till 1954 års riksdag om vad i rikets styrelse (Framställning / redogörelse 1954:Rber)

BERÄTTELSE

till 1954 års riksdag om vad i rikets styrelse

sig tilldragit;

given Stockholms slott den i januari 195b.

Arbetsmarknaden under år 1953 har i stort kännetecknats av god sysselsättning.
Inom flertalet näringsgrenar har rått balans mellan tillgång och
efterfrågan på arbetskraft. Säsongarbetslösheten har dock varit högre än
under år 1952 och lett till att inom vissa områden särskilda sysselsättningsskapande
åtgärder måst vidtagas.

Utrikeshandeln har jämfört med föregående år visat en viss fortsatt värdemässig
nedgång. Denna har huvudsakligen orsakats av sjunkande priser
på såväl import som export. Kvantitativt har däremot exporten undergått
en mindre ökning. Efterfrågan på skogsindustriprodukter har stigit, medan
verkstadsexporten visat en viss nedgång trämst på grund av handels- och
valutapolitiska svårigheter hos en del köpareländer. Valutareserven har
under året ökat.

Vad angår export- och importregleringarna må nämnas, att fr. o. m. den
1 oktober ytterligare lättnader genomförts beträffande exporten. Den för
import från vissa länder gällande s. k. frilistan, som under 1952 utvidgades
att omfatta drygt 90 procent av importen från dessa länder, har bibehållits
oförändrad under året.

Försörj ningsläget i fråga om industriella råvaror har under året förbättrats
huvudsakligen beroende på ökad varutillgång på de internationella
marknaderna. Det under 1951 genomförda beslaget på koppar och vissa
kopparlegeringar in. in. har upphävts fr. o. m. den 15 oktober. I överensstämmelse
med ett inom organisation för europeiskt ekonomiskt samarbete
fattat beslut har de i samband med beslaget på nickel och vissa nickellegeringar
utfärdade bestämmelserna om begränsning i fråga om användningen
av dessa råvaror tills vidare satts ur kraft. Vidare har beslaget på
tegel upphävts under året.

I fråga om bränsleförsörjningen har avsevärda lättnader inträtt. Sålunda
har ransoneringen av koks, stenkol och stenkolsbriketter kunnat upphävas.
Med hänsyn till det förbättrade bränsleläget har statens bränslekommission
avvecklats fr. o. in. den 1 juli. Bränslekommissionens kvarvarande arbetsuppgifter
ha övertagits av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
samt statens handels- och industrikommission.

Nya riktlinjer för den prisreglerande verksamheten fastställdes den 5
juni att gälla tills vidare. Därigenom har priskontrollen i ökad omfattning

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt.

Rlksdagsberättelsen.

Riksdag sberättelsen.

kommit att inriktas på att åstadkomma prissänkningar. Den direkta priskontrollen
har beträffande ett stort antal varuslag upphävts och i viss utsträckning
ersatts med prisövervakning.

En ingående redogörelse för de förhållanden, som sammanhänga med den
ekonomiska utvecklingen, lämnas vid anmälan av finansplanen i 1954 års
statsverksproposition, till vilken i övrigt torde få hänvisas.

För organisationen av de högre allmänna läroverkens gymnasier ha antagits
nya grunder.

Nya riktlinjer för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område
fastställdes den 10 april 1953 att gälla tills vidare intill utgången av
augusti månad 1954.

Under sommaren 1953 utbröt en omfattande paratyfusepidemi, som utsatte
epidemivården för stora påfrestningar. På hösten följdes den av en
svår barnförlamningsepidemi med omkring 4 000 fall fram till mitten av
november månad.

Antalet utlänningar i Sverige uppgick vid mitten av november 1953 till
omkring 250 000 eller samma antal som vid motsvarande tid 1952, varav
ca 170 000 av nordisk nationalitet.

Ombud för Sverige deltog i Förenta Nationernas generalförsamlings sjunde
ordinarie möte, som sammanträdde den 24 februari—den 23 april 1953,
samt i annat möte för behandling av Koreafrågan den 17-—28 augusti 1953.
Förenta Nationernas generalförsamlings åttonde ordinarie möte öppnades i
New York den 15 september 1953. Sverige har också varit representerat i
Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd, som under året sammanträtt
i New York.

Rådet inom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete har under
året sammanträtt på ministerplanet två gånger, varvid Sverige varit
representerat.

Europarådets ministerkommitté har under året sammanträtt en gång i
Strasbourg och en gång i Paris, varvid Sverige var representerat. Europarådets
rådgivande församlings femte ordinarie möte har sammanträtt i
maj, juni och september.

Nordiska rådet höll sin första session i Köpenhamn den 13—21 februari
1953.

Sedan parterna i Koreakonflikten enats om att tilldela Sverige uppdrag
i samband med dels övervakning av stilleståndet och dels repatriering av
vissa krigsfångar, beslöt Kungl. Maj :t att mottaga båda dessa uppdrag.

Såsom bilagor till denna berättelse fogas

a) en förteckning över de överenskommelser med främmande makter
m. in., som slutits sedan utgången av november månad 1952 (bil. A); samt

b) en sammanställning av de bidrag, som under år 1953 beviljats från lotteriinedelsfonden
(bil. B).

Redogörelse för de av exportkreditnämnden å statens vägnar meddelade
garantierna ingår i en särskild proposition till riksdagen om fortsatt statsgaranti
för exportkredit.

Överenskommelser med främmande makter m. m.

Bilaga A.

Överenskommelser med främmande makter in. in. under
tiden december 1952—november 1953.

Den 20 december 1952 undertecknades i Stockholm ett protokoll med
Jugoslavien rörande varuutbytet.

Den 22 december 1952 undertecknades i Buenos Aires en internationell
telekommunikationskonvention m. m. Kungl. Maj :t beslöt den
25 september 1953 att ratificera konventionen. Ratifikationsinstrumentet deponerades
i Buenos Aires den 31 oktober 1953.

Den 27 januari 1953 växlades i Bogotå ministeriella noter med Colomb
i a rörande varuutbytet.

Den 6 februari 1953 beslöt Kungl. Maj :t ratificera tilläggsprotokoll
nr 3 av den 11 juli 1952 till överenskommelsen rörande upprättande av en
europeisk betalningsunion. Ratifikationsinstrumentet deponerades
i Paris den 24 februari 1953.

Den 11 februari 1953 undertecknades i New York en överenskommelse
med Förenta Nationerna om tekniskt bistånd.

Den 11 februari 1953 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Danmark
rörande varuutbytet.

Den 11 februari 1953 undertecknades i Stockholm tredje protokollet till
överenskommelsen med Förbundsrepubliken Tyskland angående
varuutbytet (handelsöverenskommelsen) av den 26 januari 1951.

Den 20 februari 1953 undertecknades i Stockholm en luftfartsöverenskommelse
med Japan, överenskommelsen trädde i kraft genom
ministeriell noteväxling i Tokio den 24 juli 1953.

Den 25 februari 1953 undertecknades i London en överenskommelse rörande
de tyska utlandsskulderna. Kungl. Maj :t beslöt den 30 juni
1953 att ratificera avtalet. Ratifikationsinstrumentet deponerades i London
den 16 september 1953.

Den 28 februari 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Tjeckoslovakien rörande förlängning av överenskommelsen angående
varuutbvtet av den 17 november 1945 och protokollet av den 14 mars
1952.

Den 16 mars 1953 växlades i Ankara ministeriella noter med Turkiet
rörande förlängning av handels- och b e t a 1 n i n g s ö v e r e n s k o inni
e 1 s e r n a av den 7 juni 1948 m. in.

Den 28 februari och den 19 mars 1953 växlades i Djakarta ministeriella
noter med Indonesien angående förlängning av protokollet av den 17
mars 1952 rörande varuutbytet.

Den 20 mars 1953 beslöt Kungl. Maj :t Sveriges anslutning till unionskonventionen
i Paris den 20 mars 1883 för skydd av den industriella

Riksdagsberättelsen.

äganderätten, reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington
den 2 juni 1911, i Haag den O november 1925 och i London den 2 juni 1934.
Anslutningsdokumentet deponerades i London den 31 mars 1953.

Den 20 mars 1952 beslöt Kungl. Maj :t Sveriges anslutning till överenskommelsen
i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av
oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad
i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925 och i London
den 2 juni 1934. Anslutningsdokumentet deponerades i London den 31
mars 1953.

Den 23 mars 1953 undertecknades i Beyrut en överenskommelse med Libanon
rörande luftfartsförbin delser na.

Den 26 mars 1953 undertecknades i Stockholm en överenskommelse angående
ändring av lydelsen av artiklarna 2, 7 och 9 i den mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutade
konventionen innehållande internationellt privaträttsliga
bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap.
Kungl. Maj:t beslöt den 5 juni 1953 att ratificera överenskommelsen.

Den 28 mars 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med Ungern
angående förlängning av protokollet rörande varuutbytet av den 9
maj 1952.

Den 1 april 1953 undertecknades i Oslo en överenskommelse mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av konventionen
mellan samma stater den 10 februari 1931 angående indrivning
av underhållsbidrag. Kungl. Maj:t beslöt den 5 juni 1953 att ratificera
överenskommelsen.

Den 1 april 1953 undertecknades i Stockholm ett avtal med Belgien
för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa
andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Den 2 april 1953 undertecknades i London ett protokoll rörande tillämpningen
av konventionen av den 5 april 1946 om överfiskning.

Den 9 april 1953 undertecknades i Helsingfors en överenskommelse med
Finland rörande tillägg till den gällande konventionen den 29 januari
1926 angående fredligt avgörande av tvister. Kungl. Maj:t beslöt
den 30 juni 1953 att ratificera överenskommelsen. Utväxling av ratifikationsinstrumenten
ägde rum i Stockholm den 13 juli 1953.

Den 9 april 1953 undertecknades i Moskva ett protokoll med De Socialistiska
Råds republikernas U n Do n rörande varuutbytet.

Den 14 mars och 10 april 1953 växlades i Haag ministeriella noter med
Nederländerna rörande varuutbytet.

Den 11 april 1953 undertecknades i Geneve ett tilläggsprotokoll till internationellt
fördrag angående godsbefordring å järnväg (CIM)
och angående befordring å järnväg av resande och resgods
(CIV), båda av den 25 oktober 1952.

Överenskommelser med främmande makter m. in. o

Den 15 och 16 april 1953 växlades i Helsingfors ministeriella noter med
Finland rörande förlängning av protokollet den 9 april 1952 rörande
varuutbytet.

Den 17 april 1953 undertecknades för Sveriges del i Washington, med
förbehåll för ratifikation, överenskommelsen med ändring och förlängning
av internationella vete a vtalet, framlagd för undertecknande
från den 13 april 1953.

Den 17 april 1953 beslöt Kungl. Maj :t ratificera tilläggsprotokollet av den
6 november 1952 till den allmänna överenskommelsen rörande Europarådets
privilegier och i m m u n i t e t. Ratifikationsinstrumentet
deponerades i Strasbourg den 30 april 1953.

Den 17 april 1953 beslöt Kungl. Maj :t ratificera tilläggsprotokollet av den
20 mars 1952 till konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ratifikationsinstrumentet
deponerades i Strasbourg den 22 juni 1953.

Den 17 april 1953 beslöt Kungl. Maj:t Sveriges anslutning till konventionen
av den 10 november 1952 om reform av den internationella
rättsskipningen i Tanger. Anslutningsdokumentet deponerades
i Paris den 27 april 1953.

Den 24 april 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med Frankrike
rörande varuutbytet.

Den 2 maj 1953 undertecknades i Warszawa ett protokoll med Polen rörande
varuutbytet och regleringen av betalningarna under
tiden den 1 mars 1953—den 28 februari 1954.

Den 4 maj 1953 undertecknades i Strasbourg ett tillägg tilll stadga för
Europarådet.

Den 6 maj 1953 växlades i Tokio ministeriella noter med Japan rörande
varuutbytet.

Den 15 maj 1953 undertecknades i Bonn ett avtal med Förbundsrepubliken
Tyskland angåede praktikanter.

Den 25 maj 1953 växlades i Canberra ministeriella noter med Australien
rörande varuutbytet.

Den 28 och 30 maj 1953 växlades i Athen ministeriella noter med Grekland
om upphävande av passviseringstvånget.

Den 1 juni 1953 växlades i Wien ministeriella noter med Österrike
rörande varuutbytet.

Den 5 juni 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med Schweiz
rörande varuutbytet.

Den 12 juni 1953 undertecknades i Stockholm ett årsprotokoll med Spanien
angående varuutbytet och betalningarna.

Den 17 juni 1953 undertecknades i Paris ett tilläggsprotokoll till betalningsavtalet
med Frankrike av den 15 juli 1948.

Den 22 juni 1953 växlades i Buenos Aires ministeriella noter med Argentina
rörande handeln.

Den 30 juni 1953 beslöt Kungl. Maj:t ratificera Internationella arbetsor -

Riksdagsberättelsen.

ganisationens konvention (nr 101) angående semester inom jordbruket
av den 26 juni 1952. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Geneve
den 12 augusti 1953.

Den 30 juni 1953 beslöt Kungl. Maj:t ratificera Internationella arbetsorganisationens
konvention (nr 102) angående minimistandard för social
trygghet av den 28 juni 1952. Ratifikationsinstrumentet deponerades i
Geneve den 12 augusti 1953.

Den 30 juni 1953 beslöt Kungl. Maj:t Sveriges anslutning till konventionen
den 21 november 1947 rörande privilegier och immunitet
för Förenta Nationernas fackorgan såvitt gäller världsineteorologiska
organisationen. Anslutningsdokumentet deponerades i New York den
31 juli 1953.

Den 30 juni 1953 beslöt Kungl. Maj:t Sveriges anslutning till konventionen
rörande bildandet av Europeiska växtsky ddsorganisationen
av den 18 april 1951. Anslutningsdokumentet deponerades i Paris den
18 oktober 1953.

Den 30 juni 1953 undertecknades i Paris med förbehåll för ratifikation
tilläggsprotokoll nr 4 till överenskommelsen rörande upprättande av en
europeisk betalnings union.

Den 30 juni 1953 undertecknades för Sveriges del, med förbehåll för ratifikation,
en internationell konvention för underlättande av import av
varuprover och reklammaterial av den 7 november 1952.

Den 30 juni 1953 undertecknades i Paris en tilläggsöverenskommelse till
överenskommelsen angående upprättande av ett av representanter för europeiska
stater bestående råd med uppgift att planlägga ett internationellt
laboratorium och att organisera andra former av samarbete på kärnforskningens
område.

Den 30 juni 1953 växlades i New Delhi ministeriella noter med Indien
rörande handeln.

Den 30 juni 1953 växlades i Ankara ministeriella noter med Turkiet
angående förlängning av handels- och betalningsöverenskommel
serna av den 7 juni 1948 m. m.

Den 1 juli 1953 undertecknades i Paris, med förbehåll för ratifikation,
en konvention angående upprättande av en europeisk organisation
för kärnforskning.

Den 3 juli 1953 undertecknades i Stockholm ett protokoll med Island
rörande varuutbytet.

Den 4 juli 1953 undertecknades i Ronn ett protokoll med Förbundsrepubliken
Tyskland rörande varuutbytet.

Den 9 och 11 juli 1953 växlades i Paris noter med Storbritannien
angående förlängning av överenskommelsen av den 18 januari 1951 rörande
regleringen av utestående saldon per 30 juni 1950.

Den 20 juli 1953 undertecknades, med förbehåll för ratifikation, i Reykjavik
en konvention med Danmark, Island och Norge om överflyttning
mellan sjukkassor samt om sjukhjälp under
tillfällig vistelse.

överenskommelser med främmande makter in. m.

Den 20 juli 1953 undertecknades, med förbehåll för ratifikation, i Reykjavik
en konvention med Danmark, Finland, Island och Norge
om ömsesidigt utgivande av förmåner i anledning av nedsatt
arbetsförmåga.

Den 20 juli 1953 undertecknades, med förbehåll för ratifikation, i Reykjavik
en konvention med Danmark, Finland, Island och Norge
om ömsesidigt utgivande av mödrahjälp.

Den 21 juli 1953 trädde luftfartsavtalet med Luxemburg av
den 17 november 1952 i kraft genom en luxemburgisk notifikation.

Den 23 juli 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med Polen
rörande varuutbytet och regleringen av betalningarna.

Den 24 juli 1953 växlades i Athen ministeriella noter med Grekland
rörande varuutbytet.

Den 12 augusti 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Schweiz rörande ändring av artikel 3 b i överenskommelsen den 18 oktober
1950 rörande flygförbindelser.

Den 12 augusti 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Schweiz rörande upphävande av överenskommelsen den 21 juli 1939 angående
ömsesidig befrielse från erläggande av tullavgifter och andra
skatter å motorbränsle och smörjoljor, brukade av flygplan i
regelbunden linjetrafik.

Den 20 augusti 1953 växlades i London ministeriella noter med Storbritannien
rörande uppsägning av 193 3 års handelsöverenskomme
I se jämte noteväxlingen av den 27 maj och den 15 juni 1935.

Den 3 oktober 1953 undertecknades i Köpenhamn ett tilläggsprotokoll
till protokollet med Danmark den 11 februari 1953 angående varuutbytet.

Den 6 oktober 1953 undertecknades för Sveriges del, med förbehåll för
ratifikation, Förenta Nationernas konvention om kvinnors politiska
rättigheter av den 31 mars 1953.

Den IG oktober 1953 växlades i Havana ministeriella noter med C u b a
rörande upphävande av passviseringstvånget.

Den 16 oktober 1953 undertecknades i Stockholm ett protokoll med
Jugoslavien rörande varuutbytet.

Den 17 oktober 1953 undertecknades för Sveriges del, med förbehåll för
ratifikation, i Bryssel ett protokoll rörande en europeisk transportministerkonferens
med därvid fogad arbetsordning för konferensen.

Den 24 oktober 1953 undertecknades i Geneve en deklaration rörande förlängning
av giltighetstiden för tullkoncessioner enligt
G ÅT T (Allmänna tull- och handelsavtalet).

Den 24 oktober 1953 undertecknades i Geneve en deklaration rörande
handelsförbindelserna mellan vissa avtalsslutande
parte r i GATT och Japan.

Den 27 oktober 1953 undertecknades i Stockholm ett avtal med D a nm
a r k för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.

Riksdagsberätt elsen.

Den 27 oktober 1953 undertecknades i Stockholm ett avtal med Danmark
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap.

Den 27 oktober 1953 undertecknades i Stockholm ett avtal med Danmark
angående handräckning i skatteärenden.

Den 30 oktober 1953 beslöt Kungl. Maj:t Sveriges anslutning till stadga
för Haagkonferensen för internationell privaträtt av
den 31 oktober 1951.

Den 7 november 1953 växlades i Paris ministeriella noter med Frankrike
rörande varuutbytet.

Den 16 november 1953 undertecknades i Stockholm ett protokoll med
Norge rörande varuutbytet.

Den 16 november 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Storbritannien rörande betalningarna.

Den 17 november 1953 undertecknades i Budapest ett protokoll med
Ungern rörande handels- och betalningsförbindelserna.

Den 20 november 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Belgien rörande varuutbytet med den belgisk-luxemburgiska
ekonomiska unionen.

Den 27 november 1953 växlades i Stockholm ministeriella noter med
Italien rörande varuutbytet.

Den 28 november 1953 uppsade Sverige betalningsavtalet av den
30 oktober 1947 med Tj eckoslovakien.

Under år 1953 beviljade bidrag av lotterimedel.

Bilaga B.

Under år 1953 beviljade bidrag av lotterimedel.

I. Översikt.

Ändamålsgrupp	Beviljade bidrag	Summa kronor
Landsbygds- ändamål kronor	Stads- o. blandade ändamål kronor
A. Teaterverksamhet......... B. Orkesterverksamhet........ 0. Övriga ändamål . . ....... Summa	2 676 000 365 000 1 271000	—	8 312 800 1246 700 144 200	—	10 988 800 l 611 700 1415 200	—
4812000	—	9 703 700	—	14015 700	—

Anm. Med bidrag för landsbygdsändamål avses i tabellredovisningen belopp, som helt eller i
övervägande grad kommit landsbygd eller mindre städer tillgodo. Till mindre sta^^a r^nats
sådana med högst 60 000 innevånare. Bidrag, som ej synts bora hanforas till nu namnda grupp,
ha sammanfattats under beteckningen stads- och blandade andamal Und“\1952 beviljade
bidrag för landsbygdsändamål utgjorde 3 767 000 kronor (av sammanlagt 1^ 148 650 kronor.)

II. Specifikation.

Beslu-tets dag	Belopp kronor
18/''l2		800 000: —
S6/s	7 500: —
18/12	7 500: —	15000:-
M/o	606 000: —
18/l2	606 000: —	1212000: —
26/6		4 000: —
30/i	, 100000: —
26/o	45 000: —
2O/0	400 000: —
18/l2	100 000: —	645 000: —

Ändamål

A. Teaterverksamhet.

1) Landsbygdsändamål.

Folkets parkers centralorganisation.......(för 1954)

Föreningen Malmö stadsteater u. p. a. (för bygdeturnéer) .

, > » > ( > d:o )

Riksteatern................1953/54)

, ................( > 1953/54)

Ruinspelen i Visby, Föreningen.............

Teaterr&det (till understöd åt enskild teaterverksamhet i
landsorten)..........(för 19o2/53)

> (till d:o)...........( » 1952/53)

> (till d:o)...........( * 1 1953/54)

> (till d:o)...........( * 1953/54)

Summa kronor 2 (!7(! 000: —

Riksdagsberättelsen.

Ändamål	Beslu-tets dag	Belopp kronor
2) Stads- och blandade ändamål		i
Operan................	. . (för 1952/53)	80/ 4	600 0(X	-
> ................	. . (» 1953/54)	26/e	1300 00	-
) ................	. . (» 1953/54)	,8/is	1840 OCK	-	3 740 000: —
Dramatiska teatern ..........	. (för 1952/53)	s%	200 00	-
> >	. (» 1953/54)	26/s	575 00C	-
> » ...........		26/e	20 00C	-
> > ...........	. (» 1953/54)	18/.s	775 00	—	1570000: —
Göteborgs lyriska teater.........	. (för 1952/53)	3°/4	50 000	—
> > > ..........		28/e	350000	—
> y y..........	. ( » 1953/54)	,8/l2	400 000	_	800 000: —
Göteborgs stadsteater...........		9/i	14 80	_
y y . .........	. (för 1952/53)	30A	100 000	—
> y ...........	. (» 1953/54)	28/e	210000	—
> > •..........	. (> 1953/54)	18/l2	290 000	—	614 800: —
Malmö stadsteater............	. (för 1952/53)	SO/,	75 000	—
> > ............	. (. 1953/54)	s6/«	342 500	—
> > ....... . . . .	. (» 1953/54)	18/l9	4J 6 500	—	834 000: —
Norrköping—Linköping, Stadsteatern ....	. (för 1952/53)	*o/4	40 000	—
» > > ....	. ( > 1953/54)	26/«	110 000	—
> y > ....	. (> 1953/54)	18/12	142 000	—	292 000: —
Hälsingborgs stadsteater.........	. (för 1952/53)	SO/4	40 000	—
> » .........	. (. 1953/54)	26/6	60 000	—
> » .......(för scenutrustning)	26/6	30 000	—
> > .........	. (för 1953/54)	18/n	90000	—	220000: —
Uppsala stadsteater...........	. (för 1952/53)	30/4	50000	—
> >	. ( > 1953/54)	26/e	70 000
> > ............	. (» 1953/54)	18/l3	105 000		225 000:-
Svenska dramatikers studio, förening n. p. a.		26/e			10000: —
Drottningholms teatermuseum.......		26/e			5 000: —
Klassikerspelen i Uppsala ........		lS/3			2 000: —
		Summa kronor	8 812 800: —
B. Orkesterverksamhet.
1) Landsbygdsändamål.
Gävleborgs läns orkesterförening......	(för 1952/53)	so/4	32 000:
» > > ......	. ( > 1953/54)	26/e	186 000:		218 000: —
Nordvästra Skånes orkesterförening ....	(för 1952/53)3	SO/.	1000:
> > > ....	( » 1953/54)	S6/«	6 000:		7 000: —
Sveriges orkesterföreningars riksförbund . . .		28/e		140 000: —
		Summa kronor	365000: —

Under år 1953 beviljade bidrag av lotterimedel.

Ändamål	\|	Beslu-tets dag	B	o 1 o p p kronor
2) Stads- och blandade ändamål.
Konsertföreningen i Stockholm.......	(för 1952/53)	I2/o	42 000	—
> > > .......	( , 1953/54)	i6/e	281000	—
	( » 1953/54)	26/o	10 000	—	333000: —
Göteborgs orkesterförening..........	(för 1952/53)	6/«	34 000	—
	( . 1953/54)	26/e	262 700	—	296 700:-
	(för 1952/53)	so/4	24 000	—
	( » 1953/54)	28/6	165 700	—	189 700: —
Norrköpings orkesterförening........	(för 1952/53)	»0/4	25 500	—
	( > 1953/54)	26/e	173 500	—	199 000: —
Nordvästra Skånes orkesterförening.....	(för 1952/53)	s%	19 800	—
.	( » 1953/54)	26/e	168 500	—	188300: —
		26/6			40 000: —
		Summa krouor	1246 700: —
C. Övriga ändamål.
1) Landsbygdsändamål.
Albo härads hembygdsförening, Fågeltofta .		18/12			5 000: —
Dörby hembygdsförening, Smedby.....		18/1S			20 000: —
		18/lä			15 000: —
Folketshusföreningarnas riksorganisation . .		I8/U			20000: —
		18/ia			40 000: —
Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra	26/ft			35 000: —

Halmstads stadsfnllmäktige........		26/e
Jämtbygdens folkhögskola i Hålland ....		18/lä			75 000: —
Jönköpings läns hembygdsförbund.....		26/6			100 000: —
Konst i skolan, Föreningen........		26/e
		26/6			35 000: —
		,8/is			25 000: —
		18/is			150000: —
Samarbetskommittén för Sveriges kyrkosångsförbnnd, Säll-				000--
skåpet Kyrkosångens vänner m. fl.....
Skolköksseminariet i Umeå........		26/e	30 000: —
		18/lä	30 000: —	60 000: —
Svenska alliansmissionens ungdomsförbund, Jönköping . . .	,8/h			75 000: —
Svenska baptisternas folkhögskoleförening, Folkärna ....	18/12			50 000: —
		,8/l 2			30000: —
Svenska ungdomsringen för bygdekultur . .		l8/lS			8 000: —
Sverige9 amatörmusikkårer, Riksförbundet . .		8/6	2 000: —
» > » • •		20/o	10 000: —	12 000: —
		“/12			25 000: —
Sveriges storloge av I.O.Gr.T. (för Tollare folkhögskola) . .	,8/n			100 000: —
Urshult, Hembygdsföreningen Gamla Urshult		»8/h			10 000: -

Riksdagsberättelsen.

Ändamål	Beslu-tets dag	Belopp kronor
Yarbergs museum..........	,8/l2		10 000: —
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien . (Stjernsund)	2<>/«	50000: —
’ 1 » > . (Uraniborg)	l8/u	35 000: —	85 000: —
Värsta diakonissanstalt, Härnösand............	>		60 000: —
Växjö teateraktiebolag..........	18/l2		75000: —
	Summa kronor 1 271 000: —
2) Stads- och blandade ändamål.
Byggnadsarbetarkören i Stockholm.......	27/2		2 500:-
Musikaliska akademien..........	2°/6	6500: —
	23/io	200: -
> >	18/U	3 500:-	10 200: —
Nordisk teaterkongress i Stockholm......	V»		4 000:-
Nordiska konstförbundets svenska sektion.......	l8/l2		20 000: —
Riksantikvarieämbetet.......	26/e		10000:-
Soldaternas vänner i Skövde, Föreningen........	26/e		50000:-
Svenska institutet..........(för operagästspel)	»8/e	3000:-
’ ’ ..........(för d:o )	20/n	5 500: —	8500: —
Svenska välgörenhetsföreningen i London........	l8/l2		24000:-
Sveriges författareförening......	22/ 6		10000:-
Vetenskapsakademien........	18/12 \|		5000:-
	Summa kronor	144200:-

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

1 Ju

Kommittéer och sakkunniga samt centrala

krisorgan.

I. Kommittéer och sakkunniga.

Justitiedepartementet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. Straffrätts kommittén (1951:1 6; 1952:1 11; 1953:1 7).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 18 juni 1937, den 11
oktober 1940, den 8 juni 1945, den 30 december 1947 och den 18 februari
1949 (se Pöst- och Inrikes tidn. den 3 juli 1937, den 11 oktober 1940 och den
13 juli 1945):

Ekeberg, L. B., riksmarskalk, ordförande;

Beckman, N. A. T., justitieråd;

Bergendal, R., professor, rektor vid Lunds universitet;

Digman, H. M., hovrättsråd;

Wetter, F„ professor emeritus.

Sekreterare:

Rudholm, S. J. G., e. o. hovrättsassessor.

Direktiven för kommittén, se 1946: I Ju 9 och 1949: I Ju 4.

För att deltaga i överläggningar med kommittén ha tillkallats:

1. såsom experter för särskilda frågor, med stöd av bemyndigandet den
18 februari 1949:

Petrén, B. A. S., utrikesråd;

Gerle, B. O., överläkare, docent;

2. beträffande utredning om straffbestämmelserna rörande brott mot person
samt lagstiftning om de särskilda brotten m. m. den 28 februari 1949,
med stöd av bemyndigandet den 11 oktober 1940:

Brandt, H. B. D., rådman;

Henriksson, S. H., ombudsman, led. av II kamm.;

Linder, E. Hj., fil. dr;

Lundgren, Valborg, advokat;

Nordlund, Elsa-Brita, överläkare;

Olsson, C. P., f. d. hanarbetare, f. d. riksdagsman;

Werner, O. E., hemmansägare, led. av I kamm.; samt

3. beträffande utredning om viss omarbetning av bestämmelserna om
uppror i 9 kap. 1 § strafflagen enligt bemyndiganden den 10 och den 24 september
1948;

14 Riksdagsberättelsen.

I Jli: 1 Holmbäck, Å. E. V., professor, rektor vid Uppsala universitet, f. d. riksdagsman; Gezelius,

L. E. B., advokat, led. av II kamm.;

Olsson, C. P.;

Werner, O. E.;

Lindberg, Hugo, advokat;

Romanus, S. E., justitieråd;

Sölvén, A., advokat;

Lundqvist, Martin, statsåklagare.

Kommittén har under år 1953 sammanträtt 10 dagar. Efter remiss har
kommittén avgivit yttranden dels den 9 februari 1953 över kyrkomötets skrivelse
den 13 oktober 1951, nr 43, i anledning av väckt motion angående viss
ändring i 13 § lagen den 13 november 1936 om domkapitel, dels ock den 21
februari 1953 över en vid 1953 års riksdag väckt motion, nr 177 i första
kammaren, om utredning angående de allmänstraffrättsliga problemen inom
specialstraffrätten m. m.

Den 27 april 1953 har kommittén avgivit betänkande med förslag till
brottsbalk (SOU 1953: 14). Kommitténs uppdrag är därmed slutfört.

2. Fuslighetsbildningssakkunniga (1951:1 10; 1952:1 14; 1953:1 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 9 juni 1939 och den
29 juni 1950 (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1939):

Malmberg, H., f. d. generaldirektör, ordförande;

Andersson, J. A., bankofullmäktig, f. d. riksdagsman;

Berg, N. R., godsägare, ryttmästare;

Jonsson, L. A. D., lantbrukare, led. av II kamm.;

Lundgren, J. B., byråchef;

Lundström, H. E„ distriktslantmätare;

Nordfelt, Hj., lagman, tillika sekreterare;

Näslund, P. J., hemmansägare, led. av I kamm.;

Odencrantz, J. O., häradshövding;

Wetterhall, H. C. B., överdirektör.

Den 25 maj 1946 med stöd av bemyndigandet den 9 juni 1939 utsedda att
på kallelse av ordföranden deltaga i överläggningar med de sakkunniga:
Hagberg, A. E., professor;

Myrbeck, K. D., professor;

Nannesson, P. L., professor emeritus;

Wennerberg, S. G., byråchef;

Örborn, K. A., agronom.

Förordnade att biträda de sakkunniga:

Magnusson, R., byråchef;

Prawitz, G., byrådirektör;

Wallner, H., distriktslantmätare.

Direktiven för de sakkunniga, se 1940: Ju 29.

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet. 15

De sakkunnigas arbetsutskott har under år 1953 hållit 15 protokollforda
sammanträden, varjämte förekommit ett flertal mera informella överläggningar.

Arbetet har framför allt koncentrerats på frågorna om fastighetsbegreppet
och om registrering av fastigheter såväl å landet som i stad, i vilka
ämnen utredningspromemorior samt utkast till författningstext utarbetats.
Vidare har ingående utredning verkställts dels rörande frågan om bestämning
av fastighet och dess gränser, dels ock rörande frågan om servitut och
dettas förhållande till fastighetsbildningen. De sakkunniga ha vidare avgivit
två infordrade utlåtanden i fastighetsbildningen närstående lagstiftningsfrågor.

Kungl. Maj :t har den 16 och den 23 oktober 1953 bemyndigat statsrådet
och chefen för justitiedepartementet att i annan ordning låta fortsätta utredningen
om ny fastighetsbildningslagstiftning och därmed sammanhängande
spörsmål, till följd varav de sakkunnigas arbete är att anse såsom avslutat
(jfr I ju 34 och 36 här nedan).

3. Sakkunniga för lagstiftning rörande artificiell insemination
(1951:1 18; 1952:1 21; 1953:1 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 december 1947 för
att verkställa utredning rörande de rättsliga och medicinska frågor som ha
samband med artificiell insemination (se Post- och Inrikes tidn. den 13
december 1947):

Edling, S. Å., justitieråd, ordförande;

Beckman, Sigrid, advokat;

Hellsten, S. E., teol. dr, komminister;

Nordlander, E. O. V., med. dr, docent;

Rosén, Göta, byråchef.

Expert:

Ramer, K. T., med. dr, överläkare.

Sekreterare:

Larson, B. G., e. o. förste kanslisekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1948: I Ju 33.

De sakkunniga ha slutfört sitt uppdrag och den 26 mars 1953 avgivit betänkande
med förslag till lagstiftning om insemination (SOU 1953: 9). Samtidigt
ha de danska och norska kommittéerna slutfört sitt arbete och avgivit
betänkanden.

4. Säkerhetsanstaltsutredningen (1953:1 28).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 maj 1952 (se Postoch
Inrikes tidn. den 21 juli 1952) för att utreda frågan om organisationen
av förvarings- och interneringsklientelets vård:

Bcrgquist, Th., landshövding, ordförande;

Ju: 4

16 Riksdagsberättelsen.

I Jill 4 Eriksson, G. T., byråchef, tillika sekreterare;

Forssell, E. G. B., t. f. byråchef;

Josephson, W., grosshandlare;

Olsson, E., kanslichef;

Sondén, T. V., docent (avliden den 20 februari 1953);

Wejke, G. W., generaldirektör;

Wretblad, K. A. G., förste läkare (fr.o. m. den 1 juni 1953).

Experter:

Marnell, K. G., direktör;

Pettersson, E. G. A., ombudsman;

Stiirup, G. K., överläkare vid Psykopatanstalterne i Herstedvester, Danmark;
Tammelin, P. A. V., byrådirektör.

Direktiven för utredningen, se 1953:1 Ju 28.

Under tiden december 1952—oktober 1953 har utredningen sammanträtt
sju gånger samt därutöver med representanter deltagit i överläggningar med
strafflagberedningen tre gånger.

Den 29 oktober 1953 avlämnade utredningen ett den 2 oktober 1953 dagtecknat
betänkande: Vårdorganisation för förvarade och internerade (SOU
1953: 32). Uppdraget är därmed slutfört.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.

5. Strafflagberedningen (1951:1 7; 1952:1 12; 1953:1 8).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 6 oktober 1938, den
31 december 1942, den 15 december 1944, den 21 januari 1949, den 10
november 1950 och den 11 januari 1952 (se Post- och Inrikes tidn. den 21
oktober 1938, den 12 januari 1943 och den 3 januari 1945):

Schlyter, K., f. d. president, ordförande;

Bergendal, R., professor, Lunds universitets rektor;

Eriksson, G. T., byråchef;

Ersman, S., direktör (såvitt angår frågor avseende behandlingen av ungdomsbrottslingar)
;

Göransson, H., överdirektör, led. av I kamm.;

Heuman, M., riksåklagare;

Holmberg, C., hovrättsfiskal (fr. o. m. den 22 september 1953 i ärende vari
han deltager som sekreterare);

Hult, B., e. o. hovrättsassessor (fr. o. m. den 1 oktober 1953 i ärende vari
han deltager som sekreterare);

Lassen, B., f. d. hovrättsråd, direktör (såvitt angår brottsregistrering och
processuella frågor);

Ohlsson, L. G., borgmästare (såvitt angår frågor avseende behandlingen av
psykiskt abnorma brottslingar);

Strahl, I., professor.

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

Sekreterare: I Ju: 5

Holmberg, C., se ovan;

Hult, B., fr. o. in. den 1 oktober 1953, se ovan;

Walberg, S., e. o. hovrättsassessor (t. o. in. den 31 maj 1953; enligt förordnande
den 9 oktober 1953 har Walberg även därefter utfört arbete åt beredningen).

Lokal: Stora Nygatan 2 B, 1 tr.; tel. 10 16 58 (ordföranden) och växel
23 06 60 (sekreterarna).

Direktiven för beredningens uppdrag, se 1939: Ju 25, 1943: I Ju 9, 1945:

1 Ju 12 och 1950: I Ju 12.

Kungl. Maj :t har den 16 januari 1953 uppdragit åt barnavårdskommittén
att efter utredning inkomma med förslag rörande anordningar för tillfälligt
omhändertagande av för brott misstänkta ungdomar i åldern 15—17 år och
de förslag till lagstiftningsåtgärder, vilka anses i detta sammanhang böra
vidtagas, samt föreskrift att kommittén i sistnämnda avseende skall samråda
med strafflagberedningen.

Strafflagberedningen har den 4 juni 1953 avgivit betänkande om införande
av ett enhetligt frihetsstraff in. m. (SOU 1953: 17). Såsom beredningens
sakkunniga ha jämväl professorerna I. Agge och G. Heckscher, f. d. riksdagsmannen
Verner Hedlund, chef läkaren Gustav Jonsson, advokaten Hugo
Lindberg, första byråsekreteraren Torgny Lindberg, statsåklagaren M.
Lundqvist, överläkaren Elsa-Brita Nordlund, häravshövdingen G. Siljeström
och direktören G. Thurén undertecknat detta betänkande.

Beredningen har den 29 oktober 1953 avgivit en promemoria angående
riktlinjer för en reformering av förvarings- och interneringslagstiftningen
med utkast till lagbestämmelser i ämnet. Promemorian har tryckts som bilaga
till säkerhetsanstaltsutredningens betänkande om vårdorganisation för
förvarade och internerade (SOU 1953: 32).

Den 10 november 1953 har beredningen i skrivelse till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet, såsom tillägg till beredningens yttrande den
7 oktober 1948 över 1946 års alkoholistvårdsutrednings betänkande med
förslag till lag om nykterhetsvård m. m., hemställt om övervägande av viss
ändring i 8 § lagen om villkorlig dom.

Beredningens arbete har härutöver huvudsakligen varit inriktat på revisionen
av reaktionssystemet beträffande unga lagöverträdare och lagstiftningen
om villkorlig dom även i övrigt.

Beredningen har under 1953 avgivit infordrade yttranden bl. a. över 1947
års psykopatvårdsutrednings betänkande angående psykopatvård m. m. (SOU
1952: 46), över promemoria med förslag till vissa åtgärder för att nedbringa
väntetiderna vid sinnesundersökning i brottmål (SOU 1953: 21) och över
straffrättskommitténs förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14).

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt.
KiksdaKsberättelsen.

Riksdagsbcrätt elsen.

I Ju: 6 6. Anktorrättskommittén (1951: I 8; 1952: I 13; 1953: I 9).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 28 oktober 1938 och
den 27 november 1953 (se Post- och Inrikes tidn. den 12 november 1938):
Ekeberg, L. B., riksmarskalk, ordförande;

Eberstein, G. A., professor emeritus;

Hedfeldt, N. E., regeringsråd.

Sekreterare:

Hesser, S. C. E. T., e. o. hovrättsassessor.

Biträdande sekreterare:

Greve, R., assessor.

Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60, ankn. 56 och 57.

Direktiven för utredningen, se 1939: Ju 26.

Under år 1953 har ett inom Bernunionen för skydd av litterära och konstnärliga
verk utarbetat utkast till en internationell konvention om skydd för
utövande konstnärer, tillverkare av fonogram samt radioföretag sänts på
remiss till regeringarna. Frågan om rättsskydd för dessa kategorier har
redan tidigare behandlats inom kommittén och däråt har ägnats ett avsnitt
i det förslag till auktorrättslagstiftning, varom de nordiska delegerade för
samarbete på detta område enat sig. Då ämnet nu upptagits på det internationella
planet, har emellertid påkallats förnyade överväganden av härmed
sammanhängande spörsmål. Dessa ha gjorts till föremål för undersökning i
en inom kommittén utarbetad promemoria, vilken sänts på remiss till berörda
myndigheter och intresseorganisationer. För behandling av hithörande
frågor har vidare den 1—4 juli 1953 i Stockholm ägt rum en nordisk
konferens med representanter för vederbörande departement i Danmark och
Norge. Från finsk sida förelåg hinder för deltagande. På grundval av yttranden
över nämnda promemoria och i anslutning till överläggningarna vid
den nordiska konferensen har kommittén utarbetat förslag till utlåtande
över konventionsutkastet.

Vid den nordiska konferensen diskuterades även vissa andra delar av det
nordiska lagförslaget. Deltagarna uttalade sig för att ett förnyat nordiskt
samarbete upptages för överarbetning av förslaget i vissa delar.

Under året har utarbetande av motiv till förslaget fortsatt. I anslutning
härtill ha till särskild undersökning upptagits vissa auktorrätten berörande
frågor, som aktualiserats av den ökade användningen av fotokopiering och
mikrofilmning av auktorrättsligt skyddade verk. En promemoria i ämnet
bär sänts på remiss till berörda myndigheter och intresseorganisationer.

7. Ärvdabalkssakkunniga (1951: I 11; 1952: I 15; 1953: I 11).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1941 för att
biträda med arbetet på sammanförande till en eller flera större enheter av
det flertal lagar som gemensamt bruka betecknas som nya ärvdabalken (se
Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1941):

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

Ekeberg, L. B., riksmarskalk, ordförande; I Jll

Walin, A. G., justitieråd;

Henkow, K. H., hovrättsråd.

Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.

Direktiven för utredningen, se 1942: I Ju 20.

För att deltaga i överläggningar med de sakkunniga vid utredning om
kodificring av lagstiftningen om arv, testamente samt boutredning och arvskifte
ha den 29 juli 1949 med stöd av ovannämnda bemyndigande tillkallats,

Berglind, Ragnhild, fröken, f. d. inspektör i Stockholm barnavårdsnämnd;
Eriksson, Nancy, fru, led. av II kamm.;

Lodenius, V. G., lantbrukare, 2:e vice talman, led. av I kamm.;

Swartling, E. G., f. d. direktör i Stockholms stads rättshjälpsanstalt;

Wahlberg, E. C. A., direktör i Svenska socialvårdsförbundet.

De sakkunniga ha under år 1953 hållit 32 sammanträden. Ett av dessa
ägde rum i Helsingfors den 5—den 11 juni gemensamt med representanter
för Danmark, Finland och Norge. I tre sammanträden deltogo ovannämnda
personer som tillkallats för att deltaga i överläggningar med de sakkunniga.

Utredningsarbetet har i huvudsak slutförts. Betänkande med förslag till
ärvdabalk, lag om ändring i föräldrabalken in. in. beräknas kunna avlämnas
under första delen av år 1954. De sakkunniga ha ytterligare endast att fullgöra
det arbete, som sammanhänger med ett vid sammanträdet i Helsingfors
upprättat förslag till konvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
angående vissa bördsfrågor in. in.

8. 1,945 års lufträttssakkunniga (1951: I 12; 1952: I 16; 1953: I 12).

a) Förordnade av Kungl. Maj :t den 24 september 1948 att verkställa den
vidare utredning, som erfordras beträffande frågan om Sveriges ratifikation
av den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen om internationellt
erkännande av rättigheter i luftfartyg (den s. k. inskrivningskonventionen): Ekeberg,

L. B., riksmarskalk, ordförande;

Wikander, H. Chr., f. d. hovrättsråd och divisionsordförande;

Björklund, G. A., f. d. hovrättsråd;

Sidenbladh, K. .1. E., hovrättsråd, tillika sekreterare.

Expert, förordnad att på kallelse av ordföranden deltaga i överläggningar
med de sakkunniga:

Ljungberg, E. C. R., f. d. överdirektör.

b) Förordnade av Kungl. Maj:t den 24 februari 1950 att såsom en särskild
sektion inom de sakkunniga verkställa revision av förordningen den
26 maj 1922 om luftfart (den s. k. Inf t farts förordningen) i de delar, som
icke omfattas av de sakkunniga tidigare meddelade uppdrag, samt att upptaga
därmed sammanhängande spörsmål (se Post och Inrikes tidn. den 1
mars 1950):

Riksdagsbe rätt elsen.

I JlK 8 Ekeberg, ordförande;

Wikander, vice ordförande;

Björklund;

Sidenbladh, tillika sekreterare.

Experter, tillkallade jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 februari
1950 att på kallelse av sektionens ordförande eller vice ordförande deltaga
i dess överläggningar:

Ljungberg;

Norman, E., chefsombudsman.

Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.

Direktiven för den under b) omnämnda sektionen, se 1950: I Ju 12.

Ett till hösten 1953 planerat nordiskt lufträttsmöte har på norsk begäran
blivit uppskjutet till februari 1954, i följd varav sådant möte icke hållits
under tiden december 1952—november 1953. Däremot ha under samma tid
hållits omkring 75 sammanträden med endast svenska deltagare.

Beträffande det under a) nämnda uppdraget ha de sakkunniga den 14 juli
1953 avgivit ett den 30 juni 1953 dagtecknat betänkande med förslag till
lag om inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. (stencilerat). Detta uppdrag
är därmed slutfört.

Den under b) omförmälda sektionen har under år 1953, i samband med
att utkast till motiv till förslaget upprättats, överarbetat sitt förslag till ny
luftfartslag. Detta förslag skall, liksom de motsvarande lagförslag som utarbetats
inom övriga nordiska länder, slutbehandlas vid det ovan antydda
nordiska lufträttsmötet, vilket är avsett att hållas i Köpenhamn. Vad därefter
återstår att utföra torde medgiva, att sektionens och därmed även de
sakkunnigas arbete slutföres under år 1954.

9. Utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen (1951:1 14; 1952:1 17;

1953:I 13).

Tillkallade jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november 1945
(se Post- och Inrikes tidn. den 15 december 1945):

Walin, A. G., justitieråd, ordförande;

Andersson, K. J. B., svarvare, led. av II kamm.;

Berggren, N. C. W., advokat;

Bergström, I., byråchef;

Jönsson, N. O., hemmansägare, led. av II kamm.;

Kleman, C. F., direktör;

Riben, K. O., häradshövding;

Skoglund, G. T., folkskollärare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Bergsten, P. G., lagbyråchef.

Lokal: Justitiedepartementet; tel. 20 26 49 eller växel 22 45 00, ankn.
1646 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1946: I Ju 35.

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

Under tiden december 1952—november 1953 ha de sakkunniga hållit ett
sammanträde, varjämte överläggningar ägt rum inom delegationer bland de
sakkunniga.

Det utredningsuppdrag, som innefattas i de ursprungliga direktiven for
de sakkunniga, är slutfört (se 1948: I Ju 21).

Den 1 april 1953 ha de sakkunniga avgivit en promemoria (stencilerad)
angående förenkling av vattenboken.

De sakkunniga ha till tredje lagutskottet vid 1953 års riksdags ''vårsession
avgivit yttranden över vissa motioner berörande vattenlagstiftningen.

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 1 april 1953 ha de
sakkunniga meddelat, att de icke ansåge sig böra — sedan det ursprungliga
uppdraget avslutats och därutöver ett antal frågor behandlats utan särskilt
bemyndigande upptaga ytterligare spörsmål till utredning. Därefter har
utredningsarbetet t. v. vilat.

10. Markutredningen (1947:1 38; 1948:1 24; 1949:1 18; 1950:1 20).

Utredningen tillsatt jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 juni 1946
för att inom departementet utreda frågan om utformningen av en rationell
markpolitik, såvitt angår jordens användning för annat ändamal än jordbruk
eller skogsbruk (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1946).

Enligt överenskommelse med departementschefen vilar utredningsarbetet
i avbidan på en omläggning av utredningens arbetsplan. 11

11. 19å8 års folkråttsbrottssakkunniga (1951: I 19; 1952: I 22; 1953: I 16).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 oktober 1948 för att
utarbeta förslag till sådana administrativa föreskrifter, som kunna erfordras
för tillämpningen av den i 27 kap. 11 § strafflagen upptagna bestämmelsen om
folkrättsbrott, ävensom till de åtgärder i övrigt, som lämpligen böra vidtagas
för bekantgörande av folkrättens innehåll beträffande krig:

Wetter, F. G., professor emeritus, ordförande;

Gihl, K. S. T., professor;

Henkow, K. H., hovrättsråd;

Landquist, A. D., kommendör.

Förordnad att biträda de sakkunniga:

Thyresson, G., e. o. hovrättsassessor.

Biträde med viss arbetsuppgift:

Österlind, G. B., sekreterare i utrikesdepartementet.

Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60 (Henkow).

Angående utvidgning av de sakkunnigas uppdrag, se 1952: I Ju 22.

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit 1
sammanträde.

Utarbetande av en handbok angående folkrättsliga regler i krig pågår.

Ju: il

22 Riksdagsberättelsen.

I Ju: 12 12. Besvär ssakkunniga (1951: I 22; 1952: I 23; 1953: I 17).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1949 för att
verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsinstitutet
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars

1949):

Herlitz, N., professor, led. av I kamm., ordförande;

Björkholm, S. H. H„ regeringsråd;

Äkesson, N. O., landssekreterare.

Sekreterare:

Petrén, B. E. G., e. o. hovrättsassessor, docent.

Biträdande sekreterare:

Krantz, Å. A., t. f. förste byråsekreterare.

Lokal: Storkyrkobrinken 11 och riksdagshuset; tel. växel 22 45 00, ankn.
1658, eller 11 84 99.

Direktiven för de sakkunniga, se 1950: I Ju 29 och 1952: I Ju 23.

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit 43
sammanträden, därav 12 under vistelse i Torekov den 1—14 juli 1953. Det
av de sakkunniga uppgjorda preliminära utkastet till lagstiftning om besvär
ävensom uppgjorda motivutkast ha varit föremål för fortsatt överarbetning.
Med hänsyn till annan pågående lagstiftning ha de sakkunniga ansett
provisoriska åtgärder beträffande besvärstidens längd erforderliga och för
den skull utarbetat och överlämnat betänkande rörande åtgärder för förenhetligande
av besvärstiden i administrativa mål (SOU 1953: 30).

Vad angår förfarandet föi avgörande av tvister i varuskattemål in. in. har
utredningsarbetet hittills kunnat bedrivas endast i långsam takt, då biträdande
sekreteraren huvudsakligen varit upptagen av andra arbetsuppgifter.

De sakkunniga, vilka ålagts att avgiva yttrande rörande promemoria den
31 januari 1951 med förslag till allmän verksstadga (SOU 1951: 12) jämte
utlåtandena däröver, beräkna avgiva sitt yttrande under januari månad 1954.

13. Varumärkes- och firmautredningen (1951: I 23; 1952: I 24; 1953: I 18).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 juni 1949 för att
verkställa utredning rörande revision av varumärkes- och firmalagstiftningen
samt vad därmed äger samband (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni
1949):

Ebcrstein, G. A., professor emeritus, ordförande;

Dahl, G., överingenjör, chef för patentavdelningen vid Aktiebolaget Elektrolux; Hedfeldt,

N. E., regeringsråd;

Jacobsson, G., sekreterare hos Skånes handelskammare;

Köhler, N. G., advokat;

Lindström, Ulla G., redaktör, led. av I kamm.;
von Zweigbergk, A. C., byråchef.

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

Sekreterare: 1 JlU

Uggla, C. A., förste byråsekreterare.

Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. 55 12 76 (ordföranden),

67 97 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1950: 1 Ju 31.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 25
sammanträden. Under år 1953 ha uppgjorts nya lagtextutkast till den blivande
varumärkeslagen. Det genom enquéte till näringslivets organisationer
och de firmaregistrerande myndigheterna erhållna materialet har bearbetats.
Utredningen har avgivit yttranden, dels över en av 1952 års släktnamnskomrnitté
uppgjord promemoria angående principer för godkännande av släktnamn,
dels över vissa delar av straffrättskommitténs förslag till brottsbalk.

I april månad 1953 höllos i Tavastehus och Helsingfors överläggningar
med delegerade för Danmark, Finland och Norge om den nya varumärkesoch
firmalagstiftningen. Ett nordiskt möte för slutjustering av utkastet till
varumärkeslag har planerats äga rum i Stockholm i början av år 1954.

Utredningsarbetet torde komma att fortsätta under år 1954.

14. Kriminalstatistikutredningen (1951:1 27; 1952:1 25; 1953:1 19).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 juni och den 9 september
1949 samt den 12 oktober 1951 för att verkställa utredning av frågan
om kriminalstatistikens ordnande (se Post- och Inrikes tidn. den 29 juni
1949):

Heuman, C. II. M„ riksåklagare, ordförande;

Groth, G. S., byrådirektör;

Lindberg, E. T. G., förste byråsekreterare;

Agge, K. I., professor;

von Hofsten, E. A. G., byråchef;

Eriksson, G. T., byråchef.

Sekreterare:

Rengby, S. F. N., e. o. aktuarie.

Lokal: Riksåklagarämbetet; tel. 23 66 60 (ordföranden); Statistiska centralbyrån;
tel. 63 05 60 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1950: I Ju 36.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 4 sammanträden.
Arbetet har fördröjts därigenom att sekreteraren helt eller delvis
tagits i anspråk för andra arbetsuppgifter.

Under redovisningsåret har större delen av utredningens betänkande uppsatts
i förslag. Det återstår för utredningen att behandla frågan om de ekonomiska
och organisatoriska konsekvenserna av förslaget samt att färdigställa
betänkandet. Utredningen har den 30 november 1953 avgivit infordrat
yttrande över strafflagberedningens betänkande angående enhetligt frihetsstraff
in. in., såvitt avser registrering av brott och straff.

Utredningen beräknar att kunna avsluta sitt uppdrag under första halvåret
1954.

24 Riksdagsberättelscn.

I Jli: 15 15. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning (1951: I 28; 1952: I 26;

1953: I 20).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 20 januari 1950 och
den 26 januari 1951 för att verkställa utredning av vissa frågor rörande
folkomröstning och val, bl. a. frågan om reformering av det proportionella
valsystemet vid landstingsmannaval (se Post- och Inrikes tidn. den 23 januari
1950 och den 26 januari 1951):

Olsson, K. J., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;

Bergvall, J., borgarråd, led. av I kamm.;

Engqvist, C. O., lagman;

Håstad, E. W., pofessor, led. av II kamm.;

Skoglund, G. T., folkskollärare, led. av II kamm.;

Wahlund, S., professor, led. av I kamm.;

Wallentheim, A., sekreterare, led. av II kamm. (avliden den 22 augusti
1953).

Sekreterare:

Widegren, B. G., borgmästare:

Biträdande sekreterare:

Sköld, L., pol. mag.

Expert:

Moberg, R., ombudsman.

Lokal: Lagberedningen, Rosenbad 2IV; tel. 11 53 30 (bitr. sekreteraren).
Direktiven för utredningen, se 1951: I Ju 28 och 1952: I Ju 26.

Under liden december 1952—november 1953 har utredningen hållit 20
sammanträden.

Utredningen har under år 1953 slutfört ännu en del av sitt arbete genom
avlämnande den 1 juli 1953 av sitt betänkande (del V) angående det proportionella
valsättet vid landstingsval (SOU 1953:25).

Av de uppgifter som förelagts utredningen återstå därefter dels frågan
om reformering av reglerna för platsfördelningen inom partierna vid proportionella
val inom bl. a. landsting samt kommunal- och stadsfullmäktige,
dels frågan om sammanslagning av Älvsborgs läns valkretsar vid val till
riksdagens andra kammare eller ändrad gränsdragning mellan samma valkretsar.

Behandlingen av båda dessa frågor pågår och utredningen beräknar att
kunna avsluta sitt uppdrag under första halvåret 1954.

16. Utredning av frågan om formerna för den information, som rätten i
vissa fall skall lämna juryn i tryckfrihetsmål (1951: I 29; 1952: I 27;

1953: I 21).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1950 (se
Post- och Inrikes tidn. den 24 februari 1950):

Gärde, J. N., f. d. justitieråd, ordförande;

Häckner, K. J. Y., advokat, f. d. riksdagman;

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

Karlsson, O. G., f. d. lokomotivförare, led. av I kamm. (avliden den 29 X JlK 18
juni 1953);

Ivjellin, B. T. M., statssekreterare, tillika sekreterare.

Lokal: Justitiedepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1951: I Ju 29.

Utredningen har under året fått stå tillbaka för andra arbetsuppgifter.

17. Utredning rörande förmyndarkonirollen i Stockholm m. in. (1951: I 31;

1952: I 28; 1953: I 22).

Tillkallad den 12 februari 1951 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 22 juni 1950 för att verkställa utredning av frågorna om omorganisation
av förmyndarkontrollen i Stockholm samt om meddelande av bestämmelser
angående skyldighet för domstol att verkställa inspektion hos överförmyndare
(se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1950):

Kellberg, E. M., f. d. regeringsråd.

Sekreterare:

Falk, Sara, e. o. hovrättsassessor.

Lokal: Storkyrkobrinken 11; tel. lokalsamt. växel 22 45 00.

Direktiven för utredningen, se 1951: I Ju 31.

Utredningsarbetet rörande frågan om omorganisation av förmyndarkontrollen
i Stockholm har, utom för en kortare period, fortsatt under tiden
december 1952—november 1953. Utredningsmannen och sekreteraren ha
vid besök i Göteborg studerat förmyndarkontrollens anordnande därstädes.

Därjämte har utredningsmannen vid besök i Köpenhamn studerat det dit
förlagda överförmynderiet för Danmark. Med befattningshavare hos Stockholms
stad har under hand diskuterats de för Stockholms kommunalförvaltning
särskilda förhållanden, av vilka en nyordning av förmyndarkontrollen
i Stockholm kan vara beroende. Förberedande utkast till lagförslag
och motiv ha utarbetats. Uppdraget beräknas vara slutfört under föista
halvåret 1954.

18. Hgresregleringskommittén (1952: I 30; 1953: I 23).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 mars 1951 för att
utreda dels i vilken utsträckning och på vad sätt en fördelning av ledigblivna
lägenheter efter behovsprinciper bör genomföras, dels vilka ändringar
eller tillägg som med hänsyn till erfarenheterna från hyresregleringens
tillämpning kunna vara påkallade beträffande hyresregleringslagen och anslutande
författningar samt den allmänna hyreslagstiftningen, dels ock vilka
övergångsbestämmelser som kunna erfordras för den situation, som uppkommer
då en gång hyresregleringen skall upphöra (se Post- och Inrikes
tidn. den 5 april 1951):

Wahlbäck, J. M., underståthållare, ordförande;

Riksdagsbe rättelsen.

I Jut 18 Ekdahl, G., kansliråd (fr. o. m. den 26 november 1953);

Henrikson, C. T., redaktör;

Johansson, Elsa A., fru, led. av II kamm.;

Järtelius, G. E., advokat;

Ringdén, H.-Fr., hovrättsassessor;

Ståhl, D. E. (Manne), redaktör, led. av II kamm.;

Wiman, H., vice verkst. direktör i Stockholms fastighetsägareförening.
Experter:

Thornell, Stina K. M., fru, pol. mag., föredragande i Statens hyresråd;
Rosén, A. J., civilingenjör (fr. o. m. den 12 september 1953).

Sekreterare:

Linder, N. E. Y., hovrättsråd.

Lokal: Överståthållarämbetet, Beridarbansgatan 17; tel. växel 22 70 80.
Direktiven för kommittén, se 1952: I ju 30.

Genom brev den 12 juni 1953 har Kungl. Maj :t (socialdepartementet)
uppdragit åt kommittén att till särskild prövning skyndsamt upptaga frågan
i vad mån genom ändringar i hyresregleringslagen garantier kunna skapas
för att hyran för lägenhet, vars underhåll är eftersatt, ej kommer att
överstiga ett med hänsyn till bland annat lägenhetens skick såsom skäligt
bedömt belopp.

Under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953 har kommittén
sammanträtt tillhopa 31 dagar.

Kommittén har till särskild behandling upptagit frågan om reformering
av förfarandet för bestämmande av grundhyror i nybyggda hus. I denna fråga
har kommittén avlämnat ett den 24 september 1953 dagtecknat betänkande
(stencilerat).

Med hänsyn till att i Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 12 juni 1953
det givna utredningsuppdraget angivits såsom brådskande har kommittén
efter uppdragets erhållande inriktat sitt arbete på den med beslutet avsedda
i rågan, varmed översynen av 3 och 5 §§ hyresregleringslagen ansetts böra
kombineras. Kommittén beräknar att under andra kvartalet 1954 kunna
framlägga resultatet av sina överväganden i dessa ämnen.

Kommitténs fortsatta arbete beräknas pågå under återstoden av år 1954.

19. 1951 års rättegängskommitté (1952: I 31; 1953: I 24).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1951 för att
verkställa översyn av rättegångsbalken med därtill anslutande lagstiftning
och administrativa författningar (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni

1951): J

Laurin, J„ president, ordförande;

Brodin, II. W. G., advokat;

Gederbalk, B. S., hovrättsråd, tillika sekreterare;

Glémentz, C. G. R. A., stadsfiskal;

Eriksson, G. A. V., häradshövding;

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet. 27

Hedlund, V. V., f. d. fattigvårds- och barnavårdskonsulent, f. d. riksdags- I Ju: 21
man;

Lassen, B. F. C., f. d. hovrättsråd, direktör;

Lutteman, S. E., borgmästare.

Expert:

Uhrbom, A. V., kriminalöverkonstapel.

Lokal: Hovrätten, Jönköping; tel. 193 50 (växel).

Direktiven för utredningen, se 1952: I Ju 31.

Kommittén har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
sammanträtt tillhopa 21 dagar.

Kommittén har till Kungl. Maj :t avgivit yttranden dels den 29 november
1952 över en av nämndemännen i Färentuna härad gjord framställning rörande
fördelningen av antalet nämndemän mellan skilda valkretsar i domsaga,
dels ock den 6 februari 1953 över en av militieombudsmannen gjord
framställning rörande bestämmelserna om fullföljdsrätt i mål, vari ådömts
disciplinstraff. Den 10 augusti 1953 har kommittén avlämnat ett delbetänkande
med förslag till vissa ändringar i rättgångsbalken m. in. (SOU 1953:

26).

Kommitténs arbete fortsätter och beräknas pågå under hela år 1954.

20. Sakkunnig för utredning rörande instansordningen i vattenmål m. in.

(1952: I 34; 1953: I 25).

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1951 för
utredning rörande instansordningen i vattenmål och därmed sammanhängande
spörsmål samt rörande vattendomstolarnas behov av juridiskt och tekniskt
utbildade befattningshavare (se Post- och Inrikes tidn. den 10 oktober
1951):

Riben, K. O., häradshövding.

Sekreterare:

Lindhagen, J. O., e. o. hovrättsassessor.

Lokal: Norra Hälsinglands domsagas kansli, Hudiksvall; tel. Hudiksvall
1552.

Direktiven för utredningen, se 1952: I Ju 34.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört i början av år 1954.

21. Svensk delegation hos Förenta Nationerna i fråga om brottsprevention

och brottslingsbehandling (1953: I 26).

Förordnade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 december 1951
(se 1953: I Ju 26):

Schlyter, K., f. d. president, ordförande 1 strafflagberedningen;

Göransson, H., överdirektör, led. av. I kamm.;

Eriksson, G. ''1''., byråchef.

Såsom sekreterare har sekreteraren i strafflagberedningen, hovrättsfiskalen
C. Holmberg, biträtt.

28 Riksdagsberättelsen.

I. Ju: 21 Lokal: Stora Nygatan 2 B1; tel. 10 16 58 (Schlyter) och växel 23 66 60
(sekreteraren).

Direktiv: se 1053: I Ju 26.

Vid konsultativa gruppens sammanträde i Genéve den 8—16 december
1952 framfördes i en antagen resolution önskemål, att de nordiska länderna
skulle utarbeta ett förslag till standardregler för behandlingen av unga
lagöverträdare. Arbetet med ett sådant utkast har under år 1953 påbörjats
under förberedelser för en nordisk konferens i Oslo i början av år 1954.

På begäran av Förenta Nationernas generalsekreterare den 24 juli 1953
har den svenska delegationen avlämnat ett svar på vissa frågor rörande
hrottsprevention och brottslingsbehandling i Sverige i samband med en undersökning
om nationella och internationella åtgärder för att förbättra de
sociala förhallandena i världen. Delegationen har i detta ärende biträtts av
dr jur. G. Simson.

Förenta Nationernas generalsekreterare har också, i skrivelse den 23 januari
1953, till förberedelse av en kriminalstatistisk undersökning begärt svar
på vissa frågor om svensk rätt. Delegationen, som i detta ärende samarbetat
med riksåklagaren M. Heuman, har översänt en redogörelse för svensk lagstiftning,
utarbetad av justitierådet N. Beckman.

22. Utredning av frågan om en omarbetning av jordfästningslagen

(1953: I 27).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 för att utreda
frågan om en omarbetning av jordfästningslagen (se Post- och Inrikes
tidn. den 21 juni 1952):

Kjellin, B. T. M., statssekreterare.

Lokal: Justitiedepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1953: I Ju 27.

Utredningen har under året fått stå tillbaka för andra arbetsuppgifter.

23. Bilskadeutredningen (1953:1 29).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1952 för att
verkställa utredning rörande revision av lagstiftningen om ersättning för
skada till följd av bruk av motorfordon (se Post- och Inrikes tidn. den 9
juni 1952):

Strahl, I., professor, ordförande;

Brunnberg, A. O. R„ lagbyråchef, tillika sekreterare (t. o. m. den 28 februari
1953);

Lindh, G. B. T., advokat;

Malmaeus, B. E., jur. kand., ombudsman;

von Sydow, G., hovrättsassessor, tillika sekreterare (fr. o. in. den 1 mars
1953).

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet. 29

Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. växel 22 45 00.

Direktiven för utredningen, se 1953:1 Ju 29.

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit 8
sammanträden. Ett av dessa hölls i Köpenhamn den 9—den 14 mars 1953
gemensamt med representanter för Danmark, Finland och Norge.

Utredningsarbetet har huvudsakligen ägnats åt diskussion av olika förslag
till ändring i gällande lagstiftning.

Utredningen beräknas komma att pågå under hela år 1954.

24. Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar (1953: I 30).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 maj 1952 för att
utreda frågan om stats och kommuns skadeståndsansvar (se Post- och Inrikes
tidn. den 9 juni 1952):

Walin, A. G., justitieråd, ordförande;

Conradi, E. G. F., hovrättsassessor, tillika sekreterare;

Herlitz, N., professor, led. av I kamm.;

Strahl, I., professor.

Lokal: Stora Nygatan 2 A1"; tel. växel 23 66 60.

Direktiven för kommittén, se 1953: I Ju 29.

Under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953 har kommittén
i sin helhet sammanträtt 9 gånger, därav två dagar i Oslo gemensamt
med kommitterade från grannländerna. I början av december 1953 har i
Stockholm hållits ett sammanträde, i vilket delegerade från grannländernas
kommittéer deltagit.

Under den tid utredningen hittills pågått har upprättats ett flertal promemorior
i syfte att vinna en allmän orientering samt, efter hand, klarlägga
förutsättningarna för det allmännas skadeståndsansvar inom vissa
särskilda verksamhetsområden. Därvid har bland annat upptagits trågan
om skadestånd i anledning av polisens verksamhet, till följd av administrativa
frihetsberövanden samt på grund av verksamheten inom lots- och fyrväsendet
m. m.

25. Fideikommissutredningen (1953: I 31).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 6 juni 1952 och den
30 april 1953 för att verkställa utredning av frågan om fideikommissens avskaffande: Widegren,

B. G., borgmästare;

Lundvik, C. U. V., e. o. hovrättsassessor (fr. o. in. den 30 april 1953).
Lokal: Stora Nygatan 2 A‘"; tel. växel 23 66 60.

Tidigare sammanbragt statistiskt material bär kompletterats och bearbetats.
Utredningsarbetet i övrigt pågår.

IJu

Riksdngsbc rätt elsen.

I Jli: 26

26. 1952 års sakkunniga för kursverksamhet för expropriationstekniker

(1953:I 32).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1952 för att
förbereda och leda kurser för expropriationstekniker (se Post- och Inrikes
tidn. den 25 juli 1952):

Bexelius, T. A., f. d. lagman, ordförande;

Lantz, H. V., förste byråingenjör;

Dahlstrand, S. G. E., distriktslantmätare, tillika sekreterare.

Lokal: Lantmäteristyrelsen (sekreteraren); tel. växel 22 78 50.

Direktiven för de sakkunniga, se 1953:1 Ju 32.

De sakkunniga ha under år 1953 hållit 7 sammanträden före den 1 november.

Under år 1953 ha fem överläggningar med expropriationstekniker hållits,
varav två under februari och mars månader och tre under november och
december. Ytterligare överläggningar planeras icke.

Av de sakkunnigas arbete återstår i huvudsak endast att sammanställa och
i tryck utge de föredrag, som hållits under kurserna. Denna sammanställning
beräknas föreligga färdig i början av år 1954.

27. Utredning om sinnesundersökning i brottmål (1953: I 33).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 14 november och
den 30 december 1952 samt den 6 mars 1953 för att utreda frågan om åtgärder
för att nedbringa väntetiderna vid sinnesundersökningar i brottmål
in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 18 december 1952):

Bendz, E., borgmästare, ordförande;

Sondén, T., docent (avliden den 20 februari 1953);

Rappe, N. J., borgmästare, tillika sekreterare;

Uddenberg, C.-E., överläkare (fr. o. m. den 6 mars 1953);

Lundström, L.-I., överläkare (fr. o. in. den 6 mars 1953).

Lokal: Rådhuset, Jönköping; tel. Halmstad, namnanrop Rådhuset (ordföranden),
Jönköping 192 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1953:1 Ju 33.

Utredningen har under första halvåret 1953 hållit 5 sammanträden. Den
30 juni 1953 avlämnade utredningen en promemoria med förslag till vissa
åtgärder för att nedbringa väntetiderna vid sinnesundersökning i brottmål
(SOU 1953: 21).

Utredningsarbetet rörande den till de sakkunniga jämväl överlämnade frågan
om inrättande av en kriminal journal har påbörjats under hösten 1953.
Fram till den 30 november 1953 har härom hållits 2 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under 1954.

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet. 31

28. Utredning av frågan om möjligheterna att förenkla aktiebolagslagen. I Ju; 29

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 december 1952 för
att inom justitiedepartementet verkställa en förberedande undersökning
av frågan om möjligheterna att förenkla aktiebolagslagen:

Nial, H., professor.

Utredningen har under år 1953 påbörjats. I samråd med patent- och registreringsverket
har den sakkunnige företagit vissa förarbeten.

Uppdraget beräknas bli slutfört tidigast under år 1954.

29. Byggnadsminnesutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 mars 1953 för att
utreda frågan om åtgärder för att bevara och skydda kulturhistoriskt märkliga
byggnader (se Post- och Inrikes tidn. den 19 mars 1953):

Andersson, G., f. d. landshövding, ordförande;

Berg, G., förste intendent;

Berthelson, B., förste antikvarie;

Engkvist, O., byggmästare;

Kjellin, B. T. M., statssekreterare.

Experter:

Dahl, D., byggnadsråd;

Hellner, B., förste intendent;

Langberg, H., sekreterare i Det sserlige bygningssyn, Köpenhamn.
Sekreterare:

Svahnström, G., landsantikvarie.

Lokal: Länsmuseet, Jönköping; tel. 12 520.

Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
6 mars 1953):

Gällande lagbestämmelser erbjuder endast ett ofullständigt skydd mot att kulturellt
märkliga och värdefulla byggnader förstöres eller förvanskas. I fråga om
statliga byggnadsminnesmärken och andra offentliga byggnader har det visserligen
uppställts ganska betryggande föreskrifter, men då det gäller byggnader i enskild
ägo har den nuvarande lagstiftningen mycket ringa effektivitet.

För det offentliga byggnadsväsendet gäller vissa föreskrifter enligt kungörelse
den 26 november 1920 (nr 744). Åtskilliga byggnadsminnesmärken, som tillhör
staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende,
åtnjuter enligt denna kungörelse särskild omvårdnad. Sådant byggnadsminnesmärke
får inte utan Kungl. Maj:ts medgivande rivas, överlåtas, flyttas, användas
till ändamål, varigenom dess kulturhistoriska eller konstnärliga värde minskas,
eller ändras på ett sätt som är jämförligt med nybyggnad. För ändrings- och reparationsarbeten
i övrigt lämnas tillstånd av byggnadsstyrelsen efter samråd med riksantikvarien.
Vården av de kungl. slotten har uppdragits åt särskilda slottsarkitekter.
Även för andra byggnader av högt kulturhistoriskt eller konstnärligt värde,
vilka förvaltas av myndighet, menighet eller allmän institution eller inrättning,
gäller vissa skyddsbestämmelser enligt kungörelsen; föreskrifter och anvisningar
rörande vården av dem kan utfärdas av byggnadsstyrelsen och riksantikvarien gemensamt.
För kyrkor och vissa andra kyrkliga byggnader gäller särskilda, mera

Iiiksdagsbc rätt elsen.

I Ju: 29 utförliga bestämmelser. Även prästgård skyddas enligt i huvudsak samma regler
som andra offentliga byggnader.

Bevarandet av kulturhistoriskt märkliga byggnader i enskild ägo var tidigare
helt överlämnat till vederbörande ägares gottfinnande; några bestämmelser till
skydd för dessa kulturvärden fanns icke. Först år 1942 tog man ett steg framåt
för att fylla denna, ur kulturvårdssynpunkt mycket betänkliga lucka i lagstiftningen.
Genom lag den 12 juni 1942 (nr 354) om skydd för kulturhistoriskt märkliga
byggnader skapades sålunda vissa möjligheter till ingripanden även beträffande
enskilda byggnader. Lagen avser icke allenast byggnader i enskild ägo men
har sin största betydelse i fråga om dem. På ansökan av fastighetens ägare eller
med dennes medgivande kan länsstyrelsen förordna att särskilda skyddsföreskrifter
skall gälla för kulturhistoriskt märklig byggnad jämte därtill hörande park eller
trädgård eller område, som eljest tarvas för att bevara byggnaden och bereda med
hänsyn till dess art och betydelse erforderligt utrymme däromkring. Skyddsföreskrifterna
kan, såsom närmare angives i lagen, ha ett mer eller mindre omfattande
innehåll; i huvudsak syftar de till att förhindra rivning, ombyggnad eller förändring
av byggnaden utan riksantikvariens samtycke. Fn förutsättning för att skyddsföreskrifter
skall få meddelas är att dessa tillstyrkts av riksantikvarien; det är
också denne som för register över skyddade byggnader. Lagen innehåller vissa bestämmelser
om prövningen av ansökan om tillstånd till sådan åtgärd, vartill enligt
skyddsföreskrifterna samtycke av riksantikvarien fordras. Ändring som skäligen
kan anses påkallad med hänsyn till ägarens bekvämlighet får inte vägras och
inte heller annan åtgärd som är nödvändig för att byggnaden alltjämt skall vara
till nytta. Av betydelse för ett effektivt genomförande av skyddet torde även vara,
att riksantikvarien äger erhålla biträde av byggnadsstyrelsen för utarbetande av
ritningar till ändringsarbeten utan kostnad för sökanden, när denne skäligen ej
bör betungas därmed. I lagen meddelas vidare bestämmelser om upphävande av
skyddsföreskrifter i vissa fall. Om det finns anledning antaga att kulturhistorisk
märklig byggnad eller därtill hörande område kommer att bli föremål för åtgärd,
varigenom det kulturhistoriska värdet helt eller delvis går förlorat, kan länsstyrelsen
förbjuda åtgärden. Sådant förbud gäller högst sex månader och kan förlängas
med ytterligare sex månader, om det föreligger synnerliga skäl. Vidare
kan Kungl. Maj:t meddela dylikt förbud, om expropriation av byggnaden eller
området begäres; sådant förbud gäller till dess frågan om expropriation blivit
slutligen avgjord. I samband med 1942 års lag infördes nämligen i expropriationslagen
ett tillägg, varigenom expropriation möjliggjordes för att bevara kulturhistoriskt
synnerligen märklig byggnad, som ej kan tryggas på annat sätt, eller bereda
erforderligt utrymme däromkring. Det finns emellertid icke särskilda medel anvisade
för detta ändamål, och någon sådan expropriation har ej kommit till stånd.

Vissa ytterligare bestämmelser, som är ägnade att bereda skydd åt kulturhistoriskt
märkliga byggnader, har tillkommit genom 1947 års byggnadslag och byggnadsstadga.
Vid upprättande av stadsplan eller byggnadsplan, skall det tillses att
historiskt, kulturhistoriskt eller estetiskt värdefulla byggnader och stadsbilder så
långt möjligt skyddas och bevaras samt ej utan tvingande skäl förstöres eller
skadas (26 och 117 §§ byggnadsstadgan). Liknande bestämmelser gäller vid upprättande
av regionplan. Bland byggnadsnämnds åligganden ingår att vaka över
att byggnad av historiskt eller estetiskt värde icke förvanskas och att byggnader,
som uppföres i grannskapet av sådan byggnad, på lämpligt sätt ansluter sig till eller
underordnar sig densamma (82 § byggnadsstadgan). Förekomsten av en från historisk
eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse på område, som icke ingår
i stadsplan eller byggnadsplan, kan leda till nybyggnadsförbud; beslut därom
meddelas av Kungl. Maj:t beträffande stad och av länsstyrelse i fråga om landsbygden
(86 och 122 §§ byggnadslagen).

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

Vid tillkomsten av 1942 års lagstiftning om skydd för kulturhistoriskt märkliga J JU; 29
byggnader ansåg man sig böra framgå med en viss försiktighet; de sakkunniga
som utarbetat förslaget anförde, att många ägare av dylika byggnader kunde antagas
hysa intresse för att skydda dessa för framtiden, och man trodde sig därför på
frivillighetens väg kunna vinna beaktansvärda resultat. Vidare erinrade de sakkunniga
om att lagstiftaren i fråga om naturminnesmärkenas fredande använt samma
tillvägagångssätt. Bland yttrandena över förslaget förekom dock vissa yrkanden
om mera genomgripande åtgärder. Sålunda framhöll Nordiska museets nämnd, att
tiden var i hög grad mogen för att genomföra en med erforderliga rättsverkningar
förbunden obligatorisk registrering av byggnadsminnesmärken. Ett ingripande i den
enskilda förfoganderätten av den art, som en dylik registrering skulle innebära,
utgjorde enligt nämndens mening en lindrigare form av statlig kontroll än många
andra nyare lagbestämmelser, t. ex. inom stadsplanelagstiftningen. Byggde registreringen
på frivillighet, skulle det bli beroende på en slump, om för nationen dyrbara
byggnadsmonument komme att med lagens hjälp skyddas.

Den erfarenhet, som vunnits av 1942 års lag, har givit vid handen att en på
frivillighet grundad lag icke i tillräcklig grad tillgodoser lagstiftningens syfte.
Skyddsföreskrifter har under de gångna tio åren meddelats endast för ett 60-tal
byggnader. En del av dessa registreringar har tillkommit i samband med försäljning
från Kronan eller beviljande av anslag, varför de fullt frivilliga registreringarna
varit ändå färre. Bland de registrerade byggnaderna finns det en, som
har synnerligen högt kulturhistoriskt värde, nämligen Ericsbergs slott i Södermanland.
Även ett antal bland de övriga har större allmänt intresse, under det att
andra icke är lika betydelsefulla. Uppenbart är också att det bestånd av kulturbyggnader,
som sålunda erhållit skydd enligt lagen, utgör eu ringa del av de
byggnader som borde skyddas. Härtill kommer att just de byggnader som i främsta
rummet behöver registreras, nämligen byggnader vilkas ägare är ointresserade av
att bevara det däri nedlagda kulturvärdet, icke blir skyddade. Det ligger alltså en
allvarlig fara i att fasthålla vid frivillighetens princip såsom grund för lagen, ty
detta leder till att denna blir verkningslös för sitt syfte. Det kan för övrigt anmärkas,
att den vid lagens tillkomst gjorda jämförelsen med naturskyddslagstiftningen
även talar för en omarbetning av lagen om kulturhistoriskt märkliga
byggnader, då numera frivillighetsprincipen är övergiven i den nya naturskydds ^^Det

bör erinras om att åtskilliga slott och herrgårdsbyggnader av stort kulturellt
värde har karaktär av fideikommissegendom. Sedan lång tid tillbaka har frågan
om avveckling av fideikommissen uppmärksammats, ehuru den ännu icke funnit
sin lösning. Denna fråga bearbetas för närvarande av en särskild utredningsman
inom justitiedepartementet, varför man har att räkna med att den inom
kort åter kan bli aktuell. Otvivelaktigt kan en avveckling av fideikommissen medföra
risker för de kulturvärden som finnes i sådan egendom. En splittring av de
jordegendomar och andra kapitaltillgångar, som hör till fideikommissen, kan
medföra att det ekonomiska underlaget för byggnaderna icke längre bestar och
att dessa utsättes för vanvård. Även med hänsyn till den tillämnade avvecklingen
av fideikommissen är det därför av vikt, att ett effektivt skydd för kulturhistoriskt
märkliga byggnader skapas.

Behovet att genom samhälleliga åtgärder skydda kulturellt värdefulla och markliga
byggnader är naturligtvis icke ett problem endast i vårt land. Samma problem
föreligger utomlands och har där på många håll tillmätts långt större betydelse
än hos oss. Sålunda finner man att andra länder har stadgat stränga bestämmelser
i detta hänseende och vidtagit ingripande åtgärder för att skydda dylika
byggnader. Av särskilt intresse för oss är den danska lagen om »bygningsfredning»,
vilken tillkom år 1918. Enligt denna lag skall byggnader, som har ett konst :t

lliluiruj till ril;s<la(icns protokoll 4.454. / samt.

Kiksdagsberättelsen.

Riksdags be rät t elsen.

I Jli: *29 Härligt eller historiskt värde, registreras i två klasser, för vilka gäller något olika
bestämmelser. Frågor om tillämpning av lagen handhaves av en nämnd (det saerlige
bygningssyn). Genom gott handlag och med endast blygsam insats av pengar synes
denna nämnd ha nått betydelsefulla resultat i sin strävan att bevara värdefull bebvggelse.
I Norge finnes sedan år 1920 bestämmelser som nära ansluter sig till de
danska. I England har ändrade samhälleliga och ekonomiska förhållanden medfört
mycket stora svårigheter att underhålla landets många storslagna slott och andra
värdefulla byggnader. Här finner man därför intressanta uppslag att möta dessa
svårigheter. En utväg som med framgång begagnats är att byggnader jämte erforderliga
medel för deras underhåll överlämnats till en ideell sammanslutning (the
National Trust). Då denna sammanslutning åtnjuter befrielse från inkomstskatt och
egendomen heller icke, såsom blir fallet då den är i enskild hand, från tid till
annan blir belastad med arvsskatt, skapas härigenom en form för att bibehålla byggnader
som ägaren eljest icke förmår underhålla. I andra fall har byggnader av
framstående värde kunnat räddas genom att de upplåtits för visning åt allmänheten
och inkomsterna därav gått till byggnadernas underhåll. Förhållandena i
England på detta område har behandlats i ett år 1950 offentliggjort betänkande rörande
byggnader av framstående historiskt eller arkitektoniskt intresse. De förslag
som däri framlägges för att råda bot på svårigheterna att bevara sådana byggnader
går bland annat ut på en registrering av byggnaderna, avsevärda skattelättnader,
bidrag till underhållskostnader samt förvärv av byggnader i syfte att temporärt
skydda dem och därefter finna en lämplig användning för dem. Även i Förenta
staterna har genom en lag år 1949 instiftats en »National Trust for Historic reservation»,
vilken har till uppgift att mottaga, bevara och förvalta egendom och
som kan mottaga gåvor och fonder för detta ändamål. Går man därefter till förhållandena
i Frankrike finner man att alltsedan den stora revolutionen, då nationen
blev ägare till betydande konstskatter och värdefulla byggnader, har det ansetts
naturligt, att stränga regler upprätthålles till skydd även för sådan egendom i
enskild ägo. Det har också ansetts vara samhällets skyldighet att noga övervaka den
skyddade egendomen. Metoderna att bevara denna är desamma som de i England
föreslagna, nämligen registrering och skyddsföreskrifter samt betydande skattelättnader,
direkta bidrag och, då det visar sig nödvändigt, förvärv till allmän egendom.

De kulturvärden som finns nedlagda i märkliga och kulturhistoriskt värdefulla
byggnader måste, likaväl som vårt lands naturskönhet, betraktas som en tillgång
för hela vårt folk. Det är icke rimligt att den som äger en sådan byggnad skulle ha
rätt att, till obotlig skada för sina efterkommande och för allmänheten, nedriva
eller förvanska byggnaden. Liksom han i många andra hänseenden såsom ägare till
en fastighet eller byggnad måste underordna sig allmännyttiga inskränkningar i
den fria förfoganderätten, bör det vara en självklar begränsning i hans rätt, att
stora kulturvärden icke får förstöras. Men problemet om skydd för dessa kulturvärden
är icke löst enbart genom förbud mot rivning eller ändring av byggnaden.
Kulturvården har, förutom denna negativa sida också en positiv. En byggnad kräver
underhåll, om den icke skall förfalla. Möjligheten att bevara den i värdigt skick
står också i nära samband med att den får lämplig användning. Även ansvaret
för positiva åtgärder till skydd för kulturvärdena måste i ett demokratiskt samhälle
anses som en betydelsefull förpliktelse för det allmänna.

Hur de i byggnader nedlagda kulturvärdena skall kunna skyddas och därvid de
krafter, som redan nu arbetar för detta syfte, bäst skall samordnas och utnyttjas
är ett omfattande och mångsidigt problem, som kräver en grundlig undersökning.
För att vinna kännedom om de olika sidorna av detta problem och de utvägar som
kan ifrågakomma har en förberedande utredning verkställts inom justitiedepartementet.
Det är uppenbart, att betydelsefulla ideella värden nu står på spel. Till följd
av svårigheten att bevara byggnader, som tillkommit under andra ekonomiska

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

förutsättningar och andra samhällsförhållanden, sker en fortskridande förstöring J 29

av kulturvärden. Det är därför angeläget att den närmare undersökning, som nyss
antyddes, kommer till stånd utan dröjsmål. Med ledning av vad som framkommit
vid den förberedande utredningen inom departementet skall jag i det följande
något utförligare angiva några av de frågor som bör upptagas och utredas vid

denna undersökning.

En grundförutsättning för att ett verksamt skydd för kulturhistoriskt märkliga
byggnader skall kunna upprättas är att man har kännedom om vilka byggnader,
som är värda att skyddas, och deras närmare beskaffenhet. Det gäller byggnader
från vitt skilda tidsepoker och av mycket varierande slag, såsom slott och bondgårdar,
boställen och torpstugor, köpmanshus och förrådsbyggnader. I första hand
erfordras alltså en inventering av det värdefullare byggnadsbeståndet i landet,
med beskrivning, mätning, fotografering samt insamlande av uppgifter om byggnadernas
tillkomst och genomgångna öden. Till stora delar finnes material för en
sådan inventering redan insamlat, i första hand genom Nordiska museets arbeten.
De ytterligare utredningar och bearbetningar av materialet som är nödvändiga
för att en sådan grundläggande inventering skall föreligga torde alltså kunna färdigställas
inom rimlig tid. Det bör alltså ankomma på utredningen att överväga, hur
denna inventering lämpligast bör kunna slutföras.

Det gäller sedan att på grundval av denna inventering registrera de byggnader
som skall vara skyddade. Åtskilliga spörsmål sammanhänger härmed och måste
närmare utredas. Det bör sålunda övervägas hur registreringen skall göras, hur
omfattande den skall vara och vilken rättsverkan den skall få. En möjlighet är
att byggnaderna registreras i flera klasser med olika verkan av registreringsåtgärden.
Beträffande de värdefullaste byggnaderna måste nämligen gälla stränga regler
till förhindrande av att de förstöres eller förvanskas, under det att i fråga om andra
byggnader det kan befinnas tillräckligt att samhällets organ får någon möjlighet
att inskrida för att skydda byggnadernas kulturvärde. Det är uppenbart, att de
mest betydelsefulla byggnadsminnesmärkena måste kunna skyddas även utan ägarens
önskan. I hur stor utsträckning skyddet för övriga kulturbyggnader skall
kunna genomföras enbart på frivillighetens väg med stöd av upplysning och hjälpåtgärder,
får närmare övervägas vid utredningen. Beträffande omfattningen av
registreringen är att märka att registreringen får sin största betydelse för byggnader
i enskild ägo. Såsom jag förut framhållit gäller särskilda bestämmelser för
byggnader i allmän ägo. Erfarenheten torde emellertid ha visat att dessa icke alltid
förmått bereda ett tillräckligt skydd för kommunala byggnader. Vid utredningen
bör övervägas, i vilken utsträckning statliga byggnadsminnesmärken och andra
byggnader i allmän ägo behöver omfattas av registreringen.

Om registreringen skall få större praktiskt värde för framtiden, måste man
noga fastställa den beskaffenhet byggnaden har vid registreringstillfället och angiva
vilka delar av denna som icke får förändras utan tillstånd eller förutgående under -

rättelse. Härjämte föreligger den viktiga frågan vad som, utöver själva byggnaden,
bör omfattas av registreringen. Ofta förhåller det sig nämligen så, att det kulturhistoriska
värdet är betingat också av det kringliggande området, eller består i
helheten och samhörigheten mellan flera byggnader, även om de icke var för sig
men väl tillsammans har ett betydande värde. Vandalisering av en byggnad kan
ske icke blott genom en direkt förgripelse på denna utan också genom olämplig
bebyggelse i närheten; många skrämmande exempel på detta kan anföras. Det gäller
alltså att överväga i vad män registreringen kan omfatta hela den miljö, i vilken
byggnaden är inplacerad. Det råder tydligen ett samband mellan denna fråga och
de möjligheter som byggnadslagstiftningen erbjuder att skydda kulturhistoriskt
värdefulla byggnader. Vanskliga problem sammanhänger vidare med frågan, under
vilka förutsättningar det skall kunna gå för sig att få en registrering upphävd eller
ändrad. Enligt gällande lag betraktas registreringen såsom en belastning på faslig -

Riksdagsberätlelsen.

I Jll! 29 he^en> som i vissa fall kan få vika för att tillgodose inteckningsliavares rätt. Denna
ordning kan väl vara naturlig, då det är fråga om en frivillig registrering. Om däremot
registrering kan ske, oavsett om fastighetens ägare medgiver denna, torde
den icke heller höra stå tillbaka för fastighetskrediten. Frågan härom bör dock
närmare utredas.

Det kan väntas bli en svår och ömtålig uppgift att utvälja de byggnader som
skall vara registrerade och att i övrigt handhava registreringen och tillsynen
över registrerade byggnader. Det gäller att avgöra, åt vem detta uppdrag lämpligen
bör anförtros och hur registreringen i övrigt bör organiseras. I första hand torde
böra undersökas om icke registreringsarbetet kan anförtros åt någon redan befintlig
organisation. Både riksantikvarieämbetet och byggnadsstyrelsen handlägger
nu ärenden, som rör byggnader av kulturhistoriskt värde. Härtill kommer att ett
betydelsefullt vetenskapligt arbete rörande sådana byggnader utföres av Nordiska
museet, som icke är någon statlig myndighet utan en enskild, statsunderstödd
stiftelse. Tillskapande av något nytt fristående organ för arbetet med registreringen
synes sålunda icke böra ifrågakomma. Men det bör utredas, hur redan befintliga
organ skall handlägga hithörande ärenden och i vilka former samarbetet mellan
dem lämpligast skall organiseras.

Enbart genom registrering och därtill anknutna förbud att förstöra eller ändra
kulturhistoriskt märkliga byggnader är det emellertid icke tillräckligt sörjt för
att sådana byggnader skyddas och bevaras. Härtill krävs också positiva insatser.
Det förhåller sig mera sällan så, att ägaren saknar förståelse för sin byggnad; det
är säkerligen mer vanligt att han önskar vidmakthålla och bevara det värdefulla
han äger men finner ekonomiska svårigheter att genomföra sina önskningar.
Skyddet för kulturhistoriskt märkliga byggnader kan ofta erbjuda särskilda problem
just därför att dessa byggnader är ålderdomliga och drager höga kostnader för
uppvärmning, skötsel och underhåll. Arten och omfattningen av de svårigheter, som
härvidlag kan föreligga, torde undersökas. Utredningen bör därvid granska i vad
mån dylika svårigheter kan anses betingade av samhälleliga åtgärder av olika
slag. Bland annat bör undersökas om utformningen och tillämpningen av nuvarande
beskattningsregler kan sägas i mera betydelsefulla hänseenden motverka
strävandena att bevara kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det torde däremot
icke ankomma på utredningen att framlägga förslag till åtgärder på det skatterättsliga
området för ett tillgodoseende av de kulturhistoriska synpunkterna. I annat
sammanhang får undersökas om det är möjligt att med iakttagande av eljest godtagna
skatterättsliga principer och med beaktande av rimliga krav på enkelhet i
tillämpningen göra beskattningsreglerna mera ägnade att bidraga till att vidmakthålla
kulturminnesmärkena.

Av det ansvar för kulturvården som ytterst vilar på samhället följer att även
direkt bistånd i vissa fall kan bli erforderligt från det allmännas sida. Nu förekommer
endast i undantagsfall att ritningar till ändringsarbeten upprättas på det
allmännas bekostnad. Om det allmännas organ skall ha framgång med sitt arbete
att bevara värdefulla bygnader i enskild ägo, bör de emellertid i viss utsträckning
ha möjlighet att utarbeta förslag inte blott till kulturhistoriskt motiverade konserverings-
och ändringsarbeten utan även till sådana moderniseringar och andra
ändringar som kan säkerställa att byggnaden får en passande användning. I
längden är det nämligen just detta — en lämplig användning — som är bäst ägnat
att bevara byggnaden. Även ur rent kulturhistorisk synpunkt är det i regel ett
angeläget önskemål, att en byggnad behåller en levande funktion och ej blott blir
musealt konserverad.

För att bevara särskilt betydelsefulla byggnadsminnesmärken synes i vissa fall
möjlighet böra föreligga att av allmänna medel lämna lån, eller eventuellt direkt
understöd, till genomförande av sådana konserverings- och ändringsarbeten eller
andra åtgärder som krävs för att bevara byggnader. Redan nu förekommer det att

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

för sådant ändamål lämnas bidrag t. ex. av lotterimedel. Medel, som för närva-1 JllC 30
rande står till förfogande för riksantikvarieämbetet och som i huvudsak avser
vården av fasta fornlämningar, har endast i rena undantagsfall kunnat anlitas.

Det ligger i sakens natur, att statens bidrag i detta hänseende måste hållas inom
ganska snäva gränser. Det bör alltså utredas, i vilken omfattning och i vilka
former dylikt stöd från det allmänna är nödvändigt.

Bevarandet av märkliga byggnader är ytterst en allmän kulturfråga. Med ökad
kunskap om hembygden och det egna landets utveckling i forna tider följer en
fördjupad känsla av samhörighet med det förgångna. Få ting har härvid en sådan
makt över sinnena som betydande och märkliga byggnadsverk, som skapats av
gångna generationer och än i dag tjänar ett nyttigt ändamål. Otvivelaktigt har
denna känsla av samhörighet stor betydelse för många människor. Det livliga intresset
för hembygdsvård, för det egna samhällets gestaltning och för bevarandet
av minnesmärken visar, att det här icke är fråga om något som endast rör
specialister utan betydelsefulla ting för stora folkgrupper. En viktig sida i arbetet
på att bevara byggnader av kulturellt värde, vilken icke bör försummas, är att
sprida kunskap om dessa byggnader och väcka intresse för dem. Det bör vid utredningen
övervägas vad som kan göras härför. Om det åstadkommes en inventering
av byggnader för att läggas som grund för registreringen, bör resultatet av
denna inventering icke blott stå till förfogande för forskning utan även i lättillgänglig
form spridas bland allmänheten. I den män samhället i särskilda fall
lämnar stöd åt en byggnads ägare, ligger det nära till hands att denne såsom en
motprestation får utfästa sig att i lämplig omfattning hålla sin egendom tillgänglig
för visning. Det är vidare angeläget, att i strävandena för bevarandet av kulturhistoriskt
märkliga byggnader understödja den verksamhet som redan finnes på
detta område och att därvid anknyta till lokala intressen och frivilliga krafter.

Det bör alltså övervägas på vad sätt och i vilka former detta kan ske.

Utredningen torde böra uppdragas åt en kommitté, företrädande sakkunskap på
olika hithörande områden. Kommittén bör i sitt arbete äga möjlighet att anlita
experter. Under utredningen bör det pågående arbetet med frågan om avvecklingav
fideikommissen beaktas.

Utredningen har under tiden mars—november 1953 hållit 9 sammanträden
samt företagit studieresor i Värmland, Skåne, Danmark och på Gotland
under sammanlagt 14 dagar. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under
år 1954.

30. Skijddskonsulentutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 mars 1953 för
att verkställa en organisatorisk översyn av skydds- och hjälpverksamheten
inom den fria kriminalvården i syfte att möjliggöra förenklingar i arbetet
och en bättre samordning med bland annat den offentliga arbetsförmedlingen: Cars,

G. F. O., byråchef.

Experter:

Nyblom, K. B., skyddskonsulent i andra distriktet;

Sellberg, K., inspektör vid arbetsvärden vid länsarbetsnämnden i Göteborgs

och Bohus län.

Sekreterare:

Lundgren, A. O. I., e. o. förste byråsekreterare.

Lokal: Statens lönenämnd; tel. 11 03 81.

Riksdagsberättelsen.

I Ju: 30 Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
27 mars 1953):

Vid min anmälan till årets statsverksproposition av frågan om anslag till skyddskonsulentorganisationen
framhöll jag bland annat, att en under år 1952 av justitiedepartementet
verkställd undersökning av arbetsförhållandena inom nämnda organisation
klart utvisat, att en icke obetydlig personalförstärkning vore nödvändig
för att organisationen skulle kunna på tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Detta
gällde skyddsarbetet såväl före som efter domen. Vid bedömandet av spörsmålet om
konsulenternas och assistenternas arbetsbörda är det emellertid, såsom jag ock
anförde, angeläget att icke blott beakta hur många nya tjänstemän som erfordras
för arbetsuppgifternas fullgörande under i övrigt oförändrade förhållanden utan
också att undersöka, i vad mån det är möjligt att genomföra rationaliseringar i
organisationen av denna sociala hjälpverksamhet.

Inom skydds- och hjälpverksamheten förekommer i viss utsträckning dubbelarbete.
Sålunda bedriver arbetsförmedlingsorganen ofta en verksamhet för villkorligt
dömda och villkorligt frigivna som har direkt anknytning till skyddskonsulentens
verksamhet. Anskaffande av lämpligt arbete åt klienterna är ej sällan
det viktigaste och stundom det enda som behöver göras. För att rationalisera denna
sida av vården synes lämpligen en organisatorisk översyn böra företagas. Därigenom
skulle man ock kunna uppnå det psykologiskt sett viktiga resultatet att
klienten icke längre behövde remitteras från den ena till den andra inrättningen
med de dröjsmål och andra olägenheter som följer därmed. Både ur samhällets
och de hjälpbehövandes synpunkt skulle det vara fördelaktigt, om det kunde
anordnas ett närmare samgående mellan skyddskonsulentorganisationen och arbetsförmedlingarna
vid utförandet av vissa arbetsuppgifter. Formerna för en dylik
samverkan, som jag självfallet förutsätter kunna komma till stånd inom ramen för
tillgängliga personella och ekonomiska resurser, bör närmare undersökas. I den
mån genom en rationalisering och samordning av verksamheten möjligheter visar
sig föreligga till besparingar i dess nuvarande personalorganisation bör dessa
tillvaratagas.

Utredningen har efter förberedande undersökningar i samband med studiebesök
hos skyddskonsulenter, länsarbetsnämnder in. fl. den 3 juli 1953
avgivit promemoria med vissa frågeställningar med anledning av uppdraget
(stencilerad).

31. Fångvårdens organisationskommitté.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 med uppdrag
att framlägga förslag till åtgärder för genomförande av den vid 1953
års riksdag beslutade administrativa omläggningen inom fångvården och till
ändringar i fångvårdsstyrelsens organisation efter reformens genomförande
(se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1953):

Eriksson, G. T., byråchef, ordförande;

Forssell, E. G. B., t. f. byråchef;

Tammelin, P. A. V., byrådirektör.

Experter:

Rudstedt, K. G., direktör vid fångvårdsanstalten å Långholmen;

Fornander, J. N.-U., förste byråsekreterare;

Larsson, S., jur. kand.

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

Sekreterare: I JIII 3!

Fischier, S. G. O. M„ amanuens.

Lokal: Justitiedepartementet; tel. lokalsamt. 22 45 00, rikssamt. 23 62 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
5 juni 1953):

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande tillkallade jag den 9 mars 1951 särskilda
sakkunniga för att utreda lrågan om omedelbara förbättringar inom fångvården
och framlägga därav påkallade rekommendationer och förslag. De sakkunniga,
vilka antog benämningen 1951 års fångvårdsutredning, avgav under år
1951 ett flertal betänkanden, som lades till grund för anslagsframställningar i 1952
års statsverksproposition. Den 15 juli 1952 avlämnade utredningen sitt slutbetänkande
om en räjongplan för fångvården (SOU 1952: 21). Detta förslag avsåg främst en
administrativ omläggning så att fångvårdsanstalter gruppvis skulle kunna samverka
under ledning av en större och i vårdtekniskt hänseende bättre utrustad
centralanstalt. Enligt utredningen borde bildas dels lokalt bestämda räjonger för
ordinärt manligt fångklientel och dels vissa speclalräjonger, nämligen en interneringsräjong
för internerade, förvarade och vissa vårdfall samt en ungdomsräjon®
för dem som dömts till ungdomsfängelse och för unga manliga fångar, dömda
''till fängelse eller straffarbete. Kvinnoanstalten i Växjö skulle stå utanför ra jongindelningen.

, , .

Vid min prövning av hithörande frågor fann jag mig kunna i huvudsakliga delar
biträda fångvårdsutredningens förslag. På min föredragning avlät Kungl. Maj .t
propositioner till innevarande års riksdag dels angående de ändringar i straffverkställighetslagen
som erfordrades för genomförande av den nya ordningen (prop.
nr 143) och dels angående därmed sammanhängande anslagsfrågor (prop. nr 144).

Enligt nämnda propositioner skall fångvårdsanstalterna för ordinärt manligt
fångklientel efter viss angiven fördelning sammanföras i fyra olika anstaltsgrupper
med anstalterna på Långholmen och Härianda samt i Malmö och Hörnösand som
centralanstalter. Vidare skall anstalten i Växjö och kolonien Eleonora bilda en
grupp för det kvinnliga klientelet med den förra anstalten som centi alanstalt.

Med hänsyn till de ändringar i organisatoriskt hänseende beträffande ungdomsoch
säkerhetsanstalterna, som kan bli följden av pågående arbete inom strafflagberedningen
och säkerhetsanstaltsutredningen, lämnades nämnda anstalter i detta
sammanhang tills vidare å sido. Till styresmännen för centralanstalterna skulle
decentraliseras beslutanderätten i frågor om placering, förflyttning och vissa andra
behandlingsfrågor, som nu ankommer på fångvårdsstyrelsen. Vid centralanstalten
skulle finnas psvkiatrisk avdelning, vars chef skulle vara rådgivande psykiater inom
anstaltsgruppen. Han skulle äga befogenhet att, oavsett vad i övrigt bestamts,
besluta angående intagens överflyttning till den psykiatriska avdelningen
för undersökning eller behandling. De nuvarande verkställighetsundersökningarna
skulle icke förekomma vid ifrågavarande anstaltsgrupper. En decentralisering
från fångvårdsstyrelsen till anstaltsgrupperna skulle även ske inom det kamerala
arbetet och beträffande vissa arbetsuppgifter tillhörande arbetsdriften. De
intagnas hänvisning till viss anstaltsgrupp skulle ske på så sätt, att liaktade i forsta
hand kvarblir i den anstaltsgrupp, där de befinner sig då verkställigheten börjar
och dömda på fri fot av fångvårdsstyrelsen fördelas mellan anstaltsgrupperna med
ledning av bostads- eller vistelseort samt övriga omständigheter. Fångtransporter
skulle, såvitt möjligt, utföras med bil inom anstaltsgrupperna. De förordade ändringarna
i ansta 1 Isorgan i.saf ionen föreslogs skola genomföras efter hand från och
med ingången av budgetåret 1953/54 genom en särskild organisationsavdelnmg,
sammansatt av representanter för justitiedepartementet, fångvårdsstyrelsen och
statens organisationsnämnd. Denna avdelning skulle även ha sin uppmärksamhet
riktad på de möjligheter att minska fångvårdsstyrelsens personal, som kan upp -

Riksdagsberättelsen.

I Jli: 31 komma i samband med anstaltsväsendets omorganisation, samt föreslå de inskränkningar
som successivt blir möjliga.

Sammansatt stats- och första lagutskott tillstyrkte (utlåtande nr 9) att det framlagda
forslaget till administrativ omläggning inom fångvården genomfördes och
prövades. Med hänsyn till de många problem den nya ordningen kunde medföra
fann utskottet (utlåtande nr 10) det lämpligt, att bearbetningen av det av mi<» skisserade
programmet anförtroddes åt en särskild organisationsavdelning. I den mån
erfarenheter av den nya ordningen vunnes, borde de justeringar, som efter hand
kunde bil nodvandiga, såvitt möjligt hållas inom den angivna kostnadsramen.
Riksdagen beslöt (skr. nr 302 och 303) i enlighet med utskottets hemställan bilalla
propositionerna.

e* Genomföraadet av den sålunda beslutade organisatoriska omläggningen inom
fångvården förutsätter att gällande administrativa bestämmelser, såväl av Kung],
Maj:t utfärdade instruktioner och andra författningar som av fångvårdsstyrelsen
meddelade anvisningar och föreskrifter, först genomgås och revideras. Det är även
erforderligt att gruppindelningen av anstalterna mera i detalj överväges. Sedan
denna revision verkställts bör den beslutade reformen genomföras efter hand men
andå så snabbt som kan ske. Det bör noga tillses, att handläggningen av ärendena
inom fångvården sker så enkelt och praktiskt som möjligt och att befattningshavarnabhr
val instruerade angående sina nya uppgifter. Därför är det nödvändigt
att det praktiska genomförandet av reformen under någon tid följes och att de erfarenheter
och nya synpunkter som därvid kan vinnas blir beaktade. I samband
med omläggningen av den lokala administrationen inom fångvården bör fångvårdsstyrelsens
organisation överses och möjligheterna till rationaliseringar inom ämbetsverket
tillvaratagas.

,..Detj?.ör,i enliShet med statsmakternas beslut uppdragas åt sakkunniga att framlagga
förslag i nu angivna hänseenden.

Utredningen, som under tiden juni—november 1953 hållit 13 sammanträden,
beräknar slutföra sitt arbete med utgången av år 1954.

32. Utredning av frågan om förbättrat djurskydd.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att verkställa
utredning av frågan om ett förbättrat djurskydd (se Post- och Inrikes
tidn. den 29 juni 1953):

Geijer, E. G., f. d. justitieråd.

Lokal: Vasavägen 24, Lidingö I; tel. 65 02 74.

Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
5 juni 1953):

Djurplågeri har i Sverige varit straffbelagt sedan inemot ett sekel. Stadgandet
härom har vid upprepade tillfällen jämkats. Nu gällande straffbestämmelse, som
är upptagen ill kap. 13 § strafflagen, erhöll sin lydelse genom lag den 19 maj 1944.
Enligt detta lagrum skall den som genom misshandel, överansträngning, vanvård
eller annorledes utsätter djur för otillbörligt lidande dömas för djurplågeri till böter
eller fängelse.

Lagändringen 1944 utgjorde emellertid endast ett led i en större reform. Genom
denna infördes nämligen för första gången i svensk rätt mera fullständiga bestämmelser
till djurens skydd. De grundläggande av dessa bestämmelser är upptagna
i lagen den 19 maj 1944 om djurskydd. Sålunda gives i denna lag, som avser
vård och behandling av husdjur och andra djur som hålles i fångenskap, dels
vissa allmänna föreskrifter om vården och behandlingen och dels särskilda re«-

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet. 41

ler om förevisning av djur, om kastrering och kupering samt om användning J Ju; 3
av djur för vetenskapligt ändamål m. m. Lagen innehåller även föreskrifter om tillsyn
över dess efterlevnad och om rött att omhändertaga eller döda djur för att
hindra djurplågeri samt slutligen straffbestämmelser. Lagen kompletteras i några
hänseenden av särskilda föreskrifter som Kungl. Maj:t utfärdat på grund av bemyndigande
i lagen. Sålunda har i kungörelse den 15 december 1944 meddelats
bestämmelser angående transport av vissa levande djur med motorfordon m. m., och
den 17 november 1944 har utfärdats kungörelse med vissa bestämmelser om användning
av djur för vetenskapligt ändamål m. m. Lagens föreskrifter om förevisning
av djur kompletteras genom en förordning den 30 december 1916 angående
förbud mot förevisning av djur i s. k. menagerier.

Förutom dessa regler förekommer även i vissa andra författningar bestämmelser,
som syftar till att bereda djur skydd mot lidande eller som i varje fall har sådan
verkan. Av dylika författningar må särskilt nämnas lagen den 4 juni 1937 angående
slakt av husdjur.

Den år 1944 genomförda lagstiftningen avsåg ett område som dessförinnan icke
underkastats någon närmare reglering. Det är därför naturligt, att under lagstiftningens
tillämpning uppstått behov av kompletteringar och jämkningar i densamma.
Från åtskilliga håll har också till Kungl. Maj:t framförts önskemål av sådan innebörd.
Sålunda har Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund under åren 1946
och 1947 inkommit med en rad framställningar om reformer i skilda hänseenden.

Över dessa framställningar har veterinärstyrelsen, efter remiss, avgivit utlåtande
den 23 september 1949. Även senare har förbundet gjort framställningar i ämnet.

Vidare har riksdagen hemställt om åtgärder beträffande vissa särskilda spörsmål.

Också från åtskilliga andra håll har framförts önskemål om åtgärder för att få till
stånd ett förbättrat djurskydd.

Det är ett betydelsefullt etiskt intresse att upprätthålla och stärka känslan av
ansvar vid behandling av djur och plikten att icke vålla djuren onödigt lidande. För
att främja detta ändamål kan lagen vara ett verksamt medel, särskilt när den e]
blott innehåller en allmän straffbestämmelse utan också reglerar en rad vanliga
förfaringssätt. Så är den nuvarande djurskyddslagen uppbyggd, och eftersom den
har varit i kraft nära ett decennium, torde tillräcklig erfarenhet ha vunnits för
att bedöma, i vad mån ändringar och kompletteringar i de nuvarande reglerna
kan anses påkallade. Bedömandet härav kräver emellertid närmare utredning, och
jag förordar därför att en sådan igångsättes. De förut omnämnda framställningarna
och övriga handlingar i ärendet ger anvisning på en rad olika spörsmål som
bör upptagas till prövning. Jag vill särskilt framhålla några av de mest angelägna
bland dem.

Av generell betydelse är frågan, huruvida jämkning bör ske i strafflagens bestämmelse
om ansvar för djurplågeri. I anslutning härtill torde även böra övervägas,
om det i svensk rätt bör upptagas en regel av den innebörden, att en person
som gjort sig skyldig till djurplågeri och som kan antagas framdeles vara olämplig
att handha djur, skall kunna förbjudas att inneha djur eller ta befattning
med djur.

Handeln med djur har visat sig lätt kunna bli förbunden med missförhållanden
ur djurskyddssynpunkt. Det ligger i sakens natur, att den, som bedriver sådan
handel, inte får samma känsla för varje särskilt djur som den, hos vilken djur stadigvarande
vistas. Strävan efter att handeln skall ge så stor vinst som möjligt
kan också leda till att djuren ej omhändertages på lämpligt sätt. Som exempel
på sådana olägenheter, som förekommit i djurhandeln, kan nämnas alt förvaringslokaler
och transportanordningar ej sällan iir bristfälliga och att till utlandet försäljes
djur, t. ex. hästar, som i stället borde slaktas. Även utan samband med
handeln kan liknande problem uppkomma, t. ex. beträffande transporter av olika
slag. Till frågor av denna art hör också det av 1950 års riksdag behandlade spörsmålet
om export av vilda djur.

42 Riksdagsberättelsen.

I JlU 32 Ett spörsmål som sedan länge varit föremål för uppmärksamhet är frågan om
förevisande av djur på cirkus och vad därmed har samband, såsom bestämmelserna
i menageriförordningen. Det bör utredas, i vad mån cirkusdressyren och uppvisandet
på cirkus medför lidande för djuren. Därvid bör bl. a. beaktas, huruvida
det finns anledning att i detta hänseende uppställa mera restriktiva bestämmelser
i fråga om vissa djurarter än beträffande andra. Reglering av rätten att förevisa
djur på cirkus kan även vara påkallad ur den synpunkten, att cirkusens ständiga
förflyttningar begränsar möjligheten att anpassa förvaringsanordningarna efter vad
som är önskvärt med hänsyn till djurens natur. I detta sammanhang bör även beaktas,
att förevisning av djur på cirkus ej bör öppna möjlighet att kringgå menageriförbudet.
Hithörande frågor har varit föremål för uppmärksamhet av innevarande
års riksdag.

På grund av de säregna förhållanden, under vilka renskötseln bedrives, har vissa
nu gällande djurskyddsregler undantagits från tillämplighet beträffande renarna.
Så är förhållandet med föreskrifterna om slakt och kastrering. Den 28 november
1947 framlade tillkallade sakkunniga visserligen förslag till reformering av renslakten,
men på grundval av detta förslag har ej genomförts åtgärder i den omfattning
att frågan om renslakten fått en ur djurskyddssynpunkt tillfredsställande lösning.
Riksdagen bär också i skrivelse den 30 maj 1951, nr 399, fäst uppmärksamheten
på att skyndsamma åtgärder bör vidtagas för att avhjälpa rådande missförhållanden
vid slakt av renar. Frågorna om slakt och kastrering av renar bör alltså
nu behandlas.

Av mera allmän räckvidd är spörsmålet, om det kan anses påkallat att ändra gällande
regler om de sätt på vilka djurs rörelsefrihet får inskränkas. Sålunda bör
det utredas, huruvida begränsning i användningen av taggtrådsstängsel kan genomföras.
Till frågor av denna art hör också förslaget om en lagregel med syfte
att säkerställa, att djur med starkt begränsad rörelsefrihet, t. ex. bandhundar,
får nödig motion.

Ytterligare kan nämnas, att uppmärksamhet bör ägnas även åt formerna för
uppsikt och tillsyn över att de i djurskyddets intresse meddelade bestämmelserna
verkligen efterleves.

Såsom det anförda ger vid handen, kommer utredningen att beröra ett stort
antal frågor av ganska artskild beskaffenhet. Med hänsyn härtill synes det lämpligast,
att uppgiften handhaves av en utredningsman med biträde av särskilda experter
för olika frågekomplex.

Utredningsmannen har genomgått det betydande arbetsmaterial, som tillhandahållits
honom dels från justitiedepartementet och andra myndigheter,
dels från vissa djurskyddsorganisationer och dels från enskilda personer,
samt däröver upprättat systematiskt register med hänvisningar som möjliggöra
en överblick av varje fråga för sig. I anslutning därtill följer inhämtande
av ytterligare upplysningar från olika håll, ägnade att komplettera materialet
sa att detsamma blir såvitt möjligt dagsaktuellt och kan läggas till
grund för överläggningar med experter på olika områden. Vid ett par tillfällen
har utredningsmannen på stället studerat djurstallarna vid olika cirkusföretag
som besökt Stockholm. Arbetet med att komplettera och bearbeta
detta material pågår.

33. Utredning om utgivande av en nordisk parlamentarisk publikation.

Tillkallade enligt Ivungl. Maj:ts bemyndigande den 23 juli 1953 för att -i samråd med representanter för andra nordiska länder — såsom sakkun -

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

niga inom justitiedepartementet utreda frågan om utgivande av en nordisk I Jllt 34
parlamentarisk publikation (se Post- och Inrikes tidn. den 27 juli 1953):

Edberg, R. F., chefredaktör, led. av II kamm., ordförande;

Rydbeck, O., byråchef.

Sekreterare:

Byström, A. S. T., bibliotekarie.

Lokal: Riksdagshuset; tel. 11 70 11 (sekreteraren).

Direktiv: se Nordiska rådets rekommendation nr 1, 1953.

Utredningen har under tiden september—november 1953 hållit 4 sammanträden.
Utredningsmännen ha upprättat en förberedande promemoria
angående utgivandet av en nordisk parlamentarisk publikation att ligga till
grund för det fortsatta arbetet, som kommer att bedrivas i samarbete med
delegerade från övriga nordiska länder. Ett sammanträde med dessa delegerade
har hållits i december 1953.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första hälften av år 1954.

34. Utredning angående ny fas tighet sbildning slagstiftning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1953 för
utredning av frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1953
och I Ju 2 här ovan):

Fallenius, B. A., t. f. generaldirektör, ordförande;

Jansson, B. F., hemmansägare, led. av II kamm.;

Levin, H. S., fiskare, led. av II kamm.;

Löfroth, J. G., bokhållare, led. av II kamm.;

Nordfelt, Hj., lagman.

Experter:

Borg, E. L., länsarkitekt (fr. o. in. den 29 december 1953);

Dahlin, P. G. A., stadsingenjör (fr. o. m. den 29 december 1953);

Hamrin, M. T. P., distriktslantmätare (fr. o. m. den 29 december 1953);

Larsson, A. E., lantbruksdirektör (fr. o. m. den 29 december 1953);

Prawitz, G., byrådirektör (fr. o. m. den 1 december 1953);

Sander, T. A. O., överlantmätare (fr. o. in. den 29 december 1953);

Wetterhall, H. C. B., överdirektör (fr. o. in. den 29 december 1953);
öjborn, L. E., byrådirektör (fr. o. in. den 29 december 1953).

Sekreterare:

Gyllensvärd, K. J. G., e. o. hovrättsassessor (fr. o. in. den 1 januari 1954);

Wallner, H., distriktslantmätare (fr. o. m. den 1 december 1953).

Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.

Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
16 oktober 1953):

Jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 9 juni 1939 tillkallades inom justitiedepartementet
särskilda sakkunniga, vilka sedermera antog namnet fastighetsbildningssakkunniga,
för att verkställa utredning rörande revision av fastighetsbildningväsendet
å landet in. m.

44 Iliksdagsberättelsen.

I Jll: 34 1 direktiven för de sakkunniga underströks bl. a. det från olika håll omvitt nade

behovet av ett efter moderna ekonomiska och tekniska förhållanden lämpat
skiftesinstitut liksom även angelägenheten av att göra skiftesförfarandet enklare och
billigare. Vidare betonades behovet över huvud av en ökad verksamhet för att
skapa fastigheter, som vore lämpade för rationell jordbruksdrift samt angelägenheten
att vidtaga åtgärder för att förhindra olämplig jorddelning. Åtskilliga
andra spörsmål av betydelse för fastighetsbildningsverksamheten skulle vidare
övervägas i samband med utredningen, vilken i huvudsak avsåg en översyn av
1926 års lag om delning av jord å landet och lagen om sammanläggning av fastigheter
å landet av samma år. — Det förutsattes slutligen att utredningsarbetet skulle
bedrivas så att särskilda förslag kunde avlämnas beträffande sådana frågor, som
lämpligen kunde skiljas från de övriga.

På förslag av fastighetsbildningssakkunniga har numera ett stort antal partiella
reformer inom jorddelningslagstiftningen genomförts, vilka tillhopa innebär en
betydelsefull modernisering av flera viktiga avsnitt av detta lagstiftningsområde.
På grundval av de sakkunnigas år 1944 avgivna betänkande (SOU 1944: 46) genomfördes
sålunda vid 1947 års riksdag genomgripande ändringar i jorddelningslagen
och sammanläggningslagen, främst i syfte att skärpa de materiella kraven för
ändringar i fastighetsindelningen och bringa nämnda lagar i samklang med de
av riksdagen samtidigt beslutade riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
och den nya byggnadslagstiftningen. Därefter har vid 1950, 1951, 1952 och 1953
års riksdagar på förslag av de sakkunniga eller lantmäteristyrelsen i ett flertal
särskilda propositioner genomförts partiella reformer på fastighetsbildningens område.
Dessa reformer har främst syftat till att främja enkelhet och snabbhet i fastighetsbildningsärenden
samt underlätta jordbrukets rationalisering i olika sammanhang.

I vissa grundläggande hänseenden har förutsättningarna för de sakkunnigas
arbete sedan år 1939 radikalt förändrats. Jag syftar härvidlag främst på besluten
vid 1947 och 1948 års riksdagar angående jordbrukets rationalisering och den i
sammanhang härmed tillkomna nya lantbruksorganisationen samt de medel av
olika slag som ställts till denna organisations förfogande för att främja den s. k.
yttre jordbruksrationaliseringen. Av grundläggande betydelse är därjämte beslutet
vid 1947 års riksdag om en ny byggnadslagstiftning. De nu angivna besluten har
icke blott medfört klarare riktlinjer för jordpolitiken över huvud taget utan även
i väsentlig mån skapat nya förutsättningar för fastighetsbildingsarbetets praktiska
bedrivande. Även de vid 1947 års riksdag antagna riktlinjerna för bostadspolitiken
och tillkomsten av nya bostadspolitiska organ torde indirekt ha medfört
betydelsefulla återverkningar för fastighetsbildningen. Men även i andra avseenden
har förutsättningarna för fastighetsbildningssakkunnigas arbete förändrats.
Jag vill sålunda erinra om att skillanden mellan land och stad alltmera utjämnats
genom de under senare år gjorda ändringarna i rikets kommunala indelning. Åtskilliga
av våra städer innehåller sålunda numera betydande områden av ren
landsbygdskaraktär. Å andra sidan omfattar flertalet landskommuner numera tätortsbildningar
som, utan att vara skilda från kommunen i administrativt hänseende,
dock i åtskilliga hänseenden uppvisar typiska stadsproblem. Ett par av de
i det föregående omnämnda partiella reformerna har just åsyftat att göra jorddelningslagens
och jordregisterförordningens regler tillämpliga inom stad eller
att möjliggöra tillämpningen av stadsregler inom landskommun. Till sist torde jag
få erinra om att lantmäteriväsendet genom beslut vid 1947 och 1948 års riksdagar
erhållit en ändrad organisation, vilken bl. a. inneburit att distriktspersonalen
helt förstatligats. Det ligger i sakens natur att alla dessa åtgärder medfört väsentligt
ändrade förutsättningar för en reformering av förfarandet vid fastighetsbildningsförrättningar
m. in.

Den etapp av revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen, som avsett att

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

inom den gällande lagstiftningens ram hindra olämplig jorddelning samt förenkla J 34.

och modernisera förrättningsförfarandet, får nu anses slutförd. I betraktande av
att nya förutsättningar i betydande utsträckning uppkommit i fråga om arbetet
med fastighetsbildningslagstiftningen, därvid även vissa nya intresseområden berörcs,
torde det ur flera synpunkter vara lämpligast att den återstående, slutgiltiga
revisionen av lagstiftningen nu upptages i en ny utredning.

Till skillnad från vad som gällt för fastighetsbildningssakkunniga torde den
nya utredningen böra få i uppdrag att göra en allmän översyn av reglerna om
fastighetsbildning icke blott på landet utan även i stad. Såsoin tidigare nämnts
har dessa lagstiftningsområden under senare år genom partiella reformer närmats
varandra. Gränsen mellan tillämpningområdena för jorddelningslagen och
lagen om fastighetsbildning i stad har härigenom kommit att bli flytande, vilket
medfört vissa olägenheter. Skäl föreligger därför enligt min mening att närmare
undersöka, om icke fördelar kan vinnas genom att man i samma lag reglerar
fastighetsbildningen såväl i stad som på ladsbygden. Som en följd härav torde vid
översynen av jordregisterförordningen och fastighetsregisterförordningen böra
övervägas, i vilken utsträckning reglerna för registrering av fastigheter i stad
och på landet kan göras enhetligare än vad nu är fallet och sammanföras i en
författning.

Ett av de viktigaste syftemålen med den år 1939 anbefallda översynen av jorddelningslagen
var att förenkla och effektivisera skiftesförfarandet. Denna fråga bär,
såsom i det föregående påpekats, kommit i ett delvis nytt läge genom 1947 års
principbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Redan vid
detta tillfälle förutsattes, att då beslutade åtgärder för jordbrukets yttre rationalisering
måste kompletteras med lagstiftningsåtgärder, beträffande instituten omskifte,
ägoutbyte med flera, så att de bleve ägnade att främja tillkomsten a;V
rationellt utformade och bärkraftiga jordbruksfastigheter. Behovet av att i fastighetsbildningslagstiftningen
erhålla effektiva medel att underlätta i första hand den
på jordbrukarnas eget initiativ bedrivna rationaliseringsverksamheten torde under
senare år, enligt vad jag erfarit, ytterligare ha bestyrkts. Sålunda har det under
senare år i olika delar av landet visat sig, att omskifte enligt jorddelningslagen
kan vara en framkomlig väg att lösa fastighetsregleringar i större sammanhang.

De erfarenheter, som vunnits vid dessa arbeten, torde bli av värde vid den nu
förestående utredningen. Tillika torde därvid böra beaktas de resultat av den
vetenskapliga forskningen inom fastighetsteknik m. in., som under senare tid
framkommit.

Det torde ligga i sakens natur att så arbetskrävande och dyrbara åtgärder som
omskifte icke tillgripes utan att garantier föreligger för att dessa kommer att leda
till en genomgripande förbättring av fastighetsindelningen. Ett spörsmål av stor
vikt torde därför bli frågan om anskaffande av mark för sådana fastigheter som
är i behov av förstärkning. Erfarenheten torde numera visa att den erforderliga
markreserven i åtskilliga fall kan åstadkommas helt på frivillighetens väg. För
speciella fall torde emellertid vissa särskilda medel vara nödvändiga. Jag vill här
erinra om att i den för Kopparbergs län gällande särskilda fastighetsbildningslagstiftningen
införts vissa inlösenbestämmelser och att förslag nyligen väckts
att dessa regler borde utvidgas. Även andra vägar att nå den åsyftade förstärk -

ningen bör övervägas.

Större fastighetsregleringar kräver erfarenhetsmässigt betydande kapitalinvesteringar
främst på grund därav att den nya fastighetsindelningen i princip måste
betjänas av ett rationellt utformat system av vägar och andra tekniska anläggningar,
som erfordras för driften inom jordbruk och skogsbruk. Det torde vara
uppenbart, att i åtskilliga fall delägarna i skifteslaget icke själva kan gora dessa
kapitalinvesteringar utan stöd i någon form av det allmänna, .lag erinrar om att
i samband med laga skifte och ägoutbyte sedan lång lid tillbaka utgått statsbidrag

Riksdagsbe rätt elsen.

I Ju: 34för vissa åtgärder, bl. a. utflyttning, väganläggning och odling. Nämnda bestämmelser
är i behov av översyn. På grund härav torde i detta sammanhang frågan
om stödåtgärder för att främja mera genomgripande fastighetsregleringar höra
i sin helhet omprövas i anslutning till de nya regler för förfarandet vid ändringar
i fastighetsindelningen, som utredningen kommer att föreslå. Härvidlag bör
beaktas de principer som i andra sammanhang tillämpas för det allmännas stöd
åt åtgärder av motsvarande art. Givetvis bör därvid eftersträvas att en samordning
i lämpliga former sker av den verksamhet som utövas av olika myndigheter och
andra organ på detta område.

Alltsedan jorddelningslagens tillkomst har vid upprepade tillfällen ■—■ under
senare år bl. a. från riksdagens sida —• betonats angelägenheten av att göra förfarandet
i fastighetsbildningsärenden snabbare, enklare och billigare. Ökade möjligheter
att uppnå detta mål har nåtts genom den nyligen genomförda omorganisationen
av lantmäteriväsendet. Såsom lantmäleristyrelsen vid olika tillfällen framhållit
har fastighetsbildningsverksamheten under senare år i avsevärd mån komplicerats
av att vid densamma numera ofta nog ett flertal skilda organ, vilka vart
och ett har att beakta sina särskilda intressen, måste samverka. En samordning
på detta område torde böra eftersträvas. Vid utformningen av förfarandet vid
lantmäteriförrättningar måste också dubbelarbete undvikas och onödig kontroll
och granskning slopas. Anledning synes jämväl föreligga att överväga huruvida
det judiciella förfarandet i fastighetsbildningsärenden är anordnat på lämpligaste
sätt. Även i övrigt bör olika åtgärder övervägas, som kan främja snabbhet och
minska kostnaderna utan att allmänna eller enskilda intressen eftersättes. Över
huvud bör eftersträvas att blivande lag blir så kortfattad och enkel som möjligt
och att frågor som lämpligen kan regleras i administrativ väg behandlas i administrativ
författning.

Utöver de spörsmål som förut berörts torde utredningen böra upptaga till
behandling de frågor i övrigt av lagstiftningskaraktär eller eljest av författningsmässig
art, som liar omedelbar anknytning till förevarande lagstiftningsområde.
Utredningen bör, särskilt i vad den avser sambandet mellan fastighetsbildningsreglerna
och de allmänna civilrättsliga reglerna om överlåtelse av fast egendom,
om servitut och om lagfart m. m., bedrivas i samarbete med lagberedningen.

I utredningen torde slutligen få ingå de frågor angående ändringar i lagen den
18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område, rörande vilka riksdagen vid skilda tillfällen hemställt
om utredning.

Utredningen har ännu icke påbörjats.

35. Sakkunniga för utredning au frågan om skydd för meddelandet av
uppgifter till nyhetsbyrå ävensom därmed sammanhängande frågor.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 oktober 1953 för
att verkställa en allsidig utredning av frågan om skydd för meddelandet av
uppgifter till nyhetsbyrå ävensom därmed sammanhängande frågor (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 oktober 1953):

Regner, N. I., justitieråd, ordförande;

Edberg, R. F., chefredaktör, led. av II kamm.;

Sundeil, O. E., överste, verkst. direktör i Tidningarnas telegrambyrå.

Sekreterare:

Digman, H. M., hovrättsråd.

Lokal: Stora Nygatan 2 B; tel. växel 23 66 60.

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet. 47

Direktiv (anförande av statsrådets Zetterberg till statsrådsprotokollet den J 35
23 oktober 1953):

Enligt den nya tryckfrihetsförordningens grundsatser äger envar att fritt
och obehindrat, men under det ansvar förordningen stadgar, bringa förhållanden
av alla slag till allmän kännedom genom framställning, utgivning och spridning
av tryckt skrift. De personer, som är verksamma i sådant syfte, intar såtillvida
en privilegierad ställning som deras handlande skall bedömas uteslutande enligt
tryckfrihetsförordningens regler. Denna förmån omfattar icke endast skriftens
upphovsman utan även den som eljest lämnar meddelande för offentliggörande i
skriften. Sålunda stadgas i 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen, att
det skall stå envar fritt att, i alla de fall då annat ej är i förordningen föreskrivet,
för offentliggörande i tryckt skrift till dess författare eller utgivare eller, om för
skriften finnes särskild redaktion, till denna meddela uppgifter och underrättelser
i vad ämne som helst.

Tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler för tidningar och andra periodiska
skrifter är så utformade, att endast den för varje skrift ansvarige utgivaren
kan straffas, om skriftens innehåll är brottsligt. De personer, som biträtt utgivaren
vid skriftens tillkomst och utgivning, kan alltså icke själva ställas till svars
för sin medverkan; de handlar på utgivarens ansvar. Denna regel gäller även —
med undantag för vissa fall, då tystnadsplikt åvilar befattningshavare eller annan
— i fråga om den som bidrar till skriftens innehåll genom att lämna ett meddelande
för offentliggörande. Meddelarens ansvarsfrihet omfattar emellertid även
sådana fall, då den uppgift han lämnat ej har influtit i skriften, dock icke om
meddelandet innefattat ärekränkning mot enskild person.

Med den sålunda reglerade frågan om meddelelsefriheten sammanhänger spörsmålet
i vad mån den, som lämnar ett meddelande för offentliggörande i tryckt
skrift, har rätt att vara anonym. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om
skydd för anonymiteten gäller även till förmån för den som utan att vara författare
har lämnat ett dylikt meddelande. Stadgandet härom går dock icke längre
än huvudregeln om friheten att lämna meddelanden för offentliggörande i tryckt
skrift. För att rätt till anonymitet skall föreligga, måste det alltså vara fråga om
ett meddelande, som har lämnats i den ordning som angives i 1 kap. 1 § andra
stycket tryckfrihetsförordningen.

Vid tillämpningen av detta stadgande har uppkommit det spörsmålet, huruvida
skyddet för meddelandet av uppgifter och underrättelser, avsedda att offentliggöras
i tryckt skrift, gäller endast meddelanden direkt till skriftens författare, utgivare
eller redaktion, eller om jämväl meddelande till en vidare krets omfattas
av stadgandet. Det aktuella problemet har varit att avgöra, huruvida uppgifter till
nyhetsbyråer, som mottager meddelanden för vidare förmedling till tidningsredaktioner,
åtnjuter detta skydd. Ordalagen i stadgandet ger ej anledning till annan
tolkning än att sådana uppgifter faller utanför skyddet. Detta bestyrkes även
av förarbetena till tryckfrihetsförordningen. Sålunda uttalade tryckfrihetssakkunniga
i sitt betänkande, att med hänsyn till den periodiska pressens arbetsförhållanden
borde med författaren och utgivaren jämställas redaktion, där det fanns en
särskild sådan, men att det icke var möjligt att giva ett meddelande, som först i
andra hand var avsett att nå författare, utgivare eller redaktion, eu privilegierad
ställning. Samma uppfattning beträffande nyhetsbyråerna kom till uttryck i den
proposition, genom vilken förslaget till tryckfrihetsförordning framlades. Där anfördes
sålunda, att särskilt företag för nyhetsförmedling icke i och för sig borde
jämställas med tidningsredaktion. Ej heller från riksdagens sida gjordes i detta
avseende gällande någon annan uppfattning.

Vid tryckfrihetsförordningens tillkomst blev det alltså med avsikt bestämt, att
författare, utgivare och siirskild tidningsredaktion men däremot icke nyhetsbyrå

Riksdagsbe rätt elsen.

I Ju: 35 skulle erhålla en privilegierad ställning. En väsentlig anledning härtill torde ha
varit, att man vid ifrågavarande tid ansett det icke föreligga något större behov
av skydd för den som lämnade meddelanden till nyhetsbyråer. Dessa byråer hade
tillkommit för att utöva en allmän och objektiv nyhetsförmedling. De vidarebefordrade
sålunda upplysningar öppet och opartiskt, och deras material var i allmänhet
ej anonymt.

Med anledning av ett uppkommet fall togs frågan om nyhetsbyråernas ställning
upp på hösten 1952 genom en interpellation i andra kammaren. Interpellanten,
som huvudsakligen uppehöll sig vid spörsmålet om anonymitetsskydd för uppgiftslämnare
till Tidningarnas telegrambyrå ocli därmed likställda företag samt
hävdade att sådant skydd borde föreligga, riktade den frågan till mig, vilka åtgärder
jag ämnade vidtaga för att säkerställa anonymitetsrätten för medarbetare
och uppgiftslämnare vid större press- och nyhetsbyråer och när dessa åtgärder
kunde väntas komma att vidtagas.

I mitt interpellationssvar, som avgavs den 26 november 1952, anförde jag, att
olikheten i fråga om den rättsliga bedömningen av meddelanden, som lämnades
till en nyhetsbyrå, och sådana, som lämnades direkt till en tidning, framstod som
betänklig, om man såg till lagens formella regler. Jag framhöll emellertid samtidigt,
att den praktiska betydelsen av olikheten möjligen ej var så stor som det
vid första påseendet kunde förefalla. Med anledning av påståenden att myndigheter
och tjänstemän på grund av anonymitetsrättens utformning visade benägenhet
att ej lämna upplysningar till Tidningarnas telegrambyrå påpekade jag, att
anonymitetsrätten tillkommit för att upplysningar om missförhållanden och kritik
av samhällsorgan skulle framkomma offentligt. Diskussionen gällde emellertid
uppgifter av ett annat slag, nämligen sådana som myndigheter och tjänstemän
lämnar som ett normalt led i sin tjänsteutövning. Dylika meddelanden skulle lämnas
öppet och opartiskt till alla nyhetsorgan, som begärde upplysningar. Tidningarnas
telegrambyrå och andra nyhetsbyråer fullgjorde en synnerlig viktig
funktion i samhället. Att åsidosätta dem skulle vara mycket olämpligt. Sedan jag
påpekat vissa svårigheter, som var förenade med införandet av en privilegierad
ställning även för nyhetsbyråernas uppgiftslämnare, och efter att ha erinrat om
att en eventuell ändring i tryckfrihesförordningen kunde slutligt genomföras
tidigast år 1957, varför ett definitivt ställningstagande lämpligen kunde något anstå,
förklarade jag till slut, att jag ansåg frågan vara av stor vikt och därför, om
det skulle visa sig att gällande regler försvårade den verksamhet som bedrevs av
Tidningarnas telegrambyrå och andra nyhetsbyråer, var beredd att överväga
lämpliga åtgärder.

I en den 13 oktober 1953 till justitiedepartementet inkommen framställning till
Konungen bär Publicistklubben nu upptagit frågan om Tidningarnas telegrambyrås
och andra nyhetsbyråers tryckfrihetsrättsliga ställning. Publicistklubben
anför, att man efter mitt interpellationssvar allmänt hoppats att frågan skulle
vinna en lämplig lösning i praktiken utan att lagändring behövde ske, men att det
tvärtemot under det gångna året visat sig att tillämpningen av gällande regler försvårat
den verksamhet, som bedrevs av nyhetsbyråerna. På grund härav hemställer
Publicistklubben om utredning i syfte att så komplettera tryckfrihetsförordningen,
att Tidningarnas telegrambyrå och liknande nyhetsbyråer jämställes
med pressen i övrigt i fråga om meddelares rätt till anonymitetsskydd.

Såsom jag tidigare framhållit är det ett betydelsefullt intresse ur allmän synpunkt,
att lagstiftningen icke lägger hinder i vägen för den centrala funktion i
nyhetsförmedlingens tjänst, som utövas av Tidningarnas telegrambyrå och liknande
nyhetsbyråer. När det nu från en så sakkunnig instans som Publicistklubben
angives, att nyhetsbyråernas verksamhet försvårats, är det angeläget att detta
lagstiftningsproblem blir föremål för utredning. Till att börja med bör det göras
eu undersökning av de svårigheter, som kan föreligga för nyhetsbyråerna till

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

följd av att tryckfrihetsförordningen ej bereder deras uppgiftslämnare samma I Ju: 37
skydd som tillkommer meddelare av uppgifter till tidningsredaktion. Med utgångspunkt
därifrån bör det sedan utredas, huru dessa svårigheter lämpligen skall
kunna undanröjas, genom att jämställa nyhetsbyrå med tidningsredaktion eller
på annat sätt.

Vad som hittills förekommit i denna angelägenhet ger vid handen, att utredningen
måste taga ställning till flera svårlösta problem. Enligt nu gällande lag har
en nyhetsbyrå icke någon motsvarighet till en tidnings ansvarige utgivare, och
frågan om den rättsliga ansvarsskyldigheten måste alltså lösas, innan en sådan
byrå kan likställas med en redaktion. Att nyhetsbyråerna ej endast förmedlar nyheter
till den inhemska pressen utan även vidarebefordrar inkomna meddelanden
till internationella organ och till radion medför också vissa problem, som fordrar
särskild uppmärksamhet. Vidare må nämnas att om en legal reglering av nyhetsbyråernas
ställning skall komma till stånd, det måste preciseras vilka nyhetsorgan
som skall omfattas av regleringen.

Den förordade utredningen bör lämpligen uppdragas åt särskilda sakkunniga. I
den utsträckning det finnes erforderligt bör samråd äga rum med den inom inrikesdepartementet
pågående utredningen rörande polisens tystnadsplikt m. m.

Utredningen har påbörjats.

36. Utredning angående myrslogar m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 oktober 1953 för att
verkställa den av riksdagen i skrivelse den 22 maj 1948 begärda utredningen
angående myrslogarna inom de på bekostnad eller med understöd av staten
storskiftade delarna av Kopparbergs län jämte därmed sammanhängande
frågor (jfr I Ju 2 här ovan):

Malmberg, H., f. d. generaldirektör.

Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.

Den 4 december 1953 förordnade Kungl. Maj :t, att det med ovan angivna
bemyndigande avsedda utredningsuppdraget skulle utvidgas till att omfatta
jämväl slutförandet av utredning rörande indragning av ströängar å kronomark
ovan odlingsgränsen inom Norrbottens län m. m. (jfr 1953: I Jo 9 samt
I Jo 2 här nedan).

37. Utredning angående ökade rättsliga garantier vid administrativa frihets berövanden.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 december 1953 för
utredning av frågan om ökade rättsliga garantier vid administrativa frihetsberövanden
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 8 december 1953):

Alexanderson, K. E., revisionssekreterare, Nedre justitierevisionens ordförande,
ordförande;

Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led. av I kamm.;

Axelson, N. E. A., förste länsassessor;

Berglin, C.-G., socialläkare;

Gexelius, L. E. B., advokat, led. av II kamm.

4 Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml.

Itiksd&Ksberättelsen.

50 Riksdagsberättelsen.

I Ju: 37 Direktiv (anförande av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet den
4 december 1953):

Sedan åtskillig tid tillbaka har en livlig debatt pågått i frågan, huruvida förfarandet
vid sådana frihetsberövanden, som sker i annan ordning än vid domstol
eller i annat syfte än för att verkställa frihetsstraff, kan anses tillfredsställande
ur rättssäkerhetssynpunkt. De här åsyftade ingripandena, som kan ske enligt
flera olika lagar, såsom sinnessjuklagen, barnavårdslagen, alkoholistlagen och lösdrivarlagen,
brukar sammanföras under den gemensamma benämningen administrativa
frihetsberövanden. Därmed avses alltså frihetsberövanden, som beslutas
i första instans av annan myndighet än domstol. Det har visserligen icke på detta
område, frånsett enstaka undantagsfall, i praxis visat sig några mera påtagliga
missförhållanden, men det kan likväl med fog göras gällande att lagstiftningen
icke i allo innehåller tillräckliga garantier för den enskildes rättssäkerhet.

Från denna utgångspunkt har också i olika sammanhang frågan upptagits till
behandling. Detta har bl. a. skett i utredningar om vissa av de vårdformer, vid
vilka administrativa frihetsberövanden kan förekomma. Sålunda kan nämnas,
att 1946 års alkoholistvårdsutredning i sitt betänkande med förslag till lag om
nykterhetsvård m. m. (SOU 1948:23) framlagt förslag om formen för omhändertagande
för vård av alkoholmissbrukare. I utredning med förslag om lösdrivarlagens
upphävande m. m. (SOU 1949:4) har 1948 års lösdriveriutredning föreslagit
ändring i barnavårdslagens bestämmelser om förfarandet vid omhändertagande
enligt nämnda lag. Vidare innehåller socialvårdskommitténs utredning och
förslag angående socialhjälp m. m. (SOU 1950: 11) regler om förfarandet vid meddelande
av arbetsföreläggande och intagning på arbetshem. Spörsmål av hithörande
slag har också behandlats i 1949 års utlänningskommittés betänkande med
förslag till utlänningslag m. m. (SOU 1951:42), i 1951 års sinnesslövårdsutrednings
betänkande med förslag till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna m. m. (stencilerad) och i 1947 års psykopatvårdsutrednings betänkande
angående psykopatvård m. m. (SOU 1952:46). Någon samordnad lösning
av det föreliggande problemet har emellertid icke kommit till stånd på grundval
av dessa utredningar och förslag; flertalet av dem har för övrigt icke hittills föranlett
några åtgärder av statsmakterna.

Problemet har också upptagits i samband med den organisatoriska utredning,
som har verkställts av 1948 års länsstyrelseutredning. I utredningens betänkande
om länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU
1950:28) föreslogs, att lekmän skulle deltaga såsom bisittare vid länsstyrelsens
handläggning av ärenden angående socialvård, nykterhetsvård och behandling av
lösdrivare. Detta förslag upptogs emellertid icke i den proposition, nr 155, som
på grundval av betänkandet och en i anslutning till detsamma utarbetad departementspromemoria
framlades för 1952 års riksdag. I motiven till förslaget anförde
föredragande departementschefen bl. a., att frågan om administrativa frihetsberövanden
över huvud taget torde komma att bli föremål för närmare överväganden.

Slutligen bör framhållas, att riksdagen i skrivelse den 6 maj 1952, nr 196, på
hemställan av första lagutskottet i anledning av två vid riksdagen väckta motioner,
anhållit om utredning av ett förbättrat förfarande vid administrativa frihetsberövanden.
I sitt utlåtande, nr 17, har utskottet framhållit bl. a., att de med de
administrativa frihetsberövandena förknippade spörsmålen av processuell natur
borde upptagas alla i ett sammanhang. Endast om utredningen omspände hela fältet
av sådana frihetsberövanden, skapades förutsättningar för en allsidig prövning
av alla de olika möjligheter som stode till buds.

Vad sålunda förekommit torde utvisa behovet av att reformera det nuvarande
förfarandet vid administrativa frihetsberövanden. Gällande regler härom ger

Kommittéer och sakkunniga: Justitiedepartementet.

icke tillräckliga garantier för rättssäkerheten. En lösning av detta problem torde I Ju: 37
ej stå att vinna genom utredning av varje rättsområde för sig. Ej heller försöket
att angripa problemet i samband med frågan om länsstyrelsernas organisation
bar lett till resultat. Jag finner därför, i likhet med 1952 års riksdag, det vara
nödvändigt att samtliga hithörande spörsmål upptages till bedömande i ett sammanhang.
En utredning med denna uppgift torde därför böra igångsättas.

För att förstärka rättsskyddet är det i främsta rummet två huvudfrågor, som
utredningen bör klarlägga och taga ställning till, nämligen dels frågan, hur det
processuella förfarandet vid administrativa frihetsberövande» skall ordnas, och
dels spörsmålet om det vid sådana förfaranden verksamma organet i första instans,
låt vara att dessa båda frågor icke kan bedömas helt oberoende av varandra.
Däremot bör de materiella bestämmelser, som reglerar förutsättningarna
för ingripande, ej upptagas till omprövning vid en sådan allmän utredning som
nu åsyftas.

I fråga om förfarandet bör i första hand uppmärksammas, att det inom straffprocessen
under en sekellång utveckling framvuxit vissa principer, som ger största
möjliga garantier för rättssäkerheten. Av grundläggande betydelse är i detta avseende
ordningen med två mot varandra stående parter och ett beslutande organ,
som är helt fristående från båda parterna. Denna ordning, som möjliggör ett
kontradiktoriskt förfarande, är en av de viktigaste garantierna för ett objektivt
bedömande. Även på många andra sätt tillgodoses i slraffprocessen rättssäkerhetskravet,
bl. a. genom reglerna för de straffprocessuella tvångsmedlens användande
samt föreskrifterna om muntlighet, offentlighet och den tilltalades rätt till försvarare.

Utredningen torde böra undersöka i vad mån de straffprocessuella principerna
lämpligen bör iakttagas även då det gäller administrativa frihetsberövanden. Av
särskild vikt är att pröva, huruvida icke den kontradiktoriska principen kan vinna
tillämpning. Denna innebär, att det beslutande organet icke skall ha att taga
initiativ till ingripanden. Å andra sidan synes det uppenbart, att straffprocessuella
principer icke genomgående kan läggas till grund för förfarandet. För en
stor del av de administrativa frihetsberövandena är nämligen karakteristiskt, att
ingripandet grundar sig på såväl medicinska som sociala hänsyn, låt vara att
tyngdpunkten i detta hänseende växlar inom skilda vårdområden och även från
fall till fall inom ett och samma område. Och det torde ligga i sakens natur, att
ett processliknande förfarande blir allt mindre på sin plats, ju mera avgörandet
måste grundas på ett medicinskt bedömande. Vidare är att beakta, att inom flera
av dessa områden beröres ofta intima personliga förhållanden, varför ett klarläggande
av de faktiska omständigheterna möter betydande svårigheter. Om formerna
för förfarandet tillägges alltför stor betydelse, kan sålunda svårigheter uppstå
att vinna den utredning, som är nödvändig för ett ingripande, och ett sådant därför
utebli, ehuru det uppenbarligen skulle ha varit välgrundat. Vad nu sagts torde
särskilt göra sig gällande i alkoholistärenden, där man har att räkna med att personer
i farliga alkoholisters omgivning icke vågar yttra sig av rädsla för dem.

En skälig avvägning måste sålunda göras mellan de mot varandra stående intressena
att tillgodose rättssäkerheten och effektiviteten. Härvid är det också av stor
vikt att förfarandet icke anordnas på sådant sätt, att det uppkommer mera betydande
förseningar av myndigheternas beslut, vilket kan vara till skada för såväl
effektivitet som rättssäkerhet. Ytterligare torde böra beaktas, att ett frihetsberövande
ofta föregås och efterföljes av eu rad åtgärder, som icke innefattar något
tvångsingripande men som har samma syfte som detta, och att alltså beslutet om
frihetsberövande och verkställigheten därav kan ingå såsom eif led i eu behandlingsplan.
Hänsyn till nu angivna förhållanden måste tagas vid utformningen av
förfarandet.

Utredningens överväganden i nu behandlade avseenden torde böra resultera i

Riksdag sberättelsen.

I Ju: 37 förslag till ordning för handläggning av frågor om administrativa frihetsberövanden.
Enär under sådana frihetsberövande!! faller vitt skilda situationer, förutsätter
jag att det kan visa sig erforderligt att tillskapa mer än en sådan handläggningsordning.
Det är väl också ej osannolikt, att vid vissa ingripanden, främst
de som grundar sig på ett renodlat medicinskt bedömande, ett processliknande
förfarande över huvud taget ej låter sig tillämpa, och att för dessa fall rättssäkerhetsgarantier
får skapas i annan ordning. Lösningen av dessa spörsmål får självfallet
bli beroende på resultatet av utredningsarbetet.

Under den i ämnet förda debatten har ett flertal olika förslag till lösningar av
frågan om organet i första instans framförts. Sålunda har det förordats att överflytta
vissa ärenden till de allmänna domstolarna. Ett annat förslag har varit att
inrätta särskilda socialdomstolar. Även tanken att förstärka de kommunala nämnderna
har förts fram. Och vidare har, såsom framgår av vad jag tidigare anfört,
den lösningen förordats, att länsstyrelserna skulle pröva förevarande ärenden,
därvid dock länsstyrelserna skulle omvandlas till kollegiala myndigheter med
visst lekmannainslag. I detta sammanhang bör även nämnas, att för sinnessjukvårdens
del för några år sedan tillskapats nya organ för prövning av frågan om
ett frihetsberövande skall bestå, nämligen de lokala utskrivningsnämnderna i vilka
ingår lekmän.

Att nu närmare ingå på organisationsfrågan kan icke vara lämpligt; lösningen
måste bli beroende av utredningsresultatet. Några allmänna synpunkter anser jag
mig dock böra framföra. Det torde sålunda böra undersökas, huruvida beslutanderätten
bör ligga hos ett och samma organ för flertalet eller alla de rättsområden
det här gäller eller om uppgifterna bör uppdelas på olika organ. Genom sammanförande
till ett organ skulle kunna ernås, att detta får en rik och allsidig erfarenhet,
medan å andra sidan ärendenas olika natur kan anses motivera en uppdelning.
Det är vidare önskvärt, att den lokala förankringen ej går förlorad och
att möjligheten att tillämpa muntlig förhandling ej försvåras. Med hänsyn till ärendenas
art måste inom det beslutande organet finnas icke blott kvalificerad juridisk
sakkunskap utan även företrädare för medicinska och allmänt sociala synpunkter.
Det torde även vara lämpligt, att i organet ingår någon ledamot med kännedom
om och erfarenhet från just det vårdområde, varom är fråga i det särskilda
fallet. Vid övervägandet av organisationsfrågan bör om möjligt undvikas att man
tillskapar någon ny organisation.

Vad jag hittills anfört har i första hand tagit sikte på sådana fall, då det gäller
att avgöra, om den som vistas på fri fot skall berövas friheten. Emellertid bör
även frågan om utskrivning eller kvarhållande på anstalt utredas. Här avsedda
frihetsberövanden måste nämligen ofta bli mer eller mindre tidsobeslämda. Åtskilligt
av vad i det föregående anförts har giltighet även i fråga om utskrivning.
I vissa avseenden är dock situationen därvid en annan. Särskilt må framhållas, att
det då föreligger erfarenheter från den intagnes anstaltsvistelse. För ett vårdområde,
nämligen sinnessjukväsendet, finns för närvarande, såsom förut antytts särskilda
lokala organ för prövning av utskrivningsfrågor. Från denna ordning
föreligger hittills goda erfarenheter.

I den mån utredningar pågår angående de särskilda rättsområden, inom vilka
administrativa frihetsberövanden förekommer, bör samråd ske med dessa utredningar.
Likaså bör samarbete äga rum med besvärssakkunniga, vilka har till uppgift
att utreda det administrativa besvärsinstitutet och därmed sammanhängande
frågor.

Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet.

I U: 2

Utrikesdepartementet.

B. Kommittéer som fortsätta sill verksamhet vid ingången av 1954.

1. Under stödsnämnden för rysslandssvenskar (1951:12; 1952, 1953:1 1).

Tillsatt enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1934.

Petrén, B. A. S., utrikesråd, ordförande;

Johnsson, B. E., statskommissarie;

Corin, G. E. M., kansliråd, tillika sekreterare;

Carlsund, A., f. d. överingenjör.

Suppleant:

Qvarnströnr, W., civilingenjör.

Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.

Direktiven för nämnden, se 1936: U 1.

Nämnden har under år 1953 sammanträtt 31 gånger.

2. Utrikesdepartementets nämnd för konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden

(1951: I3; 1952, 1953:I 2).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 september 1948:
chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, ordförande;

Öbrink, J. H., byrådirektör;

Brusewitz, S. I., direktör;

Svensson, J. U., ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, led. av II kamm.;
Söre, A. G. P., ordförande i Svenska maskinbefälsförbundet;

Åkesson, N. H., sjökapten, verkst. direktör i Sveriges fartygsbefälsförening.
Ersättare:

chefen för utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå;
von Delwig, R., byrådirektör;

Forssblad, D., sjökapten;

Karlsson, G., redaktör;

Linderstam, B. Hj., ombudsman;

Tufvasson, K. E., sjökapten.

Sekreterare:

Odevall, B., sekreterare (t. o. in. den 17 mars 1953);

Sjöberg, Å., attaché (fr. o. in. den 18 mars 1953).

Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.

Direktiven för nämnden, se 1949: I U 5.

Nämnden har under tiden december 1952—november 1953 sammanträtt
två gånger.

54 Riksdagsberättelsen.

I U: 3 3. Beredningen för frågor rörande europeiskt ekonomiskt samarbete

(1951: 14; 1952, 1953: 13).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 december 1948:
Sahlin, S. E. G., envoyé, ordförande;

Browaldh, K. E., bankdirektör;

von Heidenstam, R. M., kabinettskammarherre;

Johansson, K. A. A., direktör;

Strand, A. W., riksgäldsfullmäktig, ordförande i Landsorganisationen,
förste vice talman, led. av I kamm.;

Wetterlind, Å. J., direktör.

För att deltaga i överläggningar med beredningen i vad avser frågor, sammanhängande
med Sveriges medverkan med Kol- och stålunionen:

Geijer, K. A., ordförande i Svenska metallindustriarbetareförbundet;
Isaksson, W., ordförande i Svenska gruvindustriarbetareförbundet;
Waldenström, E., direktör;

Wijkander, K. E. T., verkst. direktör.

Sekreterare:

Virgin, E. O. G., förste sekreterare.

Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.

Direktiven för beredningen, se 1949: I U 6 och 1953: I U 3.

Beredningen har under år 1953 sammanträtt två gånger.

4. Rådgivande beredningen för frågor rörande den internationella atomenergikontrollen
(1951: 15; 1952, 1953: 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 november 1948:
Sandler, R. J., f. d. landshövding, led. av I kamm., ordförande;

Svedberg, T., professor;

Bratt, B. A. E., generalkonsul, tillika sekreterare (t. o. m. den 4 oktober
1953).

Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.

Direktiven för beredningen, se 1950: I U 6.

Beredningen har icke haft något sammanträde under år 1953.

5. Svenska gruppen av nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel
m. m. (1952, 1953: I 5).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts beslut den 6 juli och bemyndigande den
9 november 1951:

Edberg, R. F., chefredaktör, led. av II kamm., ordförande;

Pålsson, P. O., häradsdomare, led. av I kamm.;

Kristensson, G. F. N., bankofullmäktig, led. av II kamm.;

Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm.;

Grym, J. F., kronojägare, led. av I kamm.

Kommittéer och sakkunniga: Utrikesdepartementet.

Sekreterare:

Aminoff, S. G., t.f. förste sekreterare.

Lokal: Utrikesdepartementet; tel. växel 22 45 00.

Direktiven för kommittén, se 1952: I U 5.

Den svenska gruppen har genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 juni 1953
även erhållit uppdrag att med anlitande av tekniska experter från fackmyndigheterna
verkställa en av Nordiska rådet begärd utredning rörande
de praktiska och ekonomiska möjligheterna att åvägabringa en ordning,
enligt vilken de skilda nordiska ländernas inrikestaxor för post- och telegrambefordran
gäller även för befordran av post och telegram till de andra
länderna och enligt vilken telefontrafiken inom det nordiska området baseras
på gemensamma zonberäkningar.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 haft ett
plenarsammanträde den 7—9 januari i Stockholm. Dessutom har gruppordförandena
och sekreterarna deltagit i tre förberedande sammanträden samt
sekreterarna jämte sakkunniga i 7 sammanträden under 22 dagar. Den
svenska gruppen har sammanträtt fem gånger.

Kommittén har den 9 januari 1953 avgivit dels betänkande nr 4: Nordisk
passfrihet — Del II. Fullständig passfrihet för nordbor samt upphävande
av bestämmelserna om arbets- och uppehållstillstånd för nordbor vid vistelse
i annat nordiskt land (SOU 1953: 4) och dels betänkande nr 5: Lättnader
i fråga om tullbehandling m. m. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska
länderna (SOU 1953: 5). Kommittén har vidare den 10 juli 1953 avgivit
fem promemorior med förslag till genomförande av vissa gränslättnader,
avseende bl. a. in- och utförsel av jakt- och tävlings vapen, temporär inoch
utförsel av hundar, temporär tullfrihet för yrkesutensilier, in- och utförsel
av levande växter och växtdelar samt uttagande av stämpelskatt av
utländska handelsresande (stencilerade).

Ill

Riksdagsberättelsen.

I Fö: l

Försvarsdepartementet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. Försvarsdepartementets granskningsnämnd för byggnadsarbeten
(1951:1 3; 1952:I 4; 1953:I 5).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 april 1943 med uppdrag
att, pa sätt i statsverkspropositionen till 1943 års riksdag förutsattes,
inom försvarsdepartementet biträda vid prövning av skäligheten av från
myndigheterna inkommande framställningar rörande anvisande av tilläggsanslag
för mötande av prisstegring å byggnadsföretag eller markförvärv
inom försvaret samt öva tillsyn över byggnadsföretagens överensstämmelse
med fastställda ritningar och byggnadsnormer:

Wittrock, K. J. P., f. d. överingenjör.

Nämnden har ej sammanträtt under år 1953.

Genom beslut den 16 oktober 1953 har Kungl. Maj :t förordnat, att granskningsnämndens
verksamhet skall nedläggas.

2. 1946 års militära förvaltningsutredning (1951:1 7; 1952: I 8; 1953: I 9).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 oktober 1946 för att
inom departementet biträda med översyn av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters
organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 10 oktober 1946):
Widell, G. A., landshövding, ordförande;

Bergh, N. A. G., överste, verkst. direktör i Aktiebolaget Svenska Pressbyrån;

Hagberg, K. H., redaktör, led. av II kamm.;

von Heland, K. E. H., t.f. landshövding, f. d. riksdagsman;

Hesselbom, K. E., driftsingenjör, led. av I kamm.;

Sällfors, C. T., generaldirektör.

Generalsekreterare:

Olsson, E., civilingenjör.

Biträdande sekreterare:

Höijer, G., krigsråd;

Söderberg, G., kansliråd.

Direktiven för utredningen, se 1947: I Fö 20.

Utredningen har under tiden 1 december 1952—12 augusti 1953 hållit 4
sammanträden.

Utredningen har den 12 augusti 1953 avgivit betänkande angående Kostnadsundersökning
av tvätt- och reparationsverksamheten för intendenturmateriel
(stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.

Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet. 57

3. 1947 års pansarhinderutredning (1951: I 8; 1952: I 9; 1953: I 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1946 för
att verkställa utredning av frågan vilka åtgärder som böra vidtagas med
avseende å befintliga pansarhinder på vägar:

Mannerskantz, A. F., godsägare, f. d. riksdagsman, ordförande,

Jansson, B. I., folkskollärare, led. av II kamm.;

Murray, C. G. U. M., överste.

Utredningen har icke sammanträtt under år 1953.

Kungl. Maj :t har den 23 oktober 1953 förordnat, att utredningen skall
nedläggas.

4. Försvarets samarbetsutredning (1951, 1952, 1953:1 11).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 maj 1948 för att
biträda med utredning rörande formerna för samarbetet mellan militära
och civila organ på förläggningsorterna:

Brinck, G. F., överste.

Sekreterare:

Rosenblad, U. S., socialvård sdirektör.

Biträdande sekreterare:

Törnblom, O., kapten.

Direktiven för utredningen, se 1949: I Fö 16.

Utredningen har den 16 april 1953 avgivit betänkande Förband och bygd
(SOU 1953: 10). Uppdraget är därmed slutfört.

5. Befälsutredningen (1951, 1952, 1953:1 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 med
uppdrag att verkställa utredning rörande befälsrekryteringen och befälsorganisationen
vid armén och därmed sammanhängande spörsmål (se Postoch
Inrikes tidn. 3 augusti 1948):

Bredberg, A., generallöjtnant, ordförande-,

Aråmark, J. G., kassör;

Bergdahl, C. E., ombudsman;

Edenman, R. H. L., fil. dr, statssekreterare, led. av II kamm.;

Källncr, C. G. A., överste;

Myhrman, B. O., överstelöjtnant;

Svensson, P. G. A., lantbrukare, lsd. av II. kamm.

Experter:

Arvidson, E. S. Å., lektor;

Berg, B. G. A., major;

Berggren, G., f. d. överste;

Gåva 11 in, T. S. G., överstelöjtnant;

Folke, N. E. H., kapten;

58 Riksdagsberättelsen.

I Fö: 5 Lindencrona, P. A. H., överste;

von Mentzer, C. W. R. L., major;

Olofsson, S., personalvårdsassistent;
von Porat, S. A., byråchef;

Sjödin, I. V., kapten;

Skoglund, C. G., kapten;

Widegren, S. A., major.

Sekreterare:

Nord, C. H., förste byråsekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1949: I Fö 17.

Utredningen har under år 1953 hållit 18 sammanträden.

Utredningen har den 28 september 1953 avgivit betänkande med förslag
till Befälsordning vid infanteriet (SOU 1953:28). Uppdraget är därmed
slutfört.

6. 1949 års försvarsutredning (1951: I 15; 1952: I 14; 1953: I 13).

Tillkallade av Kungl. Maj :t den 22 april 1949 för att verkställa en allmän
omprövning av vårt försvarsväsen (se Post- och Inrikes tidn. den 6 maj
1949):

Nothin, T. K. V., f. d. överståthållare, ordförande;

Andersson, O., bankofullmäktig, led. av II kamm.;

Gränebo, C. P. V., f. d. riksdagsman;

Hjalmarson, J. H., direktör, led. av II kamm.;

Ståhl, M. D. E., redaktör, led. av II kamm.;

Thapper, G. F., metallarbetare, led. av II kamm.

Generalsekreterare:

Widell, G. A., landshövding.

Sekreterare:

Widmark, G. F. S., kanslidirektör.

Direktiven för utredningen, se 1950:1 Fö 18.

Utredningen har icke sammanträtt under år 1953.

Enligt beslut den 25 september 1953 har Kungl. Maj :t förordnat, att utredningen
skall nedläggas.

7. 1950 års utredning rörande försvarets forskningsanstalt
(1951:1 19; 1952:1 17; 1953:1 15).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 oktober 1950 för
att -verkställa utredning rörande den centrala ledningen av forskningsanstalten
och dess avdelningar ävensom att i samband därmed ägna uppmärksamhet
åt frågan om de olika befattningshavarnas tjänsteåligganden:
Widell, G. A., landshövding.

Sekreterare:

von Scheele, C. G. F., kanslisekreterare.

Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet. 59

Utredningen har den 24 september 1953 avgivit betänkande (stencileiat) £ Fot 9
rörande den centrala ledningen av forskningsanstalten ni. ni. Uppdraget är
därmed slutfört.

8. 1951 års Järvafältsutredning (1952: I 18; 1953: I 16).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1951 för att
verkställa utredning rörande Järvafältets framtida gestaltning och rationella
utnyttjande m. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 3 september 1951):
Wesström, E. A., landshövding, ordförande;

Ahlberg, C. F., arkitekt;

Carpelan, I. B. T., generalmajor;

Gillström, A. K., chefredaktör, led. av I. kam.;

Lidström, E. J. A., överste.

Experter:

Zachrison, S. J. G., direktör;

Jacobsson, O., häradsdomare.

Sekreterare:

von Horn, R. C. F. B., kanslisekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1952:1 Fö 18.

Utredningen har under tiden december 1952—augusti 1953 hållit 14 sammanträden.

Utredningen har den 1 september 1953 avgivit betänkande (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.

9. Utredning om försvarets regionala och lokala fastighetsförvaltning.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att inom
försvarsdepartementet verkställa översyn av föreliggande utredningar och
förslag rörande den regionala och lokala fastighetsförvaltningen inom försvaret
samt därmed sammanhängande spörsmål ävensom avgiva de förslag,
vilka av utredningen föranledas (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juli 1953):
Lindencrona, A., försäkringsdirektör.

Sekreterare:

Walhnark, L. J., f. d. hovrättsassessor.

Biträdande sekreterare:

Ståhl, C. G., kapten.

Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 5 juni 1953):

Vid anmälan av propositionen nr 110 till innevarande års riksdag har jag i korthet
redogjort för de utredningar som verkställts och de förslag som framlagts beträffande
organisationen av försvarets regionala och lokala fastighetsförvaltning. Jag
har därvid framhållit, att jag icke är beredd att utan ytterligare prövning taga
slutlig ställning till de framlagda förslagen. I detta hänseende har jag anfört följande.

På grundval av de verkställda undersökningarna borde först undersökas huru -

^ Riksdagsberättelsen.

I FÖ: 9 vida icke fastighetsförvaltningen inom områden med flera enheter ur krigsmakten
kunde samordnas. Härvid borde även undersökas om icke flera enheter belägna i
närheten av varandra kunde betjänas av ett gemensamt organ för fastighetsförvaltning.
De olika försvarsgrenarnas problem inom detta förvaltningsområde torde vara
så likartade att möjlighet borde föreligga att, liksom inom centralförvaltningen,
samordna desamma i gemensamma förvaltningsorgan. Om en sådan organisation
kunde genomföras borde kostnaderna för verksamheten kunna nedbringas.

Riksdagen har intet haft att erinra mot mitt ställningstagande i denna fråga.
Den avsedda utredningen bör nu komma till stånd och synes lämpligen böra anförtros
en särskilt tillkallad utredningsman. Utredningen bör verkställas på grundval
av de undersökningsresultat som föreligger och om möjligt bedrivas i sådan
takt att frågan kan underställas 1954 års riksdag.

Under september—november månader 1953 har utredningen företagit 5
resor, varunder hållits 20 sammanträden. I Stockholm ha dessutom 21 sammanträden
hållits. Utredningen har den 1 december 1953 överlämnat betänkande
(stencilerat) om försvarets regionala och lokala fastighetsförvaltning.
Uppdraget är därmed slutfört.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.

10. Fortsatt utredning rörande sjukhusfrågornas lösande vid vissa truppförband
(1951: I 4; 1952: I 5; 1953: I 6).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 maj 1944 för att
inom försvarsdepartementet biträda med fortsatt utredning rörande de
sjukhusfrågor vid arméns truppförband, som finnas vara av sådan angelägenhetsgrad,
att de böra nu upptagas till prövning:

Fast, J. E. G., led. av II kamin.

Experter:

Axén, T. R., arkitekt;

Clason, P., chefsarkitekt;

Groth, C. E. L., generalläkare;

Löfström, F., arkitekt;

Molin, F., arkitekt;

Stade, K. Y., överstelöjtnant.

Sekreterare:

Melén, O. F. R., hyråchef.

Lokal: Justitiedepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ank. 1898),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1945: I Fö 27, 1946: I Fö 15 och 1948: I Fö 6.
Utredningen har icke sammanträtt under år 1953. 11

11. Biltraktorutredningen (1951:1 5; 1952:1 6; 1953:1 7).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 december 1945 för
att verkställa utredning rörande konstruktion av ett motorfordon av beskaf -

Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet.

fenhet att kunna utgöra såväl standardmotorfordon inom försvaret som 1 Fö: 13
hästersättande fordon inom det svenska jordbruket samt rörande i samband
därmed uppkommande spörsmål av ekonomisk, teknisk och administrativ
natur (se Post- och Inrikes tidn. den 15 december 1945):

Ödeen, S. A. E., f. d. generaldirektör, ordförande;

Berggren, S. N. W., överste, ingenjörinspektör;

Hakelius, A. Iv., agronom, ordförande i styrelsen för jordbruksinstitutet;

Moberg, H. A:son, agronom, direktör för statens maskinprovningar.

Sekreterare:

Palme, E. R. C., jur. kand., direktör.

Lokal: Storkyrkobrinken 4; tel. 21 61 03.

Direktiven för utredningen, se 1946: I Fö 25.

Såsom anmäldes''till föregående års berättelse, har fråga uppkommit om
utredningsarbetets återupptagande. Under år 1953 ha vissa förberedande
diskussioner förts härom. Utredningsarbetet har däremot, i avvaktan på ytterligare
direktiv, icke påbörjats.

12. Försvarets arkivkommitté (1951: I 6; 1952: I 7; 1953: I 8).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 maj 1946 för att
verkställa utredning rörande gallring av försvarets arkivalier:

Wadén, I. P. J., förste arkivarie, ordförande;

Insulander, E. I., byrådirektör;

Swedberg, B. B. H., kamrerare.

Expert:

Åberg, A. R. E., e. o. arkivarie.

Sekreterare:

Broomé, J. R. B., e. o. förste arkivarie.

Lokal: Krigsarkivet, Stockholm 80; tel. 67 08 05.

Direktiven för kommittén, se 1947: I Fö 19.

Kommittén har icke sammanträtt under år 1953.

13. Sakkunniqa för översvn av inskrivninqsförordninqen m. m. (1951: I 18;

1952:I 16; 1953:I 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 september 1950 för
att verkställa översyn av inskrivningsförordningen ävensom därmed sammanhängande
bestämmelser (se Post- och Inrikes tidn. den 2 september

1950):

Linden, K. G., expeditionschef, ordförande;
af Klintberg, C. G. F., överste.

Experter:

Gärdin, P. F„ överstelöjtnant;

von Ollcr, S., kammarrättsassessor (fr. o. in. den 18 l. o. in. den 31 maj
1953 samt fr. o. in. den 19 november 1953).

Riksdagsberätt elsen.

I Fö: 13 Sekreterare:

Ellhammar, G. L., budgetsekreterare.

Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1302
sekreteraren), rikssamt. växel 23 62 00.

Uppdraget avser i första hand att omarbeta inskrivningsförordningen och
därmed sammanhängande författningar m. in. till överensstämmelse med
det nya system för inskrivningsförrättningar, som beslöts vid 1950 års riksdag,
samt med det nya folkbokföringssystemet.

De sakkunniga ha den 19 februari 1953 avgivit förslag till bestämmelser
för folkbokföringsmyndigheternas medverkan vid inskrivning av värnpliktiga
under år 1953 samt för de värnpliktigas redovisning. Vidare ha de
sakkunniga den 24 mars 1953 avgivit förslag till vissa ändringar i värnpliktslagen.
Ett preliminärt förslag till ny inskrivningsförordning samt förslag
till nya inskrivnings- och personalinstruktioner ha utarbetats, över dessa
förslag ha yttranden inhämtats av ett flertal militära och civila myndigheter.
De sakkunnigas arbete beräknas kunna vara avslutat under år 1954.

14. 1952 års värnpliktsutredning (1953:1 17).

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 mars 1952 för att
inom försvarsdepartementet verkställa utredning rörande behovet av omskolning
i samband med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet
till armén samt därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och
Inrikes tidn. den 2 april 1952):

Lindholm, P. S., riksgäldsfullmäktig, led. av II kamm.

Experter:

Borgquist, F., seminarielärare;
af Burén, H., major.

Den 9 januari 1953 tillkallades därjämte luftfartsingenjören Å. T. Gävert
lör att under en tid av högst 2 månader under år 1953 biträda utredningsmannen
beträffande spörsmål rörande den tekniska tjänsten inom flygvapnet.

Sekreterare:

Gyllenram, K. Å. G., förste byråsekreterare.

Lokal: Försvarsdepartementet; tel. växel 22 45 00 (ankn. 1287, 1297 sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1953; I Fö 17.

Utredningsarbetet har under år 1953 huvudsakligen inriktats på flygvapnets
omskolningsproblem men även inbegripit vissa motsvarande spörsmål
vid armén och marinen.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit omkring
50 sammanträden ävensom under samma tid gjort ett flertal studieresor
såväl till flygvapnets fredsförband som till krigsorganiserade förband
vid armén och flygvapnet.

Utredningen beräknar att under år 1954 avge förslag rörande flygvapnets
omskolningsproblem och därmed sammanhängande frågor.

Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet.

15. Utredning rörande örlogsvarvens organisation m. m. I FÖ: 15

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 juli 1953 för att
verkställa utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juli 1953):

Widell, G. A., landshövding, ordförande;

Björck, K. G., generalmajor;

Kemmer, T. G. O., marindirektör;

Lindh, G. E., kommendör;

Lundeqvist, G., verkst. direktör vid Kockums mekaniska verkstads aktiebolag; Schreil,

P. J. E., verkstadsdirektör;

Backström, A. H., ordförande i försvarsverkens civila personals förbund;

Thorsén, Å., byråintendent, ordförande i försvarets civila tjänstemannaförbund.

Sekreterare:

Bertman, H., förste byråsekreterare.

Lokal: Marinförvaltningen, Stockholm 80; tel. 67 95 60.

Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 23 juli 1953):

I skrivelse den 13 november 1952 har marinförvaltningen gjort framställning
om en förnyad utredning rörande örlogsvarvens organisation och till stöd härför
anfört i huvudsak följande.

Organisationsfrågorna vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona har varit
föremål för kontinuerlig uppmärksamhet från marinförvaltningens sida. Uppfattningarna
om erfarenheterna beträffande den principiella omorganisationen går
dock kraftigt isär. Marindistrikts- och varvschefer jämte representanter för örlogsvarvens
militärtekniska avdelningar förmenar, att den i den fastställda provisoriska
instruktionen för örlogsvarven utformade tanken om en enhetlig ledning
av varje örlogsvarv i dess helhet ej kommit till uttryck i erforderlig omfattning.

På militärt håll framhålles nu att, ehuru marinverkstäderna i Stockholm och
Karlskrona varit underställda vederbörande varvschef, verkstädernas relativt fristående
ställning medfört, att varvschefens ledning icke i önskvärd grad kunnat
göra sig gällande. Omorganisationen bär ansetts nedsätta de omorganiserade varvens
effektivitet bl. a. rörande ansvarsfördelning, oenhetlighet vid planering, dubbla
tjänstevägar m. m. Från marinverkstädernas sida har däremot hävdats, att dessa
borde få behålla sin nuvarande ställning och sålunda i viss utsträckning lyda
direkt under marinförvaltningen.

Vidare har den på försvarsväsendets område rådande månghövdade centralförvaltningen
med därav följande komplicerade subordinationsförhållanden skapat särskilda
problem för de lokala förvaltningsmyndigheterna, särskilt vid örlogsvarven.

I vissa fall har jämväl utom försvaret stående centrala verk att ta ställning till
hithörande problem, med ty åtföljande tidsutdräkt att få relativt enkla frågor
snabbt lösta.

Enligt marinförvaltningens uppfattning har meningsskiljaktigheterna rörande
örlogsvarvens rätta organisation nu blivit så stora, att frågan icke kan lösas endast
genom omarbetning av den gällande provisoriska instruktionen. För örlogsvarven
bör endast två organisationsformer ifrågakomma, nämligen antingen att ställa
marinverkstäderna och örlogsvarvens övriga avdelningar under en enhetlig ledning

Riksdag sberättelsen.

IFö: av cn varvschef eller att organisera marinverkstäderna såsom fullt självständiga

organ. I det senare fallet kan fråga uppstå, om de nuvarande militärtekniska avdelningarna
på Stockholms och Karlskrona örlogsvarv lämpligen böra sammanföras
med den direkt under marindistriktsehefen stående förvaltningen.

De olika spörsmål, varom meningsskiljaktigheter råder, främst frågan om örlogsvarvens
ledning, bör göras till föremål för en utredning. Härvid synes hänsyn böra
tagas till den differentiering i verksamheten, som framdeles kan förväntas mellan
å ena sidan örlogsvarven i Stockholm och Göteborg och å andra sidan örlogsvarvet
i Karlskrona. Örlogsvarvet i Stockholm har sålunda föreslagits skola förläggas
till Muskö och där insprängas i berg för att huvudsakligen användas för
reparationstjänsten under krig; varvet avses även för varvsdrift i fred. I Karlskrona,
där berg saknas för att inspränga tunnlar för större fartyg, bör arbetsuppgifterna
för varvet huvudsakligen avse varvsdrift i fred, innefattande ny- och
ombyggnad av i första hand örlogsfartyg samt fartygens s. k. generalöversyner,
ävensom materielunderhåll. Varvet bör jämväl i möjligaste mån utnyttjas för krigsreparationstjänst.
Med hänsyn till det anförda synes skäl tala för att Stockholms
örlogsvarv erhåller den bästa organisationen, om det ställes under en enhetlig
ledning av en varvschef, medan i fråga om Karlskrona örlogsvarv skäl kan andragas
för en uppdelning av verksamheten på två från varandra skilda organisationer.
Beträffande Göteborgs örlogsvarv kommer utvecklingen troligen att gå i samma riktning
som i Stockholm. Detta medför att samma synpunkter kan anläggas på
Göteborgs som på Stockholms örlogsvarv, varför den ifrågasatta översynen om
örlogsvarvens organisation jämväl bör omfatta det förstnämnda varvet.

I händelse starka skäl tala för ett självständigt organiserande av verkstadsdriften
vid Karlskrona örlogsvarv, bör verksamhetens organiserande i bolagsform övervägas.

Vid den nu ifrågasatta utredningen bör förslag uppgöras till ny organisation
för såväl örlogsvarven som deras centrala ledning åtföljt av ett detaljerat förslag
till instruktion, varjämte förslag bör avgivas till ekonomiska föreskrifter för
marinverkstäderna. Vidare bör varvens ställning i förhållande till de centrala ämbetsverken
och de lokala myndigheterna undersökas.

Även riksdagens revisorer har i sin berättelse över den år 1952 av dem verkställda
granskningen angående statsverket uppmärksammat frågan om örlogsvarvens
organisation och därvid uttalat bland annat följande.

De förhoppningar om en effektivisering och rationalisering av verkstadsrörelsen
som knöts vid beslutet om örlogsvarvens omorganisation har, såvitt revisorerna
kan bedöma, i stort sett infriats. Emellertid har erfarenheten samtidigt utvisat,
att vissa olägenheter är förbundna med nuvarande organisation.

Den mest framträdande olägenheten är att de för verkstadsrörelsen erforderliga
fasta anläggningarna icke ingår i marinverkstädernas anläggningstillgångar utan
alltjämt redovisas å försvarets fastighetsfond, vilken förvaltas av fortifikationsförvaltningen.
Vid ett företag med industriell drift är det som regel icke möjligt
att göra någon bestämd åtskillnad mellan olika slag av anläggningar, varför frågor
rörande de åtgärder som erfordras för en utvidgning eller omläggning av driften
bör behandlas enhetligt och i ett sammanhang. Med nuvarande system kommer
emellertid såväl marinförvaltningen som fortifikationsförvaltningen att inkopplas
på dylika frågor, allt eftersom medel för ändamålet skall äskas å drift- eller kapitalbudgeten.
För en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade
krav på snabbhet i beslut och verkställighet innebär detta en påtaglig belastning.

Revisorerna, som även påtalat vissa andra olägenheter med den nuvarande organisationen,
har föreslagit, att efter mönster från övriga affärsdrivande verk en
särskild kapitalfond inrättas för redovisning av marinverkstädernas tillgångar
och skulder m. m. Därmed skulle automatiskt följa att även de fasta anläggningarna
ställdes under verkstadsledningens omedelbara förvaltning.

Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet.

Revisorerna har emellertid funnit, att även organisationen vid örlogsvarven bör J 15

överses, enär den nu rådande dualismen i fråga om verkstadsrörelsens ledning
visat sig mindre lycklig. En lösning av denna fråga anses böra sökas i ett fullföljande
av 1944 års riksdagsbeslut liänemot full självständighet för marinverkstäderna
såsom företagsekonomisk enhet. Marinverkstäderna bör härvid direkt underställas
marinförvaltningen. Därest marinverkstäderna skulle utbrytas ur örlogsvarven,
ifrågasätter revisorerna huruvida icke örlogsvarvens militärtekniska avdelningar
och fastighetsförvaltande organ lämpligen bör inordnas i vederbörande
marindistriktsstaber.

Statsutskottet har i samband med prövning av fråga om anvisande av medel för
budgetåret 1953/54 under investeringsanslaget Vissa byggnadsarbeten för marinen
(statsutsk. uti. 1953:34, p. 13) berört frågan om örlogsvarvens organisation. Utskottet
har därvid bland annat — efter att ha erinrat om de av marinförvaltningen
och riksdagens revisorer gjorda uttalandena — framhållit, att utskottet vid företaget
besök i Karlskrona funnit, att den nuvarande organisationen av därvarande
örlogsvarv vore i vissa avseenden behäftad med olägenheter, vilka snarast borde
avhjälpas för åstadkommande av bland annat en rationellare driftsekonomi. I två
iikalydande motioner, väckta den ena inom .första kammaren av herrar Hällgren
och Hansson (1:67) och den andra inom andra kammaren av herr Johnsson i
Kastanjegården in. fl. (II: 94) hade bland annat följande synpunkter på direktiven
för en kommande varvsutredning framförts:

Motionärerna funne det angeläget att direktiven bleve så utformade att utredningsmännen
finge möjlighet att utreda frågan i hela dess vidd, så att åtminstone
beträffande Karlskrona alla olika företagsformer komme under omprövning. Ett
resultat i ärendet vore enligt motionärerna synnerligen brådskande, varför de
ville framhålla vikten av att utredningen påskyndades. Även frågans brådskande
art syntes motionärerna böra påtalas i utredningsdirektiven för en kommande kommitté.

Statsutskottet, som utgått från att den kommande utredningen bleve förutsättningslös,
har förklarat sig räkna med att även de i de berörda motionerna gjorda
uttalandena därvid komme att beaktas.

Statsutskottets förevarande utlåtande har godkänts av riksdagen (skriv. 1953:

103).

För egen del har jag funnit de av marinförvaltningen och riksdagsrevisorerna
anförda skälen för igångsättande av en förnyad utredning rörande örlogsvarvens
organisation bärande. Jag förordar därför, att en dylik utredning nu igångsättes
genom särskilda utredningsmän, till antalet högst åtta.

Vid utredningsarbetet bör de av marinförvaltningen och revisorerna anförda
synpunkterna tagas under övervägande. Såsom marinförvaltningen framhållit, kan
skäl tala för att organisationen av varvet i Karlskrona utformas på annat sätt
än vid övriga varv. Det bör emellertid vara utredningsmännen obetaget att även
söka andra lösningar av organisationsfrågan beträffande varven än som sålunda
antytts. Utredningsarbetet bör omfatta organisationen under såväl freds- som
krigsförhållanden. Vid utredningsarbetet bör även närliggande marinorganisatoriska
problem uppmärksammas. Samråd bör äga rum med överbefälhavaren och
chefen för marinen i syfte att vinna samordning med pågående utredning angående
marinens kommande organisation.

De ytterligare anvisningar för utredningens bedrivande, vilka framdeles kan
finnas erforderliga, torde få lämnas av chefen för försvarsdepartementet, som
fortlöpande bör hållas underrättad om utredningsarbetets gång.

Utredningen har under tiden intill den 1 december 1953 hållit 2 sammanträden,
varjämte företagits studiebesök å Karlskrona och Stockholms örlogs 5

Tiihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt.

ItiksdaRsberättelsen.

66 Riksdagsberättelsen.

I Fö: 15 varv (med anläggningen å Muskö samt Hårsfjärdens örlogsdepå) samt å
Marinens Hovedverft, Horten. I samband med sistnämnda besök erhölls även
hos Marinens Överkommando, Oslo, orientering angående den norska marinens
framtida organisation i hithörande frågor. Varje studiebesök har omfattat
två dagar.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

16. Utredning rörande utnyttjandet av hålkortsanläggningar inom

försvaret.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 september 1953
för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande utnyttjandet
av hålkortsanläggningar inom försvaret:

Linden, K. G., expeditionschef, ordförande;

Pernelid, V. Å. E., byrådirektör.

Experter:

Sandmark, B. A., kapten;

Stenman, P. A., revisor;

Widén, L. A., förste aktuarie.

Lokal: Försvarsdeparmentet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Utredningen har intill december 1953 hållit 13 sammanträden.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

17. Centrala försvarsförvaltningcns personalnämnd.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 november 1953
för att stå till chefens för försvarsdepartementet förfogande som ett utredande
och rådgivande organ i personalfrågor inom den centrala försvarsförvaltningen
i samband med krigsmaterielverkets planerade indragning
(se Post- och Inrikes tidn. den 26 november 1953).

Ledamöter :

Linden, K. G., expeditionschef, ordförande;

Wallén, G. B., krigsråd, försvarets civilförvaltning;

Nyländer, E. E., byråchef, krigsmaterielverket;

Wettergren, N. R. W., byrådirektör, arméförvaltningens tygavdelning;
Kjellman, L. E. Å., förste byråingenjör, arméförvaltningens intendenturavdelning; Jannedal,

B. O. V., förste byråsekreterare, marinförvaltningen;

Andersson, H. G. F., byrådirektör, flygförvaltningen;

Sjöborg, S., ombudsman, försvarets civila tjänstemannaförbund.
Suppleanter:

Paulsson, Å. B., byråchef;

örtengren, J. H., byrådirektör, försvarets civilförvaltning;

Fiirst, C. O., byråchef, krigsmaterielverket;

Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet. 67

Sjöberg, F. K. V., förste byråsekreterare, arméförvaltningens tygavdelning; J F(j; 17
Ahlm, A. B. kapten, arméförvaltningens intendenturavdelning;

Lundell, S. G., byråassistent, marinförvaltningen;

Stenviken, E. E., t. f. förste byråsekreterare, flygförvaltningen;

Thorsén, Ä., byråintendent, försvarets civila tjänstemannaförbund.

Sekreterare:

Rosenblad, U. S., socialvårdsdirektör.

Biträdande sekreterare:

Resare, A. C. R., amanuens (fr. o. in. den 16 december 1953).

Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.

23 62 00 (sekreteraren tel. växel 67 95 20).

Direktiv (anförande av statsrådet Torsten Nilsson till statsrådsprotokollet
den 20 november 1953):

Efter anmodan av mig har överbefälhavaren den 12 augusti 1953 i samråd med
berörda centrala förvaltningsmyndigheter — dock med undantag för krigsmaterielverket
— inkommit med synpunkter på organisationen av försvarets centrala förvaltning.
Krigsmaterielverket har i särskild skrivelse framlagt sin uppfattning.

Yttranden över vad överbefälhavaren och krigsmaterielverket sålunda anfört har
infordrats från statskontoret, statens sakrevision, statens organisationsnämnd, riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap och Sveriges industriförbund.

Vid den fortsatta beredning av 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag
angående försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänst, som
ägt rum under beaktande av de förslag och synpunkter, som framförts av ovan
nämnda myndigheter, har allmänna riktlinjer uppdragits för propositionsarbetet
på en förvaltningsreform till 1954 års riksdag. Dessa riktlinjer innebär bl. a., att
krigsmaterielverket avses skola indragas och dess uppgifter fördelas på övriga
centrala försvarsförvaltningsmyndigheter, beträffande vilkas organisation väsentliga
förändringar avses komma att föreslås.

Då förvaltningsutredningens förslag i fråga om organisatoriska detaljer och personalberäkningar
numera får anses delvis inaktuellt, har jag i skrivelse den 30
oktober 1953 till överbefälhavaren och övriga berörda myndigheter till den 15
december 1953 infordrat förslag beträffande detaljorganisation och personal med
utgångspunkt i nyssnämnda allmänna riktlinjer, för vilka redogörelse lämnats i en
skrivelsen bifogad promemoria. I skrivelsen meddelades dessutom vissa utredningsuppdrag.

Enligt riktlinjerna skall erforderlig personal flyttas över från krigsmaterielverket
till de myndigheter, som avses skola överta verkets arbetsuppgifter. Vidare förutsättes,
att för genomförandet av den nya organisationen skall inrättas en nämnd,
liknande den som tillsattes i samband med 1943 års förvaltningsbeslut.

Med hänsyn till att den centrala försvarsförvaltningens organisation sålunda
torde komma att omprövas i väsentliga delar av 1954 års riksdag har det synts
angeläget att i avvaktan härpå inskränka de berörda myndigheternas befogenheter
att återbesätta lediga tjänster och att nyanställa personal. På därom av mig gjord
hemställan förordnade därför Kungl. Maj:t genom brev den 6 november 1953
med tillämpning tills vidare, att civil befattning vid försvarets civilförvaltning,
krigsmaterielverket, arméförvaltningen, marinförvaltningen eller flygförvaltningen
eller vid verkstad, förråd, anstalt in. m., lydande under något av nämnda ämbetsverk,
vid ledighet icke må återbesättas med mindre chefen för försvarsdepartementet
därtill lämnat medgivande, samt att motsvarande skulle gälla beträffande
första tillsättning av nyinrättad civil befattning vid nu avsedda ämbetsverk, verkstäder,
förråd, anstalter in. in.

Riksdagsberåttelsen.

r Wji. iv I anslutning till nämnda beslut torde vissa organisatoriska åtgärder vara pål
rw.li kallade i syfte att redan på detta tidiga stadium så långt möjligt mildra de personalsvårigheter,
som en förvaltningsreform måste förutsättas medföra. Förvaltningarnas
anställningspolitik bör från början inriktas så, att företräde ges personal
från krigsmaterielverket vid anställning hos förvaltningarna i hela den utsträckning,
som detta inom ramen för den tilltänkta organisationen och arbetsuppgifternas
art låter sig göra med tillämpning av principerna om förtjänst och skicklighet.
Det syns påkallat att i detta sammanhang i viss utsträckning betrakta den
med kdigsmaterielförvaltning sysselsatta personalen som en enhet, oberoende av
varest tjänstgöringen f. n. är förlagd. Läget kompliceras av att de olika arbetsuppgifterna,
särskilt på det tekniska området, är i hög grad specialiserade. Bristande
specialisering bör emellertid icke utestänga tjänstemän hos krigsmaterielverket
från anställning vid annat verk, om vederbörande är överlägsen sina medtävlare
i fråga om allmänna meriter och med hänsyn till sin utbildning, erfarenhet
och ålder in. m. beräknas kunna inom rimlig tid inhämta erforderliga specialinsikter.
Om tjänsteman hos krigsmaterielverket erhåller tjänst hos försvarsgrensförvaltning,
måste särskilda anordningar vidtas i de fall, då vederbörandes arbetsuppgifter
hos krigsmaterielverket icke kan delas upp på andra tjänstemän. Det
kan tänkas, att tjänstemannen bör beviljas tjänstledighet, helt eller delvis, från
sin nya anställning till dess att det är möjligt att flytta honom från krigsmaterielverket
och att vikariatsförordnande under tiden bör meddelas på den nya befattningen.

Vad här ovan sagts bör f. n. avse tjänster hos de i Kungl. Maj:ts förut berörda
beslut den 6 november 1953 nämnda förvaltningarna m. m. I samband med att en
ny organisation genomförs, som innebär krigsmaterielverkets avveckling, bör
möjligheterna undersökas att placera personal från krigsmaterielverket även hos
andra förvaltningar och lokala myndigheter.

Med hänsyn till bl. a. personalomsättningen hos försvarsförvaltningarna kan ,de
personalfrågor, som skall prövas av chefen för försvarsdepartementet, förutses
komma att bli talrika. I många fall torde ett icke ringa utredningsarbete bli erforderligt.
Avgörandena måste av naturliga skäl ofta bli vanskliga och förutsätta
svåra avvägningar mellan olika intressen. Starka skäl kan därför åberopas för att
chefen för försvarsdepartementet till sitt förfogande erhåller ett utredande och
rådgivande organ, förslagsvis benämnt den centrala försvarsförvaltningens personalnämnd.
Detta organ bör fungera till dess att tidigare berörd organisationsnämnd
träder i verksamhet efter det att riksdagen fattat sitt beslut i förvaltningsfrågan.

Personalnämndens uppgifter bör i stort sett vara,

att, då fråga uppkommer om återbesättande av ledig tjänst eller anställning i
nyinrättad tjänst vid försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen, marinförvaltningen
eller flygförvaltningen eller vid verkstad, förråd, anstalt m. m., lydande
under något av nämnda ämbetsverk, genom inhämtande av erforderliga upplysningar
och eventuellt genom överläggningar med vederbörande verksledning utreda,
huruvida det uppkomna personalbehovet bör fyllas genom att till tjänsten
antingen överflyttas eller befordras tjänsteman i krigsmaterielverket,

att, i fall då tjänst som ovan sägs skall tillsättas av vederbörande förvaltning,
delge förvaltningen sina synpunkter på tjänstetillsättningsfrågan samt

att, då överflyttning eller placering av tjänsteman hos krigsmaterielverket vid
annan här angiven förvaltning ifrågakommer, hos chefen för försvarsdepartementet
eller vederbörande förvaltning föreslå de åtgärder i form av exempelvis
beviljande av tjänstledighet, vikariatsförordnande m. m., som betingas av omständigheterna
i varje särskilt fall.

Nämnden torde lämpligen böra bestå av en utav chefen för försvarsdepartementet
utsedd ordförande, samt en representant för vardera krigsmaterielverket.

Kommittéer och sakkunniga: Försvarsdepartementet.

arméförvaltningens tygavdelning, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvå- £ Jéj); J7
rets civila tjänstemannaförbund. Även nämnda representanter bör utses av chefen
för försvarsdepartementet efter förslag av vederbörande verk, respektive förbundet.

Varje ledamot bör ha en suppleant. Ett oeftergivligt krav på förvaltningarnas representanter
måste vara, att de är väl insatta i vederbörande verks personalfrågor.

Representanter för försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning
bör utses i motsvarande ordning men adjungeras som ledamöter endast
då nämnden behandlar fråga, som rör civilförvaltningen respektive intendenturavdelningen.
Nämnden bör, då så anses påkallat, överlägga även med andra personalorganisationer
än försvarets civila tjänstemannaförbund.

Nämnden måste eftersträva en snabb handläggning av dit hänskjutna frågor.

Onödig och tyngande skriftväxling bör undvikas. Kortfattade protokoll bör dock
föras vid sammanträdena. Även yttrandena till chefen för försvarsdepartementet
bör ges skriftlig form, ehuru så enkel och kortfattad som möjligt.

För att nämnden skall vara beslutför bör fordras att, förutom ordföranden, representanten
för det av ärendet närmast berörda verket samt ytterligare minst två
ledamöter är närvarande. Som nämndens mening bör gälla den, om vilken de flesta
ledamöterna förenar sig, med utslagsröst för ordföranden. Det bör stå nämnden
fritt att, i den utsträckning samtliga ledamöter är ense därom, bilda arbetsutskott.

Även nämndens sekreterare bör utses av chefen för försvarsdepartementet. Det
kan med hänsyn till utredningsarbetets omfattning tänkas bli erforderligt att tillsätta
en eller flera biträdande sekreterare.

Riksdagsberättelsen.

I S: 1

Social departem entet.

A. Kommittéer soin avslutat sin verksamhet under 1953.

1. 1951 års bostadsutredning (1952: I 20; 1953: I 13).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 februari 1951 och
den 13 april 1951 (se Post- och Inrikes tidn. den 17 april 1951):

Johansson, A., generaldirektör, ordförande;

Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm.;

Fredriksson, L„ ordförande i Hyresgästernas riksförbund;

Hedén, T., ombudsman;

Johannesson, E. G. V., direktör, led. av I kamm.;

Karlsson, K. Gustaf, redaktör, led. av I kamm.;

Pettersson, A. P., lantbrukare, led. av II kamm.;

Thunholm, L.-E., bankdirektör;

Wedén, S., disponent, led. av II kamm.

Experter:

Rosén, A. J., civilingenjör;

Thornell, Stina, föredragande i statens hyresråd;

Arvidsson, G., fil. lic.;

Callans, N. P. A., jur. kand.;

Malmer, H., förste taxeringsinspektör.

Sekreterare:

Björk, L., förste aktuarie.

Biträdande sekreterare:

Elison, M., förste aktuarie.

Direktiven för utredningen, se 1952: I S 20.

Utredningen har under år 1953 hållit 1 sammanträde. Vid avlämnandet
den 12 december 1952 av betänkandet angående samhällets stöd åt bostadsförsörjningen
kvarstod av utredningsuppdraget frågan om kreditgarantisystemet
och därmed förbundna problem. Genom beslut den 16 januari 1953
återkallades utredningens uppdrag i denna del och en särskild utredningsman
tillkallades för utredning av nämnda fråga (jfr I S 16). Bostadsutredningens
uppdrag är därmed slutfört.

2. Utredning angående det administrativa handhavandet av yrkesskadeförsäkringen
samt tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 januari 1953 för att
verkställa utredning angående det administrativa handhavandet av yrkes -

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet.

skadeförsäkringen, tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna även- X S
som besvär sförfarandet i dessa försäkringar jämte de övriga spörsmål, som
äger samband med nämnda frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 20 januari
1953):

Levinson, K. S., f. d. landshövding.

Expert:

Broberg, R. H. J., byråchef.

Sekreterare:

Faugert, E. R., byrådirektör.

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 16
januari 1953):

Vid--- — utredningsarbetet bör —- med utgångspunkt från att mellan sjuk ocli

yrkesskadeförsäkringarna kommer till stånd en samordning av den natur och
omfattning som föreslagits av socialförsäkringsutredningen — främst uppmärksammas
frågorna dels rörande den obligatoriska yrkesskadeförsäkringens och den
därtill anknutna frivilliga försäkringens administration, dels rörande den statliga
tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarnas handhavande samt dels rörande
rätten att anföra besvär i sjuk- och yrkesskadeförsäkringsfrågor och sättet för
besvärsärendenas prövning. Beträffande såväl den obligatoriska som den frivilliga
yrkesskadeförsäkringsverksamhet, som nu bedrives inom riksförsäkringsanstalten,
bör såsom ett alternativ till ett bibehållande av de nuvarande administrativa formerna
även prövas möjligheten att överföra denna verksamhet till ett för ändamålet
bildat statligt socialförsäkringsbolag eller annat likartat organ.

Vidare bör vid utredningsarbetet beaktas de övriga spörsmål av administrativ
natur, vilka aktualiseras i samband med den omorganisation som kan visa sig
lämplig. Det må sålunda erinras om att socialförsäkringsutredningen såsom ett
provisorium föreslagit att pensionsstyrelsens sjukkassebyrå från och med den 1
juli 1953 skall överföras till riksförsäkringsanstalten. Detta förslag har i årets
statsverksproposition förelagts riksdagen. Såsom förut nämnts har byrån vissa
arbetsuppgifter, som inte har närmare samband med tillsynen av den statsunderstödda
sjukförsäkringen. Det bör utredas var dessa arbetsuppgifter lämpligen kan
förläggas i samband med att frågan om tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
vinner en slutgiltig lösning.

Vad särskilt angår frågan om besvärsordningen må erinras om att 1947 års
riksdag begärt utredning om inrättande av en för olika socialförsäkringsgrenar
gemensam högsta instans. Emellertid torde det i detta sammanhang inte låta
sig göra att annat än i begränsad omfattning belysa de spörsmål, som är förenade
med en så vittomfattande reform. Utredningsarbetet bör sålunda begränsas
till att jämväl i denna del i huvudsak avse sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Vid utredningen bör givetvis de möjligheter att minska administrationen, som
den planerade samordningen av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna synes medföra,
tillvaratagas.

Utredningen har den 9 november 1953 avgivit betänkande angående det
administrativa handhavandet av yrkesskadeförsäkringen samt tillsynen över
sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. in. (stencilerat). Uppdraget är därmed
slutfört.

72 Riksdagsberättelsen.

I Si 3 3. Utredning rörande införande av avgiftsfria eller rabatterade läkemedel.

Tillkallad av Kungl. Maj :t den 22 maj 1953 för att i enlighet med de
ändrade riktlinjer, som i propositionen nr 178 till 1953 års riksdag uppdragits
för den av statsmakterna år 1946 i princip beslutade läkemedelsreformen,
utreda och framlägga förslag rörande den närmare utformningen av
denna reform:

Natt och Dag, Å., generaldirektör.

Experter:

Canbäck, T., fil. dr, apotekare.

Nyman, E., med. dr, docent;

Rönnmark, B., apotekare;

Wilund, A., apotekare;

Wretlind, A., med. dr, docent.

Sekreterare:

Söderberg, A., förste byråsekreterare.

Med experterna har hållits 3 sammanträden.

Utredningen har den 21 december 1953 avgivit förslag rörande utformning
av läkemedelsreformen (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.

4. Utredning rörande uppbörd av avgifter till den allmänna sjukförsäkringen
m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 juni och den 2
oktober 1953 för att inom socialdepartementet biträda med utredning av
A’issa spörsmål rörande uppbörden av avgifter till den allmänna sjukförsäkringen
ävensom frågan om debitering och uppbörd av arbetsgivarbidrag
till den allmänna sjukförsäkringen och avgifter till den blivande yrkesskadeförsäkringen
jämte därmed sammanhängande frågor:

Holm, C. J. H., förste aktuarie;

Malm, S. E. N., t. f. byrådirektör;

Åkerstedt, B. E. V., kronokamrer.

Utredningsmännen ha den 4 december 1953 avgivit utredning och förslag
rörande debitering och uppbörd av avgifter till den allmänna sjukförsäkringen
(stencilerat) samt utredning angående debitering och uppbörd
av arbetsgivares bidrag och avgifter till de obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
in. m. (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.

5. Arbetstidsutredningen (1951: I 15; 1952: I 8; 1953: I 5).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 februari 1947 för
att verkställa en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 17 mars 1947):

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet.

Hesselgren, O. G. G., häradshövding, ordförande,

Adamsson, H„ ombudsman i Svenska industritjänstemannaförbundet;
Johansson, Elsa A., fru, led. av II kamin.;

Nilsson, C. O., trafikinspektör, led. av II kamm.;

Rudenstam, G. N., direktör i Järnbruksförbundet;

Vilhelmsson, E. E., ombudsman i Landsorganisationen i Sverige.

Experter:

a) för arbetstidsfrågor i allmänhet:

Rune, I. F., byråchef;

b) för frågor rörande sjukvårdsarbete m. m.:

Andersson, J. F. O., lasarettsläkare;

Bunne, E., byråchef i Göteborgs sjukhusdirektion;

Enmark, A. A., ordförande i Statens sjukhuspersonals förbund;

Erup, Ellen B., ordförande i Svenska barnmorskeförbundct;

Olvén, B. G. E., landstingsdirektör;

Staaff, Astrid, sekreterare i Svensk sjuksköterskeförening;

Täckholm, Th., ombudsman i Stockholms kommunalarbetares samorganisation; c)

för frågor rörande den yrkesmässiga trafiken:

Albinsson, Hj. N., direktör;

Cassel, L. D., lantbrukare, led. av II kamm.;

Christensson, J., ombudsman i Svenska transportarbetareförbundet;
Elmstedt, E., direktör i Biltrafikens arbetsgivareförbund;

Hjelm, V., trafikchef hos Göteborgs spårvägar;

Johansson, E. A., ombudsman i Stockholms spårvägs- och busspersonals
samor ganisation;

Lilja, M., stationsförman;

Lindhé, C., direktör i Svenska droskbilägareförbundet;

Lundqvist, K. H., verkst. direktör i Svenska järn vägsföreningen;

Malm, A. J., lokförare;

Påhlsson, A. W., civilingenjör, f. d. överinspektör i järnvägsstyrelsen;

d) för frågor rörande hälsotillståndet bland järnvägspersonalen med
särskild hänsyn till arbetstidens förläggning;

Bjerner, B., med. dr;

Swensson, O. Å. I., docent;

e) för frågor rörande arbete, som bedrives av staten:

Henriksson, S. H., ombudsman i Statstjänarkartellen, led. av II kamm.;
Samuelsson, K- G., byråchef;

f) för frågor rörande jordbruksarbete:

Jansson, N. E„ sekreterare i Svenska lantarbetareförbundet:

Samiund, A. G., verkst. direktör i Svenska lantarbetsgivareföreningen;

g) för frågor rörande handeln:

Johansson, S. A., ordförande i Svenska handelsarbetareförbundet;
Nordenskjöld, O. G., vice verkst. direktör i Handelns arbetsgivareorganisation; -

74 Riksdagsberättelsen.

I Si 5 h) för frågor rörande sjöfarten:

Larsson, H., sekreterare i Sveriges redareförening;

Svensson, J. U., ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, led. av It kamin.;

i) för frågor rörande hotell- och restaurangnäringen:

Axelsson, A., ordförande i Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund;
Garsten, B., direktör i Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger; j)

för frågor rörande beroende uppdragstagares semesterrätt:

Geijer, L., ombudsman i Svenska industritjänslemannaförbundet;

Lindström, G., sekreterare i Svenska arbetsgivareföreningen;

Spångberg, O., stadsadvokat, sekreterare och ombudsman i Stockholms stads
industriverksstyrelse.

Huvudsekreterare:

Hessler, J. T. H., förste byråsekreterare.

Biträdande sekreterare:

Rietz, S., jur. och fil. kand. (t. o. m. den 8 juni 1953);

Elowson, A. E., hovrättsfiskal (fr. o. m. den 26 maj 1953).

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 62 87 88.

Direktiven för utredningen, se 1948: I S 27 och 1949: I S 22.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 23
plenar- och 11 delegationssammanträden. Härjämte har huvudsekreteraren
haft överläggningar med olika ledamöter och experter samt med företrädare
för skilda verksamhetsområden.

Utredningen har under år 1953 avslutat de förberedande arbetena avseende
förkortning av arbetstiden för vissa grupper av arbetstagare med särskilt
påfrestande arbete. Inom utredningen har under året utarbetats en redogörelse
för sjukligheten bland personalen å sjukhusens röntgen- och radiumavdelningar
samt laboratorier. Arbetet med frågan om en förkortning
av arbetstiden för personal sysselsatt inom trafikväsendet har fortsatt. Betänkande
rörande förkortad arbetstid för vissa grupper av arbetstagare beräknas
till större delen föreligga i manuskript i början av år 1954.

Utredningen har under år 1953 bearbetat det material, som erhållits i form
a\ yttranden över en tidigare utarbetad promemoria med preliminärt förslag
till ny arbetstidslag, samt därefter fattat beslut om grunderna för en sådan
lag. Betänkande i frågan torde föreligga i manuskript under januari 1954.

Utredningen avser att efter årsskiftet 1953—54 slutföra arbetena med förslag
till ändringar av bageriarbetstidslagen och rörande frågan om semesterrätt
för beroende uppdragstagare.

Utredningens arbete kommer att vara slutfört under första halvåret 1954.

6. 1947 års bijggnadsmaterialutredning (1951:1 16; 1952:1 9; 1953:1 6).

Tillkallade jämlikt Kungi. Maj :ts bemyndigande den 24 maj 1947 för att
inom departementet verkställa utredning i frågan om prissättning på och
distribution av byggnadsmaterial och framlägga de förslag till åtgärder i

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet.

syfte att möjliggöra en sänkning av byggnadsmaterialkostnaderna, val till 1 S« 7
denna utredning kan giva anledning (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juni
1947):

Sterner, R. M. E., generaldirektör, ordförande;

Franzon, F. L., köpman, led. av I kamm.;

Olson, Hj., disponent vid Gustavsbergs fabriker aktiebolag;

Olsson, I. S., ombudsman hos Svenska riksbyggen;

Persson, S. E., f. d. borgarråd;

Wihlborg, E., byggmästare;

Åkerman, B. W., stadsbyggmästare.

Experter:

Björk, B., ingenjör (fr. o. m. den 15 augusti 1953);

Carlsson, T., pol. mag. (fr. o. in. den 15 juni 1953);

Dahlquist, G., intendent;

Holm, P., pol. mag;

Linderoth, H„ ingenjör (t. o. in. den 30 september 1953);

Verner-Carlsson, S., direktör.

Sekreterare:

Gustavsson, J. W., byråchef.

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 22 85 40 eller 60 87 11 (sekreteraren)
samt 60 16 Öl (Holm).

Direktiven för utredningen, se 1948: I S 28.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
hållit 10 sammanträden. Därjämte har ett flertal sammanträden hållits av
ett inom utredningen tillsatt arbetsutskott.

Under år 1953 har aktuarien Holm färdigställt en expertundersökning rövande
värme- och sanitetsbranschens ekonomiska struktur, vilken senare
kommer att publiceras.

Monopolutredningsbyrån har under året publicerat den på utredningens
hemställan gjorda undersökningen Konkurrensbegränsande samverkan inom
värme- och sanitetsbranschen, Del II: Diskbänksfabrikantföi eningen (Kartellregistret
1953:5—6).

Utredningen förbereder ett delbetänkande rörande stommaterial från jordoch
stenindustrien. Under år 1954 kommer utredningen att efter ställningstagande
till samtliga expertundersökningar utarbeta sitt slutbetänkande.

7. Bostadskollcktiva kommittén (1951: I 20; 1952: I 11; 1953: 1 7).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 med uppdrag
att biträda med utredning rörande kollektiva anordningar i samband
med bostadsområden (se Post- och Inrikes tidn. den 25 september 1948):

Larsson, Y. G. R., fil. dr, ordförande;

Arfwedson, Ester, rektor;

Dyring, Rosa, fru;

Johnson, A., f. d. kommunalborgmästare;

•6 Riksdagsberättelsen.

I St 7 Kypengren, S., organisationschef;

Sidenbladh, G., förste byråarkitekt;

Åkerman-Johansson, Brita, fil. lic., fru.

Experter:

Galfve, C. H.. byråsekreterare (för tvättfrågan);

Martin, J. FL, sekreterare (för den stadsplanemässiga och administrativa
samordningen av olika gemensamhetsanordningar);

Robach, C. M., förste byråsekreterare (för vissa finansieringsfrågor);
Tegner, G., pol. mag. (fr. o. in. den 1 oktober 1953);

Åsvärn, G., generalsekreterare (för kollektivhusfrågan).

Sekreterare:

Tegner, G., pol. mag. (t. o. in. den 30 september 1953);

Mclin, O. A., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 12 oktober 1953).

Biträdande sekreterare:

Pellijeff, A., sekreterare.

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel 60 12 16 (huvudsekreteraren); 60 12 17
(kansliet) och 44 50 43 (biträdande sekreteraren).

Direktiven för kommittén, se 1949: I S 31.

Kommittén har under liden den 1 december 1952—30 november 1953
hållit 14 sammanträden in pleno, varav ett varit förlagt till ort utanför Stockholm
och pågått under sju dagar. Därjämte ha olika arbetsdelegationer haft
ett flertal sammanträden.

Kommittén avser att redovisa resultaten av sina utredningar rörande
olika grenar av hemarbetet i form av särskilda delbetänkanden. Utredningsarbetet
om kollektivhusen har slutförts och manuskript till delbetänkandet
om »Kollektivhus» har lämnats till sättning. Det omfattande utredningsarbetet
om hushållstvätten är i det närmaste slutfört och delbetänkandet härom
kommer att föreligga under första halvåret 1954 liksom delbetänkandet
om »Mat och butiker».

Kommitténs utredningsarbete har under år 1953 särskilt ägnats den sammanfattande
bedömningen av frågan om gemensamhetsanläggningarnas utformning
i olika bostadsområden och samhällstyper, finansiering, statsbidrag,
organisation o. s. v., avsedda att redovisas i kommitténs huvudbetänkande,
%ilket liksom kommitténs övriga återstående fackutredningar kommer
att avlämnas under år 1954.

S. Allmänna statsbidragsutredningen (1951: I 23; 1952: I 14; 1953; i 8).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 (se Postoch
Inrikes tidn. den 16 mars 1949):

Wahlbäck, J. M., underståthållare, ordförande;

Andersson, D. E., f. d. undervisningsråd;

Humble, E. A. S., direktör i Svenska stadsförbundet;

Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande i statens lönenämnd;
Larsson, S., direktör i Svenska landskommunernas förbund.

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet.

Sekreterare: I St 8

Lindencrona, G., byråchef.

Biträdande sekreterare:

Nyström, S. L. G., förste revisor.

Lokal: Kanslihuset; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.

De ursprungliga direktiven för utredningen, se 1950: I S 29.

Tilläggsdirektiv (anförande av chefen för finansdepartementet, statsrådet
Sköld, till statsrådsprotokollet den 20 november 1953):

Efter anmälan i statsrådet den 4 mars 1949 av decentraliseringsutredningens promemoria
(nr 24) angående statsbidrag till kommuner bemyndigade Kungl. Maj:t
nämnda dag dåvarande statsrådet Danielson att tillkalla särskilda sakkunniga med
uppgift att verkställa en översyn ur rationaliseringssynpunkt av gällande statsbidragsbestämmelser.
Enligt direktiven skulle det ankomma på utredningen — som
tillsattes samma dag och sedermera antog namnet allmänna statsbidragsutredningen
—- att uppdraga allmänna riktlinjer för statsbidragssystemets ändamålsenliga
utformning för skilda slag av statsunderstödd verksamhet.

I ett den 1 december 1952 dagtecknat betänkande (SOU 1952:44) har allmänna
statsbidragsulredningen behandlat bidragen till primärkommuner och liknande
samfälligheter till driftutgifter av skilda slag. I betänkandet påvisas, att det nuvarande
bidragssystemet blivit allt mera invecklat och betungande, i takt med att
samhällsutvecklingen fortskridit och de statsunderstödda verksamhetsgrenarnas antal
ökat. Utredningen anser, att en önskvärd och nödvändig förbättring kan vinnas
endast genom en radikal omläggning av det gällande systemet. I detta syfte har utredningen
framlagt ett principförslag rörande en sammanslagning av de flesta speciella
driftbidragen till primärkommunerna till ett allmänt statsbidrag. Utanför reformen
har i princip endast lämnats sådana särskilda bidrag beträffande vilka stimulanssynpunkten
tillmätts en avgörande vikt. Det allmänna bidraget har givits
karaktären av ett understöd åt den kommunala verksamheten i dess helhet. Utredningen
hävdar, att en dylik reform skulle innebära en avsevärd förenkling av det
betydande administrativa och kamerala arbete som följer med det nuvarande bidragssystemets
utformning.

Såsom fördelningsgrund för det allmänna bidraget förordar utredningen en
formel byggd på skatteutjämningsprincipen. Härigenom skulle skatteutjämningssyftet
med bidragsgivningen kunna tillgodoses på ett effektivare sätt än för närvarande.
Det nu utgående bidraget till skattetyngda kommuner anser utredningen
dock böra bibehållas.

I anslutning till omläggningen föreslås villkorsbestämningarna i de speciella statsbidragsförfattningarna
bli ersatta med normerande föreskrifter i fristående författningar.
Härvid skulle en rad detaljbestämmelser slopas, så att den statliga regleringen
och kontrollen av hithörande kommunala förvaltningsgrenar huvudsakligen
komme att avse arbetsuppgifterna i stort, under det att den närmare utformningen
av verksamheten anförtros kommunerna.

över betänkandet har yttranden inhämtats från ett stort antal myndigheter och
organisationer. I samtliga utlåtanden understrykes önskvärdheten och behovet av
en revision i riktning mot en förenkling av den nu gällande ordningen för speciell bidragsgivning
till kommunerna. Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva
till utredningens huvudtanke, att de nuvarande speciella statliga driftbidragen
till primärkommunerna bör avlösas av ett system med ett allmänt bidrag. De av utredningen
förordade grunderna för bidragets fördelning på kommunerna har
emellertid bedömts såsom alltför invecklade och svårbemästrade. Många av de hörda
myndigheterna har ifrågasatt det riktiga och rättvisa i att låta skatteutjämningssynpunkterna
spela en så dominerande roll i statsbidragsgivningen som utredningen
tillagt desamma.

Riksdagsberättelsen.

] jjj; g Med hänsyn till de invändningar, som sålunda riktats mot betänkandet, synes frågan
om den ändamålsenliga utformningen av systemet för de statliga driftbidragen
till kommunerna böra bli föremål för ytterligare överarbetning. Härvid bör det primära
syftet vara att åstadkomma ett sådant system för bidragsgivningen som tillgodoser
kraven på en förenkling av det därmed förbundna administrativa och
kamerala arbetet för både de kommunala organen och de statliga myndigheterna.
Skatteutjämningssynpunkterna synes i detta sammanhang få tillmätas sekundär vikt
och endast beaktas inom ramen för vad som är möjligt i ett förenklat bidragssystem.
Avsikten med det igångsatta utredningsarbetet är att rationalisera bidragsgivningen
och icke att lösa skatteutjämningsproblemet. Detta senare får ske i annan
ordning, bland annat med anlitande av skattelindringsbidraget, vilket statsbidragsutredningen,
som redan nämnts, velat lämna utanför reformen. Hänsyn till skatteutjämningsfrågan
måste dock tagas i sådan mån, att en omläggning av den statliga
bidragsgivningen inte får leda till allvarliga omkastningar i kommunernas ekonomi
och skattetryck. Vid överarbetningen bör därför tillses, att fördelningsgrunden för
ett allmänt bidrag avväges så, att de förändringar av skattesatserna i kommunerna,
som kan följa av övergången till ett nytt system, hålles inom snäva gränser.

Utgångspunkten för överarbetningen bör vara att i enlighet med statsbidragsutredningens
förslag söka genomföra en sammanslagning av olika speciella statliga
driftbidrag till primärkommunerna till ett allmänt statsbidrag. Såsom statsbidragsutredningen
framhållit, medför en övergång till ett allmänt statsbidrag, att de nuvarande
villkorsbestämningarna i de speciella statsbidragsförfattningarna kommer
att försättas ur kraft. Den statliga detaljregleringen och detaljkontrollen av kommunerna
via bidragsgivningen kommer härigenom att upphöra. Detta innebär en
avsevärd ökning av den kommunala handlingsfriheten och sammanfaller med det
önskemål att stärka den kommunala självstyrelsen som var ett av huvudmotiven för
kommunindelningsreformen. Det behov av statlig tillsyn över den kommunala verksamheten,
som alltjämt kan föreligga, hör tillgodoses genom fristående författningar
av normerande karaktär. Behovet av dylika författningar bör närmare redovisas
vid den fortsatta överarbetningen av förslaget till ett allmänt statsbidrag.

I samband härmed må nämnas, att till behandling av innevarande års riksdag
föreligger en inom andra kammaren av herr Ohlin in. fl. väckt motion om utredning
angående möjligheterna att minska den statliga kontrollen över kommunala
organ. I motionen uttalas bland annat att statsbidragen, vid sidan av de tvångsmedel
som står tillsynsmyndigheterna till buds i form av föreläggande, förordnande
och tvångsutförande, har blivit ett verkningsfullt påtryckningsmedel på kommunerna.
Motionärerna anför allmänna statsbidragsutredningens förslag till omläggning
av systemet för statens bidragsgivning såsom uttryck för eu positiv syn
på den kommunala självstyrelsen.

Mot tanken att avlösa de speciella statsbidragen med ett allmänt bidrag har från
några håll framhållits, att stimulanssynpunkten i statsbidragsgivningen därigenom
icke skulle kunna tillgodoses. Såsom också allmänna statsbidragsutredningen anfört
i sitt betänkande, har emellertid numera stimulanssynpunkten förlorat i betydelse.
Huvudparten av de statliga driftbidragen till primärkommunerna går till undervisningsväsen
och socialpolitiska ändamål. Dessa verksamhetsgrenar har nu fått en
sådan utbredning och blivit så rotfasta inom kommunerna att farhågorna för en
minskad kommunal aktivitet på dessa områden, därest bidragen bortfaller, synes
ogrundade. Det särskilda bidraget till avlönande av folk- och småskollärare synes
emellertid böra lämnas utanför reformen med hänsyn till detta bidrags konstruktion.
Det utgår nämligen med 100 procent av kommunernas verkliga kostnader
för lärarnas avlöning, bortsett från vissa mindre avdrag. Det bör inskjutas, att
den förutsatta omläggningen härigenom får väsentligt mindre genomgripande finansiella
konsekvenser för kommunerna än enligt statsbidragsutredningens förslag,
eftersom lärarlönebidraget intar en dominerande ställning bland de speciella stat -

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet. 79

liga driftbidragen till primärkommunerna. Även i några övriga fall, såsom be- | j§; <)
träffande bidragen till vissa åtgärder vid arbetslöshet, till försöksverksamhet inom
vissa skoldistrikt och till familjebidragsverksamheten torde de speciella bidragen
böra undantagas från den ifrågasatta omläggningen. Att i så stor utsträckning som
allmänna statsbidragsutredningen förutsatt hålla vissa speciella bidrag utanför reformen,
synes däremot icke nödvändigt.

Slutligen bör vid överarbetningen uppmärksamhet ägnas åt frågan om det allmänna
statsbidragets anpassning till framtida förändringar i den kommunala verksamhetens
omfattning.

överarbetningen torde böra verkställas av allmänna statsbidragsutredningen.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
sammanträtt 8 dagar.

Utredningen har under år 1953 behandlat frågan om systemet för s. k.
anläggningsbidrag till primärkommuner och liknande samfälligheter. Uppgifter
har insamlats och bearbetats rörande omfattningen av denna bidragsgivning
samt om bidragens ekonomiska betydelse för kommunerna. Olika
riktlinjer för frågans lösning har diskuterats.

Efter erhållandet av tilläggsdirektiven har utredningen för avsikt att i ett
‘ sammanhang redovisa samtliga frågor rörande såväl drift- som anläggningsbidrag
till primärkommuner. Dessförinnan erfordras uppgifter om driftbidragsgivningens
omfattning och betydelse för de efter kommunindelningsreformen
bildade storkommunerna.

9. 1949 års arbetskraftsutredning (1951: I 24; 1952: I 15; 1953: I 9).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 april 1949 (se Postoch
Inrikes tidn. den 7 juli 1949):

Nyström, P. I., landshövding, ordförande;

Dahlén, O., sekreterare, led. av II kamm.;

Heckscher, G. E., professor;

Johansson, B. R., byråchef;

Lundblad, II. R., undervisningsråd;

Magnusson, A. L., kanslichef;

Wadell, A. W., direktör.

Experter:

Aldestam, N. A., förste aktuarie;

Gårdstedt., H. B., t. f. byrådirektör;

Holmstedt, G. F., förste aktuarie;

Larsson, Å., jur. dr;

Michanek, E., fil. kand.;

Nord, C. H., förste byråsekreterare.

Sekreterare:

Canarp, C. S. T., byrådirektör.

Biträdande sekreterare:

Falken, P. J. ö., t. f. andre kanslisekreterare (fr. o. in. den 10 mars t. o. in.
den 31 september 1953).

Riksdag sberättelsen.

I Sr 9 Lokal: I\ ommen dör sgatan 30; tel 62 42 84.

Direktiven för utredningen, se 1950: I S 31.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 2
sammanträden.

Utredningen kommer att avlämna sitt betänkande under år 1954.

10. Kommittén för social npplysningsfilm (1951:1 28; 1952:1 17; 1953:1 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 december 1949:
Bexelius, E. G., generaldirektör, ordförande;

Björkman, C. N. G., fil. lic., bokförläggare;

Elmén, Brita D., socialinspektör, led. av II kamm.;

Knutsson, G. F., jordbrukskonsulent;

Lundberg, J. I., ombudsman, led. av II kamm.;

Thörnberg, E. B., kanslichef.

Sekreterare:

Skoglund, E., e. o. byrådirektör.

Lokal: Arbetsmarknadsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 54 05 20, rikssamt.
växel 54 05 80 (sekreteraren).

Direktiven för kommittén, se 1951: I S 28.

Kommittén har under tiden den 1 november 1952—den 30 november
1953 hållit 4 sammanträden in pleno.

Under samma tid har inspelats en instruktions- och upplysningsfilm om
brunnar och vattenhygien — »Bättre brunn behövs» — i ekonomiskt samarbete
med det Sveriges lantbruksförbund närstående filmföretaget SoLfilm,
som även varit filmens producent. Därjämte har inspelningen av en
film om den samhälleliga ungdomsvården (titel ej bestämd) till stora delar
fullbordats. Såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för sistnämnda
filminspelning har Stockholms stad efter framställning av kommittén anslagit
10 000 kronor. Beträffande de i förevarande filmverksamhet tidigare
tillkomna filmerna hänvisas till den redogörelse som lämnats i 1952 års
statsverksproposition (V ht s. 198—199). 11

11. Ungdomsvårdsskoleutredningen (1951:1 29; 1952:1 18; 1953:1 11).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 juni 1950 (se Postoch
Inrikes tidn. den 25 juli 1950):

Nyström, P. I., landshövding, ordförande;

Boalt, H. G. R., docent;

Boman, Märta K., fru, led. av II kamm.;

Elmén, Brita D., socialinspektör, led. av II kamm.;

Lindegren, K., fil. lic.;

Sjödén, O. B., med. lic., chef för Lövsta skolhem och yrkesskola (avliden
den 23 mars 1953);

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet. 81

Wallentheim, A. V., sekreterare, led. av II kamm. (avliden den 22 augusti I S; 1
1953).

Experter:

Blomberg, R. A., t. f. rektor;

Bolin, L. A., t. f. byråchef;

Lindblom, P., rektor;

Wickberg, J. A., rektor.

Sekreterare:

Johnsson, N. O., t. f. förste kanslisekreterare.

Biträdande sekreterare:

Hultan, I. H., konsulent.

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 22 45 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1951:1 S 29.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 14
sammanträden, till vilka samtliga ledamöter kallats, samt dessutom ett
antal överläggningar mellan ordföranden, enskilda ledamöter, experter och
sekretariatet.

Utredningen har den 18 september 1953 avgivit betänkande angående
vården vid ungdomsvårdsskolorna. Av utredningens arbete återstår endast
färdigställandet av en upplysningsskrift om ungdomsvårdsskolorna, vilket
arbete beräknas vara avslutat i början av år 1954.

12. Barnavårdskommittén (1951:1 30; 1952:1 19; 1953:1 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 juni 1950 (se
Post- och Inrikes tidn. den 14 augusti 1950):

Bexelius, E. G., generaldirektör, ordförande;

Bursell, A. Siggesson, socialläkare;

Ewerlöf, Elsa, fru, led. av II kamm.;

Lindberg, Hugo, advokat;

Lindegren, K., fil. lic.;

Mehr, H. L., borgarråd;

Sjöstrand, Helga, fru, led. av II kamm.;

Sjöström-Bengtsson, Anna, fru, led. av I kamm.;

Törnquist, H., sekreterare hos Svenska landskommunernas förbund.
Experter:

Axelson, E., länsassessor;

Berglind, Ragnhild, direktör vid Allmänna barnhuset;

Bolin, L. A., t. f. byråchef (fr. o. in. den 17 februari 1953);

Carlson, V., byråinspektör;

Fägerstam, Hildur, barnavårdsassistent;

Henkow, K. H., hovrättsråd (fr. o. in. den 14 september 1953);

Rosén, Göta, byråchef.

Sekreterare:

Nyman, N. R. I., hovrättsassessor.

0 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt.

Riksdagsberättelscn.

Riksdag sberättelsen.

I St 12 Biträdande sekreterare:

Björkman-Carlsson, Sara, byråsekreterare;

Bosaeus, P.-E., amanuens (fr. o. m. den 1 september 1953).

Lokal: Rosenbad 2; tel. 21 67 42.

Direktiven för kommittén, se 1951:1 S 30.

Två inom kommittén utsedda delegationer för beredning av vissa frågor
ha varit i verksamhet. Ytterligare en delegation är tillsatt.

Kommittén och dess delegationer ha under tiden december 1952—november
1953 hållit 38 sammanträden.

Kommittén har under nämnda tid i anledning av Kungl. Maj :ts remisser
avgivit utlåtande dels över psykopatvårdsutredningens betänkande angående
psykopatvård m. in., dels ock över vissa förslag och uttalanden i strafflagberedningens
betänkande angående enhetligt frihetsstraff m. m.

13. 1951 urs utredning om arbetslöshetsförsäkringen (1952: I 21; 1953: I 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1951 (se
Post- och Inrikes tidn. den 2 november 1951 och den 1 februari 1952):
Hultström, L., byråchef, ordförande;

Berg, O., ombudsman i Svenska gjutareförbundet;

Gustafson, Sven, bankkamrer, led. av II kamm.;

Hagård, B., sekreterare i Svenska arbetsgivareföreningen;

Johansson, Helga, förbundskassör;

Lindberg, Carl, ombudsman, led. av II kamm.;

Lindforss, R., ombudsman i Handelstjänstemannaförbundet.

Experter:

Jerneman, T. G., byråchef;

Ringenson, C. T. S., byrådirektör.

Sekreterare:

Forslund, E. B., förste byråsekreterare.

Lokal: Socialdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1952: I S 21.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 9
sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

14. Socialförsäkringsutredningen (1953:1 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 december 1951 (se
Post och Inrikes tidn. den 29 december 1951 och den 24 april 1953):
Eckerberg, P. A., statssekreterare, ordförande;

Andersson, E. G., sjukkassedirektör, led. av I kamm.;

Eriksson, Nancy M., fru, led. av II kamm.;

Hydén, S. O., direktörsassistent;

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet.

Kellgren, N. E., socialekonom; | S: 14

Pettersson, Lennart, redaktör;

Sandström, Ragnhild M. A., folkskollärarinna, led. av II kamm.;

Wetterström, Karin H., kamrer, led. av II kamm. (fr. o. m. den 24 april

1953).

Experter:

Skogsberg, P. G., byrådirektör;

Tegendal, O. E., byråchef.

Sekreterare:

Äström, L.-Å. E., kanslisekreterare (fr. o. in. den 1 april 1953).

Lokal: Socialdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

De ursprungliga direktiven för utredningen, se 1953: I S 15.

Ytterligare direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet
den 27 november 1953):

Folkpensioneringslagen skiljer som bekant mellan å ena sidan ålderspension,
som utgår efter det vederbörande fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension,
sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan. Invalidpension
eller sjukbidrag utgår till den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är varaktigt resp. ytterligare avsevärd
tid utöver 6 månader ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter. Invalidpension och sjukbidrag utgöres av
dels grundpension på 200 kr. per år och dels tilläggspension på — inklusive nu
gällande indextillägg — högst 1 200 kr. per år för gift pensionsberättigad, vars
make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och högst 1 550
kr. om året för annan pensionsberättigad. Grundpensionen utgår utan hänsyn till
vederbörandes inkomst och förmögenhet, medan tilläggspensionen är inkomstprövad.
I vissa fall kan utgå nyssnämnt hustrutillägg, vilket liksom änkepensionen
i sin helhet är inkomstprövat.

De angivna pensionsförmånerna höjes i förekommande fall med kommunalt
bostadstillägg och blindtillägg. Varje kommun äger besluta, om bostadstillägg
skall utgå i kommunen eller inte, ävensom bestämma maximibeloppet för tilllägget.
Folkpensioneringslagens avdragsregler och dess bestämmelser rörande inkomstberäkningen
gäller för inkomstprövning av bostadstillägget.

Folkpensionen utgår efter ansökan hos pensionsnämnden i sökandens mantalsskrivningskommun.
Pensionen utgår från och med den månad, varunder rätt till
pension inträtt, vilket, där ej rätten visas ha tidigare varit för handen, anses ha
skett då pensionen söktes. Den utgår dock aldrig för längre tid tillbaka än tre
månader före den månad, under vilken pensionen söktes. Folkpensionen utbetalas
månadsvis.

När lagen om allmän sjukförsäkring trätt i kraft den 1 januari 1955, kommer
det att inträffa, att samma sjukdom, som enligt nyssnämnda regler föranleder sjukbidrag
eller invalidpension, medför rätt till sjukpenning m. m. från allmän sjukkassa.
Ett problem om samordning av folkpensionering och sjukförsäkring föreligger
därvid.

Den allmänna sjukförsäkringen, som omfattar praktiskt taget hela folket, avser
att vid sjukdom bereda sjukhjälp i form av dels ersättning för sjukvård — sjukvårdsförsäkring
— och dels för dag beräknad ersättning i penningar —- sjukpenningförsäkring.
Sjukförsäkringslagen har genom beslut vid vårsessionen av
årets riksdag fält ett i betydelsefulla hänseenden annat innehåll än som tidi -

Riksdagsberätt elsen.

I S* 14- §are bestämts. Enligt den nya lydelsen av lagen avser sjukvårdsförsäkringen ersättning
för utgifter för läkarvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed
företagna resor. Alla som fyllt 16 år och har en årsinkomst av förvärvsarbete
om minst 1 200 kr. skall försäkras för en grundsjukpenning av 3 kr. om dagen.
Samma sjukpenning skall tillkomma hemmakvinnorna. För anställda är grundsjukpenningen
obligatoriskt påbyggd med en tilläggssjukpenning om vederbörandes
inkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr. om året. Sjukkassorna skall inplacera
dessa försäkrade i olika sjukpenningklasser allt efter storleken av sådan
inkomst. Tilläggssjukpenningen i dessa klasser varierar mellan 1 och 17 kr. om
dagen. För de anställda kommer således sjukpenningen att i regel variera mellan
3 och 20 kr. Maximibeloppet tillkommer den vars årsinkomst av tjänst uppgår
till minst 14 000 kr. Efter 90 dagar utgår tilläggssjukpenningen med lägre belopp
utom i de tre lägsta klasserna. Högsta sammanlagda sjukpenningen utgör därvid
12 kr. Sjukpenningen kompletteras enligt särskilda regler med barntillägg. För
de egna företagarna och överhuvud i syfte att täcka annan arbetsinkomst än inkomst
av tjänst har införts en frivillig sjukpenningförsäkring, som skall ge möjlighet
till försäkring av samma omfattning som enligt den obligatoriska tilläggsförsäkringen.
Frivillig sjukpenningförsäkring skall finnas även för hemmafruar och
vissa studerande.

I fråga om rätten till läkarvårdsersättning från sjukkassan är sjukhjälpstiden
obegränsad. Men sjukhjälp i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård
utgår vid varje sjukdom för högst 730 dagar, dock för högst 90 dagar för tid
efter utgången av den månad, varunder försäkrad fyllt 67 år eller börjat uppbära
folkpension i annan form än ålderspension, så länge förmånen åtnjutes. Denna
begränsning av sjukhjälpstiden för folkpensionärer tillkom i syfte att förhindra
att förmåner, genom vilka den sjuke kan erhålla sin försörjning, skall under längre
tid utgå från båda hållen. Tages hänsyn till att annan folkpension än ålderspension
i regel vid den första utbetalningen utgår retroaktivt för ett antal månader
—■ som vid utdragen prövning kan vara flera än de förutnämnda 3 månaderna
—- är det uppenbart att för en avsevärd tid kan komma att samtidigt utgå
hel sjukpenning och sjukbidrag eller invalidpension jämte bostadstillägg. Folkpensionsförmånerna
— utöver grundpensionen 200 kr. ■— minskas dock i viss
mån med hänsyn till sjukpenningen.

Som framgår av det sagda leder reglerna i folkpensioneringslagen, å ena, och i
sjukförsäkringslagen, å andra sidan, till bl. a. följande resultat. Den sjukes val av
tidpunkt för ansökan om sjukbidrag eller invalidpension blir i viss mån avgörande
för frågan om hur lång tid han äger uppbära ifrågavarande förmåner från
både sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Den sjukes ansökan om folkpension
kan även resultera i att den normala tvååriga sjukhjälpstiden för sjukförsäkringen
förkortas. Vidare kan begränsningen av sjukhjälpstiden till 730 dagar medföra,
att man kan vara sjukskriven och kanske även vara intagen på sjukhus utan
att få vare sig sjukpenning resp. ersättning för utgifter för sjukhusvård, enär
sjukhjälpstiden är slut, eller folkpension. Att folkpension i sådant fall inte utgår
kan bero på att ansökan därom inte ingivits; en försenad ansökan kan dock som
förut nämnts i sinom tid i viss utsträckning medföra retroaktiv utbetalning avfolkpension.
Anledningen kan också vara den att förutsättningarna för rätt till
folkpension saknas trots den långa sjuktiden, d. v. s. oförmågan att försörja sig
kan inte antagas bli varaktig eller föreligga ytterligare avsevärd tid — enligt
praxis minst ett år. Härvid bör även bemärkas, att de s. k. sammanläggningsreglerna
inom sjukförsäkringen kan medföra att utförsäkring äger rum redan efter
en kortvarig sjukperiod.

De nu angivna förhållandena är enligt min mening icke tillfredsställande. En
utredning är därför påkallad rörande samordningen mellan folkpensioneringen å

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet. 85

ena sidan och sjukförsäkringen å den andra. Även andra skäl för en sådan utred- J Jjj; |5
ning än de nyss nämnda torde finnas. Sålunda synes sjukförsäkringens erfarenheter
rörande den sjuke i möjlig mån böra komma till utnyttjande vid prövningen
av rätten till sjukbidrag eller invalidpension.

Med hänsyn till den samordning, som kommer att bli rådande mellan sjukoch
yrkesskadeförsäkringarna, bör vid en utredning av nu förevarande slag även
beaktas samordningen mellan folkpensioneringen och yrkesskadeförsäkringen, såvitt
avser sjukpenningförmånen.

Socialförsäkringsutredningen, vars förslag om samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
låg till grund för de i år beslutade ändringarna i sjukförsäkringslagen,
har numera i huvudsak fullgjort de utredningen tidigare lämnade
uppdragen. Jag anser det då lämpligt, att åt socialförsäkringsutredningen nu
uppdrages att verkställa utredning och inkomma med förslag även rörande här
förut omnämnda och i övrigt föreliggande spörsmål om samordning mellan framför
allt sjukförsäkringen men i viss mån även yrkesskadeförsäkringen, å ena,
och folkpensioneringen, å andra sidan.

Att åstadkomma ett mera tillfredsställande resultat på förevarande område är
— som framgår av det anförda — delvis ett administrativt problem, som måhända
kan lösas genom ändring av bestämmelserna rörande ansökan om folkpension
och genom föreskrifter om samarbete mellan sjukkassa och pensionsnämnd.
Emellertid torde erfordras även nya regler av materiell natur, särskilt om det
skall bli möjligt att undvika att vissa av sjukdom föranledda hjälpfall antingen
inte täckes av vare sig sjukförsäkringen eller folkpensioneringen eller täckes dubbelt
under mera avsevärd tid. Olika vägar att tillgodose dessa fall kan givetvis
tänkas. Härvid synes böra särskilt undersökas huruvida det är möjligt att anknyta
sjukhjälpstidens längd inom sjukförsäkringen till den tidpunkt då rätt till folkpension
kan anses föreligga. Måhända kan det därvid visa sig möjligt att även
förenkla sjukförsäkringen genom att avskaffa sammanläggningsreglerna.

Utredningen har under tiden november 1952—november 1953 hållit 11
sammanträden.

Utredningen har i november 1953 avgivit betänkande angående moderskapsförsäkring
in. in. (stencilerat).

I fortsättningen kommer utredningen att behandla spörsmål om samordning
mellan å ena sidan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna och å andra
sidan folkpensioneringen.

15. 1952 års åldringsvårdsutredning (1953:1 16).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1952 (se Postoch
Inrikes tidn. den 29 maj 1952):

Andersson, Th. G., led. av II kamm., ordförande;

Berggren, A. M., byråchef;

Eliasson, L. M., led. av I kamm.;

Ewerlöf, Elsa H. E. J., fru, led. av II kamm.;

Jacobsson, E. E., led. av II kamm.;

Larsson, S., direktör i Svenska landskommunernas förbund;

Torbrink, Tekla J. L., fru, led. av II kamm.

Experter:

Hamrin, Greta S., fru, rektor;

Riksdagsberätt elsen.

I Si 15 Dahlström, A. H., fattigvårdsdirektör;

Eckerström, S. G. E., överläkare (fr. o. m. den 7 april 1953).

Sekreterare:

Rönquist, A., länsassessor.

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 62 42 88.

Direktiven för utredningen, se 1953: I S 16.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 9 sammanträden
in pleno. Utredningen har dessutom med vederbörligt tillstånd
företagit studieresor under sammanlagt 13 dagar till Göteborg med angränsande
kommuner samt inom Södermanlands och Norrbottens län.

I anledning av remisser har utredningen avgivit utlåtanden över dels bostadskollektiva
kommitténs betänkande I, »Hemhjälp», och dels 1948 års läkarutbildningskommittés
betänkande angående läkarutbildningen.

Kungl. Maj :t har den 18 september 1953 medgivit att utredningen må, med
anlitande av statistiska centralbyråns utredningsinstitut, genomföra en undersökning
angående ålderspensionärernas levnadsförhållanden i enlighet
med av utredningen framlagt förslag.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

16. Utredning av frågan om införande av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 januari 1953 (se
Post- och Inrikes tidn. den 20 januari 1953):

Lemne, M. H., riksbankschef.

Lokal: Riksbanken; tel. lokalsamt. växel 22 82 00, rikssamt. växel 22 13 10.

Direktiven (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den
16 januari 1953).

År 1947 framlade 1945 års bankkommitté förslag om införande av ett kreditgarantisystem
i stället för direkta statliga lån bl. a. på bostadsområdet. Frågan
aktualiserades sedermera i vad det gäller bostadslån av 1950 års besparingsutredning.
Åt 1951 års bostadsutredning, som haft att utreda vissa bostadspolitiska frågor,
uppdrogs därför med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 februari
1951 jämväl att verkställa en förutsättningslös utredning rörande konsekvenserna
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet ur bostadspolitiska synpunkter
med beaktande även av allmänna kreditmarknadsproblem. Utredningen har nu
fullgjort sitt uppdrag utom såvitt angår frågan om ett kreditgarantisystem.

Sedan den starka knappheten på arbetskraft och material numera upphört, har
under rådande kreditmarknadsförhållanden tillgodoseendet av kapitalbehovet för
ett fortsatt bostadsbyggande av planerad omfattning kommit att framstå som ett
centralt problem. Vid övervägande av frågan om införande av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet torde därför vissa med den allmänna kreditmarknaden
sammanhängande spörsmål få tillmätas större betydelse än tidigare. Behov föreligger
i första hand av sådana överväganden av förutsättningarna för kreditgarantier,
vilka direkt anknyter till förhållandena på kapitalmarknaden. Under sådana
omständigheter synes frågan om införandet av ett kreditgarantisystem nu böra
tagas upp från något förändrade utgångspunkter. Utredningsuppdraget synes få
en mera teknisk och förhandlingsbetonad innebörd än vad man tidigare hade an -

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet. 87

ledning att räkna med. Det synes därför vara lämpligt att utredningen uppdrages I St 1
åt en expertbetonad, till omfattningen begränsad utredning, lämpligen en enmansutredning
med nödig experthjälp.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1954.

17. T öreutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 april 1953 för att
verkställa utredning rörande erforderliga åtgärder för lösandet av de sysselsättningsproblem,
som väntas uppstå i Töre kommun, Norrbottens län (se
Post- och Inrikes tidn. den 8 maj 1953):

Thunborg, F., landshövding, ordförande;

Arosenius, Th. O., försäljningschef;

Boström, L., kommunalfullmäktigeordförande;
de Geer, G., bruksdisponent, led. av I kamm.;

Johansson, B., byråchef;

Martin-Löf, B., disponent.

Expexd:

Bergström, E. J., direktör (fr. o. m. den 13 juni 1953).

Sekreterare:

Wester, K. H., inspektör.

Lokal: Länsarbetsnämnden, Luleå; tel. 10 610.

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 30
april 1953):

Sysselsättningen inom Töre kommun i Norrbottens län har under flera år varit
synnerligen ojämn, och tidvis har en besvärande arbetslöshet gjort sig gällande.
Orsaken härtill är främst det ovissa läget i vilket den största industrien i kommunen,
Törefors Aktiebolag, som driver sågverksrörelse och wallboardfabrik, under
flera år befunnit sig. Företaget har icke kunnat hålla sin arbetsstyrka i kontinuerlig
sysselsättning, särskilt på grund av svårigheten att få råvara i tillräcklig mängd.
Tidigare har till Töreforsindustrien hört stora skogar, ursprungligen tilldelade
företaget av staten. Under 1920-talet övergick industrien till ny ägare, under det
den förre ägare behöll skogarna. Töreforsindustrien avhändes därmed tillgången
till egen råvara och har under en lång följd av år varit beroende av leveransvirke.
Företagsledningen har vid överläggningar med länsstyrelsen uppgivit bland annat,
att bolaget med sina nu disponibla råvarutillgångar kan fortsätta driften endast till
omkring den 1 december 1953. Förutom bristande tillgång på råvaror har bolaget
för närvarande att kämpa med betalningssvårighcter. Den tekniska utrustningen
måste genomgå en omfattande och kostsam modernisering för att företaget skall
kunna bli konkurrenskraftigt. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i skrivelse den
8 april 1953 anfört att den kommit till den uppfattningen, att Törefors Aktiebolag
icke kan fortsätta rörelsen mer än högst ytterligare fram till december månad 1953.

Ett nedläggande av den av Törefors Aktiebolag drivna industrien skulle för kommunen
och bygden medföra synnerligen svåra följder. Visserligen finnes inom
kommunen en del mindre industriföretag, som sysselsätter tillsammans cirka 150
arbetare men Törefors Aktiebolag är den avgjort dominerande industrien. Av inom
Töre kyrkobolcföringsdistrikt 3 096 mantalsskrivna beräknas omkring 1 000 personer
ha sin försörjning eller del därav genom inkomster från Törefors Aktiebolag.

Riksdagsberättelsen.

I S: 17 Det genomsnittliga antalet anställda vid Törefors Aktiebolag är 250. Av dessa bär
ej mindre än 141 egna hem och 36 småbruk. Av den arbetarstam som sommaren
1952 var anställd vid Törefors Aktiebolag hade i det närmaste hälften uppnått 40
års ålder.

Det osäkra läge, som under flera år präglat Töreforsindustrien har föranlett
Töre kommun att rikta framställningar till Kungl. Maj :t, vilka gått ut på att åtgärder
skulle vidtagas för att säkra industriens fortsatta bestånd. I skrivelse den 8
april 1953 har länsstyrelsen i Norrbottens län under åberopande av de mycket bekymmersamma
följder, som ett nedläggande av driften vid Törefors Aktiebolag
skulle komma att medföra, hemställt att Kungl. Maj :t snarast ville utse en kommitté
med uppgift att skyndsamt undersöka möjligheterna för en reindustrialisering
inom Töre kommun. Bland andra uppslag borde även prövas om icke AB Statens
Skogsindustrier skulle kunna driva ett företag inom kommunen. Målsättningen för
utredningen borde vara att trygga en full sysselsättning för kommunens arbetsföra
invånare.

Det är uppenbart att nedläggning av Töreforsindustrien skulle ställa kommunens
befolkning i svår belägenhet. Starka skäl talar därför för ett ingripande från samhällets
sida för att trygga sysselsättningen för kommunens invånare. På vilket sätt
detta ingripande lämpligen bör ske bör bli föremål för närmare utredning. Bland
annat bör av länsstyrelsen i Norrbottens län i den citerade skrivelsen nämnda
uppslag närmare prövas.

Vidare bör undersökas alla föreliggande möjligheter till nytt arbetserbjudande
i öppna marknaden. I detta sammanhang bör prövas om det är möjligt att genom
ordnande av resemöjligheter och resebidrag underlätta arbetskraftens förflyttning
tillfälligt eller mera stadigvarande.

Det bör även undersökas i vilken utsträckning det kan komma ifråga att för
underlättande av den friställda arbetskraftens omplacering ordna fortbildning, omskolning
och vanlig yrkesutbildning.

Utredningen har hållit 4 sammanträden om sammanlagt 13 sammanträdesdagar.
Dessutom ha delegationer av utredningen sammanträtt i stor omfattning,
oftast i samband med förhandlingar. Utredningen har nämligen arbetat
som förhandlingsorgan genom att taga kontakt med företagare, som kunnat
tänkas ha intresse av att förlägga någon industriell tillverkning till Töre. I
den mån ett sådant intresse funnits, ha förhandlingar förts beträffande de
konkreta förutsättningarna för en lokalisering av sådana företag till kommunen.
Likaså ha förhandlingar förts med en rad företagare inom kommunen
för att utröna betingelserna för en utvidgning av inom denna redan befintliga
företag.

Den 14 november 1953 överlämnade utredningen ett första delbetänkande
(stencilerat) med förslag till statlig medverkan för att i Töre i anslutning till
en där befintlig mindre verkstadsrörelse etablera ett industriföretag inom
j ärnmanuf akturbranschen.

Den 18 november 1953 överlämnade utredningen förslag om vissa statliga
åtgärder för att upprätthålla driften vid Törefors Aktiebolags anläggningar
under tiden januari—maj 1954.

Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1954.

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet.

18. Bergshamrautredningen. I Si 19

Förordnad av Kungl. Maj:t den 29 maj 1953:

Wejke, G. W., generaldirektör.

Expert:

Sundell, K. E. Y., ingenjör.

Lokal: Byggnadsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 54 05 60, rikssamt. växel
54 06 60.

Direktiv (Kungl. Maj :ts beslut den 29 maj 1953):

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 202 till 1945 års riksdag, punkt 1,
medgav 1945 års riksdag, att ett område om cirka 54 hektar av kronoegendomen
Bergshamra 1B i Solna stad ävensom till detsamma hörande vattenområden om
13,87 hektar i Edsviken och Lilla Värtan finge, sedan avstyckning skett, försäljas
till Solna stad för en köpeskilling av 2 800 000 kronor. Som ytterligare villkor
angavs bl. a., att försäljningen skulle ske med förbehåll om återköpsrätt för kronan
för all framtid, därest området exploaterades hårdare än som angivits i upprättat
stadsplaneförslag, d. v. s. motsvarande en sammanlagd bruttovåningsyta av
131 422 kvadratmeter med en marginal av fem procent därutöver (totalt cirka
138 000 kvadratmeter). Vid upplåtelse av mark med tomträtt eller försäljning av
tomter skulle vidare de priser per normaleldstad, som statens byggnadslånebyrå
(numera bostadsstyrelsen) godkände, läggas till grund vid bestämmandet av tomträttsavgälder
eller köpeskillingar.

Domänstyrelsen har därefter på ovan angivna villkor genom ett den 4 resp. den o
mars 1947 dagtecknat köpekontrakt samt köpebrev den 23 april samma år till staden
försålt ifrågavarande område, efter avstyckning betecknat stadsägorna nr
1435 A och nr 1942.

I skrivelse den 6 augusti 1952 har Solna stads drätselkammare anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte, utan ändring av köpevillkoren i övrigt, medgiva staden rätt att exploatera
förvärvsområdet med en sammanlagd bruttovåningsyta för bostäder, affärer,
industri, kontor, hantverk och dylikt av 156 100 kvadratmeter samt därutöver
med erforderlig våningsyta för allmänna byggnader.

Kungl. Maj:t uppdrager åt---att verkställa utredning rörande omfattning en

av ifrågavarande områdes exploatering och kostnaderna för exploateringen
ävensom att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag vartill utredningen må kunna
giva anledning.

Utredningsarbetet beräknas vara avslutat i januari 1954.

19. Arbetarskgddsutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 oktober 1953 för alt
verkställa översyn av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens oiganisation
och verksamhet (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1953).
Casparsson, K. R., landshövding, ordförande;

Ahlberg, C. E. N„ förste ombudsman, led. av I kamm.;

Andersson, K. A., hemmansägare, led. av II kamm.;

André, L., byråchef;

Bergström, P. E„ ombudsman;

Christcnson, T., ombudsman;

Flyboo, T., ombudsman;

Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm.;

Riksdagsberättclsen.

I S: 10 Gustafsson, G. H., kommunalarbetare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Lingren, G. W., e.o. byrådirektör.

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 62 85 05.

Direktiv (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 2
oktober 1953):

Efter långvai iga förberedelser antogs den nu gällande arbetarskyddslagen år
1948. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1949. 1948 års riksdag beslöt också viss omläggning
och förstärkning av arbetarskyddsorganisationen. Sålunda inrättades ett
lör tillsynen av arbetstids- och arbetarskyddslagstiftningen gemensamt centralt
''eik, aibetarskyddsstyrelsen, varjämte den lokala tillsynsorganisationen i viss utsträckning
förstärktes.

Den nya arbetarskyddslagen har nu varit gällande i något mer än fyra år. Erfarenheterna
av denna lagstiftning torde i stort sett kunna sägas vara goda. Några
mera framträdande brister i lagstiftningen synes hittills inte ha gjort sig gällande.
Däremot har i olika sammanhang påtalats, att det i lagstiftningen förutsatta arbetarskyddet
icke genomförts fullt ut och i tillräckligt snabb takt. Det har sålunda,
bl. a. från fackliga organisationer, gjorts gällande, att brister föreligger beträffande
tillsynen å lagstiftningens tillämpning. I två interpellationer vid 1952 års
riksdag har kritik framförts mot tillsynsorganen. I mitt svar på dessa interpellationer
uttalade jag den uppfattningen, att den framkomna kritiken i flera avseenden
kunnat avvisas men att de rådande förhållandena inom arbetarskyddet likväl
påkallar en översyn av verksamheten. Denna översyn bör nu komma till stånd.

Till en början vill jag erinra om arbetarskyddsfrågornas utomordentliga betydelse
såväl för samhället som för näringslivets företag och de enskilda medborgarna.
Antalet till försäkringsinrättningarna anmälda olycksfall i arbete utgjorde
år 1952 ca 288 000. Denna siffra innebär en glädjande minskning jämfört med år
1950, då maximiantalet 303 100 olycksfall anmäldes, men minskningen torde inte
ge tillräckligt skäl för antagandet att en mera avsevärd förbättring kan nås utan
ytterligare allvarliga ansträngningar. Beträffande olycksfallsskadornas betydelse
kan namnas, att enbart de i pengar mätbara direkta och indirekta kostnader som
förorsakas av dessa olycksfall har uppskattats till omkring 600 miljoner kronor
per år.

En omfattande verksamhet utvecklas på arbetarskyddets område. Den statliga

tillsynsorganisationen — främst arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen _-

har f. n. en personal om över 200 personer. Beträffande vissa arbetsplatser handhas
tillsynen av kommunala organ. Partsorganisationerna på arbetsmarknaden
ägnar var för sig samt genom den för arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
och TCO gemensamma arbetarskyddsnämnden stor uppmärksamhet åt arbetarskyddsfrågorna.
Lokalt har många företag nått goda resultat genom att anställa
särskilda säkerhetsingenjörer o. s. v. Av den största vikt är arbetstagarnas egen
omfattande skyddsorganisation med skyddsombud och skyddskommittéer. Genom
arbetarnas bildningsförbund och andra organisationer bedrives en betydande upplysningsverksamhet
i arbetarskyddsfrågor i form av föredrag, filmförevisning m. m.

De statliga tillsynsorganen intar en central plats i denna omfattande verksamhet.
Möjligheterna att genom dessa organ nå en väsentlig förbättring av arbetarskyddets
effektivitet är emellertid begränsade. Enbart hos den allmänna yrkesinspektionen
var år 1952 registrerade ca 75 000 arbetsställen med omkring
1 280 000 arbetstagare. Den genomsnittliga tiden mellan yrkesinspektionens besök
på varje arbetsplats uppgår till mellan 2 och 3 år. Härav framgår att även en mycket
betydande förstärkning av tillsynsorganens personal icke skulle möjliggöra
tillsyn annat än med långa mellantider.

Det bör därför understrykas, att ansvaret för ett tillfredsställande arbetarskydd
åvilar vederbörande arbetsgivare samt att arbetarskyddsfrågorna i stor utsträck -

Kommittéer och sakkunniga: Socialdepartementet.

ning är av den arten att de enklast och bäst löses genoin samarbete mellan arbets- J
givare och arbetstagare, ökade insatser från arbetsgivarnas och arbetstagarnas
sida och ett ytterligare utvecklat samarbete dem emellan torde vara den väsentliga
förutsättningen för en mera betydande förbättring på detta område.

Vid den nu ifrågavarande översynen, vilken bör omfatta samtliga statliga och
kommunala tillsvnsorgan på arbetarskyddets område, bör det nu anförda beaktas.
Översynen bör sålunda inte inriktas på någon mera betydande utbyggnad av tillsvnsorganen
utan i första hand ta sikte på att pröva avvägningen av de disponibla
resurserna samt åtgärder för att underlätta och förbättra samarbetet mellan
de berörda parterna. Sålunda bör bl. a. prövas om avvägningen mellan den centrala
och den lokala organisationen bör ändras. En översyn av kompetenskraven
för befattningshavarna inom såväl arbetarskyddsstyrelsen som yrkesinspektionen
bör komma till stånd. Med hänsyn till knappheten på teknisk personal med högre
utbildning kan det vara ändamålsenligt att de tekniska arbetsuppgifter, som kräver
sådan utbildning, koncentreras till ett mindre antal kvalificerade befattningshavare
och att personal med annan utbildning men i övrigt väl förtrogen med
arbetarskyddsfrågorna användes i större utsträckning. Även avvägningen mellan
den allmänna yrkesinspektionen och specialinspektionen bör omprövas. Härvid
bör undersökas om det kan vara lämpligt att för särskilda områden med stor
olycksfallsrisk inrätta speciella inspektörstjänster utanför den allmänna yrkesinspektionen.
Vid översynen bör beaktas, att den förstärkning av kommunernas
organisation som allmänt torde ha blivit följden av den nya kommunindelningen
möjligen kan ge anledning till en ändrad fördelning av uppgifterna mellan de
kommunala tillsynsorganen — av hälsovårdsnämnderna tillsatta kommunala tillsvnsmän
— samt de statliga organen.

‘ Särskilt tillkallade sakkunniga lade år 1950 fram förslag om partsorgan inom
yrkesinspektionens distrikt (SOU 1950: 30). Förslaget, som innebar att rådgivande
partsrepresentationen skulle införas, bar icke lagts till grund för något beslut.
Partsrepresentation finns f. n. i arbetarskyddsstyrelsen. Införandet av sadan representation
även i yrkesinspektionens distrikt synes kunna öka förutsättningarna
för ett nära samarbete mellan yrkesinspektionen och partsorganisationerna.
Nämnda förslag bör därför vid översynen upptagas till förnyad behandling.

En punkt där ett sådant samarbete synes kunna fylla en viktig uppgift är
kontrollen av att tillsynsorganens förelägganden iakttas. Såsom framgår av vad
som förut anförts rörande inspektionsfrekvensen kan man inte bygga pa att
den inspekterande myndigheten som regel skall kunna genom förnyat besök inom
kort tid kontrollera att anvisningarna följts. Nyligen har överenskommelse träffats
mellan arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens parter angående en effektivisering
av ifrågavarande kontroll, bl. a. genom ökad medverkan från skyddsombudens
sida. Vid översynen bör undersökas om ytterligare åtgärder för förbättring
av nämnda kontroll kan vara lämpliga.

Utöver de nu nämnda särskilda punkterna bör vid översynen såväl organisation
som arbetssätt och övriga med arbetarskyddet sammanhängande förhållanden
upptagas till närmare prövning i den utsträckning anledning därtill befinnes föreligga.

Slutligen må nämnas, att det gjorts gällande alt skyddsombud och andra företrädare
för arbetstagarna i skyddsfrågor i vissa fall kan råka i motsatsställning
till sin arbetsgivare om denne är ointresserad av skyddsfrågorna samt riskerar
att bli avskedade på grund av ett lojalt fullgörande av uppdraget. Bestämmelser
till skydd för ombuden finns f. n. i 42—44 arbetarskyddslagen. Ehuru man synes
berättigad anta att förenämnda fall tillhör undantagen bör behovet av ytterligare
anställningsskydd för skyddsombuden och möjligheterna att åstadkomma
sådant skydd prövas i samband med översynen.

Utredningen har intill den 1 december 1953 hållit ett sammanträde.

Riksdagsberättelsen.

I K: i

Kommunikationsdepartementet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. Utredning rörande revision av gällande regler om järnvägs ansvar för
skada å gods m. m. (1951: I 8; 1952: I 10; 1953: I 9).

Utredningsman tillkallad med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den
4 december 1943 (se Post- och Inrikes tidn. samma dag).

Direktiven för utredningen, se 1944:1 K 11.

Utredningsmannen har på egen begäran entledigats den 3 december 1953,
enär frågan, i vad mån ändringar i järnvägstrafikstadgan bör genomföras,
lämpligen bör prövas i samband med frågan om godkännande för Sveriges
del av det i oktober 1952 i Bern undertecknade fördraget angående godsbefordran
å järnväg, vilket ärende är under beredning inom departementet.
Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

2. 1949 års trafikngkterhetsutredning (1951: I 22; 1952: I 19; 1953: I 13).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1949 (se Postoch
Inrikes tidn. den 17 juni 1949):

Lindell, I. A., statsråd, ordförande;

Oassel, L. D., lantbrukare, led av II kamm.;

Englund, E. W., fil. dr, led. av I kamm.;

Goldberg, L., laborator;

Segerstedt, T., professor.

Expert:

Fredrikson, G., hovrättsråd.

Sekreterare:

Nelker, H. G., försäkringsdirektör.

Direktiven för utredningen, se 1950: I K 31.

Utredningen har under år 1953 hållit 4 sammanträden.

Utredningen har den 29 maj 1953 avgivit betänkande, Trafiknykterhet.
Förslag av 1949 års trafiknykterhetsutredning (SOU 1953:20). Betänkandet
innehåller förslag till ändringar i trafikbrottslagen, vägtrafikförordningen
och vägtrafikkungörelsen. Uppdraget är därmed slutfört.

3. Kommittén för utredning om norrlandskustens biltrafik (1951: I 23;

1952: I 20; 1953: I 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1949 (se Postoch
Inrikes tidn. den 11 juli 1949):

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 93

Lundberg, A. S., kabinettssekreterare, ordförande;

Andersson, K. H., stenhuggare, led. av I kamm.;

Bergh, K. R., folkskoleinspektör, led. av I kamm.;

Boman K. E. R., lantbrukare, led. av I karnm.;

Skoglund, G. T., folkskollärare, led. av II kamm.;

Tjällgren, O. L., överrevisor, led. av I kamm.

Sekreterare:

Stoltz, A. W., hovrättsråd.

Direktiven för utredningen, se 1950: I K 32.

Utredningen har under år 1953 hållit 2 sammanträden.

Utredningen har den 21 december 1953 avgivit betänkande (stencilerat).

Uppdraget är därmed slutfört.

4. 1952 års Bohuskusttrafikutredning (1953: I 19).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1952 för att
utföra undersökningar, föra förhandlingar och träffa preliminära överenskommelser
angående ordnandet av trafiken inom det område av Bohuskusten,
som för närvarande betjänas av Marstrands rederi aktiebolag samt
avgiva förslag angående grunderna för fortsatt statligt understöd till denna
trafik och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn.
den 5 juni 1952):

Cardelius, E. C. F., kanslichef.

Sekreterare:

Rickard, A. B. O., förste kanslisekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1953: I K 19.

Utredningen har i en den 17 februari 1953 avlämnad promemoria, vilken
kompletterats genom skrivelse den 16 juni 1953, framlagt förslag angående
ordnande av trafiken inom Marstrands rederi aktiebolags trafikområde.
Uppdraget är därmed slutfört.

5. Långlinjeutredningen (1953:1 20).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1952 (se Postoch
Inrikes tidn. den 3 juli 1952):

Winberg, A. H., överdirektör.

Sekreterare:

Håkansson, H. E. V., fil. lic.

Direktiven för utredningen, se 1953: I K 20.

Utredningen har den 11 maj 1953 avgivit promemoria med förslag till
provisorisk reglering av vissa frågor rörande den inrikes busstrafiken (stencilerad).
Uppdraget är därmed slutfört.

Riksdagsberättelsen.

I K: 6

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1953.

6. Nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor om jårnvägsegendomens värde m. m.

(1951: I 5; 1952: I 7; 1953: I 6).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 4 augusti 1939.

Ledamöter:

Leo, H. V., f. d. generaldirektör, ordförande (t. o. in. den 24 maj 1953);
Bolinder, N. L., f. d. generaldirektör.

Sekreterare:

Gemzell, Chr., häradshövding.

Direktiven för nämnden, se 1940: I K 16.

Nämnden har icke haft något sammanträde under år 1953.

7. Elkraftutredningen av år 19å3 (1951: I 6; 1952: I 8; 1953: I 7).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 december 1942 för
alt verkställa utredning rörande möjligheterna att genom statens medverkan
mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska
landsbygdens försörjning med elektrisk kraft (se Post- och Inrikes tidn.
den 25 januari 1943):

Lindeberg, E. F. L., f. d. generaldirektör, ordförande;

Persson, P. H. Y., direktör;

Svensson, J. F. D., lantbrukare;

Sylwan, N. E„ f. d. överdirektör;

Upmark, E. G. J., generaldirektör;

Zickerman, S. O. G., vattenrättsingenjör.

Experter:

Berggren, B. E. L., kommerseråd;

Carle, B., länsassessor (fr. o. in. den 1 januari 1953);

Moberg, H. A:son, direktör;

Strand, T. A. R„ kraftverksdirektör.

Kanslichef:

Nilsson, G. M., överdirektör (t. o. m. den 31 december 1952);

\\ annheden, N. H. E„ förste driftsingenjör (fr. o. m. den 1 januari 1953).
Sekreterare:

Carle, B. (t. o. in. den 31 december 1952);

Vasseur, N. E„ hovrättsfiskal (fr. o. in. den 1 februari 1953).

Biträdande sekreterare:

Wannheden, N. H. E. (t. o. m. den 31 december 1952).

Särskilt biträde:

Hedefalk, B. H., ingenjör.

Lokal: Linnégatan 48 A; tel. 22 70 00.

Direktiven för utredningen, se 1944: I H 13.

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 95

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 samman- J X
trätt 23 dagar.

Under verksamhetsåret har utredningen avgivit betänkande, dagtecknat
den 26 januari 1953, angående statligt stöd åt upprustning av elektriska
distributionsnät på landsbygden (stencilerat) och redogörelse angående elkraftförsörjningen
på landsbygden och dess utveckling under senare år
(SOU 1953: 13).

Utlåtanden ha efter remisser avgivits av utredningen den 8 december 1952
över vattenlagssakkunnigas promemoria den 17 maj 1952 med förslag till
ändrade bestämmelser om ersättning med anledning av företag enligt vattenlagen,
den 28 februari 1953 över en inom riksdagen väckt motion (II:

184) angående ändrade grunder för statsbidrag till befrämjande av landsbygdens
elektrifiering och den 5 mars 1953 över två inom riksdagen väckta
motioner (I: 41 och II: 52) angående skydd för de norrländska länen mot
skadliga verkningar av exploateringen av vattenkraften in. m. I anledning
av sistnämnda två motioner fann utredningen det lämpligt att offentliggöra
en promemoria av den 26 januari 1953 angående elkraftfrågor av särskild
betydelse för Norrland (stencilerad), vari de inom utredningen under
det dittillsvarande arbetet framkomna synpunkterna hade sammanställts.
Promemorian fogades även som bilaga till utlåtandet över de två motionerna.

Den huvudsakliga delen av årets arbete har ägnats åt utredningens huvudbetänkande.
Detta är nu till stor del färdigt och tryckningstillstånd har beviljats.
En sista avdelning av betänkandet är under behandling. Därest
under detta arbete inga oförutsedda svårigheter uppstå, kan hela huvudbetänkandet
beräknas vara färdigt senast den 1 april 1954.

Vissa speciella arbeten i standardiseringssyfte, som kunna anses ligga
utanför huvudbetänkandet, äro emellertid av den art att de icke kunna beräknas
bli avslutade förrän till 1 juli 1954. Dessa arbeten utgöras av översyn
av standardtarifferna för distribution av lågspänd elektrisk energi på
landsbygden samt utarbetande av standardkonstruktioner in. m. för landsbygdsdistributionen.
Det förstnämnda arbetet, tarifföversynen, som befunnits
nödvändigt med hänsyn till de senaste årens utveckling inom elkraftanvändningen,
förarbetas av en av Svenska elverksföreningen tillsatt kommitté.
Det andra arbetet, utarbetandet av standardkonstruktioner, handlägges
under vattenfallsstyrelsens ledning av en samarbetskommitté, huvudsakligen
bestående av representanter för de ledande kraftföretagen. Sedan
nämnda kommittéer fullgjort sina uppdrag, avser elkraftutredningen att
upptaga arbetsresultateten därav till separat slutbehandling.

8. 7.943 års järnvågskommitté (1951: l 7; 1952: I 9; 1953: I 8).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 september 1943 (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1943):

Forslund, J. A., f. d. riksdagsman, ordförande;

96 Riksdagsberättelsen.

1 K: $ Blomberg, A. M. R., f. d. distriktschef;

Johnsson, P. A., led. av II kamm.;

Malmkvist, E. V., f. d. byråchef;

Sandström, K. H., överingenjör.

Huvudsekreterare:

Gemzell, Chr., häradshövding.

Biträdande sekreterare:

Svensson, J. S., e. o. byrådirektör.

Lokal: Järnvägsstyrelsen; tel. lokalsamt. växel 22 60 00, rikssamt. växel
22 64 20, ankn. 2780.

Direktiven för kommittén, se 1944: I K 9 och 1946: I K 10.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 hållit 5 sammanträden.
Ordföranden och sekretariatet ha därjämte haft överläggningar
sinsemellan samt med representanter för myndigheter och sammanslutningar.

Kommittén är sysselsatt med undersökningar rörande järnvägarna i norra
Roslagen. Under tiden den 4—6 maj 1953 studerade kommittén berörda
järnvägars trafikområde. Förslag om dessa järnvägar torde kunna avlämnas
under första hälften av år 1954.

9. 1948 års järnvågstaxekommitté (1951: I 14; 1952: I 12; 1953: I 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1948 (se
Post- och Inrikes tidn. den 21 februari 1948):

Sahlin, O. E., direktör, ordförande;

Agri, F. O., överingenjör;

Berger, T., byråchef;

Cedercrantz, B., direktör;

Degerstedt, C. Hj., direktör;

Lindahl, E. R., professor;

Lindström, K. J. O., godsägare;

Ohlson, I., direktör.

Expert:

Gerentz, S. T., civilekonom.

Huvudsekreterare:

Sjöberg, E. A., ekonomidirektör.

Biträdande sekreterare:

Hellström, K. H., byrådirektör;

Ringbom, I. H. W., e. o. byrådirektör;

Svensson, J. S., e. o. byrådirektör.

Lokal: Järnvägsstyrelsen; tel. lokalsamt. 10 23 37 eller växel 22 60 00,
rikssamt. 22 64 20, ankn. 1340.

Direktiven för kommittén, se 1949: I K 30 och 1951: I K 14.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 haft 20 sammanträdesdagar,
till vilka samtliga ledamöter kallats. Dessutom ha över -

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 97

läggningar ägt rum mellan ordföranden, enskilda ledamöter och sekretaria- J j£; u
tet.

Kommittén har på begäran av riksdagens bankoutskott yttrat sig över en
motion vid vårriksdagen 1953 (11:218) angående skyndsam översyn av
Norrlandskommitténs förslag samt — efter remiss från järnvägsstyrelsen
— över förslag till omläggning av järnvägssystemet i Filipstadstrakten, i
vad det berörde taxefrågan.

Utkast till en ny persontaxa har utarbetats men är icke slutbehandlat.

Delar av förslag till en ny godstaxa föreligga i utkast.

10. Busslinjeutredningen (1951: I 19; 1952: I 17; 1953: I 11).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 december 1948
(se Post- och Inrikes tidn. samma dag):

Nilsson, G. V., stadsbibliotekarie, led. av II kamm., ordförande (t. o. m. den
26 mars 1953);

Hulterström, A. N. O., landssekreterare, ordförande (fr. o. m. den 26 mars
1953);

Lydén, G., direktör (t. o. m. den 19 september 1953);

Nilsson, R., direktör;

Andersson, K. A., hemmansägare, led. av II kamm.;

Nilsson, C. O., trafikinspektör, led. av II kamm. (fr. o. m. den 26 mars
1953).

Sekreterare:

Stoltz, A. W., hovrättsråd.

Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1949: I K 36.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 2
sammanträden. Under den redovisade tidsperioden ha yttranden i ett 60-tal ärenden angående tillstånd för juridisk person att utöva linjetrafik för
personbefordran med omnibus eller att från fysisk person övertaga dylikt
tillstånd avgivits. Utredningsarbetet, som till följd av personskiften bland
de sakkunniga blivit fördröjt, har på grund av särskilda omständigheter
tidvis varit nedlagt. Arbetet beräknas kunna slutföras under år 1954. 11

11. Stor-Stockholms trafikutredning av år 1949 (1951: I 21; 1952: I 18;

1953: I 12).

Ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t den 18 mars 1949 med anledning
av överståthållaräiubetets skrivelse den 15 oktober 1948:

Nerell, Å. N. J., direktör.

Ledamöter, utsedda av berörda kommuner och trafikföretag:

Andersson, C. A., drätselkammarordförande;

Berg, G. A., kommunaldirektör;

7 Bihang till riksdagens protokoll I95i. 1 samt.

Riksdagsberättelsen.

I K: 11 Berglund, H. J., borgarråd;

Björlin, E. G. A., direktör;

Eliasson, N. J. L., kommunalnämndsordförande;

Elwing, B. G. O., distriktschef;

Helin, M. S., direktör;

Larsson, Y. G. R., fil. dr, f. d. riksdagsman;

Markelius, S. G., stadsplanedirektör;

Sandström, K. H., överingenjör;

Wahlstedt, G. V. R., direktör.

Suppleant för förortskommunernas representanter:

Blomqvist, G. G. T., försäkringsråd.

Sekreterare: ■

Samuelson, S. J. E., förste byråingenjör.

Lokal: Vasagatan 24; tel. 10 04 19 och 10 64 57.

Av kostnaderna för utredningen bestrides endast arvodet till ordföranden
av statsmedel, medan övriga utgifter betalas av de i utredningen representerade
parterna.

Beträffande utredningens program, se 1950: I K 30.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 4
plenarsammanträden, varjämte ett 40-tal sammanträden ägt rum mellan de
av de speciella frågorna närmast berörda ledamöterna av utredningen och
representanter för olika stats- och kommunalförvaltningar m. fl.

Fortsatta överläggningar ha ägt rum mellan representanter för statens
järnvägar, Stockholms stad och trafikutredningen angående utbyggnad av
centralstationen och därmed sammanhängande frågor. Härvid har uppmärksamhet
ägnats åt frågan om erforderlig utvidgning av Centralplan liksom
även åt problem sammanhängande med den planerade definitiva regleringen
av Tegelbacken och den tänkta tunnelförbindelsen mellan den utbyggda
Centralen och den blivande tunnelbanestationen framför Centralstationen.

De tidigare framlagda planerna på genomgående lokaltrafik, d. v. s. förandet
av lokaltågen direkt genom Centralstationen mellan förorterna norr
resp. söder om Stockholm, ha varit föremål för fortsatta överläggningar.
Bland annat har ytterligare tidtabellsstudier företagits i syfte att genom
effektivast möjliga utnyttjande av de nuvarande dubbelspåren på ömse
sidor om Stockholm söka i tiden framskjuta anläggandet av ytterligare ett
dubbelspår för järnvägstrafiken. I samband härmed har frågan om godstrafikens
struktur och uppgifter börjat behandlas.

Yttrande har avgivits över ett inom Stockholms stad framlagt förslag till
generalplan för planerade nya bebyggelseområden utefter SJ-linjen till Södertälje.

Fortsatt samråd med Statens järnvägar har ägt rum angående problem
sammanhängande med de planerade nya motorvagnstågen för lokaltrafiken
inom Stockholmsområdet.

En utredning har verkställts angående de kollektiva förortstrafikmedlens

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 99

nuvarande och framtida kapacitet för tillgodoseende av bostadsområden [ u
inom olika trafiksektorer i Stor-Stockholm. Utredningen har sammanställts
i en skrivelse till trafikutredningens intressenter och distribuerats till av
bostads- och trafikplaneringar berörda statliga och kommunala organ.

Inom trafikutredningen har vidare sammanställts material belysande det
ökade utbyggnadsbehovet av statsbidragsberättigade genomgångsleder inom
städer och köpingar i Stor-Stockholm med egen väghållning. Sammanställningen
har uppgjorts i samråd med berörda kommunala förvaltningar och
överlämnats till Kungl. Maj :t, varvid starkt understrukits behovet av ökad
tilldelning av statsmedel för en snar och effektiv upprustning av huvudleder
inom och utanför Stockholm. Ytterligare en framställning i samma
riktning har gjorts, sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt sina
petita för budgetåret 1954/55.

Samråd har ägt rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående olika
arbetsobjekt inom Stor-Stockholms städer och köpingar med egen väghållning,
lämpliga att intagas i den s. k. fördelningsplanen för åren 1954 och
1955.

Planeringen av en förortsbanegren från Odenplan ut genom Solna och
Sundbyberg till norra delen av Spånga församling i Stockholm har fortsatts
i samråd med berörda kommunala och statliga organ.

Med anledning av remiss från försvarsdepartementet har utredningen avgivit
yttrande över 1951 års Järvafältsutrednings betänkande med förslag rörande
Järvafältets framtida gestaltning och rationella utnyttjande m. m.

Undersökningarna ha fortsatts i fråga om det framtida kollektiva trafiksystemet
och utbyggnad av trafiklederna inom trafiksektorn utanför Danvilcstull.
För närvarande föras förhandlingar mellan olika parter i syfte att
få en snabb utbyggnad av trafikkapaciteten på Värmdövägen och dess anslutningar
till stånd. En särskild trafikräkning har företagits beträffande
genomgångstrafiken på Värmdövägen, vilken givit värdefulla resultat för
de fortsatta förbättringsarbetena på Värmdövägen och de förberedelsevis
igångsatta projekteringsarbetena i avseende på den s. k. regionplanevägen
(Värmdöleden).

Frågan om en förbättrad trafikkoordination inom Stor-Stockholm har varit
föremål för fortsatta undersökningar inom utredningen och samråd
ägt rum med en del av de berörda företagen. Arbetena härmed fortsätta.

Inom utredningen har därjämte igångsatts undersökningar för att sammanställa
förutsättningarna för skapandet av ett eventuellt storföretag
inom Stor-Stockholm efter mönster från utländska storstäder.

På begäran av det skandinaviska flygföretaget (SAS) har inom trafikutredningens
kansli verkställts förberedande undersökningar angående
lämplig placering av en ny mottagningscentral för flygpassagerare i Stockholm
med tanke på den framtida utflyttningen av flygverksamheten helt
eller delvis till flygfältet vid Halmsjön och därvid uppkommande problem
angående flygpassagerarnas transport mellan flygplatsen och innerstaden.

100

Riksdag sberättelsen.

I Kl 12 12. Utredning om översyn av gällande regler för beräkning av ersättning
till vissa icke fast statsanställda arkitekter (1952: I 21; 1953: I 15).

Tillkallad av Kungl. Maj :t den 9 juni 1950 för att utreda frågan om behovet
av en omarbetning av de genom Kungl. Maj :ts beslut den 26 november
1926 fastställda reglerna för beräkning av ersättning till arkitekter, vilka
utan att vara anställda i statens tjänst mot fast lön eller arvode anlitas
vid statliga byggnadsföretag:

Cardelius, E. C. F., kanslichef.

Sekreterare:

Wihlborg, H. H., byrådirektör.

Lokal: Statens sakrevision, Smålandsgatan 12; tel. 23 53 40.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 11
sammanträden med berörda ämbetsverk och organisationer.

Utredningsarbetet pågår. Utredningen beräknas bli slutförd under år 1954.

13. Utredning angående revision av tillämpningskungörelsen till luf tf artsförordningen
(1952: I 22; 1953:I 16).

Tillkallad av Kungl. Maj :t den 13 oktober 1950 att utarbeta förslag till
revision av kungörelsen den 20 april 1928 (SFS nr 85) med vissa bestämmelser
rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 (SFS nr
383) om luftfart:

Sidenbladh, K. J. E., hovrättsråd.

Särskilda sakkunniga för samråd:

Berglund, H., kansliråd;

Nylén, T., förste byråsekreterare.

Lokal: Stora Nygatan 2 A; tel. växel 23 66 60.

Utredningsarbetet fortskrider i anslutning till 1945 års lufträttssakkunnigas
arbete med revision av luftfartsförordningen, se I Ju 8.

14. T

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 januari 1951 för att
utreda frågan om televisionens införande i Sverige m. in. (se Post- och
Inrikes tidn. den 5 februari 1951):

Olsson, A., redaktör, led. av II kamm., ordförande;

Berger, O. A., kansliråd;

Esping, E. B., avdelningsdirektör;

Mattsson E. H., direktör;

Nyström, H. G., direktör;

Sehlstedt, O. A., redaktör, led. av II kamm.

Sekreterare:

Hahr, H. A. A., aktualitetschef;

Rosenlund, T. A., förste byråsekreterare.

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 101

Lokal: Telestyrelsen; tel. ordföranden Mora 100 52, Stockholm 22 46 00 I Kt 16
(riksdagen) eller 10 37 32 (bostad); sekr. Hahr 22 30 40, sekr. Rosenlund
23 60 40.

Direktiven för utredningen, se 1952: I K 23.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 20
sammanträden samt företagit en resa till Frankrike och Storbritannien för
att studera televisionsverksamheten därstädes.

Utredningen beräknar kunna avsluta sitt arbete under år 1954.

15. i951 års byggnadsutredning (1952:124; 1953:1 18).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 februari 1951 för
att verkställa utredning angående möjligheterna att förenkla byggnadslagstiftningen
och dess tillämpning (se Post- och Inrikes tidn. den 27 februari

1951):

Leo, H. V., f. d. generaldirektör, ordförande (t. o. in. den 24 maj 1953);

Aurén, N. E. J„ kansliråd, ordförande (fr. o. in. den 28 maj 1953);

Johannesson, E. G. V., direktör, led. av I kamm.;

Kristensson, G. F. N., köpman, led. av II kamm.;

Lindqvist, R. H., tekn. dr;

Pettersson, A. P., lantbrukare, led. av II kamm.

Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Utredningen har intill den 20 november 1953 hållit blott ett sammanträde.

Kungl. Maj :t har den 18 september 1953 bemyndigat byggnadsstyrelsen
att tillkalla sakkunniga för samråd vid utarbetande av förslag till reviderade
anvisningar till byggnadsstadgan. Utarbetandet av dessa anvisningar
kommer att i för 1951 års byggnadsutrednings arbete betydelsefulla delar
ske i samråd med utredningen.

Utredningen kommer att förses med experter och sekreterare i enlighet
med Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 16 februari 1951.

Utredningen beräknar kunna avsluta sitt arbete senast år 1955.

16. Utredning angående statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad
av liandelshamnar och farleder.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1953 för att
framlägga förslag avseende statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad
av handelshamnar och farleder (se Post- och Inrikes tidn. den 28
april 1953):

Leo, H. V., f. d. generaldirektör (t. o. m. den 24 maj 1953).

Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Hj. R. Nilson till statsrådsprotokollet
den 24 april 1953):

102

Riksdag sberättelsen.

I K: 16 Gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggande av handelshamnar
och farleder återfinnes i kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 328) angående statsbidrag
till byggande, förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder.
I § 3 av nämnda kungörelse i dess ändrade lydelse enligt kungörelsen 1948: 442
stadgas att statsbidrag kan tilldelas handelshamnar med högst två tredjedelar och
farleder med högst nio tiondelar av den beräknade bvggnadskostnaden enligt av
Kungl. Maj:t fastställd arbetsplan.

I sitt år 1949 avgivna betänkande angående svensk hamnbyggnadspolitik (SOU
1949:21) har 1944 års hamnutredning bl. a. redovisat en inventering av investeringsbehovet
i landets handelshamnar för tioårsperioden 1949—1959 samt angivit
vissa principiella synpunkter på frågan om statens medverkan vid om- och utbyggandet
av handelshamnar och farleder. I betänkandet har dessa synpunkter
i vad avser bidrag till handelshamnar sammanfattats på följande sätt.

Det statliga bidraget bör i regel ej överstiga halva kostnaden. Sådana hamnbyggnader,
som kan väntas främja den största trafikutvecklingen, något som i
regel gäller hamnar med större uppland, bör i främsta rummet komma till stånd.
Statsbidraget bör i regel vara hjälp till självhjälp och ej utgå, när hamnkommunen
själv kan bära kostnaden eller när utbyggnad för hamnägaren medför indirekta
fördelar, som kan anses uppväga i finansieringen väntade underskott. Sådana
nybyggnader, som endast medför överflyttande av trafik från en hamn till
en annan utan ekonomiska fördelar för den allmänna samfärdseln, bör icke erhålla
statsbidrag. För hamn, som endast tillgodoser ägarens lokala behov, bör i
allmänhet denna själv svara för kostnaderna. Utbyggnader för industri eller annat
enskilt företag bör i regel ej erhålla statsbidrag.

Några preciserade förslag i fråga om statsbidrag till särskilda hamn- och farledsföretag
innehåller hamnutredningens betänkande däremot icke. Kommittén synes
ha utgått från att utredningsarbetet i denna del skulle fullföljas av det statliga
organ, som föreslagits bli utbyggt på grundval av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnbyrå. Organisationsfrågan är emellertid sedan år 1951 föremål för
förnyad utredning inom handelsdepartementet.

I sin petitaskrivelse för budgetåret 1952/53 framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hd. a., att det förhållandet att statsmakterna ännu icke tagit ställning till
hamnutredningens förslag angående statens medverkan vid om- och utbyggnad
av handelshamnarna med tillhörande infartsleder medfört stor osäkerhet, som
fått ogynnsamma verkningar i olika avseenden. Svårigheterna hade tagit sig uttryck
bl. a. däri, att vederbörande kommunala myndigheter icke kunnat planera
verksamheten på mest ändamålsenliga sätt.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag i 1952 års statsverksproposition angående
anslag till Bidrag till handelshamnar och farleder uttalade statsutskottet
under hänvisning till de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydda omständigheterna,
att utskottet fann det önskvärt, att en översyn av förhållandena på
ifrågavarande område kom till stånd. Syftet borde därvid vara att skapa en säker
grund för bedömandet av de åtgärder i fråga om utbyggnaden av handelshamnar
och farleder, som finge anses mest angelägna. Utskottet ansåg det vara av särskild
vikt att bestämda riktlinjer uppdroges, vilka kunde tjäna till ledning för
den statliga politiken på längre sikt.

Vid anmälan i årets statsverksproposition av medelsbehovet för budgetåret
1953/54 under här ifrågavarande anslag erinrade jag om att det allmänna ekonomiska
läget och den därav betingade budgetpolitiken under de senaste åren
nödvändiggjort en sådan begränsning av bidragsanslaget till handelshamnar och
farleder, att någon vidlyftigare planläggning av bidragsverksamheten knappast
varit påkallad. Jag framhöll vidare, att det, såvitt nu kunde bedömas, ej heller
för den närmaste framtiden torde bli möjligt att i statsbudgeten bereda utrym -

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 103

me för någon större ökning av den ordinarie bidragsverksamheten på förevaran- I K: 17
de område. Då vissa speciella bidragsfrågor förelåg, som kunde behöva undersökas
på ett mera ingående sätt, och med hänsyn till det av riksdagen uttalade
önskemålet i ämnet förklarade jag mig emellertid ämna i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:t, att en särskild utredningsman förordnades att inom kommunikationsdepartementet
biträda med en utredning rörande statens ekonomiska
medverkan vid om- och utbyggnad av handelshamnar och farleder. Denna utred
ning borde inriktas bl. a. på att klarlägga vilka av de föreliggande och väntade,
delvis mycket omfattande statsbidragsanspråken, som vid en sträng ekonomisk
prövning över huvud taget borde komma i fråga för statsunderstöd. En på detta
sätt verkställd undersökning torde ge anledning att upptaga de av 1944 års hamnutredning
framlagda synpunkterna på statsbidragsfrågan till närmare bedömande
samt att utforma mera preciserade normer för den framtida bidragspolitiken.

Jag får nu föreslå, att bemyndigande lämnas mig att tillkalla en utredningsman
för här ifrågavarande undersökning.

På grund av utredningsmannens frånfälle och svårigheten att frigöra annan
för fullgörandet av utredningsuppdraget lämplig person har arbetet legat
nere under år 1953.

17. 1953 års trafikutredning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken (se
Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1953):

Äsbrink, P., statssekreterare, ordförande;

Dillén, B. O., länsassessor, tillika huvudsekreterare;

Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamm.;

Lindahl, E. R,, professor;

Meidner, R. A., fil. lic.;

Persson, R. V., läderarbetare, led. av I kamm.;

Pålsson, P.-O., häradsdomare, led. av I kamm.;

Sjöberg, E. A., ekonomidirektör;

Ström, V., ordförande i Svenska Lasttrafikbilägareförbundet;

Äselius, K. Hj., bruksdisponent.

Sekreterare:

Håkansson, H. E. V., fil. lic.

Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 4o 00,
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
5 juni 1953):

Under de senaste åren har såväl från statliga myndigheter och organisationer
inom näringslivet som i skrivelser från riksdagen framställts ett flertal yrkanden
om utredning av olika trafikfrågor.

Från flera håll har därvid kritik riktats mot formerna för regleringen av den
yrkesmässiga biltrafiken.

104

Riksdag sberättelsen.

I K: 17 Sedan 1940 års förordning trädde i kraft har situationen på transportmarknaden
i landet undergått vissa icke oväsentliga förändringar, vilka synes ge anledning att
nu företaga en omprövning av den statliga trafikpolitiken.

Utvecklingen kännetecknas bl. a. av en stark ökning av antalet person- och lastbilar
i icke yrkesmässig trafik. Därjämte har i samband med jordbruksrationaliseringen
tillkommit ett stort antal traktorer som i viss utsträckning kan användas
även för vägtransporter. Den förbättring av landets transportförsörjning som härigenom
uppstått, är en omständighet, som icke bör förbises när det gäller att bedöma
i vilken utsträckning behov föreligger att genom konkurrensskydd åt den
yrkesmässiga biltrafiken trygga tillgången på transportmedel i landets olika delar,
årkanden har också, såsom framgår av den föregående redogörelsen, framställts
från olika håll om uppmjukning av regleringsbestämmelserna för den yrkesmässiga
trafiken.

Ökningen av den privata biltrafiken har otvivelaktigt medfört en viss trafikavledning
både från järnvägarna och från den yrkesmässiga biltrafiken. Den senare har
emellertid i stället vunnit ett allt större insteg på de trafikområden, vilka järnvägarna
tidigare betjänat.

Till följd av bl. a. biltrafikens expansion har järnvägarna kommit att ställas inför
allt större ekonomiska svårigheter, vilka ter sig allvarliga icke minst i betraktande
av att de framträder redan under rådande högkonjunkturförhållanden och trots exceptionellt
höga trafikinkomster från malmbanan. Järnvägarna lämnar i dag
icke förräntning av det investerade kapitalet, och med hänsyn till järnvägsdriftens
stela kostnadsstruktur är det att befara, att även en mindre konjunktur- och
trafiknedgång kommer att leda till en kännbar ytterligare försämring av deras ekonomiska
situation.

Orsakerna till järnvägarnas ökade sårbarhet för konkurrensen från biltrafikens
sida är dels av teknisk natur och dels en följd av de trafikpolitiska förutsättningar,
som hittills bestämt de båda trafikmedlens utnyttjande.

I tekniskt hänseende har bilarna under de senaste åren undergått en snabb utveckling
mot allt större lastförmåga och ekonomisk aktionsradie, varigenom de i
allt större utsträckning kunnat erbjuda järnvägarna konkurrens även i fråga om
transporter av tyngre gods och på längre avstånd. Denna utveckling torde icke ha
varit förutsedd vid tillkomsten av 1940 års förordning i den meningen att hänsyn
därtill tagits vid den prövning av konkurrensförhållandet mellan bilar och järnvägar,
som då företogs. Denna omständighet synes i och för sig utgöra en anledning
att upptaga den gällande biltrafikregleringen till omprövning.

Såsom förut antytts är det emellertid icke enbart biltrafikens snabba tekniska
utveckling i och för sig, som lett till det nuvarande läget inom transportväsendet.
Detta läge betingas även och i avgörande grad av en rad andra omständigheter, vilka
berör framför allt järnvägsdriftens villkor och som sådana fått särskild betydelse
i samma mån som järnvägarna på allvar fått möta konkurrens från nya transportmedel.
En sådan omständighet är de betydande sociala förpliktelser gentemot
personalen, som järnvägarna fått ikläda sig och som icke alltid motsvaras
av jämförliga förpliktelser för deras konkurrenter. Andra förhållanden av enahanda
innebörd för konkurrensrelationerna mellan järnväg och övriga landtranssportmedel
är direkt hänförliga till förutsättningarna för själva trafikverksamheten
så som dessa hittills gestaltats för de olika trafikmedlen. Järnvägen har att trafikera
ett vidsträckt linjenät, varav endast en del, i själva verket endast den
mindre delen, har ett trafikunderlag tillräckligt för en ur vanliga affärsmässiga
synpunkter sett räntabel drift. Underskotten på den trafiksvaga delen av linjenätet
måste täckas av överskott från övriga linjer, vilkas taxor följaktligen måst
ligga väsentligt över den där rådande kostnadsnivån — en omständighet som självfallet
varit till fördel för järnvägarnas konkurrenter. Järnvägarna måste vidare

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 105

på såväl trafiksvaga som övriga linjer med hänsyn till allmänhetens krav på ser- J
vice och behoven att kunna möta uppkommande toppbelastningar samt på grund
av den långtgående transportplikt, som samhället ålägger dem, hålla en trafikkapacitet,
som ligger betydligt över de genomsnittliga transportbehoven och
därmed försämrar möjligheterna till ekonomisering och konkurrens. Slutligen
och i måhända ännu högre grad hämmas järnvägarna i sin konkurrensförmåga
av det taxesystem — kännetecknat av tids- och rumsmässigt enhetliga
taxor och av delvis värdedifferentierade frakttariffer — som de ärvt och i allmänhetens
och näringslivets intresse tillämpat från den tid, då de praktiskt
taget var allenarådande i fråga om huvuddelen av alla landtransporter. Då
detta taxesystem infördes, tedde det sig inte bara önskvärt utan även — också
företagsekonomiskt sett — möjligt och riktigt att tillämpa. I och med att nya
transportmedel uppträtt som varken iklätt sig eller ålagts att följa dylika principer
för sin taxesättning, har emellertid denna ordning i stigande grad blivit ett
hot mot järnvägarnas ekonomi och en risk för en samhälls- och transportekonomiskt
oläglig snedvridning av hela transportväsendet. Det behöver inte närmare utvecklas,
att det är ägnat att undergräva järnvägarnas ekonomi, om konkurrens
från sådana under andra förutsättningar arbetande transportmedel berövar järnvägarna
trafik på de få »feta» linjesträckningar, som ekonomiskt skall bära upp
hela den oräntabla delen av järnvägsnätet, respektive avleder från järnvägarna just
det högtarifferade gods, som avsetts göra den motsvarande lågtarifferingen av råvaror
och massgods möjlig. Det ter sig måhända vid ett ytligt betraktande icke
lika uppenbart, att de ogynnsamma effekterna av en konkurrens på dessa, allt annat
än lika villkor ingalunda inskränker sig till ekonomiskt avbräck och förluster
för järnvägarna utan även och lika ofrånkomligt måste leda till en transportfördyring
för trafikanterna tagna som en helhet. Att det ändock förhåller sig så står
klart, eftersom en dylik konkurrens ju icke fördelar transporterna på de olika
transportmedlen efter principen om lägsta kostnader utan snarare leder till en motsatt
ordning. Med hänsyn till den goda tillgången på frakter, de större möjligheterna
till jämn sysselsättning, till full last, till returtransporter o. s. v., som
står till buds på järnvägarnas trafikstarkaste förbindelser, kommer biltrafiken
främst att sätta in sin konkurrens med järnvägarna på dessa sträckor, m. a. o.
på de förbindelser där järnvägarnas kostnader är lägst och ofta per trafikenhet
räknat ej obetydligt lägre än biltrafikens, medan järnvägarna får behålla trafiken
på sådana trafiksvaga förbindelser, där kostnadsrelationerna kan vara de motsatta.

Det system för en omfattande service- och kostnadsutjämning mellan olika
landsdelar och mellan olika trafikantgrupper, som de hittillsvarande grunderna
för järnvägsdriften och då främst taxepolitiken inneburit, har haft en betydelse
för vårt näringsliv och vårt lands ekonomiska utveckling, som knappast kan överskattas.
Utan detta kostnadsutjämnande system skulle det icke ha varit möjligt att
förse avlägsna landsdelar med järnvägsförbindelser, att bygga s. k. kulturbanor
o. s. v. och överhuvud taget alt vidmakthålla den geografiskt och i andra avseenden
så pass välutbyggda transportförsörjning, som vårt land uppnådde redan före
tillkomsten av de nyare transportsmedlen och för vilken järnvägarna alltjämt
spelar en måhända förminskad men ändock avgörande roll. Särskilt industriens
förutsättningar i skilda delar av landet har på ett ofta utslagsgivande sätt rönt
inverkan av de möjligheter till billiga transporter av främst massgods, som härigenom
förelegat, och icke endast uppkomsten utan även den fortsatta existensen
av en stor del av vår industri hänger intimt samman med hur dessa förhållanden
gestaltats hittills och i fortsättningen kommer att gestaltas. Det är t. ex. lätt
alt inse, att vår till inlandet lokaliserade tunga industri och gruvdrift ekonomiskt
skulle drabbas mycket hårt, om järnvägstransporter för deras vidkommande i fort -

Riksdagsberätlelsen.

I K: 17 sättningen icke skulle kunna ställas till förfogande under i huvudsak samma förutsättningar
som hittills. Verkningarna av en sådan förändring i övrigt för vårt näringslivs
utveckling och betingelser ur lokaliserings- och andra synpunkter kunde
uppenbarligen likaledes bli av ytterligt genomgripande natur.

Icke desto mindre står det klart, att detta hittills tillämpade kostnads- och
t^T1Ce,lltjamnande system för järnvägsdriften i längden ej kan bestå med bibehållande
av kravet på kostnadstäckning totalt sett, därest de nuvarande förutsättningarna
för dess vidmakthållande icke på avgörande punkter ändras. De icke
kostnadstackande taxor och tariffer på vissa avsnitt av verksamheten, som kännetecknar
järnvägarnas hittillsvarande utjämningssystem, kräver som nämnt i andra
delar av verksamheten taxor och tariffer, som skall ge överskott utöver full
kostnadstäckning, men om dessa senare »övertaxor» respektive »övertariffer» antingen
inte kan uppnås på grund av konkurrens från andra företag eller medför
att trafiken försvinner eller ledes bort, blir systemet i längden ohållbart.

De utvagar ur detta läge som teoretiskt sett skulle kunna sägas stå till buds
ar, renodlade, antingen att avveckla det service- och kostnadsutjämnande systemet
or järnvägarna eller att för dem söka skapa de konkurrensbetingelser, som systemets
bibehållande egentligen förutsätter, därest man inte är beredd att via statsbudgeten
täcka uppkommande underskott. Det förra skulle i långa stycken vara liktydigt
med att lägga ned stora delar av järnvägsnätet, att dra in förlustbringande
trafik, att på trafiksvaga förbindelser minska på tåglägenheter och service och
att på återstående trafik variera taxor och tariffer efter de i olika delar därav
faktiska kostnaderna o. s. v. Det senare skulle nödvändiggöra någon form av reglering,
som i samma mån som järnvägarna belastades med förlustbringande uppgifter,
tryggade åt dem en inkomstbringande trafik, varmed förlusterna kunde
bäras.

Även om det i praktiken näppeligen lär vara möjligt eller önskvärt att tillgripa
vare sig den ena eller den andra renodlade lösningen utan kompromisser, och
kombinationer av åtgärder inriktade på såväl det ena som det andra syftet blir
nödvändiga, anger det sagda enligt min mening de väsentliga och ofrånkomliga
problemställningar som vi i dag på detta område står inför. Av flera skäl — faran
ör en samhälls- och transportekonomiskt oacceptabel snedvridning av vårt transpoitväsen,
risken för verkligt kännbara förluster på järnvägarna, det stora antalet
från olika håll aktualiserade nya projekt på transportområdet, vilkas slut^.
?a be(Jömning förutsätter ställningstaganden utifrån de vidare synpunkter, som
här är i fråga finner jag det nödvändigt, att dessa problemställningar nu upptages
till prövning i ett sammanhang. I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag
det icke möjligt, att de synnerligen vittutseende, mycket kapitaikrävande och —
i varje fall under nuvarande förutsättningar för driften — företagsekonomiskt
svaga järnvägsprojekt, som anmälts för statsmakternas avgörande, föres vidare,
innan något försök gjorts att skapa större klarhet om järnvägarnas plats och villkor
i vårt framtida transportsystem. I viss grad föreligger motsvarande behov inför
ställningstaganden till jämförliga frågor på andra områden av transportväsendet.
Överhuvud taget påkallar även i övrigt kraven på de till miljardbelopp årligen
uppgående investeringsutgifterna för transportapparatens utbyggnad och därvid
föreliggande risker för dubbelinvesteringar, att ett fastare underlag skapas för bedömningen
av den ifrågavarande investeringsverksamhetens framtida inriktning.

Den utredning, som jag sålunda funnit nu böra komma till stånd, bör med dessa
utgångspunkter företaga en prövning av hela det trafikpolitiska problemet. Den
bör genomföras under vederbörligt hänsynstagande till de skilda intressen, som
i sammanhanget anmäler sig såväl vad gäller transportapparatens utbyggnad,
standard, kostnader och kostnadsfördelning som önskemål och krav från olika
grupper av trafikanter och trafikutövare. Utredningen bör därvid, med utgångs -

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 107

punkt från kostnadsstrukturen för järnvägs- respektive vägtransporter samt dessa ]_ K; 18
transporters olika ekonomiska förutsättningar i områden med olika trafiktäthet,
söka komma fram till en avvägning, som möjliggör en ändamålsenlig användning
och samordning av de skilda transportmedlen. Av vad tidigare anförts följer, att
utredningen därvid icke minst bör undersöka förutsättningarna för att uppnå en
kostnadsmässigt sett riktigare fördelning av transportverksamheten mellan de olika
trafikmedlen. Mycket synes tala för att såväl en överföring av vissa transporter
från järnväg till bil som vice versa borde eftersträvas såsom ett led i den ekonomiskt
riktigare anpassning av arbetsfördelningen mellan dessa båda transportmedel,
som bl. a. tidigare berörda skiljaktigheter i taxesystemen hittills försvårat.

Men även i övrigt synes en prövning av frågan om järnvägssystemets allmänna
anpassning till den situation, som uppkommit i och med bilismens frammarsch,
nu böra företagas. En sådan prövning synes böra innefatta överväganden av bl. a.
sådana frågor som de konsekvenser för järnvägsdriften, för dess lokaltågsservice,
för behövlig stationstäthet, terminalservice etc., som följer av eller kan accepteras
i och med att samhället i bilarna fått tillgång till ett transportmedel med större
snabbhet och räckvidd än tidigare lokaltransportmedels.

Det allmänna målet för de trafikpolitiska lösningar utredningen skall söka anvisa
bör vara att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning
till lägsta möjliga kostnader och under former, som medger företagsmässig
effektivitet och sund utveckling av transportapparaten. Med hänsyn såväl till nyssnämnda
krav på företagsmässig effektivitet som till statsfinansiella överväganden
finner jag det angeläget, att en sådan ordning för vår transporthushållning eftersträvas,
att — oavsett de inslag av kostnadsutjämning mellan skilda landsdelar
och trafikantgrupper som alltjämt kan befinnas påkallade transportverksamheten
totalt sett icke skall nödvändiggöra direkta subventioner från det allmänna.
. .....

Vid prövningen av de huvudspörsmål jag här angivit bör utredningen jamval
upptaga och överväga de särskilda förslag och yrkanden beträffande delfrågor
på det trafikpolitiska området, som från skilda håll framförts och för vilka jag
inledningsvis i det föregående redogjort. Det bör slutligen vara utredningen obetaget
att upptaga även andra frågor av betydelse för utredningsuppdraget.

Utredningen har intill den 21 november 1953 hållit 4 sammanträden.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

18. 1953 års trafiksäkerhetsutredning.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 september 1953
för att utarbeta förslag till åtgärder för åstadkommande av förbättrad
trafiksäkerhet (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1953):

Mossberg, E., landshövding.

Expert:

Lindeberg, Å. E. G., törste länsassessor.

Sekreterare:

Lindroth, K. J. Hj., e. o. landsfogdeassistent.

Lokal: Kommunikationsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00,

rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Andersson till statsrådsprotokollet den
25 september 1953).

108

Riksdag sberättelsen.

1 K* 18 , v“r r^g * har vä8trafiken fått sin prägel av motorismens

,fVf, }nder denna tld har sålunda antalet motorfordon mer än för dubblats

i forhållande till förkrigsbeståndet. Samtidigt har även antalet vägtrafikloycW
statligt vuxit. Medan man år 1946 hade 461 dödade samt 1 866 svårt och 6 456
a "a skadade 1 vagtrafiken, uppgick sålunda år 1952 antalet till ej mindre än
7f,0 dodade samt 2 8o4 svårt och 9 992 lindrigt skadade. Under 1953 har siffrorna
ytterligare stigit. Uppskattningsvis kan man för närvarande säga, att dagligen 2 å
personer dödas och ett 30-tal mer eller mindre svårt skadas i vägtrafiken
Aven om denna ökning av olycksfallen får ses mot bakgrunden av den samtidiga
starka stegringen av trafikvolymen på vägarna och så till vida har sin förklaFlag:
kan den ur samhällets synpunkt icke vara acceptabel. Den är tvärtom ägnad
? ‘,7, grad inge oro. Redan den omständigheten, att det absoluta antalet

inM81." ärhgen dodade och skadade nära nog fördubblats under åren 1946
19o- stämmer i och för sig till allvarlig eftertanke. Finge den generaliseras
m uttryck for en med trafikutvecklingen direkt sammanhängande tendens, den
nämligen att trafikolyckorna till synes automatiskt måste stiga med trafikvolymen,
bleve den an mer skrämmande, eftersom den i så fall finge sägas innebära, att vi
alarmerandeW SlUtCt 3V den ökninS av olyckorna, som redan nu ter sig tillräckligt

I denna situation är det enligt min mening ofrånkomligt, att energiska ans
rangningar inriktas på att söka finna vägar och medel att bryta den hittillsvarande
oiycksutveckHngen. Erfarenheterna från efterkrigsåren, den oavbrutna
stadiga stegring, som trafikolyckorna dessa år undergått, och den åtminstone
utåt sett matthga framgång, som hittills prövade metoder i kampen mot dem
haft, lamnar oss näppeligen längre någon möjlighet att betrakta den iakttagna
utvecklingen som enbart tillfällig. I samma mån som så är fallet, kan de också
sagas innebara ett allvarligt indicium på att längre gående åtgärder än de hittills
provade måste till, om man överhuvud taget skall ha utsikt att nedbringa
de nuvarande höga olyckstalen eller ens att undgå deras fortsatta stegring. Jämförelser
med utvecklingen i länder, som i fråga om motortrafikens kvantitativa utbredning
hunnit längre än vårt land, ger dessvärre ej heller anledning till mera
ophnnstiska omdömen. Mot bakgrunden av sådana överväganden har jag kommit
"... den slutsatsen, att den utredning av trafiksäkerhetsfrågan, som jag nu finner
ofordrojligen böra komma till stånd, icke får väja för att pröva vägar och metoder,
vilka vi hittills av olika anledningar tvekat att tillgripa men vilka kan förväntas
ge mera effektiva resultat.

Trots att vår vägtrafiklagstiftning helt nyligen underkastats en genomgripande
revision, kan det sålunda enligt min mening vara motiverat att upptaga vissa av
dess regler till förnyad prövning. Detta torde då närmast få gälla de regler, som
icke innefattar ett absolut, direkt straffsanktionerat påbud utan i stället ger
s. a. s. en frihet under ansvar, i det att de åt trafikantens eget omdöme överlämnar
att avgöra lämpligheten av en viss manöver t. ex. fartnedsättning, och gör
straffansvaret beroende av om trafikantens åtgärd finnes ha inneburit straffbar
vårdslöshet i eller hindrande av trafik. Mot bakgrunden av nuvarande förhållanden
i trafiken kan det ifrågasättas om här icke i en del fall för mycket lagts i
trafikantens egen hand, och om icke både denne och de trafikövervakande myndigheterna
i sådara fall skulle vara bättre betjänta med en absolut regel.

Som exempel må särskilt framhållas hastighetsbestämmelserna för motorfordon.
Det har sålunda ifrågasatts, huruvida icke jämväl för personbilar och motorcyklar,
åtminstone inom tättbebyggt område, borde införas fasta fartgränser
motsvarande de för bussar och lastbilar nu gällande. I det sammanhanget har
också ifrågasatts, om det icke ur trafiksäkerhetssynpunkt kunde vara befogat
att för alla slag av motorfordon inom tättbebyggt område stadga en gemensam

Kommittéer och sakkunniga: Kommunikationsdepartementet. 109

fartgräns, bl. a. för att därigenom skapa en jämn trafikrytm och minska antalet J ]£•
omkörningar.

En annan fråga, där meningarna starkt brutit sig, är spörsmålet om motorfordonens
hastighet och förarens beteende i övrigt vid de markerade övergångsställena
för gående. Likaså har, även efter vägtrafikförordningens ikraftträdande livligt
diskuterats, huruvida det ur trafiksäkerhetssypunkt vore lämpligast att låta
skyldigheten att stanna före infart på huvudled gälla generellt eller, i enlighet
med vad nu är stadgat, allenast där så anges genom vägmärke.

Vid upprepade tillfällen har svåra olyckor uppkommit genom påkörning, särskilt
efter mökrets inbrott, av fordon, som varit uppställt på väg. Ofta har det
här rört sig om parkerade lastbilar, som till följd av sin storlek upptagit en stor
del av vägbanan. I den offentliga diskussionen har olycksfallen uppmärksammats,
och olika förslag har framkommit. Såsom medel att förebygga dylika olyckor har
sålunda nämnts begränsning av rätten till parkering åtminstone på huvudled, föreskrifter
om belysnings- eller reflexanordningar på parkerat fordon, särskilda varningssignaler
o. s. v.

I fråga om utrustningen av fordon har särskilt understrukits behovet av anordningar
för kontroll av fordonens hastighet. Sålunda har uppställts krav på obligatorisk
hastighetsmätare på alla slag av motorfordon och som skäl därvid anförts
den fartbegränsning, som enligt vägtrafikförordningen gäller för bussar och lastbilar
m. m., samt de hastighetsgränser, som kan stadgas genom lokala trafikföreskrifter.
Även andra numera förekommande kontrollapparater kan i detta sammanhang
förtjäna uppmärksamhet.

Vad slutligen angår påföljderna av trafikförseelse, består ju dessa i straff, böter
eller frihetsstraff, å ena sidan, samt i indragning av förarbehörigheten genom
körkortsåterkallelse, å andra sidan. Frågan om dessa påföljder har senast behandlats
av 1949 års trafiknykterhetsutredning i dess den 15 juni 1953 avgivna
betänkande (SOU 1953:20). Utöver vad utredningen anfört i ämnet må här blott
erinras om det önskvärda i och för sig av att det efter en trafikförseelse icke dröjer
för länge med samhällets reaktion i form av straff respektive indragning eller omhändertagande
av körkortet. Bland olika uppslag som här måhända kan vara värda
att pröva, kan nämnas tanken att ge polisen rätt att för i varje fall vissa förseelser
ålägga böter samt utvidgad rätt att fråntaga förare hans körkort.

Av väl så stor vikt som nya regler och bestämmelser för trafiken betraktar jag
emellertid åtgärder i syfte att åstadkomma en bättre efterlevnad av meddelade
föreskrifter. De från olika håll omvittnade brister i detta avseende, som för närvarande
vidlåder trafiken på våra vägar, kan kanske till en del avhjälpas genom
upplysning och propaganda. Det är medel, som redan tagits i anspråk, som kanhända
kan behöva utnyttjas i än större utsträckning och som måhända även i
fråga om de mera ansvarskännande trafikanterna kan anses tillfyllest. Det framstår
emellertid som allt klarare, att det finns en trafikantkategori, som icke tillräckligt
låter sig påverkas av upplysning och propaganda utan tydligen för att respektera
trafikens regler därutöver behöver ett medvetande om en reell risk för
straff eller annan påföljd av kännbart slag. Med tanke på denna trafikantkategori
återstår uppenbarligen ingenting annat än att myndigheterna genom en
skärpning av sin trafikövervakning och sin beivran av lagöverträdelser ger bestämmelserna
nödigt eftertryck.

För närvarande har myndigheterna otillräckliga resurser för en sådan skärpt
trafikövervakning, något som blir allt mer påfallande i samma mån som trafiken
fortsätter att växa. Polisen, på vilken de direkta kontrolluppgifterna faller,
har i vårt land icke varit dimensionerad och hittills knappast heller avsedd för någon
mera rigorös eller »fullständig» kontroll av trafiken, eftersom vi i det längsta
medvetet valt att söka komma fram på andra vägar. 1 samma mån som vi nu

Hu Riksdag sberättelsen.

I K; 18 nödgas konstatera behovet av en skärpt direkt kontroll av trafiken, framstår en
avsevärd förstärkning av polisens resurser som ofrånkomlig.

I främsta rummet torde därvid ökade resurer böra avdelas för tillgodoseende
av de trafikövervakningsuppgifter, som nu åvilar ordningsstatspolisen. Förslag
harom, som redan framlagts av statspolisintendenten i hans anslagsäskanden för
budgetåret 1954/55, torde kunna tagas till utgångspunkt för frågans vidare prövning
i detta sammanhang. Därjämte bör emellertid övervägas, vad som kan göras
för att öka även den lokala polisens insatser i trafikövervakningen. Vad beträffar
främst de förstnämnda uppgifterna torde en upprustning även aktualisera
vissa frågor rörande polisens organisation, som samtidigt bör bli föremål för
prövning. Vissa skäl kan synas tala för att upprätta en särskild, med hänsyn till
arbetsuppgifterna från övriga polisstyrkor klart avskild trafikpolis, antingen
som en avdelning inom statspolisen eller som en helt fristående organisation. Därest
den nuvarande organisationen befinnes böra bibehållas, endast med utökning
av den personal som handhar trafikövervakningen, synes under alla förhållanden
garantier böra skapas för att en kommande förstärkning med personal och
resurser i övrigt effektivt kommer denna arbetsuppgift till godo. Även i övrigt kan
olika vägar för att effektivisera polisens arbete inom detta område böra upptagas
till prövning.

Kostnaderna för en förstärkning av polisens personal såväl som för dess utrustning
med fordon, undersökningsapparatur och annan materiel torde böra bestridas
med automobilskattemedel.

Med det anförda avses blott en exemplifiering av olika frågor, som i sammanhanget
kan tänkas förtjäna närmare övervägande. Därutöver kan åtskilliga andra
förhållanden vara att beakta, och utredningen bör vara oförhindrad att efter
eget bedömande upptaga sådana frågor till behandling, såväl i vad dessa kan avse
vägtrafiklagstiftningens innehåll och tillämpning som i övrigt.

Den undersökning rörande åtgärder för en förbättrad säkerhet i trafiken, för vilken
jag i det föregående uppdragit riktlinjerna, bör erhålla formen av en enmansutredning.
Utredningen bör bedrivas med skyndsamhet och därvid i första
hand upptaga frågan om förstärkning av polisens resurser och därmed sammanhängande
organisationsfrågor samt framlägga förslag härom så tidigt, att därå
grundad proposition hinner föreläggas och avgöras av riksdagen under våren 1954.

I övrigt bör utredningsmannen ha frihet att efter eget bedömande planlägga sitt
arbete. Till utredningsmannens förfogande bör ställas experter i erforderlig utsträckning.
Utredningsmannen bör, i den mån det finnes erforderligt, samråda
med sådana myndigheter och sammanslutningar, som beröres av utredningsuppdraget.

Utredningsarbetet har påbörjats.

Utredningsarbetet i vad det avser frågan om polisens resurser och därmed
sammanhängande organisationsfrågor väntas bli slutfört under januari
1954. Utredningens arbete i övrigt beräknas vara klart under våren 1954.

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

111

I Fi: 4

Finansdepartementet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. Sakkunnig för utredning av frågan om den rättsliga vården och
förvaltningen av kronans fasta egendom (1951:1 12;

1952:I 13; 1953:I 6).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 februari 1935:
Berglöf, L., f. d. generaldirektör (avliden den 23 februari 1953).

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 13 november 1953 har utredningsarbetet
nedlagts.

2. Sakkunnig angående frågor berörande organisationen av kameralt
arbete och expeditionstjänst m. m. inom statsdepartemcnten
(1951:1 17; 1952:I 16; 1953:I 8).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1947:
Magnander, E. E. A., förste kanslisekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1948: I Fi 41.

Den fortgående översynen av de inre arbetsformerna vid statsdepartementen
skall numera utföras genom statsdepartementens organisationsavdelning.
Utredningen kan därför för utredningsmannens del betraktas som
avslutad.

3. 1948 års statistikutredning (1951: I 19; 1952: I 17; 1953: I 9).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 april 1948 för att
verkställa utredning angående den statliga statistikens omfattning och utformning
(se Post- och Inrikes tidn. den 26 april 1948):

Wahlund, S. G. W., professor, led. av I kamm.

Sekreterare:

Jönhagen, S. B., fil. lic., förste byråinspektör.

Direktiven för utredningen, se 1949: I Fi 44.

Utredningsmannen har den 29 maj 1953 avlämnat betänkande (stencilerat)
med förslag om inrättande av en statistisk nämnd. Uppdraget är därmed
slutfört.

4. Kommunlåneutrcdningcn (1952:1 25; 1953: I 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 april 1951 för utredning
rörande vissa åtgärder beträffande den kommunala lånekontrollen
(se Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1951):

112 Riksdagsberättelsen.

I Fi! 4 Klackenberg, O. H., regeringsråd, ordförande;

Fant, G., f. d. borgmästare;

Järdler, S., sekreterare hos Svenska landskommunernas förbund.
Sekreterare:

Edstrand, K.-I., kanslisekreterare.

Utredningen har intill utgången av november månad 1953 hållit 6 sammanträden.

Kungl. Maj :t har genom beslut den 19 december 1952 till utredningen
överlämnat en framställning från Svenska landskommunernas förbund rörande
redovisningen av kommunalskatt till borgerlig och kyrklig kommun
jämte däröver avgivna yttranden och anbefallt utredningen att inkomma
med förslag i ämnet. Utredningen har med skrivelse den 30 november 1953
överlämnat en promemoria med utredning i frågan. Utredningens arbetsuPPgifter
är därmed slutförda.

5. 1952 års släktnamnskommitté (1953:1 18).

Tillkallade den 22 februari 1952 enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
29 juni 1951 för att utreda de principer, som ur språklig synpunkt skola
följas vid behandlingen av ansökningar om nya släktnamn, samt utarbeta
förteckning med förslag till nya släktnamn (se Post- och Inrikes tidn. den
12 oktober 1951):

Kock Lindberg, Karin, överdirektör, ordförande;

Bergman, N. G., lektor;

Lundahl, I. K. J., professor.

Sekreterare:

Hiljding, S. G. O., förste byråsekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1953: I Fi 18.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 "hållit 19
sammanträden.

Utredningen har under december 1953 slutfört sitt arbete och kommer att
av trycket utgiva Svensk namnbok 1954 (utkommer i början av 1954).

6. Utredning rörande de automatiska utgiftsföråndringarna inom
statsverksamheten under de närmaste budgetåren.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1953 för at‘
verkställa utredning rörande de automatiska utgiftsföråndringarna inom
statsverksamheten under de närmaste budgetåren (se Post- och Inrikes
tidn. den 20 januari 1953):

Nothin, T. K. V., f. d. överståthållare.

Sekreterare:

Ringström, K. G., förste aktuarie.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 16
januari 1953):

113

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

Vid bedömningen av den statsfinansiella utvecklingen i vårt land har under J pj
senare år de s. k. automatiska anslagsökningarna påkallat ökad uppmärksamhet.

Vissa undersökningar har verkställts inom finansdepartementet, senast under hösten
1952, i syfte att få närmare belyst storleksordningen av dessa utgiftsstegringar
under de närmaste budgetåren. Utredningarna tyder på att man har att räkna med
relativt betydande kostnadsökningar av ifrågavarande karaktär. Såsom framgår av
den till årets statsverksproposition fogade finansplanen, uppskattas de automatiska
utgiftsstegringarna för budgetåret 1953/54 till cirka 470 miljoner kronor.

Dels sammanhänger denna ökning med inträdda förändringar i pris- och inkomstnivån
dels utgör den en konsekvens av beslut som redan fattats av statsmakterna.

Det synes önskvärt, att en mera ingående undersökning nu verkställes av de automatiska
utgiftsstegringar som kan förutses i statens verksamhet på skilda områden
under de närmaste budgetåren. Utredningens syfte bör sålunda vara att fastslå
omfattningen av de av statsmakterna redan gjorda åtagandena på längre sikt. För
ändamålet torde en särskild utredningsman böra tillkallas, som bör fullgöra sitt
uppdrag i samråd med vederbörande departement och myndigheter. Utredningen
bör bedrivas med sådan skyndsamhet att dess resultat kan föreligga under senare
delen av innevarande år. Det torde få ankomma på chefen för finansdepartementet
att under utredningsarbetets gång lämna de ytterligare anvisningar som kan
erfordras.

Utredningsmannen har den 31 augusti 1953 avgivit betänkande (stencilerat)
med utredning rörande automatiska utgiftsförändringar inom statens
verksamhet, i första hand avseende budgetåren 1954/55—1958/59. Uppdraget
är därmed slutfört.

7. Harpsundsutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1953 för
att verkställa utredning, huruledes den till staten av direktören C. A. Wicander
testamenterade egendomen Harpsund lämpligen bör redovisas bland
statens tillgångar och förvaltas, därest staten mottager egendomen:
Renlund, R. G., expeditionschef, ordförande;

Holmstedt, S. A., förste byråsekreterare;

Mårdh, G. A., intendent.

Experter:

Bundy, O. L., länsjägmästare;

Flodkvist, H. F„ domänintendent;

Mård, J. E., skogstaxator;

Wolgast, L., agronom.

Sekreterare:

Berggren, E. G. C., förste kanslisekreterare.

Utredningen har under tiden den 17 januari—den 7 mars 1953 hållit 4
sammanträden. Utredningen har den 7 mars 1953 avgivit betänkande angående
redovisningen och förvaltningen av den till staten testamenterade egendomen
Harpsund, därest staten mottager egendomen (stcncilerat). Uppdraget
är därmed slutfört.

8 Ilihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt.

Riksdagaberättelsen.

114

Riksdag sberättelsen.

I Fi: 8 8 Kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare spritförsäljning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 maj 1953 för att
verkställa utredning angående en upplysningskampanj under övergångstiden
efter ett eventuellt avskaffande av motbokssystemet (se Post- och Inrikes
tidn. den 8 juni 1953):

Meidner, R. A., fil. lic., ordförande;

Hagård, A. B., jur. kand.;

Helén, N. G., fil. dr, led. av II kamm.;

Stenbeck, G. F., direktör;

Sundberg, N. E. L., direktör.

Experter:

Kälvesten, Anna-Lisa, fil. lic.;

Larsson, S., sekreterare.

Sekreterare:

Frithiofson, K. A. F., sekreterare.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 22
maj 1953):

Nykterhetskommittén har i sina betänkanden föreslagit att motbokssystemet avskaffas.
Betänkandena är f. n. ute på remiss, och ställning till förslaget har ännu
inte tagits. Vid den förberedande genomgången av betänkandena i finansdepartementet
har emellertid åtskilliga problem aktualiserats. Ett av dessa är vilka åtgärder
som bör planeras för själva övergångstiden, vid en eventuell övergång till
ett fritt försäljningssystem.

Nykterbetskommitténs förslag grundar sig på antagandet att reformen på längre
sikt skall få gynnsamma verkningar på nykterhetstillståndet i landet. Risk föreligger
emellertid att missbruket av rusdrycker tillfälligt ökas under den första
tiden efter övergången.

Erfarenheterna från utlandet ger i och för sig ej anledning till alltför stor pessimism.
Upphävandet av rusdrycksförbud — alltså en mera genomgripande förändring
än den nu aktuella — har i olika länder under övergångstiden visat sig
medföra en relativt måttlig stegring av alkoholkonsumtionen och av antalet fylleriförseelser.
Någon säker prognos för utvecklingen i Sverige går emellertid icke
att ställa. Bl. a. kan erinras om att en del svenskar, som är skötsamma i sin vanliga
miljö, lätt faller för frestelsen att dricka för mycket när de under utlandsvistelse
med en gång ställas inför obegränsad tillgång till rusdrycker. Under alla
förhållanden är det angeläget att med olika medel söka hindra missbruk under
övergångstiden.

En av de åtgärder som härvid möjligen kan ifrågakomma är att genom en upplysningskampanj
i någon form försöka stärka den enskildes ansvarskänsla. Kommittén
har i ett av sina betänkanden framlagt en rad förslag om undervisning och
folkupplysning på alkoholfrågans område. Dessa är emellertid avsedda att verka
på längre sikt. Vad här åsyftas är en tillfällig insats med sikte på att mildra de
särskilda påfrestningar som övergångstiden kan medföra.

Förutsättningarna för en sådan upplysningsverksamhet torde böra bli föremål
för särskild utredning, innan statsmakterna tager ställning till nykterhetskommitténs
förslag. I första hand får det klarläggas om en tillfällig upplysningsverksamhet
över huvud taget kan förväntas bli till nytta; möjligheten av en motsatt effekt
kan icke uteslutas. Olika tänkbara alternativ för verksamheten bör prövas. Bl. a.

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

115

synes det önskvärt att man undersöker på vilka befolkningskategorier verksamheten
lämpligen bör inriktas. Förhandlingar med representanter för de stora folkrörelserna,
arbetsmarknadens organisationer och liknande sammanslutningar kan
ge upplysning om stöd från dessas sida är att påräkna. Erfarenheterna från liknande
upplysningsverksamhet i vårt land och grannländerna bör beaktas.

Utredningsuppdraget torde böra anförtros åt en särskild kommitté med högst
fem ledamöter. Denna bör bedriva sitt arbete med sådan skyndsamhet att förslag
kan framläggas för riksdagen år 1954.

Utredningen har under tiden den 18 juni—den 11 november 1953 hållit
25 sammanträden.

Utredningen har den 11 november 1953 avgivit betänkande med förslag
angående upplysningskampanj under övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande
av motbokssystemet (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.

9. Nijkterhetsnämndssakkunniga.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 maj 1953 för att
verkställa utredning angående tillfällig förstärkning av nykterhetsnämnderna
med frivilliga krafter under en övergångstid i samband med ett eventuellt
avskaffande av motbokssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 8
juni 1953):

Hallén, H. M., prost, led. av II kamm., ordförande;

Andersson, T., redaktör, led. av II kamm.;

Burman, O. A., direktör;

Dahlander, E. G., pressombudsman;

Rinunerfors, A. E., socialsekreterare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Hag, F. H. E., förste byråinspektör.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 22
maj 1953):

1944 års nykterhetskommitté har föreslagit, att motbokssystemet skall avskaffas.
Vid den förberedande genomgången av kommitténs betänkanden i finansdepartementet
har aktualiserats problemet, vilka åtgärder som bör planeras för själva
övergångstiden vid en eventuell omläggning till ett fritt försäljningssystem. Risk
föreligger att missbruket av rusdrycker tillfälligt ökas under den första tiden efter
övergången.

I tidigare anmält ärende denna dag bar jag anfört att en av de åtgärder som
härvid möjligen kunde ifrågakomma vore att genom en upplysningskampanj i någon
form försöka stärka den enskildes ansvarskänsla. Om en sådan kampanj skulle
visa sig nyttig, när det gäller att hindra missbruk under övergångstiden, är den
likväl inte tillräcklig för detta ändamål. Det kan nämligen förutses att man icke
genom en upplysningskampanj kan påverka vissa kategorier, hos vilka missbruk
särskilt kan vara att befara. Ytterligare åtgärder synes därför erforderliga.

Nykterhetsnämnderna tager för närvarande årligen befattning med ca 35 000
alkoholmissbrukare. I systembolagens och nykterhetsnämndernas register finns
emellertid ytterligare ett stort antal personer antecknade för nykterhetsanmärkning.
Det aktuella antalet torde uppgå till närmare 100 000. Dessa fall hinner nykterhetsnämnderna
icke syssla med, då nämnderna med nuvarande resurser icke
bar möjligheter att ägna sig åt annat än de trängande akuta fallen.

Fi: 9

116

Riksdagsberättelsen.

I Fi: 9 Nykterhetskommitténs förslag innebär en kraftig upprustning av nykterhetsnämnderna,
varigenom kan förutses en väsentlig ökning av deras arbetsmöjligheter.
Det torde emellertid dröja någon tid, innan den utbyggda nykterhetsvården
kan verka i hela den omfattning som kommittén avsett. Det finns anledning att
antaga att en övergång till ett fritt försäljningssystem kan för många personer tillhörande
den nyssnämnda stora gruppen i register antecknade komma att innebära
särskilda påfrestningar. Denna grupp består till största delen av personer,
som inte kan hänföras till egentliga missbrukare — många har blott en enstaka
fylleriförseelse bakom sig — men åtskilliga av dem kan betraktas som opålitliga
i nykterhetshänseende. Beträffande dem torde särskilda åtgärder böra övervägas
under övergångstiden.

En av de möjligheter som därvid bör prövas är att tillfälligt förstärka nykterhetsnämnderna
med frivilliga krafter. Lekmän intresserade för nykterhetsfrågan
skulle kunna lämna nykterhetsnämnderna en värdefull hjälp, när det gäller att
nå kontakt med och påverka de kategorier det här är fråga om för att därigenom
söka motverka den första tidens speciella svårigheter. Särskild uppmärksamhet
bör därvid ägnas åt ungdomliga missbrukare.

Det kan vara lämpligt att på detta område etablera ett samarbete mellan samhällets
vårdorgan och representanter för enskilda organ, bl. a. nykterhetskretsar,
religiösa och fackliga organisationer samt de politiska ungdomsrörelserna. På
andra i vissa avseenden likartade områden har ett dylikt samarbete utvecklats på
ett lovande sätt. Man bör ta del av de erfarenheter, som därvidlag gjorts.

Vid prövningen av frågan bör även utredas i vad mån en verksamhet av nu antydd
art är förenlig med bestämmelserna i den nuvarande alkoholistlagen och
den föreslagna nya lagen om nykterhetsvård. Skulle vissa jämkningar i dessa bestämmelser
erfordras, bör förslag till sådana framläggas.

Det bör understrykas att bedömningen av möjligheterna att tillfälligt förstärka
nykterhetsnämndernas resurser bör utgå från den förutsättningen, att nykterhetskommitténs
förslag om upprustning av nämnderna i stort sett icke rubbas utan
genomföres i ungefär föreslagen omfattning.

Skulle en lekmannamedverkan anses böra genomföras, bör en bedömning av
verksamhetens omfattning ske, varvid en ungefärlig beräkning av antalet arbetskrafter
och kostnaderna härför bör göras.

Vidare kan tilläggas att, om anordningen med lekmannamedverkan befinnes
lämplig, man bör överväga möjligheten att även i fortsättningen efter den egentliga
övergångstidens slut permanent anlita frivilliga arbetskrafter i nvkterhetsvårdens
tjänst. Detta bör emellertid i så fall ske i mindre omfattning än under
den närmaste tiden efter ett avskaffande av inotbokssvstemet.

De sakkunniga ha under tiden juni—november 1953 hållit 17 sammanträden.

De sakkunniga ha den 19 november 1953 avgivit betänkande, rubricerat
Nykterhetsnämndernas upprustning (stencilerat). Uppdraget är därmed slutfört.

10. Utredning om avvägningen av spritdrycksbeskattningen m. in.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 juni 1953 för att
verkställa en översyn av den inbördes avvägningen av beskattningen av
spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker (se Post- och Inrikes tidn.
den 8 juni 1953):

Almgren, S. G., f. d. överdirektör.

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

117

Experter: I Fit 10

Arfwedson, R. E. J., ombudsman;

Hafström, S., kamrerare;

Thulin, E. E:son, byråchef.

Sekreterare:

Collett, J. P. E., förste aktuarie.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 22
maj 1953):

Såsom jag redan omnämnt vid anmälan tidigare i dag av vissa utredningsfrågor
har det vid en preliminär genomgång inom finansdepartementet av 1944 års nykterhetskommittés
betänkanden funnits lämpligt att som ett komplement till de utredningar
kommittén haft att utföra, undersöka möjligheterna att vidtaga vissa
ytterligare åtgärder ägnade att främja de nykterhetspolitiska strävandena. Till
de spörsmål, som i detta sammanhang förtjänar uppmärksammas, hör även frågan
om skattebelastningens fördelning på rusdrycker, maltdrycker och läskedrycker.

Nykterhetskommittén bär bland annat uttalat, att om i framtiden av statsfinansiella
skäl nya skattehöjningar på alkoholdrycker måste göras, syntes dessa böra
koncentreras till spritdryckerna, varigenom en gynnsam förskjutning av efterfrågan
torde kunna uppnås. Däremot har kommittén icke till ett mera allsidigt bedömande
upptagit frågan, huruvida den nuvarande skatteavvägningen mellan olika
slag av drycker är ur nykterhetspolitisk synpunkt ändamålsenlig och lämplig.

Innan jag närmare berör detta problem, torde jag få lämna en kortfattad översikt
över den nuvarande beskattningen av dessa varor.

Av den lämnade redogörelsen framgår att den nuvarande beskattningen av
alkoholhaltiga och alkoholfria drycker är resultatet av ett flertal olika beslut. Någon
mera ingående inbördes avvägning av de skilda skattesatserna har icke ägt
rum vare sig vid skatternas tillkomst eller senare i samband med vidtagna ändringar
av skattesatserna. Skattesystemet har därför kommit att lida av en betydande
ojämnhet och något samlat bedömande av skatteavvägningens betydelse ur
nykerhetspolitisk synpunkt har icke skett. I anslutning till den allmänna översyn
av alkohollagstiftningen, som nu förestår, synes det böra undersökas om och i vad
mån skattesatserna bör jämkas med hänsyn till dryckens större eller mindre
alkoholhalt. Även utskänkningsskatten bör därvid komma under bedömande. Det
synes sannolikt att vid en lämplig avvägning av skattesystemet beskattningen kan
bli ett värdefullt komplement till de åtgärder, som eljest vidtages från det allmännas
sida för att inrikta konsumtionen på alkoholfria eller alkoholsvagare drycker. I
fråga om maltdrycker av första klassen bör särskilt undersökas i vad mån den
tillfälliga skatten å maltdrycker bör bibehållas i sin nuvarande form. För de alkoholfria
dryckerna synes en differentierad skattesättning kunna övervägas. Beträffande
skattepliktens omfattning bör också utredas om skattefrihet liksom för
frukt- och bärmuster hör medgivas även för konsumtionsfärdiga läskedrycker,
som till en väsentlig del består av svensk frukt- eller härmust.

Den nuvarande skattesatsen för maltdryck av tredje klassen motsvarar icke fullt
dubbla skattesatsen för maltdryck av andra klassen. Den relativt låga skattesatsen
för den alkoholstarkarc maltdrycken bör ses mot bakgrunden av nuvarande
lagstiftning på området. Enligt denna är maltdrycker av tredje klassen i huvudsak
blott tillgängliga inom landet å apotek mot företeende av läkarrccept. Vid
ett genomförande av nykterhetskommitténs förslag skulle dessa maltdrycker emellertid
komma att tillhandahållas dels å systembolag enligt samma bestämmelser
som skulle gälla ifråga om vin dels å restauranger med utskänkningsrättigheter.
Då maltdrycker av tredje klassen sålunda i försäljningshänseende väsentligen blir

118 Riksdagsberättelsen.

IFi: 10 att jämställa med vin och på grund av sin högre alkoholhalt står lättvinerna relativt
nära, synes det naturligt att skatteavvägningen för dessa maltdrycker sker med
beaktande av den prissättning som kommer att gälla för lättvinerna.

För att söka inrikta allmänhetens konsumtion i riktning mot alkoholsvagare
maltdrycker kan det befinnas lämpligt att sådana åtgärder överväges, att maltdrycker
av första klassen mera allmänt tillhandahålles. Jag vill nämna, att jag i
samband med ett blivande ställningstagande till nykterhetskommitténs förslag har
för avsikt att närmare undersöka möjligheterna att införa skyldighet för den som
bedriver försäljning till allmänheten av maltdrycker av andra klassen — detaljhandlare
och restauratörer — att även tillhandahålla maltdrycker av första klassen.

Utredningsarbetet bör bedrivas så skyndsamt som möjligt. Då översynen i första
hand avser frågan om den inbördes avvägningen av skattesatserna för olika slag
av drycker, ligger det i sakens natur att slutresultatet av de förslag, som kommer
att framläggas, i princip icke bör föranleda ett ändrat totalt skatteuttag. —---

Överläggningar ha hållits med representanter för Svenska bryggareföreningen,
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund och Sveriges musteriförbund.

Utredningen har den 16 oktober 1953 avgivit betänkande (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.

11. Utredning angående beskattningen av kapitalförsäkringar.

Tillkallade enligt Kungl. Majits bemyndigande den 30 juni 1953 (se Postoch
Inrikes tidn. den 3 juli 1953):

Lindquist, N. G., kammarrättsråd, ordförande;

Vinell, O. M., byråchef.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 30
juni 1953):---

På senare tid har iakttagits att en viss form av kapitalförsäkring i mycket stor
omfattning utnyttjats, uteslutande eller i allt fall huvudsakligen, i syfte att möjliggöra
skatteflykt för försäkringstagaren. Den försäkringsform som åsyftas är
kapitalförsäkring mot engångspremie. Under senare delen av år 1952 och de
första månaderna under år 1953 har sådana försäkringar tecknats i en utsträckning
som aldrig tidigare. Denna stora nyteckning torde huvudsakligen ha sin grund i
det förhållandet att vid halvårsskiftet 1952 möjligheter öppnades för försäkringsbolagen
att låta försäkringstagarna belåna dessa försäkringar i samband med teckningen.
Följden härav blev att ackvisitionsarbetet ofta direkt torde ha inriktats
på att påvisa de skattemässiga fördelarna med dessa försäkringar och möjligheterna
att omedelbart få försäkringarna belånade. De tecknade försäkringarna torde
mestadels lyda på ansenliga belopp och man torde få förutsätta, att de försäkringstagare,
som tecknat försäkringarna, i stort sett är att återfinna bland större inkomsttagare
och förmögenhetsägare. Omständigheterna tyder också på att ackvisitionsarbetet
koncentrerats till dessa kategorier.

Omfattningen av den ifrågavarande försäkringsteckningen torde få belysas med
några uppgifter från en undersökning som företagits av försäkringsinspektionen.
Den totala försäkringssumman av kapitalförsäkringar mot engångspremie utgjorde
under ettvart av åren 1950 och 1951 cirka 40 miljoner kronor. År 1952 steg beloppet
till 250 miljoner kronor, varav nära 240 miljoner kronor föll på andra halv -

119

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

året. Den sammanlagda premiesumman för de under 1952 tecknade försäkringarna J Fil 11
uppgick till cirka 180 miljoner kronor. Dessa försäkringar belånades för ett belopp
av ungefär 153 miljoner kronor. För mer än hälften av försäkringarna översteg
engångspremiens belopp 50 000 kronor; den totala försäkringssumman för
dessa större försäkringar utgjorde omkring 233 miljoner kronor.

Tidigare var möjligheterna att belåna försäkring mot engångspremie begränsade.

Enligt försäkringsbolagens grunder fick sålunda belåning hos bolagen av sådana
försäkringar icke ske under de tre första försäkringsåren. Vidare hade träffats
vissa uppgörelser om att ej heller banker och sparbanker skulle belåna sådana
försäkringar, som ej vore tre år gamla. Försäkringsbolagen hade därjämte en
överenskommelse om förbud mot högre engångspremie för kapitalförsäkring än
50 000 kronor eller i vissa fall med lång försäkringstid 150 000 kronor.

År 1950 genomfördes nya regler för beskattning av livförsäkringsanstalter och
livförsäkringstagare. I det betänkande, som låg till grund för denna lagstiftning,
framlades vissa förslag som syftade till att i viss utsträckning eliminera de skattemässiga
förmåner, som enligt vad tidigare antytts är förenade med kapitalförsäkringsformen
och som icke kan anses vara i och för sig motiverade. Förslaget innebar
att — utöver den skatt som skulle uttagas på försäkringsanstalternas avkastning
— hos försäkringstagaren skulle uttagas inkomstskatt för beräknad ränta å
premiereserv och förmögenhetsskatt för premiereserv. Denna särskilda beskattning
skulle avse endast försäkringstagare med livförsäkringar till större belopp.
Emellertid genomfördes icke dessa förslag, bl. a. med hänsyn till att de befarades
komma att medföra betydande svårigheter vid tillämpningen såväl för försäkringsanstalterna
som för de skattskyldiga och beskattningsnämnderna.

Sedan de år 1950 antagna nya reglerna för beskattning av livförsäkringsanstalterna
och livförsäkringstagare trätt i kraft, ansågs anledning icke längre föreligga
till enskilda överenskommelser till komplettering av lagen. Och i de nya grunder
för livförsäkringsbolagens verksamhet, som jämlikt försäkringslagstiftningen fastställts
genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1952 med verkan fr. o. m. andra
halvåret 1952, återfinnes icke någon motsvarighet till det tidigare förbudet
att belåna kapitalförsäkringar under de tre första försäkringsåren. Sedan det
framkommit att slopandet av detta förbud fått till följd nyss angivna ansvällning
av nytecknade försäkringar mot engångspremie, har för några månader sedan
vidtagits sådana ändringar i grunderna för livförsäkringsbolagens verksamhet att
belåningsmöjliglieterna avsevärt beskurits.

Den sist angivna åtgärden har avsetts vara ett provisorium. Så länge detta provisorium
består kan antagas att försäkringar av nu ifrågavarande slag kommer att
tecknas i väsentligt mindre utsträckning än under sista halvåret 1952 och i början
av 1953. Emellertid innebär denna provisoriska anordning en i viss mån godtycklig
nedsättning av försäkringarnas återköps- och lånevärde. Under sådana förhållanden
är det enligt min uppfattning angeläget att statsmakterna på nytt prövar
beskattningsfrågan. För att få underlag för en sådan prövning bör en utredning
igångsättas.

Det i samband med 1950 års lagstiftning behandlade förslaget bedömdes, som
jag nyss angivit, komma att medföra stora tillämpningssvåriglieter och avvisades
därför. Vid den nu ifrågasatta utredningen bör undersökas om möjligheter finns att
genom förenkling av metoden nå ett resultat, där sådana svårigheter gör sig mindre
gällande. Även andra vägar att inom skattelagstiftningens ram åstadkomma en acceptabel
lösning bör prövas. Möjligt är att de ifrågasatta ändrade skattereglerna
bör omfatta endast vissa kategorier kapitalförsäkringar. Också tillämpningen av
försäkringslagstiftningen för ifrågavarande område bör komma under bedömande
vid utredningen.

Fn ofta hävdad princip har varit, alt en ändring i skärpande riktning av tivför -

120 Riksdagsberättelsen.

I Fl! 11 säkringstagares beskattning icke bör omfatta försäkringar, som tecknats före ändringens
ikraftträdande. För försäkringsväsendets utveckling är en sådan princip av
stor betydelse. Även om principen i allmänhet bör följas, kan det emellertid under
särskilda omständigheter te sig rimligt att undantag göres. Särskilt kan detta vara
förhållandet i sådana fall då man kan konstatera att försäkringsmässiga synpunkter
spelat en helt underordnad roll vid försäkringsavtalens ingående och att lagstiftningen
utnyttjats för rena skatteflyktsåtgärder. Vid den föreslagna utredningen
bör därför undersökas om eventuella nya beskattningsregler bör göras tillämpliga
även på vissa av de kapitalförsäkringar mot engångspremie, som tecknats under
de senaste åren. I detta sammanhang bör övervägas, huruvida en särskild uppgiftsskyldighet
för försäkringsanstalterna kan bli nödvändig för att de ifrågasatta
åtgärderna skall medföra åsyftad verkan.

Utredningsmännen avgåvo den 25 september 1953 Promemoria med förslagtill
individuell ränte- och förmögenhetsbeskattning av kapitalförsäkringar.
Uppdraget är därmed slutfört.

12. Kommittén för utredning angående försöksverksamhet med spritutskänkning
utan samband med måltid.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1953 för
att verkställa en utredning angående en försöksverksamhet med spritutskänkning
utan samband med måltid (se Post- och Inrikes tidn. den 4 november
1953):

Älmeby, H. V. B., överdirektör, ordförande;

Hildestrand, F. Y., direktör;

Kullgren, N. J., generalsekreterare;

Lund, R. F., undervisningsråd;

Rudbeck, O. J. C:son, friherre, direktör.

Expert:

Lindstedt, Sigrid E., fru.

Sekreterare:

Wistrand, A. D. H. (Lode), byråchef.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 30
oktober 1953):

De förslag, som i början av detta år framlagts av 1944 års nykterhetskommitté
och vilka nyligen varit föremål för remissbehandling, innebär i fråga om utminuteringen
och utskänkningen av rusdrycker en radikal omläggning av det nuvarande
systemet på ett flertal områden. Ransoneringen och den individuella kontrollen
inom utminuteringen föreslås avskaffade. Vad beträffar restaurangutskänkningen
har kommittén föreslagit att kvantitetsbegränsningarna i huvudsak borttages.
Däremot skulle måltidstvånget bibehållas.

En av de ledande grundtankarna vid detta kommitténs ställningstagande bär
varit att individerna, d. v. s. alkoholkonsumenten respektive restauratören, bör
kunna själva övertaga det ansvar, som samhället kan sägas ha tagit på sig genom
den nuvarande lagstiftningen.

Kommitténs förslag och remissyttrandena däröver genomgås f. n. inom finansdepartementet.
Någon ståndpunkt har ännu icke tagits till förslagen.

Under beredningen av ärendet har det funnits nödvändigt att ytterligare utreda

121

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

vissa frågor eller att komplettera redan gjorda undersökningar i vissa detaljer. J fj. jo
Bl. a. vill jag hänvisa till de utredningar, som i början av sommaren igångsattes
av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande. Jag avser att nu hemställa om ytterligare
en sådan utredning. Denna avser en fråga berörande utskänkningen av spritdrycker
på restauranger.

Kommitténs förslag i denna del — vilkas huvuddrag jag nyss antytt — har av
remissinstanserna fått ett övervägande gynnsamt mottagande. Om statsmakterna
skulle stanna för förslaget att i huvudsak avskaffa kvantitetsbegränsningarna,
skulle detta medföra att ett betydligt ökat ansvar kommer att läggas på restauratörerna
för nykterhetstillståndet och ordningen på restaurangerna. Med så mycket
större styrka bör man kunna hävda kravet på att restauratören tillser att onyktra
personer icke serveras rusdrycker eller att folk icke berusar sig inom hans lokaler.

I en sådan situation kan det ur vissa synpunkter synas ologiskt att såsom kommittén
föreslagit bibehålla måltidstvånget. Detta skulle i och för sig vara ägnat
att avtrubba restauratörernas ansvar. En konsekventare linje skulle vara att slopa
också denna restriktion. Förekomsten av sådana föga tilltalande företeelser som
servering av s. k. restriktionsrätter är också ett uttryck för olägenheterna med
denna systemform.

Mattvånget är i första hand förestavat av fysiologiska skäl; spritens berusningseffekt
blir mindre om förtäringen sker i samband med mat. Det har även såsom
kommittén framhållit bidragit till en sanering av de restaurangförhållanden, som
rådde här vid tiden före första världskriget; restaurangerna har övergått till att
i större utsträckning än förut bli matställen. Denna förändring har emellertid också
medfört vissa nackdelar. Matsalarna har samtidigt blivit kafélokaler, vilket ofta
kan innebära minskad trevnad för gästerna under måltiderna. Om kommitténs
förslag att slopa kvantitetsbegränsningarna godtages, är det icke osannolikt att
denna tendens kommer att förstärkas genom att åtskilliga restauranggäster kommer
att sitta längre kvar i restaurangerna.

Under remissbehandlingen har det övervägande flertalet myndigheter och sammanslutningar
tillstyrkt att måltidstvånget bibehålies. Åtskilliga yttranden förordar
emellertid att det avskaffas, däribland fyra länsstyrelser, Stockholms stadsfullmäktige
och nämnder samt stadsfullmäktige i Göteborg. Ytterligare två länsstyrelser
har ifrågasatt tämligen långt gående uppmjukningar.

Därest man vid den omprövning av nykterhetspolitiken, som nu kommer att
ske, i fråga om utskänkningen icke går längre än att slopa endast kvantitetsbegränsningarna,
är det mycket möjligt att frågan om måltidstvångets fortvaro kommer
att aktualiseras på nytt inom en ganska snar framtid. I alla händelser kan
en avveckling av måltidstvånget, om en sådan skulle beslutas av statsmakterna,
icke ske annat än steg för steg. Härför talar redan det skälet att denna restriktion
under årtiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning.

Man skulle därför kunna överväga att försöksvis pröva sig fram för att bättre
kunna bedöma vilka förutsättningar som skulle kunna finnas för att i en framtid
slopa måltidstvånget och vilka konsekvenser detta skulle kunna tänkas få ur nykterhets-
och trivselsynpunkter. En utväg vore att Kungl. Maj:t får befogenhet att
föranstalta om en sådan försöksanordning. Ett fåtal välskötta restauranger med
lämpliga lokaler skulle kunna utväljas för ändamålet. Det kan därvid vara naturligt
att i första hand överväga att införa försöksanordningen på restauranger, där
utländska turister utgör ett mera betydande inslag i publiken. Måltidstvångets slopande
skulle kunna förbindas med särskilda villkor. Sålunda kunde exempelvis
föreskrivas att spritförtäring i matsalarna icke får ske annat än under själva måltiden.
All annan spritförtäring, sålunda även den som sker efter en måltid pa
restaurangen, finge förläggas till särskilda lokaler. Hur dessa senare lokaler skall

122 Riksdagsberättelsen.

I Fi: 12 anordnas, finge i så fall närmare övervägas. Man har visserligen i vårt land under
tidigare skeden haft vissa mindre gynnsamma erfarenheter av kaféer och liknande
lokaler med spritutskänkning. Utländska erfarenheter pekar emellertid på att i
vår tid en dylik anordning i och för sig icke behöver leda till större alkoholmissbruk
än det av kommittén föreslagna utskänkningssystemet. Viktigt är att utskänkningen
anordnas så att personalen får goda möjligheter att bedöma gästernas
nykterhetstillstånd och tillse att ordningen och trevnaden i lokalen hålles på
ett högt plan. Å restauratören och hans personal bör kunna läggas ett större ansvar
än som har visat sig möjligt vid våra nuvarande restauranger.

Här har skisserats en av de utvägar som kan övervägas. Även andra metoder bör
emellertid komma under bedömande.

Anmärkas bör att ett system av här antytt slag icke bör påverka utformningen
av de principer som avsetts skola gälla beträffande begränsningen av restauratörernas
ersättning för utskänkning av sprit och vin. Jag erinrar härvid om den
utredning som jag tillsatt för att undersöka denna fråga.

De nu antydda problemen bör undersökas av en särskild utredning. Denna bör
taga sikte på de praktiska möjligheterna att genomföra en sådan försöksanordning
och bör vidare framför allt bedöma konsekvenserna ur nykterhetssynpunkt.
Arbetet bör anförtros åt en kommitté med högst fem ledamöter. Med hänsyn till
frågornas nära samband med den pågående prövningen av nykterhetskommitténs
förslag bör utredningen bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

Kommittén har intill utgången av november månad 1953 hållit 4 sammanträden.

Kommittén har den 18 december 1953 avgivit betänkande (stencilerat)
med förslag angående försöksverksamhet med spritutskänkning utan samband
med måltid. Uppdraget är därmed slutfört.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.

13. Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet
(1951: I 13; 1952:I 14; 1953:I 7).

Tillsatt av Kungl. Maj:t den 10 mars 1944 med uppgift att leda och samordna
samt, i mån av behov, stödja sådana humanitära åtgärder till hjälp
åt av kriget berörda länder, som vidtagas av olika på området verksamma
sammanslutningar eller eljest på enskilt initiativ, ävensom att i övrigt verka
för tillgodoseendet av utom landet föreliggande behov av stöd i humanitärt
avseende.

Ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t:

Ekeberg, L. B., riksmarskalk, ordförande;

Bjelle, E. A., direktör;

Cedergren, Elsa, fru;

Goude, S. N., ombudsman;

Holmgren, F. J. D., kyrkoherde;
von Horn, K. R. L. R., kammarherre;

Levinson, Margit R., fru;

Nyström, E. G., professor;

Steenberg, K. J. E., folkskolinspektör;

Waldenström, M. E., direktör.

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

123

Sekreterare:

Virgin, E., förste sekreterare.

Biträdande sekreterare:

Kuylenstierna, Brita, fröken.

Lokal: Storkyrkobrinken 11; tel. växel 22 45 00, ankn. 1660 och 1072.
Kommittén har under år 1953 icke sammanträtt in pleno. Såsom anmälts
i föregående årsberättelser avslutade kommittén i och med utgången av
augusti månad år 1950 sin verksamhet i vad avser fördelning av medel för
hjälpändamål. I samband därmed tillsattes en redaktionskommitté med
uppgift att utarbeta en översikt över kommitténs verksamhet under och efter
det andra världskriget. Arbetet på denna översikt, vilken samtidigt är
avsedd att ge en sammanfattande bild av den svenska hjälpinsatsen till
krigshärjade länder under nämnda tid, har ännu icke slutförts.

14. 1948 års sparbankssakkunniga (1951:121; 1952:1 19; 1953:1 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 för att
verkställa utredning angående sparbankernas organisation och verksamhet
(se Post- och Inrikes tidn. den 16 september 1948):

Strandell, G. H. F., borgmästare, ordförande;

Andersson, A. G. B., redaktör, led. av I kamm.;

Forsberg, O. M. I., häradsdomare, f. d. riksdagsman;

Johnsson, J. H., lantbrukare, f. d. riksdagsman;

Lagerkvist, E. E., sparbanksinspektör;

Sahlin, O. E., direktör i Svenska sparbanksföreningen;

Westborg, E., direktör i Kronobergs läns sparbank.

Sekreterare:

Westerlind, N. P., e. o. hovrättsassessor.

Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.

Direktiven för de sakkunnigas tidigare uppdrag, se 1949:1 Fi 49.

Sedan styrelsen för Svenska sparbanksföreningen i en den 31 oktober
1951 dagtecknad, till finansdepartementet ingiven skrift gjort framställning
om översyn av bestämmelserna i kommunalskattelagen rörande sparbanks
rätt att göra avdrag för fondavsättning, har Kungl. Maj :t genom beslut
den 19 december 1952 i anledning av framställningen uppdragit åt de
sakkunniga att jämväl verkställa en förutsättningslös utredning i sagda
ämne.

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit 7
sammanträden, av vilka de flesta omfattat två eller flera dagar. Mellan sammanträdena
bär utredningsarbetet bedrivits av sekreteraren samt i
frågor av ett arbetsutskott, bestående av ordföranden och ytterligare två ledamöter.

Betänkande med förslag till ny lag om sparbanker in. in. beräknas kunna
avlämnas under år 1954.

Fi: 14

124 Riksdagsberättelsen.

I Fi: 15 15- 1950 års skattelagssakkunniga (1951:1 29; 1952:1 22; 1953:1 11).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 17 mars 1950 och den
15 maj 1952 för att dels biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen
in. in., dels ock verkställa en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser
(se Post- och Inrikes tidn. den 20 mars 1950 och den 30 mai

1952):

Björne, F. H., kammarrättsråd, ordförande;

Granlund, S. Ä., regeringsrättssekreterare;

Tideström, B. H. V. B., kammarrättsråd;

Holdo, S. H., förste taxeringsintendent (för taxeringsfrågor).

Sekreterare:

Norén, K. H. K., kammarrättsassessor (för taxeringsfrågor).

Engblom, A., t. f. kammarrättsfiskal.

Lokal: Finansdepartementet: tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt växel
23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1951: I Fi 29 och 1953:1 Fi 11.

De sakkunniga ha avgivit den 12 februari 1953 utredning om fastighetsbeskattningen
(SOU 1953: 8), den 21 september 1953 promemoria med förslag
till ändrade bestämmelser rörande skatteplikt för prästgård (stencilerad),
den 3 oktober 1953 promemoria med förslag till särskilda bestämmelser
rörande beräkning av inkomst av fastigheter, tillhöriga allmännyttiga
bostadsföretag (stencilerad) samt den 30 oktober 1953 promemoria angående
beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt av deras
medlemmar eller delägare (stencilerad).

Utredningsarbetet har bedrivits av ordföranden, ledamöterna och sekreteraren,
vilka därvid haft gemensamma överläggningar så ofta anledning därtill
förekommit, i allmänhet en a två gånger i veckan.

De sakkunnigas arbete har — förutom de frågor, beträffande vilka utredning
eller promemorior avlämnats — avsett undersökningar rörande möjligheterna
att i viss omfattning förenkla beräkningen av inkomst av tjänst samt
att rationalisera de allmänna avdragen vid inkomstbeskattningen. Dessutom
har arbetet med översynen av taxeringsförordningens föreskrifter fortsatts,
varjämte förslag upprättats rörande vissa författningsändringar, som föranledas
av den år 1953 beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen.

Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1954.

16. 1950 års budgeträttskommitté (1951: I 30; 1952: I 23; 1953:1 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 april 1950 för att
utreda frågan om en revision av grundlagarnas bestämmelser rörande budgeten
och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn.
den 24 maj 1950):

Nevrell, B. A., generaldirektör, ordförande;

Herlitz, N., professor, led. av I kamm.;

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

Lindholm, P. S., järnsvarvare, led. av II kamm.;

Renlund, R. G., expeditionschef.

Experter:

Faxelius, A., byråchef;

Runemark, P. S., f. d. generaldirektör.

Sekreterare:

Oredsson, S. M., förste revisor.

Lokal: Rilcsräkenskapsverket; tel. växel 23 34 70.

Direktiven för kommittén, se 1951:1 Fi 30.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 hållit 4 sammanträden.
Arbetet beräknas vara slutfört under första hälften av år 1954.

125

I Fi: 17

17. 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

(1952: I 24; 1953: I 13).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 för att
verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
(se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1951):

Nitelius, H. V., häradshövding.

Särskilda sakkunniga, utsedda den 30 juni 1953 för att stå till utredningsmannens
förfogande för samråd:

Hagberg, E. R., direktör, led. av II kamm.;

Kärrlander, E. H., ombudsman, led. av II kamm.;

Nilzon, K. I., lantbrukare, led. av I kamm.;

Spetz, G., lantbrukare, led. av I kamm.;

Experter:

Dillén, B. O., länsassessor;

Hasselquist, B. N. E., byrådirektör.

Sekreterare:

Karlson, S. G. L., förste kanslisekreterare.

Lokal: Tingshuset, Halmstad; tel. Halmstad 203 53.

Direktiven för utredningen, se 1952: I Fi 24.

Utredningsmannen har till chefen för finansdepartementet avlämnat en
den 5 februari 1953 dagtecknad promemoria (stencilerad) angående beskattningen
av motorsprit (jfr proposition nr 83 till 1953 års riksdag).

Samråd med de särskilda sakkunniga har ägt rum vid 6 sammanträden.
Utredningsmannen har den 16 november 1953 avlämnat ett tryckt betänkande
rörande beskattningen av motorfordonstrafiken (SOU 1953:34).

Av utredningsuppdraget återstår att utarbeta förslag till vissa tillämpningsföreskrifter.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under våren 1954.

126

Riksdagsberättelsen.

I Fi: 18 18. 1951 års penningvärdeundersökning (1952: I 26; 1953: I 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 juni 1951 för att
verkställa vetenskapliga undersökningar syftande till att belysa möjligheterna
att bevara ett stabilt penningvärde i ett samhälle med full sysselsättning
(se Post- och Inrikes tidn. den 29 juni 1951):

Lundberg, E. F., professor;

Arvidsson, G., fil. lic.;

Bentzel, R., fil. dr;

Fernholm, T., docent;

Hansen, B., docent;

Lindberger. L., fil. lic.;

Metelius, B. E., fil. lic.;

Rehn, L. G., fil. kand.

Åt Lundberg har tillika uppdragits att samordna utredningsmännens arbete.

Lokal: Konjunkturinstitutet, Storkyrkobrinken 4; tel. växel 22 45 00.
Utredningsmännen ha under tiden december 1952—november 1953 haft 3
allmänna sammanträden.

Arbetet beräknas vara slutfört under år 1954.

19. Utredning av vissa frågor rörande folkbokföringsväsendet
(1952:I 27; 1953:1 16).

Tillkallad jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1951:
von Otter, S. F., kammarrättsassessor.

Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1730),
rikssamt. växel 23 62 00.

Åt utredningsmannen har uppdragits att slutföra i vissa delar det utredningsarbete,
som omhänderhafts av 1949 års folkbokföringssakkunniea (se
1952:I Fi 4).

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

20. Utredning om reglering av riksbankens sedelutgivningsrätt på
längre sikt (1952:1 28; 1953:1 17).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 november 1951 (se
Post- och Inrikes tidn. den 15 november 1951):

Quensel, N. J. E., president, ordförande;

Lemne, M. H., riksbankschef;

Lindahl, E. R., professor;

Sahlin, O. E„ direktör i Svenska sparbanksföreningen;

Wallenberg, J., bankdirektör.

Expert, tillika sekreterare:

Ekengren, H. K. A„ bankdirektör.

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

127

Lokal: Kammarrätten; tel. växel 22 82 00 (sekreteraren). I J?i; 22

Direktiven för utredningen, se 1952: I Fi 28.

Utredningen har i skrivelse den 13 februari 1953 framlagt förslag beträffande
förlängning för tiden fr. o. m. den 1 juli 1953 t. o. m. den 30 juni
1954 av den provisoriska lagen den 6 juni 1952 med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 23
sammanträden.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1954.

21. Utredning av vissa frågor rörande uppbördsväsendet (1953: I 19).

Tillkallad jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 februari 1952:
Wigert, A. G. A., landskamrerare.

Sekreterare:

Svensson, S. V., länsassessor.

Lokal: Länsstyrelsen, Stockholm; tel. lokalsamt. växel 22 73 00, rikssamt.
växel 22 73 20.

Åt utredningsmannen har uppdragits att i vissa delar slutföra det utredningsuppdrag,
som omhänderhafts av 1949 års uppbördssakkunniga.

Sammanträden ha hållits med bland annat representanter för riksräkenskapsverket,
Svenska stadsförbundet samt vissa personalorganisationer.

Utredningsmannen har den 17 december 1952 avlämnat promemoria angående
fögderiindelningen och häradsskrivarkontorens organisation (stencilerad).

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört i början av år 1954.

22. Företagsbeskattningskommittén (1953:1 20).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 maj 1952 för att
verkställa en översyn av vissa bestämmelser berörande företagsbeskattningen
(se Post- och Inrikes tidn. den 28 maj 1952):

Sjödahl, H. L. E., f. d. lektor, led. av I kamm., ordförande;

Cederwall, G. F. E., byråchef;

Gustafson, S. H., bankkamrerare, led. av II kamm.;

Hedborg, G. T., byråchef;

Henrikson, A., civilekonom;

Jansson, R. L., hemmansägare, led. av II kamm.;

Wehtje, E. J., direktör, led. av I kamm.

Experter:

Lundell, S. V., revisionsintendent, bokföringssakkunnig hos riksskattenämnden; Thunholm,

L.-E., bankdirektör;

Västbagen, N. E. B., docent, t.f. professor (fr. o. in. den 16 november 1953).

128

Riksdag sberättelsen.

I Fi: 22 Sekreterare:

Gärdin, Å. I. J., assessor.

Lokal: Finansdepartementet, Storkyrkobrinken 2; tel. lokalsamt. växel
22 45 00 (ankn. 1399), rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1953: IFi 20.

Kommittén har under tiden december 1952—oktober 1953 haft 47 sammanträdesdagar.

I två särskilda skrivelser till chefen för finansdepartementet den 29 september
1953 har kommittén framlagt förslag dels om förlängning, under
vissa förutsättningar, t. o. m. beskattningsåret 1954 av nu gällande bestämmelser
om inskränkning i den fria avskrivningsrätten å inventarier, dels ock
till förordning med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg. Kommittén har vidare avgivit yttrande i
ett remissärende angående 1947 års imresteringsfonder.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1954.

23. 1952 års kommitté för indirekta skatter (1953:1 21).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 för att
verkställa utredning angående den indirekta beskattningen m. m. (se Postoch
Inrikes tidn. den 28 maj 1952):

Henriksson, S. H., ombudsman, led. av II kamm., ordförande;

Hagberg, E. R., riksgäldsfullmäktig, led. av II kamm.;

Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamm.;

Meidner, R. A., fil. lic.;

Nilstein, A. H., fil. lic.;

Nilzon, K. I., lantbrukare, led. av I kamm.;

Thedin, N., redaktör;

Thulin, E. E:son, byråchef.

Experter:

Welinder, P. E. C., professor;

Åkesson, A. O., taxeringsintendent.

Sekreterare:

Skiöld, E. R., budgetsekreterare.

Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1337),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för kommittén, se 1953: IFi 21.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 hållit 38
sammanträden.

Den 22 januari 1953 har kommittén avgivit utlåtanden över dels en av
kontrollstyrelsen gjord framställning med förslag till ändring i vissa delar
av varuskatteförordningen och dels ett av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen
avgivet betänkande med förslag till vissa förbättringar av
ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. En promemoria
med förslag till höjd beskattning av spritdrycker och tobaksvaror (stencilerad)
har avlämnats den 5 november 1953.

129

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

Arbetet å huvuduppdraget, avseende utredning om möjligheten och lämp- J Fj; 24
ligheten av en ökad indirekt beskattning, beräknas bli slutfört under år
1954.

24. 1952 års tulltaxekommitté (1953:122).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 för att
verkställa en allmän översyn av tulltaxeförordningen och den därvid fogade
tulltaxan (se Post- och Inrikes tidn. den 28 maj 1952):

Lundberg, A. S., kabinettssekreterare, ordförande;

Boo, F. I., förste assistent, led. av I kamm.;

Fagerholm, P. H., direktör, f. d. riksdagsman;

Fahlander, V. M. J., generaltulldirektör;

Gustafsson, H. L., metallarbetare, led. av II kamm.;

Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;

Lindskog, B. V., kommerseråd;

Sahlin, S. E. G., envoyé;

Spetz, G., lantbrukare, led. av I kamm.;

Westerlind, E. A., byråchef.

Sakkunniga :

Edstam, K. P. H., direktör;

Ekström, P. A., fil. kand.;

Geijer, J. L., ombudsman;

Grundström, H., direktör (ersättare: Södergren, H. E., direktör);
Håkansson, H., sekreterare;

Leffler, J. O., direktör;

Melcher, E., direktör;

Nyström, R. H. B., direktör;

Sahlin, G. J., direktör (ersättare: Ohlin, P. H., direktör);

Settergren, G. C. A., direktör;

Svensson, N. A., sekreterare.

Experter:

Branting, J. E. M., e. o. förste byråsekreterare;

Kastengren, G. K.-A., förste byråingenjör;

Lundberg, H. F. N., byråchef;

Nordenson, J., fil. lic.;

Nordqvist, S. F. V., byråchef;

Tolstoy, N., byråchef.

Sekreterare:

Hartler, H. M. S., byråinspektör.

Biträdande sekreterare:

Leuf, N. B., kammarskrivare;

Molin, G., kammarskrivare;

Nyrén, B., kammarskrivare;

9 liihang till riksdagens protokoll 19äi. 1 saml.

Rlksdagsberättelsen.

130 Riksdagsberättelsen.

I Fi: 24 Thideby, A. H. S., kammarskrivare (fr. o. m. den 1 september 1953);
Wickberg, Y. T., kammarskrivare (t. o. m. den 31 augusti 1953).

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 61 71 73.

Direktiven för utredningen, se 1953: I Fi 22.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 hållit 3 sammanträden.

I överensstämmelse med de riktlinjer för en schematisk avvägning av tullskyddet
mellan olika varuslag och produktionsgrenar, som uppdragits vid
kommitténs tillsättande, har kommittén under medverkan av vederbörande
näringsorganisationer inhämtat kostnadskalkyler från producenterna beträffande
varuslag, hänförliga till olika positioner i den s. k. Brysselnomenklaturen.
På grundval av dessa kalkyler ha beräknats s. k. normaltullsatser,
avsedda att utgöra hållpunkter för kommitténs vidare överväganden.
För att erhålla ytterligare material härför har kommittén påbörjat anordnandet
av särskilda sammanträden (»hearings»), vid vilka representanter
för näringslivet branschvis beredes tillfälle att framföra sina synpunkter.
Jämsides med detta arbete ha utredningar verkställts i vissa specialfrågor,
som i viss mån kunna anses utgöra självständiga arbetsuppgifter, däribland
frågan om förhandlingstullar samt om användning av vikt- eller värdetullar.

Kommitténs arbete beräknas fortgå under år 1954.

25. 1952 års kontrollstämpeliitredning (1953: I 23).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 oktober 1952 med
uppdrag att verkställa utredning om kontrollen å guld-, silver- och platinaarbeten
in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1952):

Digman, H. M., hovrättsråd.

Sakkunniga:

Fleming, E., friherre;

Hernmarck, C. G. M., fil. dr, förste intendent;

Hildebrand, N., hovjuvelerare;

Lundberg, H. F. N„ byråchef;

Roos, C. S., direktör;

Swensson, B. O. T., myntdirektör.

Lokal: Stora Nygatan 2 B; tel. växel 23 66 60.

Direktiven för utredningen, se 1953: I Fi 23.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 3
sammanträden. Samråd har därvid ägt rum med statens organisationsnämnd
och statens sakrevision samt med representanter för nysilverfabrikanterna
och Svenska metallindustriarbetareförbundet. Utredningar ha
verkställts genom mynt- och justeringsverket och genom länsstyrelserna.
Arbetets slutförande har försenats på grund av att utredningsmannen haft
andra uppdrag. Arbetet beräknas bli slutfört under första kvartalet 1954.

131

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

26. 1952 års tobakshandelsutredning (1953: I 24). J Fi: 27

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 oktober 1952 med
uppdrag att verkställa utredning om detaljhandeln med tobaksvaror (se
Post- och Inrikes tidn. den 21 oktober 1952):

Alexanderson, K. E., revisionssekreterare, Nedre justitierevisionens ordförande.

Sakkunniga:

Anderson, E., kioskhandlare (fr. o. in. den 20 mars 1953);

Brandt, E. R., ombudsman, led. av II kamm.;

Dahlgren, E., kapten;

Edstam, K. P. H., direktör;

Frisk, A., ingenjör;

Holsti, P. O., ingenjör;

Lundgren, Å. V., revisionssekreterare;

Sandberg, G. P., direktör.

Sekreterare:

Mangård, N., e. o. hovrättsassessor.

Lokal: Nedre justitierevisionen (post bör dock adresseras till sekreteraren,
Narvavägen 31, Stockholm ö); tel. växel 23 66 60 (utredningsmannen)
och 61 33 54 eller växel 23 68 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1953: I Fi 24.

Konstituerande sammanträde hölls den 23 februari 1953. Utredningsmannen
har därefter t. o. in. den 16 november 1953 hållit 3 sammanträden
med de sakkunniga. Yttranden i anledning av direktiven ha infordrats
från statliga myndigheter samt vissa näringsorganisationer. Insamling av
statistiska uppgifter pågår.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

27. Utredning rörande den nya skogstaxeringsmetoden (1953: I 25).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1952 för
att verkställa en undersökning rörande den utav 1951 års riksdag beslutade
nya metoden för taxering av skogsmark och växande skog (se Post- och
Inrikes tidn. den 20 december 1952):

Hagberg, A. E., professor;

Olhanmiar, G. F. N., direktör.

Lokal: Statens skogsforskningsinstitut; tel. växel 34 98 30.

Direktiven för utredningen, se 1953: I Fi 25.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 3
sammanträden för planläggning av undersökningen.

Till utredningen ha översänts de särskilda längder, vari anteckningar
gjorts i enlighet med cirkulär den 29 juni 1951 till länsstyrelserna i samtliga
län i fråga om uppskattning av virkesförrådet in. in. å vissa fastigheter,
ävensom de längder (formulär nr 5) vid vilka förstnämnda längder fogats

132

Riksdagsberätt elsen.

I Fij 27 i enlighet med vad i anvisningen å desamma föreskrivits. Två biträden äro
anställda som arbetshjälp för att utföra jämförande taxering för varje särskild
fastighet inom sålunda berörda beredningsdistrikt.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1954.

28. Kommittén för produktionsfrämjande åtgärder (1953:1 26).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 december 1952
(se Post- och Inrikes tidn. den 29 december 1952):

Malmfors, N. A. E., generaldirektör, ordförande;

Ericsson, Y. A. R., kanslichef, tillika sekreterare;

Johansson, F. L. H., f. d. byråchef, civiljägmästare;

Moberg, H. A:son, agronom;

Odlöw, A. H., länsarbetsdirektör;

Widell, C. G., fil. dr.

Experter:

Bengtsson, E. J„ direktör;

Eriksson, K. -E., tekn. dr;

Grafström, E. O. H., direktör;

Hallström, O., disponent;

Ivaudern, A. G., marindirektör;

Lundquist, L., direktör;

Nygren, A. E., direktör.

Biträdande sekreterare:

Lindfelt, B., jägmästare;

Lundqvist, N. L., civilingenjör.

Lokal: Linnégatan 87; tel. växel 22 86 60.

Direktiven för utredningen, se 1953: I Fi 26.

Kommittén har under tiden t. o. in. november 1953 hållit 11 sammanträden.
Dessutom har ett stort antal konferenser hållits mellan ordföranden,
olika ledamöter samt sekretariatet.

Kommittén har den 20 februari 1953 avgivit utlåtande angående elkraftutredningens
förslag i fråga om statligt stöd åt upprustning av elektriska
distributionsnät på landsbygden, den 21 maj 1953 gjort framställning om
tillsättande av styrelser för de skogsvårds- och lågkonjunkturfonder, vilka
skola bildas för disposition av vissa belopp av de s. k. konjunkturutjämningsavgifterna,
samt den 17 september 1953 avgivit yttrande angående
Södra Sveriges skogsindustriutrednings betänkanden.

Kommittén har i samarbete med skogsstyrelsen och, i viss del, domänstyrelsen
låtit verkställa inventeringar i fråga om behovet av åtgärder
för skogsproduktionens höjande samt om behovet av och tillgången på
förmän samt skogsodlingsmaterial vid en intensifiering av den produktionsfrämjande
verksamheten. Delvis liknande uppskattningar ha, under medverkan
från lantbruksstyrelsen, utförts beträffande vissa grundförbättrande
åtgärder m. m. inom jordbruket. Vidare ha inventeringar även verkställts

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet. 133

i fråga om primärkommuners och landstings industribestäilningar. Dessa 1 Fi: 29
inventeringar ha kommit till stånd i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen,
som för sin del i samråd med kommittén utfört motsvarande inventeringar
beträffande industribeställningar från de statliga verkens sida.

Kommittén har, bortsett från nämnda inventeringar och därmed sammanhängande
frågor, i första hand ägnat uppmärksamhet åt möjligheterna
att genom statliga åtgärder främja avsättningen utomlands av svenska produkter.
Härjämte har kommittén haft en del mera allmänna överväganden
berörande vissa delar av kommitténs uppdrag.

29. Utredning om åtgärder för främjande av ett alkoholfritt umgängesliv.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 maj 1953 (se Postoch
Inrikes tidn. den 8 juni 1953):

Bergils, J. H., direktör, ordförande;

Eriksson, G. E., kassör;

Larsson, G. K. V., lantbrukare, led. av II kamm.;

Wennberg, K. R., direktör;

Wickberg, A. W., försäljningschef.

Sekreterare:

Jönsson, J. O., förste byråsekreterare.

Lokal: Sveriges centrala restaurang A.B., S:t Eriksgatan 113, Stockholm;
tel. växel 23 55 20 (ordföranden) och växel 54 05 20 (sekreteraren).

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 22
maj 1953):

I sina i början av detta år framlagda betänkanden har 1944 års nykterhetskommitté
framlagt förslag beträffande den framtida nykterhetspolitiken i vårt land.
Förslagen avser sådana områden som undervisningen, upplysningen och forskningen
på alkoholfrågans område, vidare den öppna nykterhetsvården samt slutligen
rusdrycksförsäljningen och tillverkningen och försäljningen av maltdrycker.
Även åtskilliga andra spörsmål har berörts i betänkandena. Dessa har remitterats
för yttrande till ett antal myndigheter och organisationer och remisstiden har
ännu icke gått till ända. Någon ståndpunkt har sålunda ännu icke tagits till kommitténs
förslag. Samtidigt med remissbehandlingen har en preliminär genomgång
av betänkandena gjorts inom finansdepartementet. Det har därvid funnits lämpligt
att som ett komplement till de utredningar, nykterhetskommittén haft att utföra,
undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterligare åtgärder ägnade att
främja de nykterhetspolitiska strävandena.

Nykterhetskommitténs utredningar om alkoholvanornas förändringar visar bl. a.
att bruket av alkohol har en tydlig tendens att sprida sig till kretsar som tidigare
varit absolutistiska eller nästan absolutistiska. Kommittén har ingående analyserat
de faktorer som påverkar alkoholvanorna, såväl nykterhetslagstiftningen som
övriga s. k. utomlegislativa faktorer. Beträffande de senare konstaterar kommittén
att de i stort sett främjat nykterheten men att negativa drag också finnes. Vissa
faktorer, som huvudsakligen verkat för en sundare inställning till alkoholen, har
samtidigt bidragit till spridning av alkoholbruket.

Bland sådana faktorer kan nämnas den allmänna kulturlyftningen, benägenheten
hos de breda folklagren alt tillägna sig de bättre situerade befolkningsgrupper -

134

Riksdagsberättelsen.

I Fi: 29 nas vanor samt höjd levnadsstandard och bättre bostadsvillkor för de breda lagren.
Dessa omständigheter har bl. a. medfört att gemene man i en helt annan utsträckning
än under gångna tider brukar samlas till enskilda samkväm på restauranger.
Det är vanligt att därvid i stor utsträckning sprit och vin ingår i förtäringen.
Men även vid samkväm i hemmen är alkoholförtäring vanligare nu än förr.
Benägenheten att efterbilda de bättre situerades vanor spelar här in. Det står utom
allt tvivel att den utveckling som nu antytts haft avsevärd betydelse vid alkoholvanornas
utbredning.

En möjlighet att motverka denna utveckling kan tänkas vara att söka skapa
bättre förutsättningar för ett trivsamt alkoholfritt umgängesliv. I ocli med att vin
ocli sprit icke längre kom att anses vara ett nödvändigt tillbehör till bjudningar,
skulle måhända åtskilligt av lockelsen därtill försvinna.

För att nå detta syfte bör i första hand tillses att gäster som avstår från alkohol
kan finna trivsel på vanliga restauranger av god standard. Kommittén har uppmärksammat
denna sak genom att i sitt förslag till förordning om försäljning av
rusdrycker uppta en bestämmelse att vid utskänkning alkoholfria drycker skall
vara att tillgå i tillfredsställande urval. Ytterligare åtgärder i samma riktning diskuteras,
bl. a. att restaurangidkarna skulle tillhandahålla förteckning över alkoholfria
drycker tillsammans med vinlistan, men kommittén har icke funnit erforderligt
föreslå ett uttryckligt stadgande härom. Nyligen har från restauranghåll
framförts vissa uppslag med syfte att underlätta valfrihet mellan alkoholhaltiga
och alkoholfria drycker på spritrestaurangerna (publikationen »å la carte» 1953,
s. 25 f.).

En ytterligare väg att främja ett alkoholfritt nöjesliv skulle vara att inrätta särskilda
alkoholfria restauranger med ungefär samma standard som de nuvarande
restaurangerna av god klass. Den norska edruelighetskomiteen har för några år
sedan för Norges del föreslagit att det allmänna ur en särskild nykterhetsfond
skulle ge bidrag till igångsättande, utvidgning och modernisering av alkoholfria
restauranger. Beslut att införa en sådan bidragsform har sedermera fattats. Den
svenska kommittén har uttalat, att något direkt ingripande från statens sida i denna
riktning för närvarande icke är påkallat i vårt land. Därvid har kommittén hänvisat
till det stora antalet välskötta lunchrestauranger och konditorier som drives
utan rusdrycksrättigheter eller endast med ölrättigheter. Kommittén har även
erinrat om att de allmänna restaurangbolagen, om så behövs, kan inrätta nya alkoholfria
restauranger.

Inom den svenska nykterhetsrörelsen togs för några år sedan initiativ till inrättande
av alkoholfria hotell och restauranger. En ekonomisk förening, Alkoholfria
Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a. (A.H.R.A.), bildades för ändamålet,
men dess verksamhet har ännu icke resulterat i någon restaurang av den
tilltänkta typen.

Det torde knappast vara lämpligt att icke i större utsträckning än vad kommittén
gjort uppmärksamma dylika anordningar vid de överväganden i nykterhetsfrågan,
som förestår. En ytterligare prövning därav bör enligt min mening ske.

För att en alkoholfri restaurang såsom lokal för samkväm och måltider under
trivsamma former skall kunna konkurrera med de nuvarande bättre restaurangerna
erfordras att den icke står efter dessa i fråga om mathållning, inredningens
standard, uppassning och övrig service. En sådan rörelse kan dock knappast helt
bära sig själv förrän den hunnit inarbetas i allmänhetens medvetande. Ett visst
stöd från det allmännas sida torde vara nödvändigt. I detta avseende kan erfordras
—- utom bidrag till igångsättande, utvidgning och modernisering — någon subventionering
av driften, åtminstone de första åren. Restaurangerna kan, såsom
nykterhetskommittén påpekat, drivas av de allmänna restaurangbolagen. Det statliga
stödet bör i så fall få den formen att en del av vinsten på bolagens verksamhet
i övrigt får användas till att täcka förluster på de nya restaurangerna. Det är

135

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

emellertid också tänkbart att det allmänna subventionerar alkoholfria restauranger J 30

i enskild ägo. Denna möjlighet bör också övervägas.

Vad särskilt landsbygden angår har det numera mer och mer blivit sed, att
.samlingslokaler användes av allmänheten för anordnande av familjefester och dylikt.
En ytterligare utbredning av detta bruk torde vara att emotse. I samband
härmed synes olika åtgärder för nykterhetsintressets tillgodoseende kunna ifrågakomma,
exempelvis tillskapande av möjligheter att förse lokalerna med en för
ändamålet lämplig utrustning. Möjligt är att härför erfordras stöd från det allmännas
sida.

Syftet att främja ett alkoholfritt umgängesliv kan tillgodoses även i andra former.
Olika möjligheter och uppslag i sådant syfte bör närmare övervägas. Bl. a.
synes böra prövas lämpligheten av att lämna stöd åt organisationer, vilka för en
billig penning står till tjänst med eller förmedlar kontakter med personer som
kan bidraga med underhållningsinslag även för enskilda tillställningar. Frågan om
formerna för ett sådant stöd sammanhänger i någon mån med de spörsmål om
stöd åt nykterhetsorganisationer och andra sammanslutningar med ungdomsarbete
på sitt program som av mig senare i dag anmäles. Utredningen i denna del bör
därför verkställas i samråd med de sakkunniga, som kommer att tillkallas för undersökning
av sistnämnda frågor.

Utredningen har under tiden juli—november 1953 hållit 6 sammanträden,
varav 2 gemensamt med samtidigt för andra uppgifter i anslutning till 1944
års nykterhetskommittés förslag tillkallade utredningar. Utredningen beräknas
slutföra sitt arbete under första halvåret 1954.

30. 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande
sammanslutningar.

Tillkallade enligt Kungl. Majrts bemyndigande den 22 maj 1953 för att
utreda frågan om stöd åt nykterhetsorganisationer och vissa andra sammanslutningar,
som utöva ungdomsvårdande verksamhet (se Post- och Inrikes
tidn. den 11 juni 1953):

Lund, R. F., undervisningsråd, ordförande;

Halidén, O., gymnastikdirektör;

Karlström, N. G. F., domprost;

Lindbergson, K. A., statskommissarie.

Expert:

Sönnerlind, Kerstin I., e. o. byråsekreterare (fr. o. m. den 28 september 1953).
Sekreterare:

Poppius, H. D., e.o. revisor.

Biträdande sekreterare:

Virdebrant, C. E., amanuens.

Lokal: Hantverkargatan 21, 4 tr.; tel. växel 22 24 00, ankn. 621.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 22
maj 1953):

.lag har tidigare denna dag anmält vissa spörsmål som aktualiserats vid preliminär
behandling inom finansdepartementet av nykterhetskommitténs förslag rörande
den framtida nykterhetspolitiken i vårt land. Såsom jag därvid anfört har
det befunnits lämpligt att, medan remissbehandlingen av kommitténs slutbetänkanden
pågår, såsom komplement till de utredningar, kommittén haft att utföra,

136

Riksdagsbe rätt elsen.

I Fi: 30 undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterligare åtgärder ägnade att främja
de nykterhetspolitiska strävandena. Jag ämnar nu upptaga frågan om stöd åt
nykterlietsorganisationerna och åt vissa andra sammanslutningar som utövar ungdomsvårdande
verksamhet och vilkas arbete sålunda är ägnat att främja nyssnämnda
strävanden.---------------------------

Nykterhetsorganisationernas medlemmar utför sedan lång tid tillbaka ed självuppoffrande
arbete i folknykterhetens tjänst. Samhällets stödåtgärder till dessa i
rent nykterhetssyfte arbetande sammanslutningar synes kunna lämnas i tämligen
fria former och avse verksamheten över huvud. Beträffande övriga bär aktuella
organisationer bör stödåtgärderna inriktas på den del av verksamheten som innefattar
ungdomsvård i egentlig mening.

Beträffande stödet åt nykterlietsorganisationerna torde man såsom nyss antytts
i princip kunna godtaga nykterhetskommitténs ståndpunkt att statsmedlens användning^
icke bör fixeras till vissa i detalj bestämda ändamål. Värdefullt vore
om ett ökat statligt stöd kunde användas till att främja nya arbetsmetoder och
därigenom öka organisationernas slagkraft och förmåga aU påverka människor.
Icke heller finnes något att erinra mot att statsbidrag liksom hittills och eventuellt
i något ökad omfattning utgår till instruktörsverksamhet. Däremot synes kommitténs
förslag om bidrag till nykterhetsföreningarnas administration böra omprövas.
Generellt kan sägas att bidrag till administrationen innebär att organisationerna
i viss mån skiftar karaktär och får mer eller mindre statlig prägel. De tilltänkta
ortssekreterarna skulle i verkligheten bli statstjänstemän, för vilkas avlöning och
pensionering staten i fortsättningen skulle svara. En dylik byråkratisering kunde
medföra fara att organisationernas karaktär av folkrörelser ginge förlorad. Den
skulle vidare innebära ett långsiktigt ekonomiskt engagemang från statens sida som
jag icke kan förorda. Vad här anförts bör även beaktas vid utformningen av statens
stöd åt instruktörsverksamheten. I den mån instruktörer anställes med hjälp av
statsmedel bör anställningen ha kort varaktighet, ett eller högst två år. Lämpliga anordningar
för att skaffa kvalificerat folk till sådant kortvarigt arbete bör övervägas.
Så kan exempelvis tänkas att för ändamålet bereda ledighet för lärare och
andra statstjänstemän på vissa villkor.

Det här anförda gäller stödet åt de enskilda nykterlietsorganisationerna. I fråga
om den nykterhetsupplysning som bedrives under Centralförbundets för nyklerhetsundervisning
målsmanskap synes nykterhetskommitténs förslag och de synpunkter,
som framkommer i remissyttrandena, kunna direkt läggas till grund för
statsmakternas ställningstagande.

Stödet åt andra organisationer än nykterhetsföreningarna bör, såsom förut
nämnts, inriktas på sådan verksamhet som innefattar ungdomsvård i egentlig
mening. Vissa inskränkningar torde emellertid vara erforderliga. De politiska ungdomsorganisationerna
utför visserligen ett erkännansvärt ungdomsvårdande arbete.
Deras huvudsyfte är emellertid att driva politisk verksamhet och statsstöd till dem
torde med hänsyn härtill vara förenat med särskilda problem. Med hänsyn till
den skyndsamhet varmed ifrågavarande utredning bör bedrivas, torde det vara
mindre lämpligt att häri inbegripa denna fråga.

I fråga om formerna för ett statligt stöd åt andra organisationer än nykterhetsorganisationerna
synes det nödvändigt att skapa fasta normer så att stödets begränsning
till ungdomsvårdande verksamhet säkerställes. Den av ungdomsvårdskommittén
förordade formen att ge bidrag till instruktörsverksamhet representerar
en tänkbar möjlighet. Även andra utvägar bör emellertid prövas. Ett brännande
problem för många organisationer är lokalfrågan. Här blir emellertid eu
begränsning av det i detta sammanhang aktuella utredningsuppdraget nödvändig.
Väl bör sådana frågor som stöd åt föreningar för förhyrning och viss utrustning
av befintliga lokaler o. dyl. kunna komma under bedömande. Däremot bör den

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet. 137

i annan ordning bedrivna samhälleliga planeringen för inrättande av nya samlings- J J1]; 30
lokaler här lämnas å sido.

Idrottsrörelsens ungdomsverksamhet hör givetvis komma under bedömande vid
den nu ifrågasatta utredningen. Här må endast erinras om att Sveriges riksidrottsförbund
och Sveriges centralförening för idrottens främjande tagit initiativ för
att utveckla ungdomsidrotten. En samordning av de på detta område aktuella
åtgärderna bör eftersträvas. Frågan om ökade bidrag till idrottsanläggningar bör
däremot prövas i annan ordning.

Hittills har endast varit tal om stöd åt organisationer. I den mån möjligheter
finnes att i anslutning härtill befordra nykterhetsfrämjande och ungdomsvårdande
verksamhet i andra former, t. ex. fritidsverksamhet för s. k. föreningslös ungdom,
bör de uppmärksammas. Men frågan om statlig eller kommunal verksamhet av
detta slag bör icke prövas i förevarande sammanhang.

Erfarenheterna från främmande länder bör beaktas. Stöd åt ungdomsorganisationer
förekommer exempelvis i Danmark och Storbritannien.

Beträffande de åtgärder till stöd för ungdomsvårdande verksamhet som nu avhandlats
hör faran för byråkratisering beaktas. Vad tidigare i denna del anförts
på tal om stöd åt nykterhetsföreningarna äger även här sin giltighet.

Då det är nödvändigt att en klar överblick erhålles över att de ifrågasatta ökade
statliga stödåtgärderna rymmes inom den ram, som det statsfinansiella läget tilllåter,
bör de kommande utredningsförslagen åtföljas av specificerade kostnadsberäkningar.

De frågor som här angivits bör utredas, innan statsmakterna tager ställning till
nykterhetskommitténs förslag om en omläggning av den allmänna nykterhetspolitiken.
Utredningsarbetet bör anförtros åt en särskild kommitté med högst fem
ledamöter. Denna bör undersöka även andra möjligheter och uppslag med syfte
att främja ungdomens nykterhetsförhållanden. Kommittén bör samråda med de
utredningsmän som tillkallas för att utreda frågan om åtgärder i syfte att främja
ett alkoholfritt umgängesliv. Arbetet bör bedrivas med sådan skyndsamhet att
förslag i ämnet kan framläggas för riksdagen år 1954.

Utredningen har under tiden juni—15 november 1953 hållit 8 sammanträden.

I enlighet med direktiven har utredningen haft samråd med de utredningsmän,
som tillkallats för att utreda frågan om åtgärder i syfte att främja
ett alkoholfritt umgängesliv. Därutöver har utredningen vid skilda tillfällen
haft gemensamma överläggningar med kommittén för motverkande av missbruk
vid övergång till friare spritförsäljning.

Under början av sitt arbete utsände utredningen en rundskrivelse till ett
80-tal organisationer, genom vilken dessa bereddes tillfälle att framföra synpunkter
på de problem, som rymdes inom utredningsuppdraget. Senare ha
dessutom vid flera tillfällen muntliga överläggningar ägt rum med representanter
för organisationerna. Därutöver har utredningen i vissa spörsmål
samrått med olika experter.

Utredningen har den 2 november 1953 avgivit betänkande angående bidrag
till upplysningsverksamhet in. in. för nykterhetens främjande (stencilerat).
Beträffande den del av utredningsuppdraget, som lrämst rör stöd åt
ungdomsvårdande sammanslutningar och därmed sammanhängande frågor,
har utredningen slutfört sitt arbete under november månad 1953, därvid utredningen
avgivit betänkande (stencilerat) rörande bidrag til] ungdomsvårdande
sammanslutningar in. m.

138

Riksdagsbe rätt elsen.

31. 1953 års utskänkningsvinstkommitté.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa utredning rörande verkningarna på restaurangnäringen av utskänkningsvinstens
avveckling m. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juni

1953):

Älmeby, H., överdirektör, ordförande;

Almgren, S. G., f. d. överdirektör;

Axelsson, A., förbundsordförande;

Engkvist, G., målarmästare, led. av II kamin.;

Karlbom, T. O., studierektor;

Rudbeck, O. J. C:son, direktör;

Wadell, A., direktör.

Sekreterare:

Arvidsson, Marianne E., förste aktuarie.

Lokal: Finansdepartementet, Storkyrkobrinken 14; tel. 67 29 33.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 5
juni 1953):

Nykterhetskommittén bär avslutat sitt arbete i början av innevarande år. Kommittén
erinrar i sitt principbetänkande om vad den tidigare anfört beträffande utskänkningsvinsterna
och förklarar sig alltjämt anse att frågan snarast bör tas upp
till allsidig prövning av särskilda sakkunniga. Något eget förslag i ämnet framlägger
kommittén därför icke. Dess förslag till rusdrycksförsäljningsförordning
innehåller en bestämmelse av i huvudsak samma innehåll som 3 kap. 16 § 2 mom.
i gällande förordning.

Kommitténs förslag är f. n. ute på remiss. I vad avser utskänkningen innehåller
förslagen bestämmelser som i viss mån kan påverka restaurangnäringens ekonomiska
förhallanden. Med hänsyn härtill kunde det möjligen vara motiverat att
dröja med den utredning angående verkningarna av vinstavvecklingen, som förutsattes
vid beslutet år 1937 om utskänkningsvinstens borttagande, och avvakta
statsmakternas slutliga ställningstagande till nykterhetskommitténs förslag. Särskilt
med hänsyn till att en sådan utredning kan bedömas bli relativt tidsödande är det
emellertid enligt min uppfattning lämpligare att igångsätta utredningen redan nu.
Vid genomförandet av denna bör självfallet tillbörlig hänsyn tagas även till de
förslag beträffande utskänkningen som framlagts av nykterhetskommittén.

Principbeslutet vid 1937 års riksdag innebar, att restauratörernas vinst å utskänkningen
av sprit och starkviner skulle avvecklas, varmed också deras ekonomiska
intresse i utskänkningens storlek skulle försvinna. Såsom bevillningsutskottet
erinrade vid nämnda tillfälle, innefattar rätten till utskänkning i och för sig
en förmån för innehavaren. Det är anledning att understryka detta inför de krav
som rests på en omprövning av 1937 års beslut. Enligt min mening föreligger icke
någon anledning att frångå grundprinciperna i detta beslut.

Även om man således håller fast vid att någon vinst på utskänkningen icke får
förekomma samt att kostnaderna för utskänkningen i viss mån uppväges av den
ekonomiska förmån rätten till utskänkning innebär, är det möjligt att fog finnes
att bereda restauratörerna ersättning för vissa med utskänkningen förenade kostnader.
För att denna fråga skall kunna tillförlitligt bedömas, bör en undersökning
ske av restaurangnäringens ekonomiska läge och den ekonomiska betydelsen för
näringen av vinstkvantitetssystemets avveckling. Därvid bör även prövas i vad

139

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

mån fo« finnes för framkomna erinringar om ojämnheter i verkningarna av rådande
ordning olika restauranger emellan; skiljaktigheter i reglerna för allmänna J y[: ;}1
restaurangbolag, å ena, samt enskilda restauratörer, å andra sidan, bor undersökas
och deras verkningar klarläggas. Även restauranger med s. k. turistrattigheter bor
ingå i undersökningen. Möjligheterna till kostnadsbesparingar bor beaktas. I detta
hänseende kan övervägas om man generellt bör införa fri forsandning av rusdrycker
till restauranger å orter utan eget utminuteringsställe; utrymmet tor rationaliseringsåtgärder
inom restaurangnäringen bör uppmärksammas o. s. v.

I den mån utredningen föranleder till att gällande regler ändras, bor det tillses
att en eventuell ersättning till restauratörerna icke utformas så att den skapar
intresse för ökad utskänkning. Kostnaderna för utskänkningen står som regel i
visst förhållande till rörelsens omfattning, och det är möjligt att det kan finnas
skäligt att ersättningen lämpas därefter. Olika utvägar bör provas. En lösning ar
måhända att icke låta utskänkningens storlek bli avgörande utan i stallet medge
gottgörelse i förhållande till omsättningen på andra varor an sprit och vin. Utredningen
bör klarlägga om skilda bestämmelser alltfort skall galla for enskilda
restauratörer och allmänna restaurangbolag.

Det hittills sagda har avsett endast de rusdrycker som omfattas av gällande
vinstbegränsningsregler, d. v. s. spritdrycker och starkvin. Undersökningen rörande
restaurangnäringens ekonomiska läge kommer även att beröra utskänkningen
av lätta och musserande viner. Beträffande dessa gäller icke någon vinstbegränsning,
och prissättningen är f. n. fri. Det är känt att priserna på sådana vinei
varierar starkt olika restauranger emellan och att servicen växlar, t. ex. i fråga
om vinlistor och servering glasvis eller eljest i mindre kvantiteter. Det är i och
för sig ett nykterlietspolitiskt intresse att konsumtionen av rusdrycker så mycket
som möjligt inriktas på drycker med lägre alkoholhalt. Därest utredningen ger vid
handen att åtgärder lämpligen bör vidtagas beträffande prissättningen och andra
hithörande frågor rörande utskänkningen av lätta och musserande viner, bör förslag
härom framläggas.

De 1937 beslutade åtgärderna tog sikte på att avveckla restauratorernas vinstintresse
i rusdrycksutskänkningen. Syftet att avlägsna enskildas ekonomiska intresse
i utskänkningens omfattning kan emellertid icke bil helt tillgodosett, sa
länge serveringspersonalen delvis avlönas genom servisavgifter å förtärda rusdrycker.
Ur nykterlietspolitisk synpunkt är det av vikt att även serveringspersonalens
ekonomiska intresse i utskänkningen bortfaller. Denna fråga bör lämpligen
prövas i förevarande sammanhang. Det bör undersökas om systemet med servisavgifter
kan utbytas mot fast avlöning. En annan tänkbar utväg är måhända att
låta servisavgift utgå allenast å den del av förtäringen som icke består av sprit
eller vin; serveringsprocenten finge i så fall ökas. Vare sig det ena eller andra
alternativet väljes, kommer de nuvarande serveringsavgifterna för rusdrycker att
överflyttas på annan förtäring och kommer således även att drabba gäster som
avstår från rusdrycker. Detta innebär självfallet ur vissa synpunkter en olägenhet.
Mot denna får emellertid vägas de fördelar ur nykterlietssynpunkt som står
att vinna genom en avveckling av det nuvarande drickspenningsystemet, hinner
man vid utredningen att betydande nykterhetspolitiska fördelar kan uppnås, synes
betänkligheterna mot den här angivna olägenheten kunna falla.

Om utredningen ger till resultat att det nuvarande systemet med servisavgift å
rusdrycker bör avskaffas, får undersökas vilken avlöningsform som är lämpligast
och hur denna hör genomföras. Finnes lagstiftningsvägen höra väljas, bör förslag
till erforderliga bestämmelser framläggas. Möjligt är emellertid att det åsyftade
resultatet bättre kan vinnas genom avtal mellan de berörda parterna. Förutsättningarna
härför bör klarläggas.

Utredningen bör anförtros åt en särskild kommitté med högst fem ledamöter.

Arbetet bör bedrivas så skyndsamt som möjligt.

Riksdagsberättelsen.

I Fi: 31 Utredningen har under tiden juli—november 1953 hållit 4 sammanträden.

En statistisk undersökning rörande löneförhållandena för serveringspersonal
vid restaurangföretag med rätt till spritutskänkning har igångsatts.
Uppdraget beräknas bli slutfört under år 1954.

32. Utredning angående översgn av lösen- och stämpclförordningarna.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa utredning angående översyn av lösen- och stämpelförordningarna
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 juni 1953):

Regner, N. I., justitieråd.

Expert:

Wildeman, N. C. E., byråchef.

Lokal: Riksräkenskapsverket; tel. växel 23 34 70.

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 5 juni

1953) i

I sin till 1952 års riksdag avgivna berättelse har riksdagens revisorer under § 15
forordat, att frågan om en översyn av gällande regler för stämpelbeläggning av
de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna ävensom vissa därmed sammanhangande
spörsmål upptages till närmare övervägande. På hemställan av statsutskottet
har riksdagen i skrivelse den 29 maj 1952 (nr 293) anhållit, att Kungl.
Maj:t ville föranstalta om den av revisorerna förordade översynen.

På grundval av en i ärendet verkställd utredning avseende vissa viktigare ärendesgrupper
inom länsstyrelsernas verksamhetsområde har revisorerna ansett si"
kunna konstatera, att en mycket växlande praxis utbildat sig vid tolkningen och
tillämpningen av de bestämmelser som f. n. reglerar stämpelbeläggningen. Anledningen
härtill syntes främst vara den brist på klarhet och överskådlighet som
utmarkte nämnda bestämmelser, vilket medfört svårigheter av skilda slag.

Beträffande de konkreta spörsmål, som enligt revisorernas mening borde komma
under bedömande vid en översyn, torde jag få hänvisa till den av revisorerna
lamnade redogörelsen (Del I, s. 122—137). Här må endast sammanfattningsvis
omnamnas följande huvudsynpunkter. Översynen borde omfatta såväl 1914 års
stämpelförordning som 1883 års expeditionslösenförordning och taga sikte på en
anpassning av reglerna till närmare överensstämmelse med inom förvaltningen
numera tillämpade arbetsformer. Sedan i samband med de senaste statliga löneregleringarna
lösenavgiften såsom en avlöningsförmån till statliga befattningshavare
bortfallit och för städernas del lösen i allmänhet indragits till stadens kassa,
syntes det föga rationellt att stämpel å utgående expeditioner fortfarande skulle
beräknas enligt såväl stämpel- som lösenförordningen, vilket självfallet medförde
onodigt dubbelarbete. En sammanslagning av avgifterna enligt dessa båda förordningar
till en enda avgift skulle uppenbarligen förenkla och underlätta myndigheternas
arbete vid stämpelbeläggningen. I de fall där lösenavgift alltjämt utginge,
syntes frågan kunna regleras genom övergångsbestämmelser eller i annan ordning.

Bland de spörsmål som borde uppmärksammas vid en blivande revision har vidare
särskilt nämnts frågan om en rationell och såvitt möjligt enhetlig avvägning
av de i respektive avgiftstariffer upptagna avgiftsbeloppen. I det sammanhanget
har revisorerna bl. a. uttalat att stämpeln — om man tar i betraktande det arbete
med diarieföring, införskaffande av utredning, uppsättande och utskrift av expeditioner
m. m., som myndighets beslut i allmänhet medför — framstode som en
mycket blygsam ersättning för de kostnader, som ärendet föranledde det allmänna.

141

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

Enligt revisorernas mening kunde de nuvarande ojämnheterna vid stämpelbe- J JJj; 30
läggningen till väsentlig del ledas tillbaka på den ordning, som inom statsförvaltningen
gällde i avseende å såväl sättet för besluts fattande som den form, i vilken
beslutet expedierades. Frånsett regler i en del speeialförfattningar och vissa i
lösenförordningen meddelade allmänna föreskrifter saknades i huvudsak bestämmelser
om den form, i vilken myndighets beslut skulle avfattas och utfärdas. Med
hänsyn härtill syntes vid en omprövning av reglerna för stämpelbeläggningen
uppmärksamhet även höra ägnas frågan, i vad mån kompletterande föreskrifter
om myndigheternas beslutsformer i olika förvaltningsärenden borde utfärdas.

Revisorerna har vidare berört vissa frågor av mera speciell art. Av dessa må
särskilt nämnas frågan om samordning av bestämmelserna om stämpelavgift och
andra avgifter ävensom frågan om kontrollen över stämpelpliktens behöriga fullgörande.

Även enligt min uppfattning är en genomgripande omarbetning av de nuvarande
lösen- och stämpelförordningarna vilka bygger på förvaltningsmässiga former,
som i huvudsak utbildat sig under slutet av 1800-talet, i hög grad påkallad. Jag
förordar sålunda att den av riksdagen begärda utredningen nu igångsättes. Utredningen
bör taga till utgångspunkt de av riksdagens revisorer gjorda uttalandena
och pröva, hur de av revisorerna avsedda problemen bäst kan lösas. Såsom av den
tidigare lämnade redogörelsen framgår har revisorerna bl. a. framhållit att de
nuvarande stämpelavgifterna vanligen framstode som en mycket blygsam ersättning
för de kostnader, som ärendet föranledde det allmänna. Det torde icke vara
möjligt att här angiva någon allmän nivå för stämpelavgifternas höjd. Å andra
sidan är det uppenbart att penningvärdets förändringar måste föranleda en justering
uppåt av flertalet avgifter. I fråga om avgifternas inbördes avvägning kan
det måhända visa sig lämpligt att först undersöka vilken Svgift som bör gälla
för sådana expeditioner, där avgiften mera påtagligt utgör ersättning för rena
kontorskostnader såsom kostnader för skrivarbete, diarieföring, blanketter, papper,
skrivmateriel m. in. Som exempel på sådana avgifter kan nämnas avgifter för
avskrifter och utdrag av olika slag, vissa enklare resolutioner, bevis och vidimationer.
Med ledning av den avgiftsbeläggning, som anses böra ifrågakomma för
dessa enklare expeditioner, och med beaktande av den nuvarande relationen mellan
olika avgifter, bör det sedan vara möjligt att verkställa en lämplig gradering
av avgiftsbeloppen för övriga expeditioner.

Den av riksdagen begärda översynen har angivits närmast skola avse stämpelbeläggningen
av de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna. Vid en blivande
utredning bör emellertid även verkställas en översyn i tekniskt hänseende
av stämpelförordningens bestämmelser om stämpel till enskilda handlingar. Förslag
om ändringar i dessa bestämmelser har framförts såväl motionsvägen i riksdagen
som genom framställningar till Kungl. Maj:t. Sålunda kan nämnas att riksdagen
i olika sammanhang uttalat önskemål om utredning angående grunderna för
lagfartsstämpelns erläggande. Behovet av en sådan utredning — vilken närmast
ansetts böra taga sikte på att åstadkomma större jämnhet i beskattningen vid å
ena sidan direkt köp av fastighet och å andra sidan förvärv av aktier eller andelar
i bolag eller förening, som äger fastighet — har närmare belysts i bevillningsutskottets
vid 1950 års riksdag betänkande nr 18 och där åberopade tidigare utskottsbetänkanden.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande nr 20 har 1952 års bevillningsutskott
behandlat frågan om lagfartsstämpel vid fusion. Enligt utskottets mening borde
denna fråga göras till föremål för närmare utredning. Utgångspunkten borde därvid
vara att bestämmelserna i stämpelförordningen så långt möjligt erhölle sådan
utformning att de icke motverkade intresset att åvägabringa sådana fusioner, som
uteslutande vore motiverade av eu ur såviil de direkta intressenternas som det
allmännas synpunkt önskvärd koncentration av företagen. Med hänsyn till den

142

Riksdagsberått elsen.

I Fi: 32 oklarhet, som för närvarande rådde rörande stämpelplikten vid fusionsavtal, syntes
det önskvärt att denna för det ekonomiska livet betydelsefulla fråga vid eu
blivande översyn av stämpelförordningen behandlades med förtur och att förslag
i ämnet förelädes riksdagen så snart föreliggande omständigheter medgåve.

Här nämnda och övriga på Kungl. Maj:ts prövning beroende framställningar
om ändringar i stämpelförordningen torde böra upptagas till allsidig och förutsättningslös
prövning vid den nu ifrågasatta utredningen. Vid denna bör självfallet
även andra frågor av teknisk art, som kan aktualiseras under utredningsarbetet,
bli föremål för prövning. Utredningen bör anförtros åt en särskilt tillkallad
utredningsman. Till hans förfogande bör i mån av behov ställas särskild
expertis. Vid utredningsarbetet bör beaktas bevillningsutskottets tidigare omnämnda
uttalande om förtursbehandling av frågan om stämpelplikt vid fastighetsöverlåtelse
genom fusion.

Utredningen har påbörjats.

33. 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1953 (se Postoch
Inrikes tidn. den 8 juli 1953):

Olsson, K. J., landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;

Edström, W. S., direktör, led. av II kamm.;

Flyboo, T. V., ombudsman;

Jönsson, N. O. disppnent, led. av II kamm.;

Lindskog, B. V., hovrättsråd, t. f. kommerseråd;

Oredsson, H. E., överdirektör;

Schmidt, C. S., överrevisor, led. av II kamm.;

Tunhammar, E. W., direktör;

Åman, O. V., direktör, led. av I kamm.

Sekreterare:

Sommar, C. O., byråchef.

Biträdande sekreterare:

Tersman, R. F. B., förste byråsekreterare.

Lokal: Försvarets fabriksstyrelse, Birger Jarlsgatan 7; tel. 22 45 00 (sekreteraren),
tel. 22 36 60 (biträdande sekreteraren).

Direktiv (anförande av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 30
juni 1953):

1951 års riksdag har i skrivelse den 1 december 1951 (nr 365), i anledning av
väckta motioner, hemställt om en allsidig utredning rörande de statliga företagsformerna.
I sitt över motionerna avgivna och av riksdagen godkända utlåtande,
nr 194, uttalade statsutskottet, bland annat, att de statliga företagsformerna uppvisade
stora inbördes skiljaktigheter. Såvitt kunde bedömas hade vid valet av olika
företagsformer någon bestämd princip icke följts. Redan av denna anledning torde
enligt utskottet behov få anses föreligga av en översyn av förhållandena på förevarande
område. Härtill kom, att samhällslivet undergått en genomgripande förändring,
vilken ställt statsmakterna inför delvis nya och vidgade arbetsuppgifter.
Detta gällde icke minst den ekonomiska verksamheten. Det var emellertid icke
utan vidare givet att de former, under vilka staten en gång framträtt som företagare,
utgjorde de i dagens läge mest rationella. Av anförda skäl ansåg sig utskot -

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet. 143

tet böra tillstyrka motionärernas förslag om en allsidig utredning rörande de stat- J Fj;
liga företagsformerna.

Den av riksdagen begärda utredningen bör nu komma till stånd. Såsom statsutskottet
i sitt utlåtande berört, kommer en utredning av ifrågavarande slag att få
taga ställning till en mångfald olika problem. Delvis i anslutning till vad utskottet
i detta hänseende anfört vill jag i korthet angiva några av de frågeställningar som
synes mig vara av särskild betydelse.

Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara en systematisk undersökning
rörande erfarenheterna av de olika företagsformer, i vilka statlig ekonomisk verksamhet
för närvarande bedrives. Man kan i huvudsak skilja mellan två olika typer
av statlig företagarverksamhet, nämligen å ena sidan den verksamhet som bedrives
i affärsverksform, å andra sidan den som drives i bolagsform. De affärsdrivande
verken och de statliga aktiebolagen är till sin organisatoriska uppbyggnad
av varierande slag och de företer vidare betydande olikheter i fråga
om ekonomisk rörelsefrihet. På grundvalen av en bedömning av olika företagsformers
tjänlighet såsom organ för samhälleligt företagande har utredningen
att bilda sig en principiell uppfattning rörande de former, i vilka den statliga
företagsamheten i fortsättningen bör bedrivas.

En central fråga vid uppbyggandet av en samhällelig företagsform är givetvis
hur företagets högsta instans skall fungera. Statsföretagets ställning som ett samhällets
gemensamma företag och det för den statliga ekonomiska verksamheten
dominerande syftet att tjäna samhällets behov gör det i vissa fall naturligt att det i
ett statsföretags högsta instans finns representanter för jämväl andra intressen och
synpunkter än de rent företagsekonomiska. Vid övervägandet av den lämpliga
organisationsformen för statsföretag måste bägge sidorna av företagets verksamhet
beaktas; att tjäna samhället och att vara ekonomiskt bärkraftigt. Någon enhetlig,
för all statlig företagsamhet tillämplig företagsform torde dock knappast
kunna komma i fråga. De förutsättningar, som råder för statlig företagsamhet på
olika områden, torde vara alltför skiftande för att detta skulle vara möjligt. Man
torde därför få räkna med att olika företagsformer får tillämpas för olika fall. På
vissa områden torde affärsverksformen sålunda alltjämt framstå som den mest ändamålsenliga,
medan däremot i andra fall en övergång till bolagsform torde vara
tänkbar. Det gäller emellertid för utredningen icke blott att företaga en avvägning
mellan affärsverksformen och bolagsformen eller eventuellt någon helt ny typ av
statsföretag såsom organ för den statliga företagsamheten utan även och kanske
framför allt att undersöka i vad mån reformer inom den nuvarande organisationens
ram kan vara erforderliga och verka effektivitetsbefrämjande. Sålunda bör
frågan om behovet av ökade befogenheter för vederbörande affärsverksstyrelser
underkastas en ingående prövning. Därest ett sådant behov anses vara för handen,
är det å andra sidan möjligt att detta behov kan för vissa affärsverk lämpligast
tillgodoses genom en helt eller delvis ändrad företagsform.

Beträffande de statliga aktiebolagen vill jag särskilt erinra om frågan på vad sätt
det statsägda kapitalet lämpligen skall representeras vid bolagsstämma. Liksom i
de enskilda bolagen torde bolagsstämman i statliga bolag nu i de flesta fall vara
en ren formalitet. Någon egentlig olägenhet av nuvarande ordning har väl icke
förmärkts men den tanken har framförts att en bolagsrepresentation bör skapas,
som kan mera självständigt och i högre grad än hittills fungera som högsta instans
för företaget. Möjligen skulle man kunna tänka sig en uppdelning av beslutanderätten
vid eu statlig bolagsstämma på ett lämpligt antal personer, representerande
sakkunskap och olika för bolagets verksamhet väsentliga intressen. Det
bör dock ej förbises, att en sålunda förstärkt bolagsstämma kan visa sig bli ett
tyngande mellanled, som binder bolagsledningen och minskar den rörelsefrihet,
som bolagsledningen i den ekonomiska effektivitetens intresse bör ha. Även beträffande
sådana företag som anses böra drivas i affärsverksform skulle det må -

144 Riksdagsberättelsen.

I Fil ''■>?> hända vara möjligt att, med beaktande av hittills vunna erfarenheter av fullmäktiginstitutionerna
inom vissa verk, tillskapa någon form av stämma eller representantskap,
närmast av rådgivande karaktär. I anslutning'' härtill synes det naturligt
att utredningen jämväl prövar frågan huruvida nuvarande aktiebolagsform är i
allo lämplig för statliga företag.

I vissa fall kan böra undersökas om ökade förutsättningar kan skapas för en
erforderlig samordning av de olika statliga företagens verksamhet. Delvis kan frågan
lösas genom samarbete direkt mellan företagen. Den högsta samordnande
funktionen representeras givetvis av Kungl. Maj:t och riksdagen, på vilka det
alltid måste ankomma att uppdraga de allmänna riktlinjerna för den statliga företagsamhetens
utformning. I den allmänna debatten har bland annat i detta avseende
föreslagits att vissa samordningsproblem skulle kunna lösas genom att ett eller
flera holdingbolag skapas, varunder flera statliga aktiebolag skulle sortera. Uppslaget
är uppenbarligen icke invändningsfritt men kan möjligen böra prövas i vad
avser samordningen av statliga bolag, som är verksamma inom närbesläktade områden.

Såsom statsutskottet i sitt utlåtande framhöll förtjänar även förutsättningarna för
industriell och ekonomisk demokrati vid de statliga företagen att upptagas till
övervägande av utredningen. Utskottet pekade vidare på spörsmålet om riksdagens
inflytande över, insyn i och revision av de statskontrollerade bolagen. I detta sammanhang
vill jag erinra om det interpellationssvar i sistnämnda fråga, som jag
den 22 april detta år lämnade i riksdagens första kammare. Jag uttalade däri, att
jag fann det naturligt att kontrollen av den affärsverksamhet, som staten bedriver,
utformas på det sätt, som ansluter sig till den form, som i varje särskilt fall
valts för verksamheten. Statliga bolag, som bedriver sin verksamhet i konkurrens
med företag i enskild ägo, kunde befaras komma i ett ur effektivitetssynpunkt
klart sämre läge än sina icke-statliga konkurrenter, om de underkastades kontroll
av några andra organ än den lagstadgade bolagsrevisionen. I vissa statliga bolag,
främst monopolbolagen, är vidare revisionsarbetet så organiserat, att riksdagen genom
sina representanter har möjlighet till fortlöpande insyn i bolagets verksamhet.
Jag förklarade mig därför icke beredd att för riksdagen framlägga några förslag
på grundval av det betänkande, som 1948 års revisionsutredning på sin tid
framlade i frågan. Samtidigt uttalade jag emellertid, att de sakkunniga för nu ifrågavarande
utredning borde vara oförhindrade att ånyo pröva frågan om i vilka former
kontrollen över statsbolagen bör ske samt framlägga de förslag, som de
kunde finna anledning till.

Den utredning som nu bör verkställas bör självfallet vara helt förutsättningslös.
Statsutskottet framhöll sålunda uttryckligen att utskottets tillstyrkan av motionerna
icke innebar ett ställningstagande till förmån för den ena eller andra företagsformen.
Utredningen bör pröva spörsmålet om de statliga företagsformerna med
det enda mål i sikte att söka finna de mest ändamålsenliga formerna för den statliga
verksamhet, som i varje särskilt fall avses. Såsom statsutskottet erinrat, får
emellertid icke förbises att ändamålsenligheten icke alltid har en uteslutande ekonomisk
innebörd utan att jämväl andra synpunkter därvid måste beaktas.

Det bör ankomma på utredningen att på grundvalen av det principiella ståndpunktstagande
rörande de statliga företagsformerna, vartill utredningens överväganden
leder fram, framlägga konkreta förslag beträffande den företagsform
som i varje särskilt fall anses böra komma till användning. Då man får räkna med
att utredningen på grund av sin omfattning kan komma att bliva relativt tidskrävande,
bör delförslag kunna framläggas beträffande särskilda verksamhetsområden
i den mån förslagens genomförande icke innebär ett föregripande av utredningens
ståndpunktstaganden i övrigt.

För utredningens verkställande torde särskilda sakkunniga böra tillkallas, till
ett antal av högst nio. Det synes lämpligt att utredningen i huvudsak ges formen

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

145

av parlamentariskt sammansatt kommitté, men att i kommittén därjämte ingår J J1}; gj.
representanter för juridisk och ekonomisk sakkunskap.

Utredningen har t. o. m. november 1953 hållit 2 sammanträden.

Arbetet beräknas fortgå under 1954.

34. 1953 års skatteflyktskommitté.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 september 1953 för
att utreda frågan om införande i skattelagstiftningen av bestämmelser mot
skatteflykt och opåkallade skattelättnader (se Post- och Inrikes tidn. den
6 oktober 1953):

Strömberg, S. J. M., regeringsråd, ordförande;

Anneli, E. H., taxeringsintendent;

Geijer, E. E. K. R., bankdirektör, f. d. assessor.

Sekreterare:

Bengtsson, M. T. L., assessor i kammarrätten (t. o. in. den 31 oktober 1953);
Ekman, S. G., t.f. assessor i kammarrätten (fr. o. m. den 1 november 1953).

Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Direktiv: Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1953 tillkallades
Bengtsson såsom särskild utredningsman med uppgift att verkställa en
förberedande utredning rörande vilka åtgärder på skattelagstiftningens plan
som borde vidtagas mot vissa skatteflyktsåtgärder (se Post- och Inrikes
tidn, den 2 och 3 juli 1953). Direktiven för utredningsmannen (anförande
av statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 30 juni 1953) innehåller
bl. a.:

Åt 1944 års allmänna skattekommitté uppdrogs på sin tid att överse bestämmelserna
och kommittén framlade år 1950 ett betänkande (SOU 1950: 21), däri
föreslogs vissa åtgärder med syfte att tilltäppa de luckor i förevarande lagstiftning,
som mindre nogräknade skattskyldiga begagnat sig av. Sedan förslaget gjorts
till föremål för överarbetning inom finansdepartementet, framlades i proposition
nr 182/1951 ett lagförslag som främst riktade sig mot vissa s. k. familjebolags
utnyttjande i skatteundandragande syfte. Förslaget antogs av 1951 års riksdag och
innebär i korthet att kedjebeskattning av utdelningsinkomst infördes för de nyss
åsyftade familjebolagen.

Det kan redan nu konstateras, att denna lagstiftning medfört den önskvärda
effekten att åtskilliga holdingbolag utan annan uppgift än att möjliggöra skattelindring
eller skatteuppskov avvecklats och att av dessa bolag innehavda aktier
överförts i direkt ägo.

Jag avser att nu behandla ett spörsmål, som uppmärksammades i samband med
1951 års lagstiftning och som genom ett av regeringsrätten nyligen avgjort mål kommit
i ett förändrat läge.

Av enskilda personer ägda fastigheter har i betydande omfattning placerats hos
för ändamålet bildade fastighetsbolag (eller fastighetsföreningar). Härigenom har
vunnits vissa fördelar, t. ex. att lagfartsstämpel icke uttagits vid förändring i den
reella äganderätten till fastigheten och att fem- i stället för tioårsgränsen varit avgörande
för beskattning av realisationsvinst. Emellertid har det under hand visat

10 Ilihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt.

Riksdagsberättelsen.

146

Riksdag sberättelsen.

I Fi: U sig att den valda förvaltningsformen medfört nackdelar i andra hänseenden och
vederbörande har som följd härav önskat överföra fastigheten i direkt ägo. Hos
flertalet av dessa bolag och föreningar har funnits ansamlade vinstmedel, som i
realiteten uttagits — såsom lån och utan någon beskattning som följd — av nuvarande
eller tidigare ägare; bokföringsmässigt har vinstmedlen balanserats mot
en fordran å delägarna. Beskattningen av dessa vinstuttag har alltså medvetet
skjutits på framtiden. En likvidation av fastighetsbolaget skulle framtvinga denna
beskattning, liksom en beskattning av ett belopp motsvarande skillnaden mellan
fastighetens aktuella taxeringsvärde och bolagets anskaffningskostnad för samma
fastighet.

I detta läge har åtskilliga skattskyldiga — delvis med hjälp av rådgivare som
i annonser i de dagliga tidningarna förklarat sig kunna likvidera fastighetsbolag
med åvilande skatteskuld utan att någon beskattning behövde inträda — sökt utnyttja
vissa kryphål i skattereglerna. De därvid använda metoderna har varierats
men i princip följt ungefär följande linje. Fastighetsbolaget har mot revers sålt
sin fastighet till fastighetsbolagets ägare. Denne har därefter avyttrat aktierna i
bolaget till ett för ändamålet tillhandahållet bolag, vilket som likvid för andelarna
övertagit överlåtarens skuld enligt nyssnämnda revers. Vinstmedlen i fastighetsbolaget
har därefter genom utdelning överförts till det andra bolaget; man
har icke ens dragit sig för att utdela reservfonden. Härefter har fastighetsbolaget
likviderats i ett läge då dess tillgångar exakt svarade mot aktiekapitalet.

Genom nämnda eller därmed likvärdiga förfaringssätt ansågs alltså fastigheten
kunna överföras i direkt ägo och fastighetsbolaget upplösas utan att — varken då
eller framdeles —• den föreliggande skatteskulden skulle behöva infrias. Ej heller
kvarstod för framtiden någon skatteskuld hos något av de ifrågavarande båda bolagen.
Taxeringsmyndigheterna ingrep emellertid mot antydda förfaringssätt och
hävdade alt de vidtagna åtgärderna finge ur skattesynpunkt betraktas på samma
sätt som om utdelning i vanlig ordning skett av de vinstmedel som formellt tillförts
aktieägaren i form av icke skattepliktig realisationsvinst. Denna uppfattning
godtogs av regeringsrätten i ett den 14 februari 1951 avgjort mål.

Detta var läget när jag den 30 mars 1951 i statsrådet anmälde propositionen nr
182. Jag hade anledning att särskilt åberopa regeringsrättens ifrågavarande utslag,
närmast i anslutning till en diskussion rörande behovet av ett uttryckligt stadgande
angående hur skatteflyktsåtgärder borde bedömas och ansåg mig — just
med hänsyn till nämnda utslag — kunna avstå från att föreslå en direkt lagstiftning
i ämnet. Jag tilläde: »Enligt min mening synes man alltså i de fall, varom
nu varit fråga, alltfort böra lita till praxis. Och det torde därvid kunna förutsättas
att i praxis åtgärder, som endast i syfte att kringgå beskattningsreglerna
givits en viss utformning, komma att bedömas efter deras verkliga innebörd.»

Detta uttalande underströks särskilt av bevillningsutskottet (betänkande nr 53/
1951) och föranledde icke någon erinran från riksdagens sida. Det kan följaktligen
icke råda tvekan om lagstiftarens inställning till spörsmål av nu ifrågavarande
slag.

Praxis har emellertid svängt. I ett den 5 februari 1953 avgjort mål — däri omständigheterna
i allt väsentligt synes jämförbara med de som förelåg i det den 14
februari 1951 avgjorda målet — har regeringsrätten ansett förutsättningar för
taxering icke föreligga. Om utgången i detta mål, i vars avgörande regeringsrättens
samtliga ledamöter deltog, var nio ledamöter ense; övriga fyra ledamöter ansåg
förutsättningar för taxering föreligga.

Allmänt har detta senaste avgörande fattats såsom ett frångående i princip av
den ståndpunkt, för vilken avgörandet den 14 februari 1951 gav uttryck och på
vilken tidigare omnämnda uttalanden i proposition nr 182/1951 och bevillningsutskottets
betänkande nr 53/1951 byggde. Det måste med andra ord konstateras
att gällande bestämmelser, sådana de av regeringsrätten numera tolkas, icke sy -

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

147

nes ge utrymme för det bedömande av hithörande frågor som lagstiftaren år 1951 J 34,
förutsatte. Detta utgör ett starkt skäl för att ånyo pröva frågan om en uttrycklig
reglering i skattelagstiftningen av det spörsmål varom nu är fråga.

Det må framhållas, att genom 1951 års förut omnämnda lagstiftning, vilken tilllämpats
första gången vid 1953 års taxering, vissa hinder rests mot åtgärder av
nyss antytt slag. Denna lagstiftning, som tillkommit främst med tanke på vissa
andra närbesläktade åtgärder på området för utnyttjande av kryphål i skatteförfattningarna
torde emellertid i förevarande hänseende icke erbjuda tillräcklig
garanti.

Jag får i detta sammanhang vidare erinra om vissa likartade skatteflyktsåtgärder,
vilka även uppmärksammades vid lagstiftningen år 1951. Jag åsyftar möjligheten
för delägare i ett familjebolag med ansamlade vinstmedel att till fulla värdet
överlåta aktierna i bolaget å ett annat bolag, som icke är att anse såsom familjebolag
eller, även om så är förhållandet, har till uppgift att driva penningrörelse.
Ett sådant bolag kan till sig utan skattebelastning överföra vinsten såsom
utdelning. I detta fall utfår delägarna, såsom köpeskilling för aktierna, vinstmedlen
skattefritt (om aktierna innehafts mer än 5 år) och köparen ådrar sig icke
genom förvärvet någon skatteskuld.

Det sist sagda utgör en konsekvens av beskattningsreglernas avfattning, som
för åtskilliga fall synes godtagbar. I andra fall åter — sådana har observerats i
praktiken — där aktieförsäljningen icke har något som helst annat syfte än att
undgå en materiellt befogad beskattning, kan starka skäl åberopas för att en dylik
försäljning skall medföra samma beskattning som om i stället utdelning ägt rum.

1944 års allmänna skattekommitté antydde i sitt förut omnämnda betänkande
vissa lagstiftningsåtgärder, som kunde vidtagas för att möta de senast antydda
skatteflyktsåtgärderna. Något direkt förslag framlades emellertid icke av kommittén.
Även i propositionen intogs den ståndpunkten att med uttryckliga bestämmelser
borde tills vidare anstå. Som skäl åberopade jag därvid bl. a. att redan
gällande bestämmelser syntes möjliggöra åsättandet av eu materiellt riktig taxering
i sådana fall, där rena skatteflyktsåtgärder förelåg.

I det ändrade läge, som numera föreligger, kan ifrågasättas, huruvida det är
tillrådligt att längre lita till att i praxis skatteflyktsåtgärder av olika slag, som
bygger på utnyttjandet av kryphål i lagstiftningen, erhåller det bedömande som
lagstiftaren avsett.

De nu berörda spörsmålen är av delvis intrikat natur och kräver en närmare
utredning innan slutlig ställning till desamma kan tagas. Jag vill förorda att en
dylik utredning kommer till stånd. Därvid synes i första hand de i det föregående
omnämnda problemställningarna böra granskas. Emellertid kan ifrågasättas huruvida
det icke vore mer ändamålsenligt med ett mer allmänt hållet stadgande om
hur skentransaktioner och skatteflyktsåtgärder skall bedömas. Vid utredningsarbetet
torde denna fråga jämväl böra prövas och därvid mot bakgrunden även
av skatteflyktsåtgärder av delvis annat slag än de här tidigare omnämnda. Det
ligger i sakens natur, att ett dylikt mer allmänt hållet stadgande bör så utformas
att i möjligaste mån otrygghet i tillämpningen undvikes och att stadgandet i fråga
icke blir tillämpligt å rent affärsmässiga transaktioner, vilka icke har något samband
med undandragande av skatt.

Utredningsarbetet synes lämpligen böra bedrivas så, all åt en särskild utredningsman
uppdrages att närmare undersöka de skatteflyktsåtgärder, varom i förevarande
sammanhang kan vara tal. Utredningsmannen bör därvid tillgodogöra
sig den betydande erfarenhet på området, som vunnits inom överståthållarämbctets
och de större länsstyrelsernas taxeringsavdelningar. Sedan fältet sålunda klarlagts
och en säkrare uppfattning vunnits rörande behovet av lagstiftningsåtgärder
och de linjer efter vilka en lagstiftning bör utformas, får prövas huruvida en särskild
kommitté då bör tillsättas med uppdrag att överväga det förebragta materialet
och utarbeta erforderliga författningsförslag.

148

Riksdag sberättelsen.

I Fi: 34 Det synes önskvärt att 1954 års riksdag förelägges förslag till författningsbestämmelser,
avseende transaktioner av den art som varit föremål för regeringsrättens
bedömande i förut omnämnda båda mål. Utredningsmannens arbete såvitt avser
denna fråga bör bedrivas med tanke härpå. Därvid bör tillika prövas huruvida
de nya bestämmelserna skall göras tillämpliga redan vid 1954 års taxering.

Även i övrigt bör arbetet bedrivas skyndsamt.

Sedan Bengtsson för statsrådet Sköld anmält, att han utfört den förberedande
undersökningen, tillkallades de sakkunniga enligt förenämnda bemyndigande
den 25 september 1953. I anledning härav anförde statsrådet
Sköld till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag:

Såsom direktiv för de sakkunniga torde få gälla vad i hithörande hänseenden
anfördes till statsrådsprotokollet den 30 juni. Jag vill emellertid särskilt understryka,
att de sakkunnigas uppdrag icke bör vara begränsat till de av mig särskilt
omnämnda möjligheterna till skatteundandragande. Även andra luckor i lagstiftningen,
som kan utnyttjas för att vinna icke avsedda skattelättnader och som under
det fortsatta utredningsarbetet kan komma att observeras, bör föranleda överväganden
från de sakkunnigas sida huruvida lagstiftningsåtgärder är påkallade.
Jag vill i detta sammanhang erinra om mitt förut gjorda uttalande att det kan
finnas ändamålsenligt med ett mer allmänt hållet stadgande om hur skentransaktioner
och skatteflyktsåtgärder skall bedömas. Att en sådan utvidgning av det
skattemässiga inkomstbegreppet bör prövas jämväl mot bakgrunden av önskemålet
att undvika otrygghet i rättstillämpningen och icke försvåra rent affärsmässiga
transaktioner har jag tidigare understrukit.

I samband med att jag hemställde om bemyndigande att tillkalla den särskilda
utredningsmannen framhöll jag, att denne borde uppmärksamma en under senare
tid i betydande omfattning praktiserad möjlighet att utan skattepåföljd uttaga
vinstmedel ur fastighetsbolag och fastighetsföreningar, därvid jag tillika framhöll
önskvärdheten av att förslag till författningsbestämmelser i ämnet förelädes 1954
års riksdag. Om än utredningsmannens uppdrag i huvudsak nu slutförts, kvarstår
detsamma dock i nyss angivet hänseende.

Kommittén har under tiden september—november 1953 hållit 6 sammanträden.

Kommittén har den 31 december 1953 avlämnat stencilerad promemoria
med förslag till förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt).

Kommitténs arbete beräknas fortgå under år 1954.

35. Fastighetstaxeringssakkunniga av år 1953.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 oktober 1953 för
att, i egenskap av sakkunniga inom finansdepartementet med avseende å
1952 års allmänna fastighetstaxering, verkställa sådan undersökning, som
i 71 § taxeringsförordningen avses, för utrönande huruvida vid taxeringen
av jordbruksfastigheter å landsbygden jämnhet och likformighet de olika
länen emellan blivit uppnådd:

Lindeberg, E. F. L., f. d. generaldirektör;

Näslund, H. M. E., professor.

Kommittéer och sakkunniga: Finansdepartementet.

149

Biträde: I Fil 35

Arman, V., civiljägmästare.

Lokal: t. v. Statens skogsforskningsinstitut, Experimentalfältet eller
Eriksbergsgatan 12 A (Lindeberg); tel. 34 98 30 och 20 25 80 (Lindeberg).

Direktiv. Utredningen skall verkställas på grundval av i första hand länens
fastighetslängder och den särskilda längd, som beredningsnämnderna
fört för jordbruksfastighet, fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetsprövningsnämndernas
protokoll samt övriga hithörande tillgängliga handlingar,
som kunna vara av värde. Härutöver skall uppmärksammas utredningar
och statistiska sammanställningar, som kunna vara av betydelse.

Utredningen har under tiden oktober och november 1953 bedrivit förberedande
arbeten för materialinsamling, uppgörande av blanketter samt kostnadsberäkningar
för tillämpande av lämpligaste arbetsmetoderna vid det
statistiska materialets bearbetning och redovisning.

Utredningen beräknar icke att slutföra sitt arbete under år 1954.

150

Riksdags berättelsen.

I E: l

Ecklesiastikdepartementet.

A. Kommittéer som avslutat sill verksamhet under 1953.

1. 1945 års lärobokskommitté (1951: I 20; 1952: I 16; 1953: I 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 oktober 1945 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för förbättringav
läroböcker m. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 oktober 1945):
Elmgren, B. F., överlärare, led. av I kamm., ordförande;

Mattsson, J. G. A., läroverksadjunkt;

Rönn, Solveig A. O., fru, f. d. riksdagsledamot;

Sefve, S. I., rektor, f. d. riksdagsman, avliden den 5 juli 1953;

Wikström, N. K., direktör.

Sekreterare:

Tegner, G., pol. mag.

Direktiven för kommittén, se 1946: I E 37.

Under tiden januari—mars 1953 avhölls icke några kommittésammanträden
in pleno, men en arbetsdelegation bestående av ordföranden och
sekreteraren sammanträdde ett flertal gånger. Genom beslut av Kungl. Maj:t
den 17 mars 1953 beslöts, att kommitténs arbete skulle upphöra från och
med den 31 mars 1953.

Kommitténs arbetsmaterial har överlämnats till ecklesiastikdepartementet.

2. Sakkunniga för fortsatt utredning rörande reglering av församlingsindelningen
i Stockholm (1951: I 28; 1952: I 20; 1953: I 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1947 för
att biträda vid fortsatt handläggning av frågan om ändringar av den territoriella
församlingsindelningen i Stockholm med uppdrag tillika att, med
beaktande av föreliggande utredningsmaterial, överlägga med vederbörande
intressenter rörande de ändringar i församlingsindelningen, som finnas kunna
ifrågasättas, samt att därefter till Kungl. Maj :t avgiva yttrande och förslag
i ämnet, avseende jämväl den lämpliga tidsordningen för de ändringar
i nämnda avseende, som finnas böra genomföras (se Post- och Inrikes tidn.
den 2 december 1947):

Hassler, N. H. Å., professor, ordförande;

Johansson, E. G., förbundskassör;

Zetterberg, K. Å. H., kyrkoherde.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

151

Sekreterare:

Edling, N. P. J., förste advokatfiskal (tel. 10 85 01).

Direktiven för utredningen, se 1948: I E 49.

De sakkunniga, som under tiden december 1952—november 1953 hållit 3
sammanträden, ha den 30 januari 1953 avgivit två promemorior (stencilerade)
med förslag angående reglering av församlingsindelningen i Oscars
och Katarina (nr 3) respektive Enskede och Brännkyrka församlingar (nr
4). Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

3. 19-18 års läkarutbildningskommitté (1951: I 32; 1952: I 24; 1953: I 18).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 29 oktober 1948 och
den 12 oktober 1951 (se Post- och Inrikes tidn. den 28 december 1948):
Nevrell, B. A„ generaldirektör, ordförande;

Andrée, T. E., landstingsman, f. d. riksdagsman;

Blix, F. G„ professor;

Larsson, S. W., professor;

Malmros, H., professor;

Nosslin, B., med lic.;

Bexed, B. A., prosektor;

Sjögren, K. G. T., professor;

Waldenström, J., professor;

Wulff, H. B., professor.

Experter:

Bergman, B. K., medicinalråd;

Bergsten, Elisabeth, kurator;

Bosseus, W. B., professor;

Fischer, G. A. V., professor;

Forssman, S. P. M., professor;

Höjer, J. A., f. d. generaldirektör;

Inghe, P. G., socialläkare;

Lundquist, G. A. R., överläkare.

Sekreterare:

Gottlieb, J. V. C., förste kanslisekreterare.

Biträdande sekreterare:

Bruhn-Möller, Ä. W., t. f. förste kanslisekreterare;

Oredsson, S. M., förste revisor;

Poppius, H., e. o. revisor.

Direktiven för utredningen, se 1949: I E 42.

Kommittén har under tiden december 1952—februari 1953 hållit 3 sammanträden
om sammanlagt 8 sammanträdesdagar.

Kommittén har den 24 februari 1953 avlämnat betänkande: Läkarutbildningen
(SOU 1953: 7). Uppdraget är därmed slutfört.

Riksdagsberättelsen.

I El 4 4. Sakkunniga för utredning av de juridiska och statsvetenskapliga

examina in. m. (1951: I 33; 1952: I 25; 1953: I 19).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 3 januari och den
8 april 1949 (se Post- och Inrikes tidn. den 7 januari 1949):

Bergendal, R. S. D„ professor, rektor vid Lunds universitet, ordförande;
Ahrnborg, B. S., advokat;

Ekelöf, P. O., professor;

von Hofsten, E. A. G., byråchef;

Langendorf, K. B. I., jur. kand. och pol. mag.;

Lindstedt, G. F., f. d. lagman, ordförande i statens hyresråd;

Ljungman, K. S. B., professor;

Löwegren, G. H., pol mag.;

Montell, J. E. O., expeditionschef;

Palander, T. F., professor;

Persson, K. G., statsåklagare;

Wickman, Å. G., ryttmästare, direktör;

Wåhlstrand, R. A., docent, rektor.

Experter:

Enequist, Gerd M., professor;

Kristensson, F., professor;

Quensel, C.-E., professor;

Segerstedt, T., professor.

Sekreterare:

Girell, B. H., e. o. kanslisekreterare;

Witting, N.-O., e. o. byråinspektör.

Direktiven för utredningen, se 1950: I E 36.

Utredningen har under tiden december 1952—april 1953 sammanträtt under
3 dagar.

Utredningen har »den 2/ april 1953 avgivit betänkande angående juridisk
och samhällsvetenskaplig utbildning (SOU 1953:15) jämte bilagor till betänkandet
(SOU 1953: 16). Uppdraget är därmed slutfört.

Kommittéer som fortsätta sill verksamhet vid ingången av 1954.

5. Chalmerska byggnadskommittén (1951:114; 1952:1 13; 1953:1 9).

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 14 augusti 1936 och den 15 juni 1937 tillsattes
en särskild byggnadskommitté för uppförande av byggnad för fackavdelningen
för skeppsbyggeri vid dåvarande Chalmers tekniska institut.

Genom beslut den 18 november 1938 förordnade Kungl. Maj:t, alt Chalmerska
skeppsbyggeriinstitutionens byggnadskommitté icke vidare skulle äga
bestånd, samt att det i stället skulle inrättas en kommitté, benämnd Chalmerska
byggnadskommittén, för handhavande av de byggnadsförslag vid
Chalmers tekniska högskola, som Kungl. Maj :t kunde komma att uppdraga
åt densamma.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

Instruktion för kommittén fastställdes den 18 november 1938.

Kommitténs sammansättning under år 1953:
ledamöter av huvudkommittén:

Larson, E. G., direktör, ordförande;

Hansson, G. H., civilingenjör, kassaförvaltare, v. ordförande;

Asplund, S. O., professor;

Friberger, E. G., länsarkitekt;

Hössjer, K. G. N„ rektor;

ledamot av kommitténs sektion för maskinteknik:

Hammar, O. G., professor;

ledamöter av kommitténs sektion för elektroteknik:

Dahr, K., professor, (avliden den 8 november 1953);

Ekelöf, J. A. A. S., professor;

Rydbeck, O. E. H., professor;

ledamot av kommitténs sektion för statens skeppsprovningsanstalt:
Nordström, H. F., överdirektör.

Sekreterare:

Nordwall, K. E., högskoleintendent.

Arkitekt och arbetschef:

Wernstedt, C. M., professor emeritus.

Lokal: Chalmers tekniska högskola, Storgatan 43, Göteborg; tel. 11 63 19
(int. Nordwall). Arkitektkontor, Gibraltargatan 5, Göteborg, tel. 18 74 40
(prof. Wernstedt).

De byggnadsföretag, som under år 1953 främst bearbetats av kommittén,
äro: nybyggnad för institutet för konserveringsforskning samt nybyggnader
för avdelningarna för elektroteknik och maskinteknik vid Chalmers tekniska
högskola.

Under året har kommittén anlitat följande experter: civilingenjör A. Lidholm
i frågor rörande utrustning för de starkströmstekniska laboratorierna;
W. Fagerströms Ingenjörsbyrå angående värme, ventilation och sanitet; professor
S. O. Asplund angående byggnadstekniska konstruktionsfrågor och
civilingenjör T. Norrman angående elektriska anläggningar. Högskolans professorer
och lärare ha anlitats i frågor rörande planering och utrustning av
byggnaderna.

Kommittén har under tiden den 21 november 1952—den 20 november
1953 hållit 8 sammanträden.

Nybyggnad för institutet för konserveringsforskning: Arbetet med första
etappen av detta byggnadsföretag (laboratoriedelen) har praktiskt taget slutförts.
Andra etappen (fabriksdelen) är under uppförande och kan färdigställas
under nästa år. En särskild byggnad för vaktmästarebostad är även
under uppförande.

Nybyggnad för elektroteknik: Arbetena med uppförande av i det elektrotekniska
byggnadskomplexet ingående starkströmslaboratorium och högspänningshall
har nu fortskridit så långt, att byggnaderna äro under tak. Beställningar
å den omfattande utrustningen ha tidigare utlagts, och huvuddelen
av dessa kommer att levereras under nästa år.

153

I E

154 Riksdagsberättelsen.

I E: 5 Nybyggnad för maskinteknik: I detta byggnadskomplex ingående ritsalsbyggnad
samt kraftcentral ha tidigare uppförts av kommittén. Det härtill
hörande laboratoriet uppdelas på två byggnadsdelar, en innehållande laboratorium
för förbränningsmotorteknik och en innehållande övriga maskintekniska
laboratorier. Byggnadstillstånd har beviljats, och sprängningsarbetena
ha påbörjats.

Nybyggnaderna för elektronik- samt kraft- och värmecentralen ha anmälts
för övertagande av byggnadsstyrelsen.

För den planerade biblioteksbyggnaden vid högskolan ha skissritningar
utförts.

6. Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté (1951: I IG;

1952: I 14; 1953: I 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts beslut den 12 augusti 1944:

Ivreiiger, H„ professor emeritus, ordförande (avliden den 12 oktober 1953);
Woxén, R„ professor, rektor, ordförande (fr. o. m. den 14 november 1953);
Alexanderson, K. E., revisionssekreterare;

Dahl, D., byggnadsråd;

Hellström, B. M., professor;

Lindegren, S. G., byggnadsråd (fr. o. in. den 25 juli 1953);

Näsström, E. E., kommunaldirektör, led. av I kamm.;

Sundahl, P. E., professor.

Arkitekt:

Ahrbom, N. O., professor.

Sekreterare och kassaförvaltare:

Swedenborg, J. E., högskoleintendent.

Lokaler: Tekniska högskolan; tel. växel 23 65 20 till sekreteraren och
kassaförvaltaren; 20 84 12, 20 85 12, 20 85 31, 20 85 32 till arkitektkontoret.
Direktiven för kommittén, se 1945: I E 30 och 1947: I E 21.

Kungl. Maj :t har den 29 juni 1946 utfärdat särskild instruktion för kommittén.

Följande särskilda experter ha under år 1953 biträtt kommittén, nämligen
professorn G. Löfgren i frågor rörande högskolans elektriska anläggningar,
professorn L. V. L. Malm i frågor rörande ny värme- och kraftcentral för
högskolan, professorn E. J. Lundberg i frågor rörande park- och trädgårdsanläggningar,
Hugo Theorells ingenjörsbyrå aktiebolag i frågor rörande uppvärmnings-
och sanitetsaniäggningar samt ingenjörsfirman Jacobson och
Widmark i statiska konstruktionsfrågor. Dessutom ha olika vid högskolan
anställda lärare såsom experter anlitats i frågor rörande utrustning av nya
laboratorier.

På kommitténs arkitektkontor ha under året varit anställda fem arkitekter
och ingenjörer samt ett skrivbiträde.

Att biträda de särskilda experterna i frågor rörande högskolans elektriska
anläggningar har under året en ingenjör varit anställd.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet. 15o

Under tiden december 1952—november 1953 har kommittén hållit 6 sam- I E: 7

manträden. ...

Under året ha nybyggnaderna för värmekraftverk och laboratorium toi

elektroteknik (kraftteknik) färdigställts och tagits i bruk.

Sedan anslag samt byggnads- och igångsättningstillstånd erhållits för ombyggnad
av resterande delar av byggnaderna Illa och b för avdelningarna
för bergsvetenskap och elektroteknik (teleteknik) samt för nybyggnad för
verkstad, har dessa arbeten igångsatts den 1 september 1953.

Vissa delar av Lindstedtsvägen och Styffevägen har permanentbelagts, varjämte
planeringsarbeten i samband med de färdigställda nybyggnaderna utförts.

7. Handelsutbildningskommittén (1951:1 18; 1952:1 15; 1953.1 11).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 29 juni och den 31
augusti 1945 (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juli 1945) samt den 23 januari
1948 för att verkställa utredning rörande handelsundervisningens och
handelslärarutbildningens ordnande:

Törnqvist, K. G. G., professor, ordförande;

Alf ort, A. M., direktör;

Elldin, H., rektor;

Hedvall, J. G., rektor;

Jönsson, A., ombudsman;

Larsson, G. I., rektor;

Lindblom, Edith M., f. d. försäkringstjänsteman;

Lindforss, K. B. R., ombudsman;

Olsson, S. S., auktoriserad revisor, rektor;

Rosenberg, G. D., direktör;

Experter:

Bohlinder, E. J. E., förste aktuarie;

Ericson, J. E., kommunalborgmästare, led. av I kamm.;

Holmstrand, M. F., rektor;

Lindblad, C. W., förste byråsekreterare;

Åstrand, B. I., äinneslärare.

Sekreterare:

Holmstrand, M. F., rektor.

Lokal: Sveriges köpmannaförbund; tel. 23 12 40; sekreterarens tel. även
Kristinehamn 12 171.

Direktiven för utredningen, so 1946: I E 29.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 hållit 15 sammanträden.

Kommitténs betänkande II är under sättning och beräknas kunna avlämnas
under första kvartalet 1954.

156 Riksdagsberåttelsen.

I E: 8 8- Utrustning skommittén för tandläkarhögskolorna (1951:1 24; 1952:1 18;

1953:I 13).

Den 20 september 1946 tillsatte Kungl. Maj :t en särskild kommitté för att
handha frågan om utrustning av tandläkarinstitutet i Malmö och därmed
sammanhängande spörsmål, vilket uppdrag sedermera utvidgades genom
Kungl. Maj :ts beslut den 26 juli 1947 och den 16 januari 1948.

Genom beslut den 27 april 1951 förordnade Kungl. Maj:t om ändrad sammansättning
av kommittén samt uppdrog åt kommittén att förbereda och
verkställa upphandling av utrustning för tandläkarhögskolan i Stockholm
(se Post- och Inrikes tidn. den 27 april 1951).

Av Kungl. Maj :t den 20 september 1946 och den 27 april 1951 förordnade
ledamöter:

Andrée, T. E., landstingsman, f. d. riksdagsman, ordförande;

Fors, S. R., intendent, tillika sekreterare;

Lönnerblad, T. H., t. f. laborator;

Westin, G. E. N., professor, rektor.

Av byggnadsstyrelsen enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande förordnade ledamöter
:

Lindqvist, R. H., tekn. dr, byggnadschef (t. o. m. den 19 november 1953);
Brunnberg, H. A., arkitekt, byggnadsråd (fr. o. m. den 20 november 1953).
Expert:

Kihlman, K. H., verkmästare.

Lokal: Tandläkarhögskolan i Stockholm; tel. 23 36 50.

Direktiven för kommittén, se 1947: I E 49 och 1952: I E 18.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 hållit 2 samt
dess arbetsutskott 6 sammanträden.

Genom beslut den 9 januari 1953 har Kungl. Maj :t uppdragit åt kommittén
att utreda frågan om kostnaderna för dels anskaffande av instrument åt
elever vid tandläkarhögskolorna, dels ock dessa elevers förbrukningsmateriel.
I skrivelse den 7 november 1953 har kommittén överlämnat förslag i
detta avseende.

Kommitténs arbete beräknas fortgå under år 1954.

9. 1947 års musikutredning (1951:1 26; 1952:1 19; 1953:1 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1947 för att
verkställa utredning rörande åtgärder för att främja det svenska musiklivets
utveckling (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juni 1947):

Lindbom, T. L., fil. dr, ordförande;

Bengtsson, L. I. O., fil. lic.;

Härén, Y., folkskollärare;

Lundén, L., kapellmästare;

Rabe, J. J., programchef;

Ralf, E. Chr., professor;

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

157

Sandberg-Norrlander, Alva, musiklärare; I Et 10

Sundström, N. W., folkskollärare, led. av II kamm.;

Werner, O. E., hemmansägare, led. av I kamm.

Expert:

Franzén, B. K. V., lärare i metodik och praktisk lärarutbildning vid musikhögskolan.

Sekreterare:

Ahlberg, T. V. A., byråsekreterare.

Lokal: Malmskillnadsgatan 33; tel. 10 3171 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1948: I E 45.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 32
plenarsammanträden, varjämte ett antal sammanträden i delegationer ägt
rum.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1954.

10. 19b8 års konstutredning (1951: I 29; 1952: I 21; 1953: I 16).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 juni 1948 för att
inom departementet biträda med utredning rörande åtgärder för att främja
svenskt konstliv över huvud taget och konstbildningsverksamhet i synnerhet
(se Post- och Inrikes tidn. den 22 juni 1948):

Eckerberg, E. L., regeringsråd, ordförande;

Andersson, A. G. B., redaktör, led. av I kamm. (fr. o. m. den 24 november
1953);

Cassel, N. A., konstnär;

Lind, A., redaktör;

Lindgren-Fridell, Marita G:dtr, intendent;

Norlén, E. A., folkskolinspektör;

Strömbom, S. G. M., professor;

Wallentheim, A. V., sekreterare, led. av II kamm. (avliden 22 augusti 1953).

Experter:

Ahnsjö, S. O. R., docent, bitr. skolöverläkare;

Borrman, M. Kristina O., småskollärarinna;

Davidsson, Greta, slöjdkonsulent;

Lindahl, Annie, folkskollärarinna;

Strandman, O., teckningslärare.

Sekreterare:

Lindhagen, N., intendent.

Lokal: Nationalmuseum; tel. 10 45 71 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1949: I E 39.

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit sammanträden
17 dagar, varjämte överläggningar mellan delegationer av enskilda
ledamöter samt sekreteraren ägt rum.

Utredningen har den 3 juni 1953 till chefen för ecklesiastikdepartementet
avlåtit skrivelse angående slöjdlärarutbildningen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

158

Riksdagsberätt elsen.

I E: 11 11. 19k8 års tekniska skolutredning (1951:1 30; 1952: I 22; 1953: I 17).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 26 juni 1948 och den
27 maj 1949 (se Post- och Inrikes tidn. den 3 juli 1948):

Lundquist, O. R., överdirektör, ordförande;

Ericsson, Å. H., ingenjör;

Hellman, O. A., överingenjör;

Josephson, K. O., byråchef;

Karlbom, T. O., studierektor;

Lien, M., lektor;

Nordhult, A., rektor;

Skantze, L.-O. H., civilingenjör;

Westman, J. O., ingenjör;

Österberg, L., civilingenjör.

Sekreterare:

Källström, P.-E., byråsekreterare.

Lokal: Överstyrelsen för yrkesutbildning, Valhallavägen 135; tel. 67 93 00.
Direktiven för utredningen, se 1948: I E 40.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållil 21
sammanträden in pleno. Dessutom har en inom utredningen utsedd delegation
sammanträtt 9 gånger.

På särskilt uppdrag har utredningen den 17 juni 1953 överlämnat utredning
och förslag rörande behovet av vaktmästar- och eldarpersonai vid de
högre tekniska läroverken (stencilerad).

Utredningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under år 1954.

12. Sakkunniga för förhandlingar med Stockholms stad och Malmö stad
rörande visst samarbete mellan dessa städer och vederbörande tandläkarhögskolor
(1951: I 35; 1952: I 27; 1953: I 20).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 11 februari och den
29 december 1949 (se Post- och Inrikes tidn. den 15 februari 1949):
Löwbeer, N. T., generaldirektör, ordförande;

Glimstedt, E. G., professor (endast för förhandlingar med Malmö stad);
Sellman, S. P. H., professor (endast för förhandlingar med Malmö stad);
Westin, G. E. N., professor, rektor.

Expert:

Fors, S. R., intendent.

Sekreterare:

Nordström, J. H. M., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare.

Lokaler: Patent- och registreringsverket; tel. 67 97 00; Tandläkarhögskolan
i Stockholm; tel. 23 36 50; sekreteraren tel. 25 13 30.

Direktiven för de sakkunniga, se 1950: I E 39.

De sakkunniga ha under tiden den 21 november 1952—den 25 november
1953 hållit 7 sammanträden.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet. 159

Överläggningar ha ägt rum mellan de sakkunniga och representanter för J J]. 14
Malmö stad angående en närmare reglering av samarbetet mellan tandläkarhögskolan
i Malmö och staden i fråga om högskolans patientvårdande verksamhet.
I samband härmed ha de sakkunniga förhandlat med stadens representanter
rörande regleringen av de ekonomiska mellanhavandena mellan
högskolan och staden för viss tidsperiod.

De sakkunniga ha uppgjort förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan
och Malmö stad, innefattande bestämmelser i ovan berörda hänseenden.
Det är de sakkunnigas avsikt att inom allra närmaste framtiden inkomma
till ecklesiastikdepartementet med förslag till dylikt avtal.

Förberedande överläggningar ha ägt rum mellan de sakkunniga och representanter
för Malmöhus läns landsting angående visst samarbete mellan
tandläkarhögskolan och landstingets folktandvård i syfte att trygga högskolans
tillgång på för undervisningen lämpliga patienter, representerande
vissa grupper av mindre vanliga tandvårdsfall.

13. Utredning om författningsbestämmelser för tandlåkarhögskolorna i
Stockholm och Malmö (1951: 1 36; 1952: I 28; 1953: I 21).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 februari 1949 för
att i samråd med rektorsämbetena vid tandlåkarhögskolorna i Stockholm
och Malmö utarbeta förslag till för tandlåkarhögskolorna erforderliga författningsbestämmelser
:

Nordström, J. H. M., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare.

Lokal: Utredningsmannens bostad, Äppelviksvägen 33, Bromma; tel.

25 13 30. 1

Direktiven för utredningen, se 1950: I E 40.

Sedan förslag till stadgar för tandlåkarhögskolorna (stencilerat) den 21
december 1950 ingivits till ecklesiastikdepartementet och preliminärt förslag
till stadga angående de odontologiska examina under år 1951 uppgjorts,
har den sakkunniges arbete legat nere i avbidan på beslut om definitivt ordnande
av den s. k. prekliniska undervisningen.

14. 19A9 års Nääsutredning (1951: I 37; 1952: I 29; 1953: I 22).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1949 för att
utreda August Abrahamsons stiftelses ekonomi och fortsatta verksamhet
(se Post- och Inrikes tidn. den 13 juni 1949):

Lundvik, V. G., f. d. landshövding, ordförande;

Arvas, C. G. B., f. d. byråchef;

Ericson, J. E., kommunalborgmästare, f. d. riksdagsman;

Falck, K. R., f. d. undervisningsråd;

Kyling, K. F. F., ombudsman, led. av II kamm.

Sekreterare:

Ljungberg, S. IL, kanslisekreterare.

160

Riksdagsberättelsen.

I E: 11 Lokal: Värtavägen 8; tel. 60 98 73 (ordföranden).

Direktiven för utredningen, se 1950: I E 41.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 2 sammanträden.
Utredningen kommer att avsluta sitt arbete före den 1 februari
1954.

15. 1950 års prästvalskommitté (1951: I 43; 1952: I 32; 1953: I 23).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1950 för att
verkställa en översyn av prästvalslagstiftningen och därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 17 april 1950):

Göransson, H. P., överdirektör, led. av I kamm., ordförande;

Brolin, N.-E., kansliråd;

Gustafsson, F. E., f. d. banvakt, led. av II kamm.;

Hassler, O. L. I., teol. dr, domkyrkosyssloman;

Malmeström, E. A. C., biskop.

Sekreterare:

Hörjel, N. J., budgetsekreterare.

Biträdande sekreterare:

Bohman, H. Å., e. o. byråsekreterare.

Lokal: Kammarkollegiet; tel. 23 45 60.

Direktiven för kommittén, se 1951: I E 43.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 sammanträtt
12 dagar. Dessutom ha sammanträden hållits mellan vissa ledamöter av
kommittén och sekreterarna.

Kungl. Maj:t har den 24 april 1953 anbefallt kommittén att vid fullgörande
av sitt uppdrag överväga — förutom de i statsrådsprotokollet för den
3 mars 1950 omförmälda frågorna — jämväl spörsmålet, huruvida särskilda
bestämmelser böra gälla vid tillsättning av komministerstjänst var tredje
gång den är ledig, ävensom de övriga spörsmål avseende ändringar i gällande
prästvalslagstiftning, som må uppkomma under utredningsarbetet och
icke röra huvudgrunderna i berörda lagstiftning.

I anledning av remiss, i viss del, av pastoratsindelningssakkunnigas betänkande
med förslag till allmänna riktlinjer för den territoriella pastoratsindelningen
och församlingsprästerliga organisationen m. m. (SOU 1953:
11) har kommittén med skrivelse den 17 juni 1953 överlämnat en Promemoria
rörande erforderliga övergångsanordningar i avseende å tjänstinnehavares
förflyttning in. in. vid en allmän reform av den territoriella pastoratsindelningen
och församlingsprästerliga organisationen. I promemorian
redovisades kommitténs preliminära ställningstaganden i berörda frågor.

Kommittén kommer att under januari 1954 avlämna ett delbetänkande,
huvudsakligen innehållande förslag till de ändringar i lagstiftningen om tillsättning
av församlingsprästtjänster, som erfordras för genomförande av en
allmän pastoratsindelningsreform.

Kommittén beräknar slutföra sitt arbete under år 1954.

161

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

16. Pastoratsindelningssakkunniga (1951: I 44; 1952: I 33; 1953: I 24). J jjj;

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1950 för att
biträda med översyn av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga
organisationen (se Post- och Inrikes tidn. den 17 april 1950):

Schalling, E. H., kammarråd, ordförande;

Anderberg, A. H., biskop (fr. o. m. den 19 november 1953);

Andersson, K. A. M., hemmansägare, led. av II kamm.;

Andersson, L. E., hemmansägare, led. av I kamm.;

Brolin, N.-E., kansliråd;

Hultgren, G. A. E., biskop (t. o. m. den 18 november 1953);

Hylander, I., domprost.

Expert:

Cars, G. F. O., byråchef.

Sekreterare:

Arfvidson, A. I., förste byråsekreterare.

Biträdande sekreterare:

Löwbeer, H., förste kanslisekreterare.

Lokal: Kammarkollegiet; tel. 23 45 60.

Direktiven för utredningen, se 1951: I E 44.

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit 6
sammanträden, omfattande tillhopa 14 sammanträdesdagar.

Under samma tid ha de sakkunniga i 13 fall avgivit underdåniga utlåtanden
rörande tillsättning eller vakanssättning av ledigblivna kyrkoherde- och
komministerst j änster.

De sakkunniga ha den 26 februari 1953 avlämnat betänkande med förslag
till allmänna riktlinjer för den territoriella pastoratsindelningen och
församlingsprästerliga organisationen m. m. (SOU 1953: 11).

Av de sakkunnigas uppdrag återstår behandlingen av frågan om utformningen
i anslutning till den allmänna pastoratsregleringen av kontraktsprostinstitutionen
och kontraktsindelningen.

Arbetet med frågan om kontraktsprostinstitutionen har nyligen påbörjats.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

17. 1951 års tandläkarkommitté (1952: I 36; 1953: I 25.)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 januari 1951 för
utredning rörande ökad utbildning av tandläkare och därmed sammanhäneande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 31 januari 1951):

Löwbeer, N. T., generaldirektör, ordförande;

Karlsson, K. G., redaktör, led. av I kamm.;

Larsson, N. A., folkskollärare, led. av I kamm. (avliden den 29 december
1953);

Maunsbach, A. B., medicinalråd;

Oldmark, I., tandläkare;

Westin, G. E. N., professor, rektor.

It Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt.

Rlksdagsberättelsen.

162

Riksdagsberättelsen.

I El 17 Experter:

Fors, S. R., intendent (även fungerat som biträdande sekreterare);

Kihlman, K. H., verkmästare;

Lönnerblad, T. H., t. f. laborator.

Sekreterare:

Nordström, J. H. M., kansliråd, f. d. kanslerssekreterare.

Lokaler: Patent- och registreringsverket; tel. 67 97 00; Tandläkarhögskolan
i Stockholm; tel. 23 36 50.

Direktiven för utredningen, se 1952: IE 36.

Kommittén har under tiden den 21 november 1952—den 25 november
1953 hållit 9 plenarsammanträden. Dessutom ha inom kommittén bildade
arbetsutskott sammanträtt ett stort antal gånger.

Kommittén har den 30 november 1953 avlämnat sitt huvudbetänkande
(SOU 1953:36), innebärande förslag angående ökad examination av tandläkare.
Det är kommitténs avsikt att senare uppta till prövning frågan om
lämpliga åtgärder för att en ökad examination av tandläkare skall i så stor
utsträckning som möjligt komma folktandvården till godo ävensom övriga
i direktiven berörda spörsmål.

18. 1951 års skolstyrelseutredning (1952: I 37; 1953: I 26).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 29 juni och den 28
september 1951 för utredning av vissa frågor rörande enhetsskolans ledning
och lokala organisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1951):
Wallentheim, A. V., sekreterare, led. av II kamm., ordförande (avliden den
22 augusti 1953);

Näsström, E. E., kommunaldirektör, led. av I kamm., ordförande (fr. o. m.

den 11 september 1953);

Bodestam, G. S. V., folkskollärare, ombudsman;

Flinck, H. L., disponent;

von Friesen, O. B., med. lic., led. av II kamm.;

Johansson, C.-E., parkförman, led. av II kamm.;

Johnsson, J. H., lantbrukare, f. d. riksdagsman;

Klum, A., rektor;

Sävborg, A. T. D., rektor;

Zetterlund, S. G., folkskolinspektör.

Experter:

Larsson, K. L., hovrättsråd, t. f. revisionssekreterare;

Brodow, K. E. F., folkskolinspektör (fr. o. m. den 24 april 1953);

Beskow, B., e. o. undervisningsråd (fr. o. m. den 11 maj 1953).
Sekreterare:

Sönnerlind, A. S., e. o. kanslisekreterare.

Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (sekr.);
rikssamt. 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1952: I E 37.

163

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 8 sam- 1 El 19
manträden om sammanlagt 38 dagar.

Överläggningar ha ägt rum med 1952 års yrkesutbildningssakkunniga,
kommunalförbundskommittén och församlingsstyrelsekommittén.

Den 10 december 1953 har utredningen avlämnat promemoria angående
tillsättning av lärare i kunskapsämnen i försöksskolorna in. m.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

19. Uppsala domkgrkas restaureringssakkunniga (1952: I 38; 1953: I 27).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1951 för att
verkställa utredning rörande frågor i samband med restaureringen av Uppsala
domkyrka (se Post- och Inrikes tidn. den 17 juli 1951):

Kjellman, G. H., f. d. landshövding, ordförande (avliden den 17 juli 1953);

Wejke, G. W., generaldirektör, ordförande (fr. o. m. den 11 september
1953);

Berthelson, G. B., förste antikvarie (fr. o. in. den 11 september 1953);

Borelius, A. J. T., museiintendent;

Engkvist, O. T., byggnadsingenjör;

Herrlin, G. O. J., domprost;

Lindblom, A. A. F., professor;

Lundh, H. T., rektor.

Experter:

Brådhe, P. S. S., f. d. förste byråingenjör;

Granholm, J. Hj., professor.

Sekreterare:

Holmvall, H. J. P., länsnotarie.

Lokal: Länsstyrelsen i Uppsala; tel. 390 60.

Direktiven för utredningen, se 1952: I E 38.

Under tiden december 1952—november 1953 ha de sakkunniga hållit 7
sammanträden.

De sakkunniga ha i sitt arbete biträtts av arkitekt Peter Celsing.

De under föregående år företagna antikvariska undersökningarna av domkyrkan
ha fullföljts samt kompletterats genom studier av arkivalier, bl. a.
räkenskapsböcker och brev från domkyrkans tidigare byggnadsperioder, varjämte
klarlagts tornens läge och lutning före den Zettervallska restaureringen.

Enligt de sakkunnigas uppdrag har tekniska högskolans fotogrammetriska
institution verkställt en förberedande geodetisk-fotogrammetrisk uppmätning
av domkyrkan samt i anslutning därtill en analys av Peringsköldska
sticket.

Utkast till restaureringsförslag har utarbetats med beaktande av vissa
antikvariska synpunkter, som framkommit inom kommittén. Härjämte ha
möjligheterna prövats för en restaurering med utgångspunkt i ett bibehållande
av de nuvarande tornspirorna.

De sakkunniga ha slutligen medverkat i de genom byggnadsstyrelsens för -

164

Riksdagsberättelsen.

I EM9 sorg utförda arbetena rörande dels omläggning av den elektriska starkströmsanläggningen
m. in. i domkyrkan, bl. a. beträffande ledningsdragningar
och nymontering av ljuskronor, dels utprovning av nytt högtalarsystem,
dels ock genomförande av vissa brandskyddsåtgärder.

De sakkunniga beräkna slutföra sitt arbete under år 1954.

20. 1951 års kyrkomöteskommitté (1952: I 39; 1953: I 28).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1951 för att
biträda med utredning rörande kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter
m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 26 juli 1951):

Bergquist, Th. E. N., landshövding, ordförande;

Andersson, G. I., redaktör, led. av II kamm. (fr. o. in. den 7 februari 1953);
Brolin, N.-E., kansliråd;

Herlitz, N., professor, led. av I kamm.;

Hultgren, G. A. E., biskop;

Nilsson, G. V., stadsbibliotekarie, led. av II kamm. (t. o. m. den 6 februari
1953).

Experter:

Hörjel, N. J., budgetsekreterare (fr. o. m. den 6 november 1953);

Kjöllerström, S. G., professor.

Sekreterare:

Lidbeck, P. I., hovrättsråd (fr. o. m. den 6 november 1953; tidigare fr. o. m.
den 27 april 1953 biträdande sekreterare i kommittén).

Lokal: Riksdagshuset; tel. växel 22 46 00.

Direktiven för kommittén, se 1952: I E 39.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 sammanträtt
19 dagar. Dessutom ha sammanträden hållits mellan vissa ledamöter av
kommittén och sekreterarna.

Kommittén beräknar slutföra sitt arbete under år 1954.

21. Utredning av frågan om utnyttjande av de nya vetenskapliga rönen på
audiologiens och audiometriens område i vården av döva barn (1952: I 40;

1953:I 29).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 september 1951:
Nygren, Hildur K., undervisningsråd, f. d. riksdagsledamot.

Experter:

Fant, C. G. N„ civilingenjör;

Holmgren, L. K. A., docent;

Malm, N. T. B., rektor;

Wedenberg, E., med. dr.

Sekreterare:

Hellblom, Inga G., fil. kand., fru, (fr. o. in. den 1 mars 1953).

Lokal: Hantverkargatan 26; tel. 51 11 05.

Under tiden december 1952—november 1953 ha 7 sammanträden hållits.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet. 165

Utredningen är i huvudsak slutförd. När resultaten av ett nu pågående för- I E: 23
sök föreligger och vissa jämförande uppgifter inhämtats under en studieresa
i U. S. A. kommer betänkandet att färdigställas.

22. Sakkunniga för utredning rörande upprättande i Stockholm av ett in ternationellt

meteorologiskt forskningsinstitut (1953: I 30).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 januari 1952 för
att verkställa utredning angående upprättande i Stockholm av ett internationellt
meteorologiskt forskningsinstitut under medverkan av Unesco:
Sandler, R. J., f. d. landshövding, led. av I kamm., ordförande;

Cramér, C. H., professor, rektor;

Lindblad, B., professor;

Norinder, E. H., professor;

Ångström, A. K., överdirektör.

Sekreterare:

Eriksson, C. E. R., sekreterare i svenska Unescorådet.

Lokal: Stockholms högskolas institution för meteorologi, Lindhagensgatan
124; tel. 34 08 60 och 20 58 23 (sekreteraren).

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit 2
sammanträden.

De sakkunniga beräkna slutföra sitt arbete under år 1954.

23. Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område

(1953:I 31).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 mars 1952 för översyn
av grunderna för statsbidragen till skolmåltider samt till anskaffande
av skollokaler och tjänstebostäder (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars

1952):

Curtman, C. W., överdirektör, ordförande;

Cassel, L. D„ lantbrukare, led. av II kamm.;

Gillström, A. K., chefredaktör, led. av I kamm.;

Johansson, N. I., hemmansägare, led. av II kamm.;

Karnell, N. B., undervisningsråd;

Widén, L. A., lantbrukare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Wennerberg, A. H., kamrerare.

Lokal: Arbetsmarknadsstyrelsen; tel. 52 39 04 (ordföranden).

Direktiven för de sakkunniga, se 1953: I E 31.

De sakkunniga ha under tiden december 1952—november 1953 hållit 38
sammanträden. Ett av de sakkunniga utsett arbetsutskott har vidare haft ett
flertal sammanträden.

De sakkunniga ha den 20 januari 1953 avgivit betänkande med förslag till
ökade statsbidrag åt skoldistrikt, vilka bedriva försök med nioårig enhets -

166

Riksdagsberätt elsen.

I Et 23 skola (stencilerat). De ha sedan dess haft sitt arbete inriktat på det ursprungligen
meddelade uppdraget att verkställa översyn av grunderna för
statsbidragen till skolmåltider samt till anskaffande av skollokaler och tjänstebostäder.
De sakkunniga ha därvid i första hand ägnat sig åt frågan om
statsbidrag till tjänstebostäder åt folkskolans lärare.

För fullgörande av sistnämnda uppdrag ha de sakkunniga företagit resor
i vissa län för att bese tjänstebostäder och bilda sig en uppfattning om
deras standard och storlek. De sakkunniga ha vidare sammanträffat med
representanter för lärarnas organisationer och haft överläggningar med vissa
statens folkskolinspektörer liksom med en del andra företrädare för
statliga myndigheter.

De sakkunniga beräkna kunna slutföra återstående delar av uppdraget
under år 1954.

24. Sakkunnig för översyn av kollektkungörelsen (1953: I 32).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 maj 1952 för att biträda
med översyn av kungörelsen den 1 december 1950 (nr 613) angående
kollekter:

Schröder, W. N., direktor.

Lokal: Diakonistyrelsen, Jakobsbergsgatan 17; tel. 23 22 70.

Den sakkunnige har den 18 februari 1953 överlämnat Betänkande med utredning
och förslag till ändring i vissa delar av nu gällande kollektkungörelse
(stencilerat).

Av uppdraget återstår förslag till bestämmelser om upptagande i visst fall
av kollekt vid gudstjänst i svensk församling i utlandet.

Den sakkunnige beräknar slutföra sitt arbete under januari 1954.

25. Utredning rörande vissa lärar- och statsbidragsfrågor på det statsunderstödda
skolväsendets område (1953:1 33).

Tillkallad av Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 för att, bland annat,

dels verkställa utredning om ändring av grunderna för fördelning av kostnader
för avlöning enligt avlöningsreglementet för övningslärare m. m. i fall,
då fyllnadstjänstgöring ingår i övningslärartjänst,

dels ock företaga en översyn av vissa föreskrifter om reduktion av statsbidraget
till avlönande av lärare vid högre kommunala skolor:

Andersson, D. E., f. d. undervisningsråd.

Expert:

Öhman, G. B., byråchef.

Sekreterare:

Ulne, J. O., byråchef.

Utredningsmannen har under år 1953 avgivit

dels den 22 maj 1953 utredning och förslag angående ändrade grunder
för statsbidrag till avlönande av övningslärare samt fördelning av kostnader
för avlöning vid fyllnadstjänstgöring m. m. (stencilerat),

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

167

dels ock den 31 augusti 1953 utredning och förslag rörande huvudmans- I E: 26
avgifterna vid de högre kommunala skolorna m. m. (stencilerat).

Genom beslut den 9 oktober 1953 har Kungl. Maj :t uppdragit åt utredningsmannen
att jämväl verkställa utredning angående de ekonomiska förhållandena
för de privatläroverk, å vilka stadgan för de statsunderstödda
privatläroverken äger tillämpning, och framlägga det förslag till ändrade
statsbidragsgrunder och statsbidragsbestämmelser, som må föranledas av
utredningens resultat eller eljest.

I anledning av sistnämnda uppdrag har utredningsmannen den 8 december
1953 avgivit förslag rörande anslag till extra bidrag åt vissa statsunderstödda
privatläroverk.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1954.

26. 1952 års ijrkesutbildningssakkunniga (1953:1 34).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1952 för att
slutföra 1946 års skolkommissions utredning rörande yrkesutbildningen (se
Post- och Inrikes tidn. den 8 juli 1952):

Näsström, E. E., kommunaldirektör, led. av I kamm., ordförande;

Andersson, Rosa, fru;

Arfwedson, E. K., rektor;

Bengtson, E. J., direktör;

Forssell, E. E., direktör;

Färm, H. G. E. A., organisationssekreterare;

Lindström, M. S., rektor;

Malmborg, O. J. N., folkskollärare, led. av II kamm.;

Nilsson, G. Gerhard, direktör;

Nilsson, Gustav E., godsägare, led. av II kamm.

Experter:

Josephson, K. O., byråchef;

Andersson, C. O. W., rektor;

Göransson, Inez O., rektor;

Halling, Majken, I.-B., rektor;

Holmstrand, M. F., rektor;

Larsson, B. A. F., byråsekreterare (fr. o. m. den 2 mars 1953);

Ekstedt, F., civilingenjör (fr. o. in. den 11 maj 1953);

Helling, O., ingenjör (fr. o. m. den 11 maj 1953);

Holmberg, G., ingenjör (fr. o. in. den 11 maj 1953);

Lindman, P., ingenjör (fr. o. in. den 11 maj 1953);

Spendrup, K. A., t. f. förste byråsekreterare (fr. o. in. den 1 september 1953).
Sekreterare:

Arvas, C. G. B., byråchef.

Biträdande sekreterare:

Stenholin, I. Britta, fil. mag., fru.

Lokal: Strindbergsgatan 36—40; tel. växel 67 93 00.

16c5 Riksdagsberättelsen.

I E; 26 Under tiden den 1 december 1952 — den 30 november 1953 ha de sakkunniga
in pleno hållit 22 och underkommittéer 30 sammanträden.

Arbetet beräknas vara avslutat under år 1954.

27. Sakkunnig för avveckling av 19b6 års skolkommissions arbete och för

utredning av frågan om inrättandet av praktiska gymnasier

(1953: 135).

Tillkallad av Kungl. Maj:t den 30 juni 1952 att dels verkställa erforderliga
åtgärder i samband med 1946 års skolkommissions avveckling, dels ock utreda
frågan om inrättandet av praktiska gymnasier:

Arvidson, E. S. Å., rektor.

Lokal: Strindbergsgatan 36—40; tel. växel 67 93 00.

Under år 1953 har avlämnats 1946 års skolkommissions betänkande Folkhögskolans
ställning och uppgifter (SOU 1953: 24). Samma kommissions betänkande
om vissa problem rörande enhetsskolans målsättning och arbete har
slutredigerats. Arbetet med detta betänkandes utgivande samt med uppordrfandet
av kommissionens arkiv pågår.

Utredningen av frågan om inrättandet av praktiska gymnasier pågår.
Arbetet beräknas vara avslutat under år 1954.

28. Sakkunniga för utredning rörande organisationen av stiftsstyrelsernas

kanslier m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1952 för
att verkställa utredning rörande organisationen av stiftsstyrelsernas kanslier
och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari
1953):

Magnusson, R. A. H., landssekreterare, ordförande;

Bruno, G. F., e. o. byrådirektör;

Morén, O. A., stiftssekreterare.

Experter:

Grönkvist, S. I., stiftsjägmästare;

Thorell, K. L., skogsförvaltare.

Sekreterare:

Ekström, P. E., e. o. förste byråsekreterare.

Lokal: Artillerigatan 42; tel. 22 55 60 (sekreteraren).

Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den
30 december 1952):

Önskemål om förstärkning av personalen vid domkapitlens och stiftsnämndernas
gemensamma kanslier har, i regel i samband med framställningar om ändrad lönegradsplacering
för denna personal, under de senaste åren vid upprepade tillfällen
framförts av domkapitlen och stiftsnämnderna samt av olika kyrkliga organ ävensom
av vederbörande personalsammanslutningar. Vid anmälan i 1949 års statsverksproposition
av anslaget till avlöningar vid domkapitlen och stiftsnämnderna uttalade
föredragande statsrådet i anledning av sådana önskemål, att det var hans avsikt
att inom en snar framtid föranstalta om utredning rörande löneställning och
arbetsuppgifter för den vid stiftsstyrelserna anställda kanslipersonalen jämte därmed
sammanhängande frågor.

169

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

Frågan om lönegradsplaceringen för stiftsstyrelsernas nuvarande personal har J J]; 28
under år 1952 prövats av statsmakterna, varför jag ej torde behöva vidare beröra
den frågan i förevarande sammanhang. Alltjämt aktuellt är däremot behovet av en
utredning rörande stiftskansliernas organisation. I denna fråga får jag anföra följande.

Det torde vara obestridligt, att arbetsuppgifterna å stiftskanslierna undergått
betydande förändringar under den långa tid — 24 år — som förflutit sedan senaste
översyn av kansliernas organisation. Särskilt genomgripande ändringar föranleddes
av två nyligen beslutade, omfattande reformer på det kyrkliga området, nämligen
kyrkomusikerreformen och prästlönereformen. Stiftsstyrelsernas befattning med
kyrkomusikernas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden var tidigare av mycket
obetydlig omfattning. Genom kyrkomusikerreformen har helt nya och till sin omfattning
betydande arbetsuppgifter pålagts stiftsstyrelserna. De befattningshavare,
som är eller under den närmaste tiden blir underkastade de nya tjänstgörings- och
avlöningsbestämmelserna för kyrkomusiker, kan uppskattas till drygt 2 000. Prästlönereformen
innebär en löne- och pensionsreglering för cirka 3 000 befattningshavare
och torde för stiftskansliernas personal medföra en avsevärt större arbetsbelastning
än under det äldre avlöningssystemets tillämpning. Stiftskansliernas organisation
är icke anpassad för handläggningen av dessa nya arbetsuppgifter. Jag
erinrar i detta sammanhang om att till avhjälpande av den merbelastning å stiftskanslierna,
som dessa reformers genomförande medför, riksdagen på Kungl. Maj:ts
förslag anvisat särskilda medel ur kyrkofonden för anställande av tillfällig arbetskraft.

Beträffande domkapitlens befattning med skolärenden må erinras om att frågan
rörande nya mellaninstanser för folkskoleväsendet för närvarande utredes av 1951
års skolstyrelseutredning. I direktiven för denna utredning har uttalats, att det skäligen
icke synes kunna ifrågasättas att belasta domkapitlen med de delvis helt nya
och omfattande uppgifter, som kommer att behöva åläggas mellaninstanserna.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden synes det erforderligt att företaga en
allmän översyn av stiftskansliernas organisation. På grundval av en kartläggning
av stiftsstyrelsernas olika arbetsuppgifter torde utredningen böra avse frågan om
hur stiftskanslierna lämpligen bör vara organiserade för att en rationell handläggning
av arbetsuppgifterna skall kunna ske. De olika spörsmål, som bör upptagas
till behandling, bör icke här specificeras i detalj. Utredningen bör vara oförhindrad
att till behandling upptaga alla under utredningsarbetet uppkommande
frågor rörande kansliorganisationen, varvid jag dock förutsätter, att utredningen
icke skall ingå på några lönefrågor. Förutom det väsentliga spörsmålet om avvägningen
av stiftskansliernas tjänsteorganisation vill jag här blott nämna, att bland
annat frågan om ett förenklat förfarande beträffande beslutanderätten i vissa ärenden
torde komma i blickpunkten. Såsom ett betydelsefullt spörsmål torde även
komma att framstå en rationellare anordning av den omfattande kamerala förvaltningen
än vad som för närvarande är fallet. Härjämte torde även böra komma under
bedömande vissa rent kontorsorganisatoriska frågor, såsom utnyttjande av
moderna registersystem o. d.

Under utredningens gång torde samråd böra ske med statens organisationsnämnd.

Vid bedömande av bur tjänsteorganisationen lämpligen bör vara utformad synes
kontakt böra sökas även med den av chefen för civildepartementet tillkallade s. k.
kompetensutredningen.

De sakkunniga lia under tiden intill den 1 december 1953 sammanträtt in
pleno under sju dagar, varjämte de sakkunniga eller någon av dem med vederbörligt
bemyndigande besökt ett antal stiftsstyrelser.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

170 Riksdagsberättelsen.

I 29 29. Landsantikvarieutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 januari 1953 för att
verkställa utredning om landsantikvarieorganisationen (se Post- och Inrikes
tidn. den 3 februari 1953):

Lindbergson, K. A., statskommissarie, ordförande;

Gustafson, K. Hjalmar, lantbrukare, led. av II kamm.;

Gustawsson, K. A., förste antikvarie;

Westin, G., landsantikvarie.

Sekreterare:

Lindegren, K. N. A., fil. lic.

Lokal: Riksantikvarieämbetet; tel. växel 67 00 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den 30
januari 1953) :

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien föreslog hösten 1948, att sakkunniga
skulle tillkallas för att utreda frågan om landsantikvariernas ställning
inom kulturminnesvården. Akademien erinrade om att de s. k. kulturminnesvårdssakkunniga
i ett den 9 oktober 1937 avgivet betänkande rörande provinsmuseernas
organisation och ställning till kulturminnesvården behandlat denna fråga men att
sakkunnigförslaget icke blivit genomfört och numera ej heller kunde anses fylla
dagens krav.

Den provinsiella kulturminnesvårdens yttre ram, distriktsindelningen, torde i
stort sett vara ändamålsenlig. Att vissa jämkningar i indelningen är aktuella, påverkar
inte helhetsbilden. Den inre organisationen lider dock av vissa svagheter, som
framträder allt starkare i samma mån som kulturminnesvården utvecklas i bredd
och intensitet. Landsantikvariernas ställning såsom å ena sidan föreningstjänstemän
och å andra sidan lokala representanter för centrala kulturinstitutioner leder
icke sällan till intressekollisioner. Uppdragen för de centrala institutionerna är ofta
både många och vittomfattande och kan lätt komma i konflikt med andra arbetsuppgifter.
Arbetet blir också splittrat till förfång för kulturminnesvården i dess helhet.
Denna splittring blir alltmer framträdande, i samma mån som en ökning av landsantikvariernas
arbetsinsatser kräves i samband med de rationaliseringssträvanden,
som gör sig gällande inom olika områden, såsom vägväsendet, byggnadsväsendet
och lantbruket. Detta gör, att behovet av en fastare organisation med varje år framträder
allt starkare. Även en ekonomisk konsolidering är önskvärd. Landsantikvarieorganisationen
synes därför nu böra överses. Översynen torde böra ske genom
särskilda sakkunniga.

De sakkunniga bör eftersträva en smidig men samtidigt fast och effektiv organisation,
i stånd att med minsta möjliga kostnader fullgöra de kulturminnesvårdande
uppgifterna. Den nuvarande anordningen med en landsantikvarie inom varje provinsiellt
distrikt, som samtidigt är chef för ortens centrala museum, torde böra i
princip bibehållas. Likaledes synes landsantikvarien alltjämt böra vara anställd hos
den lokala distriktsorganisationen. Jag kan sålunda för egen del icke tillstyrka ett
förstatligande av landsantikvarieorganisationen, vilket skulle radikalt förändra
landsantikvariens ställning inom den provinsiella kulturminnesvården. Eftersom
landsantikvarien, som jag tidigare framhållit, måste uppträda som representant för
såväl riksintressena som den mera provinsiellt betonade kuturminnesvården synes
emellertid hans ställning behöva närmare regleras, varvid de sakkunniga i första
hand bör söka precisera de rent statliga uppgifterna och förhållandet till den statliga
myndigheten — riksantikvarieämbetet.

171

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

Under hänvisning till vad jag nyss anfört, anser jag mig ej heller kunna förorda
en inplacering av landsantikvarierna i det statliga lönesystemet. Däremot synes
böra övervägas huruvida icke en höjning av statsbidraget till avlöning åt landsantikvarier
är motiverad med hänsyn bland annat till de löneförbättringar som jamförbara
statliga befattningshavare erhållit genom den nu genomförda tjansteforteckningsrevisionen.
De sakkunniga bör under alla förhållanden föreslå en lamp ig
avvägning av statens bidrag i förhållande till de lokala tillskotten. Härvid bor eftersträvas
en lösning, som ger en stabilare ekonomisk grundval for de lokala organisationerna
än den nuvarande, som kännetecknas av ojämnhet och osäkerhet.

De sakkunniga bör även utreda behovet av särskild amanuens- och bitradeshjalp,
till vilken statsbidrag ävenledes torde böra utgå i någon form. Avgörande för statsbidragets
storlek i sistnämnda fall torde dock böra vara omfattningen av de arbetsuppgifter,
som ålägges av riksantikvarieämbetet.

Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten vid frågorna om landsantikvariernas
anställningsförhållanden, om tillsättningsförfarandet samt om kompetensfordring -

I E: 31

I övrigt bör de sakkunniga vara oförhindrade att taga upp till prövning även
andra med utredningsuppdraget sammanhängande frågor än de i det föregående
nämnda.

Utredningen har under tiden mars—november 1953 hållit 19 sammantra den.

. .,,•••

Den 6 oktober 1953 har utredningen överlämnat förslag till provisorisk höjning
av statsbidraget till avlöning åt landsantikvarier för budgetåret 1954/

55.

Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1954.

30. Sakkunnig för utarbetande av förslag till vissa ändringar i

kyrkohandboken.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 mars 1953 för att utarbeta
förslag till de ändringar i kyrkohandboken, som avses i kyrkomötets
skrivelse den 6 oktober 1951, nr 3, i anledning av i kyrkomötet väckt motion
angående alternativt aftonsångsritual:

Palmer, N. E., t. f. kyrkoherde.

Lokal: S:t Jacobs församlingshus, Jakobsgatan 2, Stockholm; tel. 20 69 50
(tjänsterum), 11 88 61 (bostad).

Den sakkunnige har under tiden april—november 1953 förhandlat med
liturgiskt kunniga och i fråga om aftonsång erfarna personer, såsom piäster
och kyrkomusiker, om olika möjligheter att utgestalta aftonsång som s. k.
psalmvesper. Vidare har liturgiskt material anskaffats.

Den sakkunniges arbete beräknas pågå under år 1954.

31. Församlingsstyrelsekommittén.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 april 1953 för att
verkställa översyn av gällande församlingsstyrelselagstiftning (se Post- och
Inrikes tidn. den 15 juni 1953):

172

Riksdagsberätt elsen.

I Et 31 Löthner, O. A., f. d. lagman, f. d. riksdagsman, ordförandeBrolin,
N.-E., kansliråd;

Ekblom, S. G., hovrättsråd;

Forslund, E. A. S„ pol. mag.;

Hoppe, E. C., kontraktsprost, led. av II kamm.;

Kaijser, F. J., sekreterare i svenska stadsförbundet;

Olsson, A., redaktör, andre vice talman, led. av II kamm.

Sekreterare:

Karlberg, P. I., hovrättsassessor.

Lokal: Hovrätten, Jönköping; tel. växel 193 50.

Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den 30
april 1953):

å med genomförandet av 1862 års kommunallagstiftningsreform de gamla primarkommunerna
uppdelades på tvenne med varandra principiellt sidoordnade
ommunala enheter, nämligen å ena sidan den borgerliga kommunen samt å den
andra den kyrkliga kommunen, församlingen, innebar detta närmast en fördelning
av de lokal-kommunala angelägenheterna på skilda, för vardera räjongen
avsedda organ med darav betingad kompetensfördelning mellan den borgerliga
och den kyrkliga kommunen. I författningsregleringen för de angivna två förvaltningsområdena,
liksom ock i avseende å den särskilda kommunallagstiftningen
tor stader och för landsbygd och speciallagstiftningen för Stockholm upprättolls
dock i övrigt en vittgående överensstämmelse såväl i sak som i form. Denna
överensstämmelse bibehölls och utvecklades än mer vid 1930 års allmänna revision
av kommunallagstiftningen; alla icke sakligt motiverade skiljaktigheter i förattningarna
för stad och för land, för Stockholm och för landet i övrigt utmönstrades
så långt ske kunde. De nya kyrkliga kommunalförfattningarna, lagarna den 6
jum 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse och (nr 260) om församlingsstyrelse i
Stockholm bringades därigenom både till innehåll och till uppställning och uttryckssätt
i så nära samstämmighet med de motsvarande författningarna på det
borgerliga området, som kyrkoförsamlingarnas egenart och befogenhetsbegränsningar
medgav.

Den likformighet i kommunallagstiftningen, som man vid de tidigare författningsrevisionerna
sålunda strävat att upprätthålla, torde alltjämt få anses vara
av varde. Detta har aven 1946 års kommunallagskommitté givit uttryck åt i sitt
fc^tt avlä.m?ade betänkande III med förslag till kommunallag in. m.

ryr , 5“: 1 Kommittén framhåller där angelägenheten av att de i betänkandet
icke omedelbart berörda kommunalförfattningarna, däribland de två församIingsstyrelselagarna,
snarast underkastas en översyn så att de i erforderlig mån
kan anpassas efter en i enlighet med kommitténs förslag ändrad allmän kommunallagstiftning.

På grundval av kommunallagskommitténs utredningar i omförmälda betänkande
bär inom inrikesdepartementet utarbetats förslag till ny kommunallag, gemensam
tor stad och land, med följdförfattningar. Förslaget har av Kungl. Mai:t genom
proposition den 8 april 1953 (nr 210) förelagts riksdagen. Den nya kommunallagen,
som är avsedd att ersätta 1930 års särskilda lagar om kommunalstyrelse på
landet och om kommunalstyrelse i stad, har föreslagits skola träda i kraft den
1 januari 1955.

Jämlikt bemyndigande den 10 april 1953 har härefter chefen för inrikesdepartementet
tillkallat särskilda sakkunniga för att inom departementet verkställa den
översyn av lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, som främst påkallas för dennas
anpassning efter den föreslagna allmänna kommunallagen.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet. 173

Det torde vara lämpligt att utredning nu kommer till stånd för uppnående av J
en motsvarande anpassning av den kyrkliga kommunallagstiftningen så att härför
nödiga ändrade bestämmelser om möjligt kan vinna tillämpning likaledes från och
med den 1 januari 1955. Utgångspunkten för denna utredning bör vara att, i den
mån icke sakliga skäl betinga skiljaktigheter, överensstämmelse bör råda i form
och innehåll mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunalförfatlningarna. Sådan
överenssstämmelse bör i synnerhet eftersträvas mellan församlingsstvrelselagarnas
och den nya kommunallagens regler på sådana områden, där för de sistnämnda
ligger till grund ett mera principiellt ställningstagande, såsom med avseende
å valbarhet till kommunala uppdrag och avsägelserätt, jäv för fullmäktige
och nämndledamöter, besvärsrätt och besvärstid samt i fråga om upptagandet i
lagen av erforderliga bestämmelser om fondbildning och vad därmed sammanhör.
Den översyn av församlingsstyrelselagstiftningen, som härav påkallas, synes böra
företagas genom särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. Den bör givetvis
även i tillämpliga delar innefatta den särskilda lagen den 12 juni 1931 (nr 201)
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser i allmänna församlingsstyrelselagen
framstår folk- och fortsättningsskoleväsendet alltjämt i princip såsom en
den kyrkliga kommunens, församlingens, angelägenhet, ehuru detta i verkligheten
numera är förhållandet allenast i ett fåtal fall. 1951 års skolstyrelseutredning,
som har till uppgift att behandla vissa frågor rörande den blivande enhetsskolans
ledning och lokala organisation m. m., har i skrivelse den 22 april 1953 hos mig
anmält, att utredningen under sitt arbete funnit anledning att till övervägande
upptaga spörsmålet om den obligatoriska skolans kommunalrättsliga ställning, och
i en promemoria redovisat resultatet av dessa sina överväganden. Skolstyrelseutredningen,
som härvid funnit det angeläget, att församlingsstyrelselagens nuvarande
bestämmelser i berört hänseende ersättes med en allmän regel om den
borgerliga kommunen såsom huvudman för det obligatoriska skolväsendet, framhåller
i sin skrivelse, att härav påkallade författningsändringar bör genomföras
senast i samband med den omorganisation av skolans lokala ledning, som utredningen
har för avsikt att föreslå.

De sakkunniga torde böra upptaga till övervägande jämväl den av skolstyrelseutredningen
sålunda väckta frågan. I anslutning härtill hör de sakkunniga även undersöka
i vad mån — efter ett genomförande av den av skolstyrelseutredningen sålunda
påkallade författningsrevisionen eller eljest numera — skäl föreligger att
bibehålla huvudstadens församlingar vid någon av dem jämlikt lagen om församlingsstyrelse
i Stockholm för närvarande tillkommande befogenheter med avseende
å ärenden rörande folkskoleväsendet därstädes. De sakkunniga bör, i den
mån så befinnes erforderligt, i bär berörda frågor söka kontakt med 1951 års
skolstyrelseutredning.

I detta sammanhang bör även beaktas de vid upprepade tillfällen, hland annat
av 1946 års folkbibliotekssakkunniga (SOU 1949:28), framförda yrkandena om
överförande av folkbiblioteksväsendet i dess helhet till den borgerliga kommunen.
Enligt den i församlingsstyrelselagarna fastställda, nu gällande kompetensregleringen
äger församling •— likasåväl som den borgerliga kommunen — upprätta
och underhålla folkbibliotek eller, som det härvid benämnes, församlingsbibliotek.
För närvarande lär enligt tillgängliga uppgifter förekomma inalles ett femtiotal
dylika bibliotek. Det får anses naturligt, att här berörda spörsmål upptages till
prövning i anknytning till frågan om skolväsendets kommunalrättsliga ställning.
Frågan om bibehållande i en eller annan form av församlingarnas befogenheter
med avseende å församlingsbiblioteken eller dessas restlösa överflyttande på den
borgerliga kommunen bör fördenskull av de sakkunniga förutsättningslöst undersökas.

174

Riksdag sberättelsen.

I T1* ‘41 ‘^ven i andra hänseenden torde det vara ändamålsenligt, att de nuvarande be■“*
stämmelserna om församlingarnas självstyrelsebefogenheter närmare överses. Allt
emellanåt har det efter 1930 års författningsrevision visat sig önskvärt med förtydligande
av denna reglering, främst i formellt, men även på enstaka punkter i
sakligt hänseende. De sakkunniga bör därför vid sin översyn av församlingsstyrelselagstiftningen
söka åstadkomma en över hela linjen klarare gränsdragning
mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunernas kompetensområden. De bör
därvid tillika beakta, i vad mån innehållet i och utformningen av den nuvarande
kompetensregleringen för församlingarna över huvud taget är i dagens läge tillfredsställande,
samt föreslå de jämkningar däruti som må befinnas påkallade.
Därvid torde böra uppmärksammas vad i avseende å den kommunala kompetensregleringen
framhålles i kommunallagskommitténs betänkande I (SOU 1947:53)
och den därtill fogade särskilda utredningen angående kommunala studiestipendier.

I avseende å församlingarnas kommunalrättsliga inre organisation samt kompetensregleringen
mellan församlingsstyrelseorganen inbördes föreligger också
vissa aktuella spörsmål.

Sålunda har riksdagen i skrivelse den 26 mars 1947 (nr 91) tagit upp frågan
om ordningen och sättet för kyrkovaktares anställande samt hemställt, att de i
cirkulärbrev den 13 augusti 1823 meddelade bestämmelserna om kyrkovaktares
utväljande, vilka bestämmelser icke ansåges stå i god samklang med gällande principer
för församlingsstyrelsen, måtte upphävas.

Vidare har jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 15 maj 1952 inom ecklesiastikdepartementet
tillkallad sakkunnig för översyn av gällande kungörelse angående
kollekter i ett den 18 februari 1953 avgivet betänkande berört frågan, huruvida
de föreslagna ändrade kollektbestämmelserna kunde i vissa delar påkalla
ändringar i församlingsstyrelselagarna. Den sakkunnige, som härvid speciellt
åsyftat av honom föreslagen delegation till kyrkorådet av beslutanderätten i fråga
om församlingskollekt jämte skyldighet för vederbörande församlingsrevisorer att
jämväl revidera kollekträkenskaperna, har för egen del förutsatt, att i anledning
härav möjligen erforderliga ändringar i församlingsstyrelselagarna borde övervägas
vid en mera allmän överarbetning av dessa lagar.

I vad speciellt angår förhållandena i Stockholm bär församlingsdelegerade därstädes
i skrivelse den 4 september 1945 underställt Kungl. Maj:t förslag till viss
ändring i lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, i syfte att därigenom legalisera
inrättandet hos de delegerade av en särskild tjänstenämnd, ävensom att erhålla
möjlighet till fastställande av enhetliga tjänstgörings-, avlönings- och pensionsbestämmelser
för de enskilda församlingarnas kyrkobetjänte. Kammarkollegiet,
som den 28 november 1945 avgivit utlåtande över detta förslag, har visserligen
avstyrkt detsamma med då föreliggande innehåll men har samtidigt ansett
motiven till de föreslagna anordningarna bärande under vissa angivna betingelser.
Vad kammarkollegiet härvid ifrågasatt skulle emellertid kräva ytterligare
jämkningar i författningsregleringen rörande förhållandet mellan församlingarna
och församlingsdelegerade.

De för översyn av församlingsstyrelselagstiftningen avsedda sakkunniga bör
lämpligen upptaga till utredning jämväl de sålunda aktualiserade här berörda
speciella organisations- och kompetensspörsmålen. De bör även uppmärksamma
i vad mån ett genomförande av en ändrad pastoratsindelning och församlingsprästerlig
tjänsteorganisation i anledning av de av pastoratsindelningssakkunniga
föreslagna allmänna riktlinjerna (SOU 1953:11) kan aktualisera behov av särskilda
jämkningar i den gällande församlingsstyrelseorganisationen. Det bör emellertid
vara de sakkunniga obetaget att i samband med de här särskilt nämnda
undersökningarna upptaga till prövning även andra frågor rörande församlings -

175

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

styrelselagstiftningen, vilka nu kan vara aktuella eller uppkomma under arbetets J 32
gång.

Utredningsarbetet bör bedrivas så, att de spörsmål, som är av mera brådskande
natur, i första hand upptages. Då det såsom redan framhållits får anses önskvärt,
att den av det föreliggande förslaget till ny kommunallag betingade ändrade församlingsstyrelselagstiftningen
kan sättas i tillämpning samtidigt med förstnämnda
lag, bör de sakkunniga främst taga i sikte att förslag därutinnan skall kunna föreläggas
1954 års riksdag. Samma behandlingsordning synes vara påkallad beträffande
de av skolstyrelseutredningens förutnämnda hemställan föranledda författningsändringarna.
Därest utredningsarbetet icke kan inom förutsatt tid fullgöras,
bör de sakkunniga framlägga förslag till provisoriska lagstiftningsåtgärder beträffande
de mest trängande angelägenheterna, den kommunala fondbildningen m. m.

I övrigt torde, i den utsträckning så medhinnes och de sakkunniga finner ändamålsenligt,
definitiva förslag kunna i mera brådskande frågor framläggas utan att
resultatet av utredningen i övrigt avvaktas.

Kommittén har under tiden t. o. m. november 1953 sammanträtt 15 dagar.

Kommittén har den 2 december 1953 avlämnat promemoria med förslag
till vissa av kommunallagsförslaget föranledda ändringar i församlingsstyrelselagstiftningen
m. m.

Kommitténs arbete beräknas fortsätta under hela år 1954.

32. Psykologutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 maj 1953 för utredning
av med psykologutbildningen sammanhängande frågor (se Post- och
Inrikes tidn. den 18 maj 1953):

Rosén, N. G. K. G., generaldirektör, ordförande;

Elmgren, J. K. G., professor;

Lindahl, A. R. A., rektor;

Ahnsjö, S. O. R., överläkare;

Lindblom, P., rektor;

Hansson, S. F., lantbrukare, led. av II kamm.;

Nordqvist, O. H., direktör, led. av II kamm.

Sekreterare:

Härnqvist, K., fil. lic.

Lokal: Hantverkargatan 7; tel. 52 11 44.

Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den 8
maj 1953):

Den psykologiska forskningen har under de senaste årtiondena befunnit sig i
snabb utveckling, och stora vetenskapliga landvinningar har kunnat göras. Intresset
för psykologien är även i stigande och visar sig bland annat i ett växande antal
studerande inom detta ämnesområde vid våra universitet och högskolor. Men
även psykologiens praktiska användbarhet på skilda områden av samhällslivet
har uppmärksammats i allt större utsträckning. Särskilt inom skolan, socialvården,
yrkesvägledningen, industrien och försvarsväsendet har den praktiska psykologien
kunnat göra insatser. Den praktisk-psykologiska utbildningen för olika
arbetsområden är dock icke tillfredsställande ordnad. EU flertal framställningar,
däribland från medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, Föreningen

176 Riksdag sb e rättelsen.

I E: 32 svenska fackpsykologer och Svenska psykologsamfundet, har också ingivits till
Kungl. Maj.-t med begäran om utredning av med psykologutbildningen sammanliängande
frågor. Bland annat bär framhållits önskvärdheten av en särskild examensform
för praktisk-psykologisk verksamhet samt legitimering av sådan verksamhet.
Vidare har skolkommissionen i sitt principbetänkande och senare i sitt
betänkande om den första lärarhögskolan betonat nödvändigheten av en särskild
utbildning för skolpsykologer och angivit vissa principiella synpunkter på hur en
sådan utbildning borde vara beskaffad. Det synes mig därför påkallat, att särskilda
sakkunniga nu tillkallas för att verkställa denna utredning och föreslå de åtgärder
statsmakterna bör vidtaga för att stärka psykologiens ställning och tillfredsställande
ordna psykologutbildningen.

Den psykologiska forskningen och den därmed nära sammanhängande pedagogiska
forskningen har för närvarande relativt obetydliga statliga forskningsanslag
till sitt förfogande, delvis beroende på att dessa forskningsgrenar har kommit
att ligga i gränsområdet mellan de rent humanistiska och de samhällsvetenskapliga
ämnena. Den psykologiska och den pedagogiska forskningen har följaktligen
endast i mycket begränsad omfattning kunnat erhålla anslag från humanistiska
fondens nämnd och statens samhällsvetenskapliga forskningsråd. Dessa ämnen
torde emellertid böra erhålla åtminstone samma stöd som t. ex. jämförbara samhällsvetenskapliga
ämnen, och de sakkunniga bör därför föreslå, huruvida förvaltningen
av de medel, som kan komma att ställas till förfogande, skall skötas av
redan existerande institution, exempelvis statens psykologisk-pedagogiska institut,
eller av ett speciellt forskningsråd.

I sitt principbeslut om skolreformen uttalade sig 1950 års riksdag för att statens
psykologisk-pedagogiska institut skulle utbyggas. Skolkommissionen har därefter
framlagt ett förslag om nya och vidgade arbetsuppgifter för institutet. Det
ankommer nu på de sakkunniga att utarbeta en plan för institutets utbyggnad
och att därvid överväga lämpligheten av att utvidgningen sker i etapper. Även
psykotekniska institutets vid Stockholms högskola ställning och verksamhet synes
böra uppmärksammas i detta sammanhang.

Utredningens huvuduppgift bör emellertid vara att framlägga förslag till en rationell
anordning av psykologutbildningen. Psykologiundervisningen vid våra universitet
och högskolor har hittills icke kunnat giva de studerande en tillräckligt
grundlig praktisk utbildning. Viss praktisk-psykologisk utbildning, men i mycket
begränsad omfattning, bedrives däremot av statens psykologisk-pedagogiska institut
och av Stockholms högskolas psykotekniska institut. Den nuvarande psykologutbildningen
måste därför, trots att dess vetenskapliga standard torde kunna
anses god, betraktas som otillfredsställande, när det gäller att tillgodose behovet
av praktiskt verksamma psykologer på olika områden.

Högre betyg i psykologi i nuvarande filosofie kandidat- eller ämbetsexamen
anses icke giva kompetens såsom fackpsykolog, och även den nuvarande licentiatexamen
anses icke tillfredsställande ur praktisk-psykologisk synpunkt. Det synes
därför som om det skulle vara behov av att skapa särskilda utbildningsmöjligheter
för blivande fackpsykologer. För att taga ställning till denna fråga är det emellertid
nödvändigt, att de sakkunniga först skaffar sig en överblick av arbetsmarknadens
behov av praktiskt utbildade psykologer. Det gäller sålunda att få en uppfattning
om inom vilka yrkesområden och i vilka sysselsättningar psykologer kan
komma att utnyttjas samt vilka kompetenskrav som bör ställas på inom olika
områden verksamma psykologer. En sådan kartläggning av den svenska arbetsmarknadens
behov av psykologer bör kompletteras med en undersökning av fackpsykologernas
kompetens- och anställningsförhållanden i våra grannländer. Det
är desto angelägnare att få en riktig uppfattning av det verkliga behovet av praktiskt
utbildade psykologer, eftersom vi för överskådlig tid framåt sannolikt kommer
att ha brist på intellektuell arbetskraft och nya arbetsuppgifter endast kom -

177

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

mer att öka denna brist. I nuvarande läge torde därför en angelägenhetsbedöm- J J); 33
ning böra ske, innan nya utbildningsvägar — ledande till nya yrken — öppnas.

När det gäller själva utbildningen av fackpsykologer, uppställer sig ett flertal
problem. De sakkunniga bör sålunda bland annat överväga, om denna utbildning
skall knytas till universiteten och högskolorna eller om den, åtminstone för vissa
kategorier, helt eller delvis skall förläggas till någon fristående institution. I första
hand torde vidare böra undersökas, om en praktisk-psykologisk utbildningslinje
kan rymmas inom nuvarande examina. Det synes nämligen ytterst tveksamt, huruvida
en särskild psykologexamen i analogi med politices magisterexamen eller
filosofisk ämbetsexamen bör inrättas.

Såsom jag tidigare anfört, kräver de uppgifter, som nu och framdeles kommer
att ställas på psykologien, en förstärkning av framför allt de praktiska momenten
i psykologutbildningen. Men även de studerande, som väljer att utbilda sig till
fackpsykologer med praktiska uppgifter, måste alltjämt ha en allsidig teoretisk
utbildning. De sakkunniga har att överväga, hur de teoretiska och praktiska momenten
bör fördelas på ett grundläggande gemensamt stadium och ett följande
stadium, där utbildningen åtminstone i viss utsträckning uppdelas på olika speciallinjer.
Av den diskussion, som hittills förts i fackkretsar, synes det som om
man icke är enig om hur tidigt specialiseringen bör inträda. Det måste därför
ankomma på de sakkunniga att ingående pröva olika alternativ. Av arbetsmarknadsskäl
torde de studerande önska en specialisering så sent som möjligt, medan
tidsfaktorn pekar i motsatt riktning. Jag erinrar även om att tillgången på lärare
för psykologutbildningen under överskådlig tid kommer att vara starkt begränsad,
varför de sakkunniga bör eftersträva att föreslå en organisation av utbildningen,
som med hänsyn till personella och finansiella resurser kan komma att
förverkligas inom rimlig tid. De sakkunniga bör av samma skäl om möjligt föreslå
en organisation, som kan genomföras i etapper.

Bland fackpsykologerna torde skolpsykologerna komma att utgöra en betydande
grupp. Det är önskvärt att lärare, vilka önskar vidareutbilda sig för skolpsykologyrket,
icke avhålles därifrån genom den sammanlagda utbildningens längd. De
sakkunniga bör därför överväga möjligheten att utforma en särskild utbildningsväg
för personer, som önskar påbygga sin lärarexamen med skolpsykologisk utbildning.
Med hänsyn till den vunna lärarutbildningen och lärarerfarenheten samt
inriktningen på en bestämd psykologisk speciallinje kan en sådan utbildningsväg
säkerligen göras kortare än den fackpsykologiska utbildningen i övrigt. Även för
vissa andra inom social- och sjukvården verksamma yrkesgrupper torde möjligheter
till kompletterande

En rationalisering av psykologutbildningen måste även taga hänsyn till behovet
av psykologisk forskning och undervisning vid de medicinska fakulteterna. Den
»filosofiska» och medicinska psykologiens intressesfärer har nämligen alltmera
närmat sig varandra, och stora områden, i fråga om såväl metoder som tillämpning,
är numera gemensamma. Inom medicinen, speciellt barnpsykiatrien, socialmedicinen
och rättspsykiatrien, anlitas redan i viss utsträckning psykologer för
en mångfald uppgifter. Även på psykoanalysens område torde det icke vara tänkbart
att fylla behovet av kompetenta analytiker med läkare enbart. Någon form
av organiserad kontakt synes därför nödvändig mellan de bägge fakulteternas utbildningsarbete
på detta område.

I övrigt bör de sakkunniga äga att ingå även på andra, här ej särskilt berörda
frågor, som finnes vara av betydelse för deras arbete.

Utredningen har under tiden maj—november 195.1 hållit 1 sammanträden
om sammanlagt 5 dagar.

Utredningen beräknas slulföra sill arbete under år 1954.

12 IIiliant) till riksdagens protokoll 1 samt.

Iti ksd årsberättelsen.

178

Riksdagsberätt elsen.

33. 1953 års kyrkomusikersakkunniga.

Tillkallade av Kungl. Maj:t den 30 juni 1953 för att dels verkställa utredning
rörande möjligheterna att inrätta en ny form av kyrkomusikertjänster,
särskilt lämpad för sådana speciella förhållanden som råda i bland annat
Skåne, dels ock verkställa den översyn i övrigt av kyrkomusikerstadgans
bestämmelser, som utredningsmännen kunna finna påkallad:

Öhman, G. B., byråchef;

Löwbeer, H., förste kanslisekreterare.

Lokal: Ecklesiastikdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Utredningsuppdraget beräknas vara slutfört under år 1954.

34. Biskopsvalkommittén.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 juli 1953 för att
verkställa utredning och avgiva förslag till ändrade grunder för val av biskop
och i samband därmed överse gällande bestämmelser på området (se
Post- och Inrikes tidn. den 25 juli 1953):

Thomson, A. N., universitetskansler, ordförande;

Forkman, G. A. P., komminister;

Lodenius, V. G., hemmansägare, andre vice talman, led. av I kamm.
Sekreterare:

Danielsson, O. H. N., förste stiftsnotarie.

Lokal: Domkapitelsexpeditionen, Uppsala; tel. Uppsala 30562 (sekreteraren).

Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den
23 juli 1953):

Såsom framgår av det anförda är spörsmålet om att bereda lekmännen ett ökat
inflytande vid biskopsvalen av gammalt datum. Att en reform likväl ännu icke
kommit till stånd synes mera ha berott på svårigheter att finna en lämplig form
för lekmäns deltagande i biskopsval än på principiella betänkligheter att bereda
lekmännen ett ökat inflytande vid dessa val. Visserligen intog kyrkomötet under
1920-talet en avvisande hållning mot en reform i här avsedd riktning. Men å
andra sidan anslöt sig de kyrkliga myndigheterna vid remissbehandlingen av det
utav kammarrådet Wohlin år 1937 framlagda förslaget i ämnet i princip till tanken
på ett ökat lekmannainflytande vid biskopsvalen. Såsom framgår av behandlingen
av frågan vid 1948 års kyrkomöte, synes även kyrkomötet nu ha frångått
sin under 1920-talet intagna negativa ståndpunkt till reformtanken.

Det bör vidare uppmärksammas, att rätt för lekmän att deltaga i biskopsval
införts i Danmark 1922, i Norge 1926 samt i Finland 1949. Sålunda äger i Danmark
samtliga medlemmar av menighetsrådet (kyrkoråden) rösträtt vid biskopsval.
I Norge tillkommer sådan rösträtt varje kyrkoråd och i Finland en eller två
för varje prästgäll av vederbörande kyrkoråd utsedda lekmän. Av Nordens evangelisk-lutherska
kyrkor är följaktligen den svenska den enda, där lekmännen, med
undantag för domkapitlens lekmannarepresentanter, är uteslutna från medinflytande
vid biskopstillsättningar.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet. 179

Nu gällande röstningsprocedur vid biskopsval lämnar icke någon som lielst J J]»
garanti för att en — om än aldrig så stark ■—- minoritet bland de röstande skall
kunna göra sig gällande vid valet; från förslaget kan nämligen utestängas alla,
som icke upptagits å majoritetens valsedlar. Då Kungl. Maj :t vid utnämningen
av biskop är bunden vid det genom valet upprättade förslaget, är det självfallet
betydelsefullt, att — där inom ett stift väsentligen skilda meningsriktningar gör
sig gällande i kyrkliga frågor — icke inför Kungl. Maj:t presenteras kandidater,
vilka uteslutande tillhör en av meningsriktningarna. Det nuvarande systemet kan
stundom hava till följd, att andrahandskandidater, som knappast av någon anses
böra ifrågakomma till utnämning men som uppförts såsom fyllnadsnamn av ett
stort antal röstande, kommer att placeras på förslaget, medan en av en betydande
minoritetsgrupp inom väljarkåren framförd huvudkandidat helt utestänges
från förslaget.

Frågan om en reform av gällande bestämmelser om biskopsval i de syften jag
här redovisat, synes mig icke längre böra uppskjutas. Jag anser det därför lämpligt,
att den senast av 1949 års riksdag begärda utredningen i ämnet nu kommer
till stånd. En sådan utredning bör anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga.

Vid den ifrågavarande utredningen bör i huvudsak följande synpunkter vara
vägledande.

Det bör förutsättas, att lekmäns medverkan i biskopsval icke lämpligen kan
ske i annan form än genom indirekta val. Att de inom stiften existerande sammanslutningarna
i synodal form — stiftsmöte och stiftsråd — skulle tjäna som
grundval för lekmäns deltagande i biskopsval förutsätter i första hand att dessa
sammanslutningar erhåller en fast och legalt utformad organisation. Jämlikt bemyndigande
den 7 november 1947 tillkallades kyrkoherden H. D. Ljungberg att
såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva
förslag angående bl. a. legalisering av stiftsmötesinstitutionen. Den 9 mars
1950 avgav Ljungberg betänkande med förslag till lag om prästmöte och stiftsmöte
m. m. (SOU 1950:31). Betänkandet har därefter varit föremål för remissbehandling.
Frågan om en legalisering av stiftsmötena och stiftsråden synes mig
emellertid vara av vittutseende natur, och jag är för närvarande icke beredd att
taga ställning till denna fråga. En lösning av spörsmålet om ett ökat lekmannainflytande
vid biskopsval anser jag dock icke behöva förutsätta också en lösning
av frågan om legalisering av nämnda sammanslutningar. Det synes mig uppenbart,
att lekmännens representanter i valförsamlingen för biskopsval bör utses enligt
en valmetod, som bygger på medverkan av församlingarnas organ. Härvid står
olika vägar öppna. Jag erinrar om de elektorsförsamlingar av lekmän som finns
för utseende av en av lekmannaledamöterna i domkapitlet och för utseende av
lekmannaombud i kyrkomöte. Den förstnämnda elektorsförsamlingen utses av pastoratskyrkoråden
och den sistnämnda av församlingarnas kyrkofullmäktige respektive
kyrkostämmor, dock att mindre församlingar på motsvarande sätt utser
delegerade, vilka i sin tur väljer elektor.

En av de viktigaste frågorna i detta sammanhang gäller avvägningen mellan
lekmannarepresentationen och den prästerliga representationen inom vederbörande
valförsamling. I de förslag, som väckts i frågan, har förutsatts, att de båda
kategorierna skulle i huvudsak vara till lika antal representerade i valförsamlingen.
I detta sammanhang uppkommer även spörsmålet, huruvida en valreform
kan genomföras med bibehållande av prästernas rätt att direkt deltaga i valet.

I de inom kyrkomötet framförda förslagen har förutsatts, att prästerna skulle bibehållas
vid sin direkta valrätt. Enligt det av kammarrådet Wohlin uppgjorda
förslaget skulle däremot såväl prästerna som lekmännen utse sina särskilda elektorer,
till lika antal, i valförsamlingen.

Vad beträffar frågan om ändrad metod för sammanräkning av de vid biskopsval
avgivna rösterna, bör en blivande reform i detta hänseende ha till syfte all

180 Riksdagsberättelsen.

I E: 34 låta biskopsförslaget vara ett personval, som ger ett verkligt uttryck för de röstandes
intentioner och som i tillbörlig grad tillgodoser minoritetsgrupper bland
väljarna. Sammanräkningsmetoden bör även garantera, att Kungl. Maj:ts grundlagsenliga
befogenhet att välja mellan tre biskopskandidater i realiteten icke blir
illusorisk. För att uppnå angivna syften synes flera olika sammanräkningsmetoder
kunna ifrågakomma. Jag erinrar sålunda om det av kammarrådet Wohlin
avgivna förslaget i detta hänseende och om gällande regler för val av borgmästare
och rådman ävensom den i Finland tillämpade ordningen för upprättande av
biskopsförslag, enligt vilken första förslagsrummet tilldelas den som flertalet röstande
placerat främst å valsedeln och andra förslagsrummet den av de övriga,
som fått de flesta första- och andraplaceringarna å valsedlarna, samt slutligen
tredje förslagsrummet den av de återstående, som, oavsett placeringen å valsedlarna,
erhållit högsta antal röster.

De sakkunniga bör i samband med utredningen av här berörda frågor dessutom
verkställa en allmän översyn av gällande bestämmelser om biskopsval. Huruvida
denna översyn jämväl bör utsträckas till de särskilda spörsmål, som står i samband
med val av ärkebiskop, är en fråga som torde aktualiseras först under utredningsarbetets
gång. Skulle de sakkunniga finna det ändamålsenligt att i samband
med utredningen i övrigt till behandling upptaga även nyssnämnda spörsmål,
torde de sakkunniga härom göra anmälan till Kungl. Maj:t.

Kommittén har under tiden den It september—den 25 november 1953
hållit 2 sammanträden.

35. 1953 års lärarinneutbildningskommitté.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1953 för att
verkställa fortsatt utredning rörande organisationen av lärarinneutbildningen
på det husliga området och därmed sammanhängande utbildnings- och
lokalfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 23 november 1953):

Öhman, G. B., byråchef, ordförande;

Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamm.;

Holm vall, Karin M., rektor;

Johansson, K. I., professor;

Lindegren, K. N. A., fil. lic., tillika sekreterare;

Torbrink, Tekla J. L., fru, led. av II kamm.

Lokal: Ecklesiastikdeparterdentet; televäxel lokalsamt. 22 45 00, riks*
samt. 23 62 00 (ordföranden). i

Direktiv (anförande av statsrådet Persson till statsrådsprotokollet den 9
oktober 1953):

Utbildningen av lärarinnor inom det husliga området har länge varit otillfredsställande
i olika hänseenden. Kvantitativt är utbildningskapaciteten för ringa beträffande
de flesta av ifrågavarande slag av lärarinnor. För vissa grupper är
skillnaden mellan årsbehov och årsexamination mycket betydande. I kvalitativt
hänseende uppvisar utbildningen flera rätt väsentliga brister. Behovet av och
möjligheterna att förbättra den ifrågavarande lärarutbildningen diskuterades ingående
av 1941 års befolkningsutredning i ett betänkande på våren 1945. Problemet
togs också upp — om än från vissa särskilda synpunkter — av norrlandskommittén
i ett betänkande samma vår angående yrkesutbildningen i Norrland.

Det var därför en ytterst aktuell och mycket viktig fråga som upptogs, när

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet.

181

Kungl. Maj:t på sommaren 1945 beslöt tillkalla en utredningsman för att såsom J J]; 35
sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva förslag
rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området och
därmed sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor. I de direktiv för utredningen,
som chefen för ecklesiastikdepartementet dikterade till statsrådsprotokollet
i ärendet, anvisades en hel råd ytterst viktiga och även i många fall mycket svåra
frågor, som tarvade en lösning. Alla dessa frågor sammanfattades av departementschefen
under två huvudgrupper av problemkomplex, nämligen dels spörsmålet
om de yttre organisatoriska förutsättningarna för en förbättrad lärarinneutbildning
och dels spörsmålet om anordnandet och planläggningen av själva utbildningen.
Såsom sakkunnig förordnade Kungl. Maj:t dåvarande inspektrisen för lanthushållsskolorna,
numera byråchefen i överstyrelsen för yrkesutbildning Ingrid
Maria Osvald. Till den sakkunniges förfogande för överläggningar och samråd
ställdes ett stort antal ämnesrepresentanter.

Efter omfattande undersökningar och utredningar avgav den sakkunnige den 1
december 1950 ett betänkande med förslag i fråga om utbildningen av lärarinnor
inom det husliga området (SOU 1950: 46). Över betänkandet har yttranden inhämtats
från ett antal myndigheter, organisationer och föreningar.

Enligt direktiven borde den sakkunniges första uppgift vara att undersöka, om
icke de nuvarande lärarinnekategoriernas antal kunde något minskas. Vidare skulle
den sakkunnige bilda sig en såvitt möjligt riktig uppfattning av det ungefärliga
framtida behovet av lärarkrafter och hur stort antal lärarinnor, som därför årligen
borde utbildas. I betänkandet föreslås nu, att för framtiden skall finnas följande
åtta olika kategorier av lärarinnor på det husliga området och anges följande siffror

för det årliga examinationsbehovet:	Nuvarande	Beräknade
Lärarinnekategori	examination årligen	behovet årligen
Barnavårdslärarinnor ................	.......... 12	36
Hushållningslärarinnor ..............	......... 60	120
Lanthushållningslärarinnor ..........	.......... 30	6
Sömnadslärarinnor ..................	.......... 40	48
Yrkeslärarinnor i sömnad ............	.......... 20	36
Vävlärarinnor ......................	.......... 60	36
Hushållnings-sömnadslärarinnor ......	.......... 10	24
Slöjdlärarinnor......................	.......... —	48
	232	354

Här bör påpekas, att de föreslagna nya kategorierna icke helt överensstämmer
med de nuvarande, varför en alldeles rättvisande jämförelse icke kan göras med
utgångspunkt i de i tabellen meddelade siffrorna. Framför allt gäller den bristande
överensstämmelsen de två grupperna hushållnings- och lantbushållningslärarinnor.

I betänkandet finnes utförliga detaljförslag i fråga om utbildningen av de åtta
kategorierna lärarinnor. Förslag har också i enlighet med direktiven givits beträffande
utbildningsanstalternas organisation, byggnader och befattningshavare. Den
sakkunnige föreslår, att de flesta utbildningsanstalterna förstatligas. Ett par seminarier
föreslås bliva nedlagda. Endast fackskolan i Uppsala föreslås förbliva enskild,
men verksamheten där förulsättes skola understödjas med rikliga statsbidrag.
Inplacering i statliga avlöningsreglementen och på löneplan föreslås för all personal,
alltså icke endast lärarpersonalen.

Vid elt genomförande av den i betänkandet föreslagna organisationen av lärarinneutbildningen
har den sakkunnige — med utgångspunkt i löne- och prisnivån

Riksdagsberättelsen.

I Et 35 åren 1948—1950 — räknat med engångskostnader om cirka 12,25 miljoner kronor
varav till byggnadskostnader m. m. närmare 10,7 miljoner kronor och kostnader
. ln^entaner och lnredning av lokaler m. m. omkring 1,5 miljoner kronor. De
arliga kostnaderna bär i betänkandet beräknats belöpa sig på omkring 2 miljoner
kronor, varav ungefär 1,7 miljoner kronor skulle utgöra löner.

I remissyttrandena över betänkandet har framförts en hel del avvikande synpunkter.
De centrala statliga skolmyndigheterna har delvis önskat en annan lösning
för framtiden än den sakkunnige tänkt sig. Den centrala ekonomiska remissmyndigheten
statskontoret har ansett ett statligt engagemang av sådan storleksordning,
som i betänkandet föreslagits, alldeles otänkbart och ansett det nödvändigt
med en nedprutning av programmet i skilda hänseenden. Statskontoret har framlagt
förslag till ekonomiskt mindre betungande problemlösningar i en hel del
frågor. I remissyttrandena från de olika föreningarna och intresseorganisationerna
har respektive särintressen framkommit med större eller mindre skärpa.

Ingen remissmyndighet eller enskild organisation eller förening har underkänt
betänkandet i dess helhet. På grund av den stora rikedomen på förslag, som betänkandet
innehåller, är emellertid ändrings- eller motförslagen i remissyttrandena
mycket omfattande till antalet.

Beträffande vissa av de angivna lärarinnegrupperna råder en utpräglad brist på
utexaminerade lärarinnor. Detta gäller främst handarbetslärarinnor (sömnadslärarinnor),
barnavårdslärarinnor, skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor (hus hållningslärarinnor).

Den föreliggande bristen måste av olika skäl _ bl. a. den

ökning av elevantalet i såväl de obligatoriska som de icke-obligatoriska skolorna,
som kan förutses under den närmaste framtiden — befaras öka. Även frågan om
lanthushållslärarinnornas utbildning och om gränsdragningen mellan dessa lärarinnor
och skolkökslärarinnorna är aktuell.

Orsaken till att det framlagda betänkandet icke kunnat föranleda några åtgärder
är alltså icke den, att en översyn och rationalisering av den ifrågavarande
utbildningen icke skulle vara påkallad och aktuell. Orsaken är främst att söka
i att betänkandets genomförande är så kostnadskrävande för statsverket. En noggrann
prövning av möjligheterna att begränsa kostnadsökningarna synes därför
vara nödvändig. Förutsättningen för en dylik granskning är emellertid en omprövning
av det föreslagna utbildnings- och organisationsprogrammet. En sådan
omprövning bör alltså ske. Härvid bör man enligt min mening utgå från att utbildningens
åsyftade reformering icke skall åstadkomma en kompetenshöjning
hos lärarinnorna genom exempelvis längre utbildningstid, mera högskolemässiff utbildning
e. d. °

Vid den granskning av utbildnings- och organisationsprogrammet, som i det
föregående berörts, bör också vissa av utredningens speciella förslag ytterligare
övervägas eller omprövas i anledning av vad som framkommit under remissbehandlingen.
I vissa fall har i yttrandena direkt yrkats på förnyad utredning av
speciella frågor.

Med hänsyn till det anförda synes det föreliggande betänkandet och därmed
också hela det ifrågavarande frågekomplexet böra bli föremål för en översyn av
särskilda sakkunniga. Vid denna översyn måste främsta intresset vara att med
beaktande av de mest angelägna önskemålen åstadkomma förslag till en utbildningsorganisation,
som icke blir omöjlig att genomföra på grund av de kostnader den
medför, översynen bör alltså i främsta rummet bli ekonomiskt och organisatorisktadministrativt
betonad. Emellertid bör vid översynen också upptagas till behandling
de många pedagogiska problem, som bör omprövas i anledning av uttalanden
och förslag i skilda remissutlåtanden. Bland dessa problem må här nämnas spörsmålen
om utbildningen av lanthushållningslärarinnor samt om förhållandet mellan
denna utbildning och utbildningen av hushållningslärarinnor. Härvidlag må följande
framhållas.

Kommittéer och sakkunniga: Ecklesiastikdepartementet. 183

I det föreliggande betänkandet tages till utgångspunkt, att producent- och kon- I E; 35
sumenthushållen numera är så likartade, att den nuvarande skillnaden i utbildningen
av lanthushålls- och skolkökslärarinnor icke längre är motiverad. Såsom
framgår av vissa remissyttranden är denna uppfattning emellertid icke allmänt
omfattad; man har bland anpat framhållit, att husmödrarna på landsbygden har
att vid sidan av det rena hushållsarbetet utföra ett betydande arbete i jordbruksproduktionens
tjänst. Vid översynen bör därför särskilt prövas frågan i vad mån
utbildningen av lanthushållningslärarinnor bättre bör lämpas efter landsbygdens
behov. I samband därmed torde även det årliga utbildningsbehovet av lanthushållnings-
och hushållningslärarinnor böra omprövas. Jämväl i övrigt torde de
erinringar och förslag, som framförts i remissyttrandena, böra närmare prövas.

Utredningen har påbörjat sitt arbete.

184

Riksdagsberätt elsen.

I Jo: l

J or dbruksd eparteméntet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. Kommittén för maskinell täckdikning (1951: I 10; 1952: I 15; 1953: I 7).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 juni 1944 (se
Post- och Inrikes tidn. den 30 juni 1944):

Berglund, N. H., professor, ordförande;

Almlöf, E. V., lantbrukskonsulent;

Moberg, H. A:son, direktör.

Sekreterare:

Persson, P. E. S., t.f. laborator.

Kommittén har i en den 17 november 1953 dagtecknad skrivelse till chefen
för jordbruksdepartementet avgivit slutredogörelse för sina undersökningar.
Till skrivelsen har kommittén som bilaga fogat bl. a. meddelandet Nya rön
beträffande maskinell täckdikning, i vilket tekniska och ekonomiska synpunkter
av mera allmänt intresse rörande den maskinella täckdikningen
äro samlade. Meddelandet har av praktiska skäl tryckts i Jordbrukstekniska
institutets meddelandeserie.

Kommittén har under år 1953 hållit 5 sammanträden på Ultuna för att
sammanställa slutredogörelsen. Tre av kommitténs ledamöter företog i juni
en femdagars studieresa för att diskutera den maskinella täckdikningens
problem med maskinernas ägare och kunder. Även vid andra tillfällen har
kommittéledamöterna studerat täckdikningsmaskinernas arbete. Vidare har
kommittén brevledes samlat in uppgifter om maskindikningen.

På kommitténs inrådan har en svensk verkstad tagit upp tillverkningen
av grävhjulsmaskiner, och kommittén har i samband härmed lämnat tekniska
råd.

Utredningsarbetet är därmed slutfört.

2. Utredning rörande indragning av ströängar å kronomark ovan odlings gränsen

inom Norrbottens län in. m. (1951: I 12; 1952: I 17; 1953: I 9).

Tillkallad jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 8 februari 1946 att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande indragning av ströängar å kronomark
ovan odlingsgränsen inom Norrbottens län m. in.:

Berglöf, L., f. d. generaldirektör.

Utredningsmannen har avlidit den 3 februari 1953.

Den 4 december 1953 har Kungl. Maj:t förordnat, att det utredningsuppdrag,
som avses med ett chefen för justitiedepartementet den 23 oktober
1953 givet bemyndigande, skall omfatta jämväl slutförandet av ifrågavarande
utredning (jfr I Ju 36).

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

185

3. Potatisindustriutredningen (1951: I 16; 1952: I 20; 1953: I 11).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 12 november 1948
och den 20 januari 1950 för att verkställa utredning och avgiva förslag
angående rationalisering av stärkelse- och bränneriindustrierna samt vissa
därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 29 novem-,
ber 1948):

Fallenius, B. A., t. f. generaldirektör, ordförande;

Ahlkvist, K. E., cementgjutare, led. av I kamm.;

Brahmer, H. T., f. d. överingenjör;

Elofsson, G. S., lantbrukare, led. av I kamm.;

Johnsson, P. A., lantbrukare, led. av II kamm.;

Magnusson, R. A. H., landssekreterare;

Sjö, N. A., kassör, f. d. riksdagsman;

Virgin, G. I., godsägare, kapten;

Wintzell, T., överingenjör.

Sekreterare:

Asplund, K. T., e. förste byråsekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1950: I Jo 23.

Utredningen har den 10 oktober 1953 avlämnat betänkande (stencilerat.)
Utredningsarbetet är därmed slutfört.

4. Trädgårdsutredningen (1952: I 32; 1953: I 19).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 september 1951
för att utreda frågan om behovet av åtgärder för att förbättra avsättningsförhållandena
inom trädgårdsnäringen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den
2 oktober 1951):

Fallenius, B. A., t. f. generaldirektör, ordförande;

Eriksson, E., trädgårdsmästare;

Jansson, N. E., sekreterare;

Hallström, G., agronom;

Ferlenius, G. R., trädgårdskonsulent;

Rosenqvist, Kj., direktör.

Sekreterare:

Hessel, N. O., sekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1952: I Jo 31.

Utredningen har efter utgången av november månad 1952 hållit 4 sammanträden
om sammanlagt sju dagar.

Utredningen har den 30 december 1952 avlämnat betänkande med förslag
rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. m. samt den 27 maj 1953
en av statistiska centralbyrån på utredningens uppdrag verkställd undersökning
av trädgårdsnäringens ekonomiska läge åren 1949—1951.
Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

186

Riksdags berättelsen.

I Jo:

''* 5'' Utredning rörande frågan om åtgärder till skgdd för Smålands Tabergs

naturvärden (1953: I 21).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1952 för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande frågan om åtgärder till
skydd för Smålands Tabergs naturvärden (se Post- och Inrikes tidn. den
9 juni 1952):

Strömberg, S. J. M., regeringsråd;

Ödeen, S., f. d. generaldirektör.

Direktiven för utredningen, se 1952: I Jo 21.

Betänkande har avgivits den 4 november 1953.

Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

6. Utredning rörande djursjukvårdskliniken vid förutvarande Skånska
kavalleriregementet i Hälsingborg.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 november 1952 (se
Post- och Inrikes tidn. den 20 december 1952):

Wetterlundh, S. Ch. G., landssekreterare.

Sekreterare:

Smede, N. H., taxeringsinspektör.

Direktiv (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 21
november 1952):

Hos chefen för armén har Svenska blå stjärnan och Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund hemställt, att för civil djursjukvård måtte upplåtas vissa av
de truppförbandssjukstallar, som bli lediga på grund av förbandets motorisering.
Med framställningen avses i första hand sjukstallarna vid Skånska kavalleriregementet
i Hälsingborg och Göta artilleriregemente i Göteborg.

Efter hörande av länsveterinärerna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län
har veterinärstyrelsen i yttrande den 20 april 1951 tillstyrkt framställningen.

Sedermera har styrelsen i skrivelse den 28 augusti 1951 hemställt om utredning
rörande övertagandet för civilt bruk av ifrågavarande sjukstallar. Styrelsen har
därvid, bland annat, framhållit att det sedan länge föreligger behov av djursjukvårdskliniker
med möjligheter att effektivt behandla komplicerade sjukdomsfall
bland husdjuren. Behovet bär enligt styrelsens mening än mera skärpts under de
senaste åren bland annat på grund av utvecklingen av den artificiella inseminationen
med dennas bestånd av synnerligen värdefulla avelsdjur. Även hästaveln,
särskilt varmblods- och travaraveln, skulle kunna draga väsentlig nytta av klinikerna.
Med hänsyn till att det statsekonomiska läget för avsevärd tid framåt torde
komma att utgöra hinder för att genom det allmännas försorg inrätta ytterligare
sådana kliniker, syntes det styrelsen vara av så mycket större betydelse, att man
icke genom att lägga ned någon eller några av de redan befintliga klinikerna medverkade
till en icke önskvärd utveckling.

I särskilda framställningar har Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
Skånska veterinärföreningen, Malmö och Lunds djurskyddsföreningar,
Blekinge läns djurskyddsförbund, Svenska kennelklubbens södra avdelning och
Svenska sällskapshundsklubbens hälsingborgsavdelning hemställt om åtgärder för
bibehållande för civilt bruk av sjukstallet vid Skånska kavalleriregementet. Vidare
har veterinärstyrelsen inkommit med en motsvarande framställning av Göteborgs

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet. 187

och Bohus läns samt Älvsborgs läns veterinärsällskap i fråga om sjukstallet vid J Jo; 7
Göta artilleriregemente.

Även enligt min mening är det önskvärt, att man icke utan vidare avvecklar redan
befintliga modernt utrustade kliniker för djursjukvård, vilka kan taga hand
om sådana sjukdomsfall, som kräver speciell undersökning eller behandling. Att
kliniken vid Skånska kavalleriregementet i sådant hänseende för närvarande fyller
ett behov jämväl för traktens djurägare har starkt understrukits från olika håll
och bestyrkes bland annat även därav, att enligt inhämtade upplysningar under
senare tid vid kliniken mottagits så många kronan icke tillhöriga djur som över
huvud taget varit möjligt utan att åsidosätta vården av de till regementet hörande
djuren. Genom beslut vid 1951 års riksdag har regementet emellertid indragits
från och med den 1 juli 1952 och verksamheten vid kliniken kommer inom kort
att upphöra, om icke särskilda åtgärder vidtages. Med hänsyn härtill synes
det mig angeläget, att utredning snarast verkställes rörande det framtida behovet
av och möjligheten att bevara denna klinik för civilt bruk.

Vid utredningen bör i första hand undersökas i vad mån den berörda civila
djursjukvårdens behov kan nöjaktigt tillgodoses på annat sätt än genom ifrågavarande
klinik. Ger undersökningen till resultat, att klinikens verksamhet bör fortgå,
torde utredas sättet för dess övertagande från de militära myndigheterna samt
den lämpligaste formen för den fortsatta driften. I samband därmed bör även upptagas
frågor rörande verksamhetens omfattning samt nödiga förbättringar av lokaler
och utrustning.

Klinikens bibehållande förutsätter, att det lokala intresset därför är tillräckligt
stort. Utredningen bör fördenskull utgå från att kliniken icke skall drivas i statlig
regi samt att kostnaderna för kliniken — i den mån de icke täckas av inkomsterna
— åtminstone i huvudsak skall täckas av andra medel än statsmedel. Likaså
förutsättes, att något lokalt organ — exempelvis länets hushållningssällskap —
skall fungera såsom huvudman för kliniken. Utredningen torde därför samråda
med landsting samt andra samfälligheter och sammanslutningar inom det område,
där versamheten anses bli av betydelse och undersöka i vilken utsträckning bidrag
till kostnaderna kan påräknas från dessa.

Utredningsmannen har avgivit betänkande den 16 oktober 1953. Utredningen
är därmed slutförd.

B. Kommittéer som fortsätta sill verksamhet vid ingången av 1954.

7. Elektrifieringsberedningen (1951: I 9; 1952: I 14; 1953: I 6).

Tillsatt av Kungl. Maj:t genom beslut den 24 oktober 1941.

Ledamöter, förordnade genom beslut den 24 oktober 1941, den 29 januari
1943, den 26 oktober 1945, den 28 januari 1949, den 7 mars och den 6 juni
1952, den 16 januari 1953 och den 30 oktober 1953:

Berggren, B. E. L., kommerseråd, ordförande;

Hellcberg, N., byråchef, vice ordförande;

Ytterborn, G. B., överdirektör (t. o. m. den 31 oktober 1953);

Ståhlberg, H., t. f. byråchef (fr. o. m. den 1 november 1953);

Blomqvist, E. A. E., civilingenjör.

Sekreterare:

Lund, B. N„ byrådirektör.

Rik sdagsbe rätt elsen.

I Jo: 7 Lokal: Birger Jarls torg 5; tel. 21 56 29.

Direktiven för beredningen, se 1942: I Jo 32 och 1949: I Jo 12.

Av Kungl. Maj :t i beslut den 31 oktober 1952 och den 5 juni 1953 fastställda
bidragsgrunder ha tillämpats.

Under tiden den 20 november 1952—den 20 november 1953 har beredningen
hållit 24 sammanträden samt fattat beslut eller avgivit utlåtanden
i 314 ärenden rörande elektrifieringsbidrag och därmed sammanhängande
förhållanden.

8. 1946 års tryckeriutredning (1951: 111; 1952: I 16; 1953: I 8).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 januari 1946 för att
■verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av statens
reproduktionsanstalt m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 1 februari 1946):
Hernlund, C. A. V., överdirektör;

Leche, H. J., överstelöjtnant;

Murray, C. A., byråchef;

Sandberg, A. G. N„ f. d. byråchef (avliden den 14 februari 1953);

Thunborg, F., landshövding.

Att sasom expert biträda de sakkunniga vid vissa utredningsuppdrag har
tillkallats:

Lindholm, G. A., f. d. tryckeriintendent.

Sekreterare:

Edling, N. P. J., förste advokatfiskal.

Lokal: Kammarkollegiet; tel. 10 85 01.

Direktiven för utredningen, se 1947: I Jo 28.

Utredningsarbetet har under året vilat.

9. 1948 års kronolågenhetsutredning (1951: I 15; 1952: I 19; 1953: I 10).

Tillkallade jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande de bestämmelser, som
skola gälla i fråga om upplåtelse av kronolägenheter (se Post- och Inrikes
tidn. den 14 juli 1948):

Lindeberg, E. F. L., f. d. generaldirektör, ordförande;

Alm, M. F., f. d. byråchef;

Jacobson, U. R., handlande, led. av II kamm.;

Olsson, A., kronotorpare.

Expert, tillika sekreterare:

Ericsson, Y. A. R„ kanslichef.

Lokal: Linnégatan 87; tel. växel 22 86 60.

Direktiven för utredningen, se 1949: I Jo 28 och 1952: I Jo 19.
Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 3
sammanträden.

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

189

Den 14 februari 1953 har utredningen avgivit utlåtande och förslag an- J Jo; H
gående ändrade bestämmelser om flyttningsbidrag till innehavare av kronolägenheter.

Utredningen räknar med att kunna slutföra sitt arbete under de närmaste
månaderna.

10. Småbruksutredningen (1951: 1 17; 1952: I 21; 1953: I 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 november 1948 för
att verkställa utredning rörande småbrukens möjligheter att uppnå full
lönsamhet genom specialisering av produktionen (se Post- och Inrikes tidn.
den 29 november 1948):

Örborn, K. A., agronom, ordförande;

Andersson, K. A. M., hemmansägare, led. av II kamin.;

Haeggblom, E. E., rektor, led. av II kamm.;

Jonsson, J. S., skogsarbetare, led. av II kamm.;

Jönsson, N. O., hemmansägare, led. av II kamm.;

Larsson, G. K. V., lantbrukare, led. av II kamm.;

Olsson, H., byråchef;

Svensson, W., agronom, led. av II kamm.

Sekreterare:

Högström, E. A., förste byråsekreterare.

Lokal: Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, Lund; tel.

175 10.

Direktiven för utredningen, se 1950: I Jo 25.

Kommittén har under tiden december 1952—november 1953 hållit 2 sammanträden.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under första hälften av år 1954. 11

11. 19^9 års jaktutredning (1951: I 18; 1952: I 22; 1953: I 13).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 januari 1949 (se
Post- och Inrikes tidn. den 1 februari 1949)
dels såsom utredningsman:

Hegrelius, A. O. R., statssekreterare;

dels ock såsom sakkunniga att med utredningsmannen deltaga i överläggningar
och i övrigt biträda vid utredningen:

Grill, C. L. C:son, direktör;

Jonsson, C. A. D., lantbrukare, led. av II kamm.;

Näslund, P. .1., hemmansägare, led. av I kamm.;

Sköldin, P. A., metallarbetare, led. av II kamm.;

Wennmark, J. T. D., byråchef;

Wikström, C., direktör.

Lokal: Jordbruksdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 02 00.

190 Riksdagsberättelsen.

I Jo: 11 Direktiven för utredningen, se 1950: I Jo 26.

Genom särskilda beslut, senast den 5 juni 1953, har Kungl. Maj :t till utredningen
överlämnat framställningar i skilda jaktfrågor att av utredningen
tagas under övervägande vid utförandet av dess uppdrag.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 1 sammanträde
samt haft överläggningar med av utredningsarbetet berörda myndigheter
och organisationer. Arbetet beräknas bli slutfört under år 1954.

12. 19i9 års jorderosionskommitté (1951:1 22; 1952:1 23; 1953: I 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1949 för att
verkställa utredning av frågan om en intensifiering av verksamheten för
bekämpande av sand- och jordflykten (se Post- och Inrikes tidn. den 13
juni 1949):

Ytterborn, G. R., överdirektör, ordförande;

Bergström, L. B. V., länsjägmästare;

Björklund, C. M., jordbrukskonsulent;

Elof sson, G. S., lantbrukare, led. av I kamm.;

Netzén, G., chefredaktör, led. av II kamm.;

Petersson, S. G. V., försöksgårdsföreståndare.

Experter :

Hjulström, F., professor;

Torstensson, T. A. G., professor.

Sekreterare:

Nääs, O. H., agronom (t. o. m. den 30 augusti 1953);

Åkerman, N. H., lantbrukskonsulent (fr. o. m. den 1 september 1953).

Lokal: Lantbruksnämnden i Stockholms län, box 16213, Stockholm 16;
tel. 23 39 20 (sekreteraren).

De ursprungliga direktiven för kommittén, se 1950:1 Jo 30.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 januari 1950 har kommitténs uppdrag
utvidgats att jämväl avse annan erosion än vinderosion.

Kommittén har under tiden december 1952—niovember 1953 hållit 2 sammanträden.
Genom beslut den 16 juni 1953 har Kungl. Maj:t uppdragit åt
Sveriges geologiska undersökning att i samråd med kommittén utföra vissa
undersökningar av erosionsförhållandena i Klarälvsdalen. Denna undersökning
beräknas vara avslutad vid årsskiftet 1954/55. Kommittén beräknar
att under år 1955 avsluta sitt arbete.

13. Utredning angående utbyggnaden av den centrala forskningsinstitutionen
för norrländska jordbruksfrågor m. m. (1951:1 27; 1952:1 25; 1953:

I 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 december 1949 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande utbyggnaden av den
tilltänkta försöksgården vid Röbäcksdalen (se Post- och Inrikes tidn. den
5 december 1949):

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

191

Lindeberg, E. F. L., f. d. generaldirektör, ordförande; J Jq; 13

Gustafsson, Y., professor, överinspektör för lantbrukets försöksväsen;

Sjögren, E., direktör i Sveriges lantbruksförbund;

Tärnvik, N., agronom, sekreterare i Västerbottens läns hushållningssällskap.

Sekreterare:

Åkerberg, E., professor, statens jordbruksförsök.

Lokal: Statens jordbruksförsök, Ultuna, Uppsala 7; tel. 25 190.

Direktiven för utredningen, se 1950: I Jo 35.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 4
protokollförda sammanträden samt har företagit resor till Röbäcksdalen
den 9 juni och den 6 november 1953, varvid även sammanträden höllos.

Till sistnämnda sammanträden ha bl. a. varit kallade ett flertal representanter
för olika myndigheter från länet och från Tegs municipalsamhälle.
Liksom tidigare har i arbetet samråd ägt rum med representanter
för de fyra övre norrlandslänen.

Utredningens arbete under verksamhetsåret har utgjorts av fortsatta förberedelser
för utarbetande av utredningens slutbetänkande. Detta arbete
har emellertid måst ställas i beroende av genomförandet av redan beslutad
utbyggnad av verksamheten vid Röbäcksdalen och har därigenom försenats.

Detta gäller i första hand för kostnadsberäkningen för de byggnader, som
av utredningen föreslås ytterligare skola uppföras vid Röbäcksdalen. Kostnaderna
för dessa påverkas av utformningen av de byggnader, för vilka
anslag äro beviljade.

Utredningen har i stor utsträckning i enlighet med vad som anbefallts
av Kungl. Maj :t medverkat till verkställigheten av de beslut, som föreligga
för utbyggnaden av forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen.
Detta har bl. a. inneburit deltagande i överläggningar rörande utformningen
av de institutions- och ekonomibyggnader, som skola uppföras,
samt om den allmänna planläggningen av bebyggelsen, tillfartsvägar
m. m. vid Röbäcksdalen. I sistnämnda fråga ha förhandlingar förts med
representanter för Tegs municipalsamhälle.

Utredningen har för sina överläggningar bl. a. låtit utarbeta följande
promemorior:

P. M. med redogörelse för av utredningen vidtagna åtgärder.

P. M. angående växtskyddsavdelning, frökontrollavdelning samt filial till
statens maskinprovningar.

P. M. angående inrättandet av en lantbrukskemisk avdelning And Röbäcksdalen,
Umeå.

P. M. angående trädgårdsförsöksstation vid den centrala forskningsinstitutionen
Röbäcksdalen i Västerbottens län.

P. M. rörande substation till Sveriges utsädesförenings västernorrlandslilial
vid Röbäcksdalen in. in.

P. M. angående statsagronomavdelningen vid Norrlands forskningsinstitut
Röbäcksdalen.

P. M. angående försökskostnader vid statsagronomavdelningen, Norrlands
forskningsinstitut, Röbäcksdalen.

192

Riksdag sberättelsen.

I Jo: jg P. M. angående husdj ursförsöksverksamhet.

P. M. angående inventarier, byggnader för försöksgården och statsagronomavdelningen.

P. M. rörande erforderliga anslag för institutioner vid Röbäcksdalen.
Utredningens slutbetänkande föreligger färdigt att avlämnas vid årsskiftet.

14. Svenska kommittén för Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation
(Svenska FAO-kommittén) (1951: I 29; 1952: I 26; 1953: I 16).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 20 januari 1950.

Ledamöter:

Lange, N. G., statssekreterare, led. av I kamm. ordförande;

Hegrelius, A. O. R., statssekreterare;

Juréen, L. J. F., byråchef;

Nordlander, C.-H., generaldirektör;

Näslund, H. M. E., professor;

Svärdström, K.-F., professor;

Söderström, O. A. V„ generaldirektör.

Expertråd:

Abraimson, E. L., professor;

Bendz, O. G. M., godsägare;

Corneliusson, S., ombudsman;

Hjärre, A., professor;

Hult, N. E. J., överdirektör;

Jansson, N. E., förbundssekreterare;

Johansson, F. L. H., direktör;

Nilsson, N. R., professor;

Olhammar, G. F. N., direktör;

Osvald-Jacobsson, Ingrid M., byråchef;

Plym-Forshell, W. N., byråchef;

Stensgård, A. A. H., direktör;

Svensson, N. A., sekreterare;

Winroth, C. E. E., förbundsordförande;

Ytterborn, G. R., överdirektör;

Örborn, K. A., agronom.

Sekreterare:

Andersson, S. G. V., förste kanslisekreterare.

Lokal: Jordbruksdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Enligt Kungl. Maj :ts föreskrift åligger det kommittén att avgiva yttranden
och förslag i frågor rörande Sveriges deltagande i Förenta Nationernas
livsmedels- och jordbruksorganisations verksamhet, att uppgöra de
rapporter till organisationen, som det enligt dess stadga åligger medlemsstaterna
att avlämna, samt att i övrigt lämna biträde eller, där så kan be -

193

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

finnas påkallat, taga initiativ i angelägenheter av betydelse för det inter- I Jo: 16
nationella samarbetet på förevarande område.

Kommittén har under november 1952—oktober 1953 hållit 9 sammanträden,
varjämte ett sammanträde hållits med expertrådet.

15. 1950 års jordbrukskasseutredning (1951: I 33; 1952: I 28; 1953: I 17).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 juni 1950 för översyn
av bestämmelserna om jordbrukskasserörelsens organisation och verksamhet
(se Post- och Inrikes tidn. den 18 juli 1950):

Lemne, M. H., riksbankschef, ordförande;

Björkman, T. V. E., f. d. professor, verkst. direktör i Svenska jordbrukskreditkassan; Didner,

G., verkst. direktör i Smålands Bank;

Johansson, N. I., hemmansägare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Furst, P.-E., e.o. hovrättsassessor.

Lokal: Jordbruksdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1951: I Jo 33.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 10
sammanträden. Den 23 februari 1953 har utredningen i skrivelse till chefen
för jordbruksdepartementet anmält en av utredningen upprättad promemoria
angående frågan om att bilda en jordbrukets bank, vilken promemoria samma
dag tillställts Svenska jordbrukskreditkassan med begäran om dess yttrande.
Den 19 november 1953 har utredningen till Konungen överlämnat ett
av utredningen utarbetat förslag — jämte motivering — angående ändrad lydelse
av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.

Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under första hälften av 1954.

16. 1951 års fiskhandelsutredning (1952: I 29; 1953: I 18).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 januari 1951 för
att verkställa utredning rörande frågan om prissättningen å fisk inom partioch
detaljhandeln samt vissa därmed sammanhängande förhållanden (se
Post- och Inrikes tidn. den 31 januari 1951):

Olsson, O. W., köpman, vice ordförande i statens jordbruksnämnd, ordförande; Carbell,

E. E. E., byråchef;

Hessle, Chr. W., byråchef.

Experter:

Bjerling, O., direktör;

Gerhard, I., docent;

Hansson, P., disponent;

13 miuing till riksdagens protokoll 195i. I samt.

Rlksdagaberättelaen.

194

Riksdagsberättelsen.

I Jo: 16 Häller, L., direktör;

Kewenter, A., direktör;

Levin, H., fiskare, led. av II kamm.;

Lindskog, C., direktör;

Ribohn, E., direktör;

Svedendahl, A., avdelningschef.

Sekreterare:

Swedborg, E., sekreterare;

Wallberg, K., t.f. aktuarie (fr. o. m. 7 augusti 1953).

Lokal: Jordbruksdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (Wallberg),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1952: I Jo 29.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 8
sammanträden i Stockholm, varjämte utredningen besökt orter på sydkusten
och västkusten för överläggningar med företrädare för fiske och fiskhandel.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete, i vad avser auktorisationen av
fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten, vid årsskiftet 1953/54 och i övrigt
under våren 1954.

17. 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning (1952: I 33; 1953: I 20).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1951 (se
Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1951):

Fallenius, B. A., t.f. generaldirektör, ordförande;

Andersson, J. A., lantbrukare, f. d. riksdagsman;

Antby, S. O., lantbrukare, led. av II kamm.;

Enström, A, G. T., direktör;

Jonsson, J. N., hemmansägare, led. av I kamm.;

Nilsson, O. F., lantbrukare, fil. lic., tillika sekreterare;

Persson, R. V., läderarbetare, led. av I kamm.;

Pålsson, P. O., hemmansägare, led. av I kamm.;
von Seth, T. G. A., godsägare, led. av II kamm.;

Wetterhall, H. C. B., överdirektör.

Experter:

Andrén, T. S., skogsvårdschef;

Enflo, O. A., överlantmätare;

Johansson, F. L. H., jägmästare;

Malmgren, E. F. E., byråchef;

Sander, T. A. O., överlantmätare;

Wessén, E. V. A., lantbruksdirektör.

Biträdande sekreterare:

Jonzon, S.-G. B., e. o. hovrättsassessor.

Lokal: Linnégatan 42''; tel. 60 22 74.

Direktiven för utredningen, se 1952: I Jo 33 och 1953: I Jo 20.

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

195

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 5 J Jo; 19
plenarsammanträden och ett stort antal utskottssammanträden. Härjämte
ha studieresor företagits i Norrland och Småland.

Utredningen avser att under första hälften av 1954 avgiva ett delbetänkande
rörande lagstiftningen om förbud för juridiska personer att förvärva
fast egendom, om kronans förköpsrätt samt om inskränkning i rätten att
förvärva jordbruksfastighet.

18. Jordbruksprisutredningen (1953: I 22).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1952 för att
utreda frågan om översynen av jordbrukskalkylen m. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 9 juni 1952):

Söderström, O. A. V., generaldirektör, ordförande;

Lindskog, C., direktör;

Nordlander, C.-H., generaldirektör;

Odhner, C.-E., agr.lic.;

Stensgård, A. A. H., direktör.

Experter:

Holmström, S. J. R., agr.lic.;

Nordenson, J., fil. lic.;

Ytterborn, G. R., överdirektör;

Åstrand, R. H., fil. lic.

Sekreterare:

Säkk, K., fil. lic.

Lokal: Artillerigatan 42; tel. 22 55 60.

Direktiven för utredningen, se 1953: I Jo 22.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 30
sammanträden. Dessutom har en inom utredningen tillsatt särskild delegation
under nämnda tid sammanträtt 11 gånger.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete våren 1954.

19. 1953 års fotogrammetriutredning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1952 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande framställningen och tillhandahållandet
av fotogrammetriska kartor och annat fotogrammetriskt material
jämte därmed sammanhängande frågor (Se Post- och Inrikes tidn. den
22 januari 1953):

Nordlander, C.-H., generaldirektör, ordförande;

Lundgren, J. B., byråchef;

Jonasson, N. F., byråchef;

Johansson, F. L. H., jägmästare.

Experter:

Fagerholm, P. O., docent;

Claus, L. G. I. H., t. f. byråchef.

196

Riksdags berättelsen.

I Jo: 19 Sekreterare:

Svensson, N. A., förbundssekreterare.

Lokal: Drottninggatan 104; tel. 23 72 00.

Direktiven (anförande av statsrådet Hjalmar Nilson till statsrådsprotokollet
den 30 december 1952):

Under de senaste årtiondena har de flygfotogrammetriska metoderna i alltmera
ökad omfattning tagits i bruk för framställning av kartor för olika ändamål. Sålunda
har efter beslut vid 1937 års riksdag den ekonomiska kartan grundats på
en fotokarta. Ett betydelsefullt framsteg har därigenom gjorts inom detta område.
Efter den nödtvungna begränsningen av de civila fotogrammetriska kartarbetena
under tiden för det senaste världskriget utökades verksamheten genom kartverkets
omorganisation 1946, då verket även fick möjligheter att åtaga sig fotogrammetriska
beställningsarbeten för skilda ändamål. Arbetet med framställningen av
en modern ekonomisk karta har därefter fortskridit inom ramen för de resurser
kartverket blivit tilldelat. Stora fördelar har härigenom vunnits för myndigheter,
institutioner, enskilda företag och andra, som för sin verksamhet är i behov av
ett dylikt kartmaterial.

Inom det fotogrammetriska området sker emellertid undan för undan förbättringar,
som givetvis bör tillvaratagas vid kartframställningen. Nya användningsfält
för fotokartor uppstår också ständigt. Det är därför nödvändigt att med korta
mellanrum beakta vad som händer inom området i fråga. På senare tid har särskild
uppmärksamhet ägnats flygbildens och den fotogrammetriska kartans lämplighet
för skogligt bruk. På uppdrag av styrelsen för fonden för skoglig forskning
har utredning av denna fråga verkställts av särskilda sakkunniga. Dessa, som antagit
benämningen kommittén för skoglig fotogrammetri, har den 14 augusti 1951
avgivit ett betänkande, i vilket de redovisat resultatet av sina undersökningar och
framlagt vissa förslag. Med skrivelse den 13 november 1951 har styrelsen överlämnat
betänkandet till Kungl. Maj:t.

Helt naturligt kan de fotogrammetriska metoderna ha stor betydelse för det moderna
skogsbruket. Väsentliga fördelar torde kunna vinnas genom en ökad användning
av dessa för att framställa skogskartor. Det synes föreligga svårigheter för
skogsägarna att få sitt behov av sådana kartor fyllt utan annan medverkan från
kartverkets sida än den ämbetsverkets beställningsavdelning kan erbjuda. Det kan
måhända också vara riktigt, att de hittills framställda fotogrammetriska kartorna
skulle kunna få ett sådant utförande, att de bättre fyllde skogsbrukets behov. En
utredning av dessa frågor bör därför komma till stånd. I denna bör givetvis även
prövas de önskemål, som andra kartkonsulenter kan ha.

Av ekonomiska skäl är det emellertid ogörligt att tillmötesgå vilka önskemål
som helst. Utgångspunkten torde snarast vara, att de nuvarande statliga utgifterna
för ändamålet icke får ökas i större mån. Kostnadsökningar, som kan uppkomma,
bör därför i princip bäras av kartkonsumenterna. Härigenom torde en viss gräns
sättas för kostnadskrävande förändringar; blir kartmaterialet för dyrt, kan nämligen
användningsområdet komma att krympa, vilket förhållande skulle medföra
påtagliga olägenheter.

Från nu angivna utgångspunkter bör utredningen söka klarlägga vilka åtgärder
som bör vidtagas i fråga om den statliga verksamheten på området för att behovet
av fotogrammetriskt material skall kunna tillgodoses så snabbt, billigt och bra som
möjligt. Om såsom här förutsatts uppkommande kostnadshöjningar i princip skall
bäras av kartkonsumenterna, kan det givetvis icke uteslutas, att ett påskyndande
av den pågående fotogrammetriska kartläggningen kan ske. Denna fråga bör undersökas
liksom också spörsmålet huruvida nämnda kartläggning kan utsträckas

197

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

till att avse vissa områden, som icke omfattas av den för närvarande gällande pla- J Jo? 20
nen. Genom organisatoriska och tekniska förbättringar bör kostnadsbesparingar
kunna vinnas, som bidrager till att möjliggöra en utökad verksamhet.

Vid utredningen bör undersökas om och i vad mån fördelar kan vinnas genom
ett närmare samarbete mellan kartverket i vad avser dess fotogrammetriska verksamhet
och de myndigheter och organ, som bedriver en motsvarande verksamhet.

Särskilt gäller detta lantmäteriets fotogrammetriska kartframställning, där en viss
samverkan redan nu äger rum med kartverket. En väsentlig del därav är icke förlagd
centralt utan utföres av lantmäteriets lokala förvaltning. I detta sammanhang
får jag erinra om att kartverkets och lantmäteriets arbetsuppgifter även i övrigt
har nära samband i vissa delar. Med hänsyn till det nu sagda bör vid undersökningen
av kartframställningens organisation prövas i vad mån fördelar kan vinnas
genom ett mera utvecklat samarbete mellan kartverket och lantmäteriet. Samtidigt
bör beaktas, att den statliga organisationen icke skall göras mera omfattande än
vad som är nödvändigt. I första hand bör sålunda klarläggas, vilka tekniska och
organisatoriska förbättringar som bör åstadkommas inom ramen för statens nuvarande
nettoutgifter på området. Även andra rationaliseringsåtgärder bör givetvis
kunna övervägas.

Utredningen har under tiden intill den 1 december 1953 hållit 9 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1955.

20. Vattenvårdskommittén.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 januari 1953 för att
verkställa utredning om åtgärder till motverkande av förorening av sjöar
och vattendrag (se Post- och Inrikes tidn. den 17 februari 1953):

Schirén, G. N., vattenrättsdomare, ordförande;

Andersson, T. C., direktör;

Bengtson, T. S., sekreterare, led. av I kamm.;

Laurell, G., docent;

Netzén, K. G., chefredaktör, led. av II kamm.;
von Seth, T. G. A. godsägare, led. av II kamm.;

Svensson, O., distriktsingenjör;

Vallin, S. A., fil. lic., överinspektör;

Åqvist, E. G., direktör, f. d. riksdagsman.

Expert:

Gars, B. G. K.-G., hovrättsfiskal.

Sekreterare:

Andersson, S. G. V., förste kanslisekreterare.

Lokal: Jordbruksdepartementet (sekreteraren); tel. lokalsamt. växel

22 45 00, rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven (anförande av statsrådet Hjalmar Nilson till statsrådsprotokollet
den 9 januari 1953):

Frågor rörande vattenförorening regleras i huvudsak genom bestämmelserna i
8 kap. vattenlagen, som erhållit ny lydelse genom lag den 20 juni 1941. I anslutning
till dessa bestämmelser har utfärdats kungörelsen den 1 november 1946 om
förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. Vidare

198 Riksdagsberättelsen.

I JO: 20 har 1 samband med ändringarna i vattenlagen tillkommit lagen den 20 juni 1941
om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Även hälsovårdsstadgan
innehåller vissa föreskrifter, som är av betydelse i detta sammanhang.

Vid olika tillfällen har frågan om att införa effektivare föreskrifter och vidtaga
andra åtgärder till skydd mot vattenförorening varit föremål för uppmärksamhet.
Sålunda riktades vid 1949 års riksdag en interpellation i ämnet till chefen för
jordbruksdepartementet.---

Vidare har inom fiskeristyrelsens tillsynsavdelning upprättats en promemoria i
ämnet, som styrelsen med skrivelse den 20 december 1949 överlämnat till chefen
för justitiedepartementet.---

Även 1946 års vatten- och avloppssakkunniga har i sitt i september 1951 avgivna
betänkande rörande vatten- och avloppsfrågan (SOU 1951:26) något behandlat
föroreningsfrågan.---

Strandutredningen, som i sitt den 9 oktober 1951 avgivna betänkande (SOU
1951:40) hänvisat till nyssnämnda uttalanden av vatten- och avloppssakkunniga,
har framhållit, att det ur friluftslivets synpunkt är ett starkt önskemål att vattnen
i största möjliga utsträckning hålles rena.

I anledning av motion i frågan har slutligen riksdagen i skrivelse den 6 maj
1952 (nr 194) på förslag av tredje lagutskottet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föranstalta om skyndsam utredning om effektiva åtgärder till motverkande av
förorening av våra sjöar och vattendrag samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

I utskottets utlåtande över nyssnämnda motion anfördes, bland annat, att flera
sinsemellan olikartade åtgärder måste tillgripas för att man skulle komma till rätta
med det föreliggande problemet. Sålunda torde jämkningar i lagbestämmelserna
få övervägas. Av stor betydelse ansåg utskottet också vara, att tillsynen skärptes.
Tillsynsorganisationens resurser måste därför i möjligaste mån ökas. Utskottet
erinrade även om att ökad tillståndsgivning för reningsanläggningar särskilt
nämnts bland de övriga åtgärder som kunde komma i fråga.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde böra tillsättas en utredning för
skyndsam behandling av de antydda frågorna.

Beträffande de allmänna utgångspunkterna för utredningen får jag framhålla
följande. Det torde å ena sidan vara ofrånkomligt, att avloppsvatten°och annan
orenlighet i viss utsträckning utsläppes i sjöar och vattendrag. Å andra sidan
måste tillses, att härigenom uppkommer minsta möjliga olägenhet för sjöarnas
användning för allmännyttiga ändamål. Av största vikt torde härvid vara, att försörjningen
med vatten för hushålls- och andra konsumtionsändamål ej äventyras.
Vidare torde särskilt böra beaktas föroreningars inverkan på fisket och växtligheten.
I sistnämnda hänseende må framhållas de skador, som kan uppkomma om
förorenat vatten översvämmar betesmarker och åkrar. Genom vattenföroreningar
uppkommer vidare stora sanitära och hygieniska olägenheter samt obehag genom
lukt m. m. Uppenbarligen torde det utgöra ett viktigt samhällsintresse att motverka,
att det stora värde våra sjöar och vattendrag har för frilufts- och rekreationslivet
äventyras genom att vattnet förorenas. Ur naturskyddssynpunkt är det
vidare önskvärt att växtligheten och djurlivet i våra vatten icke påverkas ofördelaktigt
av föroreningar.

Det är uppenbart att den förorening, som måste tålas, varierar från fall till fall.
En avvägning av de olika intressena måste ske. Tänkbart torde vara att — såsom
i viss utsträckning skett i Västtyskland och England — sammanslutningar bildas,
vilka har till uppgift att i fråga om visst vattendrag eller vattenområde planlägga,
samordna och utföra erforderliga åtgärder för rening. Sådan sammanslutning
skulle äga rätt att uppbära avgifter av samhällen, industrier m. fl., som medverkar
till vattenföroreningen, eller att efter skälig fördelning utkräva bidrag till
kostnaderna vid de olika intressenter som ingår i sammanslutningen. Denna tanke

199

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

har för visst fall kommit till uttryck i 8 kap. 28 § vattenlagen. Skulle utredningen J Jo: 20
visa att det vore lämpligt att sammanslutningar av angiven art bildades, torde i
första hand möjligheten att bilda sådana på frivillig väg böra undersökas.

Såsom fiskeristyrelsen i den tidigare omnämnda promemorian uttalat, torde lagstiftningen
på förevarande område vara i stort sett tillfredsställande. I vissa avseenden
torde dock en översyn böra ske.

Ett spörsmål, som härvid bör särskilt undersökas, är lagstiftningsskyddet mot
den förorening av grundvatten som kan ske på grund av läckage i olje- och bensinupplag.
Skyddsbestämmelser mot grundvattenförorening finnes i 2 kap. 45 och
58 §§ vattenlagen. Det torde emellertid böra övervägas om bestämmelserna kan
skärpas, t. ex. genom införande av anmälningsplikt — utöver den som för vissa
fall stadgas i förordningen den 7 oktober 1921 ang. eldfarliga oljor — då någon
ämnar vidtaga åtgärder, som avses i första stycket av 58 §.

Till skydd mot förorening genom avledande av kloakvatten och industriellt avloppsvatten
finnes allmänna bestämmelser i 8 kap. 23 och 32 §§ vattenlagen. Enligt
8 kap. 37 § vattenlagen äger Konungen meddela förbud mot att anlägga vissa
fabriker eller andra industriella inrättningar innan frågan om erforderliga åtgärder
till motverkande av vattenförorening blivit prövad enligt vattenlagen. Vidare
äger Konungen enligt sistnämnda lagrum, där det med hänsyn till landets djuieller
växtvärld eller eljest ur naturskyddssynpunkt finnes vara av särskild betydelse,
med avseende å visst område meddela förbud mot all förorening genom
industriellt avloppsvatten. Med stöd av dessa stadganden har bl. a. utfärdats kungörelsen
den 1 november 1946 om förprövning rörande åtgärder till motverkande
av vattenförorening m. m. Denna kungörelse innefattar jämväl föreskrifter om
skyldighet att i vissa fall hos tillsynsmyndigheten göra anmälan om anläggande
av kloakledning, vilka föreskrifter grundar sig på bemyndigande enligt lagen den
20 juni 1941 om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Bestämmelserna
i förprövningskungörelsen om tillståndsprövning torde, för de fall som
anges i kungörelsen, ge ett effektivt skydd mot föroreningar. Även bestämmelserna
om anmälningsplikt torde vara av värde. Det synes vara av största betydelse att
ökade vattenföroreningar såvitt möjligt förebyggas. Har förorening i större omfattning
väl skett torde det nämligen i regel medföra stora svårigheter och kostnader
att få rättelse till stånd. Därför torde främst böra övervägas en skärpning
av bestämmelserna om förprövning och anmälningsplikt. Härvid torde böra komma
i fråga såväl en vidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde som en utökning
av antalet fall då föregående prövning av fragan om åtgärder till motverkande
av vattenförorening och ej blott anmälan fordras. Vid utredningen bör vidare
undersökas i vilken omfattning det är möjligt att för påskyndande av saneringen
av redan förorenade vattendrag införa prövnings- eller anmälningsskyldighet
i fråga om befintliga anläggningar. Jag anser även påkallat att det prövas,
huruvida i administrativ ordning eller eventuellt i lag bör fastställas vissa minimikrav
i fråga om rening. Härvid bör t. ex. övervägas generella förbud — möjligen
med dispensrätt för särskilda fall — mot att i vattendrag utsläppa vissa ämnen
samt skyldighet att åtminstone mekaniskt låta rena avfall från vattenklosetter.

Därjämte torde det vara av största vikt att övervakningen av bestämmelsernas
efterlevnad skarpes. Härtill återkommer jag senare.

Enligt 8 kap. 34 § vattenlagen kan den, som genom förorening till följd av
industriellt avloppsvatten skadar fiske, åläggas att utge årlig avgift till främjande
av fisket inom landet. Maximum för sådan avgift är satt till 3 000 kronor. Det
torde böra övervägas att åliigga här avsedd avgiftsskyldighet även i andra fall
av vattenförorening och höja maximibeloppet. Vidare torde böra utredas om de
medel, som inflyta genom avgifter av förevarande art, lämpligen kan användas
även för andra ändamål än främjande av fiske, t. ex. för tillsyns-, forsknings- och
utredningsverksamhet i fråga om förebyggande av vattenföroreningar.

200 Riksdngsberättelsen.

I JO! 20 Enligt lagen den 20 juni 1941 om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden
skall till motverkande av vattenföroreningar tillsyn utövas av fiskeristyrelsen
och hälsovårdsmyndigheterna. Fiskeristyrelsen liar därvid att främst
beakta fiske- och naturskyddssynpunkterna, medan tillsynen ur sanitära och
hygieniska synpunkter huvudsakligen utövas av hälsovårdsmyndigheterna. I den
mån så lämpligen kan ske skall fiskeristyrelsen utöva tillsyn även ur hälsovårdssynpunkt.
Fiskeristyrelsens uppgifter som tillsynsmyndighet framgår närmare av
4 § i dess instruktion. Inom styrelsen handhaves tillsynsfrågorna av en tillsvnsavdelning.
De administrativa och judiciella befogenheterna i samband med tillsynen
utövas av vattendomstolar och länsstyrelser.

Såsom fiskeristyrelsen och de sakkunniga framhållit torde de myndigheter som
i fråga om vattenföroreningar har att övervaka efterlevnaden av gällande bestämmelser,
med nuvarande resurser icke på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sin
uppgift. Riksdagen har även uttalat, att det är av största vikt att tillsynen över
lagbestämmelsernas efterlevnad skärpes och att för detta ändamål tillsynsorganens
resurser i möjligaste mån ökas.

De organisatoriska frågorna rörande tillsynsverksamheten har berörts av 1946
års sakkunniga. I förslag till ny tillsynslag föreslår de sakkunniga sålunda, att
de uppgifter i fråga om vattenföroreningar och åtgärder till motverkande därav,
som nu ankommer på fiskeristyrelsen, skall överföras på de organ, som enligt
förslaget skall handhava vatten- och avloppsfrågor (va-organ). Som en konsekvens
härav bör enligt de sakkunniga fiskeristyrelsens tillsynsavdelning överflyttas
från styrelsen till det centrala vatten- och avloppsorganet.

Den slutliga lösningen av organisationsfrågan torde ej böra ske förrän i samband
med att ställning tages till 1946 års sakkunnigas förslag i dess helhet. Det
synes emellertid önskvärt, att redan dessförinnan de nuvarande tillsynsmyndigheternas
resurser förstärkes, varvid dock bör beaktas att kostnaderna för statsverket
kommer att bli åtminstone i huvudsak oförändrade.

Jag har nu givit anvisning på vissa spörsmål, som utredningen bör behandla
och framfört vissa synpunkt på dessa. Utredningen bör emellertid förutsättningslöst
pröva även andra möjligheter att lösa problemet. I vissa frågor bör utredningen
samråda med statens folkbadsutredning.

Utredningen, som bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet, torde lämpligen
böra uppdragas åt särskilda inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga.

Utredningen har under tiden intill den 1 december 1953 hållit 7 sammanträden
samt företagit studieresor till Skåne och Köpenhamn samt till Tyskland
och England. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 juni 1953 har utredningen
framlagt förslag om provisorisk förstärkning av tillsynsavdelningen.
Vidare har utredningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 oktober 1953
erinrat om angelägenheten av vissa åtgärder beträffande bidrag för remissgranskningar
m. m.

Utredningsarbetet beräknas bli i vissa delar slutfört under år 1954.

21. Utredning rörande översyn av gällande grunder för statens stöd åt växtoch
fruktträdsförädlingen jämte därmed sammanhängande frågor.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 oktober 1953 för att
verkställa översyn av gällande grunder för statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen
jämte därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 oktober 1953):

Kommittéer och .sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

201

Magnusson, R. A. H., landsskreterare, ordförande; X Jo: 21

Nilsson, Hj-, rektor;

Carlsson, G., lantbrukare, led. av 1 kamm.;

Johansson, C. E., lantbrukare, led. av II kamm.;

Widén, L. A., lantbrukare, led. av II kamm.

Direktiven (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 16
oktober 1953):

En omfattande växtförädlingsverksamhet har sedan lång tid tillbaka bedrivits
i vårt land. Som resultat härav har framför allt tillkommit nya, för våra förhållanden
lämpade växtsorter med stort odlingsviirde. Förädlingsverksamheten har
sålunda tillfört landet stora mervärden genom höjt såväl kvalitativt som kvantitativt
utbyte av odlingar. Vad nu sagts om växtodlingen gäller i viss mån även
fruktträdsförädlingen. Då förädlingsverksamheten har stor nationalekonomisk betydelse,
är det naturligt att staten har lämnat densamma avsevärt stöd. Så har skett
alltsedan år 1886 i form av statsbidrag till Sveriges utsädesförening i Svalöv, vilket
bidrag under årens lopp stigit i hög grad. Staten har numera påtagit sig det
ekonomiska ansvaret för föreningens verksamhet på området och i samband därmed
fått avgörande inflytande på dennas ledning. Emellertid åtnjuter även andra
företag, som sysslar med växtförädling, statsmakternas stöd. Sålunda lämnas
bidrag sedan en följd av år bland annat till W. Weibull aktiebolag för dess verksamhet
på växtförädlingens område.

År 1930 tillsattes tre sakkunniga för utredning rörande de statsunderstödda
växtförädlingsanstalterna. Utredningsmännen avgav den 10 december 1931 ett betänkande
(SOU 1931:34), vari framfördes vissa förslag till organisation av den
verksamhet, som bedrevs vid nyssnämnda växtförädlingsanstalter i Svalöv och
Weibullsholm samt dessas lokalavdelningar i landet i övrigt.

I fråga om svalövsanstalten framlade utredningsmännen två skilda alternativ. För
båda fallen föreslogs, att anstalten skulle erhålla statsbidrag med belopp, motsvarande
50 procent av de årliga kostnaderna för själva förädlingsverksamheten. Beträffande
W. Weibull Aktiebolag innebar utredningsmännens förslag, att bolaget
skulle äga utfå statsbidrag efter samma grunder som svalövsanstalten.

För kontrollen över försäljningen av de statsunderstödda växtförädlingsanstalternas
förädlingsprodukter uppställdes två alternativa förslag. Det ena åsyftade, att
de växtförädlande anstalterna själva skulle omhänderha hela kontrollen, dock
att sortäkthetskontrollen skulle verkställas av statens centrala frökontrollanstalt.

Enligt det andra alternativet skulle kontrollen överlämnas åt frökontrollanstalten,
därvid emellertid anstalterna själva skulla handha stamsädeskontrollen och den förberedande
kvalitetskontrollen. Utredningsmännen förordade för sin del, att växtförädlingsanstalterna
skulle tillerkännas valfrihet mellan de föreslagna alternativa
anordningarna.

Förslaget ledde icke till någon statsmakternas åtgärd. Efter hand har emellertid
den statliga bidragsverksamheten på området utökats. Statsbidrag utgår sålunda
numera i viss omfattning även till andra enskilda företag än de förut nämnda växtförädlingsanstalterna.

I två vid 1951 års riksdag väckta motioner (I: 110 och 11: 135) hemställdes, att
riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t begära utredning om statens stöd åt
växt- och fruktträdsförädlingen samt därmed sammanhängande frågor.

I motionerna anfördes hland annat följande.

Växtförädlingsutredningens förslag om att staten skulle lämna bidrag till växtförädlingsanstalterna
med 50 procent av kostnaderna för växtförädlingsverksamheten
hade aldrig föranlett Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen någon plan för
stödet av växtförädlingen. Utredningen åberopades emellertid varje år i Weibulls -

202 Riksdagsberättelsen.

I Jo: 21 liolms växtförädlingsanstalts anhållan om statsanslag. I styrelsens för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök tillstyrkan till denna anhållan hänvisades
också till utredningens förslag. Kungl. Maj:t och riksdag vore emellertid obundna
av utredningens förslag, och de beviljade beloppen hade icke anslutit sig till 50-procentregeln. Detta hade särskilt gått ut över anslaget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt.
Ett effektivt statligt stöd till växtförädlingsverksamheten vore
emellertid mycket starkt motiverat. Då i vårt land en växtförädlare icke åtnjöte ett
med patent jämförligt skydd för den av honom frambragta nya sorten, torde självfinansiering
av växtförädlingsverksamheten vara otänkbar. 1931 års utredning
hade icke föranlett någon Kungl. Maj ds framställning till riksdagen. Nya förhållanden
hade också kommit till som skapat behov av en ny utredning. Sålunda hade fruktträdsförädlingen
tillkommit och genom donationsmedel fått ett eget institut på
Balsgård, dock utan något ekonomiskt stöd, motsvarande det växtförädlingen haft
från de utsädesbolag som exploaterat dess produktion. Vid lantbrukshögskolan
bedreves numera växtförädlingsverksamhet, som börjat ge upphov till sorter, vilka
fördes i handeln. Det gällde därför att lösa frågan, huruvida institutionsföreståndaren
eller lantbrukshögskolan skulle få den ekonomiska fördelen av arbetsresultaten
och, i den mån det skulle befinnas lämpligt, huruvida lantbrukshögskolan,
som tillhandahållit institutionens arbetskraft, skulle uppbära någon ersättning.
Dessutom borde avgöras på vad sätt förädlaren skulle stimuleras genom lämplig
andel av ersättningen.

I nuvarande situation, då staten behövde minska sina utgifter, funnes även anledning
undersöka, huruvida icke det i Holland tillämpade systemet med plomberingsavgifter,
av vilka en del återginge till förädlaren, kunde införas. I Holland
hade år 1947 utbetalats licensavgifter för det årets skörd av vissa svenska havresorter,
men på grund av bristande reciprocitet hade licensbetalningar av detta
slag sedan ett par år upphört. Om uppbyggandet av ett internationellt licenssystem
vore möjligt, skulle det med vår växtförädlings höga ställning säkert tillföra
vårt land betydande inkomster, vilket kunde minska statens andel i kostnaderna.

I yttranden över motionerna tillstyrkte lantbruksstyrelsen, styrelsen för lanbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök samt styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, att den begärda utredningen skulle komma till stånd.

Jordbruksutskottet framhöll i sitt utlåtande nr 40 till 1951 års riksdag bland
annat att åtskilliga av de företag, som i vårt land bedreve växt- och fruktförädling,
uppbure bidrag av statsmedel i relativt betydande omfattning. Andra av företagen
komme däremot endast i mindre mån eller stundom icke alls i åtnjutande av sådant
bidrag. Med hänsyn bland annat till förädlingsverksamhetens splittring å
skilda institutioner och företag, olikheter beträffande dessa företags ekonomiska
ställning samt den varierande karaktären hos de arbetsuppgifter, vari verksamheten
vore uppdelad, förelåge svårigheter att klart bedöma frågan, huruvida statens
stöd åt verksamheten i nuvarande läge vore avpassat på ett fullt tillfredsställande
sätt. Utskottet delade därför motionärernas åsikt, att vissa fördelar skulle
vinnas genom en närmare prövning av denna fråga.

Utskottet tillstyrkte hemställan, att genom Kungl. Maj ds försorg en översyn skulle
verkställas av de grunder, efter vilka statligt stöd lämnades åt växt- och fruktträdsförädlingen.
översynen borde syfta till att uppställa ur effektivitets- och
kostnadssynpunkt lämpliga samt så långt möjligt enhetliga normer för stödets utformning
och fördelning. I samband därmed syntes enligt utskottet böra prövas
det berörda spörsmålet om införande av ett licenssystem på förevarande område.

I enlighet med utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse den 1 december
1951, att Kungl. Maj d ville låta företaga en översyn av gällande grunder för statens
stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen in. m. jämte därmed sammanhängande
frågor ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill översvnen kunde föranleda.

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet. 203

Såsom i motionerna framhållits har, sedan den tidigare omnämnda utredningen I Jo: 22
rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna avslutats, nya förhållanden
inträtt och verksamheten för förädling av växter och fruktträd utökats. Statsbidrag
till sådan verksamhet lämnas sålunda numera, bland annat, till jordbrukets
forskningsråd, statens lantbruksförsök, statens frökontrollanstalt (bland annat för
utsädeskontroll vid Svalöv) samt hushållningssällskapen. Liksom tidigare utgår anslag
till växtförädlingsanstalterna i Svalöv och Weibullsholm. Vidare utgår visst
bidrag till Algot Holmberg & Söner Aktiebolag till kostnaderna för förädlingsarbeten
med sojaväxter. Liknande bidrag har utgått även de närmast föregående
åren. Till föreningen för växtförädling av fruktträd utgår likaledes visst bidrag.
Förädlingsverksamhet bedrives därjämte av vissa andra enskilda företag, vilka icke
åtnjuter något statsbidrag.

Genom förädlingsverksamheten tillföres vårt land som förut nämnts högst betydande
värden. Det är därför enligt min mening ett statsintresse, att verksamheten
bedrives rationellt och får erforderligt ekonomiskt stöd. Jag delar därför uppfattningen,
att den av riksdagen begärda översynen bör komma till stånd. Den
torde böra uppdragas åt fem inom jordbruksdepartementet tillkallade utredningsmän.

Vad beträffar riktlinjerna för översynen får jag till en början erinra om att verksamheten
vid svalövsanstalten avsevärt utvidgats, sedan 1931 års betänkande avgavs.
I samband därmed har statsbidrag till anstalten efter hand ökats, och kostnaderna
för verksamheten bestridas numera — som förut anförts —• till huvudsaklig
del av statsverket. Situationen har därmed väsentligt förändrats sedan tiden
för betänkandet. Klart är emellertid, att det föreligger ett allmänt intresse av att
förädlingsverksamhet bedrives även vid andra enskilda institutioner och företag.

Då det å andra sidan icke torde finnas någon anledning att minska verksamheten
vid svalövsanstalten, är uppenbarligen möjligheten att ge bidrag av allmänna medel
till dessa begränsad.

Från nu angivna utgångspunkter bör utredningsmännen överväga i vad mån
ändringar är påkallade i den nuvarande bidragsgivningen till förädlingsverksamheten.
Därvid bör särskilt beaktas vilken inverkan det kommersiella utnyttjandet
av förädlingsresultaten bör ha på bidragsgivningen. I samband därmed må undersökas
i vad mån förädlingsverksamheten lämpligen kan finansieras genom upptagandet
av licensavgifter, översynen torde i övrigt böra ske förutsättningslöst.

22. Skördeskadeulredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ls bemyndigande den 16 oktober 1953 för
alt utreda frågan om en permanent stödform för jordbrukare, som drabbats
av skördeskador (se Post- och Inrikes tidn. den 22 oktober 1953):
Söderström, O. A. V., generaldirektör, ordförande;

Eskilsson, C. E., lantbrukare, led. av 1 kamm.;

Johansson, J. H., lantbrukare, led. av I kamm.;

Meidner, R, A., fil. lic.;

Näslund, P. J., häradsdomare, led. av I kamm.;

Persson, S. G. F., lantarbetare, led. av II kamm.;

Åstrand, B. H., fil. lic.

Lokal: Artillerigatan 42; tel. 22 55 60.

Direktiven (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 16
oktober 1953):

204 Riksdagsberättelscn.

I JO! 22 Den totala skörden inom jordbruket uppvisar stora växlingar olika år. Hänsyn
härtill tages i den överenskommelse angående prissättningen på jordbrukets produkter,
vilken årligen brukar träffas mellan staten, å ena, samt jordbrukarnas
huvudorganisationer — Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk å andra sidan. I början av 1940-talet gjorda beräkningar visar, att
en ökning eller minskning i det genomsnittliga skördeutfallet av upp till fyra procent
icke är att anse som något onormalt. I prisöverenskommelserna brukar med
hänsyn därtill föreskrivas, bland annat, att förhandlingar om justering av priserna
på jordbrukets produkter skall upptagas, såvida en omräkning under hösten
av den på våren uppgjorda kalkylen över utvecklingen av jordbrukets intäkter
och kostnader ger till resultat, att intäkterna under- eller överstiger de i kalkylen
upptagna intäkterna med mer än fyra procent. Genom en sådan föreskrift har
jordbruket som helhet betraktat fått ett visst skydd mot skördeskador av större
omfattning.

Erfarenheten har emellertid visat, att ifrågavarande skydd icke är tillräckligt.
Missväxt och andra skördeskador kan nämligen drabba synnerligen ojämnt. Betydande
förluster uppkommer sålunda ej sällan för jordbrukare inom vissa landsdelar
eller bygder även under år, då totalskörden är god. Vid åtskilliga tillfällen
har på grund därav särskilda stödåtgärder påkallats från det allmännas sida.

Redan den ackords- och stödlåneverksamhet, som tillkom åc 1930 i syfte att
lindra kreditsvårigheterna för de av jordbrukskrisen drabbade jordbrukarna, fick
otvivelaktigt speciell betydelse för dem, som lidit ekonomiska förluster genom
skördeskador. Detsamma torde ha varit förhållandet i fråga om 1935 års ackordslån
samt 1940 års ackords- och hjälplån. Först i och med de år 1941 införda
krislånen synes emellertid lånemöjligheterna ha direkt anknutits till ett dåligt
skördeutfall. Sistnämnda låneform tillkom nämligen på förslag av 1940 års utredning
av jordbrukets skuldsättning, vilken utredning tillsattes på hösten 1940
med anledning av de ekonomiska svårigheter, som uppstått för ett flertal jordbrukare
till följd av den svaga skörden samma år. Då skörden slog fel även påföljande
år, utsträcktes denna låneform till att gälla även de förluster, som uppstod
i samband därmed.

De skördeskador, som uppkom år 1950, föranledde att möjlighet på nytt skapades
att erhålla statliga stödlån. Liknande lån infördes för jordbrukare, som
drabbades av förluster på grund av svartrostangreppen på vete under hösten 1951.

Även på 1952 års skörd uppstod betydande skador, närmast till följd av de
ogynnsamma nederbörds- och temperaturförhållandena under hösten samma år.
Skördeförlusterna fick på många håll så stor omfattning, att det framstod som
ofrånkomligt, att statligt stöd lämnades de hårdast drabbade. Då det befanns vara
särskilt angeläget, att hjälp lämnades med minsta möjliga tidsutdräkt, föreslog
Kungl. Maj :t 1952 års höstriksdag (prop. nr 253/1952) att — oaktat en av statens
jordbruksnämnd påbörjad utredning om skadornas omfattning icke hunnit slutföras
— öppna möjlighet till stödlån åt jordbrukare, som på grund av den felslagna
skörden lidit väsentlig förlust och av denna anledning var i behov av ekonomiskt
bistånd. Med bifall till förslaget anvisade riksdagen till finansieringen
av låneverksainheten vissa å anslagen till tidigare stödlån kvarstående odisponerade
medel, sammanlagt över 19,7 miljoner kronor.

Sedan jordbruksnämndens nyssnämnda utredning avslutats, beslöt riksdagen på
förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 57/1953) att anvisa ett investeringsanslag av 30
miljoner kronor till enahanda ändamål.

På grund av 1952 års skördeskador försämrades emellertid många jordbrukares
ekonomiska ställning i sådan grad, att det icke syntes tillräckligt med den
hjälp, som stödlånen innebar. För dylika fall ansågs möjlighet böra skapas att
komplettera lånen med särskilda bidrag utan återbetalningsskyldighet. Vid överläggningar
i ämnet mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdele -

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet. 205

gation enades man om att för sådant ändamål skulle användas vissa medel, som J Jqj 22
tillgodoförts jordbruket inom ramen för jordbrukskalkylen men som ej tagits i
anspråk. I sistnämnda proposition anmälde jag på grund därav, att, därest riksdagen
icke hade något att invända däremot, ett belopp av 5 miljoner kronor skulle
komma att disponeras för dylika bidrag. Någon erinran häremot framställdes icke.

I skrivelse den 28 oktober 1952 föreslog jordbruksnämnden, bland annat, att
de medel, som icke utnyttjats av de för budgetåren 1950/51 och 1951/52 anvisade
investeringsanslagen till stödlån, jämte å lånen inflytande amorteringsbelopp skulle
överföras till en särskild utlåningsfond, ur vilken stödlån skulle kunna utgå vid
lokala skördeskador av större eller mindre omfattning. Härigenom skulle stödlåneverksamheten
få en mera permanent karaktär och kunna utformas så, att den utan
särskilt riksdagsbeslut kunde träda i tillämpning vid skördeskador av väsentlig
art, som framdeles kunde komma att inträffa.

I propositionen nr 253/1952 framhöll jag med anledning av jordbruksnämndens
framställning i denna del, att skäl visserligen förelåg att överväga införandet av
någon form av hjälpåtgärder, som ständigt kunde stå till förfogande, men att jag
icke var beredd att utan föregående utredning taga ställning till ett spörsmål, vars
lösning erbjöd olika möjligheter. Jag förklarade emellertid samtidigt, att jag hade
för avsikt att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en dylik utredning.

Riksdagens jordbruksutskott uttalade i sitt utlåtande nr 58 till 1952 års höstriksdag
sin tillfredsställelse över att en dylik utredning skulle komma till stånd
och framhöll, att en lämplig lösning av ifrågavarande spörsmål uppenbarligen var
av stort intresse för såväl de enskilda jordbrukarna som statsmakterna, varför detsamma
borde erhålla en så långt möjligt allsidig och ingående prövning. Utskottet
förutsatte, att ett motionsvis (II: 705) framfört förslag om en speciell försäkringsform
bleve föremål för närmare överväganden i samband med utredningen.

Vid den stödverksamhet, som hittills förekommit, har bland annat den erfarenheten
gjorts, att det vid inträffade skördeskador är ytterst angeläget, att hjälp
kommer snabbt. Jordbrukarna förlägger ofta en stor del av sina utbetalningar
till en tidpunkt kort efter det skörden bärgats. Om skörden förstöres eller allvarligt
skadas, uppträder därför betalningssvårigheter inom kort. En stödform, som
varje gång den skall tagas i anspråk förutsätter särskilda utredningar samt beslut
av riksdagen, förlorar en betydande del av sin verkan genom den tidsutdräkt,
som måste förekomma, innan stödet kommer de behövande till del. Anknytningen
till det statliga jordbruksstödet kan även utformas på olika sätt. Med hänsyn bland
annat härtill synes det lämpligt att — såsom jag tidigare anfört — närmare utreda
frågan om en enklare form för hjälpåtgärder till jordbrukare, som lidit skördeskador.
Utredningen torde böra uppdragas åt inom jordbruksdepartementet särskilt
tillkallade sakkunniga.

Beträffande de spörsmål, som bör bli föremål för överväganden, får jag framhålla
följande.

Utgångspunkten bör vara, att stödformen skall avse allenast förluster, som hänför
sig till skador å skörd. Teoretiskt torde härvid kunna komma i fråga samtliga
sådana utan jordbrukarens vållande uppkomna skador, exempelvis beroende på
torka, regn, översvämning, hagel och storm, insektsangrepp och växtsjukdomar,
vidare frost-, snö- och övervintringsskador samt skador, vållade av vilda djur.

En viss begränsning i omfattningen av stödformen torde emellertid vara nödvändig.
I samband därmed torde böra uppmärksammas de försäkringsformer på området,
vilka redan vunnit viss anslutning.

Jämte fastställandet av arten utav de förluster, som bör omfattas av stödformen,
kommer bestämmandet av hur stor del av inträffade förluster, som skall täckas,
att ha avgörande betydelse för värdet av hjälpen. Det synes enligt min mening
vara uppenbart, att stödet icke skall avse att täcka varje skada å skörden utan be -

206 Riksdagsberättelsen.

1 JO: 22 gränsas på så sätt, att dels obetydliga skador faller utanför detsamma, dels ock
viss maximering införes.

Vad angår sättet för finansieringen av stödåtgärderna synes utgångspunkten
böra vara, att jordbruksnäringen som sådan i huvudsak bör belastas med de kostnader,
som en utjämning av skördeskador mellan olika år och skilda brukare kan
medföra. Med hänsyn härtill torde i första hand böra undersökas det lämpligaste
sättet att anknyta kostnadsfrågan till den årliga prisöverenskommelsen mellan
staten och jordbrukets förhandlingsdelegation. Särskilt bör därvid utredas, hur
medel till hjälpåtgärder kan göras tillgängliga inom ramen för jordbrukskalkylen
genom att jordbruket avstår från kompensation, som kalkylmässigt bör tillkomma
detsamma. Därest statliga lån under särskilda omständigheter anses påkallade, torde
de böra utformas såsom amorteringslån och löpa med ränta. Huruvida speciella
hjälpformer bör finnas för jordbrukare, som drabbats av mera katastrofartade
skador och har svag ekonomisk ställning, torde även böra övervägas.

Såsom ett andra alternativ torde utredningsmännen undersöka i vilken mån
ifrågavarande stödbehov kan tillgodoses genom någon form av försäkring. Därvid
bör — under samma förutsättningar, som nyss angivits — även statliga bidrag
kunna diskuteras.

I fråga om formen för verksamheten och huvudmannaskapet för densamma synes
närmast böra utredas, i vad mån verksamheten skall handhavas av jordbrukets
egna organisationer, av statliga organ eller genom en samverkan mellan staten
och jordbrukets organisationer. En del uppgifter, som kommer att åvila de på
ifrågavarande verksamhet inkopplade organen, t. ex. skördeskadeuppskattningarna,
medför en synnerligen ojämn arbetsbelastning. Bland annat av denna anledning
synes det uteslutet att tillskapa några nya lokala organ, som skulle få att
handlägga enbart dessa uppgifter. Många av uppgifterna, t. ex. den nyss nämnda
skördeskadeuppskattningen, är också av den art att de med fördel torde böra
handläggas av officiella organ. I de fall då stöd hittills lämnats har dylika uppgifter
omhänderhafts av lantbruksnämnderna i samverkan med hushållningssällskapen
och jordbrukets organisationer. Någon anledning att i dessa avseenden
söka finna helt nya former synes icke föreligga. Däremot är det angeläget, att
fasta regler uppställes såväl för själva skadeuppskattningarna som för den administrativa
handläggningen av arbetet därmed.

Med hänsyn särskilt till frågan om hur huvudmannaskapet för verksamheten
skall ordnas och till den betydelse som utredningens resultat kan komma att få
för de mellan statsmakterna och jordbrukets organisationer ingångna avtalen om
jordbrukets prisfrågor, torde de sakkunniga böra bedriva utredningsarbetet under
fortlöpande kontakt med såväl lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd
som jordbrukets organisationer, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk.

Utredningen höll sitt första sammanträde i december 1953.

Utredningsarbetet beräknas pågå under år 1954.

23. Utredning rörande frågan om avlösning av andel i allmänningsskog.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 november 1953 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande frågan om avlösning av
andel i allmänningsskog (se Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1953):
Lindeberg, E. F. L., f. d. generaldirektör.

Sekreterare:

Groth, G. S., byrådirektör, statistiska centralbyrån.

Kommittéer och sakkunniga: Jordbruksdepartementet.

207

Direktiven (anförande av statsrådet Norup till statsrådsprotokollet den 6 J Jq; 03
november 1953):

Genom lag den 18 april 1952, vilken träder i kraft den 1 januari 1954, har införts
möjlighet att få till stånd avlösning av andelar i häradsallmänning mot ersättning
i penningar, nämligen i sådant fall, då andelen är förenad med fastighet,
vilken ej är taxerad såsom jordbruksfastighet. Lagen om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna, vilken liksom lagen om häradsallmänningar givits den 18
april 1952 och träder i kraft den 1 januari 1954, ger icke någon motsvarande möjlighet
till avlösning.

I propositionen nr 15 till 1952 års riksdag, genom vilken förslag till nyssnämnda
båda lagar förelädes riksdagen, uttalades, bland annat, att det i och för sig skulle
vara önskvärt, att avlöningsrätt kunde medgivas ej blott i fråga om häradsallmänningar
utan även beträffande allmänningsskogar. Önskemål därom hade framförts
av några remissinstanser. Emellertid var det betydligt svårare att anordna
ett avlösningsförfarande vid allmänningsskogarna än vid häradsallmänningarna.

Jag var därför icke beredd att tillstyrka bestämmelser om avlösning för allmänningsskogarnas
del i det aktuella sammanhanget men framhöll, att frågan därom
borde bli föremål för förnyat övervägande, om så framdeles skulle visa sig påkallat.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen togs frågan om avlösning av andel
i allmänningsskogar upp i skilda motioner. I de likalydande motionerna 1: 303 och
II: 396 hemställdes sålunda, att riksdagen måtte begära utredning av dels frågan
huruvida det för häradsallmänning föreslagna avlösningsförfarandet kunde utsträckas
att gälla även allmänningsskogar i Norrbotten och Västerbotten, dels frågan
huruvida och under vilka omständigheter delägare i allmänningsskog mera
villkorslöst borde kunna utlösas från allmänning. Vidare hemställdes i motionen
II: 407, att riksdagen måtte besluta dels att avlösning av delaktighet i allmänningsskog
mot ersättning i penningar skulle kunna ske, då vederbörande delägares
fastighet förlorat karaktären av jordbruksfastighet, dels att i fråga om allmänningsskog
i Dalarna länsstyrelsen skulle kunna medgiva avlösning i sådana fall,
då delägare icke kunde tillgodogöra sig allmänningsskogens avkastning till följd
av att denna icke utdelades till delägarna utan användes för något ändamål i den
kommun, i vilken skogen är belägen.

Riksdagens tredje lagutskott framhöll i sitt utlåtande nr 5 i anledning av nämnda
motioner, att redan den starka uppslutningen av remissinstanser och motionärer
kring kravet på avlösningsrätt vid allmänningsskogar motiverade, att en närmare
utredning skedde om möjligheterna därtill. Utskottet föreslog riksdagen att
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en dylik utredning. Utskottet uttalade även, i
anledning av motionen 11:407, att det vid utredningen skulle kunna undersökas,
huruvida skäl fanns för att andel, som tillhörde fastighet i annan socken än den
där allmänningen var belägen, skulle få avlösas även i fall då den var förenad
med jordbruksfastighet. Däremot tog utskottet uttryckligen avstånd från den i
motionerna 1:303 och 11:396 framförda tanken, att delägarna i allmänningsskog
generellt skulle kunna få sina andelar avlösta eller utbrutna, utan att motsvarande
förutsättningar, som enligt propositionen skulle gälla för avlösning vid häradsallmänning,
förelåg.

I skrivelse de 18 mars 1952 (nr 87) anhöll riksdagen, ined hänvisning till vad
utskottet anfört, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om möjligheterna
att anordna avlösning även vid allmänningsskogarna.

Med hänsyn hland annat till vad sålunda förekommit synes frågan om avlösning
av andel i allmänningsskog böra bli föremål för ytterligare utredning. T enlighet
med de riktlinjer, som angivits av tredje lagutskottet, hör denna i första hand
inriktas på att undersöka om och i vad mån sådan avlösning hör kunna äga rum

208

Riksdagsberättelsen.

I Jo: 03 i de fall, då möjlighet till avlösning finnes i fråga om andel i häradsallmänning,
d. v. s. då andel tillkommer fastighet, vilken ej är taxerad såsom jordbruksfastighet.
Uppmärksamhet bör vidare ägnas spörsmålet om rätt till avlösning av sådan
andel i allmänningsskog, vilken icke kan tillgodogöras av vederbörande fastighetsägare,
emedan fastigheten är belägen i annan socken än allmänningsskogen.
För sistnämnda fall torde skäl finnas att överväga, huruvida avlösning bör medgivas
även i fråga om fastighet, som är att hänföra till jordbruksfastighet. I övrigt
bör utredningen vara förutsättningslös.

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

209

1 II: 2

Handelsdepartementet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. Flggforskningskommittén (1951: I 20; 1952: I 16; 1953: I 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 april 1947 för att
utreda och avgiva förslag rörande den flygtekniska forskningens ordnande
(se Post- och Inrikes tidn. den 14 april 1947):

Fransén, H. D., f. d. regeringsråd, ordförande;

Jacobsson, B. M., generalmajor;

Ljungberg, E. C. R., f. d. överdirektör;

Rosén, N. G. K. G., generaldirektör;

Söderberg, N. O. F., generalmajor;

Woxén, R., professor.

Sekreterare:

Uggla, C. A., förste byråsekreterare.

Direktiven för kommittén, se 1948: I H 25.

Kommittén har under tiden den 1 november 1952—den 23 juni 1953 hållit
4 sammanträden.

Kommittén har den 24 juni 1953 avgivit betänkande IV med förslag angående
organisationen av den flygtekniska forskningens ledning (stencilerat).
Samtidigt har avlämnats en utredning (stencilerad), verkställd av ett
under kommittén arbetande expertutskott, innefattande dels en sammanställning
av de i vårt land befintliga flygmotortekniska forskningsresurserna,
dels ett fullständigt förslag till s. k. klimatanläggning för reaktionsmotorer.
Uppdraget är därmed slutfört.

2. 1947 års fiskindustrikommitté (1951: I 21; 1952: I 17; 1953: I 13).

Kommittén tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 13 juni
och den 21 november 1947 för att undersöka möjligheterna till en effektivisering
av produktionen och distributionen inom fiskkonservbranschen (se
Post- och Inrikes tidn. den 19 juni 1947).

Direktiven för kommittén, se 1948: I H 26.

Kommitténs arbete har upphört jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 december
1953.

14 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt.

Riksdagsberättelsen.

210

Riksdagsberättelsen.

I Hl 3 3. Förhandlingsdelegation för överläggningar rörande den prisreglerande
verksamhetens fortsatta bedrivande (1953: I 29).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 november 1952
för överläggningar rörande den prisreglerande verksamhetens fortsatta bedrivande
(se Post- och Inrikes tidn. den 1 december 1952):

Nordfelt Hj., lagman, ordförande;

Andersson, G. I., redaktör, led. av II kamm.;

Grundström, H., direktör;

Henrikson, A. G., civilekonom;

Jacobsson, C. A., direktör;

Josephson, W., direktör;

Nilstein, A. H., fil. lic.;

Persson, E. J., revisionschef;

Sachs, R., direktör;

Sundström, N. W., folkskollärare, led. av II kamm.;

Werner, O. E., led. av I kamm.;

Älmeby, H. V. B., överdirektör, ordförande och chef för statens priskontrollnämnd.

Experter:

Bohman, B. G., direktör;

Lind, A., redaktör;

Söderberg, K., direktör;

Östlind, A. E., professor.

Sekreterare:

Wiedcsheim-Paul, G. H., f. d. byråchef.

Direktiven för förhandlingsdelegationen, se 1953: I H 29.

Delegationen har under år 1953 hållit 6 sammanträden, varav 4 med ett
särskilt tillsatt arbetsutskott.

Delegationen har den 10 mars 1953 avgivit förslag till nya direktiv för
den prisreglerande verksamhetens fortsatta bedrivande. Uppdraget är därmed
slutfört.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.

4. 1M6 års sjömanskommitté (1951: I 15; 1952: I 13; 1953: I 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 18 januari och den
1 februari 1946 samt den 22 oktober 1948 för att verkställa utredning och
avgiva förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbetsförhållanden (se
Post- och Inrikes tidn. den 25 januari 1946):

Lindberg, A., f. d. ordförande i Landsorganisationen, ordförande;

Berggren, E. W., ombudsman;

Böös, G. M. E., kommerseråd;

Forssblad, D., sjökapten;

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

211

Reuterskiöld, H. F., direktör;

Svensson, J. U., ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, led. av II kamm.;
Söre, A. G. P., ordförande i Svenska maskinbefälsförbundet;

Åkesson, N. H., sjökapten, verkst. direktör i Sveriges fartygsbefälsförening.
Suppleant:

Olsson, G. H., ombudsman (för Söre).

Experter:

von Hartmansdorff, A., generalkonsul (t. o. m. den 23 september 1953);
Jerneman, T. G., byråchef;

Leijon, C., byråchef (fr. o. m. den 24 september 1953);

Lundberg, E. S., sjömanshusombudsman;

Tegendal, O. E., byråchef;
öbrink, H., byrådirektör.

Sekreterare:

Gerentz, S. T., civilekonom.

Biträdande sekreterare:

Leissner, T. Å., t.f. förste byråsekreterare;

Malm, S. E. H., byrådirektör;

Moore, G. A., t.f. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 14 september 1953).

Lokal: Kungsgatan 55v; tel. 23 13 10 (sekreterare Gerentz), 10 44 21
(sekreterare Moore).

Direktiven för kommittén, se 1947: I H 25.

Sammanträden har under tiden den 1 december 1952—den 30 november
1953 hållits med kommittén i dess helhet under 5 dagar samt med av kommittén
tillsatta delegationer under 8 dagar.

Kommittén har den 20 november 1953 avgivit promemoria angående gottgörelse
för svenskt sjöfolks hemförande från utrikes ort. Utredningsarbetet
rörande sjömanshusens verksamhet har under året fortsatt.

Kungl. Maj:t har den 5 juni 1953 uppdragit åt kommittén att verkställa
den överarbetning av kommitténs betänkande angående sjömännens sjukförsäkring
(SOU 1952: 10), som kan erfordras i anledning av innehållet i
det av riksdagen antagna förslaget till lag angående ändring i lagen den
3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, överarbetningen pågår.
Kommitténs arbete torde icke kunna avslutas under år 1954.

5. Näringsrättsutredningen (1951: I 18; 1952: I 15; 1953: I 11).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1946 för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande en revision av näringslagstiftningen
(se Post- och Inrikes tidn. den 11 december 1946):

Matz, K. S., kommerseråd.

Sakkunniga, tillkallade enligt samma bemyndigande att överlägga med
utredningsmannen rörande en revision av näringslagstiftningen:

Bohman, G., direktör (Handclskamrarnas nämnd);

Lövgren, N., direktör (Handclskamrarnas nämnd);

I H:5

212

Riksdagsberättelsen.

1 Ht 5 Thorburn, R., direktör (Handelskamrarnas nämnd);

Höök, A., affärschef (Kooperativa förbundet);

Köhler, N., advokat (Kooperativa förbundet);

Kördel, E., direktör (Sveriges grossistförbund);

Sandström, S.-E., direktör (Sveriges grossistförbund);

Rising, G., direktör (Svenska handelsagenters förening);

Sjöman, E., advokat (Svenska handelsagenters förening);

Grundström, H., direktör (Sveriges hantverks- och småindustriorganisation)
;

Nilsson, G., glasmästare (Sveriges hantverks- och småindustriorganisation);
Andersson, T., direktör (Sveriges industriförbund);

Hammarskiöld, S., direktör (Sveriges industriförbund);

Borgström, G., direktör (Sveriges köpmannaförbund);

Ericsson, E., köpman (Sveriges köpmannaförbund).

Lokal: Storkyrkobrinken 4"; tel. 20 36 93.

Direktiven för utredningen, se 1947: I H 36.

Utredningsmannen har avgivit dels i maj 1953 reviderat förslag till näringslag,
dels i juli 1953 promemoria angående lagstiftning om utlännings
rätt att driva näring här i riket jämte utkast till lag angående rätt för utländskt
rättssubjekt att idka näring här i riket.

Utredningsmannen har avgivit utlåtanden i vissa till honom från handelsdepartementet
remitterade ärenden.

Utredningen kommer att fortsätta under år 1954.

6. Ombud i det gemensamma utskottet för nordiskt ekonomiskt samarbete
(1951:1 22; 1952:1 18; 1953:1 14).

Förordnade av Kungl. Maj:t den 21 november 1947, den 14 april 1950
och den 25 maj 1951 att vara ombud för Sverige vid överläggningar rörande
nordiskt ekonomiskt samarbete:
von Horn, K. R. L. R., kammarherre;

Kock Lindberg, Karin, överdirektör;

Nordenson, J., fil. lic.

Sakkunniga:

Berndt, H., tullkontrollör;

Frisk, L., kanslisekreterare (t. o. m. den 30 april 1953);

Nordqvist, S. F. V., byråchef.

Experter:

Bergström, Johannes, direktör;

Elshult, A. G. A., civilekonom;

Holm, P., pol. mag.;

Kastengren, G. C.-A., förste byråingenjör;

Lindström, Ulla, redaktör, led. av I kamm.;

Lundqvist, N. L., civilingenjör;

Sahlin, B. I., kommerseråd.

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

213

Biträde:

Wickberg, Y. T., förste kammarskrivare.

Sekreterare:

Lord, S.-Hj., förste kanslisekreterare (t. o. m. den 30 april 1953);
Eckersten, I. E., t. f. förste kanslisekreterare (t. o. m. den 30 april 1953);
Frisk, L., kanslisekreterare (fr. o. in. den 1 maj 1953);

Hänninger, U. N. O., amanuens (fr. o. m. den 20 november 1953).

Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 16 68),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreterare Frisk).

Instruktion för utskottet, se 1949: I H 28.

Ombuden ha under år 1953 deltagit i 5 sammanträden med utskottet.
Utskottet har under året fortsatt sina utredningar om möjligheterna till
nordiskt samarbete inom olika industrigrenar.

Ombudens verksamhet beräknas fortgå under år 1954.

7. 1948 års utredning om en statens kulturfond (1951: I 24; 1952: I 20;

1953: I 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 30 juni 1948 och den
11 december 1953 för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
frågorna om de ändamål, till vilka lotterimedel, som icke skola tillföras allmänna
budgeten, böra utgå, samt om formerna för medlens fördelning (se
Post- och Inrikes tidn. den 19 juli 1948):

Dahlman, J. A. G., f. d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen, ordförande
(t. o. m. den 10 december 1953);

Söderlund, S. Y., hovrättsråd, expeditionschef, ordförande (fr. o. m. den 11
december 1953);

Degerman, A., folkhögskolinspektör, rektor (fr. o. m. den 11 december

1953);

Elmgren, B. F., led. av I. kamm.;

Håkansson, H., konsulent.

Sekreterare:

Wiedesheim-Paul, G. H., f. d. byråchef.

Lokal: Storkyrkobrinken 4”; tel. 20 46 35 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1949: I H 32.

Utredningsarbetet, som under år 1953 vilat i avvaktan på slutresultatet
av olika specialutredningar, kommer att återupptagas år 1954.

8. Utredning för småföretagens lokalfrågor (1951: I 25; 1952: I 21;

1953: I 16).

Utredningen tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 augusti
1948 med uppdrag att utreda frågan om anskaffning och modernisering
av såväl enskilda som kollektiva verkstadsanläggningar åt småföretagare

I H:8

214

Riksdagsberättelsen.

I Hl 8 inom industri och hantverk (se Post- och Inrikes lidn. den 7 september
1948).

Direktiven för utredningen, se 1949:1 H 34.

Jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 19 januari 1951 skall det av utredningen
bedrivna arbetet vila tills vidare.

9. Utredning angående Sveriges handelsavtalsfär handlingar
(1951: I 26; 1952: I 22; 1953: I 17).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 29 oktober 1948 och
den 6 oktober 1950 för att utreda frågan om lämpliga åtgärder ägnade att
effektivisera förberedelserna till och bedrivandet av Sveriges handelsavtalsförhandlingar
jämte därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 18 november 1948 och den 10 oktober 1950):

Gjöres, A., generaldirektör, f. d. riksdagsman, ordförande;

Belfrage, L. A. L., biträdande kabinettssekreterare;

Böök, K. E., envoyé;

Croneborg, A., envoyé;

Domellöf, R., direktör;

Holmgren, H. K. H., statssekreterare;
von Horn, K. R. L. R., kammarherre;

Jacobsson, C. A., direktör;

Lundgren, Th., konsul;

Mott, H., direktör;

Persson, R. V., läderarbetare, led. av I kamm.;

Severin, E. J., ombudsman, led. av II kamm.;
von Sydow, Chr., disponent;

Wetter, S. E. P., konteramiral, förste hovmarskalk, f. d. riksdagsman;
Wetterlind, Ä. J., direktör,.

Experter:

Grafström, E. O. Hj., direktör;

Hartvig, P. Å., kansliråd.

Sekreterare:

von Wachenfeldt, G., förste byråsekreterare.

Lokal: Kommerskollegium, Birger Jarls torg 5; tel. växel 22 36 00.
Direktiven för utredningen, se 1949: I H 37 och 1950: I H 32.
Utredningsarbetet, som år 1951 nedlades att vila tills vidare, har ej återupptagits
under år 1953.

10. Södra Sveriges skogsindustriutredning (1951: I 32; 1952: I 25;

1953: I 18).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 för
att utreda och med berörda intressenter förhandla om möjligheterna att
bättre utnyttja landets skogliga tillgångar och därmed främja exporten av
skogsprodukter (se Post- och Inrikes tidn. den 1 februari 1950):

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

Severin, E. J., ombudsman, led. av II kamm., ordförande;

Adiels, A. Hj., förbundsordförande;

Danielsson, Å., disponent;

Edström, G., direktör;

Franzén, R., disponent;

Hagberg, A. E., professor;

Heijne, O., direktör;

Holgersson, S., disponent;

Näslund, G., andre förbundsordförande (avliden den 13 februari 1953);
Olhammar, G. F. N., direktör;

Persson, E. Y., förste förbundsordförande (fr. o. m. den 21 mars 1953);
Sundfeldt, B., överingenjör;

Wellner, H., direktör.

Experter:

Bosaeus, E., civilingenjör (fr. o. m. den 21 september 1953);

Eriksson, B. A., byråchef;

Lindahl, K. F., jägmästare;

Lundgren, A., civilingenjör (fr. o. in. den 8 januari 1953);

Pettersson, G., ingenjör (fr. o. m. den 14 september 1953);

Rasch, S., disponent (fr. o. m. den 8 januari 1953);

Thunell, B., tekn. dr, avdelningschef.

Arbetsbiträden:

Eriksson, R., extra byråsekreterare;

Petersson, O. E. H., byråsekreterare;

Ruben, R. F., t.f. förste byråsekreterare (fr. o. m. den 15 februari 1953).
Sekreterare:

Eklund, E. P. G., kammarrättsassessor.

Lokal: Storkyrkobrinken 41; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1542),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1951: I H 32.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 sammanträtt
3 dagar, varjämte överläggningar mellan ordföranden, enskilda ledamöter
och sekreteraren ägt rum. Vidare har utredningen haft överläggningar
med olika myndigheter samt representanter för skogsägare och skogsindustrien.

Utredningen har den 17 juni 1953 avgivit betänkande angående Sågverksindustrien
i södra Sverige (SOU 1953: 19). Undersökning rörande möjligheterna
att tillvarataga klenvirke pågår.

Utredningen beräknas fortgå under år 1954. 11

11. Utredning om revision av allmänna förfogandelagen m. m.

(1951: I 35; 1952: I 27; 1953: I 19).

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 oktober 1950 med
uppdrag att utreda frågan om revision av allmänna förfogandelagen samt

215

I H: ll

"16 Riksdagsberättelsen.

I Hl 11 därmed sammanhängande spörsmål och avgiva förslag i ämnet (se Post- och
Inrikes tidn. den 16 november 1950):

Söderström, O. A. V., generaldirektör.

Sakkunniga, tillkallade enligt Kungi. Maj:ts bemyndigande den 8 juni
1951 att under utredningsarbetet stå till utredningsmannens förfogande för
samråd:

Andersson, G. I., redaktör, led. av II kamm.;

Bonow, K. D. M., fil. lic.;

Borgström, N. O. G. J., direktör;

Herlitz, N., professor, led. av I kamm.;

Jacobsson, E. E., hemmansägare, led. av II kamm.;

Nyberg, E., direktör;

Sjögren, K. E., direktör;

Svensson, P. G. A., lantbrukare, led. av II kamm.

Expert:

Söderlund, S. Y., hovrättsråd, expeditionschef.

Biträde:

Ekström, P. E., förste byråsekreterare.

Sekreterare:

Jönsson, L. I., rådman.

Lokal: Statens jordbruksnämnd; tel. lokalsamt. växel 22 55 60, rikssamt.
växel 22 57 60 (ordföranden).

Direktiven för utredningen, se 1951: I H 35.

Sedan utredningsmannen den 20 juni 1952 avgivit betänkande med förslag
till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag (SOU 1952: 24),
har det återstående utredningsarbetet, som bl. a. avser översyn av allmänna
förfogandeförordningen, vilat. Detta kommer att återupptagas, då proposition
med förslag till berörda lagar m. m. avgivits till 1954 års riksdag.
Uppdraget beräknas bli slutfört under första halvåret 1954.

12. Utredning om Sveriges tekniskt-vetenskapliga och industriella representation
i utlandet (1951: I 36; 1952: I 28; 1953: I 20).

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 oktober 1950 med
uppdrag att utreda frågan om Sveriges tekniskt-vetenskapliga och industriella
representation i utlandet (se Post- och Inrikes tidn. den 16 november
1950):

Fransén, H. D., f. d. regeringsråd.

Förordnad att biträda utredningsmannen:

Wiedesheim-Paul, G. H., f. d. byråchef.

Experter:

Blomberg, H., direktör;

Hägglöf, S. I., minister.

Lokal: Storkyrkobrinken 4“; tel. 20 46 35 (byråchefen Wiedesheim-Paul).
Direktiven för utredningen, se 1951: I H 36.

217

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

Utredningsarbetet har vilat under år 1953 men beräknas bli återupptaget I J£; 14
i början av år 1954.

13. Dollarexportrådet (1951: I 37; 1952: I 29; 1953: I 21).

Tillkallade av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1950 med uppgift att inom
handelsdepartementet biträda vid arbetet med främjande av exporten, särskilt
såvitt angår export mot betalning i dollar:

Geijer, K. A., förbundsordförande;

Grafström, E. O. Hj., direktör;

von Heidenstam, R. M., kabinettskammarherre;

Joge, S. F., direktör;

Sahlin, G. J., direktör;

Sohlman, S., direktör.

14. Utredning rörande vissa administrativa organisationsfrågor på sjöfartens
område (1951: I 38; 1952: I 30; 1953: I 22).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 november 1950 att
verkställa utredning rörande vissa administrativa organisationsfrågor på
sjöfartens område (se Post- och Inrikes tidn. den 8 december 1950).

Widell, G. A., landshövding, ordförande;

Edman, J. R., överdirektör;

Hall, G. V., byråchef;

Hartvig, P. Å., kansliråd;

Sahlgren, C. E., f. d. drätseldirektör;

Wetter, S. E. P., konteramiral, förste hovmarskalk, f. d. riksdagsman.

Expert:

Sundberg, J. V., vägingenjör.

Sekreterare:

österholm, L. E., förste kanslisekreterare;

Wennerberg, A. H., kamrerare (fr. o. m. den 1 juli 1953).

Lokal: Försvarsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00 (sekreterare Österholm); Storkyrkobrinken 41, tel. 20 42 73
(sekreterare Wennerberg).

Direktiven för utredningen, se 1951: I H 38.

I skrivelse den 12 juni 1953 till utredningens ordförande har statssekreteraren
i handelsdepartementet, enligt uppdrag, hemställt att utredningen
såsom ett alternativ prövade tanken på ett sjöfartsverk, som omfattade även
de sjöfartsuppgifter, som hittills förutsatts skola kvarbliva hos kommerskollegium.

Utredningen, som i augusti 1953 företagit en studieresa till Finland, har
under tiden december 1952—november 1953 hållit sammanträden 11 dagar,
varjämte ett arbetsutskott inom utredningen mellan sammanträdena utfört
vissa utredningar.

218 Riksdagsberättelsen.

I H: 14 Kungl. Maj :t har den 27 november 1953 uppdragit åt utredningen att verkställa
utredning om den framtida organisationen av livräddningsväsendet
till sjöss samt att till chefen för handelsdepartementet inkomma med förslag
i ämnet.

Utredningen beräknas kunna slutföra sitt uppdrag under år 1954.

15. 1951 års oljeutredning (1952: I 31; 1953: I 23).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 januari 1951 för
att verkställa utredning om revision av förordningen angående eldfarliga
oljor m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 februari 1951):

Matz, K. S., kommerseråd.

Förordnad att biträda vid utredningen:

Hedström, K. S. H., f. d. hovrättsråd.

Experter:

Axelsson, C. A. ö., riksbrandinspektör;

Bergman, S., direktör;

Billberg, A. A., sprängämnesinspektör;

Holmberg, S., civilingenjör;

Larsson, S., civilingenjör;

Mattsson, E., civilingenjör;

Nilsson, Y., ordförande i Stockholms transportarbetarefackförenings olje arbetarsektion.

Lokal: Storkyrkobrinken 4"; tel. 20 36 93, 20 69 85.

Direktiven för utredningen, se 1952: I H 31.

Utredningen har under tiden den 22 november 1952—den 21 november
1953 hållit 20 sammanträden. I flertalet sammanträden har representanter
för statliga institutioner deltagit samt även representanter för enskilda företag.

Sprängämnesinspektören Billberg har på Kungl. Maj :ts uppdrag företagit
en studieresa till England och Frankrike bl. a. för inhämtande av vissa
upplysningar av betydelse för utredningsarbetet, över resan har rapport
avlämnats till utredningen.

Upprättat utkast till förordning angående eldfarliga vätskor har varit
föremål för överläggningar inom utredningen. Utredningen har avgivit yttrande
bl. a. över ett inom Förenta Nationernas ekonomiska Europakommission
uppgjort utkast till europeisk konvention angående transport av eldfarligt
gods på landsväg. Fortsatta experimentella undersökningar har för
utredningens räkning utförts vid statens provningsanstalt samt Färg- och
fernissindustriens forskningslaboratorium. Försöksresultaten har statistiskt
bearbetats. I samråd med Svenska petroleum institutet har utredningen
verkställt vissa ekonomiska och statistiska beräkningar av förhållanden
som har betydelse vid utformningen av förenämnda förordning. Undersökningar
angående släckning av brand i cisterner innehållande oljor av olika
eldfarlighetsklass, bl. a. medelst inblåsning av luft, har företagits vid Urs -

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet. 219

vik. Vidare har i Nynäshamn gjorts undersökningar angående värmeinstrål- I H: 16
ningseffekten från brand invid eller i närheten av cisterner innehållande oljor
av olika farlighetsklass. Utredningen har inlett samarbete med Sveriges
standardiseringskommission beträffande viss omarbetning av nu gällande
svensk standard i fråga om flampunktsbestämning.

Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1954.

16. Bränsleutredningen 1951 (1952:1 32; 1953:1 24).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1951 för
att utreda frågan om den lämpligaste utformningen av landets bränsleförsörjning
ur ekonomiska, handelspolitiska och beredskapsmässiga synpunkter
(se Post- och Inrikes tidn. den 2 mars 1951):

Fransén, H. D., f. d. regeringsråd, ordförande;

Ljungdahl, K.-G., f. d. överdirektör;

Olhammar, G. F. N., direktör;

Petrén, B. E. F., disponent, f. d. riksdagsman;

Qvistgaard, J. H., t. f. generaldirektör;

Severin, E. J., ombudsman, led. av II kamm.;

Werner, D. R. E., direktör.

Experter:

Blomqvist, E. A. E., civilingenjör;

Stenberg, O. A. E., civilingenjör.

Sekreterare:

Hallberg, S. E., kammarrättsassessor.

Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 11 27),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1952:1 H 32.

Utredningen har under tiden december 1952 — november 1953 hållit 19
sammanträden, av vilka flera övervarits av representanter för både statliga
och enskilda intressen på energiförsörjningens område. Med biträde av
ett stort antal experter, tillkallade av utredningen med stöd av vederbörliga
bemyndiganden, har på utredningens föranstaltande undersökningar bedrivits
på skilda delområden. Såsom ett av resultaten av dylika undersökningar
har framlagts monografien Fakta om olja, som sammanställts inom Svenska
petroleum institutet (SOU 1953: 12).

Utredningen har yttrat sig över ett antal till utredningen remitterade ärenden,
därav två remisser från Kungl. Maj :t avseende frågan om statens bränslekommissions
avveckling samt förslag om inrättande av en statens nämnd
för byggnadsforskning och byggnadsrationalisering.

Utredningen beräknar kunna slutföra sitt uppdrag under år 1954.

220 Riksdagsberättelsen.

I H: 17 17. Utredning för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensions försäkring

(1952:1 33; 1953:1 25).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 november 1951 för
att utarbeta slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring (se Post- och Inrikes
tidn. den 7 december 1951):

Åkesson, O. A., f. d. generaldirektör, ordförande;

Ahlberg, C. E. N., förste ombudsman, f. d. riksdagsman;

Brodén, E. H., direktör;

Ericsson, G., lantbrukare, led. av II kamm.;

Lassen, B. F. C., f. d. hovrättsråd, direktör;

Lindell, K. J., t. f. ordförande och chef för statens avtalsnämnd;

Löfqvist, Thyra, barnavårdsman, led. av II kamm.;

Nordholm, O. G., direktör;

Stéen, P. L., ombudsman i Svenska metallindustriarbetareförbundet.
Experter:

Ljunggren, T. G. F„ byrådirektör (fr. o. m. den 19 april 1953);

Parenius, M. F., byråchef;

Åkerstedt, B. E. V., kronokamrerare.

Sekreterare:

Svensson, S. O., hovrättsråd (fr. o. m. den 19 november 1953).

Utredningen har därjämte biträtts av byrådirektören hos försäkringsinspektionen
L. E. Torén.

Lokal: Birger Jarlsgatan 52TI; tel. 61 88 33 eller 22 14 40.

De ursprungliga direktiven för utredningen, se 1952:1 H 33, ändring häri
se anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den 27 mars
1953:

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1951 erhöll jag bemyndigande att
tillkalla högst 9 sakkunniga med uppdrag att utarbeta slutligt förslag till allmän
pensionsförsäkring. I direktiven för denna utredning uttalade jag bl. a., att de sakkunniga
skulle undersöka hur den obligatoriska pensionsförsäkringen och folkpensioneringen
lämpligen kunde organisatoriskt och sakligt sammanföras till ett
enhetligt system. Vidare framhöll jag, att man inte redan nu borde binda sig för
en viss hög framtida pensionsnivå med tillhörande automatiska utgiftsstegringar
för de aktiva åldrarna under ett par årtionden framåt i tiden. I stället syntes man
böra stanna vid en sådan lägre pensionsnivå, som kunde fixeras efter en bedömning
av hur stora avgifter som i och för sig skulle kunna uttagas under det närmaste
årtiondet.

I proposition nr 15 till årets riksdag har förslag framlagts till utbyggnad av folkpensioneringen,
innebärande att folkpensionärerna tillerkänns en generell standardförbättring.
Den föreslagna folkpensionsreformen har i propositionen angivits
vara av bestående art. Riksdagen har i skrivelse den 7 mars 1953 anmält att riksdagen
intagit en positiv ståndpunkt till Kungl. Maj:ts i propositionen framlagda
förslag. I anledning av den sålunda åsyftade folkpensionsreformen vill jag med
ändring av tidigare direktiv för utredningen angående allmän pensionsförsäkring
uttala, att ett sammanförande i sakligt avseende av folkpensioneringen och
den obligatoriska pensionsförsäkringen till ett enhetligt system nu ej bör eftersträvas.
Utredningen bör sålunda utgå från att de fastställda generella folkpensionsförmånerna
även i fortsättningen skall tillkomma alla medborgare. Däremot är

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet. 221

frågan om en organisatorisk samordning alltjämt aktuell. Vidare vill jag fram- J JJj 19
hålla att med hänsyn till den nyss berörda standardförbättringen det numera synes
möjligt att vid utredningen sikta till en högre pensionsnivå än som i de ursprungliga
direktiven avsågs.

Utredningen har under år 1953 intill den 17 november hållit 13 sammanträden,
varjämte konferenser vid olika tillfällen hållits dels med enstaka
ledamöter, dels med utredningens experter och byrådirektören Torén, dels
med representanter för konjunkturinstitutet.

Utredningen avser att om möjligt slutföra sitt uppdrag under senare hälften
av år 1954.

18. Utredning rörande arbetstidsförhållandena för båtmän m. fl. vid lots verket

(1953: I 26).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 april 1952 med uppdrag
att verkställa utredning rörande arbetstidsförhållandena för båtmän
m. fl. vid lotsverket (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1952):
Bergström, S., förste byråsekreterare.

Sekreterare:

Lindenbaum, G. M., t. f. förste kanslisekreterare.

Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn.

15 21), rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1953: I H 26.

Utredningen har under tiden den 20 november 1952—den 31 december
1953 hållit 14 sammanträden. Under utredningsarbetet har numera de flesta
lotsplatserna i landet besökts. Den under år 1952 igångsatta undersökningen
rörande arbetstidens fördelning och längd för båtpersonalen har
avslutats i november 1953. En motsvarande undersökning rörande tjänstefartygspersonal
pågår.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under första halvåret 1954.

19. Utredning angående möjligheterna till avgiftslättnader för det mindre

tonnaget m. m. (1953: I 27).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1952 med uppdrag
att undersöka möjligheterna till avgiftslättnader för det mindre tonnaget
in. m.:

Samuelsson, G. Y., hovrättsråd, rättsavdelningschef, ordförande;

Schaffer, T., byråchef;

Wirén, R. L., skeppsredare.

Experter:

Bergström, S., förste byråsekreterare (fr. o. in. den 19 april 1953);
Grenander, N., fil. dr.

Sekreterare:

Lundberg, B. I., förste kanslisekreterare.

222

Riksdagsberättelsen.

I H: 19 Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn.

15 23), rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1953: I H 27.

Utredningen har under tiden december 1952—december 1953 hållit 2 sammanträden.
Utredningen har slutbehandlat frågan om avgiftslindring för
det mindre tonnaget. Beträffande utredningens andra uppgift — att verkställa
en översyn av fyr- och båkavgiftsförordningen — pågår arbetet, vilket
bl. a. innefattar bearbetning av visst statistiskt material.

Utredningen avser att redovisa sitt uppdrag i början av år 1954.

20. Utredning angående Chalmers provningsanstalts framtida ställning och

organisation (1953:1 28).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 november 1952
med uppdrag att utreda frågan om Chalmers provningsanstalts framtida
ställning och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 17 november 1952):
Fransén, H. D., f. d. regeringsråd, ordförande;

Bengtsson, S. B. I., kontorsföreståndare, led. av II kamm.;
Wiedesheim-Paul, G. H., f. d. byråchef.

Experter:

Moberg, H. A:son, direktör;

Gustafsson, G. A., byggnadsingenjör.

Lokal: Storkyrkobrinken 4U; tel. 20 46 35 (byråchefen WiedesheimPaul).

Direktiven för utredningen, se 1953: I H 28.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 15
sammanträden.

Uppdraget beräknas bli slutfört i början av år 1954.

21. Utredning rörande handelshögskolans i Stockholm ekonomi och

framtida ställning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 januari 1953 för
att verkställa utredning rörande handelshögskolans i Stockholm ekonomi
och framtida ställning (se Post- och Inrikes tidn. den 10 februari 1953):
Jonsson, P. C., f. d. landshövding, f. d. riksdagsman, ordförande;

Jansson, K. A., rektor;

Sommar, C. O., byråchef;

WTiedesheim-Paul, G. H., f. d. byråchef.

Sekreterare:

Sjölin, Gunnel, kanslisekreterare.

Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn.

15 03), rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet. 223

Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den I lf; 21
23 januari 1953):

Handelshögskolan i Stockholm är en enskild institution, som dock i vissa hänseenden
ställts under Kungl. Maj:ts överinseende. Initiativet till högskolans tillkomst
togs år 1903 genom en privat donation. Vidare bildades år 1906 den s. k.
Handelshögskoleföreningen, som hade till syfte att skaffa erforderliga medel för
verksamhetens igångsättande och bedrivande. Högskolan började sin verksamhet
1909. Enligt av Kungl. Maj:t den 27 maj 1909 fastställda grundstadgar för handelshögskolan
står de tillgångar som för högskolans räkning förvärvats liksom
till högskolans verksamhet beviljade anslag under vård av Handelshögskoleföreningen
i Stockholm. Enligt stadgarna skall högsta vården och styrelsen av handelshögskolan
utövas av dess direktion, vars ordförande förordnas av Kungl.

Maj :t.

Alltsedan handelshögskolans tillkomst har i riksstaten årligen varit uppfört ett
anslag till högskolan. Anslaget, som till en början utgick med 30 000 kronor, har i
olika etapper höjts och uppgår för innevarande budgetår till 170 000 kronor. Därutöver
har vid olika tillfällen bidrag lämnats från handels- och sjöfartsfonden. Sedan
budgetåret 1949/50 bestrider Stockholms stad kostnaderna för en av högskolans
professurer i företagsekonomi. Handelshögskolans övriga inkomstposter utgöres
av elevavgifter samt avkastningen å de fonder som bildats genom donationer
till högskolan. Medel till den byggnad, där högskolan sedan år 1926 har sina lokaler,
har anskaffats genom föreningens försorg. Byggnaden tillhör föreningen.

I en år 1948 avslutad utredning, som verkställts av dåvarande justitierådet G.

Dahlman, framhölls att handelshögskolan i Stockholm var i behov av betydligt ökat
bidrag från statens sida, om högskolan på ett tillfredsställande sätt skulle kunna
fullfölja sin verksamhet och i likhet med andra högre läroanstalter utvecklas och
förbättras. Utredningsmannen beräknade, att statsbidraget efter hand skulle behöva
höjas, så att det för budgetåret 1952/53 skulle uppgå till 265 000 kronor.

Å handelshögskolans verksamhet har budgetåren 1947/48—1951/52 uppstått
underskott med respektive ca 96 500, 121 300, 54 500, 116 500 och 185 000 kronor.

Då någon mera betydande ökning av högskolans inkomster ej kunde förväntas under
budgetåret 1952/53, hemställde styrelsen för Handelshögskoleföreningen i
sina medelsäskanden för detta budgetår om ett från 100 000 till 336 000 kronor höjt
statsanslag till högskolan, varav 282 000 kronor till dess driftkostnader och återstoden
till friplatser eller nedsättning av elevavgifter. I 1952 års statsverksproposition
(X ht s. 116) föreslogs endast en höjning med 70 000 kronor, avsedda för
sänkning av terminsavgifterna. I två likalydande motioner vid 1952 års riksdag
(1:92 och 11:113) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag till handelshögskolorna
i Stockholm och Göteborg hemställdes,------------

Statsutskottet framhöll i utlåtande den 25 april 1952, nr 10, såvitt angick anslagen
till handelshögskolorna, bl. a. följande. I

I sin framställning om bidrag till handelshögskolan i Stockholm för nästa budgetår
liar styrelsen för Handelshögskoleföreningen hemställt om ett anslag av
425 000 kronor. 340 000 kronor skall användas till skolans verksamhet, som är avsedd
att bedrivas i ungefärligen samma omfattning som under innevarande läsår,
samt återstoden till friplatser och sänkning av terminsavgifterna. Om emellertid
statsbidraget blir oförändrat, beräknas med nuvarande terminsavgifter under budgetåret
1953/54 komma att uppstå ett underskott av ca 255 000 kronor. Underskott
å verksamheten kan täckas enbart genom att anlita högskolans grundfond, som
är den enda av dess fonder, vars kapitalmedel får anlitas. Med hänsyn till grundfondens
nuvarande storlek och ett för nu löpande budgetår beräknat underskott
av ca 214 000 kronor torde denna fond bli förbrukad under budgetåret 1953/54.

224

Riksdag sberättelsen.

[ JJj 21 Om ej ökade inkomster erhålles, måste handelshögskolan icke blott avstå från vidareutveckling
utan även avsevärt skära ned sin verksamhet under nästa budgetår.
Styrelsen utgår emellertid från att det är ett samhällsintresse, att så icke behöver
ske utan att högskolan skall kunna bedriva sin verksamhet i nuvarande omfattning
och med den fortsatta utveckling som påkallas av de ständigt ökade kraven på
forskning och undervisning inom de ekonomiska vetenskaperna.

I en vid styrelsens framställning fogad skrivelse har handelshögskolans lärarråd
i anledning av farhågorna för inskränkning i högskolans verksamhet utvecklat
frågan om den önskvärda målsättningen för denna samt framhållit bl. a. följande.
Den nuvarande efterfrågan på civilekonomer inom allt flera områden av samhällslivet
ställer stora krav på undervisningens omfattning och specialisering. För att
undvika förlängning av utbildningstiden bör undervisningen effektiviseras, bl. a.
genom ökat antal lärare; detta antal är nu i förhållande till antalet elever betydligt
lägre än vid andra fackhögskolor och vid universiteten. Undervisningen på licentiandstadiet
måste tillgodoses bättre än hittills. Forskningsverksamheten får ej
eftersättas, då den är en ovillkorlig förutsättning för en högskolemässig undervisning
samt i handelshögskolans uppgifter jämväl ingår att utbilda forskare, utarbeta
nya forsknings- och utredningsmetoder och angripa obeaktade områden.
Behovet av en allsidig såväl undervisnings- som forskningsverksamhet bör tillgodoses
framförallt genom inrättande av vissa fasta docenturer, vilket också är angeläget
för rekryteringen av professorer.

Sveriges förenade studentkårer har hemställt, att terminsavgifterna vid bl. a.
handelshögskolan i Stockholm från och med budgetåret 1953/54 avskaffas eller
nedbringas till en formell avgift av samma storlek som vid Stockholms högskola;
vidare borde handelshögskolan lämnas full kompensation för det inkomstbortfall,
som härigenom uppstår.

Den 29 maj 1952 tillkallades särskilda sakkunniga för att inom handelsdepartementet
biträda med utredning rörande handelshögskolans i Göteborg framtida
ställning och med uppdrag tillika att å statens vägnar upptaga förhandlingar rörande
statens, Göteborgs stads och högskolans framtida inbördes förhållanden i
ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. Frågan om en motsvarande utredning
beträffande handelshögskolan i Stockholm ansågs vid detta tillfälle lämpligen
böra anstå i avvaktan på resultatet av utredningen beträffande handelshögskolan
i Göteborg. Sistnämnda utredning är nu avslutad. Utredningsresultatet innebär att
man fått till stånd en avtalsmässig reglering beträffande högskolans ekonomiska
förhållanden.

Det synes nu vara lämpligt att verkställa en motsvarande utredning beträffande
handelshögskolan i Stockholm. För bedömning av högskolans medelsbehov under
de närmaste åren bör först fastställas den med hänsyn till högskolans uppgifter
lämpliga omfattningen och utformningen av högskolans verksamhet. I samma
syfte bör man vidare överväga principerna för personalens anställning, avlöning
och pensionering. Sedan medelsbehovet sålunda klarlagts, bör undersökas vilka
inkomster högskolan kan påräkna i fortsättningen. Högskolans inkomster har de
sista åren till ca 75 procent utgjorts av elevavgifter och avkastning å skolans fonder.
Emellertid bör beaktas, att på grund av penningvärdesförsämringen fondavkastningens
realvärde sjunkit. Vad beträffar elevavgifterna bör erinras om förut
nämnda förslag att terminsavgifterna skall avskaffas eller nedsättas till endast
en formell avgift.

För egen del anser jag, att staten jämväl i fortsättningen bör medverka till finansieringen
av handelshögskolans verksamhet. Det bör dock ej åvila staten att
svara för mer än en del av det erforderliga stödet till högskolan. Det kan ifrågasättas
om ej Stockholms stad skulle på samma sätt som sker beträffande Stockholms
högskola kunna lämna ekonomiskt stöd åt handelshögskolan, till vars verk -

225

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

samhet staden f. n. endast bidrager genom att bestrida kostnaderna för en pro- J J£; 22
fessur i företagsekonomi. Vidare torde det finnas anledning hoppas, att högskolans
hittillsvarande huvudmän skall medverka till att avhjälpa de ekonomiska
svårigheterna. Jag vill härvid erinra om att Handelshögskoleföreningen enligt sina
stadgar har till ändamål att verka för handelshögskolans upprätthållande.

Det ekonomiska stöd från statens sida, som i fortsättningen kan komma att utgå
till handelshögskolan i Stockholm, synes böra förenas med statligt inflytande i fråga
om högskolans framtida organisation och utveckling. Principerna för denna
medbestämmanderätt bör därför övervägas. I samband härmed bör även undersökas
om en avtalsmässig reglering av de inbördes förhållandena mellan de intressenter,
som lämnar högskolan ekonomiskt stöd, kan vara en framkomlig väg att
ordna finansieringen av högskolans verksamhet.

Den nu förordade utredningen bör anförtros fyra särskilt tillkallade utredningsmän.
Utredningsmännen bör träda i kontakt med representanter för Stockholms
stad, Handelshögskoleföreningen samt handelshögskolans direktion och lärarråd.
Utredningen bör bedrivas så skyndsamt att senast i höst förslag kan framläggas
till nya grunder rörande högskolans finansiering avseende verksamhetsåret 1954/

55.

Utredningen har intill den 19 november 1953 hållit 15 sammanträden.
Förhandlingar har hållits med representanter för Stockholms stad, Handelshögskoleföreningen
samt handelshögskolans direktion och lärarråd.

Uppdraget beräknas bli slutfört i början av år 1954.

22. Varudistributionsutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 februari 1953 för
att inom handelsdepartementet verkställa utredning rörande varudistributionen
och dess rationalisering, huvudsakligen såvitt angår prissättningen
inom handeln (se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1953):

Lindström, Ulla, redaktör, led. av I kamm., ordförande;

Grabö, P., agronom;

Grafström, E. O. Hj., direktör;

Henrikson, A. G., civilekonom;

Holmqvist, E., studiesekreterare, led. av I kamm.;

Kristensson, F., professor;

Kördel, E. R., direktör;

Nilsson, Henry, civilekonom;

Sandberg, G., direktör;

Thulin, F„ direktör.

Expert:

Östlind, A. E., professor.

Sekreterare:

Redlund, K., civilekonom.

Riträdande sekreterare:

Hansson, N. L., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 17 augusti 1953).

Lokal: Storkyrkobrinken 4"; tel. 21 09 64 (ordföranden), 20 87 92 (sekreteraren),
20 46 05 (biträdande sekreteraren).

15 Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 saml.

Rlksdagsberättelsen.

226

Riksdagsbe rätt elsen.

i H: 22 Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den
13 februari 1953):

Varudistributionen har under de senaste decennierna kommit att spela en alltmera
framträdande roll inom näringslivet. Den industriella utvecklingen har medfört
att ett bredare och mera differentierat varusortiment än tidigare står till konsumenternas
förfogande. Detta förhållande ställer stora krav på den distributionsapparat,
genom vilken varorna skall tillhandahållas allmänheten. Varuhandelns
anspråk på kapital och arbetskraft visar en tendens att öka. Ersättningen för distributionsföretagens
tjänster har kommit att ingå såsom en väsentlig del i de priser,
allmänheten har att betala för olika varor.

Ur samhällets synpunkt har det självfallet redan tidigare funnits anledning att
uppmärksamma förhållandena inom varuhandeln. I detta sammanhang må särskilt
framhållas, att priskontrollnämnden i sin verksamhet har att granska skäligheten
av de prismarginaler, som inrymmer ersättning för distributionsföretagens tjänster.
Arbetet vid monopolutredningsbyrån inom kommerskollegium syftar till att
undersöka och bekantgöra förekomsten av konkurrensbegränsande avtal berörande
bl. a. varudistributionen. Genom den hösten 1951 antagna livsmedelsstadgan reglerades
vissa förhållanden inom ett särskilt viktigt område, handeln med livsmedel.
Vidare har nyetableringssakkunniga framlagt förslag angående lagstiftning till
förhindrande av samhällsskadlig konkurrensbegränsning. Detta berör i icke ringa
män av de sakkunniga uppmärksammade förhållanden inom varuhandeln. Ett lagförslag,
delvis grundat på nyetableringssakkunnigas betänkande, har förut denna
dag remitterats till lagrådet.

Framställningar om ytterligare åtgärder från det allmännas sida med avseende
å varudistributionen har gjorts vid skilda tillfällen. Sålunda fäste landsorganisationen
i Sverige i skrivelse den 10 mars 1947 regeringens uppmärksamhet på
behovet att klarlägga förhållandena inom olika näringsgrenar och påpekade därvid
särskilt, att inga utredningar förekommit beträffande större delen av handeln.
Svenska handelsarbetareförbundet hemställde i skrivelse till dåvarande statsrådet
Kock den 7 oktober 1947, att varudistributionens struktur och former i vårt land
måtte göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning i syfte att
åstadkomma en ökad rationalisering av varudistributionens olika led, varigenom
dels kostnadsbesparingar för konsumenterna kunde möjliggöras och dels genom
ökad bärkraft hos handelsföretagen bättre förutsättningar skapas för handelns
anställda att nå jämställdhet i löner med andra arbetstagare. Vidare väcktes vid
1948 års riksdag motioner med begäran om utredning av rationaliseringsmöjligheterna
inom varudistributionen. Vederbörande riksdagsutskott framhöll i anledning
av motionerna bl. a. att kostnaderna för varornas distribution numera vuxit
till sådan storlek, att frågan om distributionens rationella ordnande borde uppmärksammas
av det allmänna. Motionerna avstyrktes emellertid under hänvisning
till att förhållandena på varumarknaden efter kriget ännu icke blivit normala
och att regeringens uppmärksamhet genom nyssnämnda skrivelser redan riktats
på behovet av utredning rörande varudistributionen. Det ifrågasattes vidare, om
icke specialundersökningar vore bättre ägnade att lämna positiva resultat än en
hela varudistributionen omfattande utredning, som motionärerna föreslagit.

Slutligen må erinras om att frågan om varudistributionen och dess kostnader
fördes på tal vid 1952 års riksdag i anledning av en av herr Hellbacken i andra
kammaren till mig riktad interpellation rörande åtgärder från det allmännas sida
för att undvika onödig och obefogad varufördyring. Till svar på interpellationen
anförde jag bl. a., att det ur samhällsekonomisk synpunkt är av utomordentlig
vikt att varudistributionen rationaliseras och förbilligas så långt detta är möjligt.
Jag framhöll vidare att det mera långsiktiga önskemålet att nedbringa distributionskostnaderna
erbjuder många aspekter och att det inte är möjligt att igång -

227

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

sätta undersökningar, som på en gång skulle omfatta frågan i hela dess vidd. Vi- £ H; 22
dare anförde jag emellertid att det säkerligen fanns mera begränsade områden,
som skulle lämpa sig för separata utredningar. Innan sådana kunde igångsättas
var det dock nödvändigt att kartlägga de aktuella problemställningarna inom handeln
bl. a. för att få belyst i vad mån frågorna lämpar sig för utredningar under
samhällelig medverkan eller med fördel kan anförtros åt näringslivets egna institutioner
av olika slag.

En förberedande utredning av det slag, som åsyftades i nyssnämnda interpellationssvar,
har numera inom handelsdepartementet utförts av ledamoten av riksdagens
första kammare fru Ulla Lindström. Resultatet av utredningen har redovisats
i en den 9 oktober 1952 dagtecknad promemoria angående problem inom
varudistributionen.

I nämnda promemoria redogöres för åtskilliga med varuhandeln sammanhängande
problem, beträffande vilka närmare utredning anses behövlig ur samhällelig
synvinkel. Främst sättes behovet av en utredning rörande prissättningen inom
handeln. Rådande praxis i fråga om prissättning och rabattgivning underkastas
en kritisk granskning. Därvid erinras om de jämväl av nyetableringssakkunniga
uppmärksammade skadliga verkningarna av bruttoprissystemet och andra företeelser,
som innebär begränsning av konkurrensen inom de olika handelsleden. Till
följd av dylika konkurrenshinder har mera kostnadskrävande distributionsformer
kunnat bestå och en naturlig rationalisering av varuhandeln försvårats. Även i fall,
där konkurrensbegränsning av nu åsyftat slag icke förekommer — mot en sådan
förutsättes lagstiftningsåtgärder komma att vidtagas — kan enligt promemorian
liknande verkningar av gängse metoder för prissättningen tänkas uppstå. Bl. a.
hävdas, att grosshandelns marginaler i stor utsträckning icke anpassas efter de
prestationer, som grossisterna i verkligheten utför. När så icke sker utan grosshandelsföretagen
undandrar sig en eller flera av sina naturliga funktioner — i
fråga om exempelvis lagerhållning, sortiment och kreditservice — och likväl betingar
sig ersättning för dessa inom ramen för gängse marginaler, fördyras uppenbarligen
varorna till konsumenternas förfång. I promemorian understrykes med
eftertryck, att principen om ersättning efter prestation måste slå igenom i varuhandeln;
priserna måste anpassas efter distributionskostnaderna för att en rationalisering
av varuhandeln skall kunna ske. Ett studium av pris- och rabattsättningen
blir därför av central betydelse för frågan om distributionsformernas förbättring.

I anslutning härtill upptages i promemorian vissa andra med prisbildningen
sammanhängande problem, vilkas lösning kan tänkas bidraga till varuhandelns
rationalisering. Sålunda ifrågasättes bl. a. om icke detaljhandelns orderstruktur
skulle kunna påverkas i en ur kostnadssynpunkt gynnsam riktning genom eif
system med lämpligt avvägda kvantitetsrabatter. På motsvarande sätt tänkes konsumenterna
kunna vänjas vid större, mera ekonomiska inköp. Vidare ställes frågan
om det inte skulle vara möjligt att genom rabatter åstadkomma en utjämning
av belastningstopparna inom detaljhandeln. Dessutom diskuteras spörsmålet om
en differentiering av priserna i detaljhandeln med hänsyn till den service —
exempelvis hemsändning eller kreditgivning — som lämnas vid försäljningen.

Vissa frågor, som sammanhänger med prissättningen i självbetjäningsbutikerna
— där för närvarande, oaktat de lägre kostnaderna för denna distributionsform,
i regel tillämpas samma priser som i övrig detaljhandel — beröres även i promemorian.

För övrigt redogöres i promemorian för en rad spörsmål, beträffande vilka närmare
undersökningar visserligen anses erforderliga men där utredningsarbetet
förutsättes äga ruin genom redan förefintliga forskningsinstitutioner eller liknande
organ. 1 vissa fall ifrågasättes statligt ekonomiskt stöd till dylika undersökningar
och andra därmed förbundna ändamål.

228

Riksdagsberättelsen.

I H: 22 Med anledning av departementspromemorian har vissa erinringar framförts i
skrivelser från handelskamrarnas nämnd, Sveriges grossistförbund och Sveriges
köpmannaförbund. Bl. a. har därvid anförts, att branschvis företagna undersökningar
är bättre ägnade att främja praktiska lösningar av varuhandelns problem,
att näringslivets egna utrednings- och forskningsorgan är sysselsatta med sådana
undersökningar och att det finns skälig anledning avvakta resultatet av nu pågående
utredningsarbete, innan en offentlig utredning överväges.

Såsom jag tidigare i skilda sammanhang framhållit, anser jag det vara av stor
vikt att varudistributionen rationaliseras och förbilligas så långt detta är möjligt.
Betydelsefullt är även att rationaliseringsarbetet bedrives på ett såvitt möjligt
planmässigt, målmedvetet och allmänt ändamålsenligt sätt. Dess resultat bör
komma icke blott företagarna utan även konsumenterna och de inom varuhandeln
anställda till godo. Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag det påkallat, att
det allmänna i högre grad än hittills ägnar uppmärksamhet åt dessa för samhällsekonomien
så ytterst betydelsefulla frågor. Den omständigheten, att lagstiftningsåtgärder
är å bane, minskar enligt min mening icke behovet härav. Ej heller kan
jag dela den av vissa organisationer inom näringslivet framförda uppfattningen
att resultaten av det forsknings- och utredningsarbete, som redan nu bedrives
inom näringslivets egna organ bör avvaktas, innan offentlig utredning överväges.
Jag förordar sålunda, att sakkunniga tillkallas för att inom handelsdepartementet
verkställa utredning rörande vissa för en rationalisering av varudistributionen betydelsefulla
spörsmål.

Utredningsarbetet bör i första hand avse prissättningen inom handeln med särskilt
sikte på hur rådande praxis i fråga om priser och rabatter påverkar handelns
struktur. Därvidlag torde vad som anförts i departementspromemorian erbjuda intresse.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att, där så befinnes lämpligt, på sitt
utredningsprogram upptaga även andra särskilt brännande spörsmål inom varudistributionen.
Som ett exempel härpå vill jag nämna frågan om speciellt kostnadskrävande
försäljningsmetoder. För den händelse genom utredningsarbetet
konstateras, att inom varuhandeln sådana förhållanden är för handen, som hindrar
en eljest möjlig rationalisering eller som i övrigt är ägnade att medföra varufördvring,
bör dessa genom de sakkunnigas försorg undersökas och belysas. I förekommande
fall bör även, där så är möjligt, framläggas förslag eller rekommendationer
till åtgärder för att avhjälpa dylika missförhållanden eller för att på annat
sätt åstadkomma en förbättrad effektivitet.

För en utredning med de syften, varom här är fråga, kan uppenbarligen särskilda
undersökningar av teknisk, statistisk eller ekonomisk art visa sig erforderliga.
De sakkunniga torde böra överväga och framlägga förslag rörande lämpligaste
sättet att tillgodose det behov av särskilda undersökningar, varom fråga är.
Förslagen bör vara i möjligaste mån slutgiltigt utformade i vad angår utredningsuppgifternas
ändamål, inriktning och avgränsning i branschhänseende samt tillika
avse sättet för arbetets utförande och finansieringen därav. I allmänhet torde det
vara lämpligt, att de erforderliga undersökningarna utföres av förefintliga forskningsinstitutioner
och andra utredningsorgan. I vissa fall torde dock utredningsuppgifterna
böra anförtros åt särskilt tillkallade personer.

Det ligger i sakens natur, att sådana särskilda undersökningar, som jag nyss
berört, kan verka fördröjande på den tilltänkta utredningen i dess helhet. Så mycket
större vikt måste därför läggas därpå att arbetet snabbt kommer i gång och
sedan bedrives planmässigt och effektivt. De sakkunniga bör genomföra och redovisa
sina arbetsresultat etappvis i den mån så befinns lämpligt. Såsom riktpunkt
bör gälla att utredningen om möjligt skall vara avslutad före utgången av år 1954.

Utredningen bär under tiden mars—november 1953 sammanträtt 15 dagar.
I dessa sammanträden har ingått s. k. »hearings» med företrädare för

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet. 229

tillverkare, grossister och detaljister inom de branscher som tillverkar, J |f; 24
respektive distribuerar livsmedel, beklädnadsvaror (textil, konfektion,
skor), kemisk-tekniska varor och större hushållskapitalvaror, d. v. s. konsumentvaruområden
som representerar ca 60 procent av den privata konsumtionen.
Därjämte har ett antal överläggningar hållits med experter och
enskilda företagare. Sammanlagt har utredningen under den angivna tiden
hört 130 personer om förhållanden och praxis inom handeln och deras synpunkter
på olika distributionsfrågor, särskilt prissättningsfrågor. En enkät
beträffande köpvanor och säljvanor, distributionsvägar och försäljningsmetoder
har inletts under hösten 1953 och omfattar omkring 2 500 företag.

Utredningen har vidare den 16 april 1953 i remissyttrande till chefen för
handelsdepartementet förordat, att statsanslag måtte utgå till distributionsekonomisk
grundforskning efter samma principer som samhället ekonomiskt
stödjer den tekniska forskningen.

Utredningen kommer att fortsätta under år 1954.

23. Utredning angående aktuella spörsmål berörande det mindre och medel stora

tonnaget.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 april 1953 för att
inom handelsdepartementet biträda med utredning angående aktuella spörsmål
berörande det mindre och medelstora tonnaget (se Post- och Inrikes
tidn. den 17 april 1953):

Lindberg, A., f. d. ordförande i Landsorganisationen, ordförande;

Petri, B. A. W., direktör.

Expert:

Hartvig, P. Å., kansliråd.

Sekreterare:

Jonason, S. Å. H., kanslichef, kammarrättsassessor (fr. o. m. den 9 juni
1953).

Lokal: Flyktkapitalbyrån, Hovslagargatan 2; tel. 22 52 22 (sekreteraren).
Utredningen har under tiden den 17 april—den 18 november 1953 hållit
21 sammanträden. Dessa har delvis hållits med representanter för redarna
och de ombordanställda samt med representanter för ett flertal myndigheter
och med sakkunniga.

På framställning av utredningen har Kungl. Maj :t genom beslut den 12
juni och den 18 december 1953 uppdragit åt kommerskollegium att verkställa
en statistisk-ekonomisk undersökning rörande den svenska skeppsfarten,
avseende åren 1948, 1950, 1951, 1952 och 1953.

Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under första halvåret 1954.

24. Utredning rörande ngtt avtal angående bidrag till verksamheten vid

Svenska träforskningsinstitutet.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 maj 1953 för att
verkställa utredning rörande nytt avtal angående bidrag till verksamheten

230

Riksdag sberättelsen.

I H: 24 vid Svenska träforskningsinstitutet, med befogenhet att med vederbörande
enskilda intressenter ingå i förhandlingar och — under förbehåll för Kungl.
Maj:ts godkännande — träffa dylikt avtal (se Post- och Inrikes tidn. den
25 juli 1953):

Holmgren, H. K. H„ statssekreterare, ordförande;

Andersson, G. L., pappersarbetare, led. av II kamm.;

Vogel, L. W., byråchef.

Sekreterare:

Silfverstolpe, H. H. M. W., förste kanslisekreterare.

Lokal: Handelsdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 15 25),
rikssamt. växel 23 62 00 (sekreteraren).

Direktiv (anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet den
22 maj 1953):

Under åren 1942—1946 ingick staten med vissa stiftelser, som bildats av sammanslutningar
inom näringslivet m. fl., överenskommelser med ändamål att främja
den tekniskt-vetenskapliga forskningen inom skilda områden. Sålunda träffades
avtal den 24 februari 1942 med Stiftelsen Svensk träforskning angående inrättande
och drivande av ett institut för forskning rörande skogens produkter och deras
utnyttjande, den 18 februari 1943 med Stiftelsen Svensk textilforskning angående
ordnande av central forskningsverksamhet rörande textila produkter och deras
framställning och användning, den 23 februari 1943 med Stiftelsen Svensk järnoch
metallforskning angående ordnande av central forskningsverksamhet inom
järn- och metallindustriens och därmed sammanhängande områden samt den 28
februari 1946 med Stiftelsen Svensk konserveringsforskning angående ordnande
av forskning m. m. rörande konservering av livsmedel. Avtalen innebar i huvudsak,
att staten och vederbörande stiftelse skulle gemensamt verka för tillkomsten
av ett särskilt forskningsinstitut för vart och ett av de berörda områdena samt
därefter i samverkan ekonomiskt understödja institutets verksamhet. I enlighet
med vad sålunda förutsatts inrättades, sedan avtalen godkänts av riksdagen, Svenska
träforskningsinstitutet, Svenska textilforskningsinstitutet, Metallografiska institutet
— som bildades genom viss omorganisation och utbyggnad av ett till jernkontoret
knutet institut — och Institutet för konserveringsforskning.

Genom ifrågavarande avtal förband sig staten bl. a. att låta uppföra byggnader
för de olika instituten. Medel härtill har anvisats av riksdagen. Byggnaderna är i
samtliga fall utom vad angår Institutet för konserveringsforskning sedan åtskillig
tid färdigställda och tagna i bruk.

Enligt avtalen har staten vidare åtagit sig att svara för vissa kostnader för institutens
löpande verksamhet. Sålunda skall staten i samtliga fall bestrida kostnaderna
för byggnadernas yttre underhåll samt för skötseln av vägar, planteringar
och dylikt i anslutning till byggnaderna. Medel för detta ändamål utgår från statens
allmänna fastighetsfond. Det åligger också staten att bestrida kostnaderna för
de arvoden, som utgår till statens representanter i institutens styrelser. Staten
skall vidare, utom vad beträffar metallografiska institutet, årligen lämna bidrag
för avlöning och pensionering m. in. i fråga om viss personal vid instituten ävensom
till vissa omkostnader vid instituten. Reglerna för beräkningen av statens bidrag
till personalkostnaderna har omarbetats bl. a. för att komma i överensstämmelse
med de genom 1947 års lönereglering fastställda riktlinjerna för lönesättningen
inom den statliga förvaltningen; nu gällande beräkningsgrunder återfinns
i särskilda tilläggsavtal för träforskningsinstitutet den 28 maj 1948, för textilforskningsinstitutet
den 27 november 1948 och för institutet för konserveringsforskning
den 22 juli 1948. Tilläggsavtalen för träforskningsinstitutet och institutet för

231

Kommittéer och sakkunniga: Handelsdepartementet.

konserveringsforskning har delvis ändrats genom senare överenskommelser med J J£; 24
vederbörande stiftelser.

Statsbidragen till nu ifrågavarande institut utom vad angår medel till uppförande
av byggnader och anskaffning av utrustning samt för yttre underhåll av byggnaderna
m. m. utgår från särskilda förslagsanslag, som för varje budgetår anvisas
under tionde huvudtiteln å riksstaten.

Avtalen är för staten och stiftelserna bindande under vissa i avtalen angivna
tidsperioder. Sålunda gäller avtalet för träforskningsinstitutet till utgången av
juni 1954, för textilforskningsinstitutet och metallografiska institutet till utgången
av juni 1955 samt för institutet för konserveringsforskning till utgången av juni
1956. Därest avtal icke senast ett år före avtalstidens utgång uppsäges från endera
partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.

Institutens verksamhet regleras utom av de avtal, för vilka nu i korthet redogjorts,
genom särskilda, av Kungl. Maj:t för vart och ett av instituten fastställda
stadgar.

I skrivelse den 16 juni 1952 har Stiftelsen Svensk träforskning väckt frågan om
verksamheten vid träforskningsinstitutet efter utgången av nu löpande avtalstid.

Enligt skrivelsen synes det stiftelsen uppenbart, att avtalet bör förlängas men att
vissa ändringar i de förhållanden, som regleras genom avtalet, bör komma till stånd.
Överenskommelse härom bör enligt stiftelsens mening träffas i så god tid före den
1 juli 1953 att avtalet icke behöver sägas upp. Stiftelsen hemställer, att representanter
för densamma beredes möjlighet att upptaga förhandlingar med staten i de
angelägenheter, som sammanhänger med avtalens förlängning. Vidare har stiftelsen
med skrivelse den 1 oktober 1952 överlämnat en redogörelse för en av stiftelsen
föranstaltad utredning rörande träforskningsinstitutets fortsatta verksamhet. I
redogörelsen angives olika önskemål beträffande omfattningen och organisationen
av nämnda verksamhet samt framläggs förslag rörande fördelningen mellan staten
och stiftelsen av de med verksamheten förenade kostnaderna. Därvid förutsättes
en icke obetydlig utvidgning av de förpliktelser, som åvilar staten i vad avser
såväl tillhandahållande av byggnader åt institutet som bidrag för institutets drift.

De institutioner för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning på skilda områden,
som skapats genom den här berörda samverkan mellan staten och intressenter
inom näringslivet, bör självfallet äga bestånd även efter utgången av de tidsperioder,
för vilka de nuvarande avtalen gäller. Erfarenheterna av den verksamhet
som bedrivits inom avtalens ram är i huvudsak gynnsamma. Jag anser därför, att
denna verksamhet i organisatoriskt och ekonomiskt avseende även i fortsättningen
bör vara grundad på överenskommelser mellan staten och enskilda intressenter.

En översyn av bidragsregler och andra avtalsbestämmelser synes dock böra ske,
innan nya avtal träffas. En sådan översyn synes motiverad bl. a. av den tekniska
och vetenskapliga utvecklingen, som kan ha föranlett önskemål om forskningens
omfattning och organisation. Vissa erfarenheter torde vidare nu ha gjorts i fråga
om de administrativa och organisatoriska problem, vilka åtföljer ett samaibete av
det slag, som avses med avtalen, och vilka icke helt kunde förutses då dessa haffades.
Nu anförda omständigheter har föranlett Stiftelsen Svensk träforskning att
verkställa en utredning rörande den framtida verksamheten vid träforskningsinstitutet
och att framlägga därpå grundade förslag rörande utformningen av vederbörande
avtal. Sannolikt kommer även övriga stiftelser att i sinom tid framlägga
sina synpunkter på en förlängning av avtalen för vederbörande institut. Då emellertid
gällande avtal rörande träforskningsinstitutet utlöper den 30 juni 1954, medan
övriga avtal sträcker sig till 1955 eller 1956, bör nu i första hand spörsmålet
om nytt avtal med Stiftelsen Svensk träforskning tas upp till behandling. .lag föreslår
därför att frågan om utformningen av sistnämnda avtal göres till föremål för
utredning av särskilt tillkallade sakkunniga. De sakkunniga bör ha befogenhet atl

232 Riksdagsberåttelsen.

I H: 24 med vederbörande stiftelse och andra intressenter ingå i förhandlingar rörande utformningen
av nytt avtal samt att under förbehåll för Kungl. Maj:ts godkännande
träffa dylikt avtal.

Vid prövning av förslag och önskemål, som innebär utvidgning av statens bidragsskyldighet,
bör de sakkunniga noga beakta nödvändigheten att i rådande
läge iakttaga återhållsamhet i fråga om nya statsutgifter. Jag vill i detta sammanhang
vidare erinra om att 1950 års besparingsutredning anförde, att det ur besparingssynpunkt
innebar en olägenhet att genom avtal binda vissa statsutgifter
över längre perioder (se X ht 1951, s. 57). Denna olägenhet bör enligt min mening
kunna motverkas genom en lämplig avvägning av avtalsperiodernas längd. Vad
angår åtaganden, som innebär investeringar i byggnader o. dyl., bör övervägas
om icke dessa kan utformas så, att möjlighet föreligger att verkställa investeringarna
vid tidpunkt, som med hänsyn till den allmänna ekonomiska politiken kan
befinnas lämplig. Planer och kostnadskalkyler för nya byggnadsföretag bör utföras
i samråd med byggnadsstyrelsen. I fråga om pensioneringen av institutets
personal vill jag hänvisa till vad därom anförts i årets statsverksproposition (X
ht, s. 55—57).

Jag vill framhålla att bestämmelserna om statens medverkan vid finansieringen
av de olika forskningsinstituten är av principiellt ensartad innebörd; de sakkunniga
bör därför beakta erfarenheterna från tillämpningen av hittills gällande avtal
för samtliga institut. Likaså bör uppmärksammas att de sakkunnigas förslag kan
få konsekvenser vid utformningen av de nya avtal, som inom de närmaste åren
blir aktuella för övriga institut.

Reglerna för statens respektive stiftelsens bidragsskyldighet bör självfallet utformas
på ett så klart och entydigt sätt som möjligt. Härvid vill jag särskilt fästa
uppmärksamheten vid sådana i nuvarande avtal intagna bestämmelser, som innebär
att bidrag för bestridande av omkostnader eller driftutgifter skall i efterhand
justeras med hänsyn till penningvärdets förändringar. Om regler av detta slag
överhuvud befinnes böra medtagas i det nya avtalet, bör de erhålla en sådan utformning,
att de i praktiken kan tillämpas utan ytterligare utredningar eller överenskommelser.

De sakkunnigas arbete bör bedrivas med sådan skyndsamhet, att frågan om nytt
avtal med Stiftelsen Svensk träforskning kan underställas 1954 års riksdag.

Utredningen har under tiden intill den 20 november 1953 hållit 6 sammanträden.

Till utredningen har remitterats en framställning från statens tekniska
forskningsråd angående statens bidrag till optisk forskning.

Utredningens arbete beräknas vara slutfört i början av år 1954.

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

233

I In: 3

Inrikesdep artementet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. 1939 års stadsläkarutredning (1940: S 24; 1951:1 9; 1952:1 11;

1953:I 9).

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 4 december 1953 skall utredningen upphöra.

2. 1948 års hälsovårdsstadgekommitté (1951:1 19; 1952:1 20;

1953:I 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 oktober 1948 för
att biträda med utredning angående översyn av hälsovårdsstadgan och därmed
sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 27 november
1948):

Samuelsson, G. Y., hovrättsråd, rättsavdelningschef, ordförande;

Bergman, R. K., medicinalråd;

Eriksson, E. F. V., lantarbetare, led. av II kamm.;

Jansson, W., hälsovårdskonsulent;

Nilsson, G. E., godsägare, led. av II kamm.;

Sandqvist, T. G. R., förste provinsialläkare;

Wohlin, E., byggnadsingenjör.

Expert:

Blom, O. T., veterinärråd.

Sekreterare:

Häggmark, C. L. A., sekreterare i Stockholms stads hälsovårdsnämnd.
Direktiven för kommittén, se 1949:1 In 27.

Kommittén, som under år 1953 hållit 2 sammanträden, har den 26 oktober
1953 avgivit betänkande med förslag till hälsovårdsstadga m. m. (SOU
1953: 31). Uppdraget är därmed slutfört.

3. 1950 års abortutredning (1951: I 27; 1952: I 24; 1953: I 18).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 november 1949
för att verkställa översyn av de abortförebyggande åtgärderna (se Post- och
Inrikes tidn. den 23 januari 1950):

Lutteman, S. E., borgmästare, ordförande;

Tnghe, P. G., socialläkare;

Johansson, H., överläkare;

Lagerwall, Eva, överläkare;

^34 Riksdagsberättelsen.

I In: 3 Lundgren, Valborg, advokat;

Thorsson, Inga, förbundsordförande.

Sekreterare:

Aldén, T., t. f. bitr. stadsfiskal.

Direktiven för utredningen, se 1950:1 In 27.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 2 oktober 1953
hållit 17 sammanträden.

Utredningen har den 2 september 1953 avgivit betänkande rörande abortfrågan
(SOU 1953: 29). Uppdraget är därmed slutfört.

4. Kommittén för utredning om det psykologiska försvaret
(1951:1 36; 1952:1 30; 1953:1 22).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 november 1950 för
att verkställa utredning rörande erforderliga anordningar för tryggande av
en god psykologisk beredskap (se Post- och Inrikes tidn. den 20 november
1950):

Mossberg, E., landshövding, ordförande;

Hernelius, A., redaktör;

von Rosen, G. F. H. G., överste;

Severin, F., led. av II kamm.;

Stenbeck, F., direktör;

Sundell, O. E., överste;

Sekreterare:

Hadding, C. F., hovrättsassessor.

Direktiven för kommittén, se 1950:1 In 36.

Kommittén har under tiden den 1 december 1952—den 31 december 1953
hållit 10 sammanträden.

Kommittén har den 1 september 1953 avlämnat betänkande rörande psykologiskt
försvar (SOU 1953:27). En sammanställning över uppgifter från
olika myndigheter om de meddelanden och appeller, som vid mobilisering
eller krigsutbrott böra spridas till allmänheten, har överlämnats i december
1953 (hemligstämplad). Uppdraget är därmed slutfört.

5. 1952 års civilförsvarsskoleutredning (1953: I 31).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1952 för att,
med beaktande av vad föredragande departementschefen anfört i propositionen
nr 132 till 1952 års riksdag (s. 37—38), utreda frågan om en permanent
anläggning för statens civilförsvarsskola:

Hallgren, E. S., f. d. underståthållare, ordförande;

Bengtson, T. S., riksombudsman, led. av I kamm.;

Brunnberg, H. A., byggnadsråd;

Skjöld, P„ civilförsvarsinspektör.

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

235

Sekreterare:

Dahlberg, A. F. V., f. d. polismästare.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952 den 3 juni 1953 hållit
12 sammanträden.

Den 3 juni 1953 ha de sakkunniga avgivit betänkande i ämnet (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.

6. Utredning angående pensioneringskostnaden för stats polis personal

(1953:I 32).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1952 för att
verkställa översyn av beräkningsgrunderna rörande ersättning av statsmedel
för pensioneringskostnad åt stad, som tillhandahåller statspolispersonal: Kalén,

O. H., förste aktuarie.

Utredningsmannen har den 14 januari 1953 avgivit förslag i ämnet (stencilerat).

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Kommissionen för förhandlingar rörande fördelningen av kostnaderna
för pensionering av vissa befattningshavare vid Akademiska sjukhuset

i Uppsala (1953:1 34).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1952 för att
på statens vägnar upptaga förhandlingar med Uppsala läns landsting rörande
fördelningen mellan statsverket och landstinget av kostnaderna för pensionering
av de befattningshavare vid akademiska sjukhuset i Uppsala, vilka
icke skulle kunnat erhålla anslutning till statens pensionsanstalts reglemente,
därest anställningen avsett landstingslasarett:

Löwbeer, N. T., generaldirektör, ordförande;

Berg, S. F., professor emeritus;

Larsson, E. Ä., jur. dr.

Expert:

Kjellén, T. B., direktör för statens pensionsanstalt.

Sekreterare:

Funk, G. E., sjukhusintendent.

Kommissionen har under år 1953 hållit 5 sammanträden.

Den 26 februari 1953 har kommissionen avgivit förslag i ämnet. Uppdraget
är därmed slutfört.

8. Utredning av frågan om ersättningar med anledning av paratgfus epidemien.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 augusti 1953 för
att utreda frågan om ersättning till dem som åsamkats ekonomisk skada

Riksdagsberättelsen.

I In: 8 genom statliga och kommunala myndigheters ingripanden i samband med
pågående paratyfusepidemi och därmed sammanhängande spörsmål:
Digman, H. M., hovrättsråd.

Utredningsmannen har den 2 november 1953 avgivit betänkande (stencilerat).
Uppdraget är därmed slutfört.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.

9. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. m. (1952: I 10; 1953: I 8).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 26 maj 1939, den
10 november 1944, den 7 september 1945 och den 11 december 1953:
Löwbeer, N. T., generaldirektör, ordförande;

Örne, A. E., f. d. generaldirektör;

Wistrand, K. K., med. dr, f. d. riksdagsman;

Bergstrand, K. J. H., professor;

Larsson, E. Å., jur. dr;

Friberg, S. A., professor, rektor vid karolinska institutet.

Sekreterare:

Råby, K. G., sjukhusintendent.

Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. växel 67 97 00.

Kommissionens uppdrag, som ursprungligen avsåg frågor, som ägde samband
med karolinska sjukhusets utbyggande, har sedermera jämlikt Kungl.
Maj :ts särskilda beslut utsträckts att omfatta bland andra följande frågor,
vilka under år 1953 varit töremål för behandling från kommissionens sida,
nämligen

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1951: angående riksplatser å de
pediatriska undervisningsanstalterna i Stockholm. Kommissionen har ännu
icke avgivit yttrande i ärendet;

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 september 1952: angående fördelningen
av kostnaderna för inrättande av en brännskadeavdelning vid karolinska
sjukhuset m. m. Kommissionen har den 7 januari 1953 överlämnat utredning
och förslag i ärendet (jfr Prop. 1953: 161);

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1952: angående förhandlingar
med Stockholms stad rörande ianspråktagande av vissa staden tillhöriga
sjukhus för undervisning. Kommissionen har den 5 december 1952
framlagt förslag till avtal med staden (jfr Prop. 1953: 78);

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 oktober 1952: angående förhandlingar
med Stockholms stad rörande ökad undervisning i epidemiologi vid epidemisjukhuset
i Stockholm. Kommissionen har den 5 december 1952 framlagt
förslag till nytt avtal med staden (jfr Prop. 1953:78);

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1952: angående förhandlingar
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting rörande ersättning
för vård å karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar. Förhandlingar
pågå;

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet. 237

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1952: angående fördelning J In: 10
av kostnaderna för vissa ändrings- och reparationsarbeten vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Kommissionen har den 23 september
1953 framlagt förslag till överenskommelse i ärendet;

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1953: angående utredning rörande
de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för hj ärtklinikens
vid Södersjukhuset upplåtande för undervisningsändamål m. m. Utredning
pågår.

Kommissionen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november
1953 hållit 6 sammanträden.

10. Statens sjukhusutredning av år 1943 (1951:1 10; 1952:1 12; 1953:1 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 maj 1943 för att
biträda med fortsatt utredning rörande möjligheterna att — utan försämring
av vårdresultatet — genom rationalisering begränsa driftkostnaderna
vid sådana sjukhus, för vilkas drift staten, landstingen eller städerna utanför
landsting i sista hand svara (se Post- och Inrikes tidn. den 18 juni
1943):

Ljungdahl, M. J. J., professor, f. d. överläkare, ordförande;

Björkquist, E. G. A., överdirektör;

Hagård, S. A. A., f. d. lasarettssyssloman, led. av II kamm.;

Hakeman, Elin, landstingsassistent;

Hansson, N. H., f. d. sjukhusdirektör; .
von Hofsten, S. E. C., landstingsdirektör;

Odelberg, A. A., läsår ettsläkare;

Olsson, C. P., f. d. banarbetare, f. d. riksdagsman.

Experter:

Molander, M. E., e. o. byrådirektör, för frågor rörande den slutna kroppssjukvårdens
allmänna planläggning och sjukhusens utformning;
Sjunnesson, N., sjukhusintendent, för frågor rörande sjukhuskök och utspisningen
vid sjukhus.

Sekreterare:

Wictorson, K.-E., fil. kand.

Biträdande sekreterare:

Zetterblad, U. F., fil. kand.

Lokal: Tunnelgatan 20 B; tel. 11 15 95.

Direktiven för utredningen, se 1944:1 S 36.

Utredningsarbetet har liksom föregående år till större delen bedrivits
genom subkommittéer. Plenarsammanträden ha hållits 7 dagar under år
1953, medan subkommittéerna sammanträtt 43 dagar under samma tid.

Utredningen har under år 1953 fullföljt utarbetandet av sitt slutbetänkande,
betänkande VIII, angående rationalisering av sjukhusdriften. Tryckningstillstånd
har begärts och betänkandet beräknas kunna avlämnas under
år 1954.

238

Riksdcigsberättelsen.

I In:

11. Kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande
(1951: I 11; 1952: I 13; 1953: I 11).

Genom beslut den 24 september 1943 tillsatte Kungl. Maj :t en kommitté
för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande med en dermatovenereologisk
och en pediatrisk klinik. Genom beslut den 29 juni och den 25 oktober
1946 utvidgade Kungl. Maj :t kommitténs uppdrag till att avse sjukhusets
utbyggande jämväl med en reumatologisk klinik samt kliniker för tuberkulos
och thoraxkirurgi. Genom beslut den 25 februari 1949 uppdrog Kungl.
Maj :t åt kommittén att uppgöra förslag till dispositionsplan för Karolinska
sjukhusets område. Genom beslut den 2 september 1949 anbefallde Kungl.
Maj :t kommittén att uppgöra förslag till lösande av lokalfrågan för centrallaboratorierna
vid sjukhuset.

Av Kungl. Maj:t den 24 september 1943, den 10 januari 1947, den 18 juni
och den 30 september 1949 samt den 26 maj 1950 tillkallade ledamöter:
Wejke, G. W., generaldirektör, ordförande;

Andrée, T. E., landstingsman, f. d. riksdagsman;

Birke, G. E., grosshandlare, led. av II kamm.;

Crafoord, C., professor (för den thoraxkirurgiska kliniken);

Hellström, J. G. L., professor;

Kristenson, A. V., professor (för tuberkuloskliniken);

Malmgren, B. R., professor (för centrallaboratorierna);

Odin, M. O., professor;

Sjögren, N. T., byråchef;

Svartz-Malmberg, Nanna, professor (för den reumatologiska kliniken och
centrallaboratorierna);

Öman, I., f. d. borgarråd.

Sekreterare:

Ekbom, C. A. H., f. d. andre kanslisekreterare.

Lokal: Karolinska sjukhuset; tel. 33 41 57.

Direktiven för kommittén, se 1944:1 E 24.

Kommittén har under år 1953 hållit 2 sammanträden in pleno, varjämte
kommitténs arbetsutskott haft 7 sammanträden.

De pågående arbetena för uppförande av en nybyggnad för reumatologiska
kliniken ävensom för ombyggnad av sjukhusets tvättanläggning beräknas
slutförda under loppet av år 1954.

Utbyggnaden av maskinanläggningen samt ombyggnaden av medicinska
badavdelningen och av röntgendiagnostiska avdelningen har påbörjats.
Uppförandet av nybyggnad för lungklinikerna har igångsatts.

12. 19i<> års läkemedelsutredning (1951:1 13; 1952:1 15; 1953:1 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1946 för att
verkställa utredning angående apoteksväsendet, droghandeln och läkemedels -

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

239

industrien och framlägga därav föranledda förslag (se Post- och Inrikes tidn. J In; 13
den 25 juni 1946):

Hesselgren, O. G. G., häradshövding, ordförande;

Ahlgren, J. G., professor;

Hemming, E. R., apotekare;

Larsson, N. A., folkskollärare, led. av I kamm. (avliden den 29 december
1953);

Rising, E. K. G. A., advokat;

Rydin, C. H„ professor och föreståndare för statens farmacevtiska laboratorium.

Sekreterare:

Rooth, J. H., byråchef, kansliråd.

Biträdande sekreterare (fr. o. m. den 1 mars 1953), tillika expert (fr. o. m.
den 25 november 1952):

Lönngren, D. R., apotekare.

Lokal: Regeringsgatan 50; tel. 20 22 84 (kansliet), 54 05 20 (sekreteraren)
och 32 90 60 (biträdande sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1947: I S 42.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952 —■ den 30 november
1953 hållit 9 plenarsammanträden om sammanlagt 37 dagar.

Utredningsarbetet beräknas vara avslutat i början av år 1954.

13. Kommittén för dövhetens bekämpande (1951:1 15; 1952: I 17;

1953:I 13).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 september 1947
för att verkställa utredning rörande de hörseldefektas problem (se Post- och
Inrikes tidn. den 21 oktober 1947):

Holmgren, G., professor, ordförande;

Holmgren, L. K. A., docent;

Malm, N. T. B., rektor, tillika sekreterare;

Ramberg, J., docent;

Wagnsson, R., landshövding, f. d. riksdagsman.

Lokal: Manilla, Stockholm ö; tel. 60 50 50 (sekreteraren).

Direktiven för kommittén, se 1948: I In 25.

Utredningsarbetet har jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 23 januari 1953
återupptagits.

Kommittén har under tiden den 1 januari—den 30 november 1953 hållit
8 plenarsammanträden.

I anledning av remisser har kommittén den 5 oktober 1953 avgivit underdånigt
utlåtande över skolöverstyrelsens utredning angående fostran och
vård av hörselskadade elever i folkskolan.

Kommittén har under år 1953 i stort sett färdigställt ett betänkande, vars
tryckning påbörjats.

Kommitténs arbete beräknas vara slutfört i början av år 1954.

240 Riksdagsberättelsen.

14. Statens folkbadsutredning (1951:1 17; 1952:1 18; 1953:1 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 för att
biträda med utredning angående folkbadsfrågan och vissa därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juli 1948):

Lindén, L. V., kommunalborgmästare, led. av I kamm., ordförande;

Allard, K. Å. H., annonschef, led. av II kamm.;

Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamm.;

Dickson, J. I. A., kammarherre, godsägare, led. av II kamm.;

Svensson, Gärda, fru, led. av I kamm.

Experter för bastutekniska frågor:

Blomkvist, E. V., byggnadsingenjör;

Eriksson, S. G. E., lantbrukare, led. av II kamm.;

Gate, B., arkitekt;

Nycander, S. H., civilingenjör.

Expert för frågor om friluftsbad:

Lundahl, E., civilingenjör.

Experter för vattenhygieniska frågor (t. o. m. den 8 december 1953):
Fischerström, C., civilingenjör;

Heinertz, N.-O., med. lic.;

Lindroth, A., fil. dr;

Schein, H., ingenjör;

Westberg, N., civilingenjör.

Sekreterare:

Tegner, G., pol. mag. (t. o. m. den 31 mars 1953);

Lemne, L. G., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 8 maj 1953).

Biträdande sekreterare:

Pellijeff, A., sekreterare.

Lokal: Kommendörsgatan 30; tel. 61 77 66 (sekreteraren) och 60 12 17
(kansliet).

Direktiven för utredningen, se 1949: I In 24.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
hållit 29 sammanträden.

Utredningen har den 8 december 1953 avgivit ett betänkande »Badvatten.
Bedömning, rening och skydd.» (SOU 1953:35). Ett ytterligare betänkande
föreligger delvis i korrektur.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

15. Sakkunniga för översyn av ordningsstadgan för rikets städer m. m.

(1951:1 25; 1952: I 22; 1953:1 16).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 september 1949
för att biträda med utredning angående översyn av ordningsstadgan för rikets
städer och därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes
tidn. den 7 oktober 1949):

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

241

Regner, N. I., justitieråd, ordförande-, J Ju; 17

Eliasson, L., sekreterare, led. av I kamin.;

Häckner, K. J. Y., advokat, f. d. riksdagsman;

Wennström, A. G., borgarråd.

Sekreterare:

Jacobson, S. B. S., e. o. hovrättsassessor.

Lokal: Rosenbad 2r; tel. 20 10 78.

Direktiven för de sakkunniga, se 1950: I In 26.

De sakkunniga ha under tiden den 1 december 1952—den 30 november
1953 hållit 8 sammanträden.

Uppdraget beräknas kunna slutföras i början av år 1954.

16. Utredning om kommuns rätt att uttaga avgifter för nyttjande av till
allmänt begagnande upplåten allmän plats (1951: I 26; 1952: I 23;

1953:I 17).

Tillkallad av Ivungl. Maj :t den 11 november 1949 för att verkställa utredning
av frågan om kommuns rätt att uttaga avgifter för nyttjande av till
allmänt begagnande upplåten allmän plats jämte därmed sammanhängande
spörsmål:

Göransson, E. W. Z., häradshövding.

Lokal: Medelpads västra domsaga, Sundsvall; tel. Sundsvall 144 72.
Utredningen beräknas bli slutförd under år 1954.

17. Sakkunniga för översyn av gällande bestämmelser om tidningen
Polisunderrättelser m. m. (1951:1 29; 1952:1 25; 1953:1 19).

Tillkallade enligt Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 19 maj 1950 för att
biträda med översyn av gällande bestämmelser om tidningen Polisunderrättelser
samt med utredning av frågan om sekretessbestämmelser till skydd
för de personer, som omförmälas i tidningen, ävensom med utredning av
övriga med berörda frågor sammanhängande spörsmål:

Glas, E. L. B., stadsfiskal, ordförande;

Hagelberg, J. V., avdelningschef vid statens kriminaltekniska anstalt.
Sekreterare:

Holmquist, B. G., e. o. hovrättsfiskal.

Lokal: Svea hovrätt; tel. växel 23 68 00 (sekreteraren).

De sakkunniga ha under tiden den 1 december 1952—den 30 november
1953 hållit 11 sammanträden.

Utarbetande av förslag till författningstexter jämte specialmotivering pågår.

Uppdraget torde bli slutfört under första halvåret 1954.

1(! nihang till riksdagens protokoll 195t. i saml.

Riksdagsberättelsen.

422

Riksdagsberätt elsen.

18. Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
(1951:1 30; 1952:I 26; 1953: I 20).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 maj 1950 för att
— i enlighet med riktlinjer, som förordats av föredragande departementschefen
i det vid proposition nr 113 till 1950 års riksdag fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över inrikesärenden, samt med beaktande av vad som
anförts i statsutskottets utlåtande nr 127 med anledning av nämnda proposition
— biträda med den fortsatta handläggningen av frågorna om modernisering
och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen:

Birke, G. E., grosshandlare, led. av II kamm., ordförande;

Björck, P. B. T., medicinalråd;

Lundquist, G. A. R., överläkare vid Långbro sjukhus i Stockholm;
Molander, M. E., e. o. byrådirektör hos centrala sjukvårdsberedningen;
Snygg, J. G. E„ förste uppsyningsman, led. av I kamm.;

Wejke, G. W., generaldirektör.

Genom beslut den 11 maj 1951 har Kungl. Maj :t uppdragit åt kommittén
att därjämte verkställa utredning angående samordning av den statliga
tvättverksamheten. Den 25 september 1952 har Kungl. Maj :t uppdragit åt
kommittén att verkställa utredning angående vården av sinnesslöa på de
lör sådana patienter avsedda statliga sinnessjukhusen samt modernisering
och utbyggnad av dessa sjukhus. Vidare har Kungl. Maj :t den 4 december
1953 uppdragit åt kommittén att vid handläggningen av frågorna om modernisering
och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen till prövning upptaga
de av 1947 års psykopatvårdsutredning framlagda förslagen.

Tillkallade att biträda kommittén:

Holmberg, B., arkitekt;

Jartelius, S., ingenjör.

Experter:

Arnéus, O. M. T., inspektör för sinnesslövården;

Assarsson, S. L., byrådirektör;

Frithiof, I. K. V., tvättmästare;

Mårdh, G. A„ intendent;

Sjunnesson, N. S., sjukhusintendent.

Sekreterare:

Hedfors, N. H., budgetsekreterare.

Lokal: Kungsholmstorg 16; tel. 51 21 83.

Kommittén har under år 1953 hållit 12 sammanträden.

19. Kvacksalveriutredningen (1951:1 35; 1952:1 29; 1953:1 21).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 oktober 1950 för
att biträda med översyn av lagen om behörighet att utöva läkarkonsten och
utredning av därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn
den 20 oktober 1950):

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

243

Björkholm, S. H. H., regeringsråd, ordförande; J Ju; gl

Bergstrand, K. J. H., professor emeritus;

Netzén, C. G., redaktör, led. av II kamm.;

Roos, K. G. B., förste stadsläkare;

Sandström, Ragnhild M. A., folkskollärarinna, led. av II kamm.

Experter:

Lindberg, B. J., professor;

Wohlfahrt, C. S. S., överläkare.

Sekreterare:

Björkman, L.-E. H., hovrättsråd.

Lokal: Nedre Justitierevisionen; tel. växel 23 66 60, ankn. 89.

Direktiven för utredningen, se 1950: I In 35.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november
1953 hållit 15 sammanträden. Utredningsmaterialet är i huvudsakliga delar
genomgånget.

Utredningen beräknar kunna slutföra sitt uppdrag under år 1954.

20. Donations jordsutredningen (1952:1 31; 1953:1 23).

Tillkallad av Kungl. Maj :t den 17 november 1950 för att verkställa av
riksdagen i skrivelse den 5 juli 1947, nr 461, begärd utredning angående avskaffande
av den fortlöpande kontrollen beträffande städernas donationsjord: Carlesjö,

G. I. A., häradshövding.

Sekreterare:

Bohman, H. Å., e. o. byråsekreterare.

Lokal: Kammarkollegiet; tel. växel 23 45 60.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1954.

21. Folkhälsoinstitutsutredningen (1952:1 33; 1953:1 24).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 december 1950 för
att inom departementet biträda med översyn av statens instituts för folkhälsan
arbetsuppgifter och organisation samt därmed sammanhängande spörsmål
(se Post- och Inrikes tidn. den 11 juli 1951):

Roos, K. G. B., docent, förste stadsläkare, ordförande;

Abramson, E. L., professor;

Andersson, G. L., led. av II kamm.;

Forssman, S. P. M., f. d. professor, överläkare;

Wihlborg, H. H., e. o. byrådirektör.

Sekreterare:

Langton, B. A. H., t. f. förste kanslisekreterare (t. o. m. den 12 juli 1953);

Rörs, A. J. I., t. f. förste kanslisekreterare (fr. o. in. den 13 juli 1953).

Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.

244 Riksdagsberättelsen.

I In: 21 Direktiven för utredningen, se 1952:1 In 33.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
hållit 13 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

22. 1951 års sinnesslövårdsutredning (1952:1 34; 1953:1 25).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1951 för att
biträda med utredning angående organisationen och finansieringen av sinnesslövården
samt framlägga därav föranledda förslag (se Post- och Inrikes
tidn. den 3 juli 1951):

Skoglund. G. T., folkskollärare, led. av II kamm., ordförande;
af Geijerstam, S. O., statssekreterare;

Öhman, G. B., byråchef.

Experter:

Arnéus, O. M. T., inspektör för sinnesslövården;

Nordfors, G., rektor vid Stockholms läns landstings skol- och arbetshem.
Sekreterare:

Söderqvist, B. O. A., förste kanslisekreterare.

Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt. växel
23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1952:1 In 34.

Utredningen har den 1 oktober 1953 avgivit betänkande II med utredning
och förslag angående statsbidrag till undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna (stencilerat).

Utredningen har vidare till Kungl. Maj :t avgivit dels den 4 februari 1953
infordrat utlåtande rörande ifrågasatta kompetensföreskrifter för inspektören
för sinnesslöundervisningen, dels ock den 14 november 1953 infordrat
utlåtande rörande förslag av medicinalstyrelsen i fråga om riktlinjer för omhändertagande
och vård av spastiska barn m. m.

Under år 1953 har utredningen därjämte införskaffat uppgifter rörande
vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna befintlig vårdpersonal, dennas
utbildning och kompetens samt arbetsuppgifter in. m.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
hållit 25 sammanträden.

Återstående delar av utredningsuppdraget beräknas kunna slutföras under
år 1954.

23. 1951 års vanförevårdsutredning (1952:1 35; 1953:1 26).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1951 för att
inom departementet biträda med utredning rörande vanföreanstalternas och
Eugeniahemmets organisation och personalbehov jämte därmed sammanhängande
spörsmål:

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

245

von Hofsten, S. E. C., landstingsdirektör, Mariestad. I In; 24

Expert (fr. o. in. den 1 mars 1953):

Sundmark, B. W., kamrerare, Norrbackainstitutet, Stockholm.

Sekreterare:

Haeggström, E. M. Å., direktörsassistent, Norrbottens läns landsting; tel. Luleå
14 680.

Utredningen har avgivit infordrade utlåtanden över dels planerad tillbyggnad
vid vanföreanstalten i Hälsingborg, dels förslag till uppförande av
personalbostadshus vid vanföreanstalten i Härnösand, dels en framställning
om ordinariesättning av rektorstjänsten vid vanföreanstalten i Härnösand,
dels förslag om anordnande med bidrag av stats- eller arvsfondsmedel under
Diakonissanstaltens i Göteborg regi av ett barn- eller sjukhem för hjärnskadade
eller spastiska barn, dels vad riksdagens revisorer anfört beträffande
Guldbröllopsminnets sanatorium i Nynäshamn, dels förslag till inkomstoch
utgiftsstater för budgetåret 1953/54 för vanföreanstalterna och för Eugeniahemmet,
dels medicinalstyrelsens förslag till riktlinjer för omhändertagande
och vård av spastiska barn, dels ock en inom civildepartementet utarbetad
promemoria angående ordningen för löneförhandlingar vid vanföreanstalter
och kustsanatorier.

Utredningsarbetet har fortsatt under år 1953 och beräknas kunna slutföras
under första halvåret 1954.

24. 1951 års strålskyddskommitté (1952: I 36; 1953: I 27).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1951 för
att verkställa utredning om radiofysiska institutionens vid Karolinska sjukhuset
organisation, tillsynsverksamhet m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den
9 november 1951):

Godenius, N. R., direktör, ordförande;

Sievert, R. M., professor;

Sundberg, C.-G., lasarettsläkare;

Eklund, S., docent;

Helde, M. I., förste strålskyddsinspektör.

Sekreterare:

Olofsson, G. E., t. f. förste kanslisekreterare.

Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
''växel 23 62 00; sammanträdesrum å Karolinska sjukhuset, tel. växel 34 05 00.
Direktiven för kommittén, se 1952:1 In 36.

Kommittén har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
hållit It sammanträden. Kommittén har utarbetat förslag rörande den
framtida strålskyddsverksamheten och därmed sammanhängande upplysnings-
och undervisningsfrågor.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

246 Riksdagsberättelsen.

I In: 25 25. Utredning rörande användningen av vissa donationsmedel (1952: I 37;

1953:I 28).

Tillkallade av Kungl. Maj :t den 1 november 1951 för att verkställa utredning
rörande den närmare utformningen av den i testamente av framlidne
ingenjören L. J. Boethius avsedda verksamheten:

Kull, B., statskommissarie, ordförande;

Björck, P. B. T., medicinalråd;

Antoni, N. R. E., professor.

Lokal: Statskontoret; tel. växel 22 08 60.

Utredningen har under tiden den 1 december 1952—den 30 november
1953 hållit 2 sammanträden.

Utredningen beräknas bli slutförd under år 1954.

26. Sakkunniga för översyn av sjukhuslagstiftningen (Sjukhuslagstift ningskommittén)

(1952: I 38; 1953: I 29).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 november 1951 för
att verkställa översyn av sjukhuslagstiftningen och utreda därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 12 november 1951):
Fast, J. E. G., möbelsnickare, led. av II kamm., ordförande;

Andersson, C. O. H., lantbrukare, led. av II kamm.;

Hagård, S. A. A., f. d. lasarettssyssloman, led. av II kamm.;

Herlitz, C. G., lasarettsläkare;

Ralnn, A. H. B., byråchef;

Tham, K. G. K. M., f. d. sjukhusdirektör.

Sekreterare:

Larsson, E. Å., jur. dr (t. o. in. den 30 november 1953);

Rahm, A. H. B., se ovan (fr. o. m. den 1 december 1953).

Direktiven för kommittén, se 1952: I In 38.

Kommittén har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
sammanträtt 16 dagar.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

27. Sakkunnig för översyn av anslaget till vissa bidrag till lasarett m. m.

(1953: I 30).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 maj 1952 för att
med beaktande av vad statsutskottet vid 1952 års riksdag åberopat och anfört
i utlåtande nr 11, punkten 53, verkställa en översyn av anslaget till
vissa bidrag till lasarett in. m.:

Uhlin, K. E., byråchef.

Lokal: Justitiekanslersämbetet; tel. 10 29 89.

Utredningsmannen har den 15 oktober 1953 överlämnat en promemoria
med uppgifter om det till nämnda tidpunkt verkställda utredningsarbetet.
Utredningen avses kunna slutföras under år 1954.

247

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

28. Utredning rörande polisens tystnadsplikt m. m. 1 Jn; 20

(1953: I 33).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1952 för att
verkställa översyn av sekretesslagens regler om polis- och åklagarmyndigheternas
handlingar och handlingarna rörande utlänningskontrollen samt
bestämmelserna om tystnadsplikt för polismän och vissa andra befattningshavare
ävensom utreda därmed sammanhängande spörsmål (se Post- och
Inrikes tidn. den 25 juli 1952):

Hagander, J. O., överståthållare.

Experter:

Eek, H., docent;

Hernelius, J. A., huvudredaktör;

Kjellin, B. T. M„ statssekreterare;

Larsson, G. W., kriminalöverkonstapel;

Petersson, K. Z., chefredaktör;

Severin, F. F., redaktör, led. av II kamm.;

Wildund, H. O. E., advokat;

Vinberg, E. T., t.f. statsåklagare.

Sekreterare:

Widmark, G. F. S., kanslidirektör.

Lokal: överståthållarämbetet, Beridarbansgatan 17; tel. växel 22 70 80.

Direktiven för utredningen, se 1953: I In 33.

Utredningsmannen har låtit insamla och bearbeta material bl. a. angående
polis- och åklagarmyndigheternas praxis vid sekretessbestämmelsernas
och tystnadspliktens tillämpning, överläggning med experterna har skett.
Utredningen beräknas kunna bli slutförd under år 1954.

29. Kommissionen för förhandlingar rörande Allmänna barnbördshusets
i Stockholm framtida ställning m. m. (1953:1 35).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1952
för att på statens vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms stad, Stockholms
läns landsting och Allmänna barnbördshuset rörande barnbördshusels
framtida ställning samt därmed sammanhängande frågor:

Löwbeer, N. T., generaldirektör, ordförande;

Brunnberg, H. A., byggnadsråd;

Larsson, E. Å., jur. dr.

Expert:

Ivjellén, T. B., direktör för statens pensionsanstalt.

Sekreterare:

Funk, G. E., sjukhusintendent.

Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. växel 67 97 00.

Kommissionen, som föranstaltat om viss utredning rörande pensionsfingans
ordnande, har under år 1953 haft 1 sammanträde, i vilket samtliga föihandlingsparter
deltagit.

Uppdraget beräknas vara slutfört i början av år 1954.

248

Riksdagsberättelsen.

30. Utredningen rörande den öppna förlossningsvården.

I lllkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 oktober 1952 att
sasom experter biträda medicinalstyrelsen vid fullgörande av styrelsen samdfg
meddelat uppdrag att, med beaktande av vad i statsutskottets vid
1948 ars riksdag avgivna utlåtande nr 153, punkt 9, anförts, verkställa utredning
rörande frågan om en omläggning av barnmorskeväsendet i riket och
därmed sammanhängande spörsmål:

Bolin, H. E. A., förste provinsialläkare;

Erup, Ellen, ordförande i svenska barnmorskeförbundet;

Franzon, F. L., köpman, led. av I kamm.;

Herbst, Astrid, första distriktssköterska;

Mårtensson, Marianne, fru;

Sundqvist, Edith, distriktsbarnmorska.

Sekreterare:

Malm, B. S. G. I. H., amanuens.

Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. växel 22 67 00.

De sakkunniga ha under år 1953 sammanträtt 10 dagar.

Utredningsarbetet beräknas bli avslutat under år 1954.

31. Besparings sakkunnig a vid karolinska sjukhuset och serafimer lasarettet.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 november 1952 för
att, med beaktande av vad statsutskottet uttalat i utlåtande den 28 mars
1952, nr 11, punkt 41, verkställa en översyn av arbetsuppgifter och arbetsförhållanden
vid karolinska sjukhuset och seralimerlasarettet i syfte att
undersöka möjligheterna att förbättra driftsekonomien vid de bägge sjukhusen:
J

Thapper, G. F„ metallarbetare, led. av II kamm., ordförande;

Borner, G. F., f. d. lasarettsläkare.

Sekreterare:

Båby, K. G., sjukhusintendent.

Lokal: Karolinska sjukhuset; tel. växel 34 05 00, rikssamt. växel 34 06 50
(ankn. 671).

De sakkunniga ha under tiden den 1 december 1952—den 30 november
1953 hållit 20 sammanträden.

De sakkunniga ha den 30 september 1953 avgivit utlåtande över direktionens
för karolinska sjukhuset anslagsäskanden för budgetåret 1954/55.
De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

32. Kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande.

Den 30 januari 1953 har Kungl. Maj :t fastställt instruktion för kommittén
för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande.

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

249

Av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter: I In: 33

Wejke, G. W., generaldirektör, ordförande;

Boman, K. E. R., lantbrukare, led. av I kamm.;

Grönwall, A., laborator;

Lindblad, S., räntmästare.

Av Uppsala läns landstings förvaltningsutskott utsedda ledamöter:

Elmroth, A. E., landstingsman;

Hedén, T., ombudsman;

Jacobsson, E. A. E., rådman, led. av II kamm.;

Åberg, L., landstingsdirektör.

Experter:

Friberg, S. A., professor;

Pehrson, G., sjukhusdirektör;

Rexed, B. A., prosektor;

Roempke, S. O., byrådirektör.

Sekreterare:

Tynelius, E. G. A., intendent.

Lokal: Akademiska sjukhuset, Uppsala; tel. växel 392 00 eller Byggnadsstyrelsen,
Stockholm; tel. lokalsamt. växel 54 05 60, rikssamt. växel 54 06 60
(ordföranden).

Kommittén har under tiden den 1 juli 1952—den 30 november 1953 avhållit
4 sammanträden in pleno, varav ett med deltagande av representanter
för medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen och svenska landstingsförbundet.
Kommitténs arbetsutskott har sammanträtt 3 gånger.

Kommitténs arbete har i huvudsak omfattat bearbetning av fastställd generalplan
för sjukhusets utbyggande.

33. Kommunalförbundskommittén.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 30 december 1952
och den 6 februari 1953 för att verkställa en översyn av lagstiftningen om
kommunalförbund och vissa delar av lagen om ordning och villkor för ändring
i kommunal och ecklesiastik indelning och därmed sammanhängande
spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 26 januari 1953):

Fast, J. E. G., möbelsnickare, led. av II kanim., ordförande;

Bergh, K. R., folkskolinspektör, led. av I kamm.;

Larsson, S., direktör i Svenska landskommunernas förbund;

Larsson, Y. G. R., fil. dr, f. d. riksdagsman (t. o. m. den 30 maj 1953);

Pettersson, J. W., hemmansägare, led. av II kanim.;

Thun, F. V., poststationsföreståndare, led. av I kamm.;

Åkesson, N. O., landssekreterare;

Jacobsson, E. E., hemmansägare, led. av II kamm. (fr. o. in. den 30 maj
1953);

Humble, E. A. S., direktör i Svenska stadsförbundet (fr. o. in. den 30 maj
1953).

250

Riksdagsberättelsen.

I Illt 33 Sekreterare:

Arfvidson, A. I., förste byråsekreterare.

Lokal: Kammarkollegiet; tel. 23 45 60.

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den 30
december 1952):

Riksdagen godkände utskottets utlåtande (skr. nr 198). Den av riksdagen sålunda
begärda utredningen bör nu komma till stånd. Det är uppenbart, att lagstiftningen
om kommunalförbund är behäftad med brister som bör avhjälpas. Frågan
är aktuell även efter den nya kommunindelningen, då denna på sina håll torde
framtvinga överväganden om ny interkommunal samverkan. Utredningen torde
höra anförtros åt särskilda sakkunniga.

Såsom konstitutionsutskottet uttalat bör översynen av kommunalförbundslagen
grundas pa en undersökning av vilka olika former för interkommunal samverkan,
som kan behövas i nuvarande läge. Härvid kan vissa synpunkter förtjäna beaktande,
som framfördes i det av 1944 års kommitté för kommunal samverkan avgivna
betänkandet med förslag till lag om regionkommuner m. m. (SOU 1947: 30)
och under betänkandets remissbehandling. Det särskilda förslag om kommunala
samarbetsnämnder, som kommunindelningskommittén skisserat i sitt betänkande
SOU 1945:38, synes vidare böra övervägas. Finner de sakkunniga, alt särskilda
författningsföreskrifter påkallas för att stödja eller reglera en viss samarbetsform,
bör de utarbeta förslag härtill. En fullständig reglering i lag av den interkommunala
avtalsrätten kan väl knappast komma i fråga, men tänkbart är att bestämmelser
meddelas i vissa avseenden, t. ex. om möjligheterna för en kommun att mot
vederlag uppdraga åt en annan att ombestyra viss kommunal uppgift.

Utredningen bör särskilt inriktas på en översyn av lagstiftningen om kommunalförbund
för att med bibehållande av största möjliga grad av kommunal självstyrelse
få ett smidigt och användbart instrument för samarbete mellan olika kommuner.
Finner de sakkunniga härvid, att kommunalförbundsinstitutet bör ersättas med en
annan form för fastare samverkan kommuner emellan, bör de vara oförhindrade
att lägga fram förslag till en ny lagstiftning, översynen av kommunalförbundslagen
bör sålunda vara förutsättningslös. Följande synpunkter på denna del av utredningsarbetet
må dock framhållas.

Beträffande rätten att bilda kommunalförbund bör möjligheterna för en utvidgning
av denna undersökas. Det kan t. ex. ifrågasättas, om icke församlingar och
andra kyrkliga kommuner skall få bilda kommunalförbund. I fråga om kommunalförbund
på skolväsendets område bör kommittén samråda med 1951 års skolstyrelseutredning.
Det är sannolikt att den nya enhetsskolan kräver samverkan mellan
kommuner i stor omfattning, och det kan visa sig lämpligt att speciella regler
införes för kommunalförbund för sådant ändamål, om icke en annan form för
samverkan väljes.

Kommunal samverkan bör såsom nu i princip vila på frivillighetens grund.
Frågan om och i vilka fall sådan samverkan skall kunna framtvingas mot en kommuns
vilja bör granskas ingående. Endast då detta påkallas av ett starkt allmänt
intresse och efter en grundlig prövning i det särskilda fallet, bör en sådan tvångssammanslutning
få komma till stånd. — För närvarande kan ett kommunalförbund
icke bildas för mer än en förvaltningsuppgift. Då denna begränsning kan vara
oläglig och medföra en onödig dubbelorganisation, bör de sakkunniga överväga
att införa möjlighet att låta ett och samma kommunalförbund handha flera uppgifter.

Såsom en brist i nuvarande ordning har betecknats, att de kommuner, som
bildat kommunalförbund, därefter har ett endast obetydligt inflytande på för -

251

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

bundets verksamhet. De har i huvudsak blott att utse ledamöter i direktionen och I IIIJ 33
revisorer samt att besluta om ansvarsfrihet åt direktionen. Lagen bör utformas så
att medlemskommunernas organ icke skjutes åt sidan mer än nödvändigt. En
tänkbar åtgärd är att förbundets beslutande organ kan få så många ledamöter att
skilda åsiktsriktningar inom varje medlemskommun kan representeras där. Möjligen
kan det visa sig lämpligt föreskriva att ledamöterna skall utses bland varje
kommuns fullmäktige.

Med hänsyn till dess betydelse för de anslutna kommunernas ekonomi bör utredningen
undersöka möjligheterna att även på annat sätt förstärka deras inflytande
på kommunalförbundets inkomst- och utgiftsstat. I samband härmed bör även
uppmärksammas frågan om statsbidrag till kommunal verksamhet, som bedrives
av kommunalförbund.

Självfallet bör medlemskommunerna ha full och kontinuerlig insyn i förbundets
verksamhet. För detta syfte kan det ifrågasättas, om icke ett kommunalförbund bör
vara skyldigt att med jämna mellanrum underrätta sina medlemmar om planläggningen
i stort av det fortsatta arbetet. Ett lagstadgande därom torde dock böra
vara utformat så att kommunalförbunden icke alltför mycket bindes i sin handlingsfrihet.

En allvarlig olägenhet med gällande lag är enligt min mening att förbundsdirektionen
icke är underkastad samma offentlighetskontroll som kommunernas beslutande
organ i allmänhet. Konstitutionsutskottet har också understrukit detta. Det
bör därför övervägas om icke ett kommunalförbund — åtminstone där det är
fråga om förbund för mera omfattande uppgifter — bör äga dels en beslutande
församling, vars förhandlingar skulle vara offentliga liksom exempelvis kommunal- ,
fullmäktiges, och dels ett förvaltande och verkställande organ, en styrelse. Det i
det föregående antydda önskemålet om en större representativ församling, där
skilda åsiktsriktningar från alla kommuner skulle vara företrädda, skulle då
kunna tillgodoses utan att förvaltningen gjordes onödigt tung.

Även övriga bestämmelser i kommunalförbundslagen och de lagregler i ämnet,
som finns vid sidan därav, bör förutsättningslöst granskas. Under utredningsarbetet
synes särskilt böra beaktas de ändringar som kan erfordras med anledning av den
föreslagna nya kommunallagstiftningen i allmänhet.

I de förut nämnda motionerna till årets riksdag berördes också vissa frågor om
ändringar i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning. Motionärerna förordade att såväl reglerna i lagens 3 §
om förutsättningarna för indelningsändring och därpå grundad praxis som övriga
bestämmelser i lagen skulle allsidigt och förutsättningslöst omprövas. Med hänsyn
till att varken lagens utformning av dessa förutsättningar eller äldre praxis hindrade
att i inkorporeringsärenden beaktades det nya läge, som uppstått bl. a. genom
kommunindelningsreformen, ansåg emellertid konstitutionsutskottet, att gällande,
allmänt hållna förutsättningar för ny eller ändrad indelning icke behövde omprövas
men tillstyrkte en förutsättningslös översyn av lagen i övrigt. Riksdagen följde utskottet.

Uppenbarligen behöver 1919 års indelningslag åtminstone i vissa delar överses.

Av skäl som riksdagen åberopat bör emellertid bestämmelserna om förutsättningarna
för indelningsändring f. n. lämnas utanför och utredningen begränsas till att
avse övriga bestämmelser i lagen. Utredningen torde lämpligen böra anförtros åt de
sakkunniga, som enligt vad jag tidigare förordat bör tillkallas för översyn av
lagstiftningen om kommunalförbund. Några särskilda direktiv för utredningen
i denna del utöver vad som framgår av konstitutionsutskottets utlåtande torde ej
erfordras. Bestämmelserna i lagens 4—10 §§ om ekonomisk uppgörelse vid indelningsändring
samt föreskrifterna om förfarandet i indclningsärenden bör dock
särskilt uppmärksammas.

252 Riksdagsberättelsen.

I In: 33 Kommittén har till riksdagens konstitutionsutskott avlämnat förslag till
viss formell ändring av det i propositionen nr 210 till 1953 års riksdag framlagda
förslaget till kommunallag.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

34. 1953 års laboratorieteknikerutredning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1953 för
att verkställa utredning rörande utbildningen av viss laboratoriepersonal
in. in. (se Post- och Inrikes tidn. den 4 mars 1953):

Lindström, M. S., rektor, ordförande;

Josephson, B. A., överläkare;

Lundbäck, B. H., docent, avdelningsföreståndare vid statens bakteriologiska
laboratorium.

Sekreterare:

Lillieros, J. M., e. o. kammarfiskal.

Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1024),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den 16
januari 1953):

Av det sagda torde framgå, att något måste göras för att laboratoriepersonalen
vid sjukhuslaboratorier och vissa andra laboratorier skall erhålla en rationell
utbildning. En lösning av utbildningsfrågan kan även väntas medföra en ökad
rekrytering till dessa yrken. Den personalbrist, som alltjämt råder inom sjukvården,
torde på så sätt åtminstone i någon mån kunna avhjälpas.

De personalkategorier, som i detta sammanhang bör komma i fråga, är biträden
på medicinskt-kemiska och kliniskt-kemiska, på bakteriologiska och på liistologiskt-patologiska
laboratorier. Åtminstone den teoretiska utbildningen av dessa
kategorier synes med fördel kunna samordnas. Att såsom i förenämnda motion föreslagits
inrätta en särskild central utbildningsanstalt torde dock icke böra komma
ifråga. Utbildningen torde i stället böra förläggas i anslutning till redan befintliga
lokala undervisningsanstalter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att möjligheter
redan yppat sig att på kommunalt initiativ ordna viss teoretisk utbildning.
Sålunda har Göteborgs yrkesskolor påbörjat en kurs för sjukhuslaboranter. En
motsvarande kurs har också diskuterats vid Stockholms yrkesskolor och vid vissa
tekniska skolor. Sådana kommunala eller enskilda initiativ bör i första hand uppmuntras.

En förutsättning för att en undervisning av detta slag skall komma till stånd
är, att kravet på utbildningens mål närmare fastställes. Vid utredningen bör därför
undersökas, vilka kunskapsfordringar som måste ställas på eleverna i deras yrkesutövning.
Vidare bör utredningen upptaga frågan, hur eleverna skall kunna erhålla
erforderlig sjukvårdsutbildning och praktisk laboratorieerfarenhet. Även storleken
av personalbehovet inom resp. yrken bör närmare utredas.

Slutligen bör i detta sammanhang beaktas att denna tekniska personal icke
med nödvändighet måste vara kvinnlig. Utredningen bör därför undersöka, huruvida
icke den nu ifrågasatta utbildningen lämpligen bör avse såväl manliga som
kvinnliga befattningshavare, förslagsvis benämnda laboratorietekniker eller dylikt.

253

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

Det förslag till utbildning av laboratoriesköterskor för de mindre sjukhuslabo- j[ Jjjj 3g
ratorierna, som framlagts av sjuksköterskekommittén, torde icke böra omprövas
av utredningen.

Utredningen har under tiden april—november 1953 hållit 25 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under våren 1954.

35. Utredningen angående vissa sambandsfrågor.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 februari 1953 för att
utreda vissa frågor rörande riksförsvarets sambandstjänst:

Bucht, S. F. V., e. kansliråd.

Sekreterare:

Håkansson, B. I., major.

Lokal: Regeringsgatan 50; tel. 10 60 37.

Under år 1953 ha från berörda myndigheter inhämtade uppgifter bearbetats.
1 samband härmed ha sammanträden med olika ämbetsverk och myndigheter
hållits.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

36. 1953 års civilförsvarsulredning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 mars 1953 för att
i samarbete med statens organisationsnämnd pröva civilförsvarets behov
och överse dess planläggning in. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 april
1953):

Löfgren, T. E., f. d. landshövding, ordförande;

Lundström, B., riksombudsman;

Magnusson, A. T., disponent, led. av I kamm.;

Onsjö, J., lantbrukare, led. av II kam.;

Åkerström, E. O., trämassearbetare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Sköllerstedt, K. E. R., civilförsvarsdirektör.

Biträdande sekreterare:

Fornwall, Å. W., t. f. förste byråsekreterare.

Lokal: Regeringsgatan 50; tel. 11 22 17 (sekreteraren).

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
13 mars 1953):

Uppenbarligen måste det vara av mycket stor betydelse för civilförsvaret att en
sådan avvägning göres och att en tidsplan för utbyggnaden upprättas. På grund
härav anser jag det angeläget att med utgångspunkt från en bedömning av omfattningen
av verksamheten i krig civilförsvarets behov av personella och materiella
resurser i fred grundligt prövas och att en plan framlägges hur dessa behov skall
kunna tillgodoses inom en rimlig kostnadsram. I samband härmed bör självfallet

254

Riksdag sberättelsen.

I IlK 36 ^en nuvarande planläggningen överses. För att lösa dessa uppgifter synes en särskild
utredning genom sakkunniga böra komma till stånd.

Jag förordar alltså, att sakkunniga tillkallas för att pröva civilförsvarets behov
och överse dess planläggning.

Utredningen bör utgå från att civilförsvarets uppgifter i stort sett skall vara
oförändrade. Skulle utredningen likväl under uppdragets fullgörande finna, att
någon jämkning ifråga om civilförsvarets uppgifter eller avgränsning gentemot
andra verksamhetsområden är lämplig, bör utredningen vara oförhindrad att lägga
fram förslag därom.

Sedan utredningen tagit ställning till de förut angivna grundläggande frågorna
bör organisations- och personalförslag utarbetas och förslag framläggas hur och i
vilken takt man bör tillgodose materialbehovet och inhämta föreliggande eftersläpning
ifråga om utbildning. Rörande vissa särskilda frågor, som jag anser
böra ägnas särskild uppmärksamhet, vill jag anföra följande.

Utredningen bör bilda sig en uppfattning om för vilka orter och anläggningar
särskilt civilförsvar bör organiseras samt göra en uppskattning av civilförsvarets
behov av civilförsvarspliktig personal inom olika tjänstegrenar i det allmänna
civilförsvaret och inom det särskilda civilförsvaret. Med utgångspunkt härifrån
bör utredningen taga ställning till vilken personal, som erfordras för att administrera
inskrivning, registrering, krigsplacering, utbildning m. m. av de civilförsvarspliktiga,
för att sköta planläggningen, för att fullgöra civilförsvarsmyndiglieternas åligganden
beträffande verkskydden etc. Därvid bör undersökas, om kompetensfördelningen
emellan civilförsvarets centralmyndighet samt mellan- och botteninstanserna
kan behöva jämkas. Vidare bör övervägas, huruvida administrationspersonalen
inom botteninstansen lämpligen bör i större utsträckning än f. n. koncentreras till
byråer gemensamma för flera civilförsvarsområden. Vid bedömande av behovet av
teknisk expertis bör beaktas möjligheterna att samordna skyddsrumskontrollen
ifråga om allmänna skyddsrum med fortifikationsförvaltningens kontrollverksamhet.

Vad angår utbildningsverksamheten bör utredningen bl. a. undersöka behovet av
instruktörer dels under tiden för inhämtandet av eftersläpningen ifråga om civilförsvarsutbildning
och dels för en utbildningsverksamhet av mera normal omfattning
ävensom föreslå eventuella åtgärder för dessa behovs tillgodoseende. Härvid
bör beaktas bl. a. det utbildningsbehov, som föreligger inom verkskydden.

Behovet av materiel bör göras till föremål för ingående överväganden. Ifråga
om särskilt den personliga utrustningen bör prövas i vad mån den civilförsvarspliktige
själv bör anses kunna använda egna persedlar vid tjänstgöring i civilförsvaret
— eventuellt mot särskild ersättning. Uppmärksamhet bör ägnas åt frågan i
vilken utsträckning materielbehovet skall tillgodoses genom upphandling i fredstid
och i vilken omfattning man bör kunna till ett krisläge uppskjuta att täcka in
behovet genom rekvisition eller tillverkning och inköp på kort tid. Rörande de
behov, som utredningen bedömer skola tillgodoses redan i fredstid, bör en plan
för behovens täckande under en lämplig tidrymd och inom en skälig kostnadsram
läggas fram.

Även frågan om den lämpligaste formen för materielens förvaring och vård bör
beaktas av utredningen. Härvid bör undersökas lämpligheten av att — såsom fallet
lär vara i Norge — viss materiel förvaras av den civilförsvarspliktige själv. Utredningen
bör även undersöka, om skäl föreligger för en fastare förrådsorganisation
än den nuvarande.

Vad skyddsrummen beträffar så torde redan nu tillräckligt underlag för bedömande
av behovet ifråga om befolkningsskyddsrum samt fullträffsäkra skyddsrum
för civilförsvarets ledningscentraler finnas. Med hänsyn till att skyddsrumskostnaderna
torde komma att taga i anspråk en icke oväsentlig del av civilförsvarsanslagen,
så lär utrednineen icke kunna underlåta att vid bedömandet av civilför -

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

255

svarets omfattning och vid flerårsprogrammets uppgörande taga med skyddsrummen
i bilden, såväl de fullträffsäkra som normalskyddsrummen. Vad beträffar
civilförsvarets enheter bör även ägnas uppmärksamhet åt frågan i vad mån de
skall behöva förläggas till skyddsrum eller i stället placeras utan skyddsrum i samhällenas
ytterområden.

I november 1952 påbörjades genom statens organisationsnämnd en undersökning
av personal- och arbetsförhållandena vid civilförsvarsstyrelsen. F. n. pågår utarbetandet
av en beskrivning av civilförsvarsstyrelsens organisation och arbetsuppgifter.
Därefter har nämnden för avsikt att behandla frågan om målet för civilförsvarets
verksamhet och att från berörda departement inhämta direktiv rörande
denna målsättning, varefter detaljerade organisations- och personalförslag skulle
utarbetas. Nämndens arbete skulle alltså bedrivas efter delvis samma linjer, som
den nu av mig förordade sakkunnigutredningen. Jag anser det lämpligt, att nämnden
fortsätter sitt arbete i intimt samarbete med de sakkunniga, som bör till nämnden
kunna överlämna att göra de ytterligare organisatoriska undersökningar, som erfordras
för uppdragets fullgörande. De sakkunniga bör också ha att fortlöpande
taga ställning till nämndens förslag i olika hänseenden.

Utredningen har under tiden mars—november 1953 hållit 8 sammanträden
om sammanlagt 13 dagar.

Utredningen har avgivit infordrat utlåtande över civilförsvarsstyrelsens
framställning angående anslagsäskanden för budgetåret 1954/55.
Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

37. 1953 års läkemedelskommitté.

Tillkallade såsom utredningsmän enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
20 mars 1953 för att inom departementet biträda med översyn av föreliggande
av 1946 års läkemedelsutredning och apoteksorganisationerna avgivna
förslag berörande läkemedelsförsörjningen och utredning av därmed sammanhängande
frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juni 1953):

Woxén, R., professor;

Älmeby, H. V. B., överdirektör.

Sakkunniga:

Arvidsson, S. F. B., apotekare;

Blomstedt, C. R., civilingenjör;

Ehrenberg, B. G., med. lic.;

Folkeson, E. E., förste provinsialläkare;

Gabrielsson, N. I., apotekare;

Larsson, N. A., folkskollärare, led. av I kamm. (avliden den 29 december
1953);

Larsson, N. H. Th., lantbrukare, led. av I kamm.;

Tham, K. G. K. M., f. d. sjukhusdirektör;

Åkerlund, Mimmi, fröken.

Expert:

Frenckner, T. B. Paulsson.

Sekreterare:

Eketorn, B. S., kanslisekreterare.

Lokal: Regeringsgatan 50; tel. 10 60 68.

256 Riksdagsberättelsen.

I In: 37 Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
20 mars 1953):

Läkemedelsutredningens betänkande har varit föremål för en omfattande remissbehandling,
varvid dess huvudförslag i princip tillstyrkts av bl. a. svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet och svenska sjukkasseförbundet. Det övervägande
antalet remissinstanser avstyrker ett förstatligande av apoteksväsendet, i
varje fall på grundval av utredningens förslag, och förordar i stället partiella
reformer inom nuvarande apotekssystem. Sistnämnda ståndpunkt företrädes bl. a.
av medicinalstyrelsen och hörda medicinska institutioner samt av intressenterna
inom olika delar av läkemedelstillverkningen och läkemedelshandeln.

De skäl, som i remissyttrandena främst anförts mot ett genomförande av utredningens
förslag, är följande.

Utredningen anses icke ha framlagt övertygande bevis för att det icke skulle
vara möjligt att na lika goda eller bättre resultat genom partiella reformer inom
nuvarande apotekssystem. Trots vissa kvarstående brister har särskilt under senare
år en icke oväsentlig rationalisering av apoteksverksamheten ägt rum. Denna
rationalisering i förening med den avsevärt ökade omsättningen har möjliggjort,
att läkemedelspriserna icke behövt nämnvärt höjas sedan 1939. Läkemedelspriserna
i vårt land är för övrigt relativt låga i jämförelse med andra länders. Vidare har
framhållits att utredningens konstruktion av det statliga monopolbolaget icke synes
tillräckligt beakta hälso- och sjukvårdens intressen. Den av utredningen framlagda
organisationsplanen har ansetts innebära sämre läkemedelsservice särskilt för
landsbygdens befolkning och minskad säkerhet för allmänheten vid inköp av
läkemedel. Utredningens kalkyler anses alltför osäkra och ofullständiga.

För egen del vill jag anföra följande.

Ehuru såsom nyss nämnts en icke oväsentlig rationalisering inom apoteksväsendet
ägt rum, särskilt under senare år, synes det obestridligt, att detta alltjämt
kännetecknas av åtskilliga brister. För en bedömning av möjligheterna att avhjälpa
dessa brister med partiella reformer ger läkemedelsutredningens betänkande
icke tillräckligt underlag. Apotekarnas organisationer har — såsom läkemedelsutredningen
förutsatte kunde komma att ske — framlagt ett förslag till vissa reformer
på läkemedelsförsörjningens område, vilket är avsett att utgöra ett alternativ till
den av läkemedelsutredningen förordade omorganisationen av apoteksväsendet.
Detta motförslag är emellertid föga detaljerat och kräver därför komplettering
i vissa hänseenden.

Av antydda skäl finner jag det erforderligt att frågan om läkemedelsförsörjningen
ytterligare prövas. Detta torde böra ske genom att särskilda utredningsmän
tillkallas för att förutsättningslöst pröva och mot varandra väga de alternativa
förslag, som nu föreligger eller som kan komma fram under det fortsatta utredningsarbetet.
Utredningens allmänna målsättning bör vara densamma som angavs
i direktiven för 1946 års läkemedelsutredning, nämligen, att läkemedelskostnaderna
hålles på lägsta möjliga nivå utan eftersättande av säkerhets- och kvalitetssynpunkterna
och allmänhetens skäliga anspråk på snabb och bekväm tillgång till behövliga
läkemedel.

Med hänsyn bl. a. till det omfattande utredningsarbete, som redan verkställts
på detta område synes utredningsmännens antal kunna begränsas till endast
två personer. Den sakkunskap, som i övrigt erfordras för utredningsarbetet, torde
böra ställas till förfogande genom att till utredningsmännen knytes en krets av
sakkunniga, vilka, när så finnes påkallat, kan deltaga i överläggningar med utredningsmännen.

Det synes icke erforderligt att utöver vad här anförts lämna mera detaljerade
direktiv för utredningen. Beträffande vissa spörsmål vill jag dock till ledning för
utredningsarbetet framhålla följande.

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

257

Vid sina överväganden av möjligheterna att genom partiella reformer inom nu- J Jj|; 37
varande apotekssystem vinna det med utredningen avsedda syftet bör utredningsmännen
särskilt uppmärksamma frågan om att tillskapa ett centralt organ, i vilket
det allmänna bör äga ett avgörande inflytande, för handhavande av vissa apotekskollektivets
gemensamma angelägenheter. Ett sådant organ kunde tänkas få till
uppgift bl. a. att främja rationaliseringsarbetet inom apoteksväsendet, att föreslå
lämpliga åtgärder med syfte att minska distributionskostnaderna, att uppmärksamt
följa prisutvecklingen på råvaror och läkemedel, såväl på den inhemska
marknaden som världsmarknaden, samt att hos Kungl. Maj:t föreslå vidtagandet av
erforderliga åtgärder. Det bör prövas, om här antydda förstärkning av apotekskollektivets
ledning lämpligen kan åstadkommas genom att det allmänna blir direkt
företrätt i apotekarorganisationens centrala organ.

Utredningen bör i detta sammanhang även undersöka, om gällande avgiftssystem
är ändamålsenligt utformat. Av särskild vikt är att avgiftssystemets konstruktion
och tillämpning icke motverkar apoteksinnehavarnas intresse av rationaliseringsåtgärder.

Läkemedelsutredningen, som på grund av sitt ställningstagande i huvudfrågan
ansett, att medicinaltaxegrunder icke skall fastställas, har i konsekvens härmed avstått
från att utarbeta förslag till en revision av nuvarande grunder. Sedan medicinalstyrelsen
erhållit kännedom härom har den föranstaltat om en egen utredning
av denna fråga och avser att framlägga därav föranledda förslag. Styrelsen
har inbjudit statens priskontrollnämnd, apotekarsocieteten, läkemedelsindustrien
samt landstingsförbundet att medverka i detta utredningsarbete. Utredningsmännen
bör hålla kontakt med medicinalstyrelsen i denna fråga.

Den nya utredningen bör ingående undersöka om den nuvarande gränsdragningen
mellan apoteksväsendet och läkemedelsindustrien ifråga om läkemedelstillverkningen
är ändamålsenlig med hänsyn till önskvärdheten av att främja läkemedelstillverkning
i industriell skala. Vissa hithörande frågor äger samband med
den översyn av specialitetskungörelsen m. in., som f. n. verkställes av 1946 års
läkemedelsutredning. Denna översyn torde kunna avslutas innevarande år. Utredningsmännen
bör emellertid samråda med läkemedelsutredningen och söka få till
stånd en lämplig samordning och avgränsning av de båda utredningarnas arbete.

Frågan om hur sjukhusens läkemedelsförsörjning lämpligast bör ordnas bör
studeras av utredningsmännen. I samband härmed bör de undersöka behovet av
sjukhusapotek samt pröva om sådana apotek, då sjukhusens huvudmän så önskar,
bör inrättas i sjukhusförvaltningarnas regi med möjlighet att kunna inköpa läkemedel
ej blott från andra apotek utan även direkt från läkemedelsindustrien och
droghandeln, önskemålet att sjukhusapoteken i den utsträckning som är möjlig
och lämplig göres tillgängliga för allmänheten bör beaktas. Det bör i detta sammanhang
uppmärksammas, att ett system med sjukhusapotek vid sidan av de till
apotekskollektivet knutna apoteken kan komma att erbjuda vissa möjligheter till
jämförelser av bl. a. driftsförhållandena.

Mot systemet med kommunala subventioner vid nyetablering av apotek på
mindre örter har från landskommunalt håll anförts, att vederbörande myndighets
föreskrift om kommunal subvention lämnas utan stöd av författning samt att kostnaderna
genomgående drabbar landskommuner med svag ekonomi. Utredningen
bör överväga om de kommunala subventionerna bör slopas. Detta bör emellertid
icke få föranleda att landsbygdens läkemedelsservice försämras.

Utredningsmännen In» under år 1953 intill den 30 november hållit 12
sammanträden. EU sammanträde har hållits gemensamt med 1946 års läkemedelsutredning.

Utredningsarbetet kommer alt fortsätta under år 1954.

17 Jiihang till riksdagens protokoll It).it. 1 samt.

UiksdaKsberättelsen.

258

Riksdagsberättelsen.

I In: ;{y 38. Sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen för Stockholm.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 april 1953 för att
inom departementet verkställa översyn av kommunallagstiftningen för
Stockholm (se Post- och Inrikes tidn. den 25 april 1953):

Thomson, A. N., universitetskansler, ordförande;

Andersson, C. A., direktör, ordförande i Stockholms stadsfullmäktige;
Berglund, H„ borgarråd;

Bergvall, J., borgarråd, led. av I kamm.;

Grandien, A., redaktör;

Larsson, Y., fil. dr, ordförande i Stockholms stadskollegium;

Mehr, Hj., borgarråd.

Juridisk expert:

Ekblom, S. G., hovrättsråd.

Sekreterare:

Sundberg, E., drätselkamrcr.

Lokal: Stadshuset, Stockholm; tel. växel 54 05 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
10 april 1953):

Den nya kommunallagen skall icke äga tillämpning å Stockholms stad. Kommunallagskommittén
har icke företagit någon överarbetning av de särskilda kommunalförfattningarna
för huvudstaden, lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm och lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm. Kommittén
har ifrågasatt att till särskild utredning överlämna frågan att anpassa dessa
båda lagar efter den allmänna kommunallagstiftningen.

Alltsedan tillkomsten av våra första kommunallagar har det ansetts lämpligt att
upprätthålla en viss överensstämmelse i form och innehåll mellan de olika kommunalförfattningarna
i sådana avseenden, vari skiljaktigheter icke varit sakligt motiverade.
Denna strävan till likformighet har bl. a. avsett å ena sidan lagen om kommunalstyrelse
i stad och å andra sidan den särskilda lagen om kommunalstyrelse
i Stockholm. Enligt min mening får det anses värdefullt att på detta sätt en likformighet
mellan kommunallagarna för Stockholm och för landet i övrigt alltjämt
bevaras, i den mån de speciella förhållandena i Stockholm så medger. Uttalanden
i denna riktning har gjorts även av kommunallagskommittén och av stadsfullmäktige
i Stockholm i yttrande över kommitténs förslag. Det synes därför erforderligt,
att nu en översyn göres av lagen om kommunalstyrelse i Stockholm för att, i den
utsträckning så finnes lämpligt, åstadkomma överensstämmelse mellan denna och
den föreslagna kommunallagen. En utredning härom synes böra företagas genom
särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga, förtrogna med Stockholms kommunalförvaltning.

Vid bedrivandet av sitt arbete bör de sakkunniga få fritt pröva i vad mån det
kan anses ändamålsenligt att lagen om kommunalstyrelse i Stockholm anpassas
efter den nya kommunallagen. En formell överensstämmelse bör dock eftersträvas
och det synes knappast finnas anledning att på områden, där ett mera principiellt
ställningstagande ligger till grund för kommunallagens regler, t. ex. i fråga om
besvärsbestämmelserna, göra avvikelser för Stockholms-lagens del. Under alla förhållanden
bör vidare bestämmelser om fondbildning och föreskrifter motsvarande
dem, som upptagits i lagen den 12 juni 1936 angående användning i vissa fall av
kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom inarbetas i den särskilda lag -

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

259

stiftningen för Stockholm. Det bör vara de sakkunniga obetaget att i samband med I In: 39
undersökningen av dessa spörsmål pröva och framlägga förslag i andra frågor berörande
kommunallagstiftningen för Stockholm, vilka nu kan vara aktuella eller
som kan uppkomma under arbetets gång.

Frågan om en motsvarande översyn av lagen om församlingsstyrelse i Stockholm
torde icke böra upptagas i detta sammanhang utan på anmälan av chefen för ecklesiastikdepartementet
prövas i samband med spörsmålet om anpassning av lagen
om församlingsstyrelse efter den nya kommunallagen.

Den nya kommunallagen har föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1955.

Då det är önskvärt, att en reviderad kommunallagstiftning för Stockholm kan sättas
i tillämpning samtidigt, torde de sakkunniga böra bedriva sitt arbete med sikte
på att förslag om möjligt skall kunna föreläggas 1954 års riksdag. Befinnes det att
detta icke låter sig göra, bör de sakkunniga för att underställas nämnda riksdag
framlägga förslag till sådana provisoriska lagstiftningsåtgärder i fråga om den
kommunala fondbildningen, att olika bestämmelser i detta ämne icke blir gällande
för Stockholm samt landet i övrigt från den 1 januari 1955.

De sakkunniga ha påbörjat sitt arbete i oktober 1953. Under oktober—
november 1953 ha hållits 3 sammanträden.

De sakkunniga ha i skrivelse den 25 november 1953 avlämnat utredning
och förslag till provisorisk lag för Stockholms stad rörande fondbildningen.

Utkast till ny kommunallag för Stockholm med tillhörande kommentar
har utarbetats inom sekretariatet och genomgås av de sakkunniga. Arbetet
med upprättande av utkast till sådana reglementen, som direkt höra
samman med ny kommunallag, pågår. Därefter skola upptagas de frågor
om ändring av gällande lag, som kunna påkallas av andra skäl och som
betingas av för Stockholm aktuella organisationsspörsmål rörande den centrala
kommunalförvaltningens organisation m. m.

De sakkunniga beräknas kunna slutföra sitt arbete under år 1954.

39. Utredning rörande sjukgymnastikens ställning i sjukvårdsarbetet m. in.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 april 1953 för att
inom departementet biträda med utredning rörande sjukgymnastikens ställning
i sjukvårdsarbetet och därmed sammanhängande spörsmål:

Ekblom, O., landshövding.

Sakkunniga att på kallelse av utredningsmannen deltaga i överläggningar
med honom:

Bjure, J. A., lasarettsläkare;

Dahlman, S. O., sekreterare;

Henke, G., legitimerad sjukgymnast;

Hult, L. H. F. W., förste underläkare;

Sandberg, H. A. S., sekreterare.

Sekreterare:

Hedberg, Ingegärd, byråsekreterare.

Lokal: Medicinalstyrelsen; tel. växel 22 67 00.

Utredningen har under tiden april—november 1953 hållit 2 sammanträden.

260 Riksdagsberättelsen.

I In: 39 Undersökning har verkställts angående de vid sjukvårdsanstalterna tjänstgörande
sjukgymnasternas arbets- och anställningsförhållanden samt beträffande
de heltidsanställda sjukgymnasterna angående arbetstidens fördelning
på olika arbetsuppgifter.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

40. Polisarrestuiredningen.

Tillkallad av Kungl. Maj :t den 5 juni 1953 för att — med beaktande a.v
vad första lagutskottet vid 1951 års riksdag åberopat och anfört i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 15 — i samband med fullgörande av den
15 juni 1951 meddelat uppdrag alt överse gällande bestämmelser om arrestlokaler
m. in. verkställa utredning rörande vilka lokaler, som böra ifrågaltomma
för förvaring av tillfälligt omhändertagna sjuka personer och alkoholister: Eriksson,

G. T., byråchef.

Sekreterare:

Wiklund, S. A. D., byråinspektör, f. d. riksdagsman.

Lokal: Socialstyrelsen; tel. växel 22 12 00.

Utredningen har hållit överläggningar med polismän i olika tjänsteställning
samt studerat ett stort antal polisarrestlokaler i skilda delar av landet.
Vissa statistiska undersökningar ha förberetts.

Utredningen har under tiden juni-november 1953 hållit 9 sammanträden.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

41. Utredning angående utomlänspatienter vid vissa undervisningssjukhus

m. m.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
verkställa utredning om åtgärder mot den minskade tillströmningen av
utomlänspatienter vid vissa undervisningssjukhus in. m. (se Post- och
Inrikes tidn. den 7 juli 1953):

Löwbeer, N. T„ generaldirektör, ordförande;

Skoog, T. O., professor;

Huss, R. H., förste stadsläkare, led. av I kamm.

Sekreterare:

Råby, K. G., sjukhusintendent.

Lokal: Patent- och registreringsverket; tel. växel 67 97 00.

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
5 juni 1953):

Det torde vara uppenbart, att en undervisningsklinik, där såväl medicine studerande
som olika kategorier av underläkare skall utbildas, för att kunna fylla sin
uppgift som utbildningsanstalt kräver tillgång till ett rikhaltigt och allsidigt patientmaterial,
av vilket mindre vanliga och svårtolkade sjukdomsfall måste utgöra
en betydande del. Härför erfordras regelmässigt tillflöde av patienter från ett be -

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

261

lyilligt större upptagningsområde än det, som vanligen tillkommer en sjukvårds- J Jjj»
anstalt av motsvarande storlek. Vid de statliga undervisningssjukhusen har också
de s. k. riksplatserna tillkommit just i syfte att säkerställa tillgången på ett tillräckligt
patientmaterial för undervisning och forskning. Vid klinikerna i Lund och
Malmö bär undervisningens och forskningens behov hittills kunnat någorlunda tillgodoses
därigenom att i angränsande sjukvårdsområden behov förelegat att i viss
utsträckning remittera fall till dessa kliniker med deras större resurser i diagnostiskt
och terapeutiskt hänseende. Därutöver har ytterligare eu patientkategori tillförts
ifrågavarande kliniker, nämligen de patienter, som av olika anledningar själva
vänt sig direkt dit.

Av medicinska fakulteten i Lund förehragt utredning framgår, att de senaste
åren skett en väsentligt minskad intagning av utomlänspatienter vid universitetsklinikerna
i Lund och Malmö, vilket försämrat möjligheterna att där bedriva en
tillfredsställande forskning, undervisning och specialistutbildning. Det har gjorts
gällande, att denna nedgång i patienttillströmningen sammanhänger med de fr. o.
m. år 1951 höjda avgifterna för utomlänspatienter. Är detta förhållandet, finnes
anledning antaga, att den ytterligare avgiftshöjning, som skett fr. o. m. den 1 januari
1953, kommer att än mer reducera patienttillströmningen till dessa kliniker.

Såsom nyss antytts är den situation, som sålunda inträtt och som hotar att försämras,
ägnad att inge allvarliga farhågor såväl ur undervisningens som forskningens
synpunkt. I likhet med av frågan närmast berörda myndigheter anser jag det
nödvändigt, att åtgärder vidtagas i syfte att såvitt möjligt hejda denna utveckling
och få en ur de angivna synpunkterna mera tillfredsställande ordning till stånd.

Denna fråga är av den vikt, att den snarast bör vinna sin lösning. Jag förordar
därför, att densamma nu utredes av särskilda sakkunniga, vilka bör tillkallas inom
inrikesdepartementet.

De sakkunniga bör till en början söka klarlägga orsaken till den minskade tillströmningen
av utomlänspatienter till ifrågavarande undervisningskliniker. Även
om det synes sannolikt, att minskningen sammanhänger med höjningen av avgifterna
för dessa patienter, är det nämligen därmed icke givet, att avgiftshöjningen
är den enda grunden till patientnedgången. En orsak kan vara att söka i de låga avgifterna
vid universitetssjukhusen i Stockholm; i den mån så är fallet torde en förändring
kunna ske i och med höjningen av legosängsavgiften vid dessa sjukhus
fr. o. in. den 1 juli. Speciella förhållanden kan vidare ha påverkat tillströmningen
till vissa kliniker. Finner de sakkunniga emellertid, att den primära orsaken är att
finna i avgiftshöjningen på grund av utomlänsavtalen, bör de sakkunniga undersöka,
huruvida icke dessa avgifter kan nedbringas genom någon form av bidrag
från det allmänna eller andra lämpliga åtgärder. Inrättande av riksplatser med
statligt stöd bör övervägas som ett alternativ. Utredningen bör överhuvud förutsättningslöst
pröva förevarande spörsmål i hela dess vidd samt framlägga förslag
till de åtgärder, som kan vara ägnade att undanröja de uppgivna missförhållandena.
De sakkunniga bör eftersträva en lösning, som innebär en rimlig avvägning
mellan undervisningens och forskningens krav, å ena, samt önskemålet om för staten
så föga kostnadskrävande åtgärder som möjligt, å den andra sidan. Självfallet
bör de vårdbehövande sjukas intresse av rimliga avgifter beaktas. En riktpunkt bör
härvid vara de avgifter för rikspatienter vid Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet,
som enligt vad nyss sagts skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1953. Det synes
nämligen angeläget, alt utomlänspatienter vid universitetsklinikerna i Lund och
Malmö icke behöver erlägga högre avgifter än motsvarande patienter vid de nämnda
statliga sjukhusen i Stockholm. Viisentligt lägre avgifter än vid dessa sjukhus
skulle å andra sidan kunna draga patienter icke endast från dem utan även
från landstingssjukhusen. 1 detta hänseende kan jag hänvisa till vad statsutskottet
anfört i denna del i silt utlåtande nr 151 till 1951 års riksdag.

Därest utredningsarbetet så skulle föranleda, bör de sakkunniga äga rätt att å

262

Riksdag sberättelsen.

I In: 41 statens vägnar upptaga förhandlingar i frågan med huvudmännen för respektive
sjukvårdsanstalter.

De sakkunniga bör fullgöra sitt utredningsuppdrag i samråd med vederbörande
universitetsmyndighet.

Utredningsarbetet har påbörjats.

42. 1953 års polisutredning för vissa delar av Norrbottens län.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att utreda
polisväsendets organisation i vissa delar av Norrbottens län och därmed
sammanhängande spörsmål (se Post- och Inrikes tidn. den 26 juni 1953):
Dahlberg, A. F. V., f. d. polismästare, ordförande;

Kull, B., statskommissarie.

Sekreterare:

Magnusson, N. Å., landsfogdeassistent.

Lokal: Inrikesdepartementets kommittévåning, Regeringsgatan 50- tel
21 61 04.

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den 5
juni 1953):

Den ifrågasatta utredningen, som bör anförtros åt särskilt tillkallade sakkunniga,
synes mig nu böra komma till stånd.

Utredningen bör förutsättningslöst pröva den ur ekonomiska, polisiära och allmänt
organisatoriska synpunkter mest lämpliga polisorganisationen inom ifrågavarande
delar av Norrbottens län. Frågan om den mest ändamålsenliga arbetsfördelningen
mellan polispersonalen å ena sidan samt tullverkets kust- och gränsbevakningspersonal
å andra sidan bör härvid ägnas uppmärksamhet ävensom möjligheterna
till samordning av polis- och tullarbetet inom området. Spörsmålet om
ledningen av polisverksamheten bör noga övervägas. För den händelse utredningen
skulle finna, att ett förstatligande av någon nu icke statlig poliskår bör äga rum,
bör utredningen pröva i vad mån kommunerna bör utgiva bidrag till statsverket för
polisverksamhetens upprätthållande. Härvid bör i första hand eftersträvas att få
till stånd allmängiltiga regler, efter vilka bidraget kan beräknas. Därest de sakkunniga
emellertid finner, att bidragsskyldigheten bör grundas på avtal mellan staten
och kommunerna, bör avtalsförslag framläggas. Vid förslag om statlig organisation
bör under alla förhållanden framläggas förslag till personalorganisation och avlönings-
och omkostnadsstater ävensom de övergångsanordningar, som erfordras
vid organisationsändringen.

Kungl. Maj .t har ar 1942 fastställt ett avtal mellan kronan och Bodens stad angående^
kronans övertagande av stadens polisväsende m. m. Detta avtal innehåller
icke någon bestämmelse i fråga om uppsägning. Däremot stadgas att, om Kungl.
Maj:t och riksdagen beslutar om ändrade grunder för skyldigheten att utgöra kostnaderna
för polisväsendet i riket, avtalet skall upphöra'' att gälla den dag de nya
bestämmelserna träder i tillämpning. I proposition nr 168/1953 med förslag till
lag angående ändring i polislagen m. m. har jag föreslagit ändrade grunder i vissa
hanseenden för statsbidragen till polisväsendet. Utredningen bör undersöka, om
avtalet kan anses upphöra att gälla i anledning av de nya bidragsbestämmelserna.
Om så icke skulle finnas vara fallet, men de sakkunniga likväl anse, att organisationsfrågan
för Bodens stad bör lösas efter andra linjer än de i 1942 års avtal
fastställda, bör förhandlingar härom tagas upp med staden.

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet. 263

Sagda avtal innehåller vissa bestämmelser som på grund av ändrade förhållan- J Jn; 45
den i olika hänseenden icke längre fylla sitt ändamål. Utredningen bör under alla
omständigheter upptaga förhandlingar med Bodens stad om att få till stånd en mera
smidig och ändamålsenlig ordning än den nuvarande.

Därest lokalfrågor aktualiseras vid utredningsarbetet, bör samråd ske med byggnadsstyrelsen.

Utredningen har under tiden augusti—november 1953 hållit 35 sammanträden,
varav 28 sammanträden med militära och civila myndigheter under
resa i Norrbottens län.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första delen av år 1954.

43. Sakkunnig för viss beredskapsplanläggning.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 för att
inom departementet biträda med viss beredskapsplanläggning:

Thunborg, F., landshövding.

Experter:

Holmin, G., major;

Dale, I. F., major.

Lokal: Försvarsdepartementet; tel. växel 22 45 00, ankn. 1759 (Dale).
Uppdraget beräknas bli slutfört under år 1955.

44. Sakkunnig för de enskilda psykopatbarnhemmens organisation m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1953 för att —
med beaktande av vad föredragande departementschefen i propositionen
nr 135 till 1953 års riksdag anfört — verkställa utredning om de enskilda
psykopatbarnhemmens organisation och ekonomiska förhållanden m. m..
Larnstedt, A. O. G., kansliråd.

Expert:

Arnéus, O. M. T., med. lic., inspektör för sinnesslövården.

Lokal: Socialdepartementet; tel. växel 22 45 00, ankn. 1164.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1954.

45. Utredning angående tillverkningen av bakteriologiska sera och

ympämncn.

Tillkallad av Kungl. Maj:t den 30 juni 1953 för att verkställa utredning
rörande frågan om förläggningen av vid statens bakteriologiska laboratorium
och statens veterinärmedicinska anstalt bedriven tillverkning av vissa
human- och veterinärmedicinska preparat jämte därmed sammanhängande
spörsmål:

Montell, J. E. O., expeditionschef.

264

Riksdag sberättelsen.

I In: 45 Experter:

Ewald, L., civilingenjör;

Malmgren, B. R., professor;

Hedström, H. V., professor.

Sekreterare:

Karlén, G. H., förste kanslisekreterare.

Lokal: Inrikesdepartementet ; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

Utredningen har intill utgången av november 1953 hållit 7 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

46. Sakkunniga för översyn av länsstyrelsernas krigsorganisation.

Tillkallade av Kungi. Maj:t den 23 juli 1953 för att verkställa översyn
av gällande bestämmelser om länsstyrelsernas krigsorganisation och utreda
vissa därmed sammanhängande frågor:

Bucht, S. F. V., e. kansliråd;

Hanning, P. G., förste länsassessor;

Söderbom, Å. H:son, major.

Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
växel 23 62 00.

De sakkunniga ha intill den 1 december 1953 hållit 2 sammanträden.

De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under år 1954.

47. Utredning om obligatorisk läkarundersökning av vissa grupper av

livsmedelsarbetare.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 juli 1953 (se Postoch
Inrikes tidn. den 4 augusti 1953):

Samuelsson, G. Y., hovrättsråd, rättsavdelningschef.

Sakkunniga:

Axelsson, A., ordförande i Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund;
Forssman, S. P. M., f. d. professor, överläkare;

Lund, G., agronom, direktörsassistent i Sveriges slakteriförbund;

Olsson, H., direktör i Sveriges charkuteri- och slakteriidkares riksförbund;
Persson, O., ordförande i Svenska livsmedelsarbetareförbundet;

Silverstolpe, K. O. L., med. lic.

Sekreterare:

Häggmark, C. L. A., sekreterare i Stockholms stads hälsovårdsnämnd.
Lokal: Vasagatan 6; tel. 22 26 20.

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
23 juli 1953):

265

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen synes nu böra komma till stånd. J In; 48
Alltjämt gäller visserligen vad föredragande departementschefen i propositionen nr
63/1951 anförde om att en sådan fortlöpande läkarkontroll, varom här är fråga,
icke på något sätt innebär garanti för att sjukdom eller smitta verkligen blir upptäckt
i tid. Det är emellertid utomordentligt angeläget, att man på livsmedelshanteringens
område gör allt vad som rimligen kan göras för att förebygga att
verksamheten bidrar till att smitta och sjukdom sprides. Det är obestridligt, att obligatoriska
läkarundersökningar av personalen därvid kan vara ett betydelsefullt
hjälpmedel. Kravet på dylika undersökningar har erhållit ökad vikt genom de erfarenheter,
som gjorts under den nu pågående paratyfusepidemien.

Utredningen bör i första hand inriktas på de grupper av livsmedelsarbetare, som
upptas i andra lagutskottets förutnämnda utlåtande, men utredningen bör vara oförhindrad
att pröva, om icke även andra grupper bör underkastas hälsokontroll.

Frågan om läkarundersökning av mjölkningspersonal i ladugårdar torde dock böra
lämnas åt sidan, eftersom den behandlas av hälsovårdsstadgekommittén.

Spörsmålet om vid vilken tidpunkt läkarundersökning bör ske och hur ofta den
bör upprepas kan möjligen vara att bedöma olika för skilda grupper av livsmedelsarbetare.
Detsamma torde gälla frågan om hur ingående undersökningen bör
"öras. Detta problem bör det ankomma på utredningen att förutsättningslöst pröva.

Ett annat spörsmål, som utredningen bör ta ställning till, är frågan om vem
som skall bestrida kostnaderna för undersökningarna. Det är tänkbart att i detta
hänseende olika bestämmelser bör gälla beträffande kostnaden för läkarintyg i
samband med nyanställning och beträffande kostnaden för läkarundersökning under
löpande anställningstid.

Det synes icke erforderligt att utöver vad här anförts lämna mera detaljerade
direktiv för utredningen. Uppenbart är att utredningen vid sina överväganden av
möjligheterna att införa de ifrågavarande bestämmelserna måste noga beakta den
rådande knappheten på läkare.

Utredningen torde lämpligen kunna uppdragas åt en utredningsman. Denne bor
emellertid samråda med företrädare för de anställda och företagarna i livsmedelsbranschen
och med representanter för bakteriologisk och allmänt medicinsk sakkunskap.

Utredningens arbete bör bedrivas skyndsamt.

Utredningsmannen bör utarbeta erforderliga författningsbestämmelser.

Utredningsarbetet har påbörjats.

48. Sakkunniga för organisationsundersökningar inom polisdistrikten.

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1953 för
att verkställa de organisationsundersökningar inom polisdistrikten, som
departementschef en på framställning av länsstyrelser eller kommuner överlämnar
åt dem, eller eljest finner anledning uppdraga åt dem alt utföra:
Lindell, K. .1., t. f. generaldirektör, ordförande;

Djurberg, L. G. H., förste byråsekreterare;

Enhörning, H. A., landsfogde;

Ryhre, L. G. W., civilingenjör;

Svärd, H. E., ombudsman;

Tengroth, K. E., sekreterare;

Wijkman, E. G. B., byrådirektör.

266

Riksdag sberättelsen.

I In: 48 Sekreterare:

Lundwall, J„ landsfogde.

Lokal: Inrikesdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00, rikssamt.
23 62 00 (sekreteraren).

49. 1953 års utredning om civilförsvarsutbildning.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 oktober 1953 för
översyn av planerna för den obligatoriska civilförsvarsutbildningen m. m.
(se Post- och Inrikes tidn. den 23 oktober 1953):

Lindholm, P. S., riksgäldsfullmäktig, led. av II kamm.

Expert:

Blidfors, T. E. J., seminarielärare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Sandström, I. N., förste byråinspektör.

Lokal: Rosenbad 2; tel. 11 17 98.

Direktiv (anförande av statsrådet Hedlund till statsrådsprotokollet den
9 oktober 1953):

Vid prövningen av civilförsvarsstyrelsens framställning har jag funnit mig helt
kunna instämma i överståtliållarämbetets mening, att innan en ökning av utbildningstiden
beslutas, alla rimliga åtgärder måste ha vidtagits för att på ett rationellt
sätt utnyttja den nu fastställda tiden. Såsom ämbetet framhållit torde det
finnas möjligheter att ytterligare effektivisera utbildningen. Härutinnan är att
märka, att även i den offentliga debatten civilförsvarsutbildningens nuvarande
kursplaner och metoder kritiserats i skilda hänseenden. Det har bl. a. gjorts gällande,
att utbildningen vore alltför teoretiskt lagd och borde reformeras i praktisk
riktning, att den muntliga undervisningen i viss omfattning borde utbytas
mot eller kompletteras med kompendier, avsedda för självstudier, samt att utbildningen
icke vore tillräckligt differentierad efter olika behov. Vidare har den meningen
förts fram att man i stället för att öka den obligatoriska utbildningstiden
borde kunna i större utsträckning än hittills lita till den frivilliga utbildningen.

Det måste visserligen förutsättas att frågorna om revision av utbildningsplanerna
och om förbättring av utbildningens medel och metoder fortlöpande äro föremål
för civilförsvarsstyrelsens uppmärksamhet. Med hänsyn till att civilförsvarsutbildningen
berör ett mycket stort antal medborgare och till betydelsen för civilförsvaret
i allmänhet av att denna utbildning är effektiv och omfattas med förtroende
från allmänhetens sida anser jag emellertid att hithörande frågor böra allsidigt
och förutsättningslöst prövas genom en från styrelsen fristående utredning.
På grund av spörsmålets principiella och praktiska vikt finner jag mig icke
heller kunna taga ställning till styrelsens förslag om förlängning av utbildningstiderna,
förrän hela frågan om civilförsvarsutbildningens omfattning och effektivisering
utretts i ett sammanhang. Utredningen synes lämpligen böra anförtros
åt en särskilt härför förordnad utredningsman. Erforderlig speciell sakkunskap
torde få tillföras densamma genom att särskilda experter, främst på det pedagogiskt-psykologiska
området och inom civilförsvarets olika grenar, tillkallas att
medverka vid utredningsarbetet.

Utredningsmannen bör eftersträva effektivast möjliga undervisningsorganisation
i så nära anslutning som möjligt till den nuvarande kostnadsramen för ifrågavarande
utbildning. Han bör därvid i första hand granska de nu tillämpade eller

Kommittéer och sakkunniga: Inrikesdepartementet. 267

föreslagna normalplanerna för den obligatoriska utbildningen inom civilförsvaret J 49

jämte därtill hörande detaljanvisningar samt på andra sätt skaffa sig en överblick
över utbildningen, sådan den nu bedrives och planeras. Beträffande varje
personalkategori bör han i samråd med experterna pröva möjligheterna att åstadkomma
större effektivitet vid utbildningsarbetet och i anslutning därtill även frågan
om utbildningstidens längd. Fördelarna hos olika undervisningsmetoder böra
vägas mot varandra. Det torde vara angeläget alt därvid fästa stort avseende vid
att utbildningen skall kunna bedrivas på ett sätt, som omedelbart väcker intresse.

Från denna synpunkt bör t. ex. undersökas, huruvida filmen och andra tekniska
anordningar lämpligen kunna komma till ökad användning som utbildningsmedel.

Stor vikt bör även läggas vid att åstadkomma en lämplig avvägning mellan teoretisk
och praktisk utbildning. Jag vill i detta sammanhang erinra om att min
företrädare som departementschef redan i propositionen nr 81/1948 framhöll, att
civilförsvarsmyndigheterna borde vinnlägga sig om att vid utarbetandet av kursplaner
i möjligaste mån lägga undervisningen så, att de däri deltagande finge
möjlighet till praktisk självverksamhet, samt att de enbart teoretiska momenten
i utbildningen borde inskränkas till ett minimum för sådan personal, som icke
avsåges skola få planläggande uppgifter. Dessa uttalanden synas mig fortfarande
vara värda stort beaktande. — Både beträffande den teoretiska och den praktiska
utbildningen bör undersökas, vad som kan stå att vinna genom användandet av
enkla tryckta instruktioner och handledningar. Utredningsmannen torde även böra
undersöka möjligheterna för och värdet av att utbildningen ytterligare differentieras
med hänsyn till olika behov t. ex. inom skilda orter och för skilda personalkategorier.

Vid prövningen av frågan om liden för den obligatoriska utbildningen torde utredningsmannen
vidare böra beakta att denna icke för någon grupp civilförsvarspliktiga
bör göras längre än som oundgängligen erfordras för att ifrågavarande
kategori skall fylla just den uppgift som kommer att åläggas densamma vid civilförsvarsberedskap
och krig. Särskild uppmärksamhet bör ägnas spörsmålet om utbildningens
fördelning mellan olika kalenderår och mellan första utbildning och
eventuellt erforderlig repetitionsutbildning, en fråga som i nuvarande utbildningskungörelse
icke fått en klar och entydig lösning.

Måhända skulle det kunna vara till värdefull ledning för utredningsmannen att
vid sina överväganden ha tillgång till en opinionsundersökning, verkställd bland
dem som redan undergått civilförsvarsutbildning. Det bör därför stå utredningsmannen
fritt att låta verkställa en sådan undersökning.

Utredningsmannen bör vara oförhindrad att taga upp även andra frågor av betydelse
för civilförsvarsutbildningen än dem som förut berörts. Hit hör t. ex.
spörsmålen om rekryteringen och utbildningen av instruktörer. Vissa hithörande
frågor prövas emellertid av 1953 års civilförsvarsutredning. Jag har sålunda i direktiven
för denna utredning anfört, att densamma bl. a. bör undersöka behovet
av instruktörer dels under tiden för inhämtandet av eftersläpningen i fråga om
civilförsvarsutbildningen och dels för en utbildningsverksamhet av mera normal
omfattning ävensom föreslå eventuella åtgärder för dessa behovs tillgodoseende.

Det bör ankomma på utredningsmannen att taga kontakt med civilförsvarsutredningen
och i samråd med denna söka åvägabringa en lämplig avgränsning mellan
utredningarnas verksamhetsområden. Även i andra avseenden kan det vara
lämpligt att samråd mellan utredningarna kommer till stånd.

Utredningsarbetet har igångsatts.

268

Riksdag sberättelsen.

I C: 1

Civildepartementet.

A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1953.

1. Likalönskommittén (1951, 1952:1 6; 1953:1 5).

lillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 januari 1947 (se
Post- och Inrikes tidn. samma dag):

Swartling, A. E. V., generaldirektör, ordförande;

Almgren, Karin, kamrerare;

Andersson, Ebon M. L, bibliotekarie, led. av I kamm.;

Ekendahl, Sigrid H. E„ ombudsman, f. d. riksdagsledamot;

Henriksson, S. H., ombudsman, led. av II kanini.;

Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande i statens lönenämnd;

Larsson, N. H. Th., lantbrukare, led. av I kamm.

Expert:

Jansson, E. T., fil. dr, direktör.

Sekreterare:

Olsson, N. G. T., byråsekreterare.

Direktiven för utredningen, se 1948: I Fi 33.

Kommittén har under tiden december 1952—maj 1953 hållit 10 sammanträden.

Kommittén har den 18 maj 1953 avgivit betänkande om lika lön för män
och kvinnor i det statliga lönesystemet (SOU 1953: 18).

Uppdraget är därmed slutfört.

2. 1947 års biträdesutredning (1951, 1952:1 7; 1953: I 6).

Tillkallad såsom utredningsman enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
17 januari 194/ (se Post- och Inrikes tidn. samma dag):
af Malmborg, N. M„ kansliråd.

Förordnad att biträda vid utredningen:

Lillieros, J. M„ e. o. fiskal.

Direktiven för utredningen, se 1948: I Fi 34.

Utredningen har under år 1953 avgivit remissutlåtanden dels den 20
januari angående fögderiindelningen och häradsskrivarkontorens organisation,
dels ock den 24 mars angående lönegradsplaceringen för biträdestjänster
inom landsfiskalsorganisationen.

Under år 1953 har utredningen vidare avgivit ytterligare förslag angående
lönegradsplacering för biträdespersonal dels den 2 februari beträffande
försvarets socialbyrå samt vissa verk inom allmänna civilförvaltningen, dels

269

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

den 14 februari beträffande den utomlands tjänstgörande biträdespersona- J 0: 4
len inom utrikesförvaltningen, dels ock den 16 februari och den 13 juni
beträffande försvaret.

Uppdraget är därmed slutfört.

3. 1949 års tjänsteförteckningskommitté (1951:1 13; 1952:1 11;

1953:I9).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 maj 1949 (se Postoch
Inrikes tidn. den 15 juni 1949):

Fahlander, V. M. J., generaltulldirektör, ordförande;

Andrée, T. E., landstingsman, f. d. riksdagsman;

Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;

Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande i statens lönenämnd;
af Malmborg, N. M., kansliråd, tillika huvudsekreterare;

Oredsson, H. E., överdirektör;

Ström, E. T. H., krigsråd.

Experter:

Lundbäck, B. H., med. dr;

Engström, T. I., marindirektör av 1. graden.

Biträdande sekreterare:

Rudhe, R. S., förste byråsekreterare.

Förordnade att biträda kommittén:

Djurberg, L. G. H., e. o. förste byråsekreterare;

Lindstedt, A. V., t. f. förste byråsekreterare;

Stenerudh, K.-E. Hj., byråassistent.

Direktiven för kommittén, se 1950: I Fi 47.

Kommittén har den 9 januari 1953 avgivit remissutlålande angående löneställningen
för jägmästare i domänstyrelsen in. in.

Efter förhandlingar med personalorganisationerna har kommittén under
år 1953 framlagt ytterligare förslag angående lönegradsplaceringen för vissa
tjänster m. m. dels den 6 mars (jfr proposition nr 165 till 1953 års riksdag),
dels ock den 13 juni.

Uppdraget är därmed slutfört. Kungl. Maj:t har den 30 juni 1953 förordnat,
att kommitténs verksamhet skulle upphöra med utgången av samma
månad.

4. 1949 års reseersättningskommitté (1951:1 14; 1952:1 12;

1953:I 10).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 november 1949 (se
Post- och Inrikes tidn. den 8 december 1949):

Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande i statens lönenämnd, ordförande; -

270 Riksdagsberättelsen.

I Cl 4 Almroos, A., e. o. förste byråsekreterare;

Stenström, J. A., byråchef.

Sekreterare:

Simonsson, N. V., e. o. förste byråsekreterare.

Biträdande sekreterare:

Egertz, D. Å., förste byråsekreterare.

Direktiven för kommittén, se 1950: I Fi 49.

Under tiden december 1952—oktober 1953 har kommittén hållit 17 sammanträden.

Genom beslut den 27 februari 1953 har Kungl. Maj :t uppdragit åt kommittén
att verkställa utredning angaende översyn av gällande bestämmelser
om resekostnads- och traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamente
åt präster och icke prästvigda tjänstebiträden till församlingspräster.
Kommittén har ytterligare avgivit:

den 29 november 1952 förslag angående fri förplägnad för viss personal
vid Västmanlands flygflottilj;

den 13 oktober 1953 betänkande med förslag till bestämmelser angående
reseersättning åt präster och icke-prästvigda tjänstebiträden åt församlingspräster
m. m. (stencilerat); samt

den 21 oktober 1953 promemoria angående ordningen för bestridande av
representationskostnader.

Kommitténs arbete är därmed avslutat.

5. 1952 års indexkommitté (1953: I 15).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 augusti 1952 (se
Post- och Inrikes tidn. den 25 augusti 1952):

Lange, N. G., statssekreterare, led. av I kamm., ordförande;
von Hofsten, E. A. G., byråchef;

Meidner, R. A., fil. lic.;

Ruist, E., fil. lic.;

Westerlind, E. A., byråchef.

Expert:

Moberg, S. T., e. o. förste aktuarie (fr. o. m. den 7 maj 1953).

Sekreterare:

Eriksson, G. L., förste kanslisekreterare.

Direktiven för kommittén, se 1953: I C 15.

Kommittén har under tiden december 1952—juni 1953 hållit 26 sammanträden.

Kommittén har den 16 juli 1953 avlämnat betänkande, »Konsumentprisindex.
Betänkande angående omläggning av levnadskostnadsindex» (SOU
1953:23).

Uppdraget är därmed slutfört.

271

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

6. 1953 års polislöneutredning.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 februari 1953 för att
verkställa utredning angående polispersonalens löneförmåner (se Post- och
Inrikes tidn. den 25 februari 1953):

Rydback, A. V. L., byråchef, ordförande;

Mårtensson, C., förbundsordförande;

Odenhed, R., kriminalöverkonstapel;

Petterson, K. G., metallarbetare, led. av II kamm.;

Sundelin, G. V., lantbrukare, led. av I kamm.;

Tengroth, K. E., sekreterare.

Sekreterare:

Djurberg, L. G. H., e. o. förste byråsekreterare.

Förordnad att biträda utredningen:

Stenerudh, K.-E. Hj., byråassistent.

Direktiv (anförande av statsrådet Lingman till statsrådsprotokollet den
20 februari 1953):

Beträffande sitt förslag att ett för statsbidragsgivningen normerande lönereglemente
för polisen skulle utfärdas av Kungl. Maj:t anförde 1948 års polisutredning,
att ett för all polispersonal gemensamt avlöningsreglemente är ägnat att höja effektiviteten
bl. a. genom att underlätta flyttningar från ett distrikt till ett annat. Utredningen
fann också ett statligt reglemente vara av värde för att motverka stridsåtgärder.
Vidare uttalade utredningen, att staten bör få ett vidgat inflytande å polislönefrågan,
om staten påtager sig en ökad och betydande andel av kostnaderna för
polisväsendet. Utredningen ansåg emellertid, att ett statligt polislönereglemente inte
bör vara av den typ, som för närvarande gäller i fråga om folkskolans lärarpersonal
och som direkt bestämmer vilken lön som får och skall utbetalas, utan det bör enligt
utredningens mening vara utformat som ett normallönereglemente, som får
frångås men som blir normerande för statsbidragsgivningen.

Endast några få remissinstanser har förbehållslöst godtagit utredningens förslag
i denna del. I flertalet yttranden har tanken på införandet av ett normallönereglemente
avvisats, varvid gjorts gällande att den föreslagna ordningen skulle innebära
en inskränkning i den kommunala självstyrelsen eller ett ingrepp i förhandlingsrätten
utan att vara ägnat att motverka stridsåtgärder.

1 gemensam skrivelse den 11 februari 1953 har Svenska landskommunernas förbund
och Svenska stadsförbundet hemställt, att erforderliga åtgärder måtte skyndsamt
vidtagas för åstadkommande av en sådan ordning att —• efter mönster av vad
som gäller för exempelvis folkskolans lärarpersonal — polispersonalens avlöningsoch
pensionsförmåner kommer att bestämmas genom statliga reglementsföreskrifter.
Till stöd för framställningen har kommunförbunden åberopat, att andra lagutskottet
vid behandlingen av 1947 års proposition om särskilda åtgärder för polisverksamhetens
upprätthållande i vissa fall uttalat, att en stor del av svårigheterna
att nå en tillfredsställande ordning i fråga om polismännens avlöningsförhållanden
bottnade i lokalt betingade olikheter, varför snarast borde tagas under övervägande
att genom statens försorg införa ett för all polispersonal i riket gemensamt avlöningsreglemente,
som alla polisdistrikt skulle ha att tillämpa. Kommunförbunden
har vidare anfört, alt ansvaret för ordningens upprätthållande är en klart statlig
uppgift och att staten i författningsväg tillförsäkrat sig ett sådant inflytande över
polisväsendet, att kommunernas bestämmanderätt fått en alltmera formell karaktär.

272

Riksdag sberättelsen.

I C: 6 Statsorgan av olika slag har också med stöd av dessa författningsföreskrifter enligt
vad förbunden uppgivit utövat sådan påverkan på kommunerna både i organisations-
och lönefrågor, att kommunerna allmänt kommit till den uppfattningen att
staten helt bör övertaga ansvaret för bestämmandet av polispersonalens avlöningsförmåner.

Framställningen är för närvarande föremål för övervägande inom inrikesdepartementet
och torde sedermera komma att anmälas av chefen för nämnda departement.
Emellertid bör enligt min mening, vare sig ett bindande statligt lönereglemente
för polispersonalen genomföres eller ej, frågan om denna prsonalgrupps löneförmåner
av statsmakterna göras till föremål för en närmare utredning. Med hänsyn
till den föreliggande situationen — under senare år har vid flera tillfällen
öppna stridsåtgärder förekommit på detta område och de senast förda förhandlingarna
mellan kommunförbunden och polisförbundet har i januari 1953 strandat
— torde det nämligen vara nödvändigt att frågan om polispersonalens löneförhållanden
genom statsmakternas försorg klarlägges. Jag förordar, att särskilda sakkunniga
tillkallas för att inom civildepartementet biträda med en skyndsam utredning
av hithörande spörsmål.

Vid den föreslagna utredningen bör göras en ingående värdering av polispersonalens
arbetsuppgifter i förhållande till närmast jämförbara statliga tjänstemannagruppers.
På grundval därav bör undersökas vilka löneförmåner, som skäligen
bör tillkomma polispersonalen. Utgångspunkten härvidlag skall vara det löneläge,
som genom beslut vid 1952 års riksdag fastslagits för närmast jämförbara statliga
tjänstemän. Utredningen bör självfallet avse inte bara den kontanta månadslönen
utan också andra förmåner av lönekaraktär såsom t. ex. beklädnadsersättning.
Däremot bör vid utredningen inte till behandling upptagas pensionsfrågor utan
dessa torde få övervägas i annat sammanhang.

Utredningen bör omfatta all polispersonal i högst kommissaries ställning. Vid
utredningen bör också övervägas, huruvida sådana skiljaktigheter i tjänstgöringsförhållandena
föreligger å olika orter, som kan motivera en differentiering av polislönerna.

Om statsmakterna skulle besluta att införa ett bindande statligt polislönereglemente,
bör det ankomma på de sakkunniga att framlägga närmare riktlinjer för ett dylikt
reglemente. I sådant fall bör också övervägas vilka övergångsanordningar som kan
erfordras.

De sakkunniga bör inte ha ställning såsom förhandlings- eller medlingsorgan.

Utredningen bör såsom förut nämnts bedrivas skyndsamt och med sikte på att,
om ett bindande statligt polislönereglemente anses böra införas, förslag därom bör
kunna underställas 1953 års riksdag under dess höstsession.

Utredningen, som antagit benämningen 1953 års polislöneutredning, har
den 15 augusti 1953 avgivit betänkande med förslag angående polispersonalens
avlöningsförmåner m. m. (stencilerat) samt den 29 december 1953 en
promemoria med förslag angående löneställningen för personalen vid marinens
poliskår och flygvapnets flottiljpolisorganisation.

Uppdraget är därmed slutfört.

7. Utredning angående löneställningen för sakanslagsavlönad
extra personal inom försvaret.

Tillkallad såsom utredningsman enligt Kungl. Maj :ls bemyndigande den
30 april 1953 för att verkställa översyn av lönegradsplaceringen för extra

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

273

personal inom försvaret, avlönad från andra anslag än avlöningsanslag (se I Ct 8
Post- och Inrikes tidn. den 12 maj 1953):

Ström, E. T. H., krigsråd.

Expert:

Engström, T. I., marindirektör av 1. graden.

Sekreterare:

Lindstedt, A. V., t. f. förste byråsekreterare.

Utredningen har den 30 oktober 1953 avgivit förslag till lönegradsplacering
av extra tjänster vid arméförvaltningen och vid verkstäder och förråd,
där avlöningskostnaderna bestridas av till nämnda ämbetsverks förfogande
stående sakanslag. Utredningen har vidare den 30 november 1953 avgivit
förslag till lönegradsplacering av extra tjänster vid marinförvaltningen, örlogsvarven
och kustartilleriförsvaren. Slutligen har utredningen den 30 december
1953 avgivit ett motsvarande förslag beträffande flygförvaltningen,
de centrala flygverkstäderna jämte flygförbanden samt fortifikationsförvaltningen.

Uppdraget är därmed slutfört.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.

8. 1948 års pensionsålderskommitté (1951: I 11; 1952: I 9; 1953: I 7).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigade den 28 maj 1948 (se Postoch
Inrikes tidn. den 21 juni 1948):

Bouveng, G. A. O. N., överdirektör, ordförande;

Ericsson, S. J. G., kansliråd;

Silfverberg, K. J. A., överste;

Svensson, S. P., boktryckare, led. av II kamm.

Expert:

Isoz, N. P. E„ förste byråsekreterare.

Sekreterare:

Branting, J. E. M., e. o. förste byråsekreterare.

Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1351),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för kommittén, se 1949: I Fi 46.

Under tiden december 1952—november 1953 har kommittén hållit 17 sammanträden.

Kommittén avser att under första kvartalet 1954 avgiva betänkande med
förslag rörande avgångsåldern för personal, underkastad SPA-reglementet.
Därmed kommer kommittén att ha fullgjort det sista av de kommittén anförtrodda
uppdragen.

18 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt.

Riksdagsberättelsen.

274

Riksdagsberättelsen.

I C: 9 9. Utredning rörande arbete på s. k. obekväm arbetstid

(1951: I 12; 1952: I 10; 1953: I 8).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 juni 1948:
Swartling, A. E. V., generaldirektör, ordförande;

Ericson, F. C. W., expeditionschef;

Liljegren, Märta M., jur. kand. (t. o. in. den 30 november 1953);

Lindblom, E. A., direktör, led. av I kamm.;

Mårtensson, C., förbundsordförande (fr. o. in. den 1 december 1953);
Nelgård, A. E., förbundsordförande;

Siedman, G. H., byråchef.

Sekreterare:

Dybner, N. O. E., förste byråsekreterare.

Lokal: Generalpoststyrelsen; tel. växel 22 65 00 (ankn. 1017).

Direktiven för utredningen, se 1949: I Fi 47 och 1953: I C 8.

Utredningen har under tiden december 1952—november 1953 hållit 30
sammanträden.

Utredningen har den 31 augusti 1953 avgivit betänkande med redogörelse
för sina principiella ståndpunktstaganden till frågan om obekväm arbetstid
jämte förslag i fråga om kompensation för arbete på obekväm tid åt tjänstemän
med reglerad arbetstid (stencilerat).

Utredningen ämnar att i ett andra betänkande framlägga förslag rörande
vissa frågor, som kunna anses sammanhänga med spörsmålet om den obekväma
arbetstiden.

Utredningen beräknar kunna slutföra sitt arbete under första halvåret 1954.

10. Utredning rörande avlöningsförmånerna för utomlands stationerade
tjänstemän m. m. (1951: I 15; 1952: I 13; 1953: I 11).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 december 1949 (se
Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1949):
von Dardel, G. F. N., f. d. ambassadör, ordförande;

Klackenberg, O. H., regeringsråd;

Kleen, E. W. E., handelsråd;
von Rosen, G.-F. H. G., överste;

Rydback, A. V. L., byråchef.

Experter:

Norberg, R. E., byråchef;

Johanson, O. S., e. o. förste sekreterare (fr. o. in. den 6 mars 1953).
Sekreterare:

Ericsson, B. C. A., förste kanslisekreterare.

Lokal: Civildepartementet; tel., lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1374),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1950: I Fi 51.

Under tiden december 1952—november 1953 har utredningen hållit 30
sammanträden.

Utredningen beräknar kunna slutföra sitt arbete under år 1954.

275

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

11. 1951 års pensionsutredning (1952: I 15; 1953: I 12).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 (se
Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1951):

Ericson, F. C. W., expeditionschef, ordförande;

Jerdenius, K. E., statskommissarie;

Johansson, N. I., hemmansägare, led. av II kamm.;

Kjellén, T. B., direktör i statens pensionsanstalt;

Nordkvist, E. grosshandlare;

Schärman, S. O., sekreterare;

Svensson, S. P., boktryckare, led. av II kamm.;

Söderman, F., förbundsordförande.

Sekreterare:

Renström, K.-E., e. o. förste kanslisekreterare.

Biträdande sekreterare:

Hauschildt, L. H., e. o. kanslisekreterare.

Lokal: Civildepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1016),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1952: I C 15.

Utredningen, som under tiden december 1952—november 1953 bedrivit sitt
arbete huvudsakligen inom kansliet, har under nämnda tid hållit 14 sammanträden.

I ett delbetänkande, dagtecknat den 15 december 1952 (stencilerat), har
utredningen föreslagit viss utvidgning av området för SPA-pensioneringen.

I anledning av remiss har utredningen avgivit utlåtande den 30 januari
1953 över en inom inrikesdepartementet upprättad promemoria angående
vissa reformer på polisväsendets område, samma dag över förslag av 1950
års utredning angående malmfältspolisen beträffande malmfältspolisens
framtida ställning och därmed sammanhängande spörsmål, den 10 mars 1953
över visst avtal mellan styrelsen för föreningen Styrsö kustsanatorium och
styrelsen för skol- och vårdhemmet Stretered samt den 11 mars 1953 över
en inom civildepartementet upprättad promemoria angående samordning
av folkpension och av statsmedel utgående tjänstepension.

Utredningens arbete beräknas fortgå under år 1954.

12. Sakkunniga för översyn av löneställningcn för vissa
chefstjänstemän (1952: I 16; 1953: I 13).

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30lmars 1951 (se Postoch
Inrikes tidn. den 5 april 1951):

Björck, K. A. W., generaldirektör, ordförande;

Lindholm, P. S., järnsvarvare, led. av II kamm.;

Rydback, A. V. L., byråchef;

Sundelin, (1. V., lantbrukare, led. av I kamm.

276

Riksdagsberättelsen.

I C: 12 Experter:

Nordström, A. C. G:son, fälttygmästare;

Norinder, T. R„ verkstadsdirektör;

Wieslander, I. L., hovrättspresident.

Sekreterare:

Lundh, J. L., statskommissarie.

Lokal: Statskontoret; tel. växel 22 08 60.

Direktiven för utredningen, se 1952: I C 16.

Utredningen har under tiden den 15 november 1952—den 14 november
1953 sammanträtt två gånger. Efter remiss har utredningen den 10 november
1953 avgivit utlåtande angående lönesättningen för kanslerssekreterartjänsten
vid universitetskanslersämbetet.

För utredningen återstår att pröva frågan om löneställningen för vissa
chefstjänstemän inom den centrala militära förvaltningsorganisationen.
Utredningen beräknar kunna slutföra sitt arbete under början av år 1954.

13. Kompetensutredningen (1953:1 14).

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 mars 1952 (se Postoch
Inrikes tidn. den 16 april 1952):

Klackenberg, O. H., regeringsråd;

Woxén, R., professor.

Sekreterare:

Fjellander, N. E. B., t. f. förste kanslisekreterare.

Lokal: Finansdepartementet; tel. lokalsamt. växel 22 45 00 (ankn. 1357),
rikssamt. växel 23 62 00.

Direktiven för utredningen, se 1953; I C 14.

Under tiden den 16 november 1952—den 1 december 1953 har utredningen
hållit 13 sammanträden.

Utredningen har under år 1953 haft fortsatta informativa överläggningar
med cheferna för vissa centrala ämbetsverk angående gällande kompetenskrav
och dessas betydelse inom den centrala statsförvaltningen.

Efter remiss har utredningen avgivit utlåtande över förslag angående
den tekniska tjänsten i marinen den 28 januari 1953 samt över undersökning
rörande administrativa verksamhetsformer vid de statliga domstolarna
den 14 oktober 1953.

Utredningen torde i början av år 1954 komma att avlämna en promemoria
med vissa synpunkter på förekomsten och utformningen av formella
kompetensföreskrifter, m. m.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

14. 1952 års tjänstebostadsutredning (1953:1 16).

Tillkallad såsom utredningsman enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
20 augusti 1952 (se Post- och Inrikes tidn. den 2 oktober 1952):

Broomé, J. T. A., byråchef.

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

277

Experter: I Cl 15

Lindberg, K. R. L., ingenjör;

Löhr, B. A. H., e. o. fastighetskamrerare.

Sekreterare:

Wetterblad, R. I. T:son, e. o. förste byråsekreterare.

Lokal: Statens lönenämnd, Västra Trädgårdsgatan 4; tel. It 63 82.

Direktiven för utredningen, se 1953: I C 16.

Utredningen har intill den 30 november 1953 hållit 17 sammanträden,
av vilka flera övervarits av tjänstemän hos Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet. Utredningen har den 22 augusti 1953 haft överläggningar
med de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets
område, varvid närmare överenskommits om gränsdragningen
mellan de båda utredningarna. I samband med studiebesök hos olika myndigheter
— resor ha för detta ändamål företagits utom Stockholm under
tillhopa 24 dagar — har utredningen haft konferenser med av tjänstebostadsfrågor
berörda tjänstemän. Vid studiebesöken har utredningen infordrat
vissa uppgifter att tjäna såsom underlag för en hyresjämförelseundersökning.
Vidare har från myndigheterna införskaffats uppgifter rörande
tjänstebostadsbeståndet per den 1 januari 1953.

Utredningsarbetet beräknas fortgå under år 1954.

15. Utredning rörande de statsanställdas sjukvårdsförmåner m. m.

(1953:I 17).

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 augusti 1952 (se
Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1952):

Nevrell, B. A., generaldirektör.

Experter:

Broberg, R. H. J., byråchef (fr. o. m. den 15 mars 1953);

Stenström, J. A., byråchef (fr. o. m. den 8 augusti 1953).

Sekreterare:

Hillbo, A. O., t. f. byrådirektör.

Biträdande sekreterare:

Lundberg, K.-A. O., sekreterare (fr. o. m. den 3 augusti 1953).

Lokal: Kontrollstyrelsen; tel. växel 23 64 60.

Direktiven för utredningen, se 1953: I C 17.

Utredningen har den 15 januari 1953 avlämnat promemoria angående
den statliga personalläkarorganisationen och personalläkarnas inkomstförhållanden
(stencilerad).

Utredningen avser att under början av år 1954 avge förslag rörande de
statsanställdas sjukvårdsförmåner in. m. efter genomförandet av sjukförsäkringsrel''
ormen.

Uppdraget kommer därmed att vara slutfört.

Riksdagsberättelsen.

I Cl 16 16. (utredning angående dispositionen av vanföreanstalternas pensionsfonder.

Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 januari 1953 för att
verkställa utredning angående dispositionen av vanföreanstalternas i Göteborg,
Hälsingborg, Härnösand och Stockholm fonder för pensioneringsändamål: Jerdenius,

K. E., statslcommissarie.

Expert:

Kalén, O. H., förste aktuarie.

Lokal: Statskontoret; tel. växel 22 08 60.

Utredningen beräknar kunna slutföra sitt arbete i början av år 1954.

17. 1953 års sjuklönesakkunniga.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemydigande den 5 juni 1953 för att verkställa
utredning rörande sjuklöneförmåner till statsanställda m. fl. efter
genomförandet av den allmänna sjukförsäkringsreformen (se Post- och Inrikes
tidn. den 12 juni 1953):

Broomé, J. T. A., byråchef, ordförande;

Eskilsson, C. E., lantbrukare, led. av I kamm.;

Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;

Lindholm, P. S., järnsvarvare, led. av II kamm.;

Sundelin, G. V., lantbrukare, led. av I kamm.

Expert:

Aldestam, N. A., e.o. förste aktuarie.

Sekreterare:

Andrén, A. G., byråsekreterare.

Lokal: Statens bostadsnämnd, Drottninggatan 50—52v; tel. 10 26 68.
Direktiv (anförande av statsrådet Lingman till statsrådsprotokollet den 5
juni 1953):

Enligt 28 § I, punkt 6 statens allmänna avlöningsreglemente ocli i anslutning
därtill meddelade bestämmelser är tjänstemän, underkastade nämnda reglemente,
berättigade att i viss utsträckning åtnjuta lön under tjänstledighet vid sjukdom.
I 41—48 §§ samma reglemente tillförsäkras tjänstemännen i viss omfattning på
statens bekostnad läkarvård och läkemedel vid sjukdom. I 51 § reglementet stadgas
emellertid, att tjänsteman är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande bl. a. sjukvård och, i den
män ändrade bestämmelser påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,
jämväl rörande tjänstledighet för sjukdom m. m.

Vad sålunda föreskrivits för tjänstemän underkastade statens allmänna avlöningsreglemente
gäller i tillämpliga delar även för befattningshavare med avlöning
enligt andra av staten fastställda reglementen, såsom avlöningsreglementet
för folkskolan, avlöningsreglementet för kyrkomusiker, avlöningsreglementet för
övningslärare, prästlönereglementet och avlöningsreglementet för statsunderstödda
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter m. m.

Befattningshavare, som är underkastade nämnda reglementen, är alltså skyldiga
att vidkännas jämkningar i sina sjukvårdsförmåner och, i samband med att en
allmän sjukförsäkring genomföres, jämväl i sina sjuklöner.

279

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

De nyss återgivna bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente har J C; 17
tillkommit på förslag av 1945 års lönekommitté, som i sitt deni 29 juni 1946 avgivna
betänkande med förslag till statliga löneplaner m. in. (SOL 194b: 48) harom
anförde i huvudsak följande.

»Vid lönekommitténs förhandlingar med vederbörande personalorganisationer
har enighet rått därom, att avlöning vid sjukdom bör utgå aven efter det en ailmän
sjukförsäkring genomförts. Därvid förutsättes dock, att sjukavloningen skall
minskas med det belopp, som på grund av sjukförsäkringen tillkommer tjänstemännen
i form av sjukpenning (inklusive eventuella tillägg). Detta belopp bor
inlevereras till verket, som till tjänstemannen utbetalar ett belopp, motsvarande
den oreducerade sjukavlöningen. Sjukavlöningens oreducerade belopp bor icke tä

understiga sjukpenningbeloppet. ... .

Beträffande sjukvårdsförmånerna innebär förhandlingsresultatet, att de lormaner
av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade, anses bora
utgå tills vidare. De förhandlande parterna ha dock varit overens om att gora
det uttalandet, att särskild utredning i ämnet bör verkställas, sedan statsmakterna
meddelat beslut om allmän sjukförsäkring och i god tid innan bestämmelser darom
träda i kraft, samt att förhandlingar med tjänstemännens representanter härvid
bör äga rum.»

Föredragande departementschefen anslöt sig i propositionen 194b. död till
den uppfattning beträffande frågan om sjuklön, varom enighet uppnåtts vid lonekommitténs
förhandlingar med personalorganisationerna, och ansåg i likhet med
kommittén, att sjukvårdsförmåner alltjämt borde utgå till dess den allmänna sju -försäkringen trätt i kraft och utredning verkställts om den inverkan, fordringen
borde få på frågan om sjukvårdsförmånerna. Dessa uttalanden föranledde

icke någon erinran från riksdagens sida.

Den av statsmakterna år 1946 beslutade men sedermera uppskjutna allmänna
sjukförsäkringen består enligt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring
av en sjukpenningförsäkring och en sjukvårdsförsäkring. På föredragning
av chefen för socialdepartementet har Kungl. Maj:t i propositionen nr 178
förelagt årets riksdag förslag till lag angående ändring i nämnda lag. Förslaget
innebär bl. a., att den allmänna sjukförsäkringen skall genomföras från och med
den 1 januari 1955. Samtidigt förordas vissa väsentliga ändringar i sjukpenningförsäkringen.
Sålunda föreslås, att de förvärvsarbetande obligatoriskt skall vara
försäkrade för en grundsjukpenning om 3 kronor om dagen jämte visst barntdlläog.
De anställda skall dessutom i regel vara obligatoriskt försäkrade för tillläggssjukpenning.
Tilläggssjukpenningens storlek varierar mellan 1 och 17 kronor
för dag alltefter storleken av vederbörandes årsinkomst av tjänst. Vidare föreslås,
att Konungen skall äga från sjukpenningförsäkringen helt eller delvis undantaga
arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen, eller
bestämmelse, som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom. Sker sådant
undantagande från tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen, skall arbetsgivaren
vara befriad från den skyldighet att bidraga till försäkringen, som eljest
skall åligga arbetsgivare. Om arbetstagare, som nyss sagts, inte eller endast delvis
undantagits från sjukpenningförsäkringen, skall arbetsgivaren äga att i arbetstagarens
ställe hos sjukkassan uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning
jämte barntillägg, i den mån nämnda sjukhjälp inte överstiger den utbetalda lonen.

Riksdagen har numera i de hänseenden, som i det föregående berörts, bifallit
vad i propositionen 1953:178 förordats. Rörande den inverkan, som sjukförsäkringsreformen
kan ha på de statsanställdas sjukvårdsförmåner, pågår enligt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 20 augusti 1952 en särskild utredning. lidpunkten synes
nu vara inne att också igångsätta en utredning rörande den allmänna sjukförsäkringens
inverkan på sjuklöneförmånerna.

280

Riksdagsberättelsen.

I C: 17

nin» ,utredning bor provas olika utvägar, som kan synas lämpliga för lös blth°rande

problem. Därvid bör övervägas, om det med hänsyn till de

sättn/niVrdringa?,f 1 obllSatoriska sjukpenningförsäkringen finnes förutsättningar
för en sådan jämkning av de statliga sjuklönebestämmelserna, att en

dePriktrng *“,» SkC h11 ^ormånerna På grund av sjukpenningförsäkringen, eller om
aivits av 1]qr4. ^^nmg inellan sjuklön och sjukpenningförsäkring, som angivits
av 1945 ars lonekommitte, alltjämt är aktuella. De nvss återgivna föreskrifterna
om undantagande från tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen har vis®e.
rll?.e°’. ,såsom framgåi''av propositionen 1953: 178, tillkommit närmast med tanke
1Dtl11 sJ.ukforsakringsreformens ikraftträdande kan visa sig inte vara
lllracklig för att losa ifrågavarande spörsmål. Vid utredningen bör emellertid,
da! est avlöning anses bora utgå under sjukdom även efter sjukförsäkringens genomforande,
upptagas till övervägande, om möjligheten att undantaga bl. a. statsjanstemannen
helt eller delvis från försäkringen kan utgöra en framkomlig väg
tor samordningsfrågans lösning. 6 s

Utredningsarbetet bör bedrivas i sådan takt, att ställning till utredningsresultatet
om möjligt kan tagas under år 1954. Skulle det visa sig icke gå att slutföra

ålr?1 i- g°d rtHi ,att d6tta bIir “bjbgb bör i varje fall under första halväret
1954 framlaggas förslag om det provisoriska undantagande från sjukpenning tå«anHretnfn’fSOm

erforderligt i avvaktan på det definitiva ställnings tagandet

till forevarande problem.

Utredningen torde böra ske genom särskilt tillkallade sakkunniga, vilka under
Utrf^nin.f1»rbetet b°r samråda med den förut omförmälda utredningen rörande
sjukforsakrmgsreformens inverkan på de statsanställdas sjukvårdsförmåner samt
med foretradare for sjukkasseorganisationen och för de kommunala arbetsgivarna.

Utredningen, som antagit benämningen 1953 års sjuklönesakkunniga, har
under tiden juni november 1953 hållit 6 sammanträden.

Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1954.

18. Sommartidsutredningen.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 oktober 1953 för
att verkställa utredning rörande sommartidstjänstgöringen inom statsförvaltningen
(se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1953):

Vahlberg, G. E., generaldirektör, ordförande;

Ericsson, S. G. E., lantbrukare, led. av II kamm.;

Edström, W. S., civilingenjör, led. av II kamm.;

Nihlfors, F. U., t.f. förste aktuarie, led. av II kamm.;

Petterson, K. G., metallarbetare, led. av II kamm.

Sekreterare:

Ragnå, N. E. A., e. o. byrådirektör.

Lokal: Statens avtalsnämnd, Regeringsgatan 50; tel. 21 58 37.

Direktiv (anförande av statsrådet Lingman till statsrådsprotokollet den
16 oktober 1953):

Enligt gällande instruktioner äger bl. a. flertalet centrala statsmyndigheter bes
uta om viss inskränkning av arbetstiden för tjänstemän under sommarmånaderna.
I allmanhet innebär ifrågavarande bestämmelser, att arbetstiden å tjänsterummet
må, om och i den mån omständigheterna det tillåter, under högst tre måna -

281

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

der under tiden juni—september inskränkas med högst 9 timmar i veckan, varvid J Jg
arbetstiden å lördagar må begränsas till 3 1/2 timmar.

Dessa föreskrifter om s. k. sommartid har under senare år vid flera tillfällen
upptagits till diskussion. I anledning av motioner anhöll 1940 års lagtima riksdag
på hemställan av statsutskottet (uti. nr 168, rskr 293), att Kungl. Maj:t ville skyndsamt
överväga, huruvida och i vad män ett effektivare utnyttjande av arbetstiden
för befattningshavare i statens tjänst kunde äga rum, samt vidtaga de åtgärder, som
kunde föranledas därav. I sitt utlåtande hade statsutskottet hänvisat till bl. a. att
genom en begränsning av utnyttjandet av sommartid skulle en icke obetydlig besparing
i arbetskraft och utgifter stå att vinna.

Under sommaren 1940 och de närmast därpå följande åren gällde enligt av Kungl.

Maj:t utfärdade bestämmelser vissa inskränkningar i möjligheterna att tillämpa
sommartid.

Frågan om begränsning av tillämpningen av sommartid har även upptagits av
1949 års skatteutredning i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1950. 1 skrivelsen
framhålles, att inskränkningen av arbetstiden under sommaren inom stora delar
av statsförvaltningen icke — såsom på områden utanför statsförvaltningen torde
ha blivit vanligt — tages igen under annan årstid. Då ersättning för den övertidstjänstgöring,
som under övriga delar av året kan förekomma, numera utgår för
befattningshavarna i lönegrad t. o. m. den 22 :a, ansåg skatteutredningen det kunna
ifrågasättas, huruvida förmånen av s. k. sommartid bör bibehållas i oförändrad
form.

Vidare har riksdagens år 1952 församlade revisorer i sin berättelse angående
granskningen av statsverket förordat en skyndsam utredning rörande sommartidstjänstgöringen
inom statsförvaltningen (del I, s. 233—251).

Även enligt min mening är en utredning rörande de av statsrevisorerna berörda förhållandena
påkallad. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de nuvarande bestämmelserna
om sommartid inte innebär en ovillkorlig rätt för vare sig verksledningarna
eller för personalen att få sommartid tillämpad, utan inskränkningen av den dagliga
arbetstiden får medgivas endast om och i den mån omständigheterna tillåter det.
Vid den avsedda utredningen bör till en början tillämpningsområdet för gällande sommartidsbestämmelser
närmare klarläggas. Vidare bör undersökas, hur dessa bestämmelser
har tillämpats, särskilt med avseende å det citerade förbehållet. Revisorerna
har, såsom av det föregående framgår, fått det intrycket, att i de centrala verken
omständigheterna nästan genomgående bedömts tillåta en stark begränsning av arbetstiden.
Undersökningen bör också avse de ökade kostnader, som kan ha uppstått
för statsverket genom tillämpningen av bestämmelserna om sommartid, bl. a.
genom ökat personalbehov under andra delar av året. Vidare bör utredas, om och
i vad mån begränsningen av tjänstgöringstiden under sommaren kan ha föranlett,
att ärendens behandling förskjutits till samma tid eller eljest berett olägenheter för
andra myndigheter och institutioner och för allmänheten.

På grundval av de förordade undersökningarna bör vid utredningen övervägas,
om skäl finnes att bibehålla möjlighet till inskränkningar i arbetstiden under sommaren
inom vissa grenar av statsförvaltningen. Därest eu minskning av arbetstiden
under sommaren anses böra kunna medges, bör undersökas, om därmed lämpligen
kan kombineras en ökning av arbetstiden under annan del av året, såsom inom vissa
andra områden är brukligt.

Anses inskränkningar i tjänstgöringstiden under sommaren böra kunna medges
även i fortsättningen, bör niirmare utredas inom vilka områden av statsförvaltningen
särskild sommartid bör få tillämpas, och förutsättningarna härför bör närmare
preciseras, så att olägenheter och merkostnader i görligaste mån undvikes.
Vidare bör övervägas i vilken omfattning och under vilka tider särskild sommartid
bör få medges. I samband härmed bör även undersökas om och i vad mån det

282 Riksdagsberättelsen.

I Cl 18 inom statsförvaltningen kan vara lämpligt att ersätta sommartiden med lediga lördagar.

Utredningen, som antagit benämningen sommartidsutredningen, har under
november haft ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas fortgå
under år 1954.

19. Sakkunniga för översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän vid
de affärsdrivande kommunikationsverken.

Tillkallade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1953 för att
verkställa översyn av löneställningen för vissa tjänstemän i ledande ställning
vid de affärsdrivande kommunikationsverken (se Post- och Inrikes tidn. den
5 november 1953):

Johnsson, B. E., statskommissarie, ordförande;

Hansson, N. G., lantbrukare, led. av II kamm.;

Lindholm, P. S., järnsvarvare, led. av II kamm.;

Ljungdahl, K.-G., f. d. överdirektör;

Sundelin, G. V., lantbrukare, led. av I kamm.

Sekreterare:

Djurberg, L. G. H., e. o. förste byråsekreterare.

Lokal: Statens lönenämnd, Västra Trädgårdsgatan 4; tel. 11 63 82.
Direktiv (anförande av statsrådet Lingman till statsrådsprotokollet den
30 oktober 1953):

Vid 1951 års riksdag genomfördes en lönereglering för statliga chefstjänstemän,
varigenom lönenivån för dessa befattningshavare höjdes i ej obetydlig grad. Denna
lönereglering omfattade dåvarande tjänster i lägst 33 lönegraden å löneplan 1 och
motsvarade tjänster å löneplan 2. Därefter beslöts vid 1952 och 1953 års riksdagar
i anledning av förslag av 1949 års tjänsteförteckningskommitté och 1947 års
biträdesutredning ändrad lönegradsplacering för ett stort antal tjänster, vid vilka
lön utgår enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Vid framläggandet av förslag till chefslöneregleringen uttalade jag (prop. 1951:
114), att jag då icke var beredd att taga ställning till frågan om och i vilken form
en ifrågasatt undersökning rörande inplaceringen å löneskalan av de verkscheferna
underordnade chefstjänstemännen borde komma till stånd.

Sedermera har telestyrelsen i skrivelse den 25 februari 1953 hemställt om en
allmän översyn av lönegradsplaceringen för de större kommunikationsverkens
tjänstemän i ledande ställning. Styrelsen har därvid anfört, att de höjningar i lönegrad
av tjänstemän i ledande ställning vid televerket, som hittills kommit till stånd,
icke varit tillräckliga för att undanröja de missförhållanden, som föranlett tidigare
förslag i förevarande hänseende från styrelsens sida. Det behov av förbättrad löneställuing
för ifrågavarande tjänstemän, som styrelsen i samband därmed påvisat,
hade framkallats av den dynamiska utvecklingen av verkets rörelse, av den jämsides
därmed fortlöpande och delvis därav betingade tekniska omdaningen och rationaliseringen
av verksamheten samt av den konkurrens med privata och kommunala
företag och även i viss mån med andra statliga företag, som televerket haft
att utstå vad beträffar framförallt teknisk personal med höga kvalifikationer. I

283

Kommittéer och sakkunniga: Civildepartementet.

fråga om de större kommunikationsverkens tjänstemän i ledande ställning syntes J C; It*
vid tjänsteförteckningsrevisionen enligt styrelsens mening icke ha tillräckligt beaktats
den särställning, som dessa befattningshavare intoge inom statsdnften med
hänsyn till på dem ställda fordringar vid tjänsteutövningen. På grund av det anförda
har telestvrelsen hemställt, att lönegradsplaceringen för de större kommunikationsverkens
tjänstemän i ledande ställning underkastas en särskild översyn,
omfattande även tjänstebenämningarna för de avsedda befattningshavarna.

I utlåtande över telestyrelsens framställning har statens lönenämnd erinrat om
att praktiskt taget samtliga i förevarande sammanhang avsedda tjänsters lönegradsplacering
prövats under senare år och att denna prövning — förutom den allmänna
höjningen av lönenivån, som skedde genom chefslöneregleringen — haft till följd
lönegradsuppflyttning för ett stort antal av dessa tjänster. Lönenämnden ville likväl
icke motsätta sig att en i ett sammanhang gjord granskning komme till stånd.

För en sådan talade bl. a. den långt drivna differentieringen av tjänster å löneplan
2 samt vissa organisationsförändringar, som telestyrelsen genomfört under senaste
tid.

Vid framläggandet av förslag till 1953 års riksdag om lönegradsplaceringen for
vissa tjänster vid kommunikationsverken uttalade chefen för kommunikationsdepartementet
(prop. 1953:198) att frågan om den förordade allmänna översynen
av lönegradsplaceringen för de högre tjänsterna vid kommunikationsverken torde
få prövas i annat sammanhang. I sitt utlåtande i anledning av nämnda proposition
framhöll statsutskottet (SU 1953: 116), att vissa skäl syntes tala för att en dylik
översyn snarast komme till stånd.

Med anledning av vad i ärendet sålunda förekommit vill jag förorda, att en översyn
verkställes rörande löneställningen för vissa tjänstemän i ledande ställning vid
såväl televerket som postverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Denna
översyn bör ske med utgångspunkt från den löneställning, som genom beslut
vid 1951—1953 års riksdagar fastställts för verkscheferna resp. tjänstemännen närmast
under den normala byråchefsgraden. Det gäller här alltså att inom ramen för
chefslöneregleringen och tjänsteförteckningsrevisionen ompröva lönegradsplaceringen
för de verkscheferna underordnade chefstjänstemännen. I den män översynen
kan komma att avse tjänster, som omfattats av tjänsteförteckningsrevisionen,
bör beaktas de principer, som legat till grund för 1949 års tjänsteförteckningskommittés
förslag. Vid översynen bör emellertid hänsyn tagas icke blott till det löneläge,
som nu är fastslaget för andra tjänstemän än här avsedda vid kommunikationsverken,
utan även till löneställningen för chefstjänstemän inom övriga delar av
statsförvaltningen. I anslutning härtill bör undersökas i vad mån löneläget vid andra
statliga företag medfört konkurrens med kommunikationsverken i fråga om personal
i ledande ställning.

Uppkommer vid översynen fråga om överförande av tjänster till löneplan 2, bör
beaktas, att anställningsformen förordnande för viss tid (lönegradsbeteckningen
Cp) i möjligaste mån bör undvikas.

Den av mig förordade översynen torde böra ske genom särskilt tillkallade sakkunniga,
vilka också bör pröva tjänstebenämningarna för ifrågavarande tjänstemän.

De sakkunniga bör under utredningsarbetets gång samråda med respektive verksstyrelser.

Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1954.

284

Riksdagsberäitelsen.

II U: l

II. De centrala krisorganen.

Utrikesdepartementet.

1. Flyktkapitalbyrån (1951, 1952, 1953:11 1).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 29 juni 1945. Instruktion utfärdad samma
dag (SFS nr 524); ändrad lydelse den 14 december 1945 (SFS nr 889), den
8 november 1946 (SFS nr 700) samt den 9 januari 1948 (SFS nr 1).
Styrelse:

Sandström, A. E. F., f. d. justitieråd, ordförande och chef;

Eriksson, K., f. d. försäkringsdirektör:

Holmgren, H. K. H., hovrättsråd, statssekreterare;

Lindencrona, A., försäkringsdirektör;

Persson, N. F., förste sekreterare.

Vid förfall för ordföranden utser styrelsen annan ledamot att vara ersättare
för honom.

Suppleanter:

Dennemark, S., lagbyråchef;
österlind, G. B., kanslisekreterare.

Kanslichef:

Jonason, S. Å. H., kammarrättsassessor.

Lokal: Hovslagargatan 2; tel. 22 52 20.

Byrån har under år 1953 fortsatt sin verksamhet med likvidering av tysk
egendom och kontroll över japansk egendom samt med handhavande av de
till den svensk-tyska clearingen hänförliga arbetsuppgifter, som vid clearingnämndens
upphörande den 31 augusti 1950 överflyttades å byrån.

Under byråns verksamhetstid ha fram till utgången av oktober 1953 efter
kvarstadsförordnanden sysslomän tillsatts för förvaltning av tysk egendom i
1 258 fall. Lagen den 14 december 1945 om administration av vissa bolag
m. m. har under samma tid kommit till användning i 63 fall. Sedan lagen
den 10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar
tillkommit, har i 53 fall framställning gjorts om dödande av tyskägda aktier
i svenska bolag.

Byrån har tidigare räknat med att kunna slutföra arbetet med avvecklingen
av den tyska egendomen under innevarande budgetår. Emellertid
inleddes på tyskt initiativ i januari 1953 mellan utrikesdepartementet och
i epresentanter för Förbundsrepubliken Tyskland förhandlingar angående,
bland annat, ett komplex frågor hänförliga till avvecklingen av den tyska
egendomen i Sverige. Förhandlingarna ha ännu icke kunnat slutföras. Det
förefinnes vissa utsikter, att förhandlingarna skola resultera i ett avtal
mellan Sverige och Förbundsrepubliken. En möjlighet är, att ett avtal kom -

De centrala krisorganen: Utrikesdepartementet.

285

mer att stadga likvidationsstopp räknat från viss tidpunkt beträffande den |jj 3
tyska egendomen samt friställande av vissa kategorier av egendom. Under
förhandlingsskedet har byrån ansett sig icke böra fortsätta sin avveckling
beträffande egendom, som är omtvistad i förhandlingarna och som i
ett eventuellt avtal kan komma att friställas. Främst gäller detta egendom,
beträffande vilken åtgärder från byråns sida vid förhandlingarnas början
ännu icke blivit vidtagna eller där åtgärder vidtagits relativt kort tid före
förhandlingarnas början. Sagda förhållande har medfört, att byråns arbete
blivit avsevärt fördröjt. Det är ännu icke klart, när förhandlingarna kunna
slutföras. Från början räknades med att så skulle ske senast vid årsskiftet
1953/54. För närvarande ter det sig emellertid ovisst om förhandlingarna
kunna avslutas före slutet av år 1953 och byrån anser sig nödsakad räkna
med den möjligheten, att förhandlingarna fortsätta även under år 1954. Om
så blir fallet, kommer fullföljandet av byråns arbetsuppgifter att i motsvarande
mån förskjutas och kan sannolikt icke ske inom detta budgetår.

Även om byråns löpande arbete i huvudsak kan slutföras under innevarande
budgetår, kan det emellertid redan nu med visshet förutses, att en
del arbetsuppgifter komma att kvarstå jämväl efter den 30 juni 1954. Det
står sålunda klart, att ett antal ärenden som äro föremål för process icke
hinna slutföras under första halvåret 1954. Vidare kommer byråns uppgift
såsom remissinstans i frågor rörande den tyska egendomen samt såsom behörig
myndighet för besvarande av förfrågningar från myndigheter och enskilda
att kvarstå under nästa budgetår.

2. Restitutionsnämnden (1951, 1952, 1953:11 2).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 29 juni 1945. Instruktion utfärdad samma
dag (SFS nr 525); ändrad lydelse den 14 december 1945 (SFS nr 890) och
den 9 januari 1948 (SFS nr 2).

Ledamöter:

Santesson, P. V., justitieråd, ordförande;

Folkard von Scherling, F. A., häradshövding, vice ordförande;

Ahrnborg, B. S., advokat.

Suppleanter:

Kjellson, K. B. N., advokat;

Edling, S. Å., justitieråd.

Sekreterare:

Larsson, T. S., bitr. vattenrättsdomare.

Lokal: Hovslagargatan 2; tel. 22 52 20.

Nämnden har under 1953 hållit 5 sammanträden.

3. Likvidationsnämnden (1951, 1952, 1953: II 3).

Tillsatt av Kungl. Maj:t den 29 juni 1950. Instruktion utfärdad den 25
augusti 1950 (SFS nr 490).

286

Riksdagsberättclsen.

II U: 3 Ledamöter:

Lawski, S. J. K. W., f. d. justitieråd, ordförande och chef;

Pehrsson, W. I., advokat (t. o. m. den 29 december 1952);

Kronvall, K. E. A., utrikesråd;

Digman, H. M., hovrättsråd (fr. o. m. den 30 december 1952).

Suppleanter:

Sandström, A. E. F., f. d. justitieråd, suppleant för ordföranden;
Södermark, S. T., advokat;

Persson, N. F., förste sekreterare (fr. o. m. den 25 september 1953).

Ledamöter endast för frågor rörande tysklandssvenska anspråk:
Björkman-Goldschmidt, E. A. E., författarinna;

Ankarcrona, V. E., ryttmästare.

Suppleanter:

Holst, C. G., köpman;

Svenson, Ä., advokat;

von Rosen, E. O., kammarherre, greve.

Kanslichef:

Beskow, B. G., hovrättsråd.

Föredragande:

Mellander, C. W., hovrättsråd;

Söderström, C., e. o. assessor;

Falk, E. L., e. o. assessor;

Beskow, E. T. W., e. o. assessor (fr. o. in. den 1 april 1953);

Thuresson, A. V. U. V., e. o. assessor (fr. o. m. den 1 april 1953);

Olsén, E. G. B., e. o. assessor (fr. o. m. den 9 juni 1953);

Ohlsson, L. E., t. f. assessor (fr. o. m. den 15 augusti 1953).

Kamrerare:

Howander, H. J. E.;

Briiggemann, K. G., fröken.

Lokal: Hovslagargatan 21; tel. 22 52 20.

Nämnden har vid utgången av år 1953 avgjort eller avskrivit sammanlagt
inemot 16 000 hos nämnden anhängiggjorda anspråk.

Nämndens arbete beräknas, åtminstone såvitt angår själva prövningen av
anspråken, bli avslutat under år 1954.

4. Utrikesdepartementets understödsnämnd (1951, 1952, 1953: II 4).

Instruktion utfärdad den 29 juni 1950; ändrad lydelse den 5 juni 1953.
Utsedda av ministern för utrikes ärendena den 4 september 1950, den 18
juli och den 27 augusti 1953:

von Hartmansdorff, A. H., byråchef, ordförande (t. o. in. den 23 september
1953);

Leijon, C., byråchef, ordförande (fr. o. m. den 24 september 1953);
Jerneman, T. G., byråchef;

De centrala krisorganen: Finansdepartementet.

287

Svensson, J. U., ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, led. av II kamin.; JJ J?}; l
Berggren, A. M., byråchef (fr. o. m. den 18 juli 1953).

Ersättare:

De Geer, L. C., byråchef, för ordföranden (t. o. m. den 26 augusti 1953);

Bjurström, O. G., förste sekreterare, för ordföranden (fr. o. m. den 27
augusti 1953);

Skogh, S. A., byråchef;

Linderstam, B. H., ombudsman;

Ahlborg, G. E., t.f. förste byråsekreterare (fr. o. in. den 18 juli 1953).

Sekreterare:

Leissner, T. Ä., t.f. förste byråsekreterare.

Nämnden har under tiden den 1 december 1952—den 30 november 1953
hållit 4 sammanträden.

Den vid 1950 års riksdag beslutade försöksverksamheten i fråga om understöd
åt sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn, varom stadgas i kungörelsen
den 29 juni 1950 (SFS nr 473), har under året alltjämt pågått i
Antwerpen, New York och San Francisco.

Den 5 juni 1953 har Kungl. Maj :t utfärdat kungörelse om eftergift i vissa
fall av belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet
(SFS nr 475). Jämlikt denna kungörelse skall det ankomma på nämnden
att på framställning av chefen för utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå
besluta, huruvida fordringar för ekonomiskt bistånd skola
helt eller delvis eftergivas.

Finansdepartementet.

1. Valutakontoret (1951, 1952 och 1953: II 1).

Enligt gällande instruktion för valutakontoret utgöres dess styrelse av
riksbankschefen samt ytterligare högst sju ledamöter, vilka jämte suppleanter
för ledamöterna förordnas av Kungl. Maj :t.

Biksbankschefen är styrelsens ordförande. Kungl. Maj :t utser en av de
övriga ledamöterna att vara vice ordförande.

Den 22 maj 1942, den 3 mars 1944, den 18 april 1947, den 14 januari och
den 4 augusti 1949 samt den 18 april 1952 av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter
av valutakontorets styrelse:

Andersson, J. A., bankofullmäktig, f. d. riksdagsman;

Hammarskiöld, T. L., vice riksbankschef, vice ordförande;

Lange, N. G., statssekreterare, led. av I kamm.;

Lundgren, Th., konsul;

Wallberg, C. E. F., bankdirektör;

Wetter, S. A. J. P:son E., hovaudilör;

Wettcrlind, Å. J., direktör.

288

Riksdag sberättelsen.

II H: l

Handelsdepartementet.

1. Statens handels- och industrikommission (jfr 1950:11 H och II Fo 2;

1951, 1952, 1953: II H 1).

Bildad genom sammanslagning från och med den 1 januari 1950 av statens
handelskommission och statens industrikommission enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 16 december 1949. Instruktion utfärdad den 3 februari
1950 (SFS nr 65); ändrad lydelse den 23 oktober 1953 (SFS nr 647).

Sedan statens bränslekommission upphört med utgången av juni 1953,
har handels- och industrikommissionen i enlighet med Kungl. Maj :ts beslut
den 22 maj 1953 övertagit vissa av bränslekommissionens arbetsuppgifter.

Ledamöter:

Malmfors, N. A. E., generaldirektör, ordförande och chef;

Tunhammar, E. W., direktör, vice ordförande och chefens ställföreträdare;
Adiels, A. Hj., förbundsordförande;

Degerstedt, C. Hj., direktör;

Eriksson, K.-E. G., tekn. dr;

Geijer, K. A., förbundsordförande;

Hammarskiöld, T. L., vice riksbankschef;

Kastrup, S. O., direktör;

Kollberg, G. N., direktör, led. av II kamin.;

Kull, J. I., direktör;

Kördel, E. R., direktör;

Lindskog, B. V., hovrättsråd, t. f. kommerseråd;

Settergren, G. C. A., direktör;

Sjögren, K. E., direktör;

Vinell, K. T., envoyé.

Direktör för utrikeshandelsärenden:

Grafström, E. O. Hj., byråchef.

Kanslichef:

Ericsson, Y. A. R., byråchef.

Chefer för nedannämnda byråer (fr. o. in. den 1 juli 1953):
utrikeshandelsbyrån: von Oelreich, C.-E. Hj., byrådirektör (t. o. m. den
30 juni 1953 chef för dåvarande handelspolitiska avdelningen);
utredningsbyrån: Wennersten, P. G., byrådirektör (t. o. m. den 30 juni 1953
chef för dåvarande utredningsavdelningen);
administrativa byrån: Stiernstedt, S. W. O., kanslisekreterare (t. o. in. den
30 juni 1953 chef för dåvarande exportavdelningen);
kontroll- och juridiska byrån: byråchefsbefattningen vakant, arbetet ledes
av Lilliehöök, B. J. G., förste byråsekreterare.

289

De centrala krisorganen: Handelsdepartementet.

Övriga tjänstemän i byrådirektörs eller högre ställning: ° II H: 2

Dahlerus, B. H., bergsingenjör — t. o. m. den 30 juni 1953 chef för dåvarande
järn-, metall- och byggnadsavdelningen;

Eriksson, B. A., byråchef — t. o. m. den 30 juni 1953 chef för dåvarande
statistiska avdelningen;

Frenne, N. G. H., direktör;

Gibson, G. A., direktör — t. o. in. den 30 juni 1953 chef för dåvarande textilavdelningen; Hjerdin,

S., överingenjör;

Lundmark, N. A. J., byrådirektör (fr. o. m. den 1 juli 1953);

Lundquist, L., direktör;

Lundqvist, N. L., civilingenjör;

Malmén, M. E., revisor — t. o. m. den 30 juni 1953 chef för dåvarande diverseavdelningen; Masreliez,

L. L. F., fil. kand.;

Palmstrand, T. E. Hj., tullöverkontrollör;

Reuterskiöld, B. H. C., jur. kand.

Tjänstemän i byrådirektörs eller högre ställning, vilka avgått under år
1953:

Eriksson, K.-E. G., tekn. dr (t. o. m. den 30 juni 1953 chef för dåvarande
maskin- och verkstadsavdelningen);

Edberg, J. W., förste byråsekreterare (t. o. m. den 30 juni 1953);

Hallström, E. K., direktör (t. o. m. den 30 juni 1953);

Lingren, G. W., byrådirektör (t. o m. den 15 augusti 1953);

Löfström, B. A., direktör (t. o. m. den 30 juni 1953 chef för dåvarande kemiska
avdelningen).

Sakkunniga:

Bengtsson, J. E. Y., direktör (fr. o. m. den 1 juli 1953);

Bristedt, G. E. E., direktör;

Hallström, E. K., direktör (fr. o. m. den 1 juli 1953);

Nauckhoff, S. A. G., fil. dr;

Qvistgaard, J. H., t. f. generaldirektör;

Sundfeldt, B., överingenjör.

Ledamöterna Eriksson, Geijer, Kollberg och Lindskog äro, förutom kommissionens
ordförande och vice ordförande, ledamöter i kommissionens arbetsutskott.

Lokal: Linnégatan 87; tel. lokalsamt. växel 22 86 60, rikssamt. växel
22 86 80.

2. Statens priskontrollnämnd (1951, 1952, 1953: II H 2).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 12 april 1940. Gällande instruktion utfärdad
den 21 maj 1948 (SFS nr 282); ändrad lydelse den 11 december 1953 (SFS
nr 735).

19 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt.

ItiksdaRBberättelsen.

290

Riksdagsberättelsen.

II H: 2 Ledamöter:

Älmeby, H. V. B., överdirektör, ordförande och chef;

Dahlin, E. H., hovrättsråd, vice ordförande;

Bergstrand, B. A., direktör;

Cederwall, G. F. E., byråchef;

Goude, S. M., ombudsman (t. o. m. den 20 februari 1953);

Johansson, B., ombudsman (fr. o. m. den 21 februari 1953);

Jönsson, N. O., disponent, led. av II kamm.;

Lind, A., redaktör;

Nilsson, Å., andre ordförande i Svenska metallindustriarbetareförbundet;
Rydbeck, G., överingenjör;

Severinson, G., direktör;

Stenberg, N., köpman, led. av II kamm.;

Svärd, H., ombudsman;

Thorsson, Inga, fru;

Grundström, H., diréktör (suppleant för Bergstrand, Rydbeck och Stenberg)
;

Hagnell, H., fil. lic. (suppleant för Goude, Johansson, Lind och Nilsson).

Ledamöter i nämndens råd (t. o. m. den 30 juni 1953):

Arrhenius-Beyer, Lilly, fru;

Browall, G., direktör;

Collin, Karin, fröken;

Degerstedt, C. Hj., direktör;

Eriksson, Nancy, M., fru, led. av II kamm.;

Hallnäs, S., ombudsman;

Johansson, A., ordförande i Svenska lantarbetareförbundet;

Johansson, H., direktör;

Lindberger, A., redaktör;

Lindqvist, J. L., direktör;

Mårtensson, H., civilingenjör;

Nilsson, H., lantbrukare;

Norrman, E., andre ordförande i Landsorganisationen;

Söderberg, E., direktör;
öhman, Rodny, fru;
östlind, A. E., professor.

Kanslichef:

Nordqvist, B. R. B., byrådirektör.

Chef för juridiska sektionen:

Persson, S., förste kanslisekreterare (t. o. m. den 31 januari 1953);

Hintze, H.-A., förste byråsekreterare (fr. o. m. den 1 februari 1953).

Chef för kameralkontoret:

Ericson, A. W., civilekonom (t. o. m. den 30 november 1953);

Edberg, J. E., byråsekreterare (fr. o. m. den 1 december 1953).

Chef för publiceringssektionen:

Stuge, A. H., redaktör.

De centrala krisorganen: Handelsdepartementet.

291

Nuvarande byråer:

järn- och metallbyrån; chef: Lundberg, H. F. N., byrådirektör;
beklädnadsbyrån; chef: Alhvin, G. E., byrådirektör;

livsmedels- och kemisk-tekniska byrån (fr. o. m. den 1 oktober 1953); chef:

Carbell, E. E. E., byråchef;
allmänna byrån; chef: Hellman, G. A., disponent;

utrednings- och planläggningsbyrån; chef: Davidsson, D. E. W., pol. mag.

(t. o. m. den 30 september 1953); vakant: fr. o. m. den 1 oktober 1953;
byrån aktiv hushållning; chef: Diur son, Vera, fru;
statens upplysningsbyrå; chef: Walles, K. L., redaktör.

Under år 1953 indragna byråer:

livsmedelsbyrån (t. o. m. den 30 september 1953); chef: Carbell, E. E. E.,
byråchef;

kemisk-tekniska byrån (t. o. m. den 30 september 1953); chef: vakant; t. f.
Lundberg, K.-A. O.;

prisövervakningsbyrån (t. o. m. den 31 oktober 1953); chef: Spongenberg,
O. S., disponent.

Lokal: Strindbergsgatan 36—40; tel. lokalsamt. växel 67 99 00, rikssamt.
växel 67 99 20; Kommendörsgatan 30, 3 tr.; tel. 67 63 76 (byrån aktiv hushållning).

3. Statens bränslekommission (1951, 1952, 1953: II H 3).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 14 juni 1940.

Samma dag utfärdad instruktion (SFS nr 581) har genom beslut den 22
maj 1953 (SFS nr 328) upphävts fr. o. m. den 1 juli 1953. Genom beslut
den 22 maj 1953 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att bränslekommissionen
skulle upphöra med utgången av juni månad 1953, att riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap skulle övertaga de arbetsuppgifter, som sammanhängde
med kommissionens avveckling, samt att återstoden av kommissionens
arbetsuppgifter skulle övertagas av riksnämnden samt statens
handels- och industrikommission i överensstämmelse med i propositionen
nr 156 till 1953 års riksdag angivna riktlinjer.

Ledamöter:

Severin, E. J., ordförande och chef, led. av II kamm.;

Andersson, T. C., direktör;

Bengtsson, J. E. Y., direktör;

Carlsson, C. A„ lantbrukare;

Hedqvist, A. S., led. av II kamm.

Ledamöter i kommissionens råd:

Alm, M. F., byråchef;

Ardeman, R., kamrerare;

Berg, N. R„ ryttmästare;

Byström, C., verkst. direktör i Svenska lasttrafikbilägareförbundet;
Gålsman, Ester, fru;

II H: 3

292

Riksdagsberättelsen.

II Hl 3 Hain, R. J. F., direktör;

Helgesson, R., ordförande i Svenska transportarbetareförbundet;

Karlsson, K., direktör;

Larsson, G., ombudsman;

Ljunggren, V., direktör;

Norgren, N. O., häradsdomare;

Olsson, Erica, fru;

Schager, N., jägmästare;

Sundfelt, R., direktör;

Tigerschiöld, K. M., överingenjör;

Wahlstedt, G. V. R., direktör;

Wibom, T., major;

Östberg, Amanda, fru.

Kanslichef:

Carlon, C. S., hovrättsråd.

Avdelningschefer :

för kolavdelningen: Ancrantz, N. O. F.;

för planläggningsavdelningen: Lundmark, N. A. J.

4. Statens krigsförsäkringsnämnd (1951, 1952: II H 5; 1953: II H 4).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 21 oktober 1938. Genom beslut den 11 juni
1948 har Kungl. Maj :t dels föreskrivit, att krigsförsäkringsnämndens verksamhet
skulle upphöra med utgången av juni månad 1948, dels ock uppdragit
åt tre personer att i egenskap av likvidatorer från och med den 1
juli 1948 fortsätta och avsluta avvecklingen av nämndens kvarvarande rörelse.

Likvidatorer äro:

Levinson, K. S., f. d. landshövding;

Henriques, E., advokat;

Rogberg, N. O. L., assuransdirektör.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se propositionen nr 145 till 1952
års riksdag. Tidpunkten för den slutliga avvecklingen är helt beroende på
avslutandet av vissa pågående rättegångar i utlandet.

Inrikesdepartementet.

Statens utlänningskommission (1951, 1952, 1953: II 1).

Tillsatt av Kungl. Maj :t den 22 juni 1944. Instruktion utfärdad samma
dag (SFS nr 489); ändrad lydelse den 15 juni 1945 (SFS nr 323), den 30
juni 1947 (SFS nr 549) och den 12 december 1952 (SFS nr 751).

De centrala krisorganen: Inrikesdepartementet.

293

Ledamöter:

Hagelin, N. P., byråchef, ordförande och chef;

Wirnan, O., byråchef, vice ordförande;

Casparsson, K. R„ landshövding;

Curtman, C. W., överdirektör;

Ahlberg-Gustafsson, Iris, fru;

Holmbäck, Å. E. V., professor;

Håstad, E. W., professor, led. av II kamm.;

Leche, H. J., överstelöjtnant;

Petrén, B. A. S., utrikesråd;

Thulin, G. Å. L., statspolisintendent.

För ledamöterna finnas fyra ersättare förordnade.

Kommissionens kansli är organiserat på tre byråer, benämnda första byrån,
andra byrån och tredje byrån (kanslibyrån) samt en fristående skandinavisk
avdelning.

På första byrån handläggas ärenden angående finnar, balter, tyskar och
österrikare, på andra byrån ärenden angående övriga utlänningar utom
danskar och norrmän och på skandinaviska avdelningen ärenden rörande
sistnämnda utlänningskategorier. Tredje byrån behandlar ärenden angående
kommissionens personal, administration och ekonomi samt ärenden, angående
passkontroll och teknisk utlänningskontroll, besvarar remisser av allmän
natur och omhänderhar den officiella utlänningsstatistiken.

Chefer:

för första byrån: Lindencrona, G., byråchef, tjänstledig; Stränge, B. M. G.,
t. f. byråchef;

för andra byrån: Wiman, O., byråchef;

för tredje byrån: Hagelin, N. P., byråchef, tjänstledig, se ovan; Bundsen,
S. E. F., t. f. byråchef;

för skandinaviska avdelningen: Andelius, Ruth M. E„ förste byråsekreterare.

Lokal: Birger Jarls torg 5, Stockholm 2; tel. växel 23 31 20.

Stockholms slott den 4 januari 1954.

GUSTAF ADOLF.

II In: l

Herman Zetterberg.

294

Riksdagsberättelsen.

•J us t it i e

1	1 2	1 3	! i	5	6	1 7
	Kommitténs
	nummer i
	berättelsen
Kommitténs benämning
				t. o. m.	Arvoden
	1952	1953	1954	=> 1952
						j Sekr.,
						! experter
						\| o. bitr.
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet
under 1953.
Straffrättskommittén.........	11	7	1	516 250	9 416	13 009
Fastighetsbildningssakkunniga1........	14	10	2	527 427	10 272	4 530
Sakkunniga fSr lagstiftning rörande artificiell insemi-
nation...........	21	15	3	23 067	6 328	3 480
Säkerhetsanstaltsutredningen...........	—	28	4		5118	2 350
Snmma kr.				1066 744	81134	23 369
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet
vid ingången av 1954.
Strafflagberedningen..........	12	8	5	553 704	22 526	40 902
Anktorrättskommittén........	13	9	6	64 078	18 192
Ärvdabalkssakkunniga........	15	11	7	36 178	9 006	736
1945 års lnfträttssakkunniga4.....	16	12	8	138 123	14 100	3 650
Utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen1 .	17	13	9	88 568	6 590
Markutredningen.........	18	14	10	60 756		_
1948 års folkrättsbrottssakknnniga2......	22	16	11	43 930	20 288	189
Besvärssakkunniga.........	23	17	12	43 793	4 242	17 389
Varumärkes- och firmautredningen5.....	24	18	13	65085	5 320	3220
Kriminalstatistikutredningen.......	25	19	14	35 372	3168	2860
1950 års folkomröstnings- och valsättsntredning .	26	20	15	125 723	2 276	17 916
Utredning rörande förmyndarkontrollen i Stockholm
m. m................	28	22	17	11738	5 332	24 861
Hyresregleringskommittén6.........	30	23	18	40 402	9 400	6 403
1951 års rättegångskommitté.......	31	24	19	48 334	7 246	4 979
Sakkunnig för utredning rörande instansordningen
i vattenmål m. m........	34	25	20	20 616	2 304	8 140
Bilskadeutredningen.....	—	29	23		2 900
Kommittén ang. det allmännas skadeståndsansvar . .	_	30	24		500
Fideikommissutredningen ......	_	31	25	_	8 388
1952 års sakkunniga för kursverksamhet för expropria-
tionstekniker4...........	_	32	26	.	3 250	825
Utredning om sinnesundersökning i brottmål3 . . .	—	33	27 I	— 1	2 038	200

Kommittékostnader: Justitiedepartementet.

295

departementet.

U t g

f t e

Vt 1952—s% 1953	Vt—S1/i2 1953	Beräknad totalkostnad t. o. m. sl/n 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
Ersättning för mistade avlönings-förmåner	Resekostnadser-sättningar och traktamenten m.m.	Övriga utgifter (trycknings-kostnader, lyror, skriv-materialier m. m.)	Snmma	Verkställ-da ntg. Vt—1“/io	Beräkna-de ntg. l/n—87»
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
19 398	12 588	502	483	35	55 431	28 540
29 157	37 738	2 320	—	3 000	87 017	39 421	14 300	—
531		119	_	—	10 458	7 330	—-	—
20 493	332	7 287	2 344	—	37 924	13 524	—	—
69 579	50658	10228	2 827	3085	190 830	88815	14300
		2 089	1892	3 728	71137	22 849	7 450	655140
7 380				—	25 572	4 000	6 722	100 372
25 719			_	—	35 461	2 000	5 552	79 191
	28 744	_	_	—	46 494	16 636	7 688	208 941
_	25 203	91	—	—	31884	162	—	120 614
			.	_	60 756	—	—	60 756
		118	_	—	20 595	—	—	64 525
12 374	_	1388	478	370	36 241	-38 9698	6 000	125 003
	15 515	3 538	987	—	28 580	4 930	4 800	103 395
	12 477			—	18 505	3 026	1500	58 403
—	13 734	338	—	8 075	42 339	18 823	4 000	190 885
		229	218	_	30 640	10 475	5 420	58 273
3 455	27 487	4 730	818	11164	63 457	25 464	5 700	135 023
7 968	23 091	6 321	500	—	50105	28 944	9 320	136 703
7 251		1747	542	_	19 984	5145	8 440	54 185
13 608		1 508	_	—	18 016	2 366	—	20 382
		1 658	493	—	2 651	269	4 796	7 716
32 621	—			—	41009	—	4 196	45 205
6 956		1552		_	12 583	623	7 900	21 106
1 6 498	—	894	274	—	9 904	2 821	1000	13 725

296

Riksdagsberåttelsen.

1	1 2	1 3	4	5	1 6	1 7
Byggnadsminnesutredningen7...........			29
Skyddskonsulentutredningen...........	—	—	30	_	300	700
Fångvårdens organisationskommitté........	—	—	31	_
Utredning av frågan om ett förbättrat djurskydd . .	—	—	32	—	—	—
Summa kr.				1376400	147 366	132970
C. Kommittéer som nvslutat sin verksamhet
före ingången av 1953.
1949 års utlänningskommitté8........	4	_	_	143 069
Sakkunniga för nordiskt samarbete på medborgarskaps-
rättens område..............	19	1	—	1500	308	150
Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens
område...............	20	2	—	16 570	2 200	__
1951 års fångvårdsutredning..........	29	2	—	5 324	3100	3125
Zonexpropriationsntredningen4.......	32	4	—	30 900	6 000	4 800
Sakkunnig för översyn av gällande bestämmelser om
hovrätternas domkretsar............	—	6	—	1825	1616	—•
Summa kr.				199188	13 224	8 075

D. Under budgetåret 1952/53 bestridda kostnader
för sakkunniga biträden inom
departementet in. m.

Överförande jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 13 mars
1953 till det under II. H. T. uppförda reservationsanslaget
till lagberedningen .

Ersättning till delegerade vid konferens i Helsingfors
för främjande av interskandinaviskt
samarbete på lagstiftningens
område.............

> > följande personer för visst inom de partementet

utfört uppdrag:
byråchef Å. von Zweigbergk ....
förste byråsekreterare C. Uggla . . .

> » följande personer för biträde inom de partementet

med vissa utredningsuppdrag: revisionssekreteraren

M. Wijnbladh
regeringsrådet H. Klackenberg
hovrättsrådet K. Hedström . .

” O. Petrén . . .

rådman F. Höjer......

hovrättsassessorn J. Björling .

* H.-F. Ringdén

e. o. hovrättsassessorn C. U. V. Lund

vik............

e. o. hovrättsassessorn J. Gyllensvärc
assessorn E. Ahnlund ....
hovrättsfiskal B. Hjern ...
t. f. statskommissarie L. Lundh .
förste kanslisekreterare E. Magnande

byrådirektör S. Groth......

e. o. förste byråsekreterare N. U

Fornander.........

dr juris G. E. Simson . . . ’

advokat C. Blomkvist.....

byråsekreterare A. Danielsson .

500

300

4091

500

3 650
2 000
2 650

17 414

500

5 403
250

6 500
5 000

300
16 800
500

Kommittékostnader: Justitiedepartementet.

297

8	9	10	11	12	13	14	16	16
						7 842	3 500	11342
_	433	120	641	—	2194	208	—	2 402
_		_	—	—	—	1000	4 380	5 380
—	—	—	—	—	—	1638	810	2 448
123 830	146 684	26321	6843	23 337	668107	198190	99174	2281115
				302	302
—	—	in	—	—	569	—	—	—
	_	1500	_	—	3 700	600	—	—
_	_	404	159	2140	8 928	—	—	—
923	5 636	808	2193	5825	26 185	—	—	—
_	—	—	—	—	1616	—	—	—
923	5636	2823	2352	8 267	41300	600
	_	_		10 000	10 000	—	—	—
—	—	—	—	—	—	2 434	—	—
					500	_	_	_
—	—	—		—	300
14 676		377			19 144
	_	—	—	—	500	—	—	—
—	_	_	—	—	—	3 035	—	—
25 400	—	—	—	—	29 050	—	—	—
450	_	—	—	87	2 537	—	—	—
17 470	—	3 059	—	—	23 179	—	—	—
—	—	—	—	—	—	948
			_	1595	19 009	8392	—	—
_	_	_	—	—	—	7 319	—	—
_	_	37	—	—	537	—	—	—
_	—	2 045	—	—	7 448	—	—	—
_	_	_	—	—	250	—	—	—
_	_	_	—	—	6 500	2 000	—	—
—	—	—	—	—	5 000	—	—	—
1 610	_	_	_	_	1910	—	—	—
	_	_	—	—	16 800	5 600	—	—
_	_	_	—	—	500	—	—	—
_	_	—	—	—	—	1150	—	—

298

Riksdagsberättelsen.

1	2	3	4	5	6	7
fil. kand. Ulla Larsson.......					14 700
» > Britta Nenner......	—	—		—	10 676	_
assistenten G. Marnell......	—	—		_		_
kontoristen Margit Ekenman ....	—	—	—	_	860	_
Ersättning till Isaac Marcus Boktryckeri AB. . . .	—	—	—	—		_
Kostnader för besvärssakkunniga, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 juli 1953 ............
Justitiedepartementets expensmedel........	—	—	—	21 742	—	—
Summa kr.				21 742	92594	—

Kostnaderna bestridas från andra och nionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
med två tredjedelar från andra och en tredjedel från ijärde huvudtitlarnas
från andra och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

> > > sjätte » > > > >

> > > tionde > > j > »

> > > femte > > > > >

> » > åttonde » > > > >

Utföres som minusbelopp på grund av återleverering.

Kommittékostnader: Justitiedepartementet. 299

8	9	10	il	12	13	H	15	16
					14 700	4 979	_	_
—	—	5	—	—	10 681	4 270	—	—
—	—	21	—	—	21 860	960 7 009	—	—

—	—	—		8 000	8 000	—	—	—
59606	—	5544	—	19682	177 426	48096	—	—

vartdera anslaget,
kommittéanslag,
vartdera anslaget

300

Riksdag sberättelsen.

Utrikes -

1	! 2	1 3	1 4	6	6	7
	Kommitténs
	berättelsen
Kommitténs benämning				t. o. m.	Arvoden
	1952	1953	1954	so/e 1952
		Sekr.,

					möter	experter o. bitr.
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet
vid ingången av 1954.1
Understödsnämnden för rysslandssvenskar..... Utrikesdepartementets nämnd för konsulära sjöfolks-	1	1	1	54 947	2 457	2 400
och sjöfartsärenden.............. Beredningen för frågor rörande europeiskt ekon omiskt	2	2	2	3 319	154	90
samarbete.................. Rådgivande beredningen för frågor rörande den inter-	3	3	3	—	—	—
nationella atomenergikontrollen.........	4	4	4	187	—	—
Summa kr.				58453	2 611	2490
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1952/63 bestridda kostnader för sakkunniga bi-
träden inom departementet m. ni.
Utrikesförvaltningens lönenämnd.........	_	_	_	_	_	_
Utrikesdepartementets understödsnämnd...... Ersättning till följande personer för biträde inom ut-	—	—	—	—	—	—
rikesdepartementet med vissa utredningsuppdrag
m. m.:
lagmannen A. T. Salén............	—	_	_	_	_	_
assessorn S. G. B. Jonzon...........	—	—	—	_	_	_
envoyén C. 0. Johansson ......	—	—	—	—	—	—
envoyén A. E. H. Sjöborg.........	—	—	—	—	—	—
sekreteraren J. E. C. Killander ....	—	—	—	—	—	—
e. o. revisorn G. V. A. Westin.........	—	_	_	_	_	_
kammarskrivaren N. B. Leuf..........	_	_	_	_	_	_
kammarskrivaren Y. T. Wickberg........	—	—	—	—	—	—
Summa kr.			—	—	—

1 Kostnaderna bestridas av kommittéanslaget.

Kommittékostnader: Utrikesdepartementet.

301

departementet.

8 1	9	10	11	12	13	14	15	16
U t g i	f t e	r
	Vt 1952	-»»/. 1953			Vt—a,/i2 1953	Beräknad

Ersättning för	Resekostnadser-					t. o. m. 31/ia
mist ad e avlönings-	ersättningar och			Verk-	Beräk-	1953 (s:a av
förmåner	traktamenten m.m.	ningskostna-		ställda	nade nt-	kol. 5, 13, 14
				der, hyror,	buuiwa	utgifter	gifter	och 15)
	Sekr.,	Leda-	Sekr.,	skrivmate-		Vt—“Vid	Vn-*Vu
möter	experter o. bitr.	möter	experter o. bitr.	rialier m. m.)
		189		50	5 096	1891	830	62 764
—	—	136	—	—	380	226	558	4 483
		_	_	_	_	_	_	187
"		325		50	5476	2117	1388	67 434
					2 677			1
—	—				1198
					8 000
_	_	—	—	—	4 000	—	—	—
_	_	—	—	—	1000	—	—	—
_	_	_	—	—	600	—	—	—
—	—	—	—	—	1 950	—	—	—
_	—	—	—	—	888	—	—	—
_	_	_	—	—	816	—	—	—
—	—	—	—	—	808	—	—	—
—	—	—	— 1 —	21 737	—	I -	—

302

Riksdagsberättelsen

Försvars -

1	2	i 3	1 4	5	6	7
	Kommitténs nummer i berättelsen

Kommitténs benämning	1952	1953	1954	t. o. m. so/« 1952	Arvoden
					Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
A. Kommittéer som avslutat sin verksam-
het under 1953.1
Försvarsdepartementets granskningsnämnd för
byggnadsarbeten.............	4	5	1	12 601	32	__
1946 års militära förvaltningsutredning . . .	8	9	2	309 976	1890	2 703
1947 års pansarhinderutredning.......	9	10	3	139
Försvarets samarbetsntredning........	11	11	4	13 928	2 278	3 282
Befälsntredningen.............	12	12	5	158 592	18 702	7 566
1949 års försvarsntredning.........	14	13	6	153 373
1950 års utredning rörande försvarets forsknings-anstalt ...............	17	15	7	2 415	1080	1200
1951 års Järvafåltsntredning........	18	16	8	2 742	3 240	6183
Utredning om försvarets regionala och lokala fastighetsförvaltning...........	—	—	9	—	_
Snmma kr. B. Kommittéer som fortsätta sin verk-samhet vid infången av 1954.’				658 766	27 222	20934
Fortsatt utredning rörande sjukhusfrågornas lö-
sande vid vissa truppförband........	5	6	10	13 951	_	_
Biltraktorutredningen2...........	6	7	11	83 927	396	_
Försvarets arkivkommitté.........	7	8	12	31 936
Sakkunniga för översyn av inskrivningsförord-ningen m. m................	16	14	13	19 302	3 736	3 530
1952 års värnpliktsntredning.........	—	17	14	8 450	4 210	5 713
Utredning rörande örlogsvarvens organisation m.m.	—	—	15	_
Utredning rörande utnyttjandet av hålkortsan-läggningar inom försvaret.........	_		16	1832	2 734
Centrala försvarsförvaltningens personalnämnd		—	17	—		—
Snmma kr.				159398	11 076	9 243

K ommitt ékostnader: Försvarsde partem entet.

303

departementet.

8	9	10	11	12 \|	13 \|	14 \|	15	16
U	t g i	f t e r						Beräknad totalkost-nad t. o. m. 31/i» 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
	V? 1952-	-80/e 1953				1h—S1/i2	1953
Ersättning för mis-tade avlöningsför-måner	Resekostnadsersätt-ningar och trakta-menten m. m.	Övriga nt- gifter (tryck-nings kost-nader,hyror, skri vmateria ■ lier m. m.)	Summa	Verk- ställda utg. Vt-»Vio	Beräk-nade ntg. Vu- S1/l2
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
					32			12 633
_	_	1512	301	—	6 406	2 836	—	319 218
_	_		_	—	—	—	—	139
_	_	_	—	9 746	15 306	—	—	29 234
—	19 200	6 594	6 783	4 960	63 805	15 775	52 000	290 172
—	—	—	—	—	—	—	—	153 373
			_	_	2 280	904	_	5 599
393	—	1447	1050	—	12 313	5 084	1300	21439
—	—	—	—	—	—	—	7000	7000
393	19 200	9553	8134	14 706	100142	24599	60300	838807
								13 951
_	_	135	_	_	531	—	—	84 458
—	—		—	—	—	—	—	31 936
			_	_	7 266	2 760	1200	30 528
_	33 984	466	7 638	—	52 011	21644	4 500	86 605
—			—	—	—	3 069	7 750	10819
_	_	_	_	_	2 734	780	7 000	12 346
—	—	—	—	-	—	—	—	—
—	33834	001	7 038	—	02 542	28 258	20450	270 043

304

Riksdagsberättelsen.

1	2	3	4	5	6	7
C. Kommittéer som avslutat sin verksam*
het före Ingången av 1953.1 2
Utredning rörande utbildning av värnpliktiga
gruppchefer ...............	3	—	—	92 524	—	13 737
Försvarets skolutredning..........	10	1	—	105 872	—	—
Försvarets personalbehandlingsutredning ....	15	3	—	68 967	6 478	1980
Utredning ang. marinens tekniska personal . . .	—	4	—	—	1679	5 590
Summa kr.				267 363	8157	21307
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1952/53 bestridda kostnader för sakkun-niga biträden inom departementet m. m. Föredraganden av ärenden ang. vapenfria värn-
pliktiga m. m., revisionssekreteraren F. K. I. Ohman ... .........	_	_
Visst propositionsarbete inom försvarsdeparte-
mentet..................	—	—	—	—	—	—
Skaderegleringsnämnden...........	—	—	—	'' -	—	—
Försvarets skolnämnd.............	—	—	—	—	—	—
Vissa andra utredningsuppdrag........	—	—	—	—	—	—
Summa kr.				—	—	—

1 Kostnaderna bestridas från kommittéanslaget.

2 Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1945 skola kostnaderna bestridas från fjärde och

Kommittékostnader: Försvarsdepartementet,

305

8	9	10	ii	12	13	14 \|	16 \|	16
			8 081		21 818			114 342
	_	—	_	310	310	—	—	106 182
_	_	590	—	10 042	19 090	—	—	88057
—	—	4 902	1608	3148	16 927	—	—	16 927
		5492	9689	13500	58145			325508
					32 700
		_	_	_	5 853	_	—	—
_	_	_	—	—	16 630	—	—	—
_	_	_	—	—	8156	—	—	—
—	—	—	—	—	97 251	—	—	—
—	—	—	—	—	160 590	—	—	—

nionde huvudtitlarna med hälften från vartdera anslaget.

20 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt.
Riksdags berättelsen.

306

Riksdagsberåttelsen.

Social -

1	2	3	4	6	6	7 !
	Kommitténs nummer i berättelsen

Kommitténs benämning	1952	1953	1954	t. o. m. «/• 1952	Arvoden
					Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
A. Kommittéer gom avslutat gin verksamhet nnder 1953.1
1951 års bostadsutredning............	20	13	1	73 503	15 890	14 049
Utredning ang. det administrativa handhavandet av yrkesskadeförsäkringen samt tillsynen över sjuk-
och yrkesskadeförsäkringarna m. m........	—	—	2	_	_	880
Utredning rörande införande av avgiftsfria eller rabat-
terade läkemedel..............	—	_	3	_
Utredning rörande uppbörd av avgifter till den all-
männa sjukförsäkringen m. m. .........			4	—	—	—
Summa kr.				73503	15 890	.14929
B. Kommittéer" gom fortsätta gin verksamhet vid ingången av 1954.1
Arbetstidsutredningen..............	8	5	5	262 213	5794	11802
1947 års byggnadsmaterialutredning........	9	6	6	201 993	856	15 480
Bostadskollektiva kommittén...........	11	7	7	175 761	11 666	37 460
Allmänna statsbidragsutredningen2 ........	14	8	8	26 256	8 015	8 900
1949 års arbetskraftsutredning..........	15	9	9	86 485	8 051	5 946
Kommittén för social upplysningsfilm3......	17	10	10	—
Ungdomsvårdsfikoleutredningen..........	18	11	11	77 458	8134	14 938
Barnavårdskommittén.............	19	12	12	57 636	10978	10 615
1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen . .	21	14	13	15 667	9 365	6 210
Socialförsäkringsutredningen...........	—	15	14	47 312	10 700	9102
1952 års åldringsvårdsntredning.........	—	16	15	1916	5 501	12 426
Utredning av frågan om införande av ett kreditgaranti-
system på bostadsområdet...........	—	—	16	_	_	_
Törentredningen..............	—	—	17	—	_	270
Bergshamrautredningen............	—	—	18	_	_
Arbetarskyddsutredningen............	—	—	19	—	—	—
Snmma kr.				952 697	79 060	133149

Kommittékostnader: Socialdepartementet.

307

departementet.

8 1	9 1	10 1	11 1	12 \|	13 \|	14 \|	15 \|	16
U	t g i	f t e	r
	Vt 1952	_J0/6 1953			*/»—1»»/is 1953	Beräknad totalkostnad t. o. m. **/u 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
Ersättning för mistade avlönings-fBnnäner	Resekostnads-ersättningar och traktamenten	Övriga utgifter (trycknings- kostnader,	Snmma	Verkställ-da ntg.	Beräkna-de ntg.
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	hyror, skriv-materialier m. m.)		V»—sl/to	Vn—31/ia
	22 952	4152	3 489		60 532	373		134 408
_	5 697	—	—	—	6 577	8595	6 082	21254
_	—	—	—	—	—	5 312	5 500	10 812
_	_	—	—	—	—	35	7 020	7 055
—	28649	4152	8 489	—	67 109	14315	18602	173 529
3 785 886	27 025 20 601 4 034 19 896	1231 32 6 233 1018	1702 in 1591 525	9 285 7 875	51339 37 080 71155 24 790 35 436	28150 32 773 23 477 2 480 9 778	11320 6 000 12 554 800 5 000	353 022 277 846 282 947 54 326 136 699
1158 1276 165 475	33 767 26 922 20180 46112	4 808 772 1748 3 591 2 374	5 800 3 032 842 3 225 982	15 580	68 605 53 595 38345 88 475 21758	15 683 26 523 15 520 5 398 1 018	3 700 10 700 5 800 7 700 6 000	165 446 148 454 75 332 148885 30 692
—	1420	—	—	—	1 690	4 567	13 400	19 657
z	_	—	—	—	\| —	—	5 400	5 400
7 745	119!) 957	\| 21807	\| 17 810	\| 82 740	492268	\| 165 867	88374	1 698 706

308

Riksdagsbcrättelsen.

1	2	3	*	r	6	7
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet				!
före iug&ngen av 1953.1
Kommittén för partiellt arbetsföra........				_
Jordbrukets byggnadsstndiekommitté.......				—	_	_
1948 års förhandlingsrättskommitté........	3	_	—	89 670	_	_
ÄnkepeDsioneringskommittén...........	10	1	—	113 209	1893	974
1948 års sakkunniga för vissa bostadsförbättrings-
frågor....................	12	2	—	16 397	1990	600
Arbetsmarknadsstatistikkommittén.........	13	3	—	69 582	4 607	390
1949 års investeringskommitté..........	16	4	—	36 833	3 009	1864
Summa kr.				325691	11499	3828
D. Av kommittéanslaget under budgetåret
1952/53 bestridda kostnader för sakkunniga
biträden inom departementet m. m.
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar . . .	—	—	—	1212	350	_
Utredningar rörande
frågan om utbildning av föreståndare vid barnhem
m. m....................	—	—	—	1041	672	_
saneringsplaner m. m..............	—	—	—	7 610	220	190
vissa arbetsmarknadsfrågor inom skogsbruket m. m.	—	—	—	4 286	—	3 986
yrkesutbildningen vid Johannisbergs yrkesskola	—	—	—	1316	262
frågan om mantalsuppgifternas utnyttjande för upp-
läggning och revision av ett företagsregister m. m.	—		—	—	—	_
Departementets andel i kostnaderna för besvärssak-
kunniga, enligt Knngl. Maj ris beslut den 24 juli
1953...................	—		_	_
Gernandts boktryckeri.....			_	_	_	_
Socialdepartementets expensmedel........	—	—	—	86 600	_	_
Ersättning till följande personer:
hovrättsassessorn L. M. Granqvist.......	—	—	—	—	3 600	_
förbundssekreteraren G. B. Grönlund......	—	—	_	_	720
byråchefen S. 0. B. Olsson..........	—	—	—	—	13 734
hovrättsassessorn C. J. G. Persson .	—	—	_	_	367
byråchefen R. Broberg.........- .	—	—	—	—	1810	_
assessorn A. Lundberg......	—	—	—	—	1810	_
byrådirektören E. Malm............	—	—	—	—	900	_
hovrättsrådet C. Carlon............	—	—	—	—		—
Summa kr.				102065	24 445 \|	4176

1 Kostnaderna bestridas från kommittéanslaget i den mån ej annat angives i följande noter.

» > jämlikt Kungl. Maj ris beslut den 4 mars 1949 från femte, åttonde,

> > med andra medel än kommittéanslaget.

Kommittékostnader: Socialdepartementet.

309

8	9	10	n	12	13	il	15	16
—	918	145	—	4 000 4 912	4 000 145 8 697	—	3 934	4 000 3 934 89 815 121 906
—	—	—	—	6 584 8201	2 590 11581 13074	—	—	18 987 81 163 49 907
—	918	145	—	23697	40087		3 934	369 712
			_	500	850	1100	—	3162
271	1277	225 140 93	1648	—	672 2183 5 774 355	9 645 3 496 100	—	1713 19 438 13556 1771
—	—	—	—	—	—	1225	—	1225
—	—	—	—	2 858 130000	2 858 130000	7 009 30 000	—	7 009 2 858 246 600
24 408 2 210 14 496 11442 5 910	—	688	—	—	28 008 720 13 734 3 265 16 306 13 252 6 810	9336 4 578 10 894 8 858 7 274	—	37 344 720 18 312 3 265 27 200 22110 6 810 7 274
58 737	1277	1146	1648	133 358	224 787	\| 93 515	1 -	\| 420 367

nionde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med en fjärdedel frän vartdera anslaget.

310

Riksdagsberättelsen.

Kommunikations -

1	2	1 3	1 4	i 5	1 6	1 7
	Kommitténs
	nummer i
	berättelsen
Kommitténs benämning				t. o. m.	Arvoden
	1952	1951	1951	,0/e 1952
						Sekr.,
					möter	experter o. bitr.
A. Kommittéer som ayslutat sin verksamhet
under 1953.1
1949 års trafiknykterhetsutredning . . .	19	13	2	68 996	3 678	12 479
Kommittén för utredning om norrlandskustens biltrafik2	20	14	3	11 657		1820
1952 års bohuskusttrafikutredning . . .	_	19	4		_
Långlinjeutredningen........	—	20	5	—	810	—
Summa kr.				80 653	4488	14 299
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet
vid ingången av 1954.1
Elkraftutredningen av år 1943 ....	8	7	7	627 462	5 024	69 598
1943 års järnvägskommitté2 ....	9	8	8	177 772	1 704	1 498
1948 års järnvägstaxekommitté2 . . . .	12	10	9	63 142	1086	6 345
Busslinjeutredningen .....	17	11	10	61561	2 544	2 894
Stor-Stockholms trafikutredning av år 19496 .	18	12	11	47 983	15 000
Utredning om översyn av gällande regler för beräkning
av ersättning till vissa icke fast statsanställda arki-
tekter ..............	21	15	12	7 440	880	3 248
Utredning angående revision av tillämpningskungörel-
sen till luftfartsförordningen........	22	16	13	1744	730
Televisionsutredningen2........	23	17	14	4 633	6 582	3129
1951 års byggnadsutredning..........	24	18	15	16 925	9 685
1953 års trafikutredning.......			17 1
1953 års trafiksäkerhetsutredning3 . . .	—	—	18	— 1	—	—
Summa kr.				1008662	43235	86 712
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet
före ingången av 1953.1
1945 års Gotlandskommitté........	2	_		85 072
1947 års byggnadsstyrelseutredning.......	11	1	_	35 633	2 756	1470
1948 års vinterväghållningsutredning......	14 \|	3	—	21 259	427	325
Summa kr.	\|	\|		141964	3183	1795

Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet.

311

departementet.

U t g

f t e r

	‘/r 1952-	-30/, 1953			‘/t—SI/n 1953	Beräknad totalkostnad t. o. m. 31/u 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
Ersättning för mistade avlönings-	Resekostnadser-sättningar och	Övriga utgifter ''trycknings- kostnader,		Verkställ-	Beräknade
förmåner	traktamenten m.m.	Summa	da utg.	utg.
Leda- möter	Sekr.,	Leda- möter	Sekr.,	lyror, skriv-		x/7—41/10	‘/u—81/1S
experter o. bitr.	experter o. bitr.	materialier m. m.)
		274		5 000	21431	3 985	18 000	112 412
				240	2 060	340	200	14 257
			_		9 348	—	—	9 348
369	—	357	—	327	1863	—	—	1863
869	—	631	—	5567	34 702	4325	18200	187 880
2 532	245	3526	1139	10 651	92 716	47 123		767 301
		1034	1043	—	5 279	3 218	2 500	188 769
		1 500	851	183	9 965	14 750	4 500	92 357
585		4159	1361	5750	17 292	1511	500	80 864
	—			—	15 000	5 000	“	67 983
	_	_	_	600	4 728	1190	1000	14 358
657 2 434	—	17 920	6 719	71	1387 36 855 9 685	—	50 300	3181 41788 26 610
						_	6 400	6 400
_	_	—	—	—	—	102	4 500	4 602
6 208	245	28139	11118	17 255	192907	72 894	19 750	1294213
4 943	1895	2 571	499	66 2 043	66 16 177	700	—	85 838 51810
		225	250	4 575	5 802	—	—	27 061
4943	1895	\| 2 796	749	6684	\| 22045	700	—	164 709

312

Riksdagsberättelsen.

1| 2 | B | 4 I 5 1 6

D. År kommittéanslaget under budgetåret 1952/
1958 bestridda kostnader för sakkunnigt biträ-de inom departementet m. m.

Kostnaderna för besvärssakknnniga enligt Knngl.

Maj:ts beslut den 24 juli 1953 .........

Fil. lic. H. E. V. Håkansson.......

Hovrättsrådet A. H. V. KSrlof1 . .

Övriga.......

—

INI

20152

1936

Summa kr.

22088

—

‘ Kostnaderna bestrides av kommittéanslaget i den män ej annat angives.

# * * med andra medel än kommittéanslaget.

4 »av sjätte och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

8 * * andra och sjätte > > > > >

Endast arvode till ordföranden i utredningen bestrides av kommittéanslaget.

Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet.

313

8	9	10	il	12	13	14	15	16
						7 009		7009
—	—	162	—	—	20 314	7 328	4000	31642
18 240	—	345	—	—	20 521	5 505	3000	29 026
—	—	—	—	447	447	—	—	447
18 240	—	507	'' -	447	41282	19842	7000	68124

vartdera anslaget.

314

Rtksdagsberättelsen.

Finans

1	2	1 s	1 4	6	! 6	1 7
	Kommitténs
	berättelsen
Kommitténs benämning	1952	1953	1954	t. o. m. s7« 1952	Arvoden
					Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet
under 1953.1
Sakkunnig för utredning av frågor om den rättsliga
vården och förvaltningen av kronans fasta egendom	13	6	1	1709	—	_
1948 års statistikntredning............	17	9	3	139 461	240	380
Kommnnlånentredningen.............	25	14	4	7 203	630	200
1952 års släktnamnskommitté..........	—	18	5	2 257	2 072	2 568
Utredning rörande de automatiska utgiftsförändring-arna inom statsverksamheten under de närmaste budgetåren..................			6		2 500	870
Harpsundsutredningen..............	—	—	7	—	1 406	765
Kommittén för motverkande av missbruk vid över-gång till friare spritförsäljning.........			8
Nykterhetsnämndssakkunniga...........	—	—	9	—	—	—
Utredning om avvägningen av spritdrycks beskatt-ningen m. m..................			10
Utredning ang. beskattningen av kapitalförsäkringar	—	—	11	—	—	—
Kommittén för utredning ang. försöksverksamhet med spritutskänkning utan samband med måltid . . .	—	—	12	—	—	_
Summa kr. B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet vid ingången av 1954.				150630	6 848	4 783
Svenska kommittén för internationell hjälpverksam-
het.....................	14	7	13	10 244	—	—
1948 års sparbankssakkunniga..........	19	10	14	28172	2 621	2185
1950 års skattelagssakkunniga..........	22	11	15	69 923	10 878	3110
1950 års budgeträttskommitté5..........	23	12	16	24169	2100	4 619
1951 års utredning rörande beskattningen av motor-fordonstrafiken4 ................	24	13	17	4 561	1046	12 670
1951 års penningvärdeundersökning5.......	26	15	18	106 976	114 265	24 276

Kommittékostnader: Finansdepartementet,

315

departementet.

1 8 1	9	10	U	12	13	14	16	16
		U t	g i f	; e r
	1 h 1952—3°/. 1953			1h—81/i2 1953	Beräknad
								totalkostnad t. o. m. sl/u 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
Ersättning för mistade avlönings-förmåner	Resekostnads-ersättningar och traktamenten m.m.	Övriga utgifter (trycknings- kostnader,	Summa	Verkställ-da utg.	Beräknade utg.
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	Leda- möter	Sekr.,	hyror, skriv-		V7-81/10	Vil—M/n
experter o. bitr.	materialier m. m.)
								1709
_	579	_	_	—	1 199	— 749*	—	139 911
_		_	_	_	830	—	1920	9 953
—	—	363	24	12 850	17 877	2 268	800	23 202
	2 686				6 056	8 618	_	14 674
182		199	200	75	2 827	—	—	2 827
				_	_	5164	16 170	21334
—	—	—	—	—	—	—	9000	9 000
				_	_	4 436	_	4 436
—	—	—	—	—	—	1170	—	1170
_	_	_	—	—	—	—	7 000	7 000
182	3265	562	224	12 925	28 789	20907	34890	235216
								10 244
1 662	14 247	3 014	368	—	24 097	10094	10 700	73 063
56 231	19 500		—	12 444	102 163	40 492	18000	230578
		—	—	—	6 719	—	500	31388
	6 427	1 721	_	_	21 864	14419	21500	62 344
46 632		188	—	4 600	189 961	75 016	45000	416 953

316

Riksdagsberåtteisen.

1	1 2	1 3	I i	1 5	1 6	1 7
Utredning av vissa frågor rörande folkbokförings-
väsendet ......... Utredning om reglering av riksbankens sedelutgivnings	27	16	19	20194	3 852	—
rätt på längre sikt..........	28	17	20	1525	1265	382
Utredning om vissa frågor rörande uppbördsväsendet6	—	19	21	8 332	702
Företagsbeskattningskommittén........	_	20	22		7 828	5 815
1952 års kommitté för indirekta skatter......	_	21	23		4 367	3 684
1952 års tulltaxekommitté1 ........	—	22	24		4 800	8 411
1952 års kontrollstämpelntredning ....	_	23	25		2196
1952 års tobakshandelsutredning......	—	24	26	___	1800	1 360
Utredning rörande den nya skogstaxeringsmetoden .	—	25	27	___
Kommittén för produktionsfrämjande åtgärder .	—	26	28	_	2 530
Utredning om åtgärder för främjande av ett alkohol-
fritt umgängesliv........	—	_	29
1953 års utredning ang. stöd åt nykterhetsorganisa-
tioner och ungrlomsvårdande sammanslutningar .	—	—	30	__	_
1953 års ntskänkningsvinstkommitté	—	_	31	__
1953 års utredning rörande de statliga företagsfor-
merna...........	_	_	33
1953 års skatteflyktskommitté ....	—	—	34	—	—	—
Summa kr.	—		—	274096	160250	66512
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1953.
1944 års nykterhetskommitté8.....	15	1	_	637510
1948 års budgetutredning.......	18	2	—	48 806	1310	1 414
1950 års långtidsutredning.......	11	_	_	41 455
Realkreditutredningen.....	20	3	—	16 948	1056	1529
Summa kr.	—	—	—	744 719	2366	2 943
D. Av kommittéanslaget under budgetåret 1952/53 bestridda kostnader för sakkunniga biträden inom departementet m. m.
Finansdepartementets expensmedel........	_	_	_
Generaltnllstyrelsen.............	_	_	_
Kommerskollegium............	—	—	_	_
Statistiska centralbyrån för utredning av frågan om
en samordning av den svenska transportstatistiken	—	—	_	_	_
\| Konjunkturinstitutet...........	—	—	_	_	2 160
Riksskattenämnden............	_	_
Tekniska nomenklaturcentralen.....	_	_	_
Statens tobaksnämnd.......	_		_		7 308	3 750
Taxeringsintendenten E. H. Anneli......	_	_	_		150
Byråchefen S. A. Algott.......	—	_	__		15Ö	_
Kammarrättsrådet N. G. Lindquist........	—	_	_	_	250
Taxeringsrevisorn S. G. Crabo.......	—	_	_		250
Byråchefen A. Eriksson..........	_	_	.		996
Byråchefen G. Cederwall..........	_	_	___	_	620
Andre kanslisekreteraren I. Eckersten.......	_	_	_		300
Sekreteraren H. Fischerström....... ...	_	_	_		75
Assistenten B. Gejrot...........	_	_	_	_	75
Vice riksbankschefen L. Hammarskiöld ......	_	_	_	_	120
Sekreteraren N. Kjellgren .......	_	_	_	_	232
Fil. dr C. G. Video............	_	_	__		540
Förste byråinspektören S. B. Jönhagen .	_	_	_	_	150
Byråchefen A. 0. R. Brunnberg.......	—	_	_	__	900 1	_
Fil. lic. Anna-Lisa Kälvesten........	—	—	—	—	100 1	—

Kommittékostnader: Finansdepartementet.

317

8	9	10	11	12	18	14	15	16
23143	—	_	_	_	26 995	9 072	4 800	61061
—	—	83	_	—	1730	1 211	800	5 266
686	—	450	—	—	1838	—	1400	11 570
—	22 884	1050	195	7 000	44 772	18 994	7 400	71166
—	—	109	383	—	8 543	7 294	1000	16 837
—	17 342	263	—	—	30 816	10 618	13 700	55 134
9 700	—	—	—	—	11896	5 714	4 640	22 250
—	—	—	—	—	3160	1720	1200	6 080
—	—	—	—	—	—	3 797	6 300	10097
463	—	738	—	—	3 731	3 650	4 000	11381
—	—	—	—	—	—	—	6 520	6 520
_	_	_	_	_	—	24 027	15 000	39 027
—	—	—	—	—	—	4142	5 260	9 402
_	_	—	_	_	_	5 253	4 200	9 453
—	—	—	—		—	3 750	5 700	9 450
138517	80 400	7 616	946	24044	478285	239263	177 620	1169264
					140 245	227		777 982
—	—	—	—	7 801	10525	—	—	59 331
—	—	605	—	3 949	4 554	—	—	46 009
—	360	—	333	-2792	2 999	—	—	19 947
	360	605	333	11471	158323	227	"	903 269
				38000	38 000	4 400		42 400
—	—	—	—	664	664	—	—	664
—	—	~	—	3 940	3 940	—	—	3 940
_	_		_	—	_	3 358	_	3 358
—	—	—	—	—	2160	—	—	2160
—	—	—	—	17 400	17 400	—	—	17 400
—	—	—	—	1000	1000	—	—	1000
—	—	1362	173	12 000	24 593	6 785	—	31 378
—	—	—	—	—	150	—	—	150
—	—	—	—	—	150	—	—	150
—	—	—	—	—	250	—	—	250
—	—	—	—	—	250	—	—	250
—	—	—	—	—	996	—	—	996
—	—	—	—	—	620	—	—	620
—	—	in	—	—	411	—	—	411
—	—	—	—	—	75	—	—	75
—	—	—	—	—	75	—	—	75
—	—	—	—	—	120	—	—	120
—	—	186	—	—	418	—	—	418
—	—	219	—	—	759	—	—	759
—	—	—	—	—	150	—	—	150
2 664	—	—	—	—	3 564	—	—	3 564
	—	—	—	—	100	—	—	100

318

Riksdagsberåttelsen.

1	2	8	4	1 5	8	7
Kammarrättsrådet 0. J. Ekenberg ........					570
t. f. Kammarrättsfiskalen B. Villard........	—	—	—	_	696	_
> » » E. G. Eklund.......	—	—	—	_	19 924	_
Revisorn N. R. Detlofsson............	—	—	—	_		_
Länsassessorn A. Morén............	—	—	—	_	3 300	_
Kammarrättsassessorn K. W. Ström........	—	—	—	_	2 519	_
t. f. Aktuarien C. B. Edlund...........	—	—	—	_	320	_
Hovrättsassessorn S. S. Walberg.........	—	—	—	_	180	_
Byrådirektören A. 0. Hillbo...........	—	—	—	—		_
Förste byråinspektören K. G. Erbacke.......	—	—	—	—	_	_ ''
Taxeringsintendenten A. E. M. Johansson.....	—	—	—	—	—	_
Departementets andel i kostnaderna för besvärssak-kunniga, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 juli 1953 .................... .
Summa kr.				—	41885	8 750

1 Kostnaderna bestridas av kommittéanslaget i den mån ej annat angives.

* Utföres som roinusbelopp på grnnd av återleverering.

3 Kostnaderna bestridas från andra och sjnnde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

> > från sjätte och sjunde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

6 » »av andra medel än kommittéanslag.

6 > »fr. o. m. den 1 juli 1952 från elfte huvudtitelns kommittéanslag till den del

» » från sjunde och tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

> »av andra medel än kommittéanslag, såvitt avser tiden fr. o. m. den 1 juli

Kommittékostnader: Finansdepartementet. 3191

8	9 1	10	u	12	18	14 \|	16	16
					570	75	_	645
356	_	_	—	_	1052	963	—	2 015
	_	_	—	—	19 924	9 850	—	29 774
345	—	—	—	—	345	—	—	345
21534	_	_	—	—	24 834	8 723	—	33 557
	_	_	—	—	2 519	6 360	—	8 879
546	_		_	—	866	—	—	866
	_	_	_	—	180	11444	—	11 624
_	_	_	_	—	—	4 487	—	4 487
_	_	_	_	—	—	3 968	—	3 968
—	—	—	—	—	—	931	—	931
_	_	_	___	_	_	7 009	—	7 009
25445	—	1878	173	73004	146135	68353	—	214488

vartdera analaget,
vartdera analaget.

desamma hänföra sig till ersättning till sekreteraren,
vartdera anslaget.

1946; kostnaderna kunna icke specificeras enligt kol. 6—12.

320

Riksdagsberåttelsen.

Ecklesiastik -

1	2	1 3	1 *	5	6	1 7
	Kommitténs
	nummer i	—
	berättelsen
Kommitténs benämning					Arvoden
				t. o. m.
	1952	1953	1954	80/el952
						Sekr.,
					möter	experter o. bitr.
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet
under 1953.1
1945 års lärobokskommitté............	16	12	1	51 968	2 434	2 970
Sakkunniga för fortsatt utredning rörande reglering av
församlingsindelningen i Stockholm.......	20	15	2	8 863	2 038	1106
1948 års läkarntbildningskommitté........	24	18	3	128 975	16 022	5 931
Sakkunniga för utredning av de juridiska och stats-
vetenskapliga examina m. m.........	25	19	4	223 965	15154	6 742
Summa kr.				413 771	35648	16 749
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet
vid ingången av 1954.1
Chalmerska byggnadskommittén3.........	13	9	5
Tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté3	14	10	6
Handelsutbildningskommittén.........	15	11	7	327 622	4147	4 548
Utrustuingskommittén för tandläkarhögskolorna4 . .	18	13	8
1947 års musikutredning........	19	14	9	136 047	7 932	3 410
1948 års konstutredning.........	21	16	10	53 860	2 778	1170
1948 års tekniska skolutredning........	22	17	11	64 948	7 538	3 092
Sakkunniga för förhandlingar med Stockholms stad och
Malmö stad rörande visst samarbete mellan dessa
städer och vederbörande tandläkarhögskolor . . .	27	20	12	10 612	2112	3 277
Utredning om författningsbestämmelser för tandläkar-
högskolorna i Stockholm och Malmö.......	28	21	13	2114
1949 års Nääsutredning..........	29	22	14	2 025	240	552
1950 års prästvalskommitté5........	32	23	15	13 196	3 270	4 790
Pastoratsindelningssakkunniga5.....	33	24	16	118 470	7 606	6 084
1951 års tandläkarkommitté........	36	25	17	24 250	5 513	9 968
1951 års skolstyrelseutredning..........	37	26	18	48 821	11734	6 892
Uppsala domkyrkas restaureringssakkunniga6 ....	38	27	19 1	8 277’	2 330	2 560
1951 års kyrkomöteskommitté6..........	39	28	20	11827	2 086	1 692
Utredning om utnyttjande av de nya vetenskapliga
rönen på audiologiens område i vården av döva
barn.........	40	29	21 1	24 585	1890	1365 \|

Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet.

321

departementet.

8	9	! io	11	12	13	14	IB	16
	u	t g i f	ter					Beräknad totalkostnad t. o. m. 3I/i2 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
	Vi 1952	-90,6 1953				Vt-*Vh 1953
Ersättning för mistade avlönings-förmåner	Resekostnadsersätt-ningar och trakta-menten m. m.	Övriga utgifter (trycknings-kostnader, hyror, skriv-materialier m. in.)	Samma	Verk- ställda utg. */v—»Vin	Beräk- nade utg. Vn-S1/l2
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
				— SO2	5 374			57 342
	3167	12	129	1463	7 915	—	—	16 778
904	14 753	20 655	1039	15 745	75 049	—	—	204 024
1021	9 689	7130	302	24 453	64 491	13 283	—	301 739
1925	27 609	27 797	1470	41631	152829	132S3		579 8S3
i i i	11454	3 020	3 953	—	27 122	6 422	4 500	365 666
3 900	10 502	4 242	_	_	29 986	9 854	2 800	178 687
611	7 026	3167	337	300	15 389	10139	800	80188
1906	229	3 745	433	—	16 943	4 446	5 000	91 337
620	—	2 235	1801	—	10 045	2 899	1000	24 556
			_	_	_	_	_	2114
_	_	—	—	—	792	795	—	3 612
1 990	7 690	1364	896	1500	21 500	16 360	4 000	55 056
15 531	13 091	7 348	870	18 810	69 340	132	750	188 692
401	_	798	1 419	—	18 099	7 026	7 000	56 375
18 953	30 239	16174	909	—	84 901	35 014	14 000	182 736
279	_	1 427	46	—	6 642	14 919	18 000	47 838
658	5080	2 964	1 518	1500	15 498	21382	8 000	56 707
_	—			—	3 255	4 854	1 350	34 044

21 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt.
Itiksdagsberättelsen.

322

Riksdaflsberättelsen.

1	2	3	4	5	6	7
Utredning ang. npprättande i Stockholm av ett in-ternationellt meteorologiskt forskningsinstitut . .		30	22		80
Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skol-väsendets område...............		31	23		5 978	2 820
Sakkunnig för översyn av kollektkungörelsen . . .	—	32	24	—	1460
Utredning rörande vissa lärar- och statsbidragsfrågor på det statsunderstödda skolväsendets område . .		33	25		6 647	2 450
1952 års yrkesutbildningssakkunniga.......	—	34	26	—	4 052	9 240
Sakkunnig för verkställande av erforderliga åtgärder i samband med 1946 års skolkommissions avveck-ling m. m........ ..........		35	27		8 400
Utredning rörande organisationen av stiftsstyrelsernas kanslier m. m................		_	28
Landsantikvarientredningen...........	—	—	29	—	1076	580
Sakkunnig för utarbetande av förslag till vissa änd-ringar i kyrkohandboken ...........	_	_	30	_	_
Församlingsstvrelsekommittén8..........	—	—	31	—	—	—
Psykologutredningen...............	—	—	32	—	—	—
1953 års kyrkomnsikersakkunniga........	—	—	33	—	—	—
Biskopsvalskommittén9.............	—	—	34	—	—	—
1953 års lärarinnentbildningskommitté......		—	35	~	—	—
Summa kr. C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1953.1 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga.....	I10			846(554 185 168	86 8(59	64490
1945 års universitetsberedning..........	3	—	—	358 074	—	—
Kollektutredningen...............	4	—	—	19140	—	80
Utredning ang. upprättande av ett arkeologiskt mu-seum i Stockholm...............	6	_	_	21805
1947 års sakkunniga ang. den prekliniska tandläkar-utbildningens ordnande ............	8	_	_	18593
1946 års skolkommission.............	17	1	—	1 463 940	4 364	31939
Bokntredningen.................	23	2	—	85 033	2 072	1680
1949 års filmkommitté..............	26	3	—	38 848	3 270	400
1950 års lärarutredning.............	34	6	—	13 506	254	1348
Utredning om vidgat tillträde till högre studier . . .	35	7	—	47 067	1490	5 568
1952 års arkivgallringssakkunniga11 .......	—	8	—	—	980	—
Summa kr. I). Under budgetåret 1952/53 bestridda kost-nader för sakkunniga biträden inom departementet in. in.'' Expensmedel för inom departementet tillkallade sak-kunniga ...................			_	2 251174	12430	41015 I
Beredning av frågan om riktlinjerna för det svenska skolväsendets utveckling............	_	_	_		3 290
Garantilånenämnden...............	—	—	—	—	1914	800
Expert att biträda universitetskanslersämbetet vid utarbetande av förslag till ny stadga ang. filoso-fiska examina................						3590
Utredning rörande gottgörelse för inkomstbortfall vid universiteten m. m..............		_	_			960
Ersättning för utredningsmän i indelningsärenden		—	—	—	1148	—
Teaterrådet...................	—	—	- 1	—	1956	3 300

Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet

323

8 1	9	in	11	12	13	14	15	16
		67			147	1092	_	1239
		2115	115	_	11028	12 805	2 500	26 333 !
—	—			—	1460	—	—	1460
	1145	162	_	_	10 404	2 854	2 000	15 258
1099	45 456	3 972	2 284	—	66 103	22 332	11000	99 435
24 708	—	—	—	—	33 108	—	—	33108
332	177	1209	257	_	1975	1421	1500	4 896
553	3 094	1381	—	—	6 684	9 809	250	16 743
		__	___	_	—	_	—	—
	_	_	_	—	—	25849	8 700	34 549
	_	_	_	—	—	6 498	11700	18 198
	_	_		_	—	800	900	1700
	_	__	_	—	_	400	1050	1450
—	—	—	—	—	—	—	2 500	2 500
71541	135183	55 390	1483S	22110	450421	218 102	109 300	1624477
		233			233			185 401
	_	434	_	—	434	—	—	358 508
—	—		—	- 52	75	—	—	19 215
—	—	—	45	— 2332	OO OO H 1	—	—	21617
		325	_	— 215	no	—	—	18 703
438	3587	598	3 400	31344	75 670	3 410	—	1 543 020
	7134	118	—	14 166	25 170	—	—	110 203
		119	—	3148	6 937	—	—	45785
	_	162	_	1029	2 793	—	—	16 299
_	3 469	—	152	9 444	20 123	—	—	67 190
3 329		1760	-	—	6 069	—	—	6 069
3 767	14190	3 749	3 597	58 678	137 426	3 410		2 392 010
				50 000	50 000
26 576	_	_	—	—	29 866	—	—	—
227	—	425	—	~	3 366
20 563	—	—	1465	—	25 618	—	—	—
		_	421	_	1 381	—	—	—
	_	_	—	31	l 179	—	—	—
—	—	—	—	2 500	7 756	—	—	—

324

Riksdags b e rätt elsen.

1	2	3	4	5	6	7
Pol. mag. T. Petersson.............					18 200
Taxeringsinspektören T. Nilsson.........	—	—	—	—	—	_
Gernandts Boktryckeri.............	—	—	—	—	—	_
Rektor G. Hedvall...............	—	—	—	—	502
Lagbyråchefen A. Brnnnberg...........	—	—	—	—	350	—
Summa kr. /				—	27 360	8 050

1 Kostnaderna bestridas av kommittéanslaget i den mån ej annat angives i följande noter.

2 Utföres såsom minusbelopp på grund av återleverering.

3 Kostnaderna bestridas av andra medel än kommittéanslaget. Chalmerska byggnadskommittén och
fört sina egentliga utredningsuppdrag och numera handha verkställighetsuppgifter.

* Kostnaderna bestridas av andra medel än kommittéanslaget. Kommittén redovisas utan kost 5

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 mars 1950 skola kostnaderna gäldas medelst förskott ur kyr 6

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1951 skola kostnaderna gäldas medelst förskott nr

7 28 108 kronor ersatta från reservationsanslaget 1952/53 ''VIII C II.

8 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1953 skola kostnaderna gäldas medelst förskott ur

9 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 juli 1953 skola kostnaderna gäldas medelst förskott ur

10 1949 års berättelse.

11 Kostnaderna bestridas från åttonde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

Kommittékostnader: Ecklesiastikdepartementet.

325

8	9	10	11	12	13	14	15	16
		928			18 428	__		_
	49	—	—	—	49	—	—	—
_	—	—	—	1405	1405	—	—	—
—	—	—	—	298	800	—	—	—
—	—	—	—	—	350	—	—
47 366	49	653	1886	54234	140198	—	—

tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté redovisas ntan kostnadsuppgifter, enär de slnt nadsuppgifter,

enär den handhar uteslutande verkställighetsuppgifter.

kofonden.

kyrkofonden.

vartdera anslaget.

326

Riksdag sberättelsen.

Jordbruks

1	2	1 3	1 4	I 5	i 6	1 7 \|
Kommitténs benämning	Kommitténs nummer i berättelsen
t. o. m. 30/« 1952
1952	1953	1954	Arvoden
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
Å. Kommittéer som ayslutat sin verksamhet
under 1953.1
1 Kommittén för maskinell täckdikning.......	15	7	1	12 759	60	_
Utredning rörande indragning av ströängar ovan
odlingsgränsen inom Norrbottens län, m. m.2 .	17	9	2	8 271	2 850	_
Potatisindnstriutredningen3............	20	11	3	53 989	6 291	3 370
\| Trädgårdsntredningen..............	32	19	4	13155	1 664	760
\| Utredning rörande frågan om åtgärder till skydd för
Smålands Tabergs naturvärden.........	—	21	5	—	3 255	_
\| Utredning rörande djnrsjnkvårdskliniken vid förut-
varande Skånska kavalleriregementet i Hälsingborg	—	—	6	—	774	710
Summa kr.				88174	14 894	4 840
It. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet
vid ingången av 1954.1
Elektrifieringsberedningen...........	14	6	7	292 249	4 080	2 880
1946 års tryckeriutredning............	16	8	8	—	—	—
1948 års kronolägenhetsutredning.........	19	10	9	22 483	780	190
Småbrnksutredningen..............	21	12	10	94 775	576	3 590
1949 års jaktutredning.............	22	13	11	44 469	—	—
1949 års jorderosionskommitté..........	23	14	12	46 795	1464	1450
Utredning ang. utbyggnaden av den centrala torsk-
ningsinstitutionen för norrländska jordbruksfrågor
m. m.....................	25	15	13	—	1722	1050
Svenska kommittén för Förenta Nationernas livsme-
dels- och jordbruksorganisation (Svenska FA O-kom-
mittén)4...................	26	16	14	—	—	—
1950 års jordbrukskasseutredning.........	28	17	15	8 409	1682	3 450
1951 års fiskhandelsutredning..........	29	18	16	30 564	1 010	4 696
1951 års jordbruksrationaliseringsutredning ....	33	20	17	32 394	3188	24118
Jordbruksprisutredningen.............	—	22	18	—	3 565	19 347
1953 års fotogrammetriutredning.........	—	—	19	—	—	—
Vattenvårdskommittén..............	—	—	20	—	540	—
Utredning rörande översyn av gällande grunder för
statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen
jämte därmed sammanhängande frågor......	—	—	21	—	—	—
Skördeskadeutredningen.............	—	—	22	—	—	—
Summa kr.				572138	18 607	60 771

Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet.

327

departementet.

8 1	9	10 1	n 1	12 ]	lä I	14 \|	15 \|	16
u	t g i	t e r						Beräknad totalkost-nad t. o. m. *Vn 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
	V» 1952-	"it 1953				V»—“/>« 1953
Ersättning för mis-tade avlönings-förmåner	Resekostnadser-sättningar och trak-tamenten m. m.	Övriga ut-gifter (tryck-ningskostna-der, hyror, skrivmate-rialier m. m.)	Summa	Verk- ställda utg. >/7-3l/l0	Beräk-nade utg.
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
		886	!		1 946		6 000	19 705
				_	2 850	300	—	11421
	6179	2 996	_	19 388	38 224	11374	8 400	111987
	2164	6 640	2 825	—	14 053	1553	1400	30161
	—	1047	—	—	4 302	1830	870	7 002
_	1084	—	857	—	3 425	3 297	200	6 922
—	9427	11 509	8682	19 388	63 800	18 354	16 870	187 198
	33577	_	2 319	4 054	46 910	14 649	7 791	361 599
		222		z	1 192	270	1000	24 945
		185	_	_	4 351	1403	600	101 129
			_	1000	1000	—	—	45 469
—	-	660	1111	131	4 816	—	500	52111 \|
—	—	1475	279		4 526	1869	5 000	11 395 j
—	r —	4 807	124	1500	11563	2 017	1400	23 389
	_	3 945	12 032	7 500	29 183	11453	3000	74 200
	25 032		9 707	—	62 045	32 056	10 000	136 495
				4 500	27 412	10 665	6 000	44 077
			_	1000	1 000	978	8 900	10 878
1128	—	639	—	2 000	4 307	9 658	1000	14 965
							_	_
—	—	—	—	—	—	-	500	500
! 1 128	58009	11 988	25 572	21 085	198 805	85 018 \| 45091	901152

328

Riksdagsberättelsen.

1	2	3	1 ^	5	6	7
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1953.1 2 Utredning rörande vissa fiskerättsliga förhållanden inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmar-ker .............	1			26 733
Utredning rörande frågan om samhällsintressets be-varande i samband med exploateringen av Fjärås Bräcka.............	18	i		4 847	2 752	159
Skogsstatistikutredningen......	24	2	—	10710
1950 års sågverksskoleutredning.....	27	3	—	7 970	1 410
1951 års hästavelsutredning...........	30	4	—	9 002	2 388	_
Utredning rörande Alna-ps mejeri......	31	5	—	1017	304	330
Summa kr. 1). Av kommittéanslaget under budgetåret 1952/ 53 bestridda kostnader för sakkunniga biträ-den inom departementet m. m. Ersättning till följande personer för biträde inom de-partementet : sekreteraren H. Wikström.......				(»279	6854 33 600	4S9
e. o. hovrättsassessorn P.-E. Furst ....	_	_	_	_	2 384
t. f. förste aktuarien S. G. V. Andersson .	—	_	_	_	1 790
e. o. förste aktuarien K. 0. Wahlflsk .	—	_	_		300
Ersättning till följande personer för vissa utrednings-uppdrag: häradshövdingen A. G. V. Braunstein ....					2 500
assessorn E. A. Bäcker.....	_	_	_
kansliskrivaren Iris Åkerman.......	_	_	_
Biltraktorutredningen...........	—	_	_		17
Utredning rörande samordning av den nordiska sill-forskningen ............
Utredning rörande den s. k. koncessionsrenskötseln i vissa delar av Norrbottens län.........
Utredning i anledning av skrivelse från AB Sveriges förenade slakterier.....				1000
Fiskeristyrelsen (översyn av fiskeristadgan m. m.) .	_	—	_	5155	_	10153
Fiskeristyrelsen (skydd för fiskredskap mot över-I segling)..................					90
j Fiskeristyrelsen (fiskev&rdsområden och fiskevårdsav-i gifter) ..................
Utredning rörande anordnandet av accisförfarandet för margarin och andra fettvaror m. m........					2 076
Utredning rörande de ekonomiska betingelserna för verksamheten vid Sveriges utsädesförenings lin-laboratorium i Svalöf.......
j Skogsstyrelsen.............	_	_
1 Veterinärstyrelsen..........				_	_	_
Kostnader för besvärssakkunniga enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 jnli 1953 ...........
Lantbruksstyrelsen (tryckning av typjordbrnkskommit-téns promemoria)............	—	_	_	_	_
Summa kr.		\|	\|	6155	42 757 \|	10153

1 Kostnaderna bestridas av kommittéanslaget, i den mån ej annat angives i följande noter.

2 Utredningen redovisas framdeles bland justitiedepartementets kommittéer.

2 Kostnaderna bestridas från sjunde och nionde huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från
1 * * nionde huvudtitelns anslag till Kostnader för Sveriges medlemskap

Utföres som minusbelopp på grund av återleverering.

Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet.

329

8	9 1	to 1	11 !	12 \|	18 \|	14 1	15	16
1	i	1 1 ! ■		7 591	7 591			34 324 j
		1 no			4 021	_	_	8 868
			_	935	935	—	—	11645 !
	_	535	266		2 306	— 205	—	10 256 \|
	__	2 011	34	13 210	17 643	— 256	—	26 620
—	—			—	634	—	—	1651 \|
95		3 656	300	21 736	83130	— 45		93364
					33 600			33 600
20 108		_	_	_	22 492	7 408	—	29 900
9 600		_	_	_	11390	950	—	12 340
1679	—	—	—	—	1 979	8 258	—	10 237
					2 500		__	2500
		2 081	_	—	2 081	7 002	—	9 083
				_	—	681	—	681
—	—	—	—	—	17	50	—	67
—	—	457	—	—	457	—	—	457
—	—	—	—	2 217	2 217	24	—	2 241
	477			_	477	812	—	2 289
—	9 702	699	—	2 792	23 346	8 812	—	37 313
	—	1717	—	—	1807	70	—	1877
	—	167	—	—	167	357	—	524
—	—	—		—	2 076	—	—	2 076
						361		361
				830	830	—	—	830
—	—	—	—	2 600	2 600	—	—	2 600
!	—	—	—	—	—	7 009	—	7 009
	.	_	—	2 740	2 740	I —	—	2 740
31387	10179	5121	\|	\| 11 179	110 776	41 794	—	158 725

vartdera anslaget,
i FAO.

330

Riksdagsberåttelscn.

Handels

2	1 3	1 4	5	1 6	! 7
Kommitténs nummer i

berättelsen
			t. o. m.	Arvoden
1952	1953	1954	a7e 1952
				Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
1 16	12	1	114 740	120	5116
! 17	13	2	74 429	340	7 718
I -	29	3	—	5 600	1250
			189169	6060	14 084
13	10	4	158 696	981	4 250
15	11	5	109 046	2 286	_
20	15	7	5 097	—	_ 1
21	16	8	29 328	—	___
22	17	9	19 291	—	_
25	18	10	80 009	—	12 036
27	19	11	34 552	4 254	4 288
	22	14	12 757	420	1392
31	23	15	12 260	4 564	2118
32	24	16	48 294	2 940	21989
33	25	17	2 816	12 275	4 350
—	26	18	—	1046	1330
—	27	19	—	—	—
—	28	20	—	220	580
—	—	21	—	552	200
—	—	22	—	8 609	—
—	—	23	1	—	—
—	—	24	—	—	—
1 1	512146	38147	52533

Kommitténs benämning

Kommittéer som avslutat sin verksamhet
under 1953.* 1 *

prisreglerande verksamhetens fortsatta bedrivande .

Snmma kr.

B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet
vid ingången av 1954.1

1946 års sjömanskommitté............

Näringsrättsutredningen.............

1948 års utredning om en statens kulturfond3 . . .

Utredning för småföretagens lokalfrågor......

Utredning ang. Sveriges H ande lsav tals förhan di ingår .

Södra Sveriges skogsindustriutredning.......

Utredning om revision av allmänna förfogandelagen

m. m.....................

Utredning rörande vissa administrativa organisationsfrågor
på sjöfartens område..........

j 1951 års oljeutredning..............

| Bränsleutredningen 1951.............

i Utredning för utarbetande av slutligt förslag till allmän
pensionsförsäkring............

Utredning rörande arbetstidsförbållandena för båtmän

m. fl. vid lotsverket..............

Utredning ang. möjligheterna till avgiftslättnader för

det mindre tonnaget m. m...........

| Utredning ang. Chalmers provningsanstalts framtida

ställning och organisation.....• . . . .

| Utredning rörande handelshögskolans i Stockholm ekonomi
och framtida ställning........

Varndistributionsutredningen...........

Utredning ang. aktuella spörsmål berörande det mindre

och medelstora tonnaget............

Utredning rörande nytt avtal ang. bidrag till verksamheten
vid Svenska träforskningsinstitutet ....

Summa kr.

Kommittékostnader: Handelsdepartementet.

331

departementet.

8 1	9 1	10 1	11 1	12 \|	13 \|	] 4 \|	15 \|	16
u	t g i	f t e	r
	Vt 1952	_s°/« 1953			Vt—sl/is 1953	Beräknad
							totalkostnad t. o. m. sl/ia 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
Ersättning för mistade avlönings-	Resekostnadser-3ättningar och trak-	Övriga utgifter (trvcknines-		Verkställ-	Beräkna-
förmåner	tamenten	m. m.	kostnader,	Snmma	da utg.	de ntg.
Leda- möter	Sekr.,	Leda- möter	Sekr.,	hyror, skriv-		Vt—sl/io	Vn—“V12
experter o. bitr.	experter o. bitr.	materialier m. m.)
	839				6 075			120 815
—		—	-	—	8 058	489	—	82 976
_	__	89	_	—	6 939	—	—	6 939
—	83!)	89	—	—	21072	489	—	210 730
156	11878	764	1910		19 939	7 575	5 000	191 210
12125			259	—	14 670	5 642	2 965	132 323 5 097
					_	—	—	29 328
				_	_	—	—	19 291
—	6 526	1303	484	11564	31913	37 215	15 000	164 137
—	—	246	151	11365	20 304	—	—	54 856
		183			1995	9 258	6 500	30 510
1K 975	394		459	—	24 510	6 338	3 225	46 333
	27 498	311	732	2 980	56 450	20 861	13 500	139 105
—	—	no	437	—	17 172	7145	j 4 600	31733
346	—	376	341	—	3 439	3 699	900	8 038
—	—	120	—	—	120	2 067	2 000	4187
—	—	621	309	—	1730	1856	2 000	5 586
		1 845		_	2 597	1 870	3 000	7 467
—	—	515	915	—	10 039	15 039	13 500	38 578
_	—	233	—	—	233	292	2 300	2 825
_	_	_	—	—	—	1 243	1000	2 243
21» <102	4(S 290	(i 4527	\| 5 997	25 909	20 511	\| 120100	75 490	912 847

332

Riksdag sberättelsen.

1	2	3	1 4	1 5	1 e	1 7
C. Kommittéer som avslutat sin verksamhet				\|
före ingång-en av 1953.1 *
Turistutredningen......	5	_	_	35 488 i	1
Utredning rörande organisationen av statistik, som
utarbetas inom vissa krisorgan4 ....	23	4	—	8 934	6 972
1950 års geologiutredning........	26	6	—	7 072	3013	1 84 fi
Dramatenutredningen 19525......	—	8	—	3 625	5 400
Sakkunniga för utredning rörande handelshögskolans
i Göteborg framtida ställning m. in. ...	—	9	—	369	846	240
Summa kr.				554S8	16 231	2086
D. _ Av kommittéanslaget under budgetåret 1952/53 bestridda kostnader för sakkunniga biträden inom departementet m. in.1 Ersättning till handelsflottans pensionsanstalt i anled-ning av uppdrag att utarbeta förslag till viss för-
bättring av sjömanspensioneringen........ Tryckning av betänkande ang. kristidspolitik och kris-	-	—	—	—	—	—
tidshushållning i Sverige under och efter andra världs-
kriget (SOU 1952: 49 och 50), m. m..... Ersättning till sakkunniga åt kommerskollegium för	—	—	—	—	—	—
rådplägumg rörande transport av farligt gods å
fartyg . ................... Ersättning till statens trafikkommissions likvidatorer	—	—	—	—	252 1600	3 824
Ersättning för översyn av lagen om krigsskadeersätt- ning..................... Taxeringsintendenten E. H. Anneli .	—	—	—	—	—
Kommerserådet S. E. H. Bouvin ...
Kanslichefen E. C. F. Cardelius ...
f. d. Regeringsrådet H. D. Fransen . . .
Ombudsmannen K. Frithiofson ....
Sekreteraren B. H. Gejrot.......
f. d. Hovrättsrådet K. S. H. Hedström6
Materialförvaltaren R. Johansson .
Byråchefen S. E. Larson ....
f. d. Förste aktuarien E. G. Lindh . . Kammarrättsrådet N. G. Lindquist . . .	_	—	—	-	—	—
Hovrättsassessorn A. Lindstedt . . .
Redaktören Ulla Lindström . .
Disponenten L. Lundquist . . .			(
Hovrättsassessorn N. Mangård . . . Hovrättsrådet Å. B. A. Martenius ....		—		—	—	—
Direktören B. Petri........
Sekreteraren C. O. Senning - . .
Hovrättsassessorn L. B. Simonsson . Byråchefen L. Mögel......	—	—	—	— :	—	—
Byråchefen, fil. dr C. G. Widell .... Byråchefen G. H. Wiedesheim-Paul . . .	_	—	—	—	—	—
Hovrättspresidenten C. M. E. Wijnbladh .
Överdirektören H. V. B. Älmebv .			\|
Renskrivningskostnader m. m. för inom departementet tillkallade sakkunniga...... Kommittéexpenser.....			1 i	—	—	—
Summa kr.		\|	1	—	1852 \|	3824

I ,f°3ft^?erna ,bes*nda3 ^ån..?iion^e huvudtitelns kommittéanslag i den mån ej annat framgår av

3 K t aderna hestrulas jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1947 från fjärde och tionde

4 n ’ ... V KunS?- MaJ'':ta beslut den 30 juni 1948 från åttonde och tionde

tinné^TnvnartT ha bestrl“* 1 m- den 30 j™1 1950 från dåvarande tolfte huvudtitelns anslag

tionde huvudtitlarnas kommittéanslag med en fjärdedel, respektive tre fjärdedelar.

6 K°9tnaderna bestrldas jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 mars 1952 från åttonde och tionde
’ ’ * Kungl. Majits beslut den 20 oktober 1950 från andra och tionde

Kommittékostnader: Handelsdepartementet

333

8 1	9 I	10 \|	11	12	13	14	15	IG
	1 3 084	— 1 1941 1	1406	10 760 z i	10 760 6 972 7 943 5 400 4 432		\| 1	46 248 15 906 15 015 9 025 4 801
—	3084	1941	1406	10 760	35 507			90 995
	_		—	420	420		—	—
—	—	—	—	34 542	34 542	—	—
	5 721			_	9 545	_	—	- j
—		—	—	—	252	—	—	—
514	_	_	_	—	2114	—	—
	_	_	—	—	150	—	—	—
	_	_	_	—	300	—	—	—
	_	_	_	—	539	—	—	—
	_		_	—	29123	—	—	—
	_	_	_	—	2 888	—	—	—
	_	_	_	—	13 560	—	—	—
	__	_	_	—	28 388	—	—	—
	_	_	__	—	360	—	—	—
	_	_	_	—	23 528	—	—	—
	_	_	_	—	2 000	—	—	—
	_	_		—	150	—	—	—
	_	_	_	—	27 044	—	—	—
	_		_	—	10 882	—	—	—
	_		_	—	4 680	—	—	—
	_	_	_	—	1300	—	—	—
	_	_	—	—	29 267	—	—	—
		_	_	—	1500	—	—	—
	_		—	—	2 948	—	—	—
	_	_	—	—	27 878	—	—	—
	_	_	_	—	3 000	—	—	—
		_	_	_	33 792	—	—	—
	_	_	—	—	26 880	—	—	—
	_	_	—	—	4 000	—	—	—
—	—	—	—	—	400	—	—	—
		1	_	_	24 556	_	—	_
—	—■	—	—	—	35 000	—	—	—
514	5 721	\| —	\|	34 962	380 986	—	—	—

noterna 2—6.

hnvndtitlarnas kommittéanslag med hälften från vartdera anslaget,
huvndtitlarnas kommittéanslag med hälften från vartdera anslaget.

till extra utgifter samt därefter jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 juli 1952 från sjunde och

huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från vartdera anslaget,
huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från vartdera anslaget.

334

Riksdagsberättelsen

Inrikes -

1	2	1 3	I 4	5	1 6	1 7
Kommitténs benämning	Kommitténs nr i berät-telsen _
t. o. m. 3% 1952
Arvoden
1955	195c	1954
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet
under 1958.1
1948 års hälsovårdsstadgekommitté.......	20	15	2	89 663	2 200	392
1950 års abortutredning..........	24	18	3	44 357	4 962	2 470
Kommittén för utredning om det psykologiska för-
svaret ...........	30	22	4	52 134	6177	8 826
1952 års civilförsvarsskolentredning.......	—	31	5		12 135	3 600
Utredning ang. pensioneringskostnaden för statspolis-
personal............	—	32	6	_.	1 020
Kommissionen för förhandlingar rörande fördelningen
av kostnaderna för pensionering av vissa befattnings-
havare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala . . .	—	34	7	—	1207	1360
Utredning av frågan om ersättningar med anledning
av paratyfusepidemien........	—	—	8	—	—	—-
Summa kr.				186154	27 701	16648
B. Kommittéer som fortsiitta sin verksamhet
vid ingången av 1954.1
Kommissionen för förhandlingar ang. Karolinska
sjukhusets utbyggande m. m...........	10	8	9	5 852	1722	2 790
Statens sjukhnsutredning av år 1943 .......	12	10	10	764 132	6 292	13 259
1946 års läkemedelsutredning2..........	15	12	12	302 206	7 377	4 956
Kommittén för dövhetens bekämpande.......	17	13	13	—	1 572
Statens folkbadsutredning3............	18	14	14	86 272	10 420	15017
Sakkunniga för översyn av ordningsstadgau för rikets
städer m. m..................	22	16	15	49 772	4 900	3520
Sakkunniga för översyn av gällande bestämmelser
om tidningen Polisunderrättelser m. m......	25	19	17	4 020	2 518	1 272
Kvacksalveriutredningen.............	29	21	19	7 621	2 594	1720
Donationsjordutredningen............	31	23	20	7 061	720	770
Folkhälsoinstitutsutredningen...........	33	24	21	2 958	4 845	3 326
1951 års sinnesslövårdsutredning.........	34	25	22	9 442	1916	3 497
1951 års vanförevårdsntredning..........	35	26	23	10 602	2 806	5 382
1951 års strålskyddskommitté3..........	36	27	24	5 277	5 760	2 830

Kommittékostnader: Inrikesdepartementet

335

departementet.

« 1	9 1	10	11	12 \|	13 1	14 \|	15	16
	u	t g i	f t e r
	''h 1952—11953			Vv—*l/i2 1953	Beräknad
								totalkostnad t. o. m. 81/i2 1953 (s:a av kol.
1 Ersättning för mistade avlönings-förmåner	Resekostnads-ersättningar och traktamenten m. m.	Övriga ut-gifter (tryck-ningakostna-		Verkställ-	Beräk-
				Summa	da utg. V7-“/io	nade utg. l/u—S1/l2	5, 13, 14 och 15)
	Sekr.,		Sekr.,	der, hyror, skrivmateria-
möter	experter o. bitr.	möter	experter o. bitr. \|	lier m. m.)
	7 667	760			11 019			100 682
2 346	7 937	1365	—	—	19 080	8 583	—	72 020
	24 989	2 012	2 085	_	44 089	12 951	2 500	111 674
—		489	536	—	16 760	—	—	16 760
-	—	—	—	—	1020	—	—	1020
_	_	169	102	—	2 838	—	—	2 838
1	_	—	—	—	—	6 069		6 069
2 346	40 593	4 795	2 723		94 806	27 603	2 500	311063
!_					4 512	288	600	11252
		IL 751	_	_	31 302	12 835	9 000	817 269
j 4 003	9 369	3 820	426	—	29 951	15 674	8 000	355 831
2 909	319	_	—	4 800	1 666	1000	7 466
	—	366	—	143	25 946	8 212	6 500	126 930
_	19 310	—	4 608	—	32 338	9 562	—	91 672
				_	3 790	—	1000	8 810
1 no		1251	10	— 64»	6 630	2 573	1000	17 824
185	1 924	269	256	—	4 124	—	500	11 685
1 532	1 887	2 088	—	—	13 678	1698	1400	19 734
	65	2 127	994	—	8 599	7 225	1000	26 266
	2 689	3 279	621	—	14 777	6 735	4 000	36 114
	288	430	—	— 372®	8 936	5130	2 000	21 343

336

Riksdagsberättelsen.

1	1 2	9	1 *	! 5	6	1 7
j Sj ukhuslagstiftningskommittén..........	38	29	26		3 31E	7 868 i
1 Utredning rörande polisens tystnadsplikt in. m.	—	33	28
Kommissionen för förhandlingar rörande Allmänna barn-
bördshusets i Stockholm framtida ställning m. m. .	—	35	29		282	_
Utredningen rörande den öppna förlossningsvården	—	—	30			135 j
Besparingssakkunniga vid Karolinska sjukhuset och
Serafimerlasarettet..............	—	—	31		_	420 i
Kommunalförbundskommittén...........	—	—	33		_	820 !
1953 års laboratorieteknikerutredning5.......	—	—	34		912	600
Utredningen ang. vissa sambandsfrågor......	—	—	35	—	260	570
1953 års civilförsvarsutredning..........	—	—	36		1 567	400
j 1953 års läkemedelskommitté...........	—	—	37	—	_	_
Sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen
för Stockholm...............	—	—	38	—	—	_
Utredningen rörande sjukgymnastikens ställning i
sjukvårdsarbetet m. m.............	—	—	39	—	—	—
[ Polisarrestutredningen..............	_	—	40	_	_	_
1 Utredningen ang. utomlänspatienter vid vissa under-
j visningssjukhus m. m.............	—	—	41	—	—	—
j 1953 års polisutredning för vissa delar av Norrbot-
tens län ...................	—	_	42	_	_	_
Sakkunnig för viss beredskapsplanläggning.....	—	—	43	—	—
Sakkunnig för de enskilda psykopatbarnhemmens orga-
nisation m. m.................	—	—	44	_	—	_
[ Utredningen ang. tillverkningen av bakteriologiska
sera och ympämnen..............	—	—	45	—	—	—
Sakkunniga för översyn av länsstyrelsernas krigsorga-
nisation..................	—	—	46	—	—	- \|
Utredningen om obligatorisk läkarundersökning av
vissa grupper av livsmedelsarbetare . ......	—	—	47	-	—	—
1953 års utredning om civilförsvarsutbildning . . .	—	—	49	—	—	—
Summa kr.				1 255 215	58 778	69152
C. Kommittéer som avslutat sill verksamhet
löre ingången av 1953.1
1946 års kommunallagskommitté.........	14	1	—	267 740	2 902	2 005
1947 års psykopatvårdsutredning.........	16	2	—	133 759	4 489	11879
[ 1948 års polisutbildningskommitté ........	19	3	—	54 989	1532	3 530
I Sakkunniga rörande bakteriologisk krigföring . . .	21	4	—	32 618	1148	1618
1950 års utredning ang. malmfältspolisen.....	27	5	—	6 870	2 000	2334
j Utredning ang. krigssjukvården m. in........	28	6	—	102 292	1038	3 920
Sakkunniga för viss beredskapsplanering......	32	7	—	32 853	14 400	—
Summa kr.				631121	27 509	25 286
1). Av kommittéanslaget under budgetåret 1952/
53 bestridda kostnader för sakkunniga biträden
inom departementet in. m.
Ersättning till utredningsmän i indelningsäreuden . .	_	—	_	4 057	5107
Besvärssakkunniga...............	—	—	—	—	—	_
Inrikesdepartementets expensmedel........	—	—	—	25 000	—	—
Ersättning till följande personer för visst biträde inom
departementet:
jur. dr A. Larsson.............	—	—	—	—	13 915	_
hovrättsrådet L.-E. Björkman..........	—	—	—	—	14 426	_
landssekreteraren Å. Sylwan..........	—	—	—	—	1590	_
länsassessorn S. V. Svensson..........	—	—	—	—	3150	_
sekreteraren L. Eliasson............	—	—	—	—	18 878	—

Kommittékostnader: Inrikesdepartementet

337

8 1	9 1	10	n 1	12	13	M I	16	16
1744		2 219		*	15146	8576	1800	25522
—	—	—	—	—	—	—	450	450
		___	_	_	282	108	500	890
—	—	—	2 936	—	3 071	1159	—	4 230
		_	_	_	420	2103	2 000	4 523
_	4 568	—	—	—	5 388	7 831	6 000	19 219
_	2 285	_	_	—	3 797	6 417	3 000	13 214
_	631	_	137	—	1598	785	1500	3883
_		50	543	—	1560	3 548	6 500	11 608
—	—		—	—	—	8 251	6 500	14 751
—	—	—	—	—	—	—	6 650	6 650
				_	_	_	3 900	3 900
—	—	—	—	—	—	—	700	700
—	—	—	—	-	—	—	300	300
			_	_	_	1779	2100	3 879
—	—	—	—	—	—	3 905	5 380	9 285
—	—	—	—	—	—	—	2 260	2 260
—	—	—	—	—	—	—	2 000	2 000
—	—	—	—	—	—	165	—	165
			_	_	_		2 500	2 500
—	—	—	—	—	—		4 268	4 268
11492	43 016	27 969	10 531	— 293	220 645	116 225	94308	1686393
150	14 970	719		21561	42 307			310047
2 072	_	5 705	—	9149	33 294	—	—	167 053
	_	501	—	11680	17 243	—	—	72 232
_	1 032	285	32	— 4706	3 645	—	—	36 263
_	185	—	161	— 196	4 661	—	—	11 531
_		—	323	4 254	9 535	—	—	111827
—	—	1495	339	—	16 234	—	—	49 087
2 222	16187	8 705	855	46155	126 919			758 040
		523		100	5 730			9 787
_		_	—	—	—	7 009	—	7 009
—	—	—	—	50 000	50 000	—	—	75 000
					13 915	_	_	13915
_	_	_	—	—	14 426	—	—	14 426
2170	_	1 959	—	—	5719	664	—	6 383
20 524	_	2 628	—	—	26 302	4 348	—	30 650
	—	—	—	—	18 878	7 628	—	1 26 506

22 Iiilumg till riksdagens protokoll 1954. 1 samt.

Riksdagsberättelsen.

338

Riksdagsberättelsen.

1	2	3	4	t>	6	7
byrådirektören E. Cronmark..........						750
8tatskommissarien B. Kull ....	_	_			435
landshövdingen P. Nyström . .	—	_	_	_	700
taxeringsintendenten K. Edström . . .	_	_	_	_
förste länsnotarien S.-E. Husberg . . .	—	_	_	_	930
e. o. hovrättsassessorn H. N. I. Ulveson .	_	_	_	_	11 387
hovrättsrådet S. G. Ekblom......		_	_		870
landshövdingen F. Thnnborg.....	_	_	_		30
bitr. landsfogden J. Lundwall ....	_	_	_
adj. ledamoten B. K. L. Hjern.....	—	—	—	—	—	_
Summa kr.				29 057	71418	750

Kostnaderna bestridas av kommitteanslaget i den män ej annat angives.

’ ’ bestridas med en tredjedel från nionde och två tredjedelar från elfte hnvndtitlamas

4 * > > en tredjedel från åttonde och två tredjedelar från elfte huvudtitlarnas

5 ’ > > en fjärdedel från femte, en fjärdedel från åttonde och två fjärde .

... '' '' , från ättonde och elfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

Uttores som minusbelopp på grund av återleverering.

Kommittékostnader: Inrikesdepartementet.

339

8	9	10	11	12	18	14	16	16
					750			750
_	_	_	_	—	435	—	—	435
_	_	_	—	—	700	—	—	700
_	_	107	—	—	107	—	—	107
4 339	_	948	—	—	6 217	—	—	6 217
	_	2 844	—	—	14 231	10180	—	24 411
6 861	—	—	—	—	7 731	—	—	7 731
	_	661	—	—	691	—	—	691
_	_	_	_	—	—	3 793	—	3 793
—	—	—	—	—	—	8160	—	8160
33894	—	9670	—	50100	165832	41 782	—	236671

kommittéanslag.

delar från elfte huvudtitlarnas kommittéanslag,
vartdera anslaget.

340

Riksdagsberättelsen

Civil -

1	2 1	3	4		5	6	7 1
Kommitténs benämning	Kommitténs nummer i berättelsen	t. o. m. S0/61952
1952	1953	1954	Arv Leda- möter	oden Sekr., experter o. bitr.
A. Kommittéer som avslutat sin verksamhet
under 1953.1
Likalönskommittén...............	6	5	1	103	122	3 948	3 070
1947 års biträdesutredning ...........	7	6	2	97	058	2160	3 080
1949 års tjänsteförteckningskommitté.......	11	9	3	221	506	13 434	20 017
1949 års reseersättningskommitté ........	12	10	4	66	930	4 470	2 862
1952 års indexkommitté.............	—	15	5		—	7143	2 370
1953 års polislöneutredning2...........	—	—	6		—	4 898	1680
Utredning ang. löneställningen för sakanslagsavlönad
extra personal inom försvaret3.........	—	—	7		—	—	—
Summa kr.				488616	36053	33079
B. Kommittéer som fortsätta sin verksamhet
vid ingängen av 1954.1
1948 års pensionsålderskommitté.........	9	7	8	38	070	2 200	1220
Utredning rörande arbete på s. k. obekväm arbetstid .	10	8	9	95	970	3 958	3 560
Utredning rörande avlöningsförmånerna för utomlands
stationerade tjänstemän m. m.4.........	13	11	10	27	352	2 924	2 376
1951 års pensionsutredniug...........	15	12	11	2	674	7 943	5 590
Sakkunniga för översyn av löneställningen för vissa
chefstjänstemän................	16	13	12	7	576	464	240
Kompetensutredningen..............	—	14	13		—	1312	670
1952 års tjänstebostadsutredning.........	—	16	14		—	1440	1710
Utredning rörande de statsanställdas sjukvårdsför-
måner in. m..................	—	17	15		—	1026	1430
Utredning ang. dispositionen av vanföreanstalternas
pensionsfonder................	—	—	16		—	—	—
1953 års sjuklönesakkunniga...........	—	—	17		—	180	—
Sommartidsutredningen.............	—	—	18		—	—	—
Sakkunniga för översyn av löneställningen för vissa
chefstjänstemän vid de affärsdrivande kommunika-
tionsverken6.................	—	—	19		—	—	—
Summa kr.			171642	21447	16 796

Kommittékostnader: Civildepartementet,

341

departementet.

1 8	9	10 i	n I	12 \|	13 1	14 \|	15	16
		u t	g i f	ter
	V» 1952—so/e 1953			Vt—81/ia 1953	Beräknad
								totalkostnad t. o. m. 31/is 1953 (s:a av kol. 5, 13, 14 och 15)
Ersättning för mistade avlö-	\ Resekostnadser-sättningar och	Övriga utgifter (trycknings- kostnader,		Verkställ-	Beräkna-
ningsformåner	traktamenten m.m.	Summa	da utg.	de utg.
Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	Leda- möter	Sekr., experter o. bitr.	hyror, skriv-materialier m. m.)		Vt—sl/io	Vll—“ViT
	14 897	134		5 500	27 549	18 311		148 982
12 720	15991		183	— 238	34111	—	—	131169
58 394	53 175	1514	2 089	9 373	157 996	531	—	380 033
6 255	8 805	168	118	4 622	27 300	10 352	917	105 499
	68	_	_	9 581	6 522	—	16 103
5103	8 524	2 863	569	—	23637	20 369	2 000	46 006
_	_	—	—	—	—	13 210	10 458	23 668
82472	101392	4 747	2959	19472	280174	69 29 5	13375	851460
					3 420	900	6 000	48 390
—	17 270	—	—	—	24 788	14 078	5 000	139 836
	4135	485	358	1000	11278	5 483	2 500	46 613
18 077	8 664	942		—	41 216	13 819	5 500	63 209
		91		_	795	—	—	8 371
			_	_	1982	866	—	2 848
7 248	—	223	778	—	11399	4 768	3 316	19 483
—	5704	—	—	—	8160	3 865	4 000	16 025
					_	___	720	720
				_	180	18 329	10 500	29 009
—	—	—	—	—	—	—	1400	1400
			_	_	_	—	200	200
25825	\| 85 773	1 741	1186	1 000	103218	62108	39136	\| 376104

342

Riksdagsberåttelsen.

1	2	1 3	t 4	5	6	7
C. Kommittéer som avslutAt sin verksamhet före ingången av 1953.1 1941 års lärarlönesak kunniga8..........	4	1		241216	2 512	984
Arbetsledareutredningen.............	8	3	—	21415	3172	4 628
Utredning om anställnings- och avlöningsförhållandena för vissa ansvarsmän vid statens fasta värmean-läggningar.................•	14	4		1182	10	46
Summa kr. D. Under budgetåret 1952/53 bestridda kost-nader för sakkunniga biträden inom departementet in. m.1 Civildepartementet, expensmedel för sakkunniga och ersättning till biträdespersonal.........				263813 15105	5 694	5 658
Statens befordringsnämnd............	—	—	—	840	1610	—
Dyrortsnämnden ................	—	—	—	4 485	4 550	1320
Statens bostadsnämnd..............	—	—	—	5309	7 000	_
Statens och kommunernas samarbetsnämnd i löne-frågor ....................		_		1864	688
Utredning rörande arbetstidsförhållandena för båtmän, båtstyrare och motorskötare vid lotsverket7 . . .				99	1580
Statsdepartementens förhandlingsdelegation ....	—	—	—	675	375	300
Utredning avseende jämförelse mellan statliga och kommunala domares och åklagares arbetsuppgifter .	_	_			144	80
Kungl. Haj:ts beslut den ‘li!~ 1953 ang. kostnaderna för besvärssakkunniga.............	_	_
Statistiska centralbyrån.............	—	—	—	—	—	—
e. o. Byråsekreteraren A. Almroos........	—	—	—	—	760	_
e. Amanuensen M. F. Boman..........	—	—	—	—	240	_
Byråchefen J. T. A. Broomé...........	—	—	—	—	146	—
e. o. Förste byråsekreteraren L. G. H. Djurberg . .	—	—	—	—	—	—
Kamreraren N. A. Hultman...........	—	—	—	—	310	_
Byråsekreteraren S. E. Larsson..........	—	—	—	—	6 529	_
e. o. Kammarfiskalen J. M. Lillieros.......	—	—	—	—	—	_
Statskommissarien K. A. Lindbergson.......	—	—	—	—	300	_
Sekreteraren S. Lindh...........	—	—	—	—	350	_
Kanslirådet N. M. af Malmborg.........	—	—	—	—	—	_
Förste byråsekreteraren B. S. Rudhe.......	—	—	—	—	530	_
e. o. Förste byråsekreteraren N. V. Simonsson . . .	—	—	—	—	11029	_
Kanslirådet G. Söderberg.............	—	—	—	—	300	—
Byråsekreteraren S. H. A. Wallin.........	—	—	—	—	1 220	—
e. o. Förste byråsekreteraren R. I. T:son Wetterblad .	—	—	—	—	750	—
Förste aktuarien C. E. F. Öberg.........	—		—	— !	425	—
Snmma kr.				28377	38 836	1700

Kostnaderna bestridas från kommittéanslaget, i den mån ej annat angives.

> » > elfte och tolfte huvudtitlarnas kommittéanslag med hälften från

> > > fjärde och tolfte * > > > . >

» » > tredje, fjärde och tolfte huvudtitlarnas kommittéanslag med en tredje »

» > sjätte och tolfte huvdtitlarnas kommittéanslag med hälften från

> > > åttonde och tolfte » » > > >

> » » tionde och tolfte > > > » >

Utföres som minusbelopp på grund av återleverering.

Kommittékostnader: Civildepartementet.

343

8	9 1	10	11	12	13	14	15	16
				—8008	2 696			243 912
—	—	no	—	282	8192	—	—	29 607
	_	_	_	-948	—388	—	—	1 144
		no	"	-6128	10 850			274 663
				20 000	20 000	30 000		65105
	__	_	_	—	1 610	—	—	2 450
	_	__	_	_	5 870	1 844	—	12199
—	—	—	—	-2728	6 728	6000	—	18 037
—	—	—	—	—	688	—	—	2 552
			_	_	1580	_	—	1679
—	—	—	—	—	675	—	—	1350
357	302	401	216	—	1500	—	—	1500
				__	_	7 009	_	7 009
_	_	_	_	5 000	5 000	—	—	5 000
2 211	_	194	—	—	3165	■-	—	3165
	_	_	—	—	240	—	—	240
	_	_	_	-:	146	—	—	146
	__	_	_	—	—	2 142	—	2142
1758	_	_	—	—	2 068	—	—	2 068
	_	550	_	—	7 079	4 685	—	11 764
_	_		_	—	—	2 080	—	2 080
	_	_	_	—	300	—	—	300
_	_	_	_	—	350	—	—	350
_	__	_	_	—	—	10612	—	10 612
3 046	_	_	—	—	3 576	5 597	—	9 173
	_	_	_	—	11029	6 050	—	17 079
	_	_	_	—	300	—	—	300
6 092	_	_	_	—	7 312	7122	—	14434
	_	_	_	—	750	—	—	750
—	—	! -	—	—	425	—	—	425
13 464	302	1145	216	24 728	80391	83141	—	191 909

vartdera anlaget.

> >

del från vartdera anslaget,
vartdera anslaget.

344

Riksdagsberättelsen.

Betänkande in. in. utkomna från trycket under år 1953.
Statens offentliga utredningar 1953

Kronologisk förteckning

1. Valkretsar vid fullmäktigval i kommunerna. 1950
års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande.
4. Kihlström. 36 s. Ju.

2. Betänkande med förslag till fiskeristadga m. m.
Kihlström. 99 s. Jo.

3. Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande
av hästaveln m. m. Victor Petterson. 77 s. Jo.

4. Nordisk passfrihet. Betänkande nr 4. Victor Petterson.
28 s. U.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

Lättnader i fråga om tullbehandling m. m. av motorfordon
i trafiken mellan de nordiska länderna. Betänkande
nr 5. Victor Petterson. 45 s. U.

Generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken.
Idun. 229 s. S.
Läkarutbildningen. Victor Petterson. 394 s. E.
Utredning om fastighetsbeskattningen. Marcus.
136 s. Fi«

Förslag till lagstiftning om insemination. Katalog
och Tidskriftstryck. 143 s. Ju.

Förband och bygd. Victor Petterson. 180 s. Fö.
Betänkande med förslag till allmänna riktlinjer för
den territoriella pastoratsindelningen och församlingsprästerliga
organisationen m. m. Berlingska
Boktryckeriet, Lund. 350 s. E.

Fakta om olja. Gemandt. 80 s. H.

Landsbygdens elkraftförsörjning. Elkraftutredningens
redogörelse nr 3. Gemandt. 120 s. K.

Förslag till brottsbalk. Norstedt. 590 s. Ju.
Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. 1.
Katalog och Tidskriftstryck. 550 s. E.

Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. 2.
Bilagor. Beckman. 271 s. E.

Enhetligt frihetsstraff m. m. Marcus. 222 s. Ju.
Lika lön för män och kvinnor i det statliga lönesystemet.
Beckman. 527 s. C.

19. Sågverksindustrien i södra Sverige. Idun. 164 s H

20. Trafiknykterhet. Victor Petterson. 310 s. K.

21. Promemoria med förslag till vissa åtgärder för att
nedbringa väntetiderna vid sinnesundersökning i

no Katalog och Tidskriftstryck. 66 s. Ju.

22. Nåd i brottmål. Statistiska uppgifter för 1900-talets
första hälft. Av S. Groth. Marcus. 24 s. Ju.

23. Konsumentprisindex. Betänkande angående omläggning
av levnadskostnadsindex. Marcus. 75 s. C

24'' S?ik,hö.?.sk°la"s stäIlnin8 och uppgifter. Katalog och
Tidskriftstryck. 247 s. E.

25. Det proportionella valsättet vid landstingsval. 1950
års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande.
5. Kihlström. 128 s Ju.

26. Betänkande med förslag till vissa ändringar i rättegångsbalken
m. m. Gemandt. 159 s. Ju.

27. Psykologiskt försvar. Kihlström. 256 s. I.

28. Befälsordningen vid infanteriet. Kihlström. 480 s Fö

29. Abortfrågan. Victor Petterson. 298 s. I.

30. Åtgärder för förenhetligande av besvärstiden i administrativa
mål. Marcus. 36 s. Ju.

31. Förslag till hälsovårdsstadga m. m. Idun. 234 s. I.

32. Vårdorganisation för förvarade och internerade.
Beckman. 103 + 31+32 s. Ju.

33. Smålands Taberg. Utredning rörande frågan om åtgärder
till skydd för Smålands Tabergs naturvärden
Av S. Strömberg och S. Ödeen. Beckman. 55 s. Jo.

34. Beskattningen av motorfordonstrafiken. Victor Petterson.
439 s. Fi.

35. Badvatten. Bedömning, rening och skvdd. Gummes -son. 92 s. I.

36. Ökad examination av tandläkare. Victor Petterson
174 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angivcs, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna
till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet.

Betänkanden m. m. utkomna från trycket under år 1953.

345

Statens offentliga utredningar 1953

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Förslag till lagstiftning om insemination. [9]

Förslag till brottsbalk. [14]

Enhetligt frihetsstraff m. m. [17]

Promemoria med förslag till vissa åtgärder för att nedbringa
väntetiderna vid sinnesundersökning i brottmål.
[21]

Nåd i brottmål. Statistiska uppgifter för 1900-talets
första hälft. [22]

Betänkande med förslag till vissa ändringar i rättegångsbalken
m. m. [26]

Abortfrågan. [29]

Vårdorganisation för förvarade och internerade. [32]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Valkretsar vid fullmäktigval i kommunerna. 1950 års
folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande.
4. [1] 5. Det proportionella valsättet vid landstingsval.
[25]

Lika lön för män och kvinnor i det statliga lönesystemet.
[181

Åtgärder för förenhetligande av besvärstiden i administrativa
mål. [30]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen.

Beskattningen av motorfordonstrafiken. [34]
Utredning om fastighetsbeskattningen. [8]

Politi.

Smålands Taberg. Utredning rörande frågan om åtgärder
till skydd för Smålands Tabergs naturvärden. [33]

Nationalekonomi och socialpolitik.

Generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken.
[6]

Konsumentprisindex. Betänkande angående omläggning
av levnadskostnadsindex. [23]

Hälso- och sjukvård.

Förslag till hälsovårdsstadga m. m. [31]
Badvatten. Bedömning, rening och skydd. [35]

Allmänt näringsväsen.
Fakta om olja. [12]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Betänkande med förslag till fiskeristadga m m. [2]
Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av
hästaveln m. m. [3]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Sågverksindustrien i södra Sverige. [19]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Landsbygdens elkraftförsörjning. Elkraftutredningens redogörelse
nr 3. [13]

Trafiknykterhet. [20]

Bank-, kredit- och penningväsen

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen.

Andlig odling i övrigt.
Läkarutbildningen. [7]

Betänkande med förslag till allmänna riktlinjer för den
territoriella pastoratsindelningen och församlingsprästerliga
organisationen m. m. [11]

Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. 1. [15]
2. Bilagor. [16]

Folkhögskolans ställning och uppgifter. [24]
ökad examination av tandläkare. [36]

Förs vars väsen.

Förband och bygd. [10]

Psykologiskt försvar. [27]
Befälsordningen vid infanteriet. [28]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Nordiska parlamentariska kommittén. 4. Nordisk passfrihet.
[4] 5. Lättnader i fråga om tullbehandling
m.m. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska
länderna. [5]

346

Riksdagsberättelsen

Personregister till kommittéer och sakkunniga samt
centrala krisorgan.*

Abramson, E. L............ I Jo 14, In 21

Adamsson, H................. IS 5

Adiels, A. Hj........... I H 10; II H 1

Agge, K. I................... I Ju 14

Agri, F. O.................... I K 9

Ahlberg, C. E. N........... I S 19, H 17

Ahlberg, C. F................. I Fö 8

Ahlberg, T. V. A.............. I E 9

Ahlberg-Gustafsson, Iris....... II In 1

Ahlborg, G. E................ II U 4

Ahlgren, J. G................. I In 12

Ahlkvist, K. E. (I)......... I Ju 37, Jo 3

Ahlm, A. B................... I Fö 17

Ahnsjö, S. O. R............... I E 10, 32

Ahrbom, N. O................ I E 6

Ahrnborg, B. S............ I E 4; II U 2

Albinsson, Hj. N.............. IS 5

Aldén, T..................... I In 3

Aldestam, N. A.............. I S 9, G 17

Alexanderson, K. E.. I Ju 37, Fi 26, E 6

Alfort, A. M.................. I E 7

Alhvin, G. E.................. II H 2

Allard, K. Å. H. (II)......... I In 14

Alm, M. F............... I Jo 9; II H 3

Almgren, Karin............... IG 1

Almgren, S. G................ I Fi 10, 31

Almlöf, E. V.................. 1 Jo 1

Almroos, A................... I C 4

Aminoff, S. G................. I U 5

Ancrantz, N. O. F............ II H 3

Anderberg, A. H.............. I E 16

Andersson, A. G. B. (I)____ I Fi 14, E 10

Andersson, C. A............ I K 11, In 38

Andersson, C. O. H. (II)...... I In 26

Andersson, C. O. W........... I E 26

Andersson, D. E............. I S 8, E 25

Andersson, Ebon M. I. (I)..... I C 1

Andersson, E................. I Fi 26

Andersson, E. G. (I).......... IS 14

Andersson, E. Y.............. I Jo 1

Andersson, G................. I Ju 29

Andersson, G. I. (II) I E 20, H 3, 11, 24, In 21

Andersson, H. G. F........... I Fö 17

Andersson, J. A. .. I Ju 2, Jo 17; II Fi 1

Andersson, J. F. O............ IS 5

Andersson, Karl A. (II)....... I K 10

Andersson, K. A. M. (II) I S 19, E 16, Jo 10

Andersson, K. H. (I).......... I K 3

Andersson, K. J. B. (II)...... 1 ju 9

Andersson, L. E. (I).......... I E 16

Andersson, O. (II)............ 1 Fö 6

Andersson, Rosa.............. 1 E 26

Andersson, S. G. Y........ I Jo 14, 20

Andersson, T. (II)............ 1 Fi 9

Andersson, T. C. ... I Jo 20, H 5; II H 3

Andersson, Th. G. (II)........ IS 15

André, L..................... 1 s 19

Andrée, T. E...... I E 3, 8, In 11, C 3

Andrén, A. G................. 1 c 17

Andrén, T. S................. I Jo 17

Ankarcrona, V. E............. II U 3

Anneli, E. H.................. I Fi 34

Antby, S. O. (II)............. I Jo 17

Antoni, N. R. E.............. I In 25

Ardeman, R.................. II H 3

Arfwedson, Ester.............. is 7

Arfwedson, E. K.............. I E 26

Arfwedson, R. E. J........... 1 Fi 10

Arfvidson, A. I............ I E 16, In 33

Arman, V.................... I Fi 35

Arnéus, O. M. T.......... I In 18, 22, 44

Arosenius, Th. O.............. IS 17

Arrhenius-Beyer, Lilly......... II H 2

Arvas, G. G. B................ I E 14, 26

Arvidsson, E. S. Å......... I Fö 5, E 27

Arvidsson, Marianne E......... I Fi 31

Arvidsson, S. F. B............ I In 37

Aråmark, J. G................ I Fö 5

Asplund, K. T................ I Jo 3

Asplund, S. O................. I E 5

Assarsson, S. L............... I in 18

Axelson, N. E. A.......... I Ju 37, S 12

Axelsson, C. A. ö............. I H 15

Axén, T. R................... I Fö 10

Aurén, N. E. J............... I K 15

Backström, A. H.............. I Fö 15

Beckman, N. A. T............ I Ju 1

Beckman, Sigrid.............. I Ju 3

Belfrage, L. A. L............. I H 9

Bendz, E..................... I Ju 27

Bendz, O. G. M............... I Jo 14

Förkortningarnas betydelse: se innehållsförteckningen.

Personregister.

347

Bengtson, T. S. (I)......	. . . I Jo 20, In	5	Björck, K. G............		I Fö	15
Bengtsson, E. J.........	... I Fi 28, E	26	Björck, P. B. T..........		.. I In 18,	25
Bengtsson, J. E. Y......	...... II H 1	3	Björk, B................		IS	6
Bengtsson, L. I. 0......	...... I E	9	Björk, L.................			1
Bengtsson, M. T. L......	...... I Fi	34	Björkholm, S. H. H......		I Ju 12, In	19
Bengtsson, S. B. I. (II) . .	...... I H	20	Björklund, C. M..........			12
Bentzel, R..............	...... I Fi	18	Björklund, G. A..........			8
Berg, B. G. A..........	...... I Fö	5	Björkman, G. N. G.......		IS	10
Berg, G................	...... I Ju	29	Björkman, L.-E. H.......		I In	19
Berg, G. A.............	...... I K	11	Björkman, T. V. E.......		I Jo	15
Berg, K. R. (I).........	...... I In	33	Björkman-Carlsson, Sara .		IS	12
Berg, N. R.............	. I Ju 2; II H	3	Björkman-Goldschmidt, E.	A.	E. II U	3
Berg, 0................	...... IS	13	Björkquist, E. G. A......		I In	10
Berg, S. F..............	...... I In	7	Björlin, E. G. A.........		I K	11
Bergdahl, C. E..........	...... I Fö	5	Björne, F. H...........		I Fi	15
Bergendal, R............	. I Ju 1, 5, E	4	Blidfors, T. E. J. (II) . .			49
Berger, 0. A............	...... I K	14	Blix, F. G..............		I E	3
Berger, T...............	...... I K	9	Blom, 0. T.............		I In	2
Berggren, A. M.........	.. I S 15; II U	4	Blomberg, A. M. R......		I K	8
Berggren, B. E. L.......	.... I K 7, Jo	7	Blomberg, H............		I H	12
Berggren, E. G. G.......	...... I Fi	7	Blomberg, R. A.........		IS	11
Berggren, E. W.........	...... I H	4	Blomkvist, E. V........			14
Berggren, G.............	...... I Fö	5	Blomqvist, E. A. E.....		I Jo 7, H	16
Berggren, N. C. W......		9	Blomqvist, G. G. T......		I K	11
Berggren, S. N. W......	...... I Fö	11	Blomstedt, C. R.........		I In	37
Bergh, K. R. (I).......	____ I K 3, In	33	Boalt, H. G. R.........		IS	11
Bergh, N. A. G.........	...... I Fö	2	Bodestam, G. S. V......		I E	18
Bergils, J. H............	...... I Fi	29	Bohlinder, E. J. E......		I E	7
Berglin, C.-G............	...... I Ju	37	Bohman, B. G..........		I H 3, 5
Berglind, Ragnhild......	... I Ju 7, S	12	Bohman, H. Å..........		I E 15, In	20
Berglund, H............	... I K 13, In	38	Bolin, H. E. A..........		I In	30
Berglund, H. J..........	...... I IC	11	Bolin, L. A.............		. . . I S 11,	12
Berglund, N. H.........	...... I Jo	1	Bolinder, N. L..........		I IC	6
Berglöf, L..............	____ I Fi 1, Jo	2	Boman, Märta K. (II) ...		IS	ii
Bergman, N. G........	...... I Fi	5	Boman, K. E. R. (I) I IC	3,	E 35, In 14,	32
Bergman, R. K........	.... I E 3, In	2	Bonow, K. D. M........		in	11
Bergman, S............	...... I H	15	Boo, F. I. (I)..........		I Fi	24
Bergquist, Th..........	... I Ju 4. E	20	Borelius, A. J. T........		I E	19
Bergsten, Elisabeth.....	...... I E	3	Borg, E. L.............		I Ju	34
Bergsten, P. G.........	...... I Ju	9	Borgquist, F............		I Fö	14
Bergstrand, B. A.......	...... II H	2	Borgström, N. O. G. J. .		... I H 5,	11
Bergstrand, K. J. H. ...	...... I In 9,	19	Borner, G. F............		I In	31
Bergström, E. J........	...... IS	17	Borrman, M. Kristina 0.		I E	10
Bergström, I...........	...... I Ju	9	Bosaeus, E.............		I H	10
Bergström, Johannes . ..	...... I H	6	Bosaeus, P.-E...........		IS	12
Bergström, L. B. V. . . .	...... I Jo	12	Bosaeus, W. B..........		I E	3
Bergström, P. E.......	...... IS	19	Boström, L.............		IS	17
Bergström, S...........	...... I H 18,	19	Bouveng, G. A. O. N. ...		I C	8
Bergvall, J. (I) ........	. I Ju 15, I In	38	Brahmer, U. T..........			3
Berndt, H.............	...... I H	6	Brandt, E. R. (II)......		I Fi	26
Berthelson, B..........	...... I Ju	29	Brandt, H. B. D........		I Ju	1
Berthelson, G. B.......	...... I E	19	Branting, J. E. M. !.....		I Fi 24, C	8
Bertman, H............	...... I Fö	15	Bratt, B. A. E..........		I U	4
Bergvall, J. (I)........	...... I Ju	15	Bredberg, A............		I Fö	5
Beskow, B.............	...... I E	18	Brinck, G. F............			4
Beskow, B. G..........	....... II U	3	Bristedt, G. E. E.......		II H	i
Beskow, E. T. W......	....... II U	3	Broberg, It. H.........		. I S 2, C	15
Bexelius, E. G.........	....... IS 10,	12	Brodén, E. II...........		I II	17
Bexelius, T. A.........	....... I Ju	26	Brodin, H. W. G........		I Ju	19
Billberg, A. A..........	....... I II	15	Brodow, K. E. F........		I E	18
Birke, G. E. (II).......	....... I In 11,	18	Brolin, N.-E...........	I	E 15, 16, 20,	31
Bjelle, E. A...........	....... I Fi	13	Broomé, J. It. B........		I Fö	12
Bjerling, O............	....... I Jo	16	Broomé, J. T. A........		... I C 14,	17
Bjerner, B.............	....... IS	5	Browaldh, K. E.........		I U	3
Bjure, J. A............	....... I In	39	Browall, G..............		11 II	2
Bjurström, O. G.......	....... II U	4	Bruhn-Möller, Å. \V.....		I E	3
Björck, K. A. W.......	....... I C	12 i Brunnberg, A. O. R.....		I Ju	23

348

Riksdagsberättelsen

Brunnberg, H. A.......... I E 8, In 5, 29

Bruno, G. F.................. I E 28

Brusewitz, S. I................ I U 2

Briiggemann, K. G............ II U 3

Brådhe, P. S. S............... I E 19

Bucht, S. F. V................ I In 35, 46

Bundy, O. L.................. I Fi 7

Bunne, E..................... IS 5

af Burén, H.................. I Fö 14

Burman, O. A................ I Fi 9

Bursell, A. Siggesson.......... IS 12

Byström, A. S. T............. I Ju 33

Byström, C................... II H 3

Böök, K. E................... I H 9

Böös, G. M. E................ I H 4

Callans, N. P. A.............. IS 1

Canarp, C. S. T............... IS 9

Canbäck, T................... IS 3

Carbell, E. E. E........ I Jo 16; II H 2

Cardelius, E. C. F............. I K 4, 12

Carle, B...................... I K 7

Carlesjö, G. I. A.............. I In 20

Carlon, C. S.................. II H 3

Carlson, V.................... IS 12

Carlsson, C. A................ II H 3

Carlsson, G. (I)................ I Jo 21

Carlsson, T................... IS 6

Carlsund, A................... I U 1

Carpelan, I. B. T............. I Fö 8

Cars, B. G. K.-G.............. I Jo 20

Cars, G. F. O............. I Ju 30, E 16

Cassel, L. D. (II) '' I U 5,'' S 1, 5, K 2,’ E 23

Cassel, N. A.................. I E 10

Cavallin, T. S. G.............. I Fö 5

Cederbalk, B. S............... I Ju 19

Cedercrantz, B................ I K 9

Cedergren, Elsa............... I Fi 13

Cederwall, G. F. E.......I Fi 22; II H 2

Christenson, T................ IS 19

Christensson, J................ IS 5

Clason, P..................... I Fö 10

Claus, L. G. I. H............. I Jo 19

Clémentz, C. G. R. A......... I Ju 19

Collett, J. P. E............... I Fi 10

Collin, Karin................. II H 2

Conradi, E. G. F.............. I Ju 24

Corin, G. E. M......... I u 1

Corneliusson, S................ I Jo 14

Crafoord, C................... I In 11

Cramér, C. H.................. I E 22

Croneborg, A................. I H 9

Curtman, C. W......... I E 23; II In 1

Dahl, D..................... I Ju 29, E 6

Dahl, G...................... I Ju 13

Dahlander, E. G.............. I Fi 9

Dahlberg, A. F. V............ I In 5, 42

Dahlén, O. (II)............... IS 9

Dahlerus, B. H............... II H 1

Dahlgren, E.................. I Fi 26

, Dahlin, E. H................. ii fi 2

'' Dahlin, P. G. A............... I Ju 34

Dahlman, J. A. G............. I H 7

Dahlman, S. O................ I In 39

Dahlquist, G.................. IS 6

Dahlstrand, S. G. E........... I Ju 26

Dahlström, A. H.............. IS 15

Dahr, K...................... IE 5

Dale, I. F.................... I In 43

Danielsson, O. H. N........... I E 23

Danielsson, Å................. I H 10

von Dardel, G. F. N.......... I C 10

Davidsson, D. E. W........... II H 2

Davidsson, Greta............. I E 10

De Geer, G. (I)............... IS 17

De Geer, L. C................ II U 4

Degerman, A................. I H 7

Degerstedt, C. Hj........I K 9; II H 1, 2

von Delwig, R................ I U 2

Dennemark, S................. II U 1

Dickson, J. I. A. (II)......... I In 14

Didner, G.................... I Jo 15

Digman, H. M. .. I Ju 1, 35, Fi 25, In 8; II U 3

Dillén, B. O................ I K 17, Fi 17

Diurson, Vera................ II H 2

Djurberg, L. G. H..... I In 48, C 3, 6, 19

Domellöf, R................... I H 9

Dybner, N. O. E.............. I C 9

Dyring, Rosa................. IS 7

Eberstein, G. A............... I Ju C, 13

Eckerberg, E. L............; . I E 10

Eckerberg, P. A............... IS 14

Eckersten, I. E............... I H 6

Eckerström, S. G. E........... IS 15

Edberg, J. E................. II H 2

Edberg, J. W................. It H 1

Edberg, R. F. (II)........ I Ju 33, 35, U 5

Edenman, R. H. L. (II)....... I Fö 5

Edling, N. P. J............. I E 2, Jo 8

Edling, S. Å............. I Ju 3; II U 2

Edman, J. R................. I H 14

Edstam, K. P. H............. I Fi 24, 26

Edstrand, K. I................ I Fi 4

Edström, G................... I H 10

Edström, W. S. (II)...... I Fi 33, C 18

Eek, H....................... I In 28

Egertz, D. Å................. I C 4

Ehrenberg, B. G.............. I In 37

Ekblom, O.................... I In 39

Ekblom, S. G............... I E 31, In 38

Ekbom, C. A. H.............. I In 11

Ekdahl, G.................... I Ju 18

Ekeberg, L. B..... I Ju 1, 6, 7, 8, Fi 13

Ekelöf, J. A. A. S............ I E 5

Ekelöf, P. O.................. I E 4

Ekendahl, Sigrid, H. E........ I C 1

Ekengren, H. K. A............ I Fi 20

Eketorp, B. S................. I In 37

Eklund, E. P. G.............. I H 10

Eklund, S.................... I In 24

Ekman, S. G................. I Fi 34

Ekstedt, F.................... I E 26

Ekström, P. A................ I Fi 24

Personregister,

349

Ekström, P. E................I E 28, H 11

Eliasson, L. M. (I).......... IS 15, In 15

Eliasson, N. J. L............. I K 11

Elison, M..................... IS 1

EUdin, H..................... I E 7

Ellhammar, G. L.............. I Fö 13

Elmén, Brita D. (II).......... I S 10, 11

Elmgren, B. F. (I)............ I E 1, H 7

Elmgren, J. K. G............. I E 32

Elmroth, A. E................ I In 32

Elmstedt, E.................. IS 5

Elofsson G. S. (I)............. I Jo 3, 12

Elowson, A. E................ IS 5

Elshult, A. G. A.............. IH 6

Elwing, B. G. O.............. I K 11

Enequist, Gerd M............. I E 4

Enflo, O. A.................. I Jo 17

Engblom, A.................. I Fi 15

Engkvist, G. (II)............. I Fi 31

Engkvist, O.................. I Ju 29

Enkvist, O. T................. I E 19

Englund, E. W. (I)........... I K 2

Engqvist, C. O................ I Ju 15

Engström, T. I............... I C 3, 7

Enhörning, H. A.............. I In 48

Enmark, A. A................ IS 5

Enström, A. G. T............. I Jo 17

Ericsson A. W................ II H 2

Ericson, F. C. W.............. I C 9, 11

Ericson, J. E. (I)............. I E 7, 14

Ericsson B. C. A.............. I C 10

Ericsson, E................... I H 5

Ericsson, G. (II).............. I H 17

Ericsson, S. G. E. (II)........ I C 18

Ericsson, S. J. G.............. I C 8

Ericsson, Y. A. R. ... I Fi 28, Jo 9, II FI 1

Ericsson, Å. H................ I E 11

Eriksson, B. A............ I H 10; II H 1

Eriksson, C. E. R............. I E 22

Eriksson, E................... I Jo 4

Eriksson, E. F. V. (II)........ I In 2

Eriksson, G. A. Y............. I Ju 19

Eriksson, G. E................ I Fi 29

Eriksson, G. L................ I C 5

Eriksson, G. T. I Ju 4, 5, 14, 21, 31, In 40

Eriksson, K................... II U 1

Eriksson, K.-E................ I Fi 28

Eriksson, K.-E. G............. II H 1

Eriksson, Nancy (II) . I Ju 7, S 14; II H 2

Eriksson, R................... I H 10

Eriksson, S. G. E. (II)........ I In 14

Ersman, S.................... I Ju 5

Erup, Ellen B.............. I S 5, In 30

Eskilsson, C. E. (I)....... I Jo 22, G 17

Esping, E. B................. I K 14

Ewald, L..................... I In 45

Ewerlöf, Elsa H. E. J. (II) ... I S 12, 15

Fagerholm, P. H.............. I Fi 24

Fagerholm, P. O.............. I Jo 19

Fahlander, V. M. J......... I Fi 24, C 3

Falck, K. R.................. I E 14

Falk, E. L................... II U 3

Falk, Sara................... I Ju 17

Falken, P. J. ö.............. IS 9

Fallenius, B. A....... I Ju 34, Jo 3, 4, 17

Fant, C. G. N................ I E 21

Fant, G...................... I Fi 4

Fast, J. E. G. (II)..... I Fö 10, In 26, 33

Faugert, E. R................ IS 2

Faxelius, A................... I Fi 16

Ferlenius, G. R............... I Jo 4

Fernholm, T.................. I Fi 18

Fischer, G. A. V.............. I E 3

Fischerström, C............... I In 14

Fischier, S. G. O. M........... I Ju 31

Fjellander, N. E. B........... IG 13

Fleming, E................... I Fi 25

Flinck, H. L.................. I E 18

Flodkvist, H. F............... I Fi 7

Flyboo, T.................. I S 19, Fi 33

Folkard von Scherling, F. A. .. II U 2

Folke, N. E. H............... I Fö 5

Folkeson, E. E................ I In 37

Forkman, G. A. P............ I E 34

Fornander, J. N.-U............ I Ju 31

Fornwall, Å. W............... I In 36

Fors, S. R.................. I E 8, 12, 17

Forsberg, O. M. I............. I Fi 14

Forslund, E. A. S............. I E 31

Forslund, E. B................ IS 13

Forslund, J. A................ I K 8

Forssblad, D.................. I U 2, H 4

Forssell, E. E................. I E 26

Forssell, E. G. B.............. I Ju 4, 31

Forssman, S. P. M...... I E 3, In 21, 47

Fransén, H. D........... I H 1, 12, 16, 20

Franzén, B. K. V............. I E 9

Franzén, R................... I H 10

Franzon, F. L. (I).......... I S 6, In 30

Fredrikson, G................. I K 2

Fredriksson, L................ IS 1

Frenckner, T. B. Paulsson..... I In 37

Frenne, N. G. H.............. II H 1

Friberg, S. A................. I In 9, 32

Friberger, E. G............... I E 5

von Friesen, O. B. (II)........ I E 18

Frisk, A...................... I Fi 26

Frisk, L...................... IH 6

Frithiol, I. K. V.............. I In 18

Frithiofson, K. A. F........... I Fi 8

Funk, G. E................... I In 7, 29

Furst, C. O................... I Fö 17

Furst, P.-E................... I Jo 15

Fägerstam, Hildur............ IS 12

Färm, H. G. E. A............ I E 26

Gabrielsson, N. I.............. I In 37

Galfve, C. H.................. IS 7

Garsten, B.................... IS 5

Gate, B...................... I In 14

Geijer, E. E. K. R............ I Fi 34

Geijer, E. G.................. I Ju 32

Geijer, J. L................... I Fi 24

Geijer, K. A........I U 3, II 13; II II 1

Geijer, L..................... IS 5

af Geij erstam, S. O............ I In 22

Gemzell, Ghr.................. I K 6, 8

Gerentz, S. T................. I K 9, H 4

Gerhard, I.................... I Jo 16

350

Riksdagsberättelsen.

Gerle, B. O................... I Ju 1

Gezelius, L. E. B. (II)........ I Ju 1, 37

Gibson, G. A................. II H 1

Gihl, K. S. T................. I Ju 11

Gillström, A. K. (I)...........I Fö 8, E 23

Girell, B. H.................. I E 4

Gjöres, A..................... I H 9

Glas, E. L. B................. I In 17

Glimstedt, E. G............... I E 12

Godenius, N. R............... I In 24

Goldberg, L................... I K 2

Gottlieb, J. V. C.............. I E 3

Goude, S. N.................. I Fi 13

Goude, S. M.................. II H 2

Grabö, P..................... I H 22

Grafström, E. O. H. .. I Fi 28, H 9, 13, 22;

II H 1

Grandien, A.................. I In 38

Granholm, J. Hj.............. I E 19

Granlund, S. Å............... I Fi 15

Grenander, N................. I H 19

Greve, R..................... I Ju 6

Grill, C. L. C. C.............. I Jo 11

Groth, C. E. L................ I Fö 10

Groth, G. S............... I Ju 14, Jo 23

Grundström, H. ... I Fi 24, H 3, 5; II H 2

Grym, J. F. (I)...............

Gränebo, C. P. V.............

Grönkvist, S. I................

Grönwall, A..................

Gustafson, K. Hj. (II).........

Gustafson, Sven (II)........ ]

Gustafsson, F. E. (II).........

Gustafsson, G. A..............

Gustafsson, G. H. (II).........

Gustafsson, H. L. (II)....... ]

Gustafsson, Y.................

Gustavsson, J. W.............

Gustawsson, K. A.............

Gyllenram, K. Å. G...........

Gyllensvärd, K. J. G..........

Gålsman, Ester...............

Gårdstedt, H. B...............

Gärde, J. N..................

Gardin, P. F..................

Gardin, Å. I. J...............

Gävert, Å. T.................

Göransson, E. W. Z...........

Göransson, H. (I).............

Göransson, H. P. (I)..........

Göransson, Inez O.............

Hadding, C. F................

Haeggblom, E. E. (II)..........

Haeggström, E. M. Å..........

Hafström, S..................

Hag, F. H. E.................

Hagander, J. O...............

Hagberg, A. E....... I Ju 2,

Hagberg, E. R. (II)...........

Hagberg, K. H. (II)..........

Hagelberg, J. V...............

Hagelin, N. P.................

Hagnell, H...................

Hagård, A. B.................

I	U	5
I	Fö	6
I	E	28
I	In	32
I	E	29
S 13,	Fi	22
I	E	15
I	H	20
I	S	19
S 19,	Fi	24
I	Jo	13
I	S	6
I	E	29
I	Fö	14
I	Ju	34
II	H	3
I	S	9
I	Ju	16
I	Fö	13
I	Fi	22
I	Fö	14
I	In	16
I Ju	1 5,	21
I	E	15
I	E	26
I	In	4
I	Jo	10
I	In	23
I	Fi	10
I	Fi	9
I	In	28
Fi 27,	H	10
I Fi	17,	23
I	Fö	2
I	In	17
II	In	1
II	H	2
I	Fi	8

Hagård, B.................... I S 13

Hagård, S. A. A. (II)......... I In 10, 20

Hahr, H. A. A................ i k 14

Hain, R. J. F................ II H 3

Hakelius, A. K............... I Fö 11

Hakeman, Elin............... I in iq

Hall, G. V.................... in 14

Hallberg, S. E................ iH 16

Halidén, O.................... i pi 30

Hallén, H. M. (II)............ i Fi 9

Hallgren, E. S................ i in 5

Halling, Majken I.-B.......... i e 26

Hallnäs, S.................... II H 2

Hallström, E. K.............. II H 1

Hallström, G.................. i j0 4

Hallström, O.................. I Fi 28

Hammar, O. G................ 1 e 5

Hammarskiöld, S.............. I H 5

Hammarskiöld T. L......... II Fi 1, H 1

Hamrin, Greta S.............. I s 15

Hamrin, M. T. P.............. I Ju 34

Hanning, P. G................ I In 46

Hansen, B.................... 1 Fi 18

Hansson, G. H................ I e 5

Hansson N. G. (II) ... I Fi 24, C 3, 17, 19

Hansson, N. H................ I in 10

Hansson, N. L................ I H 22

Hansson, P................... I Jo 16

Hansson, S. F. (II)........... 1 e 32

Hartler, H. M. S.............. 1 Fi 24

von Hartmansdorff, A......... 1 h 4

von Hartmansdorff, A. H...... II U 4

Hartvig, P. Å............... I H 9, 14, 23

Hasselquist, B. N. E.......... 1 Fi 17

Hassler, N. H. Å.............. I E 2

Hassler, O. L. 1............... 1 e 15

Hauschildt, L. H.............. I c 11

Heckscher, G. E.............. 1 s 9

Hedberg, Ingegärd............ I In 39

Hedborg, G. T................ i Fi 22

Hedefalk, B. H............... 1 k 7

Hedfeldt, N. E................ I Ju 6, 13

Hedfors, N. H................ I ln 18

Hedlund, V. V................ I Ju 19

Hedqvist, A. S. (II)........... II H 3

Hedström, H. V............... I in 45

Hedström, K. S. H............ 1 H 15

Hedvall, J. G................. 1 E 7

Hegrelius, A. O. R............ I Jo 11, 14

Heijne, O..................... in 10

Heinertz, N.-O................ I In 14

von Heland, K. E. H......... I Fö 2

Helde, M. I.................. I In 24

Helén, N. G. (II)............. 1 Fi 8

Helgesson, R................. II H 3

Helin, M. S................... I K 11

Hellblom, Inga G............. I E 21

Helleberg, N.................. I Jo 7

Helling, O.................... IE 26

Hellman, G. A................ II H 2

Hellman, O. A................ 1 e 11

Hellner, B.................... I Ju 29

Hellsten, S. E................ 1 ju 3

Hellström, B. M.............. I E 6

Hellström, J. G. L............ I in 11

Personregister.

351

Hellström, K. H.............. I K 9

Hemming, E. R............... I In 12

Henke, G..................... I In 39

Henkow, K. H........... I Ju 7, 11, S 12

Henrikson, A................. I Fi 22

Henrikson, A. G.............. I H 3, 22

Henriksson, C. T.............. I Ju 18

Henriksson, S. H. (II) I Ju 1, S 5, Fi 23, C 1

Henriques, E................. II H 4

Herbst, Astrid................ I In 30

Herlitz, C. G.................. I In 26

Herlitz, N. (I) I Ju 12, 24, Fi 16, E 20, H 11

Hemelius, J. A............... I In 4, 28

Hernlund, C. A. V............ I Jo 8

Hernmarck, C. G. M........... I Fi 25

Herrlin, G. O. J.............. I E 19

Hessel, N. O.................. I Jo 4

Hcsselbom, K. E. (I).......... I Fö 2

Hesselgren, O. G. G...........I S 5, In 12

Hesser, S. C. E. T............ I Ju 6

Hessle, Chr. W................ I Jo 16

Hessler, J. T. H............... IS 5

Heuman, M................... I Ju 5, 14

Hildebrand, N................ I Fi 25

Hildestrand, F. Y............. I Fi 12

Hiljding, S. G. O............. I Fi 5

Hillbo, A. O.................. I C 15

Hintze, H.-A.................. IIH 2

Hjalmarsson, J. H. (II)....... I Fö 6

Hjelm, V..................... IS 5

Hjerdin, S.................... II H 1

Hjulström, F................. I Jo 12

Hjärre, A..................... I Jo 14

von Holsten, E. A. G. . . . I Ju 14, E 4, C 5

von Hofsten, S. E. C.......... I In 10, 23

Holdo, S. H.................. I Fi 15

Holgersson, S................. I H 10

Holm, C. J. H................ IS 4

Holm, P...................... I S 6, H 6

Holmberg, B.................. I In 18

Holmberg, C.................. I Ju 5, 21

Holmberg, G.................. I E 26

Holmberg, S.................. I H 15

Holmbäck, Å. E. V........ I Ju 1; II In 1

Holmgren, F. J. D............ I Fi 13

Holmgren, G.................. I In 13

Holmgren, H. K. H. . . . I H 9, 24; II U 1

Holmgren, L. K. A.......... I E 21, In 13

Holmin, G.................... I In 43

Holmquist, B. G.............. I In 17

Homqvist, E. (I)............. I H 22

Holmstedt, G. F.............. IS 9

Holmstedt, S. A.............. I Fi 7

Holmstrand, M. F............. I E 7, 26

Holmström, S. J. R........... I Jo 18

Holmvall, H. J. P............. I E 19

Holmvall, Karin M........... I E 35

Holst, C. G.................. II U 3

Holsti, P. O.................. I Fi 26

Hoppe, E. C. (II)............. I E 31

von Horn, K. R. L. R.....I Fi 13, H 6, 9

von Horn, R. C. F. B......... I Fö 8

Howander, H. J. E........... II U 3

Hult, B...................... I Ju 5

Hult, L. H. F. \V............. I In 39

Hult, N. E. J................ I Jo 14

Hultan, I. H................. IS 11

Hulterström, A. N. O......... I K 10

Hultgren, G. A. E............ I E 16, 20

Hulström, L.................. IS 13

Humble, E. A. S............ I S 8, In 33

Huss, R. H. (I).............. I In 41

Hydén, S. O.................. IS 14

Hylander, I................... I E 16

Håkansson, B. I.............. I In 35

Håkansson, H................. I Fi 24, H 7

Håkansson, H. E. V........... I K 5, 17

Häckner, K. J. Y.......... I Ju 16, In 15

Hägglöf, S. I................. I H 12

Häggmark, C. L. A............ I In 2, 47

Häller, L..................... I Jo 16

Hänninger, U. N. O........... I H 6

Härén, Y..................... I E 9

Härnqvist, K................. I E 32

Högström, E. A............... I Jo 10

Höijer, G..................... I Fö 2

Höjer, J. A................... I E 3

Hörjel, N. J.................. I E 15, 20

Hössjer, K. G. N.............. I E 5

Höök, A...................... I H 5

Inghe, P. G................. I E 3, In 3

Insulander, E. I............... I Fö 12

Isaksson, \V.................. IU 3

Isoz, N. P. E................. IG 8

Jacobson, S. B. S............. I In 15

Jacobson, U. R. (II).......... I Jo 9

Jacobsson, B. M.............. I H 1

Jacobsson, C. A............... I H 3, 9

Jacobsson, E. A. E. (II)....... I In 32

Jacobsson, E. E. (II). I S 15, H 11, In 33

Jacobsson, G.................. I Ju 13

Jacobsson, O.................. I Fö 8

Jannedal, B. O. V............ I Fö 17

Jansson, B. F. (II)............ I Ju 34

Jansson, B. I. (II)............ I Fö 3

Jansson, E. T................. I C 1

Jansson, K. A................ I FI 21

Jansson, N. E............ I S 5, Jo 4, 14

Jansson, R. L. (II)........... I Fi 22

Jansson, W................... I In 2

Jartelius, S................... I In 18

Jerdenius, K. E............... I C 11, 16

Jerneman, T. G..... I S 13, H 4; II U 4

Joge, S. F.................... I H 13

Johannesson, E. G. V. (I) . .. IS 1, K 15

Johanson, O. S................ IG 10

Johansson, A............. I S 1; II H 2

Johansson, B............ I S 17; II H 2

Johansson, B. R.............. IS 9

Johansson, C.-E. (II)....... I E 18, Jo 21

Johansson, E. A.............. IS 5

Johansson, Elsa A. (II)____ I Ju 18, S 5

Johansson, E. G.............. I E 2

Johansson, F. L. H. . I Fi 28, Jo 14, 17, 19

Johansson, H............ I In 3; II H 2

Johansson, Helga............. IS 13

352

Riksdagsberättelsen

Johansson, J. H. Cl)......		I	Jo	22	Krantz, Å. A.........		Ju	12
Johansson, K. A. A.......		I	U	3	Kreiiger, H...........	........ I	E	6
Johansson, K. I...........		I	E	35	Kristenson, A. V......	........ I	In	11
Johansson, N. Ivar (II) I E	23, Jo	15,	C	11	Kristensson, F........	...... I E 4,	H	22
Johansson, S. A...........		I	S	5	Kristensson, G. F. N. (II)... I U 5,	K	15
Johnson, A...............		I	S	7	Kronvall, K. E. A. . . .	....... II	U	3
Johnsson, B. E. .. I U 1,	5 8, C 1	, 3	4,	19	Kull, B...............	........ I In	25,	42
Johnsson, J. H............	. I Fi	14,	E	18	Kull, J. I............	........ II	H	1
Johnsson, N. 0...........		I	S	11	Kullgren, N. J........	........ I	Fi	12
Johnsson, P. A. (II)......	. . I K	8,	Jo	3	Kuylenstierna, Brita ...	........ I	Fi	13
Jonason, S. Å. H.......	I H 23;	II	U	1	Kyling, K. F. F. (II) .	........ I	E	14
Jonasson, N. F............		I	Jo	19	Kypengren, S.........		S	7
Jonsson, C. A. D. (II).....		I	Jo	11	Källner, C. G. A...... Källström, P.-E.......	........ I	Fö	5
Jonsson, J. N. (I).........		I	Jo	17		E	11
Jonsson, J. S. (II)........		I	Jo	10	Kälvesten, Anna-Lisa ..	........ I	Fi	8
Jonsson, L. A. D. (II) . . . .		I	Ju	2	Kärrlander, E. H. (II)	....... I	Fi	17
Jonsson, P. C.............		I	H	21	Köhler, N. G.........	..... I Ju 13, H 5
Jonzon, S.-G. B...........		I	Jo	17	Kördel, E. R.........	I H 5, 22; II	H	1
Josephson, B. A...........		I	In	34
Josephson, K. 0..........	____ I	E	11,	26
Josephson, W.............	. I Ju	4,	H	3	L
Juréen, L. J. F...........		I	Jo	14
Järdler, S.................		I	Fi	4	Lagerkvist, E. E......		Fi	14
Järtelius, G. E............		I	Ju	18	Lagerwall, Eva.......	........ I	In	3
Jönhagen, S. B...........		I	Fi	3	Landquist, A. D......		Ju	11
Jönsson, A................		I	E	7	Langberg, H..........	........ I	Ju	29
Jönsson, J. 0.............		I	Fi	29	Lange, N. G. (I) ... I	Jo 14, G 5; II	Fi	1
Jönsson, L. I.............		I	H	11	Langendorf, K. B. I. ..	........ I	E	4
Jönsson, N. 0. (II)......					Langton, B. A. H.....	........ I	In	21
I Ju 9, Fi 33	Jo 10;	II	H	2	Lantz, H. V..........	........ I	Ju	26
					Larnstedt, A. O. G. ...	........ I	In	44
K					Larson, B. G.........		3,	19
					Larson, E. G.........	........ I	E	5
Kaijser, F. J..............		I	E	31	Larsson, A. E.........	........ I	Ju	34
Kalén, O. H..............	.. I In	6,	G	16	Larsson, B. A. F......	........ I	E	26
Karlberg, P. I............		I	E	31	Larsson, E. Å.........	. .. I In 7, 9,	26,	29
Karlbom, T. 0............	. I Fi 31,	E	11	Larsson, G............	........ II	H	3
Karlén, G. H.............		I	In	45	Larsson, G. I.........	........ I	E	7
Karlson, S. G. L..........		I	Fi	17	Larsson, G. K. V. (II)	..... I Fi 29,	Jo	10
Karlsson, G...............		I	U	2	Larsson, G. W........	........ I	In	28
Karlsson, K...............		II	H	3	Larsson, H...........	........ I	S	5
Karlsson, K. Gustaf (I) ...	.. IS	1,	E	17	Larsson, K. L.........		E	18
Karlsson, O. G. (I)........		I	Ju	16	Larsson, N. A. (I) ....	.. I E 17, In	12,	37
Karlström, N. G. F.......	....	I	Fi	30	Larsson, N. H. Th. (I)	..... I In 37,	C	1
Karnell, N. B.............		I	E	23	Larsson, S............
Kastengren, G. K.-A.......	. I Fi	24,	H	6	I Ju 31, S 8, 15, Fi 8, H 15,	In	33
Kastrup, S. 0.............		II	H	1	Larsson, S. W........		E	3
Kaudem, A. G............		I	Fi	28	Larsson, T. S.........	........ II	U	2
Kellberg, E. M............		I	Ju	17	Larsson, Y. G. R. . . I	S 7, K 11, In	33,	38
Kellgren, N. E............		I	s	14	Larsson, Å............		S	9
Kemmer, T. G. 0.........		I	Fö	15	Lassen, B.............	. . I Ju 5, 19,	H	17
Kewenter, A..............		I	Jo	16	Laurell, G............		Jo	20
Kihlman, K. H..........		I E	8,	17	Laurin, J.............		Ju	19
Kjellén, T. B...........	I In 7,	29,	C	11	Lawski, S. J. K. W. ..	........ II	u	3
Kjellin, B. T. M. . . I Ju	16, 22,	29,	In	28	Leche, H. J..........	... I Jo 8; II	In	1
Kjellman, G. H...........		I	E	19	Leffler, J. O..........		Fi	24
Kjellman, L. E. Å.......		I	Fö	17	Leijon, C.............		U	4
Kjellson, K. B. N.........		II	U	2	l.eissner, T. å........		U	4
Kjöllerström, S. G.........		I	E	20	Lemne, L. G..........		In	14
Klackenberg, 0. H.......	I Fi 4	C	10,	13	Lemne, M. H........	I S 16, Fi 20,	Jo	15
Kleen, E. W. E...........		I	C	10	Leo, H. V............	...... I K 6,	15,	16
Kleman, C. F.............		I	Ju	9	Leuf, N. B...........		Fi	24
af Klintberg, C. G. F.....		I	Fö	13	Levin, H. S. (II).....		Jo	16
Klum, A.................		I	E	18	Levinson, K. S........	. ... I S 2; II	H	4
Knutsson, G. F...........		I	S	10	Levinson, Margit R. ...	........ I	Fi	13
Kock-Lindberg, Karin.....	. . 1 Fi	5,	H	6	Lidbeck, P. I.........		E	20
Kollberg, G. N. (II). . I K	17, Fi	23,	H	1	Lidholm, A...........		E	5

Personregister.

353

Lidström, E. J. A............. I Fö 8

Lien, M...................... I E 11

Lilja, M...................... IS 5

Liljegren, Märta M............ I C 9

Lilliehöök, B. J. G............ II H 1

Lillieros, J. M.............. I In 34, C 2

Lindahl, Annie................ I E 10

Lindahl, A. R. A.............. I E 32

Lindahl, E. R........... I K 9, 17, Fi 20

Lindahl, K. F................. I H 10

Lindberg, A................... I H 4, 23

Lindberg, B. J................ I In 19

Lindberg, Carl (II)............ IS 13

Lindberg, E. T. G............. I Ju 14

Lindberg, Hugo............ I Ju 1, S 12

Lindberg, K. R. L............ I C 14

Lindberger, A................. II H 2

Lindberger, L................. I Fi 18

Lindbergson, K. A......... I Fi 30, E 29

Lindblad, B................... I E 22

Lindblad, C. W............... I E 7

Lindblad, S................... I In 32

Lindblom, A. A. F............ I E 19

Lindblom, E. A. (I)........... I C 9

Lindblom, Edith M............ I E 7

Lindblom, P................ I S 11, E 32

Lindbom, T. L................ I E 9

Lindeberg, E. F. L............

I K 7, Fi 35, Jo 9, 13, 23

Lindeberg, Å. E. G............ I K 18

Lindegren, K................. IS 11, 12

Lindegren, K. N. A........... I E 29, 35

Lindegren, S. G............... I E 6

Lindell, I.A.................. I K 2

Lindell, K. J.............. I H 17, In 48

Lindén, L. V. (I)............. I In 14

Lindenbaum, G. M............ I H 18

Lindencrona, A........... I Fö 9; II U 1

Lindencrona, G................ IS 8

Lindencrona, P. A. H......... I Fö 5

Linder, E. Hj................. I Ju 1

Linder, N. E. Y.............. I Ju 18

Linderoth, H.................. IS 6

Linderstam, B. Hj........ I U 2; II U 4

Lindfelt, B................... I Fi 28

Lindforss, K. B. R............ I E 7

Lindforss, R.................. IS 13

Lindgren, G. W............... IS 19

Lindgren-Fridell, Marita G:dtr .. I E 10

Lindh, G. B. T............... I Ju 23

Lindh, G. E.................. I Fö 15

Lindhagen, J. O............... I Ju 20

Lindhagen, N................. I E 10

Lindhé, C..................... IS 5

Lindholm, G. A............... I Jo 8

Lindholm, P. S. (II)..........

I Fö 14, Fi 16, In 49, C 12, 17, 19

Lindman, P................... I E 26

Lindquist, N. G............... I Fi 11

Lindqvist, J. L............... II H 2

Lindqvist, R. H............ I K 15, E 8

Lindroth, A................... I In 14

Lindroth, K. .1. Hj............ I K 18

Lindskog, B. V..... I Fi 24, 33; II H 1

Lindskog, C................... I Jo 16, 18

Lindstedt, A. V.....

Lindstedt, G. F.....

Lindstedt, Sigrid E. .

Lindström, G.......

Lindström, K. J. O.

I C 3, 7

5
9

Lindström, M. S........... I E 26,

Lindström, Ulla G. (I) . . . I Ju 13, H 6, 22

Lingren, G. W........... IS 19; II H 1

Ljungberg, E. C. R......... I Ju 8, H 1

Ljungberg, S. H............... I E 14

Ljungdahl, K.-G............ I H 16, C 19

Ljungdahl, M. J. J............ I In 10

Ljunggren, T. G. F............ I H 17

Ljunggren, V................. II H 3

Ljungman, K. S. B............ I E 4

Lodenius, V. G. (I)........ I Ju 7, E 34

Lord, S.-Hj................... IH 6

Lund, G...................... I In 47

Lund, R. F................... I Fi 12, 30

Lund, R. N................... I Jo 7

Lundahl, E................... I In

Lundahl, I. K. J.............. I Fi

Lundberg, A. S............. I K 3, Fi

Lundberg, B. I.....

Lundberg, E. F. ...

Lundberg, E. J. . . .

Lundberg, E. S. . . .

Lundberg, H. F. N.

Lundberg, J. I. (II)

Lundberg, K.-A. O.

Lundblad, H. R..............

Lundbäck, B. H........... I

Lundell, S. G................

Lundell, S. V................

Lundén, L...................

Lundeqvist, G...............

Lundgren, A. O.

I H

........ I Fi

........ I E

........ I H

I Fi 24, 25; II H

........ IS

15; II H
S

I G

In 34,

I
I

I E

I Ju

5
24
19
18

6
4
2

10
2
9

C 3
Fö 17
Fi 22

Lundgren, J. B............ I Ju 2, Jo

Lundgren, Th............ I H 9; II Fi

Lundgren, Valborg......... I Ju 1, In

Lundgren, Å........

Lundgren, Å. V.....

Lundh, H. T........

Lundh, J. L........

Lundmark, N. A. J.

Lundquist, G. A. R.

Lundquist, L........

Lundquist, O. R. ...

Lundqvist, K. H. ...

Lundqvist, M.......

Lundqvist, N. L. ..

Lundström, B.......

Lundström, H. E. ...

Lundström, L.-I.....

Lundvik, C. U. V. ..

Lundvik, V. G......

Lundwall, J.

Fö 15
30
19
1
3

10
26
19
12

I H

.......... I Fi

.......... I E

.......... I C

......... II H 1, 3

........ I E 3, In 18

.... I Fi 28; II H

.......... I E

.......... IS

.......... I Ju

I Fi 28, H 6; II H

I In
I Ju

I Ju 27

I Ju
I E
I In

Lutteman, S. E........... I Ju 19, In

...... I K

...... I E

...... I In

...... I H

...... I Ju

...... II H

...... I Fö 10

...... I C 14

...... I E 8, 17

Lydén, G.

Löfgren, G..........

Löfgren, T. E.......

Löfqvist, Thyra (II)
Löfroth, J. G. (II) ..

Löfström, B. A.....

Löfström, F.........

Löhr, B. A. II......

Lönnerblad, T. H. . ,

23 lliliang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt.
IUksdnffsbcrättelsen.

354

Riksdagsberåttelsen.

Lönngren, D. R............	I In	12	Mott, H...............	...... I H	9
Löthner, O. A.............	I E	31	Murray, C. A..........	...... I Jo	8
Lövgren, N................	I H	5	Murray, C. G. U. M. . ..	...... I Fö	3
Löwbeer, H................	... I E 16,	33	Myhrman, B. O........		5
Löwbeer, N. T. . I E 12, 17	In 7, 9, 29,	41	Myrbeck, K. D.........		2
Löwegren, G. H............	I E	4	Mård, J. E............	...... I Fi	7
			Mårdh, G. A...........	.... I Fi 7, In	18
			Mårtensson, C..........	....... I C 6	, 9
M			Mårtensson, H.........	...... II H	2
			Mårtensson, Marianne . .	...... I In	30
Magnander, E. E. A........	I Fi	2
Magnusson, A. L...........	IS	9
Magnusson A. T. (I).......	I In	36	N.
Magnusson, N. Å...........	I In	42
Magnusson, R..............	I Ju	2	Nannesson, P. L.......		2
Magnusson, R. A. H......	E 28, Jo 3,	21	Natt och Dag, Å.......	...... IS	3
Malm, A. J................	I S	5	Nauckhoff, S. A. G.....	...... II H	1
Malm, B. S. G. I. H.......	I In	30	Nelgård, A. E..........	...... I C	9
Malm, L. V. L.............	I E	6	Nelker, H. G..........		2
Malm, N. T. B.............	. I E 21, In	13	Nerell, Ä. N. J........	...... I K	11
Malm, S. E. H.............	I H	4	Netzén, G. (II)........	I Jo 12, 20, In	19
Malm, S. E. N.............	IS	4	Nevrell, B. A..........	I Fi 16, E 3, C	15
Malmseus, B. E............		23	Nial, H...............	...... I Ju	28
Malmberg, H..............	... I Ju 2,	36	Nihlfors, F. U. (II)____	...... I C	18
af Malmborg, N. M.........	I C 2, 3	Nilsson, G. O. (II).....	.... I S 5, K	10
Malmborg, 0. J. N. (II) ....	I E	26	Nilsson, G.............	...... I H	5
Malmén, M. E.............	II H	1	Nilsson, G. E. (II).....	.... I E 26, In	2
Malmer, H.................	IS	1	Nilsson, G. Gerhard ....	...... I E	26
Malmeström, E. A. C.......	I E	15	Nilsson, G. M..........	...... I K	7
Malmfors, N. A. E........	I Fi 28: II H 1	Nilsson, G. V. (II).....	...... I K 10, E 20
Malmgren, B. R............	... I In 11,	45	Nilsson, H.............	...... II H	2
Malmgren, E. F. E.........	I Jo	17	Nilsson, Henry........	...... I H	22
Malmkvist, E. V...........	I K	8	Nilsson, Hj............	...... I Jo	21
Malmros, H................	I E	3	Nilsson, N. R..........	...... I Jo	14
Mannerskantz, A. F........	I Fö	3	Nilsson, O. F..........	...... I Jo	17
Mangård, N................	I Fi	26	Nilsson, R.............	...... I K	10
Markelius, S. G............	I K	11	Nilsson, Y.............	...... I H	15
Marnell, K. G..............	I Ju	4	Nilsson, Å.............	...... II H	2
Martin, J. H...............	IS	7	Nilstein, A. H.........	... I Fi 23, H	3
Martin-Löf, R..............	IS	17	Nilzon, K. I. (I).......	...... I Fi 17,	23
Masreliez, L. L. F..........	II H	1	Nitelius, H. V.........	...... I Fi	17
Mattsson, E................	I H	15	Norberg, R. E.........	...... I C	10
Mattsson, E. H......... .. .	I K	14	Nord, C. H............	... I Fö 5, S	9
Mattsson, J. G. A. .........	I E	1	Nordenskjöld, O. G.....	...... IS	5
Matz, K. S................	I H 5,	15	Nordenson, J.........	[ Fi 24, Jo 18, H 6
Maunsbach, A. B..........	I E	17	Nordfelt, Hj...........	. I Ju 2, 34, H	3
Mehr, Hj..................	I In	38.	Nordfors, G.............	...... I In	22
Mehr, H. L. . ..............	IS	12	Nordholm, O. G.........	...... I H	17
Meidner, R. A. . . I K 17, Fi 8	23, Jo 22, C	5	Nordhult, A............	...... I E	11
Melcher, E.................	I Fi	24	Nordkvist, E...........	...... I C	11
Melén, O. F. R............	I Fö	10	Nordlander, C.-H........	... I Jo 14, 18,	19
Melin, O. A................	IS	7	Nordlander, E. O. V.....	...... I Ju	3
Mellander, C. W............	II U	3	Nordlund .Elsa-Brita .. . .	...... I Ju	1
von Mentzer, C. W. R. L. . .	I Fö	5	Nordqvist, B. R. B.....	...... II H	2
Metelius, B. E. ............	I Fi	18	Nordqvist, O. H. (II) . . .	...... I E	32
Michanek, E...............	IS	9	Nordqvist, S. F. V......	... I Fi 24, H	6
Moberg, H. A:son . . I Fö 11,	K 7, Fi 28, Jo 1,	Nordström, A. C. G: son .	...... I C	12
	H	20	Nordström, H. F........	...... I E	5
Moberg, R.................	I Ju	15	Nordström, J. H. M.....	. . . I E 12, 13,	17
Moberg, S. T..............	I C	5	Nordwall, K. E.........	...... I E	5
Molander, M. E............	.. I In 10,	18	Norén, K. H. K........	...... I Fi	15
Molin, F. ..................	I Fö	10	Norgren, N. O..........	...... II H	3
Molin, G..................	I Fi	24	Norinder, E. H.........	...... I E	22
Montell, J. E. 0...........	. . I E 4, In	45	Norinder, T. R..........	...... I C	12
Moore, G. A...............	I H	4	Norlén, A..............	...... I E	10
Morén, O. A...............	I E	28	Norman, E.............	...... I Ju	8
Mossberg, E...............	I K 18, In	4	Norrgård, A............	...... I Jo	1

Personregister.

355

Norrman, E..........			II	H	2
Norrman, T...........			I	E	5
Nosslin, B............			I	E	3
Nothin, T. K. V......	..... 1	Fö	6,	Fi	6
Nyberg, E............			I	H	11
Nyblom, K. B........			I	Ju	30
Nycander, S. H.......			I	In	14
Nygren, A. E.........			I	Fi	28
Nygren, Hildur K.....			I	E	21
Nyländer, E. E.......			I	Fö	17
Nylén, T.............			I	K	13
Nyman, E............			I	S	3
Nyman, N. R. I......			I	S	12
Nyrén, B.............			I	Fi	24
Nyström, E. G........			I	Fi	13
Nyström, H. G.......			I	K	14
Nyström, P. I........			I S	i 9,	11
Nyström, R. H. B. . . .			I	Fi	24
Nyström, S. L. G.....	........		I	S	8
Näslund, G...........			I	H	10
Näslund, H. M. E.....	..... I	Fi	35,	Jo	14
Näslund, P. J. (I) .. . .		2,	Jo	11,	22
Näsström, E. E. (I) .. .	..... I	E	6,	18,	26
Nääs, 0. H...........			I	Jo	12

O.
Odelberg, A. A................	I	In	10
Odencrantz, J. O..............	I	Ju	2
Odenhed, R...................	I	c	6
Odevall, B....................	I	u	2
Odhner, C.-E..................	I	Jo	18
Odin, M. O...................	I	In	11
Odlöw, A. H..................	I	Fi	28
Oelreich, C.-E. Hj.............	II	H	1
Ohlin, P. H...................	I	Fi	24
Ohlson, I.....................	I	K	9
Ohlsson, L. E.................	II	U	3
Ohlsson, L. G.................	I	Ju	5
Oldmark, I...................	I	E	17
Olhammar, G. F. N...........
I Fi 27, Jo 14,	H	10,	16
Olofsson, G. E................	I	In	24
Olofsson, S...................	I	Fö	5
Olsén, E. G. B................	II	U	3
Olsson, Hj....................	I	s	6
Olsson, Anders (II)............	I	K	14
Olsson, A. (II)............. I E	31,	Jo	9
Olsson, C. P............... I Ju	i 1,	In	10
Olsson, E.................. I Ju	i 4,	Fö	2
Olsson, Erica.................	II	H	3
Olsson, G. H..................	I	H	4
Olsson, H.....................	I	In	47
Olsson, I. S...................	I	s	6
Olsson, H....................	I	Jo	10
Olsson, K. J............... I Ju	15,	Fi	33
Olsson, N. G. T...............	I	C	1
Olsson, O. W.................	I	Jo	16
Olsson, S. S..................	I	E	7
Olvén, B. G. E...............	I	S	5
Onsjö, J. (II).................	I	In	36
Oredsson, H. E............ I Fi	33,	C	3
Oredsson, S. M............. I Fi	10,	E	3
Osvald-Jacobsson, I............	I	Jo	14
von Otter, S............... I Fö	13,	Fi	19

Palander, T. F............		I E	4
Palme, E. R. C...........		I Fö	11
Palmer, N. E.............		I E	30
Palmstrand, T. E. Hj......		II H	1
Parenius, M. F............		I H	17
Paulsson, Å. B............		I Fö	17
Pehrson, G...............		I In	32
Pehrsson, W. I............		II U	3
Pellijeff, A................		I S 7, In	14
Pernelid, V. Å. E.........		I Fö	16
Persson, E. J.............		I H	3
Persson, E. Y.............		I H	10
Persson, K. G.............		I E	4
Persson, N. F.............		11 U 1	3
Persson, O................		I In	47
Persson, P. E. S..........		I Jo	1
Persson, P. H. Y..........		I K	7
Persson, R. V. (I) .. I K	17,	Jo 17, H	9
Persson, S................		II H	2
Persson, S. E.............		I S	6
Persson, S. G. F. (II).....		I Jo	22
Petersson, K. Z...........		I In	28
Petersson, O. H. E........		I H	10
Petersson, S. G. V........		I Jo	12
Petrén, B. A. S..... I Ju	1, U 1; II In	1
Petrén, B. E. F...........		I H	16
Petrén, B. E. G...........		I Ju	12
Petri, B. A. W............	....	I H	23
Pettersson, A. P. (II).....		I S 1, K	15
Pettersson, E. G. A.......		I Ju	4
Pettersson, G.............		I H	10
Pettersson, J. W. (II).....		I In	33
Pettersson, K. G. (II).....		I C 6,	18
Pettersson, Lennart.......		I S	14
Plym-Forshell, W. N......		I Jo	14
Poppius, H. D............	. I	Fi 30, E	3
von Porat, S. A...........		I Fö	5
Prawitz, G................		I Ju 2,	34
Påhlsson, A. W...........	,	I S	5
Pålsson, P.-O. (I)..... I U 5,	K 17, Jo	17
Q. Quensel, C.-E.............		I E	4
Quensel, N. J. E..........	. .. . .	I Fi	20
Qvarnström, W...........		I U	1
Qvistgaard, J. H........	1 H	16; II H	1
B.
Rabe, J. J................		I E	9
Ragnå, N. E. A...........		1 C	18
Rahm, A. H. B...........		I In	26
Ralf, E. Chr..............		I E	9
Ramberg, .1...............		I In	13
Ramer, K. T.............		I Ju	3
Rappe, N. J..............		I Ju	27
Rasch, S.................		I H	10
Redlund, K...............		I H	22
Rcgncr, N. I........ I Ju	35,	Fi 32, In	15
Rchn, L. G...............		I Fi	18
Rengby, S. F. K...........		I Ju	14
Renlund, R. G............		I Fi 7,	16
Renström, K.-E ..........		I C	11

356

Riksdag sberåttelsen

Resare, A. C. R............... I Fö

Reuterskiöld, B. H. C.......... II H

Reuterskiöld, H. F............ I H

Rexed, B. A..................I L 3, Ju

Riben, K. O.................. I Ju 9,

Ribohn, E.................... I Jo

Rickard, A. B. O............. I K

Rietz, S...................... IS

Rimmerfors, A. E. (II)........ I Fi

Ringbom, I. H. W............ I K

Ringdén, H.-Fr................ I Ju

Ringenson, C. T. S............ IS

Ringström, K. G.............. I Fi

Rising, E. K. G. A............ I In

Rising, G..................... I H

Robach, C. M................. IS

Roempke, S. O................ I In

Rogberg, N. O. L............. II H

Romanus, S. E................ I Ju

Roos, C. S.................... I Fi

Roos, K. G. B................ I In 19,

Rooth, J. H.................. I In

Rosén, A. J............... I Ju 18, S

von Rosen, E. O.............. II U

von Rosen, G. F. H. G...... I In 4, G

Rosén, Göta............... I Ju 3, S

Rosén, N. G. K. G......... I E 32, H

Rosenberg, G. D.............. I E

Rosenblad, U. S............... I Fö 4,

Rosenlund, T. A.............. I K

Rosenqvist, K................. I Jo

Ruben, R. F.................. I H

Rudbeck, O. J. C:son......... I Fi 12,

Rudenstam, B. N............. IS

Rudhe, R. S.................. IG

Rudholm, S. J. G............. I Ju

Rudstedt, K. G............... I Ju

Ruist, E...................... IG

Rune, I. F................... IS

Runemark, P. S............... I Fi

Rydback, A. V. L........... I C 6, 10,

Rydbeck, G................... II H

Rydbeck, O................... I Ju

Rydbeck, O. E. H............ I E

Rydin, C. H.................. I In

Ryhre, L. G. W............... I In

Råby, K. G............... I In 9, 31,

Rönn, Solveig A. O........... I E

Rönnmark, B................. IS

Rönquist, A.................. IS

Rörs, A. J. I................. I In

Sachs, R..................... I H

Saemund, A. G............... IS

Sahlgren, C. E................ I H

Sahlin, B. I.................. I H

Sahlin, G. J............... I Fi 24, H

Sahlin, O. E............. I K 9, Fi 14,

Sahlin, S. E. G............. I U 3, Fi

Samuelson, S. J. E............ I K

Samuelsson, G. Y........ I H 19, In 2,

Samuelsson, K. G............. IS

Sandberg, A. G. N............ I Jo

Sandberg, G.................. I H

Sandberg, G. P............... I Fi

Sandberg, H. A. S............ I In 39

Sandberg-Norrlander, Alva..... I E 9

Sander, T. A. O........... I Ju 34, Jo 17

Sandler, R. J. (I)........... I U 4, E 22

Sandmark, B. A.............. I Fö 16

Sandqvist, T. G. R............ I In 2

Sandström, A. E. F........... II U 1, 3

Sandström, I. N.............. I In 49

Sandström, K. H.............. I K 8, 11

Sandström, Ragnhild M. A. (II). I S 14, In 19

Sandström, S.-E............... IH 5

Santesson, P. V............... II U 2

Skatter, T................... I H 19

Schager, N................... II H 3

Schalling, E. H............... I E 16

von Scheele, C. G. F.......... I Fö 7

Schein, H.................... I In 14

Schirén, G. N................. I Jo 20

Schlyter, K................... I Ju 5, 21

Schmidt, C. S. (II)............ I Fi 33

Schreil, P. J. E............... I Fö 15

Schröder, W. N............... I E 24

Schärman, S. O............... IG 11

Sefve, S. I.................... I E 1

Segerstedt, T.................I K 2, E 4

Sehlstedt, O. A. (II).......... I K 14

Sellberg, K................... I Ju 30

Sellman, S. P. H.............. I E 12

von Seth, T. G. A. (II)....... I Jo 17, 20

Settergren, G. C. A...... I Fi 24; II H 1

Severin, E. J. (II) . . I H 9, 10, 16; II H 3

Severin, F. (II)............... I In 4, 28

Severinson, G................. II H 2

Sidenbladh, G................. IS 7

Sidenbladh, K. J. E......... I Ju 8, K 13

Siedman, G. H................ I C 9

Sievert, R. M................. I In 24

Silfverberg, K. J. A........... I C 8

Sillverstolpe, H. H. M. W...... I H 24

Silverstolpe, K. O. L.......... I In 47

Simonsson, N. V.............. I C 4

Sjunnesson, N................. I In 10, 18

Sjö, N. A..................... I Jo 3

Sjöberg, E. A................. I K 9, 17

Sjöberg, F. K. V.............. I Fö 17

Sjöberg, A.................... I U 2

Sjöborg, S.................... I Fö 17

Sjödahl, H. L. E. (I).......... I Fi 22

Sjödén, O. B................. IS 11

Sjödin, I. V.................. I Fö 5

Sjögren, E.................... I Jo 13

Sjögren, K. E............ I H 11; II H 1

Sjögren, K. G. T.............. I E 3

Sjögren, N. T................. I In 11

Sjölin, Gunnel................ I H 21

Sjöman, E.................... I H 5

Sjöstrand, Helga (II).......... IS 12

Sjöström-Bengtsson, Anna (I) . . IS 12

Skantze, L.-O. H.............. I E 11

Skiöld, E. R.................. I Fi 23

Skjöld, P..................... I In 5

Skogh, S. A.................. II U 4

Skoglund, C. G................ I Fö 5

Skoglund, E.................. IS 10

Skoglund, G. T. (II) .. I Ju 9, 15, K 3, In 22

Skogsberg, P. G............... IS 14

Skoog, T. O.................. I In 41

Personregister.

357

Sköld, L.............

Sköldin, P. A. (II) ...
Sköllerstedt, K. E. R.

Smede, N. H........

Snygg, J. G. E. (I) ..
Sohlman, S..........

Spendrup, K. A.

Spongenberg, O. S..........

Spångberg, O..............

Staaff, Astrid..............

Stade, K. Y...............

Stéen, P. L................

Steenberg, K. J. E.........

Stenbeck, F................

Stenbeck, G. F.............

Stenberg, N. (II)..........

Stenberg, O. A. E..........

Stenerudh, K.-E. Hj........

Stenholm, I. Britta.........

Stenman, P. A.............

Stenviken, E. E.....

Sterner, R. M. E. ...
Stiernstedt, S. W. O.

Strand, A. W. (I) . ,
Strand, T. A. R. . .
Strandell, G. H. F.

Strandman, O......

Ström, E. T. H. ..
Ström, V.........

Strömbom, S. G. M......

Stuge, A. H.............

Stlirup, G. K............

Ståhl, C. G..............

Ståhl, D. E. (Manne) (II)

Ståhl, M. D. E. (II).....

Ståhlberg, H.............

Sundahl, P. E............

Sundberg, C.-G...........

Sundberg, E.............

Sundberg, J. V..........

Sundberg, N. E. L.......

Sundell, K. E. Y.

Sundfelt, R......

Sundmark, B. W.
Sundqvist, Edith .

Svahnström, G......

Svedberg, T........

Svedendahl, A......

Svensson, Å........

Svensson, Gärda (I) .
Svensson, J. F. D. . .

Svensson, J. S......

Svensson, J. U. (II)

I Ju	15	Svensson, O............		I Jo	20
I Jo	11	Svensson, P. G. A. (II) ..		I Fö 5, H	11
I In	36	Svensson, S. O..........		I H	17
I Jo	6	Svensson, S. P. (II).....		I C 8,	11
I In	18	Svensson, S. V..........		I Fi	21
I H	13	Svensson, W. (II).......		I Jo	10
Fi 33, H	21	Svärd, H...............		II H	2
I Ju 4,	27	Svärd, H. E............		I In	48
I E	26	Svärdström, K. F.......		I Jo	14
I Fi 17,	24	Swartling, A. E. V......	. .	I C 1	9
II H	2	Swartling, E. G.........			7
I S	5	Swartz-Malmberg, Nanna		I In	11
I S	5	Swedberg, B. B. H......		I Fö	12
I Fö	10	Swedborg, E. H.........		I Jo	16
I H	17	Swedenborg, J. E.......		I E	6
I Fi	13	Swensson, B. O. T......	. . .	I Fi	25
I In	4	Swensson, O. Å. I.......		I S	5
I Fi	8	von Sydow, Chr.........		I H	9
II H	2	von Sydow, G..........		I Ju	23
I H	16	Sylwan, N. E...........		I K	7
I C 3	6	Säkk, K................			18
I E	26	Sällfors, C. T...........		I Fö	2
I Fö	16	Sävborg, A. T. D.......		I E	18
I Jo 14,	18	Söderberg, A............			3
I C 4,	15	Söderberg, E............		II H	2
I Fö	17	Söderberg, G............			2
I S	6	Söderberg, K...........		I H	3
II H	1	Söderberg, N. O. F......		I H	1
I K 3,	10	Söderbom, Å. H:son.....		I In	46
I Ju 5, 23	24	Södergren, H. E........		I Fi	24
I U	3	Söderlind, Kerstin I.....		I Fi	30
I K	7	Söderlund, S. Y.........		. . . I H 7,	11
I Fi	14	Söderman, F............		I C	11
I E	10	Södermark, S. T........		II U	3
I C 3	, 7	Söderqvist, B. O. A.....		I In	22
I K	17	Söderström, C...........			3
Fi 34, Jo	5	Söderström, O. A. V.....	I Jo 14,18, 22, H 11
I E	10	Sölvén, A...............			1
II H	2	Sönnerlind, A. S........		I E	18
I Ju	4	Sönnerlind, Kerstin J. ...			30
I Fö	9	Söre, A. G. P...........
I Ju	18
I Fö	6	T.
I Jo	7
I E	6	Tammelin, P. A. V......	. . .	I Ju 4,	31
I In	24	Tegendal, O. E..........		... IS 14, H	4
I In	38	Tegner, G..............	1	S 7, E 1, In	14
I H	14	Tengroth, K. E.........		I In 48, C	6
I Fi	8	Tersman, R. F. B......		I Fi	33
6, 12, 17	19	Tham, K. G. K. M.....		... I In 26,	37
I S	18	Thapper, G. F. (II).....		I Fö 6, In	31
Ju 35, In	4	Thedin, N.............		I Fi	23
H 10: II H 1	Thideby, A. H. S......		I Fi	24
IT H	3			I E 34, In	38
T In	?3			I H	5
T Tn	30	Thorell, K. E..........		I E	28
I E 9, H	3	Thorneil, Stina K. M. . .		I Ju 18, S	1
T .Tu				... I Fö 15	17
T IT	4			I In 3; II H	2
I Jo	16			... I Fi 10,	23
II U	3			I H	22
T Tn	11			II In	1
T U	7	Thun, F. V. (I)........		I In	33
T K fi. Q		I S	17, Jo 8, In	43
, S 5, H	4;	Thunell, *B.............		I H	10
II U	4	Thunholm, L. E........		I S 1, Fi	22
24, Jo 14	19	Thuresson, A. V. U. V. .		II U	3

358

Riksdagsberåttelsen,

Thyresson, G................. I Ju 11

Thörnberg, E. B.............. IS 10

Tideström, B. H. V. B........ I Fi 15

Tigerschiöld, K. M............ II H 3

Tjäligren, O. L. (I)........... I K .3

Tolstoy, N.................... I Fi 24

Torbrink, Tekla J. L. (II) .. I S 15, E 35

Torén, L. E.................. I H 17

Torsiensson, T. A. G. ......... I Jo 12

Tufvasson, K. E.............. I U 2

Tunhammar, E. W....... I Fi 33; II H 1

Tynelius, E. G. A. ............ I In 32

Täckholm, Th................. IS 5

Tärnvik, N. A................ I Jo 13

Törnblom, O.................. I Fö 4

Törnquist, H.................. IS 12

Törnqvist, K. G. G............ I E 7

Uddenberg, C.-E.............. I Ju 27

Uggla, C. A................ I Ju 13, H 1

Uhlin, K. E.................. I In 27

Uhrbom, A. V................ I Ju 19

Ulne, J. O.................... I E 25

Upmark, E. G. J.............. I K 7

Vahlberg, G. E................ I C 18

Vallin, S. A................... I Jo 20

Vasseur, N. E................. I K 7

Verner-Carlsson, S............. IS 6

Vilhelmsson, E. E............. IS 5

Vinberg, E. T................. I In 28

Vinell, K. T.................. II H 1

Vinell, O. M.................. I Fi 11

Virdebrant, CE.............. I Fi 30

Virgin, E..................... I Fi 13

Virgin, E. O. G............... I U 3

Virgin, G. J.................. I Jo 3

Vogel, L. W.................. I H 24

Västhagen, N. E. B........... I Fi 22

von Wachenfeldt, G........... I H 9

Wadell, A. W................ I S 9, Fi 31

Wadén, I. P. J............... I Fö 12

Wagnsson, R.................. I In 13

Wahlberg, E. C. A............ I Ju 7

Wahlbäck, J. M............ I Ju 18, S 8

Wahlstedt, G. V. R..... I K 11; II H 3

Wahlund, S. (I)............... I Ju 15, Fl 3

Walberg, S................... I Ju 5

Waldenström, E............... I U 3

Waldenström, J............... I E 3

Waldenström, M. E. ..... *...... I Fi 13

Walin, A. G................ I Ju 7, 9, 24

Wallberg, C. E. F............. II Fi 1

Wallberg, K.................. I Jo 16

Wallén, G. B................. I Fö 17

Wallenberg, J................. I Fi 20

Wallentheim, A. (II) I Ju 15, S 11, E 10, 18

Walles, K. L.................. II H 2

Wallmark, L. J............... I Fö 9

Wallner, H................... I Ju 2, 34

Wannheden, N. H. E.......... I K 7

Wedén, S. (II) ................ is 1

Wedenberg, E................. I E 21

Wehtje, E. J. (I)............. i Fi 22

Weibull, N. R. M............. I Jo 1

Wejke, G. W.................

I Ju 4, S 18, E 19, In 11, 18, 32

Welinder, P. E. C............. I Fi 23

Wellner, H................... ih 10

Wennberg, K. R.............. I Fi 29

Wennerberg, A. H.......... I E 23, H 14

Wennerberg, S. G............. I Ju 2

Wennersten, P. G............. II H 1

Wennmark, J. T. D........... I Jo 11

Wennström, A. G............. I In 15

Werner, D. R. E.............. I H 16

Werner, O. E. (I)..... I Ju 1, E 9, H 3

Wernstedt, C. M.............. I E 5

Wessén, E. V. A.............. I Jo 17

Wesström, E. A............... I Fö 8

Westberg, N.................. I In 14

Westborg, E.................. I Fi 14

Wester, K. H................. IS 17

Westerlind, E. A........... I Fi 24, C 5

Westerlind, N. P.............. I Fi 14

Westin, G.................... I E 29

Westin, G. E. N............ I E 8, 12, 17

Westman, J. O................ I E 11

Wetter, F. G................. I Ju 1, 11

Wetter, S. A. J. P:son E...... II Fi 1

Wetter, S. E. P............... I H 9, 14

Wetterblad, R. I. T:son....... I C 14

Wettergren, N. R. W.......... I Fö 17

Wetterhall, H. C. B..... I Ju 2, 34, Jo 17

Wetterlind, Å. J. . .. I U 3, H 9; II Fi 1

Wetterlundh, S. C. G.......... I Jo 6

Wetterström, Karin H. (II) .... IS 14

Wibom, T.................... II H 3

Wickberg, A. W............... I Fi 29

Wickberg, J. A............... IS 11

Wickberg, Y. T............ I Fi 24, H 6

Wickman, Å. G............... I E 4

Wictorson, K.-E............... I In 10

Widegren, B. G............... I Ju 15, 25

Widegren, S. A............... I Fö 5

Widell, C. G.................. I Fi 28

Widell, G. A....... I Fö 2, 6, 7, 15, H 14

Widén, L. A.................. I Fö 16

Widén, L. A. (II).......... I E 23, Jo 21

Widmark, G. F. S.......... I Fö 6, In 28

Wiedesheim-Paul, G. H. IH 3, 7, 12, 20, 21

Wieslander, I. L.............. I C 12

Wigert, A. G. A.............. I Fi 21

Wihlborg, E.................. IS 6

Wihlborg, H. H............ I K 12, In 21

Wijkander, K. E. T........... I U 3

Wijkman, E. G. B............ I In 48

Wikander, H. Chr............. I Ju 8

Wiklund, H. O. E............. I In 28

Wiklund, S. A. D............. I In 40

Wikström, C.................. I Jo 11

Wikström, N. K.............. I E 1

Wildeman, N. C. E............ I Fi 32

Wilund, A.................... IS 3

Wiman, H.................... I Ju 18

Wiman, O.................... II In 1

Winberg, A. H................ I K 5

Winroth, C. E. E............. I Jo 14

Personregister.

359

Wlntzell, T...................

Wirén, R. L..................

Wistrand, A. D. H............

Wistrand, K. K...............

Wretblad, K. A. G............

Wretlind, A...................

Witting, N. O.................

Wittrock, K. J. P.............

Wohlfahrt, C. S. S............

Wohlin, E....................

Wolgast, L................... I

Woxén, R...... I E 6, H 1, In 37,

Wulff, H. B..................

Wåhlstrand, R. A............. I

Fö

3
19
12

4
1

Åkerstedt, B. E. V. ..
Åkerström, E. O. (II)

Åkesson, A. O.......

Åkesson, N. H.......

Åkesson, N. O.......

Åkesson, O. A.......

Åman, O. V. (I).....

Ångström, A. K......

Åqvist, E. G.........

Åsbrink, P...........

Åselius, K. Hj.......

Åstrand, B. H.......

Åstrand, B. I........

Åström, L.-Å. E.....

Åsvärn, G..........*

I S 4,
I
I

I U 2,
I Ju 12,
I
I
I
I
I
I

.. I Jo
I
I
I

H 17
In 36
Fi 23
H 4
In 33
H 17
Fi 33
E 22
Jo 20
K 17
K 17
18, 22
E 7
S 14
S 7

Ytterborn, G. R......... I Jo 7, 12, 14, 18

Ä.

Älmeby, H. V. B.............

I Fi 12, 31, H 3, In 37; II H

Zachrison, S. j. G............. I Fö 8

Zetterberg, K. Å. H........... I E 2

Zetterblad, U. F.............. I In 10

Zetterlund, S. G............... I E 18

Zickerman, S. O. G............ I K 7

von Zweigbergk, Å. C......... I Ju 13

Å.

Aberg, A. R. E............... I Fö 12

Åberg, L..................... I In 32

Åkerberg, E.................. I Jo 13

Åkerlund, Mimmi............. I In 37

Åkerman, B. W............... IS 6

Åkerman, N. H............... I Jo 12

Åkerman-Johansson, Brita..... IS 7

Öbrink, J. H......	......... I U 2,	H	4
ödeen, S. A. E. . ..	....... I Fö 11,	Jo	5
öhman, G. B......	. I E 25, 33, 35,	In	22
Öhman, Rodny ....	........... II	H	2
öjbom, L. E......	........... i	Ju	34
öman, I...........	........... I	In	11
Örborn, K. A......	..... I Ju 2, Jo	10,	14
örne, Å. E........	........... I	In	9
örtengren, J. H. ...	........... I	Fö	17
Östberg, Amanda ..	........... II	H	3
österberg, L.......	........... I	E	11
österholm, L. E. . .	........... I	H	14
österlind, G. B. . . .	..... I Ju 11; II	U	1
östlind, A. E......	... I H 3, 22; It	H	2

360

Riksdagsberättelsen.

Sakregister till kommittéer och sakkunniga samt
centrala krisorgan.

Abortutredning: 1950 års .........

Abrahamsons stiftelse. Se Nääsutredning.

Administrativa frihetsberövanden: utredn.
ang. ökade rättsliga garantier
vid........................

Administrativa organisationsfrågor.
Se Sjöfart.

Akademiska sjukhuset i Uppsala:
kommittén för dess utbyggande.

Se även Pensionsutredning.
Aktiebolagslagen: utredn. av frågan
om möjligheterna att förenkla ..
Allmän pensionsförsäkring. Se Pensionsutredning.

Allmän plats: utredn. om kommuns
rätt att uttaga avgifter för nyttjande
av till allmänt begagnande

upplåten allmän plats.........

Allmänna barnbördshuset: kommissionen
för förhandlingar ang. Allmänna
barnbördshusets framtida

ställning m. m................

Allmänna förfogandelagen. Se Förfogandelagen.

Allmänningsskog: utredn. rör. frågan

om avlösning av andel i........

Anonymitetsskydd. Se Nyhetsbyrå.

Arbetarskyddsutredningen.........

Arbetskraftsutredning: 1949 års . ..
Arbetslöshetsförsäkringen: 1951 års

utredn. om...................

Arbetsmarknadsfrågor. Se bl. a. ArbetskrafIs
utredning och T öreutredningen.

Arbetstidsreglering: arbetstidsutredningen.
......................

— utredn. rör. arbete på s. k. obekväm
arbetstid...............

— utredn. rör. arbetstidsförhållan dena

för båtmän m. fl. vid lotsverket.
......................

Arkitekter: utredn. om översyn av
gällande regler för beräkning av
ersättning till vissa icke fast statsanställda
arkitekter...........

Arkivkommitté: försvarets........

Artificiell insemination: sakk. för
lagstiftning rör................

I In: 3

I Ju: 37

I In: 32

I Ju: 28

Atomenergi: rådgivande beredningen
för frågor rör. den internationella
atomenergikontrollen..... I U: 4

Audiologi och audiometri: utredn. av
frågan om utnyttjande av de nya
vetenskapliga rönen på audiologiens
och audiometriens område

i vården av döva barn........ I E: 21

Auktorrätlskommittén............. I Ju: 6

Automatiska utgiftsföråndringar. Se
Statsutgifter.

Avgifter till kommun för nyttjande av
allmän plats. Se Allmän plats.

Avgiftslåttnader: utredn. ang. möjligheterna
till avgiftslåttnader för
det mindre tonnaget m. m...... I H: 19

Avsättningsförhållanden. Se Statliga
stödåtgärder.

I In: 16

I In: 29

Bad. Se Folkbadsutredning.

Barnavårdskommittén......

Befålsutredningen .

Beredskapsplanläggning: sakk. för

I S: 12

I Fö: 5

			viss..........................	I	In:	43
			Bergshamrautredningen...........	I	S:	18
			Besvärssakkunniga...............	I	Ju:	12
I	Jo:	23	Bilskadeutredningen..............	I	Ju:	23
			Biltrafik. Se Trafik.
I	S:	19	Biltraktorulredningen.............	I	Fö:	11
I	S:	9	Biskopsvalkommiltén.............	1	E:	34
			Biträdesutredning: 1947 års.......	I	C:	2
I	S:	13	Bohus kustlrafikutredning: 1952 års	I	K:	4
			Bostadshus: 1947 års byggnadsma-
			terialutredning................	I	S:	6
			— bostadskollektiva kommittén . . .	I	S:	7
			— 1951 års bostadsutredning ....	I	S:	1
I	S:	5	— utredn. av frågan om införande
			av ett kreditgarantisystem på bo-
I	C:	9	stadsområdet.................	I	S:	16
			Brottmål. Se Sinnesundersökning.
			Brottprevention och brottslingsbe-
I	H:	18	handling: svensk delegation hos
			Förenta Nationerna i fråga om	I	Ju:	21
			Bränslekommission: statens.......	II	H:	3
			Brånsleutredningen 1951..........	I	H:	16
I	K:	12	Budgelrättskommitté: 1950 års.....	I	Fi:	16
I	Fö:	12	Busslinjeutredningen.............	I	K:	10
			Byggnadsarbeten: försvarsdeparte-
I	Ju:	3	mentets granskningsnämnd för..	I	Fö:	1

Sakregister.

361

Byggnadskommitté. Se Chalmerska
byggnadskommittén och Tekniska
högskolan.

Byggnadsmaterialutredning: 1947 års

Byggnadsminnesutredningen.......

Byggnadsulredning: 1951 års......

Båtmän. Se Lotsverket.

Chalmerska byggnadskommittén ....
Chalmers provningsanstall: utredn.
ang. Chalmers provningsanstalts
framtida ställning och organisation
.........................

Chefstjänstemän: sakk. för översyn

av löneställningen för vissa.....

Se även Lön.

Civilförsvarsskoleutredning: 1952 års
Civilförsvarsutbildning: 1953 års utredn.
om.....................

Civilförsvarsutredning: 1953 års ...

Departementen: sakk. ang. frågor berörande
organisationen av kameralt
arbete och expeditionstjänst
m. m. inom statsdepartementen.

Detaljhandel. Se Tobakshandelsutredning.

Djursjukvård: utredn. rör. djursjukvårdskliniken
vid förutv. Skånska
kavalleriregementet i Hälsingborg

Djurskydd: utredn. av frågan om
förbättrat....................

Dollarexportrådet................

Domkapitlet. Se Stiftsstyrelsernas
kanslier.

Donation: donationsjordsutredningen.
..........................

— utredn. rör. användningen av

vissa donationsmedel..........

Döva: kommittén för dövhetens bekämpande
....................

— utredn. av frågan om utnyttjande
av de nya vetenskapliga rönen
på audiologiens och audiometriens
område i vården av döva barn ..

Ekonomiskt samarbete. Se Europeiskt
ekonomiskt samarbete och Nordiskt
samarbete.

Elektrifieringsberedningen.........

Elkraftutredningen av år 1943 ....

Enskild järnväg. Se Slatsinlösen av
järnväg.

Erosion. Se Jorderosionskommilté.

Europeiskt ekonomiskt samarbete: beredningen
för frågor rör.......

Examina: utredn. om de juridiska
och statsvetenskapliga examina
m. m....................

Expeditionstjänst. Se Departementen.

Exportrådet. Se Dollarexportrådet.

Expropriation. Se Markutredningen.
Expropriationstekniker: 1952 års

sakk. för kursverksamhet för ... I Ju: 26

I S: 6

I Ju: 29
I K: 15

I E: 5

I H: 20

I C: 12

I In: 5

I In: 49
I In: 36

I Fi: 2

I Jo: 6

I Ju: 32
I H: 13

I In: 20
I In: 25
I In: 13

I E: 21

I Jo: 7

I K: 7

I U: 3

I E: 4

FAO-kommittén: svenska kommittén
för F. N:s livsmedels- och jordbruksorganisation
(Svenska FAO kommittén)

...................

Farleder. Se Handelshamnar och farleder.

Fast egendom. Se Kronojord.
Fastighetsbildning: fastighetsbild ningssakkunniga.

..............

— utredn. ang. ny fastighetsbild ningslagstiftning.

..............

Fastighetsförvaltning: utredn. om

försvarets regionala och lokala ..
Fastighetstaxering. Se Taxering.

Fideikommissutredningen.........

Film. Se Social upplysningsfilm.
Firma. Se Varumärkes- och firmautredningen.

Fiskhandelsutredning: 1951 års----

Fiskinduslrikommitté: 1947 års----

Flygforskningskommittén..........

Flyktkapitalbyrån................

F. N. Se FAO-kommittén.

Folkbadsutredning: statens........

Folkbokföringsväsendet: utredn. av

vissa frågor rör...............

Folkhälsan: Se Statens institut för
folkhälsan.

Folkomröstnings- och valsättsutred ning:

1950 års................

Folkrältsbrottssakkunniga: 1948 års.
Forskningsanstalt: 1950 års utredn.

rör. försvarets................

Forskningsinstitution. Se Jordbruksforskning,
Meteorologiskt forskningsinstitut
och Träforskning.
Fotogrammetriutredning: 1953 års..
Friare samfärdsel: svenska gruppen
av nordiska parlamentariska kommittén
för....................

Frihetsberövanden. Se Administrativa
frihetsberövanden.

Fruktträd. Se Växtförädling.
Fångvårdens organisationskommitté
Förenta Nationerna. Se Brottsprevention
och brottslingsbehandling och
FAO-kommittén.

Företagsbeskattningskommittén .....

Företagsformer: Se Statliga företagsformer.

Förfogandelagen: utredn. om revision
av allm. förfogandelagen

m. ..........................

Förhandlingsdelegation. Se Prisreglerande
verksamhet.

Förlossningsvården: utredn. rör den

öppna........................

Förmyndarkontrollen i Stockholm

m. m.: utredn. rör.............

Förorening av vatten. Se Vattenvårdskommittén.

I Jo: 14

I Ju: 2

I Ju: 34
I Fö: 9

I Ju: 25

I Jo: 16
I H: 2

I H: 1

II U: 1

I In: 14

I Fi: 19

I Ju: 15
I Ju: 11

I Fö: 7

I Jo: 19
I U: 5

I Ju: 31

I Fi: 22

I H: 11

I In: 30
I Ju: 17

Riksdagsberättelsen.

362

Församling: sakk. för fortsatt ut -

redn. rör. reglering av församlingsindelningen
i Stockholm ... I E: 2

— församlingsstyrelsekommittén .. I E: 31

Försvaret: utredn. rör. utnyttjandet
av hålkortsanläggningar inom . . I Fö: 16
Försvarets arkivkommitté......... I Fö: 12

Försvarets centrala förvaltningsmyndigheter.
Se Förvaltningsutredning.
Försvarets fastighetsförvaltning. Se
Fastighetsförvaltning.

Försvarets forskningsanstalt: 1950 års

utredn. rör................... I Fö: 7

Försvarets samarbetsutredning..... I Fö: 4

Försvarsdepartementets gransknings nåmnd

för byggnadsarbeten..... I Fö: 1

Försvarsförvaltn ingens personalnämnd
........................ I Fö: 17

Försvarsutredning: 1949 års...... I Fö: 6

Förvattningsförfarandet i ärenden
rörande enskild rätt. Se Besvärssakkunniga.

Förvaltningsutredning: 1946 års militära
........................ I Fö: 2

Gods. Se Järnväg.
Granskningsnämnd. Se Byggnadsarbeten.

Handelsavtal: utredn. ang. Sveriges

handelsavtalsförhandlingar..... I H: 9

Handelshamnar och farleder: utredn.
ang. statens ekonomiska medverkan
vid om- och utbyggnad av .. I K: 16

Handelshögskolan i Stockholm: utredn.
rör. dess ekonomi och framtida
ställning................. j H: 21

Handelskommission: statens handels-
och industrikommission ... II H: 1

Handelsutbildningskommitlén...... I E: 7

Hantverk. Se Småföretagare inom industri
och hantverk.

Harpsundsutredningen............ I Fi: 7

Hjälpverksamhet. Se Internationell
hjälpverksamhet.

Hyresregleringskommitlén ......... I Ju: 18

Hälkortsanläggning. Se Försvaret.
Hälsovårdsstadgan: 1948 års hälsovårdsstadgekommitté.
......... I In: 2

Immateriella rättigheter. Se Auktorrättskommittén.

Indexkommitté: 1952 års.........

Indirekta skatter: 1952 års kommitté
för...........................

Industriell representation. Se Representation
i utlandet.

Induslrikommission: statens handels-
och industrikommission ...

Industri och hantverk. Se Småföretagare
inom industri och hantverk.

Information. Se Juryn i tryckfrihetsmål.

Insemination: sakk. för lagstiftning

rör. artificiell insemination..... I Ju: 3

Inskrivningsförordningen: sakk. för

översyn av................... I Fö: 13

Inspektion. Se Förmyndarkontrollen
i Stockholm m. m.

Instansordningen i vattenmål m. m.:

sakk. för utredn. rör.......... I Ju: 20

Internationell atomenergikontroll. Se
Atomenergi.

Internationell hjälpverksamhet: svenska
kommittén för............ I Fi: 13

Internationellt meteorologiskt forskningsinstitut.
Se Meteorologiskt
forskningsinstitut.

Jaktutredning: 1949 års.......... I Jo: 11

Jordbruk. Se Ofullständiga jordbruk.
Jordbruksforskning: utredn. ang. utbyggnaden
av den centrala forskningsinstitutionen
för norrländska

jordbruksfrågor m. m.......... I Jo: 13

Jordbrukskasseutredning: 1950 års . I Jo: 15

Jordbruksprisulredningen......... I Jo: 18

J ordbruksrat ional iseringsutredn ing:

1951 års..................... I Jo; 17

Jorddelningslagstiftning. Se Fastighetsbildning.

Jorderosionskommitté: 1949 års .... I Jo: 12

Jordfästningslagen: utredn. av frågan
om en omarbetning av____ I Ju: 22

Juridisk examen. Se Examina.
Juryn i tryckfrihetsmål: utredn. av
frågan om formerna för den information,
som rätten i vissa fall

skall lämna................... I Ju: 16

Järnväg: 1943 års järnvägskommitté I K: 8

— utredn. rör. revision av gällande
regler om järnvägs ansvar för

skada å gods m. m............ I K: 1

Se även Statsinlösen av järnväg.
Järnvägstaxekommitté: 1948 års .. . I K: 9

Järvafältsulredning: 1951 års..... I Fö: 8

Kameralt arbete. Se Departementen.
Kapitalförsäkringar: utredn. ang.

beskattningen av.............. I Fi: 11

Karolinska sjukhuset: kommittén för
Karolinska sjukhusets fortsatta

utbyggande................... I In: 11

—■ kommissionen för förhandlingar
rör. Karolinska sjukhusets utbyggande
m. m.................. i In: 9

— besparingssakk. vid Karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet I In: 31

Kollektkungörelsen: sakk. för översyn

av........................... I E: 24

Kommunaltörbundskommittin...... I In: 33

Kommunallagstiftningen för Stockholm:
sakk. för översyn av..... I In: 38

Kommunlåneutredningen.......... I Fi: 4

Kommuns rätt att uttaga avgifter för
nyttjande av allmän plats. Se Allmän
plats.

I C: 5

I Fi: 23

II H: 1

Sakregister. 363

Kompetensutredningen............ I C: 13

Konstutredning: 1948 års......... I E: 10

Konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden:
utrikesdepartementets

nämnd för................... I U: 2

Kontrollstämpelutredning: 1952 års I Fi: 25
Kreditgaranlisystem. Se Bostadshus.

Krigsjörsåkringsnämnd: statens ... II H: 4

Krigsmaterielverket. Se FörsvarsförvaltRingens
personalnämnd.

Kriminalstatistikutredningen...... I Ju: 14

Kronojord: utredn. av frågan om den
rättsliga vården och förvaltningen

av kronans fasta egendom..... I Fi: 1

Se även Ströångar och Bergshamrautredningen Kronolågenhetsutredning:

1948 års . I Jo: 9

Kulturfond. Se Statens kulturfond.

Kursverksamhet. Se Expropriationstekniker.

Kvacksalveriutredningen.......... I In: 19

Kyrkohandboken: sakk. för utarbetande
av förslag till vissa ändringar
i ..................... I E: 30

Kyrkomusikersakkunniga: 1953 års. I E: 33

Kyrkomöteskommitté: 1951 års .... I E: 20

It.

Laboratorieteknikerutredning: 1953

års.......................... I In: 34

Landsantikvarieutredningen....... I E: 29

Lasarett: sakk. för översyn av anslaget
till vissa bidrag till lasarett
m. m.......... I In: 27

Likalönskommittén............... I C: 1

Likvidationsnämnden ............. II U: 3

Litterära och musikaliska verk. Se
Auktorråttskommittén.

Livsmedelsarbetare: utredn. om obligatorisk
läkarundersökning av
vissa......................... I In* 47

Livsmedels- och jordbruksorganisation.
Se FAO-kommittén.

Lokalfrågor. Se Småföretagare inom
industri och hantverk.

Lotsverket: utredn. rör. arbetstidsförhållandena
för båtmän m. fl.

vid.......................... I H: 18

Luf tf artsförordningen: utredn. ang.
revision av tillämpningskungörel sen

till....................... I K: 13

Lufträttssakkunniga: 1945 års...... I Ju: 8

Lån. Se Kommunlåneutredningen.

Långlinjeutredningen............. I K: 5

Läkarundersökning. Se Livsmedelsarbetare Läkarutbildning:

1948 års läkarut bildningskommitté.

............ I E: 3

Läkemedel: 1946 års läkemedelsut redning.

...................... I In: 12

— 1953 års läkemedelskommitté .. I In: 37

— utredn. rör. Införande av avgiftsfria
eller rabatterade läkemedel . I S: 3

l.änsstyrelsernas krigsorganisation:

sakk. för översyn av.......... I In: 46

Lärarinneutbildningskommitté: 1953

års.......................... I E: 35

Lärar- och statsbidragsfrågor: utredn.
rör. vissa lärar- och statsbidragsfrågor
på det statsunderstödda

skolväsendets område.......... I E: 25

Lärobokskommitté: 1945 års...... I E: 1

Lön: likalönskommittén........ I C: 1

—• utredn. rör. avlöningsförmånerna
för utomlands stationerade tjänstemän
m. m................. I C: 10

— sakk. för översyn av löneställ ningen

för vissa chefstjänstemän I C: 12

—- utredn. ang. löneställningen för
sakanslagsavlönad extra personal
inom försvaret................ I C: 7

— sakk. för översyn av löneställ ningen

för vissa chefstjänstemän
vid de affärsdrivande kommunikationsverken.
................ I C: 19

Se även bl. a. Personalutred -

ning, Polislöneutredning, Sjuklönesakkunniga
och Tjänsteförteckning.

Lösen: utredn. ang. översyn av lösen-
och stämpelförordn........ I Fi: 32

Malmö. Se Tandläkarhögskolor.

Markutredningen................

Maskinell täckdikning. Se Täckdikning.

Meteorologiskt forskningsinstitut:
sakk. för utredn. rör. upprättande
i Stockholm av ett int......

Militär förvaltningsutredning. Se
Förvalt n i ngsutredning.
Motorfordon: utredn. rör. ett för försvaret
och jordbruket avsett motorfordon
(biltraktorutredningen)
— 1951 års utredn. rör. beskattningen
av motorfordonstrafiken .
Musikaliska verk. Se Auktorrättskommittén.

Musikutredning: 1947 års........

Myrslogar: utredn. ang..........

Naturskydd. Se Smålands Taberg.

Nordisk parlamentarisk publikation:

utredn. om utgivande av....... I Ju: 33

Nordiska parlamentariska gruppen.

Se Friare samfärdsel.

Nordiskt samarbete: ombud i det
gemensamma utskottet för nordiskt
ekonomiskt samarbete .... I H: 6

Se även bl. a. Auktorrällskommittén,
Friare samfärdsel, Insemination,
Lufträttssakkunniga, Nordisk
parlamentarisk publikation,
Sjömanskommitté, Strafflagberedningen,
Straffrättskommittén samt
Varumärkes- och firrnautredningen.

I Ju: 10

I E: 22

I Fö: 11
I Fi: 17

I E: 9

I Ju: 36

364

Riksdagsberättelsen.

Norrbottens län. Se Ströängar.
Norrlandskustens biltrafik. Se Trafik.
Norrländska jordbruksfrågor. Se
Jordbruksforskning.

Nyhetsbyrå: utredn. av frågan om
skydd för meddelandet av uppgifter
till.......................

Nykterhelsvård: motverkande av

missbruk vid övergång till friare
spritförsäljning................

— nykterhetsnämndssakkunniga . .
—- utredn. ang. försöksverksamhet

med spritutskänkning utan samband
med måltid.............

— utredn. om åtgärder för främjande
av ett alkoholfritt umgängesliv

— utredn. ang. stöd åt nykterhets organisationer

och ungdomsvårdande
sammanslutningar.......

Näringslivet. Se Statliga stödåtgärder.

Näringsrättsutredningen..........

Näåsutredning: 1949 års .........

Nöjesliv. Se Nykterhetsvård.

Obekväm arbetstid. Se Arbetstidsreglering.

OEEC. Se Europeiskt ekonomiskt
samarbete.

Ofullständiga jordbruk: utredn. rör.
frågan om behovet av åtgärder
för förstärkning av ofullständiga

jordbruk med skog m. m......

Oljeutredning: 1951 års..........

Omplaceringstraktamente. Se Reseersättningskommitté.

Ordningsstadgan: sakk. för översyn
av ordningsstadgan för rikets städer
m. m.....................

Organisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete (OEEC). Se Europeiskt
ekonomiskt samarbete.

Pansarhinderulredning: 1947 års .. .
Paratyfusepidemien: utredn. av frågan
om ersättningar med anledning
av......................

Parisorganisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete (OEEC). Se
Europeiskt ekonomiskt samarbete.

Pastoratsindelningssakkunniga.....

Penningvärdeundersökning: 1951 års
Pensionsutredning: 1948 års pensionsålderskommitté.
..........

— 1951 års pensionsutredning ....

— utredn. för utarbetande av slut ligt

förslag till allmän pensionsförsäkring
....................

— utredn. ang. pensioneringskostnaden
för statspolispersonal ....

— kommissionen för förhandlingar

rör. fördelningen av kostnaderna
för pensionering av vissa befattningshavare
vid Akademiska sjukhuset
i Uppsala...............

I Ju:

I Fi:
I Fi:

I Fi:

I H:
I E:

I Jo:
I H:

I In:

I Fö:

I In:

I E:
I Fi:

I C:

I H:
I In:

I In:

Pensionsutredning: utredn. ang. dispositionen
av vanföreanstalternas
pensionsfonder ................ I C:

Personalutredning: 1947 års biträdesutredning.
................. I C:

Se vidare bl. a. Arbetstidsregiering.

Polis. Se Pensionsutredning och
Tystnadsplikt.

Polisarrestulredningen............ I In:

Polisdistrikten: sakk. för organisationsundersökningar
inom...... I In:

Polislöneutredning: 1953 års...... I C:

Polisunderrättelser: sakk. för översyn
av gällande bestämmelser
om tidningen Polisunderrättelser
m. m........................ i in:

Polisutredning för vissa delar av

Norrbottens län: 1953 års...... I In:

Potatisindustriutredningen........ I Jo:

Praktiska gymnasier. Se Skolutredning.

Priskontrollnämnd: statens....... II H:

Prisreglerande verksamhet: förhandlingsdelegation
för överläggningar
rör. den prisreglerande verksamhetens
fortsatta bedrivande .... I H:

Produktionen. Se Statliga stödåtgärder.

Provningsanstalt. Se Chalmers provningsanstalt.

Prästvalskommitté: 1950 års...... I E:

Psykologiska försvaret: kommittén
för utredn. om det............ I In:

Psykologutredningen.............. I E:

Psykopatbarnhem: sakk. för de enskilda
psykopatbarnhemmens organisation
m. m............... I In:

Publikation. Se Nordisk parlamentarisk
publikation.

Radiofysiska institutionen. Se Strälskyddskommitté.

Rationalisering. Se Jordbruksrationaliseringsutredning.

Representation i utlandet: utredn. om
Sveriges tekniskt-vetenskapliga
och industriella representation i
utlandet......................

Reproduktionsanstalt. Se Tryckeriutredning.

Reseersättningskommitté: 1949 års. .

Restaureringssakkunniga. Se Uppsala
domkyrka.

Restitutionsnämnden.............

Revision. Se Förfogandelagen, Järnväg,
Luftfartsförordningen samt
Varumärkes- och firmautredningen.

Rikets städer. Se Ordningsstadgan.

Riksbanken. Se Sedelutgivningsrätt.

Riksförsvarets sambandstjänst. Se
Sambandsfrågor.

Rysslandssvenskar. Se Understödsnämnden
för Rysslandssvenskar.

Rättegångskommitli: 1951 års.....

Röbäcksdalen. Se Jordbruksforskning.

I H:

I C:

II U:

I Ju:

Sakregister.

365

Samarbete. Se Europeiskt ekonomiskt
samarbete, Försvarets samarbetsutredning,
Nordiskt samarbete och
Tandläkarhögskolor.
Sambandsfrågor: utredn. ang. vissa
Sedelutgivningsrält: utredn. om reglering
av riksbankens sedelutgivningsrätt
på längre sikt .......

Serafimerlasaretlet. Se Karolinska
sjukhuset.

Serum: utredn. ang. tillverkningen
av bakteriologiska sera och ymp ämnen.

...................

Sinnessjukoård: statens kommitté
för sinnessjukvårdens utbyggande
Sinnesslöa: 1951 års sinnesslövårds utredning.

....................

Sinnesundersökning: utredn. ang.

sinnesundersökning i brottmål ..
Sjukförsäkringen: utredn. rör. uppbörd
av avgifter till den allmänna
Sjukgymnastik: utredn. rör. sjukgymnastikens
ställning i sjukvårdsarbetet
..................

Sjukhus: statens sjukhusutredn. av
år 1943 ......................

— fortsatt utredn. rör. sjukhusfrå gornas

lösande vid vissa truppförband
......................

— kommissionen för förhandlingar

rör. Karolinska sjukhusets utbyggande
m. ...................

— kommittén för Karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande----

— sakk. för översyn av sjukhuslag stiftningen

(Sjukhuslagstiftningskommittén).
..................

— sakk. för översyn av anslaget
till vissa bidrag till lasarett m. m.

— kommissionen för förhandlingar

rör. fördelningen av kostnaderna
för pensionering av vissa befattningshavare
vid Akademiska sjukhuset
i Uppsala...............

— utredn. ang. utomlänspatienter
vid vissa undervisningssjukhus ..

Se även Akademiska sjukhuset
i Uppsala.

Sjuklönesakkunniga: 1953 års.....

Sjukvårdsförmåner: utredn. rör. de
statsanställdas sj ukvårdsförmåner

m. .........................

Sjöfart: utredn. rör. vissa administrativa
organisationsfrågor på
sjöfartens område.............

— utredn. ang. aktuella spörsmål

berörande det mindre och medelstora
tonnaget................

Se även Avgijtslätlnader.
Sjöfolks- och sjöfartsärenden. Se Konsulära
sjöfolks- och sjöfartsärenden.

Sjömanskommitté: 1946 års.......

Skada ä gods. Se Järnväg.
Skadeståndsansvar: kommittén ang.
det allmännas................

Skatt. Se bl. a. Taxering, Motorfordon,
Spritdrycksbeskattningen och
Kapitalförsäkringar.

Skatteflyktskommitté: 1953 års.....

Skattelagssakkunniga: 1950 års ....
Skog. Se Ofullständiga jordbruk och
I In: 35 Taxering.

Skogsindustriutredning: södra Sveriges
....................•••••■

I Fi: 20 Skogstaxeringsmetod. Se Taxering.

Skolor. Se Ungdomsvårdsskoleutred -

I In: 45
I In: 18
I In: 22
I Ju: 27
I S: 4

I In: 39
I In: 10

I Fö: 10

I In: 9

I In: 11

I In: 26
I In: 27

I In: 7

I In: 41

I C: 17

I C: 15

I H: 14

I H: 23

I H: 4

I Ju: 24

ningen.

Skolstyrelseutredning: 1951 års ....
Skolutredning: 1948 års tekniska ..
— sakk. för avveckling av 1946 års
skolkommissions arbete och för
utredn. av frågan om inrättande

av praktiska gymnasier........

Skolväsendet Se Statsbidrag.

Skyddskonsulentutredningen.......

Skördeskadeutredningen...........

Släktnamnskommitté: 1952 års ....
Slöjdlärarutbildning. Se Nääsutredning.

Småbruksutredningen.............

Småföretagare inom industri och hantverk:
utredn. för småföretagens

lokalfrågor....................

Smålands T aberg: utredn. rör. frågan
om åtgärder till skydd för
Smålands Tabergs naturvärden .
Socialförsäkringsutredningen .......

Social upplysningsfilm: kommittén

för..........................

Sommartidsutredningen...........

Sparbankssakkunniga: 1948 års ...
Spritdrycksbeskattningen: utredn. om

avvägningen av...............

Spritutskänkning. Se Nykterhetsvård.

Stadsläkarutredning: 1939 års.....

Statens bränslekommission........

Statens folkbadsutredning. Se Folkbads
utredning.

Statens handels- och industrikommission
..........................

Statens institut för folkhälsan: sakk.
för översyn av statens instituts
för folkhälsan arbetsuppgifter och

organisation m. m.............

Statens krigsförsäkringsnämnd.....

Statens kulturfond: 1948 års utredn.

om en statens kulturfond......

Statens priskontrollnämnd.........

Statens reproduktionsanstalt. Se Trycker
iutredning.

Statens sjukhusutredning. Se Sjukhus.

Statens utlänningskommission.....

Statistik: 1948 års statistikutredning
— kriminalstatistikutredningcn .. .
Statliga företagsformer: utredn. rör..
Statliga sinnessjukhus. Se Sinnessjukvård.

Statliga stödåtgärder: utredn. med
uppdrag att verkställa utredn.
rör. utformningen av statliga
stödåtgärder i syfte att stimulera

I	Fi:	34
I	Fi:	15

I H: 10

I E: 18

I E: 11

I E:	27
I Ju:	30
I Jo:	22
I Fi:	5
I Jo:	10
I H:	8
I Jo:	5
I S:	14
I S:	10
I C:	18
I Fi:	14
I Fi:	10
I In:	1
II H:	3

II	H:	1
I	In:	21
II	H:	4
I	H:	7
II	H:	2

II	In:	i
I	Fi:	3
I	Ju:	14
I	Fi:	33

366

Riksdagsberåttelsen.

avsättning, produktion och sysselsättning
inom näringslivet____

Se bl. a. ewenNykterhetsoärd och
Växtförädling.

Statsbidrag: allmänna statsbidragsutredningen.
.................

— sakk. för översyn av vissa statsbidrag
på skolväsendets område .

— utredn. rör. vissa lärar- och

statsbidragsfrågor på det statsunderstödda
skolväsendets område
.........................

Statsdepartementen: sakk. ang. frågor
berörande organisation av kameralt
arbete och expeditionstjänst
m. m. inom statsdepartementen
. . . ...................

Statsinlösen av järnväg: nämnden för
behandling av vid statsinlösen av
enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor om järn vägsegendomens
värde m. m..............

Statspolispersonal. Se Pensionsutredning.

Statsutgifter: utredn. rör. de automatiska
utgiftsförändringarna...
Statsvetenskaplig examen. Se Examina.

Stiftsstyrelsernas kasliner: utredn.

rör. organisationen av.........

Stor-Stockholm. Se Trafik.

Strafflagberedningen..............

Straffråtlskommittén..............

Strälskyddskommitté: 1951 års.....

Ströängar: utredn. rör. indragning
av ströängar å kronomark ovan
odlingsgränsen inom Norrbottens

län, m. m....................

Städer. Se Ordningsstadgan.

Stämpel. Se Kontrollstämpelutredning
och Lösen.

Svenska FAO-kommittén. Se FAOkommitlén.

Svenska gruppen. Se Friare samfärdsel.

Svenska träforskningsinstitutet. Se
Träforskning.

Sysselsättningen inom näringslivet.
Se Statliga stödåtgärder.

Säkerhetsanstaltsutredningen.......

Södra Sveriges skogstillgångar. Se
Skogsindustriutredning.

Tandläkare: 1951 års tandläkarkom mitté.

.......................

Tandläkarhögskolor: utrustnings kommittén

för tandläkarhögskolorna.
.......................

— sakk. för förhandlingar med

Stockholms stad och Malmö stad
rör. visst samarbete mellan dessa
städer och vederbörande tandläkarhögskolor
..................

— utredn. om författningsbestäm melser

för tandläkarhögskolorna
i Stockholm och Malmö.......

I Fi: 28

I S: 8

I E: 23

I E: 25

I Fi: 2

I K: 6

I Fi: 6

I E: 28

I Ju: 5

I Ju: 1

I In: 24

I Jo: 2

I Ju:	4
I E:	17
I E:	8
I E:	12
I E:	13

Tandläkarinstitut. Se Tandläkarhög -

skolor.

Tandläkarkommitti: 1951 års..... I E: 17

Taxering: utredn. rör. den nya
skogstaxeringsmetoden......... I Fi: 27

— fastighetstaxeringssakk. av år

1953 ......................... j pj. 35

Tekniska högskolan: tekniska högskolans
i Stockholm byggnadskommitté
.................... [ g; g

Tekniska skolor: 1948 års tekniska

skolutredning................. j E: 11

Tekniskt-vetenskaplig representation.

Se Representation i utlandet.

Televisionsutredningen............ x K: 14

Tjänstebostadsutredning: 1952 års.. I C: 14

Tjänsteförteckning: 1949 års tjänste förteckningskommitté.

......... I C: 3

Tobakshandelsutredning: 1952 års . . I Fi: 26

Tonnage. Se Avgiftslättnader och
Sjöfart.

Trafik: busslinjeutredningen...... I K: 10

— Stor-Stockholms trafikutredning

av år 1949 ................... j K: 11

— 1949 års trafiknykterhetsutred ning

■ ....................... IK: 2

— kommittén för utredn. om norrlandskustens
biltrafik.......... I K: 3

—- 1952 års Bohuskusttrafikutred ning.

........................ I K: 4

— 1951 års utredn. rör. beskattningen
av motorfordonstrafiken I Fi: 17

— 1953 års trafikutredning...... I K: 17

—- 1953 års trafiksäkerhetsutred ning.

........................ i K: 18

Se även Järnvåg.

Traktor. Se Biltraktorutredningen.
Tredjemansskadekonventionen. Se
Lufträttssakkunniga.

Truppförband. Se Sjukhus.

Tryckeriutredning: 1946 års...... I Jo: 8

Tryckfrihet. Se Juryn i tryckfrihetsmål
och Nyhetsbyrå.

Trädgårdsutredningen............ I Jo: 4

Träforskning: utredn. rör. nytt avtal
ang. bidrag till verksamheten
vid Svenska träforskningsinstitutet
........................... I H: 24

Tulltaxekommitté: 1952 års....... I Fi: 24

Tystnadsplikt: utredn. rör. polisens

tystnadsplikt m. m............ I In: 28

Täckdikning: kommittén för maskinell
.......................... I Jo: 1

Töreutredningen................. IS: 17

Umgängesliv. Se Nykterhelsvård.
Understödsnämnd: understödsnämn den

för Rysslandssvenskar..... I U: 1

— utrikesdepartementets understödsnämnd
................... II U: 4

Undervisning. Se bl. a. Examina,
Handelsutbildningskommittén, Läkarutbildning,
Lärarinneutbildning
skommitté, Nääsutredning,
Psykologutredningen, Sjukhus,

Sakregister.

367

Skolutredning, Tandläkare och
Yrkesutbildningssakkunniga.

Ungdomsoårdande sammanslutningar.
Se Nykterhetsvärd.

Ungdomsvårdsskoleutredningen..... IS: 11

Uppbärdsväsendet: utredn. av vissa

frågor rör..................... I Fi: 21

Upplysningsfilm. Se Social upplysningsfilm.

Uppsala domkyrka: Uppsala domkyrkas
restaureringssakkunniga . I E: 19

Utbildning. Se Undervisning.

Utlänningskommission: statens .... II In: 1

Utomlands stationerade tjänstemän.

Se Lön.

Utomlänspatienter. Se Sjukhus.
Utrikesdepartementets understöds nämnd.

...................... II U: 4

Utrustningskommitté. Se Tandläkarhögskolor.

Utskänkningsvinstkommitté: 1953 års I Fi: 31

Valsätt. Se Folkomröstnings- och valsättsutredning.

Valutakontoret ................... II Fi: 1

Vanföra: 1951 års vanförevårdsut redning.

..................... I In: 23

Vanföreanslalter. Se Pensionsutredning.

Varudistributionsutredningen...... I H: 22

Varumärkes- och firmautredningen I Ju: 13

Vattenlagen: utredn. rör. vissa ändringar
i...................... I Ju: 9

Vattenmål: sakk. för utredn. rör. instansordningen
i.............. I Ju: 20

Vattenvårdskommittén............ I Jo: 20

Vägspärrar. Se Pansarhinderutredning.

Värnpliktsutredning: 1952 års..... I Fö: 14

Växtförädling: utredn. rör. statens
stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen.
....................... I Jo: 21

Ympämne. Se Serum.
Yrkesinspektionen. Se Arbetarskyddsutredningen.

Yrkesskadeförsäkring: utredn. ang.
det administrativa handhavandet

av........................... I S: 2

Yrkesutbildningssakkunniga: 1952

års.......................... I E: 26

Å.

Åldringsvårdsutredning: 1952 års .. IS: 15

Ä.

Ärvdabalkssakkunniga............ I Ju: 7

Ö.

örlogsvarvens organisation: utredn.

rör........................... I Fö: 15

Innehållsförteckning.

Allmänna berättelsen.

Sid.

Bil. A. överenskommelser med främmande makter m. m. under tiden december
1952—november 1953 3

Bil. B. Under år 1953 beviljade bidrag av lotterimedel....... 9

Kommittéer och sakkunniga samt centrala krisorgan.

I. Kommittéer och sakkunniga:

Justitiedepartementet (Ju)................... 13

Utrikesdepartementet (U)............ 53

Försvarsdepartementet (Fö)................... 5g

Socialdepartementet (S)..................... 70

Kommunikationsdepartementet (K)..... 92

Finansdepartementet (Fi).....................

Ecklesiastikdepartementet (E).....................

Jordbruksdepartementet (Jo)...................184

Handelsdepartementet (H)....................209

Inrikesdepartementet (In)....................233

Civildepartementet (C).....................268

II. De centrala krisorganen:

Utrikesdepartementet......................284

Finansdepartementet......................287

Handelsdepartementet.....................288

Inrikesdepartementet......................292

Uppgift å kostnader för kommittéer och sakkunniga.........294

Betänkanden m. m., utkomna från trycket under år 1953 .......344

Personregister till kommittéer och sakkunniga samt centrala krisorgan . . 346
Sakregister » > » > , , » . . 360

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

S33099