit yttrande över det av Nordiska kommittén för utredning
av frågan om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare och tandläkare
avgivna betänkandet om gemensam nordisk arbetsmarknad.
Utredningsarbetet beräknas slutföras under år 1961.
32. Atomskadeutredningen (1959: I 43; 1960: I 39)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juli 1958 för att
verkställa utredning rörande vissa skadestånds- och försäkringsfrågor sammanhängande
med atomreaktordrift (se Post- och Inrikes tidn. den 30
augusti 1958):
Conradi, E. G. F., justitieråd, ordförande;
Brundin, G. G., byråchef;
Kalderén, K. G., försäkringsdirektör.
Experter:
Aler, B. A. A., laborator;
Beskow, B. G., lagman;
Kihlbom, N., försäkringsdirektör;
Pehrsson, W. P., advokat;
Wetterlundh, S. C. G., direktör.
Sekreterare:
Mogård, E. P. B., hovrättsassessor (t. o. m. den 30 april 1960);
Nordenson, U. K., hovrättsassessor (fr. o. m. den 1 maj 1960).
Lokal: Stora Nygatan 2 A 4 tr., tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1959:1 Ju 43.
Utredningen har under tiden januari—november 1960 hållit 7 sammanträden,
varav två gemensamt med delegerade från Danmark, Finland och Norge
och ett gemensamt med delegerade från Finland.
Sedan utredningen i oktober 1959 framlade betänkande med förslag till
viss provisorisk lagstiftning — vilket under 1960 lett till lagstiftning genom
atomansvarighetslagen den 3 juni 1960, som trädde i kraft den 1 juli 1960
— har utredningsarbetet bedrivits med sikte på att få till stånd en definitiv
lag, i huvudsak gemensam för Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Detta arbete beräknas kunna slutföras under 1961.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
43
33. översun av laqen om rätten till arbetstaqares uppfinningar I Ju: 34
(1959: I 44; 1960:1 40)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 oktober 1958 för
att verkställa en översyn av 1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar
(se Post- och Inrikes tidn. den 3 november 1958):
Edling, S. Å., justitieråd.
Experter:
Angert, S.-E. A., civilingenjör;
Geijer, J. L., jur. dr;
Grundin, I. W., byrådirektör;
Jacobaeus, C., tekn. dr;
Nilsson, C. E., krigsråd;
Pehrsson, W. P., advokat;
Romanus, H. A. R., civilingenjör.
Sekreterare:
Mogård, E. P. B., hovrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se 1959:1 Ju 44.
Under tiden december 1959—november 1960 har 7 sammanträden hållits,
varav ett gemensamt med representanter från i Norge och Finland
tillsatta kommittéer för utredning angående rätten till arbetstagares uppfinningar,
vid vilket sammanträde jämväl observatör från Danmark närvarit.
Utredningen utgår från att uppdraget skall kunna slutföras år 1961.
34. Utredning om frågan rörande rätt till gravplats och därmed sammanhängande
frågor (1960:I 41)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 januari 1959 för att
verkställa utredning av frågan om rätt till gravplats och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 29 januari 1959):
Digman, H. M., justitieråd.
Experter:
Bergman, R. K., medicinalråd;
Hassler, O. L. I., domkyrkosyssloman, teol. dr;
Kaijser, F. J., förste sekreterare, fil. lic.;
Lindskog, Elsa I., fru, led. av II kamm.;
Lund, B. A., f. d. kontraktsprost;
Söderholm, S. A., byrådirektör.
Lokal: Högsta domstolen; tel. växel 23 67 20.
Direktiven för utredningen, se 1959: I Ju 41.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 4
sammanträden under tillhopa sju dagar.
Betänkande i ämnet beräknas bli avlämnat i januari månad 1961.
44
Riksdagsberättelsen år 1961
I Ju: 35 35- 1959 års förlagsinteckningskommitté (1960:1 43)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1959
för att verkställa en översyn av lagstiftningen om förlagsinteckning m. m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 19 oktober 1959):
Nordström, T., justitieråd, ordförande;
Lindstedt, A., kommerseråd;
Lögdberg, B. Å. A., professor.
Experter:
Bergqvist, E. G., direktör;
Fosselius, L.-E., direktör;
Ohlin, P. H., direktör;
Olson, G., bankdirektör;
Rosenquist, B. F., direktör.
Sekreterare:
Mollstedt, S. R. B., hovrättsassessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 11/2 tr.; tel. 20 03 48.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Ju 43.
Kommittén har under tiden december 1959-—november 1960 hållit 6 sammanträden;
vid 3 av dessa har experter deltagit.
Efter remiss har kommittén avgivit utlåtande dels den 29 februari 1960
till riksdagens första lagutskott över motion om översyn av lösöreköpsförordningen
dels den 29 september 1960 till Kungl. Maj :t över en inom kommerskollegium
verkställd utredning med förslag till revision av 1920 års
lagstiftning om registrering av elektriska anläggningar m. m.
Utredningsarbetet beräknas komma att pågå under hela 1961.
36. Utredning angående fångvårdsanstalternas behov av tillsyns personal
(1960:1 44)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1959 för att
utreda frågan angående fångvårdsanstalternas behov av tillsynspersonal efter
arbetstidsförkortningens genomförande:
Wihlborg, H. H., byrådirektör.
Experter:
Grönberg, A. R. A., fångvårdsinspektör;
Brytting, O. E., skyddsassistent.
Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. växel 22 67 00.
Utredningsmannen har den 17 mars 1960 framlagt förslag till provisorisk
avvägning av fångvårdsanstalternas tillsynspersonal i anledning av genomförandet
av 45-timmars arbetsvecka fr. o. m- den 1 april 1960. Vidare har
utredningsmannen den 3 oktober 1960 avgivit utlåtande över fångvårdsstyrelsens
framställning om anslag för budgetåret 1961/62 till Fångvårdsanstalterna:
Avlöningar i vad däri behandlats frågor, som inverkar på anstalternas
behov av tillsynspersonal.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört före den 1 april 1961.
45
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
37. Utredningen angående vissa skadeståndsrättsliga frågor (1960: I 45) I Jli: 39
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 november 1959 för
att utreda vissa skadeståndsrättsliga frågor (se Post- och Inrikes tidn. den
15 december 1959):
Walin, A. G., ordf. i lagberedningen, f. d. justitieråd;
Conradi, E. G. F., justitieråd (t. o. m. den 22 december 1960);
Weslien, P.-A., advokat (fr. o. m. den 23 december 1960).
Experter:
Forstadius, E-, bitr. direktör;
Sandberg, E., ombudsman;
Weslien, se ovan (t. o. m. den 22 december 1960);
Åkerman, F., direktör.
Sekreterare:
Nordenson, U. K., hovrättsassessor (fr. o. m. den 1 september 1960).
Lokal: Stora Nygatan 2 A 4 tr.; tel. växel 23 66 60.
Direktiven för utredningen, se 1959 I Ju: 45.
Utredningen har under tiden januari—november 1960 hållit 3 sammanträden,
varav ett gemensamt med delegerade från Danmark, Finland och
Norge.
Utredningsarbetet beräknas pågå under hela år 1961.
38. Utredningen för översgn av nedre justitierevisionens arbetsorganisation
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 februari 1960:
Wijnbladh, C. M. E., hovrättspresident.
Experter:
Ringdén, H.-F., regeringsråd;
Stangenberg, Harriet S. T., t.f. byråchef.
Lokal: Hovrätten, Umeå; tel. 18 270.
Utredningsmannen har under året upprättat ett flertal arbetspromemorior.
Sammanträde med experterna har därefter hållits i Stockholm den 28 och
den 29 september 1960. Därjämte har utredningsmannen besökt nedre justitierevisionen
för undersökningar och erhållande av informationer.
Arbetet beräknas pågå under större delen av 1961.
39. Utredning om samnordisk översyn av aktiebolagslagstiftningen
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 februari 1960 för
att deltaga i en samnordisk översyn av aktiebolagslagstiftningen samt att
följa i övriga nordiska länder pågående utredningsarbete (se Post- och Inrikes
tidn. den 17 februari 1960):
Nial, S. II., professor, rektor vid Stockholms universitet.
46
Riksdagsberättelsen år i961
I Ju: 39 Sekreterare:
Loheman, A., revisionssekreterare.
Lokal: Västra riddarhusflygeln, Riddarhuskajen 5; tel. 21 62 42.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 12
februari 1960):
För det nordiska samarbetet inom näringslivet skulle likformighet på aktiebolagsrättens
område innebära påtagliga fördelar med hänsyn till den viktiga roll
som aktiebolagen spelar ej minst när det gäller internationella ekonomiska förbindelser.
Aktiebolagslagarna i de nordiska länderna är emellertid för närvarande
i åtskilliga hänseenden sinsemellan skiljaktiga.
Av de olika ländernas aktiebolagslagar är den finska lagen den äldsta; den har
tillkommit år 1895. I Danmark gäller »lov om aktieselskaber» av år 1930. Den
svenska aktiebolagslagen bär årtalet 1944. 1 Norge slutligen tillkom år 1957 »lov
om aksjeselskaper».
För närvarande pågår i Danmark utredningsarbete för revision av aktiebolagslagstiftningen,
och i Finland har vissa förberedande undersökningar inletts för
en motsvarande revision. I Sverige framlade en inom justitiedepartementet tillkallad
utredningsman, rektorn vid Stockholms högskola professor Håkan Nial, år
1957 betänkande med förslag till förenklingar i vissa delar av aktiebolagslagen
(SOU 1958:27). Detta förslag, vilket remissbehandlats och för närvarande bearbetas
inom justitiedepartementet, syftar väsentligen endast till att — med bibehållande
i stort sett av aktiebolagslagens sakliga regler — reducera och förenkla
vissa formaliteter, som ansetts onödigt långtgående eller invecklade.
Mest tillfredsställande skulle det givetvis vara om en i huvudsak enhetlig nordisk
aktiebolagslag kunde åstadkommas. Detta skulle innebära en utbyggnad av
den tidigare gemensamma nordiska lagstiftningen inom privaträtten, omfattande
bl. a. avtal, köp och skuldebrev. Emellertid torde en lagreform med detta vittgående
syfte åtminstone för närvarande ligga utanför möjligheternas gräns. De nordiska
aktiebolagslagarna är visserligen likartade i fråga om aktiebolagens grundstruktur,
men i betydelsefulla delar har lagstiftningen utvecklat sig efter skilda
linjer. Såväl sakligt som formellt föreligger stora olikheter, som det uppenbarligen
skulle vara svårt att helt utjämna. Därtill kommer att den danska och den
svenska lagen är av relativt sent datum och den norska lagen endast ett par år
gammal, något som talar mot att man nu skulle gripa sig an med en mera ingående
omdaning av lagstiftningen. Om man av nu antydda skäl ej kan räkna med
att inom överskådlig tid få till stånd en helt enhetlig nordisk lagstiftning på området,
synes det likväl angeläget att pröva om icke en större rättslikhet än den
som för närvarande råder kan vinnas.
Frågan om likartad associationsrättslig lagstiftning i de nordiska länderna fördes
inför Nordiska rådet i ett år 1958 vid dess sjätte session väckt medlemsförslag
(Sak A 29). Förslaget gick ut på att rådet skulle hos regeringarna anhålla
om en översyn av den associationsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna
med syfte att vinna större rättsenhet på detta område. Med anledning av förslaget
utarbetade professor Nial, på begäran av rådets juridiska niomannakommitté,
en den 21 mars 1959 dagtecknad promemoria, vari angives ett antal aktiebolagsrättsliga
frågor, beträffande vilka ökad rättslikhet anses möjlig att uppnå. Sålunda
nämnes frågorna om ställföreträdarskap för aktiebolag och därvid särskilt
spörsmålen om vilket eller vilka organ som kan företräda bolaget gentemot tredje
man, om dessa organs kompetens och om i vilken mån kompetensen kan begränsas
genom bestämmelser i bolagsordningen eller på annat liknande sätt samt vissa
därmed sammanhängande förhållanden. Reglerna om värdering av bolags tillgångar
och avskrivning därå liksom om årsredovisning anses också böra omprövas
i sagda syfte. Därjämte anses böra undersökas om de bestämmelser som in
-
47
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
skränker utländsk medborgares möjligheter att ingå såsom delägare i bolag kunde
uPPmjukas i varje fall i förhållandet de nordiska länderna emellan, och det förordas
att i samband därmed en översyn sker av reglerna om aktieägares, stiftares,
styrelseledamöters, revisorers och andra bolagsorgans nationalitet och bosättning
samt i begränsad omfattning jämväl av reglerna om aktieägares ställning
i bolaget. Det vore slutligen, enligt promemorieförfattarens mening, önskvärt att
aven erhålla ökad rättslikhet beträffande de aktiebolagsrättsliga dokumentens karaktär,
beträffande verkan av god tro vid erhållande av vinstutdelning i vissa
fall samt beträffande reglerna om bolagsstämma, om talan mot bolagsstämmas
beslut, om bolagsorganens skadeståndsskyldighet och om ersättningsskvldighetens
nedsättning vid ringa vårdslöshet.
Vid nordiska justitieministermötet i Stockholm i juni 1959 behandlades — med
utgångspunkt från professor Nials promemoria — frågan om ökad rättslikhet på
aktiebolagsrättens område. Därvid rådde enighet om att den aktiebolagsrättsliga
lagstiftningen i de nordiska länderna borde överses på grundval av de synpunkter
som framförts i promemorian.
Då nordiska rådet vid sin sjunde session i november 1959 ånyo upptog frågan
om likartad nordisk associationsrättslig lagstiftning, fann rådet, med hänsyn ”till
att ett lagstiftningssamarbete på vissa avgränsade områden av aktiebolagsrätten
redan forbereddes av regeringarna, att någon rekommendation i ärendet till regeringarna
ej var erforderlig.
Jag vill nu förorda, att för Sveriges del tillkallas en utredningsman för den
ifrågavarande översynen av aktiebolagsrätten. Utredningsarbetet bör ske i sam’''åd
mfd de sakkunniga som för motsvarande uppgift tillkallas i de övriga nordiska
länderna och syfta till att — i huvudsak efter de riktlinjer som angivits i
den av professor Nial avgivna promemorian — utjämna olikheter mellan de nordiska
ländernas lagstiftning på aktiebolagsrättens område. Vid fullgörandet av
uppdraget bör jämväl beaktas de förhållanden som en anslutning till konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen medför
nar det galler ratten att etablera och driva ekonomiska företag. Behovet av särskild
sakkunskap torde få tillgodoses genom att experter ställes till utredningsmannens
förfogande för överläggningar och samråd.
I det föregående har nämnts att i Danmark redan pågår och i Finland inletts
utredningsarbete för revision av aktiebolagslagstiftningen. Detta arbete kommer
enligt vad som upplysts att bedrivas i huvudsak fristående från den planerade
samnordiska översynen. Vid justitieministermötet förelåg emellertid enighet om
å t det skulle vara till ömsesidig nytta om det danska och finska mera omfattande
utredningsarbetet följdes i Övriga nordiska länder. I enlighet härmed bör åt uti
edningsmannen uppdragas att vara observatör och kontaktman vid nämnda utredningsarbete
samt avgiva de förslag eller framställningar som detta eventuellt
kan giva anledning till.
IJu
Utredningsmannen har vidtagit vissa förberedande åtgärder.
Utredningsarbetet beräknas komma att pågå under hela 1961.
40. Utredningen rörande reglerna om godtrosförvärv av lös egendom
1 lllkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 februari 1960 för
alt verkställa en översyn av reglerna om godtrosförvärv av lös egendom (se
1 ost- och Inrikes tidn. den 17 februari 1960):
Hcsslcr, H., professor.
48
Riksdagsberältelsen år 1961
I Jut 40 Sekreterare:
Strömholm, S. F., jur. lic., fil. kand.
Utredningens adress: Artillerigatan 24, Uppsala; tel. 457 64.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 12
februari 1960):
Nordiska rådets presidium har i en till de nordiska ländernas regeringar ställd
skrivelse av den 17 februari 1959 hemställt, att dessa ville inleda gemensamt utredningsarbete
i syfte att nå fram till mera enhetliga regler an de nuvarande beträffande
verkan av god tro vid exstinktiva förvärv av lös egendom i fall ursprunglige
ägaren eller innehavaren gör anspråk på att återfå egendomen (vindikation).
I skrivelsen anföres, att rådets juridiska niomannakommitté fäst presidiets uppmärksamhet
vid de praktiska olägenheter som föranledes av att i de nordiska länderna
rättsuppfattningen är divergerande i detta avseende. I konfliktsituationer
mellan förvärvaren, å ena, samt den ursprunglige ägaren eller innehavaren, å andra
sidan, anses sålunda i ensartade fall ibland förvärvaren böra ha företrädesrätt ti
egendomen, eventuellt dock inskränkt av en rätt för ägaren eller innehavaren att
mot lösen återfå densamma. Enligt en annan uppfattning åter har agaren eller
innehavaren en ovillkorlig rätt att återfå egendomen. Niomannakomnntten hade
underställt frågan de nordiska ländernas delegerade för nordiskt samarbete pa
lagstiftningens område, vilka i yttrande den 18 september 1958 anfört följande.
Det av kommittén väckta spörsmålet är enligt de delegerades mening val agna
att upptagas till utredning i nordiskt samarbete. Utredningsarbetet torde bora inriktas
på praktiska fall, såsom då fråga är om vindikation av tjuvgods eller hittegods
eller egendom som varit föremål för lån, hyra, handpant, överlåtelse med
äganderättsförbehåll eller tvesalu. En samordning av hithörande regler skulle innebära
ett ändamålsenligt fullföljande av den överensstämmelse, som i de nordiska
skuldebrevslagarna föreligger i fråga om reglerna om vindikation av värdepapper.
Presidiets framställning behandlades vid nordiska justitiemimstermotet i Stockholm
i juni 1959. Därvid rådde enighet om att i varje land skulle åt en utredningsman
uppdragas att kartlägga gällande regler beträffande förevarande spörsmål
samt att åtminstone i princip föreslå de lagändringar som lämpligen kunde anses
böra komma i fråga för att uppnå rättslikhet i de nordiska landerna på området
Utredningsmännen borde anvisas att vid behov samråda med varandra samt a
disponera betänkandena efter enhetliga grunder.
Jag vill nu förorda att för Sveriges del tillkallas en utredningsman för denna
uppgift. I mån av behov torde experter få ställas till utredningsmannen förfogande
för överläggningar och samråd.
Utredningens arbete, för närvarande främst omfattande kartläggning a\
doktrin och praxis inom det berörda rättsområdet, pågår.
41. Utredning angående upplysning till militära myndigheter om ådömda
straff m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 maj 1960 för att utreda
frågan angående upplysning till militära myndigheter om ådömda
straff m. m. beträffande personal som beordrats att fullgöra militärtjänst
(se Post- och Inrikes tidn. den 13 maj 1960):
Thyresson, G., hovrättsråd.
Lokal: Svea hovrätt; tel. växel 23 68 00.
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 49
Direktiv (anförande av statsrådet Ivling till statsrådsprotokollet den 5 I J||: 42
maj 1960):
Med skrivelse den 19 december 1958 har överbefälhavaren överlämnat en framställning
om åtgärder i syfte att de militära myndigheterna skall erhålla upplysning
om inryckande värnpliktigas tidigare konflikter med samhället. I skrivelsen
framhålles att värnpliktsutbildningen emellanåt störes av oroselement bland de
värnpliktiga. Det visar sig, att de personer som sålunda inverkar menligt på utbildningsverksamheten
och andan inom förbanden ofta redan före militärtjänsten
är kriminellt eller socialt belastade. Med nuvarande sekretessregler föreligger
mycket små möjligheter för militära myndigheter att på förhand få kännedom
om sådan belastning, vilket utesluter åtgärder för lämplig placering och förebyggande
åtgärder även till vederbörandes bästa.
Yttranden över framställningen har efter remiss avgivits av riksåklagarämbetet,
fångvårdsstyrelsen, ungdomsfängelsenämnden, socialstyrelsen, 1956 års eftervårdsutredning
och militieombudsmannen. I de avgivna yttrandena har i allmänhet
tillstyrkts att den i framställningen väckta frågan närmare utredes.
Ifrågavarande spörsmål har nära samband med de frågor som behandlas av
1956 års eftervårdsutredning och utredningen för översyn av brottsregistreringen.
Det synes emellertid lämpligast att för en undersökning av frågan tillkalla en
särskild utredningsman. Denne bör vid fullgörande av uppdraget beakta vad som
anförts i de avgivna remissyttrandena. Särskilt torde de synpunkter som militieombudsmannen
i sitt utförliga remissvar anlagt på frågan böra uppmärksammas.
Samråd bör äga rum med de nyssnämnda båda utredningarna.
Utredningsarbetet har påbörjats och beräknas bli slutfört under år 1961.
42. Utredning om hovrätternas domförhet
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 maj 1960 för att
utreda frågan om hovrätts domförhet (se Post- och Inrikes tidn. den 23 jnni
1960):
Elliot, K. E., hovrättspresident, ordförande;
Engqvist, C. O., lagman;
Tammelin, P. A. V., t. f. kanslichef.
Expert:
Stangenberg, Harriet, S. T., t. f. byråchef.
Sekreterare:
Henkow, K. G. I., hovrättsråd.
Utredningens adress: Hovrätten, Sundsvall 4; tel. 57250.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 20
maj 1960):
Arbetsbelastningen vid de allmänna domstolarna har på senare tid oavbrutet
ökats. Icke minst hovrätterna har fått stark känning av denna utveckling. Till belysning
av arbetsökningen vid hovrätterna må nämnas, att antalet inkomna mål,
som år 1950 uppgick till något över 5 000, år 1958 stigit till omkring 7 300. För
att kunna bemästra den stigande arbetsbördan har det varit nödvändigt att successivt
förstärka hovrätternas personal. Hovrätterna har emellertid, trots den
betydande utökning av personalen som ägt rum, under de senaste åixn uppvisat
höga balanssiffror.
T det rådande läget har 1958 års besparingsutredning (SOU 1959:28) ifrågasatt
4 llihang titt riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdagsberättelaen
so
Riksdagsberättelsen år 1961
l Ju: 42 om icke det för hovrätts domförhet föreskrivna antalet ledamöter skulle kunna
minskas från nuvarande fyra till tre. Utredningen har ansett, att en sådan reform
borde kunna medföra en icke oväsentlig kapacitetsökning utan motsvarande
utökning av antalet befattningshavare. Då det enligt utredningens mening
icke utan vidare kan anses klart, att en minskning av antalet i ett mål deltagande
domare från fyra till tre skulle vara förenat med sådana mera påtagliga olägenheter
ur rättssäkerhetssynpunkt, att de kan anses utgöra tillräcklig motivering
för de merkostnader som det högre antalet medför, har utredningen rekommenderat
att frågan om en reform i angiven riktning upptages till prövning.
I de över besparingsutredningens förslag avgivna remissyttrandena har från
flera håll uttalats tvekan, huruvida förslaget kunde medföra någon mera väsentlig
ökning av hovrätternas arbetskapacitet. De flesta remissinstanserna har dock ansett,
att frågan borde utredas.
Vid anmälan av besparingsutredningens ifrågavarande förslag jämte däröver
avgivna remissyttranden i 1960 års statsverksproposition har jag uttalat, att det
ej utan närmare utredning kunde bedömas, huruvida den av besparingsutredningen
framförda tanken ginge att realisera men att jag vore beredd att föranstalta
om en sådan utredning (II ht s. 25). Riksdagen har understrukit önskvärdheten
av att den sålunda förutskickade utredningen snarast kommer till stånd
(statsutsk. uti. nr 2 s. 9).
Beträffande de överväganden som tidigare ägt rum i fråga om hovrätts domförhet
må nämnas, att processkommissionens förslag innebar att hovrätt i allmänhet
skulle vara domför med tre ledamöter (SOU 1926:31 s. 121). Vid prövningen
av huvudgrunderna för rättegångsreformen uttalade sig dock statsmakterna
för att det domföra antalet borde sättas till fyra (prop. 1931:80 s. 129 och
särsk. utsk. uti. 1931:1 s. 36 och 101—102). De skäl som anfördes härför var i
huvudsak dels att hovrätt borde ha flera ledamöter än underrätt i stad och dels
att sammansättningen med tre skulle bli alltför svag då någon ordinarie ledamot
hade förfall och tillfällig ledamot inträdde i hans ställe. Processlagberedningen
följde i sitt förslag (SOU 1938:44) denna anvisning, och på grundval härav fastställdes
vid rättegångsreformens genomförande år 1942 det domföra antalet ledamöter
till fyra.
I enlighet med det ställningstagande som efter besparingsutredningens initiativ
skett vid 1960 års riksdag bör förevarande fråga nu ånyo upptagas till utredning
och prövning. En minskning av antalet domföra ledamöter torde kunna
medföra en viss ökning av hovrätternas samlade arbetsinsats. Detta innebär ett
bättre utnyttjande av den kvalificerade juristpersonalen, vilket i sin tur främjar
intresset att domarkadern icke sväller ut i sådan grad, att ett strängt kvalitativt
urval vid rekryteringen ej kan upprätthållas. Å andra sidan är det självklart, att
en reform i den angivna riktningen ej bör genomföras, om det skuile visa sig,
att rättssäkerhetskravet ej blir i erforderlig grad tillgodosett. Det bör i detta sammanhang
beaktas, att hovrätterna på grund av de begränsningar som gäller i fråga
om högsta domstolens befattning med fullföljda mål i verkligheten fungerar som
slutinstans i det stora flertalet mål. En förutsättning för ändring av domförhetsreglerna
för hovrätterna bör jämväl vara, att den kan genomföras utan väsentliga
ändringar i fråga om organisationen av och förfarandet i underrätterna. Likaså
bör en utgångspunkt för utredningen vara, att ändringar beträffande fullföljdsrätten
till högsta domstolen eller domförheten i denna instans icke f. n. är aktuella.
Vidare bör uppmärksammas i vad mån en minskning av det för domförhet
erforderliga antalet ledamöter i hovrätt skulle försvåra för hovrätterna att
fullgöra den funktion de har beträffande utbildningen av domaraspiranter. överhuvud
taget bör vid utredningen olika fördelar och nackdelar av den ifrågasatta
reformen noggrant prövas och vägas mot varandra. I utredningsuppdraget bör
ingå att överväga vilka organisatoriska förändringar beträffande hovrätterna som
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
51
lämpligen bör vidtagas i samband med en eventuell minskning av det domföra J Jjj. 4.3
antalet ledamöter.
Utredningen bör beakta det utredningsmaterial och de förslag som framlagts
av 1955 års domarutredning i dess åren 1956 och 1959 avgivna betänkanden (SOU
1956: 52 och 1959:17) och jämväl hålla kontakt med 1951 års rättegångskommitté
och stadsdomstolsutredningen.
Utredningen har intill den 1 december 1960 hållit 2 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
43. Offentlighetskommittén
Tillkallade enligt Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1960 för översyn
av lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet och därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 6 juli 1960):
Kjellin, B. T. M., hovrättspresident, ordförande;
Elmgren, B. F., rektor, led. av I kamm.;
Eriksson, G. L., t. f. expeditionschef;
Pers, A. Y., chefredaktör;
Stjernquist, N. Nilsson-, professor.
Experter:
Borggård, G. R., expeditionschef;
Kromnow, E. Ä., kansliråd;
Ryman, S.-H. G., byråchef;
Wadén, I. P. J., förste arkivarie.
Sekreterare:
Holmberg, E. G., hovrättsassessor.
Lokal: Hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö; tel. 040-73430.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 3
juni 1960):
Sedan numera drygt ett decennium förflutit efter den nya tryckfrihetsförordningens
tillkomst synes det vara anledning att ånyo till övervägande upptaga frågan
om allmänna handlingars offentlighet. Önskemål härom har framförts från
flera håll. Bl. a. har riksdagen år 1957 gjort en framställning i frågan. 1 skrivelse
till Kungl. Maj:t nämnda år har riksdagen (konstitutionsutskottets ull. nr 4) uttalat,
att tiden borde vara inne för en närmare undersökning av frågan om en
revision av sekretesslagstiftningen mot bakgrunden av de ändrade samhällsförhållandena
och den erfarenhet som vunnits av den nya tryckfrihetsförordningen.
Jag vill förorda att en utredning nu igångsättes med detta syfte. Vid utredningen
bör utformningen av sekretesslagstiftningen omprövas i såväl sakligt som formellt
hänseende. Vad angår det sakliga innehållet har riksdagen i sin nyss berörda
framställning gjort det uttalandet, att vid revisionen av sekretesslagstiftningen
bör beaktas, om och i vad mån dispens från sekretessreglerna bör kunna
medgivas i vidare utsträckning än vad nu är förhållandet. Även för egen del vill
jag ge uttryck åt den åsikten, att riktmärket bör vara att undantag från offentlighetsprincipen
skall ske endast där det oundgängligen påkallas av viktiga allmänna
eller enskilda intressen. Detta innebär dock ej, att det enbart kan bli fråga
om begränsningar i sekretessen i jämförelse med nuvarande lagstiftning. Erfa
-
52
Riksdagsberättelsen år 1961
I JU: 43 renheten synes visa, att på vissa punkter lagstiftningen i sin gällande lydelse icke
medger den sekretess som allmänna och enskilda intressen kräver. Vad angår den
formella uppbyggnaden av lagstiftningen bör bl. a. övervägas om den nuvarande
fördelningen av reglerna mellan grundlag å ena sidan och lag eller författning
av annan natur å andra sidan bör bibehållas eller om en annan ordning kan anses
lämpligare. Härvid bör dock beaktas, att grundlagen ej bör belastas med detaljregler.
I den mån utformningen av reglerna rörande tystnadsplikt beröres av
sekretesslagstiftningen bör utredningen vara oförhindrad att upptaga dessa regler
till bedömande. Hinder bör ej heller eljest föreligga att vid utredningen, i den
mån anledning därtill förekommer, upptaga frågor som ej direkt avser sekretesslagstiftningen
men som på ett eller annat sätt äger samband med denna.
Jag vill i det följande beröra vissa frågor, som synes böra särskilt uppmärksammas
vid utredningen.
I ett av särskild utredningsman avgivet betänkande angående sekretessen vid
förundersökning i brottmål (SOU 1955:17) har gjorts en översyn av sekretesslagens
regler om polis- och åklagarmyndigheternas handlingar samt bestämmelserna
om tystnadsplikt för polismän och åklagare. Det förslag som framlagts i betänkandet
innebär en noggrannare reglering än för närvarande i båda dessa hänseenden,
varvid dock förutsättes att publiciteten skall vara så fri som möjligt.
Förslaget innebär vidare, att uppgifter icke, såsom nu är fallet, skall kunna av
polis- och åklagarmyndigheter lämnas okontrollerat till pressen i skydd av den
i tryckfrihetsförordningen stadgade anonymitetsrätten. Utredningsförslaget har
ännu ej lett till att någon proposition förelagts riksdagen. Vid remissbehandlingen
har visserligen många remissinstanser ställt sig positiva till förslaget, men invändningar
har också framkommit särskilt från pressorganisationerna. Det har
framhållits, att pressen har tillgång till andra nyhetskällor än polis- och åklagarmyndigheterna
— nyhetskällor som ofta är mindre tillförlitliga — och att förslaget
icke skulle leda till bättre skydd mot publicitetsskador utan kanske snarare
öka dem. Såsom min företrädare i ämbetet, statsrådet Lindell, meddelade i
ett interpellationssvar i andra kammaren den 26 april 1958 har regeringen också
funnit det tveksamt om ett genomförande av förslaget verkligen skulle vara den
bästa utvägen, då det gäller å ena sidan att skydda enskilda personer mot att oförskyllt
utsättas för lidande genom att brottsutredningar på ett tidigt stadium utlämnas
och å andra sidan tillgodose pressens legitima uppgift att sörja för en
god nyhetsförmedling till allmänheten. Man borde, enligt vad som vidare framhölls
i interpellationssvaret, under någon tid avvakta, huruvida ej en mera tillfredsställande
lösning kunde ernås genom att pressen och polis- och åklagarmyndigheterna
på ett förtroendefullt sätt samarbetar och genom att pressen frivilligt
ålägger sig den återhållsamhet som är nödvändig för att inte enskilda personer
skall på ett obehörigt sätt utsättas för skandalisering och lidande. På utredningen
torde nu få ankomma att undersöka, om frågan kan anses ha fått en
godtagbar lösning i praxis eller om ändring i lagstiftningen —- på grundval av
det avgivna betänkandet eller med annan utformning — är erforderlig.
Frågan om gränsdragningen mellan allmänna handlingar och privata meddelanden
eller brev, som berör tjänsteanlägenheter, har vid olika tillfällen varit
föremål för övervägande. Vid tillkomsten av 1937 års sekretesslagstiftning gjordes
ej något försök att i lagtexten närmare fixera denna gräns. I propositionen
(1936:140) påpekade departementschefen, att avsikten ej var att med den nya
lagstiftningen göra någon ändring i vad som dittills ansetts gälla i ifrågavarande
avseende. Ett visst utrymme måste enligt departementschefens mening otvivelaktigt
alltid finnas för skriftliga anteckningar och meddelanden i tjänsten vilka
icke kunde sägas vara allmänna handlingar. 1944 års tryckfrihetssakkunniga upptog
i sitt förslag till ny tryckfrihetsförordning en bestämmelse av innehåll, att
brev och andra sådana personliga meddelanden som inkommit till myndighet
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 53
skulle, ehuru de ej var ställda till myndigheten, anses som allmänna handlingar, T J«. aa
om de ej uppenbart var utan betydelse för mål eller ärende som myndigheten ha- % ’
de att handlägga. Förslaget i denna del upptogs emellertid ej i propositionen med
förslag till ny tryckfrihetsförordning. Departementschefen förklarade i propositionen,
att han efter att ha övervägt de sakkunnigas förslag i belysning av såväl
remissyttrandena som tidigare uttalanden i samma ämne, stannat för att låta
gränsdragningen mellan allmänna handlingar och privata meddelanden eller brev
även i fortsättningen ankomma på rättspraxis. Frågan har emellertid åter upptagits
av militieombudsmannen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 december 1953.
I skrivelsen har militieombudsmannen med hänvisning till vissa av honom uppmärksammade
fall betecknat avsaknaden av klargörande bestämmelser på området
som otillfredsställande och förordat att frågan löses genom lagbestämmelser
efter de riktlinjer som kommit till uttryck i tryckfrihetssakkunnigas förslag. Utredningen
bör nu i anslutning till övriga sekretessfrågor upptaga denna fråga till
närmare prövning.
Vid 1960 års riksdag har vidtagits ändring i 4 § sekretesslagen i syfte att bereda
sekretesskydd för handlingar rörande det psykologiska försvarets planläggning.
I samband med förberedelserna för denna lagändring påpekades, att det
förelåge behov av utvidgning av sekretesskyddet även såvitt anginge andra områden
av försvaret. Bl. a. ifrågasattes om icke sekretesskyddet för sådana handlingar
som rör krigsmakten borde kunna grundas på en mera generell formulering
av 4 § sekretesslagen än f. n„ och vidare framhölls behovet av sekretessskydd
för olika grenar av totalförsvaret som ej är omnämnda i nämnda stadgande.
Såsom redan förutskickats i den proposition, i vilken förslag om lagändringen
förelädes riksdagen (prop. 1960:38), torde hithörande frågor få upptagas till
prövning vid utredningen.
I framställningar till Kungl. Maj:t och på annat sätt har under senare år åtskilliga
andra frågor som berör sekretesslagstiftningen aktualiserats. Sålunda har
gjorts gallande, att chifferhemligheten i vissa fall icke f. n. åtnjuter det sekretessskydd
som är önskvärt. Bland övriga problem som av olika anledningar aktualiserats
och som torde få uppmärksammas vid utredningen må nämnas frågorna
om sekretessen vid upphandling och arbeten för statens behov, vid sinnesundersökning
i brottmål och vid psykologiska prov inom försvaret samt frågan om utlannings
rätt att utbekomma allmänna handlingar.
Såsom framhållits i den förut berörda riksdagsskrivelsen av år 1957 är det
angelaget, att i fråga om diarieföring och förvaring av offentliga handlingar tillämpas
ep sådan ordning, att allmänhetens obehindrade tillgång till sådana handlingar
sakerställes. Utredningen bör överväga vilka åtgärder i detta syfte som kan
anses behovliga.
Kommittén har intill den 1 december 1960 hållit ett sammanträde.
Utredningsarbetet beräknas pågå under hela år 1961.
44. Sakkunnig för genomgång och bearbetning av domar i
expropriationsmål
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 september 1960 för
genomgång och bearbetning av de domar i expropriationsmål, som enligt
kungörelsen den 1 november 1951 (nr 706) insänts till justitiedepartementet:
1
Westin, J. O., civilingenjör.
54
Riksdagsberättelscn år 1961
1 Ju: 44 Förordnad att biträda den sakkunnige:
Pocell, K., civilingenjör. ,
Lokal: Statens institut för byggnadsforskning, Linnégatan 64; tel. växel
63 09 65.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under år 1961.
45. Utredning om en avveckling av rekognitionsavgifterna till
Danviks hospital
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 oktober 1960 för att
genom förhandlingar få till stånd en definitiv avveckling av rekognitionsavgifterna
till Danviks hospital (se Post- och Inrikes tidn. den 14 november
1960):
Tottie, A. V. R., landshövding, ordförande.
Sekreterare:
Rabenius, S. G., e. o. förste byråsekreterare.
Lokal: Kammarkollegiet; tel. växel 23 45 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 21
oktober 1960):
Danviks hospital leder sitt ursprung från vissa medeltida välgörenhets- och
sjukvårdsanstalter i Stockholm. Hospitalet står under överinseende av en särskild
direktion, bestående av överståthållaren eller, vid forfall for honom underståthållaren
samt sex av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. På hospitalet vårdas
åldringar och sjuka, vilka är i stånd att med egna medel bekosta den del av driftutgifterna
som inte täckes av hospitalets egna inkomster. ...
Vid försäljningar av fast egendom tillhörig hospitalet, som skedde med början
under 1700-talet, brukade föreskrivas skyldighet för senare köpare att till hospitalet
erlägga viss avgift, om hospitalet inte ville begagna sig av den lösningsrätt
som det vid försäljningen förbehållit sig. Denna rekognitionsavgift, som i regel
beräknades till 3 procent å köpeskillingen, sanktionerades av Kungl. Maj .t år
1813. Rätten att uppbära rekognitionsavgift bekräftades även av standerna.
Hospitalets inkomster av rekognitionsavgifter har under tioårsperioden 1940
1955 uppgått till i medeltal 25 000 kronor om året. Huvuddelen av rekognitionsavgifterna
har influtit från hemmanen Järla, Sickla, Skuru och Duvnas, dar en
betydande jordstyckning för bostads- och industriändamål har agt rum.
Rekognitionsavgifterna medför ganska väsentliga olagenheter vid fastighetsomsättningen,
och det har vid flera tillfällen framförts önskemål om att de ska
avskaffas. Ett vidlyftigt utredningsarbete har också agt rum i syfte att få till
stånd en avveckling av avgifterna. En fråga som härvid trätt i forgrunden galler
hospitalets rättsliga ställning överhuvud och särskilt det darav avhangiga sporsmålet,
huruvida statsmakterna är berättigade att förfoga över hospitalets rätt genom
att utan vidare avskaffa avgifterna. Kammarkollegiets majoritet har i ett yttrande
år 1921 ansett en sådan frihet föreligga för statsmakterna. Genom senare
forskningar har emellertid framkommit åtskilligt nytt material, som belyser saken,
och det har satts i fråga, om denna uppfattning verkligen håller. På 1930-talet prövades i stället en annan utväg. Infor en forhandlingsledare, som med stöd
av Kungl. Maj :ts bemyndigande utsetts av chefen for socialdepartementet, upptogs
förhandlingar mellan hospitalet och fastighetsägarna om ett avlosningsforfarande.
Dessa förhandlingar ledde till en överenskommelse, som år 1933 godkändes a\
riksdagen (se prop. 1933:110, riksd. skr. 1933:131). överenskommelsen innebar,
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet 55
att fastighetsägarna fick rätt att inom viss tidsfrist avlösa avgiftsplikteu enligt T Tn«l"
närmare angivna grunder. På grundval av överenskommelsen avvecklades rekognitionsavgifterna
beträffande ungefär hälften, eller 1 500, av det dåvarande antalet
rekognitionsfastigheter. Genom jorddelning därefter liar antalet avgiftspliktiga
fastigheter numera väsentligt stigit.
I en inom justitiedepartementet i juli 1957 upprättad promemoria rörande rekognitionsavgifterna
framhålles, att 1933 års avlösningsförfarande, som förutsatte
frivillig medverkan av ägarna till de belastade fastigheterna, endast medförde att
en del av hela antalet fastigheter befriades från avgiftsskyldigheten och att det
måste antagas att ej heller ett nytt avlösningsförfarande på frivillighetens grund
skulle leda till att problemet i dess helhet bringades ur världen. Vidare understrykes
i promemorian, att ett avskaffande av avgifterna utan rätt för hospitalet
till gottgörelse förutsätter att statsmakterna äger frihet att förfoga över hospitalets
rätt men att denna fråga är omstridd och icke torde kunna väntas bli klarlagd
genom något domstolsavgörande. Därefter skulle återstå den lösningen att man
på sätt tidigare skett beträffande vissa liknande avgälder avvecklar rekognitionsavgifterna
mot viss ersättning av statsmedel.
I ett interpellationssvar i riksdagens första kammare den 9 april 1958 anförde
dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, att överväganden
inom regeringen hade givit vid lianden, att det av statsfinansiella skäl inte kunde
komma i fråga att taga statsmedel i anspråk för en avveckling av rekognitionsavgifterna
och att det vore synnerligen ovisst huruvida ett avlösningsförfarande
enligt grunder liknande dem som tillämpades i 1933 års riksdagsbeslut inom rimhg
tid skulle leda till en lösning av frågan i hela dess vidd. Denna utväg borde
därför inte ånyo prövas, med mindre det visade sig ogörligt att lösa frågan på
annat sätt. Vid kontakt med hospitalets direktion hade emellertid framgått, att
man från hospitalets sida inte vore helt främmande för tanken att medverka till
en avveckling av avgifterna. Statsrådet Lindell uttalade som sin förhoppning,
att det skulle visa sig möjligt att inom en inte alltför avlägsen framtid nå ett tillfredsställande
resultat på denna väg. I en replik tilläde statsrådet Lindell, att för
forsta gången på lång tid verkligen hade öppnat sig en framkomlig väg.
Sedan frågan ånyo tagits upp i en interpellation i första kammaren vid 1960
års riksdags vårsession, anförde jag i svar på interpellationen den 17 maj 1960,
att bakgrunden till dåvarande departementschefens optimism i denna segslitna
fråga var den, att företrädare för stiftelsens direktion vid samtal med honom hade
förklarat, att direktionen icke ställde sig i princip avvisande till att deltaga i
förhandlingar om en avveckling av avgifterna i samband med den höjning av
folkpensionerna, som förutsågs komma att äga rum år 1960. Stiftelsen skulle då
kunna uttaga högre vårdavgifter för patienterna och därigenom kompensera sig
tor det inkomstbortfall som en avveckling av rekognitionsavgitterna skulle medföra.
Jag anförde vidare, att jag i anslutning till att proposition om en höjning av
folkpensionerna förelagts 1960 års riksdag haft kontakt med företrädare för stiftelsen.
Det hade därvid visat sig, att stiftelsen alltjämt vore beredd att diskutera
möjligheterna att avveckla avgifterna. Sedan folkpensionsfrågan nu hade fått sill
lösning vid vårsessionen av 1960 års riksdag, och därigenom hade skapats en utgångspunkt
för att taga upp närmare förhandlingar i frågan, avsåg jag att snarast
söka föranstalta om att sådana förhandlingar skulle komma till stånd. I interpellationssvaret
meddelade jag vidare att, enligt vad som hade upplysts stiftelsens
ekonomiska situation under senare tid försämrats; löner och andra omkostnader
hade stigit kraftigt, varjämte stiftelsen stod inför nödvändigheten att under
de närmaste åren vidtaga vissa kostnadskrävande reparationer. Jag uttalade dock
liksom min företrädare den förhoppningen, att det så småningom skulle gå att få
denna besvärliga fråga ur världen.
Lnligt det anförda bör förhandlingar om en avveckling av rekognitionsavgifter -
56
Riksdagsberättelsen år 1961
T Til* 4Ö na nu komma till stånd. Jag vill förorda, att Kungl. Maj:t tar initiativ härtill genom
att chefen för justitiedepartementet bemyndigas att utse en person att åvagabringa
och leda sådana förhandlingar. Vid förhandlingarna bör, med utgångspunkt
från att statsmedel ej skall tagas i anspråk för ändamålet och med beaktande
i övrigt av vad som tidigare förekommit i ärendet, prövas vilka mojligheter
som finns att definitivt avveckla dessa avgifter.
Utredningsarbetet beräknas komma att pågå under hela 1961.
46. Utredning av frågan om radions juridiska ansvarighet
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 november 1960 för
utredning av frågan om radions juridiska ansvarighet (se Post- och Inrikes
tidn. den 24 november 1960):
Björling, J. E., revisionssekreterare.
Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 4 november
1960):
Rundradioverksamheten, som numera omfattar såväl ljudradio som television,
ombesörjes av Sveriges radio aktiebolag och televerket.
Det finns inga särskilda bestämmelser, som närmare reglerar det juridiska ansvaret
för vad som sändes i radio och television. I en interpellation vid 1954
års riksdag påtalades, att härigenom skapats oklarhet rörande ansvarigheten för
rundradioverksamheten. Interpellationen besvarades av dåvarande chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, den 18 maj 1954 (första kammarens
prot. nr 21 s. 30). I svaret berörde han särskilt spörsmålet om ansvarigheten i
det fall då i en utsändning förekommer uttalanden av ärekränkande natur. Nagot
straffrättsligt ansvar kan därvid ej utkrävas hos bolaget som sådant, utan talan
måste riktas mot viss eller vissa personer. Det är ett flertal personer som i större
eller mindre grad medverkar till programmen. De allmänna straffrättsliga reglerna
innebär att, då flera personer medverkat till brott, ansvar kan inträda ej blott
för den som åstadkommit det brottsliga resultatet såsom direkt gärningsman utan
även för andra som anstiftat brottet eller på annat sätt medverkat till detta. Frågan
om ansvarigheten för kränkande uttalanden i ett radioprogram får med ledning
av dessa allmänna ansvarighetsregler bedömas allt efter arten av den medverkan
som de olika personerna lämnat. Med hänsyn till radioprogrammens i hog grad
skiftande beskaffenhet och de olikartade förhållanden under vilka de tillkommer
kan man här tänka sig många varianter. Radiochefen och bolagets styrelse, vilka
givetvis ej i detalj kan följa alla programpunkter, torde emellertid endast i mycket
ovanliga fall kunna ställas till ansvar. Departementschefen anförde vidare i
interpellationssvaret, att det kunde ligga nära till hands att i detta sammanhang
göra en jämförelse med de ansvarighetsregler som finns beträffande tryckta skrifter.
I vår tryckfrihetsförordning har sedan länge förekommit särskilda, från de
allmänna grunderna avvikande ansvarighetsregler, enligt vilka straffet för tryckfrihetsbrott
i princip drabbar endast en person. Måhanda skulle det ur vissa
synpunkter vara fördelaktigt med sådana fasta regler även för rundradion. Rundradions
verksamhet är emellertid av sådan karaktär, att det av bade principiella
och praktiska skäl möter betänkligheter mot att på detta satt avgransa ansvaret.
Emellertid är det givet, framhölls i interpellationssvaret, att det skulle vara av
värde både för allmänheten och för bolagets verksamhet att få narmare uti ett oc
klarlagt, hur tillämpningen av de allmänna ansvarighetsreglerna kan komma att
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
57
utfalla i olika typiska fall. Detta borde närmast ankomma på bolaget. Inom bola- I Ju; 47
get hade också tillsatts en kommitté med uppdrag att gå igenom frågan.
Vid 1960 års riksdags vårsession aktualiserades åter frågan om radions juridiska
ansvarighet, denna gång genom en motion (1:127), vari hemställdes att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag i frågan. Första lagutskottet
inhämtade yttranden över motionen från vissa myndigheter och organisationer,
bl. a. från Sveriges radio aktiebolag. Bolaget uppgav i sitt yttrande, med erinran
om vad som förekommit vid 1954 års interpellationsdebatt, att genom bolagets försorg
verkställts en utredning angående radions juridiska ansvarighet och att i anslutning
till utredningen hade vidtagits vissa interna åtgärder från Sveriges radios
sida i form av översyn av de för de olika avdelningarna gällande instruktionerna
m. m. I sitt utlåtande över motionen (nr 27) pekade första lagutskottet på den
ovisshet som råder om radions juridiska ansvarighet och framhöll, att en anledning
härtill är att domstol ännu icke haft att pröva någon hithörande fråga. Givetvis
kan avsaknaden av domstolsavgöranden anses utgöra ett beaktansvärt skäl för
att lagstiftning på området icke skulle vara erforderlig. Å andra sidan kan emellertid,
framhöll utskottet, anföras att just bristen på speciallagstiftning kan ha föranlett,
att den som ansett sig ha lidit skada genom något program avstått från att
söka rättelse domstolsvägen. Hänsyn bör vidare tagas till den omständigheten, att
radion numera eftersträvar allt högre grad av aktualitet. Samtidigt ökar givetvis
faran för kränkningar av enskilda personer och institutioner, och i motsvarande
mån växer behovet av rättsskydd för dessa. Utskottet fann detta rättsskyddsbehov
så tungt vägande, att enligt utskottets mening en utredning i ämnet borde komma
till stånd.
I enlighet med utskottets hemställan har riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhållit om utredning av radions juridiska ansvarighet (riksd.skr. 1960:218).
Jag vill nu förorda att en utredningsman tillkallas för att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen. Vid utredningen bör, såsom även första lagutskottet
betonat, särskilt uppmärksammas, hur ljudradions och televisionens intresse av frihet
i sin verksamhet skall kunna förenas med det motstående intresset av lagstadgat
ansvar vid utövandet av verksamheten. Det bör närmare övervägas, vilka grunder
som bör gälla för ansvarigheten i såväl straffrättsligt som skadeståndsrättsligt
hänseende. När det gäller skadeståndsskyldigheten bör undersökas i vad mån
principalansvar bör komma i fråga. Några närmare riktlinjer för utredningen torde
emellertid ej böra givas, utan denna bör enligt vad första lagutskottet uttalat
vara förutsättningslös.
Utredningsarbetet har påbörjats och kommer att fortsätta under år 1961.
47. Utredning angående fraktavtalet vid internationell godsbefordran å våg
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 november 1960 för
att utreda frågan om lagstiftning i anledning av svensk anslutning till konventionen
om fraktavtalet vid internationell godsbefordran å väg och därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 21 november
1960):
von Sydow, G., avdelningschef, hovrättsråd, ordförande;
Andersson, T. C., direktör;
Sidenbladh, K. .1. E., hovrättsråd.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, 11/2 tr.; tel. It 5.''1 27.
58 Riksdagsberättelsen år 1961
I Jli: 47 Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 11
november 1960):
Särskilda regler om fraktavtalet vid godsbefordran å väg finns icke i svensk
lagstiftning. För slutande och fullgörande av transportavtal av detta slag gäller
de allmänna avtalsrättsliga reglerna. Den privaträttsliga avtalsfriheten kringskäres
emellertid av vissa offentligrättsliga bestämmelser, såsom om yrkesmässig trafik,
om maximilast, om hastighetsbegränsning, m. m.
Med lastbilstrafikens alltmer växande betydelse för det internationella varuutbytet
har behovet av enhetliga bestämmelser rörande fraktavtalet vid transporter
som berör flera länder trätt i förgrunden. Med ändamål att reglera hithörande
frakträttsliga frågor av internationell karaktär har 1956 inom Förenta Nationernas
ekonomiska kommission för Europa (ECE) framlagts och för undertecknande
öppnats en konvention om fraktavtalet vid godsbefordran å väg (Convention relative
au Contrat de Transport International de Marchandises par Route; CMR).
Konventionen skall äga tillämpning å avtal om godsbefordran som äger rum med
landsvägsfordon och utföres mot vederlag mellan orter belägna i olika länder,
varav åtminstone det ena är fördragsslutande part. Konventionens regler täcker
det enda större område inom den allmänna frakträtten som ännu icke blivit föremål
för internationell reglering. Så långt detta varit möjligt har konventionen utformats
i anslutning till 1952 års internationella fördrag angående godsbefordran
å järnväg (CIM), vars regler införlivats med svensk lagstiftning.
Konventionen är öppen för undertecknande av envar medlem av ECE ävensom
av stat som enligt direktiven för kommissionen äger deltaga i dess arbete i rådgivande
egenskap. Den träder i kraft sedan fem stater deponerat sina ratifikations-
eller anslutningsinstrument. Ett 10-tal stater, däribland Sverige, har undertecknat
konventionen, men hittills har endast ett par stater ratificerat densamma,
varför konventionen ännu icke har trätt i kraft.
En ratifikation av konventionen från svensk sida förutsätter att särskild lagstiftning
sker på grundval av konventionens bestämmelser. Frågan om utformningen
av sådan lagstiftning bör närmare utredas. På grund av konventionen behöver
lagstiftningen omfatta regler endast rörande fraktavtalet vid internationell
godsbefordran. Olägenheter synes emellertid kunna uppstå om reglerna rörande
de internationella transporterna alltför mycket skulle avvika från vad som anses
gälla för transporter inom landet. Under utredningsarbetet bör därför uppmärksamhet
ägnas åt frågan om i samband med en lagstiftning rörande internationella
transporter även det inhemska fraktavtalet bör underkastas en motsvarande laglig
reglering.
Sverige är det enda nordiska land som hittills har undertecknat konventionen,
men även i Danmark och Norge har motsvarande synpunkter gjort sig gällande
på frågan om en anslutning till konventionen och därav föranledd lagstiftning.
Vid nordiska justitieministermötet i juni 1960 förelåg enighet om att hithörande
frågor borde utredas i nordiskt samarbete.
Jag vill förorda att sakkunniga tillkallas för berörda uppgift. I mån av behov
torde experter få ställas till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och
samråd. De sakkunniga bör jämväl samråda med de utredningsmän som kan komma
att tillsättas i övriga nordiska länder med motsvarande uppdrag.
Utredningsarbetet har påbörjats.
48. Utredning av frågan om verkställighet av utländsk dom i tvistemål
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 december 1960 för att
utreda frågan om verkställighet här i riket av utländsk dom i txistemål och
59
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet
därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 14 de- T in* it
cember 1960): x nu.
Welamson, L. T., professor.
Lokal: Stockholms universitet, Norrtullsg. 2; tel. 34 08 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 9 december
1960):
Frågan vilken verkan som i Sverige bör tillerkännas en i annat land meddelad
dom i tvistemål är reglerad endast i begränsad utsträckning. Någon allmän bestämmelse
om erkännande och verkställighet av utländska domar i tvistemål över huvud
finns icke i vår lagstiftning. Både i rättstillämpningen och inom den rättsvetenskapliga
doktrinen intar man den ståndpunkten att en utländsk dom i allmänhet
ej kan verkställas i vårt land. Den som vid utländsk domstol vunnit bifall till ett
av honom framställt påstående har alltså att, för dess genomdrivande här i riket,
anställa ny rättegång och därvid framlägga sin bevisning.
Från den angivna huvudregeln föreligger dock vissa undantag. I enlighet med
förutsättningar givna i vår internationella familjerättsliga lagstiftning tillerkännes
sålunda av utländsk domstol meddelade s. k. konstitutiva domar i familjerättsmål
i allmänhet rättsverkan i vårt land. Vidare har i förhållande till vissa främmande
länder på grund av särskilda avtal frågan om erkännande och verkställighet i
Sverige av utländska domar i tvistemål reglerats för vissa fall. I förhållande till
övriga nordiska länder har sålunda genom konventionen den 16 mars 1932 överenskommelse
traffats om erkännande och verkställighet av domar i tvistemål och,
såvitt angår skadestånd, i brottmål. Konventionen ligger till grund för lagen den
- december 1932 om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Med Schweiz har ingåtts konventionen den
15 januari 1936 om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar, vilken
konvention givit anledning till lagen den 27 mars 1936 om erkännande och verkställighet
av dom som meddelats i Schweiz. Därjämte har såväl med övriga nordiska
länder som med flera andra främmande länder slutits överenskommelser om erkännande
och verkställighet av domar och beslut av mer begränsat innehåll, såsom
rörande förpliktelser att utgiva underhållsbidrag eller ersättning för rättegångskostnad.
Dessa överenskommelser har jämväl givit anledning till särskilda lag
np.
siflmmpkpr 0
Initiativ har nyligen tagits till ingåendet av nya överenskommelser om erkännande
och verkställighet av domar meddelade av utländsk domstol. Sålunda har
underhandhngar inletts mellan Sverige och Storbritannien för förberedandet även
överenskommelse om ömsesidig verkställighet av domar i tvistemål. Vidare har
Europarådets ministerkommitté nyligen beslutat inbjuda Haagkonferensen för
internationell privaträtt att utarbeta förslag till en multilateral konvention om ömsesidigt
erkännande av domar i civila mål och handelssaker, med undanta" avdomar
avseende status- och kapacitetsfrågor. Det har därvid uttalats, att det Icke
torde vara möjligt att nå fram till en lösning, enligt vilken en dom i visst land
skulle vai a automatiskt verkstallbar i annat land, men att det bör eftersträvas att
uppnå enhetlighet i avseende å förutsättningar och undantag när det gäller
erkännande av domar i olika länder genom en multilateral konvention. Haa«-konferensen har sedermera, genom beslut hösten 1960 vid konferensens niornFe
ämnet*1’ V‘d aglt forberedclser for utarbetande av- förslag till en konvention i
vård*1 sf-ilvf T “V" utvccklinS 1 riktning som nu angivits är önsk
a
d Självfallet ar det angelaget, att i rattstvister av bär avsett slag dubbla rättegång.
!] med darav följande kostnad och tidsutdräkt i möjligaste mån undvikes
Domar meddelade i ett främmande land, vars rättegångsväsen enligt vårt betrak
-
60
Riksdagsberättelsen år 1961
t r.,. ,c telsesätt erbjuder nödiga garantier för en tillfredsställande rättsskipning, bör
* kunna erkännas som giltiga här i landet och, i den mån de går ut på betalning
eller annan prestation, här kunna verkställas. Intresset av en sådan ordning har
för Sveriges del vunnit i styrka genom vårt deltagande i den europeiska frihandelssammanslutningen
liksom genom det ökade handelsutbytet och den ökade
samfärdseln över huvud med främmande länder.
Med hänsyn till det anförda synes den svenska rättens principiellt negativa
ståndpunkt i fråga om erkännande och verkställighet av utländska domar böra
tagas under omprövning. Det hittills tillämpade förfarandet, innebärande att —
efter avslutad överenskommelse med visst land — genom särlagstiftning öppnas
möjlighet till verkställighet, kan i längden icke vara tillfredsställande. Lagstiftningen
måste med detta system nödvändigtvis komma att brista i överskådlighet
och likformighet. Det bör därför undersökas om icke i stället i vår lagstiftning
kan upptagas generella bestämmelser om erkännande och verkställighet av främmande
domar. Sådana bestämmelser skulle kunna sättas i kraft i förhållande till
annat land antingen efter träffad överenskommelse om ömsesidigt erkännande och
verkställighet av domar meddelade i det landet eller eventuellt under vissa förutsättningar,
även utan sådan överenskommelse.
Jag vill förorda, att en utredning rörande lagstiftning av nu antydd innebörd
verkställes inom justitiedepartementet av särskilt tillkallad sakkunnig. Lagstiftningen
synes böra omfatta utländska domar i tvistemål i så vid utsträckning som
möjligt. Utanför tillämpningsområdet bör dock falla konstitutiva domar i familjerättsmål,
eftersom giltigheten här i landet av sådana domar redan är reglerad särskilt.
Det bör tillses att rättssäkerhetens krav blir tillgodosedda på tillfredsställande
sätt. I det sammanhanget bör övervägas behovet av en särskild fastställelseprocedur,
vid vilken den förpliktade får tillfälle att yttra sig. Verkställighetsförfarandet i sin
helhet bör vara enkelt och ägnat att leda till skyndsamt avgörande.
Frågan om ett nordiskt samarbete inom detta utredningsområde behandlades
vid det nordiska justitieministermötet i Danmark i juni 1960. Det visade sig därvid,
att motsvarande behov av lagstiftning icke föreligger i de andra nordiska
länderna och att några utredningar på området icke kan väntas komma till stånd
i dessa länder. Utredningsmannen bör dock vid uppdragets fullgörande, i den omfattning
som finnes lämplig, samråda med företrädare för de övriga nordiska ländernas
justitieministerier.
49. Sakkunniga för översgn av expropriationslagstiftningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 december 1960 för
att verkställa översyn av expropriationslagstiftningen:
Körlof, A. H. V., hovrättsråd, ordförande;
Garpe, D. A. J., borgarråd;
Grebäck, E. H., agronom, led. av II kamm.;
Hansson, G. H., civilingenjör, led. av I kamm.;
Johansson, K. B. M., förbundsordförande, led. av I kamm.;
Lundström, N. B., redaktör, led. av I kamm.;
Wiklund, O. W., sågverksarbetare, led. av II kamm.
Direktiv (anförande av statsrådet Kling till statsrådsprotokollet den 16
december 1960):
År 1949 genomfördes efter omfattande förarbeten vissa ändringar i vår expropriationslagstiftning
(prop. 1949:184, andra lagutskottets uti. 1949:34). Lagänd
-
Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet G1
ringarna, vilka trädde i kraft den 1 april 1950, berörde i huvudsak tre delar av J
detta rättsområde, nämligen expropriationsändamålen, värderingsreglerna samt
förfarandet vid expropriation. I det förstnämnda avseendet infördes i expropriationslagen
bestämmelser, enligt vilka fastighet kunde av kommun tagas i anspråk
genom expropriation i syfte att säkerställa att mark på skäliga villkor bleve
tillgänglig för tätbebyggelse eller för att eljest i kommuns ägo överföra icke
tätbebyggd mark för upplåtelse med tomträtt. Med dessa nya expropriationsgrunder
avsågs att ge kommunerna stöd i strävandena att motverka uppkomsten av
alltför stora jordvärdestegringar i samband med tätbebyggelse. 1 fråga om värderingsgrunderna
stadgades, att löseskillingen för exproprierad fastighet skulle
motsvara fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens
avkastning. I förhållande till förut gällande lag, som föreskrev, att löseskillingen
skulle motsvara fastighetens fulla värde, innebar detta ej någon principiell förändring.
Avsikten med lagreformen i denna del var att genom mera preciserade
värderingsnormer få till stånd en jämnare och tillförlitligare uppskattning. Vad
slutligen angår förfarandet vid expropriation vidtogs den ändringen, att expropriationsmålen,
vilkas viktigaste del, expropriationsersättningens bestämmande,
dittills ankommit på expropriationsnämnd, skulle i sin helhet handläggas av domstol.
I första instans skulle målen handläggas av särskilt inrättade expropriationsdomstolar
— bestående av ägodelningsdomaren i orten såsom ordförande
samt i regel två expropriationstekniker och två nämndemän i orten såsom ledamöter
— varifrån målen skulle kunna fullföljas till hovrätt och till högsta domstolen.
I huvudsak synes expropriationslagstiftningen i den utformning som den sålunda
erhöll år 1949 ha fungerat tillfredsställande. Erfarenheterna under de snart
tio år som förflutit sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft synes dock ge vid
handen, att vissa brister föreligger. Från dem som i det praktiska livet haft att
taga befattning med expropriationsfrågor har sålunda tid efter annan framförts
kritik mot lagstiftningen. Kritiken har bl. a. gällt förfarandet vid expropriation.
Särskilt har från kommunalt håll gjorts gällande, att förfarandet såväl hos Kungl.
Maj:t som hos domstolarna är alltför omständligt och kostsamt. Det må i detta
sammanhang även nämnas, att riksdagen nyligen begärt översyn av expropriationslagens
bestämmelser om rättegångskostnad (tredje lagutskottets utlåtande
1959: 19). Vidare må erinras om att riksdagen — med understrykande av att en
lagstiftning vilken så djupt som expropriationslagstiftningen griper in i den enskildes
rättssfär bör vara utformad med största möjliga precision — framfört vissa
önskemål om lagändringar i fråga om grunderna för värderingen och särskilt
bestämmelserna om den tidpunkt till vilken värderingen skall hänföra sig (tredje
lagutskottets uti. 1958: 16).
Den utvidgning av expropriationsändamålen som skedde genom 1949 års lagstiftning
avsåg som förut nämnts att ge underlag för åtgärder till motverkande av
jordvärdestegringar i samband med tätbebyggelse. Under förarbetena till lagreformen
övervägdes att inom expropriationslagstiftningens ram få till stånd jämväl
andra anordningar med syfte att förebygga eller till det allmänna överföra sådan
stegring av fastighets värde, som utan insats från fastighetsägarens sida av kapital
eller arbete kan uppkomma vid tätbebyggelse. Sålunda hade framkommit förslag
om införande i expropriationslagen av särskilda värderingsregler med det angivna
syftet, och vidare förelåg förslag om uttagande av exploateringsavgift på grundval
av värdeökning i samband med fastställelse eller ändring av stads- eller byggnadsplan.
Det befanns emellertid nödvändigt att göra dessa frågor till föremål för
ytterligare utredning. Problemet om indragning av oförtjänt jordvärdestegring aktualiserades
snart därefter på ett specialområde, nämligen i samband med frågan
om en revision av bestämmelserna angående kommuns expropriationsrätt för genomförande
av större stadsplaneregleringar. Det betänkande härom som framlades
62
Riksdagsberättelsen år 1961
I Ju: 49 av den s. k. zonexpropriationsutredningen ledde år 1953 till vissa ändringar i
byggnadslagen (prop. 1953:218, tredje lagutskottets uti. 1953:23). Sedermera tillsattes
en utredning för att upptaga frågan i hela dess vidd (markvärdeutredningen),
och denna utredning framlade efter ett omfattande arbete sitt betänkande år 1957
(SOU 1957: 43). Betänkandet innehöll ett på grundval av utförliga motiv utarbetat
lagförslag, enligt vilket värdestegringsindragning skulle ske genom ett system, grundat
på en nykonstruerad sakrätt — s. k. värdestegringshypotek — i kombination
med vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. Såsom dåvarande chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Lindell, redovisat i ett interpellationssvar i riksdagens
andra kammare den 29 juli 1958 har förslaget — som ej vunnit anslutning
av någon av de i utredningen deltagande representanterna för de politiska partierna
— icke ansetts kunna tjäna såsom grundval för en lösning av frågan om indragning
av oförtjänt värdestegring. I betänkandet har emellertid även möjligheterna
att enbart via expropriationslagstiftningen i viss begränsad omfattning
inskränka oskäliga jordvinster diskuterats. I särskilda yttranden av de politiska
representanterna har sålunda ifrågasatts vissa reformer inom expropriationsväsendet.
Bl. a. har frågan om vidgad rätt till expropriation för upplåtelse under tomträtt
berörts, och vidare har man ur förevarande synpunkt uppmärksammat frågan
om principerna för värdering vid expropriation.
Med hänsyn till det anförda synes det vara anledning att nu igångsätta en utredning
angående expropriationslagstiftningen. Utredningens uppgift bör vara att
överse expropriationsreglerna i belysning av erfarenheterna under de år som förflutit
efter 1949 års lagändringar och därvid särskilt beakta de önskemål som enligt
vad förut nämnts har framförts av riksdagen. Därjämte bör utredningen —
utan att vara bunden av bestämda riktlinjer — närmare undersöka de uppslag
till reformer inom expropriationsväsendet som markvärdeutredningens betänkande
med därvid fogade särskilda yttranden innehåller samt framlägga därav eventuellt
föranledda förslag. De resultat vartill utredningen i denna del kan leda torde
få betydelse vid ställningstagande till hur det vittomfattande och komplicerade
problemet om indragning av oförtjänt jordvärdestegring i fortsättningen bör angripas.
Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 8 september 1960 har tillkallats en
utredningsman för att genomgå och bearbeta det omfattande domsmaterial som
hopsamlats enligt den numera upphävda kungörelsen den 1 november 1951 om
insändande till justitiedepartementet av domar i expropriationsmål m. m. Detta
arbete är givetvis av stor betydelse för den nu avsedda utredningen och bör samordnas
med denna.
Utredningen bör vara oförhindrad att, i den mån så finnes lämpligt, framlägga
delförslag utan avvaktan på slutförandet av uppdraget i övrigt. Särskilt må framhållas,
att översynen av bestämmelserna om rättegångskostnad i riksdagens framställning
betecknats såsom så angelägen, att förslag snarast möjligt bör föreläggas
riksdagen.
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet
63
I U: 3
Utrikesdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. Nämnden för fördelning au tjeckoslovakiska medel (1959:1 5; 1960: I 6)
Tillsatt av Kungl. Maj:t den 4 oktober 1957.
Ledamöter:
Santesson, P. V., f. d. justitieråd; ordförande;
Almqvist, K. F., ambassadör (t. o. m. den 26 augusti 1960);
Leijon, C., utrikesråd (fr. o. m. den 27 augusti 1960);
Lindahl, H., advokat.
Sekreterare:
Bekeris, I. J., amanuens.
Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.
Direktiven för nämnden, se 1959: I U 5.
Nämnden har under tiden den 4 december 1959—den 16 december 1960
sammanträtt 2 gånger.
Med skrivelse till Konungen den 24 september 1960 har nämnden avgivit
yttrande över då återstående anpråk på ersättning av ifrågavarande
medel.
Kungl. Maj:t har den 16 december 1960 förordnat att nämndens verksamhet
skall upphöra.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
2. Under stödsnämnden för rysslandssvenskar (1958:1 3; 1959: I 1; 1960: I 2)
Tillsatt enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934:
Petrén, B. A. S., ambassadör, ordförande;
Johnsson, B. E., generaldirektör, ordförandens ställföreträdare;
Corin, G. E. M., kansliråd, tillika sekreterare;
Qvarnström, W., civilingenjör.
Lokal: Utrikesdepartementet, Jakobsgatan 30; tel. växel 22 45 00.
Direktiven för nämnden: se 1936: U 1.
Nämnden har under 1960 sammanträtt 57 gånger. 3
3. Uti ikesdepartemenlets nämnd för konsulära sjöfolks- och sjöfärtsärenden
(1958: I 4; 1959: I 2; 1960: I 3)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 september 1948:
Chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, ordförande;
öbrink, J. H., sjökapten, byrådirektör;
64
Riksdagsberättelsen år 1961
T IT* 3 Brusewitz, S. I., direktör;
Äkesson, N.-H., sjökapten, verkst. direktör i Sveriges fartygsbefälsförening;
Hadrup, K. E. H., sjöingenjör, verkst. direktör i Svenska maskinbefalsförbundet;
Carlsson,
G. A., förbundssekreterare i Svenska sjöfolksförbundet, led. av
II kamm.;
Ersättare:
Chefen för utrikesdepartementets konsulära byrå;
von Delwig, R., byrådirektör;
Eorssblad, D., sjökapten, direktör;
Tufvasson, K. E., sjökapten, ombudsman;
Linderstam, B. A. Hj„ sjöingenjör, ombudsman;
Jarlsnäs, H. N., förbundskassör i Svenska sjöfolksförbundet.
Sekreterare:
Sköld, H. E., e. o. förste sekreterare (t. o. m. den 31 juli 1960);
Hennings, L. E., förste sekreterare (fr. o. m. den 5 september 1960).
Lokal: Utrikesdepartementet, Jakobsgatan 30, tel. växel 22 45 00.
Direktiven för nämnden se 1949: I U 5.
Nämnden har under tiden december 1959—november 1960 sammanträtt
3 gånger.
4. Utrikesdepartementets under stödsnämnd (1958:1 5; 1959:1 3; 1960.1 4)
Instruktion utfärdad den 29 juni 1950; ändrad lydelse den 5 juni 1953.
Utsedda av ministern för utrikes ärendena:
Persson, N. F., byråchef, ordförande;
Jerneman, T. G., f. d. byråchef;
Berggren, A. M., byråchef;
Jarlsnäs, H. N., kassaföreståndare för Sjöfolksförbundets erkända arbetslöshetskassa.
Suppleanter:
Kellberg, L. G.-A., byråchef, för ordföranden;
Skogh, S. A., byråchef;
Herngård, K.-E., byrådirektör;
Hadrup, K. E. H., sjöingenjör, verkst. direktör i Svenska maskinbefälsförbundet.
Sekreterare:
Moore, G. A., byrådirektör.
Bitr. sekreterare:
Hallberg, H., kanslist.
Lokal: Utrikesdepartementet, Jakobsgatan 30, tel. växel 22 45 00.
Nämnden har under tiden december 1959—november 1960 hållit 7 sammanträden.
Den av nämnden handhavda understödsverksamheten för sjömän vid arbetslöshet
i utländsk hamn, varom stadgas i kungörelsen den 29 juni 1950
65
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet
(SFS nr 473), har under året pågått i Antwerpen, Rotterdam, Rouen, Mar- J |J
seille, Genua, New York, San Francisco, Sydney och Melbourne.
Den töregående år påbörjade översynen av de av nämnden tidigare utfärdade
anvisningarna angående tillämpningen av nyssnämnda kungörelse
har under året avslutats och en omredigerad upplaga utgivits.
5. Nordiska samfärdsclkommittén (1958:16; 1959:14; 1960:1 5)
Tillsatt genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 juni 1957.
Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm. (ordförande t. o. m. den 12
mars 1960);
Persson, F. J. H., ombudsman, led. av I kamm.
Sekreterare:
Colliander, H. E. O., t. f. förste sekreterare.
Lokal: Utrikesdepartementet, tel. växel 22 45 00.
Direktiven för utredningen, se 1958:1 U 6.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 3 sammanträden
i respektive Holmenkollen den 10—12 mars, i Reykjavik den 25—
26 juli samt i Köpenhamn den 12—14 oktober. Sekreteraremöten har föregått
samtliga sammanträden.
Kommittén har utöver tidigare ärenden på sin dagordning på eget initiativ
eller efter hänvändelse från berörda parter upptagit till behandling ytterligare
ett antal aktuella problem på den inomnordiska samfärdselns område.
Kommittén har bl. a. ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om genomförande
av en i möjligaste mån gemensam trafiklagstiftning i de nordiska
länderna ävensom undersökt möjligheterna att erhålla överensstämmande
nordiska regler vad gäller arbetstidsbestämmelser i yrkesmässig buss- och
lastbilstrafik.
6. Utredning rörande den administrativa organisationen vid utrikesdepartementet
m. m. (1959:I 6; 1960:I 7)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 februari 1958 (den
19 september 1958) för att verkställa utredning rörande den administrativa
organisationen vid utrikesdepartementet m. m.
Magnander, E. E. A., kansliråd.
Experter:
Gerring, G., förste sekreterare;
Warfvinge, K. W., förste kanslist.
Lokal: ''Utrikesdepartementet, tel. växel 22 45 00.
Direktiv för utredningen, se 1959: I U 6.
Utredningsmannen har den 30 juni 1960 avlämnat ett delbetänkande, benämnt
Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen, II (stencilerat).
Betänkandet innehåller förslag till organisation för medelsförvaltning
5
llihang till riksdagens protokoll 1960.1 samt.
Riksdags berättelsen
66
Riksdagsberättelsen år 1961
I IJ. (; en vid enskild utlandsmyndighet inom ramen för planerad försöksverksamhet
vid beskickningen i Washington och generalkonsulatet i New York.
Utredningen har medverkat vid utarbetandet av reglemente, föreskrifter
och anvisningar för medelsförvaltningen vid Sveriges lönade representation i
utlandet. I dem har upptagits huvuddelen av utredningens förslag i delbetänkanden
I och II.
Utredningen biträdes av statens organisationsnämnd med organisationsundersökningar
inom utrikesdepartementets konsulära byrå och arkiv.
Dessa undersökningar beräknas avslutade under år 1961.
Utredningen har studerat organisationen för den administrativa verksamheten
vid utrikesdepartementen i Danmark, Norge, Nederländerna och
Schweiz.
Utredningen har även under sistförflutet år biträtt med undersökningar
av organisatorisk art inom utrikesförvaltningen, vilka påkallats av särskilda
utredningar med anledning av inträffade fall av oegentlighet vid två utlandsmyndigheter.
Sedan chefen för utrikesdepartementets ekonomibyrå från och med den 1
november 1960 av Ivungl. Maj:t beviljats tjänstledighet för offentligt uppdrag,
har utredningsmannen förordnats att från och med samma dag tills
vidare upprätthålla tjänsten som chef för byrån. Under denna tjänstgöring
avser utredningsmannen att pröva vissa omläggningar inom organisationen
vid utrikesdepartementets ekonomibyrå. De i detta sammanhang planerade
undersökningarna beräknas pågå under år 1961.
Den 28 oktober 1960 har chefen för utrikesdepartementet i anslutning till
ovannämnda förordnande för utredningsmannen bemyndigats tillkalla ytytterligare
en sakkunnig för ifrågavarande utredningsuppdrag. 7
7- Kansliutredningen (1960: I 8)
Tillkallade enligt Ivungl. Maj:ts bemyndigande den 20 februari 1959 för
att verkställa utredning rörande rationell utformning och inredning av den
svenska utrikesrepresentationens kanslilokaler m. m.
Snellman, U. H., byggnadsråd, ordförande;
Anger, P. I. V., byråchef;
Bothén, P. R., l:e kanslisekreterare;
Ekdahl, L. L. G., byrådirektör.
Expert:
Olsson, K.-A. T., arkitekt, fil. kand.
Sekreterare:
Griibb, E. O., intendent (fr. o. m. den 14 december 1959).
Lokal: Byggnadsstyrelsen, tel. lokalsamtal 54 05 60, rikssamtal 54 06 60.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 15 november
1960 hållit 8 sammanträden. Utredningen har utarbetat ett utkast till anvisningar
rörande utformning och inredning av utrikesrepresentationens
kanslilokaler. Yttranden över detta utkast har inhämtats från ett antal be
-
67
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet
skickningar, konsulat och delegationer. Bearbetning av de inkomna remiss- J Jjj £
yttrandena pågår.
Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under första hälften av år 1961.
8. Administrationsutredningen för biståndet till utvecklingsländerna
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 maj 1960 för att
verkställa utredning och avge förslag angående organisationen i Sverige för
handläggning av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade länder samt
angående möjligheterna till en förstärkning av de personella resurserna för
biståndsverksamheten:
Carlson, S. L., professor, ordförande;
Bengtsson, G. T. E., ombudsman, led. av II kamm.;
Bergegren, Astrid, kontorist, led. av II kamm.;
Fälldin, N. O- T., lantbrukare, led. av II kamm.;
Löfgren, N. S. J., disponent, f. d. riksdagsman;
Murray, C. A., kanslidirektör.
Expert:
Aldestam, N. A., byråchef.
Sekreterare:
Rösiö, P. B. M. I., e. o. andre sekreterare.
Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Lindström till statsrådsprotokollet den
20 maj 1960):
Tekniskt bistånd till ekonomiskt och socialt mindre utvecklade områden lämnas
antingen multilateralt genom Förenta Nationerna och andra internationella
organ eller bilateralt — direkt från ett land till ett annat. År 1950 inleddes FN:s
utvidgade verksamhet för tekniskt bistånd (EPTA). Inom ramen för EPTA har
sedan sammanlagt 8 000 experter från olika länder, därav över 550 från Sverige,
sänts ut som rådgivare samt 14 OOiO stipendier utdelats till fackmän från underutvecklade
länder för studier utomlands. Av stipendiaterna har under tioårsperioden
inemot 1 500 mottagits och givits handledning i Sverige. Som ett komplement
till EPTA upprättades 1959 FN:s särskilda fond för tekniskt bistånd, främst i avsikt
att möjliggöra även kapitalkrävande biståndsprojekt. Under fondens första
verksamhetsår har ett 40-tal projekt beslutats, vilka huvudsakligen avser undersökningar
för utveckling av naturtillgångar samt upprättandet av institutioner för
teknisk utbildning och forskning. Såväl EPTA:s som Särskilda fondens verksamhet
finansieras genom frivilliga bidrag från ett stort antal länder. För 1960 har för
EPrlA utfästs sammanlagt 32,4 miljoner dollar samt för Särskilda fonden 29,8 miljoner
dollar. Enligt beslut av innevarande års riksdag har Sveriges bidrag till denna
verksamhet för budgetåret 1960/61 fastställts till 4 670 000 kronor, respektive
10 880 000 kronor.
Vid sidan av Sveriges medverkan i det multilaterala tekniska biståndet och i
syfte bl. a. att hos allmänheten skapa ett bredare intresse för de underutvecklade
ländernas problem har vårt land igångsatt även en egen bilateral biståndsverkl
samhet. Det bilaterala biståndet har efterhand kommit att omfatta ett byggnads!
institut och ett barnsjukhus i Etiopien, en yrkesskola i Pakistan, ett famiheplao
nenngsprojekt på Ceylon, kurser i Sverige i social- och hälsovårdsadministratkttv
veterinärmedicin, gjuteriteknik ocli växtförädling samt fristående stipendievwlu
68
Riksdagsberättelsen år 1961
samhet. Kostnaderna för denna verksamhet uppgick budgetåret 1958/59 till
3 073 000 kronor, varav drygt 2 000 000 kronor utgjorde statsbidrag. Återstående
kostnader täcktes .i huvudsak med medel från den år 1955 anordnade Sverigehjälper-insamlingen,
som gav en behållning på sammanlagt omkring 4 miljoner
kronor. Den för den bilaterala verksamheten från Sverige rekryterade utlandspersonalen
uppgick under 1959 till 35 personer, medan antalet utländska kursdeltagare
och stipendiater i Sverige samma år utgjorde 79. Härtill kommer ett säkerligen
inte obetydligt antal experter, som enskilda företag med kommersiella intressen
i underutvecklade länder ställt till dessas förfogande. Även den kristna
missionens insatser ingår i en totalredovisning med stora belopp. Uppskattningsvis
liar 30 milj. kronor i frivilliga bidrag — därav inemot 20 milj. kronor insamlade i
Sverige — använts av missionen på utvecklingshjälp i underutvecklade länder. Det
kan sålunda konstateras, att samtidigt med att den totala internationella verksamheten
för tekniskt bistånd under det gångna årtiondet kraftigt utvidgats, har
det svenska deltagandet däri undergått en snabb utveckling.
Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden
har hösten 1959 framlagt en utredning med förslag till ansenligt utökad bilateral
biståndsverksamhet. Efterhand torde även ökade anspråk komma att ställas på
Sveriges deltagande i FN:s och angränsande internationella organs verksamhet för
tekniskt bistånd. En utvidgning av Sveriges deltagande i olika biståndsprogram
för underutvecklade länder kräver, att uppmärksamhet ägnas frågan om sambandet
mellan finansiella insatser och personella resurser, eftersom det givetvis är
angeläget, att de medel, som på svensk sida ställes till förfogande, utnyttjas effektivt
och omsättes i praktiska insatser. Detta förutsätter i sin tur dels en rationell
organisation för handhavandet inom Sverige av verksamheten för tekniskt bistånd,
dels tillräcklig och kvalificerad personal för de med denna verksamhet
förenade uppgifterna. Behovet av personal gör sig därvid gällande både för administrativa
och andra funktioner inom de organ, som liar direkt befattning med
biståndsverksamheten, för expert- och läraruppdrag i de underutvecklade länderna
och för utbildning och handledning härhemma av stipendiater och kursdeltagare
från dessa länder. Eu utredning av dessa frågor är därför nu påkallad.
Vad först beträffar den administrativa organisationen handlägger för närvarande
Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet på Kungl. Maj:ts uppdrag
huvuddelen av expertrekryteringen och stipendiatmottagningen för den multilaterala
biståndsverksamheten. Beträffande vissa av de internationella fackorganen,
såsom FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Världshälsoorganisationen
(WHO), Internationella teleunionen (ITU), Internationella luftfartsorganisationen
(ICAO) och Meteorologiska världsorganisationen (WMO),
handhas dock expertrekryteringen och vanligen även stipendiatmottagningen av
de särskilda svenska förbindelseorganen: Svenska FAO-kommittén, Nämnden för
internationella hälsovårdsärenden respektive telestyrelsen, luftfartsstyrelsen och
meteorologiska institutet. Denna arbetsfördelning har uppstått genom den speciella
karaktären hos ifrågavarande fackorgans biståndsuppgifter, men huruvida betingelserna
för en sådan specialisering alltjämt är starka nog för att uppväga nackdelarna
av en splittrad mottagningsapparat torde behöva prövas. Då det i de
svenska förbindelseorganens verksamhet ingår även andra uppgifter, som sammanhänger
med det tekniska biståndet — t. ex. anordnande av symposier — behöver
detta samordningsproblem ägnas särskild uppmärksamhet. Stipendiatansökningar
under den bilaterala biståndsverksamheten granskas av Centralkommittén
för svenskt tekniskt bistånd och medel beviljas härtill av Kungl. Maj:t efter Centralkommitténs
förord. Raden av organ, som alltså i Sverige ombesörjer expertoch
stipendiatfrågor, aktualiserar en granskning av organisationen för att utröna
vilka arbetsmässiga fördelar, som skulle kunna vinnas med en starkare koncentration
av handläggningen vid växande anspråk på den administrativa apparaten.
69
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet
Den rådgivande .statliga nämnden för internationella expert- och stipendieärenden
har visserligen en samordnande uppgift vad beträffar det svenska deltagandet
i det multilaterala biståndet. Det utesluter dock inte att alla möjligheter till
en närmare samordning på det administrativa planet bör undersökas och tillvaratagas,
varvid även nämndens struktur och verksamhet bör in i bilden.
Ansvaret för den bilaterala biståndsverksamheten har sedan 1952 varit anförtrott
Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd, vari 44 av vårt lands stora
folkrörelser och intresseorganisationer är företrädda. Som sekretariat åt Centralkommittén
fungerar Svenska institutet. De bilaterala biståndsinsatserna har emellertid
eu nära anknytning till den multilaterala verksamheten dels i mottagarländerna,
där FN och dess specialorgan eftersträvar en regionplanering av olika
biståndsprojekt, dels inom Sverige, där stipendiaternas studier och hospiteringar
erbjuder samma problematik, oberoende av varifrån stipendierna utbetalas. Detta
göi det befogat att söka åstadkomma en närmare anknytning även mellan de inhemska
organen för bilateralt och multilateralt bistånd. Det bör ankomma på
utredningen att pröva de administrativa formerna för en sådan samordning. Därvid
bör uppmärksammas hur ifrågavarande arbetsuppgifters anknytning till
Svenska institutet kommit att påverka institutets övriga arbetsuppgifter med upplysningsverksamheten
som den ursprungligen centrala. När Kungl. Maj:t 1952
uppdrog åt institutet att handlägga huvuddelen av de praktiska uppgifterna i Sverige
inom ramen för det multilaterala biståndet, kunde man nämligen inte förutse
den betydande omfattning, som detta arbete sedermera fått, vartill även kommit
motsvarande uppgifter i samband med den växande bilaterala verksamheten. Det
torde därför vara påkallat att undersöka de administrativa problem, som följer
av dessa arbetsuppgifters anknytning till institutet. Utredningen bör därvid även
pröva lämpligheten av att den samlade svenska utlandshjälpen erhåller ett eget
administrationscentrum.
Vidare bör utredas personalbehovet inom en administration, som förutsättes omhänderlia
såväl det multilaterala som det bilaterala biståndet. Fn sådan undersökning
bör givetvis ta hänsyn till behovet under olika förutsättningar av biståndsverksamhetens
utbyggnad, varvid bl. a. Centralkommitténs i ovannämnda
utredning framlagda förslag till personalstat bör göras till föremål för prövning.
Förutom denna allsidiga översyn av organisationen för teknikt bistånd bör utredningen
ägnas de betydelsefulla frågorna, hur man skall kuna underlätta rekryteringen
av svenska fackmän för utlandstjänst i det tekniska biståndet samt förbättra
möjligheterna till mottagning och handledning av stipendiater från underutvecklade
länder vid olika svenska utbildningsanstalter, på arbetsplatserna i
förvaltningen och näringslivet samt i de frivilliga organisationer, som kan sägas
representera den tongivande allmänheten i värdlandet. Såsom i skilda sammanhang
har påpekats, skulle rekryteringen av svenska fackmän för expertuppgifter
utomlands kunna främjas, därest värdet av utlandserfarenheter allmänt rönte en
mera positiv uppskattning. Härmed sammanhänger frågan om man kan tillförsäkra
dem, som ställer sig till förfogande för expertuppdrag utomlands, rimliga
villkor i fråga om tjänstledighet eller rätt till äteranställning samt tillgodoräkning
av utlandstiden i löne- och pensionshänseende. Utredningen bör således
granska nu gällande regler och praxis i detta avseende och undersöka möjligheterna
att underlätta svenskt deltagande i en ökad biståndsverksamhet genom liberalisering
av dylika tjänstevillkor.
Ftt önskemal, som framförts bl. a. av nämnden för internationella expert- och
stipendieärenden, är att få utrett, huruvida rekryteringen av svenska fackmän för
expertuppgifter i utlandstjänst och i Sverige inom verksamheten för tekniskt bistånd
skulle kunna främjas genom en särskild utbildning. Fn särskild utbildningsverksamhet
förekommer redan i vissa länder, och därest det skulle finnas
intresse för detta även i vårt land, eventuellt i nordisk samverkan, kunde den
I U: 8
70
Riksdagsberättelsen år i961
i it. o tänkas tillgodose utbildningsbehov även för utrikesförvaltningen, exportnäringar1
*-• - na, fackföreningsrörelsen och kooperationen. Utredningen bör alltså ägna speciell
uppmärksamhet åt frågorna om underlättandet av expertrekrytering, i samband
därmed undersöka behovet av utbildningsverksamhet och för såvitt utredningen anser
att en särskild sådan utbildningsverksamhet vore önskvärd föreslå utformningen
av denna.
Vidare bör de sakkunniga beakta frågan på vad sätt man skulle kunna öka
studie- och praktikantmöjligheterna för stipendiater och studerande från de underutvecklade
länderna i Sverige. Därvid bör uppmärksammas dels det speciella
personalbehov, som anmäler sig vid mottagning och för handledning av stipendiater
under dessas studier inom förvaltning och enskilda företag, dels möjligheten
att bygga ut stipendiaternas fritidskontakter med de svenska folkrörelserna och
de demokratiska organisationer överhuvudtaget, som utgör basen för svenskt samhälls-
och vardagsliv. Angeläget är även, att man i samband med den fortsatta utbyggnaden
av det svenska undervisningsväsendet tar hänsyn till önskvärdheten att
bereda plats vid svenska universitet och högskolor för studerande från länder utan
tillräckliga utbildningsresurser. Utredningen bör undersöka de nuvarande förutsättningarna
härför och precisera önskemålen beträffande framtiden.
Slutligen bör utredningen vara oförhindrad att upptaga till prövning även andra
frågor som rör koordinationen av finansiella insatser och personella resurser i
svenskt tekniskt biståndsarbete ävensom koordinationen av statliga och enskilda
initiativ på området och för övrigt de angränsande problem som kan komma att
aktualiseras under utredningsarbetet.
Utredningen påbörjade sitt arbete i oktober 1960 och har under tiden intill
30 november 1960 hållit 11 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under 1961.
9. Utrikesförvaltningens lönenåmnd
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1948, den
22 december 1949 och den 17 november 1950 för att inom utrikesdepartementet
biträda vid beredning av frågor rörande avlöningar till tjänstemän
vid beskickningar och konsulat:
Kabinettssekreteraren, ordförande;
Statssekreteraren i finansdepartementet;
Statssekreteraren i civildepartementet;
Chefen för utrikesdepartementets personalavdelning;
Przybyszewski Westrup, Z. S., envoyé;
Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm.;
Åberg, S. T., civilingenjör, direktör.
Sekreterare:
Hammarskjöld, P. O. H. Å., förste sekreterare.
Lokal: Utrikesdepartementet, tel. växel 22 45 00.
Den 26 augusti 1960 uppdrog Kungl. Maj :t åt nämnden att verkställa översyn
av avlöningsförmånerna för utomlands stationerade diplomatiska och
konsulära tjänstemän m. fl.
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet 71
Direktiven för utredningen i denna del (anförande av ministern för utri- j jj. ^
kes ärendena Undén den 26 augusti 1960):
I statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) finns särskilda bestämmelser
meddelade om avlöningsförmåner för den personal inom utrikesförvaltningen, som
har sin tjänstgöring förlagd utom riket. Enligt dessa bestämmelser, vilka i huvudsak
bygger på ett av 1939 års riksdag i ämnet fattat beslut, äger nämnda personal
vid sidan av de ordinära löneförmånerna i förekommande fall uppbära ortstilllägg,
barnbidrag och utomeuropeiskt tillägg. Vidare utgår vissa särskilda tillägg
såsom chargé d’affairestillägg, bidrag för inköp av bil, ersättning för hållande av
bil och språktillägg.
Utöver dessa i Saar reglerade förmånerna utgår, med stöd av nyssnämnda riksdagsbeslut,
till de utomlands stationerade tjänstemännen i det allt övervägande
antalet fall s. k. prisutjämningstillägg. Avsikten med tillkomsten av dessa tillägg
var att utanför lönesystemets ram möjliggöra erforderlig anpassning av utlandstjänstemännens
löner vid extraordinära förhållanden.
Prisutjämningstilläggen i de enskilda fallen fastställcs av Kungl. Maj:t efter förslag
av särskilda inom utrikesdepartementet tillkallade sakkunniga, utrikesförvaltningens
lönenämnd.
Den kontanta lönen till utrikestjänstemännen fastställes f. n. i princip på grundval
av en budgetprövning, d. v. s. en genomgång av detaljerade uppgifter från
vederbörande tjänsteman rörande tjänstemannens (familjens) utgifter för hushållet,
bostad, husgeråd, kläder, tjänare, barnens skolgång, resor inom tjänstgöringsorten,
semester, representation o. s. v. Efter prövning av dessa uppgifter fastställes
det totala lönebehovet för befattningshavaren. Prisutjämningstillägget utgöres
av skillnaden mellan det godtagna totala lönebehovet, å ena sidan, samt
summan av löneplanslönen jämte utgående ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiska
tillägg, å andra sidan. Av det tillämpade systemet följer att en höjning
av löneplanslönerna i Sverige icke automatiskt kommer utlandstjänstemännen till
godo, utan i regel tar sig uttryck i en sänkning av prisutjämningstilläggen.
Riksdagens år 1959 församlade revisorer har i sin berättelse (§ 6) upptagit
till behandling frågan om avlöningsförmåner för diplomatiska och konsulära tjänstemän
m. fl. Revisorerna har därvid bl. a. konstaterat, att prisutjämningstilläggen
under årens lopp kommit att i allt större utsträckning tas i anspråk för löneförstärkning
till den utomlands tjänstgörande personalen samt att tilläggen numera
utgör en betydande del av de sammanlagda löneförmånerna och i vissa fall
uppgår till större belopp än de i avlöningsreglementet fastställda. Revisorerna
har ifrågasatt, om inte löneutvecklingen numera kan anses ha nått därhän, att
en allmän översyn av avlöningssystemet för utlandsrepresentationen är påkallad.
Under erinran bl. a. om att ett av den s. k. utlandslönekominittén år 1954 framlagt
förslag till nytt lönesystem i fråga om huvudprinciperna ej föranlett någon
Kungl. Maj:ts åtgärd, har revisorerna ansett angeläget, att en utredning kommer
till stånd beträffande utlandstjänstemännens löneförhållanden.
Statsutskottet har i sitt utlåtande (1960: 128) framhållit att vad i ärendet förekommit
enligt utskottets mening ger vid handen att behov föreligger av en översyn
av utlandstjänstemännens löneförhållanden. Utskottet har ej ansett sig böra
närmare ingå på frågan om formen för översynen utan inskränkt sig till att understryka
angelägenheten av att en sådan snarast möjligt kommer till stånd. Helt
allmänt har utskottet gett uttryck för den uppfattningen, att det i fråga om tjänstemän
med placering i vissa länder med numera relativt stabila ekonomiska förhållanden
bör visa sig möjligt att nå en fastare reglering av lönerna i samband
med reduktion eller borttagande i viss utsträckning av särskilda lönetillägg. I
fråga om levnadskostnaderna i olika länder har utskottet framhållit att viss väg
-
72
Riksdagsberättelsen år 1961
I U: 9 ledning torde kunna hämtas bl. a. ur förefintlig centralt sammanställd internationell
statistik. De av utlandslönekommittén på sin tid gjorda övervägandena
syntes ävenledes i erforderlig utsträckning kunna beaktas. Utskottet föreslog,
att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet i anledning
av riksdagens revisorers uttalande anfört. Riksdagen (skr. 1960: 302) har
beslutat i överensstämmelse härmed.
I underdåniga skrivelser den 7 och den 22 juni 1960 har Statstjänstemannaförbundet
resp. Statstjänstemannens riksförbund hemställt om åtgärder, som i sak
innebär, att beslutade lönehöjningar för åren 1960 och 1961 till statstjänstemännen
icke skall föranleda minskning av de utomlands stationerade tjänstemännens övriga
avlöningsförmåner (prisutjämningstillägg eller motsvarande tillägg).
I skrivelse den 13 maj 1960 till chefen för utrikesdepartementets personalavdelning
har Statstjänstemännens riksförbund anhållit om representation i utrikesförvaltningens
lönenämnd. Riksförbundet har vidare i skrivelse den 14 juni 1960
till ministern för utrikes ärendena anhållit, att förbundet måtte bli representerat
vid den kommande översynen av utlandstjänstemännens löneförhållanden.
För egen del finner jag lika med statsrevisorerna och statsutskottet, att nu rådande
förhållanden i fråga om regleringen av utrikestjänstemännens löner ej är
tillfredsställande. En översyn av hithörande spörsmål bör därför nu komma till
stånd, översynen bör omfatta all utrikesförvaltningen tillhörande personal vid
stationering utom riket.
Översynen, som naturligen bör bygga på de erfarenheter av tillämpningen av
nuvarande lönesystem, som vunnits i samband med den kontinuerliga prövningen
av prisutjämningstilläggens storlek, bör anförtros utrikesförvaltningens lönenämnd.
Vad rör riktlinjerna för översynen bör skiljas på, å ena sidan, frågan om systemet
för avvägningen av de sammantagna löneförmånerna vid en befattning och,
å andra sidan, den mera tekniskt betonade frågan om hur dessa löneförmåner
skall utgå i form av lön och tillägg, hur stor del av lönerna som bör mera långsiktigt
regleras i avlöningsreglemente eller lönestat, och hur stor del, som bör
stå öppen för mera kortsiktiga justeringar för kurs- och prisändringar o. s. v.
Beträffande den förra frågan kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad utrikesförvaltningens
lönenämnd liärutinnan anfört i sitt utlåtande över statsrevisorernas
berättelse. Lönenämnden anför där:
Lönenämnden vill först allmänt konstatera, att vid vilket system för avvägningen
av lönerna som än väljes, skönsmässiga bedömningar från tid till annan
av lönenivåns höjd ej kan undvikas. Lönenämnden har därvid förutsatt, att såsom
f. n. är fallet lönerna måste vara behovsprövade om ej annat med hänsyn till
den kraftiga utgiftsökning för statsverket, som skulle följa om lönerna skulle
fixeras på eu sådan nivå, att hänsyn ej behövde tagas till tjänstemännens civilstånd,
antalet barn o. s. v. Såsom revisorerna framhållit är det nödvändigt att
bereda de befattningshavare, som i utlandet skall företräda Sverige och svenska
intressen en sådan löneställning, att denna bl. a. svarar mot den standard som
vederbörande tjänstemän måste upprätthålla för fullgörande av sina speciella åligganden.
Erinras må, att redan 1939 års lönereform var resultatet av statsmakternas
medvetna och konsekvent genomförda beslut att bryta med ett föråldrat system
för utrikesförvaltningens rekrytering. Sedan tanken att en mera demokratisk
rekrytering förutsatte tillräckliga löneförmåner blivit allmänt erkänd, har det
också framstått som en väsentlig förutsättning för utlandstjänstemännens avlöningsförhållanden
att icke låta inflation och andra kostnadsfördyrande faktorer bryta
ned den reallönenivå, som hade uppnåtts genom 1939 års reglering och tack vare
vilken även personer utan privatförmögenhet kunde söka sig till utrikesförvaltningen.
Huvudfrågan i denna del är alltså hur man skall komma fram till ett system
med vilket nyss angiven målsättning nås med minsta utrymme för subjektivt fär
-
73
Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet
gade bedömningar. Lönenämnden bör här ha fria händer att söka sig fram olika J JJ- 0
vägar. Jag inskränker mig därför i detta sammanhang till att framföra vissa synpunkter,
betingade av de erfarenheter, som vunnits av det nu tillämpade systemet.
Om man bortser från cheferna för beskickningar, delegationer och generalkonsulat,
vilka åtnjuta fri bostad, bebor f. n. ungefär en tredjedel av utlandstjänstemännen
bostäder i av staten ägda eller förhyrda lägenheter, där liyressättningen
står under byggnadsstyrelsens uppsikt. Utvecklingen har vidare givit vid handen,
att det kan visa sig ändamålsenligt att ytterligare utvidga anskaffningen av personalbostäder
utomlands genom byggnadsstyrelsens försorg. Mot bakgrunden härav
bör det vid översynen närmare övervägas, om ej för utlandstjänstemännen
över huvud hyreskostnaderna kan brytas ut ur lönen och berörda tjänstemän i
stället efter prövning få sina hyreskostnader direkt täckta eller få särskilda bidrag
för godtagna bostadskostnader. Vidare bör formerna för täckande av representationskostnaderna
prövas, under beaktande av de olägenheter, som visat sig
vara förknippade med att medel avsedda för representationen direkt inräknas i
den av vederbörande tjänstemän disponerade lönesumman. En annan angelägen
uppgift för lönenämnden bör vara att ingående pröva vilka kostnader, som bör
täckas genom barnbidrag, samt hur bidragen i olika fall lämpligen bör avvägas.
För utlandspersonalen gällande regler i fråga om direkt och indirekt beskattning
böra jämväl beaktas.
Lönenämnden bör i övrigt vid fullgörande av sitt uppdrag i denna del i erforderlig
utsträckning beakta de överväganden, som på sin tid gjordes av utlandslönekommittén.
Nämnden bör sålunda bl. a. pröva, huruvida skäl föreligger för
igångsättande av sådana interlokala levnadskostnadsundersökningar, som kommittén
förordat. Uppmärksammas bör härvid att, såsom statsutskottet framhållit,
numera viss vägledning i fråga om levnadskostnaderna i olika länder torde kunna
hämtas direkt ur förefintlig, centralt sammanställd internationell statistik.
Vidare bör nämnden så långt möjligt är vid avvägningen i stort av lönebelioven
söka ledning i vad som på detta område gäller inom utrikesrepresentationen i
andra med Sverige jämförbara länder samt inom de internationella organisationer
till vilka Sverige har anknytning.
Vad härefter angår frågan om den tekniska regleringen av löneförmånerna är
det uppenbarligen otillfredsställande, att de i vederbörande avlöningsreglemente
angivna löneförmånerna numera i vissa fall ej ens utgör huvuddelen av den lön
tjänstemannen de facto uppbär. Lönenämnden bör därför på grundval av en fullständig
genomgång av de olika nu enligt Saar utgående tilläggen och under hänsynstagande
till nödvändigt spelrum för lönejusteringar för växlingar i kurs- och
prisförhållanden uppgöra förslag till en fastare reglering av lönerna. Nämnden
bör i samband härmed ingående pröva frågan om och i så fall hur olika förändringar
av löneplanslöner och lönegradsplaceringar bör påverka de av utlandstjänstemännen
uppburna totala löneförmånerna.
Utrikesförvaltningens lönenämnd kommer, vid bifall till vad jag nu föreslagit,
att t. v. få den dubbla ställningen av dels rådgivande organ vid den fortlöpande
prövningen av prisutjämningstilläggens storlek och dels utredningsorgan i egentlig
mening. Det torde få förutsättas att löneförhållandena för utrikestjiinstemännen
— oberoende av den reglering av utrikeslönerna, vartill nu ifrågavarande
utredning kan komma att leda — fortgående måste genom ett särskilt organ vara
föremål för uppmärksamhet, därest lönerna skall kunna avvägas enligt den förut
angivna målsättningen för löneregleringsarbetet. Detta betingas av utrikestjänstens
spccella karaktär, av de från tid till annan skedda förändringarna på olika
tjänstgöringsorter, av verksamhetens omfattning och inriktning samt av de ständigt
pågående växlingarna i kurs- och prisförhållanden. Lönenämnden bör därför,
mot bakgrunden av resultatet av översynen, överväga vilken ställning och vilka befogenheter,
som bör ges ett dylikt organ, ävensom hur det bör vara sammansatt.
74 Riksdagsberättelsen år 1961
J TT. g Lönenämnden bör, därest så visar sig ändamålsenligt, äga framlägga sina förslag
etappvis, i förekommande fall i direkt anslutning till det kontinuerliga arbetet
med prisutjämningstilläggens avvägning. Nämnden bör, om den finner det
lämpligt, kunna anförtro beredningen av olika frågor åt av nämnden organiserade
arbetsutskott. Under översynens gång bör lönenämnden bereda företrädare för
den berörda personalens organisationer tillfälle att framlägga sina synpunkter på
de av uppdraget omfattade spörsmålen.
Nämnden har för detta utredningsuppdrag sammanträtt två gånger.
Arbetet beräknas fortgå under hela 1961.
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
75
I Fö
Försvarsdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. 1952 års värnpliktsutredning (1958:1 3; 1959:1 6; 1960:1 6)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 mars 1952 för att
inom försvarsdepartementet verkställa utredning rörande behovet av omskolning
i samband med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet
till armén samt därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och
Inrikes tidn. den 2 april 1952):
Holmqvist, E. B., led. av I kamm.
Experter:
Borgquist, F., seminarielärare;
af Burén, H., överstelöjtnant.
Sekreterare:
Gyllenram, K. Å. G., byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1953: I Fö 17.
Genom beslut den 14 oktober 1960 har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen
för försvarsdepartementet att tillsätta utredning rörande värnpliktsutbildningen
m. in. Av direktiven framgår, att utredningen bl. a. bör till behandling
upptaga de speciella problemen rörande omskolning, varvid lämpligen
de uppgifter, som tidigare ålagts 1952 års värnpliktsutredning, överflyttas
på den nya utredningen. Denna utrednings verksamhet får härigenom anses
ha upphört.
2. 1957 års sakanslag sutredning (1958:1 18; 1959:1 15; 1960:1 13)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 oktober 1957 för att
utreda förutsättningarna för att över avlöningsanslag redovisa avlöningskostnader
för tjänstemannapersonal vid verkstäder, verkstadsförråd och
verkstadskonlor inom försvaret:
Linden, K. G., expeditionschef.
Sekreterare:
Andersson, H. G. F., krigsråd.
Biträdande sekreterare:
Kourtzman, E. P., förste kanslisekreterare.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 11 april 1960
hållit 12 sammanträden.
76
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖt 2 Utredningen har den 11 april 1960 avgivit P.M. angående redovisning av
lönekostnader för tjänstemannapersonal vid vissa verkstäder inom krigsmakten
(stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
3. 1958 års försvarsledningskommitté (1959 1:21; 1960 I: 17)
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 oktober 1958 tillkallade av överbefälhavaren
för att verkställa förberedande utredning rörande frågan om
krigsmaktens högsta ledning:
Kolmodin, K. R., generalmajor, ordförande;
Fehrm, E. M., generaldirektör;
Karleby, O., generaldirektör;
Lindemalm, Å. F., kommendör;
Mangård, Å., överste;
Mohlin, A. H., överste;
Rudholm, S. J. G., lagbyråchef;
Wärnsund, S. A., överstelöjtnant.
Experter:
Alm, S.-E., överstelöjtnant;
Bjule, R. E. I., kapten;
Löwenhielm, F. A., överstelöjtnant;
Palmstierna, N.-F., överstelöjtnant;
Stroh, O., major;
Ström, K.-E., kommendörkapten av 2. graden.
Chefen för försvarsdepartementet uppdrog den 11 november 1958 åt byråchefen
i försvarsdepartementet N. V. Simonsson att vara sekreterare åt kommittén.
Direktiv för utredningen utfärdades av överbefälhavaren med skrivelse
den 15 november 1958.
Kommittén har under tiden den 1 december 1959—den 23 mars 1960 hållit
12 sammanträden.
Kommittén har den 14 mars 1960 till överbefälhavaren avgivit betänkande
angående krigsmaktens högsta ledning (SOU 1960: 12).
Uppdraget är därmed slutfört. 4 *
4. 1959 års skjutfältsutredning (1960:1 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 januari 1959 för att
verkställa utredning rörande skjutfält för Svea artilleriregemente m. m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 27 januari 1959):
Lingman, J., landshövding, ordförande;
Bergh, K. R., f. d. folkskolinspektör, led. av I kamm.;
Pålsson, P. O., f. d. häradsdomare, f. d. riksdagsman;
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 77
Ståhl, M. D. E., redaktör, led. av II kamm.;
Söderberg, S. T. R., ombudsman, led. av I kamm.
Sekreterare:
Norrman, Ä. S., krigsråd.
Biträdande sekreterare:
Malmros, C. S. C., byråsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fö 19.
Utredningen har under tiden november 1959—augusti 1960 hållit 10 sammanträden.
Utredningen har den 11 augusti 1960 avgivit betänkande med förslag angående
skjutfält för Svea artilleriregemente m. m. (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
5. Försvarsattachéutredningen 1960 (1960:123)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 november 1959 för
att verkställa utredning rörande försvarsattachéorganisationens omfattning
(sé Post- och Inrikes tidn. den 25 november 1959):
Elmgren, B. F., rektor, led. av I kamm.
Expert:
Rudberg, L. E. A., (fr. o. m. den 25 april 1960).
Sekreterare:
Graah-Hagelbäck, B., kapten.
Direktiven för utredningen, se 1960:1 Fö 23.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959— den 30 november
1960 hållit 28 sammanträden.
Utredningen har den 8 november 1960 avgivit betänkande rörande försvarsattachéorganisationen
(stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört. 6
6. 1960 års försvarskommitté
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 april 1960 för att
verkställa utredning rörande försvarets fortsatta kostnadsram m. m (se
Post- och Inrikes tidn. den 27 april 1960):
Westerlind, E. A., landshövding, ordförande;
Bohman, B. G., direktör, led. av II kamm.;
Eliasson, L. M., lantbrukare, led. av II kamm.;
Heckscher, G. E., professor, led. av II kamm.;’
Holmqvist, E. B., sekreterare, led. av I kamm.;
Jacobsson, P„ socialvårdsassistent, led. av I kamin.;
Johansson, N. I., hemmansägare, vice talman i I kamm.;
Ståhl, M. D. E., redaktör, led. av II kamm.;
Tbapper, G. F., metallarbetare, talman i II kamin.;
Fö: 6
78
Riksdagsberättelscn år 1961
1 FÖ: 6 Experter:
Bergelin, S.-E. S., extra byråchef;
Göransson, C. T. E., generalmajor;
Åström, C. S., utrikesråd.
Bitr. experter:
Ahnfelt, S., överstelöjtnant;
Lundvall, B. G. G., kommendörkapten av 1. graden;
Palmstierna, N.-F., överstelöjtnant.
Huvudsekreterare:
Resare, A. C. R., t. f. byråchef.
Sekreterare:
Paulsson, G. V. V., t. f. budgetsekreterare.
Bitr. sekreterare:
Bjule, R. E. I., kapten.
Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
22 april 1960):
Vid 1958 Ars B-riksdag fattades beslut om försvarshuvudtitelns utveckling under
de närmast följande budgetåren. Beslutet innebar att den ekonomiska ramen för
fjärde huvudtitelns driftbudget fastställdes till 2 700 miljoner kronor för budgetåret
1958/59. Från denna utgångspunkt skulle försvarshuvudtiteln under de därpå
följande budgetåren stiga med i genomsnitt 2 1/2 procent årligen för teknisk utveckling.
Därutöver skulle från och med innevarande budgetår utgå kompensation
för inträdda pris- och lönestegringar. Vid 1959 års riksdag fastställdes bestämda
regler rörande beräkningen av dessa kostnadsändringar. Dessa regler bygger på
en för ändamålet särskilt konstruerad prisindex. Den överenskommelse mellan
de demokratiska partierna rörande fixeringen av driftbudgetens totalsumma för
budgetåret 1958/59 samt den därefter följande årliga uppräkningen och kompensationen,
vilken föregick riksdagsbeslutet och som detta anslöt till, gällde de efter
budgetåret 1958/59 följande 2—3 åren. Under fjärde huvudtiteln till årets statsverksproposition
har jag uttalat att överenskommelsen gäller budgetåret 1958/59.
Riksdagen har lämnat detta konstaterande utan erinran.
Till grund för 1958 års försvarsbeslut låg ett omfattande material belysande relevanta
omständigheter för bedömning av frågan om det militära försvarets omfattning,
utformning och långsiktiga utveckling. Bedömningen innefattade beaktande
av de utrikes- och militärpolitiska förhållandena, den internationella vapentekniska
utvecklingen samt de statsfinansiella möjligheterna. En avvägning gjordes
mellan dessa olika faktorer. Beslutet stod i huvudsaklig överensstämmelse med
det av överbefälhavaren på 1955 års försvarsberednings uppdrag utförda alternativet
»Adam» och har, vad det gäller det militärtekniska innehållet, karaktären av
allmänna riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling. Någon fastlåsning i fråga
om detaljer innebär beslutet icke; fixeringen är begränsad till den totala kostnadsramen
och dess fortsatta utveckling. I proposition 110 till 1958 års B-riksdag
framhöll jag att beslutet väsentligen innebär att en fast utgångspunkt skapas och
en allmän inriktning gives för det militära planläggningsarbetet. Ett uttryck för
flexibiliteten inom den fastlagda kostnadsramen framkommer i det förhållandet
att ett omfattande utredningsarbete fortlöpande bedrivits och bedrives i syfte att
på olika områden ernå mest ändamålsenliga organisation och verksamhet samt
åstadkomma möjliga besparingar. Inom staber och förvaltningar sker ett kontinuerligt
studium av för vår försvarsmakts utveckling betydelsefulla omständigheter
i det internationella skeendet. Planeringsverksamheten i fråga om materiel
-
79
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
anskaffning, utbildning, taktik och organisation baseras — utifrån riksdagens år- J pjj; (j
liga beslut rörande medelstilldelning och fleråriga kostnadsramar för materielanskaffningen
samt givna beställningsbemyndiganden — på de erfarenheter detta
studium ger och de slutsatser beträffande framtida krav på vår försvarsmakt som
därav kan dragas. Det kan i detta sammanhang bland annat erinras om att Kungl.
Maj:t prövar materielanskaffningarna i anslutning till utfärdandet av dispositionsföreskrifter
för berörda anslag och beställningsbemyndiganden.
Såsom tidigare anförts är den överenskommelse mellan de demokratiska partierna,
vilken 1958 års riksdagsbeslut och de därpå följande bygger på i fråga om
driftbudgetens kostnadsmässiga bindning, tidsbegränsad till budgetåren 1958/61.
Med anledning härav uttalade jag i fjärde huvudtiteln till årets statsverksproposition
att nya överläggningar mellan de demokratiska partierna om i första hand
den ekonomiska ramen för driftbudgeten samt vissa principer för dess fortsatta
utveckling skulle komma att upptagas under innevarande år. Riksdagen har anslutit
sig till denna bedömning och har därjämte hemställt om att för bedömande
av ifrågavarande spörsmål en parlamentarisk utredning måtte komma till stånd
med representation från de demokratiska partierna. Även jag anser det önskvärt
att en dylik utredning igångsättes och gives i uppdrag att pröva de frågor som de
av mig nämnda sedermera kommande överläggningarna skall avse.
Eftersom 1958 års riksdagsbeslut i sin tidsbegränsning gäller den ekonomiska
ramen för driftbudgeten liksom här tidigare angivna principer för denna kostnadsrams
fortsatta utveckling synes utredningen i första hand böra avse dessa
frågor. Utredningen bör härvid vad det gäller försvarsmaktens omfattning, utformning
och långsiktiga utveckling kunna utgå från de bedömningar som låg till
grund för 1958 års riksdagsbeslut och pröva i vad mån relevanta förhållanden
sedermera utvecklats på ett sådant sätt att ändringar i dessa grundläggande bedömningar
nu är motiverade. Jag räknar härvid med att bedömningen liksom tidigare
göres med beaktande av å ena sidan de utrikes- och militärpolitiska synpunkterna
på vårt lands försvarsfråga och å andra sidan de statsfinansiella möjligheterna,
vilka med hänsyn till den omfattning försvarsutgifterna numera nått måste
ägnas särskild uppmärksamhet. Utvecklingen i vår omvärld av vapenteknik, strategi
och taktik hör även till de faktorer som bör beaktas av utredningen.
Överenskommelsen 1958 beträffande viss långsiktig budgetär utveckling är begränsad
till driftbudgeten. Det synes mig angeläget att utredningen med hänsyn
till det nära sambandet mellan drift- och kapitalbudgeten nu prövar frågan om
avvägningen mellan dessa två budgetar samt i vad mån likartade budgetära regler
bör gälla för dem båda. Som ett led i bedömningen av försvarskostnadernas totala
storlek och mot bakgrunden av den grundläggande bedömningen av försvarsmaktens
uppgift och målsättning bör utredningen jämväl överväga den av innevarande
års riksdag resta frågan om avstämning mellan anslag och kostnadsram för marinens
fartygsbyggnader, särskilt de hinder för beställningsramens utnyttjande, vilka
skapas av likviditetssvårigheter.
Vidare bör utredningen upptaga den av 1959 års riksdag, efter förslag av Kungl.
Maj :t, gjorda hemställan, att kostnaderna för civilförsvaret i anslutning till uppbyggnaden
av den av samma riksdag i princip beslutade nya organisation för detsamma
tages under övervägande i samband med att kostnadsramen för det militära
försvaret omprövas. Utredningens prövning bör ske med utgångspunkt från en
enhetlig målsättning för totalförsvaret.
Jag vill erinra om att 1959 års besparingsutredning för försvaret enligt givna
direktiv har att delredovisa gjorda bedömanden av föreliggande besparingsmöjligheter
i sådan tid — under juni månad innevarande år — att de kan beaktas
vid de nämnda partiöverläggningarna. Vid det förestående utredningsarbetet bör
till övervägande upptagas de förslag eller påpekanden som besparingsutredningen
kan komma att framföra.
80
Riksdagsberättelsen år 1961
Utredningen bör beräkna och redovisa de statsfinansiella konsekvenser dess förslag
leder till.
Med hänsyn till den tidsbegränsning som nu gällande försvarsöverenskommelse
innebär är det angeläget att utredningen bedrives med största skyndsamhet.
Utredningen har under året hållit 33 sammanträden.
Utredningen har den 14 december 1960 avlämnat betänkande Försvarskostnaderna
budgetåren 1961/63 (SOU 1960: 40).
Uppdraget är därmed slutfört -
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
7. 1954- års utredning rörande totalförsvarets personalbehov
(1958:1 7; 1959:1 8; 1960: I 7)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 november 1954 för
att verkställa utredning beträffande de värnpliktigas utnyttjande i det totala
försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 13 december 1954):
Lundgren, S. H. E., organisationssekreterare, ordförande;
Brandberg, K. G., överste;
Gustavsson, B. T., led. av I kamm.;
Svensson, P. G. A., led. av II kamm.;
Niblfors, F. U., f. d. riksdagsman;
Eliasson, R. A. E., led. av II kamm.
Experter:
Rudqvist, O., överste;
af Burén, H., överstelöjtnant (t. o. in. 31 mars 1960).
Sekreterare:
Creutzer, R. B., major.
Bitr. sekreterare:
Heiroth, U. O., kapten (fr. o. in. 1 januari 1960).
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00, ankn. 1327 (ordföranden) och 1297 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen —- se 1955: I Fö 15 — utvidgade den 8 maj
1959 —- se 1960: I Fö 7.
Under tiden den 1 december 1959—den 30 november 1960 har hållits
23 sammanträden, varav 3 under sammanhängande arbetsperiod, och därjämte
genomförts 3 studiebesök under sammanlagt 4 dagar.
Utredningen har den 15 mars 1960 hos departementschefen föreslagit ändring
av inskrivningsförordningen i vad avser sjömanshusens rapportering
till militär myndighet, då värnpliktig avmönstrar ur aktiv sjöfart inom
svenska handelsflottan, samt den 26 mars 1960 till departementschefen
överlämnat »Granskning av kommitténs för sjöfartens beredskapsfrågor förslag
till beredskapsbemanning m. m. jämte utredningens förslag till åtgär
-
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 81
der» (stencilerat). Utredningen har vidare föreslagit civilförsvarsstyrelsen J g
och centrala värnpliktsbyrån åtgärder för att tillvarata uppgifter från inskrivningsförrättningar
såsom underlag för uttagning till civilförsvaret av
lämplig, från värnpliktens fullgörande frikallad personal samt lämnat arbetsmarknadsstyrelsen
underlag för fördelning inom totalförsvaret av värnpliktiga,
som utgår ur värnpliktsåldern.
Utredningsarbetet beräknas vara slutfört under första halvåret 1961.
8. 1954 års värnpliktsavlöningsutredning (1958:18; 1959:1 9; 1960:18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 december 1954 för
att verkställa utredning rörande ekonomiska och sociala förmåner till värnpliktiga
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 15 december 1954):
Söderberg, G., t. f. expeditionschef, ordförande;
Rosenblad, U. S., byråchef;
Sundelin, G. V., lantbrukare, talman i I kamm.;
Gustafsson, M. G., ombudsman, led. av II kamm.;
Experter:
Aldestam, N. A., byråchef;
Wernstedt, L. G. L:son, major;
Persson, S. B., budgetsekreterare;
Borgquist, F., seminarielärare.
Sekreterare:
Tännérus, L. A., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00 (ordföranden och sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955: I Fö 16 och 1959:1 Fö 9.
Genom beslut den 30 december 1959 (inrikesdepartementet) har Kungl.
Maj:t uppdragit åt utredningen att vidtaga översyn av gällande bestämmelser
om avlöning och andra ersättningar till civilförsvarspliktiga vid
tjänstgöring i civilförsvaret samt verkställa utredning beträffande de ekonomiska
förmåner, som skall utgå till reservofficerare och värnpliktiga vid
tjänstgöring i civilförsvaret.
Genom beslut den 3 juni 1960 har Kungl. Maj:t vidare uppdragit åt utredningen
att verkställa översyn av bestämmelserna angående näringsbidragens
utformning, varvid jämväl frågan om näringsbidragens belopp skall
tagas upp till behandling.
Utredningen har under tiden den 21 november 1959—20 november 1960
hållit 20 sammanträden. Utredningen har den 28 december 1959 avlämnat
sitt tredje betänkande, Förslag rörande värnpliktslån (stencilerat). Sedan
utredningen verkställt vissa förberedande undersökningar rörande meritvärdet
av de värnpliktigas militära utbildning är denna del av utredningsuppdraget
föremål för fortsatt beredning inom utredningen. Utredningen har
slutbehandlat vissa frågor rörande familjebidrag in. m. ävensom prövat för
(1
Ilihang till riksdagens protokoll 19G0.1 suml.
Riksdags berättelsen
82
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ: S månerna till de civilförsvar spliktiga m. fl. under fredsförhållande». (Stencilerade
betänkanden avgivna den 29 december 1960.)
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
9. 195b års utredning angående vissa personalkårer inom försvaret
(1958: I 9; 1959: I 10; 1960: I 9)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 5 november 1954 och
den 26 oktober 1956 för att inom försvarsdepartementet verkställa utredning
beträffande vissa personalkårer m. m. inom försvaret (se Post- och Inrikes
tidn. den 21 december 1954):
Curtman, C. W., verkst. direktör i Sveriges Lantbruksförbund, ordförande;
Bergh, N. A. G., överste, verkst. direktör i AB Svenska Pressbyrån;
Boija, K. E. G., överingenjör, led. av II kamm.;
Jerdenius, K. E., statskommissarie;
Paulsson, Å B., avdelningschef;
Wallén, G. B., t. f. generaldirektör.
Experter:
Resare, A. C. R., t. f. byråchef;
Edenberg, W., kommendör;
Lindmark, C. E. W. E., kommendörkapten av 1. graden;
Wallin, B., förste marindirektör;
Bostorp, H. B., major;
Wahlberg, C.-G., byrådirektör.
Sekreterare:
Lindstedt, A. V., förste kanslisekreterare.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (ankn. 1759).
Direktiven för utredningen, se 1955: I Fö 17 och 1959: I Fö 10.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 7 sammanträden. Representanter för utredningen har jämväl
besökt vissa utbildningsanstalter inom marinen samt företagit resa till
Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland för studium av den tekniska
tjänsten inom berörda länders marina organisation. Därjämte har utredningen
besökt vissa enheter ur kustflottan.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete rörande den tekniska personalen
vid marinen under år 1961. Därefter avser utredningen påbörja undersökningar
beträffande personalen inom intendenturförvaltningstjänsten.
10. 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga (1958:1 11; 1959:1 11,
1960:I 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1956 för att
inom försvarsdepartementet verkställa viss översyn av de centrala försvars
-
83
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
förvaltningarnas organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 1 februari £ fjj; ]()
1956):
Insulander, E. I., krigsråd, ordförande;
Fjellander, N. E. B., kansliråd;
Lyberg, F., byråchef;
Wallén, G. B., t. f. generaldirektör (t. o. m. 30 november 1960).
Experter:
Persson, S. B., budgetsekreterare;
Resare, A. C. R., t. f. byråchef.
Sekreterare:
Nilsson, J. H., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (ankn. 1282).
Direktiven för översynen, se 1957: I Fö 13, 1959:1 Fö 11 och 1960:1 Fö 10.
Med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande den 14 oktober 1960 har de sakkunnigas
uppdrag utvidgats att omfatta översyn av fortifikationsförvaltningens
organisation och personalbehov.
Direktiven för det sålunda utvidgade uppdraget (anförande av statsrådet
Andersson till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1960):
Genom beslut av 1958 års B-riksdag har fortifikationsförvaltningen omorganiserats
(jfr prop. 1958: 110, s. 167—204). Ämbetsverkets nya organisation har successivt
genomförts under budgetåret 1958/59 och från och med den 1 maj 1959 har
den definitivt trätt i kraft. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att den
regionala och lokala fastighetsförvaltningen inom försvaret omorganiserades 1956
(prop. 1956:110, s. 13—48). I förslaget till 1958 års riksdag om ny organisation
för fortifikationsförvaltningen anförde jag, att en översyn av ämbetsverkets organisation
och personalbehov borde ske sedan den nya organisationen någon tid
varit i verksamhet (prop. 1958: 110, s. 202). Vid anmälan av fortifikationsförvaltningens
avlöningsanslag för budgetåret 1960/61 (prop. 1960:1, bil. 6, s. 123) anslöt
jag mig ånyo till uppfattningen, att en sådan översyn borde komma till stånd,
lämpligen sedan ämbetsverkets organisation tillämpats under något år. Jag anser,
att tiden nu är mogen för att igångsätta en dylik översyn och att det lämpligen
bör anförtros åt försvarsförvaltningssakkunniga att verkställa densamma.
Vid översynen bör enligt min mening utgångspunkten vara den fördelning av
arbetsuppgifterna inom den militära fastighetsförvaltningen mellan central, regional
och lokal instans som låg till grund för 1956 och 1958 års riksdagsbeslut i ämnet.
Med denna utgångspunkt bör närmare undersökas huruvida fortifikationsförvaltningens
nuvarande organisation är den mest rationella och ändamålsenliga för
uPPSifternas handläggande och huruvida ämbetsverkets personalbehov undergått
några förändringar. Härvid bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om utvecklingen
inom exempelvis byggnadsbranschen under de senaste åren skapat
större möjligheter att överföra vissa slag av arbetsuppgifter till den privata sektorn.
Likaledes bör prövas ärendesfördelningen mellan fortifikationsförvaltningen
och befästningsinspektionen samt sistnämnda enhets organisatoriska ställning i
förhållande till fortifikationsförvaltningen.
Vid översynen bör jämväl beaktas konsekvenserna beträffande organisation och
personaluppsättning såviil inom fortifikationsförvaltningen som inom flygförvaltningen
av att handläggningen av ärenden rörande byggande och underhåll av
flygfält samt anskaffning in. m. av mark för flygfältsändamål enligt principbeslut
84
Kiksdagsberättelsen år 1961
I Fö: 10 av 1960 års riksdag skall överföras från flygförvaltningen till fortifikationsförvaltningen.
Jag avser att i annat sammanhang denna dag hemställa om Kungl. Maj:ts bemyndigande
att tillkalla en särskild utredningsman med uppgift att ompröva frågan
om redovisningen av försvarets befästningar i syfte att möjliggöra ett slopande
av befästningars delfond av försvarets fastighetsfond. Därest en dylik utredningsman
tillkallas, bör försvarsförvaltningssakkunniga samråda med utredningsmannen
beträffande de organisatoriska återverkningarna av dennes ställningstagande i
redovisningsfrågorna.
Vid översynen bör enligt min mening även uppmärksammas frågor angående anslagsmetodik
m. m. vid fortifikationsförvaltningen. Särskilt bör härvid beaktas
utnyttjandet av programmeringsanslaget Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. Jag utgår emellertid från att någon ändring i nuvarande av
1960 års riksdag godtagna ordning för avlöningskostnadernas bestridande vid
fortifikationsförvaltningen ej kommer att aktualiseras (jfr prop. 1960: 1, bil. 6,
s. 118—125).
Översynsarbetet bör bedrivas så att resultatet av detsamma föreligger i sådan tid
att eventuellt förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen för genomförande senast
från och med den 1 juli 1963. I den mån så bedömes lämpligt och möjligt bör
resultaten av översynsarbetet redovisas i etapper.
Genom beslut den 15 januari 1960 har Kungl. Maj:t uppdragit åt de sakkunniga
att i samråd med marinförvaltningen överse marinförvaltningens
organisation och personalbehov i syfte att ernå en anpassning till ämbetsverkets
sannolika uppgifter i marinens framtida organisation.
Med skrivelse den 14 juli 1960 har de sakkunniga överlämnat resultatet av
en första del av sin översyn av marinförvaltningen, innefattande ämbetsverkets
vapenavdelning och helikoptersektion.
Med skrivelse den 18 oktober 1960 bär de sakkunniga vidare överlämnat
resultatet av sina undersökningar rörande formerna för handläggningen av
kamerala ärenden inom försvarets centrala materielförvaltande myndigheter.
Därmed har de sakkunniga fullgjort det den 9 januari 1959 lämnade
uppdraget.
De sakkunniga har under tiden den 1 december 1959—den 15 november
1960 hållit 22 sammanträden.
Efter remiss har de sakkunniga avgivit utlåtanden i sex ärenden.
Arbetet beräknas fortgå under år 1961.
11. 1956 års flygbullerutredning (1958:1 13; 1959:1 12; 1960:1 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1956 för att
verkställa utredning av frågan om effektiva åtgärder mot flygbuller m. m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1956):
Treschow, J. A. A., f. d. kansliråd, ordförande;
Ahlberg, C. F., professor;
Grönfors, K. G. W., professor;
Jonsson, K. I. byggnadsråd;
Köhlmark, B. R., byrådirektör;
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
85
Möller, N. K. S., överste;
Ronge, H. E., professor.
Experter:
Ingemansson, N. S. P., civilingenjör;
Gudmundson, G., direktör;
Carlsson, N. G., professor.
Sekreterare :
Skiöld, L. O. R„ t. f. byråchef.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt.
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1956:1 Fö 15.
Utredningen, som under tiden november 1959—oktober 1960 hållit 15
sammanträden, räknar med att kunna framlägga sitt betänkande i början av
ar 1961. J
I Fö: 12
växel 22 45 00,
12. Organisationsnämnden för militärmusiken (1958:1 15; 1959:1 14;
1960:I 12)
TiUkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1956 för handäggning
av frågor rörande genomförandet av ny musikorganisation vid
försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1956):
Rosenblad, U. S., byråchef, ordförande;
Hallin, G. E., krigsråd;
Johansson, K. G., musikdirektör.
Experter:
Gustafsson, I. A. S., f. d. musikinspektör (t. o. m. 14/6 1960);
Kahlin, Ä. J„ kapten (t. o. m. 14/6 1960);
Karén, H. V., byråchef;
Ljungqvist, S. N.-E., major (t. o. m. 14/6 1960);
Nyman, A. E. W., byråsekreterare (t. o. m. 14/6 1960);
Nyström, F. C. F., överstelöjtnant (t. o. m. 14/6 1960);
Skeppstedt, S. H., kapten (fr. o. m. 14/6 1960);
Svensson, S. E. E., director musices (avliden 22/4 1960);
Wiklander, B. V., militärmusikinspektör (fr. o. m. 14/6 1960).
Sekreterare:
Ogner, S. V., förste kanslisekreterare.
Bitr. sekreterare:
Hanström, C. G. L. P., kanslisekreterare (fr. o. m. 14/6 1960).
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 rikssamt
växel 23 62 00.
Direktiven för nämnden, se 1957: I Fö 17.
Sedan riksdagen godkänt Kungl. Maj:ts i propositionen 1960-110 punkt 2
framlagda förslag rörande förändringar beträffande försvarets musikorganisation’
innebarande i huvudsak att arméns, marinens och flygvapnets musikorganisationer
skulle sammanföras till en för försvaret gemensam musikorganisation samt att
86
Riksdagsberättelsen år 1961
T FÖ* 1’ flygvapnets musikkår i Stockholm skulle indragas, uppdrog Kungl. Maj:t genom
1 1 * ” beslut den 3 juni 1960 åt organisationsnämnden att leda genomförandet av ifrågavarande
organisationsförändringar. I anslutning till uppdraget föreskrev Kungl.
Maj:t, bland annat, att nämnden före den 1 december 1960 skulle inkomma med
förslag till enhetlig uniform för försvarets musikpersonal och åtgärder i samband
med införandet av en dylik uniform, att nämnden före den 1 januari 1961 skulle
inkomma med förslag rörande överföring av viss övertalig musikpersonal till beställningar
å särskild stat, att vissa myndigheter vid handläggning av personalorganisatoriska
frågor inom militärmusiken ävensom beträffande musikpersonalens
tjänstgöring och utbildning skulle samråda med nämnden, samt att nämnden —
med beaktande av vad härutinnan anförts i propositionen 1960: 110 och under
förutsättning av oförändrat antal militärmusiker och i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter
för kårerna — skulle närmare undersöka möjligheterna att begränsa
det totala antalet militärmusiker och till Kungl. Maj:t inkomma med resultatet av
denna undersökning.
Under förevarande tidsperiod har nämnden intill mars 1960 inriktat sig
på slutförandet av sitt den 15 juni 1956 erhålla uppdrag. Därefter intill
juni 1960 har nämndens arbete varit inriktat på att underlätta ett genomförande
av i propositionen 1960: 110 föreslagna organisationsförändringar.
Beträffande arbetet med de av 1960 års riksdag beslutade förändringarna
må följande framhållas.
Nämnden har i juni 1960 vid besök å Svea flygflottilj meddelat vissa riktlinjer
rörande avvecklingen av flygvapnets musikkår i Stockholm. För att
erhålla underlag för omplacering av personalen vid nämnda kår ha önskemål
om placering infordrats och därefter i olika omgångar genomgåtts individuellt
med personalen. På förslag av nämnden den 3 oktober 1960 har ifrågavarande
personal omplacerats till 13 olika musikkårer. I samband därmed
ha även vissa andra omplaceringar verkställts. Ett inom nämnden utarbetat
förslag till enhetlig uniform för musikpersonalen har överlämnats till försvarsgrenscheferna
och arméintendenturförvaltningen för yttrande varjämte
redogörelse för berörd personals inställning i uniformsfrågan infordrats. Undersökningar
angående möjligheterna att minska musikkårs numerär ha påbörjats.
Beträffande arbetet i övrigt må följande nämnas. För att tillgodose musikkårernas
normalbehov av musikmateriel fortsätter central anskaffning genom
arméintendenturförvaltningens försorg, varvid förslag till inköp utarbetas
inom nämnden. Nämnden har lämnat sin medverkan vid utarbetande
av föreskrifter och anvisningar rörande musikmateriels användande, skötsel
och vård m. m. Underofficersutbildning har i förenämnd proposition förutsatts
skola påbörjas hösten 1961. Planläggning av denna utbildning pågår.
Nämnden har efter överenskommelse med militära arbetstidsberedningen
igångsatt viss försöksverksamhet i arbetstidshänseende vid nio musikkårer.
Det underlag, som erhålles genom försöken, avses utnyttjas vid utformningen
av arbctstidsreglering och beräknas även kunna användas vid utformningen
av reglementariska bestämmelser för musikkårs och musikpersonals
tjänstgöring ävensom för bedömning av frågan om möjliga organisationsförändringar
inom militärmusiken. I samband med omarbetning av mi
-
87
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
litärmusikreglementet avser nämnden att taga initiativ till en översyn i J pjj; n
stort av utbildningsbestämmelserna för musikpersonal. Ett omfattande arbete
har nedlagts i syfte att möjliggöra ett fullt utnyttjande av musikdirektörer
på övergångsstat.
Nämnden har under tiden den 16 november 1959—den 15 november 1960
hållit 23 protokollförda sammanträden. Nämndens ordförande har besökt
vissa musikkårer i syfte att orientera desamma om personalfrågor, arbetstidsundersökningen
m. m.
Arbetet beräknas fortgå under år 1961.
13. Kommandoexpeditionsutredningen (1959:1 17; 1960:1 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 maj och den 6
juni 1958 för att verkställa utredning rörande försvarets kommandoexpeditions
ställning, uppgifter och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den
21 maj 1958):
Linden, K. G., expeditionschef, ordförande;
Årmann, C. N. G., generallöjtnant;
Göransson, C. T. E., generalmajor;
Resare, A. C. R., t. f. byråchef, tillika sekreterare;
Paulsson, G. V. V., budgetsekreterare.
Expert:
Ringborg, C. J., byråintendent (fr. o. m. 31 mars 1960).
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Utredningen har under tiden november 1959—december 1960 hållit 4
sammanträden. Med skrivelse den 19 december 1960 har utredningen över-^
lämnat P. M. med förslag till ändrad handläggning av ärenden som ankommer
på bokdetaljen inom försvarets kommandoexpedition m. m. (stencilerad).
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
14. Försvarets fiskeskgddsutredning (1959:1 19; 1960:1 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1958 för att
inom försvarsdepartementet verkställa utredning rörande de åtgärder, som
kunna befinnas erforderliga till förebyggande och ersättande av skada å
och intrång i fisket i Vättern m. m. på grund av militär verksamhet (se
Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1958):
Lundberg, N. R. W., generaldirektör, ordförande;
Högström, G., ombudsman i Svenska insjöfiskarenas centralförbund;
Svensson, Nils E., fiskare, ledamot av Visingsö kommunalfullmäktige;
Svensson, Per Th., överstelöjtnant;
Tilly, N. U. S., överste.
88
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ: 14 Expert:
Puke, C. G. M., fil. lic., fiskeriintendent.
Sekreterare:
Forsström, A. W. Ch., byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Werner, U. C. L., förste byråsekreterare.
Lokal: Försvarets civilförvaltning, tel. växel 63 00 60 (ankn. 235).
Direktiven för utredningen, se 1959: I Fö 19.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 6 sammanträden. Utredningen har avlagt studiebesök dels å P 1
skjutfält vid Veckholm, F 4 vid Bynäset och F 16 vid Tämnaren, dels å
fiskodlingsanstalten Carlslund, dels ock å Gåsstensfjärden vid Sadelöga i
samband med marina sprängningsförsök därstädes. Försök i Vättern syftande
till att utröna inverkan av sprängningar och bombningar på fiskrom
ha fortsatts och avslutats under 1960. Vidare har i Vättern företagits undersökning
av bottenförhållandena å grundet Höjen. I samarbete med fiskeristyrelsen
har utredningen påbörjat försök att medelst ekolod klarlägga inverkan
från bombningar vid Såtenäs på fiskförekomsten i Näsbosjön (fjärden
norr om Brandsfjorden i södra Vänern). Utredningen har varit representerad
vid sammanträden med kommittéerna för Vänerns respektive Vätterns
vattenvård. Kontakt har tagits med försvarets forskningsanstalt i avsikt
att i samarbete med anstalten utföra tryckmätningsförsök i vatten.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under 1961.
15. Försvarets personalvårdsutredning (1959:120; 1960:1 16)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juli 1958 för att
verkställa översyn av försvarets personalvårdsorganisation:
Rosenblad, U. S., byråchef.
Experter:
Nihlén, K. L., kapten;
Graah-Hagelbäck, B., kapten.
Sekreterare:
Kamph, B. C. J., major.
Lokal: Försvarsstabens personalvårdsbyrå, Stockholm 90, tel. växel
67 95 20.
Utredningen har den 20 juni 1960 avlämnat betänkande II med förslag
angående biblioteksverksamheten inom krigsmakten och den 20 september
1960 betänkande III med förslag angående själavårdsverksamheten inom
krigsmakten (stencilerade). Utredningen avser även under 1960 kunna avlämna
sitt betänkande IV med förslag angående central nämndorganisation
för personalvårdsfrågor m. m. samt under 1961 framlägga förslag till reglemente
för försvarets personalvård och till bestämmelser om utbildning av
personalvårdspersonal m. fl.
89
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
Avslutningsvis avser utredningen sammanfatta vissa förslag angående J JFq;
personalvårdsverksamheten i krigsorganisationen och civilförsvaret.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 15 november
1960 hållit 36 sammanträden.
Arbetet beräknas vara slutfört under år 1961.
16. Försvarets personaldelegation (1959:122; 1960:1 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 november 1958 för
samordning av vissa personalorganisations- och personalvårdsfrågor inom
försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 6 december 1958):
Linden, K. G., expeditionschef, ordförande;
Edenberg, W., kommendör;
Lemmel, C. F. R., överste;
Rosenblad, U. S., byråchef;
Silfverberg, K. J. A., generalmajor.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för delegationen, se 1959: I Fö 22.
Delegationen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 7 sammanträden.
Delegationens arbete kommer att pågå under år 1961.
17. Utredning rörande utbildning av värnpliktiga läkare m.m. (1960: 120)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 maj 1959 för att
verkställa utredning rörande utbildningen av värnpliktiga läkare m. m.:
Engström, A. V., professor.
Experter:
Hasselrot, S. B., överste;
Marcus, S., lagbyråchef;
Lysander, A. T., fältläkare.
Sekreterare:
Palmstierna, T. C. O. K., friherre, byrådirektör (t. o. m. 1/11 1960);
Schildt, E. E., forskningsläkare (fr. o. m. 7/11 1960).
Bitr. sekreterare:
Thord, K. Ä. E„ kapten (fr. o. in. 30/5 1960).
Lokal: Institutionen för medicinsk fysik vid Karolinska institutet; tel.
33 23 99 (utredningsmannen), 28 28 80, ankn. 186 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fö 20.
Fortsatta överläggningar har ägt rum med civila och militära myndigheter
rörande utbildningen av värnpliktiga läkare. Studiebesök har ägt rum
i Danmark, Finland och Norge, varjämte en av utredningens experter i
samband med tjänsteresa till Storbritannien insamlat vissa uppgifter angående
det militära läkarväsendet därstädes. Arbetet med att insamla upp
-
90
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ* 17 gifter är avslutat, och huvuddelen av det blivande betänkandet föreliggger
i koncept.
Med hänsyn till den tid som åtgår för tryckning beräknas betänkandet
icke kunna överlämnas förrän nnder första halvåret 1961.
18. Utredningen rörande den framtida användningen av Skeppsholmen
m. m. (1960: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 september 1959 för
att verkställa utredning rörande den framtida användningen av de nu av
marinens regionala och lokala organ disponerade markområdena, byggnaderna
och anläggningarna å Skepps- och Kastellholmarna samt å Djurgården
och Beckholmen (se Post- och Inrikes tidn. den 8 oktober 1959):
Sehlstedt, O. A., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;
Christianson, G. A., generaldirektör;
Larsson, S., generaldirektör.
Sekreterare:
Bertman, H., krigsråd.
Lokal: Fortifikationsförvaltningen, Tegelbacken 2, Stockholm 1, tel. lokalsamt.
växel 22 15 60, rikssamt. 22 18 60.
Direktiven för utredningen, se 1960:1 Fö 21.
Utredningen har under tiden 1 november 1959—1 november 1960 hållit
sex sammanträden. Studiebesök har gjorts inom av utredningen berörda
områden och lokaliteter varjämte sammanträde ägt rum med representanter
för Stockholms stad. Kontakt har även ägt rum med utredningen angående
Skeppsholms församling m. m. Slutligen har avgivits yttranden i vissa
ärenden angående disposition av lokaler å Skeppsholmen. Utredningens arbete
har i övrigt avsett att mottaga och samla inkommande önskemål från
myndigheter, organisationer och enskilda angående berörda områdens och
lokalers framtida disposition.
Utredningens arbete kommer att fortsätta under år 1961.
19. 1959 års besparingsutredning för försvaret (1960: 122)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 oktober 1959 för
att verkställa utredning rörande besparingsmöjligheterna vid försvaret (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 november 1959):
Älmeby, H. V. B., överdirektör, ordförande;
Engfors, B. G. O., bankdirektör;
Eriksson, G. E., kassör.
Experter:
Christell, B., civilekonom;
Laurent, T., professor (22 januari—17 maj 1960);
Lundberg, K. A. O., direktör (fr. o. m. 22 januari 1960);
Holmgren, J. T. F. F., flygdirektör (fr. o. m. 3 november 1960).
91
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
Huvudsekreterare, tillika expert: J pg. 20
Hallin, G. E., krigsråd (fr. o. m. 5 september 1960).
Sekreterare:
Uhnbom, C. B. I., förste byråsekreterare (t. o. m. 31 augusti 1960).
Biträdande sekreterare:
Garke, H. B., byråsekreterare (11 mars—30 juni 1960);
Erichson, B.-L., förste byråingenjör (fr. o. m. 22 september 1960).
Lokal: Nya System AB, Kungsträdgårdsgatan 14, Stockholm 7; tel.
22 95 80, ankn. 140 (biträdande sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fö 22.
Utredningen har t. o. m. oktober 1960 haft 66 sammanträden, hållit överläggningar
med olika myndigheter och kommittéer samt företagit studiebesök.
Efter remiss har besparingsutredningen den 3 februari 1960 avgivit utlåtande
över en inom försvarsdepartementet i januari 1960 upprättad promemoria
angående anpassning av musikorganisationen till beslutade ändringar
i försvarets organisation.
Utredningen har den 2 juli 1960 avgivit betänkande »Besparingar inom
försvaret I» (SOU 1960:23).
Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1961.
20. 1960 års försvarsupplysningsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1960 för att
verkställa en översyn av upplysningsverksamheten om och inom totalförsvaret
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 februari 1960):
Dahlander, E. G., rektor, ordförande;
Alemyr, S. R., rektor, led. av II kamm.;
Hanson, P.-O., redaktör, led. av I kamm.
Expert:
Rosenius, B., överstelöjtnant.
Sekreterare:
Hallström, C. A. B., stabsredaktör.
Lokal: Försvarsstaben, östermalmsgatan 87, Stockholm 90; tel. lokalsamt.
växel 67 95 20, ankn. 194 (sekreteraren), rikssamt. 67 96 20.
Direktiven för utredningen (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet
den 5 februari 1960):
Den militära upplysningsverksamheten ledes under Kungl. Maj:t centralt av
överbefälhavaren med biträde av försvarsstaben. Den direkt under Kungl. Maj:t
stående försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd har vidare till uppgift,
bl. a., att främja »upplysningen om och inom försvaret». Nämndens uppgifter är
främst av vägledande och rådgivande natur. Den har att avgiva yttranden i frågor
som underställes nämnden, men kan även själv ta initiativ i upplysningsfrågor.
hormei na för upplysningsverksamheten behandlades i 1946 års statsverksproposition
vid anmälan av anslaget till försvarsupplysning. Föredragande departe
-
92
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ* ''>0 mentschefen anförde därvid — efter att ha lämnat redogörelse för ett av särskilda
sakkunniga överlämnat betänkande rörande upplysningsverksamhet om och inom
försvaret (SOU 1945:21) — bl. a. följande: »För egen del har jag blivit övertygad
om behovet av åtgärder i syfte att bland allmänheten sprida ökad kännedom
om försvarets verksamhet. Härigenom kan det bli möjligt att skingra missuppfattningar,
som kunna uppkomma på detta område, och skapa ökad förståelse
för försvarets syften och behov. Fn ovillkorlig förutsättning måste dock vara att
denna upplysningsverksamhet sker objektivt och neutralt och att de medel, som
ställas till förfogande, icke på något sätt användas för att giva en felaktig eller
missvisande bild av förhållandena på detta område. Det synes mig även uppenbart,
att ökad uppmärksamhet måste skänkas åt informationen bland försvarets
personal om samhällsförhållanden och samhällsfrågor.»
Bortsett från dispositionsföreskrifter för anslaget till försvarsupplysning finnes
icke några av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser rörande formerna för försvarsupplysningens
bedrivande. I tjänstereglementet för krigsmakten finnes emellertid
intaget förbud för envar »krigsman» att i samband med tjänsten avhandla
politiska tvistefrågor.
Som framgår av det föregående har man skilt på utåtriktad försvarsupplysning,
som riktar sig till allmänheten, och intern sådan som enbart riktar sig till försvarets
personal.
Den militära upplysningsverksamheten har under de senaste åren vid några
tillfällen ställts under debatt. Jag vill erinra om att jag den 17 december 1957
och den 11 december 1959 besvarat interpellationer rörande upplysningsverksamheten
och därvid anlagt vissa principiella synpunkter på denna verksamhet. Vid
sistnämnda tillfälle anförde jag därutöver bland annat följande.
»Som framgått av min tidigare redogörelse saknas för närvarande i stort sett
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser eller anvisningar rörande upplysningsverksamhetens
bedrivande. Detta gäller såväl den utåtriktade som den inåtriktade
verksamheten. Jag är medveten om denna brist, som ställer stora krav på omdömesförmågan
hos dem vilka har att utföra verksamhet av detta slag, och jag
avser att i görligaste mån söka avhjälpa den i anslutning till det arbete på översyn
av tjänstereglementet för krigsmakten som för närvarande pågår inom försvarsdepartementet.
Inom departementet pågår en undersökning av frågan huruvida
härutöver en mer allmän översyn bör ske beträffande den utåtriktade upplysningsverksamheten.
»
Vid den fortsatta beredningen av förevarande ärende har det befunnits lämpligt
att frågan om försvarsupplysningens innehåll och form överses av för ändamålet
särskilt tillkallade sakkunniga.
Vad innehållet angår synes upplysningen i princip böra avse totalförsvarets
verksamhet. Upplysningen bör belysa de uppgifter statsmakterna med utgångspunkt
i relevanta utrikes- och militärpolitiska samt militärtekniska omständigheter
tillagt försvarsmakten och mot denna bakgrund sprida upplysning om den
konkreta verksamheten med avseende på organisationsförhållanden, materielanskaffningar,
utbildning, övningar och dylikt samt omständigheter i övrigt som
återspeglar det aktuella skeendet inom totalförsvaret. Upplysningen bör rikta sig
såväl till berörd personal som till allmänheten. För den enskilde, som tilldelats
uppgifter i vårt försvar måste det vara av stort värde att bli informerad i frågor
av detta slag. Härtill kommer varje medborgares legitima intresse av sådan information.
Den positiva betydelse en dylik upplysningsverksamhet kan ha för
försvarsviljan bör inte underskattas. En självklar förutsättning måste vidare, såsom
dåvarande departementschefen anförde år 1945, vara att upplysningen skall
vara helt objektiv.
Vad angår formerna för upplysningsverksamheten bör beaktas önskvärdheten
av enhetlighet och översikt, vilket kan motivera viss centralisering. Frågan huru
-
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 93
vida upplysningsverksamhet lämpligen bör koncentreras till ett organ med en I Fö: 21
gentemot berörda myndigheter fri ställning eller i någon form anslutas till en
eller flera myndigheter synes böra prövas av de sakkunniga.
Översynen bör i princip avse både den inåtriktade och den utåtriktade upplysningsverksamheten,
varvid bland annat frågan om samordning bör prövas. Personalbehovet
för ledningen av båda slagen av försvarsupplysning bör bedömas i
ett sammanhang. Jag förutsätter, att de sakkunniga i samband med översynsarbetet
skall pröva denna fråga. De bör härvid även taga upp spörsmålet om försvarets
upplysnings- och personalvårdsnämnds uppgifter, sammansättning och
organisatoriska ställning främst med avseende på dess funktion som organ för
upplysningsverksamhet. Det bör härvid uppmärksammas, att nämndens personalvårdande
uppgifter prövas av försvarets personalvårdsutredning 1958 (jfr prop.
1959: 110, s. 7), med vilken samråd bör ske.
Översynsarbetet bör bedrivas med sikte på att resultatet av detsamma bör
kunna underställas riksdagens prövning under år 1961.
Utöver vad nu sagts synes arbetet ej böra bindas av särskilda direktiv, utan det
bör få ankomma på chefen för försvarsdepartementet att, i den mån det visar
sig erforderligt, lämna närmare anvisningar rörande utredningsarbetet. Som allmän
riktpunkt bör gälla att kostnaderna för verksamheten inte bör tillåtas öka.
Utredningen har intill den 30 november 1960 hållit 12 sammanträden.
Samråd och gemensamma överläggningar har ägt rum med försvarets personalvårdsutredning,
och i anslutning till sammanträdena har upplysningstjänsten
vid de olika totalförsvarsgrenarna varit föremål för särskilda föredragningar
av representanter för respektive myndigheter. Upplysningstjänsten
i vissa andra länder har varit föremål för särskilda undersökningar.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under våren 1961.
21. 1960 års försvarsledningsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1960 för att
verkställa utredning om totalförsvarets och krigsmaktens högsta ledning:
Frithiofson, K. A. F., statssekreterare, ordförande;
Gillström, A. K., chefredaktör, led. av I kamm.;
Svärd, N. G., partisekreterare, led. av I kamm.;
Wedén, S. M., disponent, led. av II kamm.;
Svensson, P. G. A., lantbrukare, led. av II kamm.
Särskild sakkunnig:
Kolmodin, K. R., generalmajor.
Experter:
Wallén, G. B., t. f. generaldirektör;
Swanstein, S. N. S., byråchef;
Johannesson, L. A. G., kapten.
Huvudsekreterare:
Simonsson, N. V., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Löwenhielm, F. A., överstelöjtnant.
94
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ: 21 Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
27 maj 1960):
Vid anmälan den 14 mars 1958 av propositionen nr 110 angående vissa organisations-
och anslagsfrågor rörande försvaret erinrade jag om att 1955 års försvarsberedning
framhållit angelägenheten av att möjligheterna till en ökad samordning
och en mera enhetlig ledning såväl inom det militära försvaret som av
det totala försvaret prövades i lämpligt sammanhang. Vad det militära försvaret
beträffade anmälde jag att viss personal ställts till överbefälhavarens förfogande
för att såsom en arbetsgrupp utföra vissa studier, avsedda att förbereda en utredning
om krigsmaktens högsta ledning. Jag förklarade mig tillmäta det sålunda
igångsatta utredningsarbetet stor betydelse och framhöll i anslutning därtill, att
det inbördes beroendet mellan försvarets olika delar blir alltmer utpräglat och
att organisationsformerna för krigsmaktens högsta ledning måste anpassas efter
utvecklingens krav. Med hänsyn till den allmänna vikten av de spörsmål det här
gällde räknade jag med att, sedan undersökningarna i militär regi slutförts, utredningsarbetet
lämpligen borde utvidgas för att ett allsidigt underlag för förslag
i ämnet skulle erhållas.
Till det av försvarsberedningen framförda önskemålet om en mera enhetlig ledning
även av det totala försvaret anslöt jag mig i princip. Jag uttalade dock, att
därmed sammanhängande spörsmål var av invecklad och svårbedömbar beskaffenhet
och bland annat berörde frågan om regeringens arbetsformer. Vissa av de
problem som ägde samband därmed syntes därför komma under bedömande av
författningsutredningen. Emellertid angav jag min avsikt att ha uppmärksamheten
riktad på behovet av en ökad samordning av verksamheten inom det totala
försvarets olika instanser, både på departemcntsplanet och i fråga om myndigheternas
arbete. Jag uttalade, att med hänsyn till dessa frågors stora vikt en allsidig
utredning av problemkomplexet syntes böra verkställas i lämpligt sammanhang.
I sitt utlåtande (nr B 53) över ifrågavarande proposition underströk riksdagens
statsutskott försvarsberedningens uttalande om vikten av ökad samordning
och mera enhetlig ledning av ej blott det militära försvaret utan hela totalförsvaret.
Utskottet förklarade sig dela den i propositionen uttalade uppfattningen, att
utredningsarbetet, sedan undersökningarna i militär regi slutförts, borde vidgas
så att ett allsidigt underlag för förslag i ämnet erhölles. Starka skäl talade enligt
utskottet för att utredningsarbetet borde anförtros en kommitté med parlamentariskt
inslag. Utskottet ansåg sig också ha skäl förutsätta, att en sådan utredning
skulle komma till stånd utan onödig tidsutdriikt. Riksdagens beslut (skr. B 83)
innebar icke någon avvikelse från vad utskottet anfört.
Kungl. Maj :t bemyndigade den 3 oktober 1958 överbefälhavaren att tillsätta
en kommitté för att verkställa förberedande utredning rörande frågan om krigsmaktens
högsta ledning. Sedan kommittén — 1958 års försvarsledningskommitté
— till överbefälhavaren avgivit betänkande med förslag i ämnet (SOU 1960:12),
har överbefälhavaren i skrivelse den 16 maj 1960 anmält, att han i huvudfrågorna
delar den uppfattning soin framförts i betänkandet samt föreslagit, att krigsmaktens
högsta ledning — med vissa avsteg i detaljfrågor — organiseras i enlighet
med i betänkandet framlagda principer. Försvarsgrenscheferna och försvarets
förvaltningsdirektion, från vilka överbefälhavaren inhämtat yttranden över betänkandet,
har enligt vad som framgår av överbefälhavarens skrivelse i allt väsentligt
biträtt kommitténs förslag. De viktigaste av dessa förslag innebär i korthet
följande.
95
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
Sedan de i militär regi bedrivna undersökningarna rörande krigsmaktens 1 Fö: 21
högsta ledning nu avslutats och föranlett förslag från överbefälhavaren, bör enligt
min mening den år 1958 förutsatta utvidgningen av ifrågavarande utredningsarbete
äga rum utan dröjsmål. En utredning med parlamentariskt inslag bör
därför nu tillsättas för ändamålet.
Det är emellertid enligt min mening angeläget, att i detta sammanhang även
frågan om totalförsvarets högsta ledning utredes. Härom vill jag anföra följande.
I ett nutida krig måste man räkna med att krigshandlingar riktas icke blott
mot de väpnade styrkorna utan även mot den angripnes övriga mänskliga och
materiella resurser, mot ledning, försörjnings- och produktionsapparat och mot
den andliga motståndskraften. Genom denna av den moderna tekniken möjliggjorda
krigföring kommer alla delar av samhället i stridslinjen; kriget är totalt.
Det totala kriget måste mötas av ett totalt försvar, som omspänner nationens alla
personella, materiella, ekonomiska och psykiska resurser.
Totalförsvaret plägar med hänsyn till uppgifternas art indelas i det militära
försvaret, civilförsvaret -— jämte polisväsendet, hälso- och sjukvården samt socialvården
— det ekonomiska försvaret, till vilket även anknyter verksamhet för
transport, samband m. m., och det psykologiska försvaret. En verksamhet av
största betydelse för det totala försvaret är vidare upprätthållandet av erforderlig
administrativ beredskap. Under Kungl. Maj:t ledes i central instans det militära
försvaret av överbefälhavaren med biträde av högkvarteret, civilförsvaret av civilförsvarsstyrelsen
och det ekonomiska försvaret främst av riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap. Såsom centralorgan under Kungl. Maj :t för det
psykologiska försvaret inrättas i krig statens upplysningscentral, medan i fred
det psykologiska försvarets verksamhet och organisation förberedes genom beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar.
Mellan de olika totalförsvarsdelarnas centrala myndigheter måste ett nära samarbete
äga rum för att planläggnings- och förberedelsearbete i fred samt genomförande
av försvarsåtgärder i krig skall få godtagbar effektivitet. I detta syfte
har bestämmelser om samråd intagits i instruktionerna för ett flertal myndigheter,
vilkas fredstida verksamhet är av betydelse för totalförsvaret. Jag vill här i
korthet erinra om några sådana bestämmelser.----För att främja samord
ningen
av den fredstida beredskapsplanläggningen har vidare i mer eller mindre
reglerade former tillskapats olika samarbetsorgan. Sålunda må erinras om att
under senare tid inrättats en totalförsvarets telenämnd för frågor rörande organisation
och utbyggnad av totalförsvarets strategiska signalförbindelser. Kontakt
mellan krigsmaktens ledning och ickc-militära delar av totalförsvaret upprätthålles
vidare genom de till försvarsstaben hörande militärassistenter, som är anknutna
till centrala organ inom det totala försvaret samt till länsstyrelserna och
till distrikt inom vissa kommunikationsverk. I syfte att säkerställa samarbetet i
krig bär på olika områden särskilda åtgärder vidtagits. I vissa fall liar särskilda
ledningsorgan bildats. I krig avses sålunda de olika hälso- och sjukvårdsledningarna
— krigsmaktens, civilförsvarets och det allmänt civila medicinalväsendets —
i operativt hänseende samarbeta i ett centralt organ, centrala sjukvårdsledningen.
I andra fall har man sökt lösa förevarande problem genom införandet av direktivrätt.
Ett exempel härpå är att under högsta civilförsvarsberedskap militär
myndighet under vissa förutsättningar äger meddela eivilförsvarsmyndighet föreskrift
om fullgörandet av civilförsvaret åvilande uppgifter.
För att totalförsvaret skall fungera effektivt är det emellertid icke tillräckligt
med samverkan och samarbetsorgan på myndighetsnivå. En samordning uppifrån
av hela totalförsvaret är nödvändig. Det har ansetts naturligen ankomma
på regeringen att utöva denna .samordning. Till de uppgifter, varom här är fråga,
hör i fredstid att mot bakgrunden av eu målsättning för totalförsvaret bestämma
avvägningen mellan olika försvarsåtgärder och mellan de resurser, som till följd
96
Riksdagsberättelsen åi■ 1961
1 FÖ* 91 härav bör avses för olika delar av totalförsvaret. Betydelsefulla krigsförberedelseuppgifter
på regeringsnivå är vidare att lösa de konstitutionella, administrativa
och ''lagtekniska problem, som aktualiseras vid en krigsorganisering och förflyttning
av riksstyrelsen. Bland hithörande spörsmål må även framhållas delegering
av ansvar och beslutanderätt till olika myndigheter.
Krigsförberedelsearbetet ledes genom de olika statsdepartementen, vart och ett
för de områden av totalförsvaret, som vederbörligt departement enligt stadgan
angående statsdepartementen har att ansvara för. Verksamhetens samordning är
en regeringens gemensamma angelägenhet. Genom särskilda beslut liar Kungl.
Maj :t förordnat ett konsultativt statsråd att i vederbörande departementschefs
ställe bl. a. föredra frågor rörande samordning av den civila försvarsberedskapen.
Till detta statsråds förfogande inom statsrådsberedningen står ett fåtal befattningshavare,
fr. o. m. den 1 juli 1959 en byråchef och viss arvodespersonal. Uppgifterna
i detta sammanhang är att handlägga frågor rörande planläggningen av
riksstyrelsens verksamhet i krig, att vaka över den administrativa beredskapen
samt att följa behandlingen inom de olika statsdepartementen av sådana ärenden
av beredskapsnatur — inbegripet medelsäskanden — beträffande vilka behov av
samordning mellan departementen föreligger.
I olika sammanhang har av myndigheter in. fl. framhållits att behov föreligger
av ökad samordning och fastare "ledning av totalförsvaret. Vissa förslag har också
framlagts i dessa hänseenden. Jag torde här få anföra några exempel på dylika uttalanden
och förslag.
1953 års civilförsvarsutredning föreslog i betänkande den 24 november 1955,
att eu samarbetsdelegation skulle tillsättas med uppgift att följa planläggningen
för beredskap och krig inom totalförsvarets civila grenar enligt av Kungl. Maj:t
fastställda riktlinjer samt att verka för att denna planläggning i möjligaste mån
fullföljdes och samordnades mellan de olika arbetsgrenarna. Ordförande i delegationen
borde vara en ledamot av regeringen, och i övrigt borde chefen för
försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen och vissa andra totalförsvarsmyndiglieter
vara representerade. De myndigheter, som yttrade sig över ifrågavarande betänkande,
anslöt sig i allmänhet till förslaget. Från några håll ville man dock gå
längre och förordade, att i Kungl. Maj ds kansli tillskapades fastare former för att
trygga samordningen av det totala försvarets olika frågor.
Riksdagens år 1956 församlade revisorer, som föreslog en utredning om ändrad
departementsindelning, hänvisade till en inom revisorernas kansli upprättad
promemoria, i vilken beträffande försvarsfrågorna bl. a. hävdades att de ärenden
som avser den samlade försvarsberedskapen borde i möjligaste mån koncentreras
till försvarsdepartementet. Revisorerna tog dock för egen del icke bestämd
ställning till detta eller andra konkreta förslag rörande departementsindelningen.
Riksdagen anhöll att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en översyn av denna indelning.
Inrättandet av ett totalförsvarsdepartement berördes också av författningsutredningen
i dess betänkande (SOU 1958:14) om regeringsarbetet. Utredningen
fann att en samordning av de olika grenarna av totalförsvaret väl kunde vara
motiverad. Emellertid ägde dessa olika grenar även så nära samband med närmast
motsvarande fredsmässiga verksamhet, att en utbrytning av ärendena från
de departement som nu handhar dem skulle medföra påtagliga olägenheter. Beträffande
den administrativa försvarsberedskapen borde enligt utredningen bibehållas
den samordning, som redan ankom på ett av de konsultativa statsråden.
En annan anordning av intresse i detta sammanhang, som även behandlades i
betänkandet om regeringsarbetet, var en utbyggnad — närmast efter norskt mönster
— av ett statsministerns kansli för samordningsuppgifter. Utredningen föreslog
att ett regeringskansli skulle tillkomma och att under statsministerns allmänna
inseende det närmaste chefskapet över kansliet skulle anförtros ett stats
-
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
97
råd utan departement. Som en särskild form av samordningsverksamhet, vari
detta statsråd kunde göra en insats, nämnde utredningen den administrativa försvarsberedskapen.
Vid hemställan den 20 december 1957 om en översyn rörande riksnämndens för
ekonomisk försvarsberedskap verksamhet och organisation framhöll chefen för
handelsdepartementet, att behovet av en effektiv samordning av olika myndigheters
verksamhet för det totala försvaret med tiden fått allt större betydelse.
I sin år 1957 utarbetade studie över försvarets utveckling uttalade överbefälhavaren,
att totalförsvarets högsta ledning icke kan anses fylla erforderliga krav på
funktionsduglighet, vare sig i fred eller i ett kommande krig. En organisation
måste finnas, som bl. a. möjliggör att snabba beslut fattas vid krigsfara, att ytterligare
samordning av totalförsvarets komponenter kan ske samt att ledningen med
kort varsel kan utveckla full effekt på skyddad plats.
Enligt förenämnda 1958 års försvarsledningskommitté måste man konstatera,
att statsmakternas möjligheter att överblicka, samordna, utveckla och leda totalförsvaret
icke förbättrats i den takt och den utsträckning, som krigföringens ändrade
förutsättningar motiverar. Det högsta ansvaret för totalförsvarets ledning
och för avvägning mellan dess delar måste enligt kommittén åvila Kungl. Maj:t.
Kommittén ansåg det vara ett bestämt önskemål, icke minst från militära synpunkter,
att denna grundsats kommer till uttryck i en effektiv ledning av totalförsvaret
och att de särskilda resurser tillkommer, som erfordras för att så skall
kunna ske. Ett organ för att lösa de ifrågavarande uppgifterna borde finnas på
regeringsplanet. Hur detta organ skulle vara beskaffat och hur det skulle inpassas
i organisationen låg dock utom ramen för kommitténs uppdrag.
I sitt förut omnämnda förslag rörande krigsmaktens högsta ledning har överbefälhavaren
uttalat, att formerna för totalförsvarets samordning bör överses på
grundval av de erfarenheter som erhållits under en lång följd av år. Inom regeringen
kunde ett »försvarsberedskapsutskott» tänkas lämpligt. Det syntes böra
stå under statsministerns ledning och bestå av de statsråd, som har ansvaret för
totalförsvarets ledning. En särskild statssekreteraravdelning eller liknande syntes
böra förbereda överläggningarna i utskottet. På verksplanet kunde det vara
lämpligt med någon form av chefsnämnd med ett samordnande kansli, varvid
dock ämbetsverkens nuvarande ställning gentemot Kungl. Maj :t givetvis icke
borde ändras.
Överbefälhavaren har vidare ansett att en försvarsnämnd med huvudsakligen
informativa uppgifter skulle vara av påtagligt värde. Den borde lämpligen vara
sammansatt av riksdagsledamöter. Jag vill i samband härmed erinra om att förslag
om inrättande av en försvarsnämnd, ett försvarsråd eller liknande organ för
information, rådgivning och överläggningar väckts vid åtskilliga tillfällen. Redogörelse
för dessa förslag har lämnats i betänkandet SOU 1960:12, vartill jag
torde få hänvisa.
Jag övergår nu till att redovisa de riktlinjer, som enligt min mening bör uppdragas
för den av mig föreslagna utredningen om totalförsvarets och krigsmaktens
högsta ledning.
1 det föregående har jag endast helt kortfattat och i exemplifierande form kunnat
beröra de komplicerade problem, som frågan om totalförsvarets högsta ledning
erbjuder. Utredningen bör närmare klarlägga samordnings- ocli ledningsbehovens
innebörd i olika avseenden samt på grundval därav undersöka vilka konstitutionella,
organisatoriska och administrativa krav som måste uppfyllas för
att de nämnda behoven skall bli tillgodosedda. I fråga om totalförsvarsledningen i
fredstid anser jag det vara särskilt betydelsefullt att den får en sådan organisation
och sådana resurser, att den kan fortlöpande utveckla och tillämpa en entydig
grundsyn på våra totalförsvarsproblem samt verka för en riktig utveckling av
totalförsvarsorganisationen och en samordnad planering av hela området. De
7 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdagsberättelsen
I Fö
98
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ: 21 olika uppslag i fråga om ledningens organisation, som förut redovisats, bör med
denna målsättning förutsättningslöst prövas, och utredningen bör vara oförhindrad
att föreslå ändringar i departementsindelningen. Det torde i anslutning
härtill böra framhållas, att begreppet totalförsvaret icke får fattas som enbart
omfattande de fyra »totalförsvarsgrenarna» enligt allmänt brukad indelning. Totalförsvarsproblem
förefinnes mellan och utanför dessa verksamhetsområden, och
totalförsvarets högsta ledning måste ha möjligheter att överblicka alla dylika
problem.
Det ligger i sakens natur, att problemen måste studeras mot bakgrunden av ett
modernt krigs karaktär och att krigets krav på ledningen måste, så långt det rimligen
kan ske med hänsyn till andra betydelsefulla faktorer, tillmätas avgörande
betydelse vid valet av lösning. Med hänsyn till den snabbhet och våldsamhet som
måste förutsättas prägla förloppet av ett modernt krig, framför allt i dess inledningsskede,
vill jag särskilt understryka vikten av att utredningen noggrant studerar
hur totalförsvarsledningens effektiva funktion i samband med övergång till
krigsorganisation skall kunna säkerställas.
Med dessa allmänna utgångspunkter bör utredningen i stora drag klarlägga,
hur totalförsvarets ledning i krig bör fungera och vara organiserad. Utredningen
måste bl. a. beakta förhållandet mellan den högsta riksledningen, å ena sidan,
samt det militära försvarets ledning och de civila centrala myndigheter, som
skall vara i verksamhet i krig, å den andra. Härvid måste uppmärksamhet ägnas
åt det behov av samband och skydd, som bl. a. krigsteknikens utveckling aktualiserat
och som kommer till uttryck i en omfattande planläggning. Studiet av totalförsvarsledningens
organisation m. m. i krig bör emellertid begränsas till vad
som bedömes erforderligt för att utredningen skall erhålla en tillräcklig bakgrund
för sina förslag rörande ledningens organisation i fred. Utredningen bör
således icke ha att framlägga några mera detaljerade förslag rörande totalförsvarsledningens
krigsorganisation. Mera ingående överväganden i detta hänseende
synes mig utgöra en naturlig uppgift för de ledningsorgan, som kan komma att
handha det fredstida planläggningsarbetet.
Vad härefter beträffar de särskilda verksamhetsområdena inom totalförsvaret
och deras centrala myndigheter, vill jag erinra om de beslut rörande civilförsvaret,
som fattades vid 1959 års riksdag, och om den särskilda utredning rörande
riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap verksamhet och organisation,
som pågår. Sistnämnda utredning torde, enligt vad jag inhämtat, inom kort komma
att framlägga sina förslag. Jag har vidare erfarit, att utredningen ägnat stor
uppmärksamhet åt samordningsproblemen och funnit det nödvändigt att fastare
former skapas för dessas behandling. Utredningen avser att framföra vissa rekommendationer
i detta syfte. Den nu föreslagna ledningsutredningen torde beträffande
den centrala civilförsvarsmyndighetens uppgifter och organisation böra
i allt väsentligt utgå från de nyssnämnda besluten. Vad riksniimnden beträffar,
torde först sedan förslagen rörande denna framlagts kunna avgöras, i vad mån
och på vilket sätt förslagen bör påverka ledningsutredningens arbete.
Vad jag anfört om de förhållanden, som särskilt bör beaktas vid utredningen
om totalförsvarets högsta ledning, äger i princip giltighet även för den del av utredningsarbetet
som skall avse krigsmaktens högsta ledning. Den blivande utredningen
bör — vilket också förutsattes då frågan behandlades vid 1958 års riksdag
— syfta till ökad samordning och mera enhetlig ledning av krigsmakten. På
vilket sätt dessa mål skall nås bör den nya utredningen ha att fritt pröva, men
grundtankarna i överbefälhavarens förslag i ämnet och i den förberedande utredning,
på vilken förslagen bygger, synes mig därvid kunna vara vägledande.
Jag anser dock att den nya utredningen bör ha ett i förhållande till den förberedande
något utvidgat undersökningsområde. Den bör sålunda pröva frågan
om ökad samordning även på det regionala ledningsplanet inom krigsmakten. Vi
-
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
99
dare bör utredningen vara oförhindrad att undersöka huruvida ändringar i för- J pgj 22
svarsdepartementets organisation kan påkallas av utredningens förslag rörande
krigsmaktens ledning.
Såväl frågan om totalförsvarets som frågan om krigsmaktens högsta ledning är
angelägen och brådskande. Med hänsyn till att det redan nu föreligger ett relativt
omfattande underlag för prövningen av den sistnämnda frågan, anser jag
emellertid att utredningen bör pröva, huruvida det är möjligt och ändamålsenligt
att framlägga förslag rörande krigsmaktens högsta ledning utan att avvakta de
resultat vartill utredningen kan komma beträffande totalförsvarsledningen. Om
så befinnes vara fallet, finner jag det önskvärt att förslag till lösning av frågan
om krigsmaktens högsta ledning snarast förelägges Kungl. Maj:t. Även i övrigt bör
utredningen kunna avlämna sina resultat successivt i den mån den finner anledning
därtill.
Jag vill slutligen erinra om att inom utredningens område finnes åtskilliga
spörsmål, beträffande vilka samråd med författningsutredningen bör äga rum.
Utredningen har under tiden juni—november 1960 sammanträtt omkring
20 dagar och dessutom avlagt vissa studiebesök.
Utredningen har den 22 december 1960 avlämnat ett delbetänkande, avseende
krigsmaktens högsta ledning. Arbetet med övriga delar av utredningsuppdraget
beräknas pågå under 1961.
22. 1960 års befälsstatsdelegation
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1960 för att
verkställa vissa organisatoriska undersökningar rörande behovet av befälspersonal
inom arméns krigs- och fredsorganisation (se Post- och Inrikes
tidn. den 28 juli 1960):
Sakkunnig:
Borgquist, F., seminarielärare.
Experter:
af Burén, H., överstelöjtnant;
Skeppstedt, S. H., kapten.
Sekreterare:
Gyllenram, K. Å. G., byrådirektör.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Nordlander, till statsrådsprotokollet den 30 juni 1960):
Vid anmälan av propositionen nr 109 till årets riksdag rörande befälsordningen
vid armén m. m. framlade föredragande departementschefen förslag avseende befälskårernas
principiella uppbyggnad och de olika kårernas uppgifter, rekrytering
och utbildning vid armén i dess helhet samt preciserade förslag rörande befälsbehovet
vid infanteriet (utom pansarinfanteriet) och kavalleriet, baserade på ett
krigsorganisatoriskt underlag rörande dessa truppslag. Däremot saknades underlag
för ett ställningstagande till befälsbehovet inom krigs- och fredsorganisationerna
vid arméns övriga truppslag. Departementschefen anmälde vid samma tillfälle
att av motsvarande anledning frågor rörande behovet av reservstater samt
rörande rekryteringsbehovet av reservofficerare vid övriga truppslag borde när
-
100
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ! 22mare belysas ävensom behovet av reservunderofficerspersonal. Departementschefen
anslöt sig till det av 1954 års befälsutredning framförda förslaget att konsekvenserna
på personalstaterna borde klarläggas på grundval av en genomräkning av
de krigsorganisatoriska behoven under ledning av en särskild delegation.
I enlighet med vad sålunda anförts bör en delegation tillkallas för de fortsatta
undersökningarna. På delegationen bör ankomma att med utgångspunkt i
de principer som anmälts i ifrågavarande proposition upprätta förslag rörande
preciserade behov av befälspersonal i angivna avseenden för arméns krigs- och
fredsorganisationer. De ytterligare anvisningar som kan erfordras för arbetets
bedrivande torde få lämnas av chefen för försvarsdepartementet vilken även bör
hållas fortlöpande underrättad om dess bedrivande.
Delegationen har under hösten 1960 i samband med pågående befäls- och
repetitionsövningar studerat vissa positioner inom specialtruppslagens
krigsorganisationer ävensom genomfört undersökningar rörande fredsorganisationen.
Utredningen beräknar fortsätta sitt arbete under år 1961.
23. 1960 års värnpliktsutredning
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 oktober 1960 för
att verkställa utredning rörande värnpliktsutbildningen m. m. samt avgiva
av utredningen betingade förslag (se Post- och Inrikes tidn. den 29 oktober
1960):
Holmqvist, E. B., studiesekreterare, led. av I kamm.
Sekreterare:
Blomqvist, O. B., förste kanslisekreterare.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
14 oktober 1960):
Det svenska militära försvaret bygger på allmän värnplikt. Härav följer att
varje värnpliktig måste givas viss utbildning för att kunna fullgöra sina uppgifter
inom krigsmakten. Utbildningen måste vara anpassad till de krav som
ställes på krigsmakten.
Nuvarande system för de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning på
olika tjänstgöringsperioder är vid samtliga försvarsgrenar att återföra till principbesluten
under andra världskriget. Betydande förändringar har dock i olika
avseenden gjorts. Sålunda genomfördes 1948 en generell avkortning av tjänstgöringstiden
med 90 dagar. De förutvarande årsklassvisa repetitionsövningarna utbyttes
1950 mot repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartilleriet,
vilken omläggning föreslagits av 1948 års värnpliktskommitté (SOU 1949:46). En
generell förstärkning av utbildningstiden med 20 dagar föreslogs av 1949 års
gruppschefsutredning och genomfördes 1952. Utbildningen av värnpliktigt befäl
förbättrades genom beslut 1952 och 1960, i det sistnämnda fallet med införandet
av två 15-dagars övningar för värnpliktiga som uttagits till officers- eller underofficersutbildning,
vilket föreslogs av 1954 års befälsutredning. För att ekonomiskt
täcka de ökade utgifter dessa två nya övningar föranleder beslöts 1960 —
på förslag av befälsutredningen — en förkortning av första tjänstgöringen för
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 101
samtliga värnpliktiga vid armén med högst 7 dagar genom anpassning av in- och J Pq; 23
utryckningsdagarna efter sön- och helgdagar.
Värnpliktssystemet i sin nuvarande utformning har prövats i omkring ett decennium.
Möjligheter förefinns alltså nu att på grundval av gjorda erfarenheter
göra en hållfast bedömning av systemets effektivitet. Ur militär synpunkt har de
krigsförbandsvisa repetitionsövningarna och de särskilda befälsövningarna visat
sig vara av stort värde, inte minst med hänsyn till att vår beredskap — i avsaknad
på stående styrkor — bygger på snabb mobilisering och omedelbar funktionsduglighet
av förbanden. Erfarenheterna visar emellertid på behov av reformer.
Redan av denna anledning synes det angeläget med en översyn av de
värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning. Men även ur andra synpunkter
bör en allsidig översyn göras. Härvid bör bl. a. följande förhållanden beaktas.
Den snabba utvecklingen på det militära området under de senaste åren, främst
i fråga om teknik och taktik, har i vissa avseenden varit omvälvande och medfört
konsekvenser av principiell innebörd. Utvecklingen har även inneburit att
totalförsvarets behov och problem mera kommit i förgrunden. Kraven på en effektiv
beredskap måste vidare uppmärksammas. Utvecklingen inom samhällslivet
i övrigt, främst på skolväsendets och yrkesutbildningens område, kan även vara
av betydelse i sammanhanget. Den demografiska utvecklingen med fortsatt urbanisering
och stark flyttningsfrekvens, inte minst bland ungdomen, påverkar också
problemställningen.
Härtill kommer den samhällsekonomiska utvecklingen och problematiken vid
starkt expanderande näringsliv. Uppgiften att stadigvarande ernå effektivast möjliga
utnyttjande av tillgänglig arbetskraft är i flera avseenden av grundläggande
betydelse. För den enskilde är detta helt naturligt förhållandet, men det gäller
även för samhället som sådant. När den enskilde värnpliktige får underkasta sig
den obligatoriska militärutbildningen följer därav inte endast personliga, främst
ekonomiska, uppoffringar, utan dessutom sker ett bortfall av en eljest möjlig
arbetsinsats i produktionslivet. Vid övervägande av militärutbildningens längd
är det ofrånkomligt att beakta detta samband. Härtill kommer självfallet de statsfinansiella
aspekterna.
Fn allsidig utredning bör med hänsyn till det anförda nu företas beträffande
den totala utbildningstiden för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar samt i
fråga om den lämpligaste uppdelningen av denna tjänstgöringstid på grundutbildning
och fortsatt utbildning. Riktpunkten måste vara att med beaktande av väsentliga
samhällsekonomiska, statsfinansiella och sociala faktorer åstadkomma
den utformning av värnpliktssystemet som bäst tjänar vårt försvar. Det förutsättes
att vid utformningen av förekommande förslag någon minskning av det årliga
totala antalet tjänstgöringsdagar eftersträvas. Samtidigt måste erforderlig
anpassning av utbildningen ske med hänsyn till de förändrade förhållandena inom
olika områden, som här berörs.
Vid utredningen bör gjorda erfarenheter och föreliggande utredningsmaterial
av vikt utnyttjas. I fråga om sådant material kan här nämnas 1959 års besparingsutrednings
för försvaret betänkande I och remissyttrandena över detta, förberedande
utredningar verkställda inom respektive försvarsgrensledningar, undersökningar
utförda av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov,
vilka kan tjäna som grundval vid utredningsarbetet, samt erfarenheterna från
den försöksvis anordnade förkortningen av repetitionsövningarna för vissa kategorier
värnpliktiga.
Utredningen har att behandla de ökade kraven på förbättrad utbildning för
viss värnpliktig personal med främst tekniskt mera avancerade uppgifter än tidigare,
vilka krav bland annat måste ses mot bakgrunden av angelägenheten av
att de materiella investeringarna i försvaret ge fullt utbyte. Om det vid utredningen
visar sig nödvändigt att tillgodose krav av nämnd art genom förlängd ut
-
102
Riksdagsberättelsen år 1961
T''F(V ‘2*1 bildning för berörda grupper, måste utredningen söka åstadkomma kostnads*
mässigt utrymme härför genom erforderlig förkortning av utbildningstiden för
andra grupper värnpliktiga, som ålägges mindre utbildningskrävande uppgifter.
En ökad differentiering av utbildningstiden kan alltså visa sig ofrånkomlig. Som
maximal ram vid utformningen av förslag i detta hänseende bör sättas det totala
uttaget av tjänstgöringsdagar sådant detta följer av underlaget till principbeslutet
vid 1958 års B-riksdag beträffande storleken av värnpliktskontingenterna. En viss
minskning av detta dagantal kan dock krävas vid full kostnadskompensation för
den ifrågasatta förlängningen av tjänstgöringen för vissa grupper av värnpliktiga.
I första hand bör härvid undersökas om genom ändrad förläggning av tiden för
första tjänstgöring liksom av övningsuppehållen för någon mera betydande del
av de värnpliktiga, antalet utbildningsfria dagar kan minskas och således en förkortning
av den totala tjänstgöringstiden kan vinnas utan menlig inverkan på
utbildningseffekten. Vidare bör undersökas om genom ytterligare koncentration
av utbildningen någon förkortning av förekommande repetitionsövningar kan
vinnas.
Utredningen har vidare att överväga huruvida en för ändamalet gjord uppdelning
av första tjänstgöringen i olika kontingenter kan bättre än vad som nu är
fallet tillgodose de betydelsefulla kraven på förstärkt kuppberedskap, vilket 1959
års besparingsutredning för försvaret uttalat sig för och till vilket de militära
myndigheterna i princip anslutit sig.
I anslutning till problem beträffande grundutbildning och fortsatt utbildning
bör särskild belysning ske av möjligheterna till ökad samordning mellan försvarsgrenarna
i fråga om utbildning liksom mellan försvarsmakten och andra delar
av totalförsvaret. De speciella problemen rörande omskolning bör i detta
sammanhang också upptagas till behandling, varvid lämpligen de uppgifter, som
ålagts den nu tills vidare vilande 1952 års värnpliktsutredning, överflyttas på här
aktuella utredning.
Möjligheterna att med hänsyn till totalförsvarets behov samordna hemvärnets
och de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning och verksamhet i förhållande
till ordinarie utbildning av värnpliktspersonal bör belysas.
Vidare skall utredningen i förekommande förslag inrymma de värnpliktssociala
konsekvenserna av dessa med speciell hänsyn till eventuell differentiering av utbildningstiden
för olika kategorier. Härvid synes i första hand kunna ifrågakomma
differentiering av värnpliktslönen liksom utbyggnad av premiesystemet.
Utredningen bör belysa konsekvenserna av förekommande förslag med avseende
å inskrivningsväsendet, de värnpliktigas uttagning och redovisning m. m.
Utredningen kan, om den så finner lämpligt, redovisa sina undersökningar och
förslag etappvis.
Utredningen har under november och december 1960 haft inledande överläggningar
med företrädare för de militära myndigheterna.
Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1961.
24. Utredning rörande organisation m. m. av ett för försvaret gemensamt
intendenturf ör vattning sverk
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 oktober 1960 för
att verkställa utredning rörande inrättande av ett för försvaret gemensamt
intendenturförvaltningsverk (se Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober
1960):
Christianson, G. A., generaldirektör.
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 103
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. J pjj; oj.
växel 23 62 00.
Direktiv: (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
14 oktober 1960):
intendenturförvaltningen inom försvaret har i huvudsak till uppgift att tillgodose
stridskrafternas behov av beklädnad, förplägnad, förplägnadsmateriel, kaserninventarier,
expeditionsmateriel, bränsle, lyse och vatten, tvätt, veterinärmateriel,
remontering och hästhållning m. m. Vidare hänföres till intendenturförvaltningens
område förvaltningen av medel för övningar, undervisning m. m.
I fråga om intendenturförvaltningens centrala organisation förordade 1946 års
militära förvaltningsutredning (SOU 1950:36), att verksamheten skulle sammanföras
till ett för försvaret gemensamt ämbetsverk. Utredningen framlade ett detaljerat
organisationsförslag beträffande ett dylikt verk. Efter förslag i propositionen
1954: 109 angående organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch
civilförvaltning m. m. bibehölls emellertid en försvarsgrensvis ordnad organisation.
Föredragande departementschefen framhöll dock, att valet av organisationsform
icke innebar något definitivt ståndpunktstagande (prop. 1954:109, sid.
115). Principen om gemensam intendenturförvaltning —• liksom gemensam tygförvaltning
— avvisades således icke, men dess eventuella förverkligande ställdes
på framtiden. Som skäl härför anfördes bl. a. de militära myndigheternas avvisande
hållning. Vidare uttalade departementschefen den uppfattningen, att en
för försvaret gemensam intendenturkår utgjorde en — visserligen icke oeftergivlig
— men i hög grad önskvärd förutsättning för ett gemensamt intendenturförvaltningsverk.
Uppdrag att närmare utreda kårfrågan lämnades sedermera 1954
års personalkårutredning.
Enligt nuvarande organisation svarar arméintendenturförvaltningen för intendenturförvaltningstjänsten
inom armén. Motsvarande verksamhet för marinen
handhaves inom marinförvaltningens intendenturavdelning och för flygvapnet
inom flygförvaltningens intendenturbyrå. Samordningen av verksamheten försvarsgrenarna
emellan regleras med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen
samt genom samarbetsdelegationer. Då enligt huvudförvaltningsprincipen den
myndighet som har den största omfattningen av verksamheten inom respektive
förvaltningsområde skall vara huvudförvaltningsmyndighet för området i fråga
har tyngdpunkten av anskaffningsverksamheten helt naturligt kommit att åvila
arméintendenturförvaltningen. Arméintendenturförvaltningen sköter sålunda
praktiskt taget hela anskaffningen av intendenturförnödenheter för försvaret.
Frågan om ändrad organisation av intendenturförvaltningen inom försvaret har
under innevarande år aktualiserats av bl. a. 1958 års försvarsledningskommitté
(SOU 1960:12), 1959 års besparingsutredning för försvaret (SOU 1960:23) ocli
1954 års personalkårutredning.
Försvarsledningskommittén framhåller, att samordningen av intendenturförvaltningstjänsten
redan drivits så långt genom huvudförvaltningsprincipens tilllämpning
att en övergång till gemensam organisation icke skulle i sak innebära
någon omvälvande förändring. Då vidare en gemensam organisation synes kommittén
kunna medföra vissa rationaliseringsvinster, säger sig kommittén hysa
sympatier för införande av en sådan organisation.
Besparingsutredningen har vid sina undersökningar kommit till den uppfattningen
att den allmänt sett lämpligaste formen för den centrala intendenturförvaltningen
utgöres av en för hela försvaret gemensam myndighet, vilken bör organiseras
enligt i huvudsak samma principer som den nuvarande arméintendenturförvaltningen.
Pcrsonalkårutredningen slutligen liar i skrivelse den 27 juni 1960 hemställt, att
försök med gemensam intendenturförvaltning skall anordnas såvitt avser ärenden
104
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ: 24 rörande förplägnad, förplägnadsmateriel samt lager- och manskapskassor. Kårutredningen
har härvid bl. a. åberopat, att utredningen funnit att en gemensam
intendenturkår förutsätter ett gemensamt intendenturförvaltningsverk under det
att ett dylikt verk kan fungera även om försvarsgrenarna har skilda intendenturkårer.
Under den fortsatta handläggningen av ifrågavarande förslag har flertalet myndigheter
— såväl civila som militära — biträtt tanken på inrättandet av cn gemensam
intendenturförvaltning. Endast marinledningen har intagit en klart avvisande
hållning. Vid remissbehandlingen av kårutredningens förslag har flertalet
myndigheter ställt sig avvisande till den föreslagna försöksverksamheten och i
stället förordat utredning utan föregående försök rörande inrättande av en gemensam
intendenturförvaltning.
För egen del vill jag erinra om att frågan om totalförsvarets och krigsmaktens
högsta ledning för närvarande är under omprövning av den enligt Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 27 maj 1960 tillkallade försvarsledningsutredningen. Vad som
under den senaste tiden framkommit beträffande förutsättningarna för inrättandet
av ett gemensamt intendenturförvaltningsverk har bibragt mig den uppfattningen,
att redan vid oförändrad principiell organisation av krigsmaktens högsta
ledning förutsättningar är för handen för att inrätta ett dylikt verk. Jag vill härvidlag
peka på de militära myndigheternas ställningstaganden, då frågan i olika
sammanhang aktualiserats under innevarande år. Resultaten av pågående överväganden
rörande totalförsvarets och krigsmaktens högsta ledning kan icke antas
leda till att förutsättningarna för inrättandet av ett gemensamt intendenturförvaltningsverk
försämras. Då det vidare är sannolikt att tillkomsten av en gemensam
intendenturförvaltning kan verka i kostnadsbesparande riktning, har jag
funnit det angeläget att den närmare organisationen av ett dylikt verk snarast
prövas.
Av nyss anförda skäl bör inhämtas Kungl. Maj :ts medgivande att tillkalla en
särskild utredningsman för att närmare utreda frågor om organisation och arbetsuppgifter
in. m. för ett gemensamt intendenturförvaltningsverk. Då det ingår
i 1960 års försvarsledningsutrednings uppdrag att pröva frågan om lämpligheten
av att inrätta ett gemensamt intendenturförvaltningsverk bör utredningsmannen
däremot icke behandla denna fråga. Han bör emellertid samråda med nyssnämnda
utredning rörande ett gemensamt centralt intendenturförvaltningsverks ställning
i försvarsledningsorganisationen.
Vid utredningsarbetet bör särskild uppmärksamhet ägnas åt förutsättningarna
att åstadkomma en rationell avgränsning av intendenturförvaltningsverkets arbetsuppgifter
gentemot såväl försvarets övriga förvaltningsmyndigheter som de
högre militära staberna. Bland frågor som därvid synes förtjänta att närmare övervägas
vill jag nämna handhavandet av drivmedels- och bränsleanskaffningen,
handläggningen av bok- och blankettärenden samt ärenden rörande läger- och
manskapskassor ävensom omfattningen in. m. av de inspektionsuppgifter som
avse intendenturtjänsten vid förbanden.
Utredningsmannen bör vid beräkningen av arbetsomfånget för ett gemensamt
centralt intendenturförvaltningsverk beakta att det kan visa sig lämpligt och
möjligt att, i större utsträckning än som gäller för den nuvarande arméintendenturförvaltningen,
ålägga verket serviceuppgifter för myndigheter in. fl. utanför
krigsmakten i form av exempelvis anskaffning av kontorsinventarier, livsmedel,
förplägnadsmateriel m. m. samt — därest ärenden av detta slag icke anses böra
överflyttas till annan myndighet — av fasta och flytande bränslen. I frågor av
här angivet slag bör utredningsmannen hålla kontakt med statens sakrevision
(riksrevisionsverket).
Det bör ankomma på utredningsmannen att uppgöra fullständigt förslag rörande
personalstaterna för ett centralt intendenturförvaltningsverk samt att verkställa
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet 105
erforderliga kostnadsberäkningar. I fråga om detaljorganisationen bör utrednings- IFö
mannen bland annat närmare pröva vad besparingsutredningen för försvaret föreslagit
beträffande utformningen av den centrala redovisnings- och kontrollverksamheten.
Då frågan om inrättande av en för försvaret gemensam intendenturkår är under
prövning av 1954 års personalkårutredning, bör utredningsmannen i erforderlig
omfattning samråda med denna utredning. Jag förutsätter emellertid att,
oavsett ställningstagandet till frågan om gemensam kår, chefsbefattningarna för
den militära intendenturpersonalen inom krigsmakten i dess helhet skall på lämpligt
sätt förenas med befattningar inom det centrala intendenturförvaltningsverket.
En viktig förutsättning för att en myndighets arbete skall kunna skötas rationellt
och ekonomiskt är som regel att ändamålsenliga lokaler finnes att tillgå.
Arméintendenturförvaltningens lokaler, som redan i dag är otillräckliga för sitt
ändamål, torde ej kunna rymma ett gemensamt ämbetsverk. Utredningsmannen
bör pröva i vad mån lokalbehovet kan tillgodoses i samband med beslutade eller
eljest aktuella omorganisationer beträffande försvarets myndigheter i Stockholmsområdet.
Möjligheten att förlägga intendenturförvaltningsverket annorstädes än
till Stockholmsområdet bör även övervägas. Givetvis bör utredningsmannen i lokaliseringsfrågan
samråda med lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet.
Utredningsarbetet bör bedrivas med sikte på att en gemensam central intendenturförvaltning
efter vederbörlig riksdagsbehandling skall kunna organiseras
från och med den 1 juli 1962. I övrigt synes arbetet ej böra bindas av några ytterligare
direktiv. Jag förutsätter emellertid, att utredningsmannen skall ha som
riktpunkt att finna en sådan utformning av den centrala intendenturförvaltningens
organisation att ökad effektivitet förenas med sänkta kostnader.
Utredningsarbetet har påbörjats och kommer att fortsätta under år 1961.
25. Utredning rörande redovisning av försvarets befästningar
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 oktober 1960 för att
verkställa utredning rörande redovisningen av försvarets befästningar (se
Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1960):
Christianson, G. A., generaldirektör.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
14 oktober 1960):
Huvuddelen av försvarets fastigheter redovisas från och med budgetåret 1950/
51 på en särskild i rikshuvudboken uppförd kapitalfond, numera benämnd försvarets
fastighetsfond. Fastighetsfonden var till en början uppdelad på tre delfonder,
numera benämnda arméns delfond, marinens delfond och flygvapnets dellond.
Denna fastiglietsredovisning omfattade icke befästningsanläggningar. Sedermera
inrättades efter förslag i propositionen 1948: 157 genom beslut av 1948 års
riksdag en särskild delfond under försvarets fastighetsfond för redovisning av befästningar
och bergrum, benämnd befästningars delfond.
Å befästningars delfond av försvarets fastighetsfond redovisades per den 30
juni 1959 tillgångar till ett värde av i runt tal 1 154 miljoner kronor samt skulder
till ett belopp av i runt tal 1 074 miljoner kronor. Kapitalbehållningen å delfonden
uppgick vid samma tidpunkt till i runt tal 80 miljoner kronor.
106
Riksdagsberättelsen år 1961
I FÖ: 25 1 utlåtanden över 1959 års besparingsutrednings för försvaret den 2 juli 1960
avgivna betänkande, i vilket utredningen bl. a. förordat att försvarets kapitalbudget
avskaffas och att medel för investeringar anvisas på driftbudgeten över
försvarshuvudtiteln, har bland andra försvarets förvaltningsdirektion och försvarets
civilförvaltning tagit upp frågan om redovisning av försvarets befästningar.
Förvaltningsdirektionen framhåller, bland annat, att enligt dess mening den
nuvarande uppdelningen på delfonder inom försvarets fastighetsfond bör elimineras.
De avskrivningsregler och det redovisningsförfarande i övrigt som för
närvarande användes bör avsevärt kunna förenklas. Detta gäller särskilt de å befästningars
delfond redovisade fortifikatoriska anordningarna. För närvarande
räknas, anför direktionen, såsom befästningar alla i berg insprängda anläggningar,
oberoende av deras karaktär, samt även andra fortifikatoriska anläggningar
av olika slag. Bland dessa anläggningar ingår förrådsanläggningar, drivmedelsförråd
och verkstäder som insprängts i berg. Dessa anläggningar har ostridigt ett
kommersiellt och ekonomiskt nyttjandevärde och representerar således ett kapitalvärde.
I fråga om övriga fortifikatoriska anordningar kan endast markvärdet
samt byggnader ovan jord och sådana anordningar i övrigt som kan utnyttjas för
annat ändamål anses representera ett kapitalvärde. Alla övriga såsom befästningar
redovisade kostnader, alltså utgifter för befästningsanläggningar i egentlig mening
och övriga fortifikatoriska anordningar borde enligt direktionens uppfattning
rätteligen överföras till driftbudgeten och hänföras till IV. huvudtiteln. Till
försvarets fastighetsfond borde alltså hänföras de byggnads- och markvärden som
är av sådan karaktär att de vid ändrad disposition skulle kunna hänföras till
statens allmänna fastighetsfond. Övriga anläggningskostnader böra anses såsom
löpande försvarsutgifter och finansieras från anslag under IV. huvudtiteln.
Försvarets civilförvaltning anser i likhet med förvaltningsdirektionen att det
icke längre finnes något behov av en särskild delfond för redovisning av befästningar.
Då enligt civilförvaltningens mening något behov av uppdelning av försvarets
fastighetsfond å arméns, marinens och flygvapnets delfonder icke heller
förefinnes, bör lämpligen en sammanslagning ske av de tre delfonderna till en
gemensam fastighetsfond för försvaret, varvid befästningars delfond samtidigt
avvecklas genom omföring mellan fondens tillgångar och värdeminskningskontot
samt överföring av kvarstående värden till försvarets fastighetsfond.
För egen del anser jag att den nuvarande uppdelningen av försvarets fastighetsfond
på fyra dclfonder bör avskaffas. En dylik åtgärd bör enligt min mening
möjliggöra förenklingar och rationaliseringar. Ytterligare undersökningar rörande
redovisningen av försvarets befästningar synes emellertid erforderliga. Denna
fråga bör därför göras till föremål för utredning genom en särskild sakkunnig i
syfte att möjliggöra ett slopande av befästningars delfond.
Såsom utgångspunkt för utredningsarbetet bör gälla att sådana anläggningar,
som kan antagas ha ett kommersiellt och ekonomiskt nyttjandevärde, bör kvarstå
i fastighetsfonden. Beträffande övriga å fonden redovisade fortifikatoriska anordningar
med tillhörande mark bör närmare prövas i vilken utsträckning dessa
fortsättningsvis bör redovisas å fastighetsfonden och i vilken utsträckning redovisning
i annan ordning bör komma till stånd. Utredningsmannen bör ange på
vad sätt en dylik redovisning bör anordnas. De budgettekniska följderna av föreslaget
redovisningssystem bör härvid klarläggas. En utgångspunkt bör vara att
endast kostnader avseende anläggningstillgångar som enligt vad som förut anförts
bör redovisas å fastighetsfonden bör bestridas från investeringsanslag under
kapitalbudgeten medan kostnaderna för övriga anläggningar och deras underhåll
bör finansieras från anslag under IV. huvudtiteln.
Utredningsmannen, som under utredningsarbetets bedrivande bör samråda med
riksräkenskapsverket (riksrevisionsverket) och med 1956 års försvarsföyvalt
-
Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet
107
ningssakkunniga, äger jämväl i övrigt upptaga och framlägga förslag i frågor som J 25
aktualiseras i samband med en avveckling av befästningars delfond.
Frågan om sammanslagning av de tre försvarsgrensfonderna avser jag att upptaga
till behandling i annat sammanhang.
Utredningsarbetet har påbörjats och kommer att fortsätta under år 1961.
108
Riksdagsberättelsen år 1961
I St l
S ocialdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. Utredning angående inrättande av ett centralt företagsregister
(1958:I 12; 1959: I 10; 1960: I 9)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 maj 1955 för att
verkställa ytterligare utredning angående inrättandet av ett centralt företagsregister
(se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1955):
Holmstedt, G. F., byråchef.
Experter:
Björk, S. L., byråchef;
Källström, V., f. d. förste aktuarie;
von Otter, S. F., kammarrättsråd;
Zetterman, N. H., byråchef.
Direktiven för utredningen, se 1956: I S 22.
överläggningar har ägt rum med konjunkturinstitutet och riksförsäkringsanstalten
angående företagsregistret och blanketten till arbetsgivaruppgift
för bl. a. tilläggspensioneringen. Utredningen har den 30 december
1960 avgivit betänkande angående inrättandet av ett centralt företagsregister
(stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
2. Arbetarskgddsverkets organisationsutredning (1958: I 16;
1959:I 12; 1960: I 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 juni 1956 för att
verkställa utredning angående vissa organisationsfrågor rörande arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen (se Post- och Inrikes tidn. den 11
juli 1956):
Pelow, M. E., f. d. generaldirektör, ordförande;
Björnelid, A. S.-O., t. f. regeringsrättssekreterare;
Tammelin, P. A. V., t. f. kanslichef.
Expert:
Wedler, R. E., byråchef.
Sekreterare:
Nissen, L. S. Veronika, t. f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 S 24.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 109
Utredningen har under tiden december 1959—maj 1960 hållit 15 samman- I «• 4
träden.
Utredningen har den 16 maj 1960 avgivit ett betänkande angående allmännayrkesinspektionens
organisationsfrågor och verksamhetsformer (SOU
1960:20).
Utredningsuppdraget är därmed slutfört.
3. 1957 års studentbostadsutredning (1958: I 26; 1959: I 19; 1960: I 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 oktober 1957 för att
framlägga förslag till råd och anvisningar beträffande produktion av billiga
och ändamålsenliga studentbostadsrum (se Post- och Inrikes tidn. den 11
oktober 1957):
Johansson, Alf, professor, ordförande;
Abrahamsson, B. M., jur. kand., sekreterare;
Assis, A., ingenjör;
Eriksson, J. E., led. av I kamm.;
Henrikson, C. T., stadssekreterare;
Winther, O. W. G., förste kanslisekreterare.
Experter:
Holm, J. L., docent;
Boalt, C. M., förste intendent;
Wikforss, S. G., arkitekt.
Sekreterare:
Stiernstedt, K. J. T., t. f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1958: I S 26.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit två
sammanträden. Vid sidan av utredningsarbetet har rådgivning i samband
med projektering av studentbostäder förekommit. Utredningen har avslutat
sitt arbete. Ett betänkande, »Ändamålsenliga studentbostäder», befinner
sig för närvarande under tryckning och kommer inom kort att avlämnas.
4. 1958 års förskollärarutredning (1959:1 22; 1960:1 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 april 1958 för att
verkställa utredning angående åtgärder för att tillgodose behovet av pedagogiskt
utbildad personal inom den halvöppna barnavården (se Post- och In
rikes tidn. den 26 april 1958) :
Olsson, Gunnel, led. av II kamm., ordförande;
Adamsson, E. S. J., led. av II kamm.;
Bergh, K. R., led. av I kamm.;
Larsson, N. H. T., led. av I kamm;
Vinge, Margit S. C., 1. d. riksdagsledamot.
no
Riksdagsberättelsen år 1961
I S: 4 Expert:
Lind, Karin E., förste byråsekreterare.
Sekreterare:
Betts, U. J. S., t. f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1959:1 S 22.
Utredningen, som under tiden december 1959—augusti 1960 hållit 8 sammanträden,
har i september 1960 avgivit betänkande angående förskollärarutbildningens
organisation (SOU 1960:33).
Uppdraget är därmed slutfört.
5. Utredningen om äldre arbetskraft i statstjänst (1959:1 26;
1960:1 18)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 december 1950 med
uppgift att framlägga förslag till åtgärder i syfte att underlätta för äldre
arbetskraft att erhålla anställning hos statliga verk och institutioner (se
Post- och Inrikes tidn. den 20 december 1958):
Ragnå, N. E. A., personalchef.
Sekreterare:
Björkdahl, O. A. E., byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1959:1 S 26.
Utredningen har den 9 april 1960 avgivit betänkande »Utredning om
äldre arbetskraft i statstjänst» (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
6. 1959 års samlingslokalsutredning (1960:1 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 februari 1959 för
att verkställa utredning angående de driftsekonomiska betingelserna för
statsbelånade allmänna samlingslokaler (se Post- och Inrikes tidn. den 11
februari 1959):
Hultström, L. A. I., avdelningschef, ordförande;
Gonäs, E. L., länsbostadsdirektör;
Larsson, G. K. V., lantbrukare, led. av II kamm.
Experter:
Abelson, C.-O., civilekonom;
Lundström, Å., byrådirektör.
Sekreterare:
Lundin, B. G., t. f. kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1960:1 S 19.
Utredningen har den 20 januari 1960 avgivit betänkande med förslag
till ändring av bestämmelserna om statligt stöd för allmänna samlingslokaler
m. m. (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 111
7. Organisationskommittén för flyktingseminariet I St 8
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 januari 1960 för
att förbereda anordnandet under år 1960, i samarbete med Förenta Nationernas
vederbörande organ, av ett internationellt seminarium rörande flyktingfrågor:
Westerlind,
E. A., landshövding, ordförande;
Heppling, K. D. S., bitr. direktör i Svenska institutet;
Nordenskiöld, K., jur. kand., Svenska röda korset;
Olsson, S. O. B., generaldirektör;
Skogh, S. A., byråchef;
Tallroth, T. O. F., direktör i Svenska institutet.
Sekreterare:
Bååth, Inga L., förste byråsekreterare.
Kommittén har den 15 november 1960 avlämnat rapport på engelska i
offsettryck angående seminariet jämte sammandrag på svenska.
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
8. Nykterhetsvårdsutredningen (1958: I 14; 1959: I 11; 1960: I 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 april 1956 för att
verkställa utredning av vissa frågor rörande vården av alkoholmissbrukare
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 25
april 1956):
Nyström, P. I., landshövding, ordförande;
Burman, O. A., direktör;
Elmén, Brita D., socialinspektör, led. av II kamm.;
Engkvist, J. G. V., målarmästare, led. av II kamm.;
Lindmark, A. L. G., avdelningschef;
Lundquist, G. A. R., överläkare.
Experter:
Bengtsson, A. Christina, nykterhetsvårdskonsulent;
Carlsson, A. Börje, budgetsekreterare;
Ericsson, C.-H., byråchef;
Forssman, H. A., överläkare;
Gullberg, K. G. A., socialvårdschef;
Hag, F. H. E., byrådirektör;
Lundin, G. T. W., förste provinsialläkare;
Lönnberg, J. W. G., f. d. direktör;
Törnquist, H. E., rektor;
Wiklund, S. A. D., byrådirektör, led. av II kamm.
Sekreterare:
Tuninger, C. G., förste byråsekreterare.
112
Riksdagsberättelsen år 1961
[g. g Biträdande sekreterare:
Johnsson, B. H. Göte, nykterhetsvardsassistent.
Lokal: Grev Turegatan 38, 4 tr., tel. 67 72 68.
Direktiven för utredningen, se 1957: I S 22.
Utredningen har under tiden 1 december 1959—november 1960 haft 19
sammanträdesdagar, varjämte hållits 3 delegations- och expertgruppssammanträden
samt ett flertal andra överläggningar. Företrädare för utredningen
har besökt vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1961.
9. Laboratorieutredningen (1958: I 19; 1959: I 14; 1960: I 12)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1957 for att
utreda frågan om skydd mot ohälsa och olycksfall för viss laboratoriepersonal
(se Post- och Inrikes tidn. den 5 februari 1957).
Starland, K. A. H., byrådirektör.
Experter:
Agner, K., överläkare;
Bodin, E. V. S., leg. veterinär;
Czar, Birgit, sjuksköterska;
Grönberg, Ann-Margret, preparatris;
Hagström, E., förman;
Ivarsson Huss, M., tekn. lic.;
Ljunggren, G. A. C., professor;
Thelin, Gertrud, förste laboratoriebiträde;
Wallmark, I. G., docent.
Sekreterare:
Tbrysin, E., f. d. laborator, civilingenjör.
Lokal: Arbetarskyddsstyrelsen, tel. 54 02 60.
Direktiven för utredningen, se 1958: I S 19.
Under december 1959—november 1960 har ett sammanträde hållits med
samtliga experter. Utredningsmannen och sekreteraren bär besökt vissa slag
av laboratorier för studium av laboratorielokalers anordnande och inredning
samt arbetsförhållanden. Litteratur och skyddsföreskrifter rörande laboratoriearbete,
som erhållits eller anvisats av institutioner och företag, har studerats.
Förslag till skyddsföreskrifter och motiv håller på att utarbetas och
diskuteras med experterna.
Arbetet beräknas bli slutfört under år 1961. 10
10. Barnanstaltsutredningen (1959: I 23; 1960: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 maj 1958 för att
undersöka möjligheterna att vid anstalter med barnklientel så långt möjligt
uppnå enhetlighet i fråga om standarden i olika avseenden samt för utred
-
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
113
ning av andra därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. [ J§; u
den 14 maj 1958):
Wallentheim, Annie E. E., led. av I kamm., ordförande;
Brandt, E. H., rektor, led. av II kamm.;
Eriksson, Nancy M., led. av II kamm.;
Granath, K.-E., barnavårdsdirektör;
Hallerby, N. E., redaktör;
Kaijser, R. G. S., lasarettsläkare, led. av I kamm.;
Nilsson, L. G., landstingsdirektör;
Winther, O. W. G., förste kanslisekreterare.
Sekreterare:
Michanek, G., D., sekreterare.
Lokal: Grev Turegatan 38, 4 tr.; tel. 60 94 57, 60 95 02.
Direktiven för utredningen, se 1959: I S 23.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 7
sammanträden och dessutom sammanträtt i anslutning till studiebesök vid
barnanstalter av olika slag. Ett omfattande besöksprogram har uppgjorts
och ungefär hälften av detta har genomförts. Sålunda har besök företagits
inom skilda anstaltskategorier i Stockholms stad och län, Södermanlands,
Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län.
Utredningsarbetet fortsätter under år 1961.
11. Socialpolitiska kommittén (1959: I 24; 1960: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1958 för en socialpolitisk
översyn (se Post- och Inrikes tidn. den 4 juni 1958):
Michanek, E. N., statssekreterare, ordförande;
Bengtson, T. S., redaktör, led. av I kamm.;
Blomgren, H. B., andre ordf. i Landsorganisationen (t. o. in. den 28 april
1960);
Hallström, H. G. F., förbundsordförande (fr. o. m. den 29 april 1960);
Hydén, S. O., direktör;
Jonsson, J. S., skogsarbetare, led. av It kamm.;
Nordenskiöld, E. O. E., direktör;
Nyhage, H. B., folkskollärare;
Rinmierfors, A. E., socialsekreterare, led. av II kamin.;
Sjövall, Elisabet, med. lic., poliklinikläkare, led. av II kamm.;
Thilert, C. R., t.f. hudgetsekreterare.
Experter:
Holmsledt, G. F„ byråchef;
Samuelsson, K. O., docent.
Sekreterare:
Åström, L.-Å. E., kansliråd.
Biträdande sekreterare:
Forslund, E. B., t.f. förste kanslisekreterare;
Dernié, D. R., t.f. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 21 december 1960).
S Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
IUksdagsberättelsen
114
Riksdagsberättelsen år 1961
I Si 11 Lokal: Socialdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00 (ankn. 11 68).
Direktiven för kommittén, se 1959: I S 24.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 11 sammanträden.
Kommittéarbetet fortsätter under år 1961.
12. 1958 års socialförsäkringskommitté (1959: I 25; 1960: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1958 för att utreda
vissa frågor rörande invalid- och familjepensioneringen (se Post- och
Inrikes tidn. den 23 maj 1958):
Strand, A. W., riksgäldsfullmäktig, förste vice talman, led. av I kanim., ordförande-,
Andersson, M. A., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Bengtsson, S. B. I., kontorsföreståndare, led. av II kamm.;
Broberg, R. H. J., överdirektör;
Eliasson, R. A. E., lantmästare, led. av II kamm.;
Königson, T. K., verkstadsarbetare, f. d. riksdagsman;
Experter:
Hellström, E. E., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 1 juni 1960);
Kjellström, S. Å., byrådirektör;
Lundberg, E. A., byråchef;
Skogsberg, P. G., byråchef (fr. o. m. den 1 juli 1960).
Sekreterare:
Björhammar, C. A., t.f. byråchef.
Biträdande sekreterare:
Dahlström, L. E., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 1 februari 1960).
Lokal: Socialdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Direktiven för kommittén, se 1959: I S 25.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 19 sammanträden.
Kommittén har efter remiss avgivit yttranden dels den 19 februari 1960
över ett av särskilt tillkallade utredningsmän avgivet betänkande med förslag
rörande pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet och dels den 21
september 1960 över den promemoria med förslag rörande folkpensioneringens
finansiering, som avlämnats av särskild utredningsman.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
13. 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar
(1960: 1 20)
Kungl. Maj:t uppdrog den 20 september 1957 åt socialstyrelsen att undersöka
den av 1957 års riksdag beslutade arbetstidsförkortningens ekonomiska
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 115
och sociala verkningar (se Post- och Inrikes tidn. den 11 oktober 1957). Ge- J
nom Kungl. Maj:ts beslut den 20 mars 1959 befriades socialstyrelsen från
uppdraget.
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag för att fullfölja
ifrågavarande undersökning:
Hansen, B., professor och chef för konjunkturinstitutet, ordförande;
Bagger-Sjöbäck, B., t.f. förste kanslisekreterare;
Faxén, K.-O., docent;
Holmberg, P., fil. kand.;
Nilstein, A. H., fil. lic.
Sekreterare:
Åberg, Y„ fil. lic.
Biträdande sekreterare:
Sundström, O., amanuensaspirant (fr. o. m. den 1 oktober 1960).
Lokal: Socialdepartementets utredningslokaler, Storkyrkobrinken 7, 1 tr.;
tel. 20 73 21.
Direktiven för utredningen: se 1958: 1 S 4.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 2
sammanträden.
Utredningen har fullföljt en under hösten 1959 igångsatt statistisk undersökning,
som belyser arbetstidsförkortningen inom industrin under 1958
och 1959 med avseende på såväl dess utläggning som dess verkningar. Vidare
bar utredningen under hösten 1960 igångsatt motsvarande undersökningar
för industrin avseende år 1960 samt för handeln avseende perioden 1957—
1960. Vid dessa undersökningar biträdes utredningen av socialstyrelsen.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961. 14 *
14. Utredning om pensionsstgrelsens frivilliga försäkring (1960: I 21)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 maj 1959 för att
verkställa utredning angående effektivisering av pensionsstyrelsens frivilliga
försäkring (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juni 1959):
Granqvist, L. M., regeringsråd.
Experter:
Philipson, C., fil. dr;
Wingborg, B., f. d. byråchef.
Sekreterare:
Hamdahl, B. O., rättsavdelningschef.
Lokal: Socialdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1960: I S 21.
Utredningen har under året övervägt olika alternativ till försäkringsformer
för pensionsstyrelsens frivilliga försäkring samt verkställt tekniska beräkningar
i anslutning härtill.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1961.
S: 14
116
Riksdagsberättelsen år 1961
I S: 15 15. Utredning om s. k. beroende uppdragstagare (1960:1 22)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 maj 1959 för att
biträda med utredning om de s. k. beroende uppdragstagarnas ställning inom
sociallagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juni 1959):
Engström, G. T., häradshövding.
Experter:
Adlercreutz, A. H. G. M., preceptor (fr. o. m. den 12 januari 1960);
Lundberg, E. A., byråchef (fr. o. m. den 2 februari 1960);
Wredmark, G. C., byråchef (fr. o. m. den 12 januari 1960).
Sekreterare:
Elliot, A. J. E., hovrättsassessor.
Lokal: Hovrätten, Malmö; tel. 040—734 30.
Direktiven för utredningen, se 1960:1 S 22.
Utredningen har under året främst varit sysselsatt med att kartlägga
gränsskiktet mellan arbetstagare och självständiga företagare inom av
uppdraget berörda verksamhetsfält. För detta ändamål har för ett par yrkesområden
bildats särskilda arbetsgrupper, vari vederbörande intresseorganisationer
varit representerade, och i övrigt har material införskaffats
vid sammanträden och andra kontakter med företrädare för skilda organisationer
och sammanslutningar. Kartläggningsarbetet är i stort sett avslutat.
Olika uppslag till lösning av föreliggande problem har diskuterats. Av
arbetet återstår fortsatt genomgång av utredningsmaterialet och slutligt
ställningstagande till frågan om eventuella åtgärder samt avfattande av
betänkande.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961. 16
16. Statens ungdomsråd
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 november 1959
för att samordna och stimulera de frivilliga organisationernas arbete bland
ungdom och för ungdomsfostran samt för att främja samverkan med motsvarande
verksamhet från de berörda myndigheternas sida ävensom med
hem och skola:
Pettersson, N. G., skyddsassistent, led. av I kamm., ordförande;
suppl.: Helén, G., docent, led. av II kamm., vice ordförande (t. o. m. den
19 december 1960);
Hallerby, N. E., redaktör (fr. o. m. den 20 december 1960);
Lund, R., undervisningsråd;
suppl.: Gråby, L., konsulent;
Rosén, Göta, byråchef;
suppl.: Hasselrot, Brita, byrådirektör;
Curman, H., överläkare;
suppl.: Mårtensson, I., kriminalkommissarie;
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
Arvidsson, E., rektor;
suppl.: Franklin, F., generalsekreterare;
Johansson, Erland, fil. mag.;
suppl.: Hellberg, K.-E.
östlund, H., fil. mag.;
suppl.: Tapper, K.-H., folkhögskollärare;
Bendz, E., direktör, f. d. borgmästare;
suppl.: Hellström-Olsson, Rosa, fru;
Engström, Stina, civilekonom;
suppl.: Ström-Eliasson, Turid, pol. mag.;
Ström, I., direktor;
suppl.: Andersson, Ingrid, barnavårdsombud;
Lindqvist, A., förbundssekreterare;
suppl.: Lind, E., riksinstruktör;
Högemark, K., studierektor;
suppl.: Heffler, H., studierektor;
Mattsson, R., rikskonsulent;
suppl.: Wiklund, T., överste;
Kyling, F., borgarråd;
suppl.: Uggla, C., generalsekreterare (t. o. in. den 19 december 1960);
Ericson, G., ungdomsintendent (fr. o. m. den 20 december 1960);
Ward, K., förbundsordförande;
suppl.: Segerström, Ingrid, förbundssekreterare;
Kihlstedt, O., förbundssekreterare;
suppl.: Sandehult, Inga, fru;
Nilsson, Margret, fru, f. d. riksdagsledamot;
suppl.: Wedin, N. J., landstingsman;
Andrén, Ingrid, förbundsordförande;
suppl.: Ullsten, O., socionom.
Sekreterare:
Bagger-Sjöbäck, B., t. f. förste kanslisekreterare.
Biträdande sekreterare:
Järnåker, Margareta, instruktör.
Lokal: Socialdepartementets utredningslokaler, Storkyrkobrinken 7 1 tr •
tel. 20 80 43.
Enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall ungdomsrådet bestå
av högst 20 ledamöter, varav högst 16 skall utses på förslag av de frivilliga
organisationerna. För ledamöterna skall utses suppleanter. I anslutning
till rådet skall finnas ett arbetsutskott.
I ungdomsrådets arbetsutskott ingår:
Pettersson, G., skyddsassistent, led. av I kamm., ordförande;
Helén, G., docent, led. av II kamm., vice ordförande (t. o. m. den 19 december
1960);
Lund, R., undervisningsråd;
Rosén, Göta, byråchef;
117
I S: 16
118
Riksdagsberättelsen år 1961
I S: 16
Johansson, Erland, fil. mag.;
suppl.: Arvidsson, E., rektor;
östlund, H., fil. mag.;
suppl.: Högemark, K., studierektor;
Mattsson, R., rikskonsulent;
suppl.: Uggla, C., ungdomsintendent;
Ward, K., förbundsordförande;
suppl.: Kihlstedt, O., förbundssekreterare;
Andrén, I., förbundsordförande;
suppl.: Ström-Eliasson, Turid, pol. mag.;
Ström, I., direktor;
suppl.: Lindqvist, A., förbundssekreterare.
Ungdomsrådet har under j anuari—november 1960 hållit 5 sammanträden
Arbetsutskottet har under denna tid hållit 11 sammantraden.
Inom ungdomsrådet har ett antal arbetsgrupper behandlat olika delproblem
inom rådets verksamhetsområde. Förslag från arbetsgruppen för behandling
av frågan om upplysningskampanj på ungdomsfostrans område,
med anledning av Kungl. Maj :ts överlämnande till rådet av riksdagens skrivelse
1959:226, har efter bearbetning av arbetsutskottet föranlett en skrivelse
den 9 november 1960 till Kungl. Maj :t med förslag till och riktlinjer
för en intensifierad upplysningsverksamhet på detta område. Arbetsgruppen
för behandling av frågan om samarbetet mellan idrottsrörelsen och
övriga ungdomsorganisationer har avgivit en promemoria med vissa rekommendationer.
Som resultat av arbetsgruppen för behandling av frågan
om landstingens anslag till ungdomsverksamhet har framställning gjorts
till Svenska landstingsförbundet. På förslag av arbetsgruppen för behandling
av frågan om skolan och föreningslivet har framställning gjorts till
1957 års skolberedning.
Ungdomsrådets presidium sammanträdde den 21 september 1960 med
1960 års folkbildningsutredning.
I Europarådets regi anordnades den 15-17 mars 1960 en konferens i
Paris för regeringsexperter på ungdomsfrågor. Härvid bildades en mindre
arbetsgrupp, Europarådets samordningskommitté for ungdomsverksamhet,
vari Sverige invaldes som ledamot. Denna kommitté sammantradde i Paris
den 15—16 september 1960. Sverige representerades vid dessa båda sammanträden
av t. f. förste kanslisekreteraren B. Bagger-Sjoback. 17
17. Bostadsbyggnadsutredningen (1960:123)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 december 1959 för
att utreda och framlägga förslag om vissa bostadsfrågor m. m. (se Post- oc
Inrikes tidn. den 16 december 1959):
Olsson, S. O. B., generaldirektör, ordförande;
Dahlberg, S., direktör;
Holm, J. L., docent, tillika huvudsekreterare;
119
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
Johansson, Alf, professor; j g. jq
Lundberg, Willy-Maria, redaktör;
Olsson, O. E., länsbostadsdirektör;
Severin, E. J., direktör.
Sekreterare;
Johansson, R. I., förste aktuarie;
Svensson, B. Å. G., förste inspektör;
Lokal: Gumshornsgat. 6; tel. 61 83 48, 61 83 09, 61 87 26.
Direktiven för utredningen, se 1960: I S 23.
Utredningen har under tiden januari—november 1960 hållit 8 sammanträden.
Utredningens arbete beräknas fortgå under hela år 1961.
18. Bostadspolitiska organisationskommittén (1960:1 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 december 1959 för
att utreda vissa frågor angående den bostadspolitiska organisationen (se
Post- och Inrikes tidn. den 15 december 1959):
Westerlind, E. A., landshövding.
Experter:
Bergström, H. A. H., förste kanslisekreterare;
Lundberg, K. G. L., länsbostadsdirektör;
Pettersson, K. V., länsbostadsdirektör.
Sekreterare:
Sparrman, B. L., förste inspektör.
Lokal: Länsstyrelsen i Stockholms län; tel. 22 73 00.
Direktiven för kommittén, se 1960: I S 24.
Sedermera har kommittén under hand fått uppdrag att utarbeta anvisningar
rörande tillämpningen av egnahems- och tertiärlånekungörelserna.
Parallellt med organisationsundersökningen har utredningsmannen genom
överläggningar med representanter för organisationer och företag "på
bostadsproduktionens område studerat behovet av och formerna för anvisningar
beträffande handläggningen av låneärenden på olika nivåer inom den
bostadspolitiska organisationen. Ett 20-tal sådana sammanträden har hållits.
Med ledning av utredningsmannens principskiss för arbetets uppläggning
har experterna arbetat med förslag till utformningen av nyssnämnda anvisningstexter.
Detta arbete är snart slutfört.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
19. Kommittén för näringslivets lokalisering (1960: I 25)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1959 för
att utieda och framlägga förslag rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten
(se Post- och Inrikes tidn. den 17 december 1959):
120
Riksdagsberättelsen år 1961
I S; 19 Näslund, M- E> landshövding, ordförande-,
Andersson, T., redaktör, led. av I kamm.;
Källenius, S., direktör, led. av II kamm.;
Nilsson, Hj., f. d. förman, led. av I kamm.;
Rehn, L. G., t. f. avdelningschef;
Stefanson, R. S., optikermästare, led. av I kamm.
Expert:
Arpi, G., professor.
Sekreterare:
Kahlin, T., direktör.
Biträdande sekreterare:
Karlsson, Gunnar F., länsarbetsdirektör.
Lokal: Socialdepartementets utredningslokaler, Storkyrkobrinken 7, 1 1/2
tr.; tel. 20 79 49.
Direktiven för kommittén: se 1960: I S 25.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 5 sammanträden
varav ett i Kiruna.
Kommittén har för studium av den s. k. nordnorgeplanen besökt de nordliga
delarna av Norge.
Kommittéarbetet fortsätter under år 1961.
20. Socialberedskapskommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1960 för att utreda
vissa frågor rörande socialvårdens verksamhet under krigsförhållanden
och beredskapstillstånd (se Post- och Inrikes tidn. den 1 juli 1960):
Samuelsson, G. Y., generaldirektör, ordförande;
Holm, K. E., major;
Larnstedt, A. O. G., kansliråd;
Wiklund, O. W., led. av II kamm.
Expert:
Hellner, E. M., lagbyråchef.
Sekreterare:
Hjelmqwist, K.-G. H., länsassessor.
Lokal: Försäkringsrådet, Nybrogatan 57 A, tel. 60 91 98.
Direktiv (anförande av statsrådet Nilsson till statsrådsprotokollet den 3
juni 1960):
Enligt 1 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74) har civilförsvaret till
uppgift att utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som avser att skydda och
rädda liv och egendom vid anfall mot riket och som icke åvilar krigsmakten, så
ock annan likartad verksamhet. Ett betydelsefullt inslag i civilförsvarets verksamhet
utgör den omfattande utrymningsplanläggning, för vilken riktlinjerna uppdrogs
genom statsmakternas beslut år 1956.
I propositionen nr 114 till 1959 års riksdag angående ny organisation för civilförsvaret
m. m. gjorde chefen för inrikesdepartementet vissa, av riksdagen sedermera
godkända uttalanden rörande frågan om gränsdragningen mellan civilförsva
-
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 121
rets och övriga samhällsorgans uppgifter i samband med omhändertagandet på in- J j*j.
kvarteringsorten av personer, som på grund av utrymning fått lämna hemorten.
Han framhöll, att civilförsvaret måste se till att erforderliga förberedelser för inkvarteringen
blir vidtagna och även svara för det första omhändertagandet på inkvarteringsorten.
Det borde åligga kommunerna att biträda civilförsvaret i nämnda
verksamhet. Sedan utrymningsrörelsen i och med inkvarteringen avslutats, borde
däremot ansvaret för de evakuerade övergå från civilförsvaret till de övriga samhällsorgan,
som hade att tillse att människor inte lider nöd. Bland dessa organ
märkes i första hand de kommunala socialvårdsorganen, vilka alltså, i händelse
utrymningsplanerna måste sättas i verket, kommer att ställas inför synnerligen omfattande
och i hög grad angelägna uppgifter. Det är av största vikt att dessa
uppgifter kan lösas på ett tillfredsställande sätt.
Härmed sammanhängande frågor liksom över huvud möjligheterna för socialvården
— begreppet här taget i vidsträckt bemärkelse och innefattande även
socialförsäkringarna m. m. — att fungera i krig eller vid beredskapstillstånd har
varit föremål för viss förberedande undersökning inom socialdepartementet. Detta
arbete bör nu fullföljas genom särskilt tillkallade utredningsmän.
Utredningens uppgift blir att pröva i vad mån det är möjligt att låta de sociala
förmåner, som utgår enligt gällande lagar eller andra författningar, komma vederbörande
till handa även under krig samt att framlägga förslag rörande erforderliga
bestämmelser och åtgärder för att säkerställa tillhandahållandet av de förmåner,
som anses skola bibehållas i ett krigsläge. Vidare bör utredningen avse de åtgärder,
som är nödvändiga för att man skall kunna omhändertaga de evakuerade och bereda
dem hjälp till uppehället och den omvårdnad som i övrigt kan vara erforderlig.
Vad beträffar socialvårdens materiella regler får man givetvis räkna med att i
ett läge, där alla ansträngningar måste inriktas på rikets försvar och där behov föreligger
att ta hand om ett stort antal evakuerade människor, stora svårigheter kan
uppkomma att upprätthålla den fredsmässiga sociala standarden. Utredningens
utgångspunkt bör dock vara att de sociala förmåner, som finnes i fredstid, så långt
möjligt tillhandahållas även under krig. Särskilt angeläget är detta i fråga om socialförsäkringarnas
av behovs- och inkomstprövning oberoende prestationer.
Hindrande kan härvid vara att vissa förmåner (t. ex. folkpensionerna) utbetalas
centralt eller eljest är beroende av beslut av centralt organ. Arbetshypotesen för utredningen
bör vara att de socialvårdande organens verksamhet fortgår på fredstidens
grund men med decentralisering av de administrativa befogenheterna till
regionala och lokala organ. Även i andra hänseenden kan reglerna behöva anpassas
till de ändrade förhållandena under ett krigstillstånd. Såväl i fråga om socialförsäkringarna
som övriga grenar av socialvården bör de gällande bestämmelserna
genomgås och förslag framläggas till de modifikationer och särskilda föreskrifter,
som kan förutses vara erforderliga för tillämpningen under krigsförhållanden och
beredskapstillstånd.
De största problemen för den sociala verksamheten under krig sammanhänger
med omhändertagandet av de personer, som på grund av utrymning lämnat sina
hemorter. Som förut nämnts förutsätter den nva civilförsvarsorganisationen att
kommunerna biträder civilförsvaret i dess verksamhet under utrymning och inkvartering,
vilken verksamhet kan innefatta även hjälp åt de evakuerade. Behovet
av hjälp åt dessa torde dock bli än större sedan kommunerna i och med utrymningsrörelsens
avslutande övertagit ansvaret för de evakuerade. Inkvarteringskommunerna
är i regel ej rustade — vare sig materiellt eller personellt — att emottaga
ett stort antal evakuerade. Riktlinjer hör uppdragas för i vilka former
hjälp skall lämnas de inkvarterade och på vad sätt de problem i övrigt som härvid
uppkommer skall kunna lösas liksom även för hur hjälpen skall finansieras. I detta
122
Riksdagsberättelsen år 1961
I S* ^0 sammanhang bör förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp
omprövas.
Slutligen bör förslag framläggas om riktlinjerna för den beredskapsplanläggning,
regionalt och centralt, som kan visa sig erforderlig. Jag vill härvid erinra om
att länsstyrelsernas ställning inom socialvården torde komma att bli av större betydelse
under krig än under fredstid.
Vissa organisatoriska spörsmål, som uppkommer för kommunerna i samband
med utrymning m. m., utredes enligt Kungl. Maj :ts uppdrag den 29 januari
1960 av kommunalrättskommittén. I vad rör frågor om socialvård för evakuerade
bör samråd äga rum med nämnda kommitté.
Samråd bör vidare äga rum med värnpliktsavlöningsutredningen, vilken har att
utreda frågor rörande försörjningen av anhöriga till värnpliktiga, civilförsvarspliktiga,
m. fl.
Kommittén har under tiden augusti—november 1960 hållit 4 sammanträden.
Arbetet beräknas pågå under år 1961.
21. Arbetsmarknadsutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1960 för
att företaga en översyn av arbetsmarknadspolitiken (se Post- och Inrikes
tidn. den 11 oktober 1960):
Eckerberg, P. A., landshövding, ordförande;
Björkman, F., sekreterare, led. av II kamm.;
Gustavsson, R., ombudsman, led. av II kamm.;
Jacobsson, Carl, direktör;
Johansson, K. B. M., förbundsordförande, led. av I kamm.;
Liljegren, Märta, jur. kand., förbundsordförande;
Lindström, G., direktör;
Lundin, B., ombudsman;
Nordenskiöld, E. O. E., direktör (fr. o. m. den 16 december 1960);
Ohlin, B., professor, led. av II kamm.;
Olsson, Gunnel, folkskollärare, led. av II kamm.;
Behn, G., t. f. avdelningschef;
Petersson, O. H. E., t. f. kansliråd;
Åman, O. V., landshövding, led av I kamm. (t. o. in. den 15 december 1960).
Sekreterare:
Rehnberg, B., byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Ahlqvist, B., förste inspektör;
Bergström, O., förste byråinspektör.
Lokal: Socialdepartementets utredningslokaler, Storkyrkobrinken 7; tel.
20 78 31.
Direktiv (anförande av statsrådet Nilsson till statsrådsprotokollet den 30
september 1960):
Årets riksdag har begärt en översyn av arbetsmarknadspolitiken. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande (nr 81) framhåller statsutskottet, att de senaste årens
intensifiering av arbetsmarknadspolitiken till väsentlig del varit betingad av den
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
123
ökade arbetslösheten men att åtgärderna även syftat till en mera långsiktig effek- J Jjjj oj
tivisering av arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkten har varit, anför utskottet,
att det oavsett konjunkturläget är nödvändigt att föra en aktiv sysselsättningspolitik,
som underlättar en snabb och smidig anpassning på arbetsmarknaden
vid förändring av produktionsförutsättningarna och andra förskjutningar inom
näringslivet. För att dessa strävanden skall bli framgångsrika krävs det, fortsätter
utskottet, både att erfarenheterna av den hittills förda politiken blir analyserade och
positivt utnyttjade och att man oavlåtligt prövar nya medel och metoder, anpassade
efter de ständigt skiftande förutsättningarna. En sådan fortlöpande omprövning
av åtgärderna har enligt utskottet präglat de senaste årens arbetsmarknadspolitik.
Utskottet finner tiden nu vara lämplig för en samlad översyn av arbetsmarknadspolitiken.
Det gäller därvid, anför utskottet, att belysa de resultat som nåtts
genom särskilt de senare årens arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att mot
bakgrunden av de vunna erfarenheterna överväga om några principiellt väsentliga
ändringar eller kompletteringar i systemet av sysselsättningsfrämjande åtgärder
är motiverade. Dessutom bör undersökas vilka ytterligare åtgärder som skulle
kunna vidtagas för att än mer effektivisera verksamheten. Utskottet fortsätter:
»Ett problem som bör ägnas särskild uppmärksamhet är det inbördes förhållandet
mellan olika åtgärder såsom beredskapsarbeten, kontanthjälp, yrkesutbildning
och rörlighets stimulerande åtgärder i övrigt. Av väsentlig betydelse bör vidare
vara att undersöka hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till sin omfattning
och utformning snabbare skall kunna anpassas efter skiftande konjunkturer. Vidare
bör klarläggas hur önskemålet om att Kungl. Maj:t och arbetsmarknadsmyndigheterna
har erforderlig rörelsefrihet kan förenas med kravet att riksdagens inflytande
över politikens allmänna utformning bevaras. Möjligheterna att ytterligare
effektivisera arbetslöshetsberedskapen bör vidare prövas. Landsorganisationen har
i sitt yttrande bl. a. pekat på att Sveriges deltagande i frihandelssamarbetet kan
komma att skapa övergångsproblem, som kräver särskilda arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Även dessa problem bör uppmärksammas vid översynen, vars igångsättande
emellertid ej bör få tagas till intäkt för någon temporär inskränkning av den
relativa rörelsefrihet, som alltfort bör prägla Kungl. Maj:ts och arbetsmarknadsmyndigheternas
handläggning av arbetsmarknadsfrågorna.»
Den av riksdagen begärda översynen bör nu komma till stånd. Översynen bör
avse de frågor som behandlats i statsutskottets utlåtande. För egen del vill jag
framhålla följande.
Arbetsmarknadspolitiken syftar dels till att bistå den enskilde i hans ansträngningar
att finna arbete av den art som kan ge honom den bästa ekonomiska och
personliga tillfredsställelsen, dels till att tillgodose efterfrågan på arbetskraft inom
skilda områden. Full sysselsättning inom ramen för en balanserad .samhällsekonomi
har varit och är ett av målen för regeringens politik. Statsmakternas åtgärder
på de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska områdena måste ses mot denna
bakgrund.
Under de båda senaste årtiondena har arbetsmarknaden i vårt land i stort sett
präglats av god efterfrågan på arbetskraft. Under avsevärda delar av denna tidrymd
bär läget kunnat karakteriseras som full sysselsättning med god balans
mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Tidvis har behovet av arbetskraft
varit svårt att tillgodose. Arbetsmarknadsmyndigheternas åtgärder har i sådana
lägen särskilt inriktats på att mobilisera tillgängliga reserver av arbetskraft. Tidvis,
och senast under åren 1957—1959, har efterfrågan på arbetskraft präglats av en
så stark nedgång, att arbetsmarknadsproblem uppstått av denna anledning. Dessa
problem har gett anledning till mångsidiga och omfattande sysselsättningsstimulerande
åtgärder från statsmakternas sida.
Samhället måste vara verksamt på arbetsmarknadsområdet under alla konjunkturlägen.
Åtgärderna måste emellertid anpassas efter de skiftande konjunkturerna.
124
Riksdagsberättelsen år 1961
T «• oi Oberoende av det allmänna konjunkturläget ställer lokala arbetsmarknadsproblem
i form av brist på arbetskraft eller arbetslöshet ständigt nya krav på arbetsmarknadsorganen.
Den allmänna ekonomiska politiken är av grundläggande betydelse for förhållandena
på arbetsmarknaden. I detta sammanhang vill jag dock ge begreppet arbetsmarknadspolitik
en mer begränsad innebörd. Denna politik kan då sägas omfatta
tre huvudgrupper av åtgärder, nämligen sådana som främjar arbetskraftens rörlighet,
sysselsättningsskapande insatser samt kontanthjälp till arbetslösa.
Till de rörlighetsstimulerande åtgärderna kan hänföras arbetsförmedling, olika
slag av yrkesutbildning, anskaffning av tillfälliga bostäder samt åtgärder för att
undanröja ekonomiska hinder för de arbetssökandes flyttning. Dessa åtgärder år
lika angelägna oavsett konjunkturläget, men naturligt är att de får den största
effekten när efterfrågan på arbetskraft är stor. De utgör då ett viktigt led i förebyggandet
av inflationstendenser genom att underlätta sysselsättnings- och produktionsökningen
inom de områden, där efterfrågan överstiger tillgången på vaioi
och arbetskraft.
De sysselsättningsskapande åtgärderna utgöres traditionellt främst av beiedskapsarbeten,
industribeställningar och andra allmänna arbeten. Under den senaste
konjunkturavmattningen utgjorde utnyttjandet av medel, som avsatts till enskilda
företags investeringsfonder, ett viktigt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Givetvis
har sysselsättningsskapande åtgärder sin största betydelse under en lågkonjunktur,
men i viss mån erfordras de även under bättre tider. Jag tänker härvid på anordnandet
av skyddad sysselsättning för mindre konkurrenskraftig arbetskraft, åtgärder
för säsongarbetslösa och insatser för att lösa lokala sysselsättningsproblem.
Iiontanthjälpen till arbetslösa har allt mer kommit att domineras av ersättningen
från arbetslöshetskassor. Kommunal understödsverksamhet till arbetslösa är
nödvändig för de hjälpbehov, som inte tillgodoses av arbetslöshetsförsäkringen.
Även när det råder stor efterfrågan på arbetskraft erfordras kontanthjälp i viss
Rörlighet och anpassningsbarhet måste prägla en aktiv fullsysselsattningspoliti
även framgent. 1960-talet kommer enligt prognoserna att kännetecknas av att de
äldsta och de yngsta åldersgrupperna inom den arbetsföra befolkningen tillväxer
relativt hastigt. Vidare fortsätter den s. k. yrkesintensiteten bland kvinnorna att
stiga och härigenom kan ett ökat tillskott av kvinnlig arbetskraft — i stor utsträckning
deltidsarbetande — påräknas. Ett för sysselsättningsutvecklingen utmarkande
drag är vidare tjänstemannagruppernas starka tillväxt. Kvinnornas, tjänstemännens,
ungdomarnas och de äldres speciella arbetsmarknadsproblem kommer
följaktligen att få en allt större betydelse under de närmaste åren. Det är givet,
att dessa förhållanden påverkar arbetsmarknadspolitikens utformning och att de
i viss mån kan komma att prägla utredningsarbetet.
Under de senaste åren har vi fått nya erfarenheter av hur läget på de utländska
varumarknaderna snabbt ger utslag på den svenska arbetsmarknaden. Infor de
förestående förändringarna på det handelspolitiska området måste vi vara beredda
på ytterligare strukturförändringar inom svenskt näringsliv. Även under allmänt
goda konjunkturer kommer det att behövas väl förberedda åtgärder för att underlätta
anpassningen.
Strukturförändringar kan föranledas inte endast av nya konkurrensforhållanden
uentemot utlandet. De är ett oundvikligt inslag i varje framåtskridande. Inte sällan
medför de att industriföretag måste nedläggas. Särskilt om industrinedläggelsen
drabbar en bygd med ensidigt näringsliv kan det uppstå svårlösta problem, som
kräver extraordinära åtgärder från samhällets sida. Vi måste vara beredda att
ingripa effektivt i sådana situationer. Hithörande frågor bör tas upp under utredningsarbetet.
I detta sammanhang bör på nytt övervägas hur man skall lösa de
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
125
problem, som egnahemsägare ställes inför i samband med omställningar på arbets- J Jjj; gj
marknaden.
Säsongmässiga variationer är ett i viss mån utmärkande drag för vår arbetsmarknad.
Visserligen har säsongvariationerna avsevärt minskat på senare tid,
men alltjämt har vi även under goda konjunkturer en inte oväsentlig nedgång
i sysselsättningen under vintern. Under utredningsarbetet bör undersökas hur arbetsmarknadspolitiken
lämpligen skall utformas med hänsyn till säsongväxlingarna.
Därvid bör övervägas vad som kan göras för att ytterligare utjämna säsongvariationerna
särskilt inom byggnads- och anläggningsverksamheten.
Den tekniska utvecklingen påverkar ständigt behovet av arbetskraft. En allmän
mening är, att tekniska landvinningar kommer att få genomgripande följder för
arbetskraftens användning. Yrkesutbildningens innehåll och inriktning måste
anpassas till teknikens förändringar. Inte minst av denna anledning är det angeläget,
att utredningen klarlägger yrkesutbildningens roll i arbetsmarknadspolitiken.
Härvid bör utredningen främst behandla den verksamhet som brukar benämnas
vuxenutbildning och omskolning.
En av de angelägnaste arbetsmarknadspolitiska uppgifterna är att förbättra de
handikappades möjligheter att infogas i produktionen. Olika slag av rehabiliteringsverksamhet
behandlas f. n. i andra utredningssammanhang. De direkt arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för de handikappade förtjänar att övervägas på nytt
vid den utredning jag nu behandlar.
Det stora flertalet bland dem som under senare år blivit arbetslösa bar inte
behövt vara utan arbete någon längre tid. Kvantitativt är de långvarigt arbetslösa
ett relativt litet problem. Detta gör inte problemet mindre allvarligt för de enskilda
människor, som drabbas av långvarig arbetslöshet. Vid utredningen bör
ingående undersökas bur deras situation skall kunna förbättras.
Vidare bör övervägas huruvida nu gällande bestämmelser om starthjälp, familjebidrag,
utbildningsbidrag, hänvisning till beredskapsarbete osv. är lämpligt utformade
med hänsyn till den roll respektive åtgärder avses spela inom arbetsmarknadspolitiken.
Såsom riksdagen framhållit bör särskild uppmärksamhet ägnas åt det inbördes
förhållandet mellan beredskapsarbeten, kontanthjälp, yrkesutbildning och andra
åtgärder. Var och en av dessa huvudgrupper av åtgärder inrymmer i sin tur olika
alternativ. Det bör understrykas, att åtgärderna inte kan bedömas var för sig
utan måste ses i ett sammanhang och med hänsynstagande såväl till läget på arbetsmarknaden
som till ändamålsenligheten i det enskilda fallet.
Utredningen bör pröva de olika åtgärdernas innehåll och utformning. Det är
därvid särskilt angeläget att förslag framlägges som ytterligare kan förstärka vår
beredskap mot arbetslöshet. Prognosverksamheten rörande den ekonomiska utvecklingen
synes inte böra tas upp till ingående granskning i detta sammanhang.
Däremot bör den allmänna beredskapsstaten och därmed sammanhängande spörsmål
behandlas.
Det framgår av det redan anförda att arbetsmarknadsmyndigheterna inte genom
snäva bestämmelser bör bindas vid åtgärder av visst slag. Utredningens arbete bör
dock resultera i sådana överväganden och rekommendationer som kan tjäna till
vägledning vid arbetsmarknadspolitikens allmänna utformning. I detta sammanhang
bör beaktas det av riksdagen påtalade problemet hur önskemålen om erforderlig
rörelsefrihet för Kungl. Maj:t och arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna
förenas med kravet på riksdagens inflytande över politikens allmänna utformning.
Vid utredningsarbetet bör kontakt upprätthållas med den pågående utredningen
om näringslivets lokalisering. Det är min avsikt att senare denna dag begära bemyndigande
att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att göra en översyn
126
Riksdagsberättelsen år 1961
[ S: 21 av arbetslöshetsförsäkringen. Den utredning jag nu behandlar bör därför syssla
med arbetslöshetsförsäkringen och därmed sammanhängande spörsmål endast i den
mån som det föranledes av uppdraget att göra en avvägning mellan olika åtgärder
i anledning av arbetslöshet.
Sammanfattningsvis kan syftet med den utredning jag här förordar anges vara,
att i såväl den enskildes som näringslivets intresse ytterligare effektivisera de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för att upprätthålla full och produktiv sysselsättning.
Avvägningen mellan rörlighetsbefrämjande åtgärder, sysselsättningsskapande
insatser och kontanthjälp åt arbetslösa skall särskilt uppmärksammas. Nu
tillämpade bestämmelser och riktlinjer för olika åtgärder skall överses. Kvinnornas,
tjänstemännens, ungdomarnas och de äldres speciella arbetsmarknadsproblem skall
vidare uppmärksammas liksom de arbetsmarknadspolitiska åtgärder för handikappade
och långtidsarbetslösa. De frågor som aktualiseras av strukturförändringarna
i näringslivet på grund av den tekniska utvecklingen, förhållandena på
utländska varumarknader m. m. skall också beaktas. Möjligheterna att ytterligare
minska de säsongmässiga variationerna i sysselsättningen skall övervägas.
Utredningsarbetet har påbörjats och kommer att fortgå under år 1961.
22. 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1960 för
att utreda vissa av departementschefen i anförande till statsrådsprotokollet
över socialärenden samma dag angivna frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen
(se Post- och Inrikes tidn. den 20 oktober 1960):
Bengtsson, S. B. I., kontorsföreståndare, led. av II kamm., ordförande;
Beckman, S.-W., sekreterare;
Elf, A., kassaföreståndare;
Fälldin, N. O. T., lantbrukare, led. av II kamm.;
Malmberg, O., kassaföreståndare;
Nilsson, Elna, ombudsman;
Roth, N., ombudsman;
Steneborn, H. A., bitr. taxeringsintendent.
Sekreterare:
Lindwall, U., förste byråsekreterare.
Lokal: Socialdepartementets utredningslokaler, Storkyrkobrinken 7; tel.
20 22 84.
Direktiv (anförande av statsrådet Nilsson till statsrådsprotokollet den 30
september 1960):
Tidigare denna dag har jag erhållit bemyndigande att tillkalla utredningsmän
med uppgift att företa en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Dessa utredningsmän
skall inte behandla frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen i annan mån
än som föranledes av deras uppdrag att göra en avvägning mellan olika åtgärder
i anledning av arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli föremål för en översyn
av särskilda utredningsmän. Beträffande denna översyn vill jag anföra följande.
Kontanta bidrag till arbetslösa utgår numera företrädesvis i form av ersättning
från de erkända arbetslöshetskassorna. Arbetslöshetsförsäkringen har fått allt
större omfattning. Antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna överstiger nu
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet
127
1 300 000. Flertalet av dem, som har ett mera framträdande behov av försäkrings- J oo
mässigt skydd mot arbetslöshet, torde nu vara anslutna till kassorna.
Trots den betydande omfattning arbetslöshetsförsäkringen nått finns det fortfarande
grupper med inte ringa arbetslöshetsrisk, som står utanför försäkringen.
Denna bör så vitt möjligt täcka alla grupper med arbetslöshetsrisk och bereda
dem det försäkringsmässiga skydd, som socialförsäkringarna avser att ge medborgarna.
Vid utredningen bör undersökas, vilka grupper som fortfarande står
utanför försäkringen och anledningen härtill, samt övervägas i vad mån särskilda
åtgärder kan vara erforderliga för att även dessa grupper skall omfattas av försäkringen.
Statsbidraget till arbetslöshetskassorna är så utformat, att det utgår med avsevärt
större andel av en kassas utgifter när arbetslösheten bland kassans medlemmar
är stor än när den är liten. Härigenom erhålles en utjämning i finansieringshänseende
mellan kassorna. Icke desto mindre är skillnaden mellan de olika kassorna
i fråga om avgifter, försäkringsförmåner, fondbildning etc. markant. Temporärt
har möjlighet till stöd åt de mest ansträngda kassorna skapats genom det
anslag på 10 miljoner kronor, som riksdagen beviljat för vart och ett av budgetåren
1959/60 och 1960/61. Möjligheterna att på längre sikt skapa former för en
ytterligare utjämning av skillnaderna mellan olika kassor bör prövas. Härvid bör
bl. a. övervägas om det vore lämpligt att kassornas fondering till större eller
mindre del skedde i en för kassorna gemensam fond.
De mindre kassorna möter stundom svårigheter med hänsyn till att en effektiv
riskutjämning inte kan ernås i en kassa med litet antal medlemmar. Det bör undersökas,
huruvida nuvarande bestämmelse angående minimiantal medlemmar i arbetslöshetskassa
kan anses ändamålsenlig.
Ersättningen till olika grupper av försäkrade ger skiftande kompensation för
inkomstbortfallet. Utredningen bör söka svara på frågan, huruvida försäkringen
nu kan anses ge tillfredsställande kompensation för olika grupper samt om man
bör eftersträva en mera enhetlig kompensationsgrad för samtliga försäkrade. Utredningsmännen
bör därvid överväga om det är möjligt och lämpligt att övergå
till ett system liknande det i sjukförsäkringen tillämpade med försäkringsersättningen
graderad efter arbetsförtjänsten.
Ett spörsmål som har nära samband med de problem som skall behandlas vid
översynen av arbetsmarknadspolitiken, är frågan om ersättningstidens längd inom
arbetslöshetsförsäkringen. Enligt gällande bestämmelser får försäkringsersättning
inte utgå för mer än 156 dagar under varje försäkringsår, varvid man räknar
med sex ersättningsdagar per kalendervecka. För viss kassa eller viss klass
kan dock ersättning efter särskilt medgivande utgå för högst 210 dagar. Till
ersättning åt medlemmar, som fyllt 67 år, utgår statsbidrag för högst 78 ersättningsdagar.
Som regel utgår ersättning till sådana medlemmar endast för de
statsbidragsberättigade dagarna.
Arbetslöshetsförsäkringens syfte är att lämna hjälp under den övergångstid, som
erfordras för att den arbetslöse skall kunna få nytt arbete. Utredningsmännen bör
förutsättningslöst överväga, huruvida ersättningstidens nuvarande längd är lämpligt
avvägd. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt de långtidsarbetslösas
problem. Frågan om ersättningstidens liingd inom arbetslöshetsförsäkringen påverkas
av arbetsmarknadspolitikens utformning i andra hänseenden. Vid behandlingen
av denna fråga bör arbetet därför samordnas med arbetet inom utredningen
för en översyn av arbetsmarknadspolitiken, som också kommer att uppmärksamma
de långtidsarbetslösas problem.
Detsamma gäller i fråga om ersättningen vid säsongsarbetslöshet. Ersättningsrätten
inom de kassor, där säsongarbetslöshet förekommer, är i allmänhet tämligen
snävt begräisad under lågsäsongen. Den som på grund av säsongbegränsning
inte är berättigad till ersättning från sin kassa är hänvisad till kontantunderstöd
128
Riksdcigsberättelsen år 1961
I St 22 frän de kommunala arbetslöshetsnämnderna eller annan hjälp från samhället om
han inte själv har medel för sin och sin familjs försörjning. Vid översynen av arbetsmarknadspolitiken
skall undersökas vad som kan göras från statens sida för
att medverka till en ytterligare utjämning av säsongerna. Utredningen om arbetslöshetsförsäkringen
bör innefatta frågan om rätt till ersättning vid säsongarbetslöshet
och möjligheterna att utvidga försäkringsskyddet i sådana fall. Bland
tänkbara möjligheter att lösa dessa problem kan nämnas inrättandet av särskilda
fortsättningskassor som en komplettering till arbetslöshetskassorna.
Beträffande ålderspensionärerna gäller f. n., att kassorna har rätt att låta ålderspensionärer
inträda och kvarstå i försäkringen. Statsbidraget till ersättning åt
sådana medlemmar utgår dock som tidigare nämnts för högst 78 ersättningsdagar
varje försäkringsår efter det under vilket vederbörande fyllt 67 år. I propositionen
1956:144 s. 55 förutsattes, att folkpensionärernas ställning inom försäkringen
skulle upptagas till förnyat övervägande i samband med att frågan om ett
effektivare pensionssystem bringades till en lösning. De i propositionen förordade
reglerna borde därför betraktas som ett provisorium. Frågan om ålderspensionärernas
ställning inom arbetslöshetsförsäkringen bör nu prövas på nytt.
En förändring av reglerna för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen kan antagas
få konsekvenser för den av kommunerna bedrivna kontantunderstödsverksamheten
för arbetslösa. Utredningsmännen bör uppmärksamma de samordningsproblem,
som kan föreligga på detta område.
Arbetsmarknadsstyrelsen har innevarande år lagt fram utredning och förslag
angående arbetslöshetsförsäkringens anpassning till fem dagars arbetsvecka. I
framställningen har styrelsen även behandlat en del andra spörsmål, som rör lagstiftningen
om de erkända arbetslöshetskassorna och deras verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsens
framställning bör bli föremål för fortsatt behandling av utredningsmännen.
Utöver de här berörda frågorna torde flera problem som sammanhänger med
frågan om en utbyggnad och effektivisering av arbetslöshetsförsäkringen komma
att aktualiseras under utredningsarbetets gång. Utredningen bör omfatta även sådana
problem. I den mån så befinnes lämpligt bör utredningen lägga fram delförslag
innan arbetet slutförts. Detta torde särskilt böra övervägas beträffande utformningen
av försäkringen med hänsyn till fem dagars arbetsvecka.
Vid utredningsuppdragets fullgörande bör bestämmelserna i de internationella
konventioner, som vårt land ratificerat, beaktas.
Utredningsarbetet har påbörjats och kommer att fortgå under år 1961.
23. Utredning rörande viss upplysnings- och propagandaverksamhet
i ungdomsfrågor
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1960 för
att i samråd med statens ungdomsråd skyndsamt utreda och framlägga förslag
rörande innehållet i och utformningen av en med statligt stöd bedriven
upplysnings- och propagandaverksamhet i ungdomsfrågor:
Dahlander, Gunnar, rektor, ordförande;
Beckius, Carin, redaktör;
Lundgren, Rolf, redaktör.
Lokal: Vår Gård, Saltsjöbaden; tel. 17 00 50.
Uppdraget är föranlett av en skrivelse från statens ungdomsråd den 9
november 1960, vari rådet — med överlämnande av en promemoria angå
-
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 129
ende riktlinjer för upplysningsverksamheten på ungdomsområdet — hem- J JSJj 24
ställt, bl. a., att Ivungl. Maj :t måtte uppdraga åt en särskild expertberedning
att ytterligare utreda frågan om en sådan verksamhet.
Kungl. Maj:t har föreskrivit, att möjligheterna att stödja verksamhet av
ifrågavarande slag, som bedrives av kommuner och enskilda organisationer,
skola särskilt beaktas vid utredningsarbetet ävensom att utförliga kostnadsberäkningar,
innefattande alternativ i fråga om verksamhetens omfattning,
skola framläggas med angivande av den finansiella medverkan, som kan
erhållas från andra än staten.
24. Utredning för verkställande av översgn av semesterlagstiftningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1960 för
att verkställa en översyn av semesterlagstiftningen med inriktning på införande
av fyra veckors semester:
Rune, F. I., byråchef, ordförande;
Bratt, L., direktör;
Geijer, L. J., jur. dr;
Johansson, G. R., lantbrukare, led. av II kamm.;
Larsson, L. E., typograf, led. av I kamm.;
Nihlfors, F. U., förste byråsekreterare, f. d. riksdagsman;
Sandell, Viola H. M., assistent, led. av II kamm.;
Vilhelmsson, E. E., sekreterare;
Virgin, I. G., kapten, led. av I kamm.
Direktiv (anförande av statsrådet Nilsson till statsrådsprotokollet den 16
december 1960):
För de i arbetslivet verksamma har utvecklingen i vårt land under 1900-talet
utmärkts av en synnerligen stark ökning av inkomsterna, samtidigt som arbetsförhållandena
radikalt förbättrats. Det sistnämnda gäller inte minst beträffande
arbetstiden. Genom 1919 års lagstiftning om åtta timmars arbetsdag gjorde man
slut på de mycket långa dagliga arbetstider, som dessförinnan förekom på många
arbetsområden. Denna lagstiftning har haft en utomordentlig betydelse när det
gäller att säkerställa arbetstagarnas hälsa och bereda dem tillfälle till ett rikare
personligt liv. En viktig roll i dessa hänseenden spelar också semesterlagstiftningen,
som år 1938 införlivades med vårt system av sociala skyddslagar. Semesterlagen
ger arbetstagarna möjlighet att utan minskning i löneinkomsterna hämta
rekreation under en ledighet, som till en början var två veckor och efter en reform
år 1951 numera uppgår till tre veckor för varje arbetat år.
I vårt land liksom i många andra jämförbara länder har den fortskridande
standardhöjningen givit anledning att ställa frågan, om inte arbetstagarna bör ha
intresse av att i viss omfattning ta ut sin del av det förbättrade produktionsresultatet
i form av ökad fritid i stället för höjd kontantlön. Att ett sådant intresse
föreligger visade de undersökningar, som låg till grund för 1957 års arbetstidsreform.
Denna innebar, att man även i Sverige beträdde den väg, som många andra
länder tidigare slagit in på, nämligen att förkorta den ordinära arbetsveckan.
Den sedan 1919 gällande veckoarbetstiden 48 timmar nedbringades till följd av
1957 års ändringar i arbetstidslagstiftningen successivt, så att arbetstiden från och
med innevarande år normalt utgör 45 timmar i veckan.
{) rtihanq till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdag» berättelsen
130
Riksdagsberuttelsen år 1961
I S* °4 I detta sammanhang vill jag erinra om att Internationella arbetsorganisationen
k ’ ~ vid sin allmänna konferens år 1960 beslöt att till nästa år låta utarbeta en rekom
mendation,
som går ut på att 40-timmarsvecka stegvis införes. Svenska regeringens
företrädare vid konferensen röstade för delta beslut.
Den omsorg om den mänskliga arbetskraften från det allmännas sida, som lagarna
om arbetstidsbegränsning och om semester är ett uttryck för, är enligt min
mening ett gemensamt intresse för arbetstagarna och företagsamheten. Begränsningen
av den tid, varunder var och en utför arbete i produktionens tjänst, bär
visat sig väl förenlig med en fortgående stegring av industriens och andra näringars
produktivitet. Detta har i sin tur möjliggjort för arbetstagarna att som
sin andel i det förbättrade produktionsresultatet tillgodoräkna sig betydande löneökningar
och andra förmåner.
I överensstämmelse med de internationella tendenser som jag tidigare berört
synes det naturligt, att en fortsatt arbetstidsförkortning kommer till stånd i vårt
land. Formen för en minskning av den tid, som tillbringas på arbetsplatsen, är inte
bunden till en nedsättning av maximalarbetstiden per vecka. Goda skäl kan anföras
för att nästa steg i riktning mot en kortare årlig arbetstid får bli en utökning
av den lagstadgade semestern.
Jag finner mig därför böra utgå från att den lagstadgade semestern för år räknat
vid lämplig tidpunkt förlänges från tre till fyra veckor. Detta innebär en årlig
arbetstidsförkortning ungefärligen motsvarande den som en förkortning av veckoarbetstiden
med en timme medför. Den närmare utformningen av en lagstiftning
om fyraveckorssemestern synes böra utredas av sakkunniga, bland vilka ingår
företrädare för riksdagen och för arbetsmarknadens parter.
Kännetecknande för den år 1957 beslutade arbetstidsreformen är den frihet,
som i lagstiftningen lämnas arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om
hur den ökade fritiden skall tagas ut: i form av hela lediga dagar eller såsom en
förkortning av den dagliga arbetstiden. På liknande sätt bör den fjärde semesterveckan
antingen kunna utnyttjas till en sammanhängande ledighet eller uppdelas
på enstaka dagar. I den sistnämnda formen öppnar semesterförlängningen vägen
för att den tillämpning av femdagarsveckan, som blivit en följd av 1957 års arbetstidsreform,
utsträckes över en större del av året.
Den nu gällande semesterlagens konstruktion synes i det stora hela ägnad att
ligga till grund även vid en förlängning av semestern från tre till fyra veckor. Lagen
lämnar i sin nuvarande utformning fritt utrymme för överenskommelser mellan
arbetsgivare och arbetstagare om semesterns förläggning. Ingenting hindrar
alltså en uppdelning av semestern eller viss del därav i enstaka dagar, om arbetstagaren
går med härpå. Mot arbetstagarens vilja kan dock treveckorssemestern
inte uppdelas. Arbetstagaren har alltså en ovillkorlig rätt att få ut hela semestern
i en följd. Vid utredningen kan det vara anledning att undersöka, om skälen för
den sistnämnda regeln är lika starka vid en förlängning av semestern till fyra
veckor eller om man, i likhet med vad som tidigare gällde enligt semesterlagen,
kan medge att en av semesterveckorna får bilda en semesterperiod för sig utan att
arbetstagarens samtycke härtill kräves.
Som nämnts synes man i stort sett kunna bygga på semesterlagens nuvarande
regler vid en övergång till fyraveckorssemester. Utredningen bör dock omfatta
en systematisk genomgång av lagens bestämmelser i syfte att pröva deras lämplighet
i det läge som uppkommer vid en ökning av semesterns längd. Också i andra
avseenden kan en revision av semesterlagens regler vara påkallad.
Riksdagen har i skrivelse den 10 maj 1960, nr 222, anhållit om en översyn av
semesterlagen i enlighet med vad andra lagutskottet anfört i sitt utlåtande nr 25.
Utskottsutlåtandet berör lagens regler om att arbete skall ha utförts under minst
16 dagar varje månad för att anställning under månaden skall medföra rätt till
semester. En omprövning av 16-dagarsregeln har ansetts erforderlig dels med hän
-
Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet 131
syn till att 45-timmarsveckan medfört en nedgång av antalet arbetade dagar, i J jö.
varje fall under vissa månader, och dels på grund av att regeln kan leda till
ogynnsamma resultat för vissa deltidsanställda. Vidare har utskottet riktat kritik
mot bestämmelserna om när arbetstagaren skall erhålla underrättelse angående
tiden för sin semester samt mot stadgandena om semesterlön i vissa fall.
De spörsmål, som sålunda avses med riksdagens skrivelse, bör tagas upp under
utredningen. De sakkunniga bör vara oförhindrade att framföra förslag rörande
semesterlagens utformning i hänseenden, som inte särskilt berörts i det föregående.
Om överväganden under utredningsarbetet föranleder därtill, bör de sakkunniga
även kunna gå in på frågor som hänger samman med lagstiftningen om
arbetstidens begränsning. Tiden för semesterreformens genomförande, hör givetvis
också till de frågor, som skall övervägas under utredningen.
Slutligen bör vid utredningsarbetet uppmärksammas vissa speciella problem,
som sammanhänger med tillämpad eller ifrågasatt särbehandling i semesterhänseende
av vissa arbetstagargrupper. Jag tänker bl. a. på lagen den 25 maj 1951
om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete, den s. k.
särskilda semesterlagen. Enligt denna lag förvärvar arbetstagare, som i sitt arbete
utsättes för röntgenstrålning eller strålning från radioaktivt ämne, rätt till dubbelt
så lång semester som andra arbetstagare. I skrivelse den 22 april 1955, nr
213, anhöll riksdagen, under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets
utlåtande nr 27, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande de hälsorisker,
som i vissa fall är förenade med laboratoriearbete, ävensom i fråga om
de åtgärder, som kan vidtagas för att undanröja dessa risker. I sitt utlåtande diskuterade
andra lagutskottet spörsmålet om sådana åtgärder samt yttrade, att frågan
om arbetstidsförkortning och förlängd semester därvid kunde komma i blickpunkten.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1957 tillkallades
en utredningsman för att utreda frågan om skydd mot ohälsa och olycksfall
för viss laboratoriepersonal. Utredningsmannen, vars arbete pågår, skall enligt
sina direktiv inte ta upp frågan om förlängd semester eller kortare arbetstid för
laboratoriepersonal till behandling.
Om semestern för arbetstagare i allmänhet förlänges till fyra veckor om året,
uppkommer frågan, huruvida det är lämpligt att genom lagstiftning söka tillgodose
det behov av längre semester, som kan föreligga för vissa grupper av arbetstagare.
Avgörandet i vad mån ett sådant behov är för handen blir oundvikligen
förbundet med gränsdragningsproblem av mycket grannlaga natur, inte minst med
hänsyn till den snabba utvecklingen på det tekniska området. Vad angår den personkrets,
som den särskilda semesterlagen avser, kan man peka på det ändrade
läge som inträtt till följd av den alltmer ökande industriella användningen av ämnen,
som utsänder radioaktiv strålning. De sakkunniga bör därför överväga, om
inte tiden kan vara mogen att åt arbetsmarknadsparterna helt överlåta frågorna om
längre semester än som följer av den allmänna semesterlagens regler.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att innan huvuduppgiften slutbehandlats
framlägga förslag i särskilda frågor, som ingår i utredningsuppdraget.
132
Riksdagsberättelsen år 1961
I K: 1
Kommunikationsdepartementet
Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
1. Nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor om järnvägsegendomens värde m. m.
(1958: I 8; 1959: I 5; 1960: I 9)
Tillkallad genom Kungl. Maj :ts beslut den 4 augusti 1939 för att efter av
chefen för kommunikationsdepartementet för varje särskilt fall lämnat uppdrag
medverka vid åtgärder i syfte att enhetliggöra det svenska järnvägsnätet
:
Bolinder, N. L., f. d. generaldirektör.
Sekreterare:
Gemzell, C. F., häradshövding.
Lokal: Vadsbo domsagas kansli, Mariestad; tel. 780.
Direktiven för nämnden, se 1940: I K 16.
Nämnden har icke haft något sammanträde under år 1960.
2. 1951 års bgggnadsutredning (1958: I 13; 1959: I 10; 1960: I 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1951 och
den 21 februari 1958 för att verkställa utredning angående möjligheterna att
förenkla byggnadslagstiftningen och dess tillämpning (se Post- och Inrikes
tidn. den 27 februari 1951):
Larsson, S., generaldirektör, ordförande;
Agerberg, N., direktör, f. d. riksdagsman;
Aurén, N. E. J., expeditionschef;
Gustafsson, G. H., kommunalarbetare, led. av II kamm.;
Johannesson, E. G. V., direktör;
Lindqvist, R. H., tekn. dr.; f. d. byggnadschef;
Pettersson, A. P., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Sännås, B. R., byråchef.
Experter:
Ahlberg, C.-F., professor;
Borg, E. L., länsarkitekt;
Bosaeus, B. W. N., byrådirektör;
Buregren, T., byrådirektör;
Körlof, A. H. V., hovrättsråd;
Romson, R., sekreterare i Svenska stadsförbundet;
Tobé, E. I., överlantmätare.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 133
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, J 3
rikssamt. växel 23 62 00 (Körlof).
Direktiven för utredningen, se 1952: I K 24.
Sedan det ursprungliga utredningsuppdraget slutförts i juni 1957, återstår
att utreda vissa frågor rörande regionplanering m. m., som omnämnts
i riksdagens skrivelse den 14 maj 1957, nr 294, och som av Kungl. Maj :t
hänskjutits till utredningen genom skrivelse den 31 maj 1957.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1961.
3. 1953 års trafikutredning (1958: I 14; 1959: I 11; 1960: I 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken (se
Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1953):
Grafström, E. O. H., generaldirektör, ordförande;
Asp, P. E., åkeriägare, led. av II kamm.;
Dillén, B. O., kansliråd, tillika huvudsekreterare;
Hörjel, N. J., statssekreterare;
Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamm.;
Lindahl, E. R., professor (avliden den 6 januari 1960);
Meidner, R. A., fil. dr.;
Persson, R. V., läderarbetare, led. av I kamm.;
Pålsson, P. O., f. d. häradsdomare, f. d. riksdagsman;
Sjöberg, E. A., ekonomidirektör;
Åselius, K. Hj., f. d. bruksdisponent.
Experter:
Grahn, F. T., byrådirektör;
Håkansson, H. E. V., fil. lic. (fr. o. m. den 1 februari 1960);
Odhner, C.-E. T., agr. lic. (fr. o. m. den 1 juni 1960);
Tengblad, S. Å., förste aktuarie;
Welinder, P. E. C., professor (fr. o. m. den 1 februari 1960);
Öster, M. N., överinspektör.
Sekreterare:
Håkansson, H. E. V., fil. lic. (t. o. m. den 31 januari 1960);
Nilsson, E., t. f. byråchef.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1954: I K 17.
Inom utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållits
29 plenarsammanträden samt ett flertal sammanträden i arbetsutskott.
Utredningen bar i februari 1960 avgivit en redogörelse för busstrafikens
driftekonomiska förhållanden samt förslag rörande åtgärder med avseende
å dessa (stencilerad). Vidare har utredningen avgivit ett flertal yttranden
rörande bl. a. principfrågor av trafikpolitisk natur.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
134
Riksdagsberättelsen år 1961
I Kl 4 4. Statens byggnadsbesparingsutredning (1958: I 15; 1959: I 12; 1960: I 12)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 januari 1954 för att
■verkställa en översyn av den statliga och statsunderstödda husbyggnadsverksamheten
och avgiva förslag till åtgärder för att nedbringa kostnaderna vid
denna (se Post- och Inrikes tidn. den 9 februari 1954):
ödeen, S. A. E., f. d. generaldirektör.
Experter:
Johanson, R., byrådirektör;
Lindh, T. B. E., byråchef.
Sekreterare:
Rietz-ödeen, Ann Mari, fru.
Teknisk sekreterare:
Johansson, S. A., byggnadsingenjör.
Lokal: Grev Turegatan 38; tel. 61 68 29, 63 24 39, 63 24 29.
Direktiven för utredningen, se 1955: I K 16.
I utredningens broschyrserie över teknisk-ekonomiska specialundersökningar
har utkommit »Fasader och yttertak» den 30 december 1959, »Undergrund
och byggnadskostnad» den 18 februari 1960 samt »Rumsväggar
och innertak» den 14 juni 1960. Sedan 1957 har därmed utgivits sammanlagt
tretton broschyrer av fjorton planerade. Den sista, »Monteringsbyggeri», har
ännu ej kunnat slutföras.
Det i föregående redogörelse förutskickade tredje delbetänkandet rörande
teknisk-ekonomiska åtgärder till förbilligande av det offentliga byggandet
har blivit fördröjt genom att utredningsmannen efter nådigt beslut den
3 juni 1960 i stor utsträckning varit upptagen av annat uppdrag. Även tekniske
sekreteraren samt experten Johanson har under en del av tiden varit
knutna till detta utredningsuppdrag. Emellertid har i stället utredningsarbetet
så omdisponerats, att detta betänkande kommer att sammanföras med
det fjärde delbetänkandet, som behandlar standardkraven för det offentliga
byggandet. Arbetet på detta betänkande, för vilket materialet i huvudsak redan
föreligger, har under tiden pågått inom sekretariatet.
Under året har utredningsmannen avgivit underdåniga utlåtanden över
20 § i riksdagens revisorers berättelse (vattenfallsstyrelsens ämbetsbyggnad
i Råcksta) samt över betänkande avgivet av mentalsjukvårdens statsbidragsutredning.
Utredningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under första hälften av
år 1961.
5. Svenska öresundsdelegationen (1958: I 16; 1959: I 13; 1960: I 13)
Tillkallade genom Kungl. Maj :ts beslut den 12 mars 1954 för att i samarbete
med den utredningsdelegation, som för ändamålet utsetts från dansk
sida, utreda förutsättningarna för anordnande av en fast förbindelse mellan
Sverige och Danmark över Öresund:
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 135
Strand, A. W., riksgäldsfullmäktig, förste vice talman, led. av I kamm., I K: 6
ordförande;
Hjort, K. G. M., f. d. generaldirektör;
Hörjel, N. J., statssekreterare;
Upmark, E. G. J., generaldirektör.
Expertgrupp för trafikekonomiska frågor:
Jarder, J. O., byrådirektör;
Tånneryd, S. A. S., överingenjör.
Expertgrupp för tekniska frågor:
Bengtsson, K. V., vägdirektör (avliden den 19 januari 1960);
Gudmundsson, N. H., överingenjör;
Kolm, C. R., f. d. överingenjör;
Reini, S. Å. O., avdelningsdirektör;
Thulin, C. I., f. d. major.
Sekreterare:
Wennerhorn, K. O. L., byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Nilsson, E., t. f. byråchef.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1955:1 K 18.
Delegationen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 11 sammanträden, varav 3 gemensamt med danska öresundsdelegationen.
Under samma tid har expertgruppen för trafikekonomiska
frågor hållit 33 sammanträden, varav 10 gemensamt med motsvarande
danska expertgrupp, och expertgruppen för tekniska frågor tio sammanträden,
varav ett gemensamt med motsvarande danska expertgrupp.
Delegationen beräknar kunna slutföra sitt arbete under år 1961.
6. Postutredningen 1956 (1958:1 20; 1959:1 17; 1960:1 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 april 1956 för översyn
av postverkets organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 6 april 1956):
Ljungdahl, K.-G., f. d. överdirektör, ordförande;
Andreasson, G. O., linjearbetare, led. av II kamm.;
Berger, O. A., kansliråd;
Löfgren, N. S. J., disponent, f. d. riksdagsman;
Lönnqvist, S. E. V., postsparbankschef;
Malmström, C. G., direktör.
Experter:
Djurberg, L. G. H., byråchef.
Hanström, T. V., byråchef (fr. o. m. den 4 april 1960).
Sekreterare:
Ilultin, G. V., förste byråsekreterare.
136
Riksdagsberättelsen år 1961
I KS 6 Biträdande sekreterare:
Telestam, G. L., byråsekreterare.
Lokal: Postmuseum, L:a Nygatan 6; tel. lokalsamt. växel 22 65 00, rikssamt.
växel 22 65 20.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 K 25.
Utredningen i sin helhet har under tiden den 1 december 1959—den 30
november 1960 hållit 12 sammanträden. Vidare har representanter för utredningen
den 31 maj—den 2 juni 1960 avlagt studiebesök vid finska
postsparbanken samt post- och telegrafstyrelsen i Helsingfors.
Utredningsarbetet väntas bli i huvudsak slufört under år 1961.
7. Vägmarksersättningskommittén (1958:1 22; 1959:1 18; 1960: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa bl. a. viss översyn av vägmarksersättningssakkunnigas betänkande,
del I, angående grunder för bestämmande av ersättning för upplåtelse
av vägmark m. m. (se Post- och Inrikes tidn. samma dag):
Schirén, G. U., vattenrättsdomare, ordförande;
Hjelm, K. G. L., professor;
Johansson, J. H., överlantmätare;
Kalderén, L. G., t. f. byråchef;
Svengren, G.-O., byrådirektör;
Zachrison, S. J. G., agronom.
Expert:
Larsson, F. G., professor.
Sekreterare:
Persson, J. L., vattenrättsdomare.
Lokal: österbygdens vattendomstol, Vasagatan 52 ; tel. 10 60 11.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 K 27.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 5
sammanträden.
Den 13 juni 1960 har kommittén avlämnat en promemoria (stencilerad)
angående vissa ändringar i lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar,
m. m. Därmed har kommittén slutfört uppdraget, såvitt avser till kommittén
överlämnade lagfrågor.
Arbetet med nya ersättningsformer fortsätter. Utredningen beräknas i
sin helhet kunna slutföras under år 1961.
8. Delegation för förhandlingar med Stockholms stad rörande vissa
bqqqnads- och markfråqor, markdeleqationen (1958:1 24;
1959:1 19; 1960:1 16)
Tillkallade genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1956 för att ingå
i en delegation med uppgift att företräda staten vid förhandlingar med
Stockholms stad rörande vissa mellan staten och staden föreliggande bygg
-
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 137
nads- och markfrågor samt inkomma med de förslag, till vilka förhandling- J J; i)
arna kan föranleda:
Johansson, J. H., överlantmätare;
Larsson, S., generaldirektör;
Renlund, R. G., generaldirektör.
Sekreterare:
Arrhenius, K. G. H., kanslichef;
Mårdh, G. A., byrådirektör;
Brandel, C.-G., sekreterare (vikarie för Arrhenius fr. o. m. den 1 oktober
1959 t. o. m. den 19 mars 1960);
Elofsson, A. F., förste byråsekreterare (biträdande sekreterare fr. o. m. den
19 maj 1960).
Lokaler: Djurgårdsnämnden; tel. 10 55 91; byggnadsstyrelsen; tel. växel
54 05 60.
Under tiden november 1959—oktober 1960 har förhandlingar med av
Stockholms stad utsedda delegerade ägt rum vid 4 tillfällen. Delegationen
har dessutom sammanträtt 8 gånger. Därjämte har av delegationen och stadens
delegerade utsedda subdelegerade sammanträtt vid ett stort antal tillfällen.
Delegationen har den 18 december 1959 framlagt ett med delegerade för
staden träffat förslag till avtal angående marköverlåtelser m. m. å Ladugårdsgärde
i Stockholm, vilket därefter godkänts av Kungl. Maj :t och riksdagen
samt av Stockholms stadsfullmäktige.
Delegationens arbete beräknas fortgå under 1961.
9. 1957 års trafiknykterhetskommitté (1958: I 28; 1959: I 21; 1960: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1957 för
att verkställa översyn av lagstiftningen om trafiknykterhet och därmed
sammanhängande frågor:
Rylander, A. O. E., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;
Alemyr, S. R., rektor, led. av II kamm.;
Larsson, E., hemmansägare, led. av II kamm.;
Ewerlöf, Elsa H. E., fru, f. d. riksdagsledamot;
Vinberg, E. T., byråchef.
Sekreterare:
Ormegard, C. O., rådman.
Lokal: Rådhuset, Gävle; tel. 026/215 90.
Direktiven för kommittén, se 1958: I K 28.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 13
sammanträden, varav ett omfattande fem dagar.
Arbetet har hittills huvudsakligen varit inriktat på den del av uppdraget
som berör vägtrafiken. I samband härmed har kommittén i enlighet med
direktiven upptagit frågan om körkortsindragningsärendenas handläggning
138
Riksdagsberättelsen år 1961
L K: 9 i dess helhet. Till behandling återstår trafiknykterhetsfrågor med avseende
å den spårbundna trafiken samt sjö- och lufttrafiken.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
10. Märstadelegationen (1959:1 22; 1960:1 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 januari 1958 med
uppgift att samordna frågor rörande utbyggnanden av ett samhälle i närheten
av storflygplatsen Arlanda:
Westerlind, E. A., landshövding, ordförande;
Falk, G., t. f. landssekreterare, vice ordförande;
Ahlberg, C.-F., professor;
Almgren, N. H., ordförande i Märsta kommunalfullmäktige;
Eliasson, N. J. L., ordförande i Huddinge kommunalnämnd (fr. o. m. den
25 november 1960);
Garpe, D. A. J., borgarråd;
Granath, E. A., länsbostadsdirektör (t. o. m. den 24 november 1960);
Jansson, T. M., ordförande i Märsta kommunalnämnd;
Svanberg, S.-E., direktör i Scandinavian Airlines System;
Sörenson, S., byråchef;
öhrström, K. L., byråchef.
Sekreterare:
Sparrman, B. L., förste inspektör;
Heimbiirger, P., arkitekt.
Lokal: Länsstyrelsen i Stockholms län; tel. växel 22 73 00.
Direktiven för delegationen, se 1959:1 K 22.
Delegationen har under tiden januari—november 1960 hållit 2 plenisammanträden
och 28 utskottssammanträden.
Delegationens arbete beräknas fortsätta under år 1961.
11. Svenska ledamöterna i skandinaviska flygtaxekommittén
(1959: I 23; 1960:1 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 mars 1958 att såsom
svenska ledamöter ingå i en skandinavisk kommitté med uppgift att
undersöka möjligheterna att åstadkomma enhetliga principer för beräkning
av de kostnader, som bör åvila luftfarten för utnyttjande av de civila
flygplatserna i Danmark, Norge och Sverige, samt att jämväl taga upp härmed
sammanhängande frågor, som kan aktualiseras under utredningsarbetets
gång:
Sörenson, S., byråchef;
öhrström, K. L., byråchef.
Expert:
Igelström, C. R. H., t. f. förste byråsekreterare.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 139
Sekreterare:
Swarting, S. E. V., förste kanslisekreterare.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Den skandinaviska kommittén har under år 1960 hållit 7 sammanträden.
Härutöver har de svenska ledamöterna hållit ett antal sammanträden.
Kommittén beräknar kunna slutföra sitt arbete i början av år 1961.
12. Sakkunnig för utredning rörande behovet av rörelsemedel inom de
statliga kommunikationsverken (1960; I 20)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 december 1958 för
att undersöka de statliga kommunikationsverkens långvariga och tillfälliga
behov av rörelsemedel samt att i en redogörelse härför framlägga de förslag
i fråga om verkens förseende med rörelsemedel i olika former, vartill undersökningen
kan föranleda:
Lönnqvist, S. E. V., postbankschef.
Sekreterare:
Ejnar, B. K. M., förste byråsekreterare (t. o. m. den 31 oktober 1960);
Sarman, A., pol. mag. (fr. o. m. den 1 november 1960).
Lokal: Generalpoststyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 65 00, rikssamt. växel
22 65 20.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1961.
13. 1959 års flygutredning (1960:1 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juli 1959 för utredning
rörande den lämpliga fördelningen av ägarintressena i lufttrafikföretag
med tillstånd att bedriva inrikes linjefart:
Söderström, O. A. V., direktör, ordförande;
Dillén, B. O., kansliråd;
Petri, C. I., vicekonsul.
Experter:
Björkman, B. E. T:son, professor (fr. o. m. den 22 juni 1960);
Lignell, K., direktör (fr. o. m. den 1 juni 1960).
Sekreterare:
öhrn, J. B., förste kanslisekreterare.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt, växel 23 62 00.
Utredningen har under tiden januari—november 1960 hållit 23 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1961.
IK: 13
140
Riksdagsberättelsen år 1961
I It: 14 14. Djurgårdsnämndsutredningen (1960:1 22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 oktober 1959 för
att utreda frågan om djurgårdsnämndens uppgifter och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1959):
Renlund, R. G., generaldirektör, ordförande;
Granström, S. E., t. f. kanslichef;
Persson, F. J. H., ombudsman, led. av I kamm.
Sekreterare:
Smith, A. Å., distriktslantmätare.
Lokal: Riksräkenskapsverket; tel. växel 23 34 70.
Direktiven för utredningen, se 1960:1 K 22.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 9
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1961.
15. 1960 års radioutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1959 för
att utreda frågan om de allmänna riktlinjerna för ljudradions framtida verksamhet
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 januari 1960):
Åman, O. V., landshövding, led. av I kamm., ordförande;
Mattson, Lisa, journalist, led. av I kamm.;
Mellqvist, S. A., förste kontorist, led. av II kamm.;
Larsson, H., skogsinspektor, led. av II kamm.;
Eskilsson, C. E., lantbrukare, led. av I kamm.;
Helén, N. G., docent, led. av II kamm.;
öhrström, K. L., byråchef.
Expert:
Franzén, N. O., programdirektör.
Sekreterare:
Lindblad, I., fil. dr.;
Ljungstedt, N. V., byrådirektör (t. o. m. den 30 oktober 1960).
Lokal: Sveriges Radio, Sturegatan 1; tel. lokalsamt. växel 22 30 40, rikssamt.
växel 22 35 40.
Direktiv (anförande av statsrådet Skoglund till statsrådsprotokollet den
30 december 1959):
Enligt en mellan svenska staten och Sveriges Radio aktiebolag träffad överenskommelse,
som godkändes av Kungl. Maj:t den 15 maj 1959 och gäller i första
hand intill utgången av juni 1964, skall bolaget handha rundradions programverksamhet,
medan rundradioverksamheten i övrigt, omfattande bl. a. distribution av
programmen, skall ombesörjas av televerket. Bolaget tillförsäkras ensamrätt att
bestämma vilka rundradioprogram som skall utsändas över svenska sändare samt
att inom landet producera dessa program, överenskommelsen innefattar vidare
bl. a. vissa allmänna huvudlinjer för programverksamhetens bedrivande. Röran
-
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 141
de kostnaderna stadgas att bolaget äger varje år av radiolicensmedel utfå det be- J j[; 15
lopp, som Kungl. Maj:t finner vara erforderligt för programverksamheten.
Ifrågavarande avtal överensstämmer i sina huvuddrag med tidigare i ämnet
träffade överenskommelser, av vilka den senaste ingicks år 1947.
Under de snart fyra decennier, som rundradioverksamheten bedrivits i landet,
har vid flera tillfällen statliga utredningar tillsatts för att klarlägga riktlinjerna
för radioverksamheten i olika avseenden. Jag vill här erinra om 1933 och 1943
års rundradioutredningar, den år 1952 tillsatta dubbelprogramutredningen samt
1951 och 1956 års televisionsutredningar. Vad utredningarna föreslagit har sedermera
i erforderliga delar av Kungl. Maj:t underställts riksdagens prövning och
sålunda legat till grund för statsmakternas ställningstaganden till de allmänna riktlinjerna
för rundradioverksamhetens utbyggande, organisation och bedrivande.
Enligt gällande principer för ljudradiorörelsens finansiering skall av licensmedlen
bestridas såväl de löpande utgifterna för produktion och distribution av
programmen som utgifterna för omedelbar avskrivning till 100 % av investeringarna
i ljudradioanläggningar och radiohus. Överskott, som kan uppstå vissa år,
reserveras för ljudradiorörelsens behov under andra år, då de löpande inkomsterna
ej förslår till att täcka utgifterna.
Licensavgiften uppgår sedan den 1 juli 1957 till 30 kr. I samband med att
statsmakterna fastställde denna avgift uttalades, att någon ytterligare höjning av
avgiften i början av 1960-talet — i enlighet med vad Sveriges Radio i då föreliggande
anslagsframställning förutsatt — icke borde ställas i utsikt. Rörelsen
borde i stället anpassa sig inom den inkomstram, som den nya licensavgiften i
förening med den fortgående ökningen av licensantalet kunde ge. Endast om förändringar
i penningvärdet, som mera väsentligt avvek från vad Sveriges Radio
kalkylerat med, skulle inträffa, borde frågan om licensavgiftens storlek tas upp
till omprövning. Utrymmet inom ramen för licensinkomsterna och den inbördes
avvägningen de olika behoven emellan finge alltså bli bestämmande för takten i
utvecklingen av rörelsens olika grenar. Vidare förutsattes för att erforderlig stadga
skulle ernås i tillämpningen av självfinansieringsprincipen, att kostnaderna för
kortvågssändningar till utlandet, skolradio, väderleksrapporter och fria blindlicenser
alltjämt skulle bestridas av licensmedel (prop. 1957, bil. 27 n 3- SU 9-Rskr 140). ’
Vid utgången av budgetåret 1958/59 visade ljudradions specialbudget ett ackumulerat
överskott om 17,6 mkr. Dessutom redovisades en fordran på televisions1
öreisen uppgående till 2,6 mkr. Samtidigt fanns i bokföringen upptaget ett icke
avskrivet värde av 11,4 mkr på televerkets investeringar för ljudradioändamål
från tiden före specialbudgetens införande den 1 juli 1957.
Enligt en i telestyrelsens och Sveriges Radios anslagsframställningar för budgetåret
1960/61 framlagd prognos beräknas förutnämnda överskott om tillhopa
(17,6 + 2,6) 20,2 mkr stiga under budgetåret 1959/60 till 25,1 mkr. Därefter förväntas
det ackumulerade överskottet successivt nedgå, så att vid utgången av
budgetåret 1963/64 en brist om 3,2 mkr skulle föreligga. Detta underskott beräknas
därefter successivt öka.
Prognosen har sedermera av telestyrelsen och Sveriges Radio justerats så, alt
dels inkomsterna uppräknats med hänsyn till den inverkan på licensökningen,
som kan väntas av den särskilt starka ökningen inom vissa åldersgrupper av landets
befolkning under 1960-talet, dels vid angivandet av investeringskostnaderna
för radiohuset fråndragits ett belopp av 8 mkr, som Sveriges Radio ansett böra
belasta televisionens budget. Enligt denna justerade prognos skulle ljudradiobudgeten
balansera för den närmaste tioårsperioden.
I skrivelse den 24 oktober 1959 med förslag till ändringar i kungörelsen den
23 maj 1958 (nr 2,11) angående rätt att innehava radiomottagningsapparat har telestyrelsen
förordat bl. a., att nu gällande särskilda licensskyldighet för radio
-
142 Riksdagsberättelsen år 1961
| mottagningsapparat i bil skall upphöra med utgången av juni 19G0. Inkomsterna
av licenserna för apparater i bilar beräknas f. n. uppgå till 8 mkr per år. Bortfallet
av dessa inkomster skulle leda till att ljudradiobudgeten under budgetåret
1962/63 enligt den justerade prognosen kom att visa ett ackumulerat underskott
om 7,6 mkr. Underskottet skulle sedan successivt stiga till 70 å 80 mkr år 1970.
För att kompensera inkomstbortfallet skulle enligt telestyrelsen en generell höjning
av den allmänna ljudradiolicensavgiften med 5 kr till 35 kr behöva vidtagas
under budgetåret 1961/62. Telestyrelsen anser emellertid det vara att föredraga,
om man kunde uppskjuta avgiftshöjningen ytterligare några år, exempelvis till
budgetåret 1964/65. Ljudradion skulle i så fall under budgetåren 1962/63—1964/
65 behöva låna totalt ca 30 mkr för att täcka de underskott, som tillfälligt skulle
uppstå. Styrelsen förordar, att televisionsrörelsen försträcker dessa lånemedel.
I ett vid telestyrelsens framställning fogat yttrande har Sveriges Radio avstyrkt,
att den särskilda licensskyldigheten för radiomottagningsapparat i bil avskaffas.
Enligt min mening är utvecklingen av ljudradions ekonomi ägnad att inge oro
för framtiden. Antalet licenser utgör f. n. omkring 2,6 milj. och uppgår därmed
till sådan storlek, att licensantalet endast mycket långsamt stiger. Därmed blir
också den årliga automatiska ökningen av ljudradions inkomster starkt begränsad.
Utgifterna däremot har en påtagligt ökande tendens. Den gynnsammaste av de
framlagda prognoserna, vilka bygger på oförändrade licensbestämmelser, visar
visserligen balans i ljudradions ekonomi under en tioårsperiod, men enligt min
mening är denna prognos icke realistisk. Inkomsterna synes mig från dagens utgångspunkt
vara väl optimistiskt beräknade. De i prognosen ingående utgifterna
torde däremot ha underskattats. Bl. a. synes kostnaderna för radiohuset i Stockholm
komma att uppgå till ett betydligt högre belopp än vad som upptagits i prognosen.
Därest förslaget om att avskaffa den särskilda licensskyldigheten för radiomottagningsapparat
i bil genomföres, skulle följden bli mycket betydande underskott
i rörelsen, vilka måste kompenseras med en generell licenshöjning. Även om skäl
kan anföras för förslaget att radiomottagningsapparat i bil skall i licenshänseende
vara likställd med övriga radiomottagningsapparater i licensinnehavarens
hushåll, är jag med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna icke för närvarande
beredd att förorda en sådan åtgärd.
Vid en bedömning av ljudradiorörelsens framtida utformning måste televisionens
utveckling i hög grad beaktas. Antalet televisionslicenser uppgår f. n. till ca
600 000. En snabb utbyggnad av televisionens sändningsnät är beslutad och inom
några få år kommer så gott som hela landets befolkning att ha tekniska möjligheter
att ta emot televisionsprogram. Licensantalet kan beräknas komma att ytterligare
stiga mycket snabbt. Redan mot slutet av 1960-talet kommer sannolikt
televisionen att bli var mans egendom i vårt land. Att allmänhetens vanor i fråga
om att lyssna på ljudradio kommer att påverkas härav torde vara obestridligt.
Mot bakgrunden av det anförda synes mig tidpunkten vara inne för en ny utredning
rörande ljudradions framtidsproblem. Utredningen bör ha till främsta
uppgift att göra ett mera långsiktigt bedömande av de huvudlinjer efter vilka
programverksamheten bör utformas samt att ge underlag för ett ställningstagande
till de frågor av större ekonomisk räckvidd beträffande nämnda verksamhet, som
statsmakterna kan väntas bli ställda inför under de närmaste åren. Denna allsidiga
undersökning torde lämpligen böra ske genom att en särskild, statlig utredning
tillsättes för ändamålet. Utredningen bör enligt min mening ha i huvudsak
parlamentarisk sammansättning.
Vad först angår frågan om huvudlinjerna för verksamheten torde utredningen
söka klargöra, vilka uppgifter som ljudradion bör ha under förutsättning av en
mera fullständig utbredning av televisionen; med andra ord hur ljudradions programverksamhet
bör avvägas i förhållande till televisionens. Som underlag för be
-
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 143
dömningen i detta hänseende bör erfarenheter inhämtas från andra länder, där I
televisionen är mera allmänt utbredd och där förhållandena är i stort sett likartade
med våra, men även opinionsundersökningar inom landet bör kunna ge
ledning. En översiktlig plan bör läggas fram med syfte att belysa bl. a. vilka allmänna
typer av program, som är bäst ägnade för ljudradion i »televisionsåldern».
Vidare bör övervägas huruvida en modifikation bör ske av den i 4 § 2 mom. i
gällande överenskommelse mellan staten och Sveriges radio avsedda avvägningen
mellan å ena sidan riksprogrammen och å andra sidan lokala och provinsiella
program. Till de spörsmål, som bör särskilt uppmärksammas, hör även omfattningen
av ljudradions program 2 i framtiden. Utredningen bör också undersöka
möjligheterna att i större utsträckning än f. n. sända program i svensk ljudradio
från andra länder och i synnerhet från våra nordiska grannländer.
I detta sammanhang vill jag anmäla, att Sveriges Radio i skrivelse den 2 juni
1959 hemställt om en utredning rörande riktlinjerna för bolagets deltagande i den
till utlandet riktade svenska upplysningsverksamheten. I remissutlåtanden över
framställningen har en sådan utredning allmänt tillstyrkts. För egen del ansluter
jag mig till uppfattningen att ifrågavarande spörsmål bör närmare övervägas.
Detta synes mig böra ske genom den av mig förordade sakkunnigutredningen
lämpligen efter undersökningar av en särskild expertgrupp. I denna del bör samråd
ske med den av chefen för handelsdepartementet tillkallade utredningen angående
samverkan mellan organen för upplysningsverksamhet i utlandet.
Vid utredningen bör ljudradions uppgifter under beredskap och i krig uppmärksammas.
Såsom jag förut nämnt bör en av utredningens huvuduppgifter vara att utarbeta
och framlägga ett underlag för statsmakternas framtida ställningstaganden
till frågor av större ekonomisk räckvidd beträffande ljudradioverksamheten. Härvid
bör de huvudfaktorer, som påverkar ljudradiorörelsens ekonomi, göras till
föremål för en granskning. Utredningen har bl. a. att söka bilda sig en uppfattning
om den nuvarande kostnadsnivån för programproduktionen och den ekonomiska
undersökningen bör uppläggas med hänsyn härtill. Vidare torde övervägas
föreliggande planer i fråga om radiohusets tredje etapp samt särskilda radiohus i
Göteborg och på andra platser i landet. Utredningen bör vara oförhindrad att
jämväl upptaga kostnaden för programmens distribution till granskning.
Vid sin prövning av ljudradions ekonomi bör utredningen såsom ett huvudalternativ
utgå ifrån att drift- och investeringsutgifterna icke bör överstiga en utgiftsram,
som motsvaras av nuvarande licensavgift. Utredningen bör också grunda
sina överväganden på att ljudradiorörelsens och televisionsrörelsens ekonomiska
förhållanden även för framtiden skall hållas åtskilda.
I utredningsuppdraget bör vidare ingå att överväga frågan om bilradiolicenserna
ävensom de spörsmål i övrigt rörande licensbestämmelsernas utformning,
som utredningen kan finna skäl upptaga till prövning.
Under utredningsarbetets gång bör samråd äga rum med styrelsen för Sveriges
Radio och telestyrelsen. Jag förutsätter, att utredningen bl. a. anlitar den expertis
inom olika områden, som finns samlad inom Sveriges Radio. Det torde åligga
telestyrelsen och andra statliga myndigheter att lämna erforderliga uppgifter för
utredningsarbetet. Vad gäller Sveriges Radio utgår jag ifrån att företaget medverkar
i utredningsarbetet och lämnar möjlighet till den insyn i företaget, som
utredningen finner erforderlig för fullgörandet av sitt uppdrag.
Utredningen synes böra bestå av högst sju ledamöter.
Avslutningsvis vill jag betona, att den av mig föreslagna utredningen i likhet
med 1943 års rundradioutredning avser ett program på relativt lång sikt för ljudradions
utveckling. Såsom uttryckligen framhölls i direktiven för 1943 års utredning
kan det icke bli fråga om en i detalj gående planläggning utan endast om
nät linjer i stora drag, avsedda att tjäna till allmän vägledning för verksamhetens
bedrivande.
K: 15
444 Riksdagsberättelsen år 1961
r jr. Utredningen har under tiden den 27 januari—den 15 november 1960 haft
6 sammanträden. Därutöver har en mindre arbetsgrupp haft 4 sammanträden.
För att utreda riktlinjerna för Sveriges Radios deltagande i den till utlandet
riktade svenska upplysningsverksamheten har statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet den 25 maj 1960 på utredningens begäran
tillkallat en expertgrupp, bestående av byråchefen S. E. Backlund
samt direktörerna A. A. Hahr och T. O. F. Tallroth, med produktionschefen
E. R. Pålsson som sekreterare. Expertgruppen har haft 6 sammanträden och
beräknas framlägga sin rapport för utredningen i början av år 1961.
Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1961.
16. Utredning angående statens geotekniska instituts arbetsuppgifter
och organisation
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1960 för att
verkställa en översyn av statens geotekniska instituts arbetsuppgifter och
organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 2 augusti 1960).
Berger, O. A., kansliråd, ordförande;
Klingberg, R. G. J., överingenjör;
af Malmborg, N. M., kansliråd.
Sekreterare:
Engdahl, N. P. E., t.f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsaint. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Skoglund till statsrådsprotokollet den
30 juni 1960):
Statens geotekniska institut tillkom den 1 januari 1944 genom ombildning till en
särskild myndighet av den geotekniska avdelning, som tidigare fanns i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen (prop. 1943:333, SU 256 och Rskr 480). Omorganisationen
grundades på en särskild utredning av den 18 mars 1943 rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande. Ledningen av institutet utövas av en
direktion på högst tolv ledamöter. Institutet förestås av en överingenjör som chef.
Institutet är uppdelat på fyra avdelningar, nämligen en forskningsavdelning, en
konsultationsavdelning, en maskinteknisk avdelning och ett kansli. Varje teknisk
avdelning ledes av en avdelningschef.
Enligt den för institutets verksamhet gällande instruktionen åligger det institutet
att handlägga geotekniska ärenden, i den mån handläggningen därav icke ankommer
på annan myndighet. En av institutets uppgifter är att bedriva forskning
inom dess specialområde. Institutet har vidare att inom landet biträda statlig
myndighet och enskild järnvägsförvaltning och, i den mån arbetet i övrigt medgiver,
kommunala myndigheter och enskilda med geotekniska undersökningar och
utredningar samt att i samband därmed utprova nya metoder för markförstärkning
och grundläggning. För uppdrag, som fullgöres av institutet, uppbäres ersättning
enligt särskilda av Kungl. Maj:t fastställda normer (Kungl. brev 27/5
1949). Sådana enklare yttranden till statliga myndigheter, för vilka icke erfordras
särskilda fältundersökningar eller laboratoriearbeten och för vilka icke kräves
mera avsevärt utredningsarbete, skall avgivas utan särskild ersättning.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 145
Vad beträffar finansieringen av institutets verksamhet må framhållas, att er- J
forderliga medel för forskning, besvarande av remisser m. m. anvisas under sedvanliga
avlönings- och omkostnadsanslag. För konsultationsverksamheten disponeras
två särskilda å dessa anslag upptagna, förslagsvis betecknade delposter, vilka
får tagas i anspråk till så stor del, som motsvarar vad som debiteras uppdragsgivare.
Från dessa inflytande ersättningar upptas i statsbokföringen under en
särskild inkomsttitel i riksstaten.
Institutets verksamhet har starkt vidgats sedan dess tillkomst år 1944. Sådana
geotekniska utredningar inom viigväsendet, som bör ankomma på institutet, har
sålunda starkt ökat med åren såväl i vad avser utredningarnas antal som omfattning.
Nya vägar för ständigt ökande trafikbelastning dragés numera i större omfattning
än tidigare fram över terrängpartier med dåliga grundförhållanden dels
för att skona bebyggelseområden och dels på grund av de ökade kraven i fråga
om vägars sträckning i plan och profil. Även inom byggnadsverksamheten i övrigt
har allt större krav ställts på institutets resurser. Det kan nämnas, att institutets
arbete som remissorgan under åren ökat alltmera, t. ex. beträffande bebyggelsen
i samband med stadsplaner och dylikt. Behovet av geoteknisk verksamhet
och den ekonomiska betydelsen av denna har vidare ökat allteftersom byggnadsverksamheten
vidgats och terräng med sämre grundförhållanden måst tagas
i anspråk. För att belysa värdet av en lämplig lokalisering av byggnader från här
ifrågavarande synpunkter må nämnas, att statens byggnadsbesparingsutredning i
en innevarande år utgiven broschyr angivit, att vid större djup kostnadsskillnaden
mellan olika grundförhållanden kan uppgå till 10 procent av byggnadens totala
kostnad och vid exceptionella grundförhållanden ännu mera.
Som ett mått på den arbetsmässiga utvecklingen kan nämnas, att inkomsterna
av konsultationsverksamheten ökat från 288 000 kr. under budgetåret 1946/47 till
1 340 000 kr. under budgetåret 1958/59. Verksamhetens successiva ökning motsvaras
endast av mindre förstärkningar på personalsidan. Den första personalstaten
upptog sammanlagt ca 20 befattningshavare. Omfattningen av denna personalstyrka
fås ses mot bakgrunden av det under beredskapstiden rådande läget på byggnadsmarknaden.
Den 1 juli 1946 upptog personalstaten sammanlagt 50 befattningshavare.
För närvarande uppgår institutets personal till sammanlagt 58. Utökningen
av personalen har huvudsakligen skett inom den lägre karriären. Den
kvalificerade tekniska personalen har däremot praktiskt taget varit oförändrad
till antalet sedan den 1 juli 1947. Den enda mera väsentliga ändringen i institutets
organisation är att sedan slutet av 1940-talet vid sidan av de två ursprungligen
tillkomna forsknings- och konsultationsavdelningarna tillkommit en maskinteknisk
avdelning samt att handläggningen av de administrativa ärendena sammanförts
till ett kansli.
Till följd av de begränsade personalresurser, som institutet nu förfogar över,
har under senare år institutet haft svårigheter att tillgodose det behov av medverkan
från institutets sida, som vägväsendet ställer. Krav på ytterligare utredningar
av växande svårighetsgrad har ställts från väg- och vattenbyggnadsverkets
sida allteftersom takten i vägutbyggnaderna ökat. Även vad beträffar undersökningar
för annan byggnadsverksamhet framställes ökade anspråk på institutet.
De problem, som skall lösas, är inte sällan invecklade och svårbemästrade. Som
ett exempel härpå kan nämnas stabilitetsproblemen i Götaälvdalen.
Fn mycket betydande del av de belopp, som årligen investeras för byggnadsändamål
i vägar, flygfält, kraftverk, hamnar, vatten- och avloppsanläggningar,
industribyggnader och bostadshus, avser grundläggningskostnader. Det iir sålunda
av stor ekonomisk betydelse, att de geotekniska problemen i samband med
detta byggande blir riktigt bedömda och rationellt lösta.
Enligt min mening bör institutet fortsättningsvis behålla den ledande ställning
det nu har inom det geotekniska verksamhetsområdet. De ökade anspråk,
JO llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
RikHdagBberättelien
146
Riksdagsberåttelscn år 1961
Kl 16 som i aht större utsträckning ställs på institutets resurser, gör det därför nödvändigt
att nu verkställa en översyn genom särskilt tillkallade sakkunniga av institutets
personalbehov och dess ämbetsomfattning i skilda hänseenden. Av betydelse
är härvid en lämplig gränsdragning mellan uppgifter, som kan sägas böra
ingå som ett led i institutets ordinarie arbete och därför finansieras över statsbudgeten,
och sådan verksamhet, som kan hänföras till uppdrag från olika organ
och enskilda och som bör bekostas av uppdragsgivare. Det krav på återhållsamhet
med statens medel, som måste beaktas, motiverar att man noggrant prövar i
vad mån uppdragsvägen kan väljas. Lösningen kan givetvis komma att påverka
bedömandet av omfattningen av institutets verksamhet. Härvid bör tillses att
full kostnadstäckning för institutets tjänster erhålles och att administrationen
fungerar smidigt. Översynen bör jämväl omfatta förslag till anslagstekniska förändringar,
som kan vara till fördel för verksamheten.
De sakkunniga bör även göra en undersökning av institutets behov av teknisk
utrustning för den närmast framförliggande tidsperioden.
Med det anförda har jag berört vissa huvudproblem, som kan förtjäna att närmare
övervägas. Utredningen bör närmare ange de ekonomiska konsekvenser,
som olika förslag från utredningens sida för med sig, samt lägga fram konkreta
förslag, som kan läggas till grund för ett slutligt ställningstagande av statsmakterna.
Utredningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under år 1961.
17. Utredning rörande vissa i utlandet på försök införda tillfälliga
hastighetsbegränsningar
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 juli 1960 för att inhämta
uppgifter om uppläggningen och erfarenheterna av vissa i utlandet
på försök införda tillfälliga hastighetsbegränsningar för motorfordonstrafiken:
Stoltz,
A. W., revisionssekreterare;
Rydberg, H. A. L., biträdande polisintendent.
Lokal: Statens trafiksäkerhetsråd, Kungsgatan 66; tel. 10 66 21 och
20 72 26.
Direktiv (enligt en den 12 juli 1960 inom kommunikationsdepartementet
upprättad promemoria):
Senast under våren och försommaren i år har i den allmänna debatten diskuterats
frågan om införande av tillfällig hastighetsbegränsning för motorfordonstrafiken
vid veckohelger och andra helger i syfte att därigenom nedbringa antalet
trafikolyckor. Frågan har varit föremål för behandling vid 1960 års riksdag
i anledning av en motion, i vilken hemställdes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skulle anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för här avsedd hastighetsbegränsning,
omfattande de stora helgerna och veckohelgerna från viss
tidpunkt på lördagen, samt att förslag i ämnet måtte föreläggas nästa års riksdag.
Frågan har vidare tagits upp i dagspressen och i anslutning härtill har
uppgifter lämnats om resultatet av vissa i utlandet på försök införda hastighetsbegränsningar
av ovan åsyftat slag.
Det synes från svensk synpunkt angeläget, att tillförlitlig och tillräckligt detaljerad
upplysning erhålles om resultatet av ovannämnda, på försök i utlandet vidtagna
åtgärder. Uppgiften att införskaffa ifrågavarande upplysning synes lämp
-
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 147
ligen böra anförtros två för ändamålet särskilt utsedda utredningsmän. Dessa bör J J£« jg
ingående studera uppläggningen av de företagna försöken samt på grundval av
statistiskt material över försöken och kontakter med vederbörande utländska
myndigheter utarbeta en redogörelse för de vunna erfarenheterna m. m.
Utredningsmännen har tillsammans med kanslichefen hos statens trafiksäkerhetsråd
H. O. G. Hansson, vilken är den för utredningens sekreteraregöromål
närmast ansvarige, under september och oktober 1960 företagit en
studieresa till Frankrike, Västtyskland och Österrike.
Utredningen beräknas vara slutförd före utgången av år 1961.
18. 1960 års vägsakkunniga
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 september 1960
för att verkställa översyn av väglagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn.
den 6 oktober 1960):
Vahlberg, G. E., generaldirektör, ordförande;
Antonsson, J. M., lantbrukare, led. av II kamm.;
Bengtsson, H. V., plåtslagare, led. av II kamm.;
Jacobsson, P., socialvårdsassistent, led. av I kamm.;
Johansson, N. R., ombudsman, led. av II kamm.;
Körlof, A. H. V., hovrättsråd;
von Seth, T. G. A., greve, godsägare, led. av II kamm.
Sekreterare:
Runesten, S.-O. J., t.f. byrådirektör.
Lokal: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 96 60,
rikssamt. växel 22 98 60.
Direktiv (anförande av statsrådet Skoglund till statsrådsprotokollet den
15 september 1960):
Gällande lagstiftning om allmänna vägar härrör i huvudsak från år 1943. De i
lagstiftningskomplexet ingående statsbidragsreglerna har dock i år ersatts av
nya bestämmelser, vilka träder i kraft den 1 januari 1961. — Det enskilda vägväsendet
regleras av 1939 års lag om enskilda vägar jämte vissa statsbidragsförfattningar,
av vilka den viktigaste är 1952 års kungörelse angående statsbidrag
till enskild väghållning.
Under de senaste åren har vägtrafiken och vägbyggandet undergått en utveckling,
som medfört att gällande bestämmelser icke längre kan sägas på alla
punkter motsvara tidens krav. I skrivelse den 25 maj 1960, nr 308, bär riksdagen,
i anledning av väckta motioner och under hänvisning till ett av tredje lagutskottet
avgivet utlåtande nr 28, anhållit om utredning i syfte att erhålla en lagstiftning
som möjliggör avgiftsbelagda trafikanläggningar, särskilt broar och tunnlar.
Vidare har riksdagen, sedan statsutskottet i utlåtande nr 6 uttalat önskemål
om utredning rörande frågan om statsbidragsgivning till enskilda vägar, i skrivelse
den 1 april 1960, nr 6, anmält, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse
med vad utskottet föreslagit. Slutligen har riksdagen i skrivelse den 25
maj 1960, nr 309, under hänvisning till ett av sammansatt stats- och tredje lagutskott
avgivet utlåtande nr 1, hemställt att vid den av statsutskottet föreslagna,
nyss avsedda utredningen jämväl måtte tagas under övervägande vissa spörsmål
148
Riksdagsberättelsen år 1961
T IT. om bidrag till vägar, som anlägges och underhåll av vägföreningar. Nämnas bör
1 K‘ 18 vidare, att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lan i skrivelse den 13 oktober
1958 väs- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 5 mars 1959 samt lansst}
JelsenTväSbottens 2? i skrivelse den 12 mars 1960 framhållit, att behov fore
ligger av utredning rörande ett flertal vägfrågor. I skrivelse den 8 juli 1960 har
riksdagens justitieombudsman hemställt om översyn av förfarandet vid meddelande
av förbud mot anslutande av enskild väg till allmän sådan.
Visserligen kan det knappast sägas, att de allmänna principer, på vilka vaglagstiftningen
vilar, skulle vara föråldrade. Det behov av ändringar pa särskilda
punkter av väglagstiftningen, som efterhand yppat sig och som aktualiseras bl. a.
genom nyssnämnda framställningar, är emellertid så omfattande, att det synes
motiverat att en översyn av lagstiftningen i dess helhet nu kommer till stånd genom
särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga.
Vid en översyn av lagstiftningen bör bl. a. undersökas om icke sjalva begreppet
väg kan preciseras närmare än som skett i gällande lagstiftning och darvic
bättre lämpas efter de anspråk, som den nutida trafiken staller på vagvasene e .
Det har bl. a. anmärkts, att gällande lagar ibland icke ger tillräcklig ledning för
avgörande, vilket område som skall anses ingå i en väg och omfattas av vaghållarens
rätt till vägmärken. Tvekan har sålunda yppats, huruvida särskilda anordningar
som väghållare utfört i anslutning till väg, exempelvis rast- eller uPP‘ags''
platser, skall anses ingå i vägen. Av företrädare for skogsnäringen har uttalats
önskemål, att åtminstone beträffande enskilda vägar möjlighet måtte öppnas att
till väg räkna lastplatser för ved och virke.
En annan fråga gäller skyldighet för väghållare att ordna vagbelysning. Den
växande trafiken har på senare tid framtvingat anordnande av belysning ic e
blott inom tätorterna — varest utebelysning av ålder ansetts motiverad bl. a.
från trevnadssynpunkt och av ordningshållningsskäl — utan i viss omfattning
även annorstädes. Till undvikande av tvistigheter torde i vaglagstiftningen bora
angivas i vilken omfattning väghållningsskyldigheten skall inbegripa skyldighet
att anordna och vidmakthålla vägbelysning. Härvid synes det dock icke bora
komma i fråga att i större omfattning på det allmänna vagvasendet överföra sådana
kostnader som hittills brukat bestridas på annat sätt. Reglerna i amnet torde
så långt möjligt böra anknyta till vad som faktiskt tillämpas, savida annat ic e
föranledes av hänsyn till trafiksäkerheten eller annat vägande skal.
Reglerna om vägrätt synes behöva förtydligas på några punkter, bl. a. vad
angår den omfattning, vari mark får tagas i anspråk med sådan ratt. I detta
hänseende torde åtskilligt stå att vinna genom att själva begreppet väg, sasom
jag nyss förordat, får en mera exakt bestämning. Framhållas bor vidare att behov
i vissa fall yppats att utsträcka vägrättsupplåtelse att avse icke blott sjalva
vägmärken utan även ett område därintill, vilket förutses behova framdeles tagas
i anspråk för breddning eller omläggning av vägen.
På grund av vägtrafikens utveckling har det under de senaste åren blivit nödvändigt
att införa förbud mot anslutning av enskilda vägar till det allmänna vagnätet
i betydligt större omfattning än tidigare. Härvid har det visat sig, att reglerna
i väglagstiftningen om dylika förbud och om förfarandet vid deras ti
komst på flera punkter behöva moderniseras.
Bestämmelserna i lagen om allmänna vägar rörande storleken av det område
vid allmän väg, vilket skall hållas fritt från bebyggelse, har i åtskilliga fall —
t. ex. vid motorvägar och vissa andra större förbindelseleder v''sat sl8 icke
vara så utformade, att de helt täcker nutida behov. De bör därför överses och
moderniseras. Därvid måste emellertid också beaktas, att en ökning av det byggnadsfria
området ofta innebär högst väsentligt intrång för markagarna och att
ingreppen i enskild rätt icke bör gå längre än som oundgängligen erfordras.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 149
Jämväl övriga i väglagstiftningen givna ordnings- och säkerhetsföreskrifter \ ]£; jg
synes tarva en del jämkningar och kompletteringar.
Vad beträffar väglagens regler om ersättning för vägrättsupplåtelser och för
intrång av olika slag har det på sistone visat sig, att större vägföretag ibland kan
orsaka intrång av en art, som icke synes ha förutsetts vid lagens tillkomst. Som
exempel må nämnas, att framdragandet av motorväg kan omöjliggöra eller försvåra
genomförandet av tidigare verkställd planläggning enligt byggnadslagen
samt därigenom orsaka vederbörande kommuner och markägare kostnader för
återplanläggning m. m. Visserligen lärer dessa kostnader ofta uppvägas av den
nytta, som vägen medför, men fall kan dock tänkas, då det framstår som skäligt,
att viss ersättning utgår även för intrång av förevarande art. Även denna fråga
bör närmare undersökas och klarläggas. Samråd bör i erforderlig omfattning äga
rum med vägmarksersättningskommittén.
Beträffande spörsmålet, huruvida skäl föreligger att genom ändringar i lagstiftningen
främja tillkomsten av enskilda, avgiftsfinansierade vägföretag — t. ex.
större brobyggnadsföretag — har tredje lagutskottet i sitt förut omnämnda yttrande
framhållit, att investeringar i vägar, broar och andra trafikanläggningar liksom
övriga mera betydande investeringar bör företagas med hänsyn till samhällsekonomiska
överväganden om deras storlek och angelägenhet. Tillgängliga
investeringsmedel är relativt begränsade, och man kan således komma att eftersätta
andra angelägna behov, om man ger möjlighet till privatfinansiering av
vissa trafikanläggningar. Emellertid kan avsaknaden av väg- och broförbindelse
också leda till betydande trafikekonomiska förluster. I princip bör nödiga vägar
och andra förbindelseleder tillskapas genom det allmänna och med användande
av allmänna medel, och avgifter bör i allmänhet icke få uttagas för begagnande
av allmän väg eller därtill hörande anordning. Emellertid kan enligt utskottets
mening fall förekomma, då avsteg från nyssnämnda princip kan vara befogade,
särskilt i sådana fall då avgift för nyttjande av viss förbindelse redan nu utgår
och tillkomsten av en avgiftsbelagd bro eller tunnel endast innebär att trafikanterna
får valmöjlighet mellan två avgiftsbelagda förbindelser. Utskottet har därför
ansett det befogat, att utredning verkställes i syfte att erhålla en lagstiftning,
som icke hindrar enskilda, bolag eller kommuner att anordna avgiftsbelagda trafikanläggningar,
främst broar och tunnlar, och som därjämte reglerar frågan om
möjlighet att avgiftsbelägga statliga trafikanläggningar av förevarande slag. Utskottet
har dock förutsatt, att lagstiftningen kommer att avse endast större, angelägna
och särskilt kapitalkrävande företag och att koncession skall krävas för
utförande av företagen, önskemål har uttalats om att utredningen bedrives så
snabbt, att förslag om möjligt kan föreläggas 1961 års riksdag. — Det torde böra
ankomma på den av mig förordade utredningen att behandla jämväl nu ifrågavarande
.spörsmål.
Såsom förut nämnts har reglerna om statsbidrag till städer och samhällen, som
är väghållare beträffande allmänna vägar, helt nyligen reformerats. Anledning
synes därför icke föreligga att vid utredningsarbetet ägna uppmärksamhet åt detta
regelkomplex i vidare mån än som möjligen kan föranledas av utredningens
ståndpunktstagande på andra områden. Däremot synes, i anledning av riksdagens
hemställan, reglerna om statsbidrag till enskild väghållning böra undergå
översyn med hänsyn bl. a. till frågan, huruvida statens stöd till väghållningen
är väl avvägt i förhållande till den ökning av väghållningskostnaderna, som föranledes
av att viigarna hålles öppna för allmän trafik. Enligt vad statsutskottet uttalat
är det önskvärt, att frågan om procentsatserna för bidrag till enskilt vägunderhåll
snarast omprövas och att resultatet av prövningen om möjligt redovisas
i 1961 års statsverksproposition. Sammansatt stats- och tredje lagutskott har i
förut omnämnda utlåtande anmärkt, att bidraget till vägar, som omhänderhaves
150
Riksdagsberättelsen år 1961
I K* 18 av vägföreningar, skulle i praktiken bli mindre än bidragen till andra enskilda
vägar. Det anförda synes motivera, att reglerna i 1952 års kungörelse angående
statsbidrag till enskild väghållning blir föremål för en allmän och förutsättningslös
översyn. Denna torde lämpligen kunna äga rum i anslutning till översynen
av väglagstiftningen.
Av det nu anförda framgår, att behovet av reformer på väglagstiftningens område
främst avser lagen om allmänna vägar, lagen om enskilda vägar och författningar
i anslutning till dessa lagar ävensom reglerna om statsbidrag till enskild
väghållning. Härutöver torde det emellertid visa sig erforderligt att undersöka,
om vissa andra författningar, speciellt sådana som rör expropriations- och
vattenrättsliga spörsmål, i allo svarar mot vägväsendets behov, över huvud bör
utredningen icke vara bunden inom någon snäv ram utan bör ha till syfte att
klarlägga, huruvida den gällande lagstiftningen är ägnad att tillgodose behovet
av ett rationellt vägväsen, och att föreslå de författningsändringar, som finnes
påkallade.
Utredningen bör närmare ange de ekonomiska konsekvenser, som dess förslag
för med sig. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. I den mån så finnes erforderligt
eller lämpligt, bör resultatet av utredningsarbetet redovisas successivt
i form av delbetänkanden.
Utredningen har under tiden t. o. m. den 30 november 1960 hållit ett
sammanträde.
Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1961.
19. Parkeringskommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 september 1960
för att verkställa översyn av gällande rättsregler om anordnande av parkeringsplatser
för motorfordon m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober
1960):
Westling, P. W. N., landshövding, ordförande;
Ahlgren, N., direktör (fr. o. m. den 11 november 1960);
Andersson, M. A. J., chefredaktör, led. av I kamm.;
Andersson, T., redaktör, led. av I kamm.;
Aurén, N. E. J., expeditionschef;
Berglund, H. J., borgarråd;
Henriksson, C. T., stadssekreterare;
Träff, S. O., direktör.
Sekreterare:
Backman, G. B., t. f. regeringsrättssekreterare;
Loheman, A., revisionssekreterare.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Skoglund till statsrådsprotokollet den
15 september 1960):
Den kraftiga ökningen av antalet motorfordon har i många fall orsakat allvarlig
överbelastning av väg- och gatunätet. Från det allmännas sida har man sökt möta
situationen genom att avsevärt öka investeringarna i väg- och gatuväsendet. För
att undvika felinvesteringar fordras härvid givetvis en omsorgsfull planläggning.
Vid planläggningen kan vägfrågorna icke behandlas isolerade utan måste sam
-
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 151
ordnas mod andra planeringsfrågor, varvid det inom tätorterna är av särskild [ J»> it)
vikt att beakta sambandet mellan väg- och gatuplanering samt bebyggelseplanering.
Inom bebyggelseområdena måste plats beredas ej blott för den rörliga trafiken
utan också för stillastående fordon. Spörsmålet hur detta skall ske har på
senare år tilldragit sig stort intresse, som bl. a. tagit sig uttryck i framställningar
om utredning av frågan. I sådant hänseende bör nämnas en den 18 oktober 1958
dagtecknad framställning från Stockholms handelskammare m. fl. Vidare har
riksdagen i skrivelse den 16 december 1959, nr 358, under åberopande av tredje
lagutskottets utlåtande nr 26, understrukit angelägenheten av att parkeringsfrågan
tages upp till närmare utredning.
Inom områden, som är föremål för nyexploatering, synes parkeringsfrågan huvudsakligen
vara en fråga om ändamålsenlig och framsynt bebyggelseplanering.
I stads- och byggnadsplaner, som upprättats på senare år, har man regelmässigt
tagit stor hänsyn till trafikens behov och bemödat sig att finna en lösning av
parkeringsfrågan. Trots detta kan tvekan ofta råda, huruvida den lösning, som
valts i ett givet fall, kommer att visa sig tillfredsställande i framtiden.
De för dagen mest trängande parkeringsproblemen möter inom redan befintlig
tätbebyggelse, vid vars planläggning man icke eller endast i ringa mån tagit
hänsyn till behovet av parkerings- och uppställningsplatser för fordon. I vissa
fall är det fråga om bebyggelse, som redan av bostadssociala skäl lämpligen bör
undergå en genomgripande förnyelse, men det kan också vara fråga om bebvggelse
av god kvalitet. Redan när det är fråga om typisk saneringsmogen bebyggelse
måste saneringen av ekonomiska skäl beräknas ta avsevärd tid i anspråk,
och den fordrar en tidsödande och dyrbar planläggning. Saneringen fördröjes
dessutom av att även uttjänt bebyggelse ibland kan ha högt avkastningsvärde.
Bilplatser, som kan vinnas genom sanering, kommer därför i regel att betinga
ett högt pris. Samma svårigheter framträder i skärpt form vid ingripanden i nyare
bebyggelse. Att stöpa om dylik bebyggelse enbart för att tillgodose kravet på
utrymme för parkering är stundom helt uteslutet av ekonomiska skäl.
Eftersom en funktionellt riktig lösning av parkeringsfrågan i många fall icke
uppnås annat än på lång sikt, nödgas man ofta med hänsyn till situationen för
dagen vidtaga åtgärder av mer eller mindre provisorisk art. Härvid riskerar man
att investera så stora belopp i tillfälliga anordningar, att man i realiteten binder
sig för lösningar, som framdeles visar sig mindre lämpliga.
.Med hänsyn bl. a. till det nu anförda anser jag det vara av vikt, att en utredning
snarast kommer till stånd beträffande de olika delspörsmål, som brukar sammanfattas
under benämningen parkeringsfrågan.
I tredje lagutskottets nyss åberopade utlåtande har lämnats exempel på delspörsmål
som ingår i parkeringsfrågan. I sådant hänseende har bl. a. nämnts
spörsmålen om var de stillastående bilarna bör placeras, vem som bör sörja för
tillskapandet av parkeringsplatser samt hur parkeringsanordningarna bör utformas.
Såsom särskilt värd att utreda bär nämnts frågan huruvida den nuvarande
principen att garage och parkeringsplatser om möjligt bör anordnas på varje
tomt är ändamålsenlig. Det förefaller enligt utskottet ej osannolikt att på detta
sätt tillkomna biluppställningsplatser blir dyra och otillräckliga samt dessutom
inkraktar på utrymme som kanske bättre behövs för andra ändamål. Enligt vad
utskottet framhållit bör förutsättningarna för att ordna parkeringshus och andra
större parkeringsanläggningar närmare undersökas, i samband varmed ofrånkomligt
också anmäler sig frågan om den fortsatta existensen av fri parkering på
gator och torg. Det är nämligen svårt att tänka sig hur den viintade fortsatta
ökningen av bilbeståndet skall kunna klaras utan parkeringsanordningar i förening
med parkeringsförbud eller avgiftsparkering på kringliggande gator. Ett
alternativ — ehuru sämre — är enligt utskottets uttalande införande av förbud
för all individuell personbiltrafik i cityområdena. Eftersom den av utskottet av
-
152
Riksdagsberättelsen år 1961
1 K* 19 sedda utredningen bör vara förutsättningsfri och både problemen och synpunkterna
lätt nog anmäler sig själva, har utskottet sagt sig härutöver endast vilja
tillfoga att frågan är av brådskande natur och att det därför bör övervägas om
icke utredningen bör framlägga resultatet av sitt arbete i form av delbetänkanden.
Utöver vad som sålunda särskilt belysts genom utskottsutlåtandet bör framhållas,
att en av de centrala frågorna i sammanhanget gäller sättet att bekosta parkerings-
och uppställningsplatserna. I praktiken har flera olika finansieringsmetoder
kommit till användning. Det är angeläget att få klarlagt, vilka metoder som
i skilda fall är de bästa. Bland annat bör undersökas, i vad mån det är möjligt att
låta fordonsägarnas kostnadsansvar komma till direkt uttryck genom sättet för
finansieringen. I detta hänseende bör samråd äga rum med 1953 års trafikutredning.
Utredningen bör jämväl avse frågan om lämpliga företagsformer för att diiva
parkeringsanläggningar av skilda slag. Härvid bör beaktas möjligheten att driva
verksamheten i kommunal regi, genom samfälligheter och andra sammanslutningar
av fastighetsägare samt i form av rena affärsföretag. Med avseende å frågan
om kommunala företagsformer bör utredningen samråda med kommunalrättskommittén,
och när det gäller samfällighetsbildningar bör samråd äga rum med
1954 års fastighetsbildningskommitté.
Bland de övriga spörsmål, som det bör ankomma på utredningen att klarlägga,
må såsom exempel nämnas frågan huruvida begreppen parkering och uppställning
av fordon erhållit en lämplig och entydig avgränsning i gällande författningar,
frågan om formerna för tillkomsten av lokala parkeringsföreskrifter, frågan
i vilken utsträckning och på vad sätt parkeringsutrymme på allmän plats bör
kunna upplåtas för angränsande fastigheter mot avgift samt frågan om företräde
för särskilt angelägna parkeringsbehov.
Utredningen bör — såsom utskottet framhållit — vara förutsättningsfri. Vid utredningen
bör beaktas de synpunkter som anförts i det föregående.
I den mån utredningen visar, att behov föreligger av nya eller ändrade bestämmelser
i lag eller författning, bör förslag till sådana bestämmelser utarbetas. De
ekonomiska konsekvenser, som utredningens förslag för med sig, bör om möjligt
närmare belysas.
Kommittén har under tiden t. o. m. den 30 november 1960 haft ett sammanträde.
Kommitténs arbete beräknas fortgå under år 1961.
20. Utredning rörande lagstiftningen om elektriska anläggningar m. m
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1960
för att verkställa översyn av lagstiftningen om elektriska anläggningar
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 november 1960):
Elliot, K. E., hovrättspresident, ordförande;
Esping, E. B., teknisk direktör;
Karsberg, Å. L., överingenjör;
Larsson, N. H. C., direktör;
Månsson, H., direktör.
Sekreterare:
Ellmén, S.-E. G., hovrättsråd.
Lokal: Hovrätten för Nedre Norrland, Sundsvall; tel. 060/572 50.
Direktiv (anförande av statsrådet Skoglund till statsrådsprotokollet den
25 november 1960):
De grundläggande föreskrifterna om elektriska anläggningar för belysning,
drivkraft och andra dylika ändamål är upptagna i lagen den 27 juni 1902 (nr 71
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 153
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och lagen den J o()
22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. in. Vad speciellt beträffar anläggningar
för ljudradio och television finns vissa bestämmelser meddelade i lagen
den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar m. in. Dessutom finns åtskilliga
författningar, innehållande föreskrifter i anslutning till här nämnda lagar.
Den snabba utveckling, som efter tillkomsten av 1902 års lag ägt rum inom
elektrotekniken, har lett till att lagen vid ett flertal tillfällen ändrats. Härigenom
har lagen i viktiga avseenden fått ett väsentligt annat innehåll än det ursprungliga.
Någon översyn av de rättsliga principer, som ligger till grund för lagen, liar
emellertid icke kommit till stånd. Det har vid sådant förhållande icke kunnat
undvikas, att oklarhet i vissa hänseenden kommit att råda, huruvida de olika bestämmelserna
i lagen är grundade på ensartade förutsättningar, och därmed också
beträffande frågan, hur de rätteligen bör tillämpas.
Hithörande spörsmål har tidigare varit föremål för uppmärksamhet i samband
med den lagstiftning, som genomfördes 1958 och som tillförde 1902 års lag en del
nya bestämmelser om skydd mot och ansvarighet för skada genom avståndsverkan
av elektrisk ström. I det anförande till statsrådsprotokollet, vari jag förordade
ifrågavarande lagstiftning (prop. 1958:153 s. 17; jfr prop. 1958: B 30), framhöll
jag bl. a., att vissa skäl talade för en fullständig överarbetning av samtliga
bestämmelser i lagen, att en sådan översyn emellertid skulle kräva åtskillig tid
med hänsyn till de föreliggande rättsliga och tekniska spörsmålens invecklade
beskaffenhet samt att man icke borde i avbidan på en dylik översyn dröja med
det då aktuella förslaget. — I samband med förslagets granskning inför lagrådet
framhöll tre lagrådsledamöter, att den begreppsbildning, som låg till grund för
vissa bestämmelser i lagen, icke var otvetydig och att vid den aktuella revisionen
av lagen vissa frågor torde få lämnas öppna och överlämnas att besvaras i rättstillämpningen.
— Då lagstiftningsärendet behandlades vid 1958 års B-riksdag förklarade
sig tredje lagutskottet (L’U B 2), med instämmande i vad som därutinnan
anförts i en väckt motion, vilja understryka det angelägna i att en snar
omarbetning av 1902 års lag kom till stånd. Även om lagen dittills icke i någon
större utsträckning föranlett tvister, som bringats under domstols prövning, var
det enligt utskottets mening likväl uppenbart, att lagen även efter den föreslagna
partiella reformen icke tillfredsställde nuvarande behov av lagstiftning på detta
viktiga område. Utskottet framhöll, att delade meningar t. o. m. rådde om vad
som i lagen avsågs med elektrisk anläggning och att även begreppet förbrukningsanläggning
var oklart till sin innebörd. Det i lagen brukade uttrycket inhägnad
gård — varmed betecknades område, inom vilket undantag skulle gälla från huvudregeln
rörande ansvarighet för skada genom ström från lågspänningsanläggliing
— syntes också vara mycket obestämt till sin innebörd. När det gällde fördelning
av skadestånd vid vållande från den skadades egen sida kunde ifrågasättas,
om 1902 års lag i sin nuvarande utformning medgav en fullt tillfredsställande
ordning. Reglerna i lagen gav vidare enligt utskottet föga klarhet om när eu
elektrisk anläggning skulle anses ha blivit utförd tidigare än en annan anläggning
eller när en redan befintlig anläggning genom ändring i anläggningens utförande
skulle anses ha mist sin prioritetsställning i förhållande till annan anläggning.
Även om det naturligtvis såsom hittills kunde överlämnas åt rättstillämpningen
att bedöma hithörande och liknande frågor, ansåg utskottet spörsmålen intaga
en så central plats i lagen, att lagstiftaren borde genom eu mera klargörande utformning
av bestämmelserna ge någon vägledning, Inir olika praktiskt viktiga
problem borde lösas. — Riksdagen, som antog de föreslagna ändringarna i 1902
års lag, anmälde sitt nämnda beslut i skrivelse den 25 juli 1958, nr B 72, ocli hänvisade
därvid till vad utskottet anfört.
Nämnas må ock, att Landsbygdens elnämnd i skrivelse den 23 augusti 1957
154
Riksdagsberättelsen år 1961
I K: 20 och Svenska elverksföreningen i skrivelse den 18 juni 1959 hemställt om vissa
detaljändringar i 1902 års lag, avseende sammansättningen av statens prisregleringsnämnd
för elektrisk ström.
En annan fråga, som står i visst samband med nu behandlade spörsmål, gäller
behovet av åtgärder till förebyggande av radiostörningar genom avståndsverkan
från elektriska anläggningar. Telestyrelsen har, efter verkställd utredning,
i skrivelse den 22 juli 1959 anmält behov av föreskrifter i detta ämne samt därvid
överlämnat vissa inom styrelsen upprättade författningsförslag. över dessa förslag
har, efter remiss, yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar.
Med hänsyn till vad som anförts i remissyttrandena har Kungl. Maj:t
den 28 juli 1960 uppdragit åt telestyrelsen att med beaktande av vad i anledning
av berörda remisser och vad i övrigt i ärendet förekommit utarbeta och till
Kungl. Maj :t inkomma med nytt förslag till åtgärder för motverkande av radiostörningar.
Sedermera har styrelsen i skrivelse den 16 november 1960 hemställt,
att bearbetningen av författningsförslagen måtte uppdragas åt en blivande utredning
om revision av 1902 års lag.
Med hänsyn till vad här anförts om behovet av en reformering av 1902 års lag
torde en utredning av frågan nu böra komma till stånd genom särskilda för ändamålet
tillkallade sakkunniga inom kommunikationsdepartementet. Det sakliga
samband, som föreligger mellan denna utredningsuppgift och frågan om lagstiftning
rörande radiostörningar, torde motivera, att utredningen bör avse jämväl
sistnämnda fråga och att telestyrelsen således på sätt styrelsen hemställt befrias
från det utredningsuppdrag, som lämnats styrelsen genom Kungl. Maj :ts beslut
den 28 juli 1960.
Vid översynen av 1902 års lag bör särskilt tillses att de i lagen behandlade
skadeståndsrättsliga frågorna och de därmed sammanhängande prioritetsspörsmålen
erhåller en tillfredsställande reglering. Även i övrigt bör vid utredningen
beaktas de synpunkter, som kommit till uttryck i tredje lagutskottets förutnämnda
utlåtande. De koncessions- och expropriationsrättsliga regler, som upptagits i
lagen, torde visserligen i stort sett få betecknas som tillfredsställande, men de
sakkunniga bör likväl vara oförhindrade att föreslå sådana ändringar även i dessa
regler, som kan påkallas av ståndpunktstaganden på andra områden, översynen
bör avse jämväl de författningar, som innehåller tillämpningsföreskrifter till 1902
års lag eller andra bestämmelser i anslutning till denna. Det bör eftersträvas att
om möjligt nedbringa antalet dylika författningar och att minska författningsmaterialets
omfattning.
Vad beträffar frågan om radiostörningar torde bl. a. böra undersökas, vilka
krav som under skilda förhållanden bör ställas på elektriska anläggningar i allmänhet
med hänsyn till den risk för störning, som dessa anläggningar ger upphov
till, samt på radioanläggningar med hänsyn till störningskänsligheten. I anslutning
härtill bör förslag utarbetas till sådana bestämmelser som bedömes erforderliga
för att få till stånd en tillfredsställande ordning på detta område, särskilt
i fråga om skyldighet att vidtaga avstörnings- och skyddsåtgärder samt i
fråga om bestridande av kostnaderna för dylika åtgärder.
Vid utredningsarbetet bör erforderligt samråd äga rum med den inom justitiedepartementet
verksamma utredningen angående vissa skadeståndsrättsliga frågor.
21. Utredning angående byggnadsstgrelsens organisation
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1960 för
att verkställa en översyn av byggnadsstyrelsens organisation (se Post- och
Inrikes tidn. den 2 december 1960):
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 155
Severin, E. J., direktör, ordförande; I K
Ahrbom, N. O., professor;
Dahlberg, S. A. R., direktör;
Tammelin, P. A. V., överdirektör;
Wetterblad, R. I. T:son, byråchef.
Sekreterare:
Smith, A. Å., distriktslantmätare.
Expert:
Rörs, A. J. I., förste kanslisekreterare.
Lokal: Storkyrkobrinken 7; tel. 10 73 09.
Direktiv (anförande av statsrådet Skoglund till statsrådsprotokollet den
25 november 1960):
Byggnadsstyrelsens nuvarande organisation grundar sig på ett av statsmakterna
år 1918 fattat beslut. Enligt detta skulle dåvarande överintendentsämbetet upphöra
som myndighet och dess uppgifter, jämte vissa nya, läggas på ett nybildat
ämbetsverk, byggnadsstyrelsen. År 1925 godkände statsmakterna en ändring i
ämbetsverkets organisation innebärande, att byggnadsbyråns utredningsavdelning
skulle ombildas till en självständig byrå. Genom denna organisationsförändring
fick ämbetsverket i huvudsak sin nuvarande utformning. Under tiden efter år
1925 har styrelsens personal på grund av en betydande ansvällning av arbetsuppgifterna
i det närmaste tiodubblats utan att organisationen därvid till sina huvuddrag
ändrats.
Frågan om byggnadsstyrelsens organisation har under den senaste 10-årsperioden
i flera sammanhang varit föremål för överväganden. Av olika skäl har emellertid
framlagda förslag icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I skrivelse den 2 november 1960 har chefen för byggnadsstyrelsen aktualiserat
frågan om en utredning av ämbetsverkets organisation och därmed sammanhängande
spörsmål. Han har därvid erinrat om att styrelsen tidigare anhållit om
en dylik utredning men sedermera återkallat sin framställning. Skälet till denna
återkallelse var att styrelsen ämnade försöka att Inom ramen för sina befogenheter
anpassa sin organisation efter de nya krav, som sammanhängde med den
starka utvecklingen inom styrelsens verksamhetsområde. Byggnadsstyrelsen har
också genomfört vissa begränsade organisatoriska förändringar och dessutom
påbörjat interna undersökningar om bl. a. organisationen av värmetekniska avdelningen.
Vissa omläggningar av redovisningsteknisk art har därjämte förberetts.
Det har emellertid visat sig, att dessa undersökningar blivit relativt omfattande
och väckt spörsmål, om vilkas lösning det torde bli svårt att nå enighet.
Vidare framliålles att byggnadsstyrelsen otvivelaktigt står inför en fortsatt
stark expansion. Främst utbyggnaden av den högre utbildningen och forskningen
kommer att ställa utomordentligt starka krav på styrelsen, som dessutom i
snabb takt tillföres nya förvaltningsobjekt. Situationen kan mycket snart bli
brydsam till följd av den teknikerbrist, varav styrelsen haft besvärliga känningar
under de senare åren.
Skrivelsen slutar i en hemställan, att en utredning genom siirskilt tillkallade
sakkunniga måtte komma till stånd. Det framhålles som önskvärt, att utredningen
bedrives med stor skyndsamhet och att delförslag framlägges på särskilt angelägna
punkter.
Enligt min mening bör vid ett ställningstagande till den av chefen för byggnadsstyrelsen
på nytt aktualiserade frågan om en översyn av styrelsens organisation
beaktas bl. a. följande synpunkter.
En stor del av de uppgifter, som ankommer på byggnadsstyrelsen, anknyter till
områden inom samhällslivet och den statliga administrationen, där f. n. en mycket
156
Riksdagsberättelsen år 1961
I Xl 21 snat>t> utveckling pågår. Styrelsens verksamhet beröres sålunda i hög grad av den
pågående expansionen på bostadsbyggandets och samhällsbildningens områden
genom den befattning styrelsen har med plan- och byggnadsväsendet i allmänhet
samt med statliga och kommunala byggnadsprojekt. Inom byggnadsindustrien har
under senare år skett en stark utveckling mot mekanisering, och denna utveckling
har i sin tur påverkat projekteringsarbetet. Även i fråga om byggnadsförvaltningen
liar helt andra krav gjort sig gällande än tidigare varit fallet. Vad
här sagts påverkar i hög grad omfattningen och strukturen av byggnadsstyrelsens
verksamhet. — Den fortgående utvidgningen av den statliga verksamheten föranleder
ett växande behov av lokalutrymmen, vilket till stor del måste tillgodoses
genom ny- eller ombyggnadsarbeten. Större delen av dessa arbeten ankommer
på byggnadsstyrelsen, vilken därvid ansvarar för såväl planeringen som arbetenas
utförande antingen i egen regi eller genom utläggning på entreprenad. Det
kan här nämnas, att enligt uppgift i styrelsens senaste petita investeringsvolymen
för styrelsens husbyggnadsverksamhet under den närmaste 5-årsperioden beräknas
bli fyrdubblad. Som exempel på i investeringsprogrammet ingående arbetsobjekt
har styrelsen särskilt framhållit ett stort antal institutionslokaler m. m. för
upprustning av universitet och högskolor (350 milj. kr.) samt byggnadskomplexet
med ljudradio- och televisionslokaler för Aktiebolaget Sveriges Radio (150 milj.
kr.). I samband med tillkomsten av nya byggnader ökas också successivt det
fastighetsbestånd, som står under styrelsens vård och förvaltning.
Då det numera visat sig, att byggnadsstyrelsen — i motsats till vad styrelsen
tidigare antagit — själv icke, inom ramen för sina befogenheter, kunnat anpassa
sin organisation till de nya förhållandena, är jag ense med chefen för byggnadsstyrelsen,
att en utredning om ämbetsverkets organisation bör komma till stånd
genom särskilt för ändamålet tillkallade sakkunniga inom kommunikationsdepartementet.
I anslutning härtill vill jag också framhålla, att den utredning, som f. d. generaldirektören
S. A. E. Ödeen enligt Kungl. Maj ds beslut den 3 juni 1960 verkställt
angående orsakerna till kostnadsökningen vid ombyggnaden av operahuset
i Stockholm, bl. a. klart ådagalagt, att väsentliga brister föreligger i byggnadsstyrelsens
organisation på vissa punkter.
De sakkunniga torde böra utgå ifrån, att några mer väsentliga ändringar beträffande
verksamhetens art icke bör komma ifråga. Styrelsen skall sålunda alltjämt
vara det centrala organet för planväsendet samt statens husbyggnadsverksamhet
och fastighetsförvaltning. Från dessa utgångspunkter ankommer det på
de sakkunniga att lägga fram ett sådant förslag till organisation av byggnadsstyrelsen,
att dess uppgifter kan lösas effektivt och ekonomiskt.
Man torde böra utgå ifrån att den projekterande och byggande verksamhet, som
står under byggnadsstyrelsens ledning, även i framtiden kommer att variera rätt
avsevärt i omfattning under olika tidsperioder. Det synes därför böra ankomma
på de sakkunniga att eftersträva en sådan utformning av styrelsens organisation,
att den kan smidigt anpassas alltefter den projekterande och byggande verksamhetens
aktuella omfattning. Såsom tidigare framhållits kan man för de närmaste
åren räkna med att bl. a. den beslutade upprustningen av universitet och högskolor
kommer att medföra en kraftig ökning av nyssnämnda verksamhet. Därtill
kommer att byggnadsstyrelsen i ökad utsträckning bör medverka till att tillgodose
det av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen i olika sammanhang kraftigt understrukna
behovet av att ha tillgång till en tillräckligt stor reserv av färdigprojekterade
husbyggnadsföretag, som i händelse av sysselsättningssvårigheter på den
allmänna arbetsmarknaden kan igångsättas med relativt kort förberedelsetid.
Även om styrelsen anlitar utomstående arkitekter och andra tekniker för den
helt övervägande delen av det egentliga projekteringsarbetet och de flesta byggnadsföretagen
utlämnas på entreprenad — något som jag närmare återkommr
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 157
till i det följande — torde en viss utökning av styrelsens personal vara ofrån- T
komlig för ledningen och kontrollen av denna verksamhet. Det bör emellertid ankomma
på de sakkunniga att söka finna sådana effektiva organisationsformer, att
denna förstärkning kan i möjligaste mån begränsas.
1 detta sammanhang synes de sakkunniga även böra närmare klarlägga i vad
män den nu tillämpade fördelningen mellan byggnadsstyrelsen och de affärsdrivande
verken i fråga om projektering och byggande för affärsverkens behov kan
anses vara den mest ändamålsenliga. Vidare bör de sakkunniga söka belysa om
och i så fall under vilka förutsättningar det för framtiden kan vara ändamålsenligt
att uppdraga åt speciella kommittéer att leda projektering och byggnadsverksamhet
inom vissa avgränsade förvaltningsområden.
Vad angår omfattningen av styrelsens byggnadsförvaltande verksamhet kommer
denna att växa i samma mån som nya byggnadsobjekt upptages till redovisning
på någon av de av styrelsen förvaltade delfonderna av statens allmänna
fastighetsfond. Erinras bör också, att i olika sammanhang fråga uppkommit att
till byggnadsstyrelsens förvaltning överföra sådana fastighetsbestånd, som nu förvaltas
av statliga myndigheter och andra organ vilka saknar byggnadsteknisk sakkunskap
och vilka icke är av den storleksordningen att de kan bära utgifterna
för anställning i tillräcklig omfattning av här avsedd expertis. De sakkunniga bör
överväga frågan huruvida förvaltningen av nu åsyftade- fastighetsbestånd bör
övertagas av byggnadsstyrelsen. Vidare bör beaktas, att utredningen om universitetens
egendomsförvaltning enligt sina direktiv har att, jämte annat, överväga
frågan om ett överförande till byggnadsstyrelsens förvaltning av Uppsala och
Lunds universitets delfonder av allmänna fastighetsfonden samt att utredningen
om djurgårdsnämndens verksamhet enligt sitt utredningsuppdrag har att undersöka
huruvida icke nämndens återstående uppgifter bör övertagas av byggnadsstyrelsen.
Jag förutsätter att de sakkunniga samråder med dessa utredningar.
Det är särskilt angeläget, att styrelsens nuvarande indelning i byråer ingående
och allsidigt utredes av de sakkunniga. I första hand bör därvid undersökas
huruvida indelningen i skilda byråer för den utredande, byggande och fastighetsförvaltande
verksamheten är den mest ändamålsenliga. I sammanhanget
må ock erinras om, att styrelsen väckt frågan huruvida värmetekniska avdelningen,
som förestås av en extra ordinarie byråchef och i realiteten intar ställning
av byrå, bör slås ihop med någon av styrelsens övriga byråer. 1947 års byggnadsstyrelseutredning
föreslog för sin del, att avdelningen skulle inlemmas i'' intendentsbyrån,
medan byggnadsstyrelsen i sitt yttrande över utredningens förslag
förordade, att byggnadsbyråns värme- och sanitetstekniska avdelning skulle
sammanslås med värmetekniska avdelningen och bilda en särskild byrå.
Vad gäller de olika byråernas arbetsuppgifter bör, därest den nuvarande byråindelningen
anses böra bibehållas även för framtiden, särskild uppmärksamhet
agnas åt gränsdragningen mellan de utredande, byggande och fastighetsförvaltande
byråerna. Erfarenheten ger vid handen, att denna gränsdragning icke alltid
varit fullt klar och rationell. Det är synnerligen angeläget, att tvekan icke råder
var gränsen för å ena sidan utrednings- och å andra sidan byggnadsbyråns ansvar
går i fråga om ett visst byggnadsföretag. Därjämte är det av stor vikt, att
garantier skapas för ett ingående samarbete mellan dessa byråer, vilket är en given
förutsättning för ett ekonomiskt och riktigt utförande av ett byggnadsföretag
I årets statsverksproposition (bilaga 2, För flera huvudtitlar gemensamma frågor)
redogöres för vissa nya riktlinjer för handläggning av de statliga byggnadstrågorna.
Det nya förfarandet syftar till att uppnå en rationellt och ekonomiskt
bedriven statlig byggnadsverksamhet samt att åvägabringa en sådan ordning, att
de kostnadskalkyler, på vilka statsmakterna grundar sitt ställningstagande beträffande
ett visst byggnadsföretag, också håller i verkligheten. Det bör ankomma
på de sakkunniga att vid sin granskning av styrelsens organisation tillse att
denna blir sådan, att de intentioner som ligger bakom införandet av den’nya
K: 21
158
Riksdag sberättelsen år 1961
l .71 ordningen kan effektivt fullföljas och att denna inte verkar försenande på byggnadsverksamheten.
I sin egenskap av central fastighetsförvaltande myndighet måste byggnadsstyrelsen
ha en god överblick över utnyttjandet av de lokaler som staten disponerar
i egna fastigheter eller genom förhyrning. Vidare måste styrelsen folja utvecklingen
för att kunna bedöma lokalbehovet på längre sikt. — I den män detta
lokalbehov behöver tillgodoses genom nybyggnader ankommer det på styrelsen
att i god tid anmäla detta för statsmakterna. Med hänsyn till den betydelse styrelsens
verksamhet på dessa områden har för ett rationellt utnyttjande av tillgängliga
lokaler och planeringen på längre sikt bör utredningen särskilt pröva
i vad mån styrelsens nuvarande organisation kan anses tillfredsställande från
denna synpunkt. .
Styrelsens byggande verksamhet sker f. n. såväl genom entreprenadforfarande
som i egen regi. 1958 års besparingsutredning har i sitt betänkande Besparingar
inom statsverksamheten (SOU 1959:28, sid. 196) redovisat vissa synpunkter på
byggnadsstyrelsens arbeten i egen regi. Utredningen har bl. a. framhållit, att
nämnda verksamhet — även om tendensen på senare år varit något sjunkande
_ är av avsevärd omfattning samt att den gör det nödvändigt för styrelsen att ha
en betydande kader arbetsledande personal och en arbetsstyrka i storleksordningen
700 man. Förhållandet torde leda till en viss risk för att arbetsobjekt kommer
till utförande i egen regi utan att denna lösning i det enskilda fallet blivit
prövad och efter jämförelse med entreprenadanbud befunnen vara den ekonomiskt
fördelaktigaste. Det är enligt besparingsutredningen av vikt, att byggnadsstyrelsens
organisation för byggande i egen regi så snart det är möjligt nedbringas
till vad som bedömes oundgängligen nödvändigt för att kunna bemastra
eventuella tendenser till opåkallat höga priser från entreprenörernas sida, vilket
torde ha varit det ursprungliga skälet för byggnadsorganisationens inrättande.
Den av besparingsutredningen väckta frågan bör beaktas av de sakkunniga.
Utredningen bör vidare taga sikte på att skapa en rationell organisation för
bokföring, ekonomisk kontroll samt handläggning av anslags- och budgetärenden.
Därvid bör bl. a. övervägas huruvida dessa uppgifter — som f. n. är spridda på
olika byråer inom styrelsen — lämpligen bör sammanföras till en ekonomisk avdelning.
_ , , , ...
Ett annat viktigt led i utredningsarbetet bör vara att överväga kostnadsberakningsavdelningens
utformning och placering inom styrelsen. I samband härmed
torde utredningen även böra närmare undersöka hur stora personalresurser som
bör avdelas för efterkalkylering. Jag vill här särskilt understryka, att en metodiskt
upplagd efterkalkylering kan bli ett viktigt led i de samlade ansträngningarna
att uppnå en rationell och ekonomisk byggnadsverksamhet.
I det föregående har jag i huvudsak uppehållit mig vid styrelsens uppgifter på
byggnadsområdet. Detta innebär givetvis ej, att de sakkunniga inte skall ägna
uppmärksamhet även åt stadsplanebyråns och kulturhistoriska byråns organisation.
Vad den förra byrån angår vill jag erinra om att den revision av byggnadslagstiftningen,
som ägde rum föregående år, för denna byrås del innebär, att vissa
grupper av ärenden bortföll men att ett antal nya sådana tillkom. Den samlade
effekten härav bör beaktas vid bedömandet av byråns organisation.
Uppmärksamhet bör även ägnas åt frågan huruvida det genom decentralisering
av beslutanderätten eller förändringar i arbetsformerna inom de olika byråerna
är möjligt att åstadkomma en ökad effektivitet. I detta sammanhang bör verksamheten
inom styrelsens byggande och byggnadsförvaltande byråer säl skilt beaktas,
varvid utredningen synes böra tillgodogöra sig de erfarenheter som kan ha
vunnits bl. a. inom de privata byggnadsföretagen.
Vid utredningen bör särskilt undersökas i vad mån administrativa uppgifter,
som nu utföres av styrelsens tekniska personal, kan renodlas från arbetsmoment
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 159
av teknisk natur och överföras till befattningshavare med administrativ utbild- T V. oo
ning. JL &&
Därest något eller några av de sakkunnigas förslag rörande styrelsen skulle
komma att beröra lansarkitektorganisationen, bör därav betingade jämkningar i
denna organisation även föreslås av de sakkunniga.
Men det anförda har jag berört vissa huvudproblem, som bör närmare övervagas
av de sakkunniga. Dessa bör emellertid vara oförhindrade att upptaga
jam val andra spörsmål, som sammanhänger med styrelsens organisation
De sakkunniga bör närmare ange de ekonomiska konsekvenserna av olika förslag.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. I den mån så finnes erforderligt
eiler lämpligt, bor resultatet av utredningsarbetet successivt redovisas i form av
delbetankanden.
22. Sakkunnig för utredning av kostnaderna vid övergång till högertrafik
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 december 1960 för
att utreda kostnaderna vid övergång till högertrafik:
Hall, G. V., överdirektör.
Lokal: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 96 60
rikssamt. växel 22 98 60.
Direktiv (enligt en inom kommunikationsdepartementet den 28 november
1960 upprättad promemoria):
åtr* kommittré för utredning om högertrafik, vars betänkande (SOU 1954-iotolXtn” grU.nd fort19^ års folkomröstning i högertrafikfrågan, uppskattade
totalkostnaden for en trafikomlaggmng i juni 1959 till 215 mkr. Denna kostnad
skulle enligt kommittén komma att stegras vid en övergång ett år senare
Huvudparten av den angivna totalkostnaden eller 165 mkr beräknades falla på
anuIdäeÄ 0mA y8gn?der av spårvagnar och bussar och därmed sammanhängande
åtgärder Av sistnämnda belopp hänförde sig ca 55 mkr till spårvägar och
k®.”.0 “krttin basfar‘ För busstrafikens del baserade kommittén sin kostnadskalkyl
på antagandet, att bussbeståndet kom att öka från 8 392 den 1 oktober 1953
hl omkring 9 000 vid mitten av 1959. Utöver de med ändringar av spårvagS
°n b, bl,S„Sar Sam™an.h,a“gande kostnaderna räknade kommittén med en kostnad av
maHes 34 mkr för åtgärder inom väg- och gatuväsendet (flyttning av vägmärken
och trafiksignaler samt signaler vid plankorsning med järnväg, ändring av trafikplatser
sparrlinjemarkering, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och städernas
vagmaskiner m. in.). Dessutom beräknades vissa kostnader för skogsbruket krigsmakten,
ombyggnad av bensinstationer m. m. 8
Två reservanter inom kommittén hävdade, att totalkostnaden för en trafikomlaggning
borde beraknas till högst 170 mkr.
Vid betänkandets remissbehandling ansåg en del remissinstanser den av komlttemajonteten
angivna totalkostnaden vara tilltagen i överkant. Ett par remissalt^"^
yrkade på ytterligare utredningar rörande kostnaderna. Uttalanden om
att kostnaderna på vissa punkter beräknats för lågt förekom även
Av de mera preciserade uttalandena vid remissbehandlingen må här särskilt
ramhå las väg- och vattenbyggnadsstyrelsens påpekande, att man - med häns>n
till utvecklingstendensen för busstrafiken — borde räkna med ett bussbe®tä"d.
På endast 8 000 i stället för det av kommittén antagna antalet 9 000. I ett
" n t,r„a"de framhölls, att ett flertal av de åtgärder, som måste vidtagas beträffande
gator och vagar, samtidigt kom att innefatta förbättringar, som påkalla
-
160
Riksdagsberättelsen år 1961
T K. des även vid oförändrad trafikriktning. En viss reducering kunde fördenskull
''“väg*. “ h beräkning av bussp.rkens utveckling bär
vÄg vara riktig* De» i oktober 1959 uppgick n.mligen “''ZTä lltl
bussar i riket till 8 086, innebärande en minskning med 306 jamfort med
års siffra. Minskningen, som närmast torde hänföra sig till bussparken på landsbveden
svnes av trafikutvecklingen att döma kunna väntas fortsatta.
yVad spär^s‘«rn«ken angär hL man av förklarlig, skäl ocksä *» <»»•»''»
successivi genomtörd nedläggning med åtföliande minskning ''s8np“*''"''
några städer vari spårvägstrafik förekom vid tiden for kommitténs utredm g,
Saf denna traltt no hel, Sedlagts. Där spärvägslr.lik ännu förekommer . sorre
omfattning d. v. s. i de tre största städerna, torde man kunna rakna med att
ingen mera betydande nyanskaffning av rullande materiel kommer att a§a
och att trafiken inskränkes om icke snabbare så i allt fall i takt med utrang
ringen av äldre vagnar. Kostnadsposten för ombyggnad av spårvagnar påverkas
givetvis härav. .
Med hänsyn till den betydelse kostnadsfrågan äger för övervägandena om övergång
till högertrafik är det uppenbarligen av stort intresse att den offentliga d
batten i denna fråga kan grundas på tillförlitliga, aktuella kostnadsberakmngar
baserade på prognoser rörande trafikutvecklingen på lång sikt. Bland annat med
tanke på den strukturförändring inom hela trafikapparaten, som skett under senare
hälften av förra decenniet och som kan beräknas fortsätta i stegrad ta t u -der 1960-talet, kan de tidigare verkställda kostnadsberäkningarna inte sagas erbjuda
en tillfredsställande grundval för debatten. Det synes därför motiverat att
kostnadsfrågan nu utredes på nytt. Vid utredningen bor särskilda kostnadsberäkningar
göras för omläggning vid alternativa tidpunkter framöver.
Det bör understrykas, att förordandet av en ny utredning självfallet inte innebär
något ställningstagande till frågan huruvida en trafikomläggning bor aga rum.
23. Utredning rörande periodisk kontrollbesiktning av motorfordon
och släpfordon
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 december 196C» för
att utreda frågan om periodisk kontrollbesiktning av motorfordon och slapfordon
(se Post- och Inrikes tidn. den 19 december 1960):
Tånneryd, S. A. S., överingenjör, ordförande;
Ekberg, K. G., byråchef;
Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm.
Direktiv (anförande av statsrådet Skoglund till statsrådsprotokollet den
9 december 1960):
I vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) finns bestämmelser om
kontroll av motordrivna fordon och släpfordon ur bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt
För att ett fordon skall kunna registreras och få tagas i bruk kravs, att
undergått registreringsbesiktning eller upptagits i typintyg, grundat på instru™e
över verkställd typbesiktning. Viss kontroll sker aven genom lansstyreisen och i
form av flygande inspektioner, som verkställes av polispersonal eller besiktnings
män Vidare finns bestämmelser om att vissa fordon skall årligen ins a as
kontrollbesiktning. Dessa bestämmelser avser dock endast utryckningsfordon f -dnn som användes i körskolor och gengasdrivna fordon samt — på grund av sa
SdaTöSrlr t förordningen de» 25 ok,ober 1940 <nr 9,0, angäend. ,rke,-
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 161
massig automobiltrafik m. in. — vissa fordon som nyttjas i yrkesmässig trafik eller
uthyrningsrörelse.
I anslutning till strävandena att höja trafiksäkerheten har på senare år i olika
sammanhang uppkommit fråga, huruvida icke regelbunden kontrollbesiktning bör
föreskrivas beträffande alla eller åtminstone flertalet kategorier av motordrivna
fordon och släpfordon. I det betänkande, som år 1957 avgavs av 1953 års trafiksakerhetsutredning,
framlades förslag att kontrollbesiktning skulle krävas i samband
med överlåtelse av fordon äldre än fem år. I det anförande till statsrådsprotokollet,
vari jag förordade proposition till riksdagen på grundval av betänkandet
(prop. 19o8:69 s. 102) framhöll jag beträffande frågan om kontrollbesiktning att
ett genomforande av utredningens förslag i denna del skulle ställa den statliga
besiktningsmannaorganisationen inför uppgifter, som den med hänsyn till sina begränsade
personella resurser icke kunde bemästra utan att allvarligt eftersätta sina
Övriga, lika viktiga åligganden och att den av utredningen förordade reformen
darfor tyvärr måste tills vidare anstå. Vid frågans behandling i riksdagen förklarade
sjg andra lagutskottet L*U 1958:20) dela denna uppfattning. I anslutning
därtill framhöll utskottet emellertid också nödvändigheten av att kraftiga åtgärder
vidtogs för att förstärka bilinspektionens resurser. I skrivelse den 24 april 1958
(nr -33) anmalde riksdagen sitt beslut i anledning av propositionen samt hänvisade
därvid till vad utskottet anfört. — I anledning av två vid 1959 års riksdag väckta
motioner gjorde andra lagutskottet (L2U 1959: 44) en del uttalanden rörande
frågan om finansiering av besiktningsförrättningar av innebörd, att tanken på
införande av avgifter för besiktningar borde prövas i syfte bl. a. att minska hindren
för att bygga ut bilinspektionen med personal och teknisk utrustning. Genom skri
veise
den 3 december 1959, nr 339, gav riksdagen som sin mening tillkänna vad
utskottet anfört.
^dermera har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1960
anmalt, att styrelsen verkställt viss utredning om förutsättningarna för att öka
motorfordonskon rollen. Styrelsen har därvid förordat, att årlig kontrollbesiktning
foreskrives för alla i automobilregister införda motorfordon och släpfordon oavsett
deras alder. Genomförandet bör enligt styrelsen ske efterhand som besiktningkapaciteten
kan okas. Övervakningen över att föreskrivna kontrollbesiktningar utfores
har föreslagits skola ske genom utlämnande av kontrollmärke att fästas å fordonet
på lämpligt plats, exempelvis på insidan av vindrutan, i förening med övervakning
från polisens sida. Det har förutsatts, att besiktningsverksamheten skall
/I”1''?1 styrelsen torde avgiften icke behöva sättas
högre an till 10—15 kronor. I forfattmngstekniskt hänseende bör enligt styrelsens
uppfattning reformen ske genom ett tillägg till vägtrafikförordningen, innefattande
bemyndigande för Kungl. Maj:t att i särskild kungörelse föreskriva, vilka fordon
som skall besiktigas och tidpunkten för besiktningsskyldighetens inträde. Därest
sådant bemyndigande kan utfärdas att gälla från och med den 1 juli 1961 kan
besiktningsskyldighet införas den 1 januari 1962.
över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden
näst''ltS airf|tSV ‘,fa ™y"dlgheter och sammanslutningar. Remissyttrandena ger
för, u" enhal 8‘ utt"yc for uppfattningen, att periodisk kontrollbesiktning bör
föreskrivas for samtliga nu ifrågavarande fordonskategorier. Däremot har olika
meningar fram rätt beträffande frågan, hur verksamheten bör organiseras och hur
detalj bestämmelserna i ovngt bör vara utformade.
Trafiksäkerheten är i dagens samhälle en fråga som ständigt är aktuell och som
successivt okar i betydelse med den stigande trafikvolymen. Förbättring av fordonskontroHen
ar en av de åtgärder, som i första rummet kommer i fråga, när det gäller
att oka säkerheten på vagar och gator. Visserligen kan en intensifierintr av^kon
ro le„ K-ke undgå åt. medföra ökat besvär och även vissa kostnader^ Desfa olägem
toi.le emellertid mer an val uppvägas av de fördelar, som står att vinna ur
11
llihang till riksdagens protokoll 1900.1 samt.
It i k Hd jikh berättelsen
K: 23
102 Riksdagsberättelsen år 1961
T It* ‘>3 säkerhetssynpunkt. Tillgängligt statistiskt material från USA — dar periodiska
kontrollbesiktningar är föreskrivna i vissa men ej i alla delstater — har av amerikanska
bedömare tolkats såsom belägg för att dylika besiktningar nedbringar
olycksfallsfrekvensen högst avsevärt. Även av den i Sverige förda statistiken over
vägtrafikolyckor kan utläsas, att ett betydande antal olyckor helt eller delvis vållas
av fel på fordonen. Det synes med hänsyn härtill icke försvarligt att i kampen för
en bättre trafiksäkerhet underlåta att begagna det vapen mot onödiga olyckor,
som en effektiv kontroll av fordonsbeståndet innebär. I ett stort antal västeuropeiska
länder, bl. a. Danmark och Norge, är sådan kontroll redan genomförd eller under
^ Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda förslaget är emellertid enligt
min uppfattning icke så utformat, att det kan läggas till grund för en reform
Till de allvarligaste erinringarna mot förslaget hör, att det förutsätter en högst
betydande utbyggnad av den statliga kontrollorganisationen utan att likväl bereda
garanti för att verksamheten fungerar med den smidighet och effektivitet, som ar
önskvärd. Enligt verkställda beräkningar skulle personalstyrkan hos statens bilinspektion,
vilken f. n. omfattar ca 115 bilinspektörer jämte annan personal, behova
inom loppet av ett fåtal år högst väsentligt utökas. Härigenom skulle sålunda skapas
en ny tjänstemannakår av ansenlig storlek. Utöver kostnaderna for denna
tjänstemannakår jämte biträdande personal torde man få räkna med avsevarda
utgifter för att förse organisationen med expeditionslokaler, besiktningshailar
samt instrument- och verktygsutrustning.
I belysning av det nu anförda är det angeläget att man icke lamnar oprovade
de alternativa lösningar, som kan tänkas. Företrädare för såväl motororganisationerna
som företagarna i motorbranschen har förklarat sig i princip vara beredda
att ställa sina resurser till förfogande för genomförande av ett system med periodiska
besiktningar. Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda forslaget
går ut på att i viss utsträckning anlita sådana kontrollanstalter, som inrättats av
större motororganisationer m. fl. Enligt min mening bör eftersrävas att ta i anspråk
också den yrkesutbildade arbetskraft och de materiella resurser, som finns tillgängliga
inom verkstads- och bilservicebranschen. En sådan lösning har bl a.
förordats av besparingsutredningen i dess år 1959 angivna betänkande (SOU 1959.
28, s. 193). Ur samhällsekonomisk synpunkt är det inte försvarligt att lägga ned
kostnader på att upprätta en omfattande kontrollorganisation med särskild personal
och egen utrustning, om en tillfredsställande lösning kan nås med enklare medel.
Den i allmänhet goda utrustning, som bilverkstäderna är försedda med, gör det
möjligt att i hög grad rationalisera och förenkla undersökningarna, så att dessa
blir på en gång både billigare och snabbare utförda. Genom eu lämplig periodisering
av besiktningstiderna under året under beaktande av de kanda nu rätt
betydande säsongvarianterna för bilverkstäderna, kan det måhända också visa sig
möjligt att på ett ur samhällsekonomisk synpunkt önskvärt satt bidraga till en
utjämning av sysselsättningen inom bilbranschen. Systemet skulle också medföra
fördelar "för allmänheten ur servicesynpunkt, jämfört med en utbyggnad av den
statliga kontrollapparaten. Särskilt gäller detta befolkningen i glesbygderna. En annan
fördel är att reformen kan genomföras med avsevärt mindre tidsutdräkt, om
man anlitar de redan förefintliga resurserna och icke inriktar sig på att forst
bygga upp en särskild kontrollorganisation. Det förtjänar framhållas, att systemet
med besiktningar genom verkstäder och servicestationer sedan länge prövats på
vissa håll i utlandet, bl. a. i Västtyskland och i åtskilliga delstater i USA, samt
att det enligt en nyligen beslutad lag skall inom kort införas även i England. Erfarenheterna
från Västtyskland — vars system för fordonskontroll narmare studerats
under ärendets behandling i kommunikationsdepartementet och sammanställts
i en där upprättad promemoria — är enligt uppgift klart positiva.
Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet 163
Tanken att låta besiktningarna ankomma på privata företagare går givetvis J
icke helt fri från invändningar. Det tyngst vägande argumentet mot en sådan
ordning torde vara att fall kan förekomma, då besiktningarna inte blir lika sorgfälligt
utförda som när de verkställes av statliga tjänstemän. Den olägenhet detta
innebär torde emellertid klart uppvägas av de betydande fördelar som det av mig
skisserade systemet medför.
Genomförandet av ett sådant besiktningssystem som jag i grova drag angivit
i det föregående förutsätter att åtskilliga detaljfrågor närmare utredes. En möjlighet
är att det uppdrages åt statlig myndighet att meddela auktorisation för
vissa kontrollanstalter och bilverkstäder. Vid sidan av denna möjlighet kan andra
lösningar övervägas, t. ex. att mer eller mindre aktivt inkoppla motor- och branschorganisationerna.
Dylika lösningar har valts på vissa håll i utlandet. Det synes
angeläget, att erfarenheterna av dessa närmare studeras. För att nå fram till
ett effektivt system fordras vidare överläggningar med företrädare för de berörda
organisationerna, bl. a. i syfte att få till stånd godtagbar service även på avlägset
belägna orter.
Härjämte är det nödvändigt att klarlägga, hur erforderlig kontroll över verksamheten
skall åvägabringas. I viss utsträckning torde kontrollen måhända kunna
ombesörjas genom motor- och branschorganisationerna. Dessutom synes kontroll
i lämplig omfattning böra utövas av statens bilinspektion. Formerna för och
omfattningen av kontrollen blir i viss mån beroende på hur verksamheten organiseras
i övriga hänseenden och synes därför böra utredas i anslutning till denna
fråga. I samband härmed bör även övervägas hur den statliga kontrollverksamheten
bör finansieras.
Viktigt är också att klarlägga, hur detaljbestämmelserna om besiktning bör utformas
för att få besiktningarna förlagda till lämpliga årstider och hur detta
önskemål skall kunna förenas med önskemålet att icke göra besiktningsskyldigheten
onödigt betungande för fordonsägarna.
Ett annat spörsmål, som bör utredas, gäller storleken av de avgifter, som skall
utgå för besiktning. Bl. a. kan ifrågasättas, om avgiften bör vara fixerad till
beloppet eller bestämmas såsom en maximiavgift, vilken får underskridas av den,
som verkställer besiktning.
Ej heller i fråga om kontrollen över att besiktningsskyldigheten fullgöres är
vag- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i detalj utarbetat. Det är därför svårt
att bedöma, om systemet kommer att visa sig tillräckligt effektivt. Jag anser
det böra undersökas om icke kontrollen lämpligen bör anknytas till registreringen
i automobilregistren. Vilka kostnader en sådan kontroll skulle föra med sig bör
även utredas.
Eikaiedes bor utredas i vilken form och på vad sätt påföljd skall drabba den
som underlåter att fullgöra besiktningsskyldigheten. Därvid bör de sakkunniga
eftersträva ett enkelt system, så att en ökad belastning för åklagar- och domstolsväsendet
i möjligaste mån undvikes.
Vidare torde de sakkuniga böra ytterligare överväga frågan med vilka mellantider
besiktning av olika fordonskategorier bör äga rum. Ett spörsmål, som icke
helt klarlagts galler tidpunkten for besiktningsskyldighetens inträdande för fordon
av olika kategorier och olika ålder. Tvekan kan råda, om skyldigheten överhuvud
bor utsträckas till fordon, som varit i bruk blott ett eller ett fåtal år
det,a.n^Ö,I'')dt fra‘T1«år> att det icke är möjligt att utan ytterligare utredning ta
ståndpunkt till hur frågan om periodisk kontrollbesiktning i detalj bör lösas
Jag forordar darfor, att eu utredning härom kommer till stånd snarast möjligt
och verkstalles genom särskilt tillkallade sakkunniga inom kommunikationsdepartementet.
Utredningen bor ske med beaktande av vad jag här förut anfört och avse
alla de spörsmål, som bor lösas för att få till stånd ett funktionsdugligt och prak
-
164
Riksdagsberättelsen år 1961
I K: 23 tiskt anordnat besiktningssystem. Utredningsarbetet bör bedrivas med skyndsamhet.
Om möjligt bör resultatet av utredningen framläggas inom sådan tid, att
proposition i ämnet kan föreläggas 1962 års riksdag.
24. Svenska ledamöterna i en kommitté med uppgift att utarbeta förslag till
gemensam nordisk vägtrafiklagstiftning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 december 1960 att
såsom svenska ledamöter ingå i en nordisk kommitté med uppgift att utarbeta
förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning för Danmark, Finland,
Norge och Sverige:
von Sydow, G., avdelningschef;
Stoltz, A. W., revisionssekreterare.
Expert:
Hagardt, S. A. O., direktör.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (von Sydow).
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
165
I Fi: 2
Finansdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
(1958: I 12; 1959: I 11; 1960: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1953 för att
verkställa utredning rörande de statliga företagsformerna (se Post- och Inrikes
tidn. den 8 juli 1953):
Olsson, K. J., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;
Edström, W. S., direktör, f. d. riksdagsman;
Eriksson, G. L., t. f. expeditionschef;
Flyboo, T. V., ombudsman;
Hesselbom, K. E., elverkschef, f. d. riksdagsman;
Oredsson, H. E., överdirektör;
Stenberg, N. G., direktörsassistent, led. av II kamm.;
Tunhammar, E. W., direktör;
Wahrendorff, J. H. A., hemmansägare, led. av II kamm.
Experter:
Ernulf, T. G., hovrättsråd;
Hagnell, H., fil. lic., led. av II kamm.
Sekreterare:
Wildeman, N. C. E., kammarrättsråd.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Fi 33.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 20 augusti 1960
hållit 7 sammanträden.
Utredningen har den 23 september 1960 avlämnat betänkande med förslag
till reformering av de nuvarande statliga företagsformerna m. m. (SOU
1960:32).
Uppdraget är därmed slutfört.
2. Utredningen om avsättning av viss del av statens vinst å malmbrytningen
i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till stöd för utvecklings- och forskningsarbete
inom näringslivet (1958: I 25; 1959: I 22; 1960: I 22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1956 för att
verkställa utredning rörande avsättning av viss del av statens vinst å malmbrytningen
vid Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags gruvor till en fond
för statligt stöd till utvecklings- och forskningsarbete inom näringslivet med
166
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi* 2 beaktande av de speciella förhållandena i norra Sverige (se Post- och Inrikes
tidn. den 28 maj 1956):
Åsbrink, P. V., riksbankschef, ordförande;
Jansson, B. I., direktör, f. d. riksdagsman;
Åselius, K. H., disponent.
Sekreterare och sakkunnig:
Ljungberg, E. G., civilingenjör.
Biträdande sekreterare:
Ljungdahl, S. G., fil. kand.
Direktiv för utredningen, se 1957: I Fi 34.
Utredningen har den 23 augusti 1960 avgivit betänkande angående inrättande
av en fond av malmvinstmedel till främjande av naturvetenskapligt
och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1960: 31). I betänkandet
ingår jämväl ett yttrande beträffande fonden för vissa stödåtgärder inom
malmkommunerna (tremiljonersfonden).
Uppdraget är därmed slutfört.
3. 1956 års fondutredning (1958: I 29; 1959: I 25; 1960: I 23)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 oktober 1956 med
uppdrag att verkställa utredning rörande den statliga fondförvaltningen och
vissa därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 10
oktober 1956):
Wulff, K. E., bankinspektör.
Experter:
Kull, B., statskommissarie;
Lundgren, K. Ä., bankdirektör;
Widlund, S. O., f. d. riksgäldsdirektör.
Sekreterare:
Resare, B. C. M., t. f. budgetsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1957: I Fi 38.
Sedan utredningen funnit, att förutsättningarna för den återstående delen
av utredningsarbetet, omfattande statens utlåningsfonder m. m., numera
väsentligt ändrats, har chefen för finansdepartementet den 21 oktober
1960 beslutat, att dess arbete skulle anses avslutat.
4. Utredning rörande befogenheterna för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
att placera till kassans reservfond hörande medel, m. m.
(1958: I 30; 1959: I 26; 1960: I 24)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 december 1956 med
uppdrag att verkställa utredning rörande befogenheterna för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och därmed jämförliga institutioner att placera
reservfondsmedel (se Post- och Inrikes tidn. den 3 januari 1957):
öhman, F. G. H., ordförande i näringsfrihetsrådet, f. d. regeringsråd.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
167
Expert: I Fi: 6
Borggård, G. R., expeditionschef.
Sekreterare:
Grotander, C.-G., hovrättsråd, t. f. revisionssekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1957: I Fi 40.
Utredningsarbetet har avslutats i enlighet med beslut den 20 september
1960 av chefen för finansdepartementet.
5. Fastighetsskattesakkunniga (1958: I 37; 1959: I 32; 1960: I 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1957 för att
verkställa utredning om fastighetsbeskattningens avveckling (se Post- och
Inrikes tidn. den 12 juli 1957):
Åbjörnsson, C. V., regeringsråd, ordförande;
Järdler, S. A., förbundsdirektör;
Reuterswärd, E. A. P., lagbyråchef.
Expert:
Edlund, C. B., e. o. förste aktuarie.
Sekreterare:
Hjortsberg, A. F. E., förste assessor.
Biträdande sekreterare:
Malmberg, C. L. E., förste landskanslist.
Direktiven för utredningen, se 1958: I Fi 37.
De sakkunniga har under tiden december 1959—januari 1960 hållit 4 sammanträden.
Utredningen har avgivit ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande
(SOU 1960:4).
Uppdraget är därmed slutfört.
6. Kreditmarknadsutredningen
(1958:1 38; 1959:1 33; 1960:1 28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 september 1957 för
att framlägga förslag till konkreta åtgärder för att utvidga den långa kapitalmarknaden
(se Post- och Inrikes tidn. den 18 september 1957):
Sköld, P. E., led. av II kamm., ordförande;
Apelqvist, K. A. S., direktör;
Aronson, S. A., direktör;
Björkman, T. V. E„ direktör, f. d. professor;
Browaldh, T., bankdirektör;
Lemne, M. H., landshövding;
Norbeck, N. O. A., bankdirektör;
Westerlind, E. A., landshövding;
Wärn, T. G., direktör, f. d. statssekreterare;
Åsbrink, P. V., riksbankschef.
168
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 6 Experter:
Ekdahl, O. G., t. f. generaldirektör;
Enroth, G. O., byrådirektör;
Lundström, N. G. Ä., byrådirektör;
Westerlind, N. P., hovrättsråd.
Sekreterare:
Eklöf, K. G. A., bankokommissarie.
Biträdande sekreterare:
Gustafsson, Å. G., t. f. budgetsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1958: I Fi 38 samt 1959: I Fi 33.
Utredningen har under tiden december 1959—mars 1960 hållit 11 sammanträden.
Utredningen har den 22 mars 1960 avgivit betänkande, benämnt Banklikviditet
och kreditprioritering (SOU 1960: 16).
Uppdraget är därmed slutfört.
7. Utredningen om sparstimulerande åtgärder (1959: I 40; 1960: I 33)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 oktober 1958 för
att verkställa utredning rörande ytterligare åtgärder för att stimulera det
personliga sparandet (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1958);
Eckerberg, P. A., landshövding, ordförande;
Antonsson, J. M., lantbrukare, led. av II kamm.;
Brundin, P. S., ingenjör;
Danmans, E. E., bankkamrerare, f. d. riksdagsman;
Löfberg, B. A. F., sekreterare;
Svensson, S. V., landskamrerare;
Wiklund, O. W., sågverksarbetare, led. av II kamm.
Experter:
Ekdahl, O. G., t. f. generaldirektör;
Ellborg, Z. F. N., direktörsassistent;
Norberg, E. A., byråchef.
Sekreterare:
Bergman, S. C., e. o. förste byråsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Waldau G. O. O., t. f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1959: I Fi 40.
Utredningen har under tiden november 1959—december 1960 hållit 10
sammanträden.
Utredningen har den 12 februari 1960 avlämnat en promemoria angående
premiesparandet (stencilerad). Utredningen har vidare avgivit ett
den 22 januari 1960 dagtecknat betänkande med förslag beträffande ändrade
former för utbetalning av löner till i statens tjänst anställda (stencilerat).
Utredningens arbete är slutfört och dess betänkande (SOU 1961:2) är
under tryckning.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
169
b. Utredning av frågan om sättet för folkpensioneringens finansiering och I Ml 10
därmed sammanhängande spörsmål (1960:1 45)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 november 1959 med
uppdrag att utreda frågan om sättet för folkpensioneringens finansiering
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 28
november 1959):
Åbjörnsson, C. V., regeringsråd.
Experter:
Broberg, R. H. J., överdirektör;
Edlund, C. B., e. o. förste aktuarie;
Reuterswärd, E. A. P., lagbyråchef;
Thilert, C. R., t. f. budgetsekreterare.
Sekreterare:
Ekman, S. G., kammarrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fi 45.
Utredningen har i maj 1960 avlämnat promemoria (stencilerad) med förslag
rörande folkpensioneringens finansiering.
Uppdraget är därmed slutfört.
9. Taxeringskontrollutredningen (1960:1 46)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 december 1959 med
uppdrag att verkställa utredning rörande möjligheterna att ytterligare effektivisera
arbetet på länsstyrelsernas revisionsavdelningar (se Post- och
Inrikes tidn. den 17 december 1959):
Lindqvist, R. L. A., landskamrerare.
Experter:
Petersson, C.-G., byråchef;
Norberg, E. A., e. o. byråchef (fr. o. m. den 19 januari 1960).
Sekreterare:
Borg, L. E. A., biträdande taxeringsintendent (t. o. m. den 31 december
1959);
Wikert, S. N. P., förste taxeringsrevisor (fr. o. m. den 1 januari 1960).
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fi 46.
Utredningen har under tiden januari—november 1960 hållit 19 sammanträden.
Utredningen har den 17 november 1960 avlämnat betänkande med förslag
till förbättrad taxeringskontroll (SOU 1960:36).
Uppdraget är därmed slutfört.
10. 1960 års bolagsskattesakkunniga
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1959 för
att verkställa en utredning rörande ändrade grunder i vissa hänseenden för
170
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 10 beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster (se Postoch
Inrikes tidn. den 13 januari 1960):
Eckersten, I. E., byråchef, ordförande;
Anneli, E. H., taxeringsintendent;
Lundell, S. V., lagbyråchef.
Sekreterare:
Sandström, C. O., regeringsrättssekreterare.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 30
december 1959).
Enligt nu gällande regler beskattas aktiebolags och ekonomiska föreningars
vinster två gånger nämligen dels hos bolagen och föreningarna dels hos delägarna
när vinstmedlen utdelas till dessa. Bolagen och föreningarna äger vid taxeringen
icke göra avdrag för de belopp som utdelas. Fonderad och utdelad vinst beskattas
hos bolagen och föreningarna efter samma grunder. Kooperativ förening äger
dock rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för sådan utdelning, som utgår i förhållande
till gjorda köp och försäljningar såsom pristillägg, rabatter etc. Den statliga
inkomstskatten utgör från och med 1961 års taxering för bolagen 40 procent
och för de ekonomiska föreningarna 32 procent av den beskattningsbara inkomsten.
I utlandet har man under senare år bl. a. i Tyskland differentierat den statliga
bolagsskatten på så sätt att utdelad vinst beskattas lägre än fonderad. Genom en
lägre beskattning av utdelad vinst har man bl. a. avsett att underlätta kapitalanskaffning
genom nyemissioner. Även i vårt land har i den allmänna diskussionen
framförts förslag om ändrade regler för bolagsbeskattningen i sådant syfte. Förslagen
har gått ut på, att bolagen vid taxeringen skulle i viss utsträckning få avdrag
för utdelning å nyemitterat aktiekapital.
De förslag som sålunda framkommit synes vara värda att prövas närmare. En
utredning i ämnet bör därför komma till stånd. Utredningen bör självfallet inte
begränsas till nu antydda möjligheter till en differentierad beskattning av vinsterna
utan bör avse även andra tänkbara åtgärder i samma riktning.
Utredningsarbetet bör bedrivas företrädesvis från skattetekniska utgångspunkter.
Därest utredningen finner sig kunna förorda ändringar i reglerna om beskattningen
av bolags och föreningars vinster, bör förslag härom framläggas. Därvid
bör utredningen även i erforderlig omfattning kunna ingå på förordningarna om
kupongskatt och om utskiftningsskatt.
Då de nyss antydda förslagen framförts i den allmänna diskussionen har man
även riktat uppmärksamheten på den frikallelse från skattskyldighet, som för
närvarande gäller för bolag och föreningar i fråga om uppburna utdelningar. Utredningen
bör omfatta även detta spörsmål. En översyn av reglerna i ämnet synes
bl. a. motiverad med hänsyn till att frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar
synes ha bidragit till att bolag och föreningar i stor utsträckning placerat
överskottsmedel i börsnoterade aktier. Erinras må att i flera länder frikallelsen
från bolagsskatt för uppburen utdelning är begränsad till utdelning från
bolag, som står i visst organisationsförhållande till det bolag, som mottagit utdelningen.
I samband med utredningens överväganden i övrigt bör även undersökas, vilka
återverkningar de eventuella nya reglerna på området kan få för de av Sverige
ingångna dubbelbeskattningsavtalen.
Utredningen har den 21 mars 1960 avgivit en promemoria med förslag
till lagstiftning rörande avdrag vid inkomstbeskattningen för utdelningar å
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
171
nyemissioner samt beträffande aktiebolags och ekonomiska föreningars J pj; jj
skattskyldighet för erhållna utdelningar (stencilerad).
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
11. Skattelagssakkunniga (1958: I 9; 1959: I 9; 1960: I 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1950 för att
biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen m. m. (se Postoch
Inrikes tidn. den 20 mars 1950):
Björne, F. H., regeringsråd, ordförande;
Eklund, E. G., kammarrättsassessor.
Lokal: Finansdepartementet; tel. 20 75 45.
Direktiven för utredningen, se 1951: I Fi 29.
Genom beslut den 30 juni 1960 har Kungl. Maj:t givit de sakkunniga i
uppdrag att utreda frågan om ändrade bestämmelser rörande avdrag vid
inkomsttaxeringen för representationskostnader m. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 4 augusti 1960).
Direktiv för sistnämnda utredningsuppdrag (anförande av statsrådet
Sträng till statsrådsprotokollet den 30 juni 1960):
I den allmänna skattediskussionen har framhållits, att vissa grupper av skattskyldiga
har större möjligheter än andra att nedbringa sin skatt genom att tillgodoföra
sig avdrag av olika slag vid taxeringen. Även om det står klart, att omkostnaderna
i exempelvis en rörelse måste vara helt andra än för en löntagare,
har det inte utan fog gjorts gällande, att avdragen för rörelseidkarna, bl. a. på
grund av kontrollsvårigheter, kommit att i jämförbara fall bli i praktiken mera
generöst utmätta än för löntagarna. Detta har bl. a. gällt avdragen för representationskostnader
och liknande kostnader. Tydligt är också, att omfattningen av representationen
många gånger påverkas av att kostnaderna är avdragsgilla vid
taxeringen.
Från statsmakternas sida har man på olika sätt sökt förbättra taxeringskontrollen,
främst genom att utrusta taxeringsmyndigheterna med väsentligt större befogenheter
och med ökade personella resurser. Den skärpta kontrollen avser givetvis
även avdrag för representation, gåvor o. dyl. Även vid en noggrann taxeringskontroll
kan det emellertid i vissa fall vara svårt att avgöra om t. ex. en utgift
för representation utgör kostnad för intäktens förvärvande eller om den helt
eller delvis är att anse som en icke avdragsgill levnadskostnad. Det bör heller
inte undanskymmas, att vad som går under beteckningen »representation» stundom
har sådan karaktär att det — oavsett vem som njuter förmån därav — från
skilda synpunkter framstår som stötande att avdrag kan erhållas vid inkomsttaxeringen.
Det ligger i sakens natur, att kontroll och prövning av hithörande avdragsposter
aldrig kan bli fullständig utan måste ha karaktären av mer eller
mindre omfattande stickprov. Förekommande missbruk av rätten till avdrag för
kostnader för representation o. dyl. torde därför endast i begränsad omfattning
kunna motverkas genom ytterligare skärpt kontroll.
Vad bär anförts ger mig anledning konstatera, att förhållandena på området
inte är tillfredsställande och att en avgörande förbättring inte synes kunna åstadkommas
utan lagstiftningsåtgärder. Sådana åtgärder synes böra genomföras utan
172
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 11 avbidan på resultaten av den nyligen påbörjade allmänna översynen av skattesystemet.
Jag vill därför förorda att en utredning i ämnet kommer till stånd. Utredningen
bör i första hand avse kostnader för representation i olika former, men det
kan finnas anledning att till behandling upptaga även andra slag av utgifter där
gränsdragningen mellan driftkostnad och levnadskostnader är svår att göra. Kostnader
av det slag varom här är fråga förekommer främst inom inkomstslaget rörelse,
men utredningen bör givetvis avse avdragsrätten för dylika kostnader inom
alla inkomstslag, således även inkomst av tjänst. En mera likformig behandling
olika inkomstslag emellan bör därvid eftersträvas.
Utredningen bör icke vara bunden av på förhand givna detaljerade direktiv,
utan man bör fritt pröva vilka vägar som står till buds. Jag inskränker mig därför
till att antydningsvis nämna några tänkbara uppslag. Den allmänna målsättningen
bör vara att försöka komma till rätta med missbruk utan att onödigtvis
försvåra den verksamhet på området som från kommersiella och andra utgångspunkter
framstår som motiverad.
I det föregående har antytts att svårigheter ofta föreligger att avgöra om en utgift
för representation utgör kostnad för intäktens förvärvande eller är att anse
som levnadskostnad eller eljest av sådan karaktär att avdrag vid taxeringen skäligen
inte bör ifrågakomma. Såvitt gäller kostnader för representation i hemmet
upprätthålles i praxis starka krav på bevisning rörande sambandet mellan representationen
och förvärvsverksamheten. Det torde i regel få anses ankomma på den
skattskyldige att visa att den i hemmet utövade representationen inte haft karaktär
av levnadskostnad. Beträffande representation som utövas på restaurang eller
eljest utom hemmet ställes däremot mindre krav på bevisning från den skattskyldiges
sida. Det synes därför icke uteslutet att en önskvärd begränsning i avdragen
skulle uppnås om genom lagstiftningsåtgärder strängare bevisregler blir tillämpliga
även på representation som utövats utom hemmet. Det är tänkbart att en sådan
bevisningsregel av praktiska skäl kan böra förbehållas de fall, där representationskostnaderna
överstiger någon schablonmässigt bestämd gräns. En annan
väg, som enligt min mening kan diskuteras i detta sammanhang, är att från avdragsrätt
utesluta kostnaderna för vissa former av representation, såsom gåvor
och liknande.
En begränsning i rätten till avdrag för ifrågavarande kostnader enligt här antydda
riktlinjer har närmast till riktpunkt att göra bestämmelserna bättre ägnade
att fylla sin ursprungliga uppgift. Den framstår därför icke såsom någon egentlig
skatteskärpning. Det bör tillika framhållas, att det här i regel rör sig om avdragsposter,
om vilkas berättigande — även ur rent ekonomiska synpunkter — delade
meningar kan hysas. Vidare bör beaktas, att det är fråga om utgifter som den
skattskyldige i betydande utsträckning har möjlighet att begränsa.
Utredningen av dessa frågor — vilken bör bedrivas med skyndsamhet — bör
igångsättas nu och anförtros åt skattelagssakkunniga.
De sakkunniga har den 20 januari 1960 avgivit betänkande rörande sludiekostnader
vid beskattningen (SOU 1960: 6).
De sakkunniga avser att under våren 1961 framlägga förslag rörande behandlingen
i beskattningshänseende av representationskostnader m. m.
Samråd mellan ledamöterna har förekommit så ofta anledning därtill förelegat.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
Såsom en särskild sektion inom skattelagssakkunniga med uppdrag att
verkställa översyn av gällande bestämmelser om beskattningen av kraftverk
173
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
in. m. har enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 mars 1957 tillkallats: £ Fj; jg
Fredelius, B., regeringsrättssekreterare.
Experter:
Hartzell, H., vattenrättsråd;
Zickerman, S. O. G., vattenrättsingenjör.
Sektionens lokal: Finansdepartementet; tel. 22 45 00.
Samråd mellan utredningsmannen och experterna har förekommit så ofta
■anledning därtill förelegat.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört omkring årsskiftet 1960—1961.
Såsom en särskild sektion inom skattelagssakkunniga med uppdrag att
utreda vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet
bär enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1958 tillkallats:
Norgren,
C. A., landskamrerare, ordförande i sektionen;
Lindholm, G., taxeringsintendent.
Expert:
Ericson, F. L., e„ o. byråchef.
Sekreterare:
Sagnert, S. E., förste taxeringsinspektör.
Sektionens lokal: Länsstyrelsen i Malmö; tel. växel 733 00.
Sektionen har under år 1960 låtit uppgöra utkast till promemoria rörande
avdrag för kostnader för grundförbättring samt igångsatt förberedande
undersökningar för utredning av frågan om avdrag för värdeminskning av
driftbyggnad å jordbruksfastighet.
Samråd mellan ledamöterna och experten har förekommit så ofta anledning
därtill förelegat.
Utredningsarbetet i fråga om avdragsrätten för grundförbättringskostnader
beräknas kunna slutföras omkring årsskiftet 1960—1961.
12. Utredning angående översyn av lösen- och stämpelförordningarna
(1958: I 11; 1959: I 10; 1960: I 14)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa utredning angående översyn av lösen- och stämpelförordningarna
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 juni 1953):
Regner, N. I., justitieråd.
Experter:
Wildeman, N. C. E., kammarrättsråd;
von Otter, S. F., kammarrättsråd;
Olsson, K. E. V., intendent (fr. o. m. den 18 januari 1960).
Sekreterare:
Wernlund, S. A., t. f. kammarrättsassessor.
Lokal: Finansdepartementets kommittélokaler, Storkyrkobrinken 7 2 1/2
tr.; tel. 20 56 29.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Fi 32.
174
Riksdagsberättelsen år i961
1 Fi: 12 Under 1960 har utredningen avgivit yttrande över ett av utredningen för
översyn av normalpapper sförordningen m. m. den 24 oktober 1960 avgivet
förslag till bestämmelser angående upprättande av arkivbeständiga handlingar
medelst fotografisk reproduktion eller liknande framställningssätt.
Utredningen kommer att slutföra sitt arbete omkring årsskiftet 1960—
1961.
13. 1953 års skatteflyktskommitté (1958: I 13; 1959: I 12; 1960: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 september 1953 för
att utreda frågan om införande i skattelagstiftningen av bestämmelser mot
skatteflykt och opåkallade skattelättnader (se Post- och Inrikes tidn. den
6 oktober 1953):
Strömberg, S. J. M., direktör, f. d. regeringsråd, ordförande;
Anneli, E. H., taxeringsintendent;
Geijer, E. E. K. R., bankdirektör, f. d. assessor.
Sekreterare:
Ekman, S. G., kammarrättsassessor.
Lokal: Finansdepartementet; tel. 20 75 45.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Fi 34.
Kommittén har under tiden den 16 november 1959—den 15 november 1960
hållit 6 sammanträden.
På grund av att kommitténs sekreterare under tiden december 1959—
maj 1960 varit sysselsatt med annat utredningsuppdrag har kommitténs arbete
under denna tid legat nere.
Kommittén beräknar kunna slutföra sitt arbete under år 1961.
14. 1955 års stadsutredning (1958: I 15; 1959: I 14; 1960: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1955 för att
verkställa utredning om städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i
förhållande till staten (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars 1955):
Björck, K. A. W., f. d. generaldirektör, ordförande;
Bendz, E., direktör, f. d. borgmästare;
Löfqvist, I., t. f. generaldirektör.
Experter:
Adner, N. G., byrådirektör;
Bohman, H. Å., kammarråd;
Brissman, B. H., kronokamrerare;
Edling, N. P. J., kammarråd.
Sekreterare:
Villner, S. V., taxeringsintendent.
Biträdande sekreterare:
Gustafsson, Ä. G., t. f. budgetsekreterare (t. o. m. 1 december 1960).
Lokal: Finansdepartementet; tel. 21 66 83.
175
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 22.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 21
sammanträden. Därvid har främst behandlats avsnitten angående uppbördsoch
exekutionsväsendet samt statsverkets ansvar för avskrivna restförda
kommunala skatter. Bland återstående frågor må nämnas avsnittet angående
domstolsväsendet och slutligt övervägande av principerna för en avveckling
av rättigheter och skyldigheter, överläggningar har ägt rum med
representanter för stadsdomstolsutredningen och 1957 års polisutredning.
Stadsutredningens arbete torde icke kunna slutföras, förrän stadsdomstolsutredningens
förslag föreligger färdigt; härtill kommer nödig tid för
överväganden med anledning av sistnämnda förslag. Enligt vad som nu är
känt beräknas stadsdomstolsutredningens arbete bliva slutfört i januari
1961. I detta läge torde stadsutredningens nu förevarande uppdrag kunna
avslutas under andra halvåret 1961.
15. Utredningen angående redogöraransvaret m. m.
(1958: I 18; 1959: I 17; 1960:1 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning rörande redogöraransvaret och anmärkningsprocessen
jämte därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 7
juli 1955):
Eckerherg, E. L., regeringsråd, ordförande;
Wikström, C. T., f. d. kammarrättsråd;
Ehnbom, E. B. A., byråchef.
Expert:
Nilsson, C. E., krigsråd (fr. o. m. den 5 juli 1960).
Sekreterare:
Widmark, P. S. V., t. f. kammarrättsassessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 13; tel. 20 19 04.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 27.
Utredningen bär under tiden den 15 november 1959—den 15 november
1960 hållit 14 sammanträden. Utredningen har avgivit utlåtande över ett
av tillkallad utredningsman den 18 juli 1959 avgivet betänkande angående
administrativ organisation inom utrikesförvaltningen, en inom finansdepartementets
rättsavdelning i januari 1960 upprättad promemoria angående
ändring av instansordningen i nöjesskattemål m. m., visst avsnitt av statens
jordbruksnämnds framställning den 5 april 1960 i vissa frågor rörande den
fortsatta jordbruksregleringen m. m. samt försvarets civilförvaltnings framställning
den 31 maj 1960 angående avskrivning in. m. av statens fordringar.
Utredningen bär den 20 februari 1960 avgivit betänkande angående redogöraransvaret
och anmärkningsprocessen (SOU 1960:7). Utredningens arbete
angående formerna för eftergift, avskrivning och bevakning av statens
fordringar beräknas kunna slutföras under år 1961.
176
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 16 16. Stabiliseringsutredningen (1958:1 19; 1959:1 18; 1960:1 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 augusti 1955 med
uppdrag att utreda spörsmål sammanhängande med den fulla sysselsättningens
ekonomi m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 15 september 1955):
Vahlberg, G. E., generaldirektör, ordförande;
Adamsson, H., förbundsordförande;
Boo, F. I., drätselordförande, f. d. riksdagsman;
Ewerlöf, K. G., direktör, led. av I kamm.;
Giesecke, C.-S., direktör;
Gustafson, S. H., bankkamrer, led. av II kamm.;
Hansson, S. F., lantbrukare, led. av II kamm.;
Meidner, R. A., fil. dr;
Nilsson, Å., förbundsordförande;
Olsson, S. O. B., generaldirektör;
Stensgård, A. A. H., direktör;
Sundén, O. R., direktör, f. d. statssekreterare;
Thunholm, L.-E., bankdirektör.
Experter:
Dickson, H. A. E., professor;
Faxén, K.-O., docent;
Holgersson, N. H., direktör;
Holmberg, P. H. A., sekreterare;
Nilstein, A. H., fil. lic., sekreterare;
Rehn, L. G., fil. lic., t. f. avdelningschef;
Västhagen, N. E. B., professor.
Huvudsekreterare:
Odhner, C.-E. T., agr. lic.
Biträdande sekreterare:
Klackenberg, S. L., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Finansdepartementets kommittélokaler, Storkyrkobrinken 7; tel.
20 95 29 (huvdsekr.), 22 45 00/1656 (bitr. sekr.).
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 31.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 10
sammanträden.
Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under första halvåret 1961.
17. Kommittén för maskinell databehandling (1958:1 20; 1959:1 19;
1960:I 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 oktober 1955 för
att verkställa utredning rörande statsförvaltningens behov av databehandlingsmaskiner
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes
tidn. den 31 oktober 1955):
177
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
Cardelius, E. C. F, generaldirektör, ordförande;
Linden, K. G., expeditionschef;
Velander, F. E. H., professor.
Experter;
Bruno, G. F., byrådirektör;
Helleberg, N., ekonomidirektör;
Lindgren, A. S. V., byrådirektör;
Lindvall, K. E., byrådirektör;
von Otter, S. F., kammarrättsråd;
Pernelid, W. Å. E., t. f. byråchef;
Thorson, T. A. R., byråchef;
Ubbe, S., förrådsdirektör;
Westerberg, O. H., trafikinspektör.
Sekreterare:
Hävermark, K. G. J:son, byråchef.
Biträdande sekreterare:
Dahlström, Å. V., byrådirektör;
Dopping, S. P. O., byrådirektör.
Lokal: Kontrollstyrelsen; tel växel 23 64 60.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Fi 32.
Kommittén har under tiden november 1959—oktober 1960 hållit 45 sammanträden.
Överläggningar bär ägt rum med ett flertal myndigheter, maskintirmor
m. 11. i olika frågor på databehandlingsområdet. Kommittén har
i olika sammanhang framlagt förslag rörande utrustningen av datamaskinanläggningar
och gemensamt utnyttjande av dessa. Kontakt har uppehållits
med de arbetsgrupper, som tillsatts inom olika verk för undersöknings- och
förberedelsearbeten för automatisk databehandling. En sammankomst för
information av kontaktmän inom olika verk och myndigheter har anordnats.
Utlåtande har avgivits i ett flertal ärenden.
Den särskilda arbetsgruppen för utvärdering av maskinsystem för skatter
och folkbokföring har under året slutfört sitt arbete.
Kommittén beräknar kunna avge sitt betänkande under första halvåret
1961.
18. Utredning av frågan rörande internordiska flyttningsbetijg
(1958: I 21; 1959: I 20; 1960: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 mars 1956 för att
såsom sakkunniga ingå i ett utskott, sammansatt av representanter för de
nordiska länderna, för utredande av frågan rörande internordiska flyttningsbetyg:
Hedelius,
F. E. O., f. d. kammarrättsråd;
von Otter, S. F., kammarrättsråd.
Lokal: Skattehuset, Götgatan 76, Box 4036, Stockholm 4; tel. 43 56 25.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1961.
12 liihang Ull riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdagsberättelsen
178
Riksdag sberättelsen år 1961
I Fi: 19 19 uppdrag att utarbeta en översikt över utländsk lagstiftning angående
konjunkturpolitisk reglering av avbetalningshandeln
(1958: I 33; 1959: I 28; 1960: I 25)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 mars 1957 med uppdrag att
utarbeta en översikt över utländsk lagstiftning angående konjunkturpolitisk
reglering av avbetalningshandeln:
Baarsen, F., byråchef.
Lokal: Storkyrkobrinken 4; tel. 21 93 76.
Bearbetningen av från olika svenska beskickningar inkommet material
pågår alltjämt. Under år 1960 har under hand avlämnats redogörelse för avbetalningshandeln
i Danmark och dess konjunkturpolitiska reglering. Utredningsarbetet
beräknas fortgå under år 1961.
20. Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet
(1958: I 34; 1959: I 29; 1960: I 26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1957 för att
verkställa utredning rörande lokaliseringen till orter utanför Stockholmsområdet
av statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet (se Post- och
Inrikes tidn. den 6 maj 1957):
Eclterberg, P. A., landshövding, ordförande;
Ahldin, K. E. H., ombudsman;
Andersson, T., redaktör, led. av I kamm.;
Brodd, K. A., sekreterare;
Gustafsson, J. A. T., pastor, led. av II kamm.;
Hagberg, E. R., direktör, led. av I kamm.;
Hedlund, E. Ä., sekreterare;
Larsson, S., generaldirektör;
Nilsson, E. Hj., f. d. förman, led. av I kamm.;
Olsson, S. O. B., generaldirektör;
Vahlberg, G. E., generaldirektör;
Åkerman, R. O. R., generalmajor;
samt Sännås, B. R., byråchef och Snellman, U. H., byggnadsråd, såsom ersättare
för Olsson respektive Larsson.
Expert:
Ekdahl, O. G., t. f. generaldirektör.
Sekreterare:
Swanstein, S. N. S., byråchef;
Appelgren, L. G. S., e. o. kanslisekreterare (t. o. m. den 1 september 1960);
Hellners, E. T., amanuens (t. o. m. den 1 september 1960);
Högberg, C. R. G., byrådirektör (t. o. in. den 1 september 1960);
Linde, A. T., assessor (fr. o. m. den 1 januari 1960);
Petersson, O., H. E., t. f. kansliråd (t. o. m. den 1 januari 1960);
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 179
Sunesson, A. L., f. d. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 1 september 1960) • T Fi
Åhslund, B. A. A., kapten. > x ri
Lokal: Statsrådsberedningen; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (ankn. 1048).
Direktiven för utredningen, se 1958: I Fi 34.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 8 sammanträden.
Under verksamhetsåret har utredningen avgivit utlåtanden i ett
flertal remitterade ärenden men har i övrigt främst arbetat med mera långsiktiga
undersökningar.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
21. Fastighetstaxeringssakkunniga av år 1957 (1959: I 34; 1960: I 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1957 för
att med ledning av fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetsprövningsnämndernas
protokoll och övriga tillgängliga handlingar verkställa undersökning
av taxeringsutfallet på landsbygden vid 1957 års allmänna fastighetstaxering
:
Hagberg, A. E., professor;
Sköld, E. T., lantbruksdirektör.
Lokal: Statens skogsforskningsinstitut, Stockholm 51, tel. 34 98 30.
Direktiv: Enligt Kungl. Maj :ts uppdrag skall undersökningen verkställas
i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande undersökning av taxeringsutfallet
vid 1952 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1956: 57).
Utredningens natur är sådan att inga egentliga sammanträden har hållits
under året. De sakkunniga har arbetat var och en för sig under eu tid motsvarande
40 arbetsdagar.
Uppgifterna rörande taxeringsutfallet för inägojorden har sammanställts
genom handbearbetning av primärmaterialet. För skogsmark och växande
skog kommer uppgifterna att sammanställas medelst datamaskin. För denna
maskinbearbetning har fordrats en noggrann avstämning av uppgifterna i
taxeringslängderna och protokollen samt en kodifiering av fastigheterna.
Detta arbete, som har utförts av två räknebiträden, är avslutat. Vissa ofullständiga
uppgifter i längderna är föremål för komplettering. Stansningen
av materialet pågår.
Utredningen torde kunna slutföras under sommaren 1961.
22. 1958 års skatteutjämning skommitté (1959: I 35; 1960: I 30)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1957 för
att verkställa utredning rörande den kommunala skatteutjämningen (se
Post- och Inrikes tidn. den 10 januari 1958):
Nilsson, G. V., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;
Carlsson, G. E., lantbrukare, led., av I kamm.;
Hulmnvist. E. B., studiesekreterare, led. av I kamm.;
180
Riksdag sberättelsen år 1961
I Fi: 22 Järdler, S. A., förbundsdirektör;
Lothigius, C.-W., hemmansägare, f. d. riksdagsman;
Persson, N„ lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Stenius, J.-E. E., kansliråd;
Sundberg, E. D., drätseldirektör;
Wiklund, O. W., sågverksarbetare, led. av II kamm.
Experter:
Edlund, C. B., e. o. förste aktuarie;
Sundberg, P. B., taxeringsintendent.
Sekreterare:
Skoglund, B. H., taxeringsintendent.
Biträdande sekreterare:
Hörngren, S., konsulent.
Lokal: Finansdepartementets kommittélokaler, Storkyrkobrinken 7—9IV,
tel. 20 96 83 (sekr.), 21 66 80 (experten Sundberg och bitr. sekr.).
Direktiven för utredningen, se 1959: I Fi 35.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 6 sammanträden.
Därutöver har kommittén under en dag för kommunalekonomiska
studier besökt två kommuner i Uppsala län och under 10 dagar besökt
Norrbottens län, därvid överläggningar hållits med länsstyrelsen i länet
och sammanträffanden skett med representanter för kommuner i länet,
särskilt i Tornedalen. Yttranden har avgivits dels över vad riksdagens revisorer
i sin den 15 december 1959 dagtecknade berättelse under § 26 anfört
om fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun, dels över
de likalydande motionerna I: 148 och II: 181 till 1960 års riksdag om utjämning
mellan församlingarna av kostnaderna för byggande och underhåll
av kyrka dels ock över 1957 års fastighetsskattesakkunnigas betänkande.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
23. Utredningen om universitetens egendomsförvaltning
(1959:I 37, 1960:I 31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1958 med
uppdrag att verkställa utredning rörande universitetens egendomsförvaltning
in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1958):
Hörjel, N. J., statssekreterare, ordförande;
Bohman, H. Å., kammarråd;
Lindblad, S. J. H., bankdirektör;
Resare, B. C. M., t. f. budgetsekreterare;
Welinder, P. E. C., professor.
Sekreterare:
Jacobsson, A. T., förste revisor.
Lokal: Statens sakrevision, Birger Jarls torg 12, Stockholm C; tel. 23 53 40
(sekr.)
Direktiven för utredningen, se 1959:1 Fi 37.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 181
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 5 [ p|: 35
sammanträden. Härutöver har utredningens ordförande och sekreterare
haft överläggningar med representanter för domänstyrelsen respektive
byggnadsstyrelsen.
Utredningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under år 1961.
24. Skatteutredningen angående ackumulerad inkomst, m. m.
(1959:I 39, 1960:I 32)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 oktober 1958 för
att verkställa en översyn av bestämmelserna om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst och rörande den skatterättsliga behandlingen
av koncernbidragen (se Post- och Inrikes tidn. den 29 oktober 1958):
Hedborg, G. T., f. d. regeringsråd, ordförande (t. o. m. den 2 juni 1960);
Lundell, S. V., lagbyråchef, ordförande (ordf. fr. o. m. den 3 juni 1960);
Bergqvist, E. G., direktör;
af Klercker, E. B. T:son, jur. dr.
Sekreterare:
Sandström, C. O., regeringsrättssekreterare.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1390),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1959: I Fi 39.
Utredningsarbetet har under första halvåret 1960 bedrivits i allenast
mindre omfattning, enär vissa av ledamöterna och jämväl sekreteraren
lanspråktagits för andra allmänna uppdrag. Under tiden till den 15 november
1960 har utredningen haft 3 sammanträden.
Utredningen beräknar att under första halvåret 1961 kunna avlämna ett
delbetänkande angående den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad
inkomst. I övrigt beräknas utredningsarbetet fortgå under återstoden av
året.
25. Uppbördsorganisationskommittén (1959:1 41; 1960:1 34)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1958 för
att verkställa utredning och framlägga förslag rörande eventuell omorganisation
inom folkbokförings- och uppbördsväsendet och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 6 november 1958):
Edström, K. S., landskamrerare, ordförande;
Bruno, G. F., byrådirektör;
Lindmark, A. L. G., avdelningschef, (fr. o. m. den 23 mars 1960);
von Otter, S. F., kammarrättsråd, tillika huvudsekreterare;
Pernelid, W. Å. E., t. f. byråchef.
Experter:
Dahlsten, G. O. L., kyrkoadjunkt, kyrkobokföringsinspektör;
Dryselius, S. V. A:son, landskamrerare;
182
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 25 Edsfeldt, L. H., förste revisor;
Hallman, E. R., häradsskrivare, (fr. o. m. den 3 juni 1960);
Heimer, G., häradsskrivare;
Landerholm, C. T., häradsskrivare;
Lindström, A. H., byrådirektör;
Swedlund, G. R., arkivråd;
Thorson, T. A. R., byråchef;
Wallner, H., byråchef;
Widstam, T. O., byråchef;
Winnermark, A. E., kronokamrerare.
Biträdande sekreterare:
Berg, K. G. H:son, länsassessor;
von Otter, Ingrid, t. f. förste kanslisekreterare;
Winsnes, B. R., länsassessor.
Lokal: Skattehuset, Götgatan 76 (Box 4036), Stockholm 4; tel. växel
22 25 20 (ankn. expedition 1939; huvudsekr. 1940, även dir. 43 56 25; byrådir.
Bruno 1937, även dir. 43 56 26).
Direktiven för utredningen, se 1959: I Fi 41.
I det dagliga arbetet inom kommitténs sekretariat har, förutom huvudsekreteraren,
deltagit en ledamot och tidvis mera regelbundet även kommitténs
ordförande. Kommitténs samtliga ledamöter har regelmässigt sammanträtt
minst en gång i månaden. Vid åtskilliga tillfällen har någon eller
några experter deltagit i kommitténs sammanträden eller närvarit vid konferenser
inom sekretariatet. Under tiden december 1959—november 1960
har kommitténs ledamöter och experter hållit 3 sammanträden in pleno.
Med kommittén för maskinell databehandling har överläggningar ägt rum
vid ett flertal tillfällen. Med stöd av särskilt bemyndigande företog kommitténs
ledamöter en resa till Köpenhamn den 26—den 31 augusti 1960
för att deltaga i Nordiskt symposium över användning av matematikmaskiner.
Kommittén diskuterade därvid även med danska skattemyndigheter
sådana, främst tekniska problem, som sammanhänger med användning av
databehandlingsmaskiner för uppbördsändamål.
Delbetänkande avseende kommitténs ställningstagande till frågan om
att övergå till användning av automatiska databehandlingsmaskiner som
tekniskt hjälpmedel inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten beräknas
bli avlämnat omkring årsskiftet 1960/61.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
26. Uppdrag att bevaka statens intressen vid tillämpningen av avtalet den
28 juni 1956 mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
om fortsatt samarbete i Loussavaara-Kiirunavaara aktiebolag (1960:1 35).
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 januari 1959 för
att bevaka statens intressen vid tillämpningen av avtalet den 28 juni 1956
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
183
mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund om fortsatt J Fj; 28
samarbete i Loussavaara-Kiirunavaara aktiebolag:
von Sydow, G., avdelningschef.
Expert:
Henckel, T. G., aukt. revisor.
Sekreterare:
Skiöld, L. O. R., t. f. byråchef.
Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokaisamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.
27. 1959 års långtidsutredning (1960:1 36)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 maj 1959 för att
verkställa förnyad utredning rörande utvecklingstendenserna inom den
svenska ekonomin (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juni 1959):
Svennilson, S. I., professor, ordförande;
Bentzel, R. H., professor, t.f. ordförande (fr. o. m. den 8 september 1959
t. o. m. den 18 juni 1960).
Cederwall, G. F. E., landshövding;
Fastbom, E. L., kanslichef;
Meidner, R. A., fil. dr.;
Ringström, K. G., riksgäldsdirektör;
Sundén, O. R., direktör.
Experter:
Canarp, C. S. T., e. o. byrådirektör;
Holmström, S. J. R., direktör;
Jureén, L. J. F., byråchef;
Wallander, J. R., fil. dr.
Sekreterare:
Beckman, R. G., e. o. förste kanslisekreterare;
Jungenfelt, K. G., fil. lic. (t. o. m. den 15 november 1960).
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokaisamt. växel 22 45 00 (sekr. ankn.
1386), rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1959:1 Fi: 36.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 20
sammanträden. Utredningsarbetet är upplagt på så sätt att t. o. m. hösten
1960 utföres grundläggande undersökningar av planer och behov inom olika
delar av den svenska ekonomin. I början av 1961 kommer utredningen att
övergå till att sammanfatta utvecklingstendenserna samt utforma betänkandet.
Arbetet beräknas bli slutfört under 1961.
28. Utredning om formerna för skatteavdrag å allmän tilläggspension
m. m. (1960:I 37)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
såsom sakkunniga verkställa en utredning om formerna för skatteavdrag
184
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 28 å allmän tilläggspension m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juli 1959):
Morén, A. E., landskamrerare, ordförande;
Torngren, A., taxeringsintendent, tillika sekreterare.
Lokal: Länsstyrelsen Örebro; tel. (019) 11 96 20.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fi 37.
De sakkunniga har under december 1959 samt våren 1960 hållit flera
sammanträden. I juni 1960 utarbetades ett utkast till betänkande, som under
hand delgavs bl. a. socialförsäkringens administrationsnämnd och uppbördsorganisationskommittén,
med vilka de sakkunniga enligt sina direktiv
har att samråda.
I avvaktan på resultat av andra utredningsuppdrag har de sakkunnigas
arbete därefter varit vilande men har återupptagits under september 1960.
Arbetet beräknas kunna slutföras omkring årsskiftet 1960—1961.
29. Dubbelbeskattningssakkunniga (1960: I 38)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
verkställa utredning rörande beskattningen av utomlands bosatta personer
för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst
av tjänst ävensom vissa med internationell dubbelbeskattning sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1959):
Walberg, S. S., rättsavdelningschef, ordförande;
Dryselius, S. V. A:son, landskamrerare;
Eckersten, I. E., byråchef;
Hultqvist, L. G., förste taxeringsintendent.
Expert:
Brodén, S. E., t. f. kammarrättsassessor.
Sekreterare:
Pehrson, H., förste taxeringsinspektör.
Lokal: Finansdepartementet; tel., lokalsamt. växel 22 45 00 och rikssamt.
växel 23 62 00 (ordf.) samt 22 25 20 (sekr.).
Direktiven för utredningen, se 1960:1 Fi 38.
De sakkunniga har under tiden den 15 november 1959—den 31 oktober
1960 hållit 16 sammanträden.
De sakkunnigas arbete kommer att fortgå under år 1961.
30. 1959 års utskänkningsutredning (1960:1 39)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
verkställa utredning rörande vissa ändringar i rusdryckslagstiftningen (se
Post- och Inrikes tidn. den 2 juli 1959):
Fjellander, N. E. B., kansliråd, ordförande;
Collett, J. P. E., förste aktuarie, tillika sekreterare;
Deutgen, T., intendent;
185
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
Hafström, S., direktör; J gg
Ström, K. W., byråchef.
Expert:
Beurling, Å. G. V., biträdande intendent (fr. o. in. den 1 december 1960).
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1726),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fi 39.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 18
sammanträden. Utredningen beräknar kunna slutföra sitt arbete under år
1961.
31. Lönebeskattningsutredningen (1960:1 40)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
verkställa en översyn av bestämmelserna om beskattning av inkomst av
tjänst (se Post- och Inrikes tidn. den 8 september 1959):
Wigert, A. G. A., f, d. landskamrerare, ordförande;
Björklund, K. E. A., kammarrättsråd och divisionsordförande;
Reuterswärd, E. A. P., lagbyråchef.
Sekreterare:
Lindquist, L. N. C., kammarrättsfiskal.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1537),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fi 40.
Utredningen har under tiden den 15 november 1959—den 15 november
1960 hållit 5 sammanträden.
Utredningen har under året behandlat frågan om beskattning av traktamenten.
Härvid har upplysningar inhämtats från statliga och kommunala
myndigheter samt från en del representanter för arbetsgivare och löntagare.
Utredningen har härjämte efter remiss avgivit yttrande över ett inom
Nordiska rådet väckt förslag om samordning av vissa avdragsregler vid inkomstbeskattning.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
32. Uppbördsutredningen (1960: I 41)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
verkställa utredning av vissa uppbördsfrågor (se Post- och Inrikes tidn.
den 10 september 1959):
Åqvist, N. E. M., lagbyråchef, ordförande;
Ehnbom, E. B. A., byråchef;
Lindqvist, R. L. A., landskamrerare;
Åhström, G. O., länsassessor.
186
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 32 Sekreterare:
Linde, P. G. A. G., uppbördsintendent.
Lokal: Stockholms stads uppbördsverk, Götgatan 76 (sekr.); tel. lokalsamt.
växel 24 15 00 (ankn. 1326), rikssamt. växel 24 18 00.
Direktiven för utredningen, se 1960:1 Fi 41.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 12
sammanträden.
Utredningen har den 27 januari 1960 avgivit utlåtande över i riksdagsrevisorernas
berättelse år 1959 upptagen fråga om restavgift.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
33. Utredning rörande vissa ändringar i lagstiftningen om mått och vikt,
m. m. (1960: I 42)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
verkställa utredning rörande vissa ändringar i lagstiftningen om mått och
vikt, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1959):
Lännergren, E. B., lagman.
Experter:
Åhström, N. Å. A., t.f. revisionssekreterare;
Laurell, K. F., t.f. byrådirektör;
Almqvist, T. A. V., förste ingenjör.
Lokal: Svea hovrätt, tel. växel 23 68 00.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fi 42.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 13
sammanträden.
Till utredningen har den 1 november 1960 för yttrande överlämnats en av
polisväsendets organisationsnämnd upprättad promemoria med viss utredning
rörande polisen åvilande arbetsuppgifter, vilka icke äger samband med
den egentliga polisverksamheten.
Utredningen beräknar att under början av år 1961 kunna avgiva delbetänkande
angående åtgärder mot missbruk av polletter i automater avsedda
för mynt.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
34. SP A-utredning en (1960: I 43)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1959 för att
verkställa utredning rörande nytt finansieringssystem för SPA-pensioneringen
och vissa därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 15 juli 1959).
Ericson, F. C. W., expeditionschef, ordförande;
Aldestam, N. A., byråchef;
Dahlman, S.-O., direktör;
Gröndal, H. O. F., landstingsdirektör (t. o. m. den 13 april 1960);
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
187
Jerdenius, K. E., statskommissarie; I Fi: 35
Oredsson, S. M„ byråchef;
Tengroth, K.-E., direktör;
Thorsell, Y. N., lönesekreterare (fr. o. m. den 14 april 1960).
Experter:
Kalén, O. H., f. d. byrådirektör;
Kjellén, T. B., direktör;
Nilsson, P.-O. V., sekreterare;
Palm, R. A., lönesekreterare;
Thorsell, Y. N., lönesekreterare (t. o. m. den 13 april 1960);
Törngren, C. E. G:son, direktör.
Sekreterare:
Renström, K.-E., e. o. byrådirektör.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 10 17),
rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1959: I Fi 43.
Inom utredningen har på grundval av gjorda undersökningar övervägts
vissa alternativ för den framtida finansieringen av SPA-pensioneringen. Med
stöd av särskilt bemyndigande har företagits en undersökning beträffande
den närmare beskaffenheten av det klientel, som beröres av SPA-finansieringen.
På grundval av denna undersökning utföres bl. a. vissa försäkringstekniska
beräkningar, som ansetts erforderliga såsom underlag för ett ställningstagande
till utredningens huvudfrågor angående fördelningen av kostnaderna
för SP A-pensionerna mellan stat och kommun.
Utredningen har under tiden den 15 november 1959—den 14 november
1960 hållit 20 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under år 1961.
35. Värdesäkringskommittén (1960: 1 44)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 september 1959 för
att verkställa utredning rörande värdesäkring av fordringar och därmed
sammanhängande problem (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober 1959):
Eckerberg, P. A., landshövding, ordförande;
Arvidsson, G. N. A., preceptor;
Callans, N. P. A., bankdirektör;
Edsman, K. O., direktör;
Eriksson, G. E., kassör;
Hallnäs, S. J. A., förste ombudsman;
Johansson, A. E. M., taxeringsintendent;
Lindström, G., direktör;
Månsson, K. G., direktör;
Odhnoff, E. W., direktör;
Relin, L. G., t.f. avdelningschef;
Throne-Holst, H„ direktör;
188
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 35 Thnnholm, L.-E., bankdirektör;
Åstrand, B. H., direktör.
Experter:
Bystedt, R. R., taxeringsintendent (fr. o. m. den 21 oktober 1960);
Hansson, K. B. G., direktörsassistent (fr. o. m. den 18 december 1959);
Laurin, I., direktör (fr. o. m. den 18 december 1959);
Nylén, J. A. S., bankdirektör (fr. o. m. den 30 juni 1960);
Rodhe, K., professor (fr. o. m. den 11 juni 1960);
Steneborn, H. A., bitr. taxeringsintendent (fr. o. m. den 18 december 1959);
Tornberg, B. E., bankdirektör (fr. o. m. den 30 juni 1960);
Welinder, P. E. C., professor (fr. o. m. den 6 december 1960);
Åström, A. M., bankombudsman (fr. o. m. den 3 juni 1960).
Sekreterare:
Feldt, K.-O., pol. mag.
Biträdande sekreterare:
Sohlman, R. V. A., amanuensaspirant;
Ståhl, I. O. L., extra aktuarie.
Lokal: Finansdepartementets kommittélokaler, Storkyrkobrinlcen 7; tel.
20 65 73 (sekr.); tel. 11 43 75 (bitr. sekr. Ståhl); finansdepartementet, tel.
lokalsamt. 22 45 00 (ankn. 13 36), rikssamt. växel 23 62 00 (bitr. sekr. Sohlman).
Direktiven för utredningen, se 1960: I Fi 44.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 6 sammanträden.
Därutöver har särskilda arbetsgrupper inom kommittén hållit
ett flertal sammanträden. Kommittén har efter remiss avgivit yttrande till
Riksdagens bankoutskott den 17 mars över motioner angående utgivande av
ett värdefast statligt obligationslån.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
36. Allmänna skatteberedningen
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1960 (se Post- och Inrikes
tidn. den 15 och 16 juni 1960) tillkallades sakkunniga (allmänna skatteberedningen)
med uppdrag att verkställa, dels en allmän översyn av beskattningssystemet
(skattesystemutredningen), dels utredning av frågan
om den framtida utformningen av företagsbeskattningen (företagsskatteutredningen).
Skattesystemutredningen:
Hedborg, G. T., f. d. regeringsråd, ordförande;
Ericsson, J. A., direktör, led. av I kamm.;
Gustafson, S. H., bankkamrer, led. av II kamm.;
Meidner, R. A., fil. dr;
Nilstein, A. H., fil. lic., sekreterare;
Oscarsson, S., lantbrukare, led. av styrelsen för RLF;
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
189
Sundin, S. E., lantbrukare, led. av I kamm.; I Fi: 36
Welinder, P. E. C., professor;
Åqvist, N. E. M., lagbyråchef;
östman, F. O., kanslichef;
Jungefors, S. L. S., tingsdomare, tillika huvudsekreterare.
Företagsskatteutredningen:
Hedborg, G. T., f. d. regeringsråd, ordförande;
Crabo, S. G., direktör;
Ekström, T. A., fil. kand.;
Kristersson, H., fil. dr;
Lundell, S. V., lagbyråchef;
Nilsson, B. A. O., direktör;
Ohlin, P. H., direktör;
Samuelsson, K. O., docent;
Svensson, S. R., direktör;
östergren, A. B., direktör;
Jungefors, S. L. S., tingsdomare, tillika huvudsekreterare.
Experter åt allmänna skatteberedningen:
Bergqvist, E. G., direktör;
Eckersten, I. E., byråchef;
Edlund, C. B., förste aktuarie;
Fosselius, L.-E., direktör;
Fridolin, H. R., byråchef;
Helmers, D„ docent;
Järdler, S. A., direktör;
Lundberg, E. F., professor;
Reuterswärd, E. A. P., lagbyråchef;
Västhagen, N. E. B., professor;
Wallander, J. R., docent.
Biträdande sekreterare åt allmänna skatteberedningen:
Reenstierna, U. A. M., kammarrättsassessor;
Rosén, J.-E. A., förste taxeringsinspektör.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiv för skattesgstemutredningen (anförande av statsrådet Sträng till
statsrådsprotokollet den 13 maj 1960):
Inledning
Under 1950-talet har statsmakterna, i den mån beslut om nya statsinkomster
behövt fattas, praktiskt taget enbart anlitat indirekt beskattning. Systemet av indirekta
skatter har härvid successivt utbyggts, senast genom den i höstas beslutade
allmänna varuskatten. Samtidigt har den direkta beskattningen modererats genom
justering av skatteskalorna och höjda ortsavdrag. Generella skattesänkningar har
sålunda beslutats vid olika tillfällen, bl. a. i samband med den allmänna varu
-
190
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi* 36 skattens införande. Därjämte bär skattereglerna mildrats på ett flertal olika punkter,
där de ansetts verka alltför hårt.
Trots dessa åtgärder från statsmakternas sida domineras vårt skattesystem alltjämt
av de direkta skatterna till stat och kommun. Även om man ser enbart till
den statliga beskattningen, har de direkta skatterna övervägt fram till den allmänna
varuskattens införande, och de torde trots denna skatt åter inom kort
komma att inflyta med större belopp än de indirekta skatterna. Orsaken härtill
ligger främst i de progressiva skatteskalornas konstruktion samt den fortgående
stegringen av medborgarnas inkomster.
Det offentligas inkomster och utgifter har nått en nivå, som avsevärt överstiger
den som rådde före kriget. Detta sammanhänger i första hand med den allmänna
stegringen i produktion och inkomster men också med att den moderna samhällsutvecklingen
starkt vidgat det allmännas uppgifter.
Inför den utveckling som här i korthet antytts har det framträtt ett starkt behov
av att underkasta hela skattesystemet en samlad översyn. Vårt nuvarande
skattesystem har i stora delar tillkommit i ett helt annat samhälle än det i vilket
vi lever i dag. De ökade anspråken på det allmänna och den omvälvande standardstegring
som kommit hela folket till del motiverar därför en omprövning,
även av skattesystemets utformning. Tidigare skatteutredningar — bl. a. 1949 års
skatteutredning, 1952 års kommitté för indirekta skatter samt företagsbeskattningskommittén
— har gjort värdefulla undersökningar, som torde bli av grundläggande
betydelse för den aktuella utredningen. Deras verksamhetsområden har
emellertid varit begränsade. Vad som nu synes erforderligt är att verkställa en
omprövning av skattesystemet i dess helhet. Denna bör igångsättas snarast och
verkställas under hänsynstagande till den utveckling på olika samhällsområden
som är att vänta under 1960-talet.
De problem som möter vid en allmän översyn av skattesystemet är i flera stycken
gemensamma för olika grupper av skattebetalare. Men i många grundläggande
frågor måste olika synpunkter anläggas när det är fråga om å ena sidan enskilda
medborgare och å andra sidan bolag och andra juridiska personer. En av
anledningarna härtill är att den skatt som tas ut av juridiska personer helt eller
delvis kan komma att ytterst få bäras av andra. Å andra sidan har man beträffande
enskilda skattebetalare att ta hänsyn till att personliga förhållanden av olika
slag påverkar skatteförmågan.
Det förestående utredningsarbetet blir enligt sakens natur mycket omfattande.
Om arbetet i dess helhet skulle påläggas en enda kommitté, finge man räkna med
att det skulle ta lång tid. Med hänsyn till angelägenheten av att få praktiska resultat
inom rimlig tid synes arbetet därför böra fördelas på två skilda utredningar,
av vilka den ena bör ägna sig åt den allmänna översynen av skattesystemet och
åt frågor som i främsta rummet gäller skattskyldiga som är enskilda (fysiska)
personer. Den andra utredningen bör upptaga till behandling beskattningen av
bolag och andra juridiska personer. Givetvis bör de båda utredningarna bedrivas
i nära samråd med varandra, för vilket ändamål de lämpligen bör erhålla gemensam
ordförande och gemensam huvudsekreterare.
Jag avser nu att upptaga frågan om riktlinjer för den allmänna översynen av
skattesystemet med särskild tonvikt på beskattningen av enskilda personer.
Skattebördans fördelning
Målet för utredningen bör i första hand vara att finna en rättvis och rationell
fördelning av skattebördan. Beskattningens totala storlek i och för sig ligger
däremot vid sidan av de frågor som bör undersökas i detta sammanhang. Jag vill
här endast anmärka, att man visserligen kan räkna med att det totala skatteunderlaget
kommer att successivt öka vid stigande nationalprodukt, men även måste
räkna med att statens utgifter kommer att stiga. Redan gjorda åtaganden, bl. a.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 191
för folkpensioneringen, kommer jämte andra automatiska utgiftsstegringar att J pj; 3g
väga tungt i budgeten. Å andra sidan är det angeläget att inte öka det totala skattetrycket.
Eventuella framtida förändringar i den totala skattebördan betingas
emellertid av politiska värderingar och beslut, och de ligger följaktligen utanför
utredningens arbetsområde.
I anslutning härtill bör erinras om att det allmänna även på andra vägar än
genom beskattning i detta ords vedertagna mening utövar en inkomstomfördelande
verksamhet. Exempel härpå utgör vissa avsnitt av socialförsäkringen. Stundom
beror det på mer eller mindre historiskt betingade omständigheter, om den inkomstomfördelande
verksamheten äger rum inom beskattningens ram eller hänföres
till något annat område av det allmännas verksamhet. I den allmänna diskussionen
har härvidlag särskilt uppmärksammats barnbidragen. Skatterna får
givetvis sättas in i detta större sammanhang, och utredningen bör vara oförhindrad
att föreslå förskjutningar i fråga om gränserna mellan det egentliga skatteområdet
och närliggande områden.
En betydande del av skatteinkomsterna går till kommunerna. En väsentlig sektor
av samhällsverksamheten ankommer också på dessa organ. De senare årens
utveckling har kännetecknats av ett ökat inkomstbehov för kommunerna, och
detta har tagit sig uttryck i stegrade utdebiteringssatser och ökade krav på ekonomiskt
bidrag från statens sida. De härmed sammanhängande problemen bör
uppmärksammas vid den omprövning som nu föreslås.
h rågan om skattebördans fördelning bör med angivna utgångspunkter prövas
förutsättningslöst. Härvid bör man inte rygga tillbaka för långtgående reformer.
Det bör inte tagas för självklart, att just det nuvarande svenska skattesystemet,
som framvuxit under historiskt betingade omständigheter, är det som bäst passar
morgondagens svenska samhälle. Kritik har anförts mot detta system på åtskilliga
punkter. Det ligger i sakens natur, att man inte kan konstruera ett skattesystem,
som tillfredsställer alla, men en jämförelse med utlandet visar, att även i fråga om
de huvudsakliga riktlinjerna för skattesystemet sinsemellan olikartade lösningar
är tänkbara.
Diskussionen kring skattesystemet
En markerad olikhet mellan indirekt och direkt beskattning råder för närvarande
bl. a. i fråga om skattens fördelning på enskilda personer å ena sidan samt
på bolag och andra juridiska personer å andra sidan. De indirekta skatterna _
varuskatter, energiskatt och tullar — tas i regel ut på försäljnings-, produktionseller
importstadiet. Därigenom kommer naturligen, trots att dessa skatter ytterst
bäres av de enskilda konsumenterna, juridiska personer att dominera bland dem
som har att redovisa skatten och därmed blir skattskyldiga. De direkta skatterna
åter kommer till övervägande delen omedelbart från enskilda personer, över 70
procent av den statliga inkomstskatten och ännu större del av den kommunala
inkomstskatten erlägges sålunda av enskilda skattskyldiga.
Till den indirekta beskattningens fördelar har brukat räknas, att den ur teknisk
synpunkt är lättare att handhava, något som bl. a. sammanhänger med att de som
liar att redovisa och inbetala skatten är jämförelsevis få till antalet. Å andra sidan
har gjoi ts gällande, att man inte borde bibehålla hela det nuvarande systemet av
punktskatter vid sidan om den generella beskattningen som sker genom allmänna
varuskatten.
Diskussionen om de direkta skatterna gäller självfallet i första hand deras nivå.
Vid sidan därav har det hävdats, att gällande bestämmelser på ett ofta onödigt
och invecklat sätt tillgodoser s. k. millimeterrättvisa. Ett visst motstånd har emellertid
gjort sig gällande mot schablonartade lösningar på beskattningsområdet.
En framträdande roll i diskussionen spelar de frågor, som sammanhänger med
progressivitcten i den statliga direkta beskattningen, särskilt det förhållandet att
192
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fl* Sf* en jämförelsevis hög skatt drabbar extrainkomster och andra inkomstökningar
1 It. oo (marginajskatten) Obenägenheten att acceptera schablonartade lösningar får ses
mot bakgrund av detta förhållande. Även jämförelsevis små ändringar i beräkningen
av skattepliktiga inkomster kan ge påtagliga utslag i fråga om storleken
av den skatt som skall erläggas.
I detta sammanhang bör erinras om de problem som sammanhänger med familjebeskattningen,
särskilt den s. k. sambeskattningen. Vissa reformer på området
har genomförts vid årets riksdag. Önskemål om ytterligare åtgärder, bl. a. en
ändrad avvägning av den direkta beskattningen mellan familjer och ensamstående
och ett ökat hänsynstagande till försörjningsbördan, har, såsom framgår av
propositionen nr 76/1960, förordats av många myndigheter och organisationer.
Dessa frågor bör följaktligen bli föremål för kommitténs prövning.
Mot den direkta beskattningens nuvarande utformning har vidare anförts, att
vissa skattebetalare har särskilda möjligheter att — med legala eller illegala medel
— undandra sig denna beskattning. Skattekontrollen är effektivast beträffande
löntagarna, och detta förhållande skapar hos många en känsla av att andra,
och då främst företagare och lantbrukare, blir förhållandevis lindrigare beskattade.
Problemen i fråga om skattefusk och skatteflykt torde höra till de allvarligaste
på den direkta beskattningens område och måste utöva inflytande på utformningen
av skattesystemet.
Avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning
Såsom tidigare framhållits bör utredningen icke göra värderingar om det framtida
behovet av statsinkomster eller bedömningar över det totala skattetryckets
omfattning. Det skall alltså inte ankomma på utredningen att föreslå någon ändring
i fråga om det samlade skattetrycket. Däremot är fördelningen av skattebördan
mellan enskilda (fysiska) personer, å ena, samt bolag och andra juridiska
personer, å andra sidan, inte utan vidare given. En förutsättningslös prövning av
denna fråga bör äga rum i samråd med den utredning som skall behandla de juridiska
personernas beskattning. Vid denna prövning måste bl. a. beaktas intresset
av att erhålla en ekonomiskt och skattetekniskt lämpligt avvägd företagsbeskattning.
Resultatet av de båda utredningarnas gemensamma överväganden i
denna fråga blir av grundläggande betydelse för deras fortsatta arbete och förslagens
utformning.
De båda utredningarna bör sålunda uppdraga en ram för vad som skall uttagas
av bolag, föreningar m. fl. juridiska personer i form av nettovinstskatt och sådana
indirekta skatter, som träffar nämnda företag i deras egenskap av »konsumenter».
Hänsyn får härvid även tas till den beskattning av arbetskraft som kan sägas
ske genom sociala avgifter. I övrigt får skattebördan vila på enskilda personer
genom skatter på inkomst, förmögenhet och arv samt på konsumentbeskattade varor
och andra nyttigheter.
Efter en sådan relativ uppdelning av den totala skattebördan bör riktlinjer anges
för i vilken utsträckning olika skatteformer bör komma till användning. Det
råder dessutom i viss utsträckning ett ömsesidigt samband mellan valet av skatteformer
och den nämnda uppdelningen av skattebördan. Härvid torde i första
hand böra verkställas en allmän avvägning mellan indirekt och direkt beskattning.
Den fråga som träder i förgrunden blir om och i vilken utsträckning man
bör gå vidare på den förut inslagna vägen att lätta på den direkta beskattningen
och ytterligare påbygga systemet av indirekta skatter.
Såsom närmare utvecklats i den i höstas framlagda propositionen om allmän
varuskatt, har inställningen till den indirekta skatteformen tidigare varit ganska
negativ. Bakgrunden härtill får sökas i de samhällsekonomiska och sociala förhållandena
under gångna tider. I ett äldre samhälle kunde det med fog sägas, att
den indirekta beskattningen, i den mån den avsåg nödvändighetsvaror, i särskild
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
193
grad träffade de ekonomiskt sämst ställda, medan dessa å andra sidan endast i I Fi: 3<>
ringa mån blev föremål för samhällets omsorger. Genom den allmänna inkomstutjämningen
och stegringen av medborgarnas levnadsstandard, i förening med samhällets
insatser på olika områden för breda lager av vårt folk, har denna bild väsentligt
ändrats. Det allmännas engagemang på det sociala området gör det vidare
möjligt att motverka eller upphäva den indirekta beskattningens verkningar för
de ekonomiskt svagaste skikten i samhället. Gällande indexreglering av utgående
folkpensioner verkar sålunda automatiskt i denna riktning för folkpensionärernas
del. Även för barnfamiljerna kan kompensation lämnas liksom skedde vid införandet
av den allmänna varuskatten. Också i andra hänseenden kan de sociala
förmånerna anpassas till ett förändrat läge inom beskattningen.
För att i ökad utsträckning bygga vårt skattesystem på en relativt starkare andel
av indirekt beskattning kan starka skäl åberopas. Fn väsentlig del av de totala
skatterna måste under alla förhållanden träffa de breda lagren av inkomsttagare.
Man kan då med fog ställa frågan om icke deras bidrag till det allmännas
utgifter i ökad utsträckning bör lämnas i form av indirekt skatt. Denna skatteform
är som tidigare nämnts tekniskt enklare och är lättare att kontrollera. Fn
förskjutning från direkt till indirekt beskattning torde vidare vara en nödvändig
förutsättning för de inte minst ur löntagarsynpunkt önskvärda reformer inom
den direkta beskattningen som skall antydas i det följande.
Vid sin allmänna avvägning mellan indirekt och direkt beskattning bör utredningen
emellertid vara oförhindrad att pröva möjligheten och lämpligheten av
nya skatteformer. Från vissa håll har framförts tanken att införa en s. k. utgiltsbeskaltning,
d. v. s. en skatt lagd direkt på utgiftssidan i den enskildes budget.
Även detta uppslag bör kunna prövas, trots att vad som hittills framkommit rörande
eu sådan skatteform knappast ger anledning förmoda att den är praktiskt
lämplig.
Översyn av de indirekta skatterna
På grundval av de resultat som erhålles vid nu nämnda mera allmänna överväganden
bör utredningen överse det nuvarande systemet av indirekta skatter. /Ut
Härvid den allmänna varuskatten bör ses som ett bestående element i skattesystemet
star enligt min mening klart. Detsamma bör gälla energiskatten, som numera
kan sägas ha karaktären av ett komplement till den generella indirekta beskattning
som sker genom den allmänna varuskatten. De frågor som främst påkallar
uppmärksamhet vid översynen torde bli, huruvida alla nu utgående punktskatter
bör iörtbestå vid sidan av den generella beskattningen som på vad sätt ett eventuellt
ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband med motsvarande reduktion
av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgifter.
Reformer inom den direkta beskattningen
1 fråga om den direkta beskattningen torde det, innan utredningen närmare ingår
på övriga frågor, vara erforderligt att i samråd med utredningen rörande beskattningen
av juridiska personer uppdraga vissa allmänna riktlinjer för behandlingen
av enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare ocii lantbrukare. Det kan sålunda
förtjäna övervägas om dessa kategorier i skattehänseende bör intaga samma
ställning som nu. Den frågan kan ställas om det överhuvud taget är rationellt att
ha en starkt progressiv inkomstbeskattning för nu ifrågavarande kategorier. Denna
beskattning grundas för dem på en mer eller mindre fullständig bokföringsmässig
nettovinstberäkning. Att så sker är visserligen såtillvida lämpligt som
fluktuationer i vinsterna olika år emellan kan utjämnas. Men invändningar kan å
andra sidan riktas mot att den skattskyldige på detta sätt själv kan i stor utsträckning
bestämma storleken av sin skattepliktiga inkomst och därmed även över den
hl llihang till riksdagens protokoll l''J(iO. 1 samt.
Riksdagsberättelsen
194
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi: 36 progression som han skall vara underkastad. En tänkbar linje kan vara att närmare
anknyta reglerna för de nämnda kategoriernas beskattning till bolagsbeskattningen.
Man kan också tänka sig att i större utsträckning än hittills söka anknytning
till vad som gäller exempelvis löntagare. Uteslutet är ej heller att man kan
konstruera nya former för beskattning av dessa enskilda företagare som är lämpligare
än de nuvarande. Vilken väg som än väljes bör det vara en självklar riktpunkt
att inkomstbeskattningen av de nämnda kategorierna i stort sett varken
blir lindrigare eller hårdare än vad som kommer att föreslås beträffande andra
enskilda skattebetalare. Det är vidare ett starkt önskemål att skattereglerna blir
enklare och så utformade att möjligheterna till skattefusk och skatteflykt minskas.
Erinras kan, att utformningen av nya skatteregler för ifrågavarande kategorier
måste ske under hänsynstagande till sambandet mellan inkomsttaxeringen och
försäkringen för allmän tilläggspension. Vid utredningsarbetet bör man i möjlig
mån beakta de resultat som framkommit vid specialutredningar på hithörande
områden, bl. a. rörande progressionsutjämning och om beskattningen av inkomster
från jordbruksfastighet, och söka samråd med pågående utredningar, såsom
skatteutredningen angående ackumulerad inkomst m. m.
Därest så skulle befinnas lämpligt, bör frågan om den direkta beskattningen av
enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare och lantbrukare eller någon av dessa
kategorier kunna övertagas av utredningen rörande beskattningen av juridiska
personer.
Möjligheterna i övrigt till reformer av den direkta beskattningen av enskilda
personer är, såsom tidigare antytts, i huvudsak beroende av den förskjutning mot
ökad indirekt beskattning som kan komma att föreslås. Detta sammanhänger,
såsom jag likaledes nämnt i det föregående, med att utredningen bör utgå från
att något utrymme för inkomstbortfall för det allmänna icke torde vara för handen.
Å andra sidan bör det vid reformer inom den direkta beskattningen undvikas
att genomföra ändringar, som för olika grupper medborgare medför påtagliga
höjningar av de på skattsedlarna debiterade utskylderna.
Det på längre sikt betydelsefullaste reformkravet på den direkta beskattningens
område torde vara att minska skatten på mindre löneinkomster och i samband
därmed förenkla skatteuppbörden. Det gamla önskemålet om en definitiv källskatt
för löntagare träder härvid i blickpunkten. Vissa reformer under senare
år har underlättat en övergång till ett sådant system. Därjämte har vi numera
erfarenheter från den sedan ingången av år 1959 tillämpade sjömansskatten. Möjligheterna
att införa en defintiv källskatt för löntagare bör därför allvarligt
prövas.
En sådan omläggning av löntagarskatten förutsätter emellertid att flera komplicerade
frågor löses, t. ex. beskattningen av tjänsteinkomster vid sidan av
det ordinarie arbetet samt av inkomster av kapital och fastighet. Möjligheter föreligger
måhända att även för inkomster av sådana slag införa någon form av källskatt.
En sådan källskatt finnes redan, nämligen kupongskatten. Sambandet med
reglerna för den allmänna tilläggspensioneringen och annan socialförsäkring måste
beaktas. Även frågan om kontrollen över arbetsgivarna aktualiseras i detta sammanhang.
I flera främmande länder beskattas löneinkomster definitivt vid källan
och åtskilliga erfarenheter bör kunna hämtas från dessa länder.
Det viktigaste hindret för att förverkliga önskemålet om en definitiv källskatt
för löntagare har hittills legat i det jämförelsevis höga skatteuttaget och variationerna
i marginalskatten. Skall en övergång till en definitiv källskatt för löntagare
kunna förverkligas, förutsätter detta sannolikt att man genom en förskjutning
mot indirekt beskattning kan skapa utrymme för en avsevärd nedpressning
av nivån för de direkta skatterna. I detta sammanhang måste givetvis upptagas
frågan om progressiviteten i skattesystemet i dess helhet och inom dess
olika delar, bl. a. den statliga inkomstskatten. Dessa frågor får prövas närmare i
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
195
ljuset av den allmänna uppläggning av skattesystemet som utredningen kan för- J p1}; 3(5
orda. Även på hithörande område bör givetvis en samordning eftersträvas med
pågående och avslutade specialutredningar. Av nu arbetande utredningar kan
i detta sammanhang särskilt nämnas lönebeskattningsutredningen, dubbelbeskattningssakkunniga
och uppbördsorganisationskommittén.
Vid skattebördans avvägning mellan olika skatteformer och mellan skilda kategorier
skattebetalare bör, liksom hittills, skatteförmågeprincipen vara avgörande.
De gångna årens erfarenheter har lärt oss att denna princip inte bör få leda till
att bestämmelserna blir invecklade och svårtillämpade. Detta bör emellertid inte
hindra att man inom det ökade utrymme som genom ökad andel för indirekt
beskattning kan komma att stå till buds aktualiserar vissa reformförslag, som
förestavas av rättviseskäl men som hittills fått skjutas åt sidan såsom alltför
kostnadskrävande. Det sagda gäller bland annat de förut nämnda frågorna rörande
familjebeskattningen. I samband därmed bör prövas huruvida den nuvarande
fördelningen av skattebördan mellan barnfamiljer och övriga är riktigt
avvägd.
Utredningen bör vidare uppmärksamma de frågor som sammanhänger med
beskattningen av förmögenhet och dess avkastning. Nuvarande regler innebär i
princip att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst, där förmögenheten
underkastas särskild beskattning. Häremot kan i och för sig inte
resas någon invändning. Förmögenhetsbeskattningen tillhör emellertid de frågor
som ständigt står under diskussion, och den bör helt naturligt ingå i den
allmänna omprövning av beskattningen som skall ankomma på utredningen.
Bland de spörsmål på förmögenhetsbeskattningens område som blivit föremål för
diskussion kan särskilt nämnas det förhållandet att förmögenhetsskatten i förening
med inkomstskatten på avkastningen i vissa fall kan ta så gott som hela
avkastningen i anspråk. Det har också ifrågasatts det berättigade i att ta ut förmögenhetsskatt
på förmögenhet som är nedlagd i produktionsmedel, t. ex. i lantbruk.
Å andra sidan har påpekats att värdestegringsvinster under nuvarande förhållanden
i stor utsträckning icke beskattas. Erinras kan bl. a. att vissa närliggande
spörsmål för närvarande prövas inom den kommitté som har att utreda
frågan om värdebeständiga lån. — Frågan om arvsskattens höjd och huvudsakliga
fördelning, som nyligen blivit föremål för ingående prövning, bör lämnas
utanför utredningen, i den mån annat inte föranledes av det resultat som framkommer
på andra områden.
De förslag som utredningen kan komma att framlägga i fråga om den statliga
inkomstbeskattningen bör vara så utformade att de kan tillämpas även beträffande
den kommunala beskattningen. Redan önskemålet att göra källskatten definitiv
talar för att det nuvarande sambandet mellan statlig och kommunal beskattning
bibehålies och att kvarstående olikheter i fråga om inkomstberäkning
m. m. så långt möjligt undanröjes. Ett särskilt problem torde bli vid vilken eller
vilka inkomstnivåer de i källskatten ingående elementen — statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt och olika sociala avgifter — skall börja utgå. Införandet
av en definitiv källskatt torde i och för sig inte hindra en differentiering härvidlag,
om en sådan ur andra synpunkter framstår som motiverad. Vid sin prövning
av hithörande problem torde utredningen böra samråda med 1958 års skatteutjämningskommitté.
Utredningen bör sträva efter att inom en relativt snar framtid framlägga ett
arbetsresultat, som kan underställas statsmakterna. Arbetet bör därför i första
hand inriktas på en översiktlig planering, som sedermera kan fullföljas genom
specialutredningar. Det sagda bör dock inte hindra, att utredningen framlägger
utarbetade förslag rörande centrala punkter, där ett snabbt genomförande av
reformer visar sig önskvärt.
Utredningen bör anförtros åt särskilda sakkunniga, bland vilka bör ingå repre -
196
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fit 36 sentanter för de politiska partierna. Vidare bör ekonomisk och skatteteknisk
expertis knytas till utredningen.
Direktiv för företagsskatteulredningen (anförande av statsrådet Sträng
till statsrådsprotokollet förutnämnda dag):
Inledning
När jag tidigare denna dag anmälde frågan om en allmän översyn av beskattningssystemet,
framhöll jag, alt arbetets stora omfattning och behovet av att få
snara praktiska resultat nödvändiggjorde en uppdelning på två särskilda utredningar.
Jag påpekade vidare, att även om problemen i flera stycken är gemensamma
för alla kategorier av skattskyldiga, man likväl i många grundläggande
frågor måste anlägga olika synpunkter, när det å ena sidan är fråga om enskilda
(fysiska) personer och å andra sidan bolag, föreningar och andra juridiska personer.
I enlighet härmed förordade jag, att den ena av utredningarna borde omfatta
en allmän översyn av skattesystemet med särskild tonvikt på beskattningen
av enskilda personer, och jag utvecklade också närmare min syn på de direktiv
som borde gälla för denna utredning. Den andra utredningen borde avse en motsvarande
översyn av företagsbeskattningen och i främsta rummet problemen vid
beskattning av juridiska personer. Jag avser nu att upptaga dessa frågor.
Det ligger i sakens natur, att de båda utredningarna redan från början måste
bedrivas under intimt samarbete, för vilket ändamål de båda utredningarna
lämpligen bör erhålla gemensam ordförande och gemensam huvudsekreterare.
Av det förut sagda framgår att den nu ifrågavarande utredningen till sitt huvudsakliga
arbetsområde bör ha beskattningen av aktiebolag, ekonomiska föreningar
och andra juridiska personer oavsett vad slags verksamhet dessa bedriver.
Till en del kan de problem, som hör samman med juridiska personers beskattning,
lösas utan hänsynstagande till beskattningen av enskilda personer.
I andra fall däremot, t. ex. försäkringsbeskattningen, föreligger ett klart samband
mellan företagarnas (försäkringsgivarnas), och de enskildas (försäkringstagarnas)
beskattning. Det torde vidare vara ofrånkomligt att man, då det gäller
att utforma ett skattesystem för juridiska personer, som driver rörelse eller
jordbruk, måste taga hänsyn till beskattningen av de enskilda personer, som är
rörelseidkare, fria yrkesutövare eller lantbrukare. Beskattningen av dessa skattskyldiga
kommer därför i åtskilliga hänseenden att bilda ett gränsområde mellan
de båda utredningarnas arbetsfält. Såsom framhållits i direktiven för den
utredning som skall behandla beskattningen av enskilda personer, får det ankomma
på de båda utredningarna att i samråd pröva om det är en lämplig anordning,
att enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare och lantbrukare, som nu sker,
beskattas delvis efter samma regler, som gäller för företag, vilka drives i bolags-
eller föreningsform, och delvis enligt samma regler som gäller för löntagare.
Beroende på resultatet av övervägandena rörande formerna för inkomstbeskattning
av nu nämnda kategorier, bör utredningarna kunna överenskomma vilken
av dem som i första hand skall behandla beskattningen av dessa.
Skattebördans fördelning
I direktiven för utredningen rörande enskilda personers beskattning underströk
jag, att frågan om den totala skattebördans omfattning ligger utanför utredningens
arbetsområde. Någon förändring av det samlade skattetrycket avses
alltså inte. Däremot är, framböll jag vidare, fördelningen av skattebördan mellan
å ena sidan enskilda personer och å andra sidan juridiska personer ingalunda
självklar. Den borde prövas förutsättningslöst av de båda utredningarna
i samråd. Denna prövning borde bl. a. röna inflytande av intresset att erhålla en
ekonomiskt och skattetekniskt lämplig avvägd företagsbeskattning.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 197
rIririI1ii?ärnlarer''lVe^1lng aV det SiSt S3gda kan har anföras följande. Självfallet bör
t allmänna för att finansiera små utgifter liksom hittills beskatta den vinst
“n’UpfPfr \ f°retagens verksamhet. Frågan om vinstbeskattningens storlek är
emellertid endast en av de frågor som bör besvaras, när det gäller att fastställa
beaktasf<Ts1'''' gCt aV skatt hos företagen. Bland Övriga förhållanden, som måste
beaktas i sammanhanget, kan nämnas, att skatterna påverkar omkostnadsnivån
!nlLf,? tget? Samt.aU deSSa å andra sidan 1 större eller mindre utsträckning kan
nlagga skatterna i små kalkyler och övervältra dem på andra. Även den på
oretagen higdu nettovinstbeskattningen torde åtminstone i viss utsträckning övermåste
vid avvägningen tagas till sociala avgifter o. dyl. som företagen
får vidkannas. Bilden kompliceras av att företagen har att medverka i upporden
av indirekta skatter på enskildas konsumtion och i denna egenskap blir
s a tskyldiga. Aven tullarnas roll i detta sammanhang bör beaktas.
Företagsbeskattningen har under senare år rönt inverkan av den''ekonomiska
även^Tf. °Cllft lar tjanato SOm ett av mstrumenten för denna. Att beskattningen
aven i fortsättningen måste spela denna roll - givetvis inom de gränser som
betingas av skatternas allmänna uppbyggnad och verkningssätt — är uppenbart.
Aven detta förhållande måste beaktas då det gäller att ange en ram för
vad som skall uttagas i skatt av företagen.
Tidigare överväganden
Den direkta företagsbeskattningen är för såväl enskilda som juridiska personer
grundad på nettovinstprincipen. Den statliga inkomstskatten är proportionell för
flertalet juridiska personer men progressiv för enskilda personer oavsett från
vilka inkomstslag deras inkomst härflyter. För de enskilda personernas del tillkommei
forinogenhetsskätt och arvsskatt. Kommunal inkomstskatt uttages proportionellt
hos samtliga skattskyldiga. Den indirekta beskattningen är i det nuvarande
skattesystemet i regel avsedd att i första hand träffa den enskilde individens
konsumtion. Detta galler både punktbeskattningen och den generella indireKta
beskattning som sker genom den allmänna varuskatten och energiskatten
De indirekta skatterna belastar emellertid i viss utsträckning även bolagen och
föreningarna i den mån de är »konsumenter» av beskattade varor och nyttigheter.
Så ar , synnerhet fallet med den allmänna varuskatten och energiskatten.
Dessa skatter liksom aven de sociala avgifterna kan för företagens del sägas
utgöra ett slags bruttobeskattning. b
Bestämmelserna för den direkta företagsbeskattningen var så sent som år 1955
°r_emal for översyn, och reglerna ändrades i väsentliga hänseenden. Syftet med
19o5 ars reform var dock såtillvida begränsat som företagsbeskattningskommiten,
vars betänkande låg till grund för de nya reglerna, i första hand hade till
uppgift att framlagga förslag, varigenom företagsbeskattningen kunde göras neural
från konjunktursynpunkt. Framför allt eftersträvades, alt beskattningsre«-,oa-r.m. e Skll!1C verka mvesteringsstimulerande i ett högkonjunkturläge. '' °
9oa ars reform på företagsbeskattningens område innebar inte någon radikal
omläggning av beskattningssyslemet. Företagsbeskattningskommittén hade vid
små överväganden funnit att beskattningen av företagen liksom dittills borde
bygga pa nettovinstmetoden. De nya bestämmelserna innebar i huvudsak endast
att avskrivnings- och värderingsreglerna skärptes och atl möjligheterna att avsatta
till pensionsstiftelser begränsades. För att stimulera till ökade investeringar
under sämre konjunkturer infördes därjämte ökade möjligheter att göra avsättning
till investeringsfonder.
Utformningen av skattesystemet utgör eu av de faktorer som påverkar näringslivets
struktur. Mot den nuvarande företagsbeskattningen har från denna utgån«sf,
l‘nk\ bådc forL'' Hch cfter 1955 års reform riktats kritik. Sålunda framhöll
9y ars långtidsutredning i sitt betänkande (SOU 1951:30) att det med tanke
I Fi
198
Riksdagsberättelsen år 1961
1 Fl* 36 tle enligt utredningens mening snedvridande och produktivitetssänkande följ1
rA* derna av en alltför hård beskattning av företagens nettovinster syntes vara ett
önskemål att mildra denna form av företagsbeskattning. Av denna anledning borde
man enligt utredningen övergå till en eller annan form av bruttobeskattning, d. v. s.
skatter lagda på företagens bruttoinkomster eller utgifter. Även under senare år
har i den ekonomiska debatten framförts önskemål om att i fråga om företagen
helt eller delvis övergå till bruttobeskattning. Hur ett sådant beskattningssystem
skulle utformas har emellertid endast antytts i allmänna ordalag. Något mera preciserat
förslag har icke framförts.
Även företagsbeskattningskommittén berörde i sitt betänkande (SOU 1954: 19
sid. 54 ff.) frågan om övergång helt eller delvis till en bruttobeskattning. Kommitténs
uppgift var emellertid i detta hänseende begränsad till att bedöma om ett
system med bruttoskatt ur konjunkurpolitisk synpunkt kunde vara ett alternativ
eller komplement till en beskattning av företagens nettovinster. Kommittén fann
för sin del att övervägande skäl talade för att företagsbeskattningen utformades
såsom en nettovinstbeskattning. Emellertid framhöll kommittén att dess överväganden
inte kunde anses grunda sig pa en så ingående analys, som från rent
teoretiska synpunkter varit i och för sig önskvärd.
Olika former för beskattning av företag
Nettovinstbeskattningen av företagen är närmast att se som en konsekvens av
den för direkt beskattning grundläggande principen om skatt efter skatteförmågan.
Att man inte kan renodla denna princip i fråga om företagsbeskattningen
framgår av det förut anförda och har f. ö. redan kommit till uttryck i lagstiftningen.
Från nu angivna utgångspunkter bör det sålunda inte möta något hinder
att överväga ett ökat inslag av bruttobeskattning i vårt land. De undersökningar
från mera begränsade utgångspunkter som företagsbeskattningskommittén utfört
rörande olika former för beskattning av företag bör nu fullföljas.
I de tidigare förda diskussionerna har nettovinstbeskattningen och bruttobeskattningen
stundom angivits som alternativa lösningar, som åtminstone i princip
skulle utesluta varandra. Enligt min uppfattning kan det emellertid ifrågasättas
om man med sådana utgångspunkter kan komma fram till en praktiskt lämplig
lösning av företagsbeskattningens problem.
Otvivelaktigt har nettovinstbeskattningen vissa nackdelar. Såsom ett skäl mot
denna beskattningsform har bl. a. anförts, att den har starka tendenser att drabba
de framåtgående högeffektiva företagen hårdare än andra. Mot nettovinstbeskattningen
kan vidare anföras att den stimulerar till icke nödvändiga utgifter, det
allmänna kan sägas bidraga till dessa kostnader genom lägre skatter.
En betydande nackdel ligger också däri att skattekontrollen är svår och invecklad.
Hur en nettovinstbeskattning än utformas — i avseende å rätten att vidtaga
vinstreglerande dispositioner och även i andra avseenden — är det ofrånkomligt
att en sådan beskattning inte sällan måste erbjuda betydande svårigheter i tilllämpningen.
Det utpräglade skattetänkande som sammanhänger med att skatten
betraktas som en av företagens största omkostnadsposter föranleder företagen att
noga bevaka sina intressen i skattefrågor. Myndigheterna å sin sida tvingas till
ingående och tidsödande kontroll, så långt resurserna härtill förslår. Nettovinstbeskattningen
medför även att åtskilliga mindre nogräknade företag eller företagare
tillgodoför sig obehöriga avdrag respektive underlåter att lämna en korrekt
redovisning av sina bruttoinkomster. Skattefusket har stora proportioner,
och det kräves en betydande utökning av taxeringsorganisationen för att komma
tillrätta med detsamma.
Från nu angivna synpunkter kan utan tvivel vägande invändningar goras mot
gällande skattesystem.
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 199
Möjligt är att en bruttobeskattning kan utformas så att den medför ett ökat T ''C''i. •><>
kostnadsmedvetande inom företagen och underlättar skattekontrollen. Men en
bruttobeskattning av den art som långtidsutredningen tänkt sig har även nackdelar.
Vad i första hand angår de högeffektiva företagen är det inte utan vidare
givet att de skulle gynnas av en sådan beskattningsform. Många högeffektiva företag
arbetar nämligen med små marginaler. En bruttobeskattning av antytt slag
kan vidare innebära en tung börda för nystartade och expanderande företag, som
normalt inte kan räkna med vinster under uppbyggnadstiden. Motsvarande situation
kan uppkomma för exportindustrierna och med importen konkurrerande
hemmamarknadsföretag under tider av hård konkurrens med avsättningssvårigheter
och sjunkande priser.
Det finns emellertid många olika former av bruttobeskattning. Såsom förut
nämnts bär vi redan ett inslag av bruttobeskattning i form av indirekta skatter,
vilka träffar företagen såsom »konsumenter», samt i form av sociala avgifter. Erinras
må att, vid remissbehandlingen av betänkandet om den statliga indirekta beskattningen,
såsom ett alternativ till en allmän varuskatt förordats en allmän råvarubeskattning.
Ett alternativ som även kan övervägas är att beskatta det i företaget
arbetande kapitalet. En sadan beskattning skulle i viktiga hänseenden kunna
få samma verkningar som en mera komplicerad beskattning, lagd på bruttointäkter
eller omkostnader, och den kan möjligen också i förening med en nettovinstbeskattning
bidraga till en rationellare avvägning av skattebördan mellan högeffektiva
och mindre högeffektiva företag.
Det torde varken vara möjligt eller ens önskvärt att i detta sammanhang precisera
alla de olika former av bruttobeskattning och kombinationer av bruttobeskattning
och nettobeskattning, som kan ifrågakomma. Utredningen bör vara oförhindrad
att pröva alla de förslag, som framförts i den allmänna diskussionen och
som eventuellt kan framkomma under arbetet i utredningen. Påpekas kan, att det
uppenbarligen finns starka beröringspunkter mellan å ena sidan några av de nuvarande
indirekta skatterna och de sociala avgifterna samt å andra sidan vissa i
debatten föreslagna former av bruttobeskattning. De nuvarande indirekta skatternas
roll i ett tänkt system med ökat inslag av bruttobeskattning bör närmare analyseras,
och det får övervägas i vad mån de olika beskattningsformerna, såvitt
företagen angår, bör bestå vid sidan av varandra.
Den utländska lagstiftningen på företagsbeskattningens område bör undersökas
och föreliggande erfarenheter utnyttjas.
Den framtida företagsbeskattningen
Vad förut anförts torde ge vid handen, att man knappast kan tänka sig en fullständig
övergång till ett bruttobeskattningssystem. Man får sannolikt i stället
räkna med att utredningens överväganden leder till att en nettovinstbeskattning
i viss utsträckning bör bibehållas. Det får ankomma på utredningen att göra en
avvägning härvidlag. Särskilda problem torde uppstå, om man i ett system med
ökat inslag av bruttobeskattning vill inpassa företag, som bedrives av enskilda
personer och andra med progressiv inkomstbeskattning.
Det får bli en huvuduppgift för utredningen att förutsättningslöst analysera
och diskutera de fördelar och nackdelar som kan vara förbundna med nettovinstbeskattning
och olika former av bruttobeskattning respektive olika kombinationer
av nettovinst- och bruttobeskattning. Därvid måste särskilt klarläggas de problem
som hör samman med möjligheterna till skatteövervältring. Det torde vara
en rätt allmän uppfattning, att skatter på företagens nettovinster inte övervältras
i samma utsträckning som bruttoskatter. Möjligheterna till övervältring måste emellertid
bedömas utifrån det nya läge, som uppkommit genom sjustatsmarknaden
och avvecklingen av tullmurarna. Det måste även utredas vilka verkningar be
-
200
Riksdagsberättelsen år 1961
T Fl* ‘IP skattningssystemet kan väntas fä bl. a. i fråga om prisutvecklingen, konkurrens1
* ’ ° förhållandena olika företag och branscher emellan och i förhållande till utlandet
samt i fråga om tänkbara strukturförändringar inom näringslivet.
Det är över huvud taget nödvändigt att ingående undersöka och analysera de
verkningar som tänkbara omläggningar i det nuvarande systemet för företagsbeskattningen
kan väntas få bl. a. från skattetekniska, handelspolitiska, statsfinansiella
och andra ekonomiska synpunkter och i samband därmed belysa återverkningarna
på den ekonomiska politiken i övrigt. I detta sammanhang kan erinras
om de särskilda problem som hänger samman med utrikeshandeln. Här anmäler
sig sådana frågor som huruvida exportvaror bör befrias från att belastas
av skatt respektive i vad mån skatt bör träffa importvaror. Även den inverkan
det nya systemet får på kommunernas skatteunderlag måste klarläggas.
En annan viktig sida, som behöver belysas, är den roll beskattningen kan spela
i konjunkturpolitiken. Vid utformningen av beskattningssystemet bör i möjlig
mån eftersträvas att beskattningen kan bli ett lämpligt medel i den ekonomiska
politiken. Ett skattesystem, som utgör en kombination av nettovinst- och bruttoskatt,
torde erbjuda tämligen goda möjligheter att anpassa beskattningen efter
olika konjunkturlägen. Det bör ankomma på utredningen att ange tänkbara alternativ
för att variera de permanenta reglerna i olika konjunktursituationer. Eventuellt
kan det befinnas lämpligt att i olika konjunkturlägen ha möjlighet att förskjuta
gränsen mellan nettovinstbeskattning och bruttobeskattning. Det bör emellertid
också understrykas att näringslivet har ett starkt intresse av att reglerna
skall bli så stabila som möjligt.
Det får bli en särskild uppgift för utredningen att pröva i vad män en differentiering
av skattereglerna bör ske efter företagets art. Det kan sålunda eventuellt
befinnas önskvärt att ha olika regler för stora och små företag och att i
större utsträckning än nu är fallet ha särskilda bestämmelser för skattskyldiga
med speciell verksamhet såsom banker, försäkringsföretag, holdingföretag, stiftelser
etc. Även beskattningen av handelsbolag och liknande sammanslutningar far prövas
i detta sammanhang. Möjligt är, att man kan finna en gemensam form för beskattning
av sådana sammanslutningar och av exempelvis fåmansbolag. Man bör
även uppmärksamma de regler som gäller för beskattning av utländska bolag.
Att beskattningen av enskilda personer, som driver rörelse eller lantbruk, erbjuder
särskilda problem, har redan angivits i det föregående.
Man torde kunna utgå från att en eventuell mera genomgripande omläggning
av företagsbeskattningen inte lämpligen bör ske på en gång. För att undgå störningar
i näringslivet måste man därför sannolikt räkna med en gradvis skeende
övergång. Utredningen bör, om den förordar ett ökat inslag av bruttobeskattning,
upprätta en plan för de olika etapper, i vilka en omläggning skall ske.
Inom ramen för den nuvarande nettovinstbeskattningen bör utredningen framlägga
förslag om de ändringar som kan befinnas önskvärda med hänsyn bl. a. till
de förut anförda synpunkterna. En särskild fråga kan bli att bygga vidare på de
erfarenheter som kan vinnas av den nyligen föreslagna provisoriska lagstiftningen
om beskattningen av aktieutdelningar. Man bör eftersträva att tillgodose förenklings-
och kontrollsynpunkter. Att även på denna väg försöka bekämpa skattefusk
och skatteflykt är enligt min mening en av de angelägnaste uppgifterna på ifrågavarande
område.
Utredningen bör vara oförhindrad att upptaga hela nettovinstbeskattningssystemet
till omprövning. Detta bör även gälla i fråga om den inbördes avvägningen
av skattesatserna för olika slag av juridiska personer. Erinras må emellertid att
frågan om de framtida skatterättsliga bestämmelserna om avsättning till pensionsstiftelser
handlägges av pensionsstiftelseutredningen. Samråd bör i förekommande
fall äga rum med sistnämnda utredning.
Den nu förordade utredningen bör anförtros åt en särskild kommitté innefat -
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 201
tande ekonomisk och skatteteknisk expertis samt representanter för arbetsmark- v pj.
nåd och näringsliv. Utredningen bör i första hand inrikta sig på en allmän plan- 1 *** *''
läggning inom sitt område av beskattningssystemet. I den mån de sakkunniga finner
sig kunna förorda en ändrad utformning av företagens beskattning, bör fullständiga
förslag med författningstexter framläggas. Det är angeläget, att utredningen
bedrives med all den skyndsamhet som förhållandena medger.
Arbetet inom allmänna skatteberedningen har under hösten 1960 huvudsakligen
inriktats på genomgång och systematisering av befintligt material,
införskaffande av vissa för utredningsarbetet erforderliga uppgifter, sammanställning
av statistiska data in. in. Beredningen har haft ett antal förberedande
sammanträden, varjämte överläggningar i särskilda hänseenden
ägt rum med enskilda sakkunniga och experter.
Utredningsarbetet kommer att fortgå under år 1961.
37. 1960 års företagskreditutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 maj 1960 för att
verkställa utredning rörande inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning
till mindre och medelstora företag (se Post- och Inrikes tidn. den
3 juni 1960):
Wickman, H. K., statssekreterare, ordförande;
Gallans, N. P. A., bankdirektör;
Lundin, E. G., drätselkammarordförande;
Stenudd, S. G. N., direktör.
Experter:
Hansson, L. R., t.f. forskningsassistent (fr. o. m. den 11 oktober 1960);
Karlsson, E. L., bankkamrerare (fr. o. m. den 11 oktober 1960).
Sekreterare:
Gustafsson, Å. G., t.f. budgetsekreterare (fr. o. m. den 1 juni 1960).
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 20
maj 1960):
1 rågan om kreditförsörjningen för de små och medelstora näringsföretagen har
under senare år tilldragit sig ökad uppmärksamhet. Den fortgående rationaliseringen
av vårt näringsliv ställer stora anspråk på dess kapitalförsörjning. Den
taktiska utvecklingen, som bl. a. inneburit att industrins investeringar innevarande
år synes komma att ligga drygt 30 procent över nivån för enbart tre år sedan,
är ett praktiskt bevis för att finansieringsproblemen kunnat lösas relativt tillfredsställande
så länge näringslivet betraktas som en helhet. Detta utesluter dock
inte att det inom vissa sektorer kan föreligga kännbara finansieringssvårigheter.
Det synes sannolikt att sådana svårigheter i första hand gör sig gällande för de
mindre företagen; dessa företags självfinansieringsförmåga är i allmänhet mindre
och deras möjligheter till upplåning på den reguljära kreditmarknaden är av institutionella
skäl likaledes mindre. Av dessa anledningar har staten också sedan
lång tid medverkat i kreditgivningen till dessa företag. För hantverkets och småindustrins
del har detta skett genom direkt långivning från olika utlåningsfon
-
202
Riksdcigsberättelsen år 1961
I Fi: 37 der, genom lån till företagareföreningar och genom statliga lånegarantier. Årets
riksdag har fattat beslut om samordning och effektivisering av dessa stödformer
i enlighet med vad som föreslagits av Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition
(X ht, p. 50). Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 102 framlagt förslag om
ändrad organisation av Aktiebolaget Industrikredit, vilken ger detta institut ökade
resurser.
Trots här nämnda åtgärder torde för den mindre företagsamheten alltjämt kvarstå
legitima finansieringsbehov som inte blir tillgodosedda. Med tanke på den
skärpta importkonkurrens å ena sidan och de ökade exportmöjligheter å den
andra som för den mindre industrins del följer av sjustatsmarknadens tillkomst,
framstår det som önskvärt att ytterligare främja särskilt den långfristiga kreditgivningen
till de mindre företagen.
En betydande vidgning av den svenska obligationsmarknaden har ägt rum under
innevarande år och beloppet emitterade långa obligationer är väsentligt högre
än under tidigare år. Denna utveckling har även kommit näringslivet tillgodo,
som nu ånyo fått tillgång till långfristig obligationsupplåning. Denna upplåningsform
är emellertid av naturliga skäl förbehållen större företag; för att även mindre
företag skall bli i stånd att effektivt utnyttja denna lånemarknad förutsätter
detta tillgång till ett institut, som för de mindre företagens räkning kan uppträda
som låntagare på obligationsmarknaden.
I detta sammanhang vill jag erinra om betydelsen av fondbildningen inom den
allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Denna fondbildning är en av de faktorer
som bidragit till att öka efterfrågan på långa obligationer och därmed skapa en
bättre fungerande kapitalmarknad. Till en inte obetydlig del härrör denna fondbildning
från arbetsgivaravgifter från mindre företag liksom från företagarnas
egenavgifter. Det framstår som rimligt, att denna fondbildning skall bidraga till
att underlätta även dessa företags kreditförsörjning. En väg som därvid naturligen
bör prövas är — såsom bl. a. 1957 års pensionskommitté framhöll — att kapitalmarknadens
institutionella ram utbygges med nya hypoteksinstitut.
Vad jag här anfört visar att det nu finns skäl att utreda frågan om inrättande av
ett kreditinstitut efter huvudsaklig modell av gällande hypoteksinstitut med uppgift
att utlämna långfristiga lån till mindre och medelstora företag. Ett sådant
institut skulle täcka det kreditbehov som på grund av kredittidens längd inte kan
tillgodoses av affärsbankerna och som till följd av brist på belåningsbara säkerheter
inte heller kan mötas av Aktiebolaget Industrikredit eller i annan, nu förefintlig
ordning.
Jag finner det uppenbart, att det ifrågasatta institutets utlåning bör ske efter
en strikt affärsmässig prövning av de framlagda projektens förväntade lönsamhet.
Det får ankomma på utredningen att närmare pröva i vilka former denna
kreditbedömning lämpligen bör äga rum. Det förefaller redan av kostnadsskäl inte
rimligt att för det nya institutets räkning bygga upp en särskild, lokalt förgrenad
organisation för prövning av kreditvärdighet. Det synes rationellare att institutet
i stället anknyter till något eller några av redan existerande organ, även om det
för dagen icke låter sig bedömas i vilka former en sådan anknytning lämpligast
bör ske.
Finansieringen av institutets verksamhet synes böra ske huvudsakligen genom
obligationsupplåning. Det bör ingå i utredningens uppdrag att utreda och framlägga
förslag till sådana former för denna upplåning och för statens medverkan
vid dess genomförande, som kan vara ägnade att främja och förbilliga institutets
finansiering. Härvid kan övervägas exempelvis viss garanti för institutets upplåning
eller av staten tillskjuten grundfond som stöd för verksamhetens bedrivande.
Skillnaden mellan institutets finansieringskostnader och de marknadsmässiga
utlåningsräntor som institutet bör tillämpa, skapar en marginal för att utöver
administrationskostnaderna täcka de förluster som kan komma att uppstå vid en
203
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
utlåning av ifrågavarande slag. Denna måste nämligen med nödvändighet inne- J j,{; 39
bära vissa risker, om syftet med utlåningsverksamheten skall uppnås.
Det bör vidare ankomma på utredningen att avgiva förslag rörande institutets
organisation och de närmare formerna för dess verksamhet.
Utredningen har under tiden till och med den 30 november 1960 hållit
4 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
38. Organisationskommittén för den statliga centrala rationaliseringsoch
revisionsverksamheten
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1960 för att närmare
utreda och avgiva förslag rörande de åtgärder som erfordras med anledning
av riksdagens beslut om inrättande från och med den 1 juli 1961
av de nya rationaliserings- och revisionsverken, statskontoret och riksrevisionsverket
(se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1960):
Lindmark, A. L. G., avdelningschef; ordförande;
Granström, S. E., t. f. kanslichef (fr. o. m. den 27 augusti 1960);
Löfqvist, I., t. f. generaldirektör;
Renlund, R. G., generaldirektör;
Tammelin, P. A. V., t. f. kanslichef;
Wallén, G. B., t. f. kanslichef (t. o. m. den 26 augusti 1960);
Wetterblad, R. I. T., byråchef.
Sekreterare:
Lindberg, N. O., budgetsekreterare;
Näsholm, B., byrådirektör;
Rudhe, R. S., t. f. byrådirektör.
Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ordf. ankn.
1714 och sekr. 1866), rikssamt. växel 23 62 00.
Kommittén har t. o. m. utgången av november 1960 hållit 3 sammanträden.
Den 10 november 1960 har kommittén avgivit förslag till anslagsäskanden
för statskontoret och riksrevisionsverket för budgetåret 1961/62.
Arbetet beräknas pågå under år 1961.
39. Utredning rörande valutaregleringen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 oktober 1960 för
att verkställa utredning rörande valutaregleringen (se Post- och Inrikes
tidn. den 14 november 1960):
Äbjörnsson, C. V., regeringsråd, ordförande;
Danielsen, N., f. d. disponent;
Eckersten, I. E., byråchef;
Joge, S. F., vice riksbankschef;
Strömberg, S. J. M., direktör, f. d. regeringsråd.
204
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fi • 30 Sekreterare:
Gustafsson, G. Å., bankokommissarie.
Biträdande sekreterare:
Lundström, H. O., bankkamrerare.
Lokal: Riksbanken; tel. lokalsamt. växel 22 82 00, rikssamt. växel 22 13 10
(sekr.).
Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 21
oktober 1960):
Den författningsmässiga grundvalen för valutaregleringen i vårt land utgöres
av valutalagen den 22 juni 1939, vilken tidigare varit till sin giltighet tidsbegränsad
men efter successiva förlängningar erhållit giltighet tills vidare genom lagändring
den 5 juni 1959 (nr 262). Bortsett från befogenheter vid fall av krig
eller krigsfara kan Kungl. Maj:t med stöd av valutalagen på framställning av fullmäktige
i riksbanken och med riksdagens samtycke förordna om valutareglering
då sådant förordnande prövas erforderligt för uppnående av det mål, som fastställts
för riksbankens penningpolitiska verksamhet, eller eljest med hänsyn till
rikets betalningsförhållanden med utlandet är påkallat. Viss möjlighet finnes även
för Kungl. Maj:t att temporärt meddela valutareglerande föreskrifter i avvaktan
på efterföljande godkännande av riksdagen. De valutareglerande föreskrifter som
må meddelas av Kungl. Maj:t bestämmes ytterst av valutalagen, men riksdagen
kan, då den lämnar sitt samtycke till valutareglering, inom valutalagens ram i
olika hänseenden begränsa fullmaktens omfattning.
De valutareglerande förordnanden som Kungl. Maj:t utfärdar upptages i en särskild
förordning (valutaförordningen). Tidigare gällde valutaförordningen av
den 25 februari 1940, som vid de successiva förlängningarna av valutalagen automatiskt
förlängdes, men i anslutning till 1959 års ändring av valutalagen utfärdades
en ny valutaförordning av den 5 juni 1959 (nr 264). Denna förordning
gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1960 men har i samband med att
valutalagens fullmakter satts i kraft för ytterligare ett år erhållit förlängd giltighet
till och med den 30 juni 1961.
Riksbanken äger enligt valutaförordningen meddela särskilda föreskrifter rörande
valutaregleringens tillämpning, och det är genom dessa föreskrifter som
den faktiska omfattningen av regleringen bestämmes.
Under senare år har man vid skilda tillfällen diskuterat olika med valutaregleringen
förenade problem. Uppmärksamheten har därvid bl. a. blivit fäst på den
bristande överensstämmelsen mellan valutaförordningens formellt långtgående
förbud och den valutareglering som faktiskt upprätthålles. Vidare har framhållits
önskvärdheten att vi förbereder vår anpassning till det efter hand ändrade
internationella läget, varvid konsekvenserna av vår anslutning till EFTA särskilt
åberopats. Riksdagen har också i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 maj 1960
(Rskr 331/1960, B:oU 22/1960) hemställt om tillsättande snarast möjligt av en
förutsättningslös utredning med uppgift att kartlägga betingelserna för en anpassning
av den svenska valutaregleringen till de ändrade internationella förhållandena.
En utredning rörande hithörande problem bör nu komma till stånd. Innan
jag närmare går in på inriktningen av utredningsarbetet, vill jag emellertid inledningsvis
redovisa huvuddragen av valutaregleringen såsom den för närvarande
tillämpas.
Vid en redogörelse för den närmare innebörden av valutaregleringen är det
anledning att skilja mellan s. k. löpande betalningar och kapitalbetalningar. Till
löpande betalningar hänföres betalningar för export och import av varor, inklusive
normala förskottsbetalningar, för tjänster såsom frakter, turistutgifter och
licensavgifter, samt för räntor, utdelningar och dylikt. Kapitalbetalningar åter
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet
205
utgöres av betalningar i samband med direkta investeringar, köp och försäljning 1 pp
av värdepapper, finansiella krediter, personliga kapitalöverföringar in. m Be- 1 ™
stammelserna rörande valutaregleringen, vilka ej gör någon åtskillnad mellan dessa
två typer av betalningar, avsåg vid sin tillkomst att omfatta såväl löpande betalningar
som kapitalbetalningar. Vid valutalagens antagande år 1939 betonades sålunda
behovet av att kontrollera kapitalrörelserna vid krig vari Sverige blev indraget
liksom vid krig mellan främmande makter, medan vid valutaförordningens
utfärdande i februari 1940 främst framhävdes behovet av att disponera landets
'' alutatillgångar på sådant sätt att de för folkhushållet viktigaste behoven blev tillgodosedda,
härvid synes man mindre ha åsyftat att förebygga kapitalflykt än att
begränsa en av krigsläget framkallad forcering av betalningar för olika ändamål.
Bland de löpande betalningarna utgöres den helt dominerande delen av varubetalningar.
Även under de perioder, då betalningsbalansskäl nödvändiggjort begi
ansning av varuimporten, har emellertid en sådan begränsning i allt väsentligt
åstadkommits genom en direkt reglering av importen och ej genom begränsning
av tillgången på valutor. Vad angår löpande betalningar har sålunda valutareglei
ingen främst varit inriktad på vissa andra löpande betalningar än varubetalningar,
t. ex. turistutgifter, och syftat till att beträffande dessa betalningar genomfora
en ungefärligen motsvarande grad av valutaransonering som genom importregleringen
förelegat på varusidan. Efter hand som importregleringen under 1950-talet uppmjukats har därför även den medelst valutaregleringen genomförda ransoneringen
av övriga löpande betalningar i samma mån mildrats. I och med att
Sverige tillsammans med ett antal andra länder i december 1958 införde yttre
konvertibilitet för sin valuta, upphörde vidare uppgiften för valutaregleringen
att hålla dollarutgifterna inom ramen för landets dollarintäkter.
Sedan viss tid tillbaka har förefintliga restriktioner för varuimport ej grundats
pa betalningsbalansskäl, och man har även numera från svensk sida givit en formell
bekräftelse härpå genom att till GATT-organisationen och Internationella valutafonden
anmäla, att Sverige ej åberopar betalningsbalansskäl för de fåtaliga importrestriktioner
som alltjämt kvarstår. Till följd härav kan Sverige icke utan medgivande
av dessa institutioner tillämpa importrestriktioner av betalningsbalansskäl.
En sådan tillämpning får därför numera anses utesluten annat än under rent
exceptionella förhållanden. Att återinföra restriktioner för s. k. osynliga löpande
betalningar får likaledes anses uteslutet annat än om varuimporten ånyo skulle
begi ansas av betaxningsbalansskäl och skulle för övrigt även erfordra medgivande
av valutafonden. Visserligen är löpande betalningar alltjämt föremål för övervakning
men syftet härmed är endast att kontrollera, att ej kapitalbetalningar
äger rum under sken av att vara löpande betalningar. På vissa områden, t. ex
beträffande resevalutor och förskottsbetalningar för varor, kan det för övrigt
anses vara en avvägningsfråga, vad som skall förstås med löpande betalningar.
I detta sammanhang kan nämnas att den av valutafonden tillämpade definitionen
pa löpande betalningar sannolikt kommer att preciseras på grundval av de diskussioner
med en råd medlemsländer, som i en nära framtid blir aktuella från
fondstyrelsens sida i sammanhang med en förestående övergång från artikel XIV
till artikel VIII i fondstadgan, en övergång som bl. a. innebär att ekonomiskt starkare
medlemsländer ej längre kan åberopa efterkrigstidens övergångsbestämmelser
i fondstadgan. Såsom nyss påpekats föreligger emellertid redan nu den praktiskt
väsentliga bindningen alt valutafondens bestämmelser förhindrar ett medlemsland
att utan fondens medgivande upphäva sådana lättnader i fråga om löpande
betalningar som en gång införts.
Den mycket omfattande liberalisering av den svenska valutaregleringen med
avseende på löpande betalningar, som sålunda kommit till stånd, har genomförts
utan några större ändringar i valutaförordningen, vars bestämmelser alltjämt trots
vissa begränsningar i liberaliserande riktning kan sägas möjliggöra eu omfattande
206
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fl* valutareglering. Den skedda utvecklingen har i stället försiggått på så sätt, att
in. riksbank"en( huvudsakligen genom vidsträckta generella dispenser från valutaför
ordningens
bestämmelser, givit valutaregleringen den faktiska omfattning som
befunnits erforderlig. Det föreligger sålunda för närvarande en pataglig brist i
överensstämmelse mellan valutaregleringen, sådan den formellt framträder i valutaförordningens
långtgående förbud och sådan den faktiskt upprätthålles. Det
kan emellertid förtjäna påpekas, att detta förhållande har sin motsvarighet i en
rad andra länder. Yad jag redan anfört torde vidare ge vid handen, att denna
bristande överensstämmelse icke ger befogad anledning till oro över eventualiteten
av en skärpt praxis på området. Den utveckling beträffande frigörande av
varuimporten och löpande betalningar, som jag i korthet skisserat, har bedömts
ligga i svenskt intresse och genomförts för att främja dessa intressen. Nagon ändring
häri på grund av förhållanden över vilka vi från svensk sida kan råda, kan
ej förutses. För fullständighetens skull har jag dock i korthet velat peka även på
de internationella bindningar som härvidlag föreligger.
Av det anförda torde framgå att valutaregleringen beträffande löpande betalningar
för närvarande enbart har ett kontrollerande syfte. Regleringen har fastmera
sin huvuduppgift i att övervaka kapitalbetalningar till och från Sverige och
reglera vissa av dessa. I fråga om kapitalbetalningar föreligger endast fåtaliga internationella
bindningar, huvudsakligen genom OEEC:s kapitalliberaliseringskod.
Valutafondens stadga lämnar däremot medlemsländerna full frihet att reglera
kapitalbetalningar, förutsatt att denna reglering icke fullgöres på ett sätt, som
begränsar betalningar för löpande transaktioner eller otillbörligt fördröjer överföring
av medel till reglering av betalningsförpliktelser.
En allmän redogörelse för det sätt, på vilket kapitalöverföringar hittills reglerats,
har lämnats av riksbankens valutastyrelse, främst i dess årliga redogörelse!
till bankofullmäktige, som av fullmäktige vidarebefordrats till bankoutskottet. Av
dessa redogörelser framgår bl. a., att valutaregleringen i nuvarande läge ej användes
så att den hindrar fullgörande av svenska betalningsförpliktelser gentemot
utlandet. Denna princip iakttages till och med i den utsträckningen, att svenska
värdepapper i utländsk ägo för närvarande regelmässigt får återköpas. Vissa långfristiga
svenska investeringsönskemål i utlandet tillgodoses ävenledes. Sålunda
prövas ansökningar om tillstånd till s. k. direkta investeringar i utlandet för närvarande
i allmänhet efter liberala grunder. Däremot sker bedömningen av ansökningar
om valutatilldelning för rena medelsplaceringar i utlandet mycket restriktivt.
Utländska direkta investeringar i Sverige, som i allmänhet avser långfristigt
bundna medel, godkännes regelmässigt. Däremot motverkas genom valutaregleringen
tillflöde för rena placeringsändamål av utländska medel som på grund
av&sin rörliga karaktär skulle kunna vålla häftiga kastningar i valutareserven. Det
må här erinras om att åtgärder i sistnämnda syfte vidtages även i länder som
Västtyskland och Schweiz.
Beträffande den närmare inriktningen av det blivande utredningsarbetet vill
jag till en början erinra om att riksbanken genom valutaregleringens möjligheter
att påverka kapitalrörelserna fått ytterligare ett hjälpmedel, vid sidan av de traditionella
penningpolitiska medlen, för valutavården och regleringen av penningoch
kapitalmarknaderna. Att valutaregleringen härvidlag haft en väsentlig uppgift
att fylla synes mig uppenbart. Å ena sidan har nämligen strävan att förverkliga
efterkrigstidens mål för den ekonomiska politiken fordrat att kraftigt verkande
monetära hjälpmedel stått till buds. Ä andra sidan har möjligheten att utnvttja
växelkursförändringar, som utgjorde ett av förkrigstidens viktigaste monetära
hjälmedel, blivit i praktiken begränsad genom nytillkomna internationella
bindningar till fasta växelkurser och genom ett flertal länders inlemmande i storre,
intimt sammanhållna marknader. För att emellertid valutaregleringen skall
kunna fullgöra sin uppgift att genom reglering av kapitalrörelserna vara ett verk
-
Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet 207
samt hjälpmedel för riksbanken måste den — såvitt rör kapitalbetalningarna — T -»q
kunna smidigt och snabbt anpassas efter skiftande lägen. Till belysning härav U
må endast erinras om att förändringar i den interna kreditpolitiken, föranledda av
ett hastigt växlande konjunkturläge, kan behöva kompletteras med en omställning
även i fråga om regleringen av svenk upplåning i utlandet. Vidare måste handhavandet
av regleringen av kapitalbetalningarna ständigt ske med hänsynstagande
till den internationella utvecklingen på området och med beaktande av de ställningstaganden
och diskussioner som fortlöpande äger rum i de internationella
samarbetsorganen. Det förefaller därför mest ändamålsenligt, att de överväganden
beträffande valutaregleringens utformning som bör ske från sådana utgångspunkter
kommer till stånd inom riksbankens valutastyrelse, som genom sin sammansättning
är avsedd att vid regleringens handhavande åstadkomma ett samarbete
mellan olika intressen, i sista band under bankofullmäktiges ansvar. I enlighet
härmed bör de författningsbestämmelser som avses utfärdade med stöd av
valutalagen, såvitt rör kapitalbetalningar vara tillräckligt vidsträckta för att medge
de valutareglerande organen erforderlig handlingsfrihet under skiftande förhållanden.
Med utgångspunkt från att författningsbestämmelserna sålunda är den
ram, inom vilken olika tänkbara regleringsalternativ skall kunna rymmas, får man
räkna med att bestämmelserna på denna punkt även framdeles måste vara tämligen
generellt utformade. Utredningen saknar därmed anledning att taga ställning
till hur i ett aktuellt läge regleringen av kapitalrörelser synes böra tillämpas.
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört måste friheten att utföra löpande betalningar
var förenad med en möjlighet att kontrollera, att förbjudna kapitalbetalningar
icke utföres under sken av att vara löpande. I syfte att sålunda förhindra
missbruk av en valutareglering, som begränsar sig till endast vissa kapitalrörelser,
bör därför valutaförfattningarna — såsom för övrigt torde vara förhållandet i
med Sverige jämförbara länder — möjliggöra kontroll även av sådana betalningar,
som i och för sig ej är underkastade saklig reglering. Med beaktande härav bör
utredningen överväga, i vad mån valutaförordningens bestämmelser såvitt angår
löpande betalningar kan bättre anpassas efter den liberala valutareglering, som
numera upprätthålles. I detta sammanhang bör utredningen även pröva, huruvida
reglerna för betalningar i Sverige mellan valutainlänningar och valutautlänningar,
som vistas här kan förenklas, liksom också närmare granska valutaförordningens
bestämmelser om förverkande. I det senare avseendet bör samråd äga rum med
den inom justitiedepartementet pågående utredningen rörande specialstraffrätten.
Jag har hittills förutsatt att behov föreligger av fortsatt reglering av kapitalbetalningar
och att utredningen vid sin översyn av valutaförordningen bör utgå
härifrån. Utredningen bör emellertid vara oförhindrad att även analysera verkningarna
under olika förutsättningar av att valutaregleringen totalt avskaffas eller,
vilket i huvudsak kan få samma effekt, uppmjukas i enlighet med vissa i riksdagen
motionsledes framställda yrkanden, vilka behandlats i bankoutskottets förenämnda
utlåtande. De frågor som en sådan undersökning därvid naturligen bör
söka att närmare belysa gäller bl. a. möjligheterna att — vid en sådan omläggning
eller ett avskaffande av valutaregleringen — förverkliga målen för den ekonomiska
politiken och vilka alternativ i form av ytterligare skärpning i penningoch
finanspolitikens utformning som i samband därmed skulle kunna väntas bii
aktuella.
Anledning för utredningen att direkt sikta på ändringar även i valutalagen synes
ej föreligga. Fullmakterna i denna lag måste tydligen vara avfattade också för
att vid krigsfall eller krigsfarefall erbjuda stöd för långtgående valutareglerande
ingripanden. Den nuvarande valutalagcn synes fylla kravet i detta hänseende,
samtidigt som möjlighet finnes alt vid mera normala liigen ge fullmakter med
mera inskränkta befogenheter. Då emellertid utredningen bör ha frihet att författningstekniskt
omgestalta valutaförordningen, kan det — för att på ett natur
-
208
Riksdagsberättelsen år 1961
I Fl* 39 ligt sätt täckning skall ges för den nya förordning utredningen kan finna sig böra
föreslå — behöva genomföras vissa ändringar även i valutalagen. Utredningen
bör därför vara oförhindrad att från sådana utgångspunkter överväga ändringar
också i valutalagen.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
209
Ecklesiastikdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. Utredning av vissa frågor i samband med mottagandet av den norska
nationalgåvan till Sverige (1958: I 28; 1959: I 27; 1960:1 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts beslut den 4 november 1955 och den 20
november 1959 för att utreda vissa frågor i samband med mottagandet av
den norska nationalgåvan till Sverige:
Rosén, N. G. K. G., generaldirektör, ordförande;
Bjelle, E. A., direktör;
Häggqvist, L., expeditionschef.
Sekreterare:
Andersson, A. F., verkställande direktör i föreningen Norden.
Utredningen har den 8 februari 1960 överlämnat en promemoria med
förslag i ämnet (stencilerad). Uppdraget är därmed slutfört.
2. Biennalkommittén (1958: I 34; 1959:1 32; 1960: I 23)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1956 för att såsom särskild
kommitté från svensk sida utreda frågan angående en nordisk paviljonganläggning
på biennalen i Venedig:
Wettergren, K. E. W. F., f. d. överintendent, ordförande;
Grate, E. G., f. d. professor;
Snellman, U. H., byggnadsråd.
Sekreterare:
Göransson, C. G. N., t. f. budgetsekreterare.
Kommittén har gemensamt med motsvarande kommittéer i övriga nordiska
länder den 16 oktober 1959 avgivit sitt betänkande med förslag om
uppförande av en för Finland, Norge och Sverige gemensam paviljonganläggning
på biennalen i Venedig (tryckt bland handlingarna från Nordiska
rådets 7:e session 1959, s. 1326 f., Sak D 13: Bilaga). Kommittén har därefter
endast haft att brevledes fullfölja vissa förhandlingar med biennalens
ledning och myndigheterna i Venedig.
Kommittén har under tiden den 15 november 1959—den 30 juni 1960,
då den avslutat sin verksamhet, hållit ett sammanträde.
Sedan regeringarna i Finland, Norge och Sverige numera beslutit om
medelsanvisning för byggnadsföretaget samt utsett ledamöter i en gemensam
byggnadskommitté, på vilken det ankommer att träffa de slutliga
uppgörelserna med vederbörande italienska myndigheter, är biennalkommitténs
uppdrag slutfört.
14 Bihang till riksdagens protokoll 1960.1 samt.
Rlkadagiberättelsen
210
Riksdagsberättelsen år 1961
1 E: 3 3. Organisationskommittén för de tekniska högskolornas värme- och
kraftcentraler (1958: I 36, 1959: I 33; 1960: I 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 december 1956
för att verkställa utredning rörande förvaltningen av de tekniska högskolornas
värme- och kraftcentraler och därmed sammanhängande spörsmål (se
Post- och Inrikes tidn. den 12 december 1956):
Fransén, H. D., f. d. regeringsråd, ordförande;
Jonsson, E. O., f. d. byråchef;
MacDowall, S. G. H., byråchef.
Experter:
Hallin, G. E., krigsråd;
Lingstrand, L. E., civilingenjör;
Wernius, I. R., byråingenjör.
Sekreterare:
Uhnbom, C. B. I., byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 E 42.
Kommittén har i december 1960 avgivit betänkande med förslag till organisation
för de tekniska högskolornas värme- och kraftcentraler (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
4. 1957 års nomadskolutredning (1958:1 38, 1959:1 35, 1960:1 26)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1957 för
att utreda frågan om nomadskolväsendets organisation och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 31 januari 1957):
Näslund, H. M. E., landshövding, ordförande;
Larsson, Harald, skogsinspektor, led. av II kamm.;
Lundemark, K. L. E., folkskolinspektör;
Ruong, J. I., nomadskolinspektör;
Åstot, Ibba K., renägarhustru.
Sekreterare:
Ollén, B. M., lektor.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 E 38.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 9 sammanträden.
Utredningen har i december 1960 avgivit betänkandet »Samernas skolgång»
(SOU 1960:41). Uppdraget är därmed slutfört.
5. 1958 års utredning angående Svenskt biografiskt lexikon
(1959:I 47; 1960:I 35)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1958 med
uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om fortsatt stat
-
211
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
ligt stöd åt den personhistoriska forskning och publiceringsverksamhet, J j
som för närvarande representeras av Svenskt biografiskt lexikon (se Postoch
Inrikes tidn. den 30 april 1958):
Sommar, C. O., direktör, ordförande;
Alemyr, S. R., rektor, led. av II kamm.;
Nilsson, S. A., professor.
Sekreterare:
Setterkrans, L. J. G., arkivarie.
Utredningen har den 5 juli 1960 avgivit »Betänkande om Svenskt biografiskt
lexikon» (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
6. Meteorologiutredningen (1960: I 40)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 mars 1959 med uppdrag
att verkställa utredning beträffande organisationen av undervisningen
och forskningen vid universitet och högskolor i ämnet meteorologi:
Renlund, R. G., generaldirektör, ordförande;
Bolin, B. R. J., docent;
Liljequist, G. H., professor;
Nyberg, A. E. G., överdirektör.
Sekreterare:
Oredsson, L. O., meteorolog.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 15 juli 1960 hållit
9 sammanträden.
Utredningen har den 15 juli 1960 avgivit betänkande om »Organisationen
av forskningen och undervisningen i meteorologi» (stencilerat). Uppdraget
är därmed slutfört.
7. Svenska förhandlingsgruppen för svensk-finska kulturfonden
(1960: I 44)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1959 att för Sveriges
del upptaga förhandlingar med vederbörande representanter för Finland
angående utformningen av en svensk-finsk kulturfond samt att inkomma
med förslag till bestämmelser rörande fondens användning, förvaltning och
därmed sammanhängande frågor:
Lemne, M. H., landshövding, ordförande;
Bjelle, E. A., direktör;
Lönnroth, N. E. M., professor.
Sekreterare:
Olsson, S. G., e. o. förste kanslisekreterare.
Förhandlingsgruppen har under året hållit ett sammanträde med den
finska förhandlingsgruppen (2 dagar i Stockholm).
Med skrivelse den 16 januari 1960 har förhandlingsgruppen till Kungl.
Maj:t överlämnat förslag till stadgar för kulturfonden (stencilerat). Uppdraget
är därmed slutfört.
212
Riksdagsberättelsen år 1961
8. Sakkunniga för översyn av studiehjälpens organisation
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1960 för att
verkställa översyn av studiehjälpsnämndens organisation:
Smedberg, E. K. G., f. d. lektor, ordförande4,
Grendin, K. V., byråchef;
Tornborg, C. G. F., byrådirektör.
De sakkunniga har under tiden den 4 augusti—den 31 oktober 1960 hållit
4 sammanträden.
De sakkunniga har i december 1960 avgivit betänkande med förslag i ämnet
(stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer gom fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961.
9. Chalmerska byggnadskommittén (1958: I 8; 1959: I 16; 1960. I 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 augusti 1936, den 15 juni
1937 och den 18 november 1938 för handhavande av de byggnadsföretag vid
Chalmers tekniska högskola, som Kungl. Maj :t kunde komma att uppdraga
åt kommittén (instruktion den 18 november 1938):
Larson, E. G., direktör, ordförande;
Asplund, S. O., professor;
Friberger, E. G., f. d. länsarkitekt;
Hössjer, K. G. N„ professor, f. d. rektor, kassaförvaltare;
Rönnmark, L. C. A., professor, rektor.
Sekreterare:
Nordwall, K. E., byrådirektör.
Lokal: Chalmers tekniska högskola, Storgatan 43, Göteborg; tel. 031
11 63 19.
Under tiden den 14 november 1959—den 14 november 1960 har förekommande
ärenden behandlats under hand.
Kommitténs uppdrag är i huvudsak slutfört. De senast uppförda byggnaderna
(för bibliotek och för elektromaskinlära) är färdiga att överlämnas.
En del yttre arbeten återstår att utföra.
10. Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté
(1958:19; 1959:I 17; 1960: I15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1944:
Woxén, R., professor, rektor, ordförande;
Alexanderson, K. E., häradshövding, led. av I kamm.,
Bjugge, P., byrådirektör;
Näsström, E. E., kommunaldirektör, led. av I kamm.;
Snellman, U. H., byggnadsråd;
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 213
Sundahl, P. E., professor emeritus (t. o. m. den 25 mars 1960); J Et 11
österberg, D. V., professor.
Arkitekt:
Ahrbom, N. O., professor (t. o. m. den 31 mars 1960);
Henriksson, G. A., professor (fr. o. m. den 1 april 1960).
Sekreterare och kassaförvaltare:
Swedenborg, J. E., byrådirektör.
Lokaler: Tekniska högskolan; tel. växel 23 65 20 till sekreteraren och kassaförvaltaren;
20 84 12, 20 85 12 till arkitektkontoret.
Direktiven för kommittén, se 1945: I E 30 och 1947: I E 21; instruktion
den 29 juni 1946.
Under året har nybyggnaden för flygteknik färdigställts för inflyttning.
De första etapperna av om- och tillbyggnaderna av administrations- och
hiblioteksbyggnaderna har likaså färdigställts och tagits i bruk. Arbetena
med återstående delar av dessa ombyggnader och i samband därmed omläggning
av tillfartsvägar till högskolans huvudentré har påbörjats.
Under året har vidare påbörjats förberedelserna för ett nytt utbyggnadsskede,
föranlett bl. a. av förutsatta ökade intagningar av ordinarie studerande
fr. o. m. höstterminen 1962. Projektering av en ny generalplan, nybyggnad
för avdelningar för teknisk fysik (kurslaboratorier m. m.) samt nybyggnad
av personalmatsal har påbörjats.
På kommitténs arkitektkontor har under året varit anställda fyra arkitekter
och ingenjörer samt ett kanslibiträde.
Under tiden december 1959—november 1960 har kommittén hållit 3 sammanträden.
11. 1953 års lärarinneutbildningskommitté (1958: I 18; 1959: I 21;
1960: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 9 oktober 1953 och
den 9 december 1960 för att verkställa dels fortsatt utredning rörande organisationen
av lärarinneutbildningen på det husliga området och därmed sammanhängande
utbildnings- och lokalfrågor dels ock utredning rörande åtgärder
för forskning och högre utbildning på näringslärans område samt därmed
sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 23 november
1953):
öhman, G. B., överdirektör, ordförande;
Blix, F. G., professor;
Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamm.;
Brunius, F. E., professor (fr. o. m. den 1 december 1960);
Holmvall, Karin M., rektor;
Lindegren, K. N. A., fil. lic., tillika sekreterare;
Malmros, H., professor (fr. o. m. den 1 december 1960);
Torbrink, Tekla J. L., fru, led. av II kamm.
214
Riksdag sberättelsen år t96i
I El 11 Experter:
Ernest-Börestam, Eva, ombudsman;
Herngård, Birgit K., rektor;
Johanson, Anna-Stina, rektor.
Biträdande sekreterare:
Wernlund, Brita K., t.f. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 1 mars 1960).
Lokal: överstyrelsen för yrkesutbildning, Valhallavägen 191; tel. 67 93 00.
Direktiven för utredningen, se 1954: I E 35. Beträffande ytterligare utredningsuppdrag
se 1955: I E 31 och 1956: I E 27. Sedan riksdagen i skrivelse
den 13 maj 1959, nr 225, anhållit om utredning, huru det förefintliga
behovet av en på människans näringsproblem inriktad forskning lämpligast
bör tillgodoses (se allmänna beredningsutskottets utlåtande 1959 nr 22), har
Kungl. Maj:t genom beslut den 28 oktober 1960 förordnat, att riksdagens
ifrågavarande framställning skall överlämnas till lärarinneutbildningskommittén
för att tagas i beaktande vid fullgörande av det utredningsuppdrag
kommittén tidigare erhållit rörande åtgärder för forskning och högre utbildning
på näringslärans område samt därmed sammanhängande spörsmål.
Det i föregående års berättelse omnämnda betänkandet av nordiska hushållshögskolekommittén
blev av olika omständigheter försenat under slutfasen
av utformandet och kunde överlämnas till de nordiska undervisningsministrarna
först i oktober 1960. Inom lärarinneutbildningskommittén
igångsattes emellertid redan på våren 1960 ett omfattande utredningsarbete
inom skilda delar av arbetsfältet. Sedan numera nordiska hushållshögskolekommitténs
betänkande avlämnats och riksdagens skrivelse 1959: 225 överlämnats
till kommittén, finnes förutsättningar för igångsättande av alla
återstående delar av utredningsuppdraget. Arbetet kommer att fortgå under
år 1961.
12. Odontologiska förhandlingssakkunniga (1958: I 23; 1959: I 23;
1960: I 17)
Ursprungligen tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni
1955 för att på statens vägnar upptaga förhandlingar med Malmöhus läns
landsting och Västerbottens läns landsting angående vissa frågor rörande utbyggnad
av tandläkarutbildningen. Genom beslut den 31 januari 1958 bär
Kungl. Maj :t vidare dels uppdragit åt de sakkunniga att verkställa den i
riksdagens skrivelse 1957: 249 avsedda utredningen rörande tandsjukvården
vid tandläkarhögskolorna samt att i samband härmed utreda frågan rörande
utbildning vid tandläkarhögskolorna av specialister inom odontologisk ortopedi,
dels ock bemyndigat de sakkunniga att för fullgörande av nämnda uppdrag
å statens vägnar upptaga förhandlingar i berörda frågor med folktandvårdens
huvudmän och andra vederbörande. Härjämte har de sakkunniga i
april 1960 under hand av chefen för ecklesiastikdepartementet anmodats att
i anslutning till uttalande i propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för
utbyggande av universitet och högskolor låta föranstalta om en snabb sam
-
215
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
lad översyn beträffande tandläkarbehovet. Enligt Kungl. Majrts bemyndi- f jg
gande den 7 mars 1958 har antalet sakkunniga utökats från ursprungligen
fem till sex.
Sakkunniga:
Lindskog, A. G., borgmästare, ordförande;
Fors, S. R., byråchef;
Karlén, G. H., överdirektör;
Sellman, S. P. H., professor, rektor;
Topelius, G. Z., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare;
Westin, G. E. N., professor, rektor.
Experter:
Eklund, A. G., docent (fr. o. m. den 1 maj t. o. m. den 31 oktober 1960);
Fogelberg, B. E. B., e. o. byrådirektör;
Kihlman, K. H., byråingenjör;
Lysell, E. G. S. L., laborator (fr. o. m. den 1 maj t. o. in. den 31 oktober
1960);
Markén, K.-E., avdelningstandläkare.
Sekreterare:
Witting, N.-O., budgetsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Konnander, B. A. V., amanuensaspirant (fr. o. m. den 1 juni t. o. m. den
31 oktober 1960).
Marcusson. T. M. I., e. förste byråsekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet, Fack, Stockholm 2; tel. växel lokal -samt. 22 45 00, rikssamt. 23 62 00 (Witting) samt 22 08 60 (Marcusson).
Direktiven för de sakkunnigas ursprungliga uppdrag, se 1956: I E 36. Jfr
vidare bl. a. riksdagens skrivelse 1957: 249.
De sakkunniga har under tiden den 16 november 1959—den 15 november
1960 hållit 24 sammanträden om 36 dagar.
De sakkunniga, som uppdragit åt ledamoten Westin att verkställa ovan
angivna översyn beträffande tandläkarbehovet, har med skrivelse den 17
oktober 1960 överlämnat av Westin med biträde av experterna Eklund och
Lysell och med Konnander som sekreterare (»Tandläkarprognosdelegationen
1960») avgivet betänkande angående »Behovet av tandläkare 1970—90»
(stencilerat).
Med Malmöhus läns landsting inledda och även under år 1960 förda förhandlingar
angående visst samarbete med tandläkarhögskolan i Malmö har
hittills ej kunnat föranleda något förslag från de sakkunnigas sida. Förhandlingarna
med Stockholms stad vilar sedan september 1960 i avbidan på
utredning om möjligheten att till stadens sjukhus anknyta såväl tandsjukvårdande
verksamhet som odontologisk utbildning och forskning.
Utredningen om tandsjukvården vid tandläkarhögskolorna pågår och beräknas
kunna bli slutförd under förra hälften av år 1961.
1 E: 13
216 Riksdagsberättelsen år 1961
13. Slöjdlärarutredningen (1958: I 24; 1959: I 24; 1960: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande utbildning av lärare i manlig
slöjd och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn.
den 7 juli 1955):
Larsson, S., f. d. rektor, f. d. riksdagsman, ordförande;
Larsson, B. M., snickarmästare, f. d. riksdagsman;
Petterson, K. G., metallarbetare, led. av II kamm.;
Philipson, T. B., konsulent;
Svensson, F. W., slöjdlärare.
Expert:
Uhlin, K.-E., byråchef.
Sekreterare:
Bäcklin, Inga C., e. o. kanslisekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I E 37.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 8 sammanträden.
Utredningen har under året vidareutvecklat de planer för Nääs framtida
användning, som antyddes i föregående års berättelse. Med hänsyn till att
inledda förhandlingar icke hunnit fullföljas, har utredningen icke kunnat
slutföra sitt arbete. Förslag i ämnet torde kunna avlämnas under våren
1961.
14. 1955 års universitetsutredning (1958: I 25; 1959: I 25; 1960: I 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas
uppgifter och behov (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1955):
Segerstedt, T., professor, rektor, ordförande;
Bergström, K. S. D., professor;
Moberg, S. T., t. f. avdelningschef;
Olson, O. Hjalmar, direktör;
Svennilson, S. I., professor.
Experter:
Hagström, F. A. G., byrådirektör;
Rudberg, E. G., professor.
Sekreterare:
Berg, C. G. H., fil. lic.
Biträdande sekreterare:
Kihlberg, A. L., teknolog (t. o. m. den 16 februari 1960).
Lokal: Stora Nygatan 14, 2 tr.; postadress Ecklesiastikdepartementet,
Stockholm 2; tel. 10 54 72 eller 11 48 77 (skrivbitr.)
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
217
Direktiven för utredningen, se 1956:1 E 38. I J£: 15
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 12
sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas komma att avslutas under år 1961.
15. 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss
lärarutbildning (1958: I 26; 1959: I 26; 1960: I 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1955
för att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala
ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål
(Se Post- och Inrikes tidn. den 19 oktober 1955):
Näsström, E. E., kommunaldirektör, led. av I k am in., ordförande;
Beskow, B., undervisningsråd;
Eskilsson, C. E., lantbrukare, led. av I kamm.;
Forssell, E. E., yrkesskoldirektör;
Johnsson, J. H., lantbrukare, led. av II kamm.;
Vinge, Margit S. C., byrådirektör, f. d. riksdagsledamot;
Ohman, G. B., överdirektör.
Experter:
Askeberg, S. H. J., byråchef;
Hessler, J. T. H., byrådirektör;
Lilja, E. A., rektor;
Lindman, P., kanslichef;
Molander, H., förste assistent (fr. o. m. den 1 januari 1960);
Sjöstedt, C-E., undervisningsråd;
Åhlén, K., rektor.
Sekreterare:
Lindegren, K. N. A., fil. lic.
Lokal: Riksdagshuset; tel. växel 22 46 00 anknytn. 73 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I E 39. Beträffande ytterligare utredningsuppdrag,
se 1957:I E 30 och 1958:I E 26.
De sakkunniga har under tiden december 1959—november 1960 hållit 22
sammanträden, överläggningar har ägt rum mellan de sakkunniga och representanter
för ett flertal centrala ämbetsverk samt näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer
rörande den centrala ledningen av yrkesutbildningen.
Vidare har överläggningar förekommit med 1955 års lantbruksundervisningskommitté
rörande dels den centrala ledningen av jordbrukets
yrkesutbildning och dels utbildningen av lärare i jordbruksämnen. För
utredning av frågan angående möjligheten att decentralisera beslutanderätten
i vissa ärenden från den centrala ledningen av yrkesutbildning till
länsskolnämnderna har en arbetsgrupp inom de sakkunniga inlett en serie
överläggningar med myndigheter och organisationer, som är verksamma
inom länen, såsom länsskolnämnder, landsting, skogsvårdsstyrelser m. fl.
218
Riksdagsberättelsen år 1961
[ El 15 Utredningsarbetet kommer att fortsätta under år 1961. De sakkunniga beräknar
att kunna avlämna sitt huvudbetänkande rörande den centrala ledningen
av yrkesutbildningen omkring årsskiftet 1961—62 samt sitt andra betänkande
rörande utbildningen av lärare i yrkesämnen under första halvåret
1962.
16. Utrustningskommittén för Göteborgs universitet
(1958:1 31; 1959:1 29; 1960:1 22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 april 1956 för att
handhava frågor om utrustning av nybyggnaderna för medicinska fakulteten
vid universitetet i Göteborg och de övriga frågor om utrustning vid
universitetet, som chefen för ecklesiastikdepartementet bestämmer:
Arén, T. S., kanslichef, ordförande;
Broman, T., professor;
Fors, S. R., byråchef;
af Malmborg, R., byggnadsråd;
Rexed, B. A., professor.
Experter:
Kihlman, K. H., byråingenjör;
Malmgren, B. R., professor;
Olsson, O. G. A., professor;
Teorell, E. T. A., professor;
Ågren, K. G., professor.
Sekreterare:
Hilding, B. B. I., kapten.
Lokal: Göteborgs örlogsvarv, Göteborg 41; tel. 031—29 20 00 (växel).
Kommitténs uppdrag avsåg från början frågor om utrustning av nybyggnader
för institutionerna för anatomi, histologi, medicinsk kemi, farmakologi
och fysiologi samt nybyggnad för administration och bibliotek.
Uppdraget har sedermera genom departementschefens beslut den 5 november
1956 och den 20 maj 1957 utvidgats till att omfatta jämväl frågorna om
utrustning dels av nytillkommande lokaler för institutionerna för bakteriologi
och klinisk bakteriologi, dels ock av undervisnings- och forskningslokaler
för följande kliniker inom Sahlgrenska sjukhusets i Göteborg under
uppförande varande centralkomplex, nämligen medicinska kliniken I, medicinska
kliniken II, kirurgiska kliniken I, kirurgiska kliniken II, röntgendiagnostiska
kliniken och neurologiska kliniken. Vidare har Kungl. Maj:t
genom beslut den 26 april 1957, den 15 maj 1959 och den 27 maj 1960 uppdragit
åt kommittén att handha anskaffningen av viss inredning och utrustning
för kliniskt-fysiologiska laboratoriet, kliniskt-kemiska laboratoriet, pediatriska
kliniken, hudkliniken, kvinnokliniken I och vissa föreläsningssalar
vid nämnda sjukhus samt till lokaler för ämnet hygien.
Kommittén har under tiden november 1959—oktober 1960 sammanträtt
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 219
2 dagar. Därjämte har hållits ett flertal sammanträden med kommitténs £
arbetsutskott.
Kommitténs arbete beräknas fortsätta under år 1961.
17. 1957 års utredning angående konstfackskolan (1958:1 37; 1959:1 34;
1960:I 25)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 januari 1957 för att
utreda frågan om fördelningen mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna
för konstfackskolan och därmed sammanhängande spörsmål, med
uppdrag tillika att å statens vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms
stad om de ändringar av ifrågavarande avtal, vartill utredningen kan giva
anledning:
Öhman, G. B., överdirektör.
Sekreterare:
Larsson, Bror A. F., förste byråsekreterare.
Lokal: överstyrelsen för yrkesutbildning, Valhallavägen 191; tel. 67 93 00.
Förhandlingarna med staden pågår.
18. 1957 års skolberedning (1958:1 40; 1959:1 36; 1960:1 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 mars 1957 för att
verkställa en sammanfattande utredning i skolfrågorna:
Edenman, R. H. L., statsråd, led. av II kamm., ordförande;
Arvidson, E. S. Å„ rektor, led. av II kamm.;
Helén, N. G., docent, led. av II kamm.;
Karlson, T. E., ombudsman;
Larsson, Harald, skogsinspektor, led. av II kamm.;
Larsson, Maj G., fru;
Larsson, Matts B., direktör;
Sjöqvist, Birgitta K., fil. mag., f. d. riksdagsledamot.
Experter:
För ekonomiska frågor
Danemar, A., rektor;
Öberg, H., skoldirektör.
Läro plansdelegationen
(fr. o. m. den 9 januari 1960)
Sävborg, A. T. D., rektor, ordförande;
Billing, Barbro, småskollärare;
Bosson-Nordbö, Maj, t. f. undervisningsråd;
Cullert, B., lektor;
Härén, Y., musikkonsulent;
Lindman, P., kanslichef;
Milbrink, H„ studierektor;
E: 18
220
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 18 Sandström, C.-O., läroverksadjunkt;
Ström, C., byrådirektör;
Svanberg, I., rektor;
Örtenholm, T., teckningslärare (fr. o. m. den 29 mars 1960).
Experter för utarbetande av tim- och kursplaneförslag (åt läroplansdelegationen)
(fr.
o. in. den 1 september 1960)
Ander, E. G. N., läroverksadjunkt;
Axberger, G., lektor;
Axelsson, C.-A., folkskollärare;
Backstad, Märta, småskollärare;
Bengtsson, R., folkskollärare;
Björnsson, C.-H., sekreterare;
Boalt, Carin, förste intendent;
Boierth, A., läroverksadjunkt;
Borg, G., folkskollärare;
Borrman, M. Kristina O., småskollärare;
Carlson, Vera, textillärare;
Dalén, N. L., lektor;
Dahllöf, U., lektor;
Ek, Karin, musikdirektör;
Elfving, L. A. R., rektor;
Ericsson, Eira, skolkökslärarinna;
Fred, S., adjunkt;
Gelinder, H., adjunkt;
Gårmark, T., ingenjör;
Hensjö, E. P.-O., läroverksadjunkt;
Hermansson, Ester, rektor;
Holmström, G., läroverksadjunkt;
Hörnblad, A., ämneslärare;
Larsson, Ivan, rektor;
Larsson, Karin, övningsskollärare;
Lindau, Ingrid, gymnastikdirektör;
Lindström, H., lektor;
Lindström, S., f. d. rektor;
Lundberg, T., rektor;
Martinsson, Margit, överlärare;
Mosskin, Margit, småskollärare;
Nilsson, Helga, rektor;
Nilsson, Marta, skolkökskonsulent;
Nordhult, Kjerstin, textillärare;
Odencrants-Swenelius, Brita, småskollärare;
Olsson, Carl-Erik, övningsskollärare;
Paul, L., yrkesvalslärare;
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
Persson, P. H., yrkeslärare;
Rigardt, H., gymnastikdirektör;
Rudvall, G., rektor;
Sandahl, G., adjunkt;
Sjöberg, E. K. T., rektor;
Sjöqvist, G., folkskollärare;
Slettengren, K. A. W., läroverksadjunkt;
Staaf, G., slöjdlärare;
Starrs jo, S., folkskollärare;
Stålnacke, E., rektor;
Söderberg, Ruth, folkskollärare;
Thor, R., slöjdlärare;
Thorén, I. K. A., lektor;
Tormod, G. R., övningsskollärare;
Wahrby, H., teckningslärare;
Walås, Dagmar, småskollärare;
Östhlund, H.-E., lektor.
Experter för vissa lärarfrågor
(fr. o. m. den 1 augusti 1960)
Leffler, K. E., länsskolinspektör;
Skeppstedt, A. R., länsskolinspektör;
Söderberg, K., skoldirektör.
Övriga experter:
Brodén, H. I., skolinspektör;
Elfman, N.-O., rektor (fr. o. m. den 1 oktober 1960);
Eriksson, S.-E., rektor (fr. o. m. den 6 december 1960);
Gårdstedt, H. B., yrkesskoldirektör (fr. o. m. den 6 december 1960);
Gårdström, Ingrid, assistent (fr. o. m. den 6 december 1960);
Hellberg, A., konsulent;
Henricson, S.-E., forskningssekreterare;
Holkers, P.-A., studierektor;
Holmberg, B., rektor;
Husén, T., professor (fr. o. m. den 1 september 1960);
Härnqvist, K., professor;
Karlström, Lizzie, jur. kand.;
Kjellman, L. F., skoldirektör;
Lenerius, H., ingenjör;
Nordberg, F., rektor;
Näslund, S. R. E., folkskollärare;
Rodhe, Birgit K., rektor;
Rohdin, Viola, rektor;
Rosell, S., direktör;
Strömgren, H., yrkeslärare;
Ullstad, B. E., undervisningsråd;
221
I E: 18
222
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 18 Ulne, j. o., byråchef;
Wiberg, H. G., adjunkt.
Huvudsekreterare:
Orring, J. A., undervisningsråd.
Biträdande sekreterare:
Landström, S.-S. H., fil. lic. sekreterare;
Magnusson, Agnes T. C., budgetsekreterare.
Lokal: Drottninggatan 50—52, 3 tr., Stockholm C; tel. 10 53 54 (Orring),
10 53 52 (Landström), 21 17 76 och 11 80 02 (kansli).
Direktiven för utredningen, se prop. 1957: 106 s. 44—61.
Skolberedningen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 14 sammanträden om tillhopa 19 sammanträdesdagar samt
en längre sammanträdesperiod omfattande 6 sammanträdesdagar. Därutöver
bär vissa expertgrupper sammanträtt ett flertal gånger.
Fyra av dessa expertgrupper har under perioden avslutat sitt arbete och
avgivit rapporter (stencilerade) till skolberedningen, däribland »Praktiska
realskolan och den obligatoriska nioåriga skolan» samt »Kommunala flickskolan
och den obligatoriska nioåriga skolan».
Skolberedningen har under perioden vidare publicerat ett antal slutförda
undersökningar, dels en undersökning ang. »Individuella differenser och
skoldifferentiering» (SOU 1960: 13), dels en undersökning ang. »Kursplaneundersökningar
i matematik och modersmålet» (SOU 1960: 15), dels en
undersökning ang. »Social- och personlighetspsykologiska faktorer i relation
till skolans differentiering» (SOU 1960:42), dels en undersökning
ang. »Kommunal flickskola och praktisk realskola» (stencilerad), dels ock
en undersökning ang. »Skolreformen och lärarutbildningen» (stericilerad).
Ytterligare några undersökningar kommer att publiceras under våren
1961.
Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1961.
19. 1957 års brevskoleutredning (1958: I 43; 1959:1 38; 1960:1 28)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 maj 1957 för att
verkställa utredning rörande de organisatoriska formerna för tillhandahållande
av korrespondenskurser inom skolväsendet och därmed sammanhängande
frågor:
Elmgren, B. F., led. av I kamm., ordförande;
Gunnar skog, S. G., rektor;
Hultqvist, L. G., förste taxeringsintendent (t. o. m. den 14 november 1960).
Expert:
Örnmarker, S. U. I., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 24 november 1960).
Sekreterare:
Eurenius, M. V. S., övningsskollärare.
Lokal: Karlavägen 84, Stockholm NO; tel. 67 22 04.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 223
Under tiden december 1959—november 1960 har utredningen hållit 28 T
sammanträden. A
Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag i början av år 1961.
20. Farmaceututbildningskommittén (1958: I 45; 1959:1 39; 1960: I 29)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1957 för utredning
av frågan om utökning av farmaceutiska institutets utbildningskapacitet
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn
den 12 juli 1957):
Söderlundh, S., apotekare, f. d. medicinalråd, ordförande;
Bjugge, P-» byrådirektör;
Lönngren, D. R., apotekare, tillika sekreterare;
Ohlsson, C. E., professor emeritus;
Poppius, H. D„ t. f. byråchef.
Experter:
Sandell, E., professor, rektor;
Schill, L. G., laborator.
Biträdande sekreterare:
Virdebrant, B. C.-E., e. o. förste kanslisekreterare (fr. o. m. den 1 juli 1960).
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel, lokalsamt. 22 45 00, rikssamL
23 62 00 (bitr. sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1958: I E 45.
Kommittén har under tiden den 1 december 1959—den 15 november 1960
hållit 23 plenarsammanträden.
Kommittén har på grundval av en av arbetsmarknadsstyrelsen utarbetad
prognos rörande det framtida behovet av bl. a. farmaceutisk! utbildad arbetskraft
slutfört sitt arbete i fråga om dimensioneringen av den framtida
apotekar- och receptarieutbildningen. Vidare har kommittén preliminärt
tagit ställning till organisationsplanen för en reformerad apotekarutbildnmg.
Lokalfrågan för farmaceutiska institutet och vissa organisatoriska
spörsmål är alltjämt föremål för överväganden.
Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1961.
21. Utredning rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m.
(1958:I 46; 1959:I 40; 1960:I 30)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1957 för att
utreda vissa medicinska utbildningsfrågor m. m.:
Rexed, B. A., professor.
Sekreterare:
Wennström, K. G., med lic.
( ^^Ol^oger/8148 inStitutionen Vid universitetet i Uppsala; tel. 018-31249
E: 21
224 Riksdagsberättelsen år 1961
I E‘ 21 Utredningen har under arbetsåret biträtt departementet vid beredningen
av olika medicinska utbildningsfrågor.
Utredningen fortsätter sitt arbete bl. a. med frågan om de medicinska
läroanstalternas utbildningskapacitet. Såväl ordföranden som sekreteraren
ingår i en av Kungl. Maj :t den 23 september 1960 tillsatt departementsberedning
av vissa frågor rörande ökad läkarutbildning.
22 Organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå
(1958:I 49; 1959:1 42; 1960:1 31)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1957
för att — i enlighet med riktlinjer, som förordats av chefen för ecklesiastikdepartementet
i propositionen nr 188 till 1957 års riksdag fortsätta med
detaljplaneringen m. m. av den medicinska högskolan i Umeå:
Topelius, G. Z., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare, ordförande;
Blix, F. G., professor;
Dahlqvist, O. R. F., landstingsman;
Fors, S. R., byråchef;
Heimer, G., landstingsdirektör;
Herberts, G. E., professor (fr. o. m. den 14 april 1960);
Huggert, E. A. F., professor (fr. o. m. den 14 april 1960);
Lundgren, P. G., fältläkare;
Nyquist, G. W. O., professor, föreståndare (t. o. m. den 13 april 19b0);
Odin, M. O., professor emeritus (avliden den 18 februari 1960);
Olrog, O. Chr., byrådirektör (fr. o. m. den 14 april 1960);
Terner, N. J., med. lic.;
Törnblom, N. F., professor;
Westin, G. E. N., professor, rektor;
Experter:
Fogelberg, B. E. B., e. o. byrådirektör;
Högberg, G. sjukhusdirektör;
Lysell, E. G. S. L., laborator;
Löfström, G. professor;
Roempke, S. O., biträdande länsarkitekt,
Wretlind, K. A. J., laborator.
Sekreterare:
Grimsborn, A. G. S., e. o. byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Sverne, J. E., e. o. förste byråsekreterare (med uppgift att vara sekreterare
i den av kommittén tillsatta nämnden för frågor rörande tandläkarutbildningen).
Lokal: Ålidbacken 15 D, Umeå; tel. 180 50 Umeå.
Organisationskommittén har under tiden den 1 december 1959^den 30
november 1960 hållit 4 plenarsammanträden samt därjämte 5 utskottssammanträden.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
225
Kommittén har den 20 januari 1960 överlämnat betänkande angående I E: 24
ombildning av tandläkarinstitutet i Umeå till tandläkarhögskola (stencilerat).
Organisationskommitténs arbete kommer att pågå under år 1961.
23. Utredning rörande dispositionen av donationshemman och andra lönetillgångar
vid de allmänna läroverken (1958:1 50; 1959:1 43; 1960:1 32)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1957 för
att verkställa utredning rörande dispositionen av donationshemman och
andra lönetillgångar vid de allmänna läroverken samt därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 12 december 1957):
Uhlin, K.-E., byråchef.
Sekreterare:
Reuterswärd, G. F. P., t. f. advokatfiskal (fr. o. m. den 1 mars 1960);
Ribbing, E. M., t. f. förste kanslisekreterare (t. o. m. den 29 februari 1960).
Lokal: Justitiekanslersämbetet: tel. 10 29 89 (den sakkunnige), kammarkollegiet:
tel. 23 45 60 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1958: I 50.
Sedan utredningsuppdraget såvitt rör Visingsö skolegodsfond slutförts
genom ett år 1959 avgivet betänkande, har utredningen ägnat sig åt de
egentliga lönedonationerna vid de allmänna läroverken.
Vid den översyn av de statliga avlöningsförfattningarna som för närvarande
verkställes av löneförfattningsberedningen torde även komma att uppmärksammas
spörsmålet om statliga befattningshavares rätt att i och för sin
tjänst uppbära törmåner av donationer. Med hänsyn till nämnda frågas betydelse
för förevarande utredning kommer det fortsatta utredningsarbetet
att ske under kontakt med beredningen och utredningens förslag möjligen
icke redovisas förrän resultatet av den ifrågavarande översynen framlagts.
24. 1958 års utredning kyrka-stat (1959: I 44; 1960: I 33)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 januari 1958 för att
uttöra en törsta etapp av en utredning av frågan om den framtida gestaltningen
av törhållandet mellan staten och den svenska kyrkan (se Post- och
Inrikes tidn. den 30 januari 1958):
Wieslander, I. L., f. d. hovrättspresident, ordförande;
Bolin, A. B., sekreterare i LO;
Engström, K. Olof N., adjunkt;
Josefson, P. L. R., biskop;
Zetterberg, K. Å H., pastor primarius, led. av II kamm.
Experter:
Ahrén, P.-O. A., pastoratsadjunkt;
Heldtander, T., kyrkoadjunkt;
Ivarsson, E. Henrik, församlingssekreterare i svenska kyrkans diakonistyrelse
(fr. o. in. den 15 mars 1960);
15 Iiihang titt riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdagaberättelsen
226
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 24 von Otter, S. F., kammarrättsråd;
Rodhe, Sten, lektor (fr. o. m. den 30 augusti 1960);
Silén, S. F. P., docent, lektor (fr. o. m. den 27 september 1960);
Sjöberg, E. K. T., rektor;
Swedberg, B G. R., pastor, sekreterare i frikyrkliga samarbetskommittén
(fr. o. m. den 1 september 1960);
Åberg, E. V. R., kammarråd (fr. o. m. den 23 december 1960).
Huvudsekreterare:
Lindelöw, K.-G., hovrättsassessor.
Biträdande sekreterare:
Lindahl, J.-M., e. o. kanslisekreterare (fr. o. m. den 28 maj 1960);
Petri, C. A. H., hovrättsfiskal.
Lokal: Karlavägen 84, Stockholm No; tel 60 60 98 och 60 89 40 samt Hovrätten,
Malmö; tel. 040—7 34 30.
Direktiven för utredningen, se 1959: I E 44.
Utredningen har under år 1960 sammanträtt 21 dagar, varjämte ordföranden
och sekreterarna haft ett flertal sammanträden med utredningens
experter.
För undersökning av möjligheter och metoder att klarlägga religionens
betydelse som samhällsfaktor har genom Kungl. Maj :ts beslut den 27 maj
1960 särskilda medel ställts till utredningens förfogande för bildande av ett
forskningsteam. Till ledare för teamet har utsetts docenten Berndt G. E.
Gustafsson.
I samråd med svenska kyrkans diakonistyrelse och genom dess försorg
har insamlats uppgifter för en omfattande statistisk undersökning rörande
kyrkans icke genom särskild lagstiftning reglerade verksamhet. En motsvarande
undersökning rörande de frikyrkliga samfundens verksamhet har jämväl
påbörjats.
Utredningsarbetet kommer att pågå under år 1961.
25. 1958 års statliga förhandlingskommission i Göteborg
(1959:I 46; 1960:I 34)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1958 för att på
statens vägnar upptaga förhandlingar med Göteborgs stad och andra vederbörande
angående dels nytt avtal rörande den medicinska undervisningen i
Göteborg, dels ifrågasatt övertagande från Göteborgs stads sida av vanföreanstaltens
i Göteborg ortopediska klinik och därmed sammanhängande frågor,
dels förläggande av rättsläkarstationen i Göteborg, dels statsbidrag
till bestridande av merkostnader för nybyggnad för Göteborgs stadsbibliotek
samt statens förhållande till stadsbiblioteket, dels medicinska fakultetens
biblioteks framtida ställning och därmed sammanhängande frågor, dels ock
de övriga frågor, som av departementschefen hänskjutes till de sakkunniga
för handläggning:
Wulff, K. E., bankinspektör, ordförande;
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
227
Ingelmark, B. E., professor; J j]; 35
Rydback, A. V. L., expeditionschef.
I frågor rörande handelshögskolan i Göteborg jämväl:
Moberg, S. T., t. f. avdelningschef (fr. o. m. den 30 juni 1960).
Expert:
Lindqvist, J. C. S., förste bibliotekarie.
Sekreterare:
Jansson, S. E., förste kanslisekreterare.
Lokal: Bank- och fondinspektionen, tel. 24 21 20 (ordföranden och sekreteraren).
Kommissionen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 28 sammanträden.
Kungl. Maj:t har åt kommissionen ytterligare uppdragit:
den 6 februari 1959 att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad angående
upplåtelse av lokaler m. m. för statens sjuksköterskeskola i Göteborg;
den 30 december 1959 att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad i
fråga om anordnande vid lämplig tidpunkt av lokaler för odontologisk utbildning
i Göteborg;
den 4 mars 1960 att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad rörande
förvärv av mark för nybyggnader för den filosofiska fakulteten vid universitetet
i Göteborg samt beträffande de frågor i övrigt, som äger samband därmed;
den 3 juni 1960 att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad och styrelsen
för handelshögskolan i Göteborg rörande frågor, som har samband med
avsedd utökning av utbildningskapaciteten vid nämnda handelshögskola;
samt — likaså den 3 juni 1960 — att med beaktande av vad föredragande
departementschefen därom anfört i propositionen 1960: 71 upptaga förhandlingar
med dels Göteborgs stad angående revision av den av Kungl Maj:t
genom beslut den 28 maj 1959 godkända överenskommelsen med staden om
fördelningen av kostnaderna för uppförande av en tillbyggnad till Göteborgs
barnsjukhus, dels Göteborgs stad samt Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs och Värmlands läns landsting angående upphävande av
den av Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juli 1958 godkända överenskommelsen
med nämnda parter om anordnande av undervisningslokaler vid
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik i Göteborg, dels ock Göteborgs stad angående
upphävande av den av Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juli 1958
godkända överenskommelsen med staden om utvidgning av kvinnoklinik I
vid Sahlgrenska sjukhuset m. m.
Kommissionen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 — under förbehåll av respektive huvudmäns godkännande — slutit följande
avtal och överenskommelser med delegerade för Göteborgs stad.
1. Avtal angående fortsatt upplåtelse av Göteborgs stads sjukhus för medicinsk
undervisning och forskning.
2. Avtal rörande överlåtelse av viss mark från Göteborgs stad till staten.
3. Överenskommelse om tillämpningen i vissa delar av 1948 års avtal angående
anordnande av en medicinsk högskola i Göteborg, m. m.
228
Riksdagsberättelsen år 1961
I Es 25 4. Avtal angående Göteborgs stads övertagande av Föreningens för Bi
stånd
åt Vanföra i Göteborg ortopediska klinik.
5. Avtal angående statens övertagande av Göteborgs stadsbibliotek.
6. Avtal angående lokaler för patologisk avdelning vid Vasa sjukhus samt
för statens rättsläkarstation i Göteborg.
7. överenskommelse om ytterligare förlängning av giltighetstiden för avtal
angående statens sjuksköterskeskola i Göteborg.
Under utarbetande är avtal med Göteborgs stad om lokaler för de patologiska
och bakteriologiska institutionerna m. m. vid Göteborgs universitets
medicinska fakultet och om överlåtelse av mark för Göteborgs universitets
behov m. m. samt överenskommelse med staden om vissa byggnadsarbeten
vid Göteborgs barnsjukhus och vid kvinnoklinik I vid Sahlgrenska sjukhuset.
Dessutom är under utarbetande överenskommelser rörande tillbyggnader
till Konung Gustaf V:s jubileumsklinik i Göteborg. Dock har frågorna om
utrustning till dessa hänskjutits till senare förhandlingar.
I övrigt återstår av de kommissionen hittills givna uppdragen endast frågorna
om definitivt avtal om lokaler m. m. för sjuksköterskeskolan, om den
odontologiska utbildningen samt om utökning av utbildningskapaciteten vid
handelshögskolan. I samtliga dessa fall har förhandlingar påbörjats.
Kommissionen har vidare den 4 februari 1960 avgivit utlåtande över en
framställning av Göteborgs universitet om anslag för budgetåret 1960/61
till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg m. in.
26. Samnordiska utredningen rörande utbildning av teknisk personal
(1959: I 48; 1960: I 36)
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1958 har svenska representanter
tillkallats såsom ledamöter i den av Nordiska rådet vid dess femte
session rekommenderade gemensamma nordiska utredningen rörande samarbete
i fråga om utbildning av teknisk personal. Utredningsuppdraget har
inom nordiska kulturkommissionen fördelats på två organ, av vilka i stort
sett det ena skulle behandla den tekniska utbildningen på högskolestadiet
och det andra övrig teknisk utbildning.
1. Samnordiska utredningen rörande teknisk utbildning på högskolestadiet.
Tillkallade svenska representanter enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni
1958:
Hössjer, K. G. N., professor, f. d. rektor (t. o. m. den 3 oktober 1960);
Lindén, A., direktör;
Rönnmark, L. C. A., professor, rektor (fr. o. m. den 4 oktober 1960);
Woxén, R., professor, rektor.
Lokal: Tekniska högskolan i Stockholm; tel. 23 65 20 (Woxén).
Utredningen har under år 1960 hållit ett sammanträde i Göteborg och ett
i Helsingfors.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 229
Utredningen har i augusti 1959 avgivit sitt första delbetänkande — av- J E* 27
seende mandatets punkt A — vilket ingivits till Nordiska kulturkommissionen
samt distribuerats till professorerna vid de berörda lärosätena.
Behandlingen av mandatets punkt B (frågor av mer långsiktig karaktär)
pågår och hela utredningen beräknas vara avslutad under år 1961.
2. Samnordiska utredningen rörande utbildning och fortbildning av teknisk
personal.
Tillkallad svensk representant enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni
1958:
Öhman, G. B., överdirektör.
Sekreterare:
Waril, E., byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Bager, Kerstin, t. f. förste byråsekreterare.
Lokal: överstyrelsen för yrkesutbildning, Valhallavägen 191; tel. 67 93 00.
Utredningen har under ar 1960 hållit 3 sammanträden om sammanlagt
fem dagar. En jämförande utredning om teknikerutbildning på olika nivåer
i de nordiska länderna har befunnits nödvändig att göra, innan de sakkunniga
kan övergå till realprövning av skilda diskuterade projekt. Första delen
av denna specialutredning, omfattande en sammanställning av uppgifter
rörande den centrala ledningen av yrkesutbildningen i de nordiska länderna
och en sammanställning rörande teknikerutbildningen (ingenjörsutbildningen)
på nivå motsvarande de högre tekniska läroverken i de nordiska länderna,
har tryckts i Nordiska Rådets handlingar. Andra delen av specialutredningen
omfattande en sammanställning angående teknikerutbildningen
på institutsingenjörsnivå och en sammanställning rörande utbildningen
av specialarbetare — är under utarbetande och torde bli tryckt under
forsta halvåret 1961. Utredningen har påbörjat diskussionerna kring de
skilda projekt, som avses bli framlagda i utredningens betänkande
Särskilda undersökningar om möjligheten till nordisk samverkan inom
nagra tekniska specialområden har påbörjats.
,.D,et ha[ under utredningsarbetets gång visat sig, att utbildningsmål och
darfor utbildningsformer och utbildningsnivåer för teknikerutbildningen är
väsentligt mera olika i de nordiska länderna än förut varit känt. Utredningen
torde komma att pågå under år 1961.
27. Sakkunnig för översyn av förslag till bihang till kyrkohandboken
(1959: I 50; 1960: I 37)
Tdlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juli 1958 för att
verkställa den av kyrkomötet i skrivelse den 1 oktober 1957, nr 28 begärda
översynen av föreliggande förslag till bihang till kyrkohandboken’
Murray, G. It. O., kyrkoherde.
Lokal: Kammakargatan 30, Stockholm Va; tel. 21 36 63.
Den sakkunnige beräknar slutföra sitt arbete under år 1961.
230
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 28 28. Sakkunnig för översyn av förslag till alternativt aftonsångsritual
(1959: I 51; 1960: I 38)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juli 1958 för atl
verkställa den av kyrkomötet i skrivelse den 1 oktober 1957, nr 27, begärda
ytterligare bearbetningen av föreliggande förslag till alternativt aftonsångsritual
:
Lindquist, G. D., föreståndare för Ersta, f. domprost.
Lokal: Erstagatan 1, Stockholm So; tel. 43 86 74 eller 44 07 20.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1961.
29. Utredning rörande de svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi m. m.
(1959:1 53; 1960: I 39)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juli 1958 för att
verkställa utredning rörande de svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi
och deras behov av bidrag till församlingsverksamheten:
Morén, O. A., stiftssekreterare.
Expert:
Tingström, A. L., e. o. stiftsnotarie.
Sekreterare:
Almeson, K. J. T., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Domkapitlet i Uppsala; tel. 018—304 62 (den sakkunnige), växel
lokalsamt. 22 45 00, rikssamt. 23 62 00 (sekreteraren).
Den sakkunnige har under tiden december 1959—november 1960 hållit
6 sammanträden med experten och sekreteraren.
Vidare har den sakkunnige jämte experten under senare hälften av oktober
och i början av november 1960 besökt de svenska utlandsförsamlingarna
i Paris, London, Berlin och Köpenhamn samt därvid överlagt med vederbörande
kyrkoherdar och kyrkoråd. I samband med dessa besök har för
församlingsverksamheten avsedd fast egendom besiktigats.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1961.
30. Utredningen rörande naturhistoriska riksmuseet m. m.
(riksmuseiutredningen) (1960: I 41)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 maj 1959 med
uppdrag att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande
naturhistoriska riksmuseets och vissa andra institutioners framtida ställning
till universitetet i Stockholm jämte därmed sammanhängande spörsmål
(se Post- och Inrikes tidn. den 28 maj 1959):
Thomson, A. N.„ f. d. universitetskansler, ordförande;
Althin, T. K. W., museiintendent;
Andersson, M. A. J., chefredaktör, led. av I kamm.;
231
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
Arén, T. S., kanslichef; I E: 31
Blidfors, T. E. J., övningsskollärare, led. av II kamm.
Expert:
Poppius, H. D., t. f. byråchef (fr. o. m. den 27 augusti 1960; sekreterare
t. o. m. den 26 augusti 1960)
Sekreterare:
Blennow, Margaretha, e. o. förste kanslisekreterare (fr. o. m. den 1 september
1960).
Biträdande sekreterare:
Johansson, E. Allan, kanslisekreterare.
Lokal: Stora Nygatan 14; postadress Ecklesiastikdepartementet, Stockholm
2; tel. 11 46 75 eller 11 48 77 (sekreteraren) samt växel, lokalsamt.
22 45 00, rikssamt. 23 62 00 (bitr. sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1960: I E 41.
Utredningen har under tiden den 16 november 1959—den 15 november
1960 hållit 24 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
31. Examensutredningen (1960: I 42)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
verkställa utredning rörande formerna för examinas anordnande inom det
högre skolväsendet (se Post- och Inrikes tidn. den 18 juni 1959):
Bendz, E., direktör, f. d. borgmästare, ordförande;
Assarsson, A. A., rektor;
Johannisson, T. G., professor;
Sandberg, E. O. O., rektor.
Sekreterare:
Enander, S. E., läroverksadjunkt.
Lokal: Ecklesiastikdepartementets kommittélokaler, St. Nygatan 14,
Stockholm; tel. 11 48 90.
Direktiven för utredningen, se 1960: I E 42.
Utredningen har under tiden den 10 november 1959—den 10 november
1960 hållit nio sammanträden.
Material har samlats från skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning
och statistiska centralbyrån, och viss statistik har upprättats på grundval
av insamlat material. Utredningen har för information sammanträtt
med representanter för de tekniska gymnasierna, handelsgymnasierna och
överstyrelsen för yrkesutbildning. I den på utredningens initiativ anordnade
försöksverksamheten vid studentexaminationen vårterminen 1960 har ledamöter
av utredningen deltagit, varjämte rapporter från försöksverksamheten
bearbetats. Medlemmar av utredningen har varit närvarande vid censorskollegiets
sammanträde i juni månad. Utredningen har konfererat med
chefen för armén angående tiden för studenternas inryckning till militärtjänstgöring.
232
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 31 Skrivelse har avlåtits till Kungl. Maj :t med begäran om bemyndigande
för skolöverstyrelsen att under vårterminen 1961 i vidgad omfattning fortsätta
den vårterminen 1960 påbörjade försöksverksamheten beträffande examensordningen.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under tredje kvartalet 1961.
32. Utredningen rörande operaverksamheten (1960: I 43)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1959 för att
verkställa utredning rörande kungl. teaterns ekonomi och därmed sammanhängande
förhållanden (se Post- och Inrikes tidn. den 6 juli 1959):
Söderlund, S. Y., justitieråd.
Experter:
Engländer, R., fil. dr (fr. o. in. den 12 januari 1960);
Grauers, R., reklamchef (fr. o. m. den 16 februari 1960);
Hansson, N. L., e. o. byrådirektör;
Hähnel, F., redaktör (fr. o. m. den 12 januari 1960);
Pergament, M., tonsättare (fr. o. m. den 12 januari 1960);
Wallner, B., fil. lic. (fr. o. m. den 12 januari 1960);
Wärneryd, K.-E., docent (fr. o. m. den 16 februari 1960).
Sekreterare:
Lindenbaum, G. M., förste kanslisekreterare.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. växel, lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1960: I E 43.
Utredningen har under året bl. a. låtit utföra dels en undersökning genom
utdelade frågeformulär bland publiken vid kungl. teatern rörande dess sammansättning
och önskemål i fråga om operaverksamheten, dels en intervjuundersökning
genom stickprov bland Stor-Stockholms befolkning angående
musik- och operaintresse m. m.
Utredningsarbetet beräknas i allt väsentligt kunna avslutas under första
hälften av 1961.
33. Utredning rörande den försvarsmedicinska forskningen (1960: I 45)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1959 för att
utreda den försvarsmedicinska forskningen:
Rexed, B. A., professor.
Experter:
Clemedsson, C.-J., professor;
Engström, A. V., professor;
Fehrm, E. M., generaldirektör;
Hesselblad, G., arméöverläkare;
Schmidt, T., överste;
233
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
Troell, L., marinöverläkare;
Uvnäs, B., professor.
Sekreterare:
Blomquist, B. E. L., förste marinläkare.
Biträdande sekreterare:
Bergsten, N. G., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Garantilånenämnden, Storkyrkobrinken 7, Box 2075, Stockholm 2-tel. 20 33 09.
Direktiven för utredningen, se 1960: I E 45.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 18
sammanträden, överläggningar har ägt rum med medicinalstyrelsen, flygoch
navalmedicinska nämnden, statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska
nämnd samt försvarets forskningsanstalt. Därjämte har studiebesök
gjorts vid forskningsinstitutioner med verksamhet inom den försvarsmedicinska
forskningen.
Genom ett materialsamlingsförf arande jämte enkät till berörda myndigheter
och forskare har utredningen klarlagt vilka försvarsmedicinska frågeställningar,
som för närvarande är aktuella respektive under bearbetning. I
samband härmed har utförts en analys av de sammanlagda ekonomiska resurser,
som disponerats för försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet
under de sista fem budgetåren.
Utredningen beräknas vara klar med huvuddelen av uppdraget år 1961.
34. Studiesociala utredningen (1960: I 46)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1959 för att
verkställa en översyn av de studiesociala åtgärderna på den högre utbildningens
område (se Post- och Inrikes tidn. den 28 oktober 1959):
Palme, S. O. J., jur. kand., led. av I kamm., ordförande;
Berg, C. G. H„ fil. lic.;
Bodström, T. L., pol. mag.;
Håkansson, Hans E. V., fil. lic.;
Persson, E. Yngve, ordförande i Svenska träindustriarbetareförbundet;
Rönquist, P.-E., sekreterare;
Östergren, A. B., direktör.
Sekreterare:
Ruin, O. K., docent (fr. o. m. den 1 mars 1960).
Biträdande sekreterare:
Larsson, Ulf O., fil. lic.
Lokal: Storkyrkobrinken 7, nb, Sthlm; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
22 65 00 (ordföranden), 1142 19 (sekreteraren), 1142 18 (biträdande
sekreterare).
Direktiven för utredningen, se 1960: I E 46.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 11
sammanträden.
234
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 34 Den 26 januari 1960 överlämnades en stencilerad promemoria angående
studiesociala stödåtgärder för de studerande vid skolorna för högre konstnärlig
utbildning.
För utredningens räkning utför f. n. statistiska centralbyrån en undersökning
av de läsåret 1959/60 vid universitet och högskolor examinerades totala
skuldsättning.
Utredningsarbetet beräknas fortsätta under år 1961.
35. 1960 års folkbildning sutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 januari 1960 med
uppdrag att verkställa översyn av statsbidragsgivningen till folkbildningsoch
ungdomsverksamheten (se Post- och Inrikes tidn. den 20 februari 1960):
Elfving, O. G. C., landshövding, ordförande;
Jarild, H. W., studierektor;
Johansson, E. S., förbundssekreterare;
Lindblad, C. W., statskommissarie;
Löfberg, B. A., sekreterare;
Olsson, H. S. A., rektor;
Stahre, S.-A., studierektor.
Expert:
Sönnerlind, Kerstin, konsulent (fr. o. in. den 3 maj 1960).
Sekreterare:
östlund, B. O. H., fil. mag.
Biträdande sekreterare:
Andersson, Ann-Mari, förste byråsekreterare (fr. o. m. den 15 oktober 1960).
Lokal: Karlavägen 84, Stockholm No, tel. 62 45 42.
Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
29 januari 1960):
översynen bör enligt min mening omfatta hela den .statliga bidragsgivningen
till den fria folkbildningsverksamheten och, med hänsyn bl. a. till vissa gränsdragningsproblem,
därjämte även bidragsgivningen till ungdomsverksamheten.
Översynen bör främst syfta till att de resurser, som från statens sida bedömes
kunna ställas till förfogande för dessa verksamhetsområden, blir utnyttjade på sådant
sätt, att största möjliga utbyte vinnes av den verksamhet bidragen avser att
främja.
När det gäller folkbildningsverksamheten kan den snabba utvecklingen inom
vissa av dess grenar sedan tillkomsten av 1947 års statsbidragsbestämmelser redan
i och för sig anses motivera en översyn av bidragsformerna. Under det senaste decenniet
har vidare bidragssystemet vid olika tillfällen kompletterats, och efter
hand har det därigenom kommit att visa en oenhetlighet, som i dagens läge knappast
kan sägas vara sakligt motiverad, samtidigt som bidragsbestämmelserna numera
inte heller kan anses motsvara moderna krav på enkelhet och överskådlighet.
Det väsentliga motivet för en översyn är emellertid angelägenheten att nu söka
bättre anpassa statens stöd till folkbildnings- och ungdomsarbetet efter de uppgifter
som de berörda organisationerna fyller i dagens samhälle och inriktar sig
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 235
på inför framtiden. Situationen på bildningsfältet är i dag helt annorlunda än J
för tio år sedan. Kunskapsstoffet omsättes allt snabbare, och nya krav ställes på
den samhälleliga insatsen för nyorientering och fortbildning. Bland annat möjliggör
den stigande levnadsstandarden för allt fler människor ur skilda samhällsgrupper
att odla intressen vid sidan av förvärvsarbetet. En avsevärd del av de
ungas fostran äger redan nu rum utanför hem och skola, i föreningar, kamratgrupper
och annan fritidsverksamhet. I det samhälle, där fritiden kommer att
bli allt större, blir det för hela vår andliga och kulturella utveckling av avgörande
betydelse, om människorna förmår ge den ökade fritiden ett innehåll, som skänker
stimulans och harmoni åt tillvaron. Folkbildnings- och ungdomsarbetet kommer
därvid att få betydelsefulla uppgifter, delvis av annan karaktär än hittills.
En översyn av bidragsgivningen till folkbildnings- och ungdomsarbete bör
grundas på en undersökning och ett klarläggande av dessa verksamheters aktuella
uppgifter samt en bedömning av deras framtida inriktning och verksamhetsformer.
Bidragsgivningen bör anpassas efter de ändrade förutsättningar, som därvid
kan framkomma. Någon på förhand given bundenhet vid nuvarande system av
bidrag till olika mer eller mindre hävdvunna verksamhetsformer och verksamhetsområden
bör alltså inte föreligga vid utredningsarbetet.
Som allmän riktlinje för utredningen i vad den avser folkbildningsarbetet bör
enligt min mening framhållas, att det statliga stödet bör syfta till att stimulera,
vidmakthålla och vidareutveckla sådana verksamhetsformer, som med hänsyn till
det moderna samhällets struktur kan anses ändamålsenliga. Självfallet måste vid
utredningsarbetet uppmärksammas bland annat de återverkningar på hävdvunna
former av folkbildningsarbetet, som exempelvis tillkomsten av nya massmedia
medför, liksom också de ändrade förutsättningar för bildningsarbetet, som efter
hand inträder i och med den fortsatta utbyggnaden av utbildningsväsendet —
såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningen. Då det knappast kan
förutsättas att alla former av bildningsarbete kan understödjas och stimuleras
med statsbidrag, ligger det vidare i sakens natur att det statliga stödet, sedan
folkbildningsarbetet genom det senaste decenniets snabba utbyggnad numera fått
en bred förankring och en rik differentiering, i fortsättningen framför allt inriktas
på kvalitetsbetonade verksamhetsformer och verksamhetsområden.
Beträffande bidraget till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet är de
statsunderstödda verksamhetsformerna av ganska ungt datum, varför det inte synes
aktuellt med några mera genomgripande förändringar. De sakkunnigas huvuduppgift
blir här att — självfallet i nära samråd med det samarbetsorgan för ungdomsverksamheten,
som nyligen upprättats — summera de hittills vunna erfarenheterna
av verksamheten för att på grundval därav söka göra en bedömning av befintliga
och eventuellt nytillkommande verksamhetsformers framtida omfattning. En
sådan bedömning synes angelägen inte minst för att underlätta ungdomsorganisationernas
eget mera långsiktiga planeringsarbete på detta område.
Jag behöver i dagens läge inte här särskilt understryka vikten av att de frivilliga
ungdomsorganisationernas verksamhet får möjlighet att ytterligare utvecklas
och intensifieras. Av stor betydelse är därvid en ökad utbildning av ungdomsledare.
Då det dessutom visat sig ändamålsenligt att statsbidragsgivningen anknutits
till organisationernas verksamhet, bör statens stöd även framdeles ha en sådan
utformning att det stimulerar organisationerna i deras arbete. De problem, som
på detta område närmast bör upptagas till prövning vid översynen gäller bland
annat en klarare statsbidragsmässig gränsdragning mellan fritidsgruppverksamhet
och den studieverksamhet, som i andra former åtnjuter statsbidrag. De sakkunniga
bör vidare i samband därmed göra en rent teknisk översyn av bidragskonstruktioncr
och bidragsbestämmelser.
Den nu förordade översynen bör utmynna i ett ställningstagande från de sakkunnigas
sida till följande frågor, nämligen dels vilka verksamhetsformer på folk
-
236
Riksdagsberättelsen år 1961
I Ej 35 bildnings- och ungdomsarbetets område som bör understödjas med statsbidrag,
dels vilken närmare utformning statsbidragsbestämmelserna bör ha.
Den statsfinansiella innebörden av utredningens förslag bör klart åskådliggöras
genom en bedömning av den sannolika utvecklingen av de verksamhetsgrenar,
för vilka statsbidrag förordas, och en beräkning av kostnaderna under ett antal
år framåt för de föreslagna statsbidragen. De sakkunnigas förslag bör kostnadsmässigt
innesluta flera alternativ. Alla möjligheter till administrativa förenklingar
bör noggrant tillvaratas i de förslag till författningsbestämmelser, som bör utformas
av de sakkunniga. Bestämmelserna bör givetvis också ges den besparingsstimulerande
utformning, som är möjlig.
Utredningen bör arbeta skyndsamt med sikte på att dess förslag skall kunna bli
föremål för budgetprövning senast inför budgetåret 1962/63.
Utredningen har under tiden t. o. m. den 15 november 1960 hållit 7 sammanträden
om sammanlagt 9 dagar samt en längre sammanträdesperiod omfattande
6 sammanträdesdagar.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
36. 1960 års blindvårdsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 februari 1960 för
att verkställa utredning rörande anpassnings- och yrkesundervisning för
vuxna synskadade jämte därmed sammanhängande spörsmål:
Bergh, E. A., byråchef, ordförande;
Granström, K. O., docent, överläkare;
Hedkvist, Ch., direktör;
Hedlén, B. B., socialdirektör;
Tegström, A. R., rektor.
Expert:
Andersson, Bo G., biträdande överläkare.
Sekreterare:
Wallin, N. Å., förste byråsekreterare.
Lokal: Arbetsmarknadsstyrelsen, Lindhagensgatan 74—76; tel. växel
lokalsamt. 54 05 20, rikssamt. 54 05 80.
Utredningen har under året hållit 7 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
37. Utredning rörande Skeppsholms församling i Stockholm m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1960 för att
verkställa utredning rörande Skeppsholms församling i Stockholm m. m.
(Se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1960):
Ericsson, K. G. V., hovrättsassessor.
Expert:
Olsson, S. G., e. o. förste kanslisekreterare.
Sekreterare:
Ericson, L. G., förste byråsekreterare.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 237
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt. I J]; 38
23 62 00 (utredningsmannen), växel 23 45 60 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
4 mars 1960):
I’raga har vid flera tillfällen väckts om de icke-territoriella församlingarnas
ställning och om deras framtida bestånd över huvud. Spörsmålet är nu särskilt
aktuellt beträffande Skeppsholms församling till följd av den beslutade utflyttningen
av Stockholms örlogsbas till Stockholms södra skärgård. Denna åtgärd
ändrar förutsättningarna för Skeppsholms församling att i fortsättningen bestå
såsom en självständig kyrkoförsamling. En närmare utredning rörande de problem,
som är förknippade med en avveckling av församlingen såsom icke-territoriell
kyrklig enhet, är därför nödvändig. Samtidigt uppkommer även spörsmålet,
hur den andliga vården inom marinen i Stockholmsområdet bör bedrivas i fortsättningen.
I samband med att här berörda frågor rörande Skeppsholms församling upptas
till behandling, synes det lämpligt att — även om några för en förändring avgörande
omständigheter inte nu kan utan vidare anföras — viss utredning också
sker rörande motsvarande förhållanden inom Karlskronaområdet i syfte, bland
annat, att jämförelser skall kunna göras och förutsättningar för en enhetlig planering
och handläggning beträffande ifrågavarande angelägenheter klarläggas.
Utredningen har under tiden t. o. m. den 10 november 1960 hållit 12 sammanträden,
varvid den bl. a. samrått med chefen för marinkommando Ost,
kyrkoherden och kyrkoradsledamöter i Skeppsholms församling, försvarets
personalvårdsutredning samt sekreteraren i utredningen rörande den framtida
användningen av Skeppsholmen m. m.
Utredningen har genom besök vid marina anläggningar inom Stockholmsområdet
sökt kartlägga vissa spörsmål beträffande den andliga vården inom
detta område.
Utredningen har vidare samrått med chefen för marinkommando Syd
och andra militära myndigheter i Karlskrona, präster och kyrkorådsledainöter
i amiralitetsförsamlingen och stadsförsamlingen samt representanter
för Karlskrona stad.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
38. Musikledarutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 april 1960 för att verkställa
utredning rörande utbildningen av lärare och handledare för det fria och
frivilliga musikbildningsarbetet m. m.:
Johansson, A. H., professor, ordförande;
Franzén, B. K. V., lärare vid musikhögskolan;
Hingmar, T., folkhögskollärare.
Sekreterare:
Holmström, L.-G., universitetslektor.
Lokal: Karlavägen 84, Stockholm No; tel. 60 60 98.
238
Riksdagsberättelsen år 1961
1 T''!* ‘{Si Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
29 april 1960):
Det frivilliga musikbildningsarbetets nuvarande omfattning, utvecklingstendenser
och hirarbehov bör klarläggas. Särskilt bör undersökas behovet av lärare med
utbildning på ungefär den nivå pedagoglinjen vid folkliga musikskolan i Arvika
representerar. Förslag till lämplig utformning av undervisningen vid denna skola
bör utarbetas och dess mål angivas. Vidare bör utarbetas förslag rörande skolans
framtida ställning i vad gäller huvudmannaskap, formerna för statsbidrag och
dettas omfattning jämte förslag till de övriga bestämmelser rörande skolan, vilka
bör utfärdas av statlig myndighet. Såvitt gäller statsbidragsfrågan bör övervägas
lämpligheten av att ge skolan samma ställning som en central yrkesskola.
I nu angivna hänseenden bör utredning också göras i fråga om musiklinjen vid
Framnäs folkhögskola. Även om i administrativt hänseende samma regler, som
kan komma att föreslås för folkliga musikskolan, därvid skulle befinnas i och för
sig lämpliga, bör i det senare fallet det nära organisatoriska sambandet med en
folkhögskola beaktas.
1944 års folkbildningsutredning räknade med att tre folkliga musikskolor, avsedda
för utbildning av lärare inom det folkliga musikbildningsarbetet, skulle
upprättas. Med utgångspunkt i en beräkning av det aktuella och förutsebara behovet
bör bedömas vilket antal skolor, ägnade för nu ifrågavarande ändamål, som
lämpligen bör komma till stånd. Det väsentliga vid en sådan bedömning bör emellertid
vara att nå det avsedda utbildningssyftet — utbildning för det fria och
frivilliga musikbildningsarbetets behov -— inte att förorda institutioner av likformig
organisatorisk typ. Sålunda bör exempelvis kunna övervägas, om inte
någon kommunal musikskola med välutbildade och lämpliga lärarkrafter delvis
skulle kunna inrikta sin verksamhet på dylik lärarutbildning.
Det synes vara betydelsefullt att skolor av det slag, som jag här berört, håller
en nära kontakt med folkhögskolornas verksamhet och övrigt folkbildningsarbete,
även om de i huvudsak är institutioner för utbildning av musikpedagoger. Detta
kan ske på olika sätt, exempelvis genom att kurs vid folkhögskola eller verksamhet
inom folkbildningsarbetet räknas som merit vid elevintagningen och genom
att auskultationer och undervisningsövningar i största möjliga utsträckning förlägges
till folkhögskola eller till annan frivillig musikundervisning.
Den övervägande delen av de fria bildningsorganisationernas studiearbete på
musikens område torde alltjämt komma att bedrivas under ledning av personer,
som ägnar sig åt denna bildningsuppgift vid sidan av annan verksamhet.
Vid några folkhögskolor har planerats att inrätta musiklinjer med mer eller
mindre utpräglat utbildningssyfte. I regel synes man i dessa fall inte ha haft
längre gående mål än att förbereda eleverna för insatser som ledare i musikcirklar.
Som jag förut framhållit, föreligger ett stort behov av musikledare med utbildning
direkt inriktad på verksamhet inom bildningsorganisationerna. Det får
därför även från denna synpunkt anses vara angeläget att det vid folkhögskolorna
kan läggas särskild vikt vid undervisningen i musik. Hur långt man därvid
bör kunna gå inom ramen för folkhögskolans allmänna målsättning och de
bestämmelser, som reglerar folkhögskolornas verksamhet, är ett särskilt spörsmål,
som bör klarläggas; jag har redan framhållit, att det synes vara mindre lämpligt
att den yrkesinriktade linje, som nu finns vid Framnäs folkhögskola, regleras
av folkhögskolestadgans bestämmelser. Resultatet av en utredning i dessa hänseenden
kan möjligen bli förslag om vissa ändringar i folkhögskolestadgan. Jag anser
det emellertid viktigt, att gränsen hålles klar mellan yrkesinriktad musikutbildning
och annan musikundervisning vid folkhögskola. Endast där musikunder
-
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 239
visningen har förstnämnda karaktär, bör den kunna drivas som ett specialintresse, £ J].
medan den eljest inte bör få föranleda något åsidosättande av folkhögskolans uppgift
att meddela allmän medborgerlig bildning.
De möjligheter att öka utbildningen av musikledare, på vilka här pekats, är givetvis
inte någon uttömmande uppräkning. En utredning av frågan bör innebära,
att också andra vägar undersökes och att, i den mån de prövas framkomliga, förslag
framlägges.
Så länge möjligheterna till särskild utbildning av ledare inom det fria och frivilliga
musikbildningsarbetet inte hunnit avsevärt ökas kommer ett stort behov
av fortbildningskurser att kvarstå. Kursverksamhet på detta område anordnas i
skiftande former och av olika organisationer. Särskilt frågan om fortbildning av
handledare i musikcirklar bör nu bli föremål för prövning. Utgångspunkten bör
därvid vara, att denna verksamhet, liksom hittills varit fallet, anförtros åt de
frivilliga organisationerna själva och deras samarbetsorgan, men uppmärksamhet
bör ägnas åt frågan om inte fortbildningsverksamheten kan få åtminstone ett visst
mått av enhetlighet. Det bör nämligen övervägas, om det inte beträffande handledare
i musikcirklar vore lämpligt att uppställa krav på viss minimiutbildning,
exempelvis genomgång av fortbildningskurs av bestämd omfattning, även om det
kan vara förenat med svårigheter att fastställa och upprätthålla dylika krav. Jag
anser dock inte, att det av principiella skäl eller med hänsyn till konsekvenserna
för övrig studiecirkelverksamhet kan resas invändningar mot att en sådan åtgärd
vidtages, om den visar sig praktiskt genomförbar. I musikbildningsarbete men
även i övrigt estetiskt folkbildningsarbete måste man nämligen av lärare och
handledare kunna kräva inte bara ett allmänkunnande, vilket i andra fall i regel
kan stödjas av litteratur och annat material inom det av cirkeln behandlade ämnet,
utan även ett visst mått av säkra tekniska färdigheter. Det bör i anslutning
härtill också undersökas vilka möjligheter som finns att vinna garantier för att
statsbidrag till studiecirklar i musik endast utgår till cirklar, vilkas handledare
uppfyller bestämda minimikrav i fråga om erhållen utbildning. Huruvida de allmänna
bidragen till studieledarutbildning bör tagas i anspråk för dylik utbildning
eller om medel för sådan verksamhet skall anvisas särskilt bör också tagas under
övervägande.
När det gäller folkbildningsverksamheten bör särskilt Musikfrämjandet uppmärksammas.
Denna organisation, till vilken statsbidrag för närvarande utgår med
15 000 kronor, har kurs- och rådgivningsverksamhet på musikbildningens område
som en viktig uppgift. Musikfrämjandets förutsättningar att göra ytterligare
insatser för utbildningen av handledare för det frivilliga musikbildningsarbetets
behov bör undersökas och i samband därmed också vilken omfattning det allmännas
stöd åt organisationen lämpligen bör ha och i vilka former det bör lämnas.
För att utreda här behandlade frågor angående utbildning av lärare och handledare
för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet bör särskilda sakkunniga
tillkallas, förslagsvis högst tre till antalet. De sakkunniga bör vara oförhindrade
att jämväl framlägga förslag beträffande sådana här icke särskilt angivna spörsmål,
som direkt sammanhänger med det egentliga utredningsuppdraget. Under
arbetets gång bör erforderligt samråd äga rum med de nyligen tillkallade sakkunniga
för översyn av statsbidragsgivningen till folkbildnings- och ungdomsverksamheten.
Utredningen har under tiden den 29 april—den 30 november 1960 hållit
11 sammanträden.
Utredningen har besökt den folkliga musikskolan i Arvika, folkhögskolan
i Lunnevad och den kommunala musikskolan i Linköping och genom sam
-
240
Riksdagsberättelsen år 1961
I E : 38 manträffanden med respektive skolors styrelser och rektorer orienterat sig
om förhållanden på platsen, som bedömts vara av betydelse för ett lösande
av utredningsuppdraget.
Utredningen har med länsskolnämndernas hjälp genomfört en enkät i avsikt
att klarlägga omfattningen och kvaliteten av den frivilliga skolmusiken.
Genom kontakt med folkbildningsförbunden förbereder utredningen för
närvarande en undersökning rörande kvaliteten på de lärare och instruktörer,
som är knutna till det fria och frivilliga musikfolkbildningsarbetet.
Utredningen beräknar preliminärt, att ett betänkande skall kunna föreligga
till årsskiftet 1961—1962.
39. 1960 års arbetsterapeututredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 april 1960 för att
verkställa utredning rörande utbildningen av sysselsättnings- och arbetsterapeuter
(se Post- och Inrikes tidn. den 2 juni 1960):
Sönnerlind, A. S., byråchef, ordförande;
Degerman, Kerstin, arbetsterapeut;
Friberg, A. A., t. f. förste byråinspektör;
Nilsson, L. G., landstingsdirektör;
Åmark, C. E., överläkare.
Experter:
Ekholm, K. W., rektor;
Hult, L. H. F. W., professor (fr. o. m. den 17 oktober 1960);
Åkerblad, B. I., förste underläkare (fr. o. m. den 17 oktober 1960).
Sekreterare:
Morgan, B. M., folkskollärare.
Biträdande sekreterare:
Almeson, K. J. T., t. f. förste kanslisekreterare (fr. o. m. den 4 juli 1960).
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (ordföranden och bitr. sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
29 april 1960):
För en bedömning av den erforderliga utbildningskapaciteten kräves i första
hand en kartläggning av de områden inom vilka sysselsättnings- och arbetsterapi
bedrives eller kan komma att igångsättas. Med hänsyn till den terapeutiska verksamhetens
i viss mån skilda karaktär inom olika arbetsområden är en dylik kartläggning
av grundläggande betydelse också för frågan om utbildningens omfattning
och innehåll. Vid den inventering av personalbehovet inom respektive områden,
som samtidigt bör göras, torde också böra klarläggas, vilken utbildning
som fordras för skilda uppgifter.
I fråga om utbildningens omfattning och innehåll fordras ett klarläggande av
sysselsättnings- och arbetsterapiens målsättning samt av de former och de medel,
varigenom denna målsättning kan och bör förverkligas. Av de uttalanden, som
gjorts i samband med tidigare utredningar och förslag på detta område, synes
framgå, att i viss mån skilda uppfattningar härom föreligger. Från bland annat
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 241
samarbets- och resultatsynpunkt måste det emellertid vara av vikt, att sysselsätt- f J]
nings- och arbetsterapien, vilken ju som regel ingår som ett led i ett större arbetssammanhang,
erhåller en såvitt möjligt fullt klarlagd funktion inom detta
sammanhang. De problem, som sålunda antytts, kan vara av organisatorisk natur,
men de orsakas sannolikt också av att arbetsterapeuter på skilda områden, som
nyss framhållits, utnyttjas för olikartade uppgifter. På en del institutioner torde det
röra sig enbart om att bereda de vårdade en stimulerande sysselsättning, som är
av värde för att underlätta ett psykiskt eller fysiskt tillfrisknande. I andra fall
torde verksamheten mer eller mindre vara att betrakta som yrkesutbildning eller
förberedelse därtill. Vid utredningen bör därför närmare undersökas i vilken utsträckning
terapeuter användes och bör användas för skilda slag av arbetsuppgifter.
I den mån så är möjligt bör arbetsterapien vara inriktad på att bana väg till
arbetslivet. De frågor som har samband härmed bör belysas.
För frågan om utbildningens framtida omfattning och innehåll torde den hittills
försöksvis bedrivna utbildningen ge värdefulla erfarenheter. I vissa avseenden
har emellertid kritik riktats mot denna utbildning. Bland annat har hävdats att
däri ingående konstteknisk utbildning lämnats alltför stort utrymme i förhållande
till andra utbildningsavsnitt. De sakkunniga bör undersöka, i vad mån sakliga
skäl finns för en omläggning av utbildningen. Härvid kommer frågan om kraven
på förutbildning och föregående praktik in i sammanhanget. Det bör undvikas,
att kraven på förutbildning och konkurrensen mellan de inträdessökande leder till
en ofruktbar dubblering av utbildningen eller en opåkallad förlängning av den
verkliga utbildningstiden. Å andra sidan kan det givetvis vara värdefullt, om en
viss grundläggande teknisk utbildning inhämtats, innan den egentliga terapeututbildningen
påbörjas. Härigenom kan ju också sökandenas praktiska anlag för
verksamheten ådagaläggas. Även frågan om den personliga lämpligheten bör emellertid
observeras. Denna är synes det mig, av största vikt just på detta område
och får därför inte undanskymmas av de meriter sökandena i övrigt kan uppvisa.
Som jag förut framhållit arbetar sysselsättnings- och arbetsterapien på flera
områden med skilda förutsättningar och därför med i viss mån varierande metoder
och målsättning. Detta synes innebära krav på en viss specialisering av utbildningen.
Rent allmänt torde i detta avseende böra eftersträvas, å ena sidan att
varje terapeut får en utbildning, som är lämpligt avpassad för just den verksamhet,
varåt han avser att ägna sig, å andra sidan att hans utbildning icke erhåller
så specialiserad karaktär, att hans användbarhet begränsas till ett alltför snävt
arbetsfält. Med beaktande bland annat härav bör övervägas, i vilken mån specialiseringen
bör drivas inom ramen för den ordinarie utbildningen och i vilken mån
det bör ske i form av senare fortbildning.
Kravet på utbildning och särskilt utbildad personal bör icke ställas högre än
arbetsuppgifternas art och omfattning på de olika arbetsområdena och arbetsplatserna
fordrar. Utredningen bör därför beakta frågan om i vilken omfattning den
inom en viss verksamhet eljest tjänstgörande personalen — med eller utan kompletterande
utbildning — lämpligen kan tagas i anspråk för sysselsättnings- och
arbetsterapeuti.sk
spörsmål är, i vad gäller större inrättningar, av betydelse för frågan om det erforderliga
antalet terapeuter inom inrättningen och, i vad gäller mindre inrättningar,
för frågan om möjligheten att driva ifrågavarande verksamhet genom en
för flera inrättningar gemensam terapeut. Givetvis måste vid bedömningen av
dessa och jämförbara spörsmål hänsyn tagas till rådande och väntad personalsituation
på de olika områdena.
Storleken av den rådande bristen på personal utbildad för sysselsättnings- och
arbetsterapi — dels sådan med kvalificerad utbildning och dels sådan med blott
en kompletterande grundutbildning — bör snarast utredas. För bedömning av
10 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Itiksdagsberättelsen
242
Riksdagsberättelsen är 1961
I Ej 39 frågan om utbyggnaden av en stadigvarande terapeututbildning bör emellertid därutöver
göras en beräkning på längre sikt av det kontinuerliga utbildningsbehovet
med hänsyn så långt möjligt tagen till den i stora drag sannolika utbyggnaden av
sjukvården samt den övriga verksamhet, som i detta sammanhang är av intresse.
Det torde kunna förutsättas, att därvid vissa behov kommer att framstå med särskild
styrka, vilket kan vara av viss betydelse för planläggningen av utbildningen.
Bedömningen av den framtida utbyggnaden av den sysselsättnings- och arbetsterapeutiska
verksamheten på skilda områden måste givetvis göras i nära samråd
med respektive huvudmän.
Samtidigt som utredningen bör undersöka förutsättningarna för en ökning av
utbildningskapaciteten, bör den också utreda på vilket sätt utbildningen bör utformas,
varvid särskilt bör beaktas lämpligheten och möjligheten av en samordning
i större skala mellan terapeututbildning och annan yrkesutbildning. I sistnämnda
avseenden bör speciellt sjukgymnastutbildningen uppmärksammas. Utbildningen
måste vidare i möjligaste mån kunna anpassas efter förekommande
variationer i efterfrågan.
Vad som här anförts bör i tillämpliga delar gälla även i fråga om den hittills
bedrivna kompletteringsutbildningen i sysselsättnings- och arbetsterapi för personal
inom mentalsjukvården. Behovet av en utvidgning av kompletteringsutbildningen
till att avse även andra vårdområden bör undersökas.
Den finansiella innebörden av de sakkunnigas olika förslag bör klart åskådliggöras,
bl. a. genom en beräkning av kostnaderna under ett antal år framåt för
ifrågakommande statsbidrag och övriga med utbildningen förenade kostnader.
Statsbidragstekniskt bör i möjligaste mån anknytning ske till gällande bestämmelser
för likartad utbildning inom yrkesskolväsendet, såsom exempelvis redan skett
beträffande den förutnämnda utbildningen i Örebro.
De sakkunniga bör slutligen vara oförhindrade att i sitt utredningsarbete ingå
jämväl på andra, här ej berörda frågor, som de finner vara av betydelse för terapeututbildningens
ordnande.
Utredningen har under tiden till och med november 1960 hållit 2 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
40. Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 för att
verkställa närmare utredningar och avgiva förslag angående anordnande
av högre teknisk utbildning och forskning i Lund (se Post- och Inrikes tidn.
den 20 juni 1960):
Olson, O. Hjalmar, direktör, ordförande;
von Friesen, S., professor;
Gralén, N. G. J., professor;
Gustafson, Torsten V., professor;
Laudon, A., disponent;
Lindmark, A. L. G., avdelningschef;
af Malmborg, R., byggnadsråd;
Moberg, S. T., t. f. avdelningschef;
Pleijel, Å. V. C., professor;
Woxén, R., professor, rektor.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 243
Experter:
Agdur, N. B., professor;
Bjurel, A. B. E., överingenjör;
Björkbom, C. A. P., överbibliotekarie;
Boestad, G. K. W., professor;
Borg, L. G., professor;
Fehrm, E. M., generaldirektör;
Gabrielsson, E. Y., direktör;
Gierow, K. A., överbibliotekarie;
Glimstedt, E. G., professor;
Hedebrant, O. S., civilingenjör;
Hugosson, M.-Å., civilingenjör;
Jacobaeus, A. Ch., direktör;
Jung, I. K. E., direktör;
Larsson, Erik L., professor (fr. o. m. den 13 december 1960);
Lindqvist, J. C. S., biblioteksråd;
Lundquist, N.-H., avdelningschef;
Mac Dowall, S. G. H., byråchef;
Nilsson, Alde E., direktör;
Paulsson, Inga, bibliotekarie;
Ramqvist, Ingrid, bibliotekarie;
Rasmuson, A. S. H„ professor (fr. o. m. den 13 december 1960);
Stenberg, P., direktör;
Stelling, P. O., professor (fr. o. m. den 13 december 1960);
Stockman, L. G., professor (fr. o. m. den 13 december 1960).
Sekreterare:
Ingvar, L. O. A. H., förste byråsekreterare.
Lokal: Stora Nygatan 14; postadress Ecklesiastikdepartementet, Stockholm
2; tel. 10 52 74 och 11 48 77 (kansli).
Vid uppdragets fullgörande har kommittén att beakta innehållet i en
inom ecklesiastikdepartementet upprättad, till förutnämnda bemyndigande
fogad promemoria rörande högre teknisk utbildning och forskning i Lund.
Efter en redogörelse för vad som uttalats i frågan i propositionen 1960: 119
(Rskr 327) anföres i promemorian:
Departementschefens uttalande — — — att utbyggnadsprogrammets genomförande
måste bli beroende av det budgetmässiga utrymme som varje år befinnes
tillgängligt har självfallet avseende jämväl på uppbyggnaden av den tekniska högskolan
i Lund. Detta innebär bl. a. att alla planer måste utformas så att de möjliggör
en smidig anpassning till ändrade förutsättningar. Planläggningen måste
därför utformas med sikte på största möjliga flexibilitet. Med vederbörligt beaktande
härav bör emellertid med hänsyn till vad departementschefen framhåller
i skilda sammanhang planläggningsarbetet för den nya tekniska högskolan från
forsta början bedrivas så, att man, om det framdeles skulle visa sig önskvärt,
skall kunna öka intagningskapaciteten utöver de cirka 430 utbildningsplatser som
förordats i universitetspropositionen. Vidare bör vid planeringsarbetet tidsplanen
under alla omständigheter hållas i den meningen, att de enskilda åren under pe
-
E: 40
244
Riksdagsberättelsen år 1961
1 E* 40 rioden 1961—65 i varje fall det antal nya teknologer som räknats med i universitetspropositionen,
kan få utbildningsplatser. Å andra sidan bör redan från planeringsarbetets
början prövas de möjligheter som kan finnas att genomföra universitetspropositionens
program i snabbare takt än enligt den förordade tidsplanen.
Den fördelning på avdelningar, som förordats i universitetspropositionen, bör inom
ramen för det angivna totala nybörjarantalet (430) ej utan tungt vägande skäl
frångås. Förslag rörande mer betydande ändringar i fördelningen på avdelningar
liksom andra förslag som på exempelvis ett från finansiell synpunkt mer betydande
sätt skulle medföra ändringar jämfört med planen i universitetspropositionen bör
på ett tidigt stadium av planeringsarbetet underställas chefen för ecklesiastikdepartementet.
För den händelse pågående avtalsförhandlingar mellan staten och Lunds stad
ej skulle ge anledning till andra dispositioner, bör planläggningsarbetet inriktas
på att den tekniska högskolan i dess helhet kommer att bli förlagd till Lund och
där inom ett sammanhängande område.
Utbildningen vid den nya högskolan bör vara fullt likvärdig med den utbildning
som ges vid de två befintliga tekniska högskolorna. Det bör ankomma på organisationskommittén
att i samråd med universitets- och högskolemyndigheterna framlägga
erforderliga förslag till studieorganisation och intagningsbestämmelser m. m.
för var och en av de avdelningar som kommer att upprättas vid högskolan.
Vidare bör det ankomma på organisationskommittén att likaledes i samråd med
vederbörande universitets- och högskolemyndigheter framlägga förslag till anslagsäskanden
för verksamhetens bedrivande vid den nya högskolan. Därvid bör
beaktas att största möjliga samverkan i fråga om såväl forsknings- som undervisningsverksamheten
bör äga rum med universitetet i Lund. Härvid bör bl. a. beaktas
jämväl vad departementschefen anfört i universitetspropositionen beträffande fortsatt
samverkan mellan Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet beträffande
utbildnings- och forskningsorganisationen i ämnena matematik, teoretisk
fysik med mekanik, fysik och kemi (s. 269 f.).
I fråga om anslagsäskanden för erforderlig byggnadsverksamhet bör organisationskommittén
framlägga förslag i samråd med byggnadsstyrelsen samt i fråga
om anslagsäskanden för inredning och utrustning av nya lokaler i samråd med
utrustningsnämnden för universitet och högskolor. Härvid bör utgångspunkten
likaledes vara att den nya högskolan och universitetet skall ha största möjliga
lokalmässiga sambruk. Detta lokalmässiga sambruk skall därvid i första hand gälla
lokaler för undervisning, forskning och biblioteksverksamhet.
Vad gäller den nya högskolans ställning i organisatoriskt hänseende kommer
denna att kunna definitivt lösas först i det större sammanhang, som torde komma
att aktualiseras av den utredning rörande universitetens och högskolornas organisatoriska
och administrativa problem, som pågår inom 1955 års universitetsutredning.
De frågor av organisatorisk och administrativ art, som kommer att uppkomma,
innan universitetsutredningen framlagt sina förslag i här berört avseende,
torde av organisationskommittén böra behandlas i erforderligt samråd med
universitetsutredningen. .....
Det bör ankomma på organisationskommittén att snarast möjligt till Kungl. Maj :t
inkomma med förslag till närmare föreskrifter beträffande provisorisk organisation
för tekniska högskolan i Lund. Förslaget bör utformas med sikte på att i första
hand gällande bestämmelser i stadgarna för de tekniska högskolorna (SFS 1959: 2)
skall i tillämpliga delar provisoriskt kunna bli gällande.
Med stöd av bl. a. vad särskilda utskottet i anledning av universitetspropositionen
anfört i utlåtande 1960:1 rörande nordiskt samarbete (s. 57), bör organisationskommittén
pröva möjligheterna att realisera de rekommendationer rörande
.samarbete på det tekniska högskoleområdet, som Nordiska rådet i november 1959
tillställde berörda regeringar. Samråd bör i denna lråga ske med bl. a. den sam
-
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 245
nordiska utredningen rörande teknisk utbildning på högskolestadiet samt kom- J ]£•
mittén för matematisk-naturvetenskaplig samt högre teknisk utbildning och forskning
i Göteborg.
Kommittén har under tiden till och med den 30 november 1960 hållit 5
sammanträden.
Kommittén har framlagt förslag till anslagsäskanden för verksamhetens
bedrivande vid tekniska högskolan i Lund för budgetåret 1961/62.
Kommitténs arbete kommer att fortgå under år 1961.
41. Naturvetenskapliga samordningskommittén i Göteborg
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1960 för att dels
verkställa närmare utredningar och avgiva förslag angående successiv utbyggnad
av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen och utbildningen
i Göteborg, dels ock leda samordningen av viss utbildnings- och forskningsverksamhet
vid universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola
(se Post- och Inrikes tidn. den 20 juni 1960):
Moberg, S. T., t. f. avdelningschef, ordförande;
Bergström, K. S. D., professor;
Frisk, J. I. Hj., professor;
Hörstadius, S. O., professor;
Larsson, S., generaldirektör;
Lindmark, A. L. G., avdelningschef;
Lönnroth, N. E. M., professor;
Rönnmark, L. C. A., professor, rektor;
Svartholm, N. F. V., professor.
Experter:
Ganelius, T. Hj., professor (fr. o. m. den 7 oktober 1960);
Molin, Bj. A., fil. mag. (fr. o. m. den 12 juli 1960);
Olsson, K. E. Esbjörn, teknolog (fr. o. m. den 12 juli 1960).
Sekreterare:
Hagbergh, G. G. E., förste byråsekreterare.
Lokal: Stora Nygatan 14; postadress Ecklesiastikdepartementet, Stockholm
2; tel. 10 51 66 och 11 48 77 (kansli).
Vid uppdragets fullgörande har kommittén att beakta innehållet i en
inom ecklesiastikdepartementet upprättad, till förutnämnda bemyndigande
fogad promemoria rörande matematisk-naturvetenskaplig samt högre teknisk
utbildning och forskning i Göteborg. Efter en redogörelse för vad som
uttalats i frågan i propositionen 1960: 119 (Rslcr 327) anföres i promemorian:
-
Departementschefens uttalande---att utbyggnadsprogrammets genomfö
rande
måste bli beroende av det budgetmässiga utrymme som varje år befinnes
tillgängligt har självfallet avseende jämväl på utbyggnaden i Göteborg. Detta innebär
bl. a. att alla planer måste utformas så att de möjliggör en smidig anpassning
246
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 41 till ändrade förutsättningar. Planläggningen måste därför utformas med sikte på
största möjliga flexibilitet.
Tillkomsten av den fakultetsdel, som omfattar ämnena matematik, teoretisk fysik
med mekanik, fysik och kemi är den från tidssynpunkt mest angelägna av de
sakkunnigas uppgifter med avseende på den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten,
främst beroende av den pågående och kommande byggnadsplaneringen. De
sakkunniga bör i sitt arbete med byggnadsfrågorna utgå från att lokaler med inredning
och utrustning för nyssnämnda och angränsande ämnen disponeras och
fördelas som vore verksamheten vid universitetet och Chalmers tekniska högskola
underställda en och samma lokala universitetsmyndighet. Samråd bör härvid ske
med 1955 års universitetsutredning i frågor, som kan bedömas ha betydelse i de
större organisatoriska och administrativa sammanhang som för närvarande är
föremål för prövning inom universitetsutredningen.
De sakkunniga bör i vad gäller de nyss berörda ämnena utgöra en samordningsoch
samarbetskommitté mellan universitetet och Chalmers tekniska högskola. De
sakkunniga bör därvid bl. a. ha till uppgift att avge utlåtande i anslutning till vederbörande
universitets- och högskolemyndigheters anslagsäskanden på driftbudgeten
rörande här berörda ämnen och med dessa nära sammanhängande verksamhet
i övrigt. Med hänsyn härtill torde universitets- och högskolemyndigheterna
under den uppbyggnadstid, som det här gäller, i samband med petitaarbetet böra
behandla här aktuell verksamhet i särskild ordning och med förtur.
Anslagsäskanden rörande byggnadsverksamheten bör ske i samråd mellan byggnadsstyrelsen
och de sakkunniga och anslagsäskanden rörande inredning och utrustning
av nya lokaler bör ske i samråd mellan utrustningsnämnden för universitet
och högskolor och de sakkunniga.
För ämnena botanik och zoologi samt därtill närmast angränsande ämnen bör
de sakkunniga efter samråd med universitetet successivt framlägga förslag till
forsknings- och utbildningsorganisation. Den undersökning av förutsättningarna
för en samverkan med vetenskapliga institutioner tillhörande Göteborgs stad, som
därvid skall ske, bör i första hand avse möjligheterna att i anslutning till de inom
botaniska trädgården i Göteborg befintliga institutionerna upprätta universitetsinstitutioner
för ämnet botanik. Därjämte bör prövas vilka förutsättningar som
finnes för att i anslutning till de teoretiskt medicinska institutionerna vid universitetet
organisera delar av till den biologiska ämnesgruppen hörande forskningsoch
eventullt även undervisningsenheter. De sakkunniga bör dessutom pröva
andra tänkbara alternativ för lokaler för och utformning av den biologiska ämnesgruppens
forsknings- och undervisningsorganisation.
Med stöd av bl. a. vad särskilda utskottet i anledning av universitetspropositionen
anfört i utlåtande 1960: 1 rörande nordiskt samarbete (sid. 57), bör kommittén
pröva möjligheterna att realisera de rekommendationer rörande samarbete
på det tekniska högskoleområdet, som Nordiska rådet i november 1959 tillställde
berörda regeringar. Samråd bör i denna fråga ske med bl. a. den samnordiska
utredningen rörande teknisk utbildning på högskolestadiet samt organisationskommittén
för högre teknisk utbildning och forskning i Lund.
Kommittén har under tiden till och med den 30 november 1960 hållit 3
sammanträden.
Förslag rörande permanent organisation vid universitetet i Göteborg för
forskning och undervisning i ämnena botanik och zoologi har överlämnats
den 13 oktober 1960 (stencilerat).
Kommitténs arbete beräknas fortsätta under år 1961.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet
247
42. Kommittén för nya utbildning svågar vid de filosofiska fakulteterna I Et 42
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1960 för att
verkställa närmare utredningar och successivt avgiva förslag angående anordnande
av nya former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet
(se Post- och Inrikes tidn. den 20 juni 1960):
Segerstedt, T., professor, ordförande;
Haldén, J. O. F., direktör;
Hambraeus, G. A., civilingenjör;
Håkansson, H., ombudsman;
Högström, A., fil. kand.;
Karlström, H. Å., t. f. byrådirektör;
Rönquist, P.-E., sekreterare;
Zachrisson, B., rektor.
Sekreterare:
Döös, Veronica E., e. o. byråsekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementets kommittélokaler, Stora Nygatan 14,
postadress: Ecklesiastikdepartementet, Stockholm 2; tel. 11 47 54 och
11 48 77 (kansli).
Vid uppdragets fullgörande har kommittén att beakta innehållet i en inom
ecklesiastikdepartementet upprättad, till förutnämnda bemyndigande fogad
promemoria. Efter en redogörelse för vad som uttalats i frågan i propositionen
1960: 119 (Rskr 327) anföres i promemorian:
En förutsättning för att arbetsmarknaden skall kunna absorbera ett så starkt
ökande antal personer med humanistisk utbildning, som universitetsutredningen
i sina rekommendationer räknat med, är alltså, att åtgärder vidtages för att anordna
nya former för utbildning inom de filosofiska fakulteterna. Om dessa anordningar
skall hinna få avsedd effekt — samtidigt som ett fritt tillträde till de
filosofiska fakulteterna bibehålies — bör de komma till stånd snabbast möjligt.
De sakkunniga, som har att framlägga förslag härom, kommer därvid att ställas
inför omfattande frågeställningar, både av utbildningsteknisk och arbetsmarknadsmässig
natur. Med hänsyn till vikten av att utan tidsutdräkt få fram. nya
studieplaner och studiekurser bör de sakkunniga därför, sedan en första överblick
vunnits över det omfattande problemkomplexet, successivt framlägga sina
förslag.
En utgångspunkt för de sakkunniga måste vara bedömningar av arbetsmarknadens
behov av och förmåga att tillgodogöra sig arbetskraft, utbildad helt eller
delvis vid de filosofiska fakulteterna. När det gäller härför erforderliga inventeringar
av yrken och yrkesområden, som det kan bli fråga om att förse med dylik
arbetskraft, bör de sakkunniga i första hand utnyttja undersökningar av detta
slag, som utförts eller kan komma att utföras inom arbetsmarknadsstyrelsen. De
sakkunniga bör därför i alla frågor, som gäller bedömningen av det framtida
behovet av arbetskraft, nära samarbeta med arbetsmarknadsstyrelsen.
Med hänsyn till svårigheten att snabbt göra arbetsmarknadsmässiga utredningar
av här aktuellt slag och med tanke på behovet av att snarast möjligt nya former
för utbildning inom de filosofiska fakulteterna introduceras, synes det dock nödvändigt,
att i varje fall till en början och i de fall så är möjligt förslag från de
sakkunniga framlägges utan alltför omfattande redovisning av material belysande
arbetsmarknadsförhållandena. Detta synes kunna ske även av den anledningen, att
248
Riksdagsberättelsen år 1961
El 42 det redan nu torde vara allmänt accepterat, att för vissa redan etablerade yrken
ett klart behov av nyinriktad filosofisk utbildning föreligger. Det bör i detta sammanhang
påpekas, att inom ramen för stadgan angående filosofiska examina både
vid de humanistiska och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna redan nu
i viss utsträckning bedrives eller planeras yrkesinriktad utbildning, som ej primärt
siktar på läraryrket. Den nyligen anordnade psykologutbildningen inom humanistisk
fakultet är ett exempel härpå; ett annat exempel är den i universitetspropositionen
behandlade utbildningen av viss typ av civilingenjörer vid matematisk-naturvetenskaplig
fakultet. Åtskilliga exempel på andra yrkesområden av här
aktuellt slag har avgivits i universitetsutredningens betänkande i denna del och i
de däröver avgivna remissyttrandena.
De sakkunniga bör undersöka förutsättningarna för att kombinera humanistisk
och matematisk-naturvetenskaplig utbildning liksom också filosofisk och viss teknisk
utbildning. Även den av departementschefen i universitetspropositionen berörda
samhällsplanerarutbildningen bör de sakkunniga ta upp till prövning. Det
bör därvid beaktas vad särskilda utskottet i sitt utlåtande 1960: 1 anfört i här berörda
fråga (s. 65). Vidare bör de sakkunniga utreda möjligheterna att kombinera
olika former av utbildning vid filosofisk fakultet med praktisk yrkesutbildning
av olika slag. En kombination av språkundervisning och handelsutbildning, syftande
till sekreterareutbildning, kan nämnas som ett exempel på en sådan blandad
utbildning.
En för viss yrkesutövning avpassad utbildning, som innefattar studier vid mer
än en fakultet torde komma att ställa särskilda krav på både studiernas organisation
och studiekursernas innehåll. Detta torde även gälla när studier vid filosofisk
fakultet kombineras med praktisk utbildning av icke högskolemässig karaktär.
I detta senare avseende måste kurserna inom berörda universitetsämnen i
många fall säkerligen få en på mer praktisk yrkesverksamhet inriktad utformning
för att utbildningen skall kunna tjäna det avsedda syftet. Detta kan aktualisera en
ganska radikal ändring av målsättningen för vissa former av universitetsutbildning,
bl. a. inom vissa moderna språk exempelvis vid utarbetande av planer över studiegången
för en translatorsutbildning. Det kan således bli påkallat att för ett flertal
ämnen inom filosofisk fakultet utarbeta alternativa studiekurser, i varje fall för
betyg i filosofie kandidatexamen.
Man bör emellertid inte heller bortse från möjligheten, att det i fråga om en
sådan mer praktisk orienterad utbildning kan komma att under utredningens
gäng visa sig lämpligare att organisera den ifrågavarande utbildningen i institutsform
eller på annat sätt vid sidan av universiteten med större eller mindre
anknytning till dessa. Hur spörsmål av detta slag på det mest effektiva sättet skall
kuna lösas beror givetvis i hög grad på möjligheterna att anpassa och differentiera
universitetens utbildningsverksamhet i framtiden. En av de sakkunnigas
viktigaste uppgifter blir att göra en saklig grundad bedömning härutinnan.
En utgångspunkt vid utarbetandet av studiekurser i enskilda ämnen är f. n. att
svårighetsgraden och det totala omfånget hos olika kurser är likvärdiga. Två betygsenheter
i filosofisk ämbetsexamen och två betygsenheter i filosofie kandidatexamen
i ett och samma ämne fordrar lika lång studietid och samma grad av
mogenhet och förmåga till självständigt omdöme hos den .studerande. I vilken
mån en sådan avvägning eller ett sådant betygssystem överhuvudtaget skall kunna
tillämpas beträffande nya studiekurser av bär avsett slag får ankomma på de
sakkunniga att pröva. Av väsentlig betydelse blir därvid att man under alla förhållanden
eftersträvar att utforma de nya studiealternativen så, att de också på
ett för den enskilde övertygande sätt framstår som tilltalande och konkurrenskraftiga
med den mera traditionella utbildningen vid filosofisk fakultet.
För vart och ett av de yrken eller yrkesområden, som de sakkunniga tar upp till
behandling, bör lämpliga kombinationer av ämnen och kurser utarbetas, och för
-
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 249
slag till plan över studiegången framläggas. De sakkunniga bör därvid även pröva J Et 43
behovet av den personalförstärkning eller personalförändring vid utbildningsanstalterna,
som kan komma att krävas vid ett tillämpande av nya alternativa studiekurser
inom skilda ämnen. De sakkunniga torde vidare i varje särskilt fall böra
pröva huruvida behövliga personalförändringar för en viss, ny utbildningsform
bör föranleda justeringar av eventuellt fastställda organisationsplaner för ämnen
inom filosofisk fakultet eller om det ökade medelsbehov, som kan uppkomma, bör
tillgodoses i annan ordning. Det bör vidare ankomma på de sakkunniga att framlägga
förslag om övriga för en viss ny utbildningsform eventuellt erforderliga
anslagsmedel.
Kommittén har under tiden juni—november 1960 hållit 5 sammanträden.
Kommittén har avlämnat en den 30 september 1960 dagtecknad skrivelse
rörande viss försöksundervisning i spanska, italienska, portugisiska
och ryska språken under budgetåret 1961/62.
Utredningsarbetet beräknas komma att pågå under år 1961.
43. Socionomutbildningskommittén
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 juni 1960 för att
verkställa utredning rörande socionomutbildningens uppgifter, innehåll och
organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juni 1960):
Andersson, T. G., led av II kamm., ordförande;
Iveroth, Märta S., socialinspektör;
Lindblom. P., rektor;
Linnér, H. R. G., kontorschef;
Petersson, O. H. E., tf kansliråd;
Schärman, O., förste ombudsman.
Experter:
Almqvist, Margareta, lektor;
Hjelmqvist, I. K. R., kommunaldirektör.
Sekreterare:
Mundebo, K. A. I., bitr. lektor.
Biträdande sekreterare:
Fenger, S. O. S., e. o. kanslisekreterare.
Lokal: Ecklesiastikdepartementets utredningslokaler, Stora Nygatan 14,
2 tr.; tel. 11 48 39.
Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
3 juni 1960):
Såsom framhållits i propositionen 1960: 119 råder för närvarande en besvärande
brist på socionomer. Under den senaste femårsperioden har det sammanlagda
antalet årligen diplomerade vid de tre socialinstituten uppgått till cirka
200. Av en av arbetsmarknadsstyrelsen verkställd, i serien Arbetsmarknadsinformation
(serie S, nr 6/1959) offentliggjord undersökning rörande behovet av socionomutbildad
arbetskraft har dragits den slutsatsen, att med nuvarande tendenser
på efterfrågesidan den årliga utexaminationen under 1960-talet i varje fall bör
ökas till cirka 330. En examination av denna storleksordning förutsätter enligt
250
Riksdagsberättelsen år 1961
El 43 nämnda analys, att antalet årligen antagna elever höjs från i det närmaste 2G0 år
1959 till omkring 375. I undersökningen redogörs även för socionomernas verksamhetsområden
och utvecklingen på socionomernas arbetsmarknad under tiden
1950—1958, varjämte en bedömning görs av denna arbetsmarknad under det närmaste
årtiondet. Det i utredningen redovisade materialet bör kunna utnyttjas av
de sakkunniga för deras bedömning av det framtida utbildningsbehovet. Genom
en närmare studie av materialet, eventuellt kompletterat i de hänseenden så kan
fordras, bör vidare bl. a. kunna klarläggas, vilken differentiering av utbildningen
som kan fordras med hänsyn till skilda arbetsuppgifter. Det är möjligt att därvid
vissa behov kommer att framstå med särskild styrka, vilket kan vara av betydelse
för bedömningen av utbildningens uppläggning.
Som redan framhållits bör en utökning av utbildningskapaciteten ske, bl. a. genom
upprättande av ett socialinstitut i Umeå. Därutöver bör i denna del utredningsarbetet
främst inriktas på möjligheterna att öka elevintagningen vid de befintliga
socialinstituten.
I anslutning till frågan om ökad utbildningskapacitet bör de sakkunniga ta
ställning till spörsmålet om de normer, som bör gälla vid institutens elevintagning.
Formellt krav på viss grundexamen såsom inträdesvillkor synes liksom hittills
inte böra uppställas. Mot bakgrunden av dels det förhållandet att antalet avlagda
studentexamina kommer att öka högst väsentligt under 1960-talet, dels den omständigheten
att man framförallt under de närmaste åren -— bland annat till följd
av de växande ungdomskullarna — måste räkna med ett ökande antal icke-studcnter
bland de sökande till socialinstituten, bör de sakkunniga emellertid överväga
samt framlägga förslag om hur intagningsnormerna bör närmare utformas och
om hur intagningen vid de skilda instituten lämpligen bör samordnas. Därvid
bör bl. a. beaktas angelägenheten av att inträdesvillkoren och antagningsförfarandet
avpassas så att garantier skapas för en med hänsyn till den förutsedda utvecklingen
rimlig fördelning mellan antalet elever med studentexamen och utan
dylik examen.
Sedan 1945 års reformbeslut har utvecklingen inom de områden där socionomutbildad
arbetskraft i första hand utnyttjas — kommunernas sociala och kamerala
förvaltning, sjukvården, socialvården samt näringslivets personaltjänst —
gått mycket snabbt framåt. Denna utveckling har lett till allt starkare krav på en
genomgripande revision av den nuvarande socionomutbildningens uppläggning.
Efter hand har uppstått allt fler behov, som inte kunnat tillgodoses enligt de tidigare
uppdragna riktlinjerna och som i åtskilliga fall är av sådan art, att det inte
är möjligt att tillgodose dem genom smärre ändringar eller förskjutningar i utbildningsplanerna.
Vid lösandet av den andra huvuduppgiften för utredningsarbetet
— att söka anpassa utbildningen till de behov, som avnämare av den vid socialinstituten
utbildade arbetskraften nu har och kan väntas få — bör de sakkunniga
kunna utgå från att en starkare betoning än hittillls av den individuella
sociala omvårdnaden förefaller sannolik. För verksamhet med dylik inriktning
erfordras bl. a. viss mentalhygienisk skolning. Jag vill i anslutning härtill erinra
om Kungl. Maj:ts proposition 1960:135 angående riktlinjer för en framtida statsunderstödd
familjerådgivningsverksamhet. I nämnda proposition har föredragande
statsrådet konstaterat, att den stora bristen på läkare, psykologer och kuratorer
för de behov, som f. n. anmäler sig över hela det mentalhygieniska fältet,
är den faktor som i realiteten kommer att bestämma utbyggnadstakten såväl för
redan etablerade mentalhygieniska verksamhetsgrenar som för familjerådgivningen
i den föreslagna formen. Även inom åtskilliga andra grenar av sjukvård
och socialvården, exempelvis inom områden, där en mer eller mindre fortlöpande
ekonomisk hjälp hittills dominerat, föreligger numera behov av socionomer
med mentalhygieniskt kunnande. Detta sammanhänger främst med att befattningshavarna
alltmer kommit att syssla med förebyggande åtgärder och med problem
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 251
rörande det vårdsökande klientelets anpassning i samhället. I samband därmed J JN 4.3
kan vidare erinras om att åtgärder i öppen verksamhet blir allt vanligare. Denna
utveckling torde emellertid samtidigt få till följd, att anstaltsvården alltmer kommer
att reserveras för de svåraste fallen. Detta förhållande kommer sannolikt att
ställa speciella krav på tjänstemännens skolning. De sakkunniga bör beakta de
utbildningsproblem, som därigenom kan komma att uppstå.
Såsom exempel på verksamhetsområden i övrigt, som i förevarande sammanhang
bör observeras, vill jag erinra om att socialinstituten i de senaste årens anslagsframställningar
understrukit bl. a. behovet av särskild personaladministrativ
utbildning avsedd främst för sådana befattningshavare hos verk och företag,
som handlägger personalfrågor. Frågan om en till socialinstituten förlagd kvalificerad
ungdomsledarutbildning har dessutom diskuterats. Således har bl. a. skolöverstyrelsens
planeringskommitté för de stora årskullarna i fjol framlagt förslag
om kvalificerad ungdomsledarutbildning, förlagd till socialinstituten. Jag vill också
erinra om att kommunindelningsreformen medfört vissa förändringar i kommunalkamrerarnas
arbetsuppgifter, bl. a. i den riktningen att frågor rörande samhällsplanering
kommit att utgöra en inte oväsentlig del av ifrågavarande arbetsuppgifter.
Frågan om utbildningens uppläggning bör som redan antytts bedömas mot bakgrunden
av en kartläggning av de arbetsuppgifter, för vilka utbildningen nu är
avsedd och på vilka den kan behöva inriktas för framtiden. I detta sammanhang
skall därför beröras endast vissa spörsmål rörande utbildningens uppläggning,
till vilka de sakkunniga under alla förhållanden bör ta ställning. En viktig fråga
blir grundutbildningens innehåll och längd samt spörsmålet om vilka utbildningsbehov,
som bör tillgodoses inom ramen för grundutbildningen och vilka som bör
tillgodoses genom särskilda påbyggnadskurser. En tänkbar lösning kan vara en relativt
kort gemensam grundutbildning, såsom en första utbildningsetapp, följd av en
med hänsyn till olika speciella behov differentierad fortsatt utbildning, vilken skulle
kunna genomgås antingen i omedelbar anslutning till grundutbildningen eller också
efter något eller några års mellanliggande praktisk tjänstgöring. En annan möjlighet
att tillgodose behovet av en differentierad utbildning är att inom ramen
för en grundläggande utbildning — eventuellt liksom hittills uppdelad på skilda
linjer — medge valfrihet mellan vissa olika ämneskombinationer. Även en dylik
differentierad utbildning skulle därefter i särskilda fall kunna kompletteras med
påbyggnadskurser. Allmänt kan framhållas att de sakkunniga vid bedömningen av
frågan om utbildningens uppläggning bör beakta angelägenheten från såväl utbildnings-
som arbetsmarknadssynpunkt av att dels föreliggande behov av specialutbildning
i möjligaste mån tillgodoses inom ramen för institutens ordinarie
utbildningsverksamhet, dels eventuellt erforderliga påbyggnadskurser på ett klart
och entydigt sätt anknytes till den grundläggande utbildningen.
Den kombination av teoretisk och praktisk utbildning, som lämnas vid socialinstituten,
torde allmänt erkännas såsom synnerligen lämplig med hänsyn till de
utbildningsbehov instituten har att tillgodose. Någon anledning att frångå denna
principiellt riktiga uppläggning i stort torde knappast föreligga. Då socialinstituten
emellertid i olika sammanhang understrukit, att i vissa fall svårigheter föreligger
att på ett ändamålsenligt sätt organisera den praktiska utbildningen, bör
de sakkunniga granska även detta spörsmål. Därvid bör — såvitt avser den praktiska
utbildning som äger rum utanför instituten — uppmärksammas bl. a. frågan
om handledningen av eleverna, och om det eventuella behovet av siirskilda s. k.
undervisningscentra förlagda till vissa sociala institutioner, vid vilka ett större
antal elever samtidigt skulle kunna erhålla praktisk utbildning. De sakkunniga
bör dessutom vara oförhindrade att pröva jämväl andra sidor av den praktiska
utbildningen, såsom exempelvis de praktiska kursernas innehåll och former.
Undervisning i ämnen som meddelas vid socialinstituten förekommer i åtskilii -
252
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 43 ga fall även vid andra högre utbildningsanstalter och framför allt vid universiteten.
I propositionen 1960:119 har jag uttalat, att socionomutbildningen liksom
hittills bör tills vidare vara en från universiteten fristående institutsutbildning.
De sakkunniga bör emellertid pröva frågan, huruvida den nuvarande inriktningen
av utbildningen inom vissa ämnen lämpligen bör mer än som hittills skett anpassas
till motsvarande utbildning vid de humanistiska fakulteterna. Därvid bör även
övervägas i vad mån godkänd tentamen i ämne vid socialinstitut skall kunna få
tillgodoräknas vid fortsatta studier i samma ämne vid universitet. Vidare bör undersökas
i vilken utsträckning godkänd tentamen i ämne vid humanistisk fakultet
skall kunna få tillgodoräknas vid studier vid socialinstitut.
Som inledningsvis framhållits bör en tredje huvuduppgift för de sakkunniga
vara att utreda frågan om socialinstitutens framtida organisatoriska ställning,
bl. a. beträffande huvudmannaskapet. Ett viktigt spörsmål blir härvid att klarlägga
frågan om socialinstitutens ekonomiska status. Några fastlagda grunder finns nämligen
inte för fördelningen mellan å ena sidan staten och å andra sidan vissa
landsting och städer av det ekonomiska stödet åt socialinstituten. Här bör med
hänsyn till institutens uppgifter i samhället skapas klara regler och riktlinjer.
Vid en översyn av socionomutbildningen bör uppmärksamhet givetvis även
ägnas åt uppläggningen och organisationen i övrigt av såväl den teoretiska som
den praktiska undervisningen vid socialinstituten samt de former i vilka denna
undervisning bör meddelas. Undervisningen vid instituten sköts f. n. av dels vissa
fast anställda lärare, dels i förhållandevis stor utsträckning av timarvoderad lärarpersonal.
I princip torde detta system böra bibehållas, men även frågan om
lärarpersonalens sammansättning bör övervägas.
De av Kungl. Maj:t fastställda grundstadgarna för de skilda socialinstituten torde
numera i åtskilliga hänseenden vara starkt föråldrade och därför i behov av
en överarbetning. Det bör ankomma på de sakkunniga att framlägga förslag till
nya stadgar. Därvid bör övervägas lämpligheten och möjligheten av en samordning
av erforderliga bestämmelser, eventuellt i form av en för samtliga institut
gemensam stadga.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att pröva även andra frågor rörande socialinstituten,
som kan aktualiseras under utredningsarbetet.
De sakkunniga bör lägga upp arbetet så, att de kan framlägga vissa förslag successivt,
varvid det från tidssynpunkt angelägnaste är förslag rörande ökning av
socialinstitutens utbildningskapacitet. Den finansiella innebörden av de sakkunnigas
olika förslag bör klart åskådliggöras, bl. a. genom en beräkning av ifrågakommande
statsutgifter och övriga kostnader under ett antal år framåt.
Kommittén har den 28 september 1960 avlämnat förslag till åtgärder i
syfte att från och med läsåret 1961—1962 öka utbildningskapaciteten vid de
befintliga socialinstituten (stencilerat).
Kommittén har under tiden till och med den 15 november 1960 hållit 3
sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
44. Ggmnasieutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1960 för att
verkställa utredning rörande den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll
och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 13 juli 1960):
Rosén, N. G. K. G., generaldirektör, ordförande;
Andersson, T., redaktör, led. av I kamm.;
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 253
Haldén, J. O. F., direktör;
Helén, N. G., docent, led. av II kamm.;
Hulthén, L., professor;
Hultin, M. G., skoldirektör;
Junel, K. B., undervisningsråd, tillika huvudsekreterare (t. o. m. den 31
augusti 1960);
Magnusson, T. A. S., lektor;
Palme, S. O. J., jur. kand., led. av I kamm.;
Sandgren, C. L., 1.1, undervisningsråd, tillika huvudsekreterare (fr. o. m.
den 1 september 1960);
Vestin, F. E. Margareta, konsulent;
öhman, G. B., överdirektör.
Experter:
Ängsmark, G., fil. kand. (fr. o. m. den 25 oktober 1960);
Anrup, N. E., rektor (fr. o. m. den 12 november 1960);
Bergström, E„ förste byråsekreterare (fr. o. m. den 14 oktober t. o. m. den
30 november 1960);
Dahllöf, U., docent (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Gouiedo, L. H., förste aktuarie (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Hessler, J. T. H., byrådirektör (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Husén, T., professor (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Junel, K. B., undervisningsråd (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Lundberg, B. K. O., överdirektör (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Neymark, N. G. E„ byråchef (fr. o. m. den 23 december 1960);
Nordin, G. E., byrådirektör (fr. o. m. den 12 november 1960);
Olderin, G. O., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Quensel, C.-E., professor (fr. o. m. den 25 oktober 1960);
Ulne, J. O., byråchef (fr. o. m. den 12 november 1960);
Vrethammar, K. H., t. f. byråchef (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Wallberg, K. Hj. S., byrådirektör (fr. o. m. den 14 oktober 1960);
Westerlund, G., professor (fr. o. m. den 14 oktober 1960).
Lokal: Ecklesiastikdepartementets kommittélokaler, Stora Nygatan 14, tel.
till huvudsekreteraren 10 53 83 (adr. Ecklesiastikdepartementet, Fack, Stockholm
2).
Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
30 juni 1960):
Den här förordade utredningen om den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll
och organisation bör således avse såväl de egentliga gymnasierna som de
gymnasiala utbildningsvägar i övrigt, som enligt vad jag här antytt bör kunna
attrahera viss del av det nuvarande gymnasieklientelet samt erbjuda olika utbildningsalternativ
för dem, vilka vill välja en utbildning med annan riktpunkt
än vad det egentliga gymnasiet har.
För att utredningen skall kunna få ett någorlunda samlat första grepp på detta
vidsträckta problemkomplex synes det mig nödvändigt att utredningen i inledningsskedet
ger sig i kast med att analysera vad jag — med någon tillspetsning
och med en från vissa synpunkter konstlad tudelning — skulle vilja kalla den
gymnasiala utbildningens egenvärde och dess samhällsnytta.
E: 44
254
Riksdagsberättelsen år 1961
T F* 44 Med det första begreppet åsyftar jag det mått av allmänbildning, som varje slag
1 av gymnasial utbildning bör ge den studerande. Den önskvärda innebörden av all
mänbildningskravet
— med de skiftningar, som kan betingas av målsättningen
för olika gymnasiala utbildningsvägar — bör utredningen förutsättningslöst pröva
under beaktande av det förändrade läge, som följer av bl. a. naturvetenskapens och
teknikens snabba utveckling, den förlängda skolpliktstiden, de ökade och mer
mångsidiga internationella kommunikationerna liksom de nya massmedias allt
större roll som bildningsmedel. I varje utbildnings egenvärde ligger också det resultat
som, oavsett utbildningens specifika inriktning, en aktiv studiefostran medför
för mognadsprocessen, exempelvis i form av förmåga till säker och kritisk
bedömning och till konstruktivt tänkande. Även i detta avseende bör utredningen
söka precisera de krav, som bör ställas på de gymnasiala utbildningsvägarna.
För analysen av den gymnasiala utbildningens samhällsnytta bör utredningen
verkställa en kartläggning av de fordringar, som olika avnämare av gymnasialt
utbildad arbetskraft, inbegripet de olika utbildningsanstalterna för fortsatt utbildning,
ställer eller vill ställa på den gymnasiala utbildningens innehåll och resultat,
framför allt i fråga om kunskaps- och färdighetsstandard. En undersökning
bör alltså göras av önskemålen i detta avseende från de utbildningsanstalter av
skilda slag, som har hand om den fortsatta utbildning, varpå gymnasiala studier
kan vara inriktade. Härvid bör bl. a. observeras de förslag till nya utbildningsvägar
ovanpå eller i anslutning till det gymnasiala utbildningsstadiet, som kan bli ett
resultat av den nyligen tillsatta utredningen angående differentierad utbildning
inom filosofisk fakultet m. m. Vidare bör genom utredningens försorg i samarbete
med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen utföras den yrkesanalys på arbetsmarknadens
behovssida beträffande personer med gymnasieutbildning, som 1957 års riksdag
gjort framställning om (Rskr 317, SU 127 s. 42) och vars betydelse även skolöverstyrelsen
understrukit i förutnämnda skrivelse den 9 juni 1959. Denna yrkesanalys
bör sikta inte blott på gymnasieutbildning i mera traditionell mening utan även på
andra former av gymnasial utbildning.
Genom att ta upp dessa arbetsuppgifter redan i inledningsskedet bör utredningen
kunna erhålla en viss överblick över de många problem, som kommer att möta
under det fortsatta arbetet. Jag föreställer mig att analysen av allmänbildningsbegreppet
och undersökningarna beträffande behovssidan kommer att ge en mycket
rikt varierad uppsättning önskemål om hur den gymnasiala utbildningen bör
utformas och differentieras, beträffande såväl utbildningens inriktning och innehåll
som dess organisation. Redan från början bör utredningen vidare genom
kontakter med skolberedningen ta närmare del av hur de påbyggnadslinjer ovanpå
enhetsskolan kommer att utformas, varom beredningen torde komma att framlägga
förslag med anledning av dess uppdrag att bl. a. pröva frågan om anknytningen
till enhetsskolan av skolor för viss vidareutbildning, såsom praktiska realskolor
och kommunala flickskolor, eller nya alternativ till dessa.
Till utredningen bör, för att tas i beaktande bl. a. i detta sammanhang och för
att ytterligare övervägas i övrigt, överlämnas den år 1959 slutförda utredningen
angående »Praktiska gymnasier» (SOU 1959:44) jämte däröver avgivna remissyttranden.
Även om det nuvarande allmänbildande gymnasiets framtida motsvarighet kan
få vidare uppgifter än sin föregångare, så torde likväl en huvuduppgift förbli att
ge en utbildning, lämpad att tjäna som grund för fortsatt, högre utbildning. Vilken
preciserad målsättning beträffande kunskaps- och färdighetsstandard denna del
av det framtida gymnasiala utbildningssystemet bör ha, bör prövas bl. a. pa
grundval av den undersökning av de mottagande utbildningsanstalternas önskemål,
som utredningen har att göra. Ett spörsmål som därvid kommer att möta gäller
längden av denna gymnasiala utbildning. Jag har för egen del i 1958 års stats
-
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 255
verksproposition uttalat, att jag räknade med att de nya allmänbildande gymnasier T F- 14
av hdtiUsvarande typ, som skulle upprättas, bleve treåriga, om inte särskilda förhållanden
föranledde annan organisation. I propositionen 1960:131 har jag anfört
vissa ytterligare synpunkter i denna fråga, innebärande förord för en Sammanlagt
tolvårig studiegång fram till studentexamen, uppdelad på 9-årig enhetsskola
eller motsvarande samt 3-årigt gymnasium. En treårig studiegång bör enligt min
mening bibehållas som huvudform för den här aktuella delen av det framtida
gymnasiala utbildningssystemet, såvida inte tungt vägande skäl kan anföras däremot.
Det bör dock, för att en saklig diskussion i ämnet skall kunna föras, undersökas
vilka omständigheter som kan tala för att bibehålla även en trettonårig studiegång
med fyraårigt gymnasiestadium.
Motsvarande synpunkter kan enligt min mening i princip anläggas också beträffande
fackgymnasierna, i vad de befinnes böra leda till en kunskaps- och färdighetsstandard
på samma nivå, som nu avses beträffande de tekniska gymnasierna
och som aktualiserats i samband med förslag om treåriga handelsgymnasier.
Spörsmålet om studietidens längd på de här berörda gymnasiala utbildningsvagarna
bör emellertid närmare belysas genom en undersökning av den faktiska
studietidens längd i de nuvarande egentliga gymnasierna samt beträffande inträdesaldern,
omfattningen av avgång, kvarsittning m. in. De resultat som en dylik undersökning
kan utvisa bör även tjäna till vägledning för en bedömning'' av studietiden
på de nya gymnasiala utbildningsvägar, främst väl fackgymnasiala sådana,
som kan komma att föreslås och beträffande vilka yrkesinriktningen och övriga
omständigheter anses kräva en kunskaps- och färdighetsstandard på en nivå, jämförlig
med den som nu avses för exempelvis de tekniska gymnasierna. Vid prövningen
av hur olika med ett allmänbildande framtida gymnasium parallella fackgymnasielinjer
bör utformas, synes det mig särskilt viktigt att beakta att de sistnämnda,
inte minst i fråga om studietidens längd såsom ett mått på utbildningsstandarden
och en antydan om dess konkurrenskraft på arbetsmarknaden, verkligen
göres tillräckligt tilldragande på ett för den enskilde sakligt övertygande
satt. Med hänsyn till de perspektiv, som jag i det föregående dragit upp,‘ synes
det vara en angelägenhet av första ordningen att man på detta sätt förmår att genomföra
en naturlig avlänkning från den eljest alltför stora ström av utbildningssokande,
som kan väntas även till ett reformerat allmänbildande gymnasium.
Självfallet bar utredningen också att befatta sig med en mängd andra problem
beträffande utformningen av de nu ifrågavarande delarna av det gymnasiala utbildningssystemet.
Inträdcsvillkoren bör givetvis omprövas mot bakgrunden av
den definitiva utformningen av enhetsskolans avslutningsklass och med tanke på
ini iktningen av den valda gymnasieutbildningen. En mera nyanserad utformning
kan visa sig påkallad exempelvis för att de tekniskt-naturvetenskapliga men stundom
språksvaga begåvningarna skall kunna tillvaratas bättre. Uppmärksamhet bör
aven agnas bl. a. åt de krav på förpraktik, som befinnes böra uppställas för intrade
på fackgymnasiala utbildningslinjer. Ett annat väsentligt spörsmål gäller
den linjedelning, som kan tänkas ifrågakomma framför allt på en allmänbildande
gymnasial utbildningsväg, samt graden av differentiering och specialisering på
skilda fackgymnasiala utbildningsvägar.
Till utredningens uppgift hör vidare naturligtvis en översyn av kursplanestoffet
och kursinnehållet, bl. a. med tanke på behovet av att ge större utrymme åt en
aktiv studiefostran. Inte minst den analys av allmänbildningsbegreppet och den
yrkesanalys, som jag i det föregående förordat, bör kunna ge utredningen underlag
för en verkligt saklig och av snäva traditionella hänsyn obunden prövning
av dessa problem. Även tim- och kursplanerna har ju i praktiken en yttersta
utrymmesgräns, vid vilken intet nytt kan läggas till utan att också något gammalt
dras ifrån. b
I E: w
256
Riksdagsberättelsen år 1961
Även formerna för de gymnasiala studiernas avslutande måste bli föremål för
övervägande. Det bör observeras att den förra året tillkallade examensutredningens
arbete är begränsat till förslag beträffande sådana organisatoriska och organisatoriskt-pedagogiska
förenklingar, som kan genomföras utan att man därigenom
äventyrar examens funktion som avslutande kunskapsprov och värdemätare.
Behovet av denna funktion i det framtida gymnasiala utbildningssystemet bör
prövas av den här förordade utredningen, som alltefter hur denna prövning kan
utfalla har att framlägga därav betingade förslag.
Jag har nu berört några av de väsentligare problem, som gäller den del av det
gymnasiala utbildningssystemet, beträffande vilken målsättningen och kunskapsoch
färdighetskraven kan förväntas ligga på i stort sett samma nivå, som gäller
för det nuvarande gymnasiet.
Jag har redan i det föregående framhållit att de stigande ansprak pa mojligheter
till fortsatt utbildning efter genomgången nioårig grundskola, som kan påräknas
såsom en effekt av ett allmänt växande utbildningsintresse och en ökande
efterfrågan på välutbildad arbetskraft, inte kan mötas bara med en revision
och differentiering av de egentliga, på ungefärligen nuvarande kunskaps- och
färdighetsstandard inriktade gymnasieutbildningsvägarna. Framför allt till följd
av enhetsskolans allmänna genomförande kan intresset för fortsatt utbildning
väntas växa fram på en så bred front, att vi måste finna nya utbildningsalternativ
för dem, som vill välja eller med hänsyn till sin studieförmåga bör valja en
utbildning med någon annan riktpunkt än vad det egentliga gymnasiet nu har.
Utifrån dessa utgångspunkter bör utredningen närmare belysa spörsmålet om
den horisontella klyvningen såväl beträffande allmänbildande gymnasielinjer som
i fråga om olika slag av befintliga och tänkbara nya fackgymnasiala linjer. Självfallet
måste de faktorer, som inverkar på bedömningen, komma att delvis variera
alltefter de olika utbildningslinjernas uppläggning och inriktning. Medan det för
en utbildningslinje med bestämt slutmål kan te sig mindre lämpligt att bredda
rekryteringen kan det för en annan måhända visa sig rationellt att arbeta med
en relativt bred rekrytering och en indelning av utbildningsgången på olika avgångsetapper,
medförande ett successivt alltmer kvalificerat eller bestämt yrkesinriktat
elevurval. . , .
För att komma fram till en förnuftig lösning av den här aktuella huvudfrågan
_ att skapa gymnasiala utbildningsalternativ som kan tillfredsställa det växande
utbildningsintresset — kan utredningen emellertid inte nöja sig med att undersöka
den horisontella klyvningens förutsättningar i olika hanseenden. Också
andra utvägar, liksom kombinationer av skilda lösningar bör prövas. Sa bör exempelvis,
kanske främst beträffande en för ett i viss män breddat rekryteringsunderlag
konstruerad allmänbildande gymnasieutbildningsväg, övervagas olika
former av begränsning eller variation i fråga om ämnesregistret for vissa elever
under en för samtliga elever lika lång studietid, utan att en vertikal uppspaltning
av eleverna nödvändiggöres från början. Det skulle kunna möjliggöra för vissa
elever att stanna för ett mindre omfattande studieprogram med koncentration till
sådana ämnen och kurser som de särskilt behöver med hänsyn till sin yrkesinriktning
och som de har fallenhet och förmåga för. Utredningen bor belysa vilka
fördelar och nackdelar, som lösningar i en sådan riktning kan innebara.
Ytterligare erbjuder sig, såsom redan inledningsvis antytts, den möjligheten
att för ifrågavarande ändamål konstruera mer eller mindre fristående gymnasiala
utbildningsvägar. Sådana kan — i den bemärkelse jag här använder ordet »gymnasial»
— förutsättas framkomma redan som resultat av skolberedningens väntade
förslag om olika till enhetsskolan anknytande påbyggnadslmjer. För utredningen
torde det bli aktuellt att komplettera uppsättningen av sådana utbildningsvägar
särskilt i vad det gäller linjer som mera specifikt kommer att inriktas pa
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 257
bestämda yrkesområden. Problemställningarna i detta avseende kommer väl, sy- J 44
nes det mig, i första hand att gälla hur önskemål om skilda utbildningsvägar
skall kunna sammanvägas med de rent praktiska och ekonomiska förutsättningarna
för utbildningsverksamheten, så att det åstadkommes ett tillräckligt förgrenat
men inte alltför specialiserat och samtidigt alltför vidlyftigt och svårhanterligt utbildningssystem.
Givetvis bör utredningen i samband med sina ställningstaganden till vilka former
av utbildningsvägar som skall ingå i ett framtida gymnasialt utbildningssystem
också pröva vilken yttre organisatorisk utformning de bör få. Härutinnan
vill jag framhålla att det från många synpunker, inte minst med hänsyn till elevrekryteringen,
förefaller angeläget att i varje fall de utbildningslinjer, som kan
förväntas bli eller av sakliga skäl anses böra bli de mest frekventerade, får en
yttre samorganisation, exempelvis i form av en gymnasieenhet, inneslutande såväl
allmänbildande som tekniska, merkantila och andra yrkesinriktade linjer.
Vissa överväganden beträffande möjligheterna härtill inom den nuvarande gymnasieorganisationen
pågår för närvarande inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning. Utredningen bör, med ledning bl. a. av vad nämnda
överväganden kan komma att utmynna i, undersöka i vad mån pedagogiska, organisatoriska,
administrativa och ekonomiska förutsättningar finnes för sådan samorganisation
inom det framtida gymnasieutbildningssystemet.
En annan fråga av betydelse från bl. a. rekryteringssynpunkt gäller den organisatoriska
anknytningen mellan den blivande grundskolan och de framtida gymnasieutbildningsvägarna.
Spörsmålet bör prövas mot bakgrunden av vad som kan
finnas motiverat av praktiska och ekonomiska skäl, exempelvis utnyttjandet av
lärarkrafter och materiella resurser m. m. Det kan under alla förhållanden förutses
att det i framtiden knappast på samma sätt som nu bör vara endast allmänbildande
gymnasielinjer som bör kunna ifrågakomma för vertikal samorganisation
med grundskolan. Redan skolberedningen torde för övrigt komma att
från sina utgångspunkter närmare belysa detta problem.
Nära härmed sammanhänger frågan om huvudmannaskapet för de framtida
gymnasiala utbildningsvägarna, vilket spörsmål också bör övervägas av utredningen.
I detta hänseende vill jag här endast framhålla, att det enligt min mening
mer och mer torde komma att framstå som sakligt motiverat att ifrågasätta,
huruvida inte statens administrativa huvudmannaskap för vissa gymnasier, i vart
fall de som är samorganiserade med kommunal skolform, bör avvecklas. Den
dualism i administrativt hänseende, som nu råder vid skolenheter, bestående
exempelvis av .statligt gymnasium och kommunal enhetsskola, har visat sig både
medföra ett tungrott förvaltningsförfarande och kunna utgöra ett irritationsmoment
i det nödvändiga samspelet.
Prövningen av frågan om det ekonomiska ansvaret för det framtida gymnasieutbildningssystemet
bör av utredningen göras åtskild från spörsmålet om det
administrativa huvudmannaskapet och i stort sett följa de riktlinjer för kostnadsfördelning
mellan stat och kommun, som beträffande liknande utgiftsändamål är
eller framdeles kan bli uppdragna. Detta är emellertid en punkt där det synes
riktigast och lämpligast att utredningen, när efter erforderliga undersökningar
och överväganden ett ställningstagande blir aktuellt, inhämtar ytterligare direktiv,
varvid hänsyn kan tas till den då förutsebara utvecklingen av den samhällsekonomiska
och statsfinansiella situationen. Förslag från utredningens sida bör
emellertid alllid åtföljas av en utförlig beräkning av därmed förenade kostnader
och av kostnadsutvecklingen för ett antal år framåt. Likaså bör varje förslag innefatta
även utkast till erforderliga författningsbestämmelser och övriga av behovet
påkallade föreskrifter.
Jag iir viil medveten om att jag i detta anförande endast kunnat beröra eu del
17 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdags berättelsen
258
Riksdagsberättelsen år 1961
I E: 44 av de frågor, inför vilka utredningen på grund av sitt uppdrag kommer att ställas.
I de många detaljer, som anmäler sig under arbetets gång, bör utredningen,
om det inte gäller spörsmål av sådan betydelse att ytterligare direktiv bör inhämtas,
ha fria händer att föreslå vad som finnes bäst förenligt med de allmänna
synpunkter, som i det föregående anförts. Utredningen bör också vara oförhindrad
att, om så prövas lämpligt, successivt framlägga förslag i avgränsande
frågor, liksom även preliminära förslag om åtgärder att försöksvis praktiskt prövas
innan slutligt avgörande sker. Huruvida utredningen bör markera en första
större etapp i sitt arbete med ett principbetänkande är jag inte beredd att ta
ställning till nu; det bör ankomma på utredningen att ta initiativ till att få en
anvisning i denna fråga, sedan utredningen närmare programmerat sina arbetsuppgifter.
Jag vill slutligen framhålla, att tillkomsten av förevarande utredning, som även
med en snabb arbetskontakt ofrånkomligen kräver ganska lång tid, givetvis inte
får föranleda något avstannande eller uppskjutande av det utvecklingsarbete,
som för närvarande pågår och under de närmast framförliggande åren med ytterligare
intensitet måste fortgå på det gymnasiala utbildningsområdet, exempelvis
beträffande den kvantitativa avvägningen mellan olika gymnasieformer, förstärkning
av yrkesvägledningen och studierådgivningen, utvecklandet av gymnasiala
s. k. undantagsformer, utbyggnad av gymnasiala vuxenutbildningsmöjligheter
och liknande angelägna anordningar. Utredningen måste alltså noggrant följa
den aktuella händelseutvecklingen och anpassa sitt arbete därefter, samtidigt som
den, tills den fullgjort sitt uppdrag, skall kunna tjäna som en rådgivande instans
1 det fortlöpande arbetet på att förkovra utbildningsväsendet.
Utredningen har under tiden till och med den 15 november 1960 hållit
2 sammanträden. Därutöver har 2 expertgrupper sammanträtt sammanlagt
5 gånger.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
45. 1960 års lärarutbildningssakkunniga
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1960
med uppdrag att utreda ämnes- och klasslärarutbildningens organisation
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1960):
Karleby, O., generaldirektör, ordförande;
Arvidson, E. S. Å., rektor, led. av II kamm.;
Källquist, K. G. E., rektor;
Svensson, K. O. Börje, rektor;
Sönnerlind, A. S., byråchef.
Experter:
Bengtson, Sture Ch., rektor (fr. o. m. den 23 december 1960);
Brolin, K.-G., förste aktuarie (fr. o. m. den 6 december 1960).
Lindahl, A. R. A., rektor (fr. o. m. den 23 december 1960);
Norman, H. T., rektor (fr. o. m. den 23 december 1960);
Sandgren, C. L., undervisningsråd (fr. o. m. den 6 december 1960).
Sekreterare:
Wittrock, C.-H. V. T., lektor.
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 259
Biträdande sekreterare:
Hedberg, Gunvor E. M., e. o. byråsekreterare (fr. o. in. den 13 december
1960).
Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. växel lokalsamt. 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
30 september 1960):
Enligt min mening är tidpunkten nu inne för statsmakterna att genom en särskild
utredning skaffa sig en såvitt möjligt fullständig överblick över utbildningsbehov
och utbildningsorganisation för att därefter ta ställning till hur organisationen
för utbildning av ämneslärare och klasslärare — i det förra fallet den praktiska
utbildningen — på rationellaste sätt bör utformas enligt givna riktlinjer och
under föreliggande förutsättningar.
När det gäller behovet av dessa lärarkategorier gör sig för närvarande två helt
motsatta tendenser gällande och med en skärpa som tvingar till snara åtgärder.
Situationen kan kort uttryckas så, att behovet av klasslärare minskar medan be''
hovet av ämneslärare är i kraftigt stigande. I stort har dessa utvecklingslinjer varit
skönjbara sedan flera år tillbaka. Genom utredningens försorg bör i samråd
med skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen
och statistiska centralbyrån utförliga behovsberäkningar beträffande dessa båda
lärarkategorier göras för en så lång tidsperiod som det överhuvudtaget är möjligt
att någorlunda säkert prognostiskt överblicka. Den mängd av olika antaganden
som måste läggas till grund för dylika prognoser skall jag inte gå närmare in på
här. Jag vill blott påpeka, att utredningen måste orientera sig om de resultat beträffande
användningen av olika lärarkategorier, vari skolberedningens arbete
kan utmynna, och om de överväganden, som sker inom utredningen rörande den
gymnasiala utbildningen. Jag vill vidare framhålla, att prognoserna bör omfatta
alternativa beräkningar med hänsyn tagen bl. a. till skilda antaganden om i vilken
omfattning elevantalet i klasserna kan komma att nedbringas under prognosperioden.
Överhuvudtaget måste utredningen naturligtvis med uppmärksamhet
följa de utvecklingstendenser inom utbildningsväsendet, som på längre eller kortare
sikt är aktuella.
Problemet med ämneslärarnas praktiska utbildning är således dubbelt. Dels
kräves en skyndsam ökning av utbildningskapaciteten och dels en lösning på
längre sikt av frågan om utbildningens organisation. Övergången till utbildning
vid lärarhögskolor torde nämligen knappast kunna ske så snabbt, att den kan
medföra en lösning av de omedelbara behoven av ökade utbildningsmöjligheter.
Även om man kunde bortse från tidsfaktorn, synes det av praktiska skäl vara
tveksamt om lärarhögskolor kan upprättas i sådan utsträckning att praktisk ämneslärarutbildning
i den omfattning, som med hänsyn till det uppdämda behovet
nu fordras, skulle kunna förläggas dit. Behovet av övningsklasser, särskilt på gymnasiestadiet,
är nämligen så stort att endast ett fåtal orter i riket kan ifrågakomma
som förläggningsort för lärarhögskola med lämplig utbildningskapacitet för
ämneslärare. Denna fråga diskuterades utförligt i propositionen om den andra lärarhögskolan
(1959:89). Det är alltså nödvändigt att nu — med utgångspunkt i
behovet av utbildningsmöjligheter för ämneslärarna — dels försöka bedöma vilket
antal fullständiga lärarhögskolor landet lämpligen bör ha, dels undersöka var
nästa lärarhögskola med minsta möjliga tidsutdräkt kan upprättas samt i vilken
ordning ocli takt ytterligare fullständiga lärarhögskolor bör komma till stånd och
på vilka orter det bör ske, dels ock bedöma om för ett övergångsskede antalet iä
-
E: 45
260
Riksdagsbercittelsen år 1961
\ rarkursläroverk kan och bör ökas och vilken gestaltning de därunder lämpligen
bör ha samt hur denna form av lärarutbildning efter hand bör avvecklas. Undersökas
bör också, som en möjlig kortsiktig lösning, om inte utbildningskapaciteten
skyndsamt skulle kunna få en större dimension på det sättet, att den tredje lärarhögskolan
till en början finge en markerad tonvikt på ämneslärarutbildning eller
övergångsvis toges i anspråk endast för sådan utbildning.
Erfarenheten, inte minst av utvecklingen sedan seminarieutredningen gjorde
sina beräkningar, visar att behovet av klasslärare är vanskligt att bedöma. Vilka
åtgärder som på grundval av förnyade behovsberäkningar lämpligen bör vidtagas
på både kortare och längre sikt måste nu närmare utredas, och dessa spörsmål bör
naturligt samman med frågan om en övergång till lärarhögskolesystem. Hur detta
system skall utformas, i förevarande avseende exempelvis beträffande antalet s. k.
ofullständiga lärarhögskolor, organisationen av övningsundervisningen, graden av
elasticitet i organisationen med hänsyn till variationen i examinationsbehovet
in. fl. organisatoriska spörsmål, bör som jag tidigare framhållit samtidigt klarläggas.
I några avseenden bör tidigare ställningstaganden rörande klasslärarutbildningen
preciseras eller prövas om mot bakgrunden av den senaste utvecklingen.
Beslutet av 1950 om övergång till lärarhögskolesystem innebär i princip att utbildningen
av klasslärare på mellanstadiet skall bli tvåårig. Då beslutet fattades
uttalades emellertid, att omorganisationen av mellanskollärarutbildningen borde
ske under noggrant aktgivande på att utbildningsmöjligheterna inte beskures genom
en förhastad indragning av de fyraåriga seminarielinjerna. Vid 1954 års riksdag
erinrades om detta uttalande och departementschefen framhöll, att dittills
intet framkommit, som kunde komma statsmakterna att frångå denna ståndpunkt.
Det är givetvis av stor betydelse, då utbildningsorganisationen skall utformas,
hur man ställer sig till frågan om två- eller fyraåriga linjer för mellanskollärarutbildningen.
Med hänsyn till bl. a. den ökande studentexaminationen finns det skäl
att pröva, huruvida inte tiden snart är inne att generellt lägga studentexamen till
grund för denna lärarutbildning. Utredningen bör belysa detta spörsmål från olika
synpunkter och framlägga förslag i ämnet.
Den ökade studentexaminationen och det betydande antal studenter, som söker
sig till småskollärarutbildning vid seminarierna, motiverar också att det noggrant
överväges i vilka proportioner denna utbildning skall fördelas på två- och treåriga
linjer. Ännu 1950 kunde man hävda, att antalet gymnasieutbildade inte skulle förslå
att bilda rekryteringsunderlag för såväl mellan- som småskollärarutbildningen.
Av de sökande till småskoleseminarierna år 1949 hade endast 2,G % studentexamen
och av de samma år intagna 5 %. Här har emellertid väsentliga förändringar
skett. År 1955 var procentsiffrorna 6,5 respektive 15,8 och år 1959 20,9 respektive
39,7. Med hänsyn till dessa siffror, den förutsebara ytterligare ökningen av studentexaminationen
och angelägenheten av att bereda utbildningsmöjligheter för
de stora studentkullarna måste frågan om rekryteringen av de blivande småskollärarna
ägnas särskild uppmärksamhet.
Som jag redan framhållit bör utredningen i princip endast omfatta utbildningsorganisationen
i vad den rör ämnes- och klasslärare. Ett par särskilda frågor därutöver,
som den här avsedda utredningen från organisatoriska synpunkter bör ge
sig i kast med, vill jag emellertid ange. Den ena gäller organisationen av utbildningen
av speciallärare för skilda ändamål. Denna har alltjämt en tämligen provisorisk
gestaltning, huvudsakligen i form av kurser för olika grupper, i första
hand lärare för hjälpklasser och särskolor men därjämte även lärare för barn
med läs- och skrivsvårigheter, röst- och talrubbningar, hörselskador m. m. Det är
ett gammalt önskemål att denna speciallärarutbildning skall få en fastare organisation.
Det har under senare tid accentuerats genom det ökade behovet av spe
-
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 261
cialutbildade lärare och svårigheterna att ge den ganska splittrade kursverksam- T F. in
heten tillräckligt ökad kapacitet. Senast vid 1960 års riksdag har statsutskottet *
(SU8 s. 31) understrukit vikten av att frågan om speciallärarutbildningen snarast
möjligt får en lösning, som innebär att den nuvarande kursverksamheten kan ersättas
av fastare organisatoriska lösningar. Det bör nu ankomma på den förevarande
utredningen att, oavsett eventuella provisoriska lösningar under den närmaste
tiden, pröva hithörande spörsmål och framlägga förslag till en slutlig lösning.
Den andra särskilda frågan är delvis av likartad natur och gäller fortbildningen
för olika lärarkategorier. Vid bedömningen av lärarutbildningens dimensionering
bör också beaktas möjligheterna att inom utbildningsorganisationen, i första hand
i anslutning till lärarhögskolorna, skapa fasta former för lärarnas fortsatta utbildning.
Om det med hänsyn till gjorda erfarenheter eller till i olika fall föreliggande
omständigheter befinnes lämpligt att framlägga förslag om lärarutbildningens bedrivande
i andra former än som tidigare förutsatts, bör det ske. I första hand är
det dock den yttre organisationen av lärarutbildningen som utredningen skall befatta
sig med. För att uttrycka saken kort: ett arbetsprogram för övergång till en
utbildningsorganisation enligt de 1950 uppdragna riktlinjerna bör utarbetas. Det
är därvid angeläget att utförliga jämförande kostnadsberäkningar göres, så att
kostnaderna för utbildning enligt de olika systemen klart belyses. Den finansiella
innebörden av utredningens förslag bör belysas genom noggranna beräkningar av
de successiva utgiftsförändringar, som är förenade med ett genomförande av förslagen.
För att underlätta en budgetprövning bör olika alternativ för ifrågakommande
utgiftsförändringar om möjligt uppställas.
Den här förordade utredningen rörande ämnes- och klasslärarutbildningens
organisation m. m. bör verkställas av särskilda sakkunniga, förslagsvis högst fem
till antalet. De sakkunniga bör bedriva sitt arbete med skyndsamhet. I den mån
utredningsarbetet redan i ett tidigt skede utvisar att effektiva provisoriska åtgärder
kan vidtas för att öka kapaciteten i fråga om praktisk utbildning av ämneslärai
e, bör de sakkunniga utarbeta särskilt förslag härom. Därutöver bör de sakkunniga
i första hand framlägga förslag om upprättande av en tredje lärarhögskola
och beträffande speciallärarutbildningens organisation.
De sakkunniga bör hålla departementschefen fortlöpande underrättad om utredningsarbetets
fortgång och, i den mån exempelvis frågor om förhandlingar beträffande
lokaler o. d. aktualiseras, inhämta närmare direktiv från departementschefen
för uppdragets fullgörande.
De sakkunniga har påbörjat sitt arbete.
46. Kyrkoberedskapsutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den 7 oktober 1960 för att
verkställa utredning rörande svenska kyrkans och de frikyrkliga samfundens
själavårdande verksamhet under krig m. m.:
Rosenblad, U. S., byråchef.
Experter:
Råberger, E. N., kontraktsprost;
Swedberg, B. G. R., pastor, sekreterare i frikyrkliga samarbetskommittén;
1 erstad, I. G. A., bitr. civilförsvarsdirektör;
Åkerhielm, H. G., frih., komminister, fältprost.
262
Riksdagsberättelsen år 1961
I E* 46 Lokal: Försvarsstaben, tel. växel lokalsamt. 67 95 20, rikssamt. 67 96 20.
Utredningen har påbörjat sitt arbete. Utredningsarbetet beräknas fortgå
under år 1961.
47. Utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika löneboställen m. m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1960 för
att verkställa utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika lönebostallen
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 12 december 1960):
Persson, I., landshövding, ordförande;
Gynnerstedt, T. K. V., stiftssekreterare, tillika sekreterare;
Lindström, H. B., hemmansägare, led. av II kamm.;
Pettersson, G., jordbruksinstruktör, led. av I kamm.;
Turesson, B., e.o. distriktslantmätare, led. av II kamm.
Lokal: Stiftskansliet, Lund; tel. 0412-106 20.
Direktiv (anförande av statsrådet Edenman till statsrådsprotokollet den
25 november 1960):
Vid flera tillfällen under senare år har, bl. a. från riksdagens och kyrkomötets
sida, framhållits att nuvarande ordning för den kyrkliga jordens förvaltning i
skilda hänseenden är otillfredsställande. Under åberopande härav har uttalats
önskemål om en översyn av bestämmelserna på detta område.
Med hänsyn till den pågående utredningen om den framtida gestaltningen av
förhållandet mellan staten och kyrkan synes det uppenbart, att vad som nu kan
övervägas inom den ifrågavarande sektorn av den kyrkliga lagstiftningen väsentligen
är partiella reformer som, utan att rubba de principiella grundvalarna för den
rättsliga regleringen, kan leda till önskvärda praktiska resultat. Såsom jag i et
följande närmare skall utveckla är det också just reformer av detta slag, som nu
närmast satts i fråga. .
De mest vittsyftande förslagen har framförts av riksdagens år 1957 forsam.ade
revisorer i deras berättelse, § 32, »Förvaltningen m. m. av vissa kyrkliga fastigheter»,
och av 1958 års B-riksdag i dess skrivelse (nr B 56) till Kungl. Maj:t i anledning
av denna berättelse. Det utskottsutlåtande, som ligger till grund för skrivelsen
(SU B 34, p. 31), utmynnar i att utskottet, liksom revisorerna, finner en
översyn påkallad av såväl bestämmelserna om förvaltningen av ecklesiastika arrendegårdar
och prästlöneboställen som det nuvarande normaluppskattningssystemet
beträffande löneboställes avkastning.
Den av riksdagen begärda utredningen om förvaltningen av den ecklesiastika
boställsjorden och om ändrade regler för normaluppskattning av prästlonebostalles
avkastning bör nu komma till stånd. Enligt min mening är det lämpligt att
samtidigt ta upp till behandling vissa andra aktuella problem på den kyrkligt
ekonomiska lagstiftningens område — främst de av mig i korthet refererade reformförslagen,
vilka alla synes äga en naturlig anknytning till nyssnämnda frågor.
Vad först angår spörsmålet om förvaltningen av de ecklesiastika boställena och
arrendegårdarna, kan jag i väsentliga delar ansluta mig till de synpunkter som
anförts av statsutskottet i dess utlåtande 1958: B 34. Jag vill för egen del särskilt
understryka vikten av att olika vägar blir undersökta att främja rationaliseringen
av det ecklesiastika arrendejordbruket, så att boställskapitalet kan lamna god avkastning.
En rationalisering av jordbruket kan genom ändrad markdisposition
Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet 263
också öppna vägen för ett bättre skogsbruk på boställena. Olika åtgärder bör där- T
för overvagas, som syftar till att stimulera och underlätta bildandet av lämpliga
driftsenheter för såväl jordbruk som skogsbruk.
Jag finner det också angeläget med en undersökning i vad mån man genom en
ekonomisk plan för egendomsförvaltningen bättre än nu kan tillvarata förefintliga
besparingsmöjligheter. I en översiktlig regional planering svnes investeringsbehov
och lampliga vagar för kapitalanskaffning kunna bättre överblickas; dessutom
torde ett tidigare väckt spörsmål om kyrkofondens medverkan härvidlag kunna
iattare bedömas. Möjligheterna att anlita erforderlig sajckunskap på området svnes
mig därjämte kunna bli underlättade.
I samband med att den ecklesiastika boställsförvaltningen blir föremål för en
utredning i de avseenden jag nu berört, synes det mig ändamålsenligt, att motsvarande
problem vad gäller lokalkyrkornas jordinnehav uppmärksammas och
utredes. Jag vill härvid särskilt peka på behovet av nya författningsbestämmelser
på området. Dessa bör göras enhetliga och, i den mån så är möjligt, likartade
med Övriga ecklesiastika förvaltningsbestämmelser.
Även beträffande frågan om normaluppskattningssystemet kan jag hänvisa till
yad som forekom vid ärendets riksdagsbehandling år 1958. .lag vill emellertid
framhålla, att den till grund för systemet liggande tanken att genom pastoratens
vinstintresse främja god boställsförvaltning inte bör rubbas. Verkligt betydande
skillnader mellan de faktiska inkomsterna och det fastställda normalavkastningsvardet
— och därmed i praktiken obehövliga tillskott ur kyrkofonden — svnes
forekomma huvudsakligen i de fall, då löneboställena i större utsträckning omfattar
skogsmark. Variationerna i värdet av det för avverkning tillgängliga virket
på rot kan vara högst avsevärda under en tioårsperiod. Härvidlag torde inte hara
penningvardeförändringar inverka utan även — och kanske mest — priserna på
skogsprodukter på landets exportmarknader. I dylika fall bör det kunna vara möjligt
att rakna om rotpriserna, så att det uppskattade värdet överensstämmer bättre
J?6;1 Yrkliga'' Det väsentliga synes mig vara, att reglerna blir så avpassade att
förhållanden, som ligger utanför pastoratets egen förvaltning, inte påverkar meravkastningens
storlek i högre grad. Även andra utvägar än den nu antydda bör
givetvis prövas.
Den av bl. a. 1957 års kyrkomöte väckta frågan om åtgärder för att underlätta
investeringar i det ecklesiastika skogsbruket hör enligt min mening i flera avseenden
nara samman med det berörda spörsmålet om en bättre avvägd normaluppskattning
av löneboställes avkastning. Som nyss nämnts är det företrädesvis
i pastorat med mera betydande skogstillgångar, som skillnader uppstått; pastoraten
har därvid i stor utsträckning använt meravkastningen just till grundförbättrande
åtgärder inom skogsbruket. Det är därför följdriktigt, att de väckta frågorna
om kostnaderna för investeringar i skogsbruket tas upp i samband med översynen
av normaluppskattningssystemet. Vägledande synes mig därvid böra vara att
man soker underlätta sådana nödvändiga företag, som kan förväntas medförk en
1 forhåHande till skogsdriftens storlek rationell och samtidigt kostnadsbesparande
skötsel. Mycket synes tala for att boställes skogsbruksdel principiellt likställes
med dess jordbruksdel i förevarande avseende.
Jag finner det vidare lämpligt att den — som det vill synas föga kostnadskrävande
— frågan om naturskyddet på vissa boställen övervägs i samband med
att bestämmelserna angående normaluppskattningen omarbetas.
Vad gäller spörsmålet om placering av prästlönefondsmedel finner jag vägande
iarc ‘‘.''I''''* cf dCn, äSlkt S°m kommit tiH u,tryck i tredje lagutskottets utlåtande
19ob: il. Såsom kammarkollegiet framhållit torde placering i andra objekt iin
eller sk°gsbri''k förutsätta särskilda förvaltningsbestämmelser. Sådana bör
darfor overvagas och utarbetas i förevarande sammanhang. Det torde också bli
erforderligt att, med utgångspunkt i framlagda utredningsförslag om placering av
E: 47
264
Rilcsdagsberättelsen år 1961
I E* 47 fondmedel som är i det allmännas vård, söka kartlägga lämpliga sätt att placera
de särskilda fonder, varom här är fråga.
Jag har nu berört ett flertal viktiga reformer inom det kyrkliga området, vilka
har det gemensamt, att de går ut på rationaliseringar och förenklingar men också
fordrar förhållandevis omfattande ändringar i gällande lagstiftning för att kunna
genomföras. Jag vill i anslutning härtill understryka vikten av att i utredningsarbetet
eftersträvas att göra förslagen till nya bestämmelser så enkla och praktiska
som det överhuvudtaget är möjligt.
Den sålunda förordade utredningen rörande förvaltningen av den ecklesiastika
boställsjorden m. m. bör verkställas av särskilda sakkunniga, förslagsvis högst fem
till antalet. De sakkunniga bör bedriva sitt arbete med skyndsamhet och i första
hand ta upp de spörsmål, som är av mera brådskande natur. I utredningsarbetet
bör samråd äga rum med såväl 1958 års jordlagsutredning som 1959 års arrendeutredning.
I vissa frågor torde ett nära samarbete fordras med sistnämnda utredning,
bl. a. vad gäller byggnadsverksamhet och utarrendering.
I övrigt bör det vara de sakkunniga obetaget att i samband med utredningen av
de här särskilt nämnda spörsmålen ta upp till prövning även andra frågor rörande
boställsförvaltningen m. in., vilka kan aktualiseras under arbetets gång.
Om de sakkunniga finner det ändamålsenligt, kan visst eller vissa förslag framläggas
i delbetänkande, utan att resultatet av utredningen i övrigt avvaktas.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
265
I Jo
Jordbruksdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. 7954 års fiskeriutredning (1959: I 11; 1960: I 10)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 februari 1954 för
att verkställa översyn av riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område
(se Post- och Inrikes tidn. den 3 april 1954):
Hegrelius, A. O. R., regeringsråd, ordförande;
Bjerling, O. B., direktör;
Jonsson, F. A., disponent;
Levin, H. S., fiskare, led. av II kamm.;
Lindskog, C. P. F., direktör;
Odhner, C.-E. T., agr. lic.;
Utbult, K. B., f. d. riksdagsman.
Experter:
Englund, K. G. Å., byråchef;
Gerhard, I., docent;
Kewenter, A., direktör;
Molin, Å., direktör;
Verständig, S., byrådirektör;
Wahlfisk, K.-O., byråchef.
Sekreterare:
Lundblad, B. O., 1 :e byråsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1955:1 Jo 18.
Utredningen har under tiden december 1959—april 1960 hållit 2 sammanträden.
I skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet den 12
januari 1960 har utredningen hemställt att bli befriad från sitt uppdrag vad
gäller utformningen av ett prisregleringssystem på fiskets område och därmed
förenade frågor. Bakgrunden till utredningens framställning är att
förutsättningarna för utredningens arbete, bl. a. med prisregleringsfrågorna,
i grund förändrats till följd av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen.
Genom beslut den 19 februari 1960 har Kungl. Maj:t bifallit utredningens
framställning.
Utredningen har den 5 maj 1960 i Utredning rörande fiskerinäringens ekonomiska
förhållanden in. m. (stencilerat) främst redovisat av utredningen
sammanställt material.
Utredningens arbete är därmed avslutat.
I Jo: «
266
Riksdagsberättelsen år 1961
2. Jordbrukshögskoleutredningen (1959: I 15; 1960: I 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 januari 1956 för att
verkställa utredning rörande forskningen, undervisningen och försöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ävensom vid
högskoleavdelningarna vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(se Post- och Inrikes tidn. den 22 februari 1956):
Nilsson, N. R., professor, ordförande;
Gustafsson, Y. H., professor;
Larsson, S., rektor, f. d. riksdagsman;
Nilsson, Fr. W., professor;
Sköld, P. E., led. av II kamm.;
Zachrison, S. J. G., direktör.
Experter:
Ekman, J., agr. lic.;
Emilsson, E. E., laborator;
Fernqvist, I., förste assistent;
Hellberg, A. E., statsagronom;
Nygren, A., tf. professor;
Petersson, S. G. W., agronom;
Åberg, A. E., tf. professor.
Sekreterare:
Lindström, I. A., agronom.
Biträdande sekreterare:
Eliasson, P. E., agronom.
Direktiven för utredningen, se 1957:1 Jo 18.
Utredningen har den 15 januari 1960 avgivit betänkande angående högre
utbildning, forskning och försök på lantbrukets område (SOU 1960: 2).
Uppdraget är därmed slutfört.
3. Renutredningen (1959: I 18; 1960: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 juli 1956 för att
verkställa utredning angående renprodukternas tillvaratagande och avsättning
(se Post- och Inrikes tidn. den 17 september 1956):
Tottie, A. V. R., landshövding, ordförande;
Baer, P. L., renägare;
Enequist, N. G., länsveterinär;
Holmberg, G. A., direktör;
Kuoljok, P. E. M:son, renägare;
Wikman, L. Å., konsulent.
Experter:
af Klintberg, L., vattenrättsdomare (fr. o. m. 30 december 1959);
Lindberg, Å. A., landssekreterare (fr. o. m. 25 september 1959);
Wahlberg, C. T. V., avdelningschef.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
267
Sekreterare:
Ejdemo, B. E. H., lappfogde.
Direktiven för utredningen, se 1957: I Jo 21.
Utredningen har under tiden december 1959—juni 1960 hållit 4 sammanträden.
Utredningen har den 8 juni 1960 avgivit betänkande om renskötselns organisation
och renprodukternas marknadsförande (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
4. Jordbruksanslagsutredningen (1959: I 20; 1960: I 17)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 maj 1957 för att
verkställa utredning för prövning av möjligheterna att minska vissa anslag
under nionde huvudtiteln (se Post- och Inrikes tidn. den 18 maj 1957):
Olsson, K. H., överdirektör, ordförande;
Antby, S. O., lantbrukare, led. av II kamm.;
Haeggblom, E. E., lantbrukare, led. av II kamm.;
Larsson, S., rektor, f. d. riksdagsman;
Mossberger, E. G. V., ombudsman, led. av I kamm.
Expert:
Thorselius, U. T., budgetsekreterare.
Sekreterare:
Beckman, A., kanslisekreterare;
Hygrell, B. U. L., sekreterare (t. o. m. 14 oktober 1959).
Direktiven för utredningen, se 1958: I Jo 23.
Utredningen, som tidigare avlämnat 3 betänkande^ har avgivit en den
16 februari 1960 dagtecknad promemoria rörande den lokala analys- och
kontrollverksamheten på jordbrukets område.
Efter remiss har utredningen till jordbruksutskottet avgivit utlåtande över
de vid 1960 års riksdag väckta motionerna I: 480 och II: 407, likalydande,
angående anslag till Bidrag till hushållningssällskapen: Omkostnader.
Vidare har utredningen, med anledning av att 1954 års mjölkkommitté erhållit
Kungl. Maj :ts uppdrag att — i samråd med jordbruksanslagsutredningen
—- framlägga förslag till sådan omläggning av pastöriseringskontrollen,
att de statliga kostnaderna för denna kunde upphöra fr. o. m. den
1 juli 1960, i skrivelse den 8 mars 1960 yttrat sig över innehållet i en av
nämnda kommitté till statsrådet och chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet
ställd skrivelse i ämnet.
Utredningens uppdrag är därmed slutfört.
5. Utredningen rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
pa växtnaringsområdet bedrivna forskningens och försöksverksamhetens
objektivitet (1959: I 25; 1960: I 20)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 november 1957 för
att verkställa utredning rörande den vid lantbrukshögskolan och statens
I Jo: 5
268
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jo: 5 lantbruksförsök på växtnäringsområdet bedrivna forskningens och försöksverksamhetens
objektivitet (se Post- och Inrikes tidn. den 5 december 1957):
Söderström, O. A. V., direktör.
Experter:
Tedin, K. O., professor;
Bernhard, B., revisionssekreterare.
Sekreterare:
Ekström, P. E., byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1958: I Jo 30.
Utredningen har under tiden fr. o. m. november 1959 hållit 12 sammanträden.
Utredningsmannen har avgivit ett den 28 juni 1960 dagtecknat betänkande,
benämnt Objektiviteten vid forskning och försök på växtnäringsområdet
(SOU 1960:30).
Uppdraget är därmed slutfört.
6. 1958 års utredning om uttagande av exploateringsavgifter vid grus- och
stentäkter att användas för naturvårdande uppgifter m. m. (1959: I 33;
1960: I 26)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 november 1958 för
att verkställa utredning om uttagande av exploateringsavgifter vid grusoch
stentäkter att användas för naturvårdande uppgifter (se Post- och Inrikes
tidn. den 15 december 1958):
Braunstein, Å. G. V., häradshövding.
Experter:
Esping, L.-E., intendent;
Wehtje, I., disponent.
Sekreterare:
Klementsson, H. G. E., hovrättsassessor.
Direktiven för utredningen, se kungl. brev till statskontoret den 28 november
1958.
Utredningsmannen har avgivit ett den 4 januari 1960 dagtecknat betänkande,
benämnt Grusexploateringen i Sverige (SOU 1960: 3).
Uppdraget är därmed slutfört.
7. Renforskningsutredningen (1959: I 31; 1960: I 24)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1958 för att
verkställa utredning rörande forskningen å renskötselns område och därmed
sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 3 juni 1958):
Näslund, H. M. E., landshövding.
Sekreterare:
Calleberg, L. G., förste länsnotarie.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 269
Direktiven för utredningen, se kungl. brev till statskontoret den 23 maj £ Jq; g
1958.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 7 sammanträden.
Utredningen har den 30 november 1960 avgivit betänkande »Renforskningen»
(stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
8. 1949 års jaktutredning (1959: I 9; 1960: I 8)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 januari 1949 (se
Post- och Inrikes tidn. den 1 februari 1949):
dels såsom utredningsman:
Bouveng, G. A., f. d. överdirektör;
dels såsom sakkunniga att med utredningsmannen deltaga i överläggningar
samt i övrigt biträda vid utredningen:
Andersson, N. A., småbrukare, led. av II kamm.;
Bennet, O., friherre, godsägare;
Larsson, H., skogsinspektör, led. av II kamm.;
Näslund, P. J., häradsdomare;
Sköldin, P. A., förbundsordförande, led. av II kamm.;
Wennmark, J. T. D., byråchef;
Wikström, C., direktör.
Sekreterare:
Hamilton, H. P., greve, forstmästare.
Lokal: Utredningsmannen: Brantstigen 5, Bromma; tel. 25 4560. Sekreteraren:
Svenska Jägareförbundet, östermalmsgatan 39, Stockholm ö; tel.
växel 23 26 85.
Direktiven för utredningen, se 1950: I Jo 26.
Till utredningen har jämväl under år 1960 överlämnats framställningar,
vilka berör olika delar av jaktlagstiftningen.
Utredningens arbete under året har resulterat i följande framställningar
till Kungl. Maj :t.
1. Förslag till ändring av 6 § jaktstadgan, avseende rätten att med fälla
eller giller fånga vildmink (jfr rskr. 1957: 199).
2. Förslag om införande av enhetlig, inom hela riket gällande jaktvårdsavgift.
3. Förslag om förbud mot utplantering in. in. av vissa djurarter. Förslaget
berör, bland andra, minken.
4. Betänkande med förslag till bestämmelser rörande planmässigt bekämpande
av vildkaninen på Gotland.
Med de sakkunniga har hållits ett sammanträde.
I Jo: 9
270
Riksdag sberättelsen år 1961
9. Vattenvårdskommittén (1959: I 10; 1960: I 9)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1953 för att
verkställa utredning om åtgärder till motverkande av förorening av sjöar
och vattendrag (se Post- och Inrikes tidn. den 17 februari 1953):
Schirén, G. U., vattenrättsdomare, ordförande;
Andersson, S. G. V., överinspektör;
Andersson, T. C., direktör;
Bengtson, T. S., chefredaktör, led. av I kamm.;
Laurell, G., docent;
von Seth, T. G. A., greve, godsägare, led. av II kamm.;
Svensson, O., distriktsingenjör;
Vallin, S. A., fil. lic., f. d. överinspektör;
Åqvist, E. G., direktör, f. d. riksdagsman.
Experter:
Thunmark, S. G., professor;
Persson, J. L., adjung. ledamot i vattenöverdomstolen.
Sekreterare:
Andersson, S. G. V., överinspektör (se ovan).
Lokal: Statens vatteninspektion, Drottningholm (sekreteraren); tel. växel
99 04 64, 99 04 74.
Direktiven för utredningen, se 1954: I Jo 20.
Kommittén har den 1 december 1954 avgivit betänkande med förslag angående
organisations- och lagstiftningsfrågor m. m. (SOU 1955: 6), den 1 mars,
1958 angående vattenvårdens centrala och lokala organisation (stencilerat)
och den 9 december 1960 angående skydd för vattenförsörjningen (SOU
1960: 38). Sistnämnda betänkande har överlämnats till justitiedepartementet
för handläggning. Utredningsarbetet fortsätter med dels frågan om anordnande
av vattenvårdsförbund för tillsyn av särskilda vattendrag eller
vattenområden, dels frågan om forskning inom vattenvården.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
10. 1955 års lantbruksunder visning skommitté (1959: I 12; 1960: I 11)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 för att
verkställa utredning om yrkesutbildningen inom jordbruket (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 juli 1955):
Ericsson, K. G., byråchef, ordförande;
Arnegren, O. A. P:son, f. d. byråchef;
Boo, K., assistent;
Borlind, Signe, f. d. rektor;
Edblom, F., förbundsordförande;
Ekerot, N. F., rektor;
Hjorth, R., länsjägmästare;
Nilsson, G., studiesekreterare;
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 271
Söderqvist, C. G. F., byråchef;
Zachrison, S. J. G., direktör.
Experter:
Andersson, S. G. V., överinspektör (fr. o. m. den 5 februari 1960);
Andersson, Rut, förste byråsekreterare (fr. o. m. den 1 januari 1960);
Bjärsdal, J. A., agronom;
Brodin, Ingeborg, E. S., förste byråsekreterare;
Camstedt, R. J. A., byråagronom;
Ernest-Börestam, Eva, fil. kand., ombudsman.
Sekreterare:
Andersson S. G. V., överinspektör (t. o. m. den 4 februari 1960);
Camstedt, R. J. A. (se ovan) (fr. o. m. den 5 februari 1960).
Lokal: Lantbruksstyrelsen, Stockholm 2 (sekreteraren); tel. växel
23 46 20.
Direktiven för utredningen, se 1956: I Jo 24.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 9 sammanträden
omfattande vardera 2 dagar, till vilka samtliga ledamöter kallats.
Dessutom har under nämnda period hållits 7 sammanträden med ett
arbetsutskott, bestående av 5 av kommitténs ledamöter jämte sekreteraren.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under januari månad 1961.
11. 1956 års matpotatisutredning (1959: I 14; 1960: I 12)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1955 för
att verkställa utredning rörande åtgärder för förbättring av försörjningen
med matpotatis av tillfredsställande kvalitet (se Post- och Inrikes tidn. den
4 januari 1956):
Magnusson, R. A. H., generaldirektör, ordförande;
Carbell, E. E. E., byråchef, led. av II kamm.;
Engström, I. Stina, civilekonom, fru;
Hejneman, Y. L., direktör;
Lindskog, C. P. F., direktör;
Nergelius, E. S., direktör;
Wixell, N., direktör.
Experter :
Emilsson, P. M. B., fil. dr;
Gustafsson, N. H., byråchef;
Larsson, E. L., avdelningschef;
Månsson, N. Ch., direktör;
Rosenqvist, K. Ä. T., disponent.
Sekreterare:
Ericsson, S. K. J., agronom.
Lokal: Statens jordbruksnämnd, Artillerigatan 42, Stockholm 5; tel. växel
22 55 60, rikssamt. 22 57 60 (sekreteraren).
I Jo: ii
272
Riksdagsberättelsen år 1961
I JO: 11 Direktiven för utredningen, se 1957: I Jo 15.
Utredningen liar under tiden november 1959—oktober 1960 hållit 9 sammanträden,
varav 6 i särskilda arbetsutskott.
Utredningen har den 29 juli 1960 avgivit delbetänkande med Plan för
översyn av noteringsverksamheten på matpotatisområdet (stencilerat).
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
12. 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté
(1959: I 17; 1960: I 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa utredning rörande forskningen och undervisningen vid skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut (se Post- och Inrikes tidn. den
7 juli 1956):
Wikström, H. J., statssekreterare, ordförande;
Jonsson, J. S., skogsarbetare, led. av II kanun.;
Kull, B., statskommissarie;
Näslund, H. M. E., landshövding;
Streyffert, K. Th., professor;
Swan, J. A. H., skogsdirektör;
Waesterberg, T. V., länsjägmästare.
Expert:
Hagberg, A. E., professor.
Sekreterare:
Andersson, S. G. V., överinspektör.
Biträdande sekreterare:
Dahlström, B. E., tf. förste kanslisekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet, Stockholm 2 (bitr. sekreteraren); tel.
lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1957: I Jo 20.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 2 sammanträden
om sammanlagt 3 dagar. Sammanträden har vidare ägt rum med
mindre delegationer inom kommittén för beredning av vissa byggnadsfrågor
och för diskussioner med företrädare för olika vetenskapliga institutioner
vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet rörande vissa undervisningsfrågor.
Kommittén har den 27 januari 1960 avgivit betänkande med förslag angående
forskning och högre utbildning på skogsbrukets område (SOU 1960:
17). Återstående utredningsarbete, som endast avser vissa detalj uppgifter
i anslutning till kommitténs förslag till ny- och ombyggnader vid skogshögskolan,
beräknas vara slutfört i början av år 1961.
13. Jordbruksupplgsningskommittén (1959: I 19; 1960: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 september 1956 för
att verkställa utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverksamhe
-
273
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
ten på jordbrukets område (se Post- och Inrikes tidn. den 29 oktober 1956): J Jq
Ytterborn, G. R., överdirektör, ordförande;
Forslund, E., pol. mag.;
Gustafson, Hj-, lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Jansson, E., förbundsordförande;
Jonsson, E., ordförande i J. U. F.;
Kull, B., statskommissarie;
Rodhe, S. O., direktör;
Sjölund, E. O., lantbruksdirektör;
Ågren, Th. V., f. d. rektor.
Expert:
Högström, E. A., förste byråsekreterare.
Sekreterare:
Porse, ö., direktör.
Lokal: Kopparbergs läns hushållningssällskap, Falun (sekreteraren); tel.
Falun 19 350.
Direktiven för utredningen, se 1957: I Jo 22.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 10
sammanträden samt haft överläggningar med olika av utredningsarbetet berörda
organisationer och kommittéer.
Kommittén har den 2 december 1960 avlämnat betänkande angående rådgivningsverksamheten
på jordbrukets område (SOU 1960: 39). Kommitténs
återstående arbete, som avser klubbverksamhet bland ungdomen på landsbygden,
beräknas bli slutfört under första halvåret 1961.
14. Totalisatorutredningen (1959: I 22; 1960: I 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1957 för att
verkställa utredning angående totalisatorverksamheten (se Post- och Inrikes
tidn. den 26 juni 1957):
Fallenius, B. A., landshövding (fr. o. m. 30 oktober 1959).
Sakkunniga:
Andersson, A. E., lantbrukare, led. av I kamm.;
Ekelund, O. G., major;
Jakobsson, T. H. E., direktör;
Sjögren, E., godsägare (fr. o. in. 26 augusti 1960);
Sörensen, E. O., generalsekreterare;
Ytterborn, G. R., överdirektör.
Sekreterare:
Björnson, L.-E., förste revisor.
Lokal: Riksräkenskapsverket, Stockholm 2; tel. växel 23 34 70 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1958 I Jo 25.
Utiedningen, som under ar 1960 hållit 16 sammanträden, beräknas kunna
slutföra sitt arbete före utgången av år 1960.
18 Ilihnng till riksdagens protokoll 1960.1 samt.
Iliksdagsberättelsen
274
Riksdagsberättelsen år 1961
I JO! 15 15. Utredning av vissa spörsmål vid belåning av skog (1959: I 23; 1960: I 19)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1957 för att
verkställa utredning av vissa spörsmål vid belåning av skog (se Post- och
Inrikes tidn. den 16 juli 1957):
Nilsson, O. F., lantbrukare, fil. lic., led. av I kamm.
Direktiven för utredningen, se 1958: I Jo 26.
Utredningen beräknas avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1960/61.
16. Veterinärhögskoleutredningen (1959: I 26; 1960: I 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 februari 1958 för
att verkställa utredning rörande forskningen och undervisningen vid veterinärhögskolan
och veterinärinrättningen i Skara (se Post- och Inrikes tidn.
den 20 februari 1958):
Wikström, H. J., statssekreterare, ordförande;
Kvarnbäck, J. S., rektor;
Lagerlöf, N. P., professor, rektor;
Wilhelmson, J. F., fältveterinär.
Expert:
Hansen, H.-J., professor.
Sekreterare:
Säkk, K., fil. lic.
Biträdande sekreterare:
Birgersson, T. B. A., t. f. förste kanslisekreterare (t. o. m. 18 februari 1960);
Dahlström, B. E„ t. f. förste kanslisekreterare (fr. o. m. 19 februari 1960).
Lokal: Sekreteraren: Munkbron 9, Stockholm C; tel. 21 83 12; Bitr. sekreteraren:
Jordbruksdepartementet, Stockholm 2; tel. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.
Direktiven för utredningen, se 1959: I Jo 26.
Den 30 juni 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att vid fullgörandet
av det åt utredningen anförtrodda uppdraget jämväl verkställa
utredning rörande verksamheten vid och organisationen av statens veterinärmedicinska
anstalt i den utsträckning denna verksamhet berör forskningen
och undervisningen vid veterinärhögskolan och veterinärinrättningen
i Skara.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 13
plenarsammanträden.
17. Trädgårdsnäringsutredningen (1959: I 29; 1960: I 22)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1958 för att
verkställa en allsidig utredning rörande trädgårdsnäringens problem (se
Post- och Inrikes tidn. den 26 april 1958):
Widell, C. G., generaldirektör, ordförande;
Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;
275
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
Löfqvist, Thyra C., fru, led. av II kamm.;
Nilsson, J. O., fruktodlare, led. av II kamm.;
Olsson, K. H., överdirektör;
Rimås, K. S. E., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Svedberg, A. L., småbrukare, led. av I kamm.;
Thorselius, U. T., budgetsekreterare.
Experter:
Langdal, H., avdelningschef;
Norrgren, U., redaktör;
Nyström, H., direktör;
Svensson, N. A., direktör;
Zetterberg, G. O., byråchef.
Sekreterare:
Säkk, K., fil. lic.
Lokal: Munkbron 9, Stockholm C; tel. 21 83 12.
Direktiven för utredningen, se 1959: I Jo 29.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 10
plenarsammanträden. Den 3 november 1960 har utredningen avlämnat förs
ag angaende statlig lånegaranti för anordnande av auktionslokaler för
! aAdigardSPf°dl!kter’ m- Utredningen avser att under första delen av år
a\ge orslag angående utformningen av undervisningen på trädgårdsnäringens
område. r 8
18. 1958 års jordlagsutredning (1959: I 30; 1960: I 23)
TdlkaHade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 maj 1958 för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande jordförvärvs-, bolagsförbuds-
och uppsiktslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 maj
Nilsson, G. V., landshövding, ordförande;
Ribbing, A. F., hovrättsråd, tillika huvudsekreterareNilsson,
E. Hj., f. d. förman, led. av I kamm.;
Johansson, A. E., lantbrukare, led. av I kamm.;
Sundin, S. E., lantbrukare, led. av I kamm.;
Haeggblom, E. E„ lantbrukare, led. av II kamm.;
Westling, O. J. (t. o. m. 8 mars 1960);
Oscarsson, S., lantbrukare;
Persson, Y., förbundsordförande (fr. o. m. 9 mars 1960)
Experter:
Johansson, F. L. H., överdirektör;
Wetterhall, H. C. B., överdirektör;
öjborn, L. E., generaldirektör;
Wallner, H., byråchef (att jämlikt beslut den 30
utredningen inträda vid förfall för öjborn).
juni 1960 på kallelse av
276
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jo: 1$ Sekreterare:
Sköld, T., lantbruksdirelctör.
Lokal: Lantbruksnämnden, Stockholm 16; tel. 23 39 20 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1959: I Jo 30.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 15
sammanträden. En särskild delegation inom utredningen har därutöver hållit
ett flertal sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
19. Utredning rörande anställningsförhållandena m. m. för besiktningsveterinärerna
vid kontrollslakterierna (1960: I 26)
Tillkallad såsom utredningsman enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
20 mars 1959 för att verkställa utredning rörande anställningsförhållandena
m. m. för besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterierna (se Post- och
Inrikes tidn. den 30 april 1959):
Johnsson, B. E., generaldirektör.
Expert:
Blom, O. T., veterinärråd.
Sekreterare:
Lyberg, F., byråchef.
Lokal: Statens lönenämnd, Stockholm C; tel. 11 63 81.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Jo 26.
Utredningsmannen har haft överläggningar med — förutom utredningens
sekreterare och expert — representanter för veterinärstyrelsen samt arbetsgivare-
och arbetstagarorganisationerna på förevarande område.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1960.
20. Utredning rörande vissa problem, vilka uppkommer som följdverkningar
av större torrläggningsföretag (Emå-utredningen) (1960: I 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 september 1959 för
att verkställa utredning rörande vissa problem, vilka uppkommer som följdverkningar
av större torrläggningsföretag (se Post- och Inrikes tidn. den
20 oktober 1959):
Osvald, K. H., professor, led. av I kamm.
Experter:
Andersson, S. G. V., överinspektör;
Hägglund, J. M., byråchef;
Thunmark, S. G., professor.
Sekreterare:
Hägglund, J. M., byråchef (se ovan).
Biträdande sekreterare:
Rödén, J. O. G., byrådirektör (fr. o. m. 31 mars 1960).
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 277
Lokal: Lantbruksstyrelsen, Stockholm 2; tel. växel 23 46 20 (sekreterare I Jo; 22
och bitr. sekreterare).
Direktiven för utredningen, se kungl. brev till statskontoret den 25 september
1959.
Kungl. Maj :t har den 21 september 1960 anmodat utredningen att vid
fullgörandet av det åt utredningen anförtrodda uppdraget jämväl avge yttrande
över vissa vattenstånds- och torrläggningsförhållanden vid Krankesjön
i Malmöhus län. Till utredningen har Kungl. Maj :t för yttrande även
remitterat en skrivelse från lantbruksstyrelsen med begäran om statsmedel
för vissa utredningar rörande Tåkerns bevarande som fågelsjö.
Utredningsmannen har under tiden december 1959—mitten av november
1960 hållit 4 gemensamma sammanträden med experterna. Yttrande
över vissa förhållanden vid Krankesjön har avgivits den 15 november 1960.
Utredningen beräknas fortgå under år 1961.
21. Utredning rörande organisationen av de fiskesakkunniga organen
i vattenmål m. m. (1960: I 28)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 oktober 1959 för att
verkställa utredning rörande organisationen av de fiskesakkunniga organen
i vattenmål m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 oktober 1959):
Sylwan, Å. H:son, landssekreterare.
Sekreterare:
Garming, E. S., länsassessor (t. o. m. 14 september 1960);
Forss, K. J. R., förste länsnotarie (fr. o. m. 15 september 1960).
Lokal: Länsstyrelsen, Jönköping; tel. växel 18 700.
Direktiven för utredningen, se 1960: I Jo 28.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 under tillhopa
14 dagar haft överläggningar med statens organisationsnämnd, vattenfallsstyrelsen,
fiskeristyrelsen, sötvattenslaboratoriet, vattendomstolar och
fiskeriintendenter. Organisationsnämnden bedriver i samråd med utredningen
särskilda organisationsundersökningar på området.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1961.
22. Utredning rörande de s. k. gruvskogarna (1960: I 29)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 oktober 1959 för att
verkställa utredning rörande ändring i nuvarande ordning med upplåten
nyttjanderätt till de s. k. gruvskogarna, m. m. (se Post- och Inrikes tidn.
den 13 november 1959):
Digman, H. M., justilieråd.
Lokal: Högsta domstolen; tel. växel 23 67 20.
Direktiven för utredningen, se 1959 I Jo 29.
Utredningsmannen har under året varit upptagen av annan utredning,
som beräknas vara slutförd vid årsskiftet.
Utredningen om gruvskogarna beräknas taga 2 år i anspråk.
278
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jo: 23 23. Arrendelagsutredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1959 för
att verkställa översyn av och avgiva förslag rörande arrendelagstiftningen
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 14
december 1959):
Widegren, B. G., borgmästare, ordförande;
Hamilton, H. J. F.-A., friherre, led. av II kamm.;
Jonsson, J. S., skogsarbetare, led. av II kamm.;
Jönsson, G. V., förbundssekreterare;
Larsson, L. T., lantbrukare, led. av I kamm.;
Pettersson, G., jordbruksinstruktör, led. av I kamm.;
öhrström, A., forstmästare.
Sekreterare:
Bäärnhielm, G. M., hovrättsassessor (fr. o. m. 23 februari 1960).
Lokal: Lagberedningen, Stora Nygatan 2, Stockholm 2; tel. 23 66 60.
Direktiven (anförande av statsrådet Netzén till statsrådsprotokollet den
11 december 1959):
Den nu gällande arrendelagstiftningen inrymmes huvudsakligen i lagen den 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. I fråga om arrende av kommunal
jord, ecklesiastik jord och kronojord gäller vid sidan av nyttjanderättslagens regler
vissa särskilda författningsbestämmelser.
I huvudsakligt syfte att bereda arren datorer större trygghet vidtogs genom lag
den 27 juni 1927 en del ganska ingripande ändringar i 1907 års lag. I anledning
av beslut vid 1936 års riksdag tillsattes samma år en utredning med huvudsaklig
uppgift att undersöka möjligheterna av att genom lagändringar ytterligare förbättra
arrendatorernas ställning. Utredningen avgav år 1938 ett betänkande (SOU
1938:38), vilket senare föranledde att vid 1943 års riksdag vittgående ändringar
vidtogs i 1907 års lag. Den sociala arrendelagstiftningen erhöll därvid en utformning,
som i allt väsentligt fortfarande gäller.
Under tiden från år 1943 har utvecklingen i olika avseenden påverkat arrendefrågans
läge. De ändrade förhållandena på produktionsinriktningens, mekaniseringens
och arbetskraftens område har sålunda medverkat till en minskning i
hrukningsenheternas antal. Minskningen har i avsevärd omfattning träffat arrendejordbruken.
I sistnämnda avseende synes även arrendelagstiftningens utformning,
särskilt beträffande byggnadskostnadernas fördelning, ha haft en bidragande
betydelse. Å andra sidan torde den inträffade penningvärdeförsämringen och
den därmed sammanhängande tendensen att ej avyttra realvärden ha medfört en
ökning av arrenden av sådana jordbruk, där tidigare en försäljning av fastigheterna
i samband med dödsfall var vanlig.
Utvecklingen har föranlett ett flertal framställningar om översyn av arrendelagstiftningen
och då främst de sociala arrendebestämmelserna. Särskilt har därvid
nämnts frågorna om optionsrätt samt byggnads- och underhållsskyldighetens
fördelning mellan jordägare och arrendator. I samband därmed har bl. a. uttryckts
önskemål om en samordning av de arrendebestämmelser, som gäller för
ecklesiastik jord, kommunal jord och sådan staten tillhörig jord, vilken ej förvaltas
av domänverket, med de allmänna arrendebestämmelserna. Vidare har riksdagen
hemställt, att nyttjanderättslagens regler om lägenhetsarrende i lämpligt
sammanhang skall göras till föremål för översyn i syfte att öka arrendatorernas
skydd mot uppsägning.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
279
Efter dessa inledande ord övergår jag till att i kronologisk ordning antyda vad I Jo: 23
de bär avsedda framställningarna går ut på.
Vad som anförts i här nämnda framställningar och utredningar ger enligt min
mening vid handen, att en allmän översyn nu bör göras av arrendelagstiftningen.
Översynen bör i stort sett vara förutsättningslös men synes i huvudsak kunna
begränsas till de sociala arrendebestämmelserna och därmed sammanhängande
författningsföreskrifter. Vissa allmänna riktlinjer för utredningsarbetet torde emellertid
böra uppdragas.
I de förut nämnda framställningarna och motionerna beröres såväl det privaträttsliga
förhållandet mellan jordägare och arrendator som det mer offentligrättsliga
spörsmålet om brukningsenheternas storlek, arrondering och dylikt. Regler
för avgörande av sistnämnda spörsmål synes emellertid icke lämpligen böra inordnas
i arrendelagstiftningen. Frågor som har direkt samband med den yttre rationaliseringen
bör i stället övervägas i samband med jordförvärvslagstiftningen
och formerna för statligt stöd till sådan rationalisering. Ifrågavarande problem
bör därför icke upptagas till behandling i detta sammanhang.
Den av ekonomiska orsaker betingade och genom statsmakternas åtgärder stödda
storleksrationaliseringen på jordbrukets område leder till en fortlöpande minskning
av antalet brukningsenheter. Vid en oförändrad fördelning mellan antalet arrenden
och av ägaren drivna jordbruk kommer sålunda tillgången på båda slagen
av brukningsenheter att minska. Emellertid synes vissa av utvecklingen betingade
förändringar i ifrågavarande fördelning ha uppkommit. Utredningen torde inledningsvis
söka att närmare bedöma i vad mån de nuvarande lagbestämmelserna
medverkat till denna förändring. Det synes därjämte angeläget, att utredningen för
sitt senare ställningstagande till avvägningen av rättigheter och skyldigheter mellan
jordägare och arrendator bildar sig en uppfattning i frågan om vad som ur
sociala, samhällsekonomiska och jordbruksekonomiska synpunkter är eftersträvansvärt
beträffande fördelningen av tillgängliga brukningsenheter mellan arrendejordbruk
och jordbruk drivna av ägaren.
Ekonomiskt sett mest närliggande av de frågor som berör avvägningen mellan
jordägarens och arrendatorns intressen är spörsmålet om fördelningen av kostnaderna
för uppförande och underhåll av byggnader. Den sociala arrendelagstiftningen
har till syfte att bereda arrendator, främst sådan vid s. k. permanenta arrendegårdar,
en varaktig och tryggad besittning samt att främja förbättring av
byggnadsbeståndet på gårdarna. I förstnämnda avseende gives regler om minsta
arrendetid, optionsrätt och förköpsrätt. Beträffande byggnadsskyldigheten liar
jordägaren ålagts att tillhandahålla arrendatorn bostadshus, som svarar mot hälsovårdsstadgans
krav, och nödiga ekonomibyggnader i gott skick. Arrendatorn åligger
att själv utföra nödiga mindre reparationer på byggnader. Erfordras större reparationer
eller ombyggnad ankommer detta på jordägaren. Vid vanligt arrende finnes
däremot inga tvingande bestämmelser om att jordägaren skall hålla nödiga
byggnader. Däremot kan jordägaren i vissa fall bli skyldig verkställa ny- eller ombyggnad
av sådana byggnader, som enligt arrendeavtalet ingår i arrendet. Om
arbetarbostad ingår är han sålunda skyldig att hålla den i det skick som hälsovårdsstadgan
kräver. Vidare är han i regel skyldig återställa byggnad, som genom
vådeld eller annorledes, utan arrendatorns vållande, förstörts eller skadats.
I de tidigare omnämnda skrivelserna framhåller lantbruksstyrelsen och REF
att skiil finnes för att nu på nytt pröva grunderna för denna fördelning. Även jag
anser att sådan prövning bör ske. översynen bör i denna del i princip göras förutsättningslös
och omfatta jämväl de allmänna bestämmelserna i nyttjanderättslagen
och de speciella stadgandena rörande jord i allmän ägo. Utredningen bär
dock hålla i sikte att nybyggnader och ombyggnader i allmänhet har den varaktighet,
att investeringar i regel bör åvila jordägaren under det att reparationer av
280
Riksdagsberättelsen år 1961
I JO* 23 byggnader oftast har ett sådant samband med den löpande vården att deras utförande
huvudsakligen med fördel kan åvila arrendatorn.
I fråga om arrendators optionsrätt må framhållas, att sedan år 1943, då de nuvarande
sociala arrendebestämmelserna i stort sett utformades, en rätt genomgripande
utveckling skett i jordbrukets struktur. Mekaniseringen har medfört en strävan
efter större och bättre arronderade brukningsenheter. De förbättrade transportmöjligheterna
har möjliggjort, att under huvudgård kan brukas även rätt avsides
belägna undergårdar. Sådana undergårdar, som tidigare regelmässigt varit
utarrenderade, har därför i viss utsträckning indragits till sambruk med huvudgård.
Även andra omständigheter har medverkat till att en del jordbruk återtagits
av ägaren, ehuru de under generationer varit upplåtna till arrenden. I de fall, då de
sociala arrendebestämmelserna varit tillämpliga, har detta kunnat ske bl. a. med
stöd av bestämmelsen i 2 kap. 53 § nyttjanderättslagen, att rätten till nytt arrende
efter uppsägning förfaller om jordägaren avser, att han själv eller vissa honom närstående
skall bruka fastigheten. Ett upphävande i princip av denna rätt för jordägaren
att själv återtaga brukandet av utarrenderad fastighet har ej satts i fråga,
men vissa förändringar i densamma har övervägts. Sålunda har lantbruksstyrelsen
föreslagit, att undantag från principen skulle kunna ske i de fall, då arrendatorns
skiljande från arrendet skulle leda till en uppenbart olämplig ändring i indelningen
i brukningsenheter eller då, på grund av att fastigheten under lång tid innehafts
av arrendatorn och hans släkt, synnerliga skäl måste anses föreligga att arrendatorn
skall bibehållas vid arrendet. Såsom tidigare nämnts bör den jordpolitiska
prövningen av lämplig brukningsstorlek och dylikt icke i förevarande sammanhang
upptagas till bedömande. Däremot bör utredningen undersöka möjligheterna
av att på ett mer tillfredsställande sätt än nu lösa spörsmålet om tryggandet av
arrendatorns besittningsrätt i de fall där han eller hans släkt under lång tid innehaft
fastigheten. Även enligt min mening torde en inskränkning av jordägarens
ifrågavarande rätt i princip icke böra företagas. Emellertid synes denna rätt i vissa
fall ha använts på ett sätt som kan framstå som obilligt för arrendatorn. Jag tänker
då främst på de av riksdagen uppmärksammade fallen, då en gård under mycket
lång tid brukats på arrende inom en släkt, och jordägaren uppsäger arrendatorn
under motivering att han själv eller någon honom närstående skall bruka fastigheten.
Vid dylika konflikter mellan arrendatorns besittningsrätt, scm erhållit
stadga under en lång tid, och ägarens äganderätt, som många gånger endast inneburit
en förräntning av i egendomen placerat kapital, kan lösningar sökas efter
olika vägar allt efter som det ena eller andra intresset får anses böra överväga.
Frågan om att i dessa fall inskränka jordägarens möjligheter att bryta arrendatorns
optionsrätt i enlighet med det förslag, som lantbruksstyrelsen föreslagit, torde ytterligare
böra utredas. Emellertid synes enligt min mening i första hand böra
övervägas mindre långtgående åtgärder, som icke hindrar en jordägare att återtaga
brukandet av sin fastighet i sådana fall, då garantier finnes för att hans uppgivna
avsikt verkligen fullföljes. Som förutsättning för att rätten till nytt arrende
skall förfalla skulle t. ex. kunna uppställas icke blott att jordägaren (hans anförvant)
avser att bruka fastigheten utan även att jordägaren gör sannolikt, att han
(hans anförvant) kommer att ägna sig åt dess skötsel.
En tänkbar åtgärd är vidare införande av rätt för arrendator att i vissa fall inlösa
av honom brukad fastighet. Denna fråga har vid flera tillfällen varit föremål
för utredning och prövning av riksdagen, men liar städse avvisats, senast vid
1956 års riksdag, varvid tredje lagutskottet uttalade, att en utvidgning av arrendatorernas
möjligheter till friköpsrätt innebure ett mycket långt gående ingrepp i den
enskilda äganderätten och sannolikt komme att medföra, att jordägarna bleve obenägna
att upplåta jord på arrende. Enligt min mening bör dock hinder icke föreligga
för utredningen, att vid översynen av arrendebestämmelserna även överväga
frågan om vidgad inlösningsrätt för arrendatorer.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 281
Det bör stå utredningen fritt att söka även andra än här antydda lösningar för J Jq; 04
att i ömmande fall skydda arrendatorerna mot uppsägningar, som kan anses obilliga.
Beträffande tillämpningsområdet för de sociala arrendebestämmelserna torde utredningen
böra undersöka möjligheten till klarare formulering i denna del. Ävenså
bör övervägas huruvida den nu gällande arealgränsen, 50 hektar odlad jord, är
lämplig. Vidare bör upptagas frågan, huruvida upplåtelse av jord som ej är bebyggd
och ej heller är avsedd för bebyggelse bör undantagas från tillämpningsområdet.
I denna del torde jag få hänvisa till vad svenska stadsförbundet anfört. Utredningen
bör i dessa delar vara förutsättningslös.
Såsom RLF framhållit bör översynen omfatta jämväl de särskilda arrendebestämmelser
som gäller vid upplåtelse av jord i allmän ägo. Därvid bör eftersträvas att i
största möjliga utsträckning anpassa bestämmelserna till dem som gäller för sociala
arrenden i allmänhet.
I anledning av riksdagens skrivelse den 7 december 1955 och övriga här omnämnda
skrivelser rörande lägenhetsarrenden torde översynen jämväl böra omfatta
frågan om ökat skydd för arrendatorer av sommarstugutomter och andra lägenheter
mot uppsägning. Visserligen synes det mig, främst med hänsyn till risken
för att jordägarna blir mindre villiga att upplåta jord för sådana ändamål som avses
med lägenhetsarrende, vara tveksamt om tvingande bestämmelser rörande sådana
arrenden bör införas i ökad utsträckning. Emellertid torde, såsom tredje lagutskottet
framhållit, böra utredas om reglerna rörande arrendetid och uppsägning
utan större olägenheter för jordägarna kan ändras så att de ger arrendatorerna
större trygghet.
Vid utredningen bör beaktas det material, som förebragts vid tidigare utredningar
i de ämnen som här avses. Till utredningen bör vidare överlämnas de av
mig omnämnda framställningarna och, i förekommande fall, remissyttrandena över
dessa med undantag av det under 11 nämnda betänkandet. I utredningsuppdraget
bör givetvis ingå att överväga och avgiva förslag till ändringar, som av utredningen
må finnas påkallade, jämväl i andra hänseenden än de som här särskilt nämnts, i
den mån de äger samband med eller eljest anknyter till de frågor som utredningen
närmast skall avse.
Därest utredningen anser att någon fråga bör lösas innan utredningen i övrigt
är färdig, bör delbetänkande avgivas. Jag tänker därvid särskilt på spörsmålet om
bättre skydd för arrendatorer av lägenheter.
Innan utredningen framlägger författningsförslag bör samråd ske med lagberedningen.
Utredningen har intill den 1 december 1960 hållit 6 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas pågå hela år 1961.
24. 1960 års lappfondsutredning
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 januari 1960 för att
verkställa utredning rörande finansieringen av vissa beräknade utgifter för
lappväsendet in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 februari 1960):
Thorson, T. A. R., byråchef, ordförande.
Expert:
Carlborg, S. J. G., länsjägmästare.
Sekreterare:
Uggla, K.-L., kanslisekreterare.
282
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jo: 24. Lokal: Riksräkenskapsverket, Stockholm 2; tel. 23 34 70.
Direktiven (kungl. brev till statskontoret den 22 januari 1960):
att skyndsamt verkställa utredning rörande möjligheterna att särskilt avseende
budgetåren 1961/62 och 1962/63 med anlitande av sådana tillgångar, som kunna
tillföras statens lappfond, eller av eljest vid sidan av riksstaten disponibla medel
kunna finansiera medelsanvisningar till lappväsendet och därmed förknippade
ändamål i ungefär samma omfattning som under de senaste budgetåren.
Utredningen har under tiden februari—oktober 1960 hållit 9 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under början av år 1961.
25. Utredning rörande ng förläggningsort för statens centrala frökontrollanstalt
och för statens växtskyddsanstalt samt därmed sammanhängande
frågor
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 mars 1960 för att
verkställa utredning rörande ny förläggningsort för statens centrala frökontrollanstalt
och för statens växtskyddsanstalt samt därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 15 april 1960):
Björck, K. A. W., f. d. generaldirektör, ordförande;
von Horn, K. R. L. R., överintendent;
Osvald, K. H., professor, led. av I kamm.
Experter:
Ekelund, S. F. A., agr. dr., t. f. professor;
Zachrison, S. J. G., direktör.
Sekreterare:
Hiort, H. A., förste byråsekreterare.
Lokal: Statskontoret, Stockholm 2; tel. växel 22 08 60 (sekreteraren).
Direktiven (anförande av statsrådet Netzén till statsrådsprotokollet den
25 mars 1960):
Kungl. Maj:t har tidigare denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
beslutat avlåta proposition till riksdagen angående bland annat lokaliseringen
av statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt. På
de av föredragande departementschefen anförda skälen förordas en utflyttning av
de båda anstalterna från Stockholms-området. Frågan om valet av ny lokaliseringsort
för anstalterna och vad därmed sammanhänger anses emellertid böra
närmare övervägas av en särskild utredning. Statsmakterna föreslås därför inte
skola binda sig för någon ny förläggningsort, innan resultatet av denna utredning
föreligger. I propositionen förutsättes emellertid, att anstalterna kommer att förläggas
till Mellansverige.
Den sålunda förordade utredningen av frågan om förläggningen av frökontrolloch
växtskyddsanstalterna och därmed sammanhängande spörsmål bör enligt min
mening igångsättas snarast. Utredningen synes böra anförtros åt tre tillkallade
sakkunniga.
Vid utredningen torde i första hand böra övervägas de ifrågavarande anstal -
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 283
ternas uppgifter. Särskilt bör därvid beaktas de riktlinjer för kontroll- och ana- J 05
lysverksamheten på jordbrukets område, som uppdragits av jordbruksanslagsutredningen
i yttrande över betänkande angående ordnandet av den lokala statsunderstödda
lantbrukskemiska verksamheten m. m. samt över framställningar berörande
hushållningssällskapens veterinäravdelningar. Ett realiserande av sagda
utrednings grundläggande principer skulle bland annat möjliggöra en önskvärd
ytterligare decentralisering av frökontrollanstaltens mera rutinbetonade verksamhet,
varigenom denna kunde begränsas till att avse vissa områden i mellersta
Sverige. Givetvis skulle anstalten alltjämt svara för mera kvalificerade analys- och
undersökningsuppdrag från hela landet.
Den önskvärda decentraliseringen av frökontrollanstaltens rutinbetonade arbetsuppgifter
förutsätter också ett övervägande av den lämpligaste gränsdragningen
mellan de lokala frökontrollanstalterna i skilda landsdelar. I anslutning
till denna gränsdragning bör — med beaktande av nyssnämnda, av jordbruksanslagsutredningen
uppdragna riktlinjer — en prövning ske av hela den lokala
kontroll- och analysverksamheten på jordbrukets område. Särskilt torde böra
undersökas möjligheterna att förlägga ett regionalt laboratorium för övre Norrland
i exempelvis Umeå.
De sakkunniga bör utgå från att frökontrollanstaltens fältkontrollavdelning i
enlighet med riksdagens beslut (prop. 1952: 50; JoU 26; rskr. 229) skall vara förlagd
å de i Lunds stad belägna kronoegendomarna Stora Råby. I annat sammanhang
överväges att införa licensavgifter vid utnyttjande av växtförädlingens produkter.
Erinras må att i anslutning till detta ämne från vissa håll framförts förslag
om att införa obligatorisk statsplombering av vissa slag av salufört utsäde.
Med hänsyn härtill bör vid gränsdragningen mellan den centrala och de lokala
anstalterna rikets indelning i plomberingsområden utredas jämväl med utgångspunkt
från att obligatorisk plombering kan komma att föreskrivas.
Vad angår uppgifterna för statens växtskyddsanstalt må framhållas, att jordbruksliögskoleutredningen
givit uttryck åt den uppfattningen, att försöksverksamheten
inom det växtpatologiska området vid lantbrukshögskolan i huvudsak bör
ligga vid nämnda anstalt, en ordning som vid utredningen bör närmare prövas.
Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan huvudanstalten och dess filialer förtjänar
jämväl att särskilt övervägas liksom förläggningen av den del av den yttre
växtinspektionen, som betjänar Stockholms-området, efter anstaltens avflyttning
därifrån.
Sedan utredningen sålunda tagit ställning till frågorna om frökontroll- och
växtskyddsanstalternas uppgifter och förläggning, bör organisationen underkastas
en närmare granskning med beaktande av olika möjligheter till rationalisering
och effektivering av verksamheten. I den mån så befinnes behövligt, torde
härvid medverkan av statens organisationsnämnd böra påkallas. En angelägen
uppgift vid undersökningen i denna del är att ingående ompröva grunderna för
taxesättningen vid anstalterna, varutinnan statens sakrevision i skrivelser den
13 april och den 29 juni 1959 uppdragit vissa riktlinjer. Därvid bör gälla, att
analys-, kontroll- och undersökningsverksamheten i princip skall vara ekonomiskt
självbärande.
Det bör ankomma på utredningen att framlägga förslag avseende såväl personalstater
som lokalbehov och utrustning.
I anslutning till behandlingen av den lokala kontroll- och undersökningsverksamheten
på jordbrukets område bör vidare det av särskild utredningsman avgivna
betänkandet angående statens lantbrukskemiska laboratorium, dess arbetsuPP8>fler,
organisation och ekonomi överses. För denna översyn bör i tillämpliga
delar gälla samma riktlinjer, som i det föregående angivits för frökontroll- och
växtskyddsanstalterna.
Därest undersökningarna skulle leda fram till förslag att förlägga endera av
284
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jo: 25 eller båda anstalterna på ett inte alltför långt avstånd från Uppsala, synes en anknytning
i administrativt och kameralt hänseende till lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök böra prövas. I sådant fall bör de sakkunniga jämväl undersöka
möjligheterna av ett samgående i avseende å såväl lokalutrymmen som
personal och utrustning. Vad angår frökontrollanstalten bör därvid särskilt övervägas
möjligheterna att inrymma anstalten i den byggnad, som planerats för statens
lantbrukskemiska laboratorium, eller i övrigt samordna anstalternas verksamhet.
Därest frökontroll- och växtskyddsanstalterna befinnes böra förläggas på
ett inte alltför långt avstånd från varandra men utan anknytning till lantbrukshögskolan,
bör övervägas att i administrativt och kameralt hänseende samordna
dessa anstalters verksamhet.
Olika åtgärder för att för personalen vid de nuvarande anstalterna mildra verkningarna
av en omlokalisering torde inte böra innefattas i de sakkunnigas uppdrag.
Enligt vad jag erfarit, har chefen för finansdepartementet för avsikt att i
enlighet med en av lokaliseringsutredningen för statlig verksamhet gjord framställning
tillsätta en särskild delegation för handläggning av personalfrågorna vid
en omlokalisering.
Vid behandlingen av huvudanstalternas byggnadsfrågor bör de sakkunniga följa
de riktlinjer för handläggningen av dylika spörsmål, som framlagts i bilaga 2
(gemensamma frågor, p. 8) till 1960 års statsverksproposition.
26. 1960 års jordbruksutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juni 1960 för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1960):
Nordlander, M. I. C.-H., bankdirektör, ordförande;
Bengtsson, T. B., advokat;
Edblom, F., förbundsordförande;
Eriksson, S., förbundsordförande;
Haeggblom, E. E., lantbrukare, led. av II kamm.;
Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;
Holmström, S. J. R., direktör (fr. o. m. 23 september 1960);
Håkansson, J. H. V., direktör;
Jansson, E., förbundsordförande;
Johansson, J. A., förbundsordförande;
Juréen, L. J. F., byråchef, tillika huvudsekreterare;
Lindskog, C. P. F., direktör;
Odhner, C.-E. T., agr. licentiat;
Persson, E. Y., förbundsordförande;
Persson, S. G. F., lantarbetare, led. av II kamm.;
Svennilson, S. I., professor (fr. o. in. 23 sepember 1960);
Svensson, W., agronom, led. av II kamm.;
Söderberg, K., direktör;
Wahlfisk, K.-O., byråchef;
Wetterhall, H. C. B., överdirektör;
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 285
Zachrison, S. J. G., direktör;
Åstrand, B. H., direktör.
Experter:
Berg, S. G:son, sparbanksdirektör;
Brangmo, W., direktörsassistent;
Ernest-Börestam, Eva, fil. kand., ombudsman;
Ericson, F. L., byråchef;
Fried, T. K.-A., kapten;
Grönlund, C.-E., byråchef;
Hellberg, A. E., statsagronom;
Hjelm, K. G. L., professor;
Jansson, S. L. H., docent;
Kristensson, B., direktörsassistent;
Larsson, F., direktör;
Lind, N. G., aktuarie;
Lindberger, L., byråchef;
Lindström, I., avdelningschef;
Marktorp, N. H. E., amanuens;
Medin, K. H., byråchef;
Park, C. E., revisor;
Olsson, K. H., överdirektör;
Sambergs, Å., avdelningschef;
Sjöborg, N. E„ direktör;
Svensson, N. A., direktör;
Wallberg, U., forskningsassistent;
Åkerberg, P. E. H., professor.
Biträdande sekreterare:
Grabö, P. E., agr. licentiat;
Widén, K. I., tf. byrådirektör.
Lokal: Statens jordbruksnämnd, Stockholm 5 (sekreteraren); tel. växel
22 55 60, rikssamt. växel 22 57 60.
Direktiven (anförande av statsrådet Netzén till statsrådsprotokollet den
27 maj 1960):
Sedan statsmakterna år 1947 tog ställning till riktlinjerna för jordbrukspolitiken,
har utvecklingen inom såväl jordbruket som samhället i övrigt medfört be*ydande
förändrinSar> vilkas karaktär eller omfattning inte kunde förutses år
1947 Som exempel kan erinras om den opåräknat snabba mekaniseringen inom
jordbruket samt utvecklingen i fråga om jordbruksbefolkningens åldersstruktur
och forandrmgarna beträffande företagsstrukturen ävensom om ändringar i produktionsinnktning,
varibland märkes införandet av oljeväxtodlingen som en bestående
del i växtföljden samt övergången till kreaturslös eller kreaturssvag drift,
6 ler vantade nya organisationsformer för produktion och saluförande!
Åtskilliga nya problem har följaktligen kommit i brännpunkten och det har blivit
alltmera angelaget att utreda det svenska jordbrukets roll och framtida ställning
i samhällsekonomien.
Enligt 1947 års riksdagsbeslut sattes som ett mål för den statliga jordbrukspo -
286
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jrt* °6 litiken att bereda den i jordbruket arbetande befolkningen samma möjligheter
som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli
delaktig i den allmänna välståndsstegring, som kunde ske i fortsättningen. I detta
syfte skulle staten dels främja och stödja en fortsatt rationalisering av jordbruket,
dels lämna jordbruksproduktionen ett prisstöd, vilket skulle avvägas efter
förhållandena vid varje särskild tidpunkt.
Omfattningen av stödåtgärderna måste emellertid bli beroende av huru stor
jordbruksproduktion man på längre sikt önskade uppehålla. Bland annat på
grund av vikten av att gränsskyddet skulle bli fullt effektivt borde man vid lämnande
av stöd åt rationaliseringsåtgärder utgå från att produktionen ej borde
vara större än att den utan svårighet kunde avsättas inom landet. Av beredskapsskäl
skulle det dock vara nödvändigt att under normala förhållanden uppehålla
en produktion av sådan storlek, som skulle erfordras för att trygga landets försörjning
i en avspärrningssituation, även om en dylik produktion rent ekonomiskt
sett ej skulle vara konkurrenskraftig i förhållande till utlandets. Vidare
räknade man med att det under en övergångstid skulle bli nödvändigt att lämna
ett särskilt stöd åt innehavarna av sådana brukningsenheter, vilka i sitt befintliga
skick inte erbjöd tillfredsställande försörjningsmöjligheter och vilkas brister
endast kunde avhjälpas genom en strukturrationalisering. Detta stöd skulle
syfta till att åtminstone delvis utjämna dessa brukningsenheters bristande lönsamhet
under övergångstiden.
I fråga om rationaliseringsåtgärderna inom jordbruket skildes mellan åtgärder
för yttre rationalisering, åtgärder för inre rationalisering och åtgärder för rationalisering
av driftsförhållandena. Rationaliseringsarbetet ansågs vara en jordbrukets
egen angelägenhet, som i huvudsak skulle ske på frivillighetens väg. Statsmakterna
skulle bland annat främja forsknings- och försöksverksamheten samt
genom undervisning och upplysning söka skapa ökad förståelse hos jordbrukarna
för rationaliseringens betydelse. I den yttre rationaliseringen, vilken berör såväl
jordbruk som skogsbruk, har statsmakterna — utöver låne- och bidragsverksamlieten
samt aktiv inköpspolitik från de statliga rationaliseringsorganens sida —
medverkat genom lagstiftningsåtgärder för att undanröja hinder för av jordbrukarna
planerade rationaliseringsåtgärder.
Av 1959 års riksdag har beslutats åtgärder i syfte att ge den statliga verksamheten
för jordbrukets rationalisering en mera tidsenlig inriktning. Den närmare
utformningen av nu gällande system för det allmänna prisstödet på jordbruksområdet,
vilket i huvudsak lämnas i form av gränsskydd, har fastställts av 1955
och 1959 års riksdagar. Den nu gällande prissättningen avser i enlighet med en
mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad,
av statsmakterna godtagen överenskommelse sexårsperioden 1 september 1959—
31 augusti 1965.
Utöver gränsskyddet lämnas ett kontant stöd till jordbruket i form av allmänt
mjölkpristillägg över riksstatens driftbudget, för närvarande omkring 95 miljoner
kronor per år. För lagring av jordbruksprodukter m. m. står till förfogande dels
vissa under fonden för förlag till statsverket anvisade investeringsanslag. dels viss
rörlig kredit m. m. Staten medverkar vidare vid uppbörden av vissa interna avgifter
samt vid upprätthållandet av vissa exportorgan m. m.
Det särskilda stödet åt innehavare av vissa mindre brukningsenheter lämnas
enligt beslut av 1959 års riksdag i form av arealtillägg, leveranstillägg för mjölk
samt extra mjölkpristillägg i norra Sverige.
Ett av skördeskadeutredningen år 1958 framlagt förslag till ett permanent system
för reglering av skördeskador har icke kunnat läggas till grund för något förslag
till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida. I avvaktan på ett ställningstagande i frågan
har statsmakterna under senare år lämnat vissa utfästelser om kompensation
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 287
intill ett belopp av 50 miljoner kronor per år i anslutning till en modifierad till- J Jo; 26
lämpning av den s. k. 4-procentregeln. En inom jordbruksdepartementet utarbetad
promemoria med synpunkter och förslag till grundlinjer i ett system för permanent
skördeskadeskydd har emellertid den 18 maj 1960 remitterats till ett antal
myndigheter och organisationer för yttrande.
En successivt stigande levnadsstandard har varit ett kännetecknande drag för
efterkrigstidens samhällsutveckling, ökad internationell handel och en bättre
internationell arbetsfördelning torde i väsentlig mån ha bidragit härtill. Av central
betydelse har emellertid varit en fortsatt omfördelning av de inhemska produktionsresurserna
mellan olika näringsgrenar och en fortskridande rationalisering
av olika delar av vårt näringsliv. Den snabba expansionen av de s. k. stadsnäringarna
har därvid möjliggjorts genom bland annat befolkningsomflyttningen
från landsbygden. Jordbruksbefolkningen har därvid kommit att minska i snabbare
takt än vad man på 1940-talet räknade med vid utformningen av riktlinjerna
för jordbrukspolitiken.
Den starka minskningen av jordbruksbefolkningen har relativt sett i första hand
gällt den inom jordbruket lejda arbetskraften. Enligt en sammanställning på grundval
av de arbetsvolymundersökningar, vilka gjorts av statistiska centralbyrån, har
under åttaårsperioden 1952—1959 den lejda arbetskraften inom jordbruket minskat
med i genomsnitt 8,6 procent per år eller sammanlagt 47,2 procent. För jordbruksföretagarna
själva, som visar den lägsta relativa minskningen, uppgår nedgången
till 3,0 procent per år eller sammanlagt 19,0 procent.
Enligt nyligen utförda beräkningar ökade produktiviteten inom industrien under
sjuårsperioden 1952—1958 med i medeltal 4,0 procent per år. Motsvarande tal
för jordbruket har angivits till 4,6 procent. Sistnämnda ökning är större än
tidigare. Under perioderna 1921—1938 och 1938—1955 ökade produktionen per
arbetare inom jordbruket med genomsnittligt 2,6 respektive 3,2 procent, ökningen
i takten inom jordbruket torde delvis sammanhänga med att allt fler uppgifter
har förts över från jordbrukets egen arbetskraft till andra näringar. Denna överföring
sker numera inte endast liksom tidigare till livsmedelsindustrierna utan
även till specialarbetare i samband med byggnads- och anläggningsarbeten in. m.
Den vidgade mekaniseringen har varit en mäktig hävstång i produktivitetshöjningen
inom jordbruket. Mekaniseringstakten har alltsedan krigsslutet varit
synnerligen snabb och betydligt snabbare än vad man allmänt räknade med vid
tillkomsten av det gällande jordbrukspolitiska programmet. Mekaniseringens fördelar
kan till fullo utnyttjas endast vid större och bättre arronderade brukningsenheter.
På strukturrationaliseringens område har också under de gångna åren
väsentliga förändringar kunnat registreras. Sedan år 1947 har följaktligen gränserna
för familjejordbruket förskjutits uppåt i snabbare takt än vad då kunde
förutses. I konsekvens härmed har, såsom förut nämnts, statsmakterna beslutat en
viss anpassning av såväl prisstödet som stödet till jordbrukets rationalisering till
dessa ändrade förhållanden.
I 1947 års riksdagsbeslut preciserades inte den önskvärda storleken av jordbruksproduktionen.
Det angavs emellertid, att den nedre gränsen inte borde understiga
vad som erfordrades för att trygga landets försörjning i en avspärrningssituation.
Härmed torde ha avsetts en produktionsvolym, motsvarande vad som
i 1942 års jordbrukskommittés betänkande betecknats som ett minimialternativ ur
näringsfysiologisk synpunkt. Vad den övre gränsen angår betonades, att det även
var i jordbrukarnas eget intresse, att en betryggande marginal fanns mellan det
normala inhemska avsättningsutrymmet och produktionen. Det förutsattes nämligen,
att de priser, som enligt inkomstmålsättningen skulle upprätthållas inom
landet, skulle ligga högre än priserna på världsmarknaden. Vid överskottsproduktion
skulle därför en del av produktionen avsättas utomlands till priser, vilka
288 Riksdagsberättelsen år 1961
T Tft* ofi skulle verka tryckande på den inländska prisnivån. Ett fullt effektivt prisstöd i
form av gränsskydd krävde således, att produktionen låg inom ramen for den inhemska
förbrukningen. . , .__, ....
Befolkningsökningen och stagnationen i jordbruksproduktionen borde i och tor
sig ha medverkat till att hålla produktionen inom ramen för den inhemska torbrukningen.
Emellertid har självförsörjningsgraden i fråga om de livsmedel, som
i huvudsak produceras av det svenska jordbruket, inte sjunkit namnvart under
loppet av 1950-talet. Om man räknar med normal skörd, har nämligen sjalvforsörjningsgraden
legat omkring 105 procent. För åren närmast fore det andra
världskriget har motsvarande tal angivits till 96 procent. Jordbruksproduktionen
har sålunda hittills legat på en högre nivå än den, som 1947 års riksdag ansag
lämplig med hänsyn till avsättningsförhållandena, och avsevart over vad man i
1942 års jordbrukskommitté betecknade som ett minimialternativ. Liksom tidigare
har produktionen i viss omfattning baserats på import av fodermedel och handelsgödsel.
Därutöver har under efterkrigstiden tillkommit ett betydligt okat bero
ende av importerade flytande bränslen. , ,, ,
Höjningen av självförsörjningsgraden sammanhanger bland annat med att konsumtionen
per capita av de livsmedel, som producerats av det svenska jordbruket,
under 1950-talet visat en nedåtgående tendens. Utvecklingen synes sammanhanga
med en höjning av jordbruksprodukternas realpriser, vilken medfört en konsumtionshämmande
effekt trots en fortgående realinkomstökning. Samtidigt med denna
utveckling har förbrukningen alltmera förskjutits från billigare till dyrare
och mera förädlade livsmedel. .. ,, ,,
I detta sammanhang bör också nämnas den i allt snabbare takt gående overfljttningen
av livsmedelsberedningen från hushållen till industrien. Denna utveckling
bär redan medfört och kan i framtiden komma att i annu högre grad medföra särskilda
problem vid genomförandet av prisregleringar pa jordbruksområdet.
I fråga om inkomstläget inom jordbruket må erinras om att vid mitten av 1940-talet en påtaglig klyfta ansågs föreligga mellan inkomsterna vid rationellt skotta
gårdar i storleksgruppen 10-20 hektar åker (basjordbruk) och inkomsterna för
jämförliga befolkningsgrupper. Klyftan beräknades i början av 19o0-talet i huvudsak
ha utjämnats. Vid överläggningarna våren 19o9 om prissättningen för sexårsperioden
1959/60—1964/65 tillgängligt material visade emellertid, att en ej oväsentlig
klvfta mellan industriarbetarnas årsfortjanst och jordbrukarnas arsfortjänst
på basjordbruket i slättbygderna återigen förelåg. En del av denna har utjämnats
genom justering av gränsskyddsnivån sistlidna höst, medan rationaliseringsvinsten
inom jordbruket beräknas successivt under sexarsperioden utjamna
ft 1T mot bni e r till 1959 års riksdag framställdes yrkanden om utredning av jordbrukets
ekonomiska förhållanden m. m. I anledning av dessa och i samband med behandlingen
av den för sexårsperioden 1959/60—1964/6o traffade överenskommelsen
om prissättningen på jordbrukets produkter anförde riksdagens )orJbruksutskott
i sitt utlåtande 1959:29, till vilket torde få hänvisas, vissa synpunkter pa
utformningen av den framtida jordbrukspolitiken m. in. samt forordade, att en
utredning om bland annat riktlinjerna för jordbrukspolitiken skulle ske och slu -föras i god tid före utgången av den sexåriga avtalstiden. . ...
Den av riksdagen sålunda önskade utredningen synes enligt mm
komma till stånd redan nu. Såsom skäl härför må framhallas, att det frågekomulex
som utredningen skall behandla, är av betydande omfattning och torde krava
insående och långvariga undersökningar och överväganden. Utredningsarbe e
kan föhaktligen infe koncentreras till en mera begränsad tidsperiod. Utredningen
bör därför tillkallas snarast möjligt och härigenom beredas tillfälle att utan tids
nöd planera och genomföra erforderliga undersökningar. . .. ,
Enligt de gällande allmänna riktlinjerna for den svenska jordbrukspolitiken har,
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
289
såsom förut närmare berörts, det närmaste målet för de statliga åtgärderna angivits J Jq* op,
vara, att den i jordbruket arbetande befolkningen skall få samma möjligheter
som utövarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och att bli delaktig
i den allmänna välståndsstegring, som kan ske. Någon bestämd riktpunkt
beträffande storleken av den jordbruksproduktion, som bör eftersträvas på lång
sikt, har inte angivits. Stöd skall dock inte utgå för en produktion, som överstiger
det totala inhemska konsumtionsutrymmet.
Det torde få förutsättas, att Sverige alltjämt under överskådlig tid kommer att
ha en jordbruksproduktion, som täcker vårt huvudsakliga behov av jordbruksråvaror.
Man torde vidare böra utgå från att jordbrukspolitiken bör syfta till att
bereda inkomstlikställighet åt dem, som driver ett med hänsyn till rådande tekniska
och ekonomiska betingelser rationellt jordbruk. Från dessa allmänna utgångspunkter
bör utredningen närmare överväga frågan om den lämpliga storleken
av den framtida jordbruksproduktionen och de krav, som i fortsättningen
skall ställas på rationalitet.
Vid övervägande angående den framtida jordbruksproduktionens lämpliga storlek
bör hänsyn tagas till — förutom kraven på en ur rent ekonomiska synpunkter
så riktig användning som möjligt av samhällets produktionsresurser — även
andra synpunkter, såsom de befolkningspolitiska och sociala. Utredningen bör i
detta sammanhang inte heller förbise de allmänna problem, vilka har samband
med den inverkan, som bland annat jordbrukets strukturförändringar har på
landsbygdens samhällsliv. Samråd bör i dessa spörsmål äga rum med den av
chefen för socialdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december
1959 tillkallade utredningen rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten.
Skäl finnes också att, såsom jordbruksutskottet framhållit, överväga olika
landsdelars behov och förutsättningar. Vidare bör vid nyssnämnda överväganden
beaktas beredskapsfrågan, vilken mot bakgrund av utvecklingen utav bland annat
transport- och lagringstekniken samt de militära stridsmedlen synes böra ingående
omprövas. I sammanhanget bör vidare självfallet hänsyn tagas till den inverkan
vårt lands medlemskap i Europeiska frihandelssammanslutningen, bildandet av
Sexstatsunionen, de pågående strävandena att åstadkomma ett närmande mellan
de två grupperna ävensom den internationella handelspolitiska utvecklingen överhuvudtaget
kan få för vårt jordbruks avsättningsmöjligheter.
Priserna på jordbrukets produkter i internationell handel har under 1950-talet
rätt väsentligt understigit de inhemska producentpriserna i flertalet viktiga produktions-
och konsumtionsländer. Genom agrarprotektionistiska åtgärder har man
på flertalet håll sökt anpassa de inhemska producentpriserna till de under rådande
förhållanden existerande produktionskostnaderna. Åtgärderna har mångenstädes
medfört ökad produktion, vilket ytterligare reducerat det redan förut förhållandevis
begränsade området för internationell handel med jordbruksprodukter.
Priserna på den s. k. världsmarknaden liar också successivt sjunkit och påkallat
förstärkta nationella skyddsåtgärder.
En jämförelse mellan våra producentpriser och producentpriserna i andra länder
visar, att den svenska producentprisnivån vid en internationell jämförelse
inte är särskilt hög. Av länderna i Västeuropa är det sålunda endast Danmark
och Nederländerna, som har producentpriser, som tämligen genomgående ligger
lägre än i Sverige. I dessa länder går en väsentlig del av jordbruksproduktionen
till export och, trots en viss differentiering mellan inlands- och exportpriserna,
blir ändock de i internationell handel utvunna priserna i hög grad bestämmande
för den inhemska producentprisnivån. I övriga västeuropeiska länder ligger producentpriserna
på samma eller i flertalet fall högre nivå än i Sverige. De förhållandevis
låga producentpriserna i Danmark och Nederländerna återspeglas i en
förhållandevis låg konsumentprisnivå. Även i vissa andra västeuropeiska länder
är konsumentpriserna, trots högre producentpriser, lägre än i Sverige beroende
I!) liihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt.
Riksdagsberättelsen
290
Riksdagsberättelsen år 1961
I Jo! 26 en betydande statlig subventionering. Särskilt gäller detta Storbritannien, som
tillämpar den s. k. lågprislinjen med statliga producentpristillägg.
Den förut berörda utvecklingen på världsmarknaden har medfört, att i Sverige,
liksom i flertalet andra västeuropeiska länder, klyftan mellan producentpriserna
på jordbruksprodukter och de priser på dylika produkter, som betalats i den
internationella handeln, successivt ökat. Till belysning härav kan nämnas att,
medan de inhemska producentpriserna sedan år 1953/54 stigit med i runt tal
15 procent, har priserna i internationell handel sjunkit med omkring 8 procent.
Vidare må nämnas, att det totala gränsskyddet, som för år 1953/54 av jordbruksprisutredningen
angavs till cirka 20 procent, redan år 1954/55 hade stigit till 25
procent. Vid förhandlingarna om det nya systemet för prissättningen på jordbrukets
produkter våren 1956 beräknades det totala prisstödet per den 1 september
1956 till nära 32 procent. Vid överläggningarna om prissättningen våren 1959
angavs prisstödet per den 1 september 1959 med från denna tidpunkt gällande
införsel- och kompensationsavgifter uppgå till drygt 43 procent. Enligt reglerna
i nu gällande prissättningssystem kan stödnivån stiga ytterligare.
Jordbrukets gränsskydd har sålunda ökat avsevärt och är av en helt annan omfattning
än inom andra näringsområden. Samtidigt har ändock svårigheter förelegat
att genom det generella prisstödet tillgodose den uppställda målsättningen
i fråga om inkomstbildningen inom jordbruket. Vad nu anförts tyder enligt min
mening på att tiden är inne att närmare undersöka möjligheterna att finna nya
vägar för utformningen av jordbruksprisregleringen.
Det nuvarande prissystemet brukar benämnas högprislinjen, då stödet främst
lämnas i form av gränsskydd, varigenom såväl producent- som konsumentprisnivån
generellt höjes. På detta sätt tillföres jordbruksbefolkningen de inkomster,
som motiveras av programmet om inkomstlikställighet. I anslutning till vad jag
nyss anfört om svårigheterna att medelst det nuvarande generella gränsskyddssvstemet
infria den i 1947 års riksdagsbeslut uppställda målsättningen om inkomstlikställighet
bör vid översynen prövas för- och nackdelarna av att helt eller
delvis tillämpa en s. k. lågprislinje, d. v. s. ett system, där importpriserna blir
bestämmande för prisnivån inom landet, medan stödet till jordbruket utgår i
form av direkta statliga bidrag.
Vid övervägandena beträffande prissystemets utformning torde också böra beaktas
livsmedelsindustriens utveckling och ställning som en allt större avnämare
av jordbrukets produkter. En annan fråga, som ävenså bör uppmärksammas
och undersökas, är spörsmålet om prisändringarnas fortplantning i olika fabrikations-
och distributionsled vid varierande producentpriser på jordbrukets produkter.
Vid översynen bör emellertid först en närmare genomgång ske av de gångna
årens utveckling inom jordbruket och därmed sammanhängande områden. Genomgången
bör utgöra grundvalen för en analys av verkningarna av den under
perioden tillämpade jordbrukspolitikens mål och medel. Resultatet av analysen
bör därefter kunna utgöra en av utgångspunkterna för en diskussion av olika
alternativ för utformningen av den framtida jordbrukspolitiken och av sättet för
dennas genomförande.
I nära anslutning till de förslag i fråga om jordbruksproduktionens framtida
omfattning och kraven på rationaliseringsgrad ävensom de förslag till stödsystem,
som utredningen kan komma fram till, torde utredningen närmare böra undersöka
förutsättningarna och formerna för statens fortsatta medverkan i jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering. Utredningen bör därvid vara oförhindrad
att upptaga frågan om jämkningar i den jordpolitiska lagstiftning, som gäller eller
kan komma att beslutas på grundval av de förslag, som 1958 års jordlagsutredning
kommer att framlägga. Vidare bör den tekniska utvecklingens nya anspråk på rådgivnings-
och konsulentverksamheten inom jordbruket beaktas. Mot bakgrunden
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 291
av det anförda torde också det nu utgående statliga stödet till det mindre jord- J Jo; 26
bruket böra omprövas.
Omfattningen och den närmare utformningen av de organ, som skall handha
den statliga eller statsunderstödda verksamheten för främjande av jordbruksnäringen
m. in., kommer givetvis att bli beroende av de förslag, vilka utredningen
kan komma att framlägga. I skilda sammanhang har under senare år — bland
annat av 1958 års riksdagsrevisorer och av 1958 års besparingsutredning — uttalats,
att en översyn av det berörda förvaltningsområdet är påkallad.
Med hänsyn till det sagda bör i de sakkunnigas uppdrag ingå att verkställa
översyn av den statliga och statsunderstödda organisationen inom det område, som
rör jordbrukets rationalisering samt därmed sammanhängande spörsmål, översynen
bör främst taga sikte på de med rationaliserings- och upplysningsverksamhet
på berörda område närmast sysselsatta organen eller lantbruksstyrelsen med
lantbruksorganisationen, å ena, samt hushållningssällskapen, å andra sidan. Utredningen
bör emellertid även till prövning upptaga den lämpligaste organisatoriska
anknytningen till andra myndigheter, i första hand lantmäteriväsendet samt
skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelseorganisationen, vilka har arbetsuppgifter
sammanhängande med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering eller uppgifter
i övrigt, som hör nära samman med dem, som förenämnda centrala myndigheter
nu handlägger.
I fråga om målsättningen för organisationsöversynen bör gälla, att utredningen
bör förutsättningslöst pröva alla de lösningar, som kan vara ägnade att åstadkomma
ur allmän och enskild synpunkt lämplig organisation för rationaliseringsverksamheten
inom jordbrukets och skogsbrukets områden. Vad gäller de förut
nämnda, med rationaliseringsverksamheten närmast sysselsatta organen måste
uppmärksammas, att de på dessa organ nu ankommande rationaliseringsuppgifterna
centralt är fördelade på tre myndigheter och på länsplanet på i princip fyra
från varandra fristående organ i varje län. Med hänsyn till den nära anknytningen
i fråga om arbetsuppgifternas inriktning synes enligt min mening den
nuvarande organisationen vara alltför splittrad trots det, närmast provisoriska,
samrådsförfarande, som beslutats av 1959 års riksdag. Detta förhållande är ägnat
att medföra olägenheter sett såväl ur allmän synpunkt som ur den enskilde jordoch
skogsbruksföretagarens. Denna kan understundom på en och samma gång beröras
av samtliga fyra länsorgans verksamhet. På grund härav bör de sakkunniga
— med utgångspunkt från att rationaliseringsverksamheten skall kunna bedrivas
fullt effektivt och att allmänheten skall kunna erbjudas en så god service
som möjligt — ingående överväga möjligheterna alt åstadkomma en mera samlad
organisation ävensom framlägga vid övervägandena framkomna förslag till
organisationsändringar. Härvid bör även eftersträvas att åstadkomma en rationell
och entydig gränsdragning mellan skilda organs arbetsuppgifter.
Organisationsöversynen bör slutligen även omfatta en ingående prövning av
lämpligheten att sammanföra statens jordbruksnämnds prisreglerande verksamhet
med den centralt bedrivna rationaliserings- och upplysningsverksamheten på jordbrukets
område.
Organisationsöversynen bör bedrivas i samråd med andra pågående utredningar,
vilka kan påverka utformningen av ifrågavarande organisationsenheter, t. ex. 1954
års fastighetsbildningskommitté.
Självfallet bör de statsfinansiella konsekvenserna av skilda organisatoriska lösningar
klarläggas.
Oavsett övervägandena om organisationen på liingre sikt av rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets och skogsbrukets områden bör utredningen till närmare
övervägande upptaga den av 1958 års besparingsutredning framförda tanken
på sammanföring av den kamerala förvaltningen och av vissa personalärenden
hos lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna till
292
Riksdagsberättelsen år 1961
I J(K 36 e*t för varje län gemensamt serviceorgan. Även spörsmålen i vilken utsträckning
vissa göromål av kameral natur inom bland annat lantmäteriet lämpligen bör
anförtros åt dylika serviceorgan samt huruvida vissa arbetsuppgifter kan övertagas
av riksbankens avdelningskontor bör prövas. I anslutning härtill bör också
undersökas i vad mån en centralisering av den kamerala förvaltningen in. m. till
vederbörande centralmyndigheter är lämplig och kan ge upphov till rationaliseringsvinster.
Samtidigt bör beaktas de förutsättningar, som kan föreligga för en
ändamålsenlig kombination av ett lokalt sammanförande och en centralisering.
Utredningen bör i här angiven del bedrivas skyndsamt. Sedan riktlinjer för en
samordning uppdragits, bör de sakkunniga medverka till att igångsätta försöksverksamhet
i begränsad omfattning.
Organisationsöversynen bör närmast ankomma på en särskild arbetsgrupp inom
utredningen. Även i övrigt torde det vara lämpligt att, i avsikt att underlätta och
förbilliga utredningsarbetet, utredningen inom sig utser mindre delegationer för
förberedande utredningar och behandling av olika delar av problemkomplexet.
Därest resultatet av utredningens behandling av de olika spörsmålen så motiverar,
bör hinder inte föreligga för utredningen att även i andra frågor än den
nyss berörda sammanföringen av kamerala göromål m. m. framlägga delbetänkanden.
Utredningen har hållit 3 plenarsammanträden, varjämte ett flertal sammanträden
hållits av inom utredningen tillsatta arbetsgrupper.
Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1963.
27. 1960 års Svalövsutredning
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1956 för att verkställa
utredning och avgiva förslag angående ekonomiska och organisatoriskttekniska
spörsmål vid Sveriges utsädesförening, Svalöv, i anslutning till ett
eventuellt införande av ett nytt system för stöd åt växtförädlingen i landet
in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1960):
Thorselius, U. T., budgetsekreterare.
Sekreterare:
Lindén, H. G., byråagronom.
Lokal: Lantbruksstyrelsen, Stockholm 2; tel. växel 23 46 20 (sekreteraren).
Direktiven (kungl. brev till statskontoret den 30 juni 1960):
att verkställa utredning angående de ekonomiska och organisatoriskt-tekniska
spörsmål, som kunna väntas uppkomma vid Sveriges utsädesförening, Svalöv, i
samband med ett eventuellt införande av ett nytt system för stöd åt växtförädlingen
i landet — varvid statsbidrag av nuvarande slag utgör en del av detta stöd
samt avgiftsmedel i förhållande till omsättningen i handeln av utav föreningen
förädlade sorter och stammar av åkerbruksväxter utgör en annan de! — samt
angående frågor av enahanda natur sammanhängande härmed, ävensom
att efter undersökning jämväl av i vad mån införandet av ett dylikt system påverkar
föreningens förhållande till Allmänna Svenska utsädesaktiebolaget, framlägga
de staten berörande förslag vartill utredningen må föranleda.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet 293
Intill den 31 oktober 1960 har utredningen hållit 9 sammanträden. Ut- J Jq. gg
redningsarbetet har i huvudsak avsett förberedande orienteringar och överläggningar
samt insamling av arbetsmaterial för kartläggning av verksamheten
och organisationen vid Sveriges utsädesförening.
28. Renbetesmarksutredningen
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 oktober 1960 för att
verkställa inventering av för renskötseln tillgängliga betesmarker, m. m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 27 oktober 1960):
Tottie, A. V. R., landshövding.
Sekreterare:
Ejdemo, B. E. H., lappfogde.
Lokal: Länsstyrelsen, Östersund; tel. Östersund växel 17 660.
Direktiven (anförande av statsrådet Netzén till statsrådsprotokollet den
14 oktober 1960):
Sedan urminnes tider har samerna bedrivit renskötsel i de nordliga delarna av
Sverige. Antalet renskötande samer jämte familjemedlemmar som hjälper till i
renskötseln utgör för närvarande något över 1 000, medan värdet av årsproduktionen
inom renskötseln uppgår till cirka 7 milj. kronor brutto i produktionsledet.
Den rätt som tillkommer samerna att utöva renskötsel i landet är bestämd i
lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Genom
lagen är bland annat mycket betydande arealer »till lapparnas uteslutande begagnande
anvisade».
För att tillgodose landets behov av elektrisk kraft har vissa kraftverk och vattenregleringar
utförts även inom de områden där renskötsel bedrives. Någon
mera ingående erfarenhet om hur dessa företag inverkar på möjligheterna att
bedriva en lönsam renskötsel synes för närvarande icke finnas.
Med hänsyn till angelägenheten att förutsättningarna för en lönsam renskötsel
av den storleksordning, som för närvarande förefinnes, icke försämras torde vissa
undersökningar framstå såsom nödvändiga.
I första hand torde en fullständig inventering av de marker, som kan utnyttjas
ör renskötseln, böra komma till stånd. Härvid måste givetvis särskild omsorg
ägnas marker som är bevuxna med den eller de betestyper varå knapphet råder
för renskötseltrakten i fråga. I sammanhanget torde även böra undersökas huruvida
verkningarna av dylik knapphet eller andra på renskötseln inverkande faktorer
bör föranleda att nuvarande lappbygränser ändras.
Som ett huvudspörsmål framstår även ett klarläggande av frågan på vad sätt
en viss åtgärd i vatten inverkar på förutsättningarna för renskötseln. Upplysmngar
i ämnet torde stå att vinna såväl från äldre vattenbyggnadsföretag där förhållandena
stabiliserats som från företag, som är under utförande, där förändringarna
kan följas kontinuerligt.
Om det visar sig erforderligt för att renskötsel skall kunna bedrivas i den omfattning,
som forutsatts i förenämnda lag den 18 juli 1928, bör vidare undersökas
huruvida ytterligare kronomark kan ställas till förfogande för renskötseln
och om det är möjligt att mot ersättning i penningar erhålla exempelvis servitutsrätt
till renskötsel å sådana kronan icke tillhöriga marker där rennäringen för
294
Riksdagsberättelsen år 1961
T To* ‘>8 närvarande icke må utövas. Slutligen torde böra utredas i vilken omfattning renskötselns
lönsamhet kan förbättras genom tekniska anordningar och hjälpmedel.
Utredningen bör anförtros åt en särskilt tillkallad utredningsman. Till utredningsmannens
förfogande bör få ställas den samiska och övriga expertis som kan
befinnas erforderlig.
Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1961.
29. Utredning rörande naturskyddslagstiftningen m. m.
Tillkallad såsom utredningsman jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 14 oktober 1960 för att verkställa utredning angående naturskyddslagstiftningen
in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 27 oktober 1960):
Lundgren, J. B., överdirektör.
Lokal: Rikets allmänna kartverk, Stockholm 8; tel. växel 52 06 20 (utredningsmannen).
Direktiven (anförande av statsrådet Netzén till statsrådsprotokollet den
14 oktober 1960):
I propositionen nr 1952: 188 med förslag till den nu gällande naturskyddslagen
framhöll dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, huru den snabba utveckling,
som ägt rum på skilda områden, medfört att naturen tagits i anspråk på ett
helt annat sätt än tidigare. Nätet av kommunikationsleder hade blivit tätare och
befolkningen mera rörlig. De ekonomiska värdena i naturen hade blivit föremål
för en allt intensivare exploatering, och naturens estetiska värden hade rönt ökad
uppskattning, som bl. a. tagit sig det uttrycket att allmänheten i större utsträckning
utnyttjade naturen för friluftsliv.
Den sålunda antydda utvecklingen har sedan dess fortskridit i ett allt snabbare
tempo. Då härtill genom naturskyddslagen infördes åtskilliga helt nya och oprövade
bestämmelser till skydd för naturen, synes tiden nu vara inne att närmare
undersöka vilka verkningar lagen haft och i vad mån lagstiftningen över
huvud taget motsvarar de krav som ur tidsenlig naturvårdssynpunkt bör ställas
på densamma i dagens läge. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de problem
som kan uppstå genom den utökning av fritiden, som kommit eller kan
förväntas komma stora befolkningsgrupper till del, bilismens snabba expansion
och den därmed sammanhängande omfattande utbyggnaden av vägnätet jämte
kommunikationernas utveckling i övrigt.
Under de senare åren har livligt dryftats de svåröverskådliga naturskyddsproblem
som är förenade med den fortskridande utbyggnaden av landets vattenkraft.
Nya regler till lösande av dessa problem innefattas i ett av Kungl. Maj:t den 7
oktober 1960 till lagrådet remitterat förslag till vissa ändringar i vattenlagen. Sedan
fråga uppkommit om att skydda vissa sjöar och vattendrag mot exploatering
för kraftverksändamål, förordnade Kungl. Maj:t den 9 april 1954 landshövdingen
Bo Hammarskjöld att sammankalla och såsom ordförande leda möten mellan företrädare
för av frågan intresserade organisationer och institutioner. Den härigenom
tillskapade s. k. naturvårdsdelegationen är alltjämt verksam, och dess verksamhet
bör givetvis fortsätta medan den av mig förordade översynen pågår. —
Här må också erinras om den samtidigt härmed tillkallade utredningen rörande
rennäringen.
Särskilda naturskyddsproblem är likaledes förbundna med den alltmer omfattande
grusexploateringen. Ett i detta ämne nyligen avgivet betänkande (SOU
295
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
1960: 3) innehåller förslag till vissa skyddsbestämmelser, och vid remissbehanding
av betänkande! har framkommit ytterligare beaktansvärda förslag till frågans
lösning. Spörsmålet synes böra övervägas på nytt i no förevarande sammanhang.
Naturskyddslagen tilUiom efter förslag av naturskyddsutredningen, som i sitt
betänkande (SOU 1951: o) också föreslog att ett statligt centralorgan skulle tillskapas
för ledning och övervakning av naturskyddsarbetet. Denna tanke vann i
princip så gott som allmän anslutning bland de remissinstanser som yttrade sill
over betankandet. Däremot gick meningarna starkt isär beträffande frågan liur
ett sådant organ lämpligen bör vara beskaffat. Utredningens förslag, som avsåg
inrättande av en fristående naturvårdsnämnd, biträddes av endast ett fåtal remissinstanser.
I övrigt riktades mot detta förslag kritik ur flera synpunkter. Från
manga håll förordades att uppgiften som central naturvårdsmvndighet skulle anfortros
åt något redan bestående ämbetsverk. Även mot en sådan lösning gjordes
emellertid anmarkningar, delvis av principiell natur. Därtill kom att åsikterna
°m vilket ämbetsverk som främst borde komma i fråga, var mycket växlande
och att de myndigheter, som utpekats såsom lämpliga, i allmänhet själva ställde
sig avvisande. Några remissinstanser fann det över huvud taget olämpligt eller
onoihgt att inratta ett centralorgan samt förordade i stället att man framför allt
naturvården3 ^ verksamhet och På åtgärder inom särskilda grenar av
I propositionen nr 1952: 188 yttrade departementschefen att vad som förekommU
vid remissbehandlingen enligt hans uppfattning tydligt gav vid handen
att hden inte var mogen for att förverkliga planerna på ett statligt centralt naturh
t tS°rgf,n S.°m skulle ®vara for ledningen och övervakningen av naturskyddsarbetet
i alla dess olika faser. Verksamheten borde därför tills vidare organiseras
pa .huvudsak samma sätt som dittills. Rörande arbetsfördelningen mellan de på
området verksamma organen uttalades att befogenheten att meddela beslut i ärenden
enligt naturskyddslagen i allmänhet borde tillkomma länsstyrelserna. Det
ansågs önskvärt att hos dessa inrättades s. k. naturskyddsråd. Vården av nationalparkerna
borde överflyttas från vetenskapsakademien till domänstyrelsen, som
också borde övertaga akademiens uppgift att föra riksregister över naturminnen.
Naturminne på kronomark borde liksom förut förvaltas av samma myndighet som
marken, medan naturminne på enskild mark borde förvaltas av skogsvårdsstyrelsen
med rätt för länsstyrelsen att förordna annat. Utrednings- och rådgivningsverksamheten
borde i huvudsak ombesörjas av vetenskapsakademien och olika
frivilliga sammanslutningar. Akademiens uppgifter därvidlag borde avpassas efer
dess vetenskapliga inriktning, medan dess tidigare ställning som allmänt sakkunnig
naturskyddsinstitution borde övertagas av Svenska naturskyddsföreningen
som regelmässigt borde höras i fridlysningsärenden och andra aktuella naturs
jddsfrågor av någon betydenhet. Samfundet för hembygdsvård borde utnyttjas
som rådgivande organ i ärenden om skydd för landskapsbilden. Det ansågs slutar
önskvärt att såväl föreningen som samfundet genom propaganda, upplysning
område ^ * 3g verkade På naturskyddets respektive landskapsvårdens
I skrivelse den 12 juni 1958 anhöll riksantikvarieämbetet - under hänvisning
ill behovet av ett opartiskt centralorgan för naturvetenskapliga undersökningar
i vattenmål — om Kungl. Maj:ts tillstånd för ämbetet att åtaga sig förordnanden
av vattendomstolarna att gora naturundersökningar av områden som beröres av
va tenreglenngar. Efter remissbehandling förklarades framställningen inte föranleda
någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
I skrivelse den 25 november 1959 (nr 321) hemställde riksdagen att frågan om
naturskyddets organisation måtte utredas.
Aven enligt min mening liar utvecklingen nu fört därhän, att frågan om naturskyddets
organisation hor tagas under förnyad prövning. Den hittillsvarande ord
-
I .
Jo: 29
296
Riksdagsberättelsen år 1961
I JO* 29 nin8en med arbetsuppgifterna fördelade på ett flertal organ medför visserligen
* goda möjligheter att vinna mångsidig belysning av uppkommande spörsmål. Genom
de i arbetet deltagande enskilda sammanslutningarna kan också frivilliga insatser
tillvaratagas på ett smidigt sätt. Å andra sidan är det obestridligt att splittringen
lätt leder till dubbelarbete och att effektiviteten blir lidande. Inom ett speciellt
avsnitt av naturskyddet har, som förut nämnts, en samordning skett genom
naturvårdsdelegationen. Det torde böra övervägas huruvida man genom att fortsätta
på denna väg skulle kunna uppnå tillfredsställande resultat. Emellertid är
det inte osannolikt att en mera radikal omgestaltning av systemet befinnes nödvändig.
Det blir då angeläget att söka sådana former, att fördelarna med den
nuvarande ordningen inte går förlorade. Om en utbyggnad blir oundgänglig, bör
undersökas om man lämpligen kan nöja sig med en förstärkning av något redan
befintligt ämbetsverk. Inom ramen för en ny organisation bör också tillgodoses
vattendomstolarnas behov av tillgång till sakkunskap inom ifrågavarande område.
Över huvud taget bör en allmän och förutsättningslös utredning av naturvårdens
organisationsfråga företagas under beaktande av samtliga de synpunkter som
kommit till uttryck vid frågans tidigare behandling i olika sammanhang.
I samband med översynen av naturskyddslagen bör hinder icke möta att till
övervägande upptaga även sådana naturskyddet berörande frågor, som regleras i
andra lagar och författningar.
Utredningen om de olika frågor, som jag berört i det föregående, torde böra
anförtros åt en särskilt tillkallad utredningsman med tillgång till experter. Finner
utredningsmannen snara lagändringar vara påkallade, bör förslag härtill
framläggas i delbetänkande.
30. Utredning angående vidare beredning av frågor rörande det statliga
karttrgcket
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 oktober 1960 för
att vidare bereda frågorna om det statliga karttrycket (se Post- och Inrikes
tidn. den 27 oktober 1960):
Jarnerup, S. E., regeringsråd, tillika ordförande;
Ahnfelt, S., överstelöjtnant;
Eriksson, G. L., t. f. expeditionschef;
Lindbergson, K. A., överdirektör;
Lundgren, J. B., överdirektör.
Experter:
Gustafsson, B. T., kapten;
Johansson, S. O., byrådirektör.
Sekreterare:
Sjölin, N. A., distriktslantmätare.
Lokal: Rikets allmänna kartverk, Stockholm 8; tel. växel 52 06 20 (sekreteraren).
Direktiven (kungl. brev till statskontoret den 21 oktober 1960):
att — med utgångspunkt från vad i statens sakrevisions utredning rörande frågan
om lämpligaste formen för handhavandet av det statliga karttrycket ävensom därmed
sammanhängande frågor och däröver avgivna yttranden anförts — inom
jordbruksdepartementet vidare bereda frågorna om det statliga karttrycket.
Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet
297
31. Utredning för prövning av statistiska m. fl. åtgärder, vilka bär vidtagas I Jo; 31
såsom förberedelser till införandet av ett permanent skördeskadeskgdd
år 1961
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 oktober 1960 för
prövning av statistiska m. fl. åtgärder, vilka bör vidtagas såsom förberedelser
till införandet av ett permanent skördeskadeskydd år 1961 (se Postoch
Inrikes tidn. den 21 november 1960):
Ohlsson, P. T. I., överdirektör, ordförande;
Gesslein, S. H., docent;
Gulbrandsen, O. G., docent;
Juréen, L. J. F., byråchef;
Medin, K. H., byråchef;
Svedborg, E., direktör;
Åstrand, B. H., direktör.
Direktiven (kungl. brev till statskontoret den 28 oktober 1960):
att tillkalla sju sakkunniga för prövning av statistiska m. fl. åtgärder, vilka böra
vidtagas såsom förberedelser till införandet av ett permanent skördeskadeskydd
298
Riksdagsberättelsen år 1961
1 H: l
Handelsdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. Sjöbefälsutredningen (1958: I 18; 1959: I 10; 1960: I 9)
Tillkallade enilgt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 juni 1956 för att
verkställa utredning och avge förslag rörande sjöbefälsutbildningens organisation
och vissa därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn.
den 6 juli 1956):
Widell, G. A., landshövding, ordförande;
Lindencrona, G., sjöfartsråd;
Orring, J. A., undervisningsråd;
Strömberg, A. E., rektor.
Experter:
Berg, Å. G. J., förste byråsekreterare;
Bååw, Hj., redaktör;
Granberg, H., direktör;
Josephson, K. O., byråchef;
Linderstam, B. A. Hj., ombudsman;
Norman, K. G. B., kommendörkapten;
Ridderström, H. E., adjunkt;
Sörman, R., skeppsredare, generalkonsul;
Thore, J. S., förbundsordförande;
Åkesson, N. H., direktör, sjökapten.
Sekreterare:
Bertman, H., krigsråd.
Direktiven för utredningen, se 1957: I H 27.
Utredningen har under tiden den 1 november 1959—den 16 mars 1960 hållit
3 sammanträden, omfattande tillhopa 3 sammanträdesdagar.
Utredningen har avslutat den återstående delen av sitt arbete genom att
avgiva en den 16 mars 1960 daterad promemoria angående den lägre nautiska
och maskintekniska utbildningens organisation m. m. (stencilerad).
Uppdraget är därmed i sin helhet slutfört.
2. Utredning rörande riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap
verksamhet och organisation (1958: I 23; 1959: I 13; 1960: I 12)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1957 för
att företaga en översyn rörande riksnämndens för ekonomisk försvarsbered
-
299
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
skap verksamhet och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 30 decem- J JJ« 4
ber 1957):
Hedborg, G. T., regeringsråd.
Experter:
Broberg, C. O. B., överste;
Swanstein, S. N. S., byråchef.
Sekreterare:
HassJev, N.-O. F., förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1958: I H 23.
Utredningen har avlämnat ett den 21 juni 1960 dagtecknat betänkande
(stencilerat). Utredningsuppdraget är därmed slutfört.
3. 1958 års försäkringssakkunniga (1959: I 15; 1960: I 14)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 januari 1958 för att
verkställa översyn av lagen om försäkringsrörelse (se Post- och Inrikes tidn.
den 15 januari 1958):
Kellgren, N. E., expert i arbetsmarknadsstyrelsen, led. av II kamm.;
Vogel, L. W., byråchef.
Expert:
von Willebrand, Karin M., aktuarie.
Sekreterare:
Elfverson, J. O. L., förste byråsekreterare.
Direktiven för de sakkunniga, se 1959: I H 15.
Under tiden den 1 november 1959—den 26 februari 1960 har hållits 9
sammanträden.
De sakkunniga har den 16 mars 1960 avgivit betänkande angående översyn
av lagen om försäkringsrörelse (SOU 1960: 11). Uppdraget är därmed
slutfört.
4. Provningsanstaltsutredningen (1959: I 17; 1960: I 16)
i it; •»«>! iuihl '' »?.•»• <i •» i.!?;*/ />: >>}; : ;
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 maj 1958 för att
verkställa översyn av den statliga provningsverksamheten och dess organisation
(se Post- och Inrikes tidn. den 29 maj 1958):
Odqvist, F. K. G., professor, ordförande;
Adamson, B. L., tekn.dr;
Berggren, E. G. C., byråchef;
Simonsson, H. L., överdirektör.
Experter:
Nilsson, T. R., fil. dr, avdelningschef;
Wetterblad, R. I. T., byråchef.
Biträde:
St ack el 1, L.-E. V. J., e. tjänsteman (t. o. m. den 31 mars 1960).
300
Riksdagsberättelsen år 1961
I H: 4 Sekreterare:
Björkman, C. L., extra förste revisor.
Direktiven för utredningen, se 1959: I H 17.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 4 juli 1960 hållit
7 sammanträden. Utredningen har den 4 juli 1960 avgivit betänkande om
översyn av den offentliga provningsverksamheten och dess organisation
(SOU 1960: 27). Uppdraget är därmed slutfört.
5. Utredning angående samverkan mellan organen för upplysningsverksamhet
i utlandet (1960: I 21)
*■
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1959 för att
på grundval av verkställda utredningar utforma konkreta förslag rörande
samverkan mellan organen på området för upplysningsverksamheten i utlandet,
i första hand Svenska turisttrafikförbundet och Svenska institutet
för kulturellt utbyte med utlandet (se Post- och Inrikes tidn. den 21 januari
1959):
Renlund, R. G., generaldirektör, ordförande;
Backlund, S. E., byråchef;
Berggren, E. G. C., byråchef;
Sachs, R., direktör;
Sundblad, G. K., tekn.dr.
Sekreterare:
Croneborg, K. O. R., t. f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1960: I H 21.
Utredningen har den 11 juli 1960 avlämnat betänkande angående samverkan
mellan organen för svensk upplysningsverksamhet i utlandet (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
6. Operahusutredningen
Utredningsman förordnad av Kungl. Maj :t den 3 juni 1960 för att utreda
orsakerna till kostnadsökningen vid ombyggnadsarbetena inom operahuset.
Experter och sekreterare tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma
dag.
Utredningsman:
ödeen, S. A. E., f. d. generaldirektör.
Experter:
Johansson, R., extra byrådirektör (fr. o. m. den 2 juli 1960);
Johansson, S. A., byggnadsingenjör (fr. o. m. den 28 juli 1960);
Blom, S. S. V., förste byråingenjör (fr. o. m. den 26 juli 1960).
Sekreterare:
Svensson, E. A. G., byrådirektör (fr. o. m. den 7 juni 1960).
Särskilda direktiv har ej lämnats.
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
301
Utredningen, som har arbetat fortlöpande och hållit 21 sammanträden, I Hl 8
har den 22 november 1960 avgivit betänkande (stencilerat). Uppdraget är
därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
7. Svenska kommittén för nordiska patent (1958: I 13; 1959: I 6; 1960: I 6)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 januari 1955 — i
anslutning till Nordiska rådets rekommendation nr 29/1954 — för att deltaga
i arbetet på fortsatt utredning rörande frågan om nordiska patent m. m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 29 januari 1955):
Bexelius, T. A., justitieombudsman, ordförande;
Reiland, L. A. G., byråchef;
Settergren, G. C. A., direktör;
v. Zweigbergk, Å. C., generaldirektör.
Expert:
Hermansson, R., statsråd (t. o. m. den 24 november 1960);
Borggård, G. R., expeditionschef (fr. o. m. den 25 november 1960).
Sekreterare:
Lewin, S., byrådirektör.
Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. växel 67 97 00 (sekreteraren).
Direktiven för kommittén, se 1956: I H 25.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 21 sammanträden
samt 3 delegerademöten med motsvarande danska, finska och
norska kommittéer.
I närmast föregående redogörelse nämnda utkast till i allt väsentligt likalydande
patentlagar för de nordiska länderna samt enhetliga tillämpningsföreskrifter
till dessa har underkastats fortsatt bearbetning och komplettering.
Motiveringen till de enskilda paragraferna i lagtexten är nu under utarbetande
och motivutkast till ett flertal av de grundläggande bestämmelserna
har behandlats vid det sista av ovannämnda delegerademöten.
Arbetet beräknas fortgå under år 1961.
8. 1955 års provinsteaterutredning (1958: I 14; 1959: I 7; 1960: I 7)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 september 1955
för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande den statsunderstödda
teaterverksamheten i landsorten (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober
1955):
Sehlstedt, O. A., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;
Elldin, H., rektor;
Lindvall, H., direktör;
302
Riksdagsberättelsen år 1961
I Hl 8 Lyberg, F., byråchef;
Torsslow, S. O., förste regissör, fil. dr.
Experter:
Bergman, G. M., professor;
Elmgren, A. F., direktör;
Forslund, E. A. S., pol. mag.;
Lindenbaum, G. M., förste kanslisekreterare;1
Lundkvist, K. R., direktör;
Topelius, G. Z., kansliråd;
Zacharias, J„ teaterchef (fr. o. in. den 18 oktober 1960).
Sekreterare:
Stiernstedt, S. W. O., byråchef.
Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. växel 67 97 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1956: I H 29.
Utredningen har t. o. m. den 30 november 1960 hållit 6 plenarsammanträden,
varjämte vissa av ledamöterna och experterna sammanträtt 5 gånger
för att utarbeta förslag till framtida uppläggning av skådespelarutbildningen.
Utredningen har i maj 1960 avgivit Betänkande rörande statsunderstödd
teaterverksamhet i landsorten (stencilerat). Härvid anmäldes, att utredningen
från huvudspörsmålen frikopplat spörsmålet om skådespelarutbildningen
och ämnade behandla denna i ett särskilt betänkande.
Enkäter rörande för utbildningsfrågan relevanta förhållanden har utsänts
dels till samtliga teaterföretag, dels till de teatrar, vid vilka finns elevskolor.
Härjämte har kontakter tagits med berörda organisationer.
Arbetet beräknas vara avslutat i början av år 1961.
9. Sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av gällande bestämmelser
om tillsyn å fartyg m. m. (1958: I 15; 1959: I 8; 1960: I 8)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1956 med
uppdrag att verkställa översyn av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg
samt inkomma med de förslag, vartill översynen må giva anledning (se Postoch
Inrikes tidn. den 23 januari 1956):
Borg, B. L., sjöfartsråd;
Olsén, E. G. B., byråchef.
Expert:
Almquist, E. C. H., överinspektör.
Sekreterare:
Melin, G. L., byrådirektör.
Lokal: Sjöfartsstyrelsen; tel. växel 63 13 00 (sjöfartsrådet Borg) eller
22 85 40 (sekreteraren).
Särskilda direktiv har ej meddelats.
De sakkunniga har under tiden december 1959—november 1960 hållit 30
sammanträden, därvid även kontakter tagits med representanter för Sveriges
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 303
fäjtygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges redareför- £ JJ.
ening, Svenska sjöfolksförbnndet, Sveriges fiskares riksförbund och Rederiföreningen
för mindre fartyg.
De sakkunniga beräknar slutföra sitt arbete under år 1961.
10. Statlig företrädare vid förhandlingar om båttrafiken i Stockholms
skärgård (1958:I 19; 1959:I 11; 1960:I 10)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 oktober 1956 för att
deltaga i förhandlingar med Stockholms stad och Stockholms läns landsting
rörande frågan hur båttrafiken i Stockholms skärgård bör ordnas (se Postoch
Inrikes tidn. den 7 november 1956):
Hermansson, R., statsråd (t. o. m. den 24 november 1960);
Morting, I. R. M., förrådsdirektör (fr. o. m. den 25 november 1960).
Experter:
Borg, B. L., sjöfartsråd;
Olsén, E. G. B., byråchef.
Lokal: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 96 60,
rikssamt. växel 22 98 60.
Statlig medlem i ett enligt avtal den 13 juli 1959 med Waxholms nya ångfartygs
aktiebolag och den 30 september 1959 med Ångfartygs aktiebolaget
Stockholm—Blidösund inrättat trafikutskott, utsedd med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 25 september 1959:
Morting, I. R. M., förrådsdirektör (jfr ovan).
Särskilda direktiv har ej lämnats.
Under året har utredningar av betydelse för blivande förhandlingar pågått
inom ovannämnda trafikutskott. Förhandlingarna väntas börja omkring
årsskiftet 1960—61.
11. 1957 års bemanningsutredning (1958: I 20; 1959: I 12; 1960: I 11)
Utredningen, som utgör en fortsättning av den enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 november 1956 tillkallade utredningen om översyn av
sjöarbetstidslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 30 januari 1957), tillkallades
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 december 1957 för att utreda
frågan om bemanningen på fartyg och därmed sammanhängande
spörsmål:
Utredningsman:
Ekblom, O., f. d. landshövding.
Experter:
Andersson, S„ ombudsman (t. o. m. den 26 januari 1960);
Forssblad, D., direktör, sjökapten;
Grenander, N., direktör, jur. dr;
Hartvig, P. Å., kansliråd;
Karlbjörn, II. S., ombudsman (fr. o. m. den 27 januari 1960);
304
Riksdagsberättelsen år 1961
I H: XI Linderstam, B. A. Hj., ombudsman, sjöingenjör;
Lycke, H., direktör, sjöingenjör;
Strömberg, A. E., rektor;
Thore, J. S., förbundsordförande;
Tufvasson, K. E., ombudsman, sjökapten;
Wikström, K. J., ombudsman;
öbrink, J. H., byrådirektör, sjökapten.
Sekreterare:
Petterson, S. H., hovrättsassessor.
Lokal: Stora Nygatan 2 B1; tel. 23 66 60, ankn. 33 (sekreteraren).
Särskilda direktiv har ej lämnats.
Utredningen, som under tiden december 1959—november 1960 hållit 14
sammanträden, har den 16 mars 1960 avgivit betänkande (stencilerat) med
förslag till kungörelse om befäl å svenska handelsfartyg m. m. (jfr SFS nr
487/1960). Härefter har utredningen övergått till att behandla de med en
reglering av manskapsbemanningen sammanhängande problemen.
Utredningen beräknas pågå under hela år 1961.
12. US A-beredningen (1959:1 14; 1960:1 13)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1957 för
att inom handelsdepartementet biträda vid handläggningen av ärenden rörande
utformningen och genomförandet av en aktion i Amerikas förenta stater
i syfte att främja förbindelserna mellan detta land och Sverige (se Postoch
Inrikes tidn. den 23 januari 1958):
Danielsen, N., f. d. disponent, ordförande;
Vinell, K. T., envoyé (ersättare för Danielsen);
Backlund, S. E., byråchef;
Hartvig, P. Å., kansliråd;
Wickberg, A. W., direktör.
Sekreterare:
Senning, C. O., förste kanslisekreterare.
Lokal: Jordbruksdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn.
1562), rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för beredningen, se 1959:1 H 14.
Beredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 10
sammanträden. Efter förslag av beredningen har under samma tid anvisats
sammanlagt cirka 220 000 kronor av statsmedel till täckande av kostnaderna
för olika konkreta åtgärder inom ramen för aktionen. Beredningens
arbete beräknas fortgå jämväl under år 1961.
13. Öljeskifferutredningen (1959: I 16; 1960: I 15)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 mars 1958 för att
utreda frågan om Svenska skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet
(se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1958):
305
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
Åselius, K. Hj., bruksdisponent, ordförande; J Jfj jg
Petri, F. A., överdirektör, vice ordförande;
Svenke, E. J. K., teknisk direktör.
Experter:
Bohlin, L. T., revisor (fr. o. m. den 1 juni 1960);
Lingstrand, L. E., civilingenjör (fr. o. m. den 1 juni 1960).
Sekreterare:
Stenberg, O. A. E., civilingenjör.
Lokal: Stenbergs Maskinbyrå AB, Gamla Brogatan 30, Stockholm C;
tel. 23 33 20.
Direktiven för utredningen, se 1959:1 H 16.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 8
sammanträden, omfattande tillsammans 12 sammanträdesdagar.
Utredningen har den 8 juni 1960 avgivit förnyat utlåtande angående medel
till Svenska skifferoljeaktiebolaget för försök med pyrolys och förgasning
av skifferstybb.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
14. 1958 års näringsrättssakkunniga (1959:1 18; 1960:1 17)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 juni 1958 med uppdrag
att på grundval av näringsrättsutredningens år 1957 avgivna betänkande
utarbeta förslag till ny näringsrättslagstiftning (se Post- och Inrikes
tidn. den 25 juni 1958):
Petrén, G. O. E., justitieråd.
Expert:
Jönsson, L. I., rådman.
Sekreterare:
Mannerfelt, N. O. G., hovrättsassessor.
Lokal: Storkyrkobrinken 4; tel. 20 46 35 eller 48 61 39 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1959: I H 18.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under år 1961.
15. 1958 års forskningsinstitutkommitté (1959:1 19; 1960:1 18)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1958 för att
verkställa utredning rörande nytt avtal angående bidrag till verksamheten
vid Svenska träforskningsinstitutet, med befogenhet att med vederbörande
enskilda intressenter ingå i förhandlingar och — under förbehåll för Kungl.
Maj :ts godkännande — träffa dylikt avtal, ävensom att, därest behov av
liknande översyn och avtalsdiskussioner sedermera aktualiseras beträffande
de övriga under handelsdepartementet hörande s. k. halvstatliga forskningsinstituten,
verkställa motsvarande utredningar (se Post- och Inrikes
tidn. den 8 juli 1958):
20 Iiihang till riksdagens protokoll 1960.1 samt.
Itiksdagsberättelsen
306
Riksdagsberättelsen är 1961
1 Hl 15 Öhman, F. G. H., ordförande i näringsfrihetsrådet, f. d. regeringsråd, ordförande;
Holmqvist,
E. B., studiesekreterare, led. av I kamm.;
Lundberg, S. G. J., avdelningschef.
Expert:
Rörs, A. J. I., t. f. budgetsekreterare.
Sekreterare:
Blomqvist, O. R., förste kanslisekreterare.
Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1959: I H 19.
Chefen för handelsdepartementet har den 9 juli 1959 med stöd av förenämnda
bemyndigande den 30 juni 1958 uppdragit åt kommittén att —
med beaktande av vad departementschefen anförde sistnämnda dag vid
anmälan av frågan om utredning angående nytt avtal om bidrag till verksamheten
vid Svenska träforskningsinstitutet m. fl. institut — verkställa
utredning rörande nya avtal angående bidrag till Svenska textilforskningsinstitutet,
Metallografiska institutet och Institutet för optisk forskning, med
befogenhet för kommittén att med vederbörande enskilda intressenter ingå
i förhandlingar och — under förbehåll för Kungl. Maj :ts godkännande —
träffa dylika avtal. Chefen för handelsdepartementet har vidare den 8 juni
1960 meddelat ett liknande beslut rörande Institutet för konserveringsforskning
och Svenska silikatforskningsinstitutet.
Kommittén har under tiden den 16 november 1959—den 15 november 1960
hållit 11 sammanträden.
Kommittén har under år 1960 till chefen för handelsdepartementet överlämnat
följande betänkanden och promemoria (samtliga stencilerade),
nämligen
den 15 februari 1960 betänkandet Den fortsatta driften av Institutet för
optisk forskning,
den 18 februari 1960 betänkandet Driften av Svenska textilforskningsinstitutet,
den 18 februari 1960 promemoria angående Metallografiska institutet
jämte preliminärt avtal om verksamheten därstädes under tiden den 1 juli
1960—den 30 juni 1962 samt
den 26 oktober 1960 betänkandet Den fortsatta driften av Svenska silikatforskningsinstitutet.
Vidare har kommittén med skrivelse den 25 april 1960 anmält, att vissa
förhandlingar med Stiftelsen Svensk träforskning rörande eventuell ändring
— i anledning av 1959 års s. k. B-listeförhandlingar — av gällande
avtal om driften av Svenska träforskningsinstitutet slutförts.
Slutligen har kommittén den 17 juni 1960 avgivit infordrat utlåtande
över framställningar från Stiftelsen Svensk träforskning m. fl. rörande anvisande
av vissa medel för tillämpad träteknisk forskning.
Kommittén väntar att kunna i början av år 1960 avgiva betänkande ro -
307
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
rande avtal om driften av Institutet för konserveringsforskning. Därest icke J [£;
ytterligare uppdrag överlämnas till kommittén skulle dess arbete komma
att avslutas därmed.
16. Patentverksutredningen 1958 (1959:1 20; 1960:1 19)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juli 1958 för att
verkställa utredning angående arbetsförhållandena inom vissa delar av patent-
och registreringsverket (se Post- och Inrikes tidn. den 31 juli 1958):
Falk, M. C., byråchef, ordförande;
Thuresson, E. O., kansliråd;
Tornborg, C. G. F., byrådirektör.
Expert:
Oredsson, P. T. G., byrådirektör (fr. o. m. den 14 januari 1960).
Sekreterare:
Oredsson, P. T. G., byrådirektör (t. o. m. den 13 januari 1960);
Lundberg, B. I., förste kanslisekreterare (fr. o. m. den 14 januari 1960).
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. 22 45 00 (ankn. 1510), rikssamt.
växel 23 62 00 (sekreteraren), Patent- och registreringsverket; tel.
växel 67 97 00 (experten).
Direktiven för utredningen, se 1959: I H 20.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 7
sammanträden.
Utredningen beräknas i huvudsak slutföra sitt arbete under år 1961.
17. Idrottsutredningen (1959: I 22; 1960: I 20)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 november 1958 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa organisatoriska
frågor på idrottens och friluftslivets område (se Post- och Inrikes tidn.
den 10 november 1958):
Apelqvist, K. A. S., direktör, ordförande;
Bergérus, K. H. E., direktör;
Karlsson, H. G. B., organisationschef;
Lindenbaum, G. M., förste kanslisekreterare;
Tobé, E. I., överlantmätare.
Sekreterare:
Sandberg, A. B., förste kanslisekreterare.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1006),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1960: I H 20.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 8
sammanträden, överläggningar har i samband med vissa sammanträden
hållits med representanter från statens fritidsnämnd, Sveriges Riksidrottsförbund
och Svenska Korporationsidrottsförbundet.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
308
Riksdagsberåttelsen år 1961
IH: 18 18. Beredningen rörande åtgärder till stöd för den svenska exporten på det
kommersiella området (1960: 122)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 mars 1959 med
uppdrag att verkställa en översyn av de åtgärder, som erfordras för att i utlandet
stödja den svenska utrikeshandeln på det kommersiella området
(se Post- och Inrikes tidn. den 25 mars 1959):
Cederwall, G. F. E., landshövding, ordförande;
Leffler, J. O., direktör;
Lindstedt, A., kommerseråd;
Sundén, O. R., direktör;
Swedberg, H. O., direktör;
v. Sydow, E., utrikesråd;
önnesjö, K. E. A., statssekreterare.
Sekreterare:
Croneborg, K. O. R., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1941),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiven för beredningen, se 1960:1 H 22.
Beredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 12
sammanträden.
Beredningen har i skrivelser den 8/10 och 3/11 1960 till chefen för handelsdepartementet
avgivit förslag angående storleken och utformningen av
statens stöd åt de svenska handelskamrarna i utlandet under åren 1961
och 1962.
Beredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
19. Utredning för översyn av normalpapper sförordningen m. m. (1960: I 23)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1959 med
uppdrag att verkställa översyn av normalpappersförordningen m. m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 19 oktober 1959):
Ericsson, Y. A. R., kanslichef.
Experter:
Nilsson, T. R., avdelningschef;
Swedlund, G. R., arkivråd.
Lokal: Statens handelslicensnämnd, Linnégatan 87; tel. lokalsamt. växel
22 86 60, rikssamt. växel 22 86 80.
Direktiven för utredningen, se 1960: I H 23.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 15
sammanträden.
Utredningen har den 24 oktober 1960 avgivit en skrivelse med förslag
angående upprättande av arkivbeständiga handlingar medelst fotografisk
reproduktion el. dyl. (stencilerad).
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under senare hälften av år
1961.
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 309
20. Utredning rörande statsbidrag till hemslöjden I Hl 20
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1960 med
uppdrag att utreda frågan om fortsatt statlig bidragsgivning till hemslöjden
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 februari 1960):
Ericsson, Y. A. R., kanslichef.
Lokal: Statens handelslicensnämnd, Linnégatan 87; tel. lokalsamt. växel
22 86 60, rikssamt. växel 22 86 80.
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 5
februari 1960):
Under en följd av år har staten lämnat bidrag — från anslag å riksstaten och
från manufakturförlagslånefonden -— till olika hemslöjdsändamål. För innevarande
budgetår har under tionde huvudtiteln anvisats ett reservationsanslag av
55 000 kronor till Befrämjande av hemslöjden. Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund har av anslaget tilldelats statsunderstöd med 29 000 kronor. Åt kommerskollegium
har uppdragits att med anlitande av återstoden av anslaget fördela
17 000 kronor till understöd åt de provinsiella hemslöjdsföreningarna och
9 000 kronor till särskilda hemslöjdsändamål. Vidare har kommerskollegium bemyndigats
att av manufakturförlagslånefonden använda 1 000 kronor såsom bidrag
till kostnaderna för riksförbundets verksamhet under budgetåret 1959/60,
170 000 kronor såsom bidrag till kostnaderna under samma budgetår för avlöning
åt hemslöjdskonsulenter samt 10 000 kronor såsom bidrag till sällskapet
Same-Ätnams slöjdutskott för fortsatt konsulentverksamhet för sameslöjden. Enligt
vad som upplysts i samband härmed utgör antalet hemslöjdskonsulenter 38.
De årliga kostnaderna för konsulenternas avlöning och pension kan beräknas till
i runt tal 490 000 kronor; härtill kommer resekostnader m. m., som uppgår till
cirka 145 000 kronor om året. En av statsmedel avlönad förste hemslöjdskonsulent
i lönegrad Ae 21 är anställd hos kommerskollegium. — Bidrag från fonden har
dessutom beviljats Föreningen Handarbetets vänner u. p. a.
Manufakturförlagslånefonden hade den 31 december 1959 en behållning av i
runt tal 637 000 kronor bortsett från utestående lån å sammanlagt ca 200 000
kronor. Om årliga bidrag från fonden av hittillsvarande storlek även framdeles
skall utgå till hemslöjdsändamål, kommer fondens medel att vara förbrukade
inom jämförelsevis kort tid. Det blir sålunda snart nödvändigt att minska det av
fondmedel utgående bidraget till ifrågavarande ändamål. En ökning av riksstatsanslaget
till befrämjande av hemslöjden kan inte för närvarande ställas i
utsikt. I delta sammanhang bör också uppmärksammas, att hemslöjdsrörelsen under
senare tid synes ha utvecklats starkt i kommersiellt avseende och — inte
minst tack vare hemslöjdsorganisationernas arbete — fått en viss ekonomisk bärkraft.
Erinras må vidare, att i årets statsverksproposition framlagts förslag, enligt
vilket de s. k. hemslöjdslånen ersättes av långivning genom företagareföreningarna
och statlig lånegaranti. Det vidgade statliga kreditstöd, som ett genomförande
av detta förslag innebär, kan förväntas ytterligare stärka hemslöjdens
ställning. Det kan ifrågasättas, om inte hemslöjdsrörelsens kostnader till större del
än för närvarande sker skulle kunna täckas på annat sätt än genom statliga bidrag.
Med hänsyn till vad nu anförts bör en särskild utredning verkställas rörande
den fortsatta statliga bidragsgivningen till hemslöjden. Utredningen bör i huvudsak
vara inriktad på att ge underlag för en anpassning av de årliga statsbidragens
storlek till de begränsade medel som kan disponeras för ändamålet. Vid
utredningen bör ■— mot bakgrunden av eu allmän översikt över hemslöjdsrörelsen
i dess olika former — redovisas de skilda synpunkter, som motiverar fortsatt
ekonomiskt stöd åt verksamheten från statsmakternas sida. Vidare bör bl. a.
310
Riksdagsberättelsen år 1961
I H: 20 undersökas hur de ekonomiska förhållandena inom hemslöjdsrörelsen för närvarande
gestaltar sig och vilka följder en minskning av statens årliga bidragsgivning
kan komma att få för densamma. Om sådana verkningar kan förutses,
som ur det allmännas synpunkter ter sig betänkliga, bör åtgärder för att undvika
eller mildra dem övervägas.
Utredningsmannen har haft kontakter med olika hemslöjdsorganisationer
och andra institutioner, som beröres av utredningen.
Utredningsmannen har den 8 november 1960 avgivit utlåtande med anledning
av hemställan om statsbidrag för budgetåret 1960/61 för vissa hemslöjdsändamål.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under första halvåret 1961.
21. Svenska delegationen i nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
Utsedda enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 februari 1960 att såsom
ombud för Sverige deltaga i arbetet inom ett nordiskt ekonomiskt samarbetsutskott
(se Post- och Inrikes tidn. den 24 februari 1960):
Cederwall, G. F. E., landshövding, ordförande;
de Besche, H. W. A., biträdande kabinettssekreterare;
Kalderén, L. G., byråchef.
Suppleanter:
von Sydow, E., utrikesråd;
Wennersten, P. G., kommerseråd;
Englund, K. G. Å., byråchef.
Experter:
Croneborg, K. O. R., förste kanslisekreterare (fr. o. m. den 15 oktober
1960);
Bergström, S., byråchef (fr. o. m. den 2 december 1960);
Eriksson, B. A., kommerseråd (fr. o. m. den 9 maj 1960);
Joge, S. F., vice riksbankschef (fr. o. m. den 2 december 1960);
Krantz, Å. A., kanslichef (fr. o. m. den 15 oktober 1960);
Larson, S. E., byråchef (fr. o. m. den 25 oktober 1960);
Leuf, N. B., byråinspektör (fr. o. m. den 8 november 1960);
Lundström, H. O., kamrerare (fr. o. m. den 2 december 1960);
Marklund, K. L., tullkontrollör (fr. o. m. den 9 maj 1960).
Huvudsekreterare:
Englund, K. G. Å., byråchef.
Biträdande sekreterare:
Marklund, K. L., tullkontrollör.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1130),
rikssamt. växel 23 62 00 (huvudsekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 19 februari
1960): Vid det möte med ledamöter av de danska, finska, norska och
svenska regeringarna, som hölls i Kungälv den 11—12 juli 1959, framlade Nordiska
ekonomiska samarbetsutskottet en rapport med resultaten av vissa kompletterande
utredningar i anslutning till den tidigare framlagda planen för ett ut
-
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 311
vidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. Samarbetsutskottets arbete var, under de £ JJj 21
förutsättningar det dittills bedrivits, i och med den sålunda avlämnade rapporten
slutfört.
Vid regeringsmötet konstaterades att planerna på ett frihandelsområde mellan
de sju och de konsekvenser detta kan medföra skapat en ny situation. Mötet underströk
betydelsen i detta läge av ett nära ekonomiskt samarbete mellan de
nordiska länderna av den art, som samarbetsutskottet föreslagit. Statsministrarna
enades om att i sina regeringar ta upp ett förslag om att inrätta ett permanent
nordiskt ministerråd, som skulle vara ansvarigt för detta samarbete, och vid
sidan härav ett samarbetsorgan bestående av ämbetsmän från de olika länderna.
Detta förslag utvecklades närmare i en skrivelse, som de nordiska ekonomiska
samarbetsministrarna den 17 oktober 1959 översände till Nordiska rådet.
Vid behandlingen av samarbetsministrarnas förslag vid Nordiska rådets sjunde
session i november 1959 anslöt sig rådets ekonomiska utskott till den uppfattningen,
att samarbetet borde ges en fastare form. Detta kunde lämpligen ske
genom inrättande av en permanent ministerkommitté bestående av en minister
från varje land såsom ansvarig för samarbetet. Det finge ankomma på ministrarna
att till sig knyta erforderlig expertis. Utskottet förutsatte att, såsom hittills,
även i fortsättningen kontakt komme att upprätthållas mellan regeringarna
samt Nordiska rådets presidium och dess ekonomiska utskott.
På förslag av utskottet beslöt Nordiska rådet rekommendera regeringarna att
närmare utveckla det nordiska ekonomiska samarbetet och att skapa i detta
sammanhang erforderliga arbetsformer (rekommendation nr 12/1959).
I anledning av den redogörelse, som Nordiska rådets svenska delegation avgivit
beträffande rådets sjunde session, framhöll utrikesutskottet i sitt utlåtande (nr
7 år 1959) bl. a. att det var naturligt att riksdagen uttalade sig för att det nordiska
ekonomiska samarbetet fortsatte i de former, vilka betingades av Sveriges,
Danmarks och Norges väntade anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen,
och att därvid de samarbetsuppgifter borde uppmärksammas, som närmare
angivits i dels de nordiska samarbetsministrarnas förslag av den 17 oktober
1959, dels det förslag som den 2 november 1959 avgavs av Nordiska rådets
presidiemedlemmar till rådet. Vidare ville utskottet för sin del tillstyrka, att en
nordisk ministerkommitté komme till stånd med uppgift att handlägga de ekonomiska
samarbetsangelägenheter, varom det kunde bli fråga. Riksdagen beslöt att
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört.
Till fullföljande av Nordiska rådets nämnda rekommendation har de nordiska
samarbetsministrarna beslutat föreslå upprättandet av en nordisk ministerkommitté
för ekonomiskt samarbete. Var och en av de nordiska regeringarna skall
utse en minister som fast medlem i kommittén.
Ministerkommitténs uppgift skall vara att främja det nordiska ekonomiska
samarbetet och följa genomförandet av de åtgärder på detta område, som beslutas
av regeringarna. Ministerkommittén skall vidare ta initiativ till ekonomiska samarbetsuppgifter,
som är av intresse ur nordisk synpunkt. Ministerkommittén skall
även behandla och yttra sig över ekonomiska ärenden, som överlämnas från Nordiska
rådet eller från en eller flera av de nordiska regeringarna.
För att biträda ministerkommittén och förbereda dess sammanträden skall upprättas
ett nordiskt ekonomiskt samarbetsutskott. Var och en av regeringarna skall
utse tre medlemmar i utskottet. Samarbetsutskottet skall ha till uppgift att sörja
för genomförandet av de uppdrag, som det mottar från ministerkommittén, eventuellt
med biträde av särskilda utskott, och att på eget initiativ framlägga förslag
för ministerkommittén om åtgärder för främjande av det ekonomiska samarbetet.
Det förutsättes, att det nordiska ekonomiska samarbetet skall bedrivas i nära
kontakt med näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.
312
Riksdag sberättelsen år 1961
I H: 21 Jag förordar, att de riktlinjer, som sålunda uppdragits, för Sveriges del lägges
till grund för inriktningen och organisationen av det fortsatta nordiska ekonomiska
samarbetet.
Ansvaret för detta samarbete synes inom regeringen i första hand böra åvila
chefen för handelsdepartementet som därför bör utses som fast medlem av den
föreslagna nordiska ministerkommittén. Detta avses dock inte rubba övriga departementschefers
ansvar för nordiskt samarbete i förekommande fall på sådana
områden som faller under vederbörande departement. När så befinnes lämpligt
med hänsyn till behandlade ärenden bör också andra statsråd äga deltaga i
sammanträden med den nordiska ministerkommittén.
Tre ombud bör utses att såsom representanter för Sverige ingå i samarbetsutskottet.
Ett av ombuden bör förordnas såsom deras ordförande. Det synes vidare
lämpligt att utse tre suppleanter att vid förfall för ordinarie ombud inträda i
utskottet.
Det bör ankomma på ombuden att biträda den svenska medlemmen av ministerkommittén,
att allmänt fungera som kontaktorgan till motsvarande representanter
i de övriga nordiska länderna samt att överhuvudtaget inom Sverige fullgöra
de funktioner som ålägges samarbetsutskottet. Ombuden skall sålunda medverka
vid genomförandet av uppdrag som samarbetsutskottet erhåller av ministerkommittén,
de skall kunna ta initiativ till förslag att framläggas för ministerkommittén
om åtgärder för att främja det ekonomiska samarbetet. Såsom förberedelse
för samarbetsutskottets överläggningar har ombuden att låta verkställa
erforderliga interna undersökningar och utredningar. I den mån sådant mera
omfattande utredningsarbete aktualiseras bör detta så långt möjligt förläggas till
härför lämpade myndigheter och institutioner, därvid i första hand kommerskollegium
torde komma i fråga, men för särskilda fall även exempelvis statens
jordbruksnämnd och generaltjullstyrelsen., Det är angeläget, att vid allt förberedelsearbete
nära kontakt med näringslivet och dess organisationer upprätthålles.
Jag vill i det sammanhanget erinra om att särskilt inom kommerskollegium
och jordbruksnämnden nära kontakter etablerats med berörda intressen inom
näringslivet vid handläggningen av internationella ekonomiska samarbetsfrågor
i allmänhet. Dessa kontakter bör med fördel kunna nyttiggöras även för det nordiska
samarbetet. Till kommerskollegium är också f. n. knuten en särskild delegation
med uppgift framför allt att deltaga i handläggningen av frågor rörande
Sveriges medverkan i det europeiska ekonomiska integrationsarbetet. Frågor rörande
det nordiska ekonomiska samarbetet som ankommer på kommerskollegium
och som äger nära samband med integrationsfrågorna bör lämpligen vid behov
kunna upptagas i denna delegation.
Jag avser att senare denna dag anmäla frågan om förnyade riktlinjer för delegationens
arbete.
Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har intill den 1 december 1960
hållit 4 sammanträden, varjämte utskottets sekretariat hållit 7 sammanträden.
Samarbetsutskottets svenska delegation har under samma tid haft
4 sammanträden.
22. 1960 års prisövervakningskommitté
Tillkallade den 6 maj 1960 enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29
april s. å. för att verkställa utredning rörande lagstiftningen och administrationen
på pris- och konkurrensområdet (se Post- och Inrikes tidn. den
12 maj 1960):
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
313
Meidner, R. A., fil. doktor, ordförande; J JJ; 33
Lewén-Eliasson, Anna-Lisa, ledamot av II kamm.
Experter (fr. o. m. den 1 september 1960):
Ihrfelt, P. F., t. f. byråchef;
Larsson, F., direktör, fil. lic.;
Larsson, S. E., förste intendent;
Lindberger, L., byråchef;
Sundquist, A. Å., revisionssekreterare, tillika sekreterare.
Biträdande sekreterare:
Hansson, N. L., byrådirektör (fr. o. m. den 1 november 1960).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 29
april 1960):
I vårt land utövas för närvarande ingen allmän priskontroll. Enligt gällande
lagstiftning kan, utom i ett i det följande berört undantagsfall, direkta prisreglerande
ingripanden förekomma endast i extra-ordinära situationer. Det har nämligen
förutsatts att en effektiv konkurrens mellan företagarna normalt skall vara
tillräcklig för att hålla priserna på en skälig nivå.
Samhällets åtgärder för att främja en sund prisbildning har därför — i stället
för på prisreglering — inriktats på att söka undanröja sådana begränsningar i
konkurrensen, som har skadlig verkan. Strävandena i denna riktning förutsätter
att samhället har möjlighet att uppdaga begränsningar av konkurrensen och utforska
deras verkan. Det allmänna måste ha resurser att övervaka prisutvecklingen
och insyn i de faktorer, som påverkar prisbildningen. Ett viktigt led i
den konkurrensfrämjande verksamheten är den sakliga konsumentupplysning i
pris- och prisbildningsfrågor som från samhällets sida bedrives för att öka konsumenternas
prismedvetande.
Grundvalen för denna verksamhet är lagarna den 25 september 1953 (nr 603)
om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och den
1 juni 1956 (nr 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden.
Förstnämnda lag innehåller förbud mot bruttopriser och anbudskarteller.
Förbuden är dispensabla. Lagen ger vidare möjlighet att inför ett särskilt organ
— näringsfrihetsrådet — upptaga förhandling i syfte att undanröja skadlig verkan
av konkurrensbegränsning. Lagen saknar föreskrifter om åtgärder mot konkurrensbegränsning
för det fall att förhandling icke leder till att den skadliga
verkan undanröjes. För visst undantagsfall — som hittills icke varit aktuellt —-finns dock en regel om ingripande genom att högsta pris för en vara fastställes.
Förhandling inför näringsfrihetsrådet sker blott efter framställning, som det
i första hand ankommer på ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor att
göra. Innan ämbetet gör sådan framställning skall vederbörande näringsidkare
beredas tillfälle yttra sig.
De utredningar, på vilka ombudsmannen grundar sitt ställningstagande, utföres
i regel av pris- och kartellnämnden. Detta organ handhar även i första
hand prisövervakningen. Nämnden verkställer utredningar i prisbildningsfrågor
och bedriver även den konsumentupplysning, som förut nämnts. 1956 års lag om
uppgiftsskyldighet ger nämnden rätt att av företagarna inhämta uppgifter om
konkurrensbegränsningar samt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra
förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Enligt lagen skall
vidare konkurrepsbegränsande överenskommelser som kommer till nämndens
kännedom upptagas i ett hos nämnden fört särskilt register, det s. k. kartellregistret.
Registret är i princip offentligt. Med överenskommelser jämställes stad
-
314
Riksdagsberättelsen år 1961
I H: 22 gar som antagits av företagarsammanslutning samt föreskrifter och bestämmelser,
som utfärdats av sådan sammanslutning.
Betecknande för den verksamhet, för vars grunddrag jag nu redogjort, är såsom
torde ha framgått att den söker nå sitt mål, en effektiv konkurrens och en skälig
prisnivå, huvudsakligen genom förhandling och upplysning. En av tankarna bakom
verksamhetens utformning är att man genom att ge offentlighet åt de förhållanden
som påverkar prisbildningen skapar återhållsamhet hos företagarna i frågor
om åtgärder som ur samhällets synpunkt är skadliga eller olämpliga. Verksamhetens
principiella uppläggning förutsätter medverkan från näringslivets sida.
Detta hade man också fullt klart för sig vid lagstiftningens tillkomst. Det betonades
att man när tillräckliga erfarenheter förelåge av lagstiftningens verkan finge
bedöma om mera ingripande regler behövdes.
På det hela taget torde för närvarande konkurrensen mellan företagarna vara
tillfredsställande. Tendenser, som klart strider mot samhällets konkurrensfrämjande
strävanden, saknas dock icke. Erinras kan sålunda om de uppmärksammade
fall då leveransvägran utlösts som följd av strävanden att hindra priskonkurrens
i detaljistledet. Gällande regler torde dock ha visat sig kunna vara verksamma
härvidlag; näringsfrihetsombudsmannens kontakter med företagarna har
i detta sammanhang varit av betydelse. Andra missförhållanden har emellertid
visat sig svårare att komma till rätta med. Prisutvecklingen har — även om inträffade
prishöjningar i stort sett hållit sig inom rimliga gränser — på vissa områden
givit anledning till oro. Marginalökningar har förekommit som synes svåra
att förklara med inträffade kostnadsökningar. Prisrekommendationer från företagarorganisationer,
s. k. horisontella riktprislistor, har i vissa fall lett till omotiverade
prishöjningar. Även prisrekommendationer från tillverkare och grossister
till senare distributionsled, s. k. vertikala riktpriser, har medfört olägenheter.
Även om sådana riktpriser inte alltid uteslutit priskonkurrens, har det i viss utsträckning
förekommit att konkurrensen i högre grad än önskvärt kommit att
inrikta sig på annat än prissättningen. De torde också i åtskilliga fall ha lett till
prisstelhet i detaljhandelsledet.
I detta sammanhang torde få anmälas att landsorganisationen hos Kungl. Maj:t
vädjat om åtgärder i syfte att det vid flera tillfällen från den fackliga rörelsen
framförda kravet på en aktiv och effektiv prisövervakning från samhällets sida
skall kunna bättre tillgodoses än för närvarande är fallet. Landsorganisationen
erinrar om att nyligen ett centralt löneavtal träffats mellan landsorganisationen
och arbetsgivareföreningen, innebärande löneförhöjningar vilka allmänt anses
ligga inom ramen för en förväntad produktionsstegring. Det framhålles, att avtalet
omfattar en tvåårsperiod och saknar indexklausuler. Möjligheten för löntagarna
att få del av den måttliga reallöneförbättring, som avtalet syftar till, blir
helt beroende av en stabil prisutveckling. Landsorganisationen anför vidare, att
den allmänna varuskattens införande, som i tiden nära sammanföll med inte
obetydliga prissänkningar för ett antal livsmedelsråvaror, inom vissa delar av
näringslivet utnyttjats för oskäliga marginalhöjningar. Landsorganisationen förklarar
sig icke önska en återgång till krigs- och krisårens priskontroll. Man vill
inom den fackliga rörelsen i det längsta tro, att konkurrensviljan inom näringslivet
är tillräckligt stark för att en sådan — från vissa synpunkter olämplig —
utväg bör kunna undgås. Landsorganisationen deklarerar slutligen sin beredvillighet
att, i samverkan med de prisövervakande myndigheterna och med andra
organisationer som företräder konsumentintresset, arbeta för ökat pris- och kvalitetsmedvetande
bland landets konsumenter.
Redan tidigare har jag, i skrivelse den 5 april i år till pris- och kartellnämnden,
understrukit den vikt jag fäster vid att varje åtgärd vidtages, som må finnas
möjlig för att effektivt och snabbt klarlägga prisutvecklingen inom aktuella
branschområden och bringa resultatet till allmänhetens kännedom. I överens
-
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 315
stämmelse med den uppfattning, som jag sålunda givit uttryck för, vill jag nu J *>2
förorda en utredning om vad som kan göras för att åstadkomma ytterligare
skärpt prisövervakning. Utredningen bör avse såväl lagstiftningen som administrationen
av verksamheten.
I fråga om lagstiftningen synes man ännu icke ha tillräcklig erfarenhet för
att avgöra om de grundläggande principerna skall bibehållas eller om det är
nödvändigt att införa befogenheter till direkta ingripanden. Jag är därför icke
nu beredd att tillstyrka mera genomgripande ändringar i gällande lagstiftning.
Utredningen bör i stället ta sikte på en mera begränsad översyn av lagreglerna
inom ramen för de nuvarande principerna. Syftet bör vara icke att skapa grundval
för prisreglerande åtgärder utan att föreslå sådana justeringar av lagstiftningen
som är ägnade att underlätta den erforderliga skärpningen av prisövervakningen,
en effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar och en
förbättring av konsumenternas prismedvetande.
Vid utredningen bör inom de gränser som sålunda angivits alla spörsmål av
betydelse kunna upptagas. Såsom exempel på frågor av särskilt intresse kan nämnas
införande av skyldighet att, åtminstone i viss omfattning, utan särskild anmaning
anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser för införande i kartellregistret.
Kartellregistreringen är numera allmänt känd inom näringslivet och
större osäkerhet om vad som skall registreras synes i allmänhet icke behöva råda.
Det kan även förtjäna övervägas om icke skyldighet i vissa fall, exempelvis i
fråga om horisontella riktpriser, skall föreligga att göra anmälan viss tid innan
rekommendationerna avses skola tillämpas. I fråga om de vertikala riktpriserna
bör i första hand undersökas i vad mån sekretessreglerna kan ändras så att en
mera omfattande publicering blir möjlig. Möjligen kan det befinnas lämpligt med
en registrering av sådana prisrekommendationer och därtill knutna försäljningsvillkor.
För att registreringsapparaten inte skall bli för tungrodd måste ett förslag
om en sådan registrering innehålla regler till begränsning av vad som skall
registreras. Av intresse i detta sammanhang är självfallet i främsta rummet de
företag som kan antagas vara marknadsledande i fråga om prisbildningen. Ytterligare
bör möjligheterna till åtgärder mot oskälig prissättning beaktas; i anslutning
till vad landsorganisationen framhållit bör härvid även uppmärksammas fall
då avtalsmässig eller på monopol grundad konkurrensbegränsning icke kan påvisas
bakom prissättningen. Man bör söka ett system som ger tillräcklig effekt
utan de olägenheter som följer med priskontroll. Verkningarna av ökad publicitet
bör övervägas. Ifrågasättas kan om icke skyldighet att utan särskild anmaning
anmäla prishöjningar i viss omfattning kunde införas.
Även i fråga om administrationen bör utredningen i huvudsak bygga på den
nuvarande ordningen. Kompetensfördelningen mellan organen bör sålunda bibehållas.
Av särskild vikt är att pris- och kartellnämndens ställning som objektiv,
rent utredande myndighet vidmakthålles. Uppgiften hör vara att söka förhöja
administrationens effektivitet med särskilt beaktande av möjligheterna till snabba
åtgärder. Härvidlag är det icke minst av betydelse att göra det möjligt för ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor att utan onödig tidsutdräkt bereda och taga
ståndpunkt till utredningsmaterial som tillhandahålles av pris- och kartellnämnden.
I fråga om pris- och kartellnämnden bör särskilt undersökas huruvida nämnden
disponerar tillräcklig personal för den intensifierade prisövervakningen.
Genomförandet av en särskilt ingående prisövervakning kan även erfordra en
mera specialiserad branschkännedom än nämnden för närvarande förfogar över.
Nämndens möjligheter att anlita särskilda sakkunniga för att medverka vid utredningar
på specialområden synes därför böra utvidgas.
Vidare synes det finnas anledning att — även mera allmänt än som nyss berörts
— överväga en utvidgning och effektivisering av pris- och kartellnämndens
316
Riksdag sberättelsen år 1961
I H: 22 publiceringsverksamhet. Denna har i huvudsak varit begränsad till utgivningen
av nämndens tidskrift samt utsändandet av pressmeddelanden. Fortlöpande information
till dagspressen och medverkan i studie- och folkbildningsarbetet i
större omfattning och i systematisk form torde förtjäna övervägas.
Även i fråga om ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor kan en översyn
av de personella resurserna vara påkallad. Såsom jag förut antytt har redan
kontakterna mellan ombudsmannaämbetet samt vederbörande företagare och näringsorganisationer
ofta visat sig leda till rättelser av påtalade missförhållanden,
så att behandling inför näringsfrihetsrådet blivit onödig. Ombudsmannaämbetet
har härigenom kommit att öka i betydelse. Det finns därför anledning undersöka
om icke ämbetet bör förstärkas med särskild ekonomisk och förhandlingsmässig
expertis. Härjämte bör undersökas möjligheterna att i praktiska former ytterligare
stärka samarbetet i utredningsfrågor mellan pris- och kartellnämnden och
ombudsmannaämbetet.
Med hänsyn till hittillsvarande erfarenheter synes däremot för närvarande
någon ändring ifråga om näringsfrihetsrådets organisation knappast påkallad.
Kommittén, som efter vissa förberedande åtgärder påbörjade sitt arbete
omkring den 1 augusti 1960, har under tiden till och med den 30 november
1960 hållit 19 sammanträden inkl. överläggningar med företrädare för berörda
myndigheter och organisationer. Vidare har studiebesök avlagts i
Köpenhamn och Oslo.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i januari 1961.
23. Malmutredningen för Norrbotten
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1960 för att
verkställa utredning av frågor, som äger samband med en inventering av
Norrbottens naturtillgångar (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juli 1960):
Näslund, H. M. E., landshövding, ordförande;
Klackenberg, O. H., regeringsråd;
Kristensson, F., professor;
Lindbergson, K. A., överdirektör.
Expert:
Dyrssen, G. P. T., hovrättsassessor (fr. o. m. den 9 november 1960).
Sekreterare:
Jonason, S. Å. H., regeringsrättssekreterare (fr. o. m. den 26 oktober 1960).
Biträdande sekreterare:
Fredén, E., skogsvet. lic. (fr. o. m. den 26 oktober 1960).
Lokal: Storkyrkobrinken 4; tel. lokalsamt. 22 45 00 (ankn. 1953), rikssamt.
växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 30
juni 1960):
Norrbotten har rika, i betydande utsträckning ännu outnyttjade naturtillgångar
av malm, skog och vattenkraft liksom ett jordbruk, vars avkastning mångenstädes
är överraskande god. Samtidigt finns inom länet ett växande överskott av arbetskraft.
Omfattningen av det kapital, som hittills tillförts Norrbotten, står
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet 317
emellertid icke i proportion till länets potentiella resurser i form av naturtill- J J|. 23
gångar och mänsklig arbetskraft. Arbetsmarknadssituationen i Norrbotten har *
härigenom kommit att präglas av en i förhållande till arbetskraftstillgången underdimensionerad
produktionsapparat.
För att möjliggöra ett rationellt utnyttjande av länets arbetskraftsresurser och
naturtillgångar i syfte att vidareutveckla dess näringsliv och skapa varaktiga försörjningsmöjligheter
för länets befolkning fordras en långsiktsplan. En dylik
plan, kallad Norrbottenplanen, utarbetas för närvarande successivt inom länsstyrelsen
med biträde av särskilda sakkunniga och expertorgan. Därvid behandlas
bland annat vägförhållandena inom länet liksom frågan om ett effektivt tillvaratagande
av existerande virkesöverskott.
Såsom ett nytt och viktigt led i Norrbottenplanen bör ingå en inventering av de
norrbottniska järnmalmerna. Länsstyrelsen räknar nämligen med att därest stålproduktionen
och malmförbrukningen i Europa utvecklas enligt prognoser, framlagda
av olika europeiska samarbetsorgan, kan malmbrytningen i Norrbotten på
längre sikt ökas avsevärt. För att få en säker grundval för utbyggnaden är det
emellertid nödvändigt, att en allmän inventering av järnmalmsreserverna kommer
till stånd och i anslutning därtill en mångsidig utredning av de i sammanhang
med malmexploateringens framtida utveckling uppkommande problemen.
Hittills gjorda utredningar om ett effektivt tillvaratagande av Norrbottens naturtillgångar
har i allmänhet igångsatts på lokalt initiativ och utförts i länets
regi, även om staten som regel lämnat sin ekonomiska medverkan. För egen del
finner jag det också naturligt att de förberedande undersökningarna i olika för
länets näringsliv betydelsefulla frågor handhas i den ordning, som exempelvis nu
sker inom ramen för den pågående Norrbottenplanen. När det gäller den måhända
största av Norrbottens naturtillgångar, järnmalmen, är jag emellertid medveten
om svårigheterna att genom utredningsarbete på länsplanet åstadkomma en
samlad översikt. Det räcker här inte bara att skaffa ökad kännedom om malmreservernas
läge och storlek. Malmexploateringens framtida lokalisering och omfattning
påverkar, ofta på ett avgörande sätt, samhällsbildning och sysselsättning i de
berörda länsdelarna. Exempelvis kan malmexploatering inom nya trakter medföra
stora förskjutningar i bebyggelsestrukturen. Investeringar i nya och bestående
samhällen bör ske under hänsynstagande härtill. Uppkomsten av nya eller utbyggnad
av befintliga gruvsamhällen ökar vidare avsättningsmöjligheterna för
jordbruksprodukter och påverkar därigenom jordbrukets utveckling och inriktning.
Motsvarande synpunkter kan anläggas på lokaliseringen och inriktningen av
småindustri och hantverk i dess egenskap av serviceorgan för den egentliga storindustrin.
Eu annan faktor är behovet av samordning mellan malmbrytningen och
skogsbruket i avseende på transportvägar och arbetskraftsbehov.
Er dessa synpunkter har jag förståelse för det av länsstyrelsen framförda önskemålet
att särskilda sakkunniga skall få i uppdrag att utreda de olika frågorna i
samband med en allmän järnmalmsinventering inom Norrbottens län och är beredd
medverka till att en dylik utredning kommer till stånd.
Utredningen skall självfallet i sitt arbete nära samråda med den pågående länsstyrelseutredningen
och i första hand behandla de med en allmän järnmalmsinvcntei
ing och med en förväntad ökad malmutvinning inom länet sammanhängande
frågorna. Samtidigt bör emellertid utredningen vara oförhindrad att ta upp angränsande,
för näringslivet och för den arbetande befolkningen i Norrbotten
betydelsefulla frågeställningar, vilka utredningen i samförstånd med dem, som nu
arbetar med Norrbottensplanen, finner lämpligt att infoga i programmet.
Utredningen har intill den 15 november 1960 hållit ett sammanträde.
Utredningens arbete beräknas fortgå under 1961.
I H: 24
318 Riksdagsberäitelsen år 1961
24. Utredning rörande Metallografiska institutet
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 november 1960 för
att verkställa utredning rörande den fortsatta verksamheten vid Metallografiska
institutet och vissa därmed sammanhängande frågor, avseende bland
annat verkstadsindustrins behov av centralt bedriven forskning (se Postoch
Inrikes tidn. den 21 november 1960):
Löfqvist, I., t.f. generaldirektör, ordförande;
Lundberg, S. G. J., avdelningschef;
Simonsson, H. L., överdirektör.
Sekreterare:
Björkman, C. L., extra förste revisor.
Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1525),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Lange till statsrådsprotokollet den 11
november 1960):
Metallografiska institutet tillkom i början av 1920-talet. Verksamheten under de
första decennierna var av relativt blygsam omfattning. Institutet uppbar då ett årligt
bidrag av staten om cirka 5 000 kronor. År 1943 blev efter förslag av en statlig
utredning institutet utvidgat till ett centralt forskningsinstitut för järn- och metallforskning,
företrädesvis av grundläggande art. Enligt ett därvid mellan Kungl.
Maj :t och Stiftelsen Svensk järn- och metallforskning ingånget avtal — vilket i
olika omgångar, senast våren 1960, förlängts på oförändrade villkor — har staten
upplåtit tomt och uppfört byggnader i Stockholm för institutet. Statens löpande
bidrag är i avtalet i huvudsak begränsat till kostnaderna för uppvärmning och
yttre underhåll av byggnaderna samt för skötsel av vägar, planteringar o. dyl.
Dessa kostnader uppgår för närvarande till omkring 20 000 kronor om året. Medel
till övriga årliga driftsutgifter liksom till anskaffning av utrustning, sammanlagt
i genomsnitt nära 800 000 kronor för år, tillskjutes av stiftelsen. Dock har
Kungl. Maj:t under senare år av fondmedel ställt sammanlagt 100 000 kronor till
institutets förfogande för utrustningsanskaffning. -— För en närmare redogörelse
för avtalets innehåll torde få hänvisas till propositionen nr 245/1943.
Den i våras beslutade avtalsförlängningen föregicks av förhandlingar mellan
1958 års forskningsinstitutkommitté för staten, å ena, samt förenämnda stiftelse,
å andra sidan. Därvid yrkade stiftelsen en avsevärd höjning av statsbidraget för
att kunna vidga och intensifiera forskningsverksamheten. Stiftelsen föreslog en
successiv uppräkning av det statliga anslaget till drygt 400 000 kronor för år. Industriens
bidrag och andra inkomster förutsattes bli av minst samma omfattning
som för närvarande, omkring 800 000 kronor. Den totala utgiftsramen för verksamheten
skulle alltså bli 1 200 000 kronor.
Kommittén framhöll i sin redogörelse över förhandlingarna, att staten under
senare år på många områden tagit på sig ökade kostnader för framför allt grundforskning.
Detta hade emellertid av olika skäl icke kommit att gälla Metallografiska
institutet, där den statliga ekonomiska insatsen fortfarande var jämförelsevis
snävt begränsad. Järn- och metallindustrien utgjorde en av vårt lands största
och mest betydelsefulla industrigrenar, bl. a. med avseende på landets export.
Det föreföll därför kommittén motiverat, att stiftelsens förslag om utvidgning av
institutet och om ökning i samband därmed av det statliga stödet till grundforskningen
närmare undersöktes. Uppdraget borde anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga.
I avvaktan på resultatet av en sådan utredning föreslog kommittén, att
avtalet om Metallografiska institutet skulle förlängas för blott två år, eller till ut
-
319
Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet
gången av juni 1962. Överenskommelse härom hade — inom ramen för kommit- T Tf. 04.
téns uppdrag — preliminärt träffats mellan kommittén och stiftelsen i februari ''
1960.
Vid anmälan i propositionen nr 65 till 1960 års riksdag av kommitténs förslag
och av frågan om medelsanvisning för budgetåret 1960/61 till Metallografiska institutet
uttalade jag, med godkännande av kommitténs förslag, att det var min avsikt
att i annat sammanhang begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda
sakkunniga för en utredning om utvidgning av institutet och om ökning
av statens bidrag till detsamma. Denna fråga torde nu få upptagas.
Utgångspunkten för de sakkunnigas arbete bör vara en översiktlig inventering
av behovet av forskning — grundläggande och tillämpad — på de områden, som
institutets verksamhet nu omfattar, och på angränsande områden. I sistnämnda
hanseende tänker jag bland annat på behovet av central forskning för bearbetning
av verkstadsindustriens skilda forskningsproblem. Verkstadsindustrien spelar
en framträdande roll för vårt folkhushåll: omkring 35 procent av landets totala
export utgöres av produkter därifrån. Grundläggande forskning på detta område
bedrivs emellertid för närvarande i mycket begränsad omfattning. Frågan
om utbyggnad därav har aktualiserats av statens tekniska forskningsråd i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 23 september 1960. Närmast tänker sig rådet ett särskilt
branschforskningsinstitut för tillgodoseende av verkstadsindustriens forskningsbehov.
Sedan behovet av forskning över hela det nu åsyftade fältet blivit tillfyllest
klarlagt, bor en kartläggning ske av den metallografiska och därmed sammanhangande
forskning, som redan bedrives vid institutet, vid enskilda företag och
annorstädes. Mot bakgrunden av därvid framkomna resultat får bedömas om och
i vilken mån staten bör medverka till att forskningsverksamheten vid Metallografiska
institutet utvidgas.
Parallellt med detta arbete bör utredningen ägna uppmärksamhet åt hela frågan
om gränsdragningen mellan de olika forskningsgrenar, vilka för sin fortsatta
utveckling är helt eller delvis beroende av utvecklingen inom det strikt metallografiska
forskningsområdet. Måhända kan därvid även en breddning av området
för Metallografiska institutets verksamhet bedömas ändamålsenlig. När det gäller
tillgodoseende av verkstadsindustriens forskningsbehov hyser jag emellertid i likhet
med tekniska forskningsrådet, närmast uppfattningen att grundläggande och
tillämpad forskning på detta område med hänsyn till målsättningen icke lämpligen
kan eller bör äga rum inom Metallografiska institutets ram. Å andra sidan är
jag inte beredd att på nu tillgängligt material avvisa tanken på ett gemensamt in
-
Uiksom inom 1958 års forskningsinstitutkommitté bör utredningsarbetet bedrivas
så, att forhandlingar tas upp med representanter för de berörda industrierna
av vilka flertalet torde vara företrädda inom stiftelsen Svensk järn- och metallforskning.
Dock bör utredningen tills vidare icke äga befogenhet att träffa avtal
med stiftelsen.
Befinnes ur samhällsekonomiska eller andra synpunkter en utbyggnad av Metallografiska
institutet önskvärd, synes den närmare regleringen av det ekonomiska
stödet från statens sida böra ske efter förebild av vad som gäller för Övriga
branschforskningsinstitut, till vilka staten lämnar större bidrag.
Skulle de sakkunnigas bedömningar i fråga om verkstadsindustriens behov
av centralt bedriven forskning ge vid handen att denna gren behöver ett särskilt
branschforskningsinstitut, bör det ankomma på utredningen att förhandlingsvägen
undersöka, såvitt gäller industrisidan, de ekonomiska förutsättningarna’och
betingelserna 1 övrigt for att under statlig medverkan inrätta ett dylikt institut.
1 tc,rde böra bedrivas i etapper. Frågan om ny överenskom
melse
for Metallografiska institutet brådskar. Gällande avtal löper ut den 30 juni
320
Riksdagsberättelsen år 1961
T Tf* 9i 1962> och ny« avtal måste därför underställas nämnda års vårriksdag. Med hänA
" syn till den tid, som åtgår för ärendets remissbehandling och för de därefter
följande slutliga förhandlingarna om ny överenskommelse — vilka förhandlingar
likaledes torde böra anförtros åt de sakkunniga — bör utredningsarbetet i vad
avser Metallografiska institutet vara avslutat tidigt under hösten 1961.
I fråga om principiella spörsmål av betydelse för även övriga branschforskningsinstitut
bör samråd ske med 1958 års forskningsinstitutkommitté.
Utredningen har under tiden den 11 november—den 31 december 1960
hållit ett sammanträde.
Enligt direktiven bör utredningsarbetet i vad avser Metallografiska institutet
vara avslutat tidigt under hösten 1961.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
321
I In
Inrikesdepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. Sakkunniga för översyn av länsstyrelsernas krigsorganisation
(1958:I 22; 1959:I 20; 1960:I 19)
Tillkallade av Kungl. Maj:t den 23 juli 1953 för att verkställa översyn av
gällande bestämmelser om länsstyrelsernas krigsorganisation och utreda
vissa därmed sammanhängande frågor:
Hanning, P. G., landssekreterare, ordförande;
Lindqvist, R. L. A., landskamrerare;
Söderbom, Å. H:son, överste.
Expert:
Englund, E. B., major.
Sekreterare:
Bjering, P. A., länsassessor.
De sakkunniga har i februari 1960 avgivit sitt slutbetänkande (stencilerat),
innefattande förslag till krigsinstruktion och krigsarbetsordning för
länsstyrelserna ävensom förslag till anvisningar för sambandstjänsten inom
län. Betänkandet är hemligstämplat.
Uppdraget är därmed slutfört.
2. 1954 års mjölkkommitté (1958:1 25; 1959:22; 1960: 20)
Tillkallade såsom sakkunniga enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19
februari 1954 för att inom departementet biträda med utredning av frågan
om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet och därmed
sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 23 februari
1954):
Thomé, K. E., professor, ordförande;
Carlsson, Georg, lantbrukare, led. av I kamm.,
Huss, R. H., professor, förste stadsläkare;
Karlsson, Eva O., folkskollärarinna, led. av II kamm.;
Kämpe, Å., stadsveterinär;
Torbrink, Tekla J. L., fru, led. av II kamm.;
Zachrison, S. J. G., agronom.
Expert:
Häggmark, C. L. A., jur. kand.
Sekreterare:
Ljunggren, B. H. V., mejeriingenjör.
21 Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt
Hiksdagaberättelsen
322
Riksdagsberättelsen år 1961
I In: 2 Direktiven för utredningen, se 1955: I In 45.
Kommittén, som under tiden 1 december 1959—21 september 1960 hållit
7 sammanträden, har den 21 september 1960 avgivit betänkande, kallat
»Frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet»
(SOU 1960: 29).
Uppdraget är därmed slutfört.
3. 1954 års br andlag srevision (1958: I 28; 1959: I 25; 1960: I 23)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juli 1954 för att
inom inrikesdepartementet verkställa översyn av brandlagstiftningen och
brandförsvarets organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 juli 1954):
Tottie, A. V. R., landshövding, ordförande;
Anderberg, H. R., f. d. stationsmästare, f. d. riksdagsman;
Anderson, J. R., folkskollärare, led. av II kamm.;
Dickson, J. I. A., kammarherre, led. av II kamm.;
Grönlund, K. M., brandchef;
Nilsson, E. H., förman, led. av I kamm.;
Nilsson, O. F., lantbrukare, led. av I kamm.;
Peterson, A., ombudsman;
Pettersson, G., brandchef;
Tell, V., brandchef.
Expert:
Hultqvist, S., rektor.
Sekreterare:
Källner, C.-G., hovrättsfiskal.
Direktiven för utredningen, se 1955: I In 50.
Brandlagsrevisionen, som under tiden november 1959—oktober 1960 hållit
15 sammanträden, har den 25 oktober 1960 avgivit betänkande, kallat
»Reviderad brandlagstiftning» (SOU 1960:34).
Uppdraget är därmed slutfört.
4. Mentalsjukvårdens statsbidragsutredning (1958: I 47;
1959:I 37; 1960: I 29)
Tillkallade den 20 september 1957 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 6 juni 1957 för att utreda frågan om de ekonomiska villkoren för överförande
av huvudmannaskapet för sinnessjukvården till landstingen och
städerna utanför landsting samt för driften av denna vårdgren genom dessa
huvudmän även som därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 17 juli 1957) :
Olsson, S. O. B., generaldirektör, ordförande;
Björkquist, E. G. A., överdirektör;
Dahlgren, I. J. G., förbundsdirektör;
Humble, S., förbundsdirektör;
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
323
Ringström, K. G., riksgäldsdirektör; I In: 6
Stiernstedt, L. J. V., godsägare, led av II kamm.;
Sunne, J. A., folkskollärare, f. d. riksdagsman;
Svensson, Per G. A., lantbrukare, led. av II kamm.;
Söderberg, S. T. R., f. d. ombudsman, led. av I kamm.;
Söderqvist, B. O. A., byråchef.
Sekreterare:
Brolinson, J. E. A., byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Esseen, J. Å. B., förste byråsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1958: I In 47.
Utredningen, som under tiden december 1959—februari 1960 hållit 9 sammanträden,
har den 16 februari 1960 avgivit betänkande, kallat »De ekonomiska
villkoren för en huvudmannaskapsreform inom mentalsjukvården»
(SOU 1960: 9).
Uppdraget är därmed slutfört.
5. Utredningen rörande meritvärdet av tjänstgöring som lasarettsläkare
vid odelat lasarett m. m. vid sökning av vissa läkartjänster m. m.
(1958: I 54; 1959: I 43; 1960: I 33)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 juli 1957 för att
klarlägga och mot varandra väga de faktorer, som inverkar på värdet i merithänseende
av tjänstgöring såsom lasarettsläkare å odelat lasarett eller vid
avdelning för allsidig sjukvård å lasarett vid sökning av tjänster såsom
lasarettsläkare vid kirurgiska avdelningar å lasarett, med rätt att upptaga
jämväl de övriga meritvärderingsfrågor, som funnits oundgängligen böra
prövas i samband med nyssnämnda spörsmål:
Samuelsson, G. Y., generaldirektör.
Sakkunniga:
Anderson, K. E. H., kanslidirektör;
Bager, E. B. E., f. d. lasarettsläkare (avliden den 22 augusti 1960);
Liedberg, N. K. B., lasarettsläkare;
Lindgren, S., lasarettsläkare;
Restad, E. H., landstingsdirektör;
von Zweigbergk, J. O., medicinalråd.
Sekreterare:
Dahlström, L. E., e. o. förste byråsekreterare.
Utredningen har i december 1960 avgivit en skrivelse angående ifrågavarande
uppdrag.
Utredningen är därmed avslutad.
6. SBL-utredningen (1959: I 47; 1960: I 36)
Tillkallade den 4 mars 1958 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17
januari samma år för alt verkställa utredning rörande organisationen av
324
Riksdagsberättelsen år 1961
I In: 6 den vid statens bakteriologiska laboratorium bedrivna preparattillverkningen
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30 januari 1958):
Eriksson, G. L., t. f. expeditionschef, ordförande;
Fitger, N. F. P., fil. dr;
Karlén, G. H., överdirektör;
Olin, G. C. O., professor;
Wilhelmson, J. F., fältveterinär.
Experter:
Hedén, C.-G., laborator;
Isaksson, D., direktör;
Lundbäck, B. H., avdelningsföreståndare;
Wihlborg, H. H., byrådirektör.
Sekreterare:
Lindmark, A. L. G., byråchef;
Lindström, A. H. I., byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1959: I In 47.
Utredningen har under tiden 1 december 1959—30 maj 1960 hållit 4 sammanträden.
Utredningen har i maj 1960 avgivit betänkande, kallat »Organisationen
av den vid Statens Bakteriologiska Laboratorium bedrivna preparattillverkningen
m. m.» (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
7. 1958 års utredning för vård och undervisning av barn och ungdom med
cerebral pares (1958 års cp-utredning) (1959:1 48; 1960:1 37)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 maj 1958 att såsom
experter biträda medicinalstyrelsen vid fullgörande av styrelsen den 17 juni
1955 meddelat uppdrag att företaga viss utredning rörande organisationen
för vård av normalbegåvade spastiska barn i anslutning till vad statsutskottet
därom anfört i sitt utlåtande nr 139/1955:
Enell, H. O. H., med. dr;
Herlitz, C. W., professor, skolöverläkare;
Severin, E. A., professor (avliden den 25 februari 1960);
Vahlquist, B. C., professor.
Sekreterare:
Elzvik, S. E. G., förste byråsekreterare.
Utredningen har under tiden december 1959—mars 1960 hållit 10 sammanträden.
Utredningen har den 4 april 1960 avgivit betänkande, kallat
»CP-vården» (SOU 1960:14).
Uppdraget är därmed slutfört.
8. 1958 års utredning angående arbetsförhållandena vid polisväsendet
(1959:I 49; 1960:I 38)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 april 1958 för att
verkställa utredning rörande arbetsförhållanden och arbetsvillkor inom po
-
325
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
lisorganisationen jämte därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och T fn •
Inrikes tidn. den 21 maj 1958):
Wagnsson, R., f. d. landshövding, ordförande;
Ekelund, B. D., civilingenjör;
Vestlund, A. G., folkhögskoleinspektör.
Expert:
Djurberg, L. G. H., byråchef.
Sekreterare:
Wångstedt, K. J. E., förste byråsekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1959: I In 49.
Utredningen har den 8 mars 1960 avgivit betänkande, kallat »Arbetsförhållanden
och arbetsvillkor inom polisväsendet» (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
9. Organisationskommittén för trafiksäkerhet 1958 (1959: I 53; 1960: I 41)
Kommittén har genom Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 december
1957 tillkallats att inom kommunikationsdepartementet verkställa en utredning
om trafiksäkerhetsarbetets inriktning och arbetsformer m. m. Sedan
denna utredning slutförts (se 1959:1 K 4), har kommittén enligt Kungl.
Maj:ts uppdrag den 30 juni 1958 haft att utreda frågan, hur behovet av
utökad motorfordonsutbildning främst inom statspolisorganisationen lämpligen
skall tillgodoses, samt i anslutning härtill till prövning jämväl upptaga
frågan om möjligheterna att samordna nämnda utbildning med annan
inom den allmänna förvaltningen bedriven motorfordonsutbildning. I anledning
härav har kommittén genom Kungl. Maj :ts beslut den 3 oktober 1958
fr. o. m. den 1 oktober samma år överförts till inrikesdepartementet.
Nordenstam, B. A., landshövding, ordförande;
Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm.;
Karlsson, F. G., redaktör, led. av I kamm.
Experter:
Ekberg, K. G., byråchef;
Nordenskjöld, D., överstelöjtnant;
Thorson, G. A., direktör;
Thulin, G. Å. L., statspolisintendent.
Sekreterare:
Forss, K. J. R., förste länsnotarie.
Under år 1960 har hållits 8 sammanträden.
Kommittén har i juli 1960 avgivit betänkande angående motorfordonsutbildning
för polismän, besiktningsmän och körskolepersonal in. m. (stencilerat).
Kommitténs uppdrag är därmed slutfört.
326
Riksdagsberättelsen år 1961
I In: 10 10. Utredning om den inre utlänningskontrollen (1960:1 48;
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 april 1959 för att
verkställa en översyn av det inre övervakningssystemet för utlänningskontrollens
upprätthållande samt av den organisation, som erfordras för denna
kontrolls utövande:
Wahlbäck, J. M., landshövding.
Experter:
Bundsen, S. E. F., t. f. byråchef;
Hasselrot, C. Å., polisintendent;
Trysén, S. O., landssekreterare;
Wijkman, E. G. B., e. o. byrådirektör.
Sekreterare:
Laurell, S. A., byrådirektör.
Direktiven för utredningen, se 1960:1 In 48.
Utredningen har under tiden november 1959—oktober 1960 hållit 12
sammanträden. Utredningen har den 4 oktober 1960 avgivit betänkande
angående den inre utlänningskontrollen (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.
11. Läkarprognosutredningen (1960: I 50)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1959 för att
verkställa utredning rörande det framtida läkarbehovet (se Post- och Inrikes
tidn. den 30 augusti 1959):
Engel, A. G. W., generaldirektör, ordförande;
Biörck, K. G. W., professor;
Hjern, B., med. lic.;
Larsson, E. Å., jur. dr;
Rexed, B. A., professor;
Romberg, W., lönedirektör;
Sterner, R. M. E., generaldirektör.
Expert:
Sjöström, Å., förste aktuarie (fr. o. in. den 11 december 1959).
Sekreterare:
Döös, S.-O., förste byråsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Hedberg, I., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 1 maj 1960);
Sandlund, M.-B., amanuens (fr. o. m. den 15 juni 1960).
Direktiv för utredningen, se 1960:1 In 50.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 12
sammanträden. Utredningen har den 30 december 1960 avgRit ett betänkande
om läkarbehov och läkartillgång.
Utredningsuppdraget är därmed slutfört.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
327
1 In: 12
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
12. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. m. (1958: I 14; 1959: I 14; 1960: I 16)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 26 maj 1939, den
10 november 1944, den 7 september 1945 och den 11 december 1953:
Lingman, J., landshövding, ordförande;
Friberg, S. A., professor, rektor för karolinska institutet;
Holmqvist, E. B., sekreterare, led. av I kamm.;
Larsson, E. Å., jur. dr.;
Rydback, A. V. L., expeditionschef.
Experter:
Biörck, K. G. W., professor (fr. o. m. den 8 oktober 1960);
Ivarlén, G. H., överdirektör (fr. o. m. den 8 oktober 1960);
Råby, K. G., sjukhusintendent.
Sekreterare:
Hedengren, S.-O., t. f. budgetsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Stiernstedt, K. J. T., t. f. förste kanslisekreterare (fr. o. m. den 1 september
1960).
Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. 22 45 00, rikssamt. 23 62 00
(sekreteraren).
Kommissionens av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall meddelade uppdrag
avser numera i första hand förhandlingar rörande dels karolinska sjukhusets
utbyggande och därmed sammanhängande frågor, dels ock den medicinska
undervisningen i Stockholm.
Kommissionen har i skrivelse den 20 oktober 1960 framlagt förslag till
överenskommelse med Stockholms stad rörande fördelningen mellan staten
och staden av kostnaderna för om- och tillbyggnad av kirurgiska kliniken
vid serafimerlasarettet.
Förhandlingar pågår eller avses skola upptagas mellan kommissionen och
Stockholms stad resp. Stockholms läns landsting i följande frågor, nämligen
angående
1) revision av 1931 års bestämmelser rörande samarbete för karolinska
sjukhusets uppförande och drift i fråga om Stockholms stads dispositionsrätt
till för staden enligt avtalet avsedda vårdplatser;
2) stadens och länets bidrag till byggnadskostnaderna för den pediatriska
kliniken vid karolinska sjukhuset;
3) fördelning av kostnaderna för uppförande och drift av en ny ortopedisk
klinik vid karolinska sjukhuset;
4) beräkningen och fördelningen av pensionskostnaderna för personalen
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn;
5) spörsmålet huruvida staten eller staden slutligen bör svara för kost -
328
Riksdagsberättelsen år 1961
I In: 12 naderna för avlöningsförstärkningar (överläkararvoden) till vissa läkare
vid stadens sjukhus;
6) utnyttjande av Beckomberga eller Långbro sjukhus för forskning
och utbildning i psykiatri;
7) dels den komplettering och ändring av det s. k. Sabbatsbergsavtalet,
som må påkallas av det av 1959 års utredningskommitté för Sabbatsbergs
sjukhus upprättade programförslaget för det nya undervisningssjukhuset
vid Sabbatsberg ävensom av andra sedan tidpunkten för avtalets ingående
inträffade omständigheter, dels dispositionen av de lokaler vid serafimerlasarettet,
vilka friställes i samband med de neurologiska och neurokirurgiska
klinikernas överflyttning till karolinska sjukhuset, dels ock övriga mellan
parterna hittills icke reglerade frågor, vilka sammanhänger med stadens
övertagande av dispositionsrätten över serafimerlasarettet;
8) ersättning från staden och länet för vård av stadens och länets patienter
å enskilda och halvenskilda vårdplatser vid karolinska sjukhuset.
Kommissionen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 3
sammanträden, varjämte kommissionens arbetsutskott sammanträtt vid olika
tillfällen.
13. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande (1958: I 15;
1959:I 15; 1960: I 17)
Tillkallade enligt Ivungl. Maj :ts bemyndiganden den 24 september 1943,
den 10 januari 1947, den 18 juni och den 30 september 1949, den 26 maj
1950, den 30 december 1953, den 16 december 1955, den 14 februari 1958
och den 9 januari 1959:
Birke, G. E., grosshandlare, med. dr, led. av I kamm., ordförande;
Dahlberg, G. W., f. d. överdirektör;
Hellerström, S. C. A., professor;
Kugelberg, E. K. H., professor;
af Malmborg, R., byggnadsråd;
Malmgren, B. R., professor (för centrallaboratorierna);
Pehrson, C. G., sjukvårdsdirektör;
Sjögren, N. T., f. d. byråchef;
Thapper, G. F., metallarbetare, talman i II kamm.
Sekreterare:
Ekbom, C. A. H., f. d. andre kanslisekreterare.
Byggnadskontrollant:
Hagskog, E. H., byggnadsingenjör.
Lokal: Karolinska sjukhuset; tel. 33 41 57, 33 99 17.
Direktiven för kommittén, se 1944: I E 24.
Under år 1960 har murnings-, putsnings- och golvläggningsarbetena för
alkoholkliniken slutförts varjämte inredningsarbetena påbörjats. Ombyggnadsarbetena
inom militärapoteket har avslutats medan uppförandet av
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet 329
stommen för nervklinikerna nått full höjd beträffande operations- och la- J Jnj 14.
boratorieflyglarna och sjundevåningen beträffande vårdflygeln.
Kommittén har under år 1960 hållit 5 sammanträden in pleno varjämte
kommitténs arbetsutskott hållit 6 sammanträden.
14. Kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande
(1958: I 17; 1959: I 17; 1960: I 18)
Tillsatt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1952.
Av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter:
Rydback, A. V. L., expeditionschef, ordförande;
Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamm.;
Grönwall, A., professor, styresman för Akademiska sjukhuset i Uppsala;
Lindblad, S., bankdirektör.
Av Uppsala läns landstings förvaltningsutskott utsedda ledamöter:
Elmroth, A. E., f. d. landstingsman;
Hedén, T., ombudsman;
Jacobsson, E. E., hemmansägare, f. d. riksdagsman;
Äberg, L., landstingsdirektör.
Experter:
Aare, S. Th. B., byrådirektör;
Fors, S., byråchef;
Pehrson, C. G., sjukvårdsdirektör;
Rexed, B. A., professor;
Roempke, S. O., bitr. länsarkitekt;
Skoog, T., professor;
Ström, G., professor;
lynelius, E. G. A., intendent, tillika kassaförvaltare;
Vahlquist, B. C., professor.
Chef för kommitténs kansli:
Norén, G.
Sekreterare:
Nygren, G. I., e. o. kanslisekreterare.
Adresser:
Kansli: Slottsgränd 1, Uppsala; tel. 018/170 83, 404 03, 426 61, 392 00—391.
Ordförande och sekreterare: Inrikesdepartementet, Stockholm; tel. lokalsamt.
22 45 00, rikssamt. 23 62 00.
Kassaförvaltare: Akademiska sjukhuset, Uppsala; tel. 018/392 00.
Kommittén har under tiden 16 november 1959—15 november 1960
hållit 6 sammanträden varjämte arbetsutskottet sammanträtt 32 gånger.
Instruktion för kommittén är utfärdad av Kungl. Maj:t den 30 januari
1953 (ändrad 10 oktober 1957). Kungl. Maj:t har genom beslut den 10 april
1959 förordnat att kommitténs uppdrag skall omfatta jämväl utrustningsfrågor
i samband med Akademiska sjukhusets utbyggande.
330 Riksdagsberättelsen år 1961
T In* 14 Kommittén har under året fortsatt arbetet med genomförandet av sjukhusets
utbyggande enligt av Kungl. Maj:t den 28 juli 1958 godkänt förslag
till reviderad generalplan. Projekteringsarbetet har under året inriktats på
nybyggnader för a) centralkök, personalrestaurang m. m., b) vissa behandlings-
och diagnostikavdelningar, polikliniker, laboratorier m. m., provisorium
för kliniskt-kemiskt centrallaboratorium m. m., c) provisorisk neurokirurgisk
behandlingsavdelning.
Samtidigt har planeringsarbete bedrivits för bl. a. radioterapi, käkcentral
och centraltandpoliklinik.
Nybyggnaden för barnpsykiatrisk klinik beräknas vara slutförd vid årsskiftet
1960—61. Arbetena med huvudkulverten har i huvudsak slutförts.
Vissa utvändiga planeringsarbeten pågår. Uppförande av medicinsk klinik
har påbörjats.
För att möjliggöra en ökning av elevantalet vid Uppsala sjuksköterskehems
sjuksköterskeskola är enligt Kungl. Maj:ts medgivande den 26 augusti
1960 under uppförande provisoriska undervisningslokaler och bostäder för
skolan. Arbetena beräknas bli slutförda i början av år 1961.
Vissa av kommitténs ledamöter och experter har under tiden den 26 januari—2
februari 1960 företagit studieresa till Väst-Tyskland, England och
Danmark.
15. Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket
(ÖHS-kommittén) (1958: I 26; 1959: I 23; 1960:1 21)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 april 1954 för att
verkställa översyn av hälso- och sjukvården i riket med särskild hänsyn till
den öppna vården (se Post- och Inrikes tidn. den 17 maj 1954):
Sterner, R. M. E., generaldirektör, ordförande;
Engström, S. O. L., ekonomidirektör;
von Friesen, O. B., med. lic., led. av II kamm.;
Inghe, P. G., docent, socialläkare;
Johansson, E. O., med lic., l:e underläkare vid Södersjukhuset;
Karlsson, Eva O., folkskollärarinna, led. av II kamm.;
Nilsson, L. G., landstingsdirektör;
Svensson, P. G. A., lantbrukare, led. av II kamm.;
Thorsson, Inga, borgarråd;
von Zweigbergk, J. O., medicinalråd.
Experter:
Hakeman, Elin, landstingsassistent;
Sandestedt, J. B. E., förste revisor.
Sekreterare:
Adin, B. H., förste byråsekreterare.
Lokal: Stora Nygatan 1—3 1 tr.; tel. 21 02 36.
Direktiven för kommittén, se 1955: I In 46 och 1959: I In 23.
331
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 10 J Jji; 17
sammanträden.
Kommittén avser att under första halvåret 1961 avgiva betänkande, avseende
huvudsakligen öppen vård.
16. Sinnessjuklagstiftningskommittén (1958:127; 1959:1 24; 1960:1 22)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 juni 1954 för att
verkställa utredning av vissa rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården
jämte därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den
21 juni 1954):
Bexelius, T. A., justitieombudsman, ordförande i nedan angiven sakkunnigkommitté.
Sekreterare:
Nordqvist, H. V. H., hovrättsråd.
Expert, tillika biträdande sekreterare:
Holmberg, N. E. G., hovrättsassessor.
Lokal: Sveavägen 13—15m; tel. 24 32 30 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1955:1 In 48.
Kungl. Maj:t har den 27 juni 1957 uppdragit åt utredningen att, i samband
med utredningens tidigare erhållna uppdrag, verkställa en fullständig
översyn av sinnessjuklagstiftningen och i anslutning därtill utfärdade föreskrifter
(se Post och Inrikes tidn. den 26 juli 1957).
Med stöd av bemyndigande samma dag tillkallade ytterligare sakkunniga:
Elmgren, B. F., rektor, led. av I kamm.;
Gustafsson, G. E., lantbrukare, led. av II kamm.;
Hamrin, R. Y., chefredaktör, led. av II kamm.;
Magnusson, E. O. B., hemmansägare, led. av II kamm.;
Nordqvist, H. V. H., se ovan, vice ordförande;
Österman, E. G. E., överläkare, f. d. riksdagsman;
Ämark, C. E., överläkare.
Tilläggsdirektiv för utredningen, se 1958: I In 27.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 sammanträtt
5 dagar, varjämte kommitténs arbetsutskott hållit 2 sammanträden.
Kommittén har preliminärt tagit ställning till en stor del av de spörsmål,
som beröres av utredningen. Utkast till författningstext och motiv i anslutning
därtill är under utarbetande.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961.
17. Karolinska sjukhusets utrustning skommitté
(1958: I 31; 1959: I 27; 1960: I 24)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 mars 1955 för att
handhava de frågor om utrustning av nytillkommande kliniker och institutioner
vid karolinska sjukhuset, som hänskjutes till kommittén för handläggning:
-
332
Riksdag sberättelsen år 1961
I In: 17 Aare, S. Th. B., byrådirektör, ordförande;
Birke, G. E., grosshandlare, med. dr, led. av I kamm.;
Edwall, E. H. A., kamrerare;
Johansson, O. F., intendent;
Olauson, J. E., f. intendent.
Experter:
Dahlström, Greta, första föreståndarinna;
Ericsson, H. M., laborator.
Sekreterare:
Jeppsson, J. T., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Karolinska sjukhuset; tel. 33 23 66, 33 36 94 eller 34 05 00.
Chefen för inrikesdepartementet uppdrog den 26 maj 1955 åt kommittén
att inkomma med förslag till utrustning av thoraxklinikerna.
Kommitténs uppdrag utvidgades genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni
1955 till att omfatta jämväl frågan om inredning och utrustning av karolinska
institutets forskningslaboratorium vid karolinska sjukhusets thoraxkirurgiska
klinik.
Den 30 november 1956 uppdrog departementschefen åt kommittén att
handhava frågorna om utrustning av den endokrinologiska avdelningen,
alkoholkliniken och centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset samt
sjukhusets administrationslokaler och vissa bostadslägenheter.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj 1957 hänsköts till kommittén
frågan om inredning och utrustning av den planerade nya institutionen för
teoretisk alkoholforskning vid karolinska medikokirurgiska institutet.
Departementschefen uppdrog vidare åt kommittén genom beslut den 20
mars 1959 och den 29 april 1959 att handhava frågorna om utrustning av
dels neurologiska och neurokirurgiska klinikerna vid sjukhuset dels ock ny
verkstadsbyggnad samt tillbyggnad för sjukhusets allergilaboratorium.
Slutligen hänsköts till kommittén genom Kungl. Maj :ts beslut den 15 maj
1959 frågan om inredning och utrustning av sjukhusets sjukgymnastiska avdelning.
Arbetet med utrustningen av endokrinologiska avdelningen, administrationslokalerna
och sjukgymnastiska avdelningen är slutfört. Upphandlingen
av utrustning för thoraxklinikerna med undantag av ännu ej öppnade avdelningar
och för forskningslaboratoriet vid den thoraxkirurgiska kliniken
är i huvudsak avslutad.
Upphandlingen av utrustning för personalbostäderna och centrallaboratorierna
har fortskridit enligt uppgjord plan, varjämte upphandlingen av
utrustning för alkoholkliniken och institutionen för teoretisk alkoholforskning
nyligen påbörjats.
Arbetet med upprättande av utrustningsförslag för neurologiska och neurokirurgiska
klinikerna samt för allergilaboratoriet pågår.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 13 sammanträden,
varjämte kommitténs arbetsutskott sammanträtt 21 gånger.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
333
18. Utredning av fragan om utbildning av distriktssköterskebarnmorskor I Illt 19
m. m. (1958:I 33; 1959:I 29; 1960:I 25)
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1955 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i
samråd med styrelsen för statens institut för folkhälsan och styrelsen för
barnmorskeläroanstalten i Göteborg samt med beaktande av vad föredragande
departementschefen anfört i prop. nr 129/1955 (s. 25—26) utreda
möjligheterna att — utan att eftersätta kravet på erforderlig kompetens för
innehav av kombinerade distriktssköterske- och barnmorsketjänster — förkorta
utbildningstiden för distriktssköterskebarnmorskorna.
Såsom experter för att biträda med utredningsarbetet har tillkallats:
von Hofsten, S. E. C., landstingsdirektör;
Lundgren, Karin M., föreståndare för statens sjuksköterskeskola i Göteborg;
Lundkvist, Brita S., biträdande första distriktssköterska.
Sekreterare:
Linde, Marianne, byråsekreterare.
Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. 22 67 00.
Utredningsarbetet omfattade ursprungligen även annan fråga, i vilken
betänkande avgivits i augusti 1957.
Vidare har Kungl. Maj :t den 20 mars 1959 uppdragit åt medicinalstyrelsen
att verkställa översyn av distriktssköterskeutbildningen.
Såsom experter för att biträda med utredningsarbetet i denna del har tillkallats:
Liljekrantz,
Birgitta, första distriktssköterska;
Lundin, G. T. W., förste provinsialläkare.
Utredningen har under tiden december—november 1960 hållit 2 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
19. Motortävling sutredningen (1958: I 34; 1959: I 30; 1960: I 26)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1955 för
att utreda frågan om erforderliga säkerhetsföreskrifter vid motortävlingar
och uppvisningar med motorfordon m. m.
Lyckeberg, R., överingenjör.
Sekreterare:
Kritz, L.-B., e. o. aktuarie.
Lokal: Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; tel. lokalsamt. 22 96 60, rikssamt.
22 98 60 (utredningsmannen), 20 72 26 (sekreteraren).
Beslut, vari Kungl. Maj:ts bemyndigande lämnats, se 1956: I In 56.
Utredningen har under året hållit överläggningar med myndigheter och
motororganisationer samt infordrat vissa kompletterande uppgifter i samband
med överarbelning av utkast till betänkande.
334
Riksdagsberättelsen år 1961
I In: 19 Utredningen har vidare under året studerat motortävlingar på ej avlysta
gator och vägar —• s. k. OT-tävlingar.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete och avgiva betänkande i april
månad 1961.
20. Polisverksamhetsiitredningen (1958:1 40; 1959:1 33; 1960:1 27)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1956 för att
verkställa utredning rörande lämpliga åtgärder i syfte att effektivisera polisens
verksamhet för bekämpande av brottsligheten m. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 11 juli 1956):
Dahlman, J. A. G., ordförande i arbetsdomstolen, f. d. justitieråd; ordförande;
Andersson,
E. R., förste polisassistent;
Eliasson, N. J. L., kommunalnämndsordförande;
Enhörning, H. A., landsfogde;
Eriksson, G. T., generaldirektör;
Lundgren, Valborg, advokat;
Luning, N. G. A., polismästare;
Ohlsson, A., förste kriminalassistent;
Persson, K. G., häradshövding;
Pettersson, K. G., metallarbetare, led. av II kamm.;
Thulin, G. Å. L., statspolisintendent;
Waesterberg, L. B., landsfiskal;
östin, J. E., stadsfiskal.
Experter:
Aulin, S. Å. H. V. L:son, förste byråinspektör (t. o. m. den 21 april 1960);
Djurberg, L. G. H., byråchef;
Engfeldt, H., t. f. rådman;
Eahlander, N. L., kriminalkommissarie;
Forslund, K. E., förste byråingenjör (t. o. m. den 19 september 1960);
Fredriksson, G. B., jur. kand.;
Lassinantti, I. R., förste kriminalassistent, led. av II kamm.;
Lindroth, K. J. H., ordningspolisintendent;
Lithner, K. O., biträdande stadsfiskal (fr. o. m. den 18 november 1960);
Möller, S. E., sekreterare;
Rengby, S. F. N., förste byråsekreterare;
Ternblad, H. L., rektor (t. o. m. den 19 september 1960);
Torfgård, S. H., kapten (t. o. m. den 19 september 1960);
Wallin, N. Å., t. f. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 22 april 1960 t. o. in.
den 19 september 1960).
Sekreterare:
Almgren, B., landsfogdeassistent;
Zeime, C. A., (t. o. m. den 24 april 1960).
Lokal: Storkyrkobrinken 13; tel. 20 72 86.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
335
Direktiv och tilläggsdirektiv för utredningen, se 1957: I In 50, 1959: I In 33 I In; 21
och 1960: I In 27.
Utredningen har i april 1960 avgivit promemoria angående bruket av
skjutvapen i polistjänsten och i september 1960 betänkande angående rekrytering
och grundläggande utbildning av polispersonal m. m. (stencilerade).
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 3 sammanträden
in pleno, varjämte arbetsutskotten hållit ett 20-tal sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av 1961.
21. Utredningen om den framtida verksamheten vid Norrbackainstitutet
(1958:I 45; 1959:I 35; 1960:1 28)
Tillkallad den 28 januari 1957 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29
juni 1956 för att utreda frågan om förläggande till Norrbackainstitutet av
viss medicinsk rehabiliteringsverksamhet m. m. (se Post- och Inrikes tidn.
den 6 september 1956):
Montell, J. E. O., överdirektör, ordförande;
Andersson, Nils S. E., docent;
Butler, P., överläkare;
Nilsson, Kurt A., kamrer;
Parenius, M. P., byråchef.
Expert:
Bergh, E. A., byråchef.
Sekreterare:
Lingren, G. W., byrådirektör.
Lokal: Arbetsmarknadsstyrelsen; tel. 54 05 20.
Direktiven för utredningen, se 1958: I In 45.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 3 sammanträden
in pleno samt 4 sammanträden med ett arbetsutskott inom utredningen.
Under året har utredningen samrått med representanter för inrikesdepartementet,
byggnadsstyrelsen, karolinska sjukhusets förhandlingskommission
och sjukhusets byggnadskommitté m. fl. Därvid har konstaterats,
att överflyttningen av den ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet till
karolinska sjukhuset kan beräknas ske tidigast i mitten av 1960-talet. Utredningen
har vidare funnit, att ställningstagande från utredningens sida i fråga
om lämpligaste disposition av Norrbackainstitutets tomt och byggnader på
Norrbackaområdet efter flyttningen av nämnda klinik icke bör ske förrän
en ny generalplan för karolinska sjukhusets utbyggnad föreligger. På grund
härav har utredningen funnit sig böra tills vidare begränsa sitt arbete till
vissa detaljundersökningar, närmast avseende lokalbehov för den allmänoch
yrkesutbildning som nu bedrives vid Norrbackainstitutet.
Utredningens arbete beräknas fortsätta under 1961.
I In: 22
336
Riksdagsberättelsen år 1961
22. Götaålvskommittén (1958: I 48; 1959:1 38; 1960: I 30)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 juni 1957 för atl
verkställa utredning av vissa genom rasriskerna i Götaälvdalen aktualiserade
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1957):
Lemne, M. H., landshövding, ordförande;
Andersson, T. A., kommunalkamrerare;
Bodén, S. J., ingenjör;
Eriksson, G. L., t.f. expeditionschef;
Hansson, G. H., civilingenjör, led. av I kamm.;
Larsson, A. P., kommunalkamrerare;
Lidgren, K. F., byråchef;
Nilsson, K. V. T., teknisk direktör;
Trued, S. T., direktör.
Experter:
Järnefors, B., statsgeolog (t. o. m. den 2 mars 1960);
Lindskog, K. G., avdelningschef.
Sekreterare:
Paulsson, Å. M., förste länsassessor.
Lokal: Länsstyrelsen, Göteborg; tel. 17 22 80.
Direktiven för kommittén, se 1958: I In 48.
Kommittén har under tiden december 1959—november 1960 hållit 2 sammanträden.
Kommittén har den 5 mars 1960 till chefen för handelsdepartementet avgivit
yttrande över utredning och förslag angående en kanal mellan Vänersborg
och Uddevalla. Vidare har kommittén den 14 september 1960 avgivit
underdånigt utlåtande över vattenfallsstyrelsens framställning den 22 mars
1960 angående fördjupning av Trollhätte kanal mellan Vänern och Brinkebergs
kulle.
Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1961.
23. Sakkunniga för Sverige i nordiska kommittén för utredning av frågan
om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare och tandläkare
(1958:I 49; 1959:I 39; 1960:I 31).
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juni 1957 att för
Sverige deltaga i en internordisk kommitté för att utreda frågan om gemensam
nordisk arbetsmarknad för läkare och tandläkare:
Persson, C. J. G., statssekreterare, ordförande;
Osvald, O. K., medicinalråd;
Rahm, A. H. B., byråchef.
Experter:
Gröndal, H. O. F., landstingsdirektör;
Oldmark, I., verkställande direktör i Sveriges tandläkarförbund.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
337
Sekreterare: I In: 25
Tengwall, J. O., t.f. byrådirektör.
Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. 22 67 00.
Under tiden december 1959—november 1960 har den internordiska kommittén
hållit 2 sammanträden, varjämte de sakkunniga för Sverige sammanträtt
1 gång.
Utredningsarbetet beräknas pågå under 1961.
24. 1957 års epileptikerutredning (1958:1 51; 1959:1 41; 1960:1 32)
Tillkallad enligt Rungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1957 för att
verkställa utredning om Margarethahemmets framtida ställning inom epileptikervården
och inrättande av en epileptikeranstalt i Norrland samt härav
föranledda frågor rörande vårdbehovet för epileptiker och dess tillgodoseende
ävensom därmed sammanhängande spörsmål:
Öhman, G. B., överdirektör.
Expert:
Arnéus, O. M. T., överinspektör.
Sekreterare:
Vrethammar, K. H., t. f. byråchef.
Lokal: Överstyrelsen för yrkesutbildning, Valhallavägen 191; tel. 67 93 00.
Utredningen har fortsatt diskussionerna rörande yrkesutbildningen för
de krampsjuka. Därvid har beaktats bl. a. vissa delar av betänkandet »Cpvården»,
avgivet av 1958 års cp-utredning (SOU 1960: 14). Olika förslag till
Margarethahemmets framtida utnyttjande har behandlats av utredningen.
Utredningen har vidare avgivit vissa remissutlåtanden.
Utredningen beräknas kunna i huvudsak slutföras under år 1961.
25. Giftstadgeutredningen (1958:1 55; 1959:1 44; 1960:1 34)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 september 1957 för
att verkställa översyn av lagstiftningen angående gifter (se Post- och Inrikes
tidn. den 10 oktober 1957):
Lönngren, D. R., apotekare.
Experter:
Abramson, E. L., professor;
Berfenstam, R. A. G., docent;
Fitger, N. F. P., verkställande direktör för Sveriges kemiska industrikontor;
Granhall, Iv. I. E., professor;
Hellberg, H. L., professor;
Jönsson, Kerstin G. E., apotekare;
Wikander, P.-Å. B., sektionschef.
Sekreterare:
Gunnarsson, N. G. A., t. f. förste kanslisekreterare.
Lokal: Storkyrkobrinken 13; tel. 20 71 60 (utredningsmannen).
22 Iiihang till riksdagens protokoll 1960.1 saml.
Rlksdagsberättelsen
338
Riksdagsberättelsen år 1961
l In: 05 Direktiven för utredningen, se 1958: I In 55.
Större delen av utredningens blivande betänkande med förslag till reviderad
giftlagstiftning föreligger i korrektur.
Betänkandet kommer att avlämnas i början av 1961, varmed utredningsarbetet
blir slutfört.
26. 1957 års polisutredning (1958: I 56; 1959: I 45; 1960: I 35)
Tillkallade den 29 november 1957 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
25 oktober 1957 för att verkställa utredning av frågan om huvudmannaskapet
för polisväsendet m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 4 december 1957):
Hedlund, G., jur. dr, f. d. generaldirektör, led. av II kamm., ordförande;
Dahlman, S.-O., direktör i svenska stadsförbundet;
Höfde, H. A., polismästare;
Lindström, E. G. J., landsfogde;
Oredsson, S. M., byråchef;
Pettersson, A. G., skyddskonsulent, led. av I kamm.;
Rundberg, J., förste poliskonstapel, förbundsordförande;
Rylander, A. O. E., landshövding, f. d. riksdagsman;
Svensson, Sven A., lantbrukare, f. d. riksdagsman;
Tengroth, K.-E., direktör i svenska landskommunernas förbund;
Åkesson, N. O., landssekreterare, tillika sekreterare (t. o. m. den 31 maj
1960).
Experter:
Djurberg, L. G. H., byråchef;
Waesterberg, L. B., landsfiskal (fr. o. m. den 19 oktober 1960).
Sekreterare:
Vinberg, E. T., byråchef (fr. o. m. den 1 september 1960).
Biträdande sekreterare:
Terrvik, L. G. F., polisintendent (t. o. m. den 31 maj 1960).
Lokal: Rosenbad 2T; tel. 11 80 38 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1958: I In 56.
Utredningen in pleno har under tiden december 1959—november 1960
hållit åtta sammanträden. Förslag till ny distriktsindelning har upprättats.
Frågorna om polispersonalens lämpliga stationering inom distrikten, organiserandet
av en rörlig polis samt organisationer å de regionala och centrala
planen har belysts och diskuterats.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1961. Ett principbetänkande,
avseende främst huvudmannaskapet, torde kunna framläggas under våren
samma år.
27. Utredning rörande frågan om bestridande av vissa lönekostnader vid
genomgång av statens polisskola (1959:1 51; 1960:1 39)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 28 juli 1958 att såsom sakkunnig
utreda frågan om fördelningen mellan staten och polisdistrikten av vissa
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet 339
lönekostnader under genomgång av konstapelsklassen vid statens polisskola J Jjij(se
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1958, sid. 9):
Horn af Rantzien, C. G. W., landsfogde.
Lokal: Landsfogdens expedition, N. Rådmansgatan 8 C, Gävle; tel. 25 198.
Utredningsarbetet har sedan den 1 november 1959 pågått under sammanlagt
10 dagar, men har alltsedan sommaren 1960 vilat i avvaktan på resultatet
av polisverksamhetsutredningens utredning angående rekrytering och
grundläggande utbildning av polispersonal m. m.
28. Utredningen om vissa frågor rörande statens institut för folkhälsan m. m.
(1959:I 52; 1960:I 40)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 23 maj 1958 för utredning angående
vissa frågor rörande statens institut för folkhälsan och den 28 juli
1958 för utredning rörande utbildning av hälsovårdsinspektörer och därmed
sammanhängande spörsmål:
Holmqvist, S. E., byråchef.
Lokal: Äppelviksvägen 35; tel. 26 59 55.
Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 23 maj 1958 har upphävts genom
beslut den 30 juni 1960.
Utredningen rörande utbildningen av hälsovårdsinspektörer och därmed
sammanhängande spörsmål beräknas kunna slutföras under sommaren
1961.
29. 1959 års länsindelning sutredning (1960: I 42)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 december 1958 för
att verkställa utredning av frågan om ändrad länsindelning i de s. k. Stockholms-
och göteborgsregionerna och att framlägga härav betingade preliminära
förslag (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari 1959):
Olsson, K. J., landshövding.
Experter:
Bosaeus, B. W. N., byrådirektör;
Dahlgren, I. J. G., direktör;
Godlund, S. A. I., docent;
Hedfors, N. A., kansliråd;
Sylwan, Å. H:son, landssekreterare;
Sännås, B. R., byråchef.
Sekreterare:
Thyreen, N. F. G., förste länsassessor.
Lokal: Österlånggatan 43; tel. 24 00 00, ankn. 835.
Direktiven för utredningen, se 1960: I In 42.
Utredningen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 18
sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under 1961.
I In: 30
340
Riksdagsberättelsen år 1961
30. Kommunalrättskommittén (1960: I 43)
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1959 för utredning
av frågor om ersättning till kommunala förtroendemän, pensioner
åt kommunala och landstingskommunala förtroendemän, överförande av
kommunal förvaltning på särskilda rättssubjekt, kommuns skyldighet att
underställa statlig myndighet vissa beslut samt kommunernas övertagande
av uppgifter, som tillkommit civilförsvaret (se Post- och Inrikes tidn. den
12 februari 1959):
Bergquist, T. E. N., landshövding, ordförande;
Anderson, C. A., direktör, led. av I kamm.;
Carlsson, C. W., direktör, f. d. riksdagsman;
Gustafsson, N.-E., led. av I kamm.;
Mannerskantz, A. F., kapten, f. d. riksdagsman;
Wiklund, O. W., led. av II kamm.
Experter:
Kaijser, F. J., förste sekreterare i svenska landskommunernas förbund;
Larnstedt, A. O. G., kansliråd (fr. o. m. den 3 februari 1960);
Romson, R., sekreterare i svenska stadsförbundet.
Sekreterare:
Borglund, E. A., hovrättsassessor.
Lokal: Ormstigen 4, Partilie; tel. Göteborg 44 19 29 (sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1960: I In 43.
Genom beslut den 29 januari 1960 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén
att utreda de frågor av organisatorisk karaktär som kan föranledas
av att uppgifter i fråga om hjälp och understöd åt utrymd eller hemlös befolkning
under beredskap och krig kan befinnas böra åvila kommunerna
även beträffande befolkning, för vilken civilförsvaret i berörda hänseenden
hittills ansetts ha burit ansvaret.
Kommittén har under tiden januari—november 1960 sammanträtt 12 dagar.
Arbetet under året har inriktats på frågorna om kommunernas uppgifter
i anslutning till civilförsvarsverksamheten. Kommittén har avgivit remissyttrande
över förslag angående befolkningsregistrering under krigsförhållanden
m. m.
Kommittén har genomgått och tagit preliminär ståndpunkt till huvuddelen
av spörsmålen om kommunernas uppgifter i anslutning till civilförsvarsverksamheten.
Utvidgningen av utredningsuppdraget och de överläggningar,
som måste äga rum med den av chefen för socialdepartementet den
3 juni 1960 tillkallade socialberedskapskommittén, föranleder fördröjning av
slutförandet av denna del av utredningsuppdraget. Kommittén beräknas avsluta
arbetet med denna del under 1961.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
341
31. Sakkunnig för följande av frågan angående boxningssportens I III! 33
skadeverkningar m. m. (1960:144)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 februari 1959 för att
i samråd med Sveriges riksidrottsförbund och Svenska boxningsförbundet
följa frågan angående boxningssportens skadeverkningar samt, därest särskilda
åtgärder betunnes påkallade, till chefen för inrikesdepartementet inkomma
med härav föranledda förslag:
Nauman, B., leg. läk.
Lokal: Södersjukhuset; tel. 23 70 00.
Under år 1960 har den sakkunnige bevistat ett par hundra boxningsmatcher,
följt litteratur i ämnet och haft ett flertal konferenser med boxningsledare
angående boxningsskador under tävling och träning, skyddsåtgärder,
tränar- och domarfragor. Genom en enkät inhämtar den sakkunnige uppgifter
från landets alla psykiatriker för att få en uppfattning om hur ofta en
svensk psykiater ser en boxningsskadad person liksom också hur den svenske
psykiatern ser på boxningsskador. En liknande enkät till de neurologiska
och neurokirurgiska specialisterna planeras.
Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under 1961.
32. Utredningen angående karolinska sjukhusets thoraxkliniker
(1960:I 45)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1959 för att
såsom sakkunnig verkställa utredning av frågan om vårdplatsernas vid karolinska
sjukhusets thoraxkliniker framtida utnyttjande m. m.:
Rydback, A. V. L., expeditionschef.
Expert:
Grönwall, A., professor.
Sekreterare:
Hedengren, S.-O., t.f. budgetsekreterare.
Lokal:.Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. 22 45 00, rikssamt. 23 62 00.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1961.
33. Utredning av frågan om ägande- och dispositionsrätten till den mark
som ingår i norra lasarettsområdet i Lund (1960: I 46)
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 februari 1959 för
att utreda frågan om ägande- och dispositionsrätten till den mark som ingår
i norra lasarettsområdet i Lund:
Anderberg, H. E„ häradshövding.
Lokal: Tingshuset i Ystad; tel. 101 96.
342
Riksdagsberättelsen år 1961
I IHC 33 Utredningsmannen har under tiden december 1959—november 1960 haft
överläggningar med stadsingenjören i Lund och med stadsombudsmannen
därstädes sammanlagt 2 dagar.
Då utredningsarbetets slutförande gjorts beroende av resultatet av förhandlingar
mellan Kungl. Maj :t och Kronan samt Lunds stad rörande ett
markbyte, men dessa förhandlingar alltjämt pågar, har utredningsarbetet
under året i stort sett måst vila.
Utredningen beräknas kunna slutföra sitt uppdrag under år 1961.
34. Utredning av vissa sjuksköterskornas och undersköterskornas arbetsuppgifter
(1960:I 47)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 februari 1959 för
att utreda vissa frågor rörande arbetsuppgifterna för sjuksköterskor och
undersköterskor samt undersköterskeutbildningen m. m.:
Thapper, G. F., metallarbetare, talman i II kamm., ordförande;
Binett, P. E., förbundssekreterare;
Gröndal, H. O. F., landstingsdirektör;
Johnsson, Inga H. L., sekreterare;
Odén, O. E., överläkare.
Experter:
Dalén, Ingrid K., förste aktuarie;
Löfgren, Ann-Marie, konsulent.
Sekreterare:
Albinsson, N. G., sekreterare.
Lokal: Svenska landstingsförbundets byrå, Råsundavägen 3, Solna, postadress:
Postfack, Solna 1; tel. 82 03 00, ankn. 234.
Direktiven för utredningen, se 1960: I In 47.
Utredningen har under tiden 1 november 1959—15 november 1960 hållit
fyra sammanträden. Ett inom densamma tillsatt arbetsutskott har hållit
sex sammanträden. Utredningen har planlagt och i huvudsak genomfört
en omfattande undersökning rörande arbetsuppgifternas nuvarande fördelning
mellan olika personalkategorier vid sjukhusen. På grundval av det material,
som därigenom framkommit, avser kommittén att upptaga de i direktiven
berörda frågorna till bedömning.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första hälften av 1961.
35. Mentalsjukvårdsberedningen (1960: I 49)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att
inom inrikesdepartementet biträda vid handläggningen av frågorna om
mentalsjukvårdens utbyggande och upprustning jämte därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juli 1959):
Persson, C. J. G., statssekreterare, ordförande;
Birke, G. E., grosshandlare, med. dr, led av I kamm.;
343
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
Brunnberg, H. A., professor; J Jjj.
Dahlgren, I. J. G., förbundsdirektör;
Engel, A. G. W., generaldirektör;
Fahlander, V. M. J., generaltulldirektör;
Ljungberg, E. G. L., docent, medicinalråd (suppl. för Engel).
Experter:
Frey, T. S:son, docent, överläkare;
Gerle, B. O., docent, överläkare;
Hedfors, N. A., kansliråd;
Inghe, P. G., docent, socialläkare;
Larsson, T. K. L., försäkringsdirektör;
Österman, E. G. E., överläkare;
Wretmark, G. E., docent, lasarettsläkare;
Åmark, C. E., docent, överläkare.
Huvudsekreterare:
Brolinson, J. E. A., byrådirektör.
Lokal: Sveavägen 13—15; tel. 24 32 30 (växel), 11 78 95 (sekreteraren).
Beredningen har under tiden januari—december hållit 8 sammanträden.
För vissa utredningsuppgifter avdelade expertgrupper inom beredningen
har hållit ett flertal sammanträden.
a) Byggnads- och utrustningsdelegationen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts ovan angivna bemyndigande för att biträda
beredningen vid handläggning av byggnads- och utrustningsfrågor:
Birke, G. E., grosshandlare, med. dr, led. av I kamm., ordförande;
Andrée, T. E., landstingsman, f. d. riksdagsman;
Brunnberg, H. A., professor;
Enmark, A., förbundsordförande (fr. o. m. den 29 september 1960);
Lindh, T. B. E., byråchef;
Ljungberg, E. G. L., docent, medicinalråd;
Lundquist, G. A. R., docent, överläkare;
Snygg, J. G. E., förste uppsyningsman, led. av I kamm. (avliden den 31 juli
1960);
Söderqvist, B. O. A., byråchef.
Experter:
Aare, S. Th. B., byrådirektör;
Arnéus, O. M. T., överinspektör för vården av psykiskt efterblivna;
Björck, P. B. T., med. dr;
Bunner, T. Å. G., byrådirektör;
Lauritzen, F. K., byrådirektör;
Mårdh, G. A., byrådirektör;
Sjunnesson, N. S., sjukhusintendent.
Huvudsekreterare:
Brolinson, J. E. A., byrådirektör.
344
Riksdagsberättelsen år 1961
1 In: 35 Sekreterare:
Frithiof, L.-A., t. f. förste kanslisekreterare;
Lindahl, C.-G. W., tjänsteman.
Hos delegationen anställda:
Karlsson, E. O. A., assistent (fr. o. m. den 7 november 1960);
Lagervall, A. G., ingenjör;
Lindberg, U. G., arkitekt (fr. o. m. den 1 mars 1960);
Nordin, E. L., ingenjör (fr. o. m. den 14 november 1960).
Lokal: Sveavägen 13—15; tel. 24 32 30 (växel), 11 78 95 (sekreteraren).
Under tiden januari—december har delegationen hållit 19 sammanträden,
förberedda av delegationens arbetsutskott, varjämte olika expertdelegationer
hållit ett flertal sammanträden.
1 betänkande den 28 juni 1960 (stencilerat) har delegationen avgivit förslag
till organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad
utvecklingshämning.
b) Personaldelegationen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts ovan angivna bemyndigande för att biträda
beredningen vid utredning rörande personalorganisationen vid statens
mentalsjukhus jämte därmed sammanhängande spörsmål:
Dahlgren, I. J. G., förbundsdirektör, ordförande;
Emers, Jane, t. f. byråinspektör;
Enmark, A., förbundsordförande;
Persson, S. B., budgetsekreterare;
Söderqvist, B. O. A., byråchef;
Åmark, C. E., docent, överläkare.
Experter:
Franzén, Margareta, kurator (fr. o. m. den 20 september 1960),
Israel, Joachim, docent (fr. o. m. den 27 januari 1960);
Olsson, Gertrud, instruktionssköterska (fr. o. m. den 27 juli 1960);
Zetterström, Gerd, direktör.
Sekreterare:
Fägring, R. S., förste byråsekreterare.
Lokal: Sveavägen 13—15; tel. 24 32 30 (växel).
Delegationen har under tiden december 1959—november 1960 hållit 10
sammanträden. Under året har organisationsundersökningar verkställts vid
sex statliga och två kommunala mentalsjukhus.
Direktiv för beredningen och delegationerna, se 1960. I In 49.
36. Utredning angående Gävle stads återinträde i Gävleborgs läns
landsting m. m. (1960: I 51)
Tillkallad den 4 september 1959 enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
27 juli samma år för utredning av frågan om Gävle stads återinträde i Gävleborgs
läns landsting (se Post- och Inrikes tidn. den 15 september 1959):
Dahlgren, R. B., generaldirektör.
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
345
Sekreterare: 1 In: 37
Lindencrona, F. V. K., direktörsassistent.
Lokal: Kammarkollegiet, tel. 23 45 60 (utredningsmannen); Rosenbad 2,
tel. 21 67 42 (sekreteraren).
Direktiv för utredningen, se 1960: I In 51.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 april och den 13 maj 1960 har utredningsmannen
meddelats uppdrag att jämväl verkställa utredning av frågan
om Hälsingborgs stads återinträde i Malmöhus läns landsting respektive
frågan om Norrköpings stads återinträde i Östergötlands läns landsting.
Överläggningar i Gävle med representanter för Gävle stad och Gävleborgs
läns landsting har intill den 15 november 1960 skett vid 8 sammanträdesdagar,
varjämte sekreteraren vid olika tillfällen haft överläggningar med representanter
för de båda huvudmännen. Utredningen beträffande Gävle
stads återinträde i landsting beräknas kunna slutföras i början av år 1961.
Överläggningar med representanter för Hälsingborgs och Norrköpings städer
samt landstingen i Malmöhus och Östergötlands län beräknas påbörjas i
början av år 1981. Utredningarna rörande dessa städers återinträde i respektive
landsting beräknas kunna slutföras under år 1961.
37. 1959 års statliga kommission för förhandlingar om medicinsk
undervisning i Lund och Malmö (1960: I 52)
Tillkallade den 1 oktober 1959 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30
juni samma år för att på statens vägnar dels upptaga förhandlingar med
Malmöhus läns landsting angående en avtalsenlig reglering av statens bidrag
till kostnaderna för ny- och ombyggnads- samt ändrings- och förbättringsarbeten
och i samband därmed stående utrustning ävensom till driften
av sådana kliniker, institutioner och övriga inrättningar vid Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i Lund, vilka nyttjas eller avses skola nyttjas för
medicinsk undervisning och forskning, dels upptaga förhandlingar med Malmö
siad angående fördelningen mellan staten och staden av kostnaderna för
anordnandet av en socialmedicinsk avdelning vid Malmö allmänna sjukhus,
dels ock i övrigt förhandla med landstinget och staden angående sådana
frågor, som äger samband med den medicinska undervisningens och forskningens
anordnande i Lund och Malmö:
Wulff, K. E., bankinspektör, ordförande;
Rydback, A. V. L., expeditionschef;
Waldenström, J. G., professor.
Sekreterare:
Jansson, S. E., förste kanslisekreterare.
Lokal: Bank- och fondinspektionen, tel. 24 21 20 (ordföranden och sekreteraren).
Kungl. Maj:t har åt kommissionen ytterligare uppdragit:
den 13 maj 1960 att upptaga förhandlingar med Malmöhus läns landsting
och Malmö stad angående frågan huruvida staten eller vederbörande sjukvårdshuvudmän
slutligen bör svara för vissa evalveringsersättningar;
346
Riksdagsberättelsen år 1961
I In: 37 den 20 maj 1960 att upptaga förhandlingar med Västerbottens läns landsting
angående fördelningen mellan staten och landstinget av kostnaderna
för uppförande av en planerad tillbyggnad till radioterapeutiska kliniken vid
lasarettet i Umeå;
samt den 3 juni 1960 att upptaga förhandlingar med Malmöhus läns landsting
om fördelning mellan staten och landstinget av anläggningskostnaderna
för eu nybyggnad för barn- och ungdomspsykiatrisk klinik i Lund.
Kommissionen har under tiden den 16 november 1959—den 15 november
1960 hållit 17 sammanträden.
Förhandlingar pågår rörande de i uppdragen berörda frågorna.
38. Förberedande undersökning rörande medicinalstyrelsens organisation
och arbetsuppgifter m. m. (1960: I 53)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1959 för att
verkställa en förberedande undersökning rörande medicinalstyrelsens organisation
och arbetsuppgifter samt därmed sammanhängande frågor:
Wihlborg, H. H., byrådirektör.
Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. 22 67 00.
Utredningsmannen har den 30 april 1960 avgivit utlåtande över förslag
rörande vidgade befogenheter för direktionerna vid statens sinnessjukhus.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under första halvåret 1961.
39. Sakkunniga för deltagande i en utredning rörande nordiskt samarbete
i fråga om odontologisk materielprövning
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 januari 1960 för att
såsom representanter för Sverige deltaga i en utredning rörande nordiskt
samarbete i fråga om odontologisk materielprövning:
Axelsson, B. A. A., docent;
Maunsbach, A. B., medicinalråd.
Utredningen, som tillkommit i anledning av Nordiska rådets rekommendation
nr 16 år 1954, är sammansatt av representanter för Sverige, Danmark.
Finland och Norge.
Utredningen har intill den 1 november 1960 hållit ett sammanträde i
Stockholm och två i Köpenhamn.
Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1961.
40. Utredningen angående vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolor
och skolhem m. m.
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 februari 1960 för att
dels utreda frågan om och i vad mån bestämmelserna i folkskolestadgan och
i stadgan för folkskolans skolhem bör gälla även för vanföreanstalternas och
Eugeniahemmets skolor och skolhem, dels, därest nämnda bestämmelser helt
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
347
eller delvis icke anses böra tillämpas, utarbeta förslag till de föreskrifter i [ In; 41
ovannämnda hänseende, som i så fall kan anses erforderliga, dels ock utreda
övriga med dessa frågor sammanhängande spörsmål, därvid de sakkunniga
bör till närmare granskning upptaga den kritik mot nu gällande disciplinbestämmelser,
ordningsregler m. m. och deras tillämpning vid Eugeniahemmet,
som kan komma att framföras till de sakkunniga:
Elmgren, B. F., rektor, led. av I kamm., ordförande;
Ahnsjö, S. O. R., professor;
Engström, Stina, fru, ordförande i Sveriges husmodersföreningars riksförbund;
Nordqvist,
H. V. H., hovrättsråd.
Sekreterare:
Lindencrona, F. V. K., direktörsassistent.
Lokal: Rosenbad 2; tel. 21 67 42.
Utredningen har intill den 30 november 1960 hållit 18 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1961.
41. CSB-utredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 mars 1960 för att
utreda centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter och organisation m. m.
(se Post och Inrikes tidn. den 26 mars 1960):
Anneli, E. G., byråchef, ordförande;
Henrikson, E. L., landstingsdirektör;
Wictorson, K.-E. A., förste intendent.
Expert:
Molander, M. E., arkitekt.
Sekreterare:
Lindholm, E. E. K.-A., e. o. kanslisekreterare.
Lokal: Erik Dahlbergsgatan 58; tel. 61 97 02.
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
11 mars 1960):
Centrala sjukvårdsberedningen tillkom genom beslut av 1943 års riksdag (proposition
nr 220, riksd. skriv, nr 275). Beslutet innebar, att dåvarande sjukhusens
standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet sammanslogs till en enhet.
Enligt gällande instruktion (SFS 1959:42) åligger det centrala sjukvårdsberedningen
bl. a. att handlägga ärenden rörande planläggning av den slutna vården
inom sjukvårdsområdena samt av anläggningar och byggnader inom hälso- och
sjukvården ävensom i övrigt verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt;
att genom standardisering och på annat sätt verka för en ändamålsenlig
materielförsörjning ävensom att i övrigt handlägga frågor rörande materiel och
annan utrustning för hälso- och sjukvården; samt att bedriva organisations- och
arbetsstudier å sjukhus och därmed jämförliga anstalter.
Ledningen utövas av en styrelse bestående av ordförande och nio ledamöter.
Inom styrelsen finns ett arbetsutskott med ordförande och två ledamöter. Led
-
348
Riksdagsberättelsen år 1961
J Jjj. ningen och samordningen av det löpande arbetet ankommer närmast under arbetsutskottet
på beredningens byråchef.
Beredningens styrelse framhåller i skrivelse den 7 april 1959 bl. a., att betydelsen
av att beredningen på ett nöjaktigt och önskvärt sätt kan verka såsom
centralt rådgivande rationaliseringsorgan på hälso- och sjukvårdens område har
vuxit, inte minst sett mot bakgrunden av sjukhusväsendets utveckling och de samhällsekonomiska
följderna därav. Stora svårigheter föreligger emellertid att inom
ramen för nuvarande organisation fullgöra uppgifterna i önskvärd omfattning.
Särskilt beträffande mera långsiktig planläggning samt studier av principiell natur
saknas resurser för att kunna fylla anspråken på vederhäftig rådgivning. Vidare
har stora svårigheter uppstått i fråga om bibehållande och rekrytering av personal.
Styrelsen anser därför, att en allsidig översyn av beredningens uppgifter och
organisation bör utföras.
Frågan om finansieringen av beredningens verksamhet har behandlats av riksdagens
revisorer i skrivelse den 15 december 1959. Revisorerna framhåller bl. a.,
att tillkomsten av centrala sjukvårdsberedningen får ses som ett uttryck för det
intima samarbete som naturligt råder mellan staten och övriga sjukvårdshuvudmän
för lösande av sjukvårdsfrågorna. En konsekvens härav bör emellertid vara,
att utgifterna för beredningen bäres av de olika huvudmännen med hänsyn till
i vilken omfattning de utnyttjar dess kapacitet. Beredningen bör sålunda erhålla
ersättning för samtliga direkta och indirekta kostnader, som föranledes av de
utförda uppdragen, och därigenom bli självbärande. Revisorerna föreslår, att frågan
upptages till närmare prövning.
I yttranden över revisorernas förslag har uttalats, att finansieringsfrågan synes
böra upptagas till prövning i samband med den tidigare begärda utredningen angående
beredningens arbetsuppgifter och organisation.
För egen del vill jag starkt understryka betydelsen av att ett effektivt centralt
rationaliserings- och standardiseringsarbete bedrives i syfte att lösa olika frågor
om hur sjukhus skall byggas och utrustas för att inom en rimlig kostnadsram
på bästa sätt kunna tillgodose de allt större anspråk som den snabba utvecklingen
av sjukhusvården medför. Av lika stor vikt är att genom arbetsstudier klargöra,
hur de personella resurserna skall användas för att med hänsynstagande till sjukvårdens
speciella krav ge största möjliga utbyte. På dessa områden har centrala
sjukvårdsberedningen redan utfört ett betydande arbete för att genom rationalisering
och standardisering sänka de statliga och kommunala sjukhusens investeringsoch
driftkostnader.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen anser sig beredningen
emellertid med nuvarande organisation icke kunna på ett tillfredsställande sätt
verka som centralt rådgivande organ för sjukhusväsendet. I och för sig viktiga
uppgifter av rutinkaraktär har i allt större utsträckning kommit att inkräkta på
möjligheterna att tillgodose det ständigt stegrade behovet av grundläggande och
principiella utredningar på det tekniska och organisatoriska planet utan vilka ej
heller rutinuppgifterna i längden kan lösas. I likhet med beredningens styrelse
anser jag det därför angeläget — inte minst ur allmänna samhällsekonomiska synpunkter
— att beredningen erhåller en sådan organisation att den på ett mera
effektivt sätt än hittills kan fullgöra sina uppgifter. En särskild utredning om
hithörande frågor bör därför komma till stånd.
En riktpunkt vid utredningsarbetet bör vara att vid beredningen skapa en på
forskning och praktiska försök baserad rationaliserings- och utredningsverksamhet.
För planläggningsavdelningen bör möjligheterna undersökas att åstadkomma
resurser för en mera långsiktig planläggningsverksamhet. Materielavdelningen bör
organiseras så att en fortlöpande översyn av standardiseringen av sjukhusmateriel
kan ske för att hålla den i nivå med utvecklingen. Arbetet på arbetsstudieavdelningen
bör inte i så hög grad som f. n. vara inriktat på att utföra begränsade upp
-
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
349
drag för huvudmännens räkning utan man bör i första hand bedriva sådana studier, J Jj|« 4g
som kan tjäna utvecklingen på sjukhusväsendets område.
Även beträffande ledningen för beredningen och den härtill knutna administrativa
och kamerala organisationen bör en översyn göras.
Den av rikdagens revisorer upptagna frågan om sättet för finansiering av beredningens
verksamhet bör vidare närmare utredas. Därvid bör övervägas huruvida
kostnaderna för beredningens verksamhet bör täckas av de olika huvudmännen
genom särskilda avgifter, genom direkta bidrag eller på annat sätt. Vid
handläggningen av denna fråga bör samråd ske med statens sakrevision.
Kungl. Maj :t har genom beslut den 4 november 1960 uppdragit åt utredningen
att jämväl utreda frågan om lämplig utbildning för sjukhusadministratörer
jämte därmed sammanhängande spörsmål ävensom alt framlägga
förslag om hur sådan utbildning bör anordnas.
Utredningen har efter remiss avgivit utlåtande över beredningens anslagsäskanden
för budgetåret 1961/62. Samråd har under hand skett med sakrevisionen
i fråga om finansieringen av beredningens verksamhet. Intill den
15 november 1960 har beredningen hållit 2 sammanträden.
Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1961.
42. Kroppssjukvårdens statsbidragsutredning
Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 april 1960 för att
verkställa översyn av statsbidragssystemet på kroppssjukvårdens område
jämte därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 8
april 1960):
Olsson, S. O. B., generaldirektör, ordförande;
Björkquist, E. G. A., överdirektör;
Dahlgren, I., förbundsdirektör;
Lindberg, N. O., budgetsekreterare;
Olerud, E. H., sekreterare;
Söderqvist, B. O. A., byråchef.
Sekreterare:
Esseen, J. Å. B., förste byråsekreterare.
Lokal: Mentalsjukvårdsberedningen, Sveavägen 13—15; tel. 24 32 30
(sekreteraren).
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
1 april 1960):
Statliga bidrag utgår för närvarande till landstingskommuner och städer, som
ej tillhör landstingskommun, för ett flertal ändamål inom hälso- och sjukvården.
I vissa fall kan dylika bidrag beviljas även kommuner, som ingår i landstingskommun,
samt kommunförbund, bolag, föreningar, stiftelser och enskilda.
Det har sedan länge uppmärksammats, att det nuvarande systemet för .statsbidrag
inom hälso- och sjukvården behöver förenklas. Vissa utredningar och överväganden
härom har även företagits.
350
Riksdagsberättelsen år 1961
För egen del har jag vid anmälan av utgifterna under elfte huvudtiteln för budgetåret
1959/60 förutskickat min avsikt att upptaga statsbidragsfrågan till närmare
övervägande (XI ht 1959, sid. 152).
Sedermera har 1958 års besparingsutredning ingått på frågan i sitt betänkande
om besparingar inom statsverksamheten (SOU 1959:28). Utredningen framhåller
vikten av att rationaliseringsmöjligheterna i samband med statsbidragsgivning
av olika slag tillvaratages. Gällande föreskrifter på området bör därför enligt
utredningens mening överses i syfte att nedbringa det administrativa och kamerala
arbetet för såväl de statliga organen som statsbidragstagarna. I synnerhet
bör uppmärksammas bestämmelser, som kräver teknisk eller kameral kontroll.
Enligt utredningens uppfattning är en genomgång av statsbidragen inom landstingssektorn
av behovet påkallad. Utredningen papekar, att en verkställd jämförelse
mellan å ena sidan utbetalade bidragsbelopp för vissa somatiska vårdgrenar
för verksamhetsåret 1957 och å andra sidan de belopp, som skulle ha
utgått vid en efter befolkningstalet schablonmässigt gjord fördelning, visar påfallande
små avvikelser i de enskilda fallen. Detta tyder på att det bör vara möjligt
att finna en principlösning, som medför ett långt drivet sammanförande av
bidragen. Även de särregler, som kan bli erforderliga med hänsyn till vissa ekonomiskt
svaga bidragstagare, torde enligt utredningens mening kunna utformas
så, att de icke leder till nämnvärda administrativa komplikationer. Utredningen
framhåller såsom en annan allmän synpunkt, att anläggningsbidrag bör undvikas
i sådana fall då driftbidrag utgår för verksamheten och driftbidraget sålunda
kan avpassas även med hänsyn till anläggningskostnaderna.
Slutligen är att nämna, att mentalsjukvårdens statsbidragsutredning helt nyligen
avgivit betänkande angående de ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform
inom mentalsjukvården (SOU 1960:9). I betänkandet förordas, att
i samband med en huvudmannaskapsreform ett för hela mentalsjukvården enhetligt
driftbidrag införes, beräknat efter invånar- och vårdplatsantal. Vid avvägningen
av invånar- och vårdplatsbidragens belopp i utgångsläget har utredningen
utgått från de statliga kostnadernas nuvarande storlek. Bidragsbeloppen
avses dock skola omprövas med beaktande av inträdda ändringar i det allmänna
löneläget och genomförda standardförbättringar på mentalsjukvårdens område.
Nu utgående anläggningsbidrag skulle åtminstone tills vidare bibehållas såsom
separata bidrag. Utredningen utgår dock från, att frågan om anläggningsbidragens
bibehållande omprövas i samband med övergång till ett mera förenklat bidragssystem
för mentalsjukvården än vad utredningen med hänsyn till nuvarande förhållanden
anser sig kunna förorda. Utredningen uttalar vidare, att reglerna för
bidragsgivningen till landstingen utformats enligt sådana riktlinjer, att de skapar
förutsättningar för att inordna även de större städerna i ett för samtliga kommunala
huvudmän gällande enhetligt bidragssystem på mentalsjukvårdens område.
Den lämnade redogörelsen synes klart visa, att det nuvarande systemet för statsbidrag
till hälso- och sjukvården är i behov av en översyn. Systemet innesluter
ett flertal vårdgrenar inom såväl öppen som sluten vård. Om mentalsjukvården
medräknas utgör antalet nu understödda vårdgrenar mer än tjugu. Inom många
vårdgrenar utgår både anläggningsbidrag och driftbidrag. Bidragsformerna är därför
flera än antalet vårdgrenar och uppgår f. n. till ett trettiotal. Bidragsreglerna
är i stor utsträckning oenhetliga. Beräkningen hänför sig i en del fall till flera
faktorer och tarvar ofta räkenskapsgranskning. Vid anläggningsbidrag tillkommer
bl. a., att anstalter och avdelningar skall avsynas. Angivna förhållanden föranleder,
att både bidragstagarna och staten åsamkas ett betydande administrativt
och kameralt arbete. Vidare synes statsbidragsvillkoren i vissa fall innebära en
onödig begränsning av den kommunala bestämmanderätten.
Såsom jag förut anfört har mentalsjukvårdens statsbidragsutredning föreslagit
ett sammanförande av föreslaget nytt driftbidrag till den egentliga mentalsjukvår
-
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet 351
den med nu utgående driftbidrag till övrig mentalsjukvård, varigenom en viss för- f Jjjj 4>>
enkling skulle vinnas för dessa bidrag. I övrigt kvarstår behovet av översyn. Det
nuvarande statsbidragssystemet kommer dessutom att ytterligare kompliceras,
därest separata bidrag till tjänsteläkarverksamhet införes.
Jag förordar därför, att en utredning nu igångsattes för att åstadkomma en förenkling
och rationalisering av det gällande statsbidragssystemet på kroppssjukvårdens
område. Den föreslagna utredningen bör ha karaktär av en teknisk
översyn av bidragssystemet. Därvid bör eftersträvas största möjliga förenkling
utan att detta medför någon väsentlig ändring i kostnadsfördelningen mellan staten
och huvudmännen.
Liksom vid omläggningen av driftbidragen till primärkommunerna och vid utarbetandet
av förslaget rörande mentalsjukvården bör vid rationaliseringen av
bidragsgivningen till den somatiska vården tillses, att åtgärderna icke leder till
allvarliga omkastningar i de kommunala huvudmännens ekonomi och skattetryck.
Utsikterna att utan sådana omkastningar nå fram till ett mycket enkelt bidragssystem
synes emellertid vara gynnsamma i betraktande av att de berörda statsbidragen
har relativt ringa ekonomisk betydelse för mottagarna. Det må nämnas, att
enligt de av 1958 års besparingsutredning gjorda beräkningarna — vilka avser huvudparten
av driftbidragen för den somatiska vården — i bidrag för verksamhetsåret
1957 utbetalades totalt cirka 34 milj. kronor till landstingskommunerna och 3,9
milj. kronor till de landstingsfria städerna. Bidragen motsvarade en sammanlagd
genomsnittlig utdebitering för landstingskommunerna av 16 öre och för de landstingsfria
städerna något mer än 4 öre per skattekrona. Om den totala bidragssumman
hade fördelats efter invånarantalet, med landstingskommunernas och städernas
invånare behandlade som två skilda grupper, skulle för landstingskommunerna
i flertalet fall icke ha uppkommit större avvikelser än som motsvarats av
en ändring i utdebiteringen med 3 öre per skattekrona; de största avvikelserna
skulle ha varit 7,6 resp. 8,2 öre per skattekrona i förlust för två av landskommunerna.
För städerna skulle avvikelsen i samtliga fall ha uppgått till högst 1 öre
per skattekrona.
Utredningen bör i första hand avse de nuvarande bidragen till den somatiska
vården utom speciella bidrag till undervisningssjukhusen.
Därest en huvudmannaskapsreform på tjänsteläkarväsendets område skulle beslutas,
torde frågan om ett särskilt statsbidrag på nämnda område komma att bli
aktuell. I anslutning därtill torde ett eventuellt sammanförande av ett sådant
bidrag med övriga bidrag på hälso- och sjukvårdens område få upptagas till övervägande
i särskild ordning.
Utgångspunkten för arbetet bör vara att — i överensstämmelse med vad som
skett beträffande driftbidragen till primärkommunerna och vad som föreslagits
beträffande driftbidragen till sekundärkommunernas mentalsjukvård — söka genomföra
en sammanslagning av alla eller flertalet driftbidrag inom den somatiska
vården till ett allmänt sådant bidrag. Något hinder mot en sådan sammanslagning
med hänsyn till att därmed en stimulerande verkan av bidragen skulle gå förlorad
torde i stort sett ej föreligga.
I fråga om anläggningsbidragen bör prövas möjligheten att slopa de nuvarande
bidragen, då dessa som regel icke torde vara av större kommunal finansiell betydelse.
En siffermässig belysning av detta förhållande torde böra lämnas. Om något
eller några anläggningsbidrag finnes böra bibehållas såsom fristående, torde böra
undersökas, huruvida icke — såsom 1946 års sakkunniga föreslog — bidrag bör avse
endast vårdplatser, som representerar ett verkligt nytillskott, och alltså icke
platser som ersätter redan befintliga sådana. Härigenom skulle bidragsgivningen
i varje fall successivt nedgå och kunna på ett senare stadium helt avvecklas. I
detta sammanhang bör också uppmärksammas dels en av riksdagen i skrivelse
den 3 december 1957, nr 380, berörd fråga om ändring av reglerna för återkrav i
352
Riksdagsberättelsen år 1961
1 In: 42 vissa fal1 av beviljade statsbidrag för uppförande eller inrättande av sjukvårdsanläggning,
dels ock av medicinalstyrelsen i skrivelser den 19 juni 1958 och den 5
januari 1959 gjorda framställningar om befrielse från skyldighet att återleverera
för anordnande av tuberkulossjukvårdsanstalter och epidemisjukstugor uppburna
statsbidrag i den mån vårdsplatserna ej längre erfordras för ändamålet men användes
för annat sjukvårdsändamål m. m.
För att underlätta den administrativa handläggningen bör bidragsbestämmelserna
ges en schematisk utformning. 1946 års sakkunniga förordade, att det av dem
föreslagna enhetliga driftbidraget till kroppssjukvårdsanstalter skulle utgå i form
av invånarbidrag och vårddagsbidrag jämte vissa tillägg. Mentalsjukvårdens statsbidragsutredning
har föreslagit invånar- och vardplatsbidrag. Det synes mig icke
uteslutet, att ett allmänt bidrag för de vårdändamål, som nu är ifråga, skulle kunna
grundas uteslutande på invånarantal. Olika bidragsbelopp per invånare kan
dock böra fastställas för landstingskommunerna och för de landstingsfria städerna.
I den mån speciella bidrag skulle finnas böra alltjämt utgå, bör givetvis beräkningsmetoden
också för dem göras så schablonartad som möjligt. Därest ett allmänt
bidrag, beräknat efter befolkningstal eller enligt annan enhetlig metod, för
vissa fall skulle anses ge ett otillfredsställande resultat, bör en kompletterande
beräkningsregel göras enkel. Det torde böra undvikas att anknyta beräkningarna
till de verkliga kostnaderna.
Den nuvarande bidragsgivningen inom den öppna somatiska värden avser till
stor del löner, beräknade efter löneklasser i det statliga lönesystemet. Bidragen är
alltså till denna del värdebeständiga i det de följer den statliga löneutvecklingen.
De efter löneklass utgående bidragsbeloppen kan beräknas ha utgjort i det
närmaste 40 procent av totalsumman av de för verksamhetsåret 1957 utbetalade
bidragen för sluten och öppen somatisk vård. Vid den nu förordade översynen
av bidragssystemet på kroppssjukvårdens område bör övervägas i vad mån och
på vad sätt det statliga stödet skall göras värdebeständigt.
Enligt gällande bestämmelser är städer, som ej tillhör landstingskommun, uteslutna
från möjlighet att erhålla vissa bidrag. Vid utformningen av ett allmänt
bidrag bör prövas, huruvida och i vad mån hänsyn till detta förhållande bör tagas
vid utmätande av storleken av ett bidragsbelopp per invånare eller annan enhet.
Till arbetsuppgifterna vid översynen bör även höra att föreslå sådana bestämmelser
om statligt inflytande över understödd verksamhet, som eventuellt må anses
behövliga även i framtiden.
De anvisningar jag lämnat i det föregående har närmast avsett bidragsgivningen
till landstingskommuner och landstingsfria städer. Beträffande andra slag
av rättssubjekt, som enligt gällande föreskrifter kan komma i åtnjutande av statsbidrag,
bör i första hand undersökas, huruvida icke bidragen kan slopas och uppgå
i det generella bidraget åt de kommunala huvudmännen, som därvid i motsvarande
mån böra lämna kompensation för de avlösta bidragen. Det kan också vara
förtjänt att undersöka, om åtgärder bör vidtagas för att främja verksamhetens
övergång till de kommunala sjukvårdshuvudmännen.
Slutligen bör utredningen vara oförhindrad att vid översynen upptaga även
andra till ifrågavarande kommunala huvudmän utgående statsbidrag, vilka befinnes
lämpligen kunna sammanföras med ett enhetligt statsbidrag på kroppssjukvårdens
område.
Utredningen har t. o. m. november 1960 hållit 2 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas bliva slutfört i slutet av år 1961.
353
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet
43. Polislärarutredningen I III! 43
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 april 1960 för att göra
en översyn av lärarnas tjänstgöringsförhållanden vid statens polisskola
jämte därmed sammanhängande förhållanden (se Post- och Inrikes tidn.
den 27 april 1960):
Vestlund, A. G., folkhögskoleinspektör.
Sekreterare:
Wångstedt, K. J. E., förste byråsekreterare.
Lokal: Polisväsendets organisationsnämnd, Storkyrkobrinken 13; tel.
21 22 27.
Direktiv (anförande av statsrådet Johansson till statsrådsprotokollet den
1 april 1960):
Undervisningen vid polisskolans liuvudskola är av olika omfattning under skilda
tider av läsåret. Under augusti pågår endast konstapelsklass och under september
endast konstapelsklass och polischefskurs. Under oktober—januari samt början av
februari pågår däremot konstapelsklass, assistentklass och polischefskurs och under
tiden mitten av februari—slutet av april pågår konstapelsklass, assistentklass
och kommissarieklass. Under maj slutligen bedrives undervisning endast i konstapelsklass
och kommissarieklass. Då de heltidstjänstgörande lärarna har sin
tjänstgöring förlagd huvudsakligen till konstapels- och assistentklasserna medför
nyss angivna förhållande stora variationer i lärarnas undervisningsskyldighet under
skilda tider av läsåret. Medan denna under tiden oktober—april tidsvis överstiger
30 timmar i veckan kan den vid början och slutet av läsåret stundom uppgå
till endast ett fåtal timmar i veckan. Även timantalet för dag företer tidvis betydande
växlingar.
Undervisningen har i sina huvuddrag varit upplagd på i stort sett samma sätt
sedan åtskilliga år. önskemål har från skilda håll framförts om en omläggning
i vissa delar av skolans undervisning, därvid bl. a. uttalats, att behov föreligger att
ge undervisningen en mera praktisk inriktning än tidigare. Under de senare åren
har vidare frågan om de heltidstjänstgörande lärarnas tjänstgöringsförhållanden
aktualiserats genom särskilda framställningar från personalhåll och av styrelsen
för polisskolan. Efter särskilda undersökningar av dessa lärares tjänstgöringsförhållanden
har i vissa fall en provisorisk jämkning av undervisningsskyldigheten
vidtagits för vårterminen 1960.
För egen del anser jag att en allsidig översyn av undervisningen vid polisskolan
bör ske. Frågan om en dylik översyn bör emellertid icke tagas upp förrän vissa
nu pågående utredningar på polisens område avslutats. Däremot synes en närmare
undersökning av de heltidstjänstgörande lärarnas tjänstgöringsförhållanden böra
komma till stånd omedelbart.
Vid den nu förordade utredningen bör en allmän undersökning ske av de faktorer
som bör tas i betraktande vid bestämmandet av lärarnas tjänstgöringsskyldighet,
såväl undervisningsskyldigheten i egentlig mening som andra åligganden i
samband därmed; den slutliga prövningen av frågan om tjänstgöringsskyldigheten
torde få ske framdeles i särskild ordning. Ett speciellt spörsmål i detta sammanhang
är huruvida den f. n. stadgade skyldigheten att fullgöra uppgifter av administrativ
natur hör kvarstå i fråga om lärare med hcltidstjänstgöring. I samband med
översynen av lärarnas tjänstgöringsskyldighet bör uppmärksamhet även ägnas åt
antalet erforderliga lärartjänster.
23 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Rlksdagsberättelsen
354
Riksdagsberättelsen år 1961
In» ^ Vid utredningen bör uppmärksamhet ägnas åt frågan om kursernas tidsmässiga
förläggning inom läsåret. Prövning bör även ske av frågan om elevantalet i de
olika klasserna. Frågor om mindre schemajämkningar och liknande mindre jämkningar
i utbildningen bör kunna tagas upp till prövning.
Utredningen har under tiden april—november 1960 hållit 16 sammanträträden.
Den 1 juli 1960 avgav utredningen till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
P.M. ang. tjänstgöringen under läsåret 1960/61 för heltidslärarna
i juridiska ämnen vid statens poliskola.
Enligt utredningens arbetsplan beräknas förslag kunna framläggas under
år 1961 i vissa med heltidslärarnas tjänstgöringsskyldighet förknippade
spörsmål av mera begränsad räckvidd. Med hänsyn till att en allsidig översyn
av undervisningen vid polisskolan enligt direktiven för polislärarutredningen
förutsatts skola komma till stånd inom en relativt snar framtid och då en
dylik översyn kan komma att leda till sådana förändringar med avseende på
undervisningens omfattning, art och bedrivande att såväl behovet av lärare
som dessas tjänstgöringsskyldighet påverkas, torde en slutlig bedömning av
vissa med polislärarutredningens uppdrag förenade frågeställningar böra
ske först i samband med den mera allmänna översynen av undervisningen
vid polisskolan. Tidpunkten för slutförande av polislärarutredningens arbete
kan därför f. n. icke anges.
44. Sakkunnig för viss beredskapsplanläggning
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1960 för att
inom departementet biträda med viss beredskapsplanläggning:
Persson, C. J. G., statssekreterare.
Experter:
Högsell, S.-O. G., kansliråd;
Nordenskjöld, D., överstelöjtnant;
Sellén, S. J. O., byrådirektör, tillika sekreterare;
Swanstein, S. N. S., byråchef;
Torfgård, S. H., kapten;
Wannerberg, N. G., kapten.
Lokal: Civilförsvarsstyrelsen; tel. 23 23 30, ankn. 56 (Sellén).
Arbetet beräknas fortgå under år 1961.
45. Sakkunnig för utredning av frågan om anskaffande av djur för
vetenskapliga försök m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 oktober 1960 för
att — med beaktande av vad i riksdagens år 1959 församlade revisorers berättelse
uttalats rörande inköp av djur för vetenskapliga försök m. m. ävensom
vad i remissutlåtanden häröver och i statsutskottets utlåtande nr 128/
1960, punkten 30, anförts — i samråd med berörda myndigheter verkställa
Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet 355
utredning rörande möjligheterna att samordna och rationalisera anskaffan- J Jn
det av djur för vetenskapliga försök m. m. till statliga institutioner jämte
därmed sammanhängande spörsmål:
Björkman, K. G., överdirektör.
Lokal: Veterinärstyrelsen, Fack, Stockholm 3; tel. 23 59 35.
Utredningen beräknas kunna slutföras under år 1961.
356
Riksdagsberättelsen år 1961
I C: l
Civildepartementet
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1960
1. Kompetensutredningen (1958:1 3; 1959: I 5; 1960.1 4)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 mars 1952 (se Postoch
Inrikes tidn. den 16 april 1952):
Klackenberg, O. H., regeringsråd;
Wildeman, N. C. E., kammarrättsråd;
Woxén, R., rektor.
Sekreterare:
Fjellander, N. E. B., kansliråd.
Direktiven för utredningen, se 1953:1 C 14.
Utredningen har under tiden den 16 november 1959 till 1960 års slut
hållit 17 sammanträden. Vidare har utredningen jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 13 november 1959 försöksvis anordnat en utbildningskurs
för blivande kanslister vid centrala ämbetsverk och vissa lokalförvaltningar
med en allmän kursdel den 25 april—den 23 juni och en speciell kursdel
den 22 augusti—den 1 oktober 1960.
I anledning av remisser har utredningen avgivit utlåtanden den 6 apri
1960 över det av rektorn Stellan Arvidson avgivna betänkandet Praktiska
gymnasier (SOU 1959: 44) samt den 14 september 1960 över ett av arbetarskyddsverkets
organisationsutredning avgivet betänkande avseende organisationsfrågor
och verksamhetsformer inom allmänna yrkesinspektionen
(SOU 1960: 20). , .
Utredningen har i en den 22 december 1960 dagtecknad redogörelse framlagt
synpunkter och förslag beträffande utbildningen av kanslister inom
de centrala ämbetsverken m. m.
Uppdraget är därmed slutfört.
2. 1956 års förhandlingsrättsutredning (1958: I 8; 1959: I 8; 1960:1 6)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1956 för att
verkställa fortsatt utredning rörande statstjänstemännens förhandlingsrätt
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 18 oktober 1956):
Ekblom, O., f. d. landshövding.
Experter:
Jägerskiöld, S. A. F., professor;
Almquist, J. C. G. A., verkställande direktör i Sveriges akademikers centralorganisation; -
357
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
Hellenius, T. A., f. d. ordförande i Tjänstemännens centralorganisations I Cl 4
statst j änstemannasektion;
Johnsson, B. E., generaldirektör;
Kolare, G., ordförande i Statstjänarkartellen;
Lannefjord, S. E. U., förste ombudsman i Statstjänstemännens riksförbund;
Samuelson, K. G., generaldirektör.
Sekreterare:
Tännérus, L. A., t.f. förste kanslisekreterare.
Direktiven för utredningen, se 1957: I C 12.
Utredningen har efter den 15 november 1959 hållit 11 sammanträden,
varav 3 med samtliga experter.
Utredningsmannen har avlämnat ett den 25 februari 1960 dagtecknat betänkande,
benämnt »Statstjänstemäns förhandlingsrätt» (SOU 1960: 10).
Uppdraget är därmed slutfört.
3. Representanter för statsverket i den s. k. evalveringsdelegationen
(1960:I 12)
Förordnande genom Kungl. Maj :ts beslut den 4 september 1959 såsom representanter
för statsverket i den s. k. evalveringsdelegationen:
Johnsson, B. E., generaldirektör;
Karlén, G. H., överdirektör.
Sekreterare:
Persson, S. B., budgetsekreterare.
Uppdraget för delegationen, se 1960:1 C 12.
Mellan representanterna för statsverket, Malmöhus läns landsting, Uppsala
läns landsting samt lönenämnderna i Stockholm och Malmö, å ena sidan,
samt Sveriges läkarförbund, å andra sidan, träffades den 8 april 1960
—- under förutsättning av vederbörande huvudmäns godkännande — efter
förhandlingar, som påbörjades i november 1959, överenskommelse angående
anställningsvillkoren för vissa överläkare m. fl., att gälla från och med den
1 juli 1960. överenskommelsen har, såvitt den berör statsverket, godkänts
av riksdagen (prop. 1960: 151; SU 143; rskr 323).
Uppdraget är därmed slutfört.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1961
4. Löneförfattningsberedningen (1958:1 7; 1959:1 7; 1960:1 5)
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 september 1956
för att inom civildepartementet verkställa översyn av de statliga avlöningsförfattningarna
(se Post- och Inrikes tidn. den 26 september 1956):
Johnsson, B. E., generaldirektör, ordförande;
Andersson, Ebon M. I., bibliotekarie, led. av I kamm.;
Broomé, J. T. A., byråchef;
358
Riksdagsberättelsen år 1961
I Ct 4 Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm.;
Oredsson, H. E., överdirektör;
Ström, E. T. H., f. d. krigsråd;
Sundelin, G. V., lantbrukare, talman i I kamm.;
Svensson, P. G. A., lantbrukare, led. av II kamm.
Experter:
Aldestam, N. A., byråchef;
Edgardh, C. H. H., avdelningschef.
Sekreterare:
Ståhlberg, E. Å., e. o. förste byråsekreterare.
Biträdande sekreterare:
Wistrand, A. W. H., e. o. byråsekreterare.
Lokal: Statens sakrevision, Birger Jarls torg 12, Stockholm; tel. 23 53 40
(sekreteraren).
Direktiven för beredningen, se 1957:1 C 11.
Beredningens arbete beräknas fortgå under år 1961.
5. översyn av timlärarkungörelsen (1958: I 10; 1959:1 9; 1960:1 7)
Tillkallad genom Kungl. Maj :ts beslut den 12 december 1958 för att i anslutning
till översyn av timlärarkungörelsen jämväl verkställa översyn av
arvodena till lärare vid vissa militära skolor och därmed sammanhängande
spörsmål:
af Malmborg, N. M., kansliråd.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1020);
rikssamt. växel 23 62 00.
Den i föregående berättelse omnämnda bearbetningen av inkommet utredningsmaterial
har i huvudsak slutförts. I anslutning härtill har till övervägande
upptagits frågan om utredningsarbetets fortsatta omfattning och
inriktning. Arbetet torde kunna slutföras under år 1961.
6. Låkarundersökningsutredningen (1959: I 11; 1960: I 8)
Tillkallad såsom utredningsman enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
19 december 1958 för att verkställa översyn av gällande bestämmelser om
skyldighet för statstjänstemän m. fl., att undergå läkarundersökning m. m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 20 december 1958):
Broomé, J. T. A., byråchef.
Experter:
Izikowitz, J. S., professor;
Jägerskiöld, S. A. F., professor;
Helander, A. S. L., docent.
Sekreterare:
Wilhelmsson, F. U., förste kanslisekreterare.
359
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
Lokal: Statens bostadsnämnd, Västra Trädgårdsgatan 41; tel. 10 26 68 (ut- I (}
redningsmannen), 22 45 00 (ankn. 1005 sekr.).
Direktiven för utredningen, se 1959: I C 11.
Utredningsarbetet har under första halvåret 1960 bedrivits av utredningsmannen
och sekreteraren och huvudsakligen bestått i bearbetning och sammanställning
av svaren å det i föregående års redogörelse omnämnda frågeformuläret.
Under andra halvåret 1960 har hållits 3 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas kunna slutföras under våren 1961.
7. Delegationen för pensionsutbetalning (1960: I 9)
Tillsatt genom beslut den 30 december 1958 (se Post- och Inrikes tidn. den
16 januari 1959).
Ledamöter:
Swartling, A. E. V., generaldirektör, ordförande;
Sjönell, I. Marianne, statskommissarie, vice ordförande;
Järnbrink, H. G., t.f. byråchef;
Lindgren, A. S. V,. e. o. byrådirektör;
Tiby, K. I., t.f. budgetsekreterare.
Experter:
Bengtsson, E. O. A., e. o. byråsekreterare;
Hagström, Kerstin M., t.f. förste aktuarie (fr. o. m. den 1 november 1960);
Jantze, C. B., t.f. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 7 mars t. o. m. den 31
oktober 1960);
Ruuth, L. G., kontrollör;
Sporzén, T., t.f. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 4 maj 1960).
Sekreterare:
Elftman, G. S. V., byrådirektör.
Lokal: Styrmansgatan 26; tel. 63 15 60.
Direktiven för delegationen, se 1960: I C 9.
Delegationen har under 1960 förberett och genomfört samordning och gemensam
utbetalning av de statliga personalpensionsförmånerna och de fr.
o. m. den 1 juli 1960 utgående änke- och barnpensionerna från folkpensioneringen.
I enlighet med statsmakternas beslut har därvid dessa förmåner
utbetalats med belopp som delegationen preliminärt beräknat.
Delegationen planerar att under senare hälften av år 1961 från vederbörande
myndigheter överta utbetalningen av återstående personalpensionsförmåner.
Delegationen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november
1960 hållit 46 sammanträden.
Delegationen har haft kontakt med representanter från socialförsäkrings-,
personalpensions- och skatteområdena, med kommittén för maskinell databehandling
samt i övrigt med pensionsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statiska
centralbyrån och de personalpensionsbeviljande myndigheterna.
360
Riksdagsberättelsen år 1961
1 (]; 8 8. 1959 års maskinklassificeringsgrupp (1960: I 10).
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 januari 1959 för att
utföra förberedelsearbetet med nyklassificering av statens fasta maskinanläggningar
:
Hallin, G. E., krigsråd, ordförande;
Ahldin, K. E. H., förbundssekreterare;
Garff, K. A., byrådirektör;
Göransson, N. J., maskinchef;
Magnusson, G. T., rationaliseringsingenjör;
Resare, B. C. M., t.f. budgetsekreterare.
Sekreterare:
Curman, S. J. H., amanuens (t. o. m. den 31 oktober 1960);
Erichson, B.-L., förste byråingenjör (fr. o. m. den 1 november 1960).
Lokal: Försvarets civilförvaltning, Stockholm 80; tel. 63 00 60 (ankn. 277
sekr.).
Direktiven för gruppen, se 1960 I C 10.
Genom beslut den 30 december 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt maskinklassificeringsgruppen
att på hemställan av myndighet avgiva yttrande
i fråga om dispens från fastställda kompetenskrav för sökande till tjänst
såsom ansvarsman eller biträdande ansvarsman vid fast statlig maskinanläggning.
Gruppen har under tiden den 16 november 1959—den 31 oktober 1960
hållit 21 sammanträden samt avlagt ett antal studiebesök.
Enligt särskilda under hand meddelade direktiv har maskinklassificeringsgruppen
utarbetat och till statsrådet och chefen för civildepartementet
den 27 februari 1960 avgivit promemoria med redogörelse för arbetsuppgifter
för viss personal inom statens fasta maskinanläggningar (stencilerad).
Med nio särskilda skrivelser har maskinklassificeringsgruppen avgivit
förslag till nyklassificering av sammanlagt 857 fasta statliga maskinanläggningar.
Gruppen har behandlat 50 dispensärenden i enlighet med Kungl.
Maj :ts ovannämnda uppdrag.
Maskinklassificeringsgruppen beräknar slutföra arbetet med nyklassificering
av de fasta maskinanläggningarna under första halvåret 1961.
9. Utredningen angående grunderna för en prisgeografisk undersökning
(1960: I 11)
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 februari 1959 med
uppdrag att verkställa utredning angående grunderna för en prisgeografisk
undersökning (se Post- och Inrikes tidn. den 3 mars 1959):
Fahlander, V. M. J„ generaltulldirektör.
Experter:
Aldestam, N. A., byråchef;
Broman, M. L., byrådirektör (fr. o. m. den 22 juni 1960);
Öberg, C. E. F., förste aktuarie.
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
361
Sekreterare: I C: 10
Lönnqvist, Å. S. G., extra byrådirektör.
Biträdande sekreterare:
Larsson, Å., amanuens (fr. o. in. den 1 september 1960).
Lokal: Civildepartementet; tel. 22 45 00.
Direktiven för utredningen, se 1960: I C 11.
Utredningen har under tiden den 1 december 1959—den 30 november 1960
hållit 13 sammanträden. Under den angivna perioden har utkast utarbetats
till följande avsnitt av utredningens betänkande: principiella överväganden,
budgetvalet, representantvaruurvalet, säsongproblemet samt rabattproblemet.
I samband med angivna arbete har bl. a. tillgängligt prismaterial beträffande
den lokala prisspridningen och de säsongmässiga prisfluktuationerna
för konsumtionsvaror analyserats och ett antal budgetar upprättats på
grundval av olika konsumentgruppers konsumtionsförhållanden. Vidare har
beräkningar av rikets totala bostadsbestånd och dess fördelning på bostäder
av olika typ, storlek och kvalitet utförts och metoder för boendekostnadsjämförelser
utarbetats.
Utredningen kommer att slutföra sitt arbete under år 1961.
10. Yrkeslärarheredningen
Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1960 med
uppdrag att inom civildepartementet biträda med övervägande av vissa lönespörsmål
m. m. beträffande yrkeslärare och därmed likartade lärarkategorier
(se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1960):
Cars, G. F. O., statssekreterare, ordförande;
Fritzdorf, K. B., lönedirektör;
Gräslund, L. O., direktör;
Hallin, G. E., krigsråd;
Romberg, N. W. A., lönedirektör;
Söderqvist, B. O. A., byråchef;
Sönnerlind, A. S., byråchef;
Tengroth, K.-E., direktör;
Thorselius, U. T., budgetsekreterare;
Öhman, G. B., överdirektör.
Sekreterare:
Sandberg, A. B., förste kanslisekreterare.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1006);
rikssamt. växel 23 62 00 (sekr.).
Yrkeslärarheredningen har intill den 30 november 1960 hållit 6 sammanträden.
Beredningen har under hösten 1960 igångsatt en kartläggning av gällande
anställningsvillkor m. m. för lärarpersonalen inom yrkesutbildningsområdet.
Kartläggningen, som i första hand omfattar försöksskolans högstadium,
de statsunderstödda kommunala yrkesskolorna, de centrala verkstadssko
-
362
Riksdagsberättelsen år t961
I C: 10 lorna, de statsunderstödda enskilda yrkesskolorna samt fångvårdsanstalter
och ungdomsvårdsskolor, har samordnats med en av statistiska centralbyrån
företagen inventering av lärare och lärartjänster.
Beredningens arbete beräknas fortgå under år 1961.
11. Representanter för statsverket i den s. k. läkarförhandlingsdelegationen
Hos civildepartementet samt berörda kommunala sjukhushuvudmän har
Sveriges läkarförbund yrkat ändrade anställningsvillkor för vissa underordnade
läkare m. fl. vid statens sjukhus samt vid Stockholm, Göteborgs och
Malmö sjukhus.
Vid överläggningar mellan berörda sjukhushuvudmän har det bedömts
ändamålsenligt, att behandlingen av hithörande frågor, inbegripet erforderliga
förhandlingar med arbetstagarparten, ombesörjes av ett särskilt för ändamålet
inrättat organ (läkarförhandlingsdelegationen), bestående av representanter
för statsverket och de kommunala huvudmännen.
Förordnade genom Kungl. Maj :ts beslut den 4 november 1960 såsom representanter
för statsverket:
Johnsson, B. E., generaldirektör;
Karlén, G. H., överdirektör.
Sekreterare:
Persson, S. B., budgetsekreterare.
Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1021)
och rikssamt. växel 23 62 00.
Delegationens arbete beräknas bli slutfört under år 1961.
12. Utredningen angående dispositionen av vissa av statliga myndigheter
förvaltade understödsfonder m. m.
Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1960 för
att verkställa utredning rörande dispositionen av vissa av statliga myndigheter
förvaltade understödsfonder m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den
8 december 1960):
Ericsson, S. J. G., kansliråd.
Lokal: Västra Trädgårdsgatan 4, 1 tr., tel. 11 63 82.
Direktiv (anförande av statsrådet Lindholm till statsrådsprotokollet den
25 november 1960):
I samband med tillkomsten av allmänt familjepensionsreglemente för befattningshavare
i statens tjänst träffades under senare delen av 1930-talet överenskommelser
om statens övertagande av den rörelse, som dittills bedrivits av bl. a.
följande för pensionering av efterlevande till statliga befattningshavare inrättade
pensionskassor, nämligen civilstatens änke- och pupillkassa, tullstatens enskilda
pensionsinrättning samt arméns och marinens familjepensionskassor.
I nyssnämnda överenskommelser stadgades, att övertagandet av kassornas förpliktelser
även skulle innefatta skyldighet för staten att förvalta under kassornas
förvaltning ställda donationsfonder. Kungl. Maj:t har därefter genom särskilda
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet
363
beslut meddelat bestämmelser dels rörande fondernas ekonomiska förvaltning, I C: 12
vilken i regel anförtrotts åt statskontoret, och dels rörande beslutanderätten i
fråga om utdelande av understöd från fonderna.
I sistnämnda hänseende har beträffande sex tidigare av civilstatens änke- och
pupillkassa omhänderhavda donationsfonder föreskrivits, att för utdelning av understöd
från fonderna skulle inrättas en särskild nämnd, civilstatens understödsnämnd,
med den sammansättning och de befogenheter, som framginge av för nämnden
av Kungl. Maj:t fastställda stadgar. På motsvarande sätt har Kungl. Maj:t
beträffande fem tidigare av tullstatens enskilda pensionsinrättning förvaltade donationsfonder
och likaledes fem tidigare under arméns familjepensionskassas förvaltning
ställda donationsfonder föreskrivit, att utdelning av understöd från fonderna
skulle handhas av särskilda nämnder, nämligen tullverkets donationsnämnd
respektive arméns understödsnämnd. Vad slutligen beträffar vissa donationsfonder
— elva till antalet — som tidigare förvaltats av marinens familjepensionskassa,
skall beslutanderätten rörande förmån från fonderna jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade
närmare föreskrifter tills vidare tillkomma sjöofficerssällskapet i Karlskrona,
sjöofficerssällskapet i Stockholm, sjöunderofficerssällskapet i Karlskrona,
sjöunderofficerssällskapet i Stockholm och Kungl. flottans underbefälsförening i
Karlskrona.
Den understödsverksamhet, som civilstatens och arméns understödsnämnder,
tullverkets donationsnämnd och förenämnda personalsammanslutningar sålunda
har att utöva, skall årligen granskas av tvenne av Kungl. Maj:t därtill utsedda
granskningsmän.
Fondernas tillgångar — den 30 juni 1959 uppgående till sammanlagt omkring
2 760 000 kronor—- växlar i storlek mellan omkring 900 000 kronor och omkring
500 kronor. Två fonder — »Gåva av en gammal tjänsteman» och »Grevinnan Horns
stiftelse för änkor och döttrar efter avlidna militärer» — är av förstnämnda
storlek, medan i övrigt tillgångarna uppgår till mellan 100 000 och 200 000 kronor
i tre fall, mellan 50 000 och 100 000 kronor i likaledes tre fall, mellan 5 000 och
50 000 kronor i tretton fall samt mellan omkring 500 och 5 000 kronor i sex fall.
Bortsett från fonden »Gåva av en gammal tjänsteman» åsyftar nu avsedda donationsfonder
beredande av kontanta, i regel årliga understöd åt efterlevande änkor
och barn till statliga befattningshavare. De årliga understöden — sammanlagt
omkring 600 stycken å tillhopa omkring 63 000 kronor — uppgår i flertalet fall
till belopp mellan 50 och 200 kronor. Omkring 225 understöd varierar mellan 10
och 30 kronor. Endast i enstaka undantagsfall synes understödsbelopp över 400
kronor ha beviljats.
Nu ifrågavarande donationsfonder har tillkommit å tid — några redan under
förra hälften av 1800-talet — då tillfredsställande familjepensionering icke fanns
anordnad för statens befattningshavare och då icke heller socialförsäkringen nått
sådan utveckling, att den kunde skänka de efterlevande nödig trygghet. Den med
stöd av fonderna bedrivna understödsverksamheten ägde sålunda tidigare icke
oväsentligt värde ur försörjningssynpunkt för det med vederbörande donation
avsedda klientelet. Genom de avsevärda förbättringar av familjepensionerna, som
—- inte minst genom tillkomsten av statens allmänna tjänstepensionsreglemente
— ägt rum efter statens övertagande av familjepensioneringen för statstjänstemännen,
ävensom genom den penningvärdesförändring, som ägt rum, liar understöden
kommit att allt mer förlora sin betydelse för vederbörandes försörjning.
Jämsides härmed har vissa svårigheter uppstått för de nämnder och personalsammanslutningar,
som har att besluta om understöd, att kunna verkställa fördelning
av understöden med iakttagande av de i donationsurkunderna angivna
villkoren. Härutinnan må nämnas, att donator i regel stadgat såsom villkor för
beviljade av understöd, att vederbörande efterlevande skall befinna sig i torftiga
ekonomiska omständigheter. På grund främst av nyssnämnda förbättring av fa
-
364
Riksdagsberättelsen år 1961
[ Cl 12 miljepensioneringen har allt färre efterlevande kommit att uppfylla detta villkor,
och samtidigt har på grund av det väsentligt ökade antalet statstjänstemän ett
rättvist urval av dem som bör komma i åtnjutande av understöd blivit avsevärt
vanskligare att ernå, i allt fall utan en omfattande och tidskrävande granskning
av de understödssökandes ekonomiska förhållanden.
Med hänsyn till vad sålunda anförts i fråga om ändringar i förutsättningarna
för donationerna och det avsevärda administrativa arbetet med den nu ifrågavarande
understödsverksamheten — förvaltningen och redovisningen inom statskontoret
av de olika fonderna, införskaffandet och prövningen av ansökningar
om understöd samt granskningen av de olika nämndernas och personalsammanslutningarnas
verksamhet genom särskilda granskningsmän — synes åtminstone
beträffande vissa av fonderna kunna ifrågasättas, om tillräckliga skäl föreligger
att i oförändrad form fortsätta den hittills bedrivna understödsverksamheten
och om icke donationsbestämmelserna bör permuteras i syfte att ernå en mer
ändamålsenlig användning av fonderna än den nuvarande. Jag förordar, att frågan
härom göres till föremål för utredning och övervägande. Härvid synes även
böra undersökas, huruvida en samordning helt eller delvis av dispositionen av de
olika fonderna bör komma i fråga i angivet syfte.
Beträffande fonden »Gåva av en gammal tjänsteman» föreligger särskilda förhållanden.
Genom den år 1830 upprättade donationsurkunden, undertecknad »En
gammal tjänsteman», överlämnades — under motivering bl. a. att »medellösa
tjänstemäns änkor och barn icke kunna hava nödtorftig bärgning av den ringa
pension de av staten erhålla» — 2 000 riksdaler banko till direktionen över civilstatens
dåvarande pensionsinrättning för att användas till »grundläggning av fond
till en sådan inrättning av försörjningshus för i verkligt behov stadda änkor och
minderåriga barn efter avlidna obemedlade civila tjänstemän, varest de kunna
erhålla husrum, värme och föda på enahanda sätt som borgerskapets änkor åtnjuta».
Nu angivna syfte med fonden, vilkens tillgångar på sätt förut nämnts numera
uppgår till omkring 900 000 kronor, har hittills icke förverkligats. I avbidan
härå har Kungl. Maj:t senast genom beslut år 1939 — närmast i syfte att förbättra
försörjningsläget för familjepensionstagare med pension enligt äldre ofördelaktigare
grunder — medgivit, att viss del av fondens årliga ränteavkastning finge
tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, användas till utdelande
av kontanta understöd åt efterlevande till civila befattningshavare i statens
tjänst.
I skrivelse den 6 februari 1950 har civilstatens understödsnämnd anmält, att
nämnden med hänsyn till genomförda förbättringar av familjepensions- och socialförsäkringsförmåner
funnit förutsättningarna för beviljande av understöd med
stöd av sistnämnda beslut icke längre föreligga. Nämnden har i samband därmed
bl. a. framhållit, att svårigheterna att efter ett ansökningsförfarande bland det
betydande antalet familjepensionärer centralt utvälja det relativa fåtal mest behövande,
som kunde komma i fråga för årligt understöd, starkt framträtt och
att urvalet måste medföra ett mycket omfattande administrativt bestyr utan att
ändock garantier vunnes ens för ett någorlunda rättvist resultat. Vid de överläggningar,
som hållits inom nämnden rörande fondens framtida användning, hade
såsom tänkbara former för fortsatt understödsverksamhet diskuterats, att engångsunderstöd
skulle lämnas till behövande efterlevande i anslutning till befattningshavarens
frånfälle eller att räntemedlen skulle användas för utfyllnad helt eller
delvis i ömmande fall av avkortade änkepensioner. Nämnden har vidare anfört,
att nämnden kommit till den uppfattningen, att en tillfredsställande lösning av frågan
om inrättande av ett försörjningsliem i enlighet med donationsurkundens innehåll
icke stode att vinna inom överskådlig framtid. Ett vid diskussionerna inom
nämnden framkommet uppslag, att fondens tillgångar skulle kunna användas för
inrättande och drift av ett rekreationshem, där efterlevande till civila befattnings
-
Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet 365
havare i statens tjänst vid kraftnedsättning efter sjukdom eller eljest vid behov J
av vila och omväxling kunde mot en mindre avgift emottagas under begränsad
tid, syntes enligt nämndens uppfattning värt att närmare undersökas.
Under åberopande av vad sålunda anförts har nämnden hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte taga frågan om användningen av nyssberörda fond under omprövning
och därvid bl. a. låta undersöka möjligheterna till inrättande av ett rekreationshem
av nyss antydda slag.
I yttrande av den 23 september 1958 i anledning av vad civilstatens understödsnämnd
sålunda anfört och hemställt har statskontoret uttalat, att ämbetsverket
helt biträdde nämndens uppfattning beträffande möjligheterna att åstadkomma
ett försörjningshem enligt föreskrifterna i donationsbrevet. Vidkommande
den av understödsnämnden väckta frågan om anordnande av ett rekreationshem,
funne ämbetsverket det icke tillrådligt att disponera den ifrågavarande fondens
tillgångar för dylikt ändamål. I samband härmed har statskontoret framfört tanken
att använda fondmedlen för möjliggörande av ökad intagning av efterlevande
till statstjänstemän på något redan bestående vårdhem. Vad understödsnämnden
anfört i fråga om ändrade former för beviljande av kontanta understöd har icke
föranlett erinran från statskontorets sida.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser jag mig böra förorda, att även
frågan om den framtida användningen av fonden »Gåva av en gammal tjänsteman»
tages under omprövning, därvid bör övervägas såväl de uppslag, vilka framförts
av civilstatens understödsnämnd och statskontoret, som de andra möjligheter,
som kan stå till buds för ernående av en efter nuvarande förhållanden på
det sociala området anpassad, rationell användning av fondmedlen. Övervägandena
bör även avse frågan, huruvida ett samordnande bör äga rum av dispositionen
av nu ifrågavarande fond och av de förut berörda fonderna.
Utöver de i det föregående närmare omnämnda understödsfonderna förvaltas
genom statliga organ vissa ytterligare donationer, vilka har liknande syfte som
sagda understödsfonder och tidigare omhänderhafts av numera av staten övertagna
pensionskassor för statliga befattningshavare. I samband med den utredning
i fråga om ändrade dispositionsbestämmelser, som jag nyss förordat, synes
även böra övervägas, huruvida skäl föreligger till ändring av för dessa donationer
gällande bestämmelser. Detsamma bör gälla vissa fonder — »Hennes Kungl.
Höghet Kronprinsessan Josefinas pensionsinrättning vid Göta Livgarde» och under
denna pensionsinrättning ställda donationsfonder — varifrån enligt arméns
understödsnämnds bestämmande utgår understöd såväl till vissa statliga anställningshavare
som till dessas efterlevande.
C: 12
366
Riksdagsberättelsen år 1961
II H: 1
II. De centrala krisorganen
Handelsdepartementet
1. Statens handelslicensnämnd (1958, 1959, 1960:11 1)
Instruktion utfärdad den 31 maj 1957 (SFS nr 351).
Ledamöter:
Malmfors, N. A. E., generaldirektör, ordförande och chef;
Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamm., vice ordförande;
Geijer, K. A., ordförande i Landsorganisationen, led. av I kamm. (t. o. m. den
8 september 1960);
Gillberg, J. A. E., direktör;
Kull, J. I., direktör;
Kördel, E. R., direktör;
Nilsson, Å., förbundsordförande (fr. o. m. den 9 september 1960).
Kanslichef:
Ericsson, Y. A. R., byråchef.
Byråchef:
von Oelreich, C.-E. Hj., byrådirektör.
Befattningshavare med lön motsvarande A 24 eller A 23:
Henriksson, K. I., tullkontrollör;
Lundmark, N. A. J., byrådirektör;
Nord, F. E„ tullkontrollör (t. o. m. den 30 juni 1960);
Reuterskiöld, B. H. C., förste byråsekreterare;
Seth, B. G., byrådirektör.
Expert med tjänstgöring hos handelslicensnämnden:
Frenne, N. G. H., f. d. direktör.
Lokal: Linnégatan 87; tel. lokalsamt. växel 22 86 60, rikssamt. växel
22 86 80.
De centrala krisorganen: Inrikesdepartementet
367
II In
Inrikesdepartementet
1. Statens utlänningskommission (1958, 1959, 1960:11 1)
Tillsatt av Kungl. Maj:t den 22 juni 1944. Instruktion utfärdad den 28
november 1958 (SFS nr 593).
Ledamöter:
Hagelin, N. P., byråchef, ordförande och chef;
Wiman, O., byråchef, vice ordförande;
Ahlberg, Iris, avdelningschef;
Andersson, T., redaktör, led. av I kamm.;
Casparsson, K. R., landshövding;
Grudemark, E. A. F., överstelöjtnant;
Holmbäck, Å. E. V., professor emeritus;
Montell, J. E. O., överdirektör;
Petrén, B. A. S., ambassadör;
Thulin, G. Å. L., statspolisintendent.
För ledamöterna finnes sju ersättare förordnade.
Kommissionens kansli är organiserat på tre byråer, benämnda första byrån,
andra byrån och tredje byrån (kanslibyrån). På första byrån handlägges
ärenden angående medborgare eller förutvarande medborgare i Danmark,
Finland, Island, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Sovjetunionen, Tyskland
och Österrike, och på andra byrån ärenden angående övriga utlänningar.
redje byrån handlägger ärenden angående kommissionens personal, admimstration
och ekonomi samt ärenden angående gränskontroll och teknisk
utlänningskontroll, besvarar remisser av allmän natur samt omhänderhar
den officiella utlänningsstatistiken.
Chefer
för första byrån: Stränge, B. M. G., byråchef;
för andra byrån: Wiman, O., byråchef;
för tredje byrån: Hagelin, N. P„ byråchef, tjänstledig (se
sen, S. E. F., t.f. byråchef.
Lokal: Birger Jarls torg 5, Stockholm 2, tel. 23 31 20.
ovan); Bund -
Stockholms slott den 3 januari 1961.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
368
Riksdagsberättelsen åi• 1961
KOMMITTÉ -
Justitiedepartementet
Kommitténs benämning
Kommitténs
nummer i
berättelsen
Utgifter
1959 1960 1961
t. o. m.
”/, 1959
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under
1960
Kommittén ang. medicinska äktenskapshinder .
Utredning ang. vattendomstolarnas organisation och
därmed sammanhängande frågor............
Namnrättskommittén........................
Utredning för förberedande översyn av utsöknings
lagen
m. ..............................
Utredning av frågan ang. principerna för fångvårdsanstalternas
förseende med annan personal än
tillsynspersonal........................
Utredningen rörande ändringar i lönegruppsindel
ningen
för rikets domsagor................
Summa kr.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid
ingången av 1961
Besvärssakkunniga..........................
Firmautredningen samt Utredningen om illojal konkurrens
(tidigare Varumärkes- och firmautredningen)1
..................................
Utredning om formerna för den information som
rätten i vissa fall skall lämna juryn i tryckfrihetsmål
......................................
1951 års rättegångskommitté.................
Svenska representanter hos Förenta Nationerna och
hos Europarådet i frågor ang. förebyggande av
brott och behandling av brottslingar.......
Djurskydd sutredningen2......................
1954 års fastighetsbildningskommitté3.........
Utredning om administrativa frihetsberövanden1
Författningsutredningen.....................
Stadsdomstolsutredningen5...................
Utredning ang. pensionsstiftelsernas civilrättsliga
ställning................................
1955 års valutredning*.....................
v, 1959—“/, 1960
Arvoden
Leda möter -
Sekr.,
experter
o. bitr.
27 | 24 | 1 | 35 957 | 8 900 | 7 330 |
28 | 25 | 2 | 61 530 | 2 500 | 1200 |
33 | 29 | 3 | 96 257 | 5 710 | 4 465 |
38 | 34 | 4 | 38173 | 4 905 | 5 475 |
41 | 37 | 5 | 43 462 | — | 600 |
_ | 42 | 6 | 1831 | 815 | — |
|
|
| 277 210 | 22 830 | 19 070 |
7 | 10 | 7 | 267 812 | 3 960 | 9 720 |
8 | 11 | 8,9 | 359 050 | 12 980 | 16 570 |
9 | 12 | 10 |
| _ | _ |
10 | 13 | 11 | 389 563 | 6 000 | 3 900 |
11 | 14 | 12 |
| _ | _ |
14 | 15 | 13 | 41 940 | 1525 | 630 |
15 | 16 | 14 | 456 638 | 4 840 | 20 880 |
17 | 17 | 15 | 254 399 | 4 955 | 8 250 |
18 | 18 | 16 | 364 528 | 10 280 | 36 556 |
20 | 19 | 17 | 262 457 | 3120 | 10 740 |
22 | 20 | 18 | 69 901 | 10 390 | 6 840 |
23 | 21 | 19 | 21 298 | 7 275 | 4 827 |
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
369
KOSTNADER
8 | 1 9 | 1 10 | 1 il | 1 12 | 1 13 | 1 14 '' | 1 15 | 16 |
| Beräknad | |||||||
| Vi—*/.. | 1960 | total- kostnad | |||||
Ersättning för | Rese- och trakta-mentsersätt-ningar m. m. | Övriga utgifter (trycknings- kostnader, hyror, skriv- materialier m. m.) | Summa | Verk- ställda utgifter | Beräk- nade utgifter | t. o. m. *•/,, 14 och 15) | ||
Leda- möter | Sekr., | Leda- möter | Sekr., |
| Vt—’"/i. | In In |
| |
|
|
| 32 |
| 16 262 | 5 894 |
| 58113 |
— | 17 651 | — | 320 | 2 024 17 724 | 5 724 | — | 800 | 68 054 142 127 |
47 946 | 8 687 | — | 1905 | — | 68 918 | 23 882 | — | 130973 |
— | 5 018 | 316 | 300 | — | 6234 | — | 2 570 | 52 266 |
— | 3 045 | 574 | 917 | — | 5351 | 4 440 | _ | 11622 |
47 946 | 34 401 | 890 | 3474 | 19 748 | 148359 | 34 216 | 3 370 | 463155 |
1142 | 29 399 | 1371 | 796 | — | 46 388 | 22 263 | 12 000 | 348 463 |
— | 63 216 | 2 569 | 7 448 | — | 102 783 | 33 342 | 15 500 | 510 675 |
3 390 | 8106 | 3 533 | 721 | — | 25 650 | 10 821 | 8 000 | 434 034 |
6 292 3 957 | 69 930 | 450 6 225 5 397 4 776 | 6 774 8 758 | 9 271 | 2 605 | 400 | 1500 8 200 14 000 | 46 445 611 938 384 188 520 647 412 901 |
1026 | 30 852 3 579 | 2 226 | 105 | — | 51 439 | 40 871 15 684 | 17 000 10 000 | 179 211 62 836 |
24 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
RikBdagsberättelsen
370
Riksdagsberåttelsen år 1961
1 1 | 2 1 | 3 1 | 4 | 5 | 6 | 7 | |
| 25 | 22 | 20 | 21491 |
| 31600 |
| 26 | 23 | 21 | 214 851 | 11820 | 4070 |
Utredning för översyn av brottsregistreringen---- | 29 30 | 26 27 | 22 23 | 51425 | 3 535 | 3450 |
19B6 års klientelundersökning rörande ungdoms- | 31 | 28 | 24 | 99149 | 3150 | 43 986 |
Utredningen ang. försöksverksamhet mot ungdoms- | 34 | 30 | 25 | 17131 | 7 300 | 4 595 |
| 35 | 31 | 26 | 70 725 | 9 540 | 4650 |
| 37 | 32 | 27 | 36120 | 5 730 | 4 500 |
Utredning ang. bekantgörande av folkrättens regler |
| 33 | 28 |
|
| _ |
| 39 | 35 | 29 | 47 266 | 6 750 | 4 500 |
| 40 | 36 | 30 | 38 225 | 6 995 | 4 080 |
Utredning om översyn av bestämmelserna i § 28 | 42 | 38 | 31 |
| 600 | 1425 |
| 43 | 39 | 32 | 22 903 | 7 700 | 4 625 |
översyn av lagen om rätten till arbetstagares | 44 | 40 | 33 | 3 325 | 5 325 | 4190 |
Utredning om frågan rörande rätt till gravplats och |
| 41 | 34 | 875 | 3 875 |
|
| _ | 43 | 35 | _ | — | 1875 |
Utredning ang. fångvårdsanstalternas behov av till- |
| 44 | 36 |
| 3 525 | 3 360 |
Utredningen ang. vissa skadeståndsrättsliga frågor |
| 45 | 37 38 |
| 2 000 1000 |
|
Utredning om samnordisk översyn av aktiebolags- |
|
| 39 |
|
| _ |
Utredningen rörande reglerna om godtrosförvärv av |
|
| 40 |
| _ | _ |
Utredning ang. upplysning till militära myndigheter |
|
| 41 |
|
| _ |
| _ | _ | 42 | — | — | — |
| _ | _ | 43 | — | — | — |
Sakkunnig för genomgång och bearbetning av domar |
|
| 44 |
|
| _ |
Utredning om en avveckling av rekognitionsavgif- |
|
| 45 |
|
| _ |
Utredning av frågan om radions juridiska ansvarighet |
|
| 46 47 |
|
|
|
Utredning av frågan om verkställighet av utländsk |
|
| 48 |
|
| _ |
Sakkunniga för översyn av expropriationslagstift- |
|
| 49 | _ | _ | _ |
Summa kr. C. Kommittéer som avslutat sill verksamhet före Utredning om formerna för ökat nordiskt samarbete | 3 |
|
| 3112 153 1798 | 144170 | 211 819 |
| 13 | 2 | _ | 341 861 | 8121 | 6 290 |
| 16 | 3 | _ | 42 004 | 2140 | — |
Utredning ang. kompetensfördelningen mellan | 19 21 | 4 5 | — | 116 380 | — | 815 |
| 24 | 6 | _ | 133 629 | — | — |
Kommittén för det rättspsykiatriska undersöknings | 32 | 7 |
| 85 853 | 4 630 | 945 |
Utredning av frågan om en omreglering av hov | 36 | 8 |
| 34626 | 1500 | 1384 |
Summa kr |
|
| 1008 931 | 16 391 | 9 434 |
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
371
8 | 9 | 1 10 | 11 | 1 12 | 1 13 | 1 11 | 1 15 | 1 16 |
_ | 24 239 | _ | 230 |
| 28 069 | 32 491 | 13 500 | 95 551 |
890 | 39 530 | 139 | — | 4 020 | 60 469 | 18 960 | 10 000 | 304 280 |
— | 16 372 | — | 999 | — | 24 356 | 1261 | 2 500 | 79 542 |
— | — | — | — | 5 533 | 5 533 | — | — | 6 614 |
114 | 48 311 | 1990 | 1051 | 6 361 | 104 963 | 41375 | 17 600 | 263 087 |
— | — | 6 050 | 1510 | 17 545 | 37 000 | 2 939 |
| 57 070 |
— | 32 624 | 2 052 | 604 | — | 49 470 | 15 463 | 6 800 | 142 458 |
1249 | 33 571 | 4 295 | 422 | — | 49 767 | 22 940 | 6 800 | 115 627 |
— | — | — | — | _ | _ | _ |
|
|
— | 33 442 | 2 754 | 2 831 | — | 50 277 | 15121 | 22 000 | 134 664 |
| 37 932 | 1053 | 385 | — | 50 445 | 20 403 | 14 000 | 123 073 |
_ | _ | _ | _ |
| 2 025 | 452 |
| 2 477 |
38 052 | 11662 | 839 | 1438 | 1756 | 66 072 | 25 609 | 4 500 | 119 084 |
■ — | 1255 | — | 376 | - | 11146 | 5 350 | — | 19 821 |
— | — | — | — | _ | 3 875 | 1525 |
| 6 275 |
— | 14 605 | 606 | — | — | 17 086 | 15 457 | 7 000 | 39 543 |
18 450 | 9 024 | 852 | 202 | — | 35 413 | 24113 | 12 000 | 71526 |
— | — | — | — | — | 2 000 | — | 3000 | 5 000 |
— | — | — | — | — | 1000 | 1400 | 1500 | 3 900 |
— | — | — | — | — | - | — | 3 000 | 3 000 |
— | — | — | — | — | — | — | 3 800 | 3 800 |
— | — | — | — | — | _ | _ | _ | _ |
— | — | — | — | — | — | 169 | 2 000 | 2169 |
| — | — | — | — | — | 1123 | 8 400 | 9523 |
— | — | - | — | — | — | — | — | — • |
— | — | — | — | — | — | — | 1400 | 1400 |
— | — | — | — | — | — | — | _ | _ |
| — | — | — | — | — | — | — | : — |
— | — | — | — | — | — | — | - | — |
97 956 | 636 376 | 53 563 | 49 597 | 44 486 | 1237 967 | 507 702 | 263 000 | 5120 822 |
1800 |
|
|
|
| 1800 | 300 |
| 3 898 |
869 | 19190 | 2 049 | 578 | 10 288 | 47 385 | — | _ | 389 246 |
— | — | — | — | 3 819 | 5 959 | — | — | 47 963 |
— | 136 | — | — | 13 402 | 13 538 | _ |
| 129 918 |
— | 4 974 | — | 235 | 9 022 | 15 046 | — | _ | 267 826 |
— | — | — | — | 9 234 | 9 234 | — | — | 142 863 |
116 | 164 | — | 162 | 7 465 | 13 482 | — | — | 99 335 |
— | 5 642 | — | — | 4 404 | 12 930 | — | — | 47 556 |
2 785 | 30 106 | 2 049 | 975 | 57 634 | 119 374 | 300 | — | 1128 605 |
372
Riksdagsberättelsen år 1961
1 1 2 1 | 3 | 4 | ö | c | 7 | ||
D. Under budgetåret 1959/60 bestridda kostnader Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens |
|
|
| 3150 | 1200 | 1800 |
Kommitté för anordnande av ett nordiskt krimino- |
|
|
| 1800 | 300 | 200 |
Utredning rörande nyfödda barns vikt, längd och |
|
|
|
|
|
|
Utredning rörande ändrade bestämmelser om re-gistrering av elektriska anläggningar m. m. . . . | — | — | — | — | 465 | 1200 1650 |
Stockholms högskolas kriminalvetenskapliga institut | — | — | — | — | — | — |
| _ | _ | _ | -- | — | — |
| _ | _ | _ | — | — | 270 |
| _ | _ | _ | — | 15 429 | — |
| _ | _ | _ | — | — | 150 |
| _ | _ | _ | _ | 1100 | — |
| _ | _ | _ | — | 5 385 | — |
| _ | _ | _ | _ | 300 | — |
| _ | _ | _ | — | 1200 | — |
| _ | _ | _ | _ | 195 | — |
| _ | _ | _ | — | — | 700 |
| _ | _ | _ | _ | 3 000 | — |
| _ | _ | _ | _ | 500 | — |
| _ | _ | _ | — | — | — |
| _ | _ | _ | — | 825 | — |
Summa kr. |
|
|
| 4 950 | 29 899 | 5970 |
1 Kostnaderna bestrides från andra och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
från vartdera anslaget.
2 Kostnaderna bestrides från andra, nionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med en
tredjedel från vartdera anslaget. ,
3 Kostnaderna bestrides från andra och nionde huvudtitlarnas kommitteanslag med hälften
från vartdera anslaget.
i Kostnaderna bestrides från andra, femte och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med en
tredjedel från vartdera anslaget. ... ,
6 Kostnaderna bestrides med två tredjedelar från andra huvudtitelns kommittéanslag och
med en tredjedel från elfte huvudtitelns kommittéanslag.
3 Kostnaderna bestrides från andra och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
vartdera anslaget.
7 Övriga kostnader bestrides med andra medel än kommitteanslaget.
8 Kostnaderna bestrides med andra medel än kommittéanslaget.
Kommittékostnader: Justitiedepartementet
373
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 1 13 | 14 | 1 15 | 1 16 |
|
|
|
|
| 3000 |
|
|
|
— | — | 217 | — | — | 717 | — | — | — |
— | — | — | — | 22 000 | 22 000 | — | _ |
|
13 716 | — | — | — | — | 15381 | — | — | — |
— | — | — | 171 | _ | 1821 |
|
|
|
— | — | — | — | 10 000 | 10000 | _ | _ |
|
— | — | — | — | 47 557 | 47 557 | _ |
|
|
— | — | 248 | — | — | 248 | _ | _ |
|
— | — | — | — | — | 270 | — | _ |
|
| — | — | — | — | 15 429 | — | _ |
|
— | — | — | — | — | 150 | — | ___ |
|
— | — | — | — | — | 1100 | — | _ |
|
— | — | — | — | — | 5 385 | _ |
|
|
2 773 | — | — | — | — | 3 073 | _ | _ |
|
— | — | — | — | — | 1200 | _ | __ | — ’’ |
— | — | — | — | — | 195 | _ | _ |
|
— | — | — | 380 | — | 1080 | _ | __ |
|
— | — | — | — | 382 | 3 382 | _ | _ |
|
— | — | — | — | _ | 500 |
|
|
|
2 749 | — | — | — | — | 2 749 | __ | ___ |
|
— | — | — | — | — | 825 | — | — | _ |
19238 | — | 465 | 551 | 79 939 | 136062 |
|
|
|
374
Riksdagsberättelsen år 1961
Utrikesdepartementet
3 I *
I 6
Kommitténs benämning
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under
1960
Nämnden för fördelning av tjeckoslovakiska medel1
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid
ingången av 1961
Understödsnämnden för rysslandssvenskar -----
Utrikesdepartementets nämnd för konsulära sjöfolks-
och sjöfartsärenden....................
Utrikesdepartementets understödsnämnd........
Nordiska samfärdselkommittén...............
Utredning rörande den administrativa organisationen
vid utrikesdepartementet m. m...........
Kansliutredningen......................
Administrationsutredningen för biståndet till utvecklingsländerna
...........................
Utrikesförvaltningens lönenämnd...............
Utrikesförvaltningens lönenämnd . .
Sakkunniga i frågan om möblering
tementet med vissa utredningsuppdrag m. m.:
byråchefen P. Anger.......................
förste sekreteraren L. Myrsten..............
kanslirådet E. Norberg.....................
Kommitténs | Utgifter |
|
| ||
nummer i | t. o. m. | V, 1959— | »»/, 1960 | ||
1959 | L960 | L961 | 50/g iyoy | Arvoden |
|
|
|
|
| Leda- möter | Sekr., |
5 | 6 | 1 | — | — | — |
1 | 2 | 2 | 96 724 | 2 400 | 4 200 |
2 | 3 | 3 | 18 492 | 1246 | 1005 |
3 | 4 | 4 | 24 815 | 2 750 | 5 250 |
4 | 5 | 5 | 7 555 | 160 | 5 400 |
6 | 7 | 6 | 26717 | 2 400 | — |
| 8 | 7 8 | 335 174 688 | 2 805 11760 | 990 16 845 |
|
|
| 3 998 | 4 765 | — |
— | — | — | 1045 | 435 |
|
| _ | _ | _ | — | — |
— | — | — | 5 043 | 5200 | — |
1 Kostnaderna för nämndens verksamhet skola bestridas ur de medel, som inflyta enligt
den svensk-tjeckoslovakiska överenskommelsen den 22 december 1956.
Kommittékostnader: Utrikesdepartementet
375
8 | 1 9 | 1 io | 1 il | 1 12 | 1 13 | 1 11 | 1 15 | 16 |
| Beräknad | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| total- |
|
|
|
|
|
| 1 / _31 / h 112 | 1960 | kostnad |
|
|
|
|
|
|
|
| t. o. in. *''/„ |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | 1960 (s:a av | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
|
|
|
| kostnader, |
| V?—"Vid | Va—sl/n |
|
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
|
|
|
möter | experter | möter | experter | materialier |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
— | — | — | — | — | — | — | — | — |
— | _ | _ | _ | 91 | 6 691 | 2 200 | 1100 | 106 715 |
— | — | 695 | — | _ | 2 945 | 873 | 663 | 22 973 |
— | 162 | 2 205 | 223 | — | 10 590 | 3 666 | 2 016 | 41087 |
— | — | 1867 | 1070 | — | 8 497 | 7 618 | 1380 | 25 050 |
20 366 | — | 10859 | — | — | 33 625 | 8 300 | 750 | 69 392 |
— | — | 102 | 24 | — | 3 921 | — | — | 4 256 |
— | — | — | — | — | — | _ | _ | _ |
— | — | — | — | — | — | — | — | — |
20 366 | 162 | 15 728 | 1317 | 91 | 66 269 | 22 657 | 5909 | 269473 |
|
| 1650 |
|
| 6 415 | 1839 | 960 | 13 212 |
|
|
|
|
| 435 | — | — | 1480 |
— | — | — | _ | _ | 900 |
|
| 900 |
— | — | — | — | — | — | 300 | — | 300 |
| — | — | — | — | — | — | 6 026 | 6 026 |
— | — | 1650 | — | — | 7 750 | 2139 | 6 986 | 21918 |
376
Riksdagsberättelsen år 1961
F örsvarsdepartementet
I 6
Kommitténs benämning
Kommitténs
nummer i
berättelsen
Utgifter
t. o. m.
»/, 1959—’"/. 1960
1960 | 1961 | vv/$ IWU | Arvoden |
|
|
|
| Leda- möter | Sekr., |
6 | 1 | 134 152 |
| 1620 |
13 | 2 | 21 641 | 3 225 | 2 925 |
17 | 3 | 43 233 | 14 385 | 18 525 |
19 | 4 | 3 778 | 9 415 | 3 980 |
23 | 5 | — | 660 | 1950 |
| 6 | 202 804 | 1000 28 685 | 1965 30965 |
7 | 7 | 13 595 | 10 145 | 7 245 |
8 | 8 | 43 704 | 4580 | 1950 |
9 | 9 | 102 143 | 8180 | 8 490 |
10 | 10 | 51 240 | 8 445 | 4 725 |
11 | 11 | 95 977 | 8 545 | 5 730 |
12 | 12 | 84 723 | 7180 | 6140 |
14 | 13 | — | 1 720 | — |
15 | 14 | 15 722 | 3 095 | 3 540 |
16 | 15 | 10 381 | 1490 | 5 385 |
18 | 16 | — | 2 955 | — |
20 | 17 | — | 1410 | 4 725 |
21 | 18 | _ | 975 | 1155 |
22 | 19 | — | 7 830 | 7 935 |
— | 20 | — | — | — |
— | 21 | — | — | — |
— | 22 | — | — | — |
— | 23 | -■ | — | — |
— | 24 | — | — | — |
— | 25 | 417 485 | 66 550 | 57 020 |
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under
1960*
1952 års värnpliktsutredning.................
1957 års sakanslagsutredning.................
1958 års försvarsledningskommitté............
1959 års skjutfältsutredning..................
Försvarsattachéutredningen 1960 .............
1960 års försvarskommitté...................
Summa kr.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid
ingången av 19611
1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov
....................................
1954 års värnpliktsavlöningsutredning.........
1954 års utredning angående vissa personalkårer
inom försvaret............................
1956 års försvarsförvaltningssakkunniga.......
1956 års flygbullerutredning.................
Organisationsnämnden för militärmusiken.....
Kommandoexpeditionsutredningen............
Försvarets fiskeskyddsutredning..............
Försvarets personalvårdsutredning............
Försvarets personaldelegation................
Utredningen rörande utbildning av värnpliktiga
läkare m. m..............................
Utredningen rörande den framtida användningen
av Skeppsholmen m. in....................
1959 års besparingsutredning för försvaret ....
1960 års försvarsupplysningsutredning.........
1960 års försvarsledningsutredning............
1960 års befälsstatsdelegation................
1960 års värnpliktsutredning.................
Utredningen rörande organisation m. m. av ett för
försvaret gemensamt intendenturförvaltningsverk
Utredningen rörande redovisningen av försvarets
befästningar..............................
Summa kr.
Kostnaderna bestrides från kommittéanslaget.
Kommittékostnader: Försvarsdepartementet
377
8 | 9 | 10 | U | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| Beräknad total- | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
| Vt-*1/., | 1960 | kostnad |
|
|
|
|
|
|
|
| |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | 1960 (s:a av | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
|
|
|
| kostnader, |
| Vt—SI/io | Vn—’*/•• |
|
|
|
|
|
|
| |||
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
|
| |
möter | experter | möter | experter | materialier |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1620 |
|
| 135 772 |
— | — | — | — | - '' | 6150 | — | — | 27 791 |
— | 14 676 | 6 609 | 7 090 | 1881 | 63166 | 14 405 | — | 120 804 |
— | 1716 | 6 841 | 2 744 | 723 | 25 419 | 7 995 | — | 37 192 |
1722 | — | 5 476 | 5 919 | — | 15 727 | 6 574 | 500 | 22 801 |
— | — | 324 | — | — | 3 289 | 34 926 | 20 000 | 58 215 |
1722 | 16 392 | 19 250 | 15 753 | 2e04 | 115 371 | 63900 | 20 500 | 402 575 |
302 | 32 252 | 9 669 | 2 571 | 1466 | 63 650 | 28 419 | 9 000 | 114 664 |
— | — | — | — | 360 | 6 890 | 138 | 3 000 | 53 732 |
224 | 21125 | 3 963 | 6 272 | 824 | 49 078 | 11 990 | 7 500 | 170 711 |
— | — | 551 | — | 164 | 13 885 | 2102 | 2 500 | 69 727 |
— | — | 2 759 | 800 | 10 453 | 28 287 | 4 666 | 22 500 | 151430 |
— | — | — | 29 | 357 | 13 706 | 7 404 | 4000 | 109 833 |
— | — | — | — | — | 1 720 | 900 | 1000 | 3 620 |
— | — | 3 821 | 1612 | 5 047 | 17115 | 8 872 | 4 500 | 46 209 |
— | — | — | — | 149 | 7 024 | 2 409 | 2 000 | 21 814 |
35164 | — | — | — | — | 38119 | 495 | 900 | 39 514 |
— | 712 | 2 482 | 3 529 | — | 12 858 | 7126 | 6 000 | 25 984 |
_ | _ | _ | _ | _ | 2130 | 1665 | 1200 | 4 995 |
— | 22 442 | 704 | 1 175 | 1 478 | 41 564 | 43 213 | 12 000 | 96 777 |
— | — | 69 | — | 107 | 176 | 5 404 | 2 500 | 8 080 |
— | — | — | — | — | — | 25 566 | 26 000 | 51566 |
— | — | — | — | — | — | 23 837 | 18 200 | 42 037 |
— | — | — | — | — | — | — | 1 500 | 1500 |
— | — | — | — | — | — | — | 700 | 700 |
— | — | — | — | — | — | — | 300 | 300 |
35 690 | 76 531 | 24 018 | 15 988 | 20405 | 296 202 | 174 206 | 125 300 | 1 013 193 |
378
Riksdagsberättelsen år 1961
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7- |
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före |
|
|
|
|
|
|
ingången av 19601 |
|
|
|
|
|
|
Sakkunniga för översyn av inskrivningsförordningen | 5 | 1 | — | 129 897 | 620 | 5 810 |
1954 års befälsutredning....................... | 7 | 2 | — | 262 623 | 3 625 | 3 975 |
Militära arbetstidskommittén................... | 13 | 3 | — | 47 248 | 8190 | 6 540 |
Karlskronavarvsutredningen.................... | 16 | 4 | — | 44 262 | — | 2 000 |
1958 års militärhistoriska utredning............ | 18 | 5 | — | 7 869 | — | 1110 |
Summa kr. |
|
|
| 491899 | 12 435 | 19 485 |
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1959/60 |
|
|
|
|
|
|
bestridda kostnader för sakkunniga biträden inom |
|
|
|
|
|
|
departementet in. m. |
|
|
|
|
|
|
Ärenden angående aktuella sysselsättningssvårig- |
|
|
|
|
|
|
heter vid Karlskrona örlogsvarv; kanslirådet |
|
|
|
|
|
|
S. O. G. Högsell............................ | — | — | — | — | — | — |
Försvarets högskoleutredning................... | — | — | — | — | — | — |
Vissa andra utredningsuppdrag................. | — | — | — | — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| — | — | — |
1 Kostnaderna bestrides från kommittéanslaget.
Kommittékostnader: Försvarsdepartementet
379
8 | 9 | 10 | u | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|
|
|
| 1149 | 7 579 | 2 800 |
| 140 276 |
— | 35126 | — | 8 279 | 24 078 | 75 083 | — | — | 337 706 |
_ | _ | _ | 106 | 5 081 | 19 917 | — | — | • 67 165 |
_ | _ | _ | — | 5 255 | 7 255 | — | — | 51 517 |
— | — | — | — | 418 | 1528 | — | — | 9 397 |
| 35126 |
| 8385 | 35981 | 111362 | 2 800 |
| 606061 |
|
|
|
|
| 3 435 | _ | _ | _ |
— | — | — | — | — | 4 410 | — | — | — |
— | — | — | — | — | 21747 | — | — | — |
380
Riksdagsberättelsen år 1961
Socialdepartementet
1 | 2 | 1 3 | 1 4 | 5 | 6 1 | 7 |
Kommitténs benämning | Kommitténs | Utgifter t. o. m. | Vt 1959—“/, 1960 | |||
195S | 196C | 1961 | Arvoden | |||
Leda- möter | Sekr., | |||||
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under |
|
|
|
|
|
|
1960 |
|
|
|
|
|
|
Utredning angående inrättande av ett centralt före- |
|
|
|
|
|
|
tagsregister1................................ | 10 | 9 | 1 | 17 256 | 300 | — |
Arbetarskyddsverkets organisationsutredning..... | 12 | 11 | 2 | 5 468 | 3 630 | 2 700 |
1957 års studentbostadsutredning............... | 19 | 13 | 3 | 65 902 | 4 905 | 5 205 |
1958 års förskollärarutredning.................. | 22 | 14 | 4 | 5 738 | 1910 | 1815 |
Utredningen om äldre arbetskraft i statstjänst ... | 26 | 18 | 5 | 2100 | 3 450 | 3 435 |
1959 års samlingslokalsutredning............... | — | 19 | 6 | 3 248 | 6 080 | 4 560 |
Organisationskommittén för flyktingseminariet .. . | — | — | 7 | — | 4 785 | 1905 |
Summa kr. |
|
|
| 99 712 | 25 060 | 19 620 |
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid |
|
|
|
|
|
|
ingången av 1961 |
|
|
|
|
|
|
Nykterhetsvårdsutredningen.................... | 11 | 10 | 8 | 289 531 | 12 440 | 17 062 |
Laboratorieutredningen........................ | 14 | 12 | 9 | 42156 | 1500 | 14 460 |
Barnanstaltsutredningen....................... | 23 | 15 | 10 | 18130 | 4 650 | — |
Socialpolitiska kommittén...................... | 24 | 16 | 11 | 55122 | 11485 | 22 145 |
1958 års socialförsäkringskommitté............. | 25 | 17 | 12 | 45 332 | 6 635 | 14 745 |
1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens |
|
|
|
|
|
|
verkningar................................. | — | 20 | 13 | 7 661 | 1225 | 27 822 |
Utredning om pensionsstyrelsens frivilliga försäkring | — | 21 | 14 | — | 5 750 | 21 825 |
Utredning om s. k. beroende uppdragstagare .... | — | 22 | 15 | — | 4 875 | 4 710 |
Statens ungdomsråd........................... | — | — | 16 | — | 1980 | 1545 |
Bostadsbyggnadsutredningen................... | — | 23 | 17 | — | 3 040 | 4140 |
Bostadspolitiska organisationskommittén........ | — | 24 | 18 | — | 3 700 | 3 465 |
Kommittén för näringslivets lokalisering........ | — | 25 | 19 | — | — | 10005 |
Socialberedskapskommittén..................... | — | — | 20 | — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 457 982 | 57 280 | 141924 |
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före in- |
|
|
|
|
|
|
gången av 1960 |
|
|
|
|
|
|
Utredning av frågan om kostnaderna för reparation |
|
|
|
|
|
|
och underhåll av hyreslägenheter............. | 13 | 2 | — | 18 784 | 400 | 180 |
Utredning om pensionsstyrelsens sjukvårdande verk- |
| t* |
|
|
|
|
samhet..................................... | 15 | 3 | — | 72 678 | 4115 | 3 435 |
Kommittékostnader: Socialdepartementet
381
8 | 9 | 10 | n | 12 | 13 | H | 15 | 16 |
| Beräknad total- | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
| 11 _31/ ! 7 /18 | 1960 | kostnad |
|
|
|
|
|
|
|
| |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | 1960 (s:a av | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
|
|
|
| kostnader, |
| 7r-s7io | 7u—*7u |
|
|
|
|
|
|
| |||
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
| ||
möter | experter | möter | experter | materialier |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 300 |
| 2 500 | 20 056 |
— | — | — | 173 | 2 478 | 8 981 | 4 678 | — | 19127 |
462 | 4168 | 124 | 147 | — | 15 009 | 3 435 | 3 000 | 87 346 |
— | 143 | 1172 | 509 | — | 5 551 | 3 685 | — | 14 974 |
— | 4 521 | 212 | — | — | 11618 | — | — | 13 718 |
— | — | 639 | 365 | 15 000 | 26 644 | — | — | 29 892 |
— | 7 678 | 450 | 468 | — | 15 286 | 443 | 1300 | 17 029 |
462 | 16 510 | 2 597 | 1662 | 17 478 | 83 389 | 12 241 | 6 800 | 202 142 |
634 | 62 787 | 6 633 | 10 937 |
| 110 493 | 37 640 | 13 000 | 450 664 |
— | — | — | 216 | — | 16176 | 6 605 | 4 600 | 69 537 |
— | 23 968 | 3 587 | 485 | — | 32 690 | 17 769 | 12 000 | 80 589 |
445 | 38 072 | 2 952 | 314 | 47 000 | 122 413 | 22 573 | 14 000 | 214 108 |
— | 97 477 | 4 227 | 1590 | 9 095 | 133 769 | 57 163 | 23 000 | 259 264 |
_ | _ | _ | _ | 20 393 | 49 440 | 11620 | 15 000 | 83 721 |
— | — | — | — | 35 000 | 62 575 | 1740 | 3 500 | 67 815 |
4 849 | 18 879 | 1448 | 4 282 | — | 39 043 | 13 953 | 8 000 | 60 996 |
21 | 250 | 3 347 | 397 | — | 7 540 | 7 891 | 1000 | 16 431 |
1089 | 17 238 | 1781 | — | — | 27 288 | 25 336 | 6 500 | 59124 |
— | 7 902 | — | 271 | — | 15 338 | 16 326 | 7 000 | 38 664 |
— | — | — | — | — | 10 005 | 21 178 | 10 000 | 41 183 |
— | — | — | — | — | — | 4 069 | 10 000 | 14 069 |
7 038 | 266 573 | 23975 | 18 492 | 111488 | 626 770 | 243 863 | 127 600 | 1456 165 |
|
|
|
|
| 580 |
|
| 19 364 |
297 | 7 932 | 955 | 390 | — | 17 124 | — | — | 89 802 |
382
Riksdagsberättelsen år 1961
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
Kommittén för ungdomsvårdsskolorna.......... | 16 | 4 | _ | 227 692 | 4150 | 5 370 |
Husmoderssemesterutredningen................. | 20 | 6 | — | 5 078 | 135 | 630 |
Byggnadsforskningsutredningen................. | 21 | 7 | — | 22 423 | 5 535 | 2 234 |
Utredningen om läkemedelsrabatteringen........ | 17 | 8 | — | 51 594 | 5 825 | 5 385 |
Summa kr. |
|
|
| 398249 | 20160 | 17 234 |
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1959/60 |
|
|
|
|
|
|
bestridda kostnader för sakkunniga biträden inom |
|
|
|
|
|
|
departementet m. m. |
|
|
|
|
|
|
Utredning rörande näringslivet och befolkningsut- |
|
|
|
|
|
|
vecklingen å landsbygden i Bohuslän1 2........ | — | — | — | — | — | 30 |
Folkets Husföreningarnas riksorganisation....... | — | — | — | — | — | — |
Kommittéexpenser............................ | — | — | — | — | — |
|
Summa kr. |
|
|
| — | — | 30 |
1 Kostnaderna bestrides från femte och sjunde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
från vartdera anslaget.
2 Kostnaderna bestrides med hälften från femte, en fjärdedel från nionde och en fjärdedel
från tionde huvudtitlarnas kommittéanslag.
Kommittékostnader: Socialdepartementet
383
8 | 9 | 10 | il | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
3 374 | 11159 | 1832 | 2 900 | 10 073 | 38858 |
|
| 266 550 |
— | — | — | — | — | 765 | — | — | 5 843 |
— | 9 520 | 2 474 | 98 | — | 19 861 | — | — | 42 284 |
— | 8 681 | 657 | — | 9 655 | 30 203 | 1575 | — | 83 372 |
3 671 | 37 292 | 5918 | 3388 | 19 728 | 107 391 | 1575 |
| 507 215 |
|
|
| 353 |
| 383 |
|
|
|
— | — | — | — | 5 000 | 5 000 | — | — | — |
— | — | — | — | 18 396 | 18 396 | — | — | — |
— | — | — | 353 | 23 396 | 23 779 | — | — | — |
384
Riksdag sberättelsen år 1961
Kommunikationsdepartementet
1 | 2 | 3 I 4 | 5 | 6 1 | 7 | |
Kommitténs benämning | Kommitténs | Utgifter |
|
| ||
| nummer i |
|
|
| ||
| berättelsen | t. o. m. | Vv 1959- | 1960 | ||
|
|
|
| 30/6 1959 |
|
|
| 1959 | 1960 | 1961 |
| Arvoden |
|
|
|
|
|
| Leda- | Sekr., |
|
|
|
|
| möter | experter |
|
|
|
|
|
| o. bitr. |
A. Kommittéer som fortsätter sill verksamhet vid |
|
|
|
|
|
|
ingången av 1961 |
|
|
|
|
|
|
1951 års byggnadsutredning................... | 10 | 10 | 2 | 209 064 | — | — |
1953 års trafikutredning....................... | 11 | 11 | 3 | 357 916 | 15 095 | 36 240 |
Statens byggnadsbesparingsutredning1........... | 12 | 12 | 4 | 539 594 | 31 200 | 26 439 |
Svenska Öresund sdelegationen2.................. | 13 | 13 | 5 | 842 610 | 7 888 | 30 663 |
Postutredningen 19562 ......................... | 17 | 14 | 6 | 167 797 | 6 925 | 13 820 |
Vägmarksersättningskommittén2................. | 18 | 15 | 7 | 87 164 | 8 855 | 6 584 |
Markdelegationen............................. | 19 | 16 | 8 | 39 001 | 5 700 | 7 065 |
1957 års trafiknykterhetskommitté.............. | 21 | 17 | 9 | 9 846 | 1860 | 2190 |
Märstadelegationen............................ | 22 | 18 | 10 | 8 645 | 4200 | 3120 |
Svenska ledamöterna av skandinaviska flygtaxe- |
|
|
|
|
|
|
kommittén2................................. | 23 | 19 | 11 | 10 433 | 2 520 | 5 310 |
Utredning rörande behovet av rörelsemedel inom |
|
|
|
|
|
|
de statliga kommunikationsverken............ | — | 20 | 12 | 2 525 | 4 975 | 1710 |
1959 års flygutredning........................ | — | 21 | 13 | — | 1480 | 1650 |
Djurgårdsnämndsutredningen................... | — | 22 | 14 | — | 1470 | 960 |
1960 års radioutredning2....................... | — | — | 15 | — | — | 375 |
Utredningsmän för studium av tillfälliga hastighets- |
|
|
|
|
|
|
begränsningar i utlandet..................... | — | — | 17 | — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 2 274 595 | 92 168 | 186126 |
B. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före |
|
|
|
|
|
|
ingången av 1960 |
|
|
|
|
|
|
1943 års järnvägskommitté2.................... | 6 | 1 | — | 196 982 | 780 | 2175 |
Busslinjeutredningen.......................... | 7 | 2 | — | 153 514 | 270 | 465 |
Utredningen angående revision av tillämpningskun- |
|
|
|
|
|
|
görelsen till luftfartsförordningen............. | 9 | 4 | — | 12 449 | 330 | — |
Utredningen om städernas väghållning.......... | 14 | 5 | — | 83127 | — | 700 |
Mopedutredningen............................. | 15 | 6 | — | 27 298 | 750 | 900 |
SMH I-utredningen............................ | 20 | 8 | — | 33 591 | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 506961 | 2130 | 4 240 |
Kommittekostnader: Kommunikationsdepartementet
385
8 | 1 9 | 1 10 | 1 n | 1 12 | 1 I» | 1 14 | 1 15 | 1 16 |
| Beräknad | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| total- |
|
|
|
|
|
| 1/ _81/ ; 7 In | 1960 | kostnad |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | t. o. m. 81/la | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
|
|
|
| kostnader, |
|
| Vn—31/,* |
|
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
|
|
|
möter | experter | möter | experter | materiel |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
|
|
| 28 |
| 28 |
|
| 209 092 |
— | 106 456 | 2 593 | 2173 | 20 000 | 182 557 | 62 161 | 20 000 | 622 634 |
— | 36 691 | — | — | 42 498 | 136 829 | 29170 | 14 787 | 720 380 |
— | — | 3331 | 15 917 | in 039 | 168 838 | 20 880 | 10 000 | 1042 328 |
235 | 56 280 | 12 249 | 9 640 | 2 575 | 101 724 | 24 902 | 12 100 | 306 523 |
— | — | 58 | 660 | 2 030 | 18187 | 625 | 500 | 106 476 |
— | — | — | — | — | 12 765 | — | 12 000 | 63 766 |
141 | 5 887 | 70 | .184 | 3 365 | 13 698 | 16 534 | 7 300 | 47 378 |
| — |
| — | — | 7 320 | 844 | 900 | 17 709 |
— | — | 1354 | 1794 | 2 009 | 12 987 | 2 018 | 3 000 | 28 438 |
— | — | — | — | — | 6 685 | _ | 1600 | 10 810 |
— | — | 1130 | 148 | 500 | 4 907 | 8 845 | 3 500 | 17 252 |
— | — | — | — | 1000 | 3 430 | 1000 | 7 000 | 11430 |
|
|
| 133 | — | 508 | 11092 | 9100 | 20 700 |
— | — | — | — | — | — | 3 317 | 2 000 | 5 317 |
376 | 205 314 | 20 785 | 30 677 | 185016 | 670463 | 181388 | 103 787 | 3 230233 |
|
|
|
| 78 | 3 033 |
|
| 200 015 |
224 | 298 | 656 | — | — 499 | 1414 | — | — | 154 928 |
— | — | — | — | 1841 | 2171 | _ |
| 14 620 |
— | — | 291 | — | 4 727 | 5 717 | — | _ | 88 844 |
— | — | — | — | 280 | 1930 | — | — | 29 228 |
'' | — | — | — | 10 834 | 10 834 | — | — | 44 425 |
224 | 298 | 947 | — | 17 261 | 25 099 | — | — | 532 060 |
25 Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt.
Riksdags berättelsen
386
Riksdagsberättelsen år 1961
1 '' 1 2 1 | 3 1 | t 1 | 5 1 | 6 1 | 7 | |
C. Av kommittéanslagct under budgetåret 1959/60 Kontaktman rörande nordisk transportekonomisk |
|
|
| 9 008 | 600 | 3 225 |
Sakkunniga för samråd vid utarbetande av revide-rade anvisningar till byggnadsstadgan........ | — | — | — | 19719 | 6 985 | — |
Hovrättsrådet K. J. E. Sidenbladh............. | — | — | — |
|
|
|
Byrådirektören S. A. Söderholm................ | — | — | — | — | 1 500 |
|
Statsdepartementens kassakontor............... | — |
|
|
|
|
|
Summa kr. |
|
|
| 28 727 | 9 085 | 8 225 |
i Kostnaderna bestrides från andra, femte, sjätte, åttonde, nionde, tionde och elfte huvudtitlarnas
kommittéanslag med en sjundedel från vartdera anslaget.
a Kostnaderna bestrides med andra medel än kommittéanslaget.
Kommittekostnader: Kommunikationsdepartementet
387
8 | 9 | 10 | ll | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|
| 570 | 839 |
| 5 234 | 893 |
| 15135 |
— | — | 1098 | _ | _ | 8 083 | _ | _ | 27 802 |
— | — | 1192 | — | — | 1192 | — | — | 1192 |
— | — | — | — | — | 1500 | — | — | 1500 |
— | — | — | — | ,9 000 | 9 000 | — | — | 9000 |
— | — | 2 860 | 839 | 9 000 | 25 009 | 893 | — | 54 629 |
388
Riksdagsbercittelsen år 1961
Finansdepartementet
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
Kommitténs benämning | Kommitténs | Utgifter |
|
| ||
| nummer i |
|
|
| ||
| berättelsen | t. o. m. | V, 1959- | 1960 | ||
|
|
|
| s»/« 1959 |
|
|
| 1959 | 1960 | 1961 |
| Arvoden |
|
|
|
|
|
| Leda- | Sekr., |
|
|
|
|
| möter | experter |
|
|
|
|
|
| o. bitr. |
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under |
|
|
|
|
|
|
1960 |
|
|
|
|
|
|
1953 års utredning rörande de statliga företagsfor- |
|
|
|
|
|
|
merna..................................... | 11 | 15 | 1 | 302 527 | 2 650 | 17 235 |
Utredningen om avsättning av viss del av statens |
|
|
|
|
|
|
vinst å malmbrytningen i I.uossavaara-Kiiruna- |
|
|
|
|
|
|
vaara aktiebolag till stöd för utvecklings- och |
|
|
|
|
|
|
forskningsarbete inom näringslivet............ | 22 | 22 | 2 | — | — | 1485 |
1956 års fondutredning........................ | 25 | 23 | 3 | 14 037 | 200 | 1 965 |
Utredning rörande befogenheterna för Konunga- |
|
|
|
|
|
|
riket Sveriges stadshypotekskassa att placera till |
|
|
|
|
|
|
kassans reservfond hörande medel in. m....... | 26 | 24 | 4 | 16 693 | — | — |
Fastighetsskattesakkunniga..................... | 32 | 27 | 5 | 99 685 | 6 670 | 4 440 |
Kreditmarknadsutredningen.................... | 33 | 28 | 6 | 30 650 | 6 995 | 9 705 |
Utredningen om sparstimulerande åtgärder...... | 40 | 33 | 7 | 7 767 | 2 920 | 8 985 |
Utredningen av frågan om sättet för folkpensione- |
|
|
|
|
|
|
ringens finansiering och därmed sammanhängande |
|
|
|
|
|
|
spörsmål................................... | — | 45 | 8 | — | 3 225 | 7 015 |
Taxeringskontrollutredningen................... | — | 46 | 9 | — | 2 790 | 2 265 |
1960 års bolagsskattesakkunniga................ | — | — | 10 | — | 3 5/5 | 2 205 |
Summa kr. |
|
|
| 471359 | 29 025 | 55 300 |
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid |
|
|
|
|
|
|
ingången av 1961 |
|
|
|
|
|
|
Skattelagssakkunniga.......................... | 9 | 13 | 11 | 661 897 | 14355 | 5 370 |
Utredning angående översyn av lösen- och stämpel- |
|
|
|
|
|
|
förordningarna.............................. | 10 | 14 | 12 | 136 307 | 8 250 | 4 995 |
1953 års skatteflyktskommitté................. | 12 | 16 | 13 | 140 798 | 1940 | 1 680 |
1955 års stadsutredning....................... | 14 | 17 | 14 | 144 943 | 2 710 | 5 715 |
Utredningen angående redogöraransvaret m. m. .. | 17 | 18 | 15 | 122 336 | 5 825 | 4 980 |
Stabiliseringsutredningen....................... | 18 | 19 | 16 | 260 388 | 9 270 | 34 545 |
Kommittén för maskinell databehandling........ | 19 | 20 | 17 | 170 870 | 8 685 | 19095 |
Utredning av frågan rörande internationella flytt- |
|
|
|
|
|
|
ningsbetyg................................. | 20 | 21 | 18 | 1225 | 270 | — |
Uppdrag att utarbeta en översikt över utländsk |
|
|
|
|
|
|
lagstiftning angående konjunkturpolitisk regle- |
|
|
|
|
|
|
ring av avbetalningshandeln................. | 28 | 25 | 19 | 84 927 | 4 920 | — |
Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet | 29 | 26 | 20 | 121 299 | 12 975 | 15 705 |
Fastighetstaxeringssakkunniga av år 19571 ...... | 34 | 29 | 21 | 28 605 | — | 24 445 |
1958 års skatteutjämningskommitté............. | 35 | 30 | 22 | 68 000 | 6 440 | 18 285 |
Kommittékostnader: Finansdepartementet
3J9
8 | 1 9 | 1 i» | 1 n | 1 12 | 1 13 | 1 14 | 1 I» | 16 |
| Beräknad | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| total- |
|
|
|
|
|
| V,-31/.* | 1960 | kostnad |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | t. o. m. al/u | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
Leda- |
|
|
| kostnader, |
| Vt—31/.. | V»1 ''4A/l2 |
|
Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
| |||
möter | experter | möter | experter | materiel |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
430 | 40 809 | 2 028 | 71 |
| 63 223 | 8150 |
| 373 900 |
_ |
|
| 185 |
| 1670 |
|
| 1670 |
|
| ~ |
| 2 246 | 4 411 | — | — | 18 448 |
— | _ | _ | _ | _ |
| 330 |
| 17 023 |
— | 21 594 | 1145 | 831 | 9 652 | 44 332 | — | _ | 144 017 |
— | 16 361 | — | — | — | 16 700 | 10 346 | _ | 57 696 |
448 | 2 563 | 119 | — | 31 396 | 16 699 | 7000 | 62 862 | |
_ | 14 226 | _ | _ |
| 24 466 |
|
| 24 466 |
20 236 | 12 022 | 2185 | 4 814 | — | 44 312 | 15 978 | 7 376 | 67 666 |
— | 8135 | — | — | — | 13 915 | — |
| 13 915 |
21114 | 113147 | 7 921 | 6 020 | 11898 . | 244425 | 51503 | 14 376 | 781663 |
58124 | 3 903 | 2 065 | 3 550 | 7 731 | 95 098 | 31140 | 12 000 | 800135 |
— | 29 368 | — | — | — | 42 613 | 14 427 | 9000 | 202 347 |
— | 13 337 | — | — | — | 16 957 | 12 255 | 5 000 | 175 010 |
— | 38 728 | 270 | 223 | — | 47 646 | 15 984 | 10 000 | 218 573 |
— | 30166 | — | — | 5 547 | 46 518 | 12 832 | 8 246 | 189 932 |
875 | — | 5 560 | 1063 | — | 51 313 | 24 656 | 10 000 | 346 357 |
634 | 48 411 | — | — | — | 76 825 | 43 456 | 25 000 | 316 151 |
— | — | 875 | — | — | 1145 | — | — | 2 370 |
39 206 | — | 973 | _ | _ | 45 099 | 15 675 | 8 200 | 153 901 |
— | 50 833 | 1687 | 286 | — | 81 486 | 34 675 | 23 500 | 260 960 |
925 | — | — | — | 709 | 25 154 | 9 695 | (i 000 | 69 354 |
107 713 | 2 630 | 13 761 | — | 149 754 | | 66 501 | 28 000 | 312 255 |
390
Riksdagsberättelsen år 1961
I 6
I 1
Utredningen om universitetens egendomsförvaltning
Skatteutredningen angående ackumulerad inkomst
m. .......................................
Uppbördsorganisationskommittén* 1...............
Uppdrag att bevaka statens intressen vid tillämpningen
av avtalet den 28 juni 1956 mellan staten
och Tratikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
om fortsatt samarbete i Luossavaara-Kiiruna
vaara
aktiebolag............................
1959 års långtidsutredning.....................
Utredning om formerna för skatteavdrag å allmän
tilläggspension m. m.........................
Dubbelbeskattningssakkunniga..................
1959 års utskänkningsutredning................
Lönebeskattningsutredningen...................
Uppbördsutredningen.....................
Utredning rörande vissa ändringar i lagstiftningen
om mått och vikt, m. m....................
SP å-utredningen..............................
Värdesäkringskommittén.......................
Allmänna skatteberedningen...................
1960 års företagskreditutredning................
Organisationskommittén för den statliga centrala
rationaliserings- och revisionsverksamheten m. m
Utredning rörande valutareglering..............
Summa kr.
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före
ingången av 1960
1954 års bryggeriutredning...................
Delegationen för förhandlingar rörande kvarteret
Kungl. Myntet.............................
1955 års myntverksutredning................
översyn av lagstiftningen rörande straff för olovlig
införsel och utförsel av varor................
1956 års rationaliseringsutredning...............
1956 års statistikkommitté.....................
Budgetkommittén.............................
1957 års sambeskattningsrevision...............
Utredning om lättnader för invalider i bensinbeskattningen
m. ............................
1958 års indexutredning.......................
1958 års besparingsutredning...................
Summa kr.
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1959/60
bestridda kostnader för sakkunniga biträden
inom departementet m. m.
Utredningsrådet...........................
Finansdepartementets expensmedel.........
Kammarrättsrådet S. F. von Otter.........
Landshövdingen E. A. Westerlind..........
Bankdirektören K. Å. Lundgren...........
Summa kr.
37 | 31 | 23 | 2 087 | 5 240 | 2 025 |
39 41 | 32 34 | 24 25 | 8 907 | 5 035 | 945 |
| 35 | 26 | 675 | 900 | 2 565 |
— | 36 | 27 | — | 9 570 | 17 625 |
| 37 | 28 | _ | 2 700 | 3 630 |
_ | 38 | 29 | — | 3 640 | 3 975 |
_ | 39 | 30 | — | 2 465 | 2 610 |
_ | 40 | 31 | — | 2175 | 4110 |
— | 41 | 32 | — | 3120 | 3 975 |
| 42 | 33 | _ | _ | _ |
_ | 43 | 34 | — | 12 645 | 7 830 |
— | 44 | 35 | — | 4 950 | 22 080 |
— | — | 36 | — | — | — |
— | — | 37 | — | — | — |
_ | _ | 38 | — | — | — |
|
| 39 | 2 109 573 | 128 080 | 206 185 |
13 | 1 |
| 86 467 | 11095 | 10 575 |
15 | 2 | _ | 17 479 | 1230 | — |
16 | 3 | — | 38184 | 4 560 | 1650 |
21 | 4 | _ | 166 085 | 6 015 | 915 |
23 | 5 | — | 123 044 | 2 750 | 2 535 |
24 | 6 | — | 163 108 | 4195 | 6 430 |
27 | 7 | — | 32 208 | — | 500 |
30 | 8 | — | 83 627 | — | — |
36 | 10 | _ | _ | — | — |
7 | — | — | 31667 | — | — |
38 | 11 |
| 128 590 870 459 | 3 470 33 315 | 5 940 28 545 |
|
|
| 1485 | 1260 |
|
_ | _ | — | — | — | — |
_ | _ | — | — | 4167 | — |
_ | _ | _ | _ | 1500 | — |
|
|
| 1485 | 3 000 9 927 | — |
Angående utredning rörande inrättandet av ett centralt företagsregister se redogörelsen till
socialdepartementet.
1 Kostnaderna bestridas av andra medel än kommittéanslaget.
Kommittékostnader: Finansdepartementet
391
8 1 9 I 10 In | 12 | | 13 | 14 | 15 | 16 | ||||
299 | 208 | 1051 | 90 | — | 8 913 | 883 | 4000 | 15 883 |
| 7 676 | 1776 | 441 | _ | 15 873 | 6 757 | 8 257 | 39 794 |
|
|
|
|
| 242 946 | 142 344 | 80 000 | 621 599 |
|
|
|
|
| 3 465 |
|
| 4140 |
— | — | 1800 | — | — | 28 995 | 17 890 | 27 860 | 74 745 |
| 21945 | 1058 | 3 572 | _ | 32 905 | 7 715 | 8 500 | 49120 |
_ | 13 530 | 1594 | — | — | 22 739 | 6 310 | 7 500 | 36 549 |
_ | _ | _ | — | — | 5 075 | 6 414 | 7 000 | 18 489 |
__ | 18085 | _ | _ | — | 24 370 | 6 987 | 5 500 | 36 857 |
— |
| 590 | — | — | 7 685 | 250 | 7 900 | 15 835 |
|
| _ | _ | _ | _ | 2 025 | 1000 | 3025 |
43 204 | 26 476 | _ | — | -- | 90155 | 47 525 | 18 000 | 155 680 |
| 9 787 | 1''439 | 641 | — | 38 897 | 22 957 | 12000 | 73 854 |
, |
| — | — | — | — | 29 453 | 40000 | 69 453 |
— | — | — | — | — | — | 2 750 | 3 500 | 6 250 |
|
| _ | _ | _ | _ | 1674 | 8 000 | 9 674 |
— | — | — | — | — | — | — | 3 000 | 3 000 |
143 267 | 420166 | 23368 | 23627 | 13987 | 1 201 626 | 583 130 | 386963 | 4 281292 |
634 | 6 295 | 1039 |
| 11060 | 40 698 |
|
| 127 165 |
|
|
| _ | _ | 1230 | _ | _ | 18 709 |
— | — | — | — | — | 6 210 | — | — | 44 394 |
3 486 | 8 346 | _ | _ | 12 729 | 31491 | _ | _ | 197 576 |
| — | — | — | 9 371 | 14 656 | — | — | 137 700 |
190 | 13 341 | 1130 | — | 6120 | 31406 | — | — | 194 514 |
_ | _ | — | — | 1849 | 2 349 | — | — | 34 557 |
— | 2 001 | 1136 | — | 12 425 | 15 562 | — | — | 99189 |
|
| _ | _ | _ | _ | 2 850 | _ | 2 850 |
_ | _ | _ | — | 1233 | 1233 | — | — | 32 900 |
— | 10 255 | 1303 | 331 | 7 983 | 29 282 | — | — | 157 872 |
4 310 | 40 238 | 4 608 | 331 | 62 770 | 174114 | 2 850 |
| 1047 426 |
|
|
|
|
| 1260 |
|
| 2 745 |
_ | _ | — | — | 34 573 | 34 573 | 20 000 | — | 54 573 |
_ | _ | _ | — | — | 4167 | — | — | 4167 |
_ | _ | _ | _ | — | 1500 | 500 | — | 2 000 |
— | — | — | — | — | 3 000 | — | — | 3 000 |
— | — | — | — | 34 573 | 44 500 | 20 500 | — | 66 485 |
392
Riksdagsberättelsen år 1961
Ecklesiastikdepartementet
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 1 6 | 7 |
Kommitténs benämning | Kommitténs | Utgifter |
|
| ||
| t. o. m. | ''1, 1959- | -30/0 1960 | |||
| 1959 | 1960 | 1961 | Arvoden |
| |
|
|
|
|
| Leda- möter | Sekr., |
A. Kommittéer »om avslutat sin verksamhet under Utredning av vissa frågor i samband med mottagan-det av den norska nationalgåvan till Sverige ... | 27 | 21 | 1 |
| 1140 | 1785 |
Biennalkommittén............................. | 32 | 23 | 2 | 20 896 | 1045 | 810 |
Organisationskommittén för de tekniska högskolor-nas värme- och kraftcentraler................ | 33 | 24 | O O | 10 872 | 1325 | 1485 |
1957 års nomadskolutredning.................. | 35 | 26 | 4 | 37 719 | 7 005 | 3 855 |
1958 års utredning ang. Svenskt biografiskt lexikon | 47 | 35 | 5 | 16 497 | 5 970 | 5 040 |
Meteorologiutredningen........................ | — | 40 | 6 | 2 087 | 3 370 | 4 575 |
Svenska förhandlingsgruppen för svensk-finska kul-turfonden .................................. |
| 44 | 7 |
| 705 |
|
Sakkunniga för översyn av studiehjälpsnämndens | — | — | 8 | — | _ | _ |
Summa kr. B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid Chalmerska byggnadskommittén3............... | 16 | 14 | 9 | 88 071 | 20 560 | 17 550 |
Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskom-mitté3 ...................................... | 17 | 15 | 10 |
|
|
|
1953 års lärarinneutbildningskommitté.......... | 21 | 16 | 11 | 181 542 | 1100 | 1530 |
Odontologiska förhandlingssakkunniga........... | 23 | 17 | 12 | 77 132 | 9 325 | 13 935 |
Slöjdlärarutredningen.......................... | 24 | 18 | 13 | 85 860 | 3 060 | 3 732 |
1955 års universitetsutredning.................. | 25 | 19 | 14 | 413 268 | 7 935 | 14 261 |
1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala | 26 | 20 | 15 | 210 015 | 13 270 | 12 405 |
Utrustningskommittén för Göteborgs universitet .. | 29 | 22 | 16 | 68 529 | 2 640 | 5 235 |
1957 års utredning ang. konstfackskolan........ | 34 | 25 | 17 | 4 287 | 525 | 225 |
1957 års skolberedning........................ | 36 | 27 | 18 | 280 100 | 7 275 | 47 605 |
1957 års brevskoleutredning.................... | 38 | 28 | 19 | 91 426 | 3 565 | 4 830 |
Farmaceututbildningskommittén................ | 39 | 29 | 20 | 13 563 | 12180 | 1 170 |
Utredning rörande vissa medicinska utbildnings-frågor m. m................................ | 40 | 30 | 21 | 6 438 | 1800 | 480 |
Organisationskommittén för den medicinska hög-skolan i Umeå.............................. | 42 | 31 | 22 | 85 865 | 4 335 | 1 590 |
Utredning rörande dispositionen av donationshem-man och andra lönetillgångar vid de allmänna | 43 | 32 | 23 | 3 495 | 2 550 | 1380 |
1958 års utredning kyrka—stat................ | 44 | 33 | 24 | 25 691 | 13 050 | 14 055 |
Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet
393
8 | 1 9 | 1 10 | t n | 1 12 | 1 13 | 1 H | 1 15 | 16 |
| Beräknad | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| total- |
|
|
|
|
|
| 7»—“/u | 1960 | kostnad |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | t. o. m. 81/i2 | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5; 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | kostnader, |
| lll “Ilo | Va—”/« |
|
möter | experter | möter | experter | materialier |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
|
| 1714 | 938 |
| 5 577 |
|
| 5577 |
— | — | 1158 | 300 | 2—3 | 3 310 | 640 | — | 24 846 |
— | — | — | — | — | 2 810 | 4 356 | 2 000 | 20 038 |
— | 9 054 | 3 699 | 932 | 3 000 | 27 545 | 2 254 | 5 000 | 72 518 |
— | 11562 | 551 | — | — | 23123 | 1889 |
| 41 509 |
— | 6 458 | 159 | — | — | 14 562 | 3 767 | — | 20 416 |
4 491 | — | — | — | — | 5196 | — | — | 5196 |
— | — | — | — | — | — | — | 1200 | 1200 |
4491 | 27 074 | 7 281 | 2170 | 2 997 | 82 123 | 12 906 | 8 200 | 191300 |
— | — | 162 | 356 | — | 3148 | 5 073 | 1800 | 191 563 |
13 603 | 21 966 | 8 258 | 1708 | — | 68 795 | 40 490 | 14 000 | 200 417 |
834 | 429 | 1443 | — | — | 9 498 | 2 321 | 1100 | 98 779 |
— | 28 064 | 2118 | 697 | 31944 | 85 019 | 11755 | 8 500 | 518 542 |
7 657 | 70 002 | 1415 | 302 | 11151 | 116 202 | 35 535 | 20 000 | 381 752 |
— | 5 050 | 1540 | 2 459 | — | 16 924 | 3 624 | 6 000 | 95 077 |
— | — | — | — | — | 750 | — | 1400 | 6 437 |
2 645 | 152 282 | 5 733 | 33 235 | 100 803 | 349 578 | 165 347 | 65 000 | 860 025 |
— | 20 383 | — | 3 862 | — | 32 640 | 741 | 5 500 | 130 307 |
1 853 | — | 1 438 | 869 | — | 17 510 | 3 399 | 3 600 | 38 072 |
3 304 | — | 980 | — | — | 6 564 | 40 | — | 13 042 |
— | — | 2 631 | 1685 | — | 10 241 | — | 6 000 | 102 106 |
— | _ | _ | _ |
| 3 930 |
| 750 | 8 175 |
320 | 55 624 | 5 545 | 3 248 | — | 91842 | 42 252 | 16 000 | 175 785 |
394
Riksdagsberättelsen år 1961
2 | 3
1958 års statliga förhandlingskommission i Göteborg
Samnordiska utredningen rörande utbildning av
teknisk personal............................
Sakkunnig för översyn av förslag till bihang till
kyrkohandboken*..........................
Sakkunnig för översyn av förslag till alternativt
aftonsångsritual*............................
Utredning rörande de svenska utlandsförsamlingarnas
ekonomi m. m.‘.........................
Utredningen rörande naturhistoriska riksmuseet
m. m. (riksmuseiutredningen)................
Examensutredningen..........................
Utredningen rörande operaverksamheten........
Utredning rörande den försvarsmedicinska forskningen
...................................
Studiesociala utredningen....................
1960 års folkbildningsutredning...............
1960 års blindvårdsutredning.................
Utredning rörande Skeppsholms församling i Stockholm
m. m.5.............................
Musikledarutredningen.......................
1960 års arbetsterapeututredning .........
Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund
Naturvetenskapliga samordningskommittén i Göteborg
.......................................
Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska
fakulteterna.........................
Socionomutbildningskommittén.................
Gymnasieutredningen..........................
1960 års lärarutbildningssakkunniga............
Kyrkoberedskapsutredningen*..................
Utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika
löneboställen m. m.7........................
Summa kr.
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före
ingången av 19601
Uppsala domkyrkas restaureringssakkunniga8 ....
Stiftskansliutredningen.........................
Skolskjutsutredningen.........................
Utredning av frågan om inrättande av praktiska
gymnasier..................................
1954 års utrustningskommitté..................
Skolf örfattningssakkunniga.....................
Sakkunnig för översyn av till 1917 års bibel fogade
ordförklaringar och sakupplysningar samt av
psalmbokens register över psalmer och psalmförfattare*
..................................
Samnordisk utredning rörande den högre husliga ut
bildningen (nordiska hushållshögskolekommittén)
Summa kr.
D. Under budgetåret 1959/60 bestridda kostnader för
sakkunniga biträden inom departementet m. m.
Ecklesiastikdepartementets expensmedel.......
Karolinska sjukhusets utrustningskommitté----
Översyn av gällande bestämmelser rörande tillträdet
till medicinska studier m. m.................
Sakkunniga för inredning och utrustning av veten
skapliga institutionerna vid universitetet i Upp
sala.......................................
15
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
26 935
9 716
1062
1584924
54 803
142 276
42 794
34173
57 878
436 713
2 550
1974
773161
20 740
2 000
30
4 620
2 450
6 650
6 250
3 520
1260
130 130
600
375
2175
3150
5 365
6 735
645
4150
6 360
750
4 755
765
7 995
6 525
8 822
1515
360
164 430
840
675
500
2 015
855
Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet
395
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | H | 15 | 16 |
2 580 | — | 7 035 | 3 325 | — | 37 830 | 3 790 | 4000 | 72 555 |
— | — | 337 | 143 | — | 8 840 | 2 399 | 2 700 | 23 655 |
— | — | — | — | — | — | — | 300 | 300 |
183 | 540 | — | 782 | — | 2 285 | 3 705 | 1500 | 8 552 |
_ | _ | 3 394 | _ | _ | 12 769 | 5 434 | 8 500 | 26 703 |
9 374 | 2 319 | 6 942 | — | — | 21850 | 7 552 | 4 300 | 33 702 |
— | 9 500 | — | — | — | 24145 | 2 295 | 10 000 | 36 440 |
19 430 | _ | 436 | 390 | _ | 33 031 | 5 782 | 2 600 | 41 413 |
— | 132 | 574 | 923 | — | 13 971 | 20 755 | 10 000 | 44 726 |
100 | 6 093 | 25 | 102 | — | 7 835 | 16 381 | 16100 | 40 316 |
— | — | 390 | 140 | — | 530 | 2 572 | 3 300 | 6 402 |
_ | _ | _ | 20 | _ | 1280 | 2 457 | 500 | 4 237 |
— | — | — | — | — | — | 4 395 | 3 000 | 7 395 |
— | — | — | — | — | — | 123 | 6100 | 6 223 |
— | — | — | — | — | — | 18 598 | 24000 | 42 598 |
— | 1804 | — | — | — | 2164 | 19 703 | 16 000 | 37 867 |
_ | _ | _ | _ | _ | _ | 11204 | 9000 | 20 204 |
— | — | — | — | — | — | 9 215 | 5 500 | 14 715 |
— | — | — | — | — | — | 2135 | 33 200 | 35 335 |
— | — | — | — | — | — | 787 | 11500 | 12 287 |
— | — | — | — | — | — | — | 1000 | 1000 |
61883 | 874 188 | 50 396 | 54 246 | 143 898 | 979171 | 449 859 | 322 750 | 3 336 704 |
|
|
|
| 11734 | 11734 |
|
| 66 537 |
— | 34 | — | 319 | — | 353 | — | — | 142 629 |
— | — | — | — | 10 000 | 10 000 | — | — | 52 794 |
_ | _ | _ | _ | 2 918 | 3 758 | _ | _ | 37 931 |
— | — | — | — | — | 1275 | — | — | 59153 |
— | — | 892 | 177 | — | 1569 |
| — | 438 282 |
— | — | — | — | 2101 | 2 476 | — | — | 5 026 |
— | — | 2 233 | — | — | 4 408 | 1330 | — | 7 712 |
— | 34 | 3125 | 496 | 26 753 | 35 573 | 1330 |
| 810 064 |
|
|
|
| 248 684 | 248 684 |
|
|
|
— | — | — | — | — | 6 220 |
|
|
|
— | — | 4 969 | — | — | 11704 |
|
|
|
— | — | — | 68 | — | 713 |
|
|
|
396
Riksdagsberättelsen år 1961
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
Planering och förberedelser för Jupprättande av lärarhögskola i Malmö....................... Utrustningsnämnden för universitet och högskolor |
|
|
|
| — | 6 405 |
| ||||||
|
|
|
|
| 11505 | 10 890 |
Översyn av principerna för finansiering av dom- |
|
|
|
| ||
kyrkokapitlens verksamhet................... Expert vid organiserandet av slöjdlärarseminariet i |
|
|
|
| 705 | 1 no |
Linköping.................................. Utredning rörande utformningen av ett fullt ut- |
|
|
|
|
| |
| ||||||
byggt system med förhandsanmälningar för olika |
|
|
|
|
|
|
seende på undervisningen från och med läsåret |
|
|
|
| 2 295 | 1905 |
Universitetskanslersämbetet.................... Förste expeditionsvakten S. Malmberg.......... |
|
|
|
| 1500 | 435 |
Förste revisorn O. W. Tell.................... |
|
|
|
| — | |
Fil. mag. Lizzie Gibson....................... |
|
|
|
| — | — |
Regeringsrådet H. J. Dillner10.................. |
|
|
|
| 650 | — |
Summa kr. |
|
|
|
| 29400 | 21600 |
Ang. statens byggnadsbesparingsutredning, se redogörelsen till kommunikationsdepartementet.
Ang. 1955 års provinsteaterutredning, se redogörelsen till handelsdepartementet.
Ang. kommissionen för förhandlingar med Malmöhus läns landsting och Malmö stad rörande
frågor, som äga samband med den medicinska undervisningens och forskningens anordnande i
Lund och Malmö, se redogörelsen till inrikesdepartementet.
1 Kostnaderna bestrides av kommittéanslaget i den mån ej annat angives i följande noter.
2 Utföres som minusbelopp på grund av återleverering.
3 Kostnaderna bestrides av andra medel än kommittéanslaget. Kommittén redovisas utan
kostnadsuppgifter, enär den handhar uteslutande verkställighetsåtgärder.
4 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juli 1958 skall kostnaderna gäldas medelst förskott ur
kyrkofonden.
6 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 mars 1960 skall kostnaderna gäldas medelst förskott ur
kyrkofonden.
• Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 7 oktober 1960 skall kostnaderna gäldas medelst förskott
ur kyrkofonden.
1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 november 1960 skall kostnaderna gäldas medelst förskott
ur kyrkofonden.
8 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1951 skall kostnaderna gäldas medelst förskott ur
kyrkofonden.
* 1957 års berättelse.
10 Kostnaderna bestrides från åttonde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
från vartdera anslaget.
Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet
397
8 | 9 | 1 io | u | 12 | 13 | 14 | 15 |
_ | 43 979 | _ | 15 370 | _ | 65 754 |
|
|
— | 62 940 | 2 803 | 10 959 | — | 99097 |
|
|
4 491 | — | — | — | — | 5196 |
|
|
— | — | — | — | — | 1110 |
|
|
| 2 414 | 1171 |
|
| 7 785 |
|
|
— | — | — | — | 7 486 | 7 486 |
|
|
— | — | — | — | — | 1500 |
|
|
18014 | _ | _ | _ | z |
|
| |
4 460 | — | — | — | — | 5110 |
|
|
26965 | 109 333 | 8943 | 26 397 | 256170 | 478 808 |
|
|
398
Riksdagsberättelsen år 1961
J ordbruksdepartementet
Kommitténs benämning
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
Kommitténs | Utgifter | ||||
|
|
| |||
berättelsen | t. o. m. | v, 1959—»V. 1960 | |||
|
|
| “/, 1959 |
|
|
|
|
|
|
| |
1959 | 1960 | 1961 | Arvoden |
| |
|
|
|
| Leda- | Sekr., |
|
|
|
| möter | experter |
11 | 10 | 1 | 178 264 | 5 685 | 10 660 |
15 | 13 | 2 | 220 805 | 14 230 | 15 025 |
18 | 15 | 3 | 9072 | 1825 | 5 310 |
20 | 17 | 4 | 40 200 | 4 705 | 4080 |
25 | 20 | 5 | 10 313 | — | 6 615 |
33 | 25 | 6 | 2 808 | 5 355 | 2 835 |
31 | 24 | 7 | 410 | 400 | 3 210 |
|
|
| 461872 | 32 200 | 47 785 |
9 | 8 | 8 | 61651 | 5 495 | 480 |
10 | 9 | 9 | 94332 | 3 625 | 5 405 |
12 | 11 | 10 | 47 392 | 7 365 | 8 065 |
14 | 12 | 11 | 77 931 | 1350 | 8190 |
17 | 14 | 12 | 44 829 | 9 900 | 9 735 |
19 | 16 | 13 | 35 970 | 12 320 | 9 735 |
22 | 18 | 14 | 2 296 | 1250 | 2 580 |
23 | 19 | 15 | _ | _ | — |
26 | 21 | 16 | 39 575 | 3 255 | 7 335 |
29 | 22 | 17 | 16 731 | 7 800 | 1690 |
30 | 23 | 18 | 17 531 | 6 585 | 5 835 |
| 26 | 19 |
| _ | _ |
— | 27 | 20 | — | — | 60 |
| 28 | 21 | — | 1500 | 450 |
| 29 | 22 |
|
| _ |
_ |
| 23 | — | 1500 | 1365 |
— | — | 24 | — | 840 | 1140 |
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under
1960»
1954 års fiskeriutredning......................
Jordbrukshögskoleutredningen..................
Renutredningen...............................
Jordbruksanslagsutredningen...................
Utredning rörande den vid lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök på växtnäringsområdet
bedrivna forskningens och försöksverksamhetens
objektivitet.................................
1958 års utredning om uttagande av exploateringsavgifter
vid grus- och stentäkter att användas
för naturvårdande uppgifter m. m............
Renforskningsutredningen......................
Summa kr.
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid
ingången av 19611
1949 års jaktutredning....................
Vattenvårdskommittén....................
1955 års lantbruksundervisningskommitté . . .
1956 års matpotatisutredning..............
1956 års skogshögskole- och skogsforskningskom
mitté.
.....................................
Jordbruksupplysningskommittén................
Utredning rörande totalisatorverksamheten......
Utredning rörande vissa spörsmål vid belåning av
skog.......................................
Veterinärhögskoleutredningen...................
Trädgårdsnäringsutredningen...................
1958 års jordlagsutredning.....................
Utredning rörande anställningsförhållandena m. m.
för besiktningsveterinärerna vid kontrollslakterierna
......................................
Emåutredningen..............................
Utredning rörande organisationen av de fiskesakkunniga
organen i vattenmål m. m........
Utredning rörande ändring av nuvarande ordning
med upplåten nyttjanderätt till de s. k. gruv
skogarna,
m. m.............................
Arrendelagsutredningen........................
1960 års lappfondsutredning...................
Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet
399
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | ||||
| Beräknad total- | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
| lh 91 In | 1960 | kostnad |
|
|
|
|
|
|
|
| |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | 1960 (s:a av | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
|
|
|
| kostnader, |
| Vt—”/lo | Vu—*V» |
|
|
|
|
|
|
| |||
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
|
|
|
möter | experter | möter | experter | materiel |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
| 11 689 | 444 | 485 |
| 28963 |
|
| 207 227 |
2 478 | 39 059 | 7 368 | 11 876 | 24 659 | 114 695 | 825 | — | 336 325 |
507 | 22 980 | 6 347 | 2 091 | 3 700 | 42 760 | 4 797 | - - | 56 629 |
566 | 1162 | 2151 | 1189 | — | 13 853 | 275 |
| 54 328 |
— | 9 734 | — | 283 | — | 16 632 | 20 507 | 3 950 | 51402 |
| 9 667 | 442 | 982 | 2 575 | 21856 |
|
| 24 664 |
— | — | — | — | — | 3 610 | 869 | 3 000 | 7 889 |
3 551 | 94 291 | 16 752 | 16 906 | 30934 | 242 369 | 27 273 | 6950 | 738464 |
34197 |
| 697 |
|
| 40 869 | 6 228 | 3 000 | 111 748 |
— | 3 812 | 783 | 262 | — | 13 887 | 6 295 | 5 000 | 119 514 |
— | 15 588 | 3 372 | 1172 | — | 35 562 | 24 060 | 14 500 | 121 514 |
— | — | 1752 | 1562 | — | 12 854 | 4365 | — | 95150 |
_ | 1108 | 3140 | _ | _ | 23 883 | 9 648 | 2 300 | 80 660 |
597 | — | 8199 | 3 519 | — | 34 370 | 1 931 | 22 000 | 94 271 |
— | — | 2 219 | 103 | — | 6152 | 6 465 | 6 000 | 20 913 |
329 | 29 075 | 158 | — | — | 40152 | 9 497 | 5 000 | 94 224 |
— | — | 1365 | 3 411 | — | 14 266 | 16 350 | 10000 | 57 347 |
— | 3 287 | 6 035 | 2 319 | — | 24 061 | 23 365 | 10 200 | 75157 |
|
|
|
|
|
| 750 | 3 000 | 3 750 |
— | — | — | 599 | — | 659 | 1825 | 20 000 | 22 484 |
— | — | 526 | — | — | 2 476 | 2 802 | 3 000 | 8 278 |
— | 8 319 | — | — | — | 11 184 | 14 350 | 12 450 | 37 984 |
| — | 320 | — | — | 2 300 | 1350 | 2 500 | 6150 |
400
Riksdagsberättelsen år 1961
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
Utredning rörande ny förläggningsort för statens |
|
|
|
|
|
|
centrala frökontrollanstalt och för statens växt-skyddsanstalt samt därmed sammanhängande |
|
| 25 |
|
|
|
1960 års jordbruksutredning................... | — | — | 26 | — | — | — |
1960 års Svalövsutredning..................... | — | — | 27 | — | — | — |
Renbetesmarksutredningen..................... | — | — | 28 | — | — | — |
Utredning angående naturskyddslagstiftningen m. m. | — | — | 29 | — | — | — |
rörande det statliga karttrycket.............. Utredning för prövning av statistiska m. fl. åtgärder, | — | — | 30 | — | — | — |
vilka bör vidtagas såsom förberedelser till införan-det av ett permanent skördeskadeskydd år 1961 | — | — | 31 | — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 488238 | 62 785 | 62065 |
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före |
|
|
|
|
|
|
ingången av 19601 |
|
|
|
|
|
|
1956 års lantmäterikommitté................... Utredning rörande den statsunderstödda analys- och | 16 | 2 | — | 139 623 | 3 350 | 4140 |
| 21 | 3 |
| 65 307 | _ | 510 |
Utredning rörande omfattningen och organisationen |
|
|
| |||
av den lägre mejeriundervisningen vid Alnarps | 24 | 4 | _. | 7 784 | 3015 | 1455 |
Utredning rörande frågan om sammanslagning av |
|
|
|
|
|
|
de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län____ | 27 | 5 | — | 1560 | 650 | 1725 |
Utredning rörande Balsgårds-institutionen....... Elupprustningskommittén (ber.nr 6/1958) (expert- | 32 | 7 | — | 765 | 5 250 | 2 250 |
uppdrag 8/4 1960 åt ingenjör G. Rejler)...... |
|
|
| 20169 | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 235 208 | 12 265 | 10080 |
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1959/60 |
|
|
|
|
|
|
bestridda kostnader för sakkunniga biträden inom |
|
|
|
|
|
|
Ersättning för vissa utredningsuppdrag: |
|
|
|
|
|
|
Agronomen G. Petersson.................... |
|
|
| — | 7 200 | — |
Justitierådet G. Walin...................... |
|
|
| — | 2 500 | — |
Byråchefen H. Gustafsson................... Fiskeristyrelsen (fiskevårdsområden och fiskevårds- |
|
|
| — | — | — |
avgifter)................................... |
|
|
| 8 712 | — | — |
Inventering av olösta norrlandsfrågor........... Viss delegation rörande skydd för sjöar och vatten- |
|
|
| 31 891 | — | — |
drag....................................... |
|
|
| 928 | 1590 | 750 |
1957 års mjölkutredning....................... Sakkunniga för översyn av lagen den 30 juni 1947 |
|
|
| 2 530 | 645 | 1800 |
om uppsikt å jordbruk ...................... Utredning i fråga om avsättande av området Padje- |
|
|
| 14 749 | 315 | — |
lanta i Jokkmokks socken som nationalpark ... |
|
|
| — | — | — |
band med föreslagen ombildning av statens repro-duktionsanstalt till aktiebolag................ |
|
|
| _ |
| 990 |
Statens reproduktionsanstalt................... |
|
|
| — | — | — |
Jordbruksdepartementets expenser.............. |
|
|
| — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 58810 | 12 250 | 3 540 |
Kostnaderna bestrides av kommittéanslaget, i den mån ej annat angives.
Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet
401
8 | 9 | 10 | il | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|
|
|
|
|
|
| 2 000 | 2 000 |
— | — | — | — | — | — | 15 584 | 20 000 | 35 584 |
— | — | — | — | — | — | 3 033 | 3 500 | 6 533 |
— | — | z | z |
| — | — | 20 000 | 20 000 |
— | — | — | — | — | — | — | — | — |
35123 | 61189 | 28566 | 12 947 | — | 262 675 | 147 898 | 164 450 | 1013 261 |
_ | 7 026 | 1819 | 1313 | 11688 | 29336 |
|
| 168 959 |
— | 783 | — | 410 | — | 1703 | — | — | 67 010 |
— | 12 | 400 | — | — | 4 882 | — | — | 12 666 |
— | 534 | 842 | 352 | _ | 4103 | _ |
| 5 663 |
— | — | 992 | — | .. - | 8 492 | 1988 | — | 11245 |
— | — | — | — | 6000 | 6 000 | — | — | 26169 |
| 8 355 | 4 053 | 2 075 | 17 688 | 54 516 | 1988 |
| 291 712 |
31454 |
|
|
|
| 38 654 | 13 092 |
| 51 746 |
— | — | — | — | — | 2 500 | — | — | 2 500 |
— | — | — | — | — | — | 150 | — | 150 |
— | — | — | — | 248 | 248 | _ | _ | 8 960 |
— | — | — | — | 600 | 500 | — | — | 32391 |
— | — | 385 | 240 | _ | 2 965 | 1915 | - | 5 808 |
— | — | — | — | — | 2 445 | — | — | 4 975 |
— | — | 44 | — | — | 359 | — | — | 15 108 |
— | — | — | — | 3 440 | 3 440 | — | — | 3 440 |
_ | _ | _ | _ | _ | 990 |
|
| 990 |
— | — | — | — | 4 614 | 4 614 | — | — | 4 614 |
— | — | — | — | 39 733 | 39 733 | 30 000 | — | 69 733 |
31454 | — | 429 | 240 | 48 585 | 96 448 | 45157 | — | 200 415 |
26 intrång till riksdagens protokoll 1960.1 samt.
KikBdagsberättelgen
402
Riksdagsberättelsen år 1961
Handelsdepartementet
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | « | 7 |
Kommitténs benämning | Kommitténs | Utgifter | ||||
|
|
|
|
| ||
| berättelsen | t. o. m. | >/» 1959- | -»/, 1960 | ||
|
|
|
| “/. 1959 |
|
|
| 1959 | 1960 | 1961 |
| Arvoden |
|
|
|
|
|
| Leda- | Sekr., |
|
|
|
|
| möter | experter |
|
|
|
|
|
| o. bitr. |
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under |
|
|
|
|
|
|
1960» |
|
|
|
|
|
|
Sjöbefälsutredningen........................... | 10 | 9 | 1 | 154 232 | 3 400 | 6135 |
Utredning rörande riksnämndens för ekonomisk |
|
|
|
|
|
|
försvarsberedskap verksamhet och organisation | 13 | 12 | 2 | 12 359 | 6 075 | 10 485 |
1958 ärs försäkringssakkunniga................. | 15 | 14 | 3 | 62 240 | 4 755 | 5 890 |
Provningsanstaltsutredningen................... | 17 | 16 | 4 | 24 548 | 7 038 | 12 367 |
Utredning angående samverkan mellan organen för |
|
|
|
|
|
|
upplysningsverksamheten i utlandet.......... | — | 21 | 5 | 2 830 | 5 650 | 2 940 |
Operahusutredningen.......................... | — | — | 6 | — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 256 209 | 26 918 | 87 817 |
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid |
|
|
|
|
|
|
ingången av 1961» |
|
|
|
|
|
|
Svenska kommittén för nordiska patent*........ | 6 | 6 | 7 | 74 778 | — | — |
1955 års provinsteaterutredning*................ | 7 | 7 | 8 | 49 777 | 3 265 | 5 705 |
Sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av |
|
|
|
|
|
|
gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. m. | 8 | 8 | 9 | 17 260 | 2 820 | 3 645 |
Statlig företrädare vid förhandlingar om båttrafiken |
|
|
|
|
|
|
1 Stockholms skärgård....................... | 11 | 10 | 10 | 32 292 | — | 1710 |
1957 års bemanningsutredning................. | 12 | 11 | 11 | 37 764 | 875 | 4 245 |
USA-beredningen............................. | 14 | 13 | 12 | 10 970 | 660 | 1700 |
Oljeskifferutrednlngen......................... | 16 | 15 | 13 | 12 678 | 2 305 | 9 900 |
1958 års näringsrättssakkunniga................ | 18 | 17 | 14 | 30 769 | 1650 | 4 980 |
1968 års forskningsinstitutkommitté............ | 19 | 18 | 15 | 5 840 | 2 605 | 2 565 |
Patentverksutredningen 1958 ................... | 20 | 19 | 16 | 25 072 | 1330 | 4125 |
Xdrottsutredningen............................ | 22 | 20 | 17 | 410 | 4 925 | 2 775 |
Beredningen rörande åtgärder till stöd för den |
|
|
|
|
|
|
svenska exporten på det kommersiella området | — | 22 | 18 | 1640 | 3 450 | 480 |
Utredning för översyn av normalpappersförord- |
|
|
|
|
|
|
ningen m. m................................ | — | 23 | 19 | — | 9 765 | 750 |
Utredning rörande statsbidrag till hemslöjden . . . | — | — | 20 | — | — | — |
Svenska delegationen i nordiska ekonomiska sam- |
|
|
|
|
|
|
arbetsutskottet*............................. | — | — | 21 | — | — | — |
1960 års prisövervakningskommitté............. | — | — | 22 | — | 450 | — |
Malmutredningen för Norrbotten............... | — | — | 23 | — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 299 250 | 84100 | 42 580 |
Kommittékostnader: Handelsdepartementet
403
8 | 1 9 | 1 10 | 1 11 | 1 12 | 1 13 | 1 14 | 1 15 | 16 |
| Beräknad | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| total- |
|
|
|
|
|
| 7t-*7.. | 1960 | kostnad |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | t. o. m. «/« | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. b, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | kostnader, |
| Vt—*1/» | 7»i—*7i. |
|
möter | experter | möter | experter | materiel |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
199 |
| 1721 | 1065 |
| 12 520 |
|
| 166 752 |
— | — | 299 | 1162 | _ | 18 021 | 2193 |
| 32 573 |
20 092 | 16 711 | — | — | 15 001 | 62 449 | 38 |
| 124 727 |
2 451 | 21 844 | 1095 | 173 | — | 44 968 | 11141 | — | 80 657 |
— | 2 654 | — | — | — | 11244 | 5 661 | _ | 19 735 |
| — | — | — | — | — | 20 440 | 15 500 | 35 940 |
22 742 | 41209 | 3115 | 2 400 | 15 001 | 149 202 | 39473 | 15500 | 460 384 |
|
|
|
|
| 60 373 | 24162 | 13 000 | 172313 |
|
| 1823 | 297 | — | 11090 | — | 3 000 | 63 867 |
— | — | — | — | — | 6 465 | 600 | 1500 | 25 825 |
— | 66 | — | 158 | — | 1934 | _ | 600 | 34 826 |
— | — | — | 7 211 | — | 12 331 | 11625 | 500 | 62 220 |
— | — | 1 462 | — | — | 3 822 | 3 904 | 2 500 | 21196 |
— | — | 87 | 301 | — | 12 593 | 6 744 | 4000 | 36 015 |
— | 29 625 | — | 930 | — | 37185 | 7 952 | 6 200 | 82 106 |
— | — | 607 | 589 | — | 6 366 | 1380 | 1500 | 15 086 |
— | 24 272 | — | — | — | 29 727 | 12 203 | 10 000 | 77 002 |
308 | — | 2 600 | 661 | — | 11269 | 538 | 6 000 | 18 217 |
— | — | — | — | — | 3 930 | — | 300 | 5 870 |
— | — | — | — | — | 10 515 | 6 274 | 3 500 | 20 289 |
|
| — | — | — | — | — | 300 | 300 |
— | — | — | — | — | 123 347 | 16 655 | 16 000 | 156 002 |
3 238 | — | — | — | — | 3688 | 17 179 | 16 000 | 36 867 |
| — | — | — | — | — | — | 700 | 700 |
»546 | 5396» | 6 579 | 10147 | — | 334 635 | 109 216 | 85 600 | 828 701 |
404
Riksdagsberättelsen år 1961
1 | 2 | 3 | 4 1 | 5 | 6 1 | 7 |
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före Utredning för översyn av kreditstödet åt hantverk | 9 | 2 |
| 48172 |
|
|
Utredning rörande sjömännens mönstring m. m. .. | 21 | 3 | — | 17 490 | 3 915 | 2 260 |
Textilutredningen............................. | 23 | 4 | — | 22 496 | 7 050 | 8 612 |
Utredning ang. handelsflottans pensionsanstalts | —- | 5 | — | 5158 | 3 540 | 24 560 |
Summa kr. D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1959/60 Uppdrag åt kommerskollegium att utarbeta förslag |
|
|
| 93 316 | 14 505 | 35432 9195 |
Ersättning till statens tekniska forskningsråd---- | — | — | — | — | — | — |
Ersättning till länsstyrelsen i Norrbottens län ... | — | — | — | — | — | — |
Ersättning till nordiska kommittén för konsument-frågor2..................................... | — | — | — | — | — | — |
Ersättning till nordiska kontaktorganet för atom-energifrågor2................................ | — | — | — | — | — | — |
Ersättning till nordiska kommittéer rörande hälso-tjänst för sjöfolk2........................... | — | — | — | — | —- | — |
Byråingenjören H. Bergström.................. | — | — | — | — |
|
|
Förste revisorn C. L. Björkman................ | — | — | — | — | — |
|
Direktören S. H. Brising...................... | — | — | — | — | — |
|
F. d. handelssekreteraren K.-F. Gernandt....... | — | — | — | — | — | — |
Docenten T. R. Gullstrand.................... | — | — | — | — | — | — |
Överingenjören J. E. H. Ljungh............... | — | — | — | — | — | — |
» B. K. 0. Lundberg............. | — | — | — | — | — | — |
» H. E. Löfkvist................. | — | — | — | — | — | — |
Överdirektören H. L. Simonsson............... | — | — | — | — | — | — |
Generalmajoren N. O. F. Söderberg............ | — | — | — | — | — | — |
Förste expeditionsvakten S. Sellgren............ | — | — | — | — | — | — |
Skrivbiträde.................................. | — | — | — | — | — | — |
Kommittéexpenser............................ | — | — | — | — | — |
|
Summa kr. |
|
|
| — | — | 9195 |
1 Kostnaderna bestrides från tionde huvudtitelns kommittéanslag i den mån ej annat framgår
av följande noter.
! Kostnaderna bestrides med andra medel än kommittéanslaget.
> Kostnaderna bestrides från åttonde och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
rån vartdera anslaget.
Kommittékostnader: Handelsdepartementet
405
8 | 1 9 | 10 | 1 u | 1 12 | 13 | 1 il | 1 is | 1 16 |
|
|
|
| 26 | 26 |
|
| 48198 |
— | — | 233 | 827 | — | 7 235 | — | _ | 24 725 |
— | — | 6 431 | 1266 | 2 632 | 25 991 | — | — | 48 487 |
— | — | — | 1487 | — | 29 587 | — | — | 34 745 |
|
| 6664 | 3 580 | 2 658 | 62 839 |
|
| 156 155 |
| 33 417 |
|
|
| 42 612 |
|
|
|
— | — | — | — | 25 000 | 25 000 | _ | _ |
|
— | — | — | — | 6 000 | 6000 | — | — | — |
— | — | — | — | — | 3813 | — | — | — |
— | — | — | — | — | 2 335 | — | — | — |
— | — | — | — | _ | 1569 | ___ |
|
|
— | — | — | — | — | 2 500 | _ | _ | . |
— | — | — | — | — | 184 | — | — | _ |
— | — |
| — | — | — | 90 | — | — |
— | — | — | — | — | 84 | — | — | _ |
— | — | — | — | — | — | 60 | — | _ |
— | — | — | — | — | — | 150 | _ | __ |
— | — | — | — | — | — | 3 075 | _ | __ |
— | — | — | — | — | — | 105 | — |
|
— | — | — | — | — | 37 | — | — | _. |
— | — | — | — | — | — | 3325 | _ | . |
— | — | — | — | — | 780 | _ | _ |
|
— | — | — | — | — | 11616 | — | _ | __ |
— | — | -- | — | — | 44 660 | — | — | — |
- | 33417 | — | — | 31000 | 141190 | 6 805 | — | — |
406
Riksdagsberåttelsen år 1961
Inrikesdepartementet
1 | 2 1 | 3 1 | 4 | 5 | 6 | 7 | ||
Kommitténs benämning | Kommitténs | Utgifter |
|
| ||
| t. o. m. | V, 1959—“/, 1960 | ||||
| 1959 | 1960 | 1961 | Arvoden |
| |
|
|
|
|
| Leda- möter | Sekr., |
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under Sakkunniga för översyn av länsstyrelsernas krigs-organisation ................................ | 20 | 19 | 1 | 48 236 | 7 065 | 4 380 |
1954 års mjölkkommitté5...................... | 22 | 20 | 2 | 11868 | 7 070 | 5 205 |
1954 års brandlagsrevision..................... | 25 | 23 | 3 | 150 865 | 8 500 | 6 255 |
Mentalsjukvårdens statsbidragsutredning........ | 37 | 29 | 4 | 53 837 | 12 035 | 12 346 |
Utredningen rörande meritvärdet av tjänstgöring | 43 | 33 | 5 | 8 917 | 1625 |
|
SBL-utredningen.............................. | 47 | 36 | 6 | 79 831 | 5 605 | 8 670 |
1958 års utredning för vård och undervisning av | 48 | 37 | 7 | 4 045 |
| 5 355 |
1958 års utredning angående arbetsförhållandena | 49 | 38 | 8 | 28 945 | 4140 | 4 845 |
Organisationskommittén för trafiksäkerhet 1958 .. | 53 | 41 | 9 | 6 353 | 2 475 | 6 495 |
Utredning om den inre utlänningskontrollen..... | — | 48 | 10 | — | — | 1 725 |
Läkarprognosutredningen...................... | — | 50 | 11 | — | 1835 | 3 blö |
Summa kr. B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska | 14 | 16 | 12 | 392 897 74 575 | 30 350 3100 | 68 891 3 045 |
Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta ut-byggande5.................................. | 15 | 17 | 13 | — | — | — |
Kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala | 17 | 18 | 14 | — | — | — |
Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i | 23 | 21 | 15 | 496 436 | 8 600 | 11165 |
Sinnessjuklagstiftningskommittén............... | 24 | 22 | 16 | 80 542 | 3 460 | 6 420 |
Karolinska sjukhusets utrustningskommitté5..... | 27 | 24 | 17 | — | — | — |
Utredning av frågan om utbildning av distrikts-sköterskebarnmorskor m. m.................. | 29 | 25 | 18 | _ | _ | _ |
Motortävlingsutredningen*...................... | 30 | 26 | 19 | 17 488 | 225 | 4 410 |
Polisverksamhetsutredningen................... | 33 | 27 | 20 | 221 683 | 11345 | 13 558 |
Utredningen om den framtida verksamheten vid | 35 | 28 | 21 | 26 648 | 1895 | 2 520 |
Götaälvskommittén............................ | 38 | 30 | 22 | 15 940 | 1335 |
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
407
8 | 9 | 10 | n | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| Beräknad total- | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
| */t—''“/il | 1960 | kostnad |
|
|
|
| Övriga |
|
|
| |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Summa | Verk- | Beräk- | 1960 (s:a av | |||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
|
|
|
| kostnader, |
| V,-"/.. | Vu-’7» | |
|
|
|
|
|
| |||
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
| ||
möter | experter | möter | experter | materialier |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
|
| 7 835 | 1986 |
| 21 266 |
|
| 69 502 |
398 | 17 568 | 5 007 | 3 243 | — | 38 491 | 5 669 | — | 56 028 |
147 | 17 135 | 8 559 | 3 579 | — | 44175 | 10 839 | 50 | 205 929 |
— | 24 461 | 199 | — | 9 297 | 58 338 | — | — | 112 175 |
_ | _ | _ | _ | _ | 1625 | 375 |
| 10 917 |
— | 25 253 | — | — | — | 39 528 | 300 | — | 119 669 |
— | — | — | 5 858 | — | 11213 | 8 684 | — | 23 942 |
606 | 20 251 | 1524 | 903 | _ | 32 269 | _ | _ | 61 214 |
— | — | 1253 | 2 292 | — | 12 515 | 8 065 | — | 26 933 |
— | 2 282 | 999 | 2 409 | — | 7 415 | 3 425 | 400 | 11240 |
— | 11512 | — | — | — | 16 962 | 20 215 | 21000 | 58177 |
1151 | 118462 | 25 376 | 20 270 | 9 297 | 283 797 | 57 572 | 21450 | 755 716 |
463 | — | 557 | — | — | 7165 | 1906 | — | 83 646 |
1045 | 44177 | 1734 | 1399 | — | 68120 | 21168 | 10 500 | 596 224 |
1695 | 38 862 | 2124 | 193 | — | 52 754 | 31472 | 17 000 | 181768 |
_ | _ | _ | _ |
|
|
| 600 | 600 |
— | — | 104 | 407 | — | 5146 | 1675 | 2 400 | 26 709 |
1580 | 49 386 | 3 907 | 13 058 | — | 92 834 | 22 951 | 13 000 | 350 468 |
246 | 11129 | 573 | _ | _ | 14 468 | 3 383 | 705 | 45 204 |
— | — | 709 | 808 | — | 4 747 | 35 | — | 20 722 |
408
Riksdagsberättelsen år 1961
1 1 | 2 1 | 3 1 | 4 1 | 5 | 6 | 7 |
Sakkunniga för Sverige i nordiska kommittén för | 39 | 31 | 23 | 6153 | 2 400 | 3 960 |
1957 års epileptikerutredning................... | 41 | 32 | 24 | 5 292 | 1375 | 1830 |
Giftstadgeutredningen......................... | 44 | 34 | 25 | 19 564 | 4 980 | 6 375 |
1957 års polisutredning........................ | 45 | 35 | 26 | 98 042 | 4 655 | 6 534 |
Utredning rörande frågan om bestridande av vissa | 51 | 39 | 27 |
| 120 |
|
Utredningen om vissa frågor rörande statens institut | 52 | 40 | 28 | 22 786 |
| 21276 |
1959 års länsindelningsutredning................ | — | 42 | 29 | 133 | 1850 | 9 810 |
Kommunalrättskommittén..................... | — | 43 | 30 | 9358 | 2 265 | 5 400 |
Sakkunnig för följandet av frågan angående box-ningssportens skadeverkningar m. m.5......... | _ | 44 | 31 | _ |
| _ |
Utredningen angående karolinska sjukhusets thorax-kliniker .................................... |
| 45 | 32 |
|
|
|
Utredning av frågan om ägande- och dispositions-rätten till den mark som ingår i norra lasaretts-området i Lund ............................ |
| 46 | 33 |
|
|
|
Utredning av vissa sjuksköterskornas och under-sköterskornas arbetsuppgifter................. | _ | 47 | 34 | _ | 345 | 90 |
Mentalsjukvårdsberedningen3................... | — | 49 | 35 | — | — | — |
Utredning angående Gävle stads återinträde i Gävle-borgs läns landsting m. m................... | _ | 51 | 36 | _ | _ | 1207 |
1959 års statliga kommission för förhandlingar om | _ | 52 | 37 |
| 2 595 | 3120 |
Förberedande undersökning rörande medicinalsty-relsens organisation och arbetsuppgifter m. m. .. | _ | 53 | 38 | _ | 2190 | _ |
Sakkunniga för deltagande i en utredning rörande |
|
| 39 |
|
|
|
Utredningen angående vanföreanstalternas och | _ | _ | 40 |
| 3 275 | 1’657 |
CSB-utredningen.............................. | — | — | 41 | — | — | — |
Kroppssjukvårdens statsbidragsutredning........ | — | — | 42 | — | — | 645 |
Polislärarutredningen.......................... | — | — | 43 | — | — | — |
Sakkunnig för viss beredskapsplanläggning...... | — | — | 44 | — | — | — |
Sakkunnig för utredning av frågan om anskaffande | — | — | 45 | — | — | — |
Summa kr. C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före Mentalsjukvårdsdelegationen................... | 4 |
|
| 1094 640 356 132 | 54 675 | 104 357 |
1953 års läkemedelskommitté.................. | 19 | 3 | — | 205 490 | — | — |
Utredning om obligatorisk läkarundersökning av | 21 | 4 |
| 1260 | 3 750 | 525 |
Kommissionen för förhandlingar med Malmöhus läns | 28 | 6 |
| 16 575 | 285 | 240 |
Utredning om vidgade befogenheter för direktio-nerna vid statens sinnessjukhus.............. | 32 | 8 |
| 6 914 | 1350 | 1740 |
Utredning om identitetsbrickor för barn........ | 34 | 9 | — | 6 967 | 180 | 870 |
Utredning om program för det fortsatta byggandet | 36 | 10 | _ | 22 236 | 2 050 | 9 240 |
1957 års folktandvårdssakkunniga.............. | 40 | 11 | — | 65 573 | 2 810 | 2 940 |
Utredning rörande befolkningsregistrering vid ut-rymning m. m.............................. | 42 | 12 |
| 2 277 | 1095 | 2 535 |
Utredning av frågan om skydd mot skador av radio-aktiv strålning vid atomenergianläggningar m. m. | 46 | 13 | — | 37 248 | 3 500 | 7 785 |
Summa kr. |
|
|
| 720672 | 15 020 | 25 875 |
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
409
8 | 9 | 10 | n | 12 | 1 13 | u | 15 | 1 16 |
213 | 1775 | 2 234 | 1866 | 2179 | 14627 | 495 | 900 | 22 175 |
— | — | — | 42 | — | 3 247 | — | 1300 | 9 839 |
— | 9123 | — | — | 3 218 | 23 696 | 7 017 | 3 000 | 53 277 |
61 | 60 705 | 4 529 | 1701 | — | 78185 | 16 139 | 15 000 | 207 366 |
— | — | — | — | — | 120 | 210 | — | 330 |
_ | ___ | _ | _ | _ | 21 276 | 10 710 | _ | 54 772 |
— | 30 752 | 1348 | 6 451 | 25000 | 75 211 | 30 996 | 9000 | 115 340 |
— | 27 803 | 1639 | 1848 | — | 38 955 | 19599 | 11500 | 79 412 |
— | 346 | 929 | — | — | 1710 | 6 691 | 3 500 | 11901 |
— | 3 547 | 123 | 1180 | — | 6 057 | 5196 | 6000 | 17 253 |
5 779 | 16 030 | 1127 | 490 | — | 29141 | 25 343 | 19000 | 73 484 |
8172 | — | — | — | — | 10 362 | 1095 | 3000 | 14 457 |
— | — | 459 | — | — | 459 | 385 | — | 844 |
267 | 6 557 | 217 | 1180 | _ | 13 153 | 4 540 | 6 000 | 23 693 |
— | — | — | — | — | — | 690 | 5 800 | 6 490 |
_ | 3551 | _ | _ | — | 4196 | 11549 | 7 000 | 22 745 |
— | — | — | — | — | — | 825 | 1300 | 2125 |
— | — | — | — | — | — | 474 | 1500 | 1974 |
19 521 | 303 743 | 22 313 | 30 623 | 30 397 | 565 629 | 224 544 | 138 005 | 2 022 818 |
|
|
| 241 |
| 241 |
|
| 356 373 |
— | — | — | — | 30 047 | 30 047 | — | — | 235 537 |
— | — | — | — | — | 4 275 | — | — | 5 535 |
— | — | — | 40 | — | 565 | — | — | 17140 |
_ | _ | 248 | 410 | _ | 3 748 | - | _ | 10 662 |
— | — | 238 | — | — | 1288 | — | — | 8 255 |
_ | _ | _ | _ | _ | 11290 | _ | _ | 33 526 |
— | 16 403 | 1886 | 335 | 6 812 | 31186 | — | — | 96 759 |
— | 875 | — | 396 | — | 4 901 | — | — | 7178 |
— | 4 524 | — | — | 5 532 | 21341 | — | — | 58 589 |
— | 21 802 | 2 372 | 1422 | 42 391 | 108 882 | — | — | 829554 |
410
Riksdagsberättelsen år 1961
1 1 | 2 1 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1959/60 ''Delegation med uppgift att uttaga vissa utländska |
|
|
| 10 333 | 600 |
|
/Rådet för frågor rörande det skandinaviska under-visningssjukhuset i Korea.................... | _ | _ | _ | 260 | 130 | _ |
1959 års utredningskommitté för Sabbatsbergs sjuk-hus ........................................ | _ | _ | _ | 1200 | 4110 |
|
Nämnd för utländska läkare m. m.............. | — | — | — | 594 | 3 387 | 900 |
:Samplanering och samordning av sjukvården inom |
|
| _ |
| 2 025 |
|
statens signalskyddsnämnd m. m............... | — | — | — | — | 3 620 | — |
Nämnd för undervisningssjukhusens utbyggande .. | — | — | — | — | — | — |
Utrustningskommittén för mentalkliniken vid S:t | _ | _ | _ | _ | 1050 | _ |
Utredning av vissa stiftelsen Serafimerlasarettet | _ | _ | _ | _ | 450 | _ |
Utredning rörande steriliseringar i Sverige....... | — | — | — | — | — | — |
Byråchefen K.-E. Uhlin....................... | — | — | — | — | 200 | — |
Byggnadsrådet R. af Malmborg................ | — | — | — | 3 681 | 6 000 | — |
Utredningsmän i indelningsärenden............. | — | — | — | — | 2 000 | — |
Inrikesdepartementets expensmedel............. | — | — | — | — | — | — |
Kommissionen för rådgivning vid atomolyckor ... | — | — | — | — | — | — |
Summa kr. |
|
|
| 16 068 | 28572 | 900 |
1 Kostnaderna bestrides från kommittéanslaget i den mån ej annat angives.
2 Kostnaderna bestrides från nionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
irån vartdera anslaget.
3 Kostnaderna bestrides ej från kommittéanslaget utan med andra medel.
4 Kostnaderna bestrides från sjätte och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
från vartdera anslaget.
3 Kostnaderna bestrides från tionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
från vartdera anslaget.
* Kostnaderna bestrides från åttonde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften
irån vartdera anslaget.
Kommittékostnader: Inrikesdepartementet
411
s | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|
| 39 |
|
| 639 |
|
| 10 972 |
— | — | 23 | — | — | 153 | 18 | — | 431 |
959 | — | — | — | _ | 5 069 | 675 | - | 6 944 |
— | — | 3 735 | 81 | — | 8103 | 2 526 | — | 11 223 |
35 405 | — | — | — | _ | 37 430 | 16 884 | 8300 | 62 614 |
— | — | 1152 | — | — | 4 772 | 3 427 | 1200 | 9 399 |
— | — | — | — | — | — | 16 956 | 30 000 | 46 956 |
— | — | — | — | — | 1050 | — | — | 1050 |
— | — | — | _ | _ | 450 | _ | _ | 450 |
— | — | — | — | 3 500 | 3 500 | — | — | 3500 |
— | — | — | — | — | 200 | — | _ | 200 |
— | — | 2 702 | — | — | 8 702 | 2 446 | _ | 14829 |
— | — | 102 | — | 326 | 2 428 | — | _ | 2 428 |
— | — | — | — | 53 980 | 53 980 | 30 000 | 20000 | 103 980 |
— | — | — | — | — | — | — | 800 | 800 |
36 364 | — | 7 753 | 81 | 57 806 | 126476 | 72932 | 60 300 | 275 776 |
412
Riksdagsberättelsen år 1961
Civildepartementet
1 | 2 | 3 | i | 5 | 6 1 | 7 |
Kommitténs benämning | Kommitténs | Utgifter | ||||
|
|
|
| |||
| berättelsen | t. o. m. | V, 1959—1960 | |||
|
|
|
| «/, 1959 |
|
|
|
|
|
|
|
| |
| 1959 | 1960 | 1961 | Arvoden |
| |
|
|
|
|
| Leda- | Sekr., |
|
|
|
|
| möter | experter |
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under |
|
|
|
|
|
|
1960 |
|
|
|
|
|
|
Kompetensutredningen........................ | 5 | 4 | 1 | 83 313 | 12 734 | 2 205 |
1956 års förhandlingsrättsutredning............. Representanter för statsverket i den s. k. evalve- | 8 | 6 | 2 | 105507 | 2 750 | 6 765 |
ringsdelegationen............................ | — | 12 | 3 | — | 5 000 | 3 300 |
Summa kr. |
|
|
| 188820 | 20 484 | 12 270 |
B. Kommittéer som fortsätter sin verksamhet under |
|
|
|
|
|
|
1961 |
|
|
|
|
|
|
Löneförfattningsberedningen.................... | 7 | 5 | 4 | 146 284 | — | 9120 |
Översyn av timlärarkungörelsen................ | 9 | 7 | 5 | — | 3 600 | — |
Läkarundersökningsutredningen................. | 11 | 8 | 6 | 23 049 | 7 200 | 1800 |
Delegationen för pensionsutbetalning............ | — | 9 | 7 | 23 536 | 15 210 | 13120 |
1959 års maskinklassificeringsgrupp............. Utredning angående grunderna för en prisgeografisk | — | 10 | 8 | 9 044 | 16 265 | 4 740 6 015 |
undersökning............................... | — | 11 | 9 | 990 | — | |
Yrkeslärarberedningen......................... Representanter för statsverket i den s. k. läkar- |
| — | 10 | — |
|
|
förhandlingsdelegationen..................... Utredningen angående dispositionen av vissa av stat- | — |
| 11 | — | — |
|
liga myndigheter förvaltade understödsfonder |
|
| 12 |
|
|
|
| _ | _ | _ | _ | _ | |
Summa kr. |
|
| 202 903 | 42 275 | 34 795 | |
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före 1951 års pensionsutredning.................... | 4 | 1 |
| 574 496 | 2100 | 270 |
1952 års tjänstebostadsutredning............... | 6 | 2 | — | 123 044 | — | 4590 |
Summa kr. |
|
|
| 697 540 | 2100 | 4 860 |
D. Under budgetåret 1959/60 bestridda kostnader Civildepartementets expensmedel............... |
|
|
|
|
|
|
Kanslirådet S. J. G. Ericsson.................. | — | — | — | — | 2 460 | — |
Summa kr. |
|
|
| — | 2 460 | — |
Kommittékostnader: Civildepartementet
413
s | 1 9 | 1 10 | 1 11 | 1 12 | 1 13 | 1 I* | 1 l* | 16 |
| Beräknad | |||||||
|
|
|
|
|
|
|
| total- |
|
|
|
|
|
| V»—*Vi« | 1960 | kostnad |
|
|
|
|
|
|
|
| t. o. m. *7,, |
Ersättning för | Rese- och trakta- | Övriga | Summa | Verk- | Beräk- | 1960 (s:a av | ||
mistade avlö- | mentsersätt- | utgifter |
| ställda | nade | kol. 5, 13, | ||
ningsförmåner | ningar m. m. | (trycknings- |
| utgifter | utgifter | 14 och 15) | ||
|
|
|
| kostnader, |
| V,—*7» | Vu—*7u |
|
Leda- | Sekr., | Leda- | Sekr., | hyror, skriv- |
|
|
|
|
möter | experter | möter | experter | materiel |
|
|
|
|
| o. bitr. |
| o. bitr. | m. m.) |
|
|
|
|
6168 |
| 278 | 43 | 1471 | 22 899 | 6 633 | 900 | 113 745 |
— | 11142 | — | 1563 | 1464 | 23 684 | — | — | 129191 |
— | — | 494 | 247 | — | 9041 | — | — | 9041 |
6168 | 11142 | 772 | 1853 | 2 935 | 55624 | 6633 | 900 | 251 977 |
| 42 864 |
|
|
| 51984 | 35 680 | 19 000 | 252 948 |
33 546 | — | — | — | — | 37 146 | — | 6 400 | 43 646 |
38 068 | — | — | — | — | 47 068 | 645 | 700 | 71462 |
15 846 | 7 846 | 245 | — | — | 52 267 | 46 319 | 25 000 | 147 122 |
5 819 | 3876 | 8 339 | 2306 | — | 41345 | 299 | 4000 | 64 688 |
— | 23 451 | — | _ | _ | 29 466 | 12 012 | 7 000 | 49 468 |
• - | — | — | — | — | — | 495 | 6 000 | 6 495 |
— | — | — | — | — | — | — | 1000 | 1000 |
— | — | — | — | _ | _ | _ | 3 750 | 3 750 |
98 279 | 78037 | 8584 | 2 306 | — | 259 276 | 95450 | 72 850 | 630479 |
50 | 101 | 1468 |
|
| 3 989 |
|
| 578 485 |
— | — | — | — | — | 4 590 | — | — | 127 634 |
SO | 101 | 1468 |
|
| 8579 | — | — | 706119 |
|
|
|
| 10 000 | 10 000 |
|
| 10 000 |
18 644 | — | —■ | — | — | 21104 | — | — | 21104 |
18 644 | — | — | — | 10 000 | 31104 | — | — | 81104 |
414
Riksdagsberättelsen år 1961
Betänkanden utkomna från trycket under år 1960
Statens offentliga utredningar 1960
Kronologisk förteckning
1. Folktandvården. Idun. 189 s. I.
2. Högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets
område. Almqvist &. Wikseli, Uppsala XII +508 s. Jo.
3. Grusexploateringen i Sverige. Idun. 85 s. Jo.
4. Fastighetsbeskattningen. Marcus. 179 s. Fi.
5. Förslag till namnlag. Idun. 362 s. Ju.
6. Studiekostnader vid beskattningen. Idun. 211 s. FI.
7. Redogöraransvaret och anmärkningsprocessen.
Kihlström. 146 s. Fi.
8. Preliminär nationalbudget för år 1960. Marcus.
V + 121 s. Fl.
9. De ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform
inom mentalsjukvården. Idun. 173 s. I.
10. Statstjänstemäns förhandlingsrätt. Idun. 105 s. C.
11. översyn av lagen om försäkringsrörelse. Idun. 509 s. H.
12. Krigsmaktens högsta ledning. Beckman. 235 s. Fö.
13. Individuella differenser och skoldlfferentiering. Victor
Petterson. 127 s. E.
14. CP-vården. Idun. 175 s. I.
15. Kursplaneundersökningar i matematik och modersmålet.
Idun. 536 s. E.
16. Bankllkvidet och kreditprioritering. Idun. 245 s. Fl.
17. Forskning och högre utbildning på skogsbrukets område.
Idun. 207 s. Jo.
18. Reviderad nationalbudget för år 1960. Marcus.
V + 98 s. Fi.
19. Rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden.
Idun. 381 s. Ju.
20. Allmänna yrkesinspektionen.Idun 135 s. S.
21. Medicinska äktenskapshinder. Idun. 140 s. Ju.
22. Bohuslän. Idun. 326 s. S.
23. Besparingar inom försvaret. Idun. 245 s. Fö.
24. Lagberedningens förslag till Jordabalk m. m. I. Lagtext.
Norstedt & Söner. 259 s. Ju.
25.
till balken. Norstedt & Söner. 815 s. Ju.
26. Lagberedningens förslag till Jordabalk m. m. III.
Motiv till lagen om införande av nya jordabalken
m. m. Norstedt <fc Söner. 268 + 313 s. Ju.
27. Offentlig provningsverksamhet. Behov och resurser.
Idun. 157 s. H.
28. Förverkande på grund av brott. Berlingska Boktryckeriet,
Lund. 188 s. Ju.
29. Frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens
beskaffenhet. Idun. 236 s. I.
30. Objektiviteten vid forskning och försök pä växtnåringsområdet.
Kihlström. 324 s. Jo.
31. Betänkande angående inrättande av en fond av malmvinstmedel
till främjande av naturvetenskapligt och
tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Marcus.
106 s. Fl.
32. Statliga företagsformer V. Idun. 214 s. Fl.
33. Förskollärarutbildningens organisation. Idun. 101 s.
S.
34. Reviderad brandlagstiftning. Idun. 358 s. I.
35. Socialförsäkringens organisation. Idun. 313. s. S.
36. Förbättrad taxeringskontroll. Idun. 378. s. Fi.
37. Tomedalsutredningen. II. Idun. 261 s. + 1 utvikskarta.
N.
38. Skydd för vattenförsörjningen. Idun. 141 s.Jo.
39. Rådgivningsverksamheten på jordbrukets område.
Idun. 221 s. Jo.
40. Försvarskostnadema budgetåren 1961/63. Idun. 71 s.
Fö.
41. Samemas skolgång. Idun. 249 s. E.
42. Social- och personlighetspsykologiska faktorer i relation
till skolans differentiering. Idun. 171 s. E.
Anm. Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna
till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdepartementet, Jo. - jordbruksdepartementet.
Betänkanden utkomna från trycket under år 1960
415
Statens offentliga utredningar 1960
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska rörteckningen)
Justitiedepartementet
Förslag till namnlag. [51
Rättssäkerheten vid administrativa frlhetsberövanden.
. [19]
Medicinska äktenskapshinder. [21]
Lagberedningens förslag till Jordabalk m. m. 1. Lagtext.
[24] 2. Motiv till balken. [25] 3. Motiv till lagen om
införande av nya jordabalken m. m. [26]
Förverkande på grund av brott. [28]
Utrikesdepartementet
F örsvarsdepartemen tet
högsta ledning. [12]
försvaret. [23]
budgetåren 1961/63. [40]
Socialdepartementet
yrkesinspektionen. [20]
örskollärarutbildningens organisation. [33]
organisation. [35]
XI [37]
Ecklesiastikdepartementet
1957 års skolberedning. 2. Individuella differenser och
skoldifferentiering. [13] 3. Kursplaneundersökningar''
i matematik och modersmålet. [15] 4. Social- och personlighetspsykologiska
faktorer i relation till skolans
differentiering. [421
Samemas skolgång. [41]
Jordbruksdepartementet
Högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets
område. [2]
Grusexploateringen i Sverige. [3]
Forskning och högre utbildning på skogsbrukets område.
Objektiviteten vid forskning och försök på växtnärings''
området. [30]
Skydd för vattenförsörjningen. [38]
Rådgivningsverksamheten på jordbrukets område. [39]
Handelsdepartementet
översyn av lagen om försäkringsrörelse. [11]
Offentlig provningsverksamhet. Behov och resurser. [27J
Inrikesdepartementet
Kommunikationsdepartementet
Finansdepartementet
Folktandvården. [11
De ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform
inom mentalsjukvården. [9]
CP-vården. [14]
Frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens
beskaffenhet. [29]
Reviderad brandlagstiftning. [34]
ttningen. [4]
vid beskattningen. [6]
varet och anmärkningsprocessen. [7]
nationalbudget för år 1960. [8]
och kreditprioritering. [16]
d nationalbudget för år 1960. [18]
kande angående inrättande av en fond av malmtill
främjande av naturvetenskapligt och tekkt
forsknings- och utvecklingsarbete. [31]
tliga företagsformer. V [32]
bättrad taxeringskontroll. [36]
Civildepartementet
Statstjänstemäns förhandlingsrätt. [10]
416
Riksdagsberättelsen år 1961
Personregister till kommittéer och sakkunniga samt
centrala krisorgan
A.
Aare, S. Th. B.............. I In 14, 17, 35
Abelson, C.-O................. IS 6
Abrahamsson, B. M............ IS 3
Abramson, E. L............... I In 25
Adamson, B. L................ I H 4
Adamsson, E. S. J. (II)........ IS 4
Adamsson, H................... I Fl 16
Adin, B. H.................... I In 15
Adlercreutz, A. H. G. M........ IS 15
Adner, N. G................... I Fi 14
Agdur, N. B................... I E 40
Agerberg, N................... I K 2
Agge, K. I.................... I Ju 24
Agner, K..................... I S 9
Ahlberg, C. F.............. I Fö 11, K 2,10
Ahlberg, Iris.................. II In 1
Ahldin, K. E. H............ I Fi 20, C 8
Ahlgren, N.................... I K 19
Ahlkvist, K. E. (I)............. I Ju 15, 16
Ahlqvist, B................... IS 21
Ahnfelt, S................... I Fö 6, Jo 30
Ahnsjö, S. O. R............. I Ju 24, In 40
Ahrbom, N. O...............I K 21, E 10
Ahrén, P.-O. A................ I E 24
Albinsson, N. G................ I In 34
Aldestam, N. A..... I U 8, Fö 8, Fi 34, C 4, 9
Aler, B. A. A.................. I Ju 32
Alexanderson, K. E. (I)..... I Ju 15, E 10
Alm, S.-E..................... I Fö 3
Almeson, K. J. T.............. I E 29, 39
Almgren, B................... I In 20
Almgren, N. H................ I K 10
Almquist, E. C. H............. I H 9
Almquist, J. C. G. A........... I C 2
Almqvist, K. F................ I U 1
Almqvist, Margareta........... I E 43
Almqvist, T. A. V.............. I Fi 33
Alström, C. H................. I Ju 1
Althin, T. K. W............... I E 30
Ander, E. G. N................ I E 18
Anderberg, H. E............... I In 33
Anderberg, H. R.............. I In 3
Anderson, J. R. (II)........... I In 3
Anderson, K. E. H............. I In 5
Andersson, A. F............... I E 1
Andersson, A; G. B. (I) ......... I Ju 23
Andersson, A. E. (I)........... I Jo 14
Andersson, Ann-Mari.......... I E 35
Andersson, B.................. I Ju 13
Andersson, B. G............... I E 36
Andersson, C. A. (I)..... | ...... I In 30 |
Andersson, Ebon M. I. (I) | ...... I C 4 |
Andersson, E. R......... | ...... I In 20 |
Andersson, H. E......... | ...... I Ju 23 |
Andersson, H. G. F...... | ...... I Fö 2 |
Andersson, Ingrid....... | ...... IS 16 |
Andersson, M. A......... | ...... IS 12 |
Andersson, M. A. J. (I) ... | .... I K 19, E 30 |
Andersson, N. A. (II) . ... | ...... I Jo 8 |
Andersson, N. S. E....... | ...... I In 21 |
Andersson, Rut......... | ...... I Jo 10 |
Andersson, R. A......... | ...... I Ju 23 |
Andersson, S............ | ...... I H 11 |
Andersson, S. G. V....... | I Jo 9, 10, 12, 20 |
Andersson, T. (I) IS 19, | K 19, Fi 20, E 44; II In 1 |
Andersson, T. A......... | ...... I In 22 |
Andersson, T. C......... | ... I Ju 47, Jo 9 |
Andersson, T. G. (II) . . . . | ...... I E 43 |
Andreasson, G. O. (II) . . . | ...... I K 6 |
Andrée, T. E............ | ...... I In 35 |
Andrén, Ingrid.......... | ...... IS 16 |
Anger, P. J. V........... | ...... I U 7 |
Angert, S.-E. A.......... | ...... I Ju 33 |
Ängsmark, G............ | ...... I E 44 |
Anneli, E. G............. |
|
Anneli, E. H............ | ...... I Fi 10, 13 |
Anrup, N. E............ | ...... I E 44 |
Antby, S. O. (II)........ | ...... I Jo 4 |
Antoni, N. R. E......... | ...... I Ju 1 |
Antonsson, J. M. (II) . . .. | .... I K 18, Fi 7 |
Apelqvist, K. A. S....... | .... I Fi 6, H 17 |
Appelgren, L. G. S....... | ...... I Fi 20 |
Arén, T. S.............. | ...... I E 16, 30 |
Arnegren, O. A. P:son .... | ...... I Jo 10 |
Arnéus, O. M. T......... | ...... I In 24, 35 |
Aronson, S. A........... | ...... I Fi 6 |
Arpi, G................. | ...... IS 19 |
Arrhenius, K. G. H...... | ...... I K 8 |
Arvidson, E. S. Å. (II) ... | ...... I E 18, 45 |
Arvidsson, E............ | ...... IS 16 |
Arvidsson, G. N. A....... | ...... I Fi 35 |
Askeberg, S. H. J........ | ...... I E 15 |
Asp, P. E. (II).......... | ...... I K 3 |
Asplund, S. O........... | ...... I E 9 |
Assarsson, A. A.......... | ...... I E 31 |
Assis, A................ | ...... IS 3 |
Aulin, S. Å. H. V. L:son . | ....... I In 20 |
Aurén, N. E. J.......... | ...... I K 2, K 19 |
Axberger, G............. | ...... I E 18 |
Axelson, N. E. A........ | ...... I Ju 15 |
Axelsson, B. A. A........ | ...... I In 39 |
Axelsson, C.-A........... | ...... I E 18 |
Personregister
417
B |
| Bexelius, T. A........... |
| I H 7, In 16 |
|
| Biliing, Barbro.......... |
| I E 18 |
Baarsen, F............ | ........ I Fi 19 | Binett, P. E............. |
| I In 34 |
Backlund, S. E........ | .... I K 15, H 5, 12 | Birch-Lindgren, G. M..... |
| I Ju 23 |
Backman, G. B........ | ........ I K 19 | Birgersson, T. B. A...... |
| I Jo 16 |
Backstad, Märta...... | ........ I E 18 | Birke, G. E. (I)......... | ... i | In 13, 17. 35 |
Baer, P. L............ | ........ I Jo 3 | Biörck, K. G. W......... |
| . I In 11, 12 |
Bager, E. B. E........ | ........ I In 5 | Bjelle, E. A............. |
| I E 1, 7 |
Bager, Kerstin........ | ........ I E 26 | Bjering, P. A............ |
| I In 1 |
Bagger-Sjöbäck, B..... | ........ I S 13, 16 | Bjerling, 0. B........... |
| I Jo 1 |
Beck-Friis, J. Ö....... | ........ I Ju 4 | Bjugge, P............... |
| I E 10, 20 |
Beckius, Karin........ | ........ IS 23 | Bjule, R. E. I. ... |
| T 3 6 |
Beckman, A........... |
| Bjurel, A. B. E.......... |
| I E 40 |
Beckman, N. A. T..... | ........ I Ju 27 | Bjärsdal, J.............. |
| I Jo 10 |
Beckman, R. G........ | ........ I Fi 27 | Björck, K. A. W......... |
| Fi 14, Jo 25 |
Beckman, Sigrid....... | ........ I Ju 2; | Björck, P. B. T.......... |
| I In 35 |
Beckman, S.-W........ | ........ IS 22 | Björhammar, C. A....... |
| I S 12 |
Bekeris, I. J........... |
|
|
| T S 1 |
Bendz, E............. | I S 16, Fi 14, E 31 | Björkbom, C. A. P....... |
| I E 40 |
Bengtson, S. Ch...... | ........ I E 45 | Björkdahl, 0. A. E...... |
| I S 5 |
Bengtson, T. S. (I)..... | ...... I S 11, Jo 9 | Björkholm, S. H. H...... |
| I Ju 7 |
Bengtsson, A. Christina | ........ IS 8 | Björklund, K. E. A..... |
| I Fi 31 |
Bengtsson, E. 0. A..... | ........ I C 7 | Björkman, B. E. T:son ... |
| I I< 13 |
Bengtsson, G. T. E. (II) | ........ I U 8 | Björkman, C. L.......... |
| I H 4, 24 |
Bengtsson, H. V. (II) . . | ........ I K 18 | Björkman, F. (II)....... |
| I S 21 |
Bengtsson, K. V....... | ........ I K 5 | Björkman, K. G......... |
| I In 45 |
Bengtsson, R.......... | ........ I E 18 | Björkman, T. V. E..... |
| I Fi 6 |
Bengtsson, S. B. I. (II) . | ........ I S 12, 22 | Björkquist, E. G. A...... |
| I In 4, 42 |
Bengtsson, T. B....... | ........ I Jo 26 | Björling, J. E........... |
| I Ju 46 |
Bennet, O............. | ........ I Jo 8 | Björne, F. H............ |
| I Fi 11 |
Bentzel, R. H......... | ........ I Fi 27 | Björnelid, A. S.-O........ |
| I S 2 |
Berfenstam, R. A. G. . . | ........ I In 25 | Björnson, L.-E.......... |
| I Jo 14 |
Berg, C. G. H......... | ........ I E 14, 34 | Björnsson, C.-H......... |
| I E 18 |
Berg, K. G. H:son..... | ........ I Fi 25 | Blennow, Margaretha .... |
| I E 30 |
Berg, S. G:son........ | ........ I Jo 26 | Blidlors, T. E. J. (II)____ |
| I E 30 |
Berg, Å. G. J.......... | ........ I H 1 | Blix, F. G............... |
| I E 11, 22 |
Bergegren, Astrid (II) .. | ........ I U 8 | Blom, 0. T.............. |
| I Jo 19 |
Bergelin, S.-E. S....... | ........ I Fö 6 | Blom, S. S. V........... |
| I H 6 |
Berger, 0. A.......... | ........ I K 6, 16 | Blomberg, R. A.......... |
| I Ju 21, 24 |
Bergérus, K. H. E..... | ........ I H 17 | Blomgren, H. B......... |
| I S 11 |
Berggren, A. M........ | ........ I U 4 | Blomquist, B. E. L....... |
| I E 33 |
Berggren, E. G. C...... | ........ I H 4, 5 | Blomqvist, 0. R......... | .. i | Fö 23, H 15 |
Bergh, E. A.......... | I Ju 21, E 36, In 21 | Boalt, Carin............ |
| I E 18 |
Bergh, K. R. (I)....... | ..... I Fö 4, S 4 | Boalt, C. M............. |
| I S 3 |
Bergh, N. A. G........ | ....... I Fö 9 | Bodén, S. J............. |
| I In 22 |
Berglin, C.-G.......... | ....... I Ju 15 | Bodin, E. V. S........... |
| I S 9 |
Berglund, H. J........ | ....... 1 K 19 | Bodström, T. L.......... |
| I E 34 |
Bergman, G. M........ | ....... I H 8 | Boestad, G. K. W........ |
| I E 40 |
Bergman, R. K........ | ....... I Ju 34 | Boethius, G. G.......... |
| I Ju 4 |
Bergman, S. C......... | ....... I Fi 7 | Bohlin, L. T............. |
| I H 13 |
Bergquist, Th. E. N. . .. | . I Ju 17, 23, In 30 | Bohman, B. G. (II)...... |
| I Fö 6 |
Bergqvist, E. G........ | . I Ju 35, Fi 24, 36 | Bohman, H. Å.......... |
| I Fi 14, 23 |
Bergqvist, H. A....... |
| Boierth, A.............. |
| I E 18 |
Bergsten, N. G........ | ....... I E 33 | Boija, K. E. G. (II)...... |
| I Fö 9 |
Bergsten, P. G......... | ....... I Ju 24 | Bolin, A. B.............. | . . I | Ju 18, E 24 |
Bergström, E.......... |
| Bolin, B. R. J............ |
| I E 6 |
Bergström, H. A. H. . . . | ....... IS 18 | Bolin, L. A............... |
| I Ju 24 |
Bergström, K. S. D. ... | ....... I E 14, 41 | Bolinder, N. L............ |
| I K 1 |
Bergström, O.......... | ....... IS 2 | Boman, K. E. R. (I)...... | . . . I | E 11, In 14 |
Bergström, S........... |
| Bomgren, E. G........... |
| I Ju 3 |
Bergström, S. Gunvor M. | ....... I Ju 20 | Boo, F. I................ | . . I | Ju 27, Fi 16 |
Bernhard, B........... | ....... I Jo 5 | Boo, K.................. |
| I Jo 10 |
Bertman, II........... | .... I Fö 18, 11 1 | Borg, B. L............... |
| I H 9, 10 |
de Besche, H. W. A. ... | ....... I II 21 | Borg, E. L............... | . . I | Ju 14, K 2 |
Beskow, B............ | ....... I E 15 | Borg, G.................. |
| I E 18 |
Beskow, B. G......... | ....... I Ju 32 | Borg, L. E. A............ |
| I Fi 9 |
Betts, U. J. S......... | ....... IS 4 | Borg, L. G............... |
| I E 40 |
27 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.
Riksdagsberättelsen
418
Rilcsdagsberättelsen år 1961
Borggård, G. R........ | I Ju 43, Fi 4, H 7 |
Borglund, E. A........ | ........ I In 30 |
Borgquist, F.......... | ...... I Fö 1, 8, 22 |
Borlind, Signe......... |
|
Borrman, M. Kristina O. | ....... I E 18 |
Bosaeus, B. W. N...... | ....... I K 2, In 29 |
Bosson-Nordbö, Maj . .. | ........ I E 18 |
Bostorp, H. B......... | ........ I Fö 9 |
Bothén, P. R.......... | ........ I U 7 |
Bouveng, G. A........ | ........ I Jo 8 |
Braconier, J. (II)...... |
|
Brandberg, K. G....... | ........ I Fö 7 |
Brandel, C.-G......... | ........ I K 8 |
Brandt, E. H. (II)..... | ........ IS 10 |
Brandt, H. B. D....... | ........ I Ju 17 |
Brandt, Kristina...... | ........ I Ju 24 |
Brangmo, W.......... | ........ I Jo 26 |
Bratt, L............... | ........ IS 24 |
Braunstein, Å. G. V. ... | ........ I Jo 6 |
Brissman, B. H........ | ........ I Fi 14 |
Broberg, C. O. B....... | ........ I H 2 |
Broberg, R. H. J...... | ...... 1 S 12, Fi 8 |
Brodd, K. A.......... | ........ I Fi 20 |
Brodén, H. I.......... | ........ I E 18 |
Brodén, S. E.......... | ........ I Fi 29 |
Brodin, H. W. G....... | ........ I Ju 11 |
Brodin, Ingeborg E. S. | ........ I Jo 10 |
Brolin, C. H........... | ........ I Ju 19 |
Brolin, K.-G.......... | ........ I E 45 |
Brolinson, J. E. A..... | ........ I In 4, 35 |
Broman, M. L......... | ........ I C 9 |
Broman, T............ | ........ I E 16 |
Broomé, J. T. A....... | ........ I C 4, 6 |
Browaldh, T.......... | ........ I Fi 6 |
Brundin, G. G......... | ........ I Ju 32 |
Brundin, P. S......... | ........ I Fi 7 |
Brunius, F. E......... | ........ I E 11 |
Brunnberg, H. A....... | ........ I In 35 |
Bruno, G. F........... | ........ I Fi 17, 25 |
Brusewitz, S. I........ | ........ I U 3 |
Brytting, O. E......... | ........ I Ju 36 |
Bundsen, S. E. F...... | .. I In 10; II In 1 |
Bunner, T. Å. G....... | ..... I Ju 23, In 35 |
Buregren, T........... | ........ I K 2 |
af Burén, H........... | ...... I Fö 1, 7, 22 |
Burling, Å. G. V....... | ........ I Fi 30 |
Burman, O. A......... | ........ IS 8 |
Butler, P............. | ........ I In 21 |
Bvstedt, R. R......... | ........ I Fi 35 |
Båge, Ann............ | ........ I Ju 24 |
Bååth, Inga L......... | ........ IS 7 |
Bååw, Hj............. | ..... I Ju 29, H 1 |
Bäcklin, Inga C........ | ........ I E 13 |
Bäärnhielm, G. M...... | ........ I Jo 23 |
Böök, J. A............ | ........ I Ju 1 |
C.
Callans, N. P. A............... I Fi 35, 37
Calleberg, L. G................ I Jo 7
Camstedt, R. J. A............. I Jo 10
Canarp, C. S. T................ I Fi 27
Carbell, E. E. E. (II)........... I Jo 11
Cardelius, E. C. F.............. I Fi 17
Carlborg, S. J. G............... I Jo 24
Carlson, S. L.................. I U 8
Carlson, Vera........ | ......... I E 18 |
Carlsson, A. Börje .... | ......... IS 8 |
Carlsson, C. E. (I) .... | ......... I Fi 22 |
Carlsson, C. W........ | ......... I In 30 |
Carlsson, Georg (I)---- | ......... I In 2 |
Carlsson, G. A. (II) .. . | ......... I U 3 |
Carlsson, H. S........ | ......... I Ju 14 |
Carlsson, N. G........ | .. I Ju 24, 25, Fö 11 |
Cars, G. F. O......... | ......... I C 10 |
Casparsson, K. R..... | ......... II In 1 |
Cassel, L. D. (II)..... | . I Ju 11, U 5, In 9 |
Cederwall, G. F. E. ... | ... I Fi 27, H 18, 21 |
Christell, B. U. E..... | ......... I Fö 19 |
Christianson, G. A. . . . | ..... I Fö 18, 24, 25 |
Clemedsson, C.-J...... | ......... I E 33 |
Clémentz, C. G. R. A. . | ......... I Ju 11 |
Collett, J. P. E....... | ......... I Fi 30 |
Colliander, H. E. O. . . | ......... I U 5 |
Conradi, E. G. F...... | ......... I Ju 32, 37 |
Corin, G. E. M........ | ......... I U 2 |
| ......... I Fi 36 |
Creutzer, R. B........ | ......... I Fö 7 |
Croneborg, K. O. R. . . | ....... I H 5, 18, 21 |
Cullert, B............ | ......... I E 18 |
Curman, H........... | ...... I Ju 25, S 16 |
Curman, S. J. H...... | ......... I C 8 |
Curtman, C. W....... | ......... I Fö 9 |
Czar, Birgit.......... | ......... IS 9 |
D.
Dahl, G.............
Dahlander, E. G.....
Dahlberg, G. W......
Dahlberg, S.........
Dahlberg, S. A. R. ...
Dahlén, P. O. R.....
Dahlgren, I. J. G. ...
Dahlgren, R. B......
Dahlin, P. G. A......
Dahllöf, U..........
Dahlman, J. A. G. ...
Dahlman, S.-O......
Dahlqvist, O. R. F. . .
Dahlsten, G. O. L. .. .
Dahlström, B. E.....
Dahlström, Greta ....
Dahlström, L. E.....
Dahlström, Å. V.....
Dalén, Ingrid K.....
Dalén, N. L.........
Dalenius, T. E.......
Danelius, H. C. Y. .. .
Danemar, A.........
Danielsen, N........
Danielsson, A.......
Danmans, E. E......
Degerman, Kerstin . .
von Delwig, R.......
Dermé, D. R........
Deutgen, T..........
Dickson, H. A. E.
Dickson, J. I. A. (II) .
Digman, H. M.......
Dillén, B. O.........
Djurberg, L. G. H. . .
Dopping, S. P. O. . . .
........ I Ju 8, 9
..... I Fö 20, S 23
........ I In 13
........ IS 17
........ I K 21
........ I Ju 16
.. I In 4, 29, 35, 42
........ I In 36
........ I Ju 14
........ I E 18, 44
........ I In 20
I Ju 17, Fi 34, In 26
........ I E 22
........ I Fi 25
......... I Jo 12, 16
......... I In 17
....... I S 12, In 5
......... I Fi 17
......... I In 34
......... I E 18
......... I Ju 21
......... I Ju 20
......... I E 18
...... I Fi 39, H 12
......... I Ju 13
......... I Fi 7
......... I E 39
......... I U 3
......... IS 11
......... I Fi 30
......... I Fi 16
......... I In 3
...... I Ju 34, Jo 22
......... I K 3, 13
.. I K 6, In 8, 20, 26
I Fi 17
Personregister
419
Dryselius, S. V. A:son .... | ..... I Fi 25, | 29 | Elzvik, S. E. G................ | I | In | 7 | |
Dyrssen, G. P. T......... | ... I Ju 2, | H | 23 | Emers, Jane................... | I | In | 35 |
Döös, S.-O.............. |
| In | 11 | Emilsson, E. E................ | I | Jo | 2 |
Döös, Veronica E........ | ..... I | E | 42 | Emilsson, P. M. B............. | I | Jo | 11 |
|
|
|
| Enander, S. E................. | I | E | 31 |
|
|
|
| Enell, H. O. H................. | I | In | 7 |
E. |
|
|
| Enequist, N. G................ | I | Jo | 3 |
|
|
|
| Engdahl, N. P. E.............. | I | K | 16 |
Eberstein, G. A.......... | ..... I Ju 8 | , 9 | Engel, A. G. W................ I | In | 11, | 35 | |
Eckerberg, E. L......... | ..... I | Fi | 15 | Engfeldt, H................... | i | In | 20 |
Eckerberg, P. A....... I | S 21, Fi 7, | 20, | 35 | Engfors, B. G. O............... | i | Fö 19 | |
Eckersten, I. E......... | I Fi 10, 29, | 36, | 39 | Engkvist, J. G. V. (II)......... | i | S | 8 |
Edblom, F.............. | ..... I Jo | 10, | 26 | Englund, E. B................. | i | In | 1 |
Edenberg, W............ | ..... I Fö | 9 | 16 | Englund, K. G. Å........... I Jo 1, | H 21 | ||
Edenman, R. H. L. (II) .. | ..... I | E | 18 | Engländer, R.................. | i | E | 32 |
Edgardh, C. H. H........ | ..... I | C | 4 | Engqvist, C. O................. | i | Ju 42 | |
Edling, N. P. J.......... | ..... I | Fi | 14 | Engström, A. V............. I Fö | 17. | E | 33 |
Edling, S. Å............. | ..... I | Ju 33 | Engström, G. T................ | I | S | 15 | |
Edlund, C. B............ | I Fi 5, 8, | 22, | 36 | Engström, I. Stina .... I S 16, Jo 11 | In 40 | ||
Edsfeldt, L. H........... | ..... I | Fi | 25 | Engström, K. Olof N........... | I | E | 24 |
Edsman, K. O........... | ..... I | Fi | 35 | Engström, S. O. L............. | I | In | 15 |
Edström, K. S........... | ..... I | Fi | 25 | Enhörning, H. A............... | I | In | 20 |
Edström, W. S.......... | ..... I | Fi | 1 | Enmark, A.................... | I | In | 35 |
Edwall, E. H. A......... | ..... I | In | 17 | Enroth, G. O.................. | I | Fi | 6 |
Ehnbom, E. B. A........ | ..... I Fi 15, | 32 | Erichson, B.-L.............. I Fö | 19, | C | 8 | |
Ejdemo, B. E. H........ | ..... I Jo | 3, | 28 | Ericson, F. C. W............... | I | Fi | 34 |
Ej nar, B. K. M.......... | ..... I | K | 12 | Ericson, F. L............... I Fi | 11, | Jo | 26 |
Ek, Karin.............. | ..... I | E | 18 | Ericson, G..................... | I | S | 16 |
Ekberg, K. G............ | ... I K 23, | In | 9 | Ericson, L. G.................. | I | E | 37 |
Ekblom, 0.............. | ... I H 11, | G | 2 | Ericsson, C.-H........... I Ju 21, | 23, | S | 8 |
Ekbom, C. A. H......... | ..... I | In | 13 | Ericsson, Eira................. | I | E | 18 |
Ekdahl, L. L. G......... | ..... I | u | 7 | Ericsson, H. M................ | I | In | 17 |
Ekdahl, 0. G............ | .... I Fi 6, | 7, | 20 | Ericsson, J. A. (I).............. | I | Fi | 36 |
Ekelund, B. D........... | ..... I | In | 8 | Ericsson, K. G................. | I | Jo | 10 |
Ekelund, O. G........... | ..... I | Jo | 14 | Ericsson, K. G. V.............. | I | E | 37 |
Ekelund, S. F. A......... | ..... I | Jo | 25 | Ericsson, S. J. G............... | I | C | 12 |
Ekerot, N. F............ | ..... I | Jo | 10 | Ericsson, S. K. J............... | I | Jo | 11 |
Ekholm, K. W.......... | ..... I | E | 39 | Ericsson, Y. A. R..... I H 19, 20 | II | H | 1 |
Eklund, A. G............ | ..... I | E | 12 | Eriksson, B. A................ | I | H | 21 |
Eklund, E. G............ | ..... I | Fi | 11 | Eriksson, G. A. V.............. | I | Ju | 11 |
Eklöf, K. G. A.......... | ..... I | Fi | 6 | Eriksson, G. E.............. I Fö | 19, | Fi | 35 |
Ekman, A. G............ | ..... I | Ju 13 | Eriksson, G. L. I Ju 43, Fi 1, Jo 30, In 6, | 22 | |||
Ekman, J............... | ..... I | Jo | 2 | Eriksson, G. T........ I Ju 12, 21, | 23, | In | 20 |
Ekman, S. G............ | ..... I Fi | 8, | 13 | Eriksson, J. E. (I)............. | I | s | 3 |
Ekström, P. E........... | ..... I | Jo | 5 | Eriksson, Nancy M. (II)........ | I | s | 10 |
Ekström, T. A........... | ..... I | Fi | 36 | Eriksson, S.................... | I | Jo | 26 |
Elf, A.................. | ..... I | S | 22 | Eriksson, S.-E................. | I | E | 18 |
Elfman, N.-O............ | ..... I | E | 18 | Ernest-Börestam, Eva ... I E 11, | Jo | 10, | 26 |
Elftman, G. S. V......... | ..... I | G | 7 | Ernulf, M..................... | I Ju | 26 | |
Elfverson, J. 0. L........ | ..... I | H | 3 | Ernulf, T. G.................. | I | Fi | 1 |
Elfving, L. A. R......... | ..... I | E | 18 | Eskilsson, G. E. (I)......... I K | 15, | E | 15 |
Elfving, O. G. C......... | ..... I | E | 35 | Esping, E. B.................. | I | I< | 20 |
Eliasson, L. M. (II)...... | ..... I | Fö | 6 | Esping, L.-E.................. | I | Jo | 6 |
Eliasson, N. J. 1.......... | ... I K 10, | In | 20 | Esseen, J. Å. B................ | In | 4, | 42 |
Eliasson, P. E............ | ..... I | Jo | 2 | Eurenius, M. V. S.............. | I | E | 19 |
Eliasson, R. A. E. (II) . . . | ... I Fö 7, | S | 12 | Ewerlöf, Elsa H. E............. | I | K | 9 |
Ellborg, Z. F. N.......... | ..... I | Fi | 7 | Ewerlöf, K. G. (I) ............. | I | Fi | 10 |
Elldin, H................ | ..... I | H | 8 |
|
|
|
|
Elliot, A. .1. E............ |
| S | 15 |
|
|
|
|
Elliot, K. E.............. | . . I Ju 42, | K | 20 | F. |
|
|
|
Ellmén. S.-E, G......... | ..... I | K | 20 |
|
|
|
|
Elmén, Brita D. (II)..... | . . 1 Ju 21, | S | 8 | Fägring, R. S.................. | I | In | 35 |
Elmgren, A. F........... | ..... I | II | 8 | Fahlander, N. L............... | i | In | 20 |
Elmgren, B. F. (I) I Ju 43, | Fö 5, E 19, In 16, | 40 | Fahlander, V. M. J........ I In | 35. | G | 9 | |
Elmhorn, Kerstin........ | ..... I | Ju 24 | Falk, G....................... | 1 | K | 10 | |
Elmroth, A. E........... | ..... I | In | 14 | Falk, M. C.................... | I | II | 16 |
Elofsson, A. F........... | ..... 1 | K | 8 | Fallcnius, B. A............. I Ju | 14, | Jo | 14 |
420
Riksdagsberättelsen år 1961
Fastbom, E. L................. I Fi
Faxén, K.-O............... I S 13, Fi
Fehrm, E. M...............I Fö 3, E 33,
von Feilitzen, S................ I Ju
Feldt, K.-O................... I Fi
Fenger, S. O. S................ I E
Fernqvist, I................... I Jo
Fitger, N. F. P................ I In 6,
Fjellander, N. E. B. ... I Fö 10, Fi 30, C
Flyboo, T. V.................. I Fi
Fogelberg, B. E. B............. I E 12,
Fornander, N.-U............... I Ju
Fors, S. R.......... I E 12, 16, 22, In
Forslund, E. A. S............I Jo 13, H
Forslund, E. B................. IS
Forslund, K. E................ I In
Forss, K. J. R...............I Jo 21, In
Forssblad, D................ I U 3, H
Forssell, E. E................. I E
Forssell, E. G. B............... I Ju
Forssman, H. A............... IS
Forsström, A. W. Ch........... I Fö
Forstadius, E.................. I Ju
Fosselius, L.-E............ I Ju 35, Fi
Frank, B. S................... I Ju
Franklin, F................... IS
Fransén, H. D................. I E
Franzén, B. K. V.............. I E
Franzén, Margareta............ I In
Franzén, N. O................. I K
Fred, S....................... I E
Fredelius, B................... I Fi
Fredén, E..................... I H
Fredlund, L. S................. I Ju
Fredriksson, G. B........... I Ju 25, In
Fredriksson, K. T. (II)......... I Ju
Frenne, N. G. H............... II H
Frey, T. S:son................. I In
Friberg, A. A.................. I E
Friberg, S. A.................. I In
Friberger, E. G................ I E
Fridolin, H. R................. I Fi
Fried, T. K.-A................. I Jo
von Friesen, O. B. (II)......... I In
von Friesen, S................. I E
Frisk, J. I. Hj................ I E
Frithiof, L.A.................. I In
Frithiofson, K. A. F............ I Fö
Fritzdorl, K. B................ I C
Frykholm, N. O............... I Ju
Fröding, N. G. O. (II).......... I Ju
Fälldin, N. O. T. (II)......... I U 8, S
G.
Gabrielsson, E. Y.............. I E
Ganelius, T. Hj................ I E
Garff, K. A................... I C
Garke, H. B................... I Fö
Garming, E. S................. I Jo
Garpe, D. A. J............. I Ju 49, K
Gehlin, J. H. M................ I Ju
Geijer, E. E. K. R............. I Fi
Geijer, J. L.................. I Ju 33, S
Geijer, K. A. (I)............... II H
Gelinder, H................... I E
Gemzell, C. F............ |
|
| I | K | 1 |
Gerhard, I............... |
|
| I | Jo | 1 |
Gerle, B. O.............. | . . i | Ju | 24, | In | 35 |
Gerring, G............... |
|
| I | U | 6 |
Gesslein, S. H........... |
|
| I | Jo | 31 |
Gezelius, L. E. B. (I)..... |
|
| I | Ju | 15 |
Gierow, K. A............ |
|
| I | E | 40 |
Giesecke, C.-S........... |
|
| I | Fi | 16 |
Gillberg, J. A. E......... |
|
| II | H | 1 |
Gillström, A. K. (I)..... |
|
| I | Fö | 21 |
Glimstedt, E. G.......... |
|
| I | E | 40 |
Godlund, S. A. I....... |
|
| I | In | 29 |
Gonäs, E. L............. |
|
| I | S | 6 |
Gouiedo, L. H........... |
|
| I | E | 44 |
Graah-Hagelbäck, B...... |
| i | Fö | 5, | 15 |
Grabö, P. E............. |
|
| I | Jo | 26 |
Grafström, E. O. H...... |
|
| I | K | 3 |
Grahn, F. T............. |
|
| I | K | 3 |
Gralén, N. G. J.......... |
|
| I | E | 40 |
Granath, E. A........... |
|
| I | K | 10 |
Granath, K.-E........... |
|
| I | S | 10 |
Granberg, H............ |
|
| I | H | 1 |
Granhall, K. I. E........ |
|
| I | In | 25 |
Granqvist, L. M......... | i | Ju | 18, | S | 14 |
Granström, K. O......... |
|
| I | E | 36 |
Granström, S. E......... | . . I | K | 14, | Fi | 38 |
Grate, E. G............. |
|
| I | E | 2 |
Grauers, R.............. |
|
| I | E | 32 |
Grebäck, E. H. (II)...... |
|
| I | Ju | 49 |
Grenander, N........... | . . I | Ju | 29, | H | 11 |
Grendin, K. V........... |
|
| 1 | E | 8 |
Grimsborn, A. G. S...... |
|
| I | E | 22 |
Grotander, C.-G.......... |
|
| I | Fi | 4 |
Groth, G. S............. |
|
| I | Ju | 21 |
Grudemark, E. A. F...... |
|
| II | In | 1 |
Grundin, I. W........... |
|
| I | Ju | 33 |
Griibb, E. O............. |
|
| I | u | 7 |
Gråby, L............... |
|
| I | s | 16 |
Gräslund, L. O.......... |
|
| I | c | 10 |
Grönberg, Ann-Margret . . |
|
| I | s | 9 |
Grönberg, A. R. A....... |
|
| I | Ju | 36 |
Gröndal, H. O. F........ | I Fi | 34, | In | 23, | 34 |
Grönfors, K. G. W....... |
|
| I | Fö | 11 |
Grönlund, C. E.......... |
|
| I | Jo | 26 |
Grönlund, K. M......... |
|
| I | In | 3 |
Grönwall, A............. |
| I | In | 14, | 32 |
Gudmundson, G......... |
|
| I | Fö | 11 |
Gudmundsson, N. H..... |
|
| I | K | 5 |
Gulbrandsen, O. G....... |
|
| I | Jo | 31 |
Gullberg, K. G. A........ |
|
| 1 | S | 8 |
Gunnarskog, S. G........ |
|
| I | E | 19 |
Gunnarsson, N. G. A..... |
|
| I | In | 25 |
Gustafson, A............ |
|
| I | Ju | 4 |
Gustafson, Hj........... |
|
| I | Jo | 13 |
Gustafson, S. H. (II)..... |
| I | Fi | 16, | 36 |
Gustafson, T. V.......... |
|
| I | E | 40 |
Gustafsson, B. T......... |
|
| I | Jo | 30 |
Gustafsson, G. E. (II) .... |
|
| I | In | 16 |
Gustafsson. G. H. (II) .... |
|
| I | K | 2 |
Gustafsson, G. Å......... |
|
| I | Fi | 39 |
Gustafsson, H. I.. (II) | U 9, | K | 23, | C | 4 |
Gustafsson, I. A. S....... |
|
| I | Fö | 12 |
Gustafsson, J. A. T. (II) . . |
|
| I | Fi | 20 |
Gustafsson, M. G. (II) .... |
|
| i | Fö | 8 |
Gustafsson, N.-E. (I)..... |
|
| I | In | 30 |
Gustafsson, N. H........ |
|
| I | Jo | 11 |
Gustafsson, Y. H........ |
|
| I | Jo | 2 |
27
16
40
18
35
43
2
25
1
1
22
23
14
8
11
20
9
11
15
21
8
14
37
36
11
16
3
38
35
15
18
11
23
27
20
11
1
35
39
12
9
36
26
15
40
41
35
21
10
4
17
22
40
41
8
19
21
10
3
13
24
1
18
Personregister
421
Gustafsson, Å. G........... I Fi 6, 14, 37
Gustavsson, B. T. (I).......... I Fö 7
Gustavsson, R. (II)............ IS 21
Gyllenram, K. Å. G............ I Fö 1, 22
Gyllensvärd, K. J. G........... I Ju 14
Gynnerstedt, T. V. K.......... I E 47
Gårdstedt, H. B............... I E 18
Gårdström, Ingrid............. I E 18
Gårmark, T................... I E 18
Gärde, J. N................... I Ju 10
Gärde Widemar, Ingrid (II)..... I Ju 1
Göransson, G. G. N............ I E 2
Göransson, G. T. E............. I Fö 6, 13
Göransson, H. P............... I Ju 12
Göransson, N. J............... I C 8
H.
Hadrup, K. E. H.............. I U 3, 4
Haeggblom, E. E. (II)....... I Jo 4, 18, 26
Hafström, S................... I Fi 30
Hag, F. H. E.................. IS 8
Hagardt, S. A. O.............. I K 24
Hagberg, A. E.............. I Fi 21, Jo 12
Hagberg, E. R. (I)............. I Fi 20
Hagberg, L................... I Ju 29
Hagbergh, C. E................ I Ju 29
Hagbergh, G. G. E............. I E 41
Hagelin, N. P................. II In 1
Hagnell, H. (II)............... I Fi 1
Hagskog, E. H................ I In 13
Hagström, E.................. IS 9
Hagström, F. A. G............. I E 14
Hagström, Kerstin M........... IG 7
Hahr, A. A.................... I K 15
Hahr, E. O................... I Ju 18
Hakeman, Elin................ I In 15
Haldén, J. O. F................ I E 42, 44
Hall, G. V.................... I K 22
Hall-Mikaelsson, Barbro........ I Ju 23
Hallberg, H................... I U 4
Hallén, H. M................. I Ju 16
Hallerby, N. E................ I S 10, 16
Hallin, G. E.........I Fö 12, 19, E 3, C 8, 10
Hallman, E. R................ I Fi 25
Hallnäs, S. J. A............... I Fi 35
Hallström, C. A. B............. I Fö 20
Hallström, H. G. F............ IS 11
Hambraeus, G. A............. I E 42
Hamdahl, B................... IS 14
Hamilton, H. J. F.-A. (II)...... I Jo 23
Hamilton, H. P................ I Jo 8
Hammarskjöld, P. O. H. O...... I U 9
Hamrin, M. T. P. (II).......... I Ju 14, 27
Hamrin, R. Y. (II)............ I In 16
Hamrin-Thorell, Ruth (I)....... I Ju 26
Hanning, P. G................. I In 1
Hanse, J. E. E................ I Ju 11
Hansen, B.................... IS 13
Hansen, H.-J.................. I Jo 16
Hanson, P.-O. (I).............. I Fö 20
Hansson, G. H., (I)......... I Ju 49, In 22
Hansson. H. O. G.............. I K 17
Hansson, K. B. G.............. I Fi 35
Hansson, L. R................. I Fi 37
Hansson, N. G. (II)............ I Jo 17, 26
Hansson, N. L.............. I E 32, H 22
Hansson, S. F. (II) ............ I Fi 16
Hanström, C. G. L. P.......... I Fö 12
Hanström, T. V............... I K 6
Hartvig, P. Å.................. I H 11, 12
Hartzell, H................... I Fi 11
Hasselrot, Brita............... IS 16
Hasselrot, C. Å................ I In 10
Hasselrot, S. B................ I Fö 17
Hassler, N. H. Å............... I Ju 4, 17
Hassler, O. L. I................ I Ju 34
Hasslev, N.-O. F''............... I H 2
Heckscher, G. E. (II).......... I Fö 6
Hedberg, Gunvor E. M......... I E 45
Hedberg, I.................... I In 11
Hedborg, G. T............ I Fi 24, 36, H 2
Hedebrant, O. S............... I E 40
Hedelius, F. E. O.............. I Fi 18
Hedén, C.-G................... I In 6
Hedén, T..................... I In 14
Hedengren, S.-O............... I In 12, 32
Hedfeldt, N. E................ I Ju 8, 9
Hedfors. N. A................. I In 29, 35
Hedkvist, Ch.................. I E 36
Hedlén. B. R.................. I E 36
Hedlund, E. Å................. I Fi 20
Hedlund, G. (II).............. I In 26
Hedström, A.................. I Ju 14
Heffler, H..................... IS 16
Hegrelius, A. O. R............. I Jo 1
Heimbiirger, P................ I K 10
Heimer, G................. I Fi 25, E 22
Heiroth, U. O................. I Fö 7
Hejneman, Y. L............... I Jo 11
Helander, A. S. L.............. I C 6
Heldtander, T................. I E 24
Helén, N. G. (II) .... I S 16, K 15, E 18, 44
Hellberg, A................... I E 18
Hellberg, A. E................. I Jo 2, 26
Hellberg, H. L................. I In 25
Hellberg, K.-E................ IS 16
Hellberg, O. A. 0:son.......... I Ju 24
Helleberg, N.................. I Fi 17
Hellenius, T. A................ I C 2
Hellerström, S. C. A............ I In 13
Hellner, E. M................. IS 20
Hellner, J. E................... I Ju 26
Hellners, E. T................. I Fi 20
Hellström, E. E............... IS 12
Hellström-Olsson, Rosa......... IS 16
Helmers, D............... I Ju 18, Fi 36
Henckel, T. G................. I Fi 26
Henkow, K. G. I............... I Ju 42
Hennings, L. E................ I U 3
Henricson, S.-E................ I E 18
Henrikson, C. T............. I S 3, K 19
Henrikson, E. L............... I In 41
Henriksson, G. A.............. I E 10
Henriksson, K. I............... Il H 1
Hensjö, E. P.-O............... I E 18
Heppling, K. D. S............. IS 7
Herberts, G. E................ I E 22
Herlitz, G. \V.................. I In 7
Hermansson, Ester............ I E 18
Hermansson, R................ I H 7, 10
Herngård, Birgit K............ I E 11
Hemgård, K.-E................ I 11 4
422
Riksdngsberuttelsen år 1961
Hesselblad, G................. | I | E | 33 | Härnqvist, K.............. |
| I E 18 |
Hesselbom, K. E.............. | T | Fi | 1 | Härnqvist, Margareta...... |
| I Ju 9 |
Hesser, S. C. E. T.............. | I | Ju | 26 | Hävermark, K. G. J:son .... |
| I Fi 17 |
Hessler, H.................... | I | Ju | 40 | Höfde, H. A.............. |
| I In 26 |
Hessler, J. T. H............... | I E | 15, | 44 | Högberg, C. R. G.......... |
| I Fi 20 |
Heuman, C. H. M.............. | I | Ju | 22 | Högberg, G............... |
| I E 22 |
Hilding, B. B. I............... | I | E | 16 | Högemark, K............. |
| I S 16 |
Hiort, H. A................... | I | Jo | 25 | Höglund, O. A............ |
| I Ju 26 |
Hjelm, K. G. L............. | I K 7. | Jo | 26 | Högsell, S.-O. G........... |
| I In 44 |
Hjelmqvist, I. K. R............ | I | E | 43 | Högström, A.............. |
| I E 42 |
Hjelmqwist, K.-G. H........... | I | S | 20 | Högström, E. A........... |
| I Jo 13 |
Hjern, B...................... | I | In | 11 | Högström, G.............. |
| I Fö 14 |
Hjem, B. K. L................ | I | Ju | 19 | Hörjel, N. J.............. | I K | 3, 5, Fi 23 |
Hjort, K. G. M................ | I | K | 5 | Hörnblad, A............. |
| I E 18 |
Hjorth, R..................... | I | Jo | 10 | Hörngren, S............... |
| I Fi 22 |
Hjortsberg, A. F. E............ | I | Fi | 5 | Hörstadius, S. O.......... |
| I E 41 |
von Hofsten, N. G. E........... | I | Ju | 1 | Hössjer, K. G. N.......... |
| I E 9, 26 |
von Hofsten, S. E. C........... | I | In | 18 |
|
|
|
Holgersson, N. H.............. | I | Fi | 16 |
|
|
|
Holkers, P.-A.................. | I | E | 18 | I. |
|
|
Holm, J. L.................... | I S | 3, | 17 |
|
|
|
Holm, K. E................... | I | S | 20 | Igelström, C. R. H........ |
| I K 11 |
Holmberg, B.................. | I | E | 18 | Ihrfelt, P. F.............. |
| I H 22 |
Holmberg, E. G............... | I | Ju | 43 | Ingelmark, B. E.......... |
| I E 25 |
Holmberg, G. A............... | I | Jo | 3 | Inghe, P. G.............. |
| I In 15, 35 |
Holmberg, N. E. G............. | I | In | 16 | Ingemansson, N. S. P...... |
| I Fö 11 |
Holmberg, P.................. | I | s | 13 | Ingvar, L. O. A. H........ |
| I E 40 |
Holmberg, P. H. A............. | I | Fi | 16 | Insulander, E. I.......... |
| I Fö 10 |
Holmberg, Y.................. | I | Ju | 27 | Isaksson, D.............. |
| I In 6 |
Holmbäck, Ä. E. Y............ | II | In | 1 | Israel, Joachim........... |
| I In 35 |
Holmgren, J. T. F. F........... | I | Fö | 19 | Ivarsson, E. Henrik....... |
| I E 24 |
Holmqvist, E. B. (I) I Fö 1, 6, 23, Fi 22 | H 15, | Ivarsson Huss, M......... |
| I S 9 | ||
|
| In 12 | Iveroth, Märta S.......... |
| I E 43 | |
| I |
| 28 |
|
| I C 6 |
Holmstedt, G. F''............... | I s | 1, | 11 |
|
|
|
Holmström, G................. | I | E | 18 |
|
|
|
Holmström, L.-G.............. | I | E | 38 | J. |
|
|
Holmström, S. J. R..........I | Fi 27, | Jo | 26 |
|
|
|
| I | E | 11 | Jacobacus, A. Ch......... |
| I E 40 |
| I | In | 27 |
|
| I Ju 33 |
von Horn, K. R. L. R.......... | I | Jo | 25 | Jacobsson,A. T.......... |
| I Fi 23 |
Huggert, E. A. F.............. | I | E | 22 | Jacobsson, Carl.......... |
| I S 21 |
Hugosson, M.-Å............... | I | E | 40 | Jacobsson, E. E.......... |
| I In 14 |
Hult B V................... | I Ju | 21, | 22 | Jacobsson, G. (I)......... |
| I Ju 8, 9 |
Hult, L. H. F. W.............. | I | E | 39 | Jacobsson, P. (I)......... | ,. I | Fö 6, K 18 |
| I | E | 44 | Jakobsson, T. H. E....... |
| I Jo 14 |
Hnltin G V | I | K | 6 |
|
| I Ju 16 |
| I | E | 44 |
|
| I Ju 14 |
| Fi 29, | E | 19 |
|
| I Fi 2 |
| I | In | 3 |
|
| I Jo 13, 26 |
Hultström, L. A. I............. | I | s | 6 | Jansson, S. E............. | ... 1 | E 25, In 37 |
| I |
| 4 |
|
| 1 Jo 26 |
| 24, E | 18. | 44 |
|
| I K 10 |
Huss, K. J. L................ | I | Ju 18 | Jantze, C. B.............. |
| I C 7 | |
Huss R H | I | In | 2 |
|
| I K 5 |
Hydén, S. O............... I | Ju 18, | s | 11 | Jarild, H. W............. |
| I E 35 |
Hygrell, B. U. L............... | I | Jo | 4 | Jarlsnäs, H. N............ |
| I U 3, 4 |
| I | E | 42 |
|
| I Jo 30 |
Håkansson. H. E. V.......... | I K 3, | E | 34 | Jeppsson, J. T............ |
| I In 17 |
Håkansson, J. H. V............ | I | Jo | 26 | Jerdenius, K. E........... | . I | Fö 9, Fi 34 |
Häckner, K. J. Y.............. | I | Ju 10 | Jerneman, T. G........... |
| I U 4 | |
Hägerroth, E. S. G............. | I | Ju | 17 | Joge, S. F................ | . . 1 | Fi 39, H21 |
Hägglund, J. M................ | I | Jo | 20 | Johannesson, E. G. V..... |
| I K 2 |
Häggmark, C. L. A............. | I | In | 2 | Johannesson, L. A. G..... |
| I Fö 21 |
| I | E | 1 | Johannisson, T. G........ |
| 1 E 31 |
Hähnel, F..................... | I | E | 32 | Johanson, Anna-Stina..... |
| I E 11 |
Härén. Y..................... | I | E | 18 | Johanson, R.............. |
| I K 4 |
Personregister
423
Johansson, A.................. I S 3, 17
Johansson, A. E. (I)........... I Jo 18
Johansson, A. E. M............ I Fi 35
Johansson, A. H............... I E 38
Johansson, E.................. IS 16
Johansson, E. Allan........... I E 30
Johansson, E. O............... I In 15
Johansson, E. S................ I E 35
Johansson, F. L. H............ I Jo 18
Johansson, J. A............... I Jo 26
Johansson, J. H............... I K 7, 8
Johansson, K. B. M. (I) ....... I Ju 49, S 21
Johansson, K. G............... I Fö 12
Johansson, N. I. (I)............ I Fö 6
Johansson, N. R. (II).......... I K 18
Johansson, O. F............... I In 17
Johansson, R.................. I H 6
Johansson, R. G. (II)........... I S 24
Johansson, R. I................ IS 17
Johansson, S. A............. I K 4, H 6
Johansson, S. O............... I Jo 30
Johnsson, B. E... I U 2, Jo 19, C 2, 3, 4, 11
Johnsson, B. H. Göte.......... IS 8
Johnsson, Inga H. L........... I In 34
Johnsson, J. H. (II)........... I E 15
Johnsson, N. O................ I Ju 23
Jonason, S. Å. H.............. I H 23
Jonsson, E.................... I Jo 13
Jonsson, E. O................. I E 3
Jonsson, F. A................. I Jo 1
Jonsson, G.................... I Ju 24
Jonsson, J. S. (II)........I S 11, Jo 12, 23
Jonsson, K. I.................. I Fö 11
Josefson, P. L. R.............. I E 24
Josephson, K. O............... I H 1
Junel, K. B................... I E 44
Jung, I. K. E.................. I E 40
Jungefors, S. L. S.............. I Fi 36
Jungenfelt, K. G............... I Fi 27
Jureén, L. J. F......... I Fi 27, Jo 26, 31
Jägerskiöld, S. A. F....... I Ju 28, C 2, 6
Järdler, S. A................ I Fi 5, 22, 36
Järnbrink, H. G............... I C 7
Järnelors, B.................. I In 22
Järnåker, Margareta........... IS 16
Järtelius, G. E................. I Ju 27
Jönsson, G. V................. I Jo 23
Jönsson, Kerstin G. E.......... I In 25
Jönsson, L. I.................. I H 14
K.
Kahlin, T..........
Kahlin, Å. J.......
Kaijser, F. J.......
Kaijser, R. G. S. (I)
Kalderén, K. G.....
Kalderén, L. G.....
Kalén, O. H........
Kamph, B. C. J. ...
Karén, H. Y.......
Karlbjörn, H. S.....
Karleby, O.........
Karlén, G. H.......
Karlson, T. E......
Karlsson, E. L.....
Karlsson, Eva O (II)
.......... IS 19
.......... I Fö 12
....... I Ju 34, In 30
.......... IS 10
.......... I Ju 32
....... I K 7, H 21
.......... I Fi 34
.......... I Fö 15
.......... I Fö 12
.......... I H 11
....... I Fö 3, E 45
I E 12, In 6, 12, C 3, 11
......... I E 18
......... I Fi 37
.......... I In 2, 15
Karlsson, E. O. A.............. I In 35
Karlsson, F. G. (I).......... I Ju 14, In 9
Karlsson, G. F................. IS 19
Karlsson, H. G. B.............. I H 17
Karlström, H. Å............... I E 42
Karlström, K. F............... I Ju 23
Karlström, Lizzie.............. E 18
Karsberg, Å. L................ I K 20
Kellberg, L. G.-A........... I Ju 26, U 4
Kellgren, N. E. (II)............ I H 3
Kewenter, A.................. I Jo 1
Kihlberg, A. L................ I E 14
Kihlbom, N................... I Ju 32
Kihlman, K. H................ I E 12, 16
Kihlstedt, O................... IS 16
Kinell, E..................... I Ju 24
Kirstein, L.................... I Ju 24
Kjellén, T. B.................. I Fi 34
Kjellin, B. T. M.......I Ju 6, 10, 12, 25, 43
Kjellman, L. F................ I E 18
Kjellström, S. Å............... IS 12
Klackenberg, O. H........... I H 23, G 1
Klackenberg, S. L............. I Fi 16
Klementsson, H. G. E.......... I Jo 6
af Klercker, E. B. T:son........ I Fi 24
Klingberg, R. G. J............. I K 16
af Klintberg, L................ I Jo 3
Kock Lindberg, Karin......... I Ju 3
Kolare, G..................... I C 2
Kollberg, G. N. (II)......... I K 3; II H 1
Kolm, C. R................... I K 5
Kolmodin, K. R............... I Fö 3, 21
Konnander, B. A. V............ I E 12
Kourtzman, E. P.............. I Fö 2
Krantz, Å. A.................. I H 21
Kristensson, B................ I Jo 26
Kristensson, F................. I H 23
Kristersson, H................. I Fi 36
Kritz, L.-B................... I In 19
Kromnow, E. Å............... I Ju 34
Kugelberg, E. K. H............ I In 13
Kull, B.................. I Fi 3, Jo 12, 13
Kull, J. I..................... II H 1
Kuoljok, P. E. M.............. I Jo 3
Kvarnbäck, J. S............... I Jo 16
Kyling, F..................... IS 16
Källenius, S. (II).............. IS 19
Källner, C.-G.................. I In 3
Källquist, K. G. E............. I E 45
Källström, V.................. IS 1
Kämpe, Å.................... I In 2
Köhler, N. G.................. I Ju 8, 9
Köhlmark, B. R............... I Fö 11
Königson, T. K............. I Ju 25, S 12
Kördel, E. R.................. II H 1
Körlof, A. H. V...... I Ju 14, 49, K 2, 18
L.
Lagerlöf, N. P......
Lagervall, A. G.....
Lagheim, L. E......
Landerholm, C. T. . .
Landström, S.-S. H.
I.angdal, II........
Lannefjord, S. E. U.
Larnstedt, A. O. G. .
..... I Jo 16
..... I In 35
..... I Ju 21
..... I Fi 25
..... I E 18
..... I Jo 17
..... IG 2
. . I S 20, In 30
424
Riksdagsberättelsen år 1961
Larson, E. G.................. I E 9
Larson, S. E.................. I H 21
Larsson, A. E................. I Ju 14
Larsson, A. P................. I In 22
Larsson, B. A. F............... I E 17
Larsson, B. M................. I E 13
Larsson, E. (II)............... I K 9
Larsson, E. L................. I Jo 11
Larsson, Erik L............... I E 40
Larsson, E. V................. I Ju 17
Larsson, E. Å................. I In 11, 12
Larsson, F................. I Jo 26, H 22
Larsson, F. G.............. I Ju 14, K 7
Larsson, G. K. V. (II).......... IS 6
Larsson, H. (II)..... I K 15, E 4, 18, Jo 8
Larsson, I..................... I E 18
Larsson, Karin................ I E 18
Larsson, L. E. (I).............. IS 24
Larsson L. T. (I).............. I Jo 23
Larsson, Maj G................ I E 18
Larsson, M. B................. I E 18
Larsson, N. H. G............... I K 20
Larsson, N. H. T. (I)........... IS 4
Larsson, R.................... I Ju 13
Larsson, S............... I E 13, Jo 2, 4
Larsson, S. ... I Fö 18, K 2, 8, Fi 20, E 41
Larsson, S. E.................. I H 22
Larsson, S. O.................. I Ju 25
Larsson, T. K. L............ I Ju 26, In 35
Larsson, U. O................. I E 34
Larsson, Ulla................. I Ju 25
Larsson, Å.................... IG 9
Lassinantti, I. R. (II).......... I In 20
Laudon, A.................... I E 40
Laurell, G..................... I Jo 9
Laurell, K. F.................. I Fi 33
Laurell, S. A.................. I In 10
Laurent, T.................... I Fö 19
Laurin, I..................... I Fi 35
Laurin, J..................... I Ju 11
Lauritzen, F. K............... I In 35
Leffler, J..................... I Ju 30
Leffler, J. O................... I H 18
Leffler, K. E.................. I E 18
Leifland, L.................... I Ju 31
Leijon, C..................... I U 1
Lemmel, C. F. R.............. I Fö 16
Lemne, M. H........... I Fi 6, E 7, In 22
Lenerius, H................... I E 18
Leuf, N. B.................... I H 21
Levin, H. S. (II)........... I Ju 14, Jo 1
Lewén-Eliasson, Anna-Lisa (II).. I H 22
Lewin, S...................... I H 7
Lidbeck, P. I.................. I Ju 17
Lidgren, K. F................. I In 22
Liedberg, N. K. B............. I In 5
Lignell, K.................... I K 13
Lilja, E. A.................... I E 15
Liljefors, Birgitta E............ I Ju 19
Liljegren, Märta............... IS 21
Liljekrantz, Birgitta ........... I In 18
Liljequist, G. H............... I E 6
Lind, E....................... IS 16
Lind, Karin E................. IS 4
Lind, N. G.................... I Jo 26
Lindahl, A. R. A............... I E 45
Lindahl, C.-G. W.............. I In 35
Lindahl, E. R...........
Lindahl, H..............
Lindahl, J.-M...........
Lindau, Ingrid..........
Lindberg, N. O..........
Lindberg, U. G..........
Lindberg, Å. A..........
Lindberger, L...........
Lindbergson, K. A......
Lindblad, G. W..........
Lindblad, I.............
Lindblad, S............
Lindblad, S. J. H..............
Lindblom, P...........
Linde, A. T...........
Linde, Marianne........
Linde, P. G. A. G.............
Lindegren, K. N. A........
Lindclöw, K.-G............
Lindemalm, Å. F..........
Lindén, A.................
Linden, H. G..............
Linden, K. G........ I Fc
Lindenbaum, G. M.........
Lindencrona, F. V. K.......
Lindencrona, G............
Linderstam, B. A. Hj......
Lindgren, A. S. V..........
Lindgren, S...............
Lindh, T. B. E............
Lindholm, E. E. K.-A......
Lindholm, G..............
Lindman, P...............
Lindmark, C. E. W. E.......
Lindquist, G. D............
Lindquist, L. N. C..........
Lindqvist, A...............
Lindqvist, J. C. S...........
Lindqvist, R. H............
Lindqvist, R. L. A....... 1
Lindroth, K. J. H...........
Lindskog, A. G.............
Lindskog, C. P. F..........
Lindskog, Elsa I. (II)......
Lindskog, K. G............
Lindstedt, A..............
Lindstedt, A. V............
Lindström, A. H...........
Lindström, A. H. I...........
Lindström, E. G. J......
Lindström, G...........
Lindström, H..........
Lindström, FI. B. (II) . ..
Lindström, I...........
Lindström, I.A.........
Lindström, S...........
Lindvall, H............
Lindvall, K. E..........
Lindwall, U............
Lingman, J............
Lingren, G. W..........
Lingstrand, L. E........
Linnér, FI. R. G...............
Lithner, K. O..........
Ljungberg, E. G........
|
| I | K | 3 |
|
| I | U | 1 |
|
| I | E | 24 |
|
| I | E | 18 |
I | Fi | 38, | In | 42 |
|
| I | In | 35 |
|
| I | Jo | 3 |
I | Jo | 26, | H | 22 |
I | Jo | 30, | H | 23 |
|
| I | E | 35 |
|
| I | K | 15 |
|
| I | In | 14 |
|
| I | Fi | 23 |
|
| I | E | 43 |
|
| I | Fi | 20 |
|
| I | In | 18 |
|
| I | Fi | 32 |
| I | E | 11, | 15 |
|
| I | E | 24 |
|
| I | Fö | 3 |
|
| I | E | 26 |
|
| I | Jo | 27 |
2, | 13, | 16, | Fi | 17 |
i : | E 32, H 8, | 17 | ||
| , I | In | 36, | 40 |
i | Ju | 29, | H | 1 |
i | U 3 | !, H | 1, | 11 |
. i | Fi | 17, | C | 7 |
|
| I | In | 5 |
| I K 4, | In | 35 | |
|
| I | In | 41 |
|
| I | Fi | 11 |
| I | E | 15, | 18 |
25 | OO CO | , E | 40, | 41, |
|
|
| In | 6 |
|
| I | Fö | 9 |
|
| I | E | 28 |
|
| I | Fi | 31 |
|
| I | S | 16 |
| I | E | 25, | 40 |
|
| I | K | 2 |
Fi 9, | 32, | In | 1 | |
|
| I | In | 20 |
. I | Ju | 17, | E | 12 |
| . I Jo 1, | 11, | 26 | |
|
| I | Ju | 34 |
|
| I | In | 22 |
I | Ju | 35, | H | 18 |
|
| I | Fö | 9 |
|
| I | Fi | 25 |
|
| I | In | 6 |
|
| I | In | 26 |
| I s | 21, | Fi | 35 |
|
| I | E | 18 |
|
| I | E | 47 |
|
| I | Jo | 26 |
|
| I | Jo | 2 |
|
| I | E | 18 |
|
| I | H | 8 |
|
| I | Fi | 17 |
|
| I | S | 22 |
| I Fö 4, | In | 12 | |
|
| I | In | 21 |
| I E 3, | H | 13 | |
|
| I | E | 43 |
|
| I | In | 20 |
|
| I | Fi | 2 |
Ljungberg, E. G. L.
Ljungdahl, K.-G......
Ljungdahl, S. G......
Ljunggren, B. H. V. . .
Ljunggren, G. A. C. ...
Ljungman, K. S. B. ...
Ljungqvist, S. N.-E. ..
Ljungstedt, N. V.....
Loheman, A..........
Lothigius, C.-W.......
Lund, B. A..........
Lund, R.............
Lundberg, B. I.......
Lundberg, B. K. O. ...
Lundberg, E. A.......
Lundberg, E. F.......
Lundberg, K. A. O. .. .
Lundberg, K. G. L. . . .
Lundberg, N. R. W.
Lundberg, S. G. J.....
Lundberg, T.........
Lundberg, Willy-Maria
Lundblad, B. O.......
Lundbäck, B. H......
Lundell, S. V.........
Lundemark, K. L. E.
Lundgren, A. O. I......
Lundgren, J. B........
Lundgren, Karin M.
Lundgren, K. Å.......
Lundgren, P. G........
Lundgren, R..........
Lundgren, S. H. E.....
Lundgren, Valborg
Lundin, B............
Lundin, B. G..........
Lundin, E. G..........
Lundin, G. T. W.......
Lundkvist, Brita S.....
Lundkvist, K. R.......
Lundmark, N. A. J.
Lundquist, G. A. R.
Lundquist, N.-H.......
Lundström, H. O......
Lundström, N. B. (I) ...
Lundström, N. G. Å.
Lundström, Å.........
Lundvall, B. G. G......
Lundvik, C. U. V......
Lutteman, S. E........
Liining, N. G. A.......
Lyberg, F............
Lycke, H...........
Lyckeberg, R.......
Lysander, A. T......
Lysell, E. G. S. L.....
Lännergren, E. B.....
Löfberg, B. A........
Löfberg, B. A. F......
Löfgren, Ann-Marie .. .
Löfgren, N. S. J......
Löfqvist, I........ I
Löfqvist, Thyra (II)
Löfroth, J. G. (II)____
Löfstedt, G...........
Lölström, G..........
Lögdberg, B. Å. A. ...
| Personregister | 425 | ||
| I In 35 | Lönnberg, J. W. G...... | ...... IS | 8 |
| I K 6 | Lönngren, D. R......... | .... I E 20, In | 25 |
| I Fi 2 | Lönnqvist, S. E. V...... | ...... I K 6, | 12 |
| I In 2 | Lönnqvist, Å. S. G...... | ...... I C | 9 |
| I S 9 | Lönnroth, N. E. M....... | ...... I E 7, | 41 |
| I Ju 30 I Fö 12 I K 15 | Löwenhielm, F. A........ | ...... I Fö 3, | 21 |
I Ju 39, K 19 | M. |
|
| |
| I Fi 22 |
|
|
|
| I Ju 34 | MacDowall, S. G. H...... | ...... I E 3, | 40 |
| I S 16 | Magnander, E. E. A..... | I Ju 2, 17, U | 6 |
| I H 16 | Magnusson, Agnes T. C. . . | ...... I E | 18 |
| I E 44 | Magnusson, E. O. B. (II) . | ...... I In | 16 |
. I | S 12, 15 | Magnusson, G. T......... | ...... I C | 8 |
| I Fi 36 | Magnusson, R. A. H..... | ...... I Jo | 11 |
| I Fö 19 | Magnusson, R. E......... | ...... I Ju 14 | |
| I S 18 | Magnusson, T. A. S...... | ...... I E | 44 |
I Ju | 7, Fö 14 | Malmberg, C. L. E....... | ...... I Fi | 5 |
. I | H 15, 24 | Malmberg, O............ | ...... IS | 22 |
| I E 18 | al Malmborg, N. M....... | .... I K 16, G | 5 |
| I S 17 | af Malmborg, R....... | I E 16, 40, In | 13 |
.......... I In 6
. I Ju 18, Fi 10, 24, 36
.......... I E 4
.......... I Ju 5
.......... I Jo 29, 30
.......... I In 18
.......... I Fi 3
.......... I E 22
.......... IS 23
....... I Ju 19, Fö 7
.......... I In 20
.......... IS 21
.......... IS 6
.......... I Fi 37
....... I S 8, In 18
.......... I In 18
......... I H 8
......... II H 1
...... I S 8, In 35
......... I E 40
....... I Fi 39, H 21
.......... I Ju 49
.......... I Fi 6
......... IS 6
......... I Fö 6
......... I Ju 4, 23
......... I Ju 11
......... I In 20
I Fö 10, Jo 19, H 8
......... I H 11
......... I In 19
......... I Fö 17
......... I E 12, 22
......... I Fi 33
......... I E 35
......... I Fi 7
......... I In 34
I Ju 30, U 8, K 6
Ju 17, Fi 14, 38, H 24
......... I Jo 17
......... I Ju 14
......... I Ju 18
......... I E 22
......... I Ju 35
28 II i han g till riksdagens protokoll 1960.1 saml.
Riksdagaberättelsen
Malmgren, B. R.....
Malmquist, S. G.....
Malmros, C. S. C.....
Malmros, H.........
Malmström, C. G. . . .
Malmström, P. F. Å. .
Mangård, Å.........
Mannerfelt, N. O. G. .
Mannerskantz, A. F. .
Marcus, S...........
Marcusson, T. M. I. ..
Markén, K.-E.......
Marklund, K. L......
Marktorp, N. H. E. . .
Marnell, K. G.......
Martinsson, Margit . .
Mattson, Lisa (I) ....
Mattsson, R.........
Mattsson, S. F. I. H. .
Maunsbach, A. B. ...
Medin, K. H........
Meidner, R. A.
Melén, O. F. R.
Melin, G. L...........
Mellqvist, S. A. (II) ...
Michanek, E. N.......
Michanek, G. D.......
Milbrink, H..........
Moberg, C. E. R......
Moberg, S. T..........
Mogård, E. P. B......
Mohlin, A. H..........
Molander, H.........
Molander, M. E........
Molin, Bj. A...........
Molin, Å..............
Mollstedt, S. R. B......
Montell, <1. E. O.......
Moore, G. A...........
Moren, A. E...........
Morén, O. A...........
Morgan, B. M.........
Morting, I. R. M.......
Mossberger, E. G. V. (I)
...... II H 1
.... I E 16, In 13
...... I Ju 24
...... I Fö 4
...... I E 11
...... I K 6
...... I Ju 26
...... I Fö 3
...... I H 14
... I Ju 23, In 30
...... I Fö 17
...... I E 12
...... I E 12
...... I H 21
...... I Jo 26
..... I Ju 23
...... I E 18
...... I K 15
...... IS 16
...... I Ju 24
...... I In 39
............ I Jo 26, 31
I K 3, Fi 16, 27, 36. H 22
............ I Ju 21
..... I H 9
.. I Ju 21, K 15
..... IS 11
..... IS 10
..... I E 18
..... I Ju 19
I E 14, 25, 40, 41
..... I Ju 32, 33
..... I Fö 3
..... I E 15
..... I In 41
..... I E 41
..... I Jo 1
..... I Ju 35
.. I In 21; II In 1
..... I U 4
..... I Fi 28
..... I E 29
..... I E 39
..... I H 10
..... I Jo 4
426
Riksdagsberättelsen år 1961
Mosskin, Margit.....
Mundebo, K. A. I. ...
Munktell, A. H. (II) .
Murray, C. A........
Murray, G. R. O.....
Månsson, H.........
Månsson, K. G......
Månsson, N. C.......
Mårdh, G. A........
Mårtensson, I.......
Möller, N. K. S......
Möller, S. E.........
Möller, Y. A. (I).....
I E 18
I E 43
I Ju 16, 25
I U 8
I E 27
I K 20
I Fi 35
I Jo 11
I K 8, In 35
I S 16
I Fö 11
I In 20
I Ju 25
N.
Nauman, B...........
Nergelius, E. S........
Neymark, N. G. E.....
Nial, S. H...........
Nihlén, K. L..........
Nihlfors, F. U.........
Nilsson, Alde E........
Nilsson, B. A. O.......
Nilsson, C. E..........
Nilsson, E............
Nilsson, Elna.........
Nilsson, E. Hj. (I).....
Nilsson, F. W.........
Nilsson, G............
Nilsson, G. V..........
Nilsson, Helga........
Nilsson, Hj. (I).......
Nilsson, J. H..........
Nilsson, J. O. (II).....
Nilsson, K. A.........
Nilsson, K. V. T.......
Nilsson, L. G.......
Nilsson, Margret.......
Nilsson, Marta........
Nilsson, N. R..........
Nilsson, O. F. (I)......
Nilsson, P.-O. V.......
Nilsson, S. A..........
Nilsson, T. R..........
Nilsson, Å...........
Nilstein, A. H........
Nissen, L. S. Veronika .
Norbeck, N. O. A......
Norberg, E. A.........
Nord, F. E...........
Nordberg, F..........
Nordenskiöld, E. O. E.
Nordenskiöld, K......
Nordenskjöld, D......
Nordenson, U. K.....
Nordenstam, B. A. ...
Nordhult, Kjerstin----
Nordin, E. L.........
Nordin, G. E.........
Nordlander, M. I. C.-H.
Nordqvist, H. V. H. . .
Nordström, C. G......
Nordström, T.........
Nordwall, K. E......
Norén, G............
Norgren, C. A........
...... I In 31
....... I Jo 11
....... I E 44
....... I Ju 39
....... I Fö 15
....... I Fö 7, S 24
....... I E 40
....... I Fi 36
____ I Ju 33, Fi 15
....... I K 3, 5
I S 22
1 Fi 20, Jo 18, In 3
....... I Jo 2
....... I Jo 10
.... I Fi 22, Jo 18
....... I E 18
....... IS 19
....... I Fö 10
....... I Jo 17
....... I In 21
....... I In 22
I S 10, E 39, In 15
. . . . I Ju 25, S 16
....... I E 18
....... I Jo 2
.....I Jo 15, In 3
....... I Fi 34
....... I E 5
....... I H 4, 19
I Fi 16; II H 1
.. I S 13, Fi 16, 36
....... IS 2
....... I Fi 6
....... I Fi 7, 9
....... II H 1
....... I E 18
... I Ju 18, S 11, 21
....... IS 7
....... I In 9, 44
....... I Ju 32, 37
....... I In 9
....... I E 18
....... I In 35
....... I E 44
....... I Jo 26
I Ju 15, In 16, 40
....... I Ju 1
....... I Ju 35
....... I E 9
....... I In 14
....... I Fi 11
Norman, H. T................ I E 45
Norman, K. G. B.............. I H 1
Norrgren, U................... I Jo 17
Norrman, Å. S................ I Fö 4
Nyberg, A. E. G............... I E 6
Nyblom, K. B................. I Ju 21
Nygren, A.................... I Jo 2
Nygren, G. I.................. I In 14
Nyhage, H. B................. IS 11
Nylén, J. A. S................. I Fi 35
Nyman, A. E. W.............. I Fö 12
Nyman, E. O................. I Ju 15
Nyquist, G. W. O.............. I E 22
Nyström, F. C. F.............. I Fö 12
Nyström, H................... I Jo 17
Nyström, P. I................. IS 8
Näsholm, B................... I Fi 38
Näslund, H. M. E. IS 19, E 4, Jo 7,12, H 23
Näslund, P. J................. I Jo 8
Näslund, S. R. E.............. I E 18
Näsström, E. E. (I)............ I E 10, 15
O.
Odén, O. E................... I In 34
Odencrants-Swenelius, Brita .... I E 18
Odhner, C.-E. T.......I K 3, Fi 16, Jo 1, 26
Odhnoff, E. W................ I Fi 35
Odin, M. O.................... I E 22
Odqvist, F. K. G.............. I H 4
von Oelreich, C.-E. Hj.......... II H 1
Ogner, S. V................... I Fö 12
Ohlin, B. (II)................. IS 21
Ohlin, P. H................ I Ju 35, Fi 36
Ohlsson, A.................... I In 20
Ohlsson, C. E.................. I E 20
Ohlsson, E. G.................. I Ju 6
Ohlsson, O. E. M. (I).......... I Ju 14
Ohlsson, P. T. I............... I Jo 31
Olauson, J. E................. I In 17
Olderin, G. O.................. I E 44
Oldmark, I.................... I In 23
Olerud, E. H.................. I In 42
Olin, G. C. O.................. I In 6
Ollén, B. M................... I E 4
Olrog, O. Chr.................. I E 22
Olsén, E. G. B................. I H 9, 10
Olson, G...................... I Ju 35
Olson, O. Hjalmar............. I E 14, 40
Olsson, C.-E.................. I E 18
Olsson, Gertrud............... I In 35
Olsson, Gunnel (II)............ I S 4, 21
Olsson, H. S. A................ I E 35
Olsson, K.-A. T................ I U 7
Olsson, K. E. Esbjörn.......... I E 41
Olsson, K. E. V............... I Fi 12
Olsson, K. G.................. I Ju 22
Olsson, K. H............... I Jo 4, 17, 26
Olsson, K. J................ I Fi 1, In 29
Olsson, O. E.................. IS 17
Olsson, O. G. A................ I E 16
Olsson, S. G................... I E 7, 37
Olsson, S. O. B. IS 7, 17, Fi 16, 20, In 4, 42
Oredsson, H. E.............. I Fi 1, C 4
Oredsson, L. O................ I E 6
Oredsson, P. T. G.............. I H Ijj
Oredsson, S. M............. I Fi 34, In 26
Personregister
427
Ormegard, C. O................ JK 9
Orring, J. A................ i E 18, H 1
Oscarsson, S................ I Fi 36, Jo 18
Österman, E. G. E............. I In 16, 35
Osvald, K. H. (1).............. I Jo 20, 25
Osvald, O. K.................. I In 23
von Otter, Ingrid.............. I Fi 25
von Otter, S. F. I Ju 19, S 1, Fi 12, 17, 18, 25,
E 24
P.
Palm, R. A................... I Fi 34
Palme, S. O. J. (I)............. I E 34, 44
Palmstierna, N.-F.............. I Fö 3 6
Palmstierna, T. C. O. K........ I Fö’17
Parenius, M. P................ I In 21
Park, G. E.................... I Jo 26
£au > L...................... I E 18
Paulsson, G. V. V.............. I Fö 6, 13
Paulsson, Inga................ I e’ 40
Paulsson, Å. B................ I Fö 9
Paulsson, Å. M............... I In 22
Pehrson, C. G................. I In 13, 14
Pehrson, G. T................. I Ju 13
Pehrson, H.................... I Fi 29
Pehrsson, W. P................ I Ju 32, 33
Pelow, M. E................... j g 2
Pergament, M................. i g 32
Pernelid, W. Å. E............. I Fi 17, 25
?ers> A- Y..................... I Ju 43
Persson, Britt-Marie........... I Ju 25
Persson, C. J. G............ I In 23, 35, 44
Persson, E. Yngve........... I E 34, Jo 26
Persson, F. J. H. (I) ........ I U 5, K 14
Persson, I..................... Ig 47
Persson, J. L................ I K 7, Jo 9
Persson, K. G................. I In 20
Persson, N.................... I Fi 22
Persson, N. F................. X U 4
Persson, P. H................. j E 48
Persson, R. O. E............... I Ju 21
Persson, R. V. (I)........... JK 3
Persson, S. B........I Fö 8,'' 10,'' In 35, C 3, 11
Persson, S. G. F. (II)....... I Ju 27, Jo 26
Persson, Y.................... I Jo 18
Peterson, A................... j jn g
Petersson, C.-G.............."'' 1 pi 9
Petersson, O. H. E. . . . IS 21,'' Fi 20, E 43
Petersson, S. G. W............. j jo 2
Petrén, B. A. S........... i U 2; II In 1
B. E. G................ I Ju 7, 31
Petrén, G. O. E................ in 14
Petri, C. A. H................. Ig 24
Pe!r!. c- 1..................... I K 13
Petri, F. A.................... in 43
Petterson, S. H.......... I ju'' 18, 29, H 11
Pettersson, A. G. (I)........... I In 26
Pettersson, A. P............... Ig 2
Pettersson, E. G. A........... I Ju 23
Pettersson, G. (I)...... IS 16, E 47, Jo 23
Pettersson, G.................. I In 3
Pettersson, K. G. (II)......."i g 13, i„ 20
Pettersson, K. V............... IS 1 g
Philipson, G.................’ '' 1 g 14
Philipson, T. B...............1 g 43
Pineus, K.....................
Pleijel, Å. V. C..............
Pocell, K.....................
Poppius, H. D................'' 1 g
Porse, ö......................
Prawitz, G. H................''
Przybyszewski Westrup Z. S. . ! ''
Puke, C. G. M.................
Pålsson, E. R.................
Pålsson, P. O........ j'' ju 23, Fö 4
Q.
Quensel, C.-E. .
Qvarnström, W.
R.
Rabenius, S. G......
Ragnå, N. E. A......
Rahm, A. H. B......
Ramfalk, C. W......
Ramqvist, Ingrid ....
Rasmuson, A. S. H. .
Reenstierna, U. A. M.
Regner, N. I.
...... i
...... i
...... i
...... I
...... I
...... i
...... I
Rehn, L. G......... I S19,21, Fi
Rehnberg, B.................. 1
Reiland, L. A. G...............
Reini, S. Å. O.................
Rengby, S. F. N......... I Ju 22,
Renlund, R. G.....I K 8, 14, Fi 38, E
Renström-Ingenäs, N. H. Lena
(II)........................ I
Renström, K.-E............... 1
Resare, A. C. R............ i Fö 6, 9,
Resare, B. C. M.......... I Fi 3, 23,
Restad, E. H.................. 4
Reuterskiöld, B. H. C.......... II
Reuterswärd, E. A. P..... I Fi 5, 8,
Reuterswärd, G. F. P.......... j
Rexed, B. A..... I E 16, 21, 33, In
Ribbing, A. F................. 1
Ribbing, E. M................. 1
Ridderström, H. E............. 1
Rietz-Ödeen, Ann Mari......... I
Rigardt, H.................... 1
Rimmerfors, A. E. (II) . 1
Rimås, K. S. E............. " ‘ 1
Ringborg, C. J................. 1
Ringdén, H.-F................. 1
Ringius, G.................... 1
Ringmar, T.................... 1
Ringström, K. G............ I Fi 27
Rinman, O. A. F.............. 1
Rodhe, Birgit K............... 1
Rodhe, K..................... 1
Rodhe, S..................... 1
Rodhe, S. 0................... 1
Roempke, S. O............. I E 22,
Rohdin, Viola................. f
Romanus, H. A. R............. 1
Romanus, S. E................ 1
Romberg, N. W. A............. 1
Romberg, W.................. 1
Romson, R........ I Ju 14, K 2,
I Ju 29
I E 40
I Ju 44
: 20, 30
I Jo 13
I Ju 14
I U 9
I Fö 14
I K 15
, K 3
E 44
U 2
: Ju 45
: s 5
In 23
Ju 24
E 40
: E 40
Fi 36
Fi 12
16, 35
S 21
H 7
K 5
In 20
6, H 5
Ju 30
Fi 34
10, 13
C 8
In 5
H 1
31, 36
E 23
11, 14
Jo 18
E 23
H 1
K 4
E 18
S 11
Jo 17
Fö 13
Ju 38
Ju 23
E 38
, In 4
Ju 23
E 18
Fi 35
E 24
Jo 13
In 14
E 18
Ju 33
Ju 1
C 10
In 11
In 30
428
Ronge, H. E........
Rosell, S............
Rosén, Göta........
Rosén, J.-E. A......
Rosén, N. G. K. G.
Rosenblad, U. S. . . I
Rosenius, B.........
Rosenquist, B. F. ...
Rosenqvist, K. Å. T. .
Roth, N............
Rudberg, E. G.......
Rudberg, L. E. A. . . .
Rudhe, R. S........
Rudholm, S. J. G.
Rudqvist, O.........
Rudstedt, K. G......
Rudvall, G..........
Ruin, O. K..........
Rumstedt, H. E. S. . .
Rundberg, J........
Rune, F. I..........
Runesten, S.-O. J. .. .
Ruong, J. I.........
Ruuth, L. G.......
Rydback, A. V. L. ..
Rydberg, H. A. L. ...
Rydin, B. C. K. A.
Rylander, A. O. E. . .
Ryman, S.-H. G. . . .
Råberger, E. N.....
Råby, K. G.......
Rödén, J. O. G.....
Rönnmark, L. C. A. .
Rönquist, P.-E.....
Rörs, A. J. I.......
Rösiö, P. B. M. I. . .
Sachs, R............
Sagnert, S. E........
Sambergs, Å........
Samuelson, K. G.....
Samuelsson, G. Y. . .
Samuelsson, K. O. ..
Sandahl, G.........
Sandberg, A. B.....
Sandberg, E........
Sandberg, E. O. O. .
Sandegren, E. O. E. .
Sandehult, Inga ....
Sandell, E.........
Sandell, G. E.......
Sandell, Viola H. M.
Sander, T. A. O.....
Sandestedt, J. B. E.
Sandgren, C. L.....
Sandler, B. G......
Sandler, R. J. (I) . ..
Sandlund, M.-B.....
Sandström, C. O. . . .
Santesson, P. V.....
Sarman, A.........
Schildt, E. E.......
Schill, L. G........
Schirén, G. U.......
Schmidt, F.........
Riksdagsberättelsen år i961
........ I Fö 11
......... I E 18
........ IS 16
......... I Fi 36
........ I E 1, 44
Fö 8, 12, 15, 16, E 46
......... I Fö 20
......... I Ju 35
......... I Jo 11
.......... IS 22
......... I E 14
........ I Fö 5
.......... I Fi 38
........ I Ju 16, Fö 3
........ I Fö 7
...... I Ju 23
........ I E 18
.......... I E 34
....... I Ju 4
.......... I In 26
.......... IS 24
........ I K 18
....... I E 4
...... I C 7
I E 25, In 12,14, 32, 37
.......... I K 17
........ I Ju 18
.... I Ju 31, K 9, In 26
....... I Ju 43
......... I E 46
....... I In 12
......... I Jo 20
.......... I E 9, 26, 41
..... I E 34, 42
....... I K 21, H 15
........ I U 8
S.
____ I H 5
......... I Fi 11
.......... I Jo 26
IG 2
! 11''.''.''.1 " I S 20, In 5
........ I S 11, Fi 36
.......... I E 18
........ I H 17, C 10
.......... I Ju 37
....... I E 31
.......... I Ju 8
........ IS 16
......... I E 20
........ I Ju 19
(II) ...... IS 24
....... I Ju 14
........... I In 15
____ I E 44. 45
......... I Ju 16
....... I Ju 16
......... I In 11
I Fi 10, 24, E 18
......... I U 1
....... I K 12
.......... I Fö 17
....... I E 20
....... I K 7, Jo 9
........ I Ju 18
Schmidt, T.............
Schärman, O...........
Segerst edt, T..........
Segerström, Ingrid.....
Sehlstedt, O. A........
Sellén, S. J. O.........
Sellman, S. P. H.......
Senning, C. O.........
Serenander, E. F. B. ...
Seth, B. G............
von Seth, T. G. A. (II) .
Settergren, Gitte ......
Settergren, G. C. A.....
Setterkrans, L. J. G. .. .
Severin, E. A..........
Severin, E. J..........
Sidenbladh, K. J. E. ...
Silén, S. F. P..........
Silfverberg, K. J. A.
Simonsson, H. L.......
Simonsson, N. V.......
Simson, G.............
Sjunnesson, N. S.......
Sjöberg, E. A..........
Sjöberg, E. K. T.......
Sjöborg, N. E.........
Sjögren,E............
Sjögren, N. T..........
Sjölin, N. A...........
Sjölund, E. O.........
Sjönell, I. Marianne----
Sjöqvist, Birgitta K. ...
Sjöqvist, G............
Sjöstedt, C.-E.........
Sjöström, Å...........
Sjövall, Elisabet (II) ..
Skawonius, S. E......
Skeppstedt, A. R.....
Skeppstedt, S. H.....
Skiöld, L. O. R.......
Skogh, S. A..........
Skoglund, B. H.......
Skogsberg, P. G......
Skoog, T.............
Sköld, E. T..........
Sköld, H. E..........
Sköld, L.............
Sköld, P. E. (II).....
Sköld, T.............
Sköldin, P. A. (II) ... .
Slettengren, K. A. W. .
Smedberg, E. K. G. ...
Smith, A. Å..........
Snellman, U. H.....
Snygg, J. G. E. (I)----
Sohlman, R. V. A.....
Sommar, C. O........
Sparrman, B. L.......
Sporzén, T...........
Staaf, G.............
Stackell, L.-E. J.....
Stahre, S.-A..........
Stangenberg, Harriet S
Starland, K. A. H.....
Starrsjö, S...........
Stefanson, R. S. (I)
I Stelling, A. S. H.....
....... I E 33
....... I E 43
....... I E 14, 42
....... IS 16
I Ju 16, Fö 18, H 8
....... I In 44
........ I E 12
........ I H 12
........ I Ju 23
........ II H 1
..... I K 18, Jo 9
........ I Ju 24
........ I H 7
........ I E 5
........ I In 7
........ I S 17, K 21
........ I Ju 47
........ I E 24
........ I Fö 16
........ I H 4, 24
........ I Fö 3, 21
........ I Ju 26
........ I In 35
........ I K 3
........ I E 18, 24
........ I Jo 26
........ I Jo 14
........ I In 13
........ I Jo 30
........ I Jo 13
........ I C 7
........ I E 18
........ I E 18
........ I E 15
........ I In 11
........ IS 11
....... I Ju 30
........ I E 18
........ I Fö 12, 22
...... I Fö 11, Fi 26
..... I U 4, S 7
....... I Fi 22
......... IS 12
....... I In 14
........ I Fi 21
......... I U 3
......... I Ju 16
...... I Fi 6, Jo 2
I Jo 18
....... I Jo 8
..... I E 18
....... I E 8
I K 14
I U 7, Fi 20, E 2, 10
..... I In 35
...... I Fi 35
I E 5
...... I S 18, K 10
...... I C 7
........ I E 18
I H 4
I E 35
T....... I Ju 38, 42
____ IS 9
I E 18
....... IS 19
I E 40
Personregister
429
Stenberg, N. G................ I Fi 1
Stenberg, O. A. E.............. I H 13
Stenberg, P................... I E 40
Stenberg, S. H................ I Ju 17
Steneborn, H. A.............. I S 22, Fi 35
Stenius, J.-E. E................ I Fi 22
Stensgård, A. A. H............. I Fi 16
Stenudd, S. G. N.............. I Fi 37
Sterner, E. G. E............... I Ju 30
Sterner, R. M. E.............. I In 11, 15
Stiernstedt, K. J. T.......... I S 3, In 12
Stiernstedt, L. J. V. (II)........ I In 4
Stiernstedt, S. W. O........... I H 8
Stjernquist, N. N.............. I Ju 16, 43
Stockman, L. G............... I E 40
Stoltz, A. W.................. I K 17, 24
Strand, A. W. (I)............ I S 12, K 5
Stränge, B. M. G.............. II In 1
Streyffert, K. T................ I Jo 12
Stroh, O..................... I Fö 3
Ström, C...................... I E 18
Ström, E. T. H................ I C 4
Ström, G..................... I In 14
Ström, I...................... IS 16
Ström, K.-E.................. I Fö 3
Ström, K. W.................. I Fi 30
Ström-Eliasson, Turid......... IS 16
Strömberg, A. E............... I H 1, 11
Strömberg, S. J. M............. I Fi 13, 39
Strömgren, H................. I E 18
Strömholm, S. F............... I Ju 40
Ståhl, I. O. L.................. I Fi 35
Ståhl, M. D. E. (II)............ I Fö 4, 6
Ståhlberg, E. Å................ I C 4
Ståhle, C. I................... I Ju 3
Stålnacke, E................... I E 18
Sundahl, P. E................. I E 10
Sundberg, E. D................ I Fi 22
Sundberg, P. B................ I Fi 22
Sundblad, G. K................ I H 5
Sundelin, G. V. (I).......... I Fö 8, C 4
Sundén, O. R.......... I Fi 16, 27, H 18
Sundin, S. E. (I)........... I Fi 36, Jo 18
Sundquist, A. Å............... I H 22
Sundström, O................. IS 13
Sunesson, A. L................ I Fi 20
Sunne, J. A................... I In 4
Svanberg, I................... I E 18
Svanberg, S.-E................ I K 10
Svartholm, N. F. V............ I E 41
Svedberg, A. L. (I)............ I Jo 17
Svedberg, E. D. (I)............ I Ju 26
Svedborg, E................... I Jo 31
Svengren, G.-O................ IK 7
Svenke, E. J. K.............. I H 13
Svennegård, C. J............... I Ju 17
Svennilson, S. I..... I Fi 27, E 14, Jo 26
Svensson, E. A. G.............. I H 6
Svensson, B. Å. G............. IS 17
Svensson, F. W................ I E 13
Svensson, K. O. Börje......... I E 45
Svensson, N. A................ I Jo 17, 26
Svensson, N. E................ I Fö 14
Svensson, O................... I Jo 9
Svensson, P. G. A. (II) . I Fö 7, 21, In 4, 15,
C 4
Svensson, P. Th............... I Fö 14
Svensson, S. A................. I In 26
Svensson, S. E. E.............. I Fö 12
Svensson, S. E. H.............. I Ju 23
Svensson, S. R................ I Fi 36
Svensson, S. V................ I Fi 7
Svensson, W. (II).............. I Jo 26
Sveri, K...................... I Ju 25
Sverne, J. E.................. I E 22
Svärd, N. G. (I)............... I Fö 21
Swan, J. A. H................. I Jo 12
Swanstein, S. N. S. I Fö 21, Fi 20, H 2, In 44
Swarting, S. E. V.............. I K 11
Swartling, A. E. V............. I C 7
Swedberg, B. G. R............. I E 24, 46
Swedberg, H. O................ I H 18
Swedenborg, J. E.............. I E 10
Swedlund, G. R...... I Ju 2, Fi 25, H 19
von Sydow, E................. I H 18, 21
von Sydow, E. G.............. I Ju 22
von Sydow, G........ I Ju 47, K 24, Fi 26
Sylwan, Å. H:son.......... I Jo 21, In 29
Säkk, K...................... I Jo 16, 17
Sännås, B. R........ I K 2, Fi 20, In 29
Sävborg, A. T. D.............. I E 18
Söderberg, G.................. I Fö 8
Söderberg, K............... I E 18, Jo 26
Söderberg, Ruth............... I E 18
Söderberg, S. T. R. (I)...... I Fö 4, In 4
Söderbom, Å. H:son........... I In 1
Söderholm, S. A............... I Ju 34
Söderlundh, S................. I E 20
Söderlund, S. Y............... I E 32
Söderqvist, B. O. A. . . I In 4, 35, 42, C 10
Söderqvist, C. G. F............ I Jo 10
Söderström, O. A. V......... I K 13, Jo 5
Sönnerlind, A. S........ I E 39, 45, C 10
Sönnerlind, Kerstin............ I E 35
Sörensen, E. O................ I Jo 14
Sörenson, S................... I K 10, 11
Sörman, R.................... I H 1
T.
Tallroth, T. O. F........... I S 7, K 15
Tammelin, P. A. V. Ju 5, 23, 42, S 2, K 21,
Fi 38
Tapper, K.-H................. IS 16
Tedin, K. O................... I Jo 5
Tegström, A. R................ I E 36
Telestam, G. L................ I K 6
Tell, V....................... I In 3
Tengblad, S. Å................ I K 3
Tengelin, S. E................. I Ju 9
Tengroth, K.-E..... I Fi 34, In 26, C 10
Tengwall, J. O................ I In 23
Teorell, E. T. A................ I E 16
Ternblad, H. L................ I In 20
Terner, N. J.................. I E 22
Terrvik, L. G. F............... I In 26
Terstad, I. G. A............... I E 46
Thapper, G. F. (II)...... I Fö 6, In 13, 34
Thelin, Gertrud............... IS 9
Thilert, C. R................ I S 11, Fi 8
Thomé, K. E.................. I In 2
Thomson, A. N................ I E 30
Thor, R...................... I E 18
Thord, K. Å. E................ I Fö 17
430
Riksdagsberättelsen år 1961
Thore, J. S............... I Ju 29, H 1, 11
Thorén, I. K. A............... I E 18
Thornstedt, H. G.............. I Ju 20
Thorselius, U. T..... I Jo 4, 17, 27, C 10
Thorsell, Y. N................. I Fi 34
Thorson, G. A................. I In 9
Thorson, T. A. R..... I Fi 17, 25, Jo 24
Thorsson, Inga................ I In 15
Throne-Holst, H............... I Fi 35
Thrysin, E.................... IS 9
Thulin, C. I................... I K 5
Thulin, G. Å. L................ I In 9, 20;
II In 1
Thunholm, L.-E............... I Fi 16, 35
Thunmark, S. G............... I Jo 9, 20
Thurén, G. C. O............... I Ju 23
Thuresson, E. O............... I FI 16
Thyreen, E.................... I Ju 14
Thyreen, N. F. G.............. I In 29
Thyresson, G.................. I Ju 41
Tiby, K. I.................... I C 7
Tilländer, T................... I Ju 14
Tilly, N. U. S.................. I Fö 14
Tingström, A. L............... I E 29
Tobé, E. I................. I K 2, H 17
Topelius, G. Z......... I E 12, 22, H 8
Torbrink, Tekla J. L. (II)..... I E 11, In 2
Torfgård, S. H................. I In 20, 44
Tormod, G. R................. I E 18
Tornberg, B. E................ I Fi 35
Tornborg, C. G. F............ I E 8, H 16
Torngren, A................... I Fi 28
Torsslow, S. O................. I H 8
Tottie, A. V. R. . . . I Ju 45, Jo 3, 28, In 3
Traung, Brita................. I Ju 23
Treschow, J. A. A.............. I Fö 11
Troell, L...................... I E 33
al Trolle, U................... I Ju 9
Trued, S. T................... I In 22
Trysén, S. O.................. I In 10
Träff, S. O.................... I K 19
Tufvasson, K. E............ I U 3, H 11
Tunhammar, E. W............. I Fi 1
Tuninger, C. G................ IS 8
Turesson, B. (II).............. I E 47
Tynelius, E. G. A.............. I In 14
Tånneryd, S. A. S.............. I K 5, 23
Tännérus, L. A............. I Fö 8, C 2
Törnblom, N. F................ I E 22
Törngren, C. E. G:son.......... I Fi 34
Törnquist, H. E............... IS 8
U.
Ubbe, S...................... I Fi 17
Uggla, C...................... IS 16
Uggla, G. A................. I Ju 8, 9, 30
Uggla, K.-L................... I Jo 24
Uhlin, K.-E................... I E 13, 23
Uhnbom, C. B. I........... I Fö 19, E 3
Uhrbom, A. V................. I Ju 11
Ullstad, B. E.................. I E 18
Ullsten, O.................... IS 16
Ulne, J. O.................... I E 18, 44
Ulveson, H. N. I............... I Ju 4
Upmark, E. G. J......... |
|
|
| I | K | 5 |
Utbult, K. B............ |
|
|
| I | Jo | 1 |
Uvnäs, B............... |
|
|
| I | E | 33 |
V. |
|
|
|
|
|
|
Vahlberg, G. E..... I Ju 21, | K 18, | Fi 16, 20 | ||||
Vahlquist, B. C.......... |
|
| I | : In | 7, | 14 |
Vallin, S. A............. |
|
|
| I | Jo | 9 |
Velander, F. E. H........ |
|
|
| I | Fi | 17 |
Verständig, S............ |
|
|
| I | Jo | 1 |
Vestin, F. E. Margareta . . |
|
|
| I | E | 44 |
Vestlund, A. G.......... |
|
| 1 | : In | 8, | 43 |
Viklund, N. D........... |
|
|
| I | Ju | 2 |
Vilhelmsson, E. E....... |
|
|
| I | s | 24 |
Villner, S. V............ |
|
|
| I | Fi | 14 |
Vinberg, E. T........... |
|
| I K | 9, | In | 26 |
Vinell, K. T............. |
|
|
| I | H | 12 |
Vinge, Margit S. C....... |
|
| I S | i 4, | E | 15 |
Virdebrant, B. G.-E...... |
|
|
| I | E | 20 |
Virgin, I. G. (I).......... |
|
|
| I | S | 24 |
Vogel, L. W............. |
|
|
| I | H | 3 |
Vrethammar, K. H...... |
| I | E | 44, | In | 24 |
Västhagen, N. E. B...... |
|
| I | Fi | 16, | 36 |
W. |
|
|
|
|
|
|
Wadén, I. P. J.......... |
|
|
| I | Ju 43 | |
Waesterberg, L. B....... |
|
| I | In | 20, | 26 |
Waesterberg, T. V....... |
|
|
| i | Jo | 12 |
Wagnsson, R............ |
|
|
| i | In | 8 |
Wahlberg, C.-G.......... |
|
|
| i | Fö | 9 |
Wahlberg, C. T. V....... |
|
|
| i | Jo | 3 |
Wahlberg, E. C. A....... |
|
|
| i | Ju 21 | |
Wahlbäck, J. M......... |
|
|
| i | In | 10 |
Wahlfisk, K. O.......... |
|
| I | Jo, | 1, | 26 |
Wahlund, S. G. W. (II) . . |
|
|
| I | Ju 16 | |
Wahrby, H............. |
|
|
| I | E | 18 |
Wahrendorff, J. H. A. (II) |
|
|
| I | Fl | 1 |
Walberg, S. S........... |
|
|
| I | Fi | 29 |
Waldau, G. O. O......... |
|
|
| I | Fi | 7 |
Waldenström, J. G....... |
|
|
| I | In | 37 |
Walin, A. G............. |
|
| I | Ju | 26, | 37 |
Wallander, J. R......... |
|
| I | Fi 27, | 36 | |
Wallberg, K. Hj. S....... |
|
|
| I | E | 44 |
Wallberg, U............. |
|
|
| I | Jo | 26 |
Wallén, G. B......... I | Fö 9, | 10, | 21, | Fi | 38 | |
Wallentheim, Annie E. E. | (I) | I | Ju | 25, | S | 10 |
Waller, S. S. J........... |
| i | Ju | 8, | 19 | |
Wallin, B............... |
|
|
| I | Fö | 9 |
Wallin, Eivor........... |
|
|
| I | Ju 26 | |
Wallin, N. Å............ |
| , I | E | 36, | In | 20 |
Wallmark, I. G.......... |
|
|
| I | S | 9 |
Wallner, B.............. |
|
|
| I | E | 32 |
Wallner, H........ I Ju 14, | Fi | 25, | Jo | 18 | ||
Walås, Dagmar......... |
|
|
| I | E | 18 |
Wannerberg, N. G....... |
|
|
| I | In | 44 |
Wannfors, É. G.......... |
|
|
| I | Ju 14 | |
Ward, K................ |
|
|
| I | S | 16 |
Warfvinge, K. W........ |
|
|
| I | U | 6 |
Waril, E................ |
|
|
| I | E | 26 |
Wedén, S. M. (II)....... |
|
|
| I | Fö 21 | |
Wedin, N. J............. |
|
|
| I | S | 16 |
Wedler, R. E............ |
|
|
| I | S | 2 |
Wehtje, I............... |
|
|
| I | Jo | 6 |
Welamson, L. T......... |
|
|
| I | Ju 48 |
Personregister
431
Welinder, P. E. C........ I K 3, Fi 23, 35, 36
Wennergren, C. B. O........... I Ju 7
Wennerhorn, K. O. L........... I K 5
Wennersten, P. G.............. I H 21
Wennmark, J. T. D............ I Jo 8
Wennström, K. G.............. I E 21
Werner, U. C. L............... I Fö 14
Wernius, ER................. I E 3
Wernlund, Brita K............. I E 11
Wernlund, S. A................ I Fi 12
Wernstedt, L. G. L:son......... I Fö 8
Weslien, P.-A................. I Ju 37
Westerberg, O. H.............. I Fi 17
Westerlind, E. A. I Fö 6, S 7, 18, K 10, Fi 6
Westerlind, N. P............... I Fi 6
Westerlund, G................. I E 44
Westerståhl, H. J.............. I Ju 16
Westin, G. E. N............... I E 12, 22
Westin, J. O.................. I Ju 44
Westling, O. J................. I Jo 18
Westling, P. W. N............. I K 19
Westman, E. G................ I Ju 14
Wetterberg, S. A. ö............ I Ju 20
Wetterblad, R. I. T:son I Ju 6, K 21, Fi 38,
H 4
Wettergren, K. E. W. F. . | ...... I | E | 2 |
Wetterhall, H. C. B..... | I Ju 14, Jo | 18, | 26 |
Wetterlundh, S. C. G..... | ...... I | Ju 32 | |
Wiberg, H. G............ | ...... I | E | 18 |
Wickberg, A. W......... | ...... I | H | 12 |
Wickman, H. K......... | ...... I | Fi | 37 |
Wictorson, K.-E. A...... | ...... I | In | 41 |
Widegren, B. G.......... | ...... I | Jo | 23 |
Widell, C. G............. | ...... I | Jo | 17 |
Widell, G. A............ | ...... I | H | 1 |
Widén, K. I............. | ...... I | Jo | 26 |
Widlund, S. 0........... | ...... I | Fi | 3 |
Widmark, P. S. V........ | ...... I | Fi | 15 |
Widstam, T. O.......... | ...... I | Fi | 25 |
Wieslander, I. L......... | ...... I | E | 24 |
Wigert, A. G. A......... | ...... I | Fi | 31 |
Wihlborg, H. H......... | I Ju 36, In | 6, | 38 |
Wijkman, E. G. B....... | ...... I | In | 10 |
Wijnbladh, C. M. E...... | ...... I Ju | 13, | 38 |
Wikander, P.-Å. B....... | ...... I | In | 25 |
Wikert, S. N. P.......... | ...... I | Fi | 9 |
Wikforss, S. G........... | ...... I | S | 3 |
Wiklander, B. V......... | ...... I | Fö 12 | |
Wiklund, O. W. (II) I Ju | 49, S 20, Fi | 7, | 22, |
In 30
Wiklund, S. A. D. (II)......... IS 8
Wiklund, T................... IS 16
Wikman, L. Å............ |
| I | Jo | 3 |
Wikström, C............. |
| I | Jo | 8 |
Wikström, C. T........... |
| I | Fi | 15 |
Wikström, H. .1........... | ..... I | Jo | 12, | 16 |
Wikström, K. J.......... |
| I | H | 11 |
Wildeman, N. C. E....... | I Fi 1, | 12, | C | 1 |
Wilhelmson, J. F......... | . . I Jo | 16, | In | 6 |
Wilhelmsson, F. U........ |
| I | c | 6 |
von Willebrand, Karin M. . |
| I | H | 3 |
Wiman, H............... |
| I | Ju | 27 |
Wiman, O............... |
| II | In | 1 |
Wingborg, B............. |
| I | S | 14 |
af Winklerfelt, J. Ch. M. . . |
| I | Ju | 4 |
Winnermark, A. E........ |
| I | Fi | 25 |
Winsnes, B. R............ |
| 1 | Fi | 25 |
Winther, O. W. G....... |
| I S 3, | 10 |
Wistrand, A. W. H...... |
| I C | 4 |
Witting, N.-O.......... |
| I E | 12 |
Wittrock, C.-H. V. T. . . . |
| I E | 45 |
Wixell, N.............. |
| I Jo | 11 |
Woxén, R........... I | é iö, | 26, 40, C | 1 |
Wredmark, G. C........ |
| I S | 15 |
Wretlind, K. A. J....... |
| I E | 22 |
Wretmark, G. E........ |
| I In | 35 |
Wrigstad, P............ |
| I Ju 16 | |
Wulff, K. E......... | I Fi £ | , E 25, In | 37 |
Wångstedt, K. J. E..... |
| . I In 8, | 43 |
Wärn, T. G............ |
| I Fi | 6 |
Wärneryd, K.-E........ |
| I E | 32 |
Wärnsund, S. A......... |
| I Fö | 3 |
y. |
|
|
|
Ytterborn, G. R........ |
| . I Jo 13, | 14 |
Z. |
|
|
|
Zacharias, J............ |
| I H | 8 |
Zachrison, S. J. G. I K | 7, Jo | 2, 10, 25, | 26 |
|
| In | 2 |
Zachrisson, B.......... |
| I E | 42 |
Zeime, C. A............ |
| I In | 20 |
Zetterberg, G. O........ |
| I Jo | 17 |
Zetterberg, K. Å. H. (II) |
| I E | 24 |
Zetterman, N. H........ |
| I S | 1 |
Zetterström, Gerd...... |
| I In | 35 |
Zickerman, S. O. G..... |
| I Fi | 11 |
von Zweigbergk, J. O. . . |
| I In 5, | 15 |
von Zweigbergk, Å. C. . . | I Ju 3, | 8, 9, 30, H | 7 |
Å. |
|
|
|
Åberg, A. E............ |
| I Jo | 2 |
Åberg, E. V. R........ |
| I E | 24 |
Åberg, L............... |
| I In | 14 |
Åberg, S. T............ |
| I U | 9 |
Åberg, Y.............. |
| I S | 13 |
Åbjörnsson, C. V....... |
| . I Fi 5, 8, 39 | |
Ågren, K. G........... |
| I E | 16 |
Ågren, Th. V........... |
| I Jo | 13 |
Åhberg, B. E. B........ |
| I Ju | 8 |
Åhlén, K.............. |
| I E | 15 |
Åhmansson, C. E....... |
| I Jo | 29 |
Åhslund, B. A. A....... |
| I Fi | 20 |
Åhström, G. O......... |
| I Fi | 32 |
Åhström, N. Å. A...... |
| I Fi | 33 |
Åkerberg, P. E. H...... |
| I Jo | 26 |
Åkerblad, B. I......... |
| I E | 39 |
Åkerhielm, H. G........ |
| I E | 46 |
Åkerman, F............ |
| I Ju | 37 |
Åkerman, R. O. R...... |
| I Fi | 20 |
Åkerström, E. O........ |
| I Ju | 17 |
Åkesson, N. H.......... |
| I U 3, H | 1 |
Åkesson, N. O.......... |
| I Ju 7, In | 26 |
Åman, O. V. (I)........ |
| I S 21, K | 15 |
Åmark, C. E. . . I Ju 1, | 23, E | 39, In 16, | 35 |
Åqvist, E. G........... |
| I Jo | 9 |
Åqvist, N. E. M........ |
| . I Fi 32, | 36 |
Årmann, C. N. G....... |
| I Fö | 13 |
Åsbrink, P. V.......... |
| I Fi 2, 6 |
432
Riksdagsberättelsen år 1961
Åselius, K. Hj..... |
| I K 3, Fi 2, | H | 13 | Ödeen, S. A. E........... | I K 4, | H | 6 |
Åstot, Ibba K..... |
| ..... I | E | 4 | Öhman, F. G. H.......... | ... I Fi 4, | H | 15 |
Åstrand, B. H..... |
| I Fi 35, Jo | 26, | 31 | Öhman, G. B. I E 11, 15, | 17, 26, 44, | In | 24, |
Åström, A. M..... |
| ..... I | Fi | 35 | c | 10 | ||
Åström, L.-Å. E. . . |
| ..... I | S | 11 | Öhrn, J. B............... | ..... I | K | 13 |
Åström, C. S...... |
| ..... I | Fö | 6 | Öhrström, A............. | ..... I | Jo | 23 |
|
|
|
|
| Öhrström, K. L.......... | .. I K 10, | 11, | 15 |
|
|
|
|
| öjborn, L. E............. | .. I Ju 14, | Jo | 18 |
| Ä. |
|
|
| Önnesjö, K. E. A........ | ..... I | H | 18 |
|
|
|
| Örnmarker, S. U. I...... | ..... I | E | 19 | |
Älmeby, H. V. B. . |
| ...... I | Fö | 19 | Örtenholm, T........... Öster, M. N.............. | ..... I ..... I | E K | 18 3 |
|
|
|
|
| österberg, D. Y......... | ..... I | E | 10 |
|
|
|
|
| Östergren, A. B......... | . . I Fi 36, | E | 34 |
| Ö. |
|
|
| Östin, J. E.............. | ..... I | In | 20 |
|
|
|
|
| Östlund, B. O. H........ | ..... I | E | 35 |
Öberg, C. E. F. . . . |
| ____ I | C | 9 | Östlund, H.............. | ..... I | S | 16 |
Öberg, H......... |
| ...... I | E | 18 | Östlundh, H.-E.......... | ..... I | E | 18 |
Öbrink, J. H...... |
| I U 3, | H | 11 | Östman, F. 0........... | ..... I | Fi | 36 |
Sakregister
433
Sakregister till kommittéer och sakkunniga samt
centrala krisorgan
A.
Ackumulerad inkomst: skatteutredn.
ang.......................... I Fi: 24
Administrativa frihetsberövanden .. . I Ju: 15
Akademiska sjukhuset i Uppsala:
kommittén för dess utbyggande I In: 14
Aktiebolagslagstiftning............. I Ju: 39
Arbetarskyddsverkets organisationsut
redning.
...................... I S: 2
Arbetskraft: utredn. om äldre arbetskraft
i statstjänst............. I S: 5
Arbetslöshetsförsäkring............ IS: 22
Arbetsmarknadsutredningen........ IS: 21
Arbetstagare: rätten till arbetstagares
uppfinningar.............. I Ju: 33
Arbetsterapeututredning: 1960 års... I E: 39
Arbetstidsförkortningen: 1959 års undersökning
av dess verkningar .. IS: 13
Arrendelagsutredningen........... I Jo: 23
Atomskadeutredningen............ I Ju: 32
Avbetalningshandeln: utländsk lagstiftning
ang. konjunkturpolitisk
reglering av.................. I Fi: 19
B.
Bakteriologiska laboratorium, statens.
Se SBL-utredningen.
Barnanstaltsutredningen.......... IS: 10
Befålsstatsdelegation: 1960 års..... I Fö: 22
Bemanningsutredning: 1957 års ... I H: 11
Beredskapsplanläggning........... I In: 44
Besvärssakkunniga............... I Ju: 7
Biennalkommittén................ I E: 2
Biltrafik. Se Trafik.
Blindvårdsutredning: 1960 års..... I E: 36
Bolagsskattesakkunniga: 1960 års . . . I Fi: 10
Bostadsbyggnadsutredningen ....... IS: 17
Bostadspolitiska organisationskommittén
....................... I S: 18
Boxning: ang. boxningssportens skadeverkningar
.................. I In: 31
Brandlagsrevision: 1954 års....... I In: 3
Brevskoleutredning: 1957 års...... I E: 19
Brott och behandling av brottslingar:
svenska representanter hos Förenta
Nationerna och Europarådet i
frågor om.................... I Ju: 12
Brollsregistreringen............... I Ju: 22
Byggnadsbesparingsutredningen .... I K: 4
Byggnadskommitté. Se Chalmerska
byggnadskommittén och Tekniska
högskolans i Stockholm byggnadskommitté.
Byggnads-ochmarkfrågor: delegation
för förhandlingar med Stockholms
stad rör...................... i K: 8
Byggnadsstyrelsens organisation .... I K: 21
Byggnadsutredning: 1951 års...... I K: 2
Båttrafiken i Stockholms skärgård .. I H: 10
C.
Chalmerska byggnadskommittén .... I E: 9
Cp-utredning: 1958 års........... I In: 7
CSB-utredningen................. I In: 41
D.
Danviks hospital: avveckling av re -
kognitionsavgifterna........... I Ju: 45
Databehandling: maskinell........ I Fi: 17
Djur för vetenskapliga försök...... I In: 45
Djurgärdsnämndsutredningen:...... I K: 14
Djurskyddsutredningen........... I Ju: 13
Domsagor: lönegruppsindelning av . I Ju: 6
Donationshemman: utredn. rör. dispositionen
av donationshemman
m. m. vid de allm. läroverken . . I E: 23
Dubbelbeskattningssakkunniga..... I Fi: 29
E.
Ecklesiastika löneboställen. Se Kyr -
kan.
Eftervårdsutredning: 1956 års..... I Ju: 21
Ekonomiskt samarbete. Se Nordiskt
samarbete.
Elektriska anläggningar............ I K: 20
Enskild järnväg. Se Statsinlösen av
järnväg.
Epileptikerutredningen: 1957 års ... I In: 24
Evalveringsdelegationen........... I C: 3
Examensutredningen............. I E: 31
Expropriationslagsliftning......... I Ju: 49
Expropriationsmål................ I Ju: 44
434
Riksdagsberättelsen år 1961
F.
Familjerättskommittén]............ I Ju: 26
Farmaceututbildningskommittén .... I E: 20
Fartyg. Se Tillsyn å fartyg.
Fastighetsbildningskommitté: 1954
års.......................... I Ju: 14
Fastighetsskattesakkunniga: 1957 års I Fi: 5
Fastighetstaxeringssakkunniga..... I Fi: 21
Firmautredningen................ I Ju: 8
Fiske: 1954 års fiskeriutredning ... I Jo: 1
—• försvarets fiskeskyddsutredning I Fö: 14
— organisation av fiskesakkunniga
organ i vattenmål............. I Jo: 21
Flygbullerutredning: 1956 års..... I Fö: 11
Flygtaxekommittén: skandinaviska . I K: 11
Flygutredning: 1959 års.......... I K: 13
Flyktingseminariet: organisationskommitté
.................... I S: 7
Flyttningsbetyg. Se Internordiska
''flyttningsbetyg.
Folkpensionering: utredn. om sättet
för finansiering............... I Fi: 8
Folkrätt: bekantgörande av folkrättens
regler för krig............ I Ju: 28
Folkbildningsutredning: 1960 års ... I E: 35
Fondutredning: 1956 års......... I Fi: 3
Forskningsinstitutkommitté: 1958 års I H: 15
Frihetsberövanden. Se Administrativa
frihetsberöv anden.
Fulla sysselsättningens ekonomi. Se
Stabiliseringsutredningen.
Fångvård: anstalternas förseende
med personal............... I Ju: 5, 36
— fångvårdens byggnadskommitté I Ju: 23
Förenta Nationerna. Se Brott och behandling
av brottslingar.
Företagsformer. Se Statliga företagsformer.
Företagskreditutredning: 1960 års... X Fi: 37
Företagsregister, centralt.......... I S: 1
Författningsutredningen........... I Ju: 16
Förhandlingskommission: 1958 års i
Göteborg..................... I E: 25
Förhandlingsrättsutredningen...... I C: 2
Förlagsinteckningskommiiié: 1959 års I Ju: 35
Förorening av vatten. Se Vattenvårdskommittén.
Förskollärarutredning: 1958 års ... IS: 4
Försvaret: 1959 års besparingsutredning.
........................ I Fö: 19
— fiskeskyddsutredning.......... I Fö: 14
— försvarsattachéutredningen..... I Fö: 5
— 1960 års försvarskommitté..... I Fö: 6
— 1958 års försvarsledningskom
mitté.
....................... I Fö: 3
— 1960 års försvarsledningsutred
ning.
......................... I Fö: 21
— 1960 års försvarsupplysningsut
redning.
...................... I Fö: 20
— personalvårdsutredning........ I Fö: 15
— personaldelegation............ I Fö: 16
— 1954 års utredn. betr. vissa personalkårer
inom............... I Fö: 9
— utredn. rör. organisation av ett
intendenturförvaltningsverk..... I Fö: 24
— utredn. rör. redovisning av försvarets
befästningar............. I Fö: 25
Försvarsförvaltningssakkunniga:
1956 års..................... I Fö: 10
Försvarsmedicinsk forskning:...... I E: 33
Försäkring: utredn. om pensionssty
relsens
frivilliga............... IS: 14
Försäkringssakkunniga: 1958 års . . I H: 3
Förvaltningsförfarandet i ärenden
rörande enskild rätt. Se Besvärssakkunniga.
Q.
Giftstadgeutredningen............. I In: 25
Godsbefordran................... I Ju: 47
Godtrosförvärv................... I Ju: 40
Gravplats: utredn. om rätt till ... I Ju: 34
Grus- och stentäkter: utredn. om ex
ploateringsavgifter.
............ I Jo: 6
Gruvskogar: nyttjanderätt till..... I Jo: 22
Gymnasieutredningen............. I E: 44
Gävle: utredn. ang. återinträde i
Gävleborgs läns landsting...... I In: 36
Götaälvskommittén............... I In: 22
Göteborgs universitet: utrustnings
kommitté.
.................... I E: 16
H.
Handelslicensnåmnd, statens...... II H: 1
Hemslöjd....................... I H: 20
Hovrätterna: utredn. om domförhet I Ju: 42
Hyreslagskommittén.............. I Ju: 27
Hälsovård. Se Sjukvård.
I.
Idrottsutredningen................ I H: 17
Illojal konkurrens............... I Ju: 9
Information. Se Juryn i tryckfrihetsmål.
Institut för folkhälsan, statens..... I In: 28
Internordiska flyttningsbetyg....... I Fi: 18
J.
Jaktutredning: 1949 års.......... I Jo: 8
Jordbruksanslagsutredningen....... I Jo: 4
Jordbrukshögskoleutredningen...... I Jo: 2
Jordbruksupplysningskommittén .... I Jo: 13
Jordbruksutredning: 1960 års...... I Jo: 26
Jordlagsutredning: 1958 års....... I Jo: 18
Juryn i tryckfrihetsmål........... I Ju: 10
Se även Statsinlösen av järnväg.
K.
Karolinska sjukhuset:
—- kommissionen för förhandlingar
rör. karolinska sjukhusets utbyggande
........................ I In: 12
— kommittén för karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande .... I In: 13
— utredn. ang. thoraxklinikerna .. I In: 32
—- utrustningskommitté för...... I In: 17
Karttryck ....................... I Jo: 30
Klientelundersökning rör. ungdomsbrottslingar:
1956 års .......... I Ju: 24
Sakregister
435
Kommandoexpeditionsulredningen .. I Fö: 13
Kommunalrättskommiltén......... I In: 30
Kommunikaiionsverken: utredn. rör.
behov av rörelsemedel......... I K: 12
Kompetensutredningen............ I C: 1
Konstfackskolan................. I E: 17
Konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden:
utrikesdepartementets
nämnd för.................... I U: 3
Kontrollbesiktning: periodisk ...... I K: 23
Kontrollslakterier: anställningsför
hållanden
för besiktningsveteri
närer.
....................... I Jo: 19
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa:
utredn. ang. placering av
reservfondsmedel.............. I Fi: 4
Kreditmarknadsutredningen....... I Fi: 6
Kroppssjukvårdens statsbidragsutred
ning
.......................... I in: 42
Kulturfond: förhandlingsgruppen för
svensk-finska................. I E: 7
Kyrkan: ang. aftonsångsritual .... I E: 28
— ang. bihang till kyrkohandboken I E: 27
— kyrkoberedskapsutredningen ... I E: 46
— Skeppsholms församling....... I E: 37
— 1958 års utredn. kyrka—stat .. I E: 24
— utredn. rör. förvaltningen av
ecklesiastika löneboställen...... I E: 47
—- utlandsförsamlingarnas ekonomi I E: 29
L.
Laboratorieutredningen............ I S: 9
Lantbrukshögskolan: utredn. rör. den
på växtnäringsområdet bedrivna
forskningens objektivitet....... I Jo: 5
Lantbruksundervisningskommitté:
1955 års ...................... I Jo: 10
Lappfondsutredning: 1960 års..... I Jo: 24
L. K. A. B. Se Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag.
Lokaliseringsutredningen rör. statlig
verksamhet.................... I Fi: 20
Lund: rätten till mark i norra lasarettsområdet
.................. I In: 33
Luossaoaara-Kiirunavaara aktiebolag:
samarbete med Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund . I Fi: 26
— utredn. om avsättning av viss del
av statens vinst å malmbrytning
-
en till stöd för näringslivet..... I Fi: 2
Långtidsutredning: 1959 års....... I Fi: 27
Läkare. Se Nordiskt samarbete.
Läkarförhandlingsdelegalionen...... I C: 11
Läkarprognosutredningen.......... I In: 11
Läkartjänster: utredn. rör. meritvärdet
av tjänstgöring som lasa
rettsläkare.
................... I In: 5
Läkarundersökningsutrcdningen .... I C: 6
Läkarutbildning: utbildning av värnpliktiga
läkare................ I Fö: 17
Länsindelningsutredning: 1959 års . I In: 29
Länsstyrelserna: effektivisering av
arbetet på revisionsavdelningarna I Fi: 9
— sakk. för översyn av krigsorganisationen
...................... I In: 1
Lärarinneutbildningskommittén: 1953
års.......................... i E: 11
Lärarutbildningssakkunniga: 1960 års I E: 45
Lönebeskattningsutredningen....... I Fi: 31
Löneförfattningsberedningen....... I C: 4
Lösen: utredn. ang. översyn av lösen-
och stämpelförordn........ I Fi: 12
M.
Malmutredningen för Norrbotten____ I H: 23
Malmö. Se Medicinsk undervisning
i Lund och Malmö samt Odontologiska
förhandlingssakkunniga.
Maskinell databehandling. Se Data
-
behandling.
Maskinklassificeringsgrupp: 1959 års I C: 8
Matpotatisutredning: 1956 års..... I Jo: 11
Medborgarskap: utredn. ang. svenskt
medborgarskap såsom villkor för
statstjänst.................... j Ju: 31
Medicinalstyrelsen: organisation och
arbetsuppgifter................ i jn: 38
Medicinsk undervisning i Lund och
Malmö........................ i in; 37
Medicinska högskolan i Umeå: organisationskommittén
för........ I E: 22
Medicinska utbildningsfrågor...... I E: 21
Medicinska äktenskapshinder...... I Ju: 1
Mentalsjukvård. Se Sinnessjukvård.
Mentalsjukvårdsberedningen....... I In: 35
Metallografiska institutet .......... I H: 24
Meteorologiutredningen........... I E: 6
Militära myndigheter.............. I ju: 44
Militärmusik .................... j Fik 12
Mjölkkommitté: 1954 års .......... I In: 2
Motorlävlingsutredningen.......... I In: 19
Musikledarutredningen ............ I E: 38
Mått och vikt: utredn. rör. lagstiftningen
om.................... 1 Fi: 33
Märstadelegationen............... I K: 10
Mönsterskyddsutredningen......... I Ju: 30
N.
Namnrättskommittén............. I jU; 3
Naturhistoriska riksmuseet: utredn.
rör........................... 1 E: 30
Naturskyddslagstiftning........... I Jo: 29
Naturvetenskapliga samordningskommittén
i Göteborg.............. I E: 41
Nedre justitierevisionen: översyn av
arbetsorganisationen........... I Ju: 38
Nomadskoleutredning: 1957 års.... I E: 4
Nordiska patent: Se Nordiskt samarbete.
Nordiskt samarbete: nordiska ekonomiska
samarbetsutskottet .... I H: 21
— nordiska patent m. m........ I H: 7
— gemensam nordisk arbetsmarknad
för läkare och tandläkare . . I In: 23
— gemensam nordisk vägtrafiklagstiftning.
...................... 1 K: 24
— odontologisk materielprövning. . I In: 39
Se även Firmautredningen, Illojal
konkurrens, Samfärdsel samt Teknisk
personal.
436
Riksdagsberättelsen år 1961
Normalpappersförordningen: översyn
av....................... I H: 19
Norrbackainstitutet: verksamheten
vid.......................... I In: 21
Norska nationalgåvan till Sverige . . I E: 1
Nykterhet. Se Trafik.
Nykterhetsvårdsutredningen........ I S: 8
Näringslivets lokalisering.......... IS: 19
Näringsrättssakkunniga: 1958 års.. I H: 14
Näringsrättssakkunniga: 1958 års
O.
Odontologisk materielprövning. Se
Nordiskt samarbete.
Odontologiska förhandlingssakkun
niga.
........................ I E: 12
Offentlighetskommittén............ I Ju: 43
Oljeskifferutredningen............ I H: 13
Operahusutredningen.............. I H: 6
Operaverksamheten............... I E: 32
Organisationsnämnden för militärmusiken
...................... I Fö: 12
P.
Parkeringskommittén............. I K: 19
Patent. Se Nordiskt samarbete.
Patentverksutredningen........... I H: 16
Pension: delegationen för pensionsutbetalning
................... I C: 7
— formerna för skatteavdrag å allmän
tilläggspension........... I Fi: 28
-— SPA-utredningen............. I Fi: 43
Se även Folkpensionering och Försäkring.
Pensionsstiftelsernas civilrättsliga
ställning...................... I Ju: 18
Polislärarulredningen............. I In: 43
Polisverksamhetsutredningen....... I In: 20
Polisväsendet: 1957 års polisutredning
......................... I In: 26
■— 1958 års utredning ang. arbetsförhållandena
vid............. I In: 8
-— vissa lönekostnader vid genomgång
av statens polisskola..... I In: 27
Postutredningen 1956 ............ I K: 6
Prisgeografisk undersökning....... I C: 9
Prisövervakningskommitté: 1960 års. I H: 22
Provinsteaterutredning: 1955 års ... I H: 8
Provningsanstaltsutredningen...... I H: 4
R.
Radions juridiska ansvarighet...... I Ju: 46
Radioutredning: 1960 års......... I K: 15
Rationaliserings- och revisionsverksamhet
....................... I Fi: 38
Redogöraransvaret: utredn. ang. ... I Fi: 15
Regeringsformen: översyn av bestämmelserna
i § 28............... I Ju: 31
Rekognitionsavgifter. Se Danviks hospital.
Renbetesmarksutredningen......... I Jo: 28
Renforskningsutredningen......... I Jo: 7
Renutredningen.................. I Jo: 3
Riksmuseiutredningen............ I E: 30
Riksnämnden för ekon. försvarsberedskap
......................... I H: 2
Rysslandssvenskar. Se Understödsnämnden
för Rysslandssvenskar.
Rättegångskommitté: 1951 års..... I Ju: 11
S.
Sakanslagsutredning: 1957 års .... I Fö: 2
Samarbete. Se Nordiskt samarbete.
Samfärdsel: nordiska samfärdselkommittén
................... I U: 5
Samlingslokalsutredning: 1959 års .IS: 6
SBL-utredningen................ I In: 6
Semesterlagstiftning............... I S: 24
Sinnessjukvård: mentalsj ukvårdens
statsbidragsutredning.......... I In: 4
— mentalsjukvårdsberedningen ... I In: 35
— vissa rättssäkerhetsfrågor inom
sinnessjukvården (sinnessjuklagstiftningskommittén).
.......... I In: 16
Sjuksköterskor: utredn. av vissa arbetsuppgifter
................. I In: 34
— utredn. om utbildning av dis
triktssköterskebarnmorskor.
.... I In: 18
Sjukvård: vård av barn med cerebral
pares........................ I In: 7
— översyn av hälso-och sjukvården
i riket....................... I In: 15
Sjöarbetstidslagen. Se Bemanningsulredningen.
Sjöbefälsutredningen.............. I H: 1
Sjöfolks- och sjö fartsärenden. Se Konsulära
sjöfolks- och sjöfartsärenden.
Sjölag skommittén................ I Ju: 29
Skadestånd: utredn. ang. vissa ska
deståndsrättsliga
frågor........ I Ju: 37
Skatteberedningen, allmänna ...... I Fi: 36
Skatteflyktskommittén: 1953 års .... I Fi: 13
Skattelagssakkunniga............. I Fi: 11
Skatteutjämningskommitté: 1958 års. I Fi: 22
Skeppsholmen: utredn. rör. användningen
....................... I Fö: 18
Skeppsholms församling ........... I E: 37
Skjutfältsutredningen............. I Fö: 4
Skog: vissa spörsmål vid belåning av I Jo: 15
Skogshögskole- och skogsforsknings
kommitté:
1956 års............ I Jo: 12
Skolberedning: 1957 års.......... I E: 18
Skördeskadeskydd................. I Jo: 31
Slöjdlärarutredningen............. I E: 13
Socialberedskapskommittén ........ IS: 20
Socialförsäkringskommitté: 1948 års I S: 12
Socialpolitiska kommittén......... IS: 11
Socionomutbildningskommittén...... I E: 43
SPA-utredningen................ I Fi: 34
Sparstimulerande åtgärder........ I Fi: 7
Specialstraffrätten: utredn. om .... I Ju: 20
Stabiliseringsutredningen.......... I Fi: 16
Stadsdomstolsutredningen.......... I Ju: 17
Stadshypotekskassa. Se Konunga|
riket Sveriges stadshypotekskassa.
Sakregister
437
Stadsutredning: 1955 års rör. städernas
särskilda skyldigheter och rättigheter
i förh. till staten....... I Fi:
Statens centrala frökonlrollanstalt och
statens växtskyddsanstalt .._______ I Jo:
Statens geotekniska institut: arbetsuppgifter
och organisation...... I K:
Statens handelslicensnämnd....... II H:
Statens institut för folkhälsan...... I In:
Statens lantbruksförsök. Se Lantbrukshögskolan.
Statens ungdomsråd............... I S:
Statens utlänningskommission..... II In:
Statliga företagsformer: utredn. rör. I Fi:
Statliga sinnessjukhus. Se Sinnessjukvård.
Statsintösen av järnväg........... I K:
Stockholms stad. Se Byggnads- och
markfrågor.
Studentbostadsutredning: 1957 års .. IS:
Studiehjälpens organisation........ I E:
Studiesociala utredningen......... I E:
Stämpel. Se Lösen.
Svalövsutredning: 1960 års........ I Jo:
Svenskt biografiskt lexikon........ I E:
Sysselsättning. Se Stabiliseringsutredningen.
T.
Tandläkare. Se Nordiskt samarbete.
Taxeringskontrollutredningen....... I Fi:
Teaterverksamheten i landsorten. Se
Provinsteaterutredning.
Teknisk högskola i Lund: organisationskommitté.
................ I E:
Teknisk personal: samnordisk utbildning
av...................... I E:
Tekniska högskolan i Stockholm:
byggnadskommitté............ I E:
Tekniska högskolorna: förvaltningen
av deras värme- och kraftcentraler I E:
Tillsyn å fartyg................. I H:
Timlärarkungörclsen............. I C:
Tjeckoslovakiska medel: fördelning
av........................... I U:
Torrläggningsföretag: följdverkningar.
...................... I Jo:
Totalförsvarets personalbehov: 1954
års utredn. rör................ I Fö:
Totalisatorutredningen............ I Jo:
Trafik:
— tillfälliga hastighetsbegränsningar.
........................... I K:
— högertrafik................... I K:
— 1953 års trafikutredning...... I K:
■— 1957 års trafiknykterhetskom
mitté.
....................... I K:
Trafikaktiebolagct Grängesberg—
Oxelösund. Se Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag.
Trafiksäkerhet: organisationskommitté
för..................... I In:
''Tryckfrihet: Se Juryn i tryckfrihetsmål.
Trädgårdsnäringsutredningen...... I Jo:
U.
U nderstödsfonder................. I C: 12
IThderstödsnämnden för rysslands
svenskar.
.................... I U: 2
■— utrikesdepartementets under
stödsnämnd.
.................. I U: 4
Undervisning. Se Läkarutbildning,
Lärarinneutbildningskommittén
och Universiteten.
Undervisning, medicinsk, i Lund och
Malmö....................... I In: 37
Ungdomsbrottslighet: utredn. ang.
försöksverksamhet............. I Ju: 25
Se även Klientelundersökning rör.
ungdomsbrottslingar.
Ungdomsfrågor: upplysnings- och
propagandaverksemhet......... IS: 23
Ungdomsråd, statens............. I S: 16
Universiteten: förhandlingskommission
i Göteborg............... I E: 25
— kommittén för nya utbildnings
vägar
vid de filosofiska fakulteterna.
........................ I E: 42
— 1955 års universitetsutredning.. I E: 14
— utredn. om egendomsförvaltning I Fi: 23
Uppbördsorganisationskommittén ... I Fi: 25
Uppbördsutredningen............. I Fi: 32
Uppdragstagare: utredn. om s. k.
beroende uppdragstagare....... IS: 15
Uppfinningar. Se Arbetstagare.
Upplysningsverksamhet i utlandet .. I H: 5
USA-beredningen................ I H: 12
Utbildning. Se Undervisning.
Utlänningskommission: statens .... II In: 1
Utlänningskontrollen: utredn. om
den inre kontrollen............ I In: 10
Utrikesdepartementet: kansliutredningen
....................... I U: 7
— understödsnämnd............. I U: 4
—■ utredn. rör. adm.organisation .. I U: 6
Utrikesförvaltningens lönenämnd. ... I U: 9
Utrikeshandel: stöd för den svenska I H: 18
Utrustningskommitté. Se Göteborgs
universitet, Karolinska sjukhuset
och Sinnessjukhus.
Utskänkningsutredning: 1959 års . . I Fi: 30
Utsökningslagen: förberedande översyn
av....................... I Ju: 4
Utvecklingsländerna: administra
tionsutredning.
................ I U: 8
V.
Valutareglering.................. I Fi: 39
Valutredning: 1955 års........... I Ju: 19
Vanföreanstalterna och Eugeniahem
mets
skolor.................... I In: 40
Vattendomstolar: utredn. ang. organisation
...................... I Ju: 2
Vattenmål. Se Fiske.
Vattenvårdskommitlén............ I Jo: 9
Verkställighet.................... I Ju: 48
Veterinärer. So Kontrollslakterier.
Veter inär hiigskoleutredningen...... I Jo: 16
Vägmarkscrsättningskommittén..... I K: 7
Vägsakkunniga: 1960 års......... I I<: 18
14
25
16
1
28
16
1
1
1
3
8
34
27
5
9
40
26
10
3
9
5
I
20
7
14
17
22
3
9
9
17
438
Riksdagsberättelsen år 1961
Vägtrafiklagstiftning..............
Värdesäkringskommittén..........
Värnpliktiga: 1954 års utredn. rör.
totalförsvarets personalbehov ...
Värnpliktsavlöningsutredning: 1954
års..........................
Värnpliktsutredning: 1952 års.....
Värnpliktsutredning: 1960 års.....
I K: 24
I Fi: 35
I Fö: 7
I Fö: 8
I Fö: 1
I Fö: 23
Äktenskapshinder. Se Medicinska
äktenskapshinder.
Äktenskapslagstiftning. Se Familjeråttskommittén.
Y.
Yrkeslärarberedningen............
Yrkesutbildningens centrala ledning.
I
I
C:
E:
10
15
Ö.
öresundsdelegationen: svenska
I K: 5
Innehållsförteckning
Sid.
Allmän berättelse.................................................... 1
överenskommelser med främmande makter m. m. under tiden december 1959
— november 1960 .................................................. 3
Redogörelse för de av exportkreditnämnden å statens vägnar meddelade
garantierna........................................................ 9
Under år 1960 beviljade bidrag av lotterimedel.......................... 11
Under år 1960 beviljade bidrag ur behållningen av de särskilda lotterier som
anordnats till förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål.... 13
Under år 1960 beviljade bidrag ur fonden för idrottens främjande............ 13
Under år 1960 beviljade bidrag ur fonden för friluftslivets främjande ........ 15
Under budgetåret 1959/60 gjorda anvisningar ur jakt vårdsfonden............ 16
Under budgetåret 1959/60 beviljade bidrag ur statens lappfond.............. 16
Under budgetåret 1959/60 beviljade understöd ur allmänna arvsfonden........ 17
Utbetalningar för skilda ändamål från handels- och sjöfartsfonden under budgetåret
1959/60 ...................................................... 18
Kommittéer och sakkunniga samt centrala krisorgan .................... 19
I. Kommittéer och sakkunniga:
Justitiedepartementet (Ju) ...................................... 19
Utrikesdepartementet (U)........................................ 63
Försvarsdepartementet (Fö)...................................... 75
Socialdepartementet (S).......................................... 108
Kommunikationsdepartementet (K)................................ 132
Finansdepartementet (Fi)........................................ 165
Ecklesiastikdepartementet (E).................................... 209
Jordbruksdepartementet (Jo) .................................... 265
Handelsdepartementet (H) ...................................... 298
Inrikesdepartementet (In)........................................ 321
Civildepartementet (C) .......................................... 356
II. De centrala krisorganen:
Handelsdepartementet .......................................... 366
Inrikesdepartementet............................................ 367
Uppgift å kostnader för kommittéer och sakkunniga .................... 368
Betänkanden m. m., utkomna från trycket under 1960 .................. 414
Personregister till kommittéer och sakkunniga samt centrala krisorgan .... 416
Sakregister * * » » * * » .... 433