Talmanskonferensen får härmed överlämna ett från riksdagens informationsutredning inkommet betänkande angående Riksdagens utåtriktade information. (Framställning / redogörelse 1974:11)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

1974:11

197.4-01-23

Till riksdagen

Talmanskonferensen får härmed överlämna ett från riksdagens informationsutredning
inkommet betänkande angående Riksdagens utåtriktade
information.

Stockholm den 23 januari 1974
Henry Allard

1 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 11

Till talmanskonferensen

På riksdagens uppdrag av den 16 maj 1972 tillsatte talmanskonferensen
den 31 oktober 1972 en utredning om riksdagens informationsbehov.

Till ledamöter i utredningen utsåg talmanskonferensen talmannen
Henry Allard, tillika ordförande, riksdagsledamöterna Erik Wärnberg,
Nils Carlshamre, Olle Svensson i Eskilstuna, Bertil Fiskesjö, Björn Molin
samt Alf Lövenborg. Utredningen har till sekreterare utsett fil. lic. Rolf
Jönsson. Vidare har utredningen som experter knutit riksdagsdirektör
Sune K. Johansson och förvaltningsdirektör Eric Lindström till utredningen.

Utredningen har antagit namnet riksdagens informationsutredning.

I enlighet med direktiven har utredningen med förtur behandlat frågan
om åtgärder för att främja den utåtriktade informationen och får
härmed överlämna delbetänkandet ”Riksdagens utåtriktade information”.

Stockholm den 6 december 1973

Erik Wärnberg
Bertil Fiskesjö

Henry Allard
Nils Carlshamre
Björn Molin

Olle Svensson
Alf Lövenborg

/Rolf Jönsson

Innehållsförteckning

Sammanfattning 6

1 Inledning 7

1.1 Direktiven 7

1.2 Arbetets bedrivande 8

2 Riksdagens informationsfråga 9

2.1 Riksdagsinformationens syfte 9

2.2 Information om debatt och beslut 9

2.3 Fortbildning i medborgarkunskap 10

2.4 Stimulans till ett aktivt intresse för samhällsfrågor 10

3 Riksdagen och massmedierna 10

3.1 Inledning 10

3.2 Riksdagens service för massmedierna 11

3.3 Pressens och nyhetsbyråernas riksdagsbevakning 12

3.4 Etermediernas riksdagsbevakning 14

3.5 Överläggningar med massmedierepresentanter 14

4 Förbättrad service åt massmedierna 15

4.1 Inledning 15

4.2 Informationstjänst för massmedierna

4.3 Överföringsmöjligheter för textmaterial 1®

4.3.1 Telex 16

4.3.2 Telefaksimil 12

4.4 Möjlighet till avlyssning av kammardebatten via telenätet 17

4.5 Tillhandahållande av riksdagstryck 17

4.6 Frågor angående utskottsbevakningen 18

4.7 Riksdagsmaterial med regionalt och lokalt intresse 19

4.8 Kammarfotograferingen 20

4.9 Kurser för journalister 20

4.10 Vissa övriga förslag och åtgärder 21

5 Riksdagens egen informationsverksamhet 22

5.1 Information till alla medborgare 23

5.1.1 Informationsannonsering i dagspressen 23

5.1.2 Riksdagsinformation i radio-TV . . 25

5.2 Information till den av riksdagen aktivt intresserade

allmänheten 26

5.2.1 Informationstjänst för allmänheten 26

5.2.2 Visningsverksamheten 27

5.2.2.1 Nuvarande förhållanden 27

5.2.2.2 Utredningens förslag 27

5.2.3 Service till besökande på allmänhetens läktare 28

5.2.3.1 Nuvarande förhållanden 28

5.2.3.2 Utredningens förslag 29

5.3 Information till de politiskt intresserade 29

5.3.1 Riksdagens tidskrift 30

5.3.2 Spridningen av riksdagstrycket 30

5.3.3 Övrigt tryck m. m 31

5.3.4 Stöd till partigrupperna 32

5.3.4.1 Partigruppskansliernas informationsverksamhet 32

5.3.4.2 Riksdagsledamöternas informationsverksamhet 32

5.3.4.3 Utredningens förslag 33

5.4 Information till lärare och studerande 33

5.4.1 Nuvarande förhållanden 34

5.4.2 Framförda förslag 34

5.4.3 Utredningens förslag 35

6 Organisation och kostnader 36

6.1 Riksdagens nuvarande organisation 36

6.2 Var finns informationsfunktioner för närvarande? 37

6.3 Informationsverksamhetens framtida omfattning och organisation
38

6.4 Informationsverksamhetens kostnader 41

Bilaga A Forskning om massmediernas riksdagsinformation 42

Bilaga B Veckotidskrift från riksdagen 47

Sammanfattning

Informationsutredningen föreslår dels åtgärder för att underlätta
massmediernas riksdagsbevakning, dels kompletterande information på
riksdagens initiativ.

Massmedierna är de i särklass mest betydelsefulla förmedlarna av
riksdagsinformation. Den utökning av riksdagens service för massmedierna
som utredningen föreslår tar i första hand sikte på att tillgodose
landsortspressens önskemål. Sålunda föreslås att riksdagen inrättar en
informationstjänst för massmedierna. Den skall arbeta på tidningarnas
uppdrag med att förmedla kontakter, lämna upplysningar och anskaffa
material men i allmänhet inte producera pressmeddelanden och liknande
på eget initiativ. Informationstjänsten skall skötas av en pressekreterare.
Vidare föreslår utredningen att en telecentral med telex- och telefaksimilapparater
inrättas i riksdagen. Tidningarna föreslås också få ekonomiskt
stöd för att från TT anskaffa nyhetsmaterial från riksdagen med lokalt
och regionalt intresse. Kurser för journalister skall också arrangeras.
Vidare föreslås ett antal åtgärder av mera begränsad omfattning.

Den kompletterande informationsverksamheten på initiativ av riksdagen
har uppdelats efter de olika målgrupper den i första hand tar sikte på.

För att nå hela allmänheten med riksdagsinformation föreslås en
försöksverksamhet med dagspressannonsering. Försöket bör ske under
våren 1974 med veckoannonser under en åttaveckorsperiod i ett mindre
antal regioner. Utvärdering skall göras med vetenskapliga metoder. Vidare
föreslås att talmanskonferensen tar upp överläggningar med Sveriges
Radio om sändning av riksdagsinformation i form av s. k. särskild
samhällsinformation i radio och TV.

Informationen till den av riksdagen aktivt intresserade allmänheten
bör ske genom i första hand tre olika åtgärder. En informationstjänst för
allmänheten, bemannad med en informationsassistent och samordnad
med informationstjänsten för massmedierna bör inrättas. Vidare föreslås
en utökad visningsverksamhet under ledning av en heltidsanställd
föreståndare samt förbättrad service till besökande på allmänhetens
läktare.

För de politiskt intresserade föreslås åtgärder som kompletterar och
fördjupar massmediernas riksdagsmaterial. Utredningen föreslår sålunda,
att riksdagen utger en egen veckotidskrift, Riksdagsnytt, och att
partigruppskanslierna får ökat stöd för informationsverksamhet.

Den fjärde målgruppen är lärare och studerande. Här föreslås att
verksamheten Riksdag-skola byggs ut och får en föreståndare på heltid.
Riksdagens skoltjänst blir det nya namnet på verksamheten.

De totala kostnaderna för informationsutredningens förslag uppgår till
ca 2,4 miljoner kronor. Härav utgör försöksverksamheten med dragspressannonsering
den största posten med 1,3 miljoner kronor. I stort sett hela
återstoden är årliga kostnader.

1 Inledning

1.1 Direktiven

Utredningens direktiv återfinns i KU:s betänkande 1972:25. Därav
framgår att informationsutredningen skall behandla två olika typer av
informationsfrågor. Den ena gäller hur man skall tillgodose behovet av
sådan information, som direkt eller indirekt bildar underlag för riksdagens
avgöranden av ärenden (sakinformation). Den andra gäller hur man
skall kunna öka informationen till allmänheten om riksdagen och dess
verksamhet (utåtriktad information). Här skall blott redovisas direktiven
i vad avser frågan om den utåtriktade informationen.

Efter en inledande redovisning av hur informationsverksamheten
gentemot allmänheten för närvarande är organiserad och hur motionsvis
framförda förslag om förbättrad information tidigare behandlats i
riksdagen kom KU in på grundlagberedningens behandling av frågan.

Grundlagberedningen förordade, att det skulle tillsättas en utredning
för att undersöka vilka åtgärder som från riksdagens sida borde vidtas för
att förbättra den utåtriktade informationen. Speciellt ansåg beredningen
att pressens bevakning av riksdagsarbetet inte svarade mot de önskemål
man kunde hysa.

Utskottet konstaterade sedan följande:

Det angelägna i att medborgarna får en fyllig och korrekt kunskap om
riksdagen och dess arbetssätt, om den samhällsdebatt som förs i riksdagen
och om riksdagens beslut har framhållits vid många tillfällen, senast nu av
grundlagberedningen. Utskottet vill för sin del understryka att en sådan
information är omistlig för en fungerande representativ demokrati.

Man anslöt sig sedan till tanken på en utredning, och anförde om
utredningsuppdragets inriktning:

Press, radio och TV är de i särklass mest betydelsefulla förmedlarna av
information från riksdagen. Utredningen bör undersöka vad som kan
göras för att stimulera intresset för riksdagsarbetet från massmediernas
sida och vidga nyhetsförmedlingen genom dessa om riksdagen.

Motionen 1972:621 syftar till stöd åt landsortspressens insatser för att
orientera dess läsare om riksdagsarbetet. Att motionärerna är ute i ett
angeläget ärende belyses av resultatet av den undersökning om pressens
nyhetsbevakning av riksdagsarbetet som grundlagberedningen har låtit
företaga: enligt undersökningen står det klart att omfattningen av
riksdagsmaterialet i regionpressen har minskat. Utredningen får i positiv
anda pröva de förslag till stöd- och stimulansåtgärder som har förts fram i
den nämnda motionen och i andra motioner i frågan, väckta under
tidigare år. — Utredningen bör uppehålla sig vid frågan om behovet och
omfattningen av samt formerna för riksdagens bevakning av pressens och
etermediernas behandling av frågor med anknytning till riksdagen och
riksdagsarbetet.

Också på andra vägar bör det emellertid vara möjligt att öka
medborgarnas förtrogenhet med och förståelse för det parlamentariska
arbetet. Värdefulla uppslag torde stå att finna i de motioner som under
åren har avgivits i ämnet. Utländska parlaments sätt att lösa informationsproblemen
kan vara värda studium. En tanke, som kan få förnyad
aktualitet, är den att riksdagen ger ut en tidskrift med översiktliga

redogörelser för riksdagsarbetet och riksdagens beslut. En annan idé, sorn
har förts fram, är att riksdagen genom en särskild detalj skulle lämna
allmänheten service i form av svar på förfrågningar om riksdagsärendena
och riksdagsarbetet. Det finns anledning att överväga åtgärder för att
stimulera spridningen av snabbprotokollet från riksdagsdebatterna och
annat riksdagstryck; utskottet anknyter här till synpunkter som har förts
fram i motionen 1972:100. Ytterligare ett uppslag, värt att pröva, går ut
på att man vidtar arrangemang som möjliggör för allmänheten att via
telenätet avlyssna kammardebatterna. Utredningen har anledning att
fästa stort avseende vid informationen till skolungdomen om riksdagen.

I samband med att utredningen tar ställning till vilka åtgärder som
bäst främjar en ändamålsenlig information utåt om riksdagen, bör den
föreslå genom vilket eller vilka organ inom riksdagen som informationen
skall administreras.

Avseende utredningsarbetets bedrivande anförde utskottet bl. a. följande: Såvitt

gäller den utåtriktade informationen kan övervägas att knyta
representanter för massmedier, skolor och eventuellt reklambranschen till
utredningsarbetet. En fördelning av arbetet på grupper av ledamöter och
experter kan vara ändamålsenlig. Utredningsarbetet måste bedrivas i nära
samverkan med skilda riksdagsorgan, särskilt då med förvaltningskontoret.
Kontakter med sakkunniga och intressenter utanför utredningen,
t. ex. i form av utfrågningar, torde visa sig erforderliga. Berörd personal
inom riksdagen bör i lämplig form beredas tillfälle att följa utredningsarbetet
och framföra synpunkter.

Utskottet ansåg slutligen att arbetet borde fortgå i etapper och förslag
läggas fram successivt samt att utredningen borde inrikta sig på att
snarast presentera förslag till åtgärder för att främja den utåtriktade
informationen.

Riksdagen godtog utskottets förslag utan votering.

1.2 Arbetets bedrivande

Utredningen har haft sammanträffanden med en rad intressenter och
sakkunniga utanför utredningen. Sålunda har överläggningar hållits
med representanter för dags- och veckopress, nyhetsbyråerna, etermedierna,
studieförbunden och partikanslierna. Vidare har de ansvariga för resp.
visningsverksamheten i riksdagshuset och verksamheten ”Riksdag-skola”
fått framlägga sina synpunkter. Utredningen har också införskaffat
upplysningar om parlamentsinformation i vissa andra länder.

Ett informationssammanträde med representanter för personalen har
hållits. Dessutom har personalen via företagsnämnden fått fortlöpande
information om utredningsarbetet.

Utredningen har i fråga om dagspressannonseringen fått värdefull hjälp
av nämnden för samhällsinformation och i fråga om riksdagens tidskrift
har redaktör Åke Malmström varit utredningen behjälplig med att ta fram
beslutsunderlag. Lektor Hans Olof Hanselid har berett vissa frågor kring
verksamheten ”Riksdag-skola”.

Utredningen har genom ett anslag på 4 500 kronor medverkat till att

en undersökning om remissdebatterna i pressen av docent Karl Erik
Rosengren har kunnat färdigställas (en sammanfattning finns i bilaga A,
punkt c).

2 Riksdagens informationsfråga

2.1 Riksdagsinformationens syfte

Massmedierna är de i särsklass mest betydelsefulla förmedlarna av
samhällsinformation, såväl från riksdagen som från andra delar av den
offentliga verksamheten.

Samhällsorganen har emellertid ansett sig behöva vidta egna informationsåtgärder
som komplement till mediernas redaktionella information.
På grundval av förslag från den statliga informationsutredningen i
betänkandet ”Vidgad samhällsinformation”, SOU 1969:48, beslöt riksdagen
1971 om en aktivering av samhällets informationsinsatser, bl. a. i
form av dagspressannonsering, utbildning av personal i informationsfrågor
och inrättande av ett samordningsorgan för myndigheternas informationsinsatser.

Ansvaret för att till medborgarna föra ut innebörden av de beslut som
fattats i de folkvalda organen har fallit på de verkställande myndigheterna.
Riksdagen har följaktligen inte något direkt ansvar för sådan
information. Denna praxis har numera givits en fastare grund genom
beslutet om förbättrad samhällsinformation 1971.

Massmedierna ägnar riksdagen stort intresse och förmedlar information
om både debatter och beslut. Riksdagen bör stödja massmediernas
arbete med riksdagsbevakningen genom service av olika slag. Informationsutredningen
har emellertid ansett att det också finns behov av viss
kompletterande information från riksdagen.

Enligt utredningen bör denna riksdagens egen informationsverksamhet
ha till syfte att

1. redovisa debatt och beslut i riksdagen

2. ge fortbildning i medborgarkunskap

3. stimulera till ett aktivt intresse för samhällsfrågor.

2.2 Information om debatt och beslut

Förutom att vara vårt främsta beslutsorgan är riksdagen också vårt
främsta debattforum. I en demokrati är det angeläget att medborgarna är
informerade om den politiska debatten. Det ger de bästa möjligheterna
att få klarhet i partiernas ståndpunkter, det ger medborgarna förutsättningar
att själva kunna delta i opinionsbildningen och det bidrar till
förståelse för besluten. Alla i riksdagen representerade partier torde vara
ense om att ju mer information om debatten som kommer medborgarna
till del, desto bättre blir förutsättningarna för en vital demokrati.
Utredningen föreslår därför, att riksdagen vidtar åtgärder för att förbättra
informationen om det politiska skeendet i riksdagen, varvid information
om besluten självfallet också ingår.

2.3 Fortbildning i medborgarkunskap

Vissa kunskaper är av särskild vikt för alla människor i ett modernt
samhälle. Det rör den enskildes rättigheter och skyldigheter och hur
samhällets organisation i stora drag är uppbyggd och fungerar. Genom
den snabba reformverksamheten numera blir de kunskaper som inhämtas
i ungdomsskolan snabbt föråldrade. Samhället kan inte förutsätta att
massmedierna helt sköter den nödvändiga fortbildningen. Myndigheternas
informationsverksamhet syftar visserligen bl. a. till fortbildning, men
täcker inte hela det fält som här avses. Utredningen föreslår därför, att
riksdagen medverkar i en informationsverksamhet, som syftar till
fortbildning i medborgarkunskap.

2.4 Stimulans till ett aktivt intresse för samhällsfrågor

Utredningen har tagit del av undersökningsresultat som tyder på att
den allmänna utbildningsnivån och det politiska intresset var för sig
starkt samvarierar med nivån på kunskaperna om politik och samhälle.
En av de viktigaste åtgärderna för att medborgarna skall få en hög
kunskapsnivå torde därför vara en ökad satsning på utbildning över
huvud taget, men speciellt inom de samhällsinriktade ämnesområdena.
Självfallet har utredningen inte tagit upp utbildningsfrågorna till behandling,
men har däremot ägnat uppmärksamhet åt den andra faktorn som
har betydelse för kunskapsnivån, nämligen det politiska intresset.
Utredningen anser, att riksdagen bör utforma informationsinsatser på ett
sådant sätt att de dels självständigt, dels via t. ex. skolor och partiorganisationer
kan medverka till ett ökat intresse för samhällsfrågorna.

3 Riksdagen och massmedierna

3.1 Inledning

Massmediernas roll i riksdagsinformationen kan knappast överdrivas.
Pressen och radio-TV är för många människor de enda källorna för
riksdagsinformation. De förmedlar nyheter om riksdagens arbete och de
kommenterar debatter och beslut. Massmedierna medverkar därmed i att
försöka täcka det behov av information som medborgarna har för att
kunna delta i den politiska opinionsbildningen och beslutsprocessen och
ger även ett bidrag till läsarnas/lyssnarnas fortbildning i medborgarkunskap.

Massmedierna har emellertid sina begränsningar. En är att de aldrig
kan bli heltäckande. Riksdagsmaterialet måste konkurrera med annat
nyhetsmaterial på samma villkor. Ett intressant riksdagsreferat kan i sista
stund få utgå till förmån för annat aktuellt material. Nyhets- och
informationsvärdet bestämmer vad massmedierna redaktionellt publicerar.
Trots dessa begränsningar utgör de riksdagens viktigaste informationskanal.

Det torde ligga i alla partiers intresse att massmedierna utförligt
behandlar riksdagsarbetet. Den service som riksdagen sedan länge givit
riksdagsjournalisterna har till syfte att främja behandlingen av riksdagsstoffet.
Även om medierna själva bestämmer vilket material de skall
publicera torde åtgärder som underlättar deras arbete att ta fram
material, göra kontroller etc. ha betydelse för deras nyhets- och
informationsförmedling. Denna service har tett sig naturlig också från
den synpunkten att riksdagsarbetet är komplicerat och orientering för
journalisterna ständigt är aktuell.

I detta kapitel skall redogöras för hur riksdagen för närvarande söker
underlätta massmediernas arbete och hur riksdagsbevakningen generellt
sett fungerar. Vidare skall de förslag till förbättringar som framförts till
utredningen redovisas.

3.2 Riksdagens service för massmedierna

En grundläggande förutsättning för massmediernas bevakning av
riksdagen är det förhållandet, att kammarens överläggningar är offentliga
i motsats till utskottens.

1 kammaren finns en pressläktare och i anslutning till den ligger
lokaliteter till tjänst för journalisterna. Sålunda har nyhetsbyråer,
Sveriges Radio och de tidningar som kontinuerligt har personal i
riksdagen tilldelats egna arbetsrum. Riksdagen har installerat telefoner
både på arbetsrummen och i speciella hytter, och samtalen bekostas av
riksdagen. Riksdagstrycket tillhandahålles gratis dem som har arbetsrum i
riksdagens presslokaliteter och dessutom erhåller journalister på tillfälligt
besök efterfrågat tryck gratis.

Sveriges Radio disponerar stora utrymmen i riksdagshuset. Förutom
arbetsrummen för kommentatorerna finns för TV:s del ett regirum och
en studio. Ljudradion förfogar över studio med kontrollrum. Investeringskostnaden
för den tekniska apparaturen, bl. a. tre färg-TV-kamreror,
har riksdagen huvudsakligen svarat för genom särskilt anslag.

Förutom möjligheten till bevakning av kammardebatterna på platsen
har Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet erhållit tillstånd
och därefter på egen bekostnad låtit installera direkta högtalarledningar
till sina redaktioner från riksdagens plenisal.

Journalisterna hålls underrättade om det planerade arbetet i riksdagen
på olika sätt. Sålunda är kammarsekreteraren varje tisdag tillgänglig för
att lämna massmediernas företrädare närmare upplysningar om de
ärenden som kommer att behandlas i kammaren under veckan, uppgift
om vilka utskott som under veckan behandlar ärenden av större allmänt
intresse samt allmän information om den aktuella verksamheten i
riksdagen. Vid dessa sammankomster förs anteckningar som mångfaldigas
och delas ut till i riksdagen verksamma journalister.

Tryckerienheten upprättar och distribuerar bl. a. till journalisterna en
vecka i förväg förteckning över de utskottsbetänkanden, som väntas bli

behandlade vid visst arbetsplenum.

De i riksdagen verksamma journalisterna har tillträde till riksdagens
tidningsrum med flertalet svenska dagliga tidningar, och de har möjlighet
att utnyttja riksdagsbiblioteket. Riksdagens upplysningstjänst står däremot
icke till journalisternas förfogande.

Under senare år har ett allt större intresse för utskottens arbete
kunnat noteras från massmediernas sida. Kanslicheferna i utskotten
anförde vid ett sammanträde i mars 1971 synpunkter på hur kontakterna
med massmedierna borde ske. 1 korthet innebar dessa följande: Utskottens
föredragningslistor skulle fortlöpande distribueras till TT. Information
om utskottets ställningstagande kunde lämnas antingen genom att
ett korrekturexemplar av betänkandet lämnades till TT när kanslichefen
gav trycklov på det, eller att utskottet lämnade TT en av kanslichefen
eller särskild redaktionskommitté inom utskottet sammanställd kommuniké.
Som regel angavs, att information till massmedierna borde ske
sedan betänkandet justerats och eventuell reservation förelåg utarbetad.
Det ansågs dock att i vissa fall kunde det av speciella skäl vara lämpligt
med presskommuniké under handläggningen av ett ärende.

Flertalet utskott förefaller ha arbetat i linje med dessa synpunkter.

Vid speciellt intressanta ärenden har utskottsledamöter även ställt upp
för intervju omedelbart efter sammanträdena för både press, radio och
TV.

3.3 Pressens och nyhetsbyråernas riksdagsbevakning

I stort sett samtliga storstadstidningar har kontinuerlig bevakning av
riksdagen med egna journalister i huset. Tack vare att TT bevakar det
totala skeendet i kammaren kan dessa journalister göra specialreportage
om enskilda frågor och skriva kommenterande artiklar.

Vid större debatter brukar ledarskribenter från landsortspressen
bevaka riksdagen på ort och ställe.

En viktig del i bevakningen av riksdagen är nyhetsbyråernas verksamhet.
Främst avses då Tidningarnas Telegrambyrå, men dessutom FLT,
A-pressens redaktionstjänst, Folkpress, Svenska Nyhetsbyrån och Centerpress.

TT bevakar riksdagsarbetet för pressens och Sveriges Radios räkning
genom sin riksdagsredaktion, belägen i riksdagshuset. Från denna finns en
direkt teleprinterledning till TT:s centralredaktion, varifrån allt teleprintermaterial
utsänds. Inför ett arbetsplenum sänder riksdagsredaktionen i
förväg ut en förteckning, den s. k. riksdagsförteckningen, över de ärenden
som skall avgöras. Den skrivs i normala fall på måndagar och postdistribueras
och är abonnenterna till handa dagen därpå samt avser de ärenden
som skall behandlas på onsdagen. Den innehåller redogörelser för
huvudinnehållet i utskottsbetänkanden, inbegripet motioner och reservationer.

Kammardebatterna bevakas av riksdagsredaktionens referenter, som
gör utförliga debattreferat, vilka dras på stencil och delas ut kontinuerligt

till de tidningar sorn finns representerade i riksdagshuset. De sänds
dessutom per post till en del abonnenter.

På grundval av debattreferatet sammanställer riksdagsredaktionen
fortlöpande under dagens lopp översikter över debatterna. Dessa översänds
till alla teleprinteranslutna abonnenter.

Vid 17-tiden upprättas och utskickas på teleprinternätet en journalistiskt
upplagd sammanfattning av vad som under dagen har förekommit i
kammaren.

Per teleprinter sänder riksdagsredaktionen omkring kl. 16.30 också ut
en rapport om riksdagsbeslut i korthet.

Från kvällsplena distribueras korta sammanfattningar till tidningarna,
också på teleprinter.

På morgonen sänds en översikt över kvällens och nattens debatt ut på
teleprinter, den s. k. morgonöversikten.

Tidningar med intresse för särskilt ämne kan beställa specialreferat
från TT och får då debattreferat per telex eller per telefon.

Förutom denna till veckorutinen knutna bevakning lämnar TT också
löpande rapporter om skriftligt riksdagsmaterial såsom propositioner,
motioner och utskottsbetänkanden.

Det bör påpekas, att materialet från riksdagsredaktionen även utnyttjas
av radio och TV samt naturligtvis för TT-nyheterna i radio.

De övriga nyhetsbyråerna betjänar olika grupper av tidningar med
material från riksdagen. Nyhetsbyråernas material distribueras dels per
post, dels per telex. Bemanningen på dessa nyhetsbyråers riksdagsredaktioner
är i allmänhet endast en journalist. Byråernas verksamhet går
i huvuddrag ut på att komplettera TT:s material, och artiklarna är ofta
kommenterande. Riksdagsjournalisterna på byråerna har ofta direkt
kontakt med tidningarna ute i landet per telefon för att ge tips och
uppslag.

Både på TT och på Sveriges Radio finns verkredaktioner som speciellt
bevakar departementen och ämbetsverken. Journalisterna på dessa utför
också viss bevakning i riksdagen av regionalt och lokalt material. Denna
bevakning är under expansion.

Riksdagsbevakning förekommer i viss utsträckning även från andra
tidningar än dagstidningar. Mest material förekommer förmodligen i
veckotidningar av dagspresskaraktär, varav det finns ett trettiotal i landet.
Några speciella bevakningsrutiner förefaller emellertid inte ha etablerats.
Samma förhållande torde gälla för fackpress och kommersiell veckopress.
Dess tidningar skriver i större utsträckning om riksdagen som institution,
dvs. funktion och arbetsformer, samt tar material ur riksdagstrycket som
utgångspunkt för reportage av olika slag. En speciell ställning har de
politiska partiernas tidskrifter, vilka innehåller mycket material från
riksdagen.

3.4 Etermediernas riksdagsbevakning

Etermedierna bevakar riksdagen i form av dels direktsändningar, dels
inslag i nyhetsprogrammen. Nyhetsinslag kan förutom den upplästa
texten även innehålla klipp från kammardebatten och intervjuer med
riksdagsmän.

Sveriges Radio har av talmanskonferensen fått tillstånd att sända både
direkt och redigerade inslag utan några restriktioner.

Vid de stora debatterna har Sveriges Radio vanligen både radio- och
TV-sändning direkt från kammaren. På kvällen sänds sammandrag av
debatten i eller i anslutning till de kommenterande nyhetsprogrammen.

I övrigt bevakar både ljudradion och TV med sina journalister
kontinuerligt riksdagens arbete.

Det största problemet i etermediernas riksdagsbevakning är den
medverkan av teknisk personal som fordras vid alla inspelningar och
direktsändningar. Radio och TV kan inte hålla sådan personal ständigt i
beredskap i riksdagen, utan måste planera in ianspråktagandet av deras
tjänster lång tid i förväg. Motsvarande gäller utnyttjande av viss teknisk
utrustning, som inte finns i riksdagens studio. Härigenom finns det små
möjligheter att med kort varsel sända eller spela in en debatt. Speciellt
teknikkrävande är TV-sändningarna, i synnerhet om man både sänder
direkt och spelar in för efterhandssändning av valda delar.

3.5 Överläggningar med massmedierepresentanter

För att få förslag och synpunkter från dem som är direkt engagerade i
riksdagsbevakningen har utredningen haft överläggningarmed representanter
för massmedierna. Såväl dagspress och veckopress av olika karaktär
som etermedia har haft tillfälle att framföra sina uppfattningar. Här skall
kortfattat redogöras för deras förslag.

Ett relativt vanligt önskemål bland alla presskategorierna var en
presstjänst i riksdagen. Angående utformningen av densamma hade man
dock olika önskemål. Flertalet journalister ansåg att en ”passiv, men ej
inaktiv” presstjänst var bäst. Den skulle på tidningarnas uppdrag ta fram
material, ge upplysningar och förmedla kontakter. Några journalister från
veckopressen ville dessutom att presstjänsten skulle vara aktiv så till vida
att den skulle göra journalistiska paket till tidningarna och göra
veckosammanfattningar.

Från främst landsortspressen framfördes önskemål om någon form av
bildservice i riksdagen. De större landsortstidningarna önskade också
möjlighet att kunna avlyssna kammardebatten via telenätet hemma på
resp. redaktion. En annan åtgärd som bedömdes som underlättande för
landsortspressen var att journalister på tillfälligt besök i riksdagen borde
ha möjlighet att från riksdagen kunna sända material till redaktionen på
telex eller telefaksimil. Denna utrustning borde också kunna användas av
riksdagsmän, som ville skicka material till sin hemorts tidningar.
Journalisterna i huset utnyttjar ibland stenografernas första version av

anförandena i kammaren, vilken är klar ca 1 timme efter det att anförandet
hållits. Denna möjlighet till kontroll av detaljer etc. borde också
landsortspressen kunna erbjudas.

Många landsortsjoumalister framförde önskemål om en utvidgad
bevakning av lokalt och regionalt material, lämpligen via TT.

Flera önskemål framfördes avseende riksdagstrycket. Landsortspressen
önskade snabbare distribution av utskottsbetänkandena. Det framkom
att ett icke så litet antal tidningar inte abonnerar på trycket, och därför
begärdes mer reklam och subventionering av priset. Man var missnöjd
med den långa tryckningstiden av motionerna vid allmänna motionstiden.
Önskemål framfördes också om att den förteckning över vilka betänkanden
som skall avgöras påföljande vecka skulle göras utförligare.

1 fråga om massmediernas bevakning av utskottens arbete framkom
önskemål från vissa journalister om presskonferenser efter sammanträdena,
offentliga utfrågningar i utskotten och rättighet för journalisterna
att få del av utskottens faktamaterial. Meningarna var emellertid ganska
delade i dessa frågor.

Många journalister önskade också möjlighet att utnyttja riksdagens
upplysningstjänst eller att på annat sätt kunna få den service som
upplysningstjänsten kan erbjuda. Ett önskemål om pressarkiv i riksdagen
framställdes också.

Det framkom att en allvarlig nackdel för massmediernas bevakning av
riksdagen är plenitidernas förläggning till eftermiddagar och kvällar och
därför önskades en tidigareläggning av debatterna.

Från flera håll påpekades att de studiedagar för journalister som
riksdagen arrangerar bör inriktas på redigerare och nattredaktörer.

Det uttrycktes också önskemål från flera journalister att få delta i
utskottens resor.

De journalister som var verksamma i riksdagshuset var i huvudsak
nöjda med arbetsmöjligheterna. Däremot hade, som framgått ovan,
landsortstidningarna en råd önskemål om förbättringar, i vilka även
vecko- och fackpressen i stor utsträckning instämde.

Etermedierna föreföll vara väl tillgodosedda i vad gällde service, teknik
och arbetsmöjligheter i huset.

4 Förbättrad service åt massmedierna

4.1 Inledning

Den princip om att ge massmedierna service för att underlätta deras
arbete i riksdagen som hittills tillämpats anser utredningen att riksdagen
även fortsättningsvis bör tillämpa. Servicen bör emellertid utökas.
Särskilda insatser bör göras för att underlätta för landsortspressen att
bevaka riksdagen.

4.2 Informationstjänst för massmedierna

Tidningar, som inte har ständig bevakning i riksdagen, har små
möjligheter att göra egna reportage och uppföljningar av aktuella frågor.
Man har inte tillgång till hela riksdagstrycket, man får inte tag på de
personer man söker kontakt med per telefon, man vet inte hur snabbt
ärendet avancerar i riksdagen, man är inte helt säker på hur organisationen
i riksdagen är uppbyggd och vet inte till vem man skall ringa för en
viss uppgift etc. Givetvis kan dessa hinder övervinnas av en god journalist,
men arbetsinsatsen avhåller säkerligen många från att satsa på sådana
artiklar.

Informationsutredningen har kommit fram till att en serviceinstans
som kunde hjälpa främst landsortspressen med uppgifter av antytt slag
bör skapas. Detta bör ske genom att en riksdagens informationstjänst
inrättas. Informationstjänsten skall arbeta på enskilda tidningars uppdrag
och utredningen föreställer sig att arbetsuppgifterna kommer att infatta
bl. a. följande: förmedla kontakter, upplysa om var ett visst ärende ligger,
skicka tryck och material, besvara enklare frågor om riksdagen. Det bör
påpekas att informationstjänstens tillkomst inte får stänga några
informationskanaler som redan i dag finns, t. ex. mellan journalister och
vissa tjänstemän.

I det följande skall en del andra förslag framläggas, vilka också innebär
arbetsuppgifter för informationstjänsten.

4.3 Överföringsmöjligheter för textmaterial

Journalister från landsorten på tillfälligt besök i riksdagen har i dag
inga möjligheter att snabbt sända hem artiklar till sin egen tidning på
annat sätt än via telefon. Om landsortstidningarna skall kunna konkurrera
med färskt material från riksdagen måste möjligheterna att sända
materialet förbättras. Många landsortstidningar har också kontakter med
riksdagsmän som sporadiskt eller ständigt medarbetar. Förbättrade
distributionsmöjligheter skulle underlätta även detta samarbete.

Utredningen har funnit det angeläget att riksdagen ställer sådana
tekniska anordningar till pressens förfogande att främst landsortstidningarna
snabbt kan erhålla material från riksdagen. Utredningen föreslår
därför att det i anslutning till presslokaliteterna inrättas en telecentral
som utrustas med telex och telefaksimil.

4.3.1 Telex

En telexanläggning består av en fjärrskrivmaskin, som är kopplad till
telenätet. På samma maskin kan meddelande både mottagas och sändas.

Handhavandet av en telex är enkelt — det fordras blott en kort
instruktion. Ibland använder man sig dock av speciella operatörer, som
skriver meddelandena. Orsaken härtill är att kapaciteten på en telexanläggning
helt och hållet beror på den snabbhet med vilken man skriver.

Telex innehas för närvarande av ca 75 dagstidningar, dvs. knappt
hälften av alla tidningar. Det är naturligt nog de mindre tidningarna som
saknar telex.

Utredningen föreslår att telecentralen utrustas med en telexapparat.
Det bör ankomma på förvaltningsstyrelsen att utforma detaljerna för
anläggningens utnyttjande.

4.3.2 Telefaksimil

Med telefaksimilförfarande överför man texten på ett papper från en
speciell apparat till en annan via telenätet. Principen är densamma som
för telefoto. Sändnings- och mottagningsapparater tillverkas och säljs av
privata företag. På marknaden finns för närvarande tre fabrikat som har
spridning bland tidningar, och det går inte att koppla samman en sändare
av ett fabrikat med en mottagare av ett annat. Handhavandet är enkelt.

Telefaksimilsystemet befinner sig i expansion och för närvarande har
drygt 40 tidningar sådan utrustning.

Utredningen föreslår, att riksdagen skapar möjlighet för telefaksimilöverföring.
En apparat av vart och ett av de tre mest spridda fabrikaten
bör anskaffas. Liksom för telexanläggningen bör förvaltningsstyrelsen
utforma detaljerna för utnyttjandet.

4.4 Möjlighet till avlyssning av kammardebatten via telenätet

Riksdagens tekniska utrustning medger utan några svårigheter utsändning
av kammardebatten på vanliga linjer på telenätet. Sådana linjer finns
redan i dag till kanslihuset, UD och tidningarna Dagens Nyheter,
Expressen och Svenska Dagbladet. På mottagarsidan har man anslutit
högtalare, men även en vanlig telefon kan användas. För närvarande
bekostas de befintliga ledningarna av abonnenterna själva.

Utredningen har konstaterat att inget tekniskt hinder finns för andra
tidningar i landet att erhålla en sådan service. Vid diskussionerna med
landortspressen har emellertid utredningen också funnit att långtifrån
alla tidningar skulle ha möjlighet att rationellt utnyttja en direkt ledning.
Utredningen anser att riksdagen inte rimligen bör engagera sig i
finansieringen av en sådan service, som skulle kunna bli tämligen dyrbar.*

4.5 Tillhandahållande av riksdagstryck

Från olika håll har framförts förslag om att pressen kostnadsfritt
skulle erhålla riksdagstrycket. För närvarande gäller de bestämmelserna
att samtliga tidningar med rum i riksdagshuset eller med i övrigt ständig

•Kostnaden för en direkt ledning är 600 kr. i inträdesavgift samt en kvartalsavgift
sorn beror på längden på den speciella telelinje som erfordras. Som prisexempel kan
nämnas att en linje Stockholm-Malmö kostar drygt 12 000 kr/kvartal. Flera
abonnenter kan dock anknytas till linjen utan annan kostnad än för förgreningslinjen.

bevakning får allt riksdagstryck gratis. Journalister på tillfälligt besök
erhåller det tryck de efterfrågar. I övrigt sker ingen gratisutdelning till
pressen, och heller ingen subventionering av priset på det tryck sorn
tidningarna köper (utöver den sorn sker genom att riksdagen inte tar ut
självkostnadspris på trycket, se vidare 5.3.2). 65 dagstidningar prenumererar
på snabbprotokollet för postdistribution, 32 på betänkanden och
18 på det definitiva protokollet. Samtliga de tidningar som får
gratisexemplar i pressfoajén är också, utom i två fall, prenumeranter på
åtminstone snabbprotokollet och betänkanden. Kostnaden är f. n. (1973)
för protokollet 90 kr., för propositioner, motioner, betänkanden etc. 205
kr., och för snabbprotokollet 60 kr.

Informationsutredningen anser, att det är angeläget att tidningarna har
tillgång till riksdagstryck i den utsträckning de anser sig ha användning
för det. Den i förhållande till tryckets omfattning blygsamma kostnaden
torde inte behöva avhålla någon tidning från att abonnera. Att många
tidningar ändå inte har riksdagstrycket kan förklaras av att man inte har
kapacitet på redaktionerna att ta hand om det och att den stora mängden
trycksidor gör det svårt att hitta det som är användbart, varför man utan
större men anser sig kunna avstå från att abonnera. Utredningen tror
därför, att gratisabonnemang på riksdagstrycket inte nämnvärt skulle
främja riksdagsbevakningen.

Däremot föreslår utredningen, att tidningar på speciell begäran skall
kostnadsfritt kunna erhålla enstaka riksdagstryck, t. ex. enstaka motioner,
propositioner, betänkanden eller snabbprotokoll. Denna service bör
enligt utredningen ligga på informationstjänsten, som skall ta emot
beställningarna och svara för att trycket snabbt distribueras till resp.
tidning.

4.6 Frågor ang. utskottsbevakningen

Som antyddes inledningsvis i kapitlet har riksdagsbevakningen under
senare år kommit att beröra även utskottens arbete.

Utskottens sammanträden är slutna. Det anses, att ingen bör yppa
något om vad som beslutats i utskottet innan betänkandet är justerat,
vilket vanligen brukar ske en vecka eller 14 dagar efter det att beslutet
har fattats. Utskottet kan dock besluta om omedelbart offentliggörande
av beslutet.

Tre önskemål avseende utskottsbevakningen har framförts vid de
utfrågningar som utredningen haft: presskonferenser efter beslutssammanträden
och tillgång till utskottens faktamaterial för journalisterna
samt offentliga utfrågningar i utskotten.

De två första förslagen syftar till att underlätta massmediernas
bevakning av utskottsarbetet medan det tredje anses kunna öka intresset
för riksdagens arbete genom det intresse som utfrågningen skulle tilldra
sig från massmediernas sida.

Frågan om offentliga utskottsutfrågningar har behandlats av riksdagen
vid flera tillfällen, senast i samband med beslutet om ny regerings -

form och riksdagsordning. Därvid har det rått delade meningar i frågan,
och förespråkarna för dylika utfrågningar har inte vunnit riksdagens
gehör. Informationsutredningen har därför inte prövat denna fråga.

Önskemålet att få tillgång till det faktamaterial som utskotten arbetar
med tar närmast sikte på promemorior och sammanställningar som
kansliet upprättar eller färdigt material som kommer utskotten till handa
utifrån. Några skäl i och för sig emot att ställa detta material till
massmediernas förfogande innan betänkandet är offentligt finns inte. Det
som emellertid gör att utredningen inte anser sig kunna lägga förslag om
fri tillgång till dessa handlingar är att det skulle få besvärande
konsekvenser från offentlighetssynpunkt. Utskottens handlingar i ett visst
ärende anses inte vara upprättade förrän betänkandet är justerat. Skulle
vissa handlingar bli offentliga tidigare måste klara gränser dras upp mellan
de två kategorier av handlingar som då skulle finnas hos utskotten. Detta
torde knappast vara praktiskt möjligt. Utredningen anser därför, att
utskotten från fall till fall själva bör ta ställning till om visst material skall
offentliggöras tidigare än betänkandet. Eventuellt kan utskotten också
besluta om att offentliggöra reciten när den är klar.

Önskemålet om presskonferenser har sin grund i att massmedierna så
snabbt som möjligt efter det att beslut har fattats vill få reda på beslutet och
dess innebörd. Nuvarande praxis på området innebär att TT erhåller ett
exemplar av betänkandet så snart detta färdigställts. Ibland lämnar
utskottet en särskild presskommuniké till TT när betänkandet har
justerats. Utredningen anser att denna praxis bör gälla även fortsättningsvis.
Därutöver anser utredningen att det ibland kan vara lämpligt att
utfärda en presskommuniké omedelbart efter det att beslut har fattats
och/eller att sammankalla till presskonferens. Presskommunikéer bör
utfärdas efter beslut i ärenden, som kan förväntas intressera massmedierna.
Presskonferenserna bör reserveras för frågor, som har ett betydande
politiskt intresse. Vid arrangerandet av presskonferenser bör informationstjänsten
vara utskottet behjälpligt med de praktiska detaljerna.

4.7 Riksdagsmaterial med regionalt och lokalt intresse

Utredningen har funnit det angeläget att söka tillgodose det intresse
för lokalt och regionalt material som landsortspressen framfört till
utredningen. Det har därvid framstått som naturligt att efterhöra TT:s
intresse för och syn på en dylik service. TT har därvid framhållit att dess
verkbyrå hittills i den mån det funnits resurser har bevakat lokal- och
regionalanknutet material. Detta har rönt stor uppskattning bland
tidningarna. Under 1973 har man därför inom TT diskuterat att utöka
denna bevakning till en särskild specialtjänst. Intresset för en sådan har
visat sig vara stort. TT har beräknat att kostnaderna skulle komma att
uppgå till ca 120 000 kr. om hela teleprinternätet skulle utnyttjas för
leveranser till alla berörda tidningar.

Utredningen föreslår att riksdagen skapar möjligheter för hela dagspressen
att erhålla riksdagsmaterial med lokalt och regionalt intresse

genom att riksdagen beviljar dagspressen, genom TT:s förmedling, ett
anslag för de abonnemangskostnader som uppkommer för den nämnda
specialtjänsten.

4.8 Kammarfotograferingen

Pressfotograferna kan i kammaren arbeta från pressläktaren och
allmänhetens läktare samt från två av de fyra kamerarum, som finns
längst bak i kammaren. De två andra kamerarummen är avsedda för TV.
Det kamerarum som finns snett ovanför talmanspodiet disponeras av TV,
men även pressfotografer äger tillträde dit. Utrymmet där är mycket
begränsat. Pressfotograferna har vid olika tillfällen uttalat missnöje med
sina arbetsmöjligheter i riksdagen.

Utredningen har haft en överläggning med företrädare för de större
bildbyråerna för att diskutera möjliga förbättringar i arbetsförhållanden.
Därvid framkom önskemål om att fotograferna skulle få tillträde till det
för ledamöterna avsedda utrymmet, men som ett alternativ kunde man
tänka sig ett särskilt kamerarum i kammarens främre del i likhet med vad
TV har.

Det är enligt utredningens uppfattning angeläget att pressfotograferna
ges rimliga arbetsmöjligheter i riksdagen. Uppenbarligen är nuvarande
förhållanden mindre tillfredsställande.

Efter kontakter med byggexpertis har det visat sig, att det är möjligt
att utan alltför stora ingrepp iordningställa ett lämpligt kamerarum.
Utredningen har förordat denna lösning, som också accepterats av
företrädare för pressfotograferna, och för att undvika onödig tidsutdräkt
har utredningen i samråd med pressfotograferna hemställt att förvaltningsstyrelsen
måtte handlägga denna fråga vidare.

4.9 Kurser för journalister

För att väcka intresse för riksdagsjournalistik arrangerar riksdagen
årligen en studievecka i riksdagen för landsortsjournalister. Utredningen
har efter att ha inhämtat synpunkter från olika håll bedömt läget så, att
en reformering är befogad.

Utredningen föreslår att det i stället för den årliga studieveckan
arrangeras en kurs som tar sikte på den redigerande personalen på
tidningarna men till vilken även andra grupper av journalister kan beredas
tillträde. Utredningen har haft kontakt med Pressinstitutet, som arrangerar
fortbildningskurser för journalister, och från institutets sida är man
positiv till samarbete i denna fråga.

I planeringen av kurserna bör från riksdagens sida pressekreteraren
delta. Riksdagen bör svara för alla kostnaderna i samband med kurserna.
Varje år bör åtminstone en kurs arrangeras, och om intresset är stort bör
kursen kunna dubbleras.

4.10 Vissa övriga förslag och åtgärder

I redovisningen från utfrågningarna med massmedierepresentanterna
framställdes en del mera begränsade förslag som utredningen här skall
beröra.

Vissa journalister önskade att informationstjänsten skulle göra journalistiska
paket och veckosammanfattningar av vad som förevarit i
riksdagen. Utredningen finner att detta inte överensstämmer med de
riktlinjer som angetts för informationstjänsten, som enbart skall arbeta
på tidningarnas uppdrag. Dylik service bör i stället vara en uppgift för
partiernas presstjänst och eventuellt för TT.

Önskemålen om bildservice i riksdagen anser utredningen inte att
riksdagen kan tillmötesgå. Det är från många synpunkter lämpligare att i
stället informationstjänsten får till uppdrag att förmedla uppdrag till
bildbyråer i Stockholm. Dessutom finns hos TT ett porträttarkiv som
även omfattar riksdagsmännen. Detta kan tidningarna utnyttja.

De i riksdagshuset verksamma journalisterna har påpekat att de ibland
har nytta av att kunna ta del av och få kopior på den första utskriften av
ett anförande i kammaren. Även landsortspressen borde kunna utnyttja
detta genom att via informationstjänsten begära en kopia, vilken sedan
kan sändas på telex eller telefaksimil till tidningen i fråga. Berörd
ledamot skall dock först lämna sitt medgivande till detta.

Utredningen har från förvaltningskontoret och tryckerienheten inhämtat
att man där prövar om distributionen av riksdagstrycket och
tryckningen av motionerna vid allmänna motionstiden kan ske snabbare
än för närvarande. Av denna anledning anser sig utredningen inte behöva
föreslå några särskilda åtgärder härvidlag.

Frågan om massmediernas önskemål om att få möjlighet att utnyttja
upplysningstjänsten har utredningen ansett böra avgöras först i samband
med prövningen av sakinformationens utformning. Utredningen återkommer
alltså till frågan i sitt nästa betänkande. Samma är förhållandet med
frågan om ett pressarkiv i riksdagen.

Önskemålen om framflyttning av plenitiderna för att undvika kvällsplena
för att därigenom massmedierna skulle få lättare att bevaka
riksdagsarbetet har utredningen inte ansett sig böra ta upp till behandling.
Frågan kommer att prövas i den utredning som tillsatts för att se
över riksdagens arbetsformer.

Kammarsekreterarens överläggning med riksdagsjournalisterna varje
vecka ansågs av de tillfrågade journalisterna synnerligen värdefull. Det
bör bli en uppgift för informationstjänsten att se till att anteckningar
från dessa överläggningar tillställs landsortspressen. Härigenom kan denna
få ytterligare information om vad som kommer att hända i riksdagen
påföljande vecka.

I vad gäller journalisternas önskemål om att få delta i utskottens resor
anser sig utredningen icke kunna förorda någon ändring i nuvarande
bestämmelser.

Utredningen föreslår vidare att informationstjänsten får i uppdrag

att utarbeta en kortfattad skrift med riksdagsinformation för journalister.
Där bör ingå en redovisning av den service som riksdagen ger till
massmedierna och uppgifter om riksdagen som institution och dess
arbetsformer samt upplysningar om tryckets uppläggning. Denna bör
spridas till samtliga tidningar samt etermedierna.

5 Riksdagens egen informationsverksamhet

Undersökningar har visat att massmediernas riksdagsinformation
tyvärr lockar läsare/lyssnare i begränsad utsträckning. Det kan på goda
grunder förmodas att det företrädesvis är de som har ett betydande
politiskt intresse som tar del av den. Informationens karaktär medför
nämligen att människor med begränsade kunskaper om politik har svårt
att tillgodogöra sig stoffet. Massmedierna förutsätter (och måste förutsätta)
att läsarna/lyssnarna känner till grundläggande fakta och förhistorien.
Flertalet medborgare har inte den kunskapen.

Vidare kan massmediernas primära intresse för det politiska spelet i
kontroversiella frågor ibland vara till nackdel från informationssynpunkt.
Viktiga reformer som tillkommer i enighet kan bli negligerade av
massmedierna.

Koncentrationen på debatten i massmediernas riksdags- och samhällsbevakning
medför ibland att läsarna/lyssnarna svävar i ovisshet om på
vilket stadium av beslutsprocessen ärendet befinner sig. Man vet inte om
beslut har fattats eller om det endast är förslag som diskuteras.

De här nämnda dragen i massmediebevakningen av riksdagen är i stor
utsträckning betingade av de svenska massmediernas fria ställning och bör
därför tas för givna. Bedömningen av materialets nyhets- och informationsvärde
skall ligga hos redaktionerna. Detta förhållande har utredningen
utgått ifrån i de förslag till kompletterande massmedieinformation
som utredningen framlägger.

Utöver information om det aktuella politiska skeendet i riksdagen
behövs också information om riksdagens kompetens och arbetsformer,
dvs. institutionell information. Utredningen lägger fram förslag om en
avsevärd vidgning av riksdagens insatser på detta område, t. ex. skolverksamheten
och visningsverksamheten.

I kap. 2 har i tre punkter angivits det syfte, som riksdagens
informationsverksamhet enligt utredningens uppfattning bör ha. De
åtgärder som utredningen nu kommer att föreslå har dispositionsmässigt
delats upp efter olika målgrupper, nämligen 1) alla medborgare, 2) den av
riksdagen aktivt intresserade allmänheten, 3) de politiskt intresserade
samt 4) lärare och studerande. Varje målgrupp har vidare speciell
anknytning till någon av punkterna i det angivna syftet, vilket framgår
nedan.

5.1 Information till alla medborgare

Huvudsyftet med den information som riktas till allmänheten i dess
helhet är dels att informera om riksdagens beslut och verksamhet, dels att
illustrera riksdagens roll i folkstyret. Informationen bör bidraga till en
allmän fortbildning i medborgarkunskap samt komplettera och förstärka
massmediernas redaktionella information.

Utredningen lägger fram förslag dels om försöksverksamhet med
informationsannonsering i dagspressen, dels om s. k. särskild samhällsinformation
i radio och TV i anslutning till avtalet mellan staten och
Sveriges Radio.

Massmediernas redaktionella bevakning kommer, som utredningen
tidigare framhållit, även i framtiden att spela den viktigaste rollen då det
gäller att informera medborgarna om riksdagen och dess arbete. Den
kompletterande information som utredningen anser önskvärd måste
utformas med detta förhållande som utgångspunkt.

Informationen bör framträda utan anspråk på fullständighet. Någon
totalredovisning av riksdagsbesluten skall inte eftersträvas.

Myndigheterna informerar om nya lagar och bestämmelser då de
träder i kraft. På den informationen måste ställas ganska långt gående
krav på fullständighet. Riksdagens egen information i samband med att
besluten fattas har emellertid ett annat syfte. Den skall dels förhandsinformera
om de beslut som myndigheterna senare skall ge detaljinformation
om, dels klargöra att det är riksdagen som fattar besluten, inte något
ämbetsverk eller någon tjänsteman.

5.1.1 Informationsannonsering i dagspressen

Informationsutredningen är enig om att regelbunden informationsannonsering
i dagspressen kan vara ett effektivt medel att nå många
medborgare med en information som motsvarar det syfte som ovan
angivits. Utredningen är emellertid också ense om att utformningen av en
sådan annonsering stöter på betydande svårigheter, varför något beslut
om permanent — och nödvändigtvis ganska kostnadskrävande — annonsering
inte bör fattas utan föregående begränsad försöksverksamhet.

Även i en annons av den storlek utredningen tänker sig är utrymmet
ytterst knappt i förhållande till det mycket stora material som
framkommer under en vecka. Då därtill kommer att detta material till
stor del gäller kontroversiella frågor kommer de för urvalet ansvariga att
ställas inför svåra problem. Svårigheterna bör emellertid kunna övervinnas,
om man strikt håller fast vid den ovan angivna målsättningen.

Olika typer av material bör ingå i annonserna, till exempel:

I. Veckan som gått

a) En allmän inledning som ger en kort sammanfattning och
karakteristik och där beslut och debatter som redan uppmärksammats i

massmedierna endast omnämnes.

b) Information om beslut. Urvalet skall avse ett mindre antal
riksdagsbeslut som av olika skäl (att de fått stå tillbaka för annat material
i den normala nyhetsvärderingen, att de fattats sent på kvällen etc.) inte
uppmärksammats särskilt i det redaktionella materialet. Besluten skall
väljas så, att de ger goda exempel på att riksdagen arbetar med frågor som
har direkt personlig betydelse för medborgarna.

c) Information om utskottsarbetet. Avsikten är att informera om
vilka ärenden som inom kort kan väntas komma upp till avgörande i
riksdagen samt framhålla utskottens roll i riksdagsarbetet.

II. Den innevarande veckan (annonserna tänks publicerade på tisdagar)

a) Uppgift om plenumtider för att ge medborgare, som har möjlighet
att besöka riksdagen, kännedom om när plenum pågår.

b) Viktigare ärenden under veckan. Genom sådan förhandsinformation
kan man dels stimulera läsarna till att ta del av referat i
massmedierna från de förhandsaviserade debatterna, dels fästa mediernas
uppmärksamhet på debatterna, varigenom bevakningen möjligen kan
effektiveras.

III. Institutionell information

a) Information om riksdagstrycket och riksdagens tidskrift. Avser att
ge intresserade läsare anvisningar om hur de skall kunna få veta mer om
vad som utspelats i riksdagen.

b) ”Litet riksdagslexikon.” Korta förklaringar till ord och uttryck
som förekommer i annonserna och eljest i riksdagssammanhang.

Forsö ksannonsering

Utredningen föreslår att under 1974 års riksdag försök göres med
annonsering åtta veckor inom vissa avgränsade geografiska regioner. Den
med försöket förknippade utvärderingen bör bl. a. avse att utröna
informationseffekten inom den bearbetade regionen i jämförelse med vad
som samtidigt kan konstateras i delar av landet där annonsering ej
förekommit.

Ingen medborgare borvid annonseringen diskrimineras i informationshänseende
på grund av sitt tidningsval. Om annonseringen skall permanentas
bör den ske i samtliga dagstidningar med annons av samma
storlek. Vid försöksannonsering upprätthålls totalitetsprincipen inom de
valda regionerna.

Utredningen beräknar att en försöksannonsering av från utvärderingssynpunkt
tillräcklig omfattning kan ske för en total kostnad, inklusive
kostnad för utvärdering, av ca 1,3 mkr. Annonseringen bör genomföras i
samverkan mellan det föreslagna redaktionsrådet och nämnden för
samhällsinformation. Informationsutredningen avser att, i den händelse
försöksverksamheten kommer till stånd, följa densamma samt för
talmanskonferensen framlägga resultatet av utvärderingen och föreslå de
åtgärder som därvid kan befinnas lämpliga.

5.1.2 Riksdagsinformation i radio-TV

Som framgick i kap 3.4 sänder radio-TV inga andra program från och
om riksdagen än inslag i nyhetsprogrammen och direktsändningar. I
princip behandlar alltså etermedierna riksdagsmaterialet på motsvarande
sätt som dagspressen.

I vad gäller sändningarnas omfattning visar de siffror som presenteras i
bil. A att de kommenterande nyhetsprogrammen sänder relativt många
inslag från riksdagen, nästan 10 procent av alla inslag har riksdagsanknytning.
Andelen riksdagsmaterial i dagspressen torde knappast vara så stor.
Huruvida det borde vara fler eller färre inslag med riksdagsanknytning har
utredningen ingen anledning att uttala sig om, eftersom bedömningen av
nyhets- och informationsvärdet ligger på massmediernas redaktioner.

För bedömning av möjligheterna att öka programutrymmet avseende
informationen från riksuagsarbetet har §§6 och 11 i Sveriges Radios
avtal med staten ett särskilt intresse. De lyder:

§ 6. Bolaget skall i programverksamheten hävda de grundläggande
demokratiska värdena.

Programverksamheten skall bedrivas med beaktande av ljudradions
och televisionens centrala ställning i samhället. Av detta följer bland
annat skyldighet för bolaget att i lämplig form upplysa om nuets
händelser och orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt
stimulera till debatt kring sådana frågor.

§11. På begäran av statlig myndighet skall bolaget låta sända
meddelande, som är av vikt för allmänheten. Bolaget har därvid att tillse,
att meddelandet ges en för rundradion lämplig utformning och att det ej
genom sin omfattning eller eljest inverkar menligt på programverksamheten.

Efter prövning i varje särskilt fall får bolaget mot avgift låta sända
meddelande, som är avsett för viss eller vissa personer och som är av
synnerlig vikt.

Avgift enligt andra stycket skall erläggas till televerket och användas
för rundradioverksamheten.

Radio och TV sänder för närvarande olika typer av inslag ”på begäran
av statlig myndighet”, nämligen korta meddelande, s. k. trailers i radio,
s. k. spots i TV, eller mer omfattande program.

Enligt utredningens mening finns det inget som förhindrar sändning av
dylika meddelanden på begäran av riksdagen, om de står i överensstämmelse
med vad som sägs i § 11 ovan, dvs. ”är av vikt för allmänheten”.
Samma uppfattning synes 1969 års radioutredning hysa. Den har givit
exempel på områden, där det föreligger ett behov av samhällsinformation
via etermedierna. Ett av dessa områden benämns ”Ny lagstiftning och
andra riksdagsbeslut”. Härom säger radioutredningen.*

”Ljudradio och TV riktar ibland relativt stor uppmärksamhet åt de
frågor som behandlas i riksdagen. Många gånger blir det den debatt som
ingår i beslutsprocessens långa kedja som tilldrar sig det största intresset.

*SOU 1973:8, s. 297.

Detta leder ofta till att även de fattade besluten får en informativ
belysning och att allmänheten denna väg kan få reda på vad besluten
innebär. Det inträffar emellertid också att speglingen av debatten
kommer i främsta rummet och skymmer beslutens innebörd. En del
beslut får inte någon belysning därför att de inte är kontroversiella.
Anhopning av beslut i slutet av en session kan också leda till minskad
publicitet.

Det är ett samhällsintresse att innebörden i ny och ändrad lagstiftning
görs lättillgänglig för allmänheten.

Det är också viktigt att få belyst riksdagens behandling av ekonomiska
frågor. När statsverkspropositionen lämnas behandlas den i ljudradio och
TV och dessutom utförligt i pressen. Riksdagens behandling av de olika
huvudtitlarna tilldrar sig inte lika stor uppmärksamhet.

Det är angeläget att regelbundna redogörelser i ljudradio och TV ges
om lagstiftnings- och andra viktiga beslut.”

Informationsutredningen föreslår, att riksdagen ger talmanskonferensen
i uppdrag att med Sveriges Radio diskutera möjligheter för s. k.
särskild samhällsinformation från riksdagen eller hur man på annat sätt
kan öka informationsutbudet från riksdagen.

5.2 Information till den av riksdagen aktivt intresserade allmänheten

Redan i dag finns det ett intresse för riksdagen och dess verksamhet
som inte helt tillgodoses utav massmediernas bevakning. Riksdagens
åtgärder för att tillfredsställa önskemålen lämnar för närvarande en del
övrigt att önska. Om de åtgärder som utredningen nu föreslår kommer att
stimulera intresset för riksdagen och riksdagsarbetet är det än nödvändigare
med en förstärkning av den informationsverksamhet, som så att säga
arbetar på uppdrag av allmänheten, dvs. där allmänheten själv tar initiativ
för att informera sig. Utredningen föreslår nedan åtgärder på tre
områden, informationstjänst, visningsverksamheten och service för besökande
på allmänhetens läktare.

5.2.1 Informationstjänst för allmänheten

Informationsutredningen föreslår, att riksdagen inrättar en informationstjänst
för allmänheten. Dit skall allmänheten kunna vända sig för att
få svar på frågor rörande riksdagen och riksdagsarbetet. Huvudsakligen
torde det bli fråga om telefonförfrågningar, men även personliga besök
bör kunna tas emot. Alla samtal med ospecificerade förfrågningar som
kommer till riksdagens telefonväxel bör regelmässigt kopplas till denna
informationstjänst. Om inte den därvarande tjänstemannen kan lämna
önskade uplysningar finns möjligheten att koppla samtalet vidare till
någon som kan förmodas vara insatt i frågan. Beställningar på riksdagstryck
vidarebefordras till tryckeriexpeditionen, eftersom någon gratisutdelning
till allmänheten inte skall förekomma. Informationstjänsten bör
vara öppen under dagtid samt även på kvällstid någon dag i veckan.

Informationstjänstens tillkomst får inte medföra några nya begränsningar
i möjligheterna att komma i kontakt med övriga tjänstemän i
riksdagen.

5.2.2 Visningsverksamheten

5.2.2.1 Nuvarande förhållanden

Guidade visningar förekommer för allmänheten och för förhandsanmälda
grupper. Under sessionstid med undantag för månaderna maj och
december sker visningar för allmänheten varje lördag och söndag och för
förhandsanmälda grupper måndag eftermiddagar samt måndag- och
fredagkvällar. Under sommaruppehållet sker visningar för allmänheten
måndag—fredag under månaderna juli—september.

Drygt 22 000 personer deltog i guidade visningar under 1972,
fördelade på nästan 9 000 vardera på våren och sommaren samt nästan
5 000 på hösten.

Utöver visningar med riksdagens guider förekommer det ofta att
ledamöter, personal på partigruppskanslierna och riksdagstjänstemän tar
emot grupper för rundvandring och information. För denna typ av
visningar har förvaltningskontoret utfärdat speciella riktlinjer (cirkulär
5/1972). I dessa anges bl. a. att gruppbesök i god tid skall anmälas till en
viss tjänsteman i förvaltningskontoret och att riksdagens guider bör
medverka i besökets genomförande. Riktlinjerna har hittills tyvärr följts i
mycket liten utsträckning.

Guidningsverksamheten handhas av en halvtidsanställd föreståndare.
Vederbörande svarar för inbokning och planering av besök samt
utbildning av guider. Samma tjänsteman har också vissa arbetsuppgifter i
verksamheten ”Riksdag—skola”.

För närvarande arbetar fem guider på arvodesbas, och dessutom guidar
föreståndaren viss tid utöver sin halvtidstjänst. Organisatoriskt är
guidningsverksamheten placerad i förvaltningskontorets intendenturenhet.

För budgetåret 1973/74 har ca 110 000 kr. anvisats av riksdagen för
att täcka löner till föreståndaren och arvoden till guiderna.

Utredningen har tillsammans med föreståndaren för guidningsverksamheten
genomfört en mindre utvärdering av de guidade visningarna. Ca
200 besökande fick svara på ett tiotal frågor och lämna synpunkter och
förslag. Resultatet tydde på att visningarna var väl avvägda och att
guiderna var skickliga och kunniga. Föreståndaren för verksamheten har
vid överläggning med utredningen framställt önskemål av begränsad
omfattning, mest avseende praktiska detaljer.

5.2.2.2 Utredningens förslag

Informationsutredningen har den uppfattningen, att en väl fungerande
visningsverksamhet är en stor tillgång när det gäller att väcka och

stimulera intresset för riksdagen och dess arbete. Att verksamheten
dessutom tillgodoser ett turistintresse är enbart av godo.

Guidningsverksamheten fungerar för närvarande bra, bortsett från
detaljer. Den övriga visningsverksamheten, dvs. i regi av ledamöter etc.
har däremot enligt utredningens uppfattning vissa mindre tillfredsställande
drag. Framför allt saknas en planering och samordning av besöken,
vilket innebär risk för kollisioner mellan grupperna och att de besökande
därigenom kanske inte får det utbyte av besöket som man väntat sig.
Utredningen föreslår därför, att alla besök av grupper i riksdagshuset skall
anmälas till föreståndaren för guidningsverksamheten. Vederbörande får
då möjlighet att samordna besöken. Ledamöter, partigruppskanslier och
tjänstemän bör också utnyttja den service som guidverksamheten
erbjuder i form av råd om visningsväg genom huset etc. Guiderna står
också till förfogande för visningar som arrangeras av ledamöter etc. I
princip innebär dessa förslag blott att riktlinjerna i det ovan nämnda
cirkuläret följs.

Bl. a. som en konsekvens av förslaget om samordning av alla
gruppbesök i riksdagshuset föreslår utredningen att tjänsten som föreståndare
för guidningsverksamheten utökas från halvtid till heltid. Det
finns emellertid också andra skäl till denna åtgärd. Det är således
angeläget, att det finns en tjänsteman i riksdagen som med kort varsel
kan visa omkring besökande. Dessutom gör redan de nuvarande uppgifterna
att fyllnadstjänstgöring blivit nödvändig ganska regelbundet. Det är
angeläget att föreståndaren för visningsverksamheten har egen guiderfarenhet.
1 tjänsten bör också ingå egen guidning tämligen regelbundet.

I föreståndarens uppgifter bör också ingå att stimulera grupper att
besöka riksdagshuset. Det kan förmodas att nyhetsintresset för riksdagshuset
snart har ebbat ut och det blir då angeläget att aktivt påverka
föreningar och andra sammanslutningar, kurser och konferenser till
besök.

Visningsverksamhetens komplettering med broschyrer till försäljning
och liknande material bör det ankomma på förvaltningssstyrelsen att ta
ställning till, och utredningen vill blott påpeka vikten av att det intresse
för riksdagen som förhoppningsvis skapas av visningarna tillvaratas genom
att det t. ex. tillhandahålles informationsmaterial och att man ger
anvisningar på var ytterligare information kan erhållas.

I vad gäller antalet visningar och deras tidsmässiga förläggning m. m.
finner utredningen att de frågorna bäst avgöres av förvaltningsstyrelsen.

5.2.3 Service till besökande på allmänhetens läktare

5.2.3.1 Nuvarande förhållanden

Även om principen att kammarens överläggningar är offentliga har sin
största betydelse genom att massmedierna kan bevaka skeendet, skall
man inte bortse från det värde som det ligger i att den breda allmänheten
direkt kan ta del av riksdagsarbetet. Riksdagen har fördenskull inrett en

rymlig åhörarläktare med trehundrafemtio platser och i anslutning härtill
finns en foajé. Till ledning för de besökande utdelas i foajén en plan över
kammaren med ledamotsförteckning och vidare en talarlista. Dessutom
finns dagordningen tillgänglig i foajén. Under vårsessionen 1973 beräknas
ca 40 000 personer (varav ca 5 000 i verksamheten ”Riksdag—skola”) ha
besökt allmänhetens läktare för att lyssna på debatter.

5.2.3.2 Utredningens förslag

För många människor kan det vara förvirrande att komma in på
läktaren mitt under en debatt. Man vet inte vem som talar och inte vad
det talas om. Mot den bakgrunden har herr Andersson i Ljung m. fl. i
motion 1973:366 som överlämnats till informationsutredningen föreslagit
att på en bildskärm skulle anges vilket ärende som behandlas och
vilken talare som har ordet. Utredningen har prövat frågan och funnit, att
med tillgång till talarlista och dagordning kan den besökande tämligen
snart orientera sig om vad som pågår. En bildskärm kan dessutom blott
ange mycket kortfattat vad som behandlas. Den förhållandevis mycket
dyra investeringen kan knappast anses motiverad. I stället vill utredningen
föra fram några andra förslag, som bör göra besöket på
riksdagsläktaren mera givande.

a) Förutom ledamotsförteckning och talarlista bör dagordning utdelas
till alla besökande.

b) Ett exemplar av aktuella delar av riksdagstrycket bör finnas
tillgängligt i foajén, och de besökande skall göras uppmärksamma på det.

c) En speciellt för läktarbesökande avpassad broschyr bör framställas
och utdelas gratis.

d) Utställningar om riksdagen och dess arbete bör arrangeras i
allmänhetens foajé.

5.3 Information till de politiskt intresserade

Som framgått tidigare i betänkandet får de politiskt aktiva och
intresserade en stor del av sitt informationsbehov om riksdagsarbetet
tillgodosett genom massmediernas riksdagsbevakning. Denna är i huvudsak
inriktad just på de medborgare som har goda för- och baskunskaper.
Den information som riksdagen därför bör ge till denna grupp skall avse
att komplettera och fördjupa massmediernas material.

Utredningen har haft en överläggning med representanter för riksdagspartiernas
kanslier för att få synpunkter på partiernas möjligheter att
delta i informationsverksamheten om riksdagen.

Därvid framkom önskemål om generositet med utdelning av trycket,
t. ex. i form av höjning av övre gränsen för det antal tryck som partierna
får gratis. För kurs- och konferensverksamhet önskades färdiga paket av
riksdagstrycket i vissa ärenden. Det ansågs också att partigruppskanslierna
borde förstärkas med informationstjänstemän, bl. a. för att hjälpa
riksdagsmännen att få ut material till pressen. Det anmäldes också

svårigheter med den riktade informationen, dvs. till dem som bara vill ha
material av viss typ eller inom vissa områden, t. ex. fackförbunds- och
andra tidskrifter. Flera representanter förespråkade också en egen
riksdagens tidskrift.

I informationen till de politiskt intresserade bör riksdagen enligt
utredningens mening samverka med de politiska partierna. Riksdagen bör
svara för en aktiv marknadsföring av trycket, produktion av olika skrifter
med detaljinformation av värde för målgruppen samt genom utgivande av
en tidskrift, som allsidigt skall redovisa de viktigaste frågornas behandling
i riksdagen. Marknadsföringen av både tidskrift och tryck bör speciellt ta
sikte på partiernas medlemmar. Partierna bör dessutom få ökade resurser
till gruppkanslierna för informationsinsatser gentemot de egna medlemmarna.

5.3.1 Riksdagens tidskrift

Dagspressen och radio-TV tillgodoser med sin riksdagsbevakning i
huvudsak de politiskt intresserades önskemål om att kunna följa den
politiska verksamheten i riksdagen. Massmedierna varken är eller kan vara
heltäckande. Orsaken är att riksdagsmaterialet får konkurrera med annat
nyhetsmaterial på lika villkor. Eftersom nyhetsmedierna i stort sett
enbart arbetar med dagsfärskt material ”repareras” sällan en knapphändig
redovisning av t. ex. ett arbetsplenum i riksdagen.

För att förse i första hand de politiskt intresserade med en något
fylligare information om riksdagens arbete än vad massmedierna ger
föreslår informationsutredningen att riksdagen utger en egen tidskrift.
Innehållet skall vara sådant att de politiskt intresserade skall få möjlighet
att mera i detalj ta del av debatter och beslut i de viktigare
riksdagsärendena.

Tidskriften bör utkomma en gång i veckan under en sessionstid och ha
en heltidsanställd redaktör. Redaktören bör vara underställd ett redaktionsråd
med representanter för bl. a. de politiska partierna. Redaktionsrådet
bör utses av talmanskonferensen.

Som bilaga B har intagits en PM för tidskriften, vilken utarbetats av
red. Åke Malmström i samarbete med utredningens sekreterare. Utredningen
anser att de i promemorian lämnade förslagen på tidskriftens
uppläggning och utformning kan tjäna som underlag för redaktörens och
redaktionsrådets arbete.

Till detaljerna om redaktörens ställning, redaktionsrådets sammansättning
m. m. återkommer utredningen i kap. 6.

5.3.2 Spridningen av riksdagstrycket

Riksdagstrycket innehåller en dokumentation i samhällsfrågor som
saknar motsvarighet. Många politiskt intresserade har säkerligen stor
glädje och nytta av att ha tillgång till trycket. Upplagorna för tryckets
olika delar är dock jämförelsevis låga, mellan 2 000 och 3 000 ex., och

antalet betalande prenumeranter uppgår till knappt 1 000 på snabbprotokollet
och till drygt 1 000 på bihanget. Blott departementen har numera
rätt till gratisexemplar.

Riksdagen bör enligt utredningens uppfattning verka för att riksdagstrycket
får så stor spridning som möjligt. Två frågor bör därvid speciellt
uppmärksammas, marknadsföringen och prissättningen.

Riksdagen måste på olika sätt informera enskilda och grupper om att
riksdagstrycket finns till försäljning. Det är därför angeläget att insatser
görs för att marknadsföra riksdagstrycket. Utredningen anser sig inte
närmare behöva precisera hur detta skall ske, utan det bör ankomma på
förvaltningsstyrelsen att vidta lämpliga åtgärder.

Prissättningsfrågan avseende riksdagstrycket är vansklig att belysa på
grund av den stora mängd tryck som behövs för riksdagens eget arbete.
Allmänt kan sägas, att subventioneringen av försäljningspriset är betydande.
Subventioneringen har dessutom ökat under de senaste åren, eftersom
någon prishöjning inte har skett sedan priserna fastställdes för år 1971.
Prishöjningarna på papper, sättning och tryck samt lönehöjningarna som
skett under 1971 — 1973 skulle motivera en höjning av priserna för 1974
med inemot 30 procent. Förvaltningsstyrelsen beslöt vid sammanträde
den 17.10.1972 att ”ingen prishöjning skulle företas förrän resultatet av
den blivande utredningen om riksdagens informationsbehov föreligger”.

Vid olika tillfällen har det framförts förslag om att bibliotek, skolor
och andra kostnadsfritt skulle förses med riksdagstrycket. Skälet är att
det skulle öka möjligheterna för medborgarna att ta del av riksdagens
arbete.'' Utredningen har dock den uppfattningen, att någon ökad läsning
inte kommer till stånd blott genom att trycket blir tillgängligt på ett
bibliotek eller liknande. Ytterligare prissubventionering eller kostnadsfritt
tillhandahållande bör därför enligt utredningens uppfattning ske
först om det visar sig att kostnaden för riksdagstrycket är så betungande
att t. ex. bibliotek inte kan abonnera på trycket trots att det finns
efterfrågan.

Utredningen har inte haft möjlighet att utarbeta några närmare
detaljer för prissättningen, utan föreslår i stället att förvaltningssstyrelsen
får i uppdrag att göra en översyn. Under tiden bör nuvarande priser förbli
oförändrade. I översynen bör bl. a. prövas om trycket lämpligen kan
försäljas till det pris som motiveras av de rörliga kostnaderna, dvs. att
riksdagen svarar för alla kostnader fram till tryckningen. Vidare bör
riksdagstryckets priser jämföras med vad övrigt statligt tryck kostar
(SOU, SFS etc.). Även lämpligheten av rabattering av priset vid
försäljning till vissa grupper bör prövas.

5.3.3 Övrigt tryck m. m.

Riksdagen producerar förutom riksdagstrycket både skrifter och annat
material. En del av detta kommer till användning i den utåtriktade
informationsverksamheten, men är också avsett att tillgodose ett behov
som finns inom riksdagen. Annat är mera direkt avsett för allmänheten,

medan åter annat har enbart internt intresse.

Informationsutredningen har framlagt förslag om utökning av materialproduktionen
på tre punkter, riksdagsinformation för journalister,
broschyr för besökande på allmänhetens läktare samt riksdagens tidskrift.
Någon utvärdering av behov och utformning av redan befintliga skrifter
och annat material har inte gjorts av utredningen, då hänsyn även måste
tas till andra krav än de som avser den utåtriktade informationen.
Utredningen anser det vara lämpligare, att förvaltningsstyrelsen får i
uppdrag att göra en allmän översyn av det material som produceras i
riksdagens regi eller med dess medverkan. Översynen bör innefatta en
analys av behov och målgrupper samt prissättningen på resp. objekt. Det
är inte utredningen främmande, att en sådan översyn kan leda fram till,
att produktionen kan behöva läggas om och utvidgas.

Till utredningen har förslag framförts om att riksdagen skulle utge en
riksdagsmatrikel med biografiska uppgifter om ledamöterna samt porträtt.
Utredningen har inte funnit skälen vara tillräckligt starka för att
förslaget skulle kunna tillstyrkas. Dessutom kan nämnas att en dylik
förteckning med porträtt och kortfattad biografi utges av ett bokförlag i
Stockholm efter varje val till riksdagen.

5.3.4 Stöd till partigrupperna

5.3.4.1 Partigruppkansliernas informationsverksamhet

Partigruppskanslierna har i dag en mängd olika arbetsuppgifter. De
svarar för förberedelser av interna frågor av olika slag, de står enskilda
gruppmedlemmar till tjänst med upplysningar och utför smärre utredningsuppdrag.
Kanslierna hjälper också till med motionsskrivande och
författar utkast till reservationer i utskottsbetänkanden. 1 mån av tid
deltar kansliets personal i informationsspridning av olika slag.

Utredningen finner det viktigt att riksdagspartierna ges goda möjligheter
att informera om sin verksamhet. Framför allt bör partierna
kontinuerligt kunna förse massmedierna med material. Vidare bör
partigruppskanslierna ha resurser att sammanställa kurs- och konferensmaterial
om vissa riksdagsfrågor för partiets eget bruk. Utredningens
förslag presenteras nedan under 5.3.4.3.

5.3.4.2 Riksdagsledamöternas informationsverksamhet

Riksdagsledamöternas kontakter med sina väljare är viktiga informationstillfällen.
Riksdagen bör söka underlätta ledamöternas informationsverksamhet
gentemot sina väljare.

Flertalet av de förmåner som riksdagsledamöterna redan har är
självfallet också positiva ur informationssynpunkt. Här må blott erinras
om fria resor med järnväg och fri telefon i riksdagen. Förbättrad service
över huvud taget för ledamöterna förbättrar också deras möjligheter att
informera om sin verksamhet och händelserna i riksdagen. Utredningen

har emellertid ansett, att de mera allmänna servicefrågorna ligger utanför
uppdraget. Blott en fråga har diskuterats av utredningen i detta
sammanhanget, nämligen ledamöternas portokostnader.

Utredningen anser att det är värdefullt att ledamöterna brevledes
håller kontakt med sina väljare, och portokostnaderna bör därför i
möjligaste mån bestridas av riksdagen. Detta bör ske på sätt som anges
nedan.

5.3.4.3 Utredningens förslag

Utredningen har funnit att det lämpligaste sättet att stödja partigruppernas
och ledamöternas informationsverksamhet är att höja kanslistödet
till politiska partierna. Detta bör ske genom en höjning av den del av
kanslistödet som benämns tilläggsstöd. Detta utgår för närvarande med
3 500 kr. per är för varje mandat i riksdagen om partiet är företrätt i
regeringen, annars med 5 250 kr. Utredningen föreslår att dessa belopp
höjes med vartdera 20 procent till 4 200 kr. resp. 6 300 kr. *

Ledamöternas portokostnader bör bestridas genom den föreslagna
bidragshöjningen. Utredningen har beräknat, att i genomsnitt ca hälften
av höjningen kommer att tas i anspråk på detta sätt. Utredningen har
också övervägt alternativet att införa tjänstebrevsrätt, men har avvisat
detta. En obegränsad tjänstebrevsrätt skulle lätt leda till att partiernas
post gick via ledamöterna och man skulle få en okontrollerbar utveckling.
Tilldelning av visst antal kuvert till varje ledamot skulle bli onödigt
byråkratiskt och vara i princip likvärdigt med direkt ekonomiskt stöd.
Eftersom det senare är lättare att administrera har utredningen stannat
för den lösningen.

5.4 Information till lärare och studerande

Riksdagens arbete och dess ställning i konstitutionen är centrala
avsnitt i ämnet samhällskunskap på de flesta nivåer i utbildningsväsendet.

Skälet till att riksdagen bör engagera sig i en verksamhet som riktar sig
till skolorna är vetskapen om att studierna kan bli väsentligt mer givande
om skolans ordinarie material kompletteras med aktuellt och autentiskt
material från riksdagen och med aktiviteter i riksdagens regi. Skolverksamheten
bör också stå i överensstämmelse med riksdagsinformationens
allmänna syften. Den bör därför utformas så att den stimulerar till ett
aktivt samhällsintresse för samhällsfrågor. Härigenom får utbildningen
också aktuella komplement, och därmed kommer skolverksamheten även
att bli ett led i fortbildningen i medborgarkunskap.

* Förslaget innebär en ändring i lagen om statligt stöd till politiska partier (SFS
1972:625), § 8.

3 Riksdagen 1973.

5.4.1 Nuvarande förhållanden

Verksamheten ”Riksdag-skola” innefattar utarbetande och tillhandahållande
av material om riksdagen, arrangerande av studiebesök i
riksdagshuset för skolklasser samt koncentrationshalvdagar om riksdagsarbetet
ute i skolorna.

1 vad gäller material om riksdagen har det framställts ett studiepaket
kring annonsskatten och presstödsfrågan. Det innehåller en klassuppsättning
av samtliga tryckta riksdagshandlingar i ärendet vid behandlingen
1971, några ledarkommentarer och lärarhandledning. Det tillhandahålles
gratis. Ett motsvarande material i författningsfrågan har utarbetats under
sommaren 1973 och har under hösten börjat distribueras. Vidare finns
till försäljning en stillfilm om riksdagen och dess arbete till vilken
frågeformulär för eleverna och lärarhäfte framställts. Vidare säljs riksdagsbroschyren
via skolverksamheten.

Studiebesök för skolklasser arrangeras de dagar då riksdagen har
plenum. Då ges i lektionssalen information om riksdagsarbetet av
arvodesanställda informatörer med hjälp av stillbilder och videobandinslag
från kammaren. Vidare får klassen träffa och ställa frågor till en
riksdagsledamot och besöket avslutas med att man lyssnar på debatten
från kammarläktaren. Ingen rundvandring i huset förekommer med tanke
på att plenum pågår.

Speciellt för de skolor som inte har tillfälle att sända klasser på
studiebesök arrangeras koncentrationshalvdagar. Det innebär att en
riksdagsledamot besöker en skola och informerar om riksdagsarbetet.
Detaljprogrammet görs upp med hänsyn till skolans egna önskemål.

Verksamheten ”Riksdag-skola” leds av en metodiklektor på lärarhögskolan
i Stockholm. Distributionen av materialet ombesörjes av tryckeriexpeditionen,
inbokningen av studiebesök och planeringen av informatörernas
arbetstider görs av föreståndaren för guidningsverksamheten. De
direkta kontakterna med ledamöterna angående deras medverkan vid
studiebesök och koncentrationshalvdagar handhas av två expeditionsassistenter.

Studiepaketet om presstödet och annonsskatten har distribuerats i en
upplaga på ca 800 klassuppsättningar och ca 50 st stillfilmer har försålts.
Under 1972 besöktes riksdagen av drygt 22 000 elever i skolklasser via
verksamheten ”Riksdag—skola”, varav drygt 12 000 grundskoleelever.

För budgetåret 1973/74 har ca 40 000 kr. anvisats för att täcka
arvodena för metodiklektorn och informatörerna.

5.4.2 Framförda förslag

Vid en överläggning som informationsutredningen har haft med den
pedagogiske ledaren för verksamheten har denne framfört ett antal
förslag på utökning av verksamheten. Här skall ges en kort sammanfattning.

1. Informationshäfte från riksdagen till skolorna med utgivning ca 5

gånger per år. Syftet skulle vara att på ett seriöst sätt aktualisera
riksdagen i skolorna, att ge korrekt information om riksdagsarbetet och
att låta partierna uttala sin mening i aktuella riksdagsärenden.

2. Gratis utdelning av riksdagsbroschyren till de gymnasieelever som
gör studiebesök i riksdagen.

3. Ytterligare spridning av riksdagstryck till lärare och studieledare
för information och fortbildning.

4. Kurser för lärare under sommartid i riksdagshuset.

5. Mera omfattande studiebesök för kvalificerade grupper.

6. Samarbete med kanslihuset om studiebesök.

7. PRYO-platser i riksdagsförvaltningen.

8. Allmänt informationsorgan i riksdagen, dit bl. a. lärare skulle
kunna vända sig.

9. Förbättrad information till allmänheten som besöker kammarens
läktare.

Utredningen har också haft en överläggning med representanter för de
större studieförbunden. Avsikten var att få synpunkter från studieförbunden
på om och i så fall hur det frivilliga bildningsarbetet kunde
medverka i riksdagsinformationen. Därvid framkom förslag om en bred
studiekampanj med målsättningen att öka kännedomen om hur riksdagsarbetet
går till. Vidare uttrycktes önskemål från studieförbunden om att
få material av olika slag som skulle kunna användas som komplement till
studiecirklar i vilka riksdagsarbetet finns med som en mindre del. Vidare
var man intresserad av att förlägga kurser till riksdagshuset för de egna
funktionärerna.

5.4.3 Utredningens förslag

Informationsutredningen anser att skolverksamheten, som i fortsättningen
bör benämnas ”Riksdagens skoltjänst”, är av så stor betydelse att
en väsentlig utökning är önskvärd. De nuvarande personella resurserna
framstår som alltför begränsade. Utredningen föreslår därför, att en
heltidstjänst som föreståndare inrättas. Den nuvarande arvodesbefattningen
som pedagogisk ledare föreslås i samband därmed indragen.

För att ge den nye befattningshavaren möjlighet att påverka verksamhetens
utformning har utredningen avstått från att i detalj penetrera och
framlägga olika förslag. Vissa ställningstaganden har utredningen dock
velat göra i anslutning till den ovan framlagda åtgärdskatalogen och
studieförbundens önskemål.

Vad angår informationshäfte från riksdagen är utredningen av den
meningen, att riksdagen bör etablera en kontinuerlig kontakt med lärarna
i samhällskunskap. Den närmare utformningen bör avgöras i samråd med
den blivande utbildningskonsulenten.

Förslaget om gratisutdelning av riskdagsbroschyren bör ses mot
bakgrund av att behovet av en ny broschyr blir akut när den nya
författningen har trätt i kraft och att den nuvarande vid den tidpunkten
bör vara slut. Utredningen har med tillstyrkan överlämnat förslaget till

förvaltningsdirektören för att det skulle kunna omsättas i praktisk
handling redan hösten 1973.

Utredningen förmodar att kursverksamhet i riksdagshuset för lärare
och för studieförbundens behov är ett bra sätt att stimulera intresset för
riksdagen. Riksdagens personal och ledamöter bör kunna medverka som
föreläsare.

Den utökade studiebesöksverksamhet som föreslås finner utredningen
naturlig att genomföra när de personella resurserna för administrationen
blir större.

Utredningen har ansett att PRYO-verksamheten är en angelägenhet
som inte skall ligga på riksdagens skoltjänst utan att den frågan bör
handläggas av förvaltningskontoret.

De övriga punkterna har utredningen behandlat i andra sammanhang.
Härutöver vill utredningen blott påpeka vikten av att man i skolverksamheten
uppmuntrar till kontakter med lokala partiorganisationer.

6 Organisation och kostnader

6.1 Riksdagens nuvarande organisation

Riksdagens nuvarande organisation är den självklara utgångspunkten
för utredningens diskussion av organisatorisk inplacering av informationsverksamheten.

Talmanskonferensen består av talmannen, de tre vice talmännen, de
ständiga utskottens ordförande samt ytterligare fem ledamöter. Den skall
överlägga om åtgärder för skyndsamhet och planmässighet i riksdagsarbetet.
Talmanskonferensen lämnar tillstånd till utsändning i radio och
TV av kammarens förhandlingar. Den handlägger vidare vissa ärenden
angående riksdagens utlandsförbindelser.

Kammarkansliets uppgifter består bl. a. i att förbereda kammarens
plena och talmanskonferensens sammanträden, att upprätta riksdagsprotokollet
och från riksdagen utgående expeditioner, att tillhandagå
riksdagsledamöter, myndigheter, nyhetsmedier och allmänhet med upplysningar
om riksdagsärenden samt att svara för statistik angående
riksdagsarbetet. Kammarkansliet förestås av kammarsekreteraren.

Utskottskanslierna gör sammanställningar i och föredragningar av de
ärenden som remitterats till utskotten och utformar på utskottens
uppdrag förslag till betänkanden.

Förvaltningskontoret har en styrelse med talmannen som ordförande
och åtta av riksdagen för tre år valda ledamöter — Riksdagens
förvaltningsstyrelse. Förvaltningskontorets uppgifter är uppdelade på
fyra arbetsenheter. Den första, enheten för intendenturfrågor, handlägger
huvudsakligen lokalfrågor, den andra, enheten för administrativa frågor,
förhandlings- och anställningsfrågor samt frågor om arvoden och löner,
den tredje, enheten för riksdagstryck, frågor om riksdagstrycket. Den
fjärde enheten utgöres av riksdagens upplysningstjänst. Cheferna för de
nämnda enheterna är direkt underställda förvaltningsdirektören.

Av intresse från informationssynpunkt torde även riksdagsbiblioteket
vara, trots att det inte ingår i den inre riksdagsförvaltningen. Det leds av
en särskild styrelse och skall betjäna förutom riksdagen även departementen,
ämbetsverken och statliga kommittéer men är också öppet för
forskare.

Även partigruppskanslierna bör nämnas i detta sammanhang, trots att
de inte ingår i riksdagens egen organisation. Deras uppgift är att ge service
till riksdagsmännen inom resp. parti, bl. a. genom att författa utkast till
motioner, spörsmål och reservationer till utskottsbetänkanden samt
samordna partigruppens verksamhet.

6.2 Var finns informationsfunktioner för närvarande?

Många befattningshavare i riksdagen deltar i den utåtriktade informationsverksamheten
genom att svara på telefon- och andra förfrågningar
inom sina ansvarsområden. Det finns emellertid vissa befattningshavare i
vars tjänsteåliggande det ingår informationsuppgifter.

Kammarkansliets hela planläggningsarbete, liksom att det kan lämna
uppgifter om var ett ärende handläggs, hur långt det har hunnit osv., har
intresse för massmedierna. Även myndigheter och allmänheten vänder sig
ofta till kammarkansliet för att få dylika upplysningar. All handläggande
personal på kammarkansliet har således informationsåliggande.

Vaktmästarpersonalen i foajéerna har också informationsuppgifter
gentemot besökande.

Utskottskansliernas personal svarar på frågor om de ärenden som
handläggs inom resp. utskott.

Inom förvaltningskontoret finns utåtriktade informationsfunktioner
på tre av enheterna.

På enheten för intendenturfrågor ligger visningsverksamheten vilken
omhänderhas av en tjänsteman på halvtid tillsammans med arvoderade
guider.

På enheten för administrativa frågor utarbetas ledamotsförteckningar
m. m. vilka produceras i samverkan med tryckerienheten.

Enheten för riksdagstryck innefattar bl. a. tryckeriexpeditionen där
beställningar på riksdagstryck mottages och expedieras.

Härutöver ankommer det på förvaltningskontoret, oftast genom
förvaltningsdirektören, att besvara frågor från massmedierna rörande
avtalsförhandlingar, förmåner för riksdagsledamöterna, personuppgifter,
riksdagens lokalfrågor o. d.

Upplysningstjänsten svarar enbart för sakinformation, dvs. tillhandagår
riksdagens ledamöter, utskott och andra organ med sakuppgifter,
sammanställningar och smärre utredningar i ämnen som angår ledamöternas
eller organens arbetsuppgifter.

Under förvaltningskontoret sorterar verksamheten ”Riksdag—skola”
som delvis handhas av en arvoderad lektor på lärarhögskolan, delvis av
den tjänsteman som sköter visningsverksamheten.

Partigruppskanslierna svarar i stor utsträckning på frågor från allmän 4

Riksdagen 1973.

heten och sänder material som efterfrågas.

Riksdagsbiblioteket svarar också på allehanda förfrågningar om
riksdagen och ger vägledning i riksdagstrycket tillsammans med övriga,
traditionella biblioteksgöromål.

6.3 Informationsverksamhetens framtida omfattning och organisation

I det föregående har informationsutredningen uttalat sig för en
avsevärd upprustning av den utåtriktade informationsverksamheten.
Dessa åtgärder kan sammanfattningsvis anges till följande:

— Utökad massmedie-service, innefattande informationstjänst, bildservice,
möjlighet att sända manuskript, presskonferenser, utökad information
om planeringen, lokal- och regionalmaterial, kurser.

— Utökad information till alla medborgare genom dagspressannonsering.

— Utökad information till den av riksdagen intresserade allmänheten,
innefattande informationstjänst, utställningar i riksdagshuset, utökad
visningsverksamhet, medverkan i studiekampanjer.

— Utökad information till de politiskt intresserade, innefattande
utgivning av tidskrift, marknadsföring av trycket, produktion av trycksaker
samt ökat stöd till partigruppskanslierna.

— Utökad information till lärare och studerande, innefattande produktion
av studiematerial, utökad besöksverksamhet, sommarkurser för
lärare, kontaktverksamhet med lärare.

Härutöver har utredningen lagt fram ett antal andra förslag, men
eftersom dessa inte får några administrativa konsekvenser tas de inte upp
i detta sammanhang.

Utredningen angrep den organisatoriska frågan med den principiella
uppfattningen, att informationsfunktionerna borde samlas på ett ställe i
organisationen. Under arbetets gång framstod det emellertid allt klarare,
att denna princip inte kunde upprätthållas, främst av följande skäl.
Informationsverksamheten innefattar generellt sett två komponenter,
information om ärendebehandlingen och institutionell information. Den
första anknyter direkt till kammarens och utskottens funktioner, och den
andra är främst kopplad till förvaltningskontorets verksamhetsområde,
t. ex. visningsverksamheten i riksdagshuset och trycksaksproduktionen. Att
samla alla informationsuppgifter i antingen kammarkansliet eller förvaltningskontoret
skulle inte avlasta den andra enheten utan blott komplicera
ansvars- och ledningsfunktionen. Därför har utredningen stannat för
att den informationsverksamhet som har med det aktuella riksdagsarbetet
att göra bör inordnas i kammarkansliet och att den som har med
riksdagen som institution att göra förs till förvaltningskontoret. Någon
absolut uppdelning är emellertid inte möjlig, och avvikelser från
principen förekommer därför i de fall utredningen tror att organisationen
därmed kommer att fungera smidigare.

Pressekreterare

Den informationstjänst för pressen som föreslagits måste enligt
utredningen bemannas med en heltidsanställd pressekreterare. Förutom
att sköta informationen till massmedierna bör vederbörande handha
kurserna för journalister samt vara utskotten behjälplig vid arrangerandet
av presskonferenser. Pressekreteraren bör vara direkt underställd kammarsekreteraren.
Denna organisatoriska lösning innebär inga konsekvenser
för annan personal. Möjligen kan kammarsekreteraren komma att
avlastas en del arbete.

Inform a t ion sass is ten t

Informationstjänsten för allmänheten bör enligt utredningen samordnas
med motsvarande för pressen. Dess uppgift kommer huvudsakligen
att bestå i att besvara telefonförfrågningar om riksdagen och riksdagsarbetet.
Om frågorna inte kan besvaras direkt kan vederbörande koppla
samtalet till någon annan tjänsteman som är kunnig på området. Det
torde vara lämpligt att informationsassistenten underställs pressekreteraren,
varigenom man kan uppnå den önskade samordningen. I och med
att telefonväxeln regelmässigt kommer att koppla samtal från allmänheten
till informationsassistenten blir många tjänstemän befriade från
dylika samtal. Speciellt torde detta gälla kammarkansliet och visningsverksamheten.

Redaktör

Tidskriftsutgivningen fordrar, som framgår av bil. B, en heltidsanställd
redaktör. Vederbörande bör direkt underställas kammarsekreteraren.
Ansvaret för tidskriften skall dock helt ligga på redaktören.

Redaktionsråd

Ett redaktionsråd bör inrättas. Det bör bestå av en företrädare för
varje partigrupp i riksdagen samt kammarsekreteraren och väljas av
talmanskonferensen. Dess uppgift bör bli att ta ställning till principiella
frågor i anslutning till tidskriften och annonseringen.

Redaktionsrådet bör förankras i nuvarande riksdagsstadgan och
sedermera i den nya riksdagsordningen. I riksdagsstadgan bör ett tillägg
till paragraf 67 införas av följande lydelse:

Talmanskonferensen utser årligen ett redaktionsråd att enligt av
talmanskonferensen fastställd instruktion överlägga om frågor angående
riksdagens utåtriktade information.

Redaktionsrådet består av en företrädare för varje partigrupp i
riksdagen samt kammarsekreteraren.

I den nya riksdagsordningen föreslås en ny tilläggsbestämmelse, 1.7.4,
med samma lydelse som ovan föreslagna tillägg, bli införd.

Föreståndare för visningsverksamheten

Den utökning av visningsverksamheten, bl. a. innefattande ett bättre
samlat grepp om alla visningar och delegationsbesök samt samordning av
besök riksdagshus/kanslihus för skolungdom, fordrar enligt utredningens
uppfattning att nuvarande halvtidstjänst som föreståndare för visningsverksamheten
omvandlas till en heltidstjänst. Förutom guidningsverksamhet
i begränsad utsträckning bör i tjänsteåliggandena ingå administration,
rekrytering, utbildning och fortbildning av guider samt samordningen
av allmänhetens besök med besök av dels speciella grupper, dels
skolklasser. Dimensioneringen av visningarnas antal och därmed guidekåren
bör anpassas till besökarintresset. Denna organisatoriska förändring
innebär knappast några konsekvenser för andra tjänstemän i riksdagen.
Att all administration av besök samlas på en hand innebär en stor
arbetsbesparing för dem som nu tar emot besök utan kontakt med den
organiserade visningsverksamheten.

Föreståndare för riksdagens skoltjänst

Riksdagens skolverksamhet skall enligt utredningens förslag utökas
betydligt, och utredningen föreslår att en heltidstjänst inrättas i riksdagen
som föreståndare för denna verksamhet. Detta innebär att nuvarande
arvodestjänst som föreståndare omvandlas till en heltidstjänst. Arbetsuppgifterna
bör dels bli de som den nuvarande, arvoderade föreståndaren
har, dels de nytillkommande på grund av verksamhetens utvidgning.
Detta innebär att föreståndaren skall hålla kontakt med lärare i
samhällskunskap, producera studiematerial, arrangera sommarkurser för
lärare och utveckla studiebesöken. Därtill är det lämpligt att vederbörande
också får i uppgift att tillsammans med studieförbunden planera
studiekampanjer kring riksdagen. Det är också naturligt att föreståndaren
blir ansvarig för utställningsverksamheten i riksdagen. Vederbörande bör
också vara pressekreteraren behjälplig vid arrangerandet av journalistkurser.
Det förutsätts att föreståndaren skall biträda i den utbildningsverksamhet
som planerats för riksdagens tjänstemän och som är
förankrad i företagsnämnden.

Både föreståndaren för visningsverksamheten och för riksdagens
skoltjänst bör sortera direkt under förvaltningsdirektören.

Sammanfattningsvis innebär denna organisationsplan att tre nya
informationstjänster inrättas i kammarkansliet, och i förvaltningskontoret
görs en halvtidstjänst om till heltid och en arvodesbefattning görs om
till heltidstjänst. Dessutom inrättas ett redaktionsråd under talmanskonferensen.
Samtliga tjänster föreslås inrättade från den 1 juli 1974.
Redaktionsrådet bör utses snarast möjligt efter att riksdagen fattat beslut
om dess inrättande.

6.4 Informationsverksamhetens kostnader

Enligt de beräkningar som utredningen har gjort kommer kostnaderna
för den utökning av riksdagens informationsinsatser som föreslagits att
för budgetåret 1974/75 uppgå till följande belopp:

Vidare föreslår utredningen att riksdagen som tilläggsanslag för
budgetåret 1973/74 beviljar 1,3 milj. kr. till en försöksverksamhet med
dagspressannonsering. Beloppet bör lämpligen disponeras av förvaltningsstyrelsen.

* Härav ca 25 000 kr. av engångskaraktär.

1. Förbättrad service till massmedierna

2. Information till alla medborgare

3. Information till den av riksdagen intresserade

*250 000 kr.
se nedan!

allmänheten

4. Information till de politiskt intresserade

5. Information till lärare och studerande

90 000 kr.
725 000 kr.
85 000 kr.

Bilaga A

Forskning om massmediernas riksdagsinformation

Sammanställning av utredningens sekreterare

1. Pressens riksdagsinformation

Man kan urskilja två olika forskningsfält avseende pressens riksdagsinformation.
Det ena gäller utbudet av riksdagsmaterial i pressen och det
andra mottagandet, dvs. vem som läser och budskapets effekter.

Inget av forskningsfälten är närmare belyst. Avseende utbudet finns
blott Stig Hadenius’ undersökning av riksdagsmaterialets omfattning i ett
antal tidningar samt Karl Erik Rosengrens studier över bevakningen av
remissdebatterna. De skall presenteras nedan.

När det gäller mottagandet av pressmaterialet finns inga undersökningar
som specifikt och enbart har sett till riksdagsmaterialet. Bland
annat förklaras detta av att man känner till att människor har svårt att
skilja ut riksdagsmaterial från annat politiskt material, och att det därför
är vanskligt att ställa frågor kring läsning av riksdagsmaterial. Icke desto
mindre har man i vissa läsvaneundersökningar bett läsarna skatta sin
läsning av riksdagsmaterialet. Resultaten är dock svåra att bedöma. Detta
visar sig t. ex. i den läsvaneundersökning som 1967 års pressutredning lät
utföra. Man tillfrågade intervjupersonerna vilka typer av innehåll i
tidningarna de läste och hur mycket de läste och angav 20 olika
kategorier. Det visade sig emellertid, att de flesta kategorierna, bl. a.
riksdagsreferat, dominerades av läsare som var män, var gifta, var mellan
45 och 64 år och hade hög utbildning.

Det finns såvitt bekant heller inte några undersökningar om riksdagsreferatens
effekter på människors kunskaper etc.

Undersökningar av pressens riksdagsmaterial

a) På grundlagberedningens uppdrag gjorde doc. Stig Hadenius 1971
en undersökning av nyhetsmaterialet om riksdagen.* Avsikten med
undersökningen var att fastställa hur stor riksdagsbevakningen var vid
mättidpunkten och att jämföra med omfattningen under några tidigare
år. Man studerade nyhetsmaterialet i 22 tidningar under tre veckor i maj
och referaten från första remissdebattsdagen åren 1939, 1951, 1959 och
1969.

När man såg till det sammanlagda materialet fanns det en tendens att
detta minskat kraftigt under de båda perioderna 1969 i jämförelse med
tidigare undersökningsperioder. Minskningen var störst i två typer av
tidningar: regiontidningarna och storstadskvällspressen. Till bilden hörde
dock att det skett väsentliga förändringar i den journalistiska bearbetningen
av materialet. Artiklarna hade blivit kortare och fått större
rubriker. Det var således omöjligt att svara ett entydigt ja eller nej på

* SOU 1972:17, s. 105-126.

frågan om informationen om riksdagen i pressen var sämre 1969 än under
tidigare perioder. I vissa storstadsmorgontidningar var förhållandet
snarare det motsatta. Vad gällde regionpressen torde det enligt Hadenius
dock vara klart att denna intagit en alltmer restriktiv hållning till
riksdagsmaterial.

I undersökningen ingick också att göra jämförelser mellan ämnesfördelningen
i olika pressgrupper och olika partitidningars inställning till
riksdagsmaterialet. Vad gällde ämnesfördelningen kunde några större
skillnader mellan olika pressgrupper inte konstateras. 1969 uppmärksammade
dock regiontidningarna arbetsmarknads- och lokaliseringsfrågorna
i högre utsträckning än storstadspressen. Enligt Hadenius kunde
detta tyda på en viktig tendens hos denna typ av tidningar mot ökad
selektivitet av materialet. Slutligen visade den så kallade partskodningen
att samtliga undersökta tidningar gynnade sina respektive partier men att
regeringens budskap dock gick fram i samtliga partiers tidningar.
Kommunistpressen gynnade under samtliga perioder den egna parten mer
än några andra tidningar och fick den sämsta behandlingen i övriga
partiers tidningar.

Det fanns vissa skillnader i behandlingen av remissdebattsmaterialet
kontra materialet från maj-veckorna, vilket kan ha sitt intresse med tanke
på de undersökningar som skall presenteras nedan. Minskningen av
referatens omfattning var större för remissdebatterna än för majveckorna,
och detta gällde alldeles särskilt regionpressen. Av remissdebattsmaterialet
kunde nästan allt partskodas, mot blott 2/3 av materialet
från majperioderna. Vidare kom regeringssidan mer till tals i pressen
under maj-veckorna än under remissdebattsdagen.

b) Docent Karl Erik Rosengren har undersökt innehållet i remissdebatterna
under åren 1961—1970 och jämfört hur de refererades i
tidningarna DN, SvD, GP, GHT, Arbt och SkD.* Han har dels mätt
omfånget av själva debatten och referaten, dels inställning till de olika
partierna i debatt och referat. Det primära syftet med undersökningen
var att utveckla en vetenskaplig metod, och materialets begränsade
omfattning tillåter inga långtgående slutsatser.

Det visade sig, att den borgerliga oppositionen utrymmesmässigt
dominerade remissdebatten med i medeltal sammanlagt 2/3 av det totala
utrymmet. Socialdemokraterna svarade för knappt en tredjedel av
debatten, kommunisterna för ca fem procent. Spridningen kring medelvärdena
var inte särskilt stor mellan de olika åren.

Tidningarna tenderade att i sina referat överrepresentera det parti de
är lierade med. Dessutom tenderade de att överrepresentera socialdemokraterna.
Dock fanns undantag, t. ex. SkD som i åtta fall av tio
underrepresenterade socialdemokraterna, vissa år ganska kraftigt, och
DN, som vissa år visade ett svalt intresse för folkpartiet.

Förhållandet mellan hur mycket som sades i debatten och hur mycket

* ”Debatt och referat. En metodstudie.” Statsvetenskaplig tidskrift 74, 1971, s.
262-279.

som refererades, vad Rosengren kallar relativ uppmärksamhet, ökade
under den studerade perioden för socialdemokrater och kommunister
och minskade för de borgerliga partierna.

Avseende inställningen till motparten i remissdebatterna framkom att
oppositionens yttranden var något mera negativa än socialdemokraternas.
Vidare tycks bägge parterna i remissdebatterna efter hand under 60-talet
ha blivit mer negativa mot motståndarsidan.

Tidningarna skärpte i sina referat i regel negativiteten. 1 synnerhet
gällde detta oppositionens negativitet, vilken skärptes mycket mera än
regeringens kritik av oppositionen. När man sedan såg till utvecklingen
under 60-talet visade det sig att de undersökta tidningarna överlag
tenderat att efter hand tona ner sin tendens att skärpa oppositionens
negativitet gentemot regeringspartiet. Behandlingen av den socialdemokratiska
kritiken förändrades inte.

c) I en annan studie har Karl Erik Rosengren undersökt innehållet i
remissdebatten 1967 och motsvarande allmänpolitiska debatt 1972,
jämfört det med den svenska pressens samlade referat och vidare har han
beaktat upplage- och spridningssiffror för landets 70 blockregioner för
att kunna studera det totala informationsutbudet från remissdebatterna i
dagspressen.*

Han fann, att den svenska pressen i genomsnitt återgav mellan en halv
och en procent av debatterna. I regel överrepresenterades regeringssidan.
Negativiteten i debatten överbetonades av pressen, i synnerhet oppositionens
negativitet mot regeringen.

Såväl socialistisk som borgerlig press tenderade 1972 mera än 1967 att
i sina referat uppmärksamma den egna sidan, medan intresset för
motståndarsidan minskades. Vidare tenderade i synnerhet den borgerliga
pressen 1972 mera än 1967 att överbetona negativiteten i regeringssidans
inlägg, dock icke så mycket som för oppositionssidans inlägg.

Rosengren studerade vidare om och hur den faktiskt spridda informationen
skilde sig mellan blockregioner med olika tidningsstruktur. Han
jämförde å ena sidan fyra blockregioner med stark socialistisk press med
å andra sidan fyra blockregioner där den borgerliga pressen var stark. Han
fann, att det 1967 inte var någon skillnad i pressens uppmärksamhet av
de båda riksdagsblocken mellan områdena. Det fanns emellertid 1972 en
klart markerad skillnad, och den kunde inte förklaras av förändringar i
tidningsstrukturen i områdena, utan torde enligt Rosengren bero på den
politiska situationen.

När det gällde inställningen i debattreferaten visade Rosengren, att
likheterna i negativitet var större inom år och mellan socialistiska och
borgerliga blockregioner än den var mellan år och inom antingen
socialistiska eller borgerliga blockregioner. Den politiska situationen och
den rent journalistiska bedömningen skulle enligt detta resultat kunna
vara väl så betydelsefulla för informationsutbudet från remissdebatterna
som skillnader i tidningsstruktur mellan olika områden i landet.

* Rosengren m. fl.: Tidningsstruktur och politisk information. Stencil Lund 1973.

2. Etermediernas riksdagsinformation

Någon forskning i egentlig mening kring etermediernas riksdagsinformation
har inte utförts. Däremot har Sveriges Radios avdelning för
publik- och program forskning utfört vissa kartläggningar av programutbud
och publikfrekvens.

Ur några undersökningar av nyhetsutbudet i Sveriges Radio* har man
sorterat fram de inslag i de kommenterande nyhetsprogrammen som
behandlade riksdagsfrågor. Undersökningarna hänför sig till perioderna
30.9-4.11.72 och 12.3 — 15.4.73. Under den första perioden förekom 14
”riksdagsinslag”, vilket var 2,5 % av totala antalet inslag som sändes av
Aktuellt, Rapport och Dagens Eko under den studerade perioden. Det
bör observeras, att under periodens 36 dagar riksdagen var samlad bara
under de sista 19 dagarna. Under den andra perioden, då riksdagen var
samlad hela tiden, fanns 47 inslag om riksdagsfrågor eller 8,5 % av totala
antalet inslag. Dagens Eko svarade för 21 inslag, Rapport för 15 och
Aktuellt för 11. Som riksdagsinslag har, kanske något oegentligt, också
räknats inslag med presentation av propositioner. Dessa uppgår till sex
under den första perioden och fjorton under den andra.

Sveriges Radios statistikkontor har på informationsutredningens uppdrag
ur sin programkatalog tagit fram uppgifter på vilka program i
radio-TV som behandlat riksdagen och dess verksamhet under de första
månaderna 1972 och 1973. Det visar sig, att ljudradion under januarimars
1972 sände direkt från de stora debatterna om finans- och
utrikespolitiken samt den allmänpolitiska debatten i 4—5 timmar vardera.
Motsvarande sändningar skedde 1973, men dessutom förekom ett
program om riksdagsmän och deras intresse för forskning samt ett inlägg
i ”OBS-kulturkvarten” om riksdagen och dess arbetsformer. Under
månaderna januari—maj 1972 sände TV 2 de tre stora debatterna direkt,
liksom man gjorde 1973, men nu även debatten om AP-fondernas
användning för aktieköp. Alla dessa sändningar varade fem timmar eller
mer. TV 2 hade vare sig 1972 eller 1973 under undersökningsperioden
något annat program om riksdagen och dess verksamhet (bortsett från
nyhetsprogrammen). TV 1 sände under undersökningsperioden 1972 två
speciella riksdagsprogram, ”På riksdagshyllan” och debattprogrammet
”Skattestriden”, det senare ett möte med skatteutskottet. I förlängda
Aktuellt-sändningar presenterades sammandrag av de tre stora debatterna
som direktsänts i TV 2. 1973 var den sammanlagda längden på dessa
sammandrag blott tredjedelen av vad den var 1972.

Publik- och programforskningsavdelningen har tillställt utredningen
uppgifter om publiksiffrorna vid två av direktsändningarna 1973,
nämligen den allmänpolitiska och den finanspolitiska debatten. Sändningarna
varade i sex resp. sju timmar.

* Bengt Nordström-Stig Thorén: Studier kring nyhetsutbudet i Sveriges Radio.
SR/PUB 103/72:4-7.

Tab. Publikfrekvens vid direktsändningar från riksdagen

Allmänpol.

1''inanspol.

1,5

Procent av
befolkningen
9-79 år
som sett

något

minst 1/2 tim.
minst 1 tim.
minst 2 tim.

2.5
2

1.5

0,5

1 procent motsvarar 50—60 000 personer. Ett streck anger att antal
tittare är mindre än 25 000 personer. Det bör påpekas, att tittarsiffrorna
här ligger på gränsen till det mätbara och således är jämförelsevis
låga.

Sammanfattningsvis kan sägas, att riksdagen uppmärksammas i nyhetsprogram
och direktsändningar men inte i övrigt och att TV:s direktsändningar
samlar en publik på högst ca 100 000 personer.

Bilaga B

PM 1973-09-20
Åke Malmström
Rolf Jönsson

Veckotidskrift från riksdagen

1. Syfte

Tidskriftens syfte är att ge de politiskt aktiva/intresserade information
om debatter och beslut i de viktigaste riksdagsärendena. Genom ett
flexibelt sidantal ges varje fråga utrymme efter sin vikt oavsett om den
behandlats i en lindrig eller arbetstyngd vecka.

2. Layout och typografi

Förslagsvis kan tidskriften vara av samma typ som ”Departementsnytt”,
alltså med tämligen enkel typografi och layout. Ungefär samma
format kan användas och tre spalter per sida. Få bilder bör ingå, även om
man kan tänka sig porträtt, enkla diagram och skisser.

3. Innehåll

Huvuddelen av innehållet bör bestå av sakliga, koncentrerade referat
av propositioner, motioner, utskottsbetänkanden, interpellationer, dvs.
materialet i det officiella riksdagstrycket. Särskild vikt bör läggas vid
presentation av beslutets innebörd och praktiska konsekvenser och i vad
mån förslagen i proposition och utskottsbetänkanden ändrats. Proposition,
motioner och utskottsbetänkanden kan med fördel refereras i
samband med referatet av resp. ärendes behandling i kammaren.
Härigenom undviker man upprepningar, och läsarna kan få en samlad bild
av beslutets innebörd och de framförda alternativen.

Debatten i kammaren blir oftast enkel att behandla eftersom
motionerna refereras i samma artikel och argumenten oftast är de samma.
Voteringssiffrorna vid kontroversiella beslut kan anges. Även innebörden
av sådana beslut som inte har föranlett debatt bör kunna refereras,
nämligen om de har större allmänt eller principiellt intresse. Beträffande
referaten av frågestunderna bör huvudvikten läggas vid nyhetsbetonade,
intressanta besked som lämnas och vid principiella debatter.

Utöver denna typ av ärende- och debattreferat bör tidskriften kunna
innehålla uttalanden och deklarationer av t. ex. riksdagsgruppernas
presidier och uppgifter om avlidna och nya ledamöter samt institutionell
information i anslutning till ärendebehandlingen.

Man kan sedan överväga att lätta upp stoffet med t. ex. korta artiklar
med bild av riksdagsledamöter med angivande av utbildning, uppdrag
etc. Tidskriftens läsekrets kan dock förväntas vara väl så intresserad av
materialet från riksdagstrycket, varför innehållet i princip inte behöver

lättas upp på annat sätt än med en luftig layout.

1 den utsträckning det är möjligt bör det i tidskriften kunna anges
vilka ärenden som kommer att behandlas inom den närmaste tiden.
Vidare bör reklam kunna göras för riksdagstrycket och annat offentligt
tryck.

4. Spridning m. m.

En tidskrift av här angivet slag kan inte förväntas få någon spridning
bland den breda allmänheten, utan som inledningsvis angavs syftar den
att nå de politiskt intresserade/aktiva. Härmed avses i första hand
politiker i kommunfullmäktige, landsting och riksdag, men även övriga
aktiva partimedlemmar och -funktionärer. Härutöver är det naturligt att
man försöker sprida tidskriften till skolor och andra utbildningsanstalter
samt biblioteken. Förmodligen kan också institutioner, myndigheter och
organisationer finna intresse för tidskriften.

Prissättningen är givetvis avgörande för upplagans storlek. Att göra
abonnemanget helt gratis är ett alternativ som kan diskuteras. Fördelen
är att ingen av ekonomiska skäl i så fall behöver avstå från information.
Metoden leder dock till upplagesiffror som inte säger något om vilket
läsvärde tidskriften har. Därför torde det lämpligaste vara att tidskriftens
abonnemangspris sättes relativt lågt, ca 25 kr./år, varigenom upplageförändringar
efter en introduktionsperiod kan förväntas stå i samband med
läsvärdet.

Målsättningen för upplagan bör sättas till 10 000 exemplar inom tre
år. Lyckas man inte uppnå denna siffra bör utgivningen omprövas.

5. Periodicitet och omfång

Tidskriften bör utkomma helst en gång i veckan, men utgivning
varannan vecka är också tänkbar. Med veckoutgivning torde åtta sidor
vara det normala omfånget, men med möjlighet till utvidgning om flera
intressanta ärenden är uppe till avgörande. Om utgivningen inskränkes till
varannan vecka måste omfånget utökas, även om inte fördubblas, ty då
blir innehållet alltför massivt.

Tidskriften bör utkomma regelbundet under sessionstid dvs. januarimaj
och mitten av oktober—mitten av december. Med veckoutgivning
innebär detta ca 30 gånger per år.

6. Redaktion

Tidskriften torde blott behöva en heltidsanställd redaktör med tanke
på att det nästan uteslutande är officiellt material som utgör underlaget.
Redaktören bör dessutom ha god hjälp av TT:s sammanfattningar och
debattreferat.

Redaktören bör också kunna klara av ombrytning och layout.

Det bör finnas ett redaktionsråd, vilket kan ta ställning till principiella

frågor ang. tidskriften. Någon förhandsgranskning av materialet avses icke
ske. Redaktionsrådet bör bestå av representanter för riksdagspartierna
samt kammarsekreteraren.

7. Kostnader

En ungefärlig uppfattning om kostnaderna för en tidskrift av här
antytt slag kan man få av kostnaderna för ”Departementsnytt”. Den
kommer ut med 32 nummer per år och har en totalupplaga på 11 500
exemplar. Kostnader inklusive löner, tryck, lokaler, distribution, moms
etc. täcks i huvudsak av prenumerationsintäkter. Prenumerationspriset
inkl. moms är 50 kronor per år.

'' .: . • 1 •'' . ... • ''